Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

1960-01-22 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:54, Med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

1

Nr 54

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december

1951 (nr 824); given Stockholms slott den 22 januari

1960.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824).

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen föreslås, att i livsmedelsstadgan införes bestämmelser

om importförbud beträffande livsmedel innehållande tillsats som icke

får förekomma i livsmedel, tillverkat inom landet. Stadgeändringen är avsedd

att träda i kraft den 1 juli 1960.

I —Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 4 §, 99 § 1 mom., 100 § samt 108 § 1 och 3

mom. livsmedelsstadgan den 21 december 1951» skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

4 §•

Såsom tillsats till livsmedel, som

framställes eller beredes för avsalu,

får, där annat ej framgår av bestämmelse

i denna stadga, användas allenast

vara eller ämne, som efter

prövning i den ordning 5 § stadgar

godkänts såsom tillsats för livsmedlet

i fråga. Denna bestämmelse gäller

dock icke tillsats, som användes

vid tillredning av s. k. färdiglagad

mat.

Godkännande, som i nästföregående

stycke sägs, erfordras icke beträffande

vara — annan än färgämne

— som utvunnits ur djur eller

växt genom torkning, värmebehandling,

urlakning med vatten eller behandling

av rent mekanisk natur, ej

heller beträffande koksalt, socker

och andra sockerarter, ättika och

etylalkohol samt giftfria essenser för

lukt- eller smaksättning.

1 Senaste lydelse av 108 § 1 och 3 mom.,

(Föreslagen lydelse)

4 §•

1 mom. Såsom tillsats till livsmedel,

som framställes eller beredes

för avsalu, får, där annat ej framgår

av bestämmelse i denna stadga, användas

allenast vara eller ämne, som

efter prövning i den ordning 5 §

stadgar godkänts såsom tillsats för

livsmedlet i fråga. Denna bestämmelse

gäller dock icke tillsats, som användes

vid tillredning av s. k. färdiglagad

mat.

Godkännande, som i nästföregående

stycke sägs, erfordras icke beträffande

vara — annan än färgämne

—- som utvunnits ur djur eller

växt genom torkning, värmebehandling,

urlakning med vatten eller behandling

av rent mekanisk natur, ej

heller beträffande koksalt, socker

och andra sockerarter, ättika och

etylalkohol samt giftfria essenser för

lukt- eller smaksättning.

2 m o m. Livsmedel, vid vars framställning

eller beredning använts annan

tillsats än sådan som enligt bese

SFS 1955:258.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1960

(Gällande lydelse)

Beträffande vitaminisering av livsmedel

gäller vad därom är särskilt

stadgat.

(Föreslagen lydelse)

stämmelserna i 1 mom. må förekomma

i livsmedlet i fråga, får icke införas

till riket för att saluhållas eller

för att användas vid framställning

eller beredning för avsalu av

livsmedel.

3 mom. Beträffande framställning

och införsel av vitaminiserade

livsmedel gäller vad därom är särskilt

stadgat.

99 §.

1 m o m. Hälsovårdsnämnd äger —

Är ej för underlåtenhet att ställa

sig föreläggandet eller förbudet till

efterrättelse särskild påföljd bestämd

i denna stadga eller annan allmän

författning eller i föreskrift,

som utfärdats med stöd av denna

stadga, äger nämnden i föreläggandet

eller förbudet föreskriva vite för

sådan underlåtenhet.

100 §.

Finner tullmyndighet, när livsmedel

införes till riket, anledning antaga,

att varan är av sådan beskaffenhet,

att hälsovårdsnämnds ingripande

är påkallat, skall tullmyndigheten

genast underrätta hälsovårdsnämnden

därom. Finner tullmyndigheten

i sådant fall uppenbart, att

varan bör omhändertagas av nämnden,

skall tullmyndigheten kvarhålla

varan i avvaktan på nämndens beslut

i frågan.

1* —Bihang till riksdagens protokoll

99 §.

--rörelsens innehavare.

För underlåtenhet att ställa sig av

nämnden meddelat föreläggande eller

förbud till efterrättelse äger

nämnden föreskriva vite.

100 §.

1 mom. Finner tullmyndighet,

när livsmedel införes till riket, anledning

antaga, att varan är av sådan

beskaffenhet, att hälsovårdsnämnds

ingripande är påkallat, skall

tullmyndigheten genast underrätta

hälsovårdsnämnden därom. Finner

tullmyndigheten i sådant fall uppenbart,

att varan bör omhändertagas

av nämnden, skall tullmyndigheten

kvarhålla varan i avvaktan på nämndens

beslut i frågan.

2 m o m. Den som till riket inför

livsmedel för att saluhålla detta eller

använda det vid framställning eller

beredning för avsalu av livsmedel

skall till tullmyndigheten avgiva

1960. 1 samt. Nr 54

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

(Gällande lydelse)

108 §.

1 mom. Med dagsböter straffes

1) den som framställer eller bereder

livsmedel för avsalu eller servering

i strid mot bestämmelserna i

3 eller 4 § eller 65 § 2 mom.;

2) föreståndare för yrkesmässig

tillverkning av charkuterivaror, därest

av företaget saluhålles vara med

sammansättning stridande mot bestämmelser

meddelade i eller med

stöd av 66 § samt han vid tillverkningen

uppsåtligen eller av oaktsamhet

åsidosatt honom enligt 3 mom.

nämnda paragraf åvilande skyldighet;
-

(Föreslagen lydelse)

skriftlig förklaring, att varan icke

innehåller annan tillsats än sådan

som enligt bestämmelserna i 4 § 1

mom. må förekomma i livsmedlet

ifråga. Kommerskollegium äger dock

efter samråd med medicinalstyrelsen,

veterinärstyrelsen och statens

institut för folkhälsan meddela föreskrifter

om undantag från skyldigheten

att avgiva förklaring som

nu sagts.

