Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m

1960-02-05 · 44 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 35 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:52, Med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

1

Nr 52

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vattenlagen, m. m.; given Stockholms slott

den 5 februari 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels jämlikt 87 § regeringsformen att antaga härvid fogat förslag till lag

om ändring i vattenlagen,

dels ock att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen

den 30 juni 1943 (nr 424) angående kommissionärsavgift i domsagorna.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i gällande föreskrifter om protokolleringen

vid vattendomstolarna samt i vissa bestämmelser som berör de administrativa

verksamhetsformerna vid dessa domstolar. Därjämte föreslås

viss höjning av den enligt 11 kap. 95 § vattenlagen utgående vattendomstolsavgiften.

t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 8 § samt 11 kap. 8, 39, 42, 53, 68, 72, 73,

81, 92, 95, 97, 99 och 106 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 11 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

8 §.

Förrättningsmannen åligger--

— sätt underrättad.

I samma---äga kännedom.

Varder sakägare---nu sagts.

Över avsända underrättelser skall

förrättningsmannen upprätta förteckning

med angivande av avsändningsdagen.

Förteckningen, som skall av

förrättningsmannen underskrivas och

biläggas förrättningshandlingarna, utgöre,

där ej av eljest föreliggande

omständigheter annat förhållande

framgår, bevis att den angivna dagen

underrättelser avsänts under de i

förteckningen upptagna adresser.

Förrättningsmannen åligger---

— sätt underrättad.

I samma--- — äga kännedom.

Varder sakägare--— nu sagts.

Över avsända underrättelser skall

förrättningsmannen upprätta förteckning

med angivande av avsändningsdagen.

Förteckningen må, såframt

det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning

till uppgifter i förrättningshandlingarna

om sakägares namn

och hemvist. Förteckningen, som skall

av förrättningsmannen underskrivas

och biläggas förrättningshandlingarna,

utgöre, där ej av eljest föreliggande

omständigheter annat förhållande

framgår, bevis att den uppgivna dagen

underrättelser avsänts under angivna

adresser.

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 8 § SFS 1919: 425, beträffande 11 kap. 8 8 1920- 459, beträffande 11 kap. 42 och 53 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 68 § 1939: 146, beträffande

11 _ kap. 72 § 1920:459, beträffande 11 kap. 73 § 1946:839, beträffande 11 kap. 81 8 1952.

235, beträffande 11 kap. 92 § 1946:839, beträffande 11 kap. 95 § 1954: 350, beträffande 11 kap

97 och 99 §§.1946: 839 samt beträffande 11 kap. 106 § 1955: 226. 1 ’

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

8 §.

Hos vattendomstol skall vara an- Hos vattendomstol skola vara anställd

en lagkunnig sekreterare, för- ställda en eller flera lagkunniga vatordnad

av Konungen, som ock äger, tenrättssekreterare.

när sådant finnes lämpligt, återkalla Om tillsättning av vattenrättssekförordnandet.

Ställföreträdare för reterare meddelas bestämmelser av

sekreteraren förordnas av vattenöver- Konungen,

domstolen.

39 §.

Sedan den för avgivande av erinringar

bestämda tiden tilländagått,

låte vattenrättsdomaren, om erinringar

inkommit, på sökandens bekostnad

verkställa avskrift av desamma

i det antal exemplar, som erfordras

för erinringarnas tillhandahållande å

det eller de i kungörelse enligt 32 §

angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna

så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge

sökanden utbekomma ena exemplaret;

och åligge honom, där han vill

bemöta vad i dem anförts, att inom

viss av vattenrättsdomaren förelagd

tid, minst f jorton dagar, efter utgången

av den tid, som bestämts för erinringars

avgivande, ingiva påminnelser

i det antal exemplar, som av

vattenrättsdomaren bestämmes. Vid

påminnelser, som ingivas senare än

nu nämnts, vare vattendomstolen ej

pliktig att fästa avseende; och varde

tillkännagivande härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser---— dit

översändas.

Sedan den för avgivande av erinringar

bestämda tiden tilländagått,

låte vattenrättsdomaren, om erinringar

inkommit, på sökandens bekostnad

verkställa avskrift av desamma

i det antal exemplar, som erfordras

för uppfyllande av vad som stadgas

i andra stycket samt för erinringarnas

tillhandahållande å det eller de

i kungörelse enligt 32 § angivna ställe

eller ställen, dit avskrifterna så

fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge

sökanden utbekomma ett exemplar

eller en avskrift; och åligge honom,

där han vill bemöta vad i dem anförts,

att inom viss av vattenrättsdomaren

förelagd tid, minst fjorton dagar,

efter utgången av den tid, som

bestämts för erinringars avgivande,

ingiva påminnelser i det antal exemplar,

som av vattenrättsdomaren bestämmes.

Vid påminnelser, som ingivas

senare än nu nämnts, vare vattendomstolen

ej pliktig att fästa avseende;

och varde tillkännagivande

härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser •— •— — dit

översändas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

42

Då handling i vattenmål skall delgivas

genom rättens försorg, förordne

därom vattenrättsdomaren eller

valtenrättssekreteraren.

Vittnesstämning till vattendomstolens

sammanträden utfärdas av vattenrättsdomaren

eller vattenrättssekreteraren.

53

Yrkanden beträffande---fö
rekomna

omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden

utbekomma ena exemplaret.

68

Anmälan om ersättningsanspråk,

som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så

ock motsvarande anspråk vid företag

enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras

skriftligen och i två exemplar ingivas

till vattenrättsdomaren. Ena exemplaret

varde genom vattenrättsdomarens

försorg i rekommenderat brev

tillsänt ägaren av den vattenbyggnad

eller anläggning, varom fråga är.

Efter utgången---- ortens tid
ningar.

Angående skyldighet —---fått

vidkännas.

72

Vattenrättssekreteraren åligge alt

över alla vid vattendomstolen anhängiggjorda

ansökning smål föra förteckning,

utvisande tiden, då varje

mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder

samt tiden för målets avgörande.

§•

Då handling i vattenmål skall delgivas

genom rättens försorg, förordne

därom vattenrättsdomaren eller

vattenrätts sekreterare.

Kallelse av vittne och sakkunnig

beslutas av vattenrättsdomaren.

§•

Yrkanden beträffande — ---fö
rekomna

omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden

utbekomma ett exemplar eller

eu på hans bekostnad verkställd

avskrift.

§•

Anmälan om ersättningsanspråk,

som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så

ock motsvarande anspråk vid företag

enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras

skriftligen och i två exemplar ingivas

till vattenrättsdomaren. Ett exemplar

eller en avskrift därav, verkställd

på bekostnad av ägaren av den vattenbyggnad

eller anläggning, varom

fråga är, varde genom vattenrättsdomarens

försorg i rekommenderat brev

tillsänt nämnde ägare.

Efter utgången--— ortens tid
ningar.

Angående skyldighet--- •— fått

vidkännas.

§•

Vid vattendomstolens sammanträde

skall av tjänsteman vid vattendomstolen

föras protokoll, som undertecknas

av honom. Vattenrättsdomaren

äge, då omständigheterna

föranleda därtill, själv föra protokollet.

Protokoll skall föras särskilt för

varje mål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 ar 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vattenrättsdomaren äge förordna,

att utsaga av part, målsägande, vittne

eller sakkunnig skall i stället för

73

För varje ansökningsmål skall av

vattenrättssekreteraren upprättas en

akt, omfattande ett exemplar av

samtliga de handlingar, som i målet

ingivits, samt de i målet förda protokoll

så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren

i målet utfärdade

kungörelser och meddelade beslut

ävensom av vattendomstolens utslag

i målet jämte förteckning å de kartor,

ritningar och andra handlingar,

som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av

vattenrättsdomaren underskriven förteckning

över de underrättelser, vilka

på grund av bestämmelserna i 33

och 47 §§ blivit av honom å posten

avlämnade; och skall förteckningen

angiva den dag, då avlämnandet

skett. Där ej av eljest föreliggande

att antecknas i protokollet upptagas

genom stenografi eller på fonetisk

väg. I denna ordning må ock upptagas

sammanfattning av utsaga, avseende

vad som kan antagas vara av

betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenråttsdomaren.

Ej må den anlitas som protokollförare

eller stenograf, vilken

till saken eller till part står i sådant

förhållande, att hans tillförlitlighet

därigenom kan anses förringad. Protokollförare

och stenograf skola hava

avlagt ed eller försäkran enligt

vad i rättegångsbalken stadgas.

Närmare föreskrifter om protokoll

och om vad som upptagits enligt andra

stycket meddelas av Konungen.

§•

För varje ansökningsmål skall

upprättas en akt, omfattande ett exemplar

av samtliga de handlingar,

som i målet ingivits, samt de i målet

förda protokoll så ock avskrift av de

utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade

kungörelser och meddelade

beslut ävensom av vattendomstolens

utslag i målet.

Vid akten skall jämväl fogas en av

vattenrättsdomaren e ler annan tjänsteman

vid vattendomstolen underskriven

förteckning över de underrättelser,

vilka på grund av bestämmelserna

i 33 och 47 §§ blivit å

posten avlämnade; och skall förteckningen

angiva den dag, då avlämnan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

omständigheter annat förhållande

framgår, utgöre förteckning, som nu

nämnts, bevis att den uppgivna dagen

underrättelser avsänts under de i förteckningen

upptagna adresser.

Vattenrättsekreteraren skall för

varje kvartal inom sex veckor efter

utgången därav till Svea hovrätt insända

renoverat exemplar av akterna

i de ansökningsmål, som avgjorts av

vattendomstolen.

81

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,

50 § första stycket, 51 och 52 §§,

55 § första stycket, 56 § första stycket,

57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §

första och tredje styckena samt 74 §

stadgas beträffande ansökningsmål

skall, där ej annat framgår av vad

nedan i denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om stämningsmål.

I mål---motsvarande till
lämpning.

Utlåtande, som — -— — vattenrättsdomarens

tjänsterum.

I de---är stadgat.

det skett. Förteckningen må, såframt

det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning

till uppgifter i akten om sakägares

namn och hemvist. Där ej av

eljest föreliggande omständigheter

annat förhållande framgår, utgöre

förteckning, som nu nämnts, bevis att

den uppgivna dagen underrättelser

avsänts under angivna adresser.

Inom sex veckor efter utgången av

varje kvartal skall till vattenöverdomstolen

insändas renoverat exemplar

av akterna i de ansökningsmål, vilka

avgjorts genom beslut, som under

kvartalet vunnit laga kraft.

Närmare föreskrifter om aktbildning

meddelas av Konungen.

§•

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket,

50 § första stycket, 51 och 52 §§,

55 § första stycket, 56 § första stycket,

57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 §

första, tredje och fjärde styckena

samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål

skall, där ej annat framgår

av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om

stämningsmål.

I mål —---motsvarande till
lämpning.

Utlåtande, som — — ■—- vattenrättsdomarens

tjänsterum.

I de-----är stadgat.

92 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39— Vad i 29 § andra stycket, 39—

41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, 41 §§, 56 § första stycket, 60 § försandra

och fjärde styckena, 70—72 §§, ta, andra och fjärde styckena, 70—

73 § första och tredje styckena samt 72 §§, 73 § första, tredje och fjärde

74 § stadgas beträffande ansöknings- styckena samt 74 § stadgas beträffanmål

skall äga motsvarande tillämp- de ansökningsmål skall äga motsva
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse)

ning å underställningsmål ävensom i

tillämpliga delar å besvärsmål vid

vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande

av bestämmelserna i 3 kap.

It §, 6 kap. 3 § 1 mom., 7 kap. 45

och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i — — och underställningsmål.

95

Lämnas jämlikt----och verk
samhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande

byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas

i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas

vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts.

Där med vattenreglering eller

med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,

skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft,

som vid lågvatten kan uttagas

i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering

enligt 3 kap. 1 §, samtliga

till regleringssamfälligheten hörande

strömfall. Avses att möjliggöra

utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft

på fördelaktigare sätt, varde

avgiften bestämd i förhållande till

den ökning i vattenkraftens värde,

som genom företaget eller genom de

ändrade hushållningsbestämmelserna

beredes. Är ändamålet med vattenreglering

jämväl torrläggning av

mark, skall avgift tillika utgå i förhållande

till värdet av den båtnad,

som i nämnda hänseende vinnes genom

företaget. Vad nu sagts äge ock

(Föreslagen lydelse)

rande tillämpning å underställningsmål

ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål

vid vattendomstolen, 60 §

dock med iakttagande av bestämmelserna

i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom.,

7 kap. 45 och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i---och un
derställningsmål.

§•

Lämnas jämlikt -— --och verk
samhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande

byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas

i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas

kunna vid lågvatten uttagas

vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts.

Där med vattenreglering eller

med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft,

skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft,

som vid lågvatten kan uttagas

i sökandens eller, då fråga är om vattenreglering

enligt 3 kap. 1 §, samtliga

till regleringssamfälligheten hörande

strömfall. Avses att möjliggöra

utnyttjande av förut uttagbar vattenkraft

på fördelaktigare sätt, varde

avgiften bestämd i förhållande till

den ökning i vattenkraftens värde,

som genom företaget eller genom de

ändrade hushållningsbestämmelserna

lajredes. Är ändamålet med vattenreglering

jämväl torrläggning av

mark, skall avgift tillika utgå i förhållande

till värdet av den båtnad,

som i nämnda hänseende vinnes genom

företaget. Vad nu sagts äge ock

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse)

tillämpning i fråga om företag enligt

7 kap. samt företag enligt 8 kap.,

såvitt därigenom vinnes båtnad genom

marks torrläggning. Där till

grund för avgiften skall läggas storleken

av viss vattenkraft, skall den

utgå med tre kronor för varje hästkraft.