Livsmedel som ankommer till riket

men enligt bestämmelserna i 4 §

2 mom. ej får införas må, om annat

ej följer av vad i denna stadga eller

eljest år föreskrivet, under tullkontroll

utföras på de villkor och i den

ordning tullstadgan föreskriver i

fråga om returförtullning. Sker ej

återutförsel inom föreskriven tid,

tillfaller varan kronan.

108 §.

1 mom. Med dagsböter straffes

1) den som framställer eller bereder

livsmedel för avsalu eller servering

i strid mot bestämmelserna i

3 §, 4 § 1 mom. eller 65 § 2 mom.;

2) den som till riket inför eller söker

införa livsmedel i strid mot bestämmelserna

i 4 § 2 mom.;

3) föreståndare för yrkesmässig

tillverkning av charkuterivaror, därest

av företaget saluhålles vara med

sammansättning stridande mot bestämmelser

meddelade i eller med

stöd av 66 § samt han vid tillverkningen

uppsåtligen eller av oaktsamhet

åsidosatt honom enligt 3 mom.

nämnda paragraf åvilande skyldighet;
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1960

(Gällande lydelse)

3) den som saluhåller eller till annan

överlämnar livsmedel i strid mot

bestämmelserna i 7 eller 38 §, 48 §

andra stycket, 65 § 3 mom. eller

70 §;

4) den som saluhåller livsmedel

under benämning, som avses i 35 §,

utan att angivna förutsättningar för

benämningens användande föreligga;
5)

den som bryter mot någon av

bestämmelserna i 51 §, 58 § andra

stycket, 64 § 1 mom. första stycket

sista punkten samt 74 och 83 §§;

6) den som eljest saluhåller visst

slag av livsmedel eller livsmedel med

viss benämning i strid mot eller

utan att iakttaga i denna stadga given

föreskrift för livsmedel av ifrågavarande

slag eller för livsmedel,

som saluhålles under ifrågavarande

benämning.

Förutsättning för ansvar jämlikt

någon av punkterna 3)—6) här ovan

är, att vederbörande ägt eller bort

äga kännedom om livsmedlets verkliga

beskaffenhet.

3 mom. Förseelse, som i 1 mom.

2) avses, må ej av allmän åklagare

åtalas utan medgivande av statens

jordbruksnämnd.

(Föreslagen lydelse)

4) den som saluhåller eller till annan

överlämnar livsmedel i strid mot

bestämmelserna i 7 eller 38 §, 48 §

andra stycket, 65 § 3 mom. eller

70 §;

5) den som saluhåller livsmedel

under benämning, som avses i 35 §,

utan att angivna förutsättningar för

benämningens användande föreligga;
6)

den som bryter mot någon av

bestämmelserna i 51 §, 58 § andra

stycket, 64 § 1 mom. första stycket

sista punkten samt 74 och 83 §§;

7) den som eljest saluhåller visst

slag av livsmedel eller livsmedel med

viss benämning i strid mot eller

utan att iakttaga i denna stadga given

föreskrift för livsmedel av ifrågavarande

slag eller för livsmedel,

som saluhålles under ifrågavarande

benämning.

Förutsättning för ansvar jämlikt

någon av punkterna 2) eller 4)—7)

här ovan är, att vederbörande ägt eller

bort äga kännedom om livsmedlets

verkliga beskaffenhet.

3 mom. Förseelse, som i 1 mom.

3) avses, må ej av allmän åklagare

åtalas utan medgivande av statens

jordbruksnämnd.

Denna kungörelse träder i kraft

den 1 juli 1960.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om ändringar

i livsmedelsstadgan samt anför därvid följande.

I skrivelse den 19 juni 1958 har medicinalstyrelsen hemställt om viss

ändring i livsmedelsstadgans bestämmelser om tillsatser till livsmedel såvitt

gäller importerade livsmedel.

Över medicinalstyrelsens skrivelse har efter remiss yttranden avgivits av

statens institut för folkhälsan, generaltullstyrelsen, statens jordbruksnämnd,

kommerskollegium, samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets

större städer, varudeklarationsnämnden, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges industriförbund samt Sveriges lantbruksförbund.

Vid remissvaren har fogats, av generaltullstyrelsen yttranden från

tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, av kommerskollegium

yttranden från Sveriges kemiska industrikontor och från samtliga handelskamrar

i riket samt av samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets

större städer yttranden från hälsovårdsnämnderna i Borås, Eskilstuna,

Gävle, Göteborg, Hälsingborg, Linköping, Malmö, Norrköping, Stockholm,

Uppsala, Västerås och Örebro.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan om ändring i livsmedelsstadgan till

närmare behandling.

Gällande bestämmelser

Svenska bestämmelser

Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) innehåller bl. a. vissa

bestämmelser om hur livsmedel skall vara beskaffade för att få tillverkas

och saluhållas här i riket. Beträffande livsmedel i allmänhet finnes sålunda

i 4 § en föreskrift av innehåll, att såsom tillsatser vid framställning eller

beredning för avsalu av livsmedel får användas — förutom vissa oskadliga

essenser, kryddor samt animaliska och vegetabiliska produkter — endast

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1960

sådana varor och ämnen som efter prövning blivit godkända av vederbörlig

myndighet. Begreppet tillsats har närmare definierats i 1 § 3 mom.

Godkännande av tillsats till livsmedel skall enligt 5 § meddelas av kommerskollegium,

som även äger meddela bindande förklaring, huruvida vara

i visst fall är att anse såsom tillsats till livsmedel. Kommerskollegium skall,

enligt vad som vidare stadgas i paragrafen, upprätta och årligen offentliggöra

förteckning å godkända tillsatser till livsmedel.

Saluhållande och försäljning av livsmedel som innehåller icke godkänd

tillsats har icke generellt förbjudits i livsmedelsstadgan. I allmänhet kan

ett ingripande mot grossist eller detaljhandlare, som säljer sådant livsmedel,

ske endast om varan kan antagas vara skadlig att förtära eller eljest

otjänlig till människoföda (7 § 1 inom.). Dock må nämnas, att livsmedelsstadgan

beträffande mjölk, smör och vissa andra varor innehåller särskilda

bestämmelser, som för dessa livsmedel innefattar en strängare reglering

än som följer av 7 § 1 mom.

Den lokala livsmedelskontrollen åvilar enligt 88 § inom varje hälsovårdsområde

vederbörande hälsovårdsnämnd. Enligt 92 § är hälsovårdsnämnd

behörig att taga prov för undersökning av livsmedel, som är avsett till försäljning

eller servering, vare sig anledning till anmärkning mot varan förekommit

eller ej. I avvaktan på utgången av sådan undersökning kan nämnden

med stöd av 93 § förbjuda saluhållande av varan, om den kan misstänkas

vara skadlig eller otjänlig till människoföda. 94 § utrustar hälsovårdsnämnd

med befogenhet att i vissa fall omhändertaga och oskadliggöra

livsmedel som enligt stadgan icke får saluhållas. I 99 § har upptagits en

generell bestämmelse om tvångsmedel som står hälsovårdsnämnd till buds

gentemot den som icke iakttager livsmedelsstadgans bestämmelser. Hälsovårdsnämnd

får sålunda utfärda föreläggande och förbud — i vissa fall i

förening med vite -— för efterlevnaden av stadgan eller av föreskrift som

utfärdats med stöd av denna, och stundom kan hälsovårdsnämnd även låta

verkställa åtgärd på annans bekostnad.

108 § 1 mom. innehåller bestämmelser om straffansvar hl. a. för den som

framställer eller bereder livsmedel för avsalu i strid mot bestämmelserna i

4 § och för den som saluhåller livsmedel i strid mot bestämmelserna i 7 §.

Förutsättning för ansvar är i det sistnämnda fallet, att vederbörande ägt

eller bort äga kännedom om livsmedlets verkliga beskaffenhet. Straffet är

i båda fallen dagsböter. Enligt 108 § 2 mom. äger domstol, när någon fälles

till ansvar för överträdelse som avses i 1 mom., förklara, att det varuparti

som överträdelsen gäller skall förklaras förverkat. Kan egendom som sålunda

skolat förverkas ej tillrättaskaffas, skall domstolen förplikta den tilltalade

att utgiva dess värde.

Livsmedelsstadgan upptager icke några bestämmelser som syftar till att

åstadkomma en allmän kontroll av beskaffenheten av importerade livsmedel.

Åtskilliga bestämmelser i stadgan, särskilt sådana som reglerar hur

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 54 år 1960

livsmedel skall vara beskaffat för att få saluhållas här i riket, torde dock

indirekt återverka på importen på det sättet, att importörerna i eget intresse

nödgas vidtaga erforderliga kontrollåtgärder. Såsom förut nämnts förbjuder

stadgan emellertid icke själva saluhållandet av livsmedel med icke godkänd

tillsats, och ej heller har import av sådant livsmedel uttryckligen förbjudits.

Beträffande tullmyndigheternas granskning av livsmedel, som införes

till riket, har i 100 § endast föreskrivits, att tullmyndighet, som finner

anledning antaga att livsmedel är av sådan beskaffenhet att hälsovårdsnämnds

ingripande är påkallat, genast skall underrätta nämnden därom.

Finner tullmyndigheten uppenbart, att varan bör omhändertagas av nämnden,

skall varan ltvarhållas hos tullen i avvaktan på nämndens beslut i

frågan.

Utländsk livsmedelslagstiftning

Beträffande det aktuella läget på livsmedelslagstiftningens område föreligger

vissa uppgifter från våra nordiska grannländer samt från Storbritannien

och Västtyskland. Av uppgifterna framgår, att icke i något av dessa

länder mindre stränga regler gäller för importerade än för inhemska livsmedel.

Vad beträffar tillsatser till livsmedel bygger man i nu ifrågavarande länder

antingen rent allmänt eller också beträffande vissa typer av tillsatser

eller beträffande tillsatser till livsmedel av vissa slag på den i Sverige

gällande principen, att i livsmedel endast får förekomma tillsatser som

är uttryckligen tillåtna i lagstiftningen eller som blivit godkända i viss

ordning. Godkända tillsatser till livsmedel brukar upptagas på en särskild

förteckning eller lista.

I dansk livsmedelslagstiftning följer man åtminstone beträffande färgämnen

systemet med en lista över tillåtna tillsatser. Om ett livsmedel med

otillåten färgtillsats kommit in i landet anmodas importören att visa att

tillsatsen är ofarlig. Lyckas han icke härmed utgår man från att tillsatsen

är skadlig och varan kan beslagtagas.

Med stöd av en lag om kontroll av lantbruksvaror har i Norge utfärdats

en särskild författning beträffande vegetabiliska konserver. Denna författning

innehåller utförliga bestämmelser om vilka tillsatser som får förekomma

i dylika konserver. Ytterligare kan nämnas att tullmyndigheterna

enligt särskilda lagbestämmelser vid import av livsmedel kan avfordra varuägaren

eller varumottagaren ett skriftligt intyg, utfärdat av tillverkaren

eller avsändaren, angående förhållanden av betydelse för kontrollen av

varan.