Skall avgiften beräknas efter

ökningen i värde å vattenkraft eller

efter båtnad, som beredes mark, varde

den erlagd med en och en halv för

tusen av värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som —--— icke erläggas.

97

Sökande i ansökningsmål vare

pliktig att förskjuta:

kostnaden för —---sökandens

försorg;

ersättning för — — -— stycket förmäles;
gottgörelse

åt —----i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallas

av vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen, så ock annan ersättning

eller kostnad i anledning av förhör

med vittnen eller annan bevisning,

varom vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen självmant föranstaltar;
ersättning

för undersökning enligt

45 § 1 inom.; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter

och sekreterare för inställelse

vid domstolens sammanträde, där

detta hålles vid syn å stället, eller

vid undersökning enligt 45 § 2 mom.,

dock ej ersättning för längre resa än

från järnvägs- eller ångbåtsstation,

som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Vad nu —- —- håns besvär.

(Föreslagen lydelse)

tillämpning i fråga om företag enligt

7 kap. samt företag enligt 8 kap.,

såvitt därigenom vinnes båtnad genom

marks torrläggning. Där till

grund för avgiften skall läggas storleken

av viss vattenkraft, skall den

utgå med fem kronor för varje hästkraft.

Skall avgiften beräknas efter

ökningen i värde å vattenkraft eller

efter båtnad, som beredes mark, varde

den erlagd med två för tusen av

värdeökningen eller båtnaden.

Avgift, som---icke erläggas.

§•

1 mom. Sökande i ansökningsmål

vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för---sökandens

försorg;

ersättning för —--stycket för
mäles;
gottgörelse

åt---i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, som tillkallas

av vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen, så ock annan ersättning

eller kostnad i anledning av förhör

med vittnen eller annan bevisning,

varom vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen självmant föranstaltar;

samt

ersättning för undersökning enligt

45 § 1 mom.

Vad nu —--- — hans besvär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse)

Där i---av klagande.

Huruvida kostnad ----gällan
de

regler.

(Föreslagen lydelse)

Där i--— av klagande.

Huruvida kostnad — —- -— gällande

regler.

2 mom. För inställelse vid vattendomstolens

sammanträde eller vid

undersökning enligt b5 § 2 mom.

skall av allmänna medel utgå gottgörelse

åt domstolens ledamöter och

åt annan i domstolen tjänstgörande

person, vars biträde erfordras. Kostnaden

för sådan gottgörelse skall

stanna å statsverket.

99

Vill part vädja mot vattendomstols

dom i mål, som ej är brottmål,

skall han inom två veckor från den

dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren

anmäla vad. Hos vattenrättssekreteraren

må ock vädjas; pröve

dock vattenrättsdomaren, huruvida

sålunda gjord vadeanmälan rätteligen

skett.

Part, som —--med vadeinlaga.

106

Bestämmelserna i —---behand
ling

därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så

finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd

att verkställa undersökning

å stället. Finnes önskvärt, att lagfaren

ledamot är närvarande vid undersökningen,

äge vattenöverdomstolen

förordna härom. I fråga om undersökning,

som nu sagts, skall vad

i 45 § 2 mom. och 97 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i

första eller andra stycket stadgandena

i 97 § tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,

skall vad i nämnda §

föreskrives om sökande, kärande el
-

Vill part vädja mot vattendomstols

dom i mål, som ej är brottmål,

skall han inom två veckor från den

dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren

anmäla vad. Hos vattenrättssekreterare

må ock vädjas; pröve

dock vattenrättsdomaren, huruvida

sålunda gjord vadeanmälan rätteligen

skett.

Part, som--— med vadeinlaga.

§•

Bestämmelserna i---behand
ling

därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så

finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd

att verkställa undersökning

å stället. Finnes önskvärt, att lagfaren

ledamot är närvarande vid undersökningen,

äge vattenöverdomstolen

förordna härom. I fråga om undersökning,

som nu sagts, skall vad

i 45 § 2 mom. och 97 § 2 mom. stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i

första stycket stadgandena i 97 § 1

mom. tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,

skall vad där föreskrives

om sökande, kärande eller klagande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lei- klagande avse den, som i vattenöverdomstolen

fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,

som tillkallats av vattenöverdom

stolen, samt ersättning för sådan

på uppdrag av vattenöverdomstolen

hållen undersökning, som avses i

45 § 1 inom., äge domstolen, efter vad

med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att kostnaden

skall förskjutas av allmänna medel

och gäldas av statsverket. Lag

samma vare beträffande sådan kostnad

för vattenöverdomstolens syn å

stället eller för undersökning enligt

andra stycket av denna §, som eljest

skulle åligga part.

avse den, som i vattenöverdomstolen

fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,

som tillkallats av vattenöverdomstolen,

samt ersättning för sådan

på uppdrag av vattenöverdomstolen

hållen undersökning, som avses i

45 § 1 mom., äge domstolen, efter

vad med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att kostnaden

skall förskjutas av allmänna

medel och gäldas av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

Beträffande målförteckning skall

i mål, som anhängiggjorts vid vattendomstol

före nya lagens ikraftträdande,

gälla vad i äldre lag är stadgat.

Har fråga om bestämmande av avgift

enligt 11 kap. 95 § blivit av vattendomstol

eller synemän slutligen

prövad före nya lagens ikraftträdande,

skall vid fullföljd av talan eller

vid underställning äldre lag äga tilllämpning

beträffande sådan avgift.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

11

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående

kommis8ionärsavgift i domsagorna

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1943 angående

kommissionärsavgift i domsagorna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att förordningens rubrik skall lyda som följer.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förordning angående kommissio- Förordning angående kommissionärsavgift

i domsagorna närsavgift i domsagorna och vatten
domstolarna
1

§■

För uttagande och översändande För uttagande och översändande

av handlingar samt meddelande av av handlingar samt meddelande av

skriftliga underrättelser genom kom- skriftliga underrättelser genom kommissionär

i domsaga utgår stämpel- missionär i domsaga och hos vattenavgift

(kommissionärsavgift) till be- domstol utgår stämpelavgift (komlopp

och i den ordning här nedan missionärsavgift) till belopp och i

sägs. den ordning här nedan sägs.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 juli 1960.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 december 1959.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,

jordbruks- och civildepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Kling, vissa lagstiftningsfrågor rörande vattendomstolarnas organisation

m. m. samt anför därvid följande.

Under senare ar har pågått ett omfattande arbete för rationalisering av

den administrativa verksamheten vid domstolarna. För de allmänna domstolarnas

del är detta arbete nu i stora delar slutfört. Vad angår vattendomstolarna

har, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 mars 1956, dåvarande

chefen för justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig, lagmannen

Nils Viklund, för att verkställa utredning angående vattendomstolarnas organisation

och därmed sammanhängande frågor. Till fullgörande av detta

uppdrag, såvitt angår det administrativa förfarandet vid vattendomstolarna,

har utredningsmannen avgivit en den 6 juni 1959 dagtecknad promemoria

(stencilerad) rörande vattendomstolarnas administrativa verksamhetsformer

in. m. I promemorian har behandlats såväl föreliggande möjligheter till rationaliseringar

från allmänna kontorstekniska utgångspunkter och för enskilda

grupper av göromål m. in. som vissa spörsmål om arbetsfördelning

och personalorganisation. Därjämte har utredningsmannen i promemorian

tagit upp frågan om protokolleringen vid vattendomstolarna. Vid promemorian

har fogats bl. a. förslag till lag om ändring i vattenlagen, till kungörelse

med närmare föreskrifter om protokollöring, dagböcker och aktbildning i

mål vid vattendomstol m. in. samt till förordning om ändring i förordningen

den 30 juni 1943 (nr 424-) angående kommissionårsavgift i domsagorna.

Dessa förslag torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga B).

Över promemorian med därvid fogade författningsförslag har efter remiss

yttranden avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattendomstolarna,

generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

kammarkollegiet, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens organisationsnämnd,

riksarkivet, lantbruksstyrelsen, statens provningsanstalt, 1951

års rättegångskommitté, utredningen angående redogöraransvaret in. in.,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

kompetensutredningen, länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län, svenska

vattenkraftföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges juristförbund,

Statstjänstemannaförbundet samt Statstjänarkartellen.

Med det av Västerbygdens vattendomstol avgivna yttrandet har överlämnats

ett utlåtande av t. f. biträdande vattenrättsdomaren E. Weiss. Statskontoret

har bifogat eu promemoria av tryckeriexpeditionen och riksarkivet har

överlämnat ett yttrande av landsarkivarien i Östersund.

Såvitt utredningsmannens förslag berör anslagsfrågor, kommer det att anmälas

i 1960 års statsverksproposition. I detta sammanhang anhåller jag att

få anmäla Afissa delar av förslaget som förutsätter ändringar i vattenlagen

in. in.

I det följande behandlas i avd. I protokolleringsfrågan, i avd. II frågor om

dagbok och aktbildning, i avd. III frågor rörande vissa domstolskostnader

samt i avd. IV vissa av utredningsmannen väckta frågor om ändringar i övrigt

i vattenlagen. I sistnämnda avd. behandlas jämväl den av utredningsmannen

likaledes berörda frågan om kommissionärsarvodet vid vattendomstolarna.

I. Protokollering

Gällande bestämmelser m. m. Protokoll vid vattendomstolens sammanträde

skulle enligt 11 kap. 73 § första stycket vattenlagen i dess före den 1 januari

1948 gällande lydelse föras av vattenrättsdomaren eller, efter dennes förordnande,

av vattenrättssekreteraren och undertecknas av den som fört protokollet.

I målet ingiven handling fick ej intagas i protokollet utan endast anmärkas

där. Dessa bestämmelser, som i första hand avsåg ansökningsmål,

var även tillämpliga å andra vattenmål. I samband med nya rättegångsbalkens

ikraftträdande upphävdes de ifrågavarande föreskrifterna. Numera

finns endast några detaljföreskrifter om protokollering i vattenmål upptagna

i vattenlagen. Av dessa må här erinras om bestämmelsen ill kap. 45 §

2 inom., enligt vilken protokoll över undersökning som avses i lagrummet

skall föras av den vattenrättsdomaren därtill förordnat och sedermera tillställas

vattenrättsdomaren. Där undersökning sker allenast som förberedelse

för domstolens sammanträde till syn på stället är dock protokoll ej av nöden.

Rörande protokollering i övrigt i vattenmål skall på grund av bestämmelse i

11 kap. 1 § vattenlagen gälla vad som är föreskrivet i fråga om allmän domstol.

Om protokollering vid allmän domstol stadgas i 6 kap. rättegångsbalken

samt i kungörelsen den 26 september 1947 med närmare föreskrifter för de

allmänna domstolarna om protokollföring, dagböcker och aktbildning m. m.

(protokollskungörelsen).

Enligt vad som stadgas i 1 § i 6 kap. rättegångsbalken skall protokoll

föras för varje mål särskilt. Härifrån ges dock den undantagsregeln, att

protokoll ej erfordras över handläggning, som företages av lagfaren domare

ensam eller av tjänsteman vid domstolen och ej sker vid sammanträde för

förhandling.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Jämlikt 2 § skall protokollet föras av befattningshavare vid rätten eller lagfaren

ledamot av rätten samt undertecknas av honom. Ordföranden äger, då

omständigheterna föranleder därtill, själv föra protokollet. Som protokollfölaie

fåi icke den anlitas, vilken till saken eller till part står i sådant förhållande,

att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Protokollförare

skall ha avlagt domared. Protokollet skall enligt 3 §

om bl. a. domstolen, tid och ställe för sammanträdet, rättens ledamöter, protokollförare,

parterna och huruvida de är tillstädes, deras ombud eller biträden,

rättens beslut som ej uppsättes särskilt samt skiljaktiga meningar

som yppas vid omröstning inom rätten. Protokollet vid förhandling skall enligt

vad som stadgas i 5 § därutöver innehålla redogörelse för bl. a. framställda

yrkanden, invändningar och medgivanden. Har vad sålunda skall antecknas

upptagits i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll

i målet, skall endast hänvisning ske i protokollet. Förebragta bevis

skall alltid antecknas. Enligt 6 § skall i protokollet vidare antecknas utsaga

av vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran eller målsägande,

då lian hörs i anledning av åklagarens talan, allt i den omfattning utsagan

kan antagas vara av betydelse i målet, samt vad rätten iakttager vid

syn på stället. Vad i övrigt anförs eller eljest förekommer vid förhandling

får enligt 7 § ej antecknas i protokollet med mindre särskilda skäl föranleder

därtill. Parts utveckling av talan i rättsligt hänseende får aldrig

upptagas i protokollet.

Protokoll över förhandling skall innan förhandlingen avslutas erhålla

slutlig avfattning. Detta gäller enligt 8 § som en undantagslös regel. Då

protokollet är uppsatt, skall ordföranden på protokollet göra anteckning

därom. Sedan utsaga som enligt (5 § skall antecknas i protokollet upptecknats,

skall den uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas den hörde att

granska uppteckningen samt den hörde tillfrågas om han har något att

erinra mot innehållet. Erinran som ej föranleder ändring skall antecknas.

Däieftei får uppteckningen ej ändras. Har utsagan först efter granskningen

antecknats i protokollet, skall uppteckningen biläggas handlingarna.