Den finska livsmedelslagen förutsätter att närmare bestämmelser om

hur livsmedel skall vara beskaffat för att få saluhållas meddelas i administrativ

författning. I en med stöd av lagen utfärdad livsmedelsförordning

förbjudes bl. a. användningen av andra konserveringsmedel än

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1960

sådana som i särskild ordning godkänts. En särskild förordning om livsmedelsfärger

innehåller likartade bestämmelser i fråga om färgämnen såsom

tillsatser till livsmedel.

I Storbritannien regleras användningen i livsmedelstillverkningen av både

färgämnen och konserveringsmedel genom offentliga förteckningar över tilllåtna

tillsatser. Hälsovårdsmyndigheterna har utrustats med vittgående befogenheter

att kontrollera både importerade och inhemska livsmedel.

Den i Västtyskland gällande livsmedelslagen innehåller åtskilliga för handeln

och produktionen mycket stränga bestämmelser. Beträffande tillsatser

är lagen genomgående restriktiv och i princip får endast tillsats som

uttryckligen är tillåten enligt lagen eller enligt författning som utfärdats

med stöd av denna förekomma i livsmedel. Särskilda författningar har utfärdats

rörande bland annat tillåtna färgämnen och konserveringsmedel.

Ytterligare kan från det internationella arbetet på livsmedelskontrollens

område nämnas, att en av Food and Agriculture Organisation (FAO) och

World Health Organisation (WHO) gemensamt tillsatt expertkommitté år

1957 avgivit ett utlåtande, vari rekommenderas, att den legala kontrollen

rörande livsmedelstillsatser grundas på principen om en lista över tillåtna

tillsatser. En sådan ordning anses effektivt förhindra att nya och okända

tillsatser användes i livsmedelsproduktionen, innan det föreligger material

för ett tillförlitligt bedömande av dem från hälsovårdssynpunkt. Den alternativa

ordningen med en lista över förbjudna tillsatser har däremot enligt

kommittén den svagheten, att en skadlig tillsats kan användas under många

år, innan tillräckliga bevis samlats för att den skall kunna placeras på

förbudslistan. Emellertid är det, när det av kommittén rekommenderade

tillvägagångssättet användes, av hänsyn till handels- och produktionsintressen

nödvändigt att särskilda åtgärder vidtages för att vederbörliga tillstånd

för invändningsfria tillsatser skall kunna ges med ett minimum av

dröjsmål.

Medicinalstyrelsens skrivelse

Medicinalstyrelsen erinrar i sin skrivelse om att det för närvarande är

möjligt att med stöd av förbudet i 7 § livsmedelsstadgan mot saluhållande

av skadliga och otjänliga livsmedel bereda allmänheten skydd mot livsmedel

som innehåller klart farliga tillsatser. Emellertid kan det förekomma

och förekommer också enligt styrelsens erfarenhet, att livsmedel innehåller

tillsats, som på mer eller mindre starka grunder misstänkes göra livsmedlet

skadligt, även om tillsatsens hälsofarlighet icke är tillräckligt ådagalagd för

att ett ingripande enligt 7 § skall kunna ske. Sålunda innehåller vissa varor

färgämnen, som misstänkes kunna framkalla cancer. Styrelsen anser det

vara av vikt att allmänheten skyddas mot dylika livsmedel. Beträffande

livsmedel som är tillverkade inom landet är det sörjt härför genom det i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1960

4 § livsmedelsstadgan föreskrivna förfarandet med officiellt förhandsgodkännande

av tillsatser. Däremot finns icke något uttryckligt förbud att

importera eller sälja utomlands tillverkade livsmedel, vilka innehåller tillsatser

som icke är godkända i vårt land. Styrelsen har i vissa fall erfarit,

att det icke heller varit möjligt att förmå importörer att frivilligt iakttaga de

regler om tillsatser som gäller för svenska livsmedel. Denna ordning är givetvis

från medicinsk synpunkt otillfredsställande.

Styrelsen finner det icke kunna antagas ha varit lagstiftarens avsikt, att

livsmedelsstadgans bestämmelser om tillsatser till livsmedel skulle få giltighet

endast beträffande varor av inhemsk tillverkning. Det finns nämligen

enligt styrelsens mening icke någon anledning att på detta sätt gynna den

utländska produktionen framför den svenska. De ämnen som i vårt land

är godkända såsom tillsatser förtecknas och offentliggöres årligen av kommerskollegium,

och det möter därför icke några svårigheter för utländska

tillverkare, som inriktar sig på export av livsmedel till Sverige, att få reda

på vad de i förevarande hänseende har att iakttaga vid tillverkningen. Dessutom

pågår under svensk medverkan ett internationellt arbete på att i

skilda länders lagstiftning skapa så likartade regler på detta område som

möjligt. Beträffande användningen av färgämnen såsom tillsatser till livsmedel

förekommer sedan länge ett givande samarbete långt utöver de nordiska

ländernas gränser. Även dessa internationella strävanden bör givetvis

vara ägnade att minska svårigheterna för den utländska industrin att anpassa

sig efter svensk lagstiftning.

Medicinalstyrelsen föreslår på anförda skäl, att livsmedelsstadgan ändras

så, att allmänheten kan skyddas mot olämpliga tillsatser, när sådana förekommer

i importerade livsmedel, i samma utsträckning som när dylika

tillsatser paträffas i inhemska livsmedel. Detta syfte kan enligt styrelsens

mening vinnas på olika sätt. 4 § i stadgan kan kompletteras med en föreskrift

av innebörd, att till riket ej må för saluhållande införas livsmedel,

vid vars framställning eller beredning såsom tillsats använts annan vara

eller annat ämne än som vederbörligen godkänts, varjämte, om denna väg

väljes, i 108 § 1 mom. bör stadgas straff för den som till riket för avsalu

inför livsmedel i strid mot bestämmelserna i 4 §. Ett annat sätt är, att uppräkningen

i 7 § 2 mom. av varor, som icke får saluhållas, vare sig de är

otjänliga eller ej, utökas med livsmedel innehållande icke godkänd tillsats.

Överträdelse av detta förbud blir då automatiskt straffbar enligt 108 §

1 mom. under förutsättning att vederbörande ägt eller bort äga kännedom

om livsmedlets verkliga beskaffenhet. Från styrelsens synpunkt är båda

dessa alternativ godtagbara.

För att belysa det praktiska behovet av en författningsändring har medicinalstyrelsen

till sin skrivelse bilagt en den 27 maj 1958 dagtecknad skrivelse

till styrelsen från Kvarnindustriföreningen. Kvarnindustriföreningen

anför bl. a., att föreningen erfarit att vissa svenska tillverkare av s. k.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 5k år 1960

kakmix under senare tid importerat mjöl, som enligt importörernas uppgift

vore särskilt lämpligt för denna tillverkning. Undersökning vid statens institut

för folkhälsan av prov som tagits av detta importmjöl har visat att

två av tre typer av det undersökta mjölet haft hög halt av organiskt bundet

klor, vilket tyder på klorering. Klor är icke en godkänd tillsats till spannmålsprodukter.

Föreningen påpekar, att om livsmedelsstadgan icke medger

ett inskridande mot ifrågavarande import detta betyder, att import får ske

av en spannmålsprodukt, som icke får tillverkas inom landet. En sådan

reglering anser föreningen vara högst otillfredsställande icke endast från

kvarnindustrins utan även från allmän synpunkt, eftersom det innebär att

bedömningen från hälsosynpunkt av importerade varor och i landet framställda

varor icke sker efter samma grunder. Föreningen hemställer avslutningsvis

i sin skrivelse om åtgärder från medicinalstyrelsens sida i syfte att

åvägabringa en likartad behandling av importerade och inhemska spannmålsprodukter.

Slutligen må här nämnas, att hälsovårdsnämnder på olika håll i landet

gjort medicinalstyrelsen uppmärksam på förekomsten i importerade sötsaker,

bl. a. i s. k. bildklubbor, av färgämne som kommerskollegium icke

godkänt såsom tillsats.

Remissyttrandena

Vad medicinalstyrelsen anfört om behovet från hälsovårdssynpunkt av

att underkasta importerade livsmedel en kontroll liknande den som förekommer

beträffande inhemska livsmedel godtages allmänt i remissyttrandena.

Statens institut för folkhälsan har liksom medicinalstyrelsen vid

upprepade tillfällen förmärkt olägenheter av den nuvarande ordningen,

enligt vilken ingripande mot utländskt livsmedel kan ske först om detta

konstateras vara hälsofarligt. Det kan, enligt vad institutet framhåller, förflyta

lång tid från det ett olämpligt livsmedel kommit i handeln till dess

varans skadlighet kunnat konstateras genom undersökningar.

I åtskilliga remissyttranden understrykes det otillfredsställande i att gällande

författningsbestämmelser på nu ifrågavarande område gynnar utländsk

industri i konkurrensen med svensk. Statens jordbruksnämnd erinrar

i detta sammanhang om att utvecklingen under de senaste åren gått därhän,

att kemiska preparat i allt större omfattning kommer till användning

vid livsmedel stillverkningen, bl. a. för att påskynda eller förbilliga beredningsprocesserna,

för att förbättra den ursprungliga produktens utseende

eller för att förlänga dess hållbarhet. Från produktionsteknisk och driftsekonomisk

synpunkt innebär det enligt nämndens uppfattning en alltmer

uttalad nackdel för de svenska tillverkarna att import tillåtes av livsmedel,

som innehåller tillsatser vilka dessa själva icke får använda i sin tillverkning

av livsmedel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1960

Flera remissinstanser uppehåller sig vid frågan i vad mån en ändring i

livsmedel slagstiftningen kan tänkas komma att vålla svårigheter för importörerna.

Kommerskollegium omtalar, att vissa farhågor yppats från handelns

sida för svårigheter till följd av att svenska bestämmelser om tillsatser

till livsmedel icke skulle bli kända utomlands. Dessutom skulle enligt

kollegiets sagesmän kunnat befaras, att importen i många fall fördröjdes

genom analysering av tagna prov från livsmedel. Kollegiet anser emellertid

för egen del dessa invändningar obefogade och anför härom bl. a. följande:

Självfallet kommer importörernas ansvar att öka och även deras arbetsuppgifter

i vad gäller samarbetet med de utländska tillverkarna att bli

mera omfattande. Svårighet att följa ändringar beträffande tillåtna tillsatser

synes emellertid icke behöva uppstå, då kollegium varje år offentliggör

en förteckning över dessa och samtidigt i särskild bilaga meddelar vidtagna

ändringar. Kännedom om gällande interna importbestämmelser i

andra länder torde för övrigt allmänt betraktas som en oundgänglig och

självklar förutsättning för exporthandeln. Därjämte må framhållas att det

utan omgång är möjligt att från kollegium erhålla ett snabbt godkännande

på en tillsats som ehuru icke upptagen i den svenska förteckningen —

ar oskadlig. Tillsatser vars verkningar icke äro helt kända måste självfallet

i vanlig ordning underkastas de undersökningar, som anses erforderliga.

Liknande synpunkter pa frågan om den inverkan en reglering av utländska

livsmedels beskaffenhet kan få på handeln uttalas av Sveriges lantbruksförbund,

som anser, att erfarenheterna från svensk livsmedelsexport

visar att det icke är förenat med några större praktiska svårigheter för en

exportör att hålla sig underrättad om och anpassa sina tillverkningsmetoder

efter en utländsk livsmedelslagstiftning.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna ändringen i livsmedelslagstiftningen

har i allmänhet ansetts böra genomföras utan dröjsmål. Endast en remissinstans,

statens jordbruksnämnd, har funnit, att författningsändringen bör

anstå i avbidan på att frågan närmare utredes.