I 9 § stadgas att rätten äger förordna att utsaga av part, målsägande,

vittne eller sakkunnig skall — i stället för att antecknas i protokollet —

upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning får också

upptagas sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av

betydelse i målet. Stadgandet i 8 § om uppläsning och granskning av uppteckning

skall i tillämpliga delar gälla beträffande utsaga upptagen genom stenografi

samt beträffande sådan sammanfattning av utsaga som upptagits på

fonetisk väg. Stenograf utses av rätten och skall inför rätten avlägga en särskild

ed. Som stenograf får icke den anlitas, som till saken eller^någondera

parten ståi i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses

förringad. Stenograf äger av allmänna medel ålnjuta arvode samt gottgörelse

för kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. I brottmål,

vari åklagare för talan, skall ersättningen gäldas av statsverket. I andra

fall gäldas ersättningen slutligen enligt reglerna om rättegångskostnad. Bestämmelser

om återgivande i vanlig skrift av vad som upptagits enligt 9 §

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

15

meddelas — jämlikt paragrafens sedan den 1 juli 1952 gällande lydelse — - av Kungl. Maj:t. I delta sammanhang må erinras om att det före 1952 års

lagändring stadgades i rättegångsbalken att det som upptagits genom stenografi

eller på fonetisk väg snarast skulle återges i vanlig skrift och uppteckningen

biläggas handlingarna.

Om tillämpningsföreskrifterna i protokollskungörelsen skall här blott anföras

följande. Enligt 10 § skall protokoll över förhandling såvitt möjligt

uppsättas efter hand som förhandlingen fortskrider. Kan delta ej ske utan

finnes det erforderligt att begagna memorialanteckningar, skall protokollet

med ledning av dessa sättas upp före förhandlingens slut eller, om detta ej

liinnes med, snarast möjligt därefter. I 11 § föreskrives att stenogram och

fonogram över utsaga, som har upptagits enligt föreskrifterna i 6 kap. 9 §

rättegångsbalken, skall återges i vanlig skrift när rätten eller, vid fullföljd

av talan, högre rätt finner det erforderligt eller part eller annan begär avskrift.

Utskriften skall biläggas handlingarna i målet eller ärendet.

Utredningsmannen. Efter att bl. a. ha erinrat om vissa uttalanden av processlagberedningen

(jfr SOU 1944: 10 s. 225) kommer utredningsmannen in

på frågan om behovet av särskilda protokolleringsbestämmelser för vattenmålen.

Del framhålles därvid, att bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken

i praktiken knappast torde strikt följas av vattendomstolarna, ehuru de är

utan inskränkning tillämpliga i vattenmålen. Orsaken härtill är att söka i

det förhållandet, att rättegångsbalkens protokolleringsbestämmelser avfattats

så att de väl ansluter till balkens föreskrifter om rättegångsordningen i

stort medan de mindre väl passar för processen i vattenmålen, som i betydelsefulla

hänseenden företer avvikelser från rättegångsbalkens processystem.

Härom anför utredningsmannen till en början följande.

Enligt 17 kap. 2 § rättegångsbalken skall dom, om huvudförhandling vid

rätten ägt rum, grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. Vattendomstolens

avgörande skall däremot grundas icke blott på vad som förekommit

inför vattendomstolen vid syn eller annan förhandling utan även på vad

handlingarna i övrigt innehåller (11 kap. 58 § vattenlagen). 1 detta sammanhang

torde jämväl få hänvisas till 11 kap. 53 § vattenlagen, vari förutsättes,

att ersättningsyrkande må framställas i skriftlig inlaga. Eu jämförelse mellan

50 kap. 21 § rättegångsbalken och 11 kap. 1Ö5 § vattenlagen ådagalägger

en annan skillnad: förutsättningarna för måls avgörande i andra instans

utan huvudförhandling är avsevärt mycket större beträffande vattenmål än

i fråga om allmänna tvistemål. I praxis håller också vattenöverdomstolen huvudförhandling

endast i ett mycket ringa antal mål. Att dessa olikheter mellan

rättegångsbalkens och vattenlagens processystem bör tillmätas vikt, när

man bedömer protokolleringsfrågorna för vattendomstolarna, är tydligt.

Betydelsefullare i sammanhanget anser utredningsmannen emellertid vara

skillnaden mellan de båda processystemen i det hänseende, som plägar betecknas

som rättegångens koncentration, och framhåller därvid de olika bestämmelserna

om fortsatt och ny huvudförhandling (jfr SOU 1944: 10 s.

226). Vattenlagens bestämmelser härom har upptagits i 11 kap. 57 §, där

även föreskrifter om tid för doms meddelande återfinns. Om icke särskilda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

omständigheter nödvändiggör uppskov med förhandlingarna, skall innan

vattendomstolen efter syn eller annan förhandlig åtskiljs, utslag i målet avkunnas

eller också besked lämnas om tid och plats för dess meddelande.

Utan synnerliga skäl, som i protokollet anges, får denna tid icke sättas senare

än två månader efter det beskedet lämnas. Härmed jämför utredningsmannen

rättegångsbalkens föreskrift i 17 kap. 9 §, enligt vilken dom i tvistemål,

om ej synnerligt hinder möter, skall meddelas inom två veckor efter

huvudförhandlingens avslutande. Rörande tillämpningen av de sålunda berörda

bestämmelserna i vattenlagen framhålles, att det i större vattenmål

ofta måste hållas två eller flera huvudförhandlingar i varje mål, varje förhandling

mången gång pågående under flera dagar, varjämte det mellan

sista förhandlingens avslutande och domens meddelande stundom förflyter

avsevärd tid. Denna utveckling, som visserligen ej är önskvärd men likväl icke

anses kunna undvikas, står icke i strid med vattenlagens föreskrifter.

Slutligen anmärker utredningsmannen, att de stora vattenmålen, i motsats

till vad som regelmässigt gäller i fråga om de allmänna målen, omfattar ett

mycket stort antal — ofta hundratals eller t. o. m. tusentals — frågor av

delvis helt olika karaktär.

Medan enligt rättegångsbalkens bestämmelser protokollen vid huvudförhandling

i princip endast skall utvisa förhandlingens gång i stort —- därvid

bortses från protokollering av muntlig bevisning och rättens iakttagelser vid

syn — utgör protokollen vid vattendomstolarnas sammanträden som regel

mer eller mindre fullständiga förhandlingsprotokoll, vari bl. a. plägar antecknas

parternas utveckling av sin talan såväl i sakligt som — ehuru undantagsvis

men då i direkt strid med innehållet i 6 kap. 7 § rättegångsbalken —

i rättsligt hänseende. Denna utveckling anser utredningsmannen motiverad

av processmaterialets i många fall synnerligen vidlyftiga omfattning och

ovissheten om den tidpunkt när alla frågor kan upptagas till sakligt avgörande.

Rådande praxis anses därför som lämplig och t. o. in. oundviklig.

Med hänsyn härtill föreslår utredningsmannen sådan ändring i de för vattendomstolarna

gällande protokolleringsbestämmelserna, att dessa bringas

i överensstämmelse med praxis.

Innehållet i de föreslagna protokolleringsbestämmelserna överensstämmer

självfallet i många hänseenden med bestämmelserna i rättegångsbalken och

protokollskungörelsen, vilka i stor utsträckning tjänat som mönster vid förslagets

upprättande.

Enligt förslaget skall protokoll föras vid vattendomstolens sammanträden.

Främst ifrågakommer därvid förhandlingar inför vattendomstolen, varvid

med »förhandling» förstås handläggning vid alla sådana tillfällen, då part

eller annan äger vara tillstädes inför domstolen eller då eljest bevis skall

upptagas av domstolen (jfr SOU 1938: 44 s. 109). Protokollföringsskyldighet

skall emellertid föreligga även vid andra vattendomstolens sammanträden,

t. ex. sammanträde för överläggning. Med hänsyn till att vattenrättsdomarens

kungörelser och beslut skall tillföras akten, anses det ej erforderligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960 17

med protokollföring över handläggning, som sker inför vattenrättsdomaren

ensam.

Har yrkanden, invändningar, ändringar däri eller medgivanden upptagits

i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll i målet,

skall enligt rättegångsbalkens bestämmelser såsom förut omnämnts endast

hänvisning ske i protokollet. På grund av mångfalden av yrkanden i de

stora vattenmålen skulle en liknande bestämmelse för vattendomstolarna i

många fall oskäligt tynga protokollföringen. Med hänsyn bl. a. härtill föreslår

utredningsmannen, att yrkande el. dyl. som upptagits i inlaga eller annan

handling eller förut upptecknats i protokoll i målet ej skall behöva på

nytt antecknas i protokoll, vare sig som självständig anteckning eller som

hänvisning.

I fråga om protokollets innehåll i övrigt företer utredningsmannens förslag

avvikelser från gällande bestämmelser beträffande bl. a. frågan om anteckning

av partsanförandena. Av förslaget följer sålunda, att parts sakframställning

får antecknas i protokollet i den omfattning detta anses nödigt. Mot

anteckning av parts utveckling av sin talan i rättsligt hänseende, den s. k.

pläderingen, meddelas som tidigare nämnts ovillkorligt förbud i rättegångsbalken.

För vattendomstolarna skall enligt förslaget gälla, att pläderingen

som regel ej skall tagas till protokollet men att anteckning därav likväl skall

kunna ske undantagsvis. Utredningsmannen framhåller dock såsom önskvärt,

att en betydande restriktivitet iakttages.

Till skillnad mot vad som gäller enligt rättegångsbalken behöver jämlikt

förslaget protokoll vid förhandling i vattendomstol ej erhålla slutlig avfattning,

innan förhandlingen avslutats. Det bör enligt utredningsmannens mening

endast föreskrivas, att protokoll skall uppsättas före förhandlingens slut

eller, om detta ej hinnes med, snarast möjligt därefter. Undantag från denna

regel förutsättes emellertid ske när fråga är om anteckning av utsaga av

vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran eller målsägande, då han

höres i anledning av åklagarens talan.

Såsom förut framhållits har vid allmän domstol skyldigheten att i vanlig

skrift återge stenogram och fonogram under senare år väsentligt inskränkts.

Utredningsmannen framhåller, att detta torde sammanhänga med det betydande

arbete, som därigenom åsamkas domstolskanslierna. För vattendomstolarnas

del förmenas emellertid särskilda omständigheter föreligga. Utredningsmannen

anmärker sålunda, att vittnesförhör och förhör med målsägande

och part under sanningsförsäkran ej förekommer i tillnärmelsevis samma

omfattning vid vattendomstolarna som vid de allmänna domstolarna.

Vidare innehåller vattendomstolarnas protokoll regelmässigt förhållandevis

uttömmande upptagningar av anföranden och utsagor, varför det enligt utredningsmannen

skulle framstå som eu anomali om utsagor, som upptagits

genom stenografi eller på fonetisk väg, icke skulle utskrivas och tillföras akten.

Det bör på grund härav föreskrivas, att stenogram och fonogram över

utsaga, som upptagits på nyssnämnt sätt, skall återges i vanlig skrift så snart

ske kan.

*2 llihang till riksdagens protokoll 1960. i sand. Xr 52

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Utredningsmannens förslag innebär, att huvuddelen av protokolleringsbestämmelserna

för vattendomstolarna skall sammanföras i en administrativ

författning. Endast vissa grundläggande stadganden föreslås bli intagna i vattenlagen.

Dit hör det förut berörda stadgandet att protokoll skall föras vid

vattendomstolens sammanträde, en bestämmelse om att protokoll skall föras

särskilt för varje mål samt föreskrifter om vem som skall tjänstgöra som

protokollförare och om undertecknandet av protokoll. Vidare skall enligt

förslaget i vattenlagen intagas stadgande om möjlighet till upptagning avvissa

utsagor och sammanfattningar därav genom stenografi eller på fonetisk

väg ävensom vissa föreskrifter om protokollförare och stenograf. Därjämte

föreslår utredningsmannen en ändring i 11 kap. 97 § vattenlagen avinnebörd,

att viss part skall ha att förskjuta gottgörelse åt stenograf, där

denne icke är befattningshavare vid vattendomstol. Att i själva vattenlagen

intaga alla erforderliga protokolleringsbestämmelser är enligt utredningsmannens

uppfattning av praktiska skäl olägligt. Det föreslås därför att andra

bestämmelser än de nyssnämnda skall meddelas i administrativ ordning.

Visserligen, anför utredningsmannen, kommer härigenom att i administrativ

väg utfärdas föreskrifter, som beträffande den allmänna processen intagits i

rättegångsbalken, t. ex. bestämmelser om protokolls innehåll, men några allvarliga

invändningar synes icke kunna resas mot en sådan lösning, som i

flera hänseenden framstår som ändamålsenlig.

De protokolleringsbestämmelser som förutsatts skola intagas i vattenlagen

har i det av utredningsmannen upprättade förslaget till lag om ändring

i vattenlagen införts under 72 § i 11 kap.

Vad slutligen beträffar de i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen intagna bestämmelserna

om protokollföring vid undersökning har utredningsmannen

uttalat, att han icke finner det påkallat att i vidare mån än skett i lag eller

författning reglera protokollföring vid sådan förrättning.

Yttrandena. Utredningsmannens förslag till särskilda protokolleringsbestämmelser

för vattendomstolarna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av flertalet remissorgan. 1951 års rättegång skommitté förklarar sig med hänsyn

till de speciella förhållandena vid vattendomstolarna sakna anledning till

erinran mot föreslagna bestämmelser. Kammarkollegiet framhåller att det

för kollegiets advokatfiskalsämbete är icke blott värdefullt utan även nödvändigt

att ha tillgång till utförliga protokoll samt tillstyrker bestämt förslaget

att legalisera nuvarande praxis att i viss utsträckning upptaga parts

rättsliga utveckling av sin talan i sammanträdesprotokoll. I sådan riktning

uttalar sig även Riksförbundet Landsbygdens folk.

I vissa detaljfrågor har erinringar framställts mot utredningsmannens

förslag. Sålunda förordar Österbygdens vattendomstol att föreslagen bestämmelse

ill kap. 72 § vattenlagen, att protokoll skall föras särskilt för varje

mål, skall utgå. Det kan nämligen någon gång vara lämpligt att föra gemensamt

protokoll i två mål, som på grund av nära samband med varandra företages

till handläggning i ett sammanhang utan att därför sammanslås till

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

ett mål. Nedre Norrbygdens vattendomstol anser det onödigt att städse

protokollföra överläggningar, där domstolsledamöterna är av samma mening.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen fanns

före processreformen särskilda protokolleringsbestämmelser för vattenmålen.