Beträffande frågan om vilket av medicinalstyrelsens båda alternativ till

ändring i livsmedelsstadgan som är att föredraga råder delade meningar

bland remissinstanserna. Några remissinstanser — bland dem statens institut

för folkhälsan och Sveriges industriförbund — har icke tagit bestämd

ställning. Flertalet, däribland kommerskollegium, Stockholms handelskammare

och Skånes handelskammare, samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna

i rikets större städer, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund

och Sveriges lantbruksförbund, förordar dock att författningsändringen

begränsas till att avse ett importförbud för livsmedel med icke

godkända tillsatser. Ett skäl härför anses tämligen allmänt vara, att uppställandet

av ett straffsanktionerat förbud mot saluhållande av livsmedel

av ifrågavarande slag skulle innebära en onödigt långtgående kriminalisering-

Syftet att nå likställighet i behandlingen av importerade och svensktillverkade

livsmedel säges kunna nås redan genom ett importförbud. Där
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 är 1960

till anses att en grossist eller en detaljhandlare som återförsäljer importerade

livsmedel icke har tillräckliga möjligheter att förvissa sig om livsmedlens

sammansättning och beskaffenhet och att ett straffansvar för sådan

rörelseidkare därför är obilligt.

Representativt för den nu berörda uppfattningen är följande yttrande av

Skånes handelskammare.

För att nå en likartad behandling av svenska och inhemska livsmedel är

det ej nödvändigt att utsträcka ansvaret även till dem, som blott saluhåller

en vara. I gällande rätt finnes det nämligen ingen straffbestämmelse för den

som saluhåller en vara, vilken framställts utan iakttagande av livsmedelsstadgans

tillsatsbeslämmelser; ansvaret för att tillsatsbestämmelserna iakt
tages

åvilar blott tillverkaren. Utsträckningen av ansvaret---innebär

enligt handelskammarens mening en onödigt långtgående kriminalisering,

låt vara att den med den utformning straffbestämmelsen i 108 § 1 mom. 3)

har troligen inte skulle få någon större praktisk betydelse. Handelskammaren

förordar därför att man begränsar sig till att för importerade livsmedel

ålägga importören ett ansvar liknande det, vilket i fråga om inhemska livsmedel

åvilar tillverkaren. Emellertid anser handelskammaren att man icke

rimligen bör ålägga importören ett strikt ansvar. Hänsyn bör tagas till att

en importör inte har samma möjligheter som en tillverkare att kontrollera

vilka olika tillsatser som använts vid framställningen av ett livsmedel.

Ansvaret för honom bör med hänsyn härtill inträda endast om han ägt

eller bort äga kännedom om livsmedlets verkliga beskaffenhet.

Några av de remissinstanser som förordar importförbud har även ansett,

att denna utväg ger de bästa möjligheterna till en rationell, centraliserad

kontroll. Sveriges lantbruksförbund framhåller, att kontrollverksamheten

icke behöver bli alltför omfattande, eftersom utvecklingen inom den internationella

handeln med livsmedel går i riktning mot märkesvaror med

standardiserade tillverkningsmetoder. Kommerskollegium tar upp tanken

att införa deklarationsskyldighet vid import av livsmedel. En föreskrift

av innebörd att vid import skall företes en uttömmande varudeklaration

vill kollegiet emellertid ej tillstyrka, enär det skulle innebära bl. a. att utländska

tillverkare genom deklarationsskyldighet tvingades följa bestämmelser

som icke gällde för svenska tillverkare.

Den andra av medicinalstyrelsen anvisade utvägen, att införa allmänt

föi’bud mot saluhållande av livsmedel med icke godkänd tillsats, anses av

generaltulls t grelsen samt tulldirektionerna i Malmö och Göteborg vara att

föredraga framför ett importförbud beträffande dylika livsmedel. I samma

riktning uttalar sig även fyra av de hörda hälsovårdsnämnderna samt två av

rikets handelskamrar. I remissyttrandena har — i den mån yttrandena

försetts med närmare motivering — i allmänhet såsom skäl mot ett importförbud

särskilt framhållits de praktiska svårigheterna att i samband med

livsmedlens utlämnande från tullen anordna en effektiv kontroll av förbudets

efterlevnad ävensom de olägenheter en tullkontroll skulle kunna

vålla importörerna. Tulldirektionen i Malmö har i sitt yttrande abciopat

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1960

en vid direktionens laboratorium upprättad promemoria, vari anföres bl. a.

följande.

Enligt det första ändringsförslaget skulle 4 § i stadgan kompletteras med

föreskrift av innebörd, att till riket ej må för saluhållande införas livsmedel,

vid vars framställning eller beredning använts såsom tillsats annan vara

eller annat ämne än som vederbörligen godkänts.

Detta förslag skulle medföra, att tullmyndigheten i införselorten i första

hand måste kontrollera, att importerade livsmedel uppfylla stadgade krav

beträffande tillsatser, innan utlämning får ske. Då tillsatsämnen, vilka ha

tili uppgift att påverka livsmedlets färg, smak, konsistens, hållbarhet eller

liknande egenskaper, förekomma i ringa mängd, är en analytisk bestämning

av desamma, som ofta måste utföras kvantitativt, ytterst tidsödande

och kräver resurser ifråga om personal och utrustning, varöver härvarande

laboratorium ej förfogar. Prov måste därför i många fall insändas till Statens

Institut för Folkhälsan, vilket alltid måste ske från tullplatser, som ej

har tillgång till laboratorier. Härtill kommer att tullverkets lokaler ej äro

lämpade för längre tids lagring av livsmedel, varför dröjsmål med utlämnande

av varor av så ömtålig karaktär, vilket måste bli en följd av ovannämnda

kontrollundersökning, antingen den sker vid Institutet för Folkhälsan

eller vid laboratorium i införselorten, skulle medföra risker och olägenheter

för såväl tullverket som importören. Laboratoriet anser därför, att

genomförandet av ovannämnda ändringsförslag skulle orsaka alltför stora

svårigheter för såväl de lokala tullmyndigheterna, på vilka ansvaret för

kontrollen komme att vila, som importörerna, för vilka dröjsmål av ovannämnd

art måste bli synnerligen betungande.