I samband med nya rättegångsbalkens antagande upphävdes dessa på

förslag av processlagberedningen, som ansåg övervägande skäl tala för att

samma grunder för protokollföring skulle tillämpas i vattenmål som i andra

mål. Under den tid som sedan förflutit har emellertid utvecklingen vid vattendomstolarna

gått sin egen väg, delvis i strid med gällande föreskrifter,

beroende på de för vattenmålen speciella förhållandena. Till skillnad från

de i de vanliga rättegångsmålen förda protokollen, vilka i enlighet med

de vid processreformens genomförande antagna principerna i huvudsak endast

avspeglar förhandlingens gång i stort, har sålunda protokollen i vattenmålen

bibehållit sin karaktär av mer eller mindre fullständiga förhandlingsprotokoll.

Utredningsmannen har nu föreslagit sådana ändringar i bestämmelserna,

att dessa bringas i närmare överensstämmelse med rådande praxis vid vattendomstolarna.

Då det med hänsyn till vattenmålens beskaffenhet och förfarandet

i dessa mål tydligtvis är erforderligt att protokollen göres fullständigare

än i de vanliga rättegångsmålen, vill jag i princip tillstyrka förslaget,

som också allmänt biträtts vid remissbehandlingen.

Såsom utredningsmannen föreslagit torde de grundläggande protokolleringbestämmelserna

för vattendomstolarna böra intagas i vattenlagen. Det

bör sålunda i 11 kap. 72 § vattenlagen stadgas, att protokoll skall föras vid

vattendomstols sammanträde, vare sig detta hålles vid förhandling eller eljest.

Med hänsyn till det aktbildningssystem som tillämpas bör liksom hittills

gälla, att protokoll skall föras särskilt för varje mål och icke sammanhängande

för sammanträdesdag. Vidare bör meddelas bestämmelser om

rätt för vattenrättsdomaren att förordna om upptagning stenografiskt eller

på fonetisk väg såväl av utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig

som av sammanfattning av utsaga. Härjämte bör i lagrummet föreskrifter

intagas om utseende av stenograf och om hinder mot tjänstgöring såsom

protokollförare eller stenograf. Angående ed eller försäkran för sådan person

torde bestämmelserna i rättegångsbalken böra gälla (se 6 kap. 2 §

andra stycket och 9 § tredje stycket rättegångsbalken).

De nya bestämmelserna ill kap. 72 § vattenlagen blir närmast tillämpliga

å ansökningsmålen. På grund av hänvisningar i 81 och 92 §§ kommer

de emellertid att gälla i alla vattenmål vid vattendomstol.

Närmare föreskrifter om protokollföringen, däribland bestämmelser om

protokollens innehåll, torde böra utfärdas i särskild administrativ författning

i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag.

Härigenom kommer alla bestämmelser om protokollföring vid vattendomstols

sammanträde med undantag av de nyss berörda bestämmelserna om

2f Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 52

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

ed och försäkran att återfinnas i 11 kap. vattenlagen eller i nämnda administrativa

författning.

II. Dagbok och aktbildning m. m.

Gällande bestämmelser. Föreskrifter om dagbok och aktbildning i vattenmål

finnes i 11 kap. vattenlagen.

Enligt vad som stadgas i 72 § skall vattenrättssekreteraren föra förteckning

över alla vid vattendomstolen anhängiga mål utvisande tiden, då varje

mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder och tiden för målets avgörande.

Denna bestämmelse, som i första hand avser ansökningsmål, är även tilllämplig

i stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål.

Bestämmelser om aktbildning i ansökningsmål har meddelats i 73 §. Däri

stadgas, att vattenrättssekreteraren skall upprätta en akt för varje sådant

mål, omfattande ett exemplar av alla de handlingar som ingivits i målet samt

i målet förda protokoll så ock avskrift av de av vattenrättsdomaren i målet utfärdade

kungörelserna och meddelade besluten ävensom av vattendomstolens

utslag i målet jämte förteckning på de kartor, ritningar och andra handlingar,

som akten omfattar. Vid akten skall också fogas en av vattenrättsdomaren

underskriven förteckning över de underrättelser till sakägare, vilka

på grund av bestämmelser i 33 och 47 §§ av honom avlämnats på posten. Förteckningen

skall ange den dag, då avlämnandet skett. Där ej av eljest föreliggande

omständigheter annat förhållande framgår, skall förteckningen utgöra

bevis att den uppgivna dagen underrättelser avsänts under de adresser,

som upptagits i förteckningen. Renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål,

som avgjorts av vattendomstolen, skall av vattenrättssekreteraren

för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav insändas till Svea

hovrätt. Dessa för ansökningsmålen gällande bestämmelser är, med undantag

av föreskrifterna om förteckning över underrättelser till sakägare, tilllämpliga

även på stämnings- samt besvärs- och underställningsmål.

Utredningsmannen. De nu i vattenlagen upptagna bestämmelserna om skyldighet

för vattenrättssekreteraren att svara för målförteckningar och aktbildning

in. m. bör enligt utredningsmannens mening utgå ur lagen.

Vad i vattenlagen i övrigt stadgas om målregistrering ansluter sig nära

till föreskriften i 6 kap. 11 § rättegångsbalken om dagbok. Med hänsyn härtill

föreslår utredningsmannen, att nuvarande bestämmelse i 11 kap. 72 § vattenlagen

skall utgå. Såsom förut anförts är det avsett, att de nya protokolleringsbestämmelserna

skall införas i denna paragraf. På grund av hänvisningen

ill kap. 1 § vattenlagen blir rättegångsbalkens föreskrift om dagbok

tillämplig i vattenmålen.

Utredningsmannen framhåller, att skilda principer för målregistrering för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

närvarande tillämpas vid de olika vattendomstolarna. I viss utsträckning används

sålunda lösbladssystein, men även inbundna liggare förekommer. Jämväl

i andra hänseenden föreligger det skiljaktigheter såväl mellan de olika

domstolarnas diarier som mellan olika diarier vid samma domstol. Härtill

kommer, att diarierna i viss utsträckning synts utredningsmannen vara ur

kontorstekniska synpunkter mindre ändamålsenligt uppställda. Utredningsmannen

har funnit det angeläget, att ökad enhetlighet och ändamålsenlighet

eftersträvas i det hänseende varom nu är fråga. Han har också som ett

önskemål framhållit, att målregistreringen skall utföras på sådant sätt, att

särskild förteckning å akts innehåll icke skall erfordras och att föreskriften

därom i It kap. 73 § första stycket vattenlagen skall kunna upphävas.

På sålunda och i övrigt anförda skäl förordar utredningsmannen att kompletterande

dagboksföreskrifter utfärdas. Dessa bör efter mönster av bestämmelserna

i protokollskungörelsen meddelas i administrativ ordning. Utredningsmannen

har också efter praktiska försök vid Norrbygdens vattendomstol

upprättat förslag till sådana föreskrifter.

Det har för utredningsmannen framstått som önskvärt, att aktbildningen

i vattenmålen skall ske på sådant sätt att, samtidigt som säkerhet måste vinnas

för akternas fullständighet, arbetstekniska och arbetsekonomiska synpunkter

beaktas. Föreskrifter i detta hänseende, avsedda att komplettera nuvarande

aktbildningsbestämmelser i 11 kap. 73 § vattenlagen, anser utredningsmannen

påkallade. De kompletterande föreskrifterna bör dock ej intagas

i vattenlagen, som därigenom skulle onödigtvis tyngas, utan föreslås bli

utfärdade i administrativ ordning.

Emellertid bör enligt utredningsmannens förslag bestämmelserna i 11 kap.

73 § vattenlagen jämkas i vissa hänseenden. Utöver frågan om vattenrättssekreterarens

befattning med aktbildningen m. m. har tidigare berörts den

i paragrafens första stycke intagna bestämmelsen om förteckning över handlingar

som ingår i akt. Denna föreskrift föreslås bli upphävd. Vidare förordas

en jämkning i paragrafen av innebörd alt renoverat exemplar av akten

skall insändas till vattenöverdomstolen i stället för till Svea hovrätt. Anledningen

till nämnda förslag är att vattenöverdomstolen numera är inhyst i

andra lokaler än hovrätten i övrigt. Utredningsmannen har jämväl föreslagit

jämkning i bestämmelserna i paragrafens andra stycke om förteckning

över underrättelser till sakägare i ansökningsmålen. Sålunda förordas för

clet första att även andra befattningshavare vid vattendomstolen än vattenrättsdomaren

skall medgivas att underskriva förteckningen. Vidare anför

utredningsmannen följande:

Vid vissa av vattendomstolarna brukar för närvarande i de fall, där sakägarnas

namn och adresser tydligt angivits i handlingarna i målet, förteckningen

ersättas med en hänvisning till dessa handlingar. Detta förfarande

är ur arbetsteknisk synpunkt uppenbarligen ändamålsenligt •— upprättandet

av fullständiga förteckningar i stora mål kan taga lång tid — men synes

mindre väl överensstämma med ordalagen i nyssnämnt lagrum. På grund

härav föreslår utredningen ett tillägg därtill av innehåll, att förteckningen

må, såframt det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter i akten

om sakägares namn och hemvist.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Utredningsmannen föreslår samtidigt, att ett motsvarande tillägg skall införas

i 10 kap. 8 § sista stycket vattenlagen, där bestämmelser meddelas om

sådan förteckning över avsända underrättelser, som skall upprättas av förrättningsman

vid syneförrättning enligt vattenlagen.

Föreslagna ändringar i 11 kap. 73 § vattenlagen medför behov av redaktionella

jämkningar i 81 och 92 §§ samma kap.

Vidkommande slutligen övergångsbestämmelserna uttalas, att nya lagen,

i vad den innebär ändrade bestämmelser om målförteckning och aktbildning,

icke skall tillämpas i mål som anhängiggjorts vid vattendomstol före lagens

ikraftträdande.

Yttrandena. De av utredningsmannen föreslagna ändringar i vattenlagen,

vai om nu är fråga, har praktiskt taget genomgående lämnats utan erinran vid

remissbehandlingen. Vissa detaljfrågor har dock berörts. Sålunda ifrågasätter

östei bygdens vattendomstol, om icke skyldigheten att insända renovationsakt

bör inträda först då malet avgjorts genom lagakraftägande dom.

Mellanbygdens vattendomstol framhåller, att ett upphävande av bestämmelsen

om skyldighet att i akt intaga förteckning över akthandlingarna även

bör avse redan anhängiga mål. Vattenöverdomstolen tillstyrker detta förslag.

Departementschefen. De jämkningar som av utredningsmannen föreslagits i

fråga om vattenlagens bestämmelser om aktbildning m. in. synes ej giva

anledning till erinran. Jag vill endast, med anledning av påpekande i ett

remissyttrande, förorda den ytterligare ändringen i bestämmelserna, att skyldighet

att till vattenöverdomstolen insända renoverat exemplar av akt skall

inträda först då målet avgjorts genom lagakraftägande dom. Kompletterande

föreskrifter om aktbildning m. in. torde såsom utredningsmannen föreslagit

få meddelas i administrativ ordning.

Vad nu förordats innebär ändringar i 10 kap. 8 § och 11 kap. 73 § vattenlagen

ävensom redaktionella jämkningar i 11 kap. 81 och 92 §§. Därjämte

upphäves de nuvarande bestämmelserna i 11 kap. 72 §; denna paragraf kommer

i stället att upptaga bestämmelser om protokollföring enligt vad som

anförts i föregående avdelning.

\ ad angår övergångsförhållandena synes såsom utredningsmannen föreslagit

äldre lag böra tillämpas beträffande målförteckning i mål som anhängiggjorts

vid vattendomstolen före nya lagens ikraftträdande. I övrigt torde

emellertid de nya bestämmelserna kunna tillämpas i fråga om äldre mål. III.

III. Vissa domstolskostnader

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 11 kap. 97 § vattenlagen gäller, att sökande

i ansökningsmål och kärande i stämningsmål ävensom klagande i besvärs-

och underställningsmål, den sistnämnde i den mån kostnaden orsakats

av hans besvär, är pliktiga att förskjuta vissa domstolskostnader, bl. a.

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse vid

domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället, eller vid un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2?

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 ur 1960

dersökning enligt 11 kap. 45 § 2 inom., dock ej ersättning för längre resa

än från järnvägs- eller ångbåtsstation, som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Sökande i underställningsmål kan också bli skyldig att förskjuta dylik

kostnad. Huruvida kostnad, som någon sålunda förpliktats att gälda,

helt eller delvis skall gottgöras honom av annan part, skall avgöras enligt

de regler, som gäller beträffande rättegångskostnader i vattenmål.

Vad sålunda är stadgat skall enligt It kap. 106 och 108 §§ med vissa modifikationer

tillämpas jämväl i mål vid vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

I detta sammanhang torde få erinras om bestämmelserna i 11 kap. 95 och

96 §§ vattenlagen, enligt vilka sökande i vattenmål i vissa fall är skyldig att

erlägga viss avgift, s. k. vattendomstolsavgift, såsom bidrag till kostnaden

för vattendomstolarnas organisation och verksamhet. Avgiftsskyldighet inträder

då enligt vattenlagen medgivande lämnas till 1) byggande i vatten för

vattnets tillgodogörande såsom drivkraft; 2) vattenreglering; 3) torrläggningsföretag

som avses i 7 kap. vattenlagen; 4) företag enligt 8 kap. vilket

avser förutom avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten jämväl

torrläggning av mark. Vidare skall avgift erläggas 5) då ändrade bestämmelser

rörande hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna

ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft. Avgiften skall erläggas så snart beslutet

därom vunnit laga kraft.

Beträffande grunderna för avgiftens bestämmande stadgas, såvitt angår

byggnad för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft, att avgiften skall bestämmas

i förhållande till den förut icke tillgodogjorda vattenkraft, som

beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid byggnaden, dock med avdrag för

den vattenkraft, för vilken i samband med regleringsföretag avgift förut erlagts.

Där med vattenreglering eller med ändrade hushållningsbestämmelser

åsyftas ökning i uttagbar vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande

till ökningen i den vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens

eller, då fråga är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 § vattenlagen, samtliga

till regleringssamfälligheten hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande

av förut uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, skall avgiften bestämmas

i förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom

företaget eller de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Om ändamålet

med vattenreglering jämväl är torrläggning av mark, skall avgift tilllika

utgå i förhållande till värdet av den båtnad, som i nämnda hänseende

vinnes genom företaget. Det sagda äger tillämpning även i fråga om företag

enligt 7 kap. samt beträffande företag enligt 8 kap. såvitt därigenom vinnes

båtnad genom marks torrläggning.

När avgiften enligt vad nu sagts skall bestämmas på grundval av storleken

av viss vattenkraft, skall den, efter lagändring år 1954,1 utgå med tre kronor

för varje hästkraft. Skall avgiften beräknas efter ökningen i värde å vattenkraft

eller efter båtnad som beredes mark, skall den erläggas med en och 1

1 Se prop. 1954:198; LSU24.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

en halv promille av värdeökningen eller båtnaden. Om avgift enligt dessa

grunder skulle uppgå till mindre belopp än femtio kronor, skall den ej er
läggas.

I 11 kap. 96 § föreskrives att storleken av domstolsavgiften skall, enligt

de i 95 § stadgade grunderna, bestämmas av vattendomstolen eller, då fråga

är om företag, vartill medgivande lämnas vid syneförrättning enligt 10 kap.

vattenlagen, av synemännen. Bestämmelser om indrivningen av avgifterna

har meddelats i kungörelsen den 2 oktober 1953 angående indrivningen och

användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.

Enligt denna kungörelse skall vattendomstolsavgifter inbetalas till länsstyrelsen

i det län, där företaget huvudsakligen utförts eller skall utföras.

Förslag om vattendomstolsavgift framlades ursprungligen i det av vattenrätts-

och dikningslagskommittéerna år 1910 avgivna betänkandet med förslag

till vattenlag. Såsom motivering för förslaget anförde kommittéerna, att

den nya organisationen av vattendomstolar med nödvändighet medförde ökade

utgifter för statsverket och att det därför icke vore obilligt att av dem, som

för främjande av sina intressen tog den nya organisationen i anspråk, kräva

något bidrag till kostnaderna.1

Summan av de influtna vattendomstolsavgifterna bar varierat betydligt under

olika år. De första åren efter vattenlagens ikraftträdande inflöt tämligen

små belopp. För budgetåren 1934/35—1938/39 var årsmedeltalet drygt 40 000

kronor och för budgetåren 1949/50—1953/54 drygt 107 000 kronor. Från

och med budgetåret 1954/55, vid vars ingång den förut omnämnda lagändringen

trädde i kraft, bär influtit för 1954/55 178 500 kronor, för 1955/56

252 500 kronor, för 1956/57 725 500 kronor för 1957/58 501 900 kronor och

för 1958/59 408 400 kronor, eller i medeltal 413 400 kronor om året.

Utredningsmannen. Utredningsmannen framhåller till en början, att de

nuvarande bestämmelserna ill kap. 97 § vattenlagen visat sig mindre lämpliga

såvitt avser domstolspersonalens inställelsekostnader. Den fördelning av

kostnaderna mellan statsverket och parterna som därigenom blir nödvändig

medför sålunda en icke obetydlig arbetsbörda för domstolarnas personal.

Uppsättandet och granskningen av domstolarnas reseräkningar blir nämligen

regelmässigt tidsödande, vartill kommer att detta arbete på grund av

sin stundom invecklade natur måste anförtros kvalificerad personal.

Mot denna bakgrund skulle det ur vissa synpunkter framstå som ändamålsenligt,

om statsverket övertoge samtliga kostnader — såväl resekostnader

som traktamenten — vilka uppkommer för domstolspersonalens inställelser

vid sammanträden och undersökningar. Utredningsmannen har emellertid

icke ansett sig böra föreslå en sådan ordning. Därvid har han beaktat, att en

fördelning mellan statsverket och parterna av traktamentena är förhållandevis

lätt att utföra. Hänsyn har vidare tagits till att statsverkets kostnader

för vattendomstolarna därigenom skulle komma att ökas ej obetydligt, uppskattningsvis

med omkring 75 000 kronor om året. Enligt utredningsman- 1

1 1910 års bet. s. 477.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

nens mening är det naturligtvis tänkbart att kompensera en sådan kostnadsökning

på andra vägar, exempelvis genom en höjning av vattendomstolsavgiften

eller genom en särskild schablonavgift, men han har dock ej ansett

sig böra framlägga något sådant förslag.

Utredningsmannen har i stället funnit en sådan ordning böra övervägas,

som innebär att traktamentena liksom hittills skall gäldas av parterna, medan

resekostnaderna helt skall drabba statsverket. Härigenom skulle uppnås,

att vattendomstolarnas arbete med reseräkningarna skulle minska och även

i betydande utsträckning kunna övertas av mindre kvalficerad personal än

den som för närvarande svarar härför. Vidare anför utredningsmannen:

Till vinnande av utredning rörande de ekonomiska konsekvenserna av en

sådan lösning har från vattendomstolarna uppgifter inhämtats om de belopp,

som med stöd av It kap. 97 § förskjutits av parter i vattenmålen och

avser rena resekostnader för domstolspersonalens inställelser vid sammanträden

och undersökningar under budgetåren 1955/56, 1956/57 och 1957/58.

Kostnaderna under dessa år har för riket i dess helhet befunnits utgöra,

i avrundade tal, 17 900 kronor respektive 16 200 kronor och 22 800 kronor. I

dessa belopp ingår icke de resekostnader, som på grund av bestämmelserna

1 11 kap. 106 och 108 §§ förskjutits av parter i mål vid vattenöverdomstolen

och högsta domstolen. Nämnda kostnader torde dock vara förhållandevis

låga, varför man i detta sammanhang synes kunna bortse från dem.

Om man beaktar, att den ifrågasatta reformen kommer att medföra minskat

arbete med reseräkningarna vid vattendomstolarna samt att arbetet —

till fromma för de egentliga domaruppgifterna — kan överflyttas från kvalificerad

personal till mindre dyrbar arbetskraft, lär den ökning av statsverkets

kostnader som därigenom skulle uppkomma icke kunna anses vara

av sådan storlek, att statsfinansiella skäl bör hindra reformens genomförande.

Utredningsmannen framhåller vidare, att den nuvarande ordningen, enligt

vilken statsverket svarar för domstolspersonalens kostnader för järnvägs-

och ångbåtsresor, tillkommit för att ej i oskälig grad betunga dem

som vill eller måste anlita vattendomstolen.1 Trots den lättnad som parterna

därigenom vinner, kan likväl enligt utredningsmannens mening kostnaderna

för resor med andra samfärdsmedel som domstolspersonalen ofta måste

anlita för sin färd till förrättningsställena i många fall, särskilt i Norrland,

uppgå till så stora belopp, att de för främst mindre företag kan bli ganska

kännbara. Det måste även framstå som stötande att den, vars företag ligger

långt från en järnvägsstation, drabbas av betydande kostnader i förevarande

hänseende, medan i andra mål, som avser företag belägna intill en järnvägsstation,

sådana kostnader över huvud ej uppkommer.

Utredningsmannen föreslår alltså, att parterna i vattenmål skall befrias

från sin nuvarande skyldighet att bestrida domstolspersonalens kostnader

för resa till domstolssammanträde eller undersökning. Dessa kostnader bör

i stället i sin helhet ersättas av allmänna medel. I samband med den ändring

i 11 kap. 97 §, som utredningsmannens förslag föranleder, bör enligt

samma förslag vissa förtydliganden göras i paragrafen. Dessa ändringar anses

icke böra föranleda någon jämkning i 11 kap. 106 eller 108 §. 1

1 1010 års bet. 477.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition nr 52 år 1960

Yttrandena. Vid remissbehandlingen av utredningsmannens promemoria

har förslaget om ändring i 11 kap. 97 § vattenlagen närmare berörts av

vattenöverdomstolen jämte några vattendomstolar, väg- och vattenbgggnadsstgrelsen,

kammarkollegiet och statskontoret.

Vattenöverdomstolen erinrar om att den i yttrande över ett av särskild sakkunnig

1954 avgivet betänkande angående instansordningen i vattenmål

m. m. tillstyrkt en sådan lagändring, som utredningsmannen nu föreslagit,1

samt framhåller att vattenöverdomstolen fortfarande anser att denna ändring

under alla förhållanden bör genomföras. Kammarkollegiet anser att

utredningsmannen anfört vägande skäl för att statsverket skall övertaga

domstolspersonalens resekostnader. Västerbggdens vattendomstol tillstyrker

i hög grad en reform men ifrågasätter om icke kostnad för resa under

synegång eller undersökningsförrättning bör förskjutas av sökande eller likställd

part.

Utredningsmannens förslag avstyrkes av statskontoret, som anser den

främsta anledningen till att arbetet med fördelningen av resekostnaderna

blivit så betungande vara, att den dömande personalen i allmänhet fått medgivande

att utan kostnadsjämförelse använda egen bil vid tjänsteresor. Ämbetsverket

anser det icke rimligt att staten som en direkt följd av ett sådant

medgivande skulle påtaga sig ökade kostnader. Skälet att kostnaderna

drabbar de enskilda parterna ojämnt kan icke heller godtagas. Skulle förslaget

genomföras bör det undersökas, om icke möjlighet föreligger att

införa en efter schablonmässiga normer fastställd gottgörelse till statsverket

för resekostnaderna.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen berör även frågan om traktamentena

och anmärker, att det varit väl motiverat att låta domstolspersonalens inställelsekostnader

helt utges av och stanna å statsverket. Samma ståndpunkt

intager vattenöverdomstolen som föreslår, att parterna i vattenmål befrias

från skyldighet att gälda såväl resekostnader som traktamenten för domstolspersonalens

inställelser vid sammanträden och undersökningar samt att

dessa kostnader ersättes av allmänna medel. Enligt vattenöverdomstolens erfarenhet

uppkommer nämligen praktiska svårigheter jämväl vid fördelning

av traktamentena, såväl vid delning mellan statsverket och parterna som

vid delning mellan flera parter inbördes. Om det av utredningsmannen angivna

beloppet för traktamentena, omkring 75 000 kronor per år, är riktigt,

torde enligt vattenöverdomstolens mening statsfinansiella skäl icke böra

stå i vägen för statsverkets övertagande även av dem.

Departementschefen. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen är

på grund av föreskrift ill kap. 97 § vattenlagen sökande i vattenmål pliktig

att förskjuta gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för

inställelse vid synesammanträden och undersökningar. Beträffande resekostnaderna

gäller dock den begränsningen, att ersättning ej behöver förskjutas

för längre resa än från den järnvägs- eller ångbåtsstation, som ligger

närmast sammanträdesplatsen. Även inom andra rättsområden förekom- 1

1 Jfr prop. 1955: 127 s. 48.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

mer det att kostnaderna för domstolsledamots inställelse vid rätten skall betalas

av parterna. Så skall enligt 39 kap. 4 § rättegångsbalken kostnaden för

syn i vanligt rättegångsmål utgivas av parterna, om saken är sådan, att förlikning

därom är tillåten, eller fråga är om ansvar för brott, som ej hör under

allmänt åtal. Samtidigt bör erinras om att kostnaderna för ägodelningsdomarnas

och ägodelningsnämndemännens inställelser vid sammanträden

med ägodelningsrätt enligt 21 kap. 12 § jorddelningslagen numera bestrids

av statsverket (jfr prop. 1945:27;L2U 7).

Utredningsmannen har nu förordat den förenklingen i vattenlagens regler,

att vattendomstolens resekostnader helt skall läggas på statsverket. Frågan

om lagändring i detta hänseende var aktuell vid 1955 års riksdag i samband

med att vattenöverdomstolen omorganiserades, men den fick då anstå

(se prop. 1955: 127 s. 50).

Genom den begränsade reform, som nu förordats av utredningsmannen,

skulle otvivelaktigt värdefulla förenklingar vinnas och därjämte vissa rättvisekrav

tillgodoses, men det bör icke bortses från att även fördelningen mellan

statsverket och parterna av kostnaderna för traktamenten kan förorsaka

praktiska svårigheter. En avsevärd administrativ förenkling skulle vinnas

om det föreskrives, att såväl resekostnader som traktamenten helt skall

bestridas av statsmedel. Genom en sådan reform skulle emellertid staten

åsamkas betydande merkostnader för vattendomstolsorganisationen. Kostnadsökningen

kan uppskattas till omkring 100 000 kronor om året, varav

ungefär 75 000 kronor hänför sig till traktamenten och återstoden till resekostnader.

En förutsättning för reformen bör vara, att statsverket i någon

form kompenseras för denna kostnadsökning. Som en naturlig kompensalionsform

framstår en höjning av den ill kap. 95 § vattenlagen föreskrivna

vattendomstolsavgiften, som uttages av sökanden till belopp som står i

proportion till omfattningen av det företag varom fråga är. En viss uppräkning

av avgiften är motiverad jämväl med hänsyn till den penningvärdesförändring

som skett sedan 1954, då de nu gällande grunderna för avgiften

fastställdes. Jag vill förorda en höjning av avgiftens grundbelopp för

vunnen hästkraft från tre till fem kronor och eu ändring av andelstalet för

avgiften i de fall, då den skall utgå i förhållande till ökning i värde å vattenkraft

eller efter båtnad, som beredes mark, från en och en halv till två promille.