Det andra ändringsförslaget hänför sig till 7 § 2 mom. i livsmedelsstadgan

och skulle innebära förbud mot saluhållning av livsmedel innehållande

icke godkänd tillsats.

Denna ändring kommer icke att beröra själva importen, utan ansvaret för

livsmedlets sammansättning och beskaffenhet kommer att åvila vederbörande

säljare. För att underlätta kontrollen under sådana förhållanden kunde

i livsmedelsstadgan förslagsvis inrymmas bestämmelser om att alla importerade

livsmedel skola åtföljas av tillverkarens deklaration över i livsmedlet

ingående beståndsdelar och tillsatser. Riktigheten av dessa deklarationer

kunde tid efter annan kontrolleras av hälsovårdsmyndigheterna i samarbete

med Institutet för Folkhälsan, i likhet med vad som för närvarande sker

beträffande åtskilliga livsmedel. Granskning av deklarationer skulle även

i samband med tulltaxeringen kunna verkställas av vederbörande tulltaxeringstjänsteman,

som vid deklaration av icke godkänt ämne underrättar de

lokala hälsovårdsmyndigheterna ävensom gör importören uppmärksam på

förhållandet. Ett önskemål är att även sådana tillsatsämnen, som av en

eller annan anledning icke godkänts av Kommerskollegium, förtecknades

och delgåvos tullmyndigheterna eller offentliggjordes som bilaga till livsmedelsstadgan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

15

Departementschefen

Med tillkomsten av 1951 års livsmedelsstadga infördes en förhandskontroll

av tillsatser till livsmedel. Förbud stadgades — med vissa undantag —

att vid livsmedelstillverkning använda annan tillsats än sådan som godkänts

av kommerskollegium. Under förarbetena till livsmedelsstadgan diskuterades

även tanken på förbud mot saluhållande av livsmedel med icke

godkänd tillsats. Saluförbud ansågs emellertid icke böra tillgripas beträffande

andra varor än sådana som vore skadliga att förtära eller otjänliga

till människoföda.

Syftet med berörda bestämmelser om förhandskontroll är huvudsakligen

att skydda allmänheten mot livsmedel innehållande tillsatser, som kan tänkas

vara hälsofarliga men vilkas verkningar i medicinskt hänseende är

otillräckligt utforskade. Från flera håll har nu påpekats, att det i handeln

förekommer livsmedel som innehåller icke godkända tillsatser och att dessa

tillsatser i vissa fall misstänkes vara skadliga utan att detta dock med någon

större grad av tillförlitlighet kan påvisas. Då det här rör sig om importerade

varor, har livsmedelsstadgans bestämmelser om användning av tillsatser

vid tillverkningen av livsmedel icke ansetts tillämpliga, och icke heller har

ingripanden till skydd för konsumenterna ansetts kunna ske i behövlig omfattning

med stöd av livsmedelsstadgans bestämmelser om förbud mot saluhållande

av skadliga eller otjänliga livsmedel. Försök att förmå importörer

att frivilligt avstå från import och försäljning av varor med icke godkända

tillsatser har icke alltid lett till önskat resultat.

Under åberopande av bl. a. nu anförda förhållanden har medicinalstyrelsen

hemställt om sådan ändring av livsmedelsstadgan, att allmänheten kan

skyddas mot olämpliga tillsatser även i importerade livsmedel. Remissinstanserna

har allmänt uttalat sig för att en sådan ändring kommer till

stånd.

För egen del anser jag det otillfredsställande, att samma möjligheter icke

föreligger att ingripa mot olämpliga tillsatser i utländska som i svenska

livsmedel. En ändring i detta förhållande är angelägen i första hand från

hälsovårdssynpunkt men även av den anledningen, att, om den nuvarande

ordningen bibehålies, utländsk livsmedelsindustri med export på Sverige

får en sakligt omotiverad fördel i konkurrensen med svensk industri.

Såsom medicinalstyrelsen framhållit i sin skrivelse kan det angivna syftet

nås på olika sätt. Det första av de alternativ styrelsen tagit upp går ut på

en komplettering av bestämmelserna i 4 § livsmedelsstadgan med ett förbud

mot införsel av livsmedel som innehåller tillsats som icke får förekomma i

inhemskt livsmedel. Det andra alternativet är, att i 7 § införes ett förbud

mot saluhållande av livsmedel — både importerade och inhemska — med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

tillsats som icke är tillåten enligt 4 §. I det sista fallet skulle tydligen straff

kunna drabba icke blott den som importerar eller tillverkar livsmedel av

otillåten beskaffenhet utan även grossist eller detaljhandlare som saluför

sådant livsmedel.

Vid all lagstiftning på livsmedelskontrollens område bör enligt min uppfattning

tillses, att erforderliga regleringar av produktion och handel icke

genomföres på sådant sätt, att varuutbytet onödigtvis försvåras eller störes.

Från denna synpunkt synes alternativet med importreglering vara att föredraga.

Gentemot alternativet med ett allmänt saluförbud mot livsmedel

med icke godkänd tillsats kan nämligen med fog invändas, att det innebär

en utvidgning av livsmedelsregleringen utöver vad som i och för sig är nödvändigt

för att få importerade livsmedel under samma kontroll som nu gäller

för inhemska.