En inom justitiedepartementet verkställd undersökning har visat att

en sådan höjning av avgiften kan beräknas medföra en ökning av de i medeltal

för år utgående avgiftsbeloppen med 200 000 å 250 000 kronor.

På grund av det anförda vill jag föreslå, att rese- och traktamentskostnaderna

för vattendomstolarnas personal helt överföres på statsverket samt att

ändring vidtages i grunderna för bestämmande av vattendomstolsavgift i

enlighet med vad jag förut angivit. För genomförande av dessa reformer påkallas

ändringar i It kap. 95 och 97 §§ vattenlagen.

Kostnader som uppkommer i vattenmål för vattenövcrdomstolens och

högsta domstolens syn på stället ävensom för undersökning genom vatten
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

överdomstolens tekniska ledamöter skall enligt gällande bestämmelser i princip

förskjutas av den som fullföljt talan. Domstolen kan dock i vissa fall bestämma

att sådan kostnad skall förskjutas av allmänna medel och gäldas

av statsverket. I samband med den omarbetning av de för vattendomstolarna

gällande bestämmelserna som jag nu förordat torde reglerna om rättegången

i vattenöverdomstolen och högsta domstolen lämpligen böra ändras

så, att statsverket alltid svarar- för berörda syne- och undersökningskostnader.

11 kap. 106 § bör ändras i enlighet härmed. Vad denna paragraf

stadgar angående rättegången i vattenöverdomstolen skall på grund av hänvisning

ill kap. 108 § i tillämpliga delar gälla i fråga om högsta domstolen.

I mål där fråga om bestämmande av dom stol savgift prövats av vattendomstol

eller synemän före dagen för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

bör vid fullföljd av talan de äldre avgiftsgrunderna tillämpas, även om den

högre instansens prövning äger rum efter ikraftträdandet.

IV. Vissa ändringar i övrigt i vattenlagen m. m.

Sökandes rätt att utfå ett exemplar av erinringsskrifter m. m. Enligt 11 kap.

38 § vattenlagen skall inlaga, vari ansökning bestrides eller invändning göres

mot ifrågasatt företags omfattning eller mot tillärnad vattenbyggnads

konstruktion eller eljest mot föreslagen anordning, inges till vattenrättsdomaren

i två exemplar. 11 kap. 39 § stadgar, att sökanden äger utbekomma

det ena exemplaret av sådan erinringsskrift. För aktförvarare skall genom

vattenrättsdomarens försorg erforderligt antal avskrifter framställas på sökandens

bekostnad.

För att möjliggöra ökad användning av kontorstekniska hjälpmedel bör i

enlighet med förslag av utredningsmannen 39 § jämkas så, att sökanden

kan utbekomma antingen ett exemplar av de inkomna erinringsskrifterna

eller en avskrift därav. Motsvarande ändringar bör samtidigt vidtagas ill

kap. 53 och 68 §§ vattenlagen.

Vittneskallelser. Ill kap. 42 § andra stycket vattenlagen stadgas, att vittnesstämning

till vattendomstolens sammanträden utfärdas av vattenrättsdomaren

eller vattenrättssekreteraren. Ur arbetsekonomiska synpunkter är det

önskvärt, att kallelser och andra meddelanden rörande målens handläggning,

som beslutats av vattenrättsdomaren eller vattendomstolen, skall kunna

undertecknas av icke rättsbildade biträden på vattendomstolskanslierna.

Jag förordar därför, efter förslag av utredningsmannen, att nyssnämnda stadgande

ersättes med en föreskrift enligt vilken det tillkommer vattenrättsdomaren

att besluta om vilka vittnen som skall kallas. Själva kallelsen kan

därefter utfärdas av annan. Att vattendomstolen ej är förhindrad av ett sådant

vattenrättsdomarens beslut att förordna annorlunda framgår av 11 kap. 71 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Vidare bör ordet »vittnesstämning» utbytas mot uttrycket »kallelse av vittne»

(jfr 36 kap. 7 § rättegångsbalken), varjämte med sådan kallelse bör jämställas

kallelse av sakkunnig.

Tillsättningen av vattenrättssekreterare m. m. Hos vattendomstol skall enligt

11 kap. 8 § vattenlagen vara anställd en lagkunnig sekreterare, förordnad

av Konungen, som ock äger, när sådant finnes lämpligt, återkalla förordnandet.

Ställföreträdare för sekreteraren förordnas av vattenöverdomstolen.

Utöver den vattenrättssekreterare som sålunda enligt stadgande i lagen

skall finnas vid varje vattendomstol tjänstgör vid alla vattendomstolarna

en eller flera vattenrättssekreterare (extra och biträdande vattenrättssekreterare).

Dessa förordnas emellertid av vattenöverdomstolen.

Anledning synes icke föreligga att bibehålla en ordning enligt vilken vissa

sekreterartjänster skall tillsättas av Kungl. Maj:t medan andra skall tillsättas

av vattenöverdomstolen. övervägande skäl talar för att dessa tjänster,

såsom utredningsmannen föreslagit, alltid skall tillsättas av vattenöverdomstolen.

Föreskriften i 11 kap. 8 § vattenlagen, att sekreteraren skall förordnas

av Konungen, bör därför utgå. Det torde i stället böra stadgas i paragrafen,

att bestämmelser om tillsättning av vattenrättssekreterare meddelas

av Konungen.

Kommissionärsarvodet vid vattendomstolarna. Enligt föreskrift i stadgan

den 25 maj 1945 angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna skall vid

vattendomstol finnas kommissionär med åliggande att tillhandagå med ingivande

av handlingar samt med uttagande och översändande av expeditioner

och ingivna handlingar m. m. För flertalet av de uppdrag som anförtros

kommissionären äger denne åtnjuta arvode med belopp som anges i

stadgan.

Bestämmelser om kommission är sväsendet vid domsagorna återfinns i domsagostadgan

den 11 juni 1943 och i förordningen den 30 juni 1943 angående

kommissionärsavgift i domsagorna. Dessa bestämmelser överensstämmer i

stort med motsvarande föreskrifter för vattendomstolarna utom däri att i

domsagorna skall utgå kommissionärsavgift i stället för lcommissionärsarvode.

Kommissionärsavgiften är, i motsats till kommissionärsarvodet, en stämpelavgift

och tillfaller alltså statsverket.

Frågan om kommissionärsväsendet vid domstolarna har varit föremål för

behandling inom 1951 års rättegångskommitté, som avgivit en den 13 oktober

1952 dagtecknad promemoria i ämnet. Däri bär föreslagits, att konnnissionärsfrågan

för domstolarnas del, liksom tidigare i fråga om statens förvaltande

myndigheter, skulle lösas enligt den s. k. serviceprincipen, varigenom

något behov av särskilda kommissionärer icke skulle finnas vid domstolarna.

Anledning synes icke föreligga att bibehålla den särställning som kommissionärerna

vid vattendomstolarna numera intager i förhållande till domsagornas

kommissionärer. Härtill kommer att ett slopande av kommissio
3

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 52

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

närsarvodet vid vattendomstolarna är ägnat att underlätta organisatoriska

förändringar inom vattendomstolskanslierna. Oaktat frågan om kommissionärsväsendets

framtida utformning ännu icke erhållit sin slutliga lösning

— ställning till rättegångskommitténs förutnämnda förslag kan icke tagas

i detta sammanhang bör därför, såsom föreslagits av utredningsmannen,

en reform i angiven riktning genomföras. Härför kräves riksdagens medverkan

i så måtto, att 1943 års förordning angående kommissionärsavgift i domsagorna

bör kompletteras med stadgande, att förordningen skall vara tilllämplig

å vattendomstolarna. Därjämte erfordras en jämkning i 5 § förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. Denna fråga

torde emellertid få anmälas i annat sammanhang.

De föreslagna ändringarna i vattenlagen och förordningen angående kommissionärsavgift

torde böra träda i kraft den 1 juli 1960.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom justitiedepartementet

upprättats i bilaga A1 upptagna förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen; samt

2) förordning om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående

kommissionärsavgift i domsagorna.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det under 1) angivna

lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Clas Amilon 1

1 Denna bilaga, som frånsett de i lagrådets utlåtande

mella jämkningar är likalydande med motsvarande vid

slag, har här uteslutits.

förordade ändringarna och vissa forpropositionen

fogade författningsför
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

31

Bilaga B

Vid promemorian den 6 juni 1959 fogade författningsförslag

1) Förslag

till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 8 § samt 11 kap. 8, 39, 42, 53, 68, 72,

73, 81, 92, 97 och 99 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 KAP.

8 §.

Förrättningsmannen åligger----sätt underrättad.

I samma — — — äga kännedom.

Varder sakägare--- — nu sagts.

Över avsända underrättelser skall förrättningsmannen upprätta förteckning

med angivande av avsändningsdagen. Förteckningen må, såframt det

finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter i förrättningshandlingarna

om sakägares namn och hemvist. Förteckningen, som skall av förrättningsmannen

underskrivas och biläggas förrättningshandlingarna, utgöre, där

ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, bevis

att den uppgivna (lagen underrättelser avsänts under angivna adresser.

11 KAP.

8 §•

Hos vattendomstol skola vara anställda en eller flera lagkunniga vattenrättssekreterare,

förordnade av vattenöverdomstolen, som ock äger, när det

finnes lämpligt, återkalla sådant förordnande.

39 §.

Sedan den för avgivande av erinringar bestämda tiden tilländagått, låte

vattenrälIsdomaren, om erinringar inkommit, på sökandens bekostnad verkställa

avskrift av desamma i det antal exemplar, som erfordras för uppfyllande

av föreskrifterna i andra stycket samt för erinringarnas tillhandahållande

å det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställe eller ställen, dit

avskrifterna så fort ske kan översändas. 1

1 Senaste lydelse, se beträffånde 10 kap. 8 § SFS 1919: 425, beträffande 11 kap. 8 § 1920:

459, beträffande 11 kap. 42 § 1946: 839, beträffande 11 kap. 68 § 1939:146, beträffande 11 kap.

72 § 1920:459, beträffande 11 kap. 73 § 1946:839, beträffande 11 kap. 81 § 1952: 235 och beträffande

11 kap. 92, 97 och 99 §§ 1946:839.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Av inkomna erinringsskrifter äge sökanden utbekomma ett exemplar eller

en avskrift; och åligge honom, där han vill bemöta vad i dem anförts, att

inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid, minst fjorton dagar, efter utgången

av den tid, som bestämts för erinringars avgivande, ingiva påminnelser

i det antal exemplar, som av vattenrättsdomaren bestämmes. Vid påminnelser,

som ingivas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen ej

pliktig att fästa avseende; och varde tillkännagivande härom lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser —--dit översändas.

42 §.

Då handling i vattenmål skall delgivas genom rättens försorg, förordne

därom vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreterare.

Kallelse av vittne och sakkunnig beslutas av vattenrättsdomaren.

53 §.

Yrkanden beträffande —---förekomna omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden utbekomma ett exemplar eller

en på hans bekostnad verkställd avskrift.

68 §.

Anmälan om ersättningsanspråk, som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så ock

motsvarande anspråk vid företag enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras skriftligen

och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren. Ett exemplar eller

en avskrift därav, verkställd på bekostnad av ägaren av den vattenbyggnad

eller anläggning varom fråga är, varde genom vattenrättsdomarens försorg

i rekommenderat brev tillsänt nämnde ägare.

Efter utgången----ortens tidningar.

Angående skyldighet----fått vidkännas.

72 §.

Vid vattendomstolens sammanträde skall föras protokoll av befattningshavare

vid vattendomstolen och undertecknas av honom. Vattenrättsdomaren

äge, då omständigheterna föranleda därtill, själv föra protokollet. Protokoll

skall föras särskilt för varje mål.

Vattenrättsdomaren äge förordna, att utsaga av part, målsägande, vittne

eller sakkunnig skall i stället för att antecknas i protokollet upptagas genom

stenograf i eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock upptagas sammanfattning

av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenrättsdomaren.

Ej må den anlitas som protokollförare eller stenograf, vilken till saken

eller till part står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom

kan anses förringad.

Protokollförare skall hava avlagt domared. Stenograf skall inför vattendomstolen

avlägga ed att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag

som lämnats honom. Angående utbytande av sådan ed mot försäkran på

heder och samvete gälle vad om vittnesed är stadgat.

Närmare föreskrifter om protokoll meddelas av Konungen.

73 §.

För varje ansökningsmål skall upprättas en akt, omfattande ett exemplar

av samtliga de handlingar, som i målet ingivits, samt de i målet förda protokoll

så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade kungörelser

och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens utslag i målet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Vid akten skall fogas en av befattningshavare vid domstolen underskriven

förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i

33 och 47 §§ blivit å posten avlämnade; och skall förteckningen angiva den

dag, då avlämnandet skett. Förteckningen må, såframt det finnes låmphgt,

utqöras av hänvisning till uppgifter i akten om sakägares namn och hemvist.

Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår,

utgöre förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser

avsänts under angivna adresser. _ ..

Inom sex veckor efter utgången av varje kvartal skall till vattenöverdomstolen

insändas renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål, som

under kvartalet avgjorts av vattendomstolen.

Närmare föreskrifter om aktbildning meddelas av Konungen.

81 §.

Vad i 42—45 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51 och 52 §§,

55 § första stycket, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 §§, 73 § första,

tredje och fjärde stgekena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål,

skall, där ej annat framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om stämningsmål.

I mål —---motsvarande tillämpning.

Utlåtande, som----vattenrättsdomarens tjänsterum.

I de— — — är stadgat.

92 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra

och fjärde styckena, 70—72 §§, 73 § första, tredje och fjärde stgekena samt 74 §

stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underställningsmål

ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen,

60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 §

1 mom., 7 kap. 45 och 55 §§ samt 8 kap. 38 §.

Bestämmelserna i---— och underställningsmål.

97 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för — ----sökandens försorg;

ersättning för —• --- stycket förmäles;

gottgörelse åt----i målet;

gottgörelse åt----självmant föranstaltar;

ersättning för-----45 § 1 mom.;

gottgörelse åt stenograf, som i 72 § sägs, där denne icke är befattningshavare

vid vattendomstolen; samt

traktamente enligt gällande resereglementc åt vattendomstolens ledamöter

samt åt dem som i övrigt tjänstgöra vid vattendomstolen och vilkas biträde

erfordras, för dag, som tagits i anspråk för domstolens sammanträde eller

för undersökning enligt 45 § 2 mom., dock icke då fråga är om sammanträde

utan sgn.

Vad nu--— — hans besvär.

Där i---av klagande.

Huruvida kostnad —----gällande regler.

99 §.

Vill part vädja mot vattendomstols dom i mål, som ej är brottmål, skall

han inom två veckor från den dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

anmäla vad. Hos vattenrättssekreterare må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren,

huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Part, som---med vadeinlaga.

träd(’r * k,mft den ■ Beträffande målförteckninqar

och aktbildmng i mal, som anhangiggjorts vid vattendomstol före nämnda

dag, galle vad i äldre lag är stadgat.

2) Förslag

till

Kungörelse med närmare föreskrifter om protokollföring, dagböcker och

aktbildning i mål vid vattendomstol m. m.

Med stöd av 11 kap. 72 och 73 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 samt

b kap. 13 § rattegangsbalken den 18 juli 1942 förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Å ansökan, anmälan, inlaga eller annan skriftlig framställning, som ingives

eller insändes till vattenrättsdomaren, skall den som mottager skriften

aat.eckna. dagen, då handlingen inkommit, samt, om handlingen ingivits, uppgitt

om mgivarens namn och postadress. Anteckning om ingivarens postadress

erfordras dock ej, om upplysing härom är på annat sätt tillgänglig.

Övriga handlingar skola förses med anteckning om dagen, då de inkommit.

Har handling ingivits vid vattendomstolens sammanträde eller vid undersökning

enligt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen, verkställas anteckningarna

av protokollföraren. ö

Om protokoll

2 §•

Protokoll vid förhandling i mål vid vattendomstol skall innehålla en redogörelse

för forhandlingens gång samt upptaga:

1. vattendomstolen samt tid och ställe för sammanträdet;

2. vattendomstolens ledamöter, tolk, om sådan anlitas, samt protokollförare;

1

3. parterna och huruvida de äro tillstädes samt deras ombud eller biträden

och i brottmål den tilltalades försvarare;

4. rättegångsfullmakt, som givits muntligen inför vattendomstolen
o.

beteckning av saken;

6. då förhandlingen hålles inom stängda dörrar, anledningen därtill;

7. parternas yrkanden och invändningar, ändringar däri samt medgivanden

av motpartens yrkanden;

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

8. yrkanden av andra än parter samt huruvida parterna medgiva eller bestrida

dessa yrkanden;

9. vilka vittnen eller sakkunniga höras och vilka bevis i övrigt förebringas;

10. vattendomstolens beslut, som ej uppsättes särskilt; samt

11. skiljaktiga meningar, som yppas vid omröstning inom vattendomstolen.

Har vad enligt första stycket 7 eller 8 skall redovisas i protokollet upptagits

i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll i målet,

erfordras ej tillika anteckning i protokollet.

I protokollet skall antecknas utsaga av vittne, sakkunnig, part under sanningsförsäkran

eller målsägande, då han höres i anledning av åklagarens

talan, i den omfattning utsagan kan antagas vara av betydelse i målet, så ock

vad vattendomstolen vid syn å stället iakttager.

Vad i övrigt anföres eller eljest förekommer vid förhandlingen må antecknas

i protokollet i den omfattning detta anses nödigt. Parts utveckling av

sin talan i rättsligt hänseende må ej upptagas i protokollet, med mindre särskilda

skäl föranleda därtill.

Vad i denna § stadgas skall i tillämpliga delar gälla beträffande protokoll

vid annat sammanträde än förhandling.

3 §•

Där sådant finnes lämpligt, skall protokoll vid förhandling uppsättas efter

hand som denna fortskrider. I andra fall skall protokollet med ledning

av memorial, fört med vanlig skrift eller stenografi, uppsättas före förhandlingens

slut eller, om detta ej medhinnes, snarast möjligt därefter. Utan synnerliga

skäl må dock protokollet ej uppsättas senare än fyra veckor efter

förhandlingens slut.

När protokollet är uppsatt, skall vattenrättsdomaren å protokollet göra

anteckning därom med angivande av dagen för anteckningen och utsättande

av namn eller signatur. För sådant ändamål skall protokoll, som förts av

särskild protokollförare, uppvisas för vattenrättsdomaren så snart det är

uppsatt.

Om skyldighet att giva protokollet i vissa delar slutlig avfattning före förhandlingens

slut stadgas i 4 §.

4 §•

Sedan utsaga, soni enligt 2 § tredje stycket skall antecknas i protokollet,

upptecknats, skall den uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas att granska

uppteckningen samt den hörde tillfrågas, om han har något att erinra mot

innehållet. Erinran, som ej föranleder ändring, skall antecknas.

Användes memorial för uppteckning av utsagan och sker granskningen

innan utsagan antecknats i protokollet, skall memorialet i denna del erhålla

slutlig avfatlning i samband med granskningen och sedan ordagrant överföras

till protokollet.

Har enligt 11 kap. 72 § andra stycket vattenlagen utsaga upptagits genom

stenografi eller sammanfattning av utsaga upptagits på fonetisk väg, skall

stadgandet i första stycket i tillämpliga delar gälla beträffande sådan utsaga

eller sammanfattning. 5

5 §•

Stenogram och fonogram över utsaga, som upptagits enligt 11 kap. 72 §

andra stycket vattenlagen, skola så snart ske kan återgivas i vanlig skrift.

Utskriftens riktighet skall bestyrkas av stenografen eller, då utskriften sker

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

j^R.f.ono§^am’ av någon som enligt vattenrättsdomarens prövning kan tillforlitligen

fullgöra uppgiften. Utskriften skall upptagas i akten i målet,

förstöras *°n0§ram återgivits i vanlig skrift enligt första stycket, må det

Om dagbok

„ 6 §•

®7er„mal Vld vattendomstol skall föras dagböcker. Dagbok skall föras särski

t tor ansokningsmål, stämningsmål samt besvärs- och underställningsmai.

°

Målen numreras i dagbok i löpande följd för kalenderår.

Dagbok skall bestå av dagboksblad över handläggningen av de särskilda

malen. Dara skola föras uppgifter i de avseenden som angivas i härvid foga
v

rfrmuUiar A EJ vai!e erforderligt att å dagboksbladet angiva be
skaffenheten

av sadana handlingar som åtfölja annan handling och i denna

anmarkts sasom bilagor.

Erfordras i ett mål flera än ett dagboksblad, skall målets dagboksnummer

antecknas pa dem alla. De skola dessutom numreras i löpande följd.

Dagboksblad skola, ordnade i följd efter dagboksnumren, förvaras i samiingsparm.

Särskilda samlingspärmar skola finnas för mål, i vilka rättegång

pågar, samt för avgjorda mål. Dagboksbladen för avgjorda mål skola så

detta lämpligen kan ske inbindas i nummerföljd. Då akten vid fulltoljd

av talan insändes till vattenöverdomstolen eller eljest översändes till

annan domstol eller till myndighet, skall avskrift av dagboksbladet biläg
-

Om aktbildning

7 §•

Akt i mål vid vattendomstol skall inrättas i enlighet med vad nedan sägs.

8 §•

Akt skall förses med omslag. Den må ock, där det med hänsyn till dess

omfattning finnes ändamålsenligt, helt eller delvis bindas. Å omslag och

band skall angivas vattendomstolen, målets dagboksnummer samt saken

ävensom, om akten bindes i flera band, bandets nummer. Härjämte skall å

omslag och band angivas i fråga om ansöknings- och underställningsmål söKande,

i fråga om stämningsmål parterna samt beträffande besvärsmål klagande.

Akterna i avgjorda mål skola, där de ej äro bundna, ordnade i följd efter

dagboksnumren sammanföras i buntar inom lämpligt skyddsomslag.

9 §-

Akt skall i allmänhet omfatta allenast sådana handlingar som avse målets

r a,^d-,-ggnmg vid vattendomstolen intill dess det slutligen avgjorts där. Om

fullföljd talan mot dom eller beslut avvisas av vattenrättsdomaren, skola

dock även fullföljdshandlingarna jämte avvisningsbeslutet upptagas i akten.

Detsamma skall gälla i fråga om avgörande av vattenöverdomstolen och

högsta domstolen i dit fullföljda mål, som icke i alla delar avgjorts av vattendomstolen.

Inlagor och andra handlingar som upptagas i akt skola numreras såsom

1 Formulären här uteslutna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

aktbilagor i löpande följd efter hand som de inkomma. Dock må, där så finnes

lämpligt, såsom en aktbilaga redovisas flera erinringsskrifter, förklaringar

eller andra yttranden, som skola ingivas inom bestämd tid. Å varje aktbilaga

skall utsättas vattendomstolens namn och målets dagboksnummer.

10 §.

Memorial, stenogram som i 5 § avses ävensom dupletter av handlingar samt

missiv som icke innehålla någon upplysning av betydelse skola, utan att upptagas

i akten, biläggas handlingarna i målet. Vad nu sagts skall gälla jämväl

delgivningsbevis, som ej anses böra intagas i akten, ävensom bevis om uppläsning

och publicering av kungörelse eller annat meddelande, sedan anteckning

om uppläsningen och publiceringen gjorts i akten eller i dagboken. Här

avsedda handlingar skola utgallras sedan målet avgjorts och avgörandet

vunnit laga kraft.

Om minnesbok

n §•

Vid vattendomstol skall föras minnesbok, som dag för dag utvisar vilka

sammanträden som skola hållas och vad i övrigt kan vara att å viss dag iakttaga.

Denna kungörelse träder i kraft den . Beträffande målförteckningar

och aktbildning i mål, som anhängiggjorts vid vattendomstol före nämnda

dag, skola äldre bestämmelser gälla.

3) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424)

angående kommissionärsavgift i domsagorna

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 30 juni 1943 angående kommissionärsavgift

i domsagorna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att förordningens rubrik skall lyda som följer.

Förordning angående kommissionärsavgift i domsagorna

och vattendomstolarna

1 §•

För uttagande och översändande av handlingar samt meddelande av skriftliga

underrättelser genom kommissionär i domsaga och vattendomstol utgår

stämpelavgift (kommissionärsavgift) till belopp och i den ordning här nedan

sägs.

Denna förordning träder i kraft den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 februari

1960.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 9 januari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj: t Konungen i statsrådet

den 18 december 1959, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändring i vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Gösta Dyrssen.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Justitieråden Beckman och Tammelin samt regeringsrådet Nevrell:

Reglerna för protokolleringen vid vattendomstolarna böra icke avvika från

vad som gäller för de allmänna domstolarna i vidare mån än som måste

anses betingat av särskilda omständigheter. Med hänsyn till de vid vattendomstolarna

rådande arbetsförhållandena torde emellertid avgörande betänkligheter

icke möta mot de föreslagna särbestämmelserna, vilka genomgående

betecknats såsom nödvändiga eller önskvärda av de därav närmast

berörda. Från denna utgångspunkt saknas anledning framställa erinran mot

förslaget att särskilda bestämmelser om protokollering upptagas i vattenlagen.

Vad angår avfattningen av 11 kap. 72 § vattenlagen må anmärkas, att den

tilltänkta protokollskungörelsen för vattendomstolarna skall innehålla närmare

föreskrifter ej blott om protokoll utan även om vad som upptagits enligt

andra stycket. Sista stycket i paragrafen bör därför kompletteras med en

hänvisning härtill.

Justitierådet Söderlund:

Det förut tillämpade muntligt-protokollariska förfarandet innebar för våra

underdomstolar, att avgörandet grundades, icke omedelbart på vad som förekommit

vid domstolens förhandlingar, utan på vad som upptagits i proto
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

koll över dessa förhandlingar. Detta förfarande betraktades under arbetet

på den nya rättegångsordningen såsom ur flera synpunkter otillfredsställande.

Förfarandet var bl. a. ägnat att leda till dröjsmål med avgörandet

och onödiga uppskov. När materialet för domen fanns bevarat i protokollen,

låg det nära till bands att anse avgörandet mindre brådskande; man

kunde taga god tid på sig för protokollens utformande, bereda parterna tillfälle

att framställa anmärkningar mot protokollen o. s. v. På sina håll ledde

förfarandet till att i vissa mål skriftväxling praktiskt taget ersatte de muntliga

förhandlingarna; vid ett tillfälle ingavs en skrift, som vid nästa tillfälle

skriftligen bemöttes av motparten o. s. v. Även om i flertalet fall muntlig

förhandling alltjämt var regeln, var det ej ovanligt att protokollen uppsattes

så sent, att redan av sådan anledning förutsättningar saknades för att tillförlitligt

återge vad som förekommit vid förhandlingarna. Härtill kom, att

man sällan sökte direkt återge avgivna utsagor och anföranden utan eftersträvade

en formell bearbetning, varvid risken för misstag och oavsiktlig

förvanskning ytterligare ökades. Det må även framhållas, att bristen på koncentration

i rättegången —- de upprepade uppskoven — och på omedelbarhet

— dömandet på protokoll i stället för på omedelbara iakttagelser —

med fog kunde anses försvåra lekmännens medverkan i domstolarna.