Otvivelaktigt måste en importreglering komma att i någon mån tynga

handeln med livsmedel. Såsom kommerskollegium påpekat i sitt remissvar

är det emellertid tämligen givet att en exportör måste hålla sig underrättad

om och anpassa sin tillverkning efter importbestämmelserna i andra

länder, och för den svenske importören kan det icke möta några större

svårigheter att ge exportören besked om vilka varor och ämnen som finns

upptagna i kommerskollegiets förteckning över godkända tillsatser. Självfallet

bör tillses, att den svenska regleringen i fråga om tillåtna tillsatser

i livsmedel icke utan vägande skäl medför hinder mot införsel i Sverige

av livsmedel som får saluhållas i andra länder med jämförlig livsmedelsstandard.

Innebörden av en reglering av det slag som här diskuteras är

att importen i princip underkastas samma bestämmelser som den inhemska

tillverkningen. Liknande bestämmelser finns i övriga nordiska länder

och i andra europeiska länder med vilka Sverige har ett omfattande

varuutbyte. Med hänsyn härtill och då kommerskollegium, enligt vad kollegiet

upplyst, har möjlighet att snabbt taga ställning till fråga om godkännande

av tillsats, som tidigare icke upptagits i den svenska listan över

tillåtna tillsatser, synes regleringen inte behöva medföra något nämnvärt

hinder för den ordinära importhandeln med livsmedel. Är med hänsyn till

livsmedlets beskaffenhet särskild skyndsamhet av nöden, synes även provisoriskt

godkännande avseende enbart det aktuella varupartiet kunna komma

i fråga.

Skall man välja vägen över en importreglering måste man emellertid enligt

min mening nöja sig med en förenklad kontroll från tullmyndigheternas

sida. I allmänhet torde det vara tillräckligt med att importören till tullmyndigheten

avger en skriftlig förklaring att varan i fråga icke innehåller

annan tillsats än sådan som är tillåten enligt gällande svenska bestämmelser.

För att kontrollen icke skall komma att omfatta varuslag i vilka tillsatser

över huvud taget icke brukar förekomma, bör undantag kunna göras

från skyldigheten att avgiva skriftlig förklaring. Undantag bör även

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 54 år 1960

eljest kunna göras för sådan import, beträffande vilken tillräckliga garantier

kan anses föreligga att de svenska villkoren kominer att vara uppfyllda.

Det bör lämpligen ankomma på kommerskollegium att efter samråd

med andra myndigheter med sakkunskap på området — medicinalstyrelsen,

veterinärstyrelsen och statens institut för folkhälsan — avgöra vilka undantag

som sålunda kan vara motiverade. Med den här förordade lösningen

blir kontrollen från tullens sida enkel, och i förening med stickprovsundersökningar

i lämplig omfattning bör förfarandet kunna ge tillräcklig

trygghet.

Det skydd för konsumenterna mot olämpliga importerade livsmedel, som

enligt vad förut sagts är behövligt, bör enligt min mening således anordnas

på det sättet, att i 4 § införes en bestämmelse med förbud mot införsel av

livsmedel innehållande tillsats som icke får förekomma i inom landet tillverkat

livsmedel. Skyldigheten för importör att vid importen avgiva förklaring

om varans beskaffenhet kan lämpligen inskrivas i 100 §, som behandlar

tullmyndigheternas uppgifter i samband med livsmedelskontrollen. Sistnämnda

författningsrum bör även kompletteras med föreskrift om hur det

skall förfaras med livsmedel som anländer till svensk tullstation men som

enligt nu föreslagna regler icke får införas till riket. Ytterligare bör importförbudet

straffsanktioneras genom ett tillägg till 108 § 1 mom. om ansvar

för den som inför eller söker införa livsmedel i strid med bestämmelserna

i 4 §. Straffet bör här liksom vid användandet av otillåten tillsats

vid livsmedelstillverkning vara dagsböter. Till skillnad från vad som gäller

vid sistnämnda slag av överträdelse bör däremot straff kunna ådömas

endast om vederbörande ägt eller bort äga kännedom om att livsmedlet

innehöll otillåten tillsats.

Samtidigt med nu föreslagna författningsändringar bör även göras en

jämkning i 99 § livsmedelsstadgan. Den rätt som där stadgas för hälsovårdsnämnd

att förbinda ett föreläggande eller förbud med vite är begränsad

till sådana fall då särskild påföljd ej är bestämd för underlåtenhet att

ställa sig föreläggandet eller förbudet till efterrättelse. Skäl kan emellertid

stundom föreligga att föreskriva vite för att framtvinga iakttagandet av en

bestämmelse, som redan är straffsanktionerad. Denna möjlighet är av

betydelse för att man skall komma till rätta med fortsatt tredska efter utdömande

av straff, antingen då ytterligare straff ej kan ådömas eller då

ett kanske relativt ringa förnyat bötesstraff icke kan förväntas förmå vederbörande

att vidtaga viss åtgärd. I nyare författningar har därför ej

sällan den berörda begränsningen i myndighets rätt att förelägga vite borttagits.

Detta gäller bl. a. 1958 års hälsovårdsstadga. Livsmedelsstadgans

bestämmelser i ämnet bör uppenbarligen anpassas till vad som gäller enligt

den nya hälsovårdsstadgan, eftersom det även enligt livsmedelsstadgan ankommer

på hälsovårdsnämnd att förelägga vite.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet upprät
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1960

tats förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december

1951 (nr 824). över förslaget torde riksdagens yttrande böra inhämtas.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till kungörelse

om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824J.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C.-G. Hesser

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 60

002133

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 a1 i texten
  2. 2LU 1960:13 Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 s. 1 i texten