Med hänsyn till nu antydda olägenheter och av andra skäl, som här kunna

förbigås, har som ledande grundsats för den nya rättegångsordningen

fastställts, att underdomstols avgörande skall grundas omedelbart på vad

som förekommit vid huvudförhandling i målet. Protokoll vid huvudförhandlingen

skall ej vidare tillmätas betydelse i detta avseende. Att viss protokollföring

likväl föreskrivits sammanhänger främst med att förnyad bevisupptagning,

t. ex. vid överklagande i högre rätt, ansetts böra undvikas både

av processuella skäl och ur kostnadssynpunkt. Det har därför ansetts lämpligt

alt muntliga bevisutsagor vid underrätten i korthet återges i dess protokoll.

Även vissa uppgifter om förhandlingens gång m. m. skola upptagas

i protokollet. Detta kan vara av betydelse bl. a. vid kontroll av att ledande

grundsatser för rättegången ej åsidosatts.

Att protokollets uppgift sålunda är en helt annan än förut torde ytterligare

framgå av följande, något förenklade framställning.

Emedan domen skall grundas på förhandlingen, ej på protokollet, kan

göras gällande, att protokollets innehåll strängt taget icke längre angår de

dömande ledamöterna. Som regel skola därför rättens ledamöter icke heller

betungas med protokollföringen. Denna skall ombesörjas av protokollförare

på eget ansvar. Vanligen anlitas härför någon yngre befattningshavare vid

rätten. Det sagda är emellertid underkastat vissa modifikationer. Av praktiska

skäl medges, att om i något fall ordföranden finner det enklast, han

äger själv föra protokoll. Likaså kan exempelvis av kostnadsskäl, när rätten

består av flera lagfarna ledamöter, åläggas någon av dem att tjänstgöra som

protokollförare. Tydligt är vidare, alt samarbete mellan ordföranden och

protokollföraren kan krävas bl. a. med hänsyn till föreskrifterna om kon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40,

Kimgl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

troll å uppteckning av bevisutsagor. Stundom förekommer alt ordföranden

sammanfattar och dikterar avgivna utsagor. Protokollets innehåll kan även

bli beroende av rättens beslut, att visst förhållande skall antecknas däri.

Genom spärrar i olika avseenden kan sägas vara sörjt för att protokollföringen

ej skall utvecklas i riktning mot det tidigare förfarandet. Härvid

komma särskilt i betraktande lagens stadganden om vad som ej må antecknas

i protokoll. På grund av dessa stadganden får i protokollet ej upptagas

parternas plädering och vanligen ej heller deras sakframställning. En effektiv

spärr utgöra även föreskrifterna om att protokollet i regel skall uppsättas

under förhandlingen och att, om memorial föres, efter vilket protokollet

senare skall utskrivas, protokollets innehåll i allt fall skall i memorialet

ha erhållit sin slutliga avfattning sist före förhandlingens slut. Att

protokollet, så snart det är uppsatt, skall uppvisas för ordföranden, torde

icke innebära, att det skall närmare granskas av ordföranden; någon justering

av protokollet ifrågakommer uppenbarligen ej i detta sammanhang.

Det är fastmera ytterligare en spärr, avsedd att förebygga dröjsmål med

protokollets färdigställande och beröva den, som möjligen så önskat, tillfälle

att efteråt »förbättra» protokollet.

Emellertid förekommer vid sidan av protokollet en mera utförlig, ofta

fullständig upptagning av bevisutsagor medelst stenografi eller på fonetisk

väg. Dessa medel voro avsedda att användas endast i begränsad omfattning,

såsom när särskild vikt låg på innehållet eller de använda ordalagen, och

även då helst endast i fråga om särskilt betydelsefulla delar av utsagan. I

praktiken ha de dock kommit till mycket stor användning, varvid ringa

uppmärksamhet synes ha ägnats frågan om utsagans större eller mindre betydelse.

Anledningen härtill är uppenbarligen, att man därigenom undgår

de uppehåll i handläggningen, som äro ofrånkomliga vid vanlig protokollering

av utsagor och kontroll av vad sålunda upptagits i protokollet. Den

vidgade användningen av särskilt fonetisk upptagning synes ha godtagits av

riksdagen (se NJA II 1958 s. 84). Denna utveckling av förfarandet vid underrätt

innebär, att anordningar, som föreskrivits med tanke på överrättsprocessen

och kunde antagas förenkla rättegången därstädes, kommit till utförande

på ett sätt, som allvarligt tynger förfarandet i den högre rätten, säkerligen

ofta utan att det varit påkallat för sakens bedömande.

Den begränsade betydelse som numera tillagts protokollet medför, att detta

ej heller, såsom tidigare, kan formellt betraktas som ett underlag eller

komplement till domen. Denna måste ges ett så fullständigt innehåll, att

den kan läsas och förstås utan tillgång till protokoll och andra handlingar.

För rättens ledamöter kommer således arbetet att genast inriktas på sakens

avgörande och domens avfattande i stället för, såsom ofta förut, till en början

på protokollets uppsättande. Det sagda torde ha sin giltighet även då

flera huvudförhandlingar erfordras. Vidlyftigheten av ett mål sammanhänger

ofta med anhopningen av ett stort antal helt eller delvis separata

frågor. Åtskilligt arbete på domens avfattning torde kunna bedrivas även

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1960

under förhandlingens gång, om man på grundval av preliminära överläggningar

och beslut till en början inriktar sig på frågor som redan behandlats.

Nu angivna grundsatser om förhållandet mellan huvudförhandling och

protokoll ha vid den nya rättegångsordningens genomförande tillmätts den

allra största betydelse, och de ha ansetts böra tillämpas beträffande underdomstolarna

överlag. Som något avsteg i detta hänseende torde knappast få

åberopas det för vattendomstolar och ägodelningsrätter gjorda medgivandet,

att avgörandet skall grundas å vad vid syn eller annan förhandling förekommit

inför domstolen och handlingarna i övrigt innehålla. Det sista innefattar

nämligen en hänvisning till förrättningshandlingar och kartor, avvägningsprotokoll,

konstruktionsritningar, förteckningar, beräkningar och annat tekniskt

material, vilket måste kunna beaktas vid avgörandet, även om det icke

lämpar sig för eller icke kräver någon diskussion vid domstolsförhandlingarna.

Till handlingar av detta slag torde däremot ej kunna räknas protokoll

över dessa förhandlingar. (Jfr NJA II 1946 s. 451, 465, 468, 625.)

Mot bakgrunden av det här anförda måste det remitterade förslaget såvitt

angår regler för protokollföringen anses ägnat att inge allvarliga betänkligheter.

Kravet på att fullständiga förhandlingsprotokoll skola få föras och att

för detta ändamål avsevärt förlängd tid skall medgivas för protokollets färdigställande

inger farhågor för att arbetet med domens avfattande kan komma

att anstå i avbidan på protokollets uppsättande. Detta står i bestämd

strid med det ovan utvecklade och kunde medföra olägenheter av skilda

slag. Måhända ligger bakom förslaget den tanken, att protokollet såsom under

den äldre rättegångsordningen skulle få ses som ett komplement till domen,

vilken därför kunde ges en enklare avfattning (jfr Löwing, De stora

kraftutbyggnadsmålens behandling, 4:e uppl. 1956, s. 118; stencil). Även detta

står emellertid i strid med det förut anförda, låt vara att i vattenmål säkerligen

åtskilliga praktiska anordningar, såsom användande av bilagor till domen,

kunna användas i förenklande syfte.

Ett sakligt starkare skäl för att fullständiga förhandlingsprotokoll finge

föras kunde vara den ofta långa tid som åtgår för huvudförhandlingar i vattenmål

av särskilt vidlyftig beskaffenhet och den mångfald frågor som därvid

underställes domstolens prövning. Man måste emellertid fråga varför

ej dessa svårigheter skulle kunna bemästras på liknande sätt som vid andra

domstolar. Även där är domaren ofta för domens avfattning beroende av

gjorda minnesanteckningar från huvudförhandlingen, och hinder torde knappast

föreligga att dessa vid behov ersättas av särskilt för domstolens räkning

verkställd upptagning medelst stenograf i eller på fonetisk väg (jfr Gärde

m. fl., Kommentar till rättegångsbalken s. 60, processnämndens handbok,

Underrättsförfarandet, s. 52 samt Knut Elliot i Svensk juristtidning 1958

s. 569).

Det har uppgivits och i yttrandena bekräftats, att fullständiga protokoll

skulle vara önskvärda för att myndigheter och företag skulle kunna taga del

opaginerad Kontrollera mot PDF

42j Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

av förhandlingarna utan alt behöva inställa sig eller vara hänvisade till rapporter

från personer, som för deras räkning närvarit vid förhandlingarna.

Emellertid måste ifrågasättas, om ett intresse av detta slag hör få inverka,

då för dess tillgodoseende skulle krävas avsteg från grundsatser, som tillmätts

en så avgörande betydelse för processens anordnande.

På nu anförda skäl finner jag utredningsmannens förslag till ändringar

i lråga om reglerna för protokollföring vid vattendomstolarna icke böra genomföras.

Det har framlagts som ett led i ett förslag om kontorstekniska

förbättringar, och dess principiella innebörd har måhända därför icke tillräckligt

beaktats under utredningen. Den upplysningen må lämnas, att intör

lagrådsbehandlingen av processlagberedningens förslag till ändringar i

vattenlagen vissa vattenrättsdomare under hand åberopade ett utförligt motiverat

motförslag rörande protokollföringen vid vattendomstol av alldeles

samma innebörd som det nu framlagda. Detta tidigare förslag ansågs emellertid

ej kunna godtagas. Anledningen därtill torde bl. a. lia varit frågans

principiellt ingripande karaktär samt farhågor för att liknande krav kunde

resas på andra områden.

Till vad nu i sak anförts mot förslagets genomförande kan läggas, att

enligt uppgift rättegångskommittén nyligen fått i uppdrag att upptaga till

övervägande hela problemet om protokollföringen vid domstol. Då den

kommande utvecklingen på detta område således för närvarande måste te

sig oviss, förefaller det även med hänsyn härtill betänkligt alt nu vidtaga

en så genomgripande åtgärd som att ur de för domstolarna hittills gemensamma

bestämmelserna om protokoll i rättegång utbryta till självständig

reglering protokollföringen vid vattendomstol. Att på ett särskilt område

ge fullständiga bestämmelser om protokollföringen synes för övrigt strida

mot de grundsatser som eljest tillämpades vid specialprocessens anpassning

till den nya rättegångsordningen.

Det må framhållas, att med det sagda icke tagits ståndpunkt till möjligheten

att tillåta vissa förenklingar i protokollföringen och att medge något

längre anstånd med protokollets uppsättande. Den utförliga aktregistreringen

och andra omständigheter kunna väl tänkas tala för att förenklingar vore

möjliga i fråga om skyldighet att i protokoll upptaga yrkanden in. m. (Jfr

bl. a. vad Löwing a.a. s. 119 anför beträffande 11 kap. f.O § vattenlagen.)

Anstånd med protokollets uppsättande kunde vara befogat bl. a. med hänsyn

till att förhandlingarna ofta försiggå vid syn. De därmed sammanhängande

svårigheterna kunna dock tänkas i fortsättningen bli mindre framträdande

genom att, såsom utredningsmannen upplyser, batteriapparater visat

sig kunna göra god tjänst vid fonetisk upptagning under syn på stället. Även

om säl bestämmelser i dessa hänseenden skulle kunna övervägas, synes emellertid

tillräckligt att för sådant fall i vattenlagen kort anges de önskade undantagen

från vad för allmän domstol är föreskrivet. Att vattendomstol redan

nu äger besluta om utskrift av stenogram och fonogram över utsaga,

därest så önskas, torde framgå av 11 § protokollskungörelsen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Ett avslag i fråga om de föreslagna ändringarna beträffande protokollföringen

torde icke beröra det i annat sammanhang föreliggande förslaget

om användande av icke rättsbildad personal för protokollföringen vid vattendomstol.

Genomförandet av sistnämnda förslag kan snarare tyckas stå i

god överensstämmelse med uppfattningen om den begränsade uppgift som

protokollet numera rätteligen har att fylla.

Lagrådet:

I anledning av den föreslagna bestämmelsen i 11 kap. 8 § vattenlagen,

att hos vattendomstol kunna vara anställda flera vattenrättssekreterare, vill

lagrådet framhålla, att i sådant fall envar av dem bör vara behörig att fullgöra

de uppgifter som enligt 11 kap. 42 § första stycket och 11 kap. 99 §

första stycket ankomma på vattenrättssekreteraren. För att detta skall

tydligt framgå av lagtexten får lagrådet — på sätt jämväl utredningsmannen

föreslagit —- hemställa, att i nämnda båda paragrafer ordet »vattenrättssekreteraren»

utbytes mot »vattenrättssekreterare».

Ur protokollet:

Trggve Hellners

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans-,

jordbruks- och civildepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Kling, lagrådets den 1 februari 1960 avgivna utlåtande över

det till lagrådet den 18 december 1959 remitterade förslaget till lag om ändring

i vattenlagen.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför därefter följande.

Jag har icke något att erinra mot de ändringar i 11 kap. 42 § första stycket

och 99 § första stycket vattenlagen varom lagrådet hemställt. Jag kan

även biträda det förslag till komplettering av 72 § sista stycket nämnda kapitel,

som framlagts av majoriteten av lagrådets ledamöter. Härjämte torde

förslaget få formellt jämkas i några hänseenden.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, att antaga det i enlighet

med vad förut anförts ändrade förslaget till lag om ändring

i vattenlagen,

dels ock att antaga det i statsrådsprotokollet för den 18

december 1959 omförmälda förslaget till förordning om ändring

i förordningen den 30 juni 1943 (nr 424) angående

kommissionärsavgift i domsagorna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

591712

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilförsvarslag in. m. a1 i texten
  2. 3LU 1960:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m. s. 1 i texten