Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19W (nr 31å) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

1960-02-19 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:58, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19W (nr 31å) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

1

Kr 58

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19W (nr 31å)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. m.; given Stockholms slott den 19 februari

1960.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

tiU

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den särskilda lagstiftningen om bankaktiebolags

kassareserv och lagstiftningen om räntereglering, för vilka giltighetstiden

utgår den 30 juni 1960, skall erhålla förlängd giltighet till och med

den 30 juni 1961. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr SS

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv1,

vilken jämlikt lag den 5 juni 1959 (nr 272) gäller till och med den

30 juni 1960, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 decemberJ1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

m. m„ vilken jämlikt lag den 5 juni 1959 (nr 273) gäller till och med den

30 juni 1960, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1961. 1

1 Senaste lydelse av 1 § se 1956:150.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt giltighet av

lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv, m. m., samt anför därvid följande.

I en den 14 januari 1960 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen

den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla

förlängd giltighet till och med den 30 juni 1961, dels ock att lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering m. m. måtte erhålla förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1961.

Över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

I.

I. Lagstiftningen angående bankaktiebolags kassareserv

Enligt 63 § första stycket lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse,

vilken trätt i kraft den 1 januari 1956, är bankaktiebolag skyldigt att

hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig kassareserv,

bestående av tillgångar som kan med lätthet förvandlas i penningar.

Jämlikt andra stycket nämnda författningsrum skall kassareserven jämte

den inneliggande kassan minst uppgå till belopp lika med summan av

a) tjugufem procent av de förbindelser, som det åligger bolaget att fullgöra

vid anfordran eller efter uppsägning inom kortare tid än en månad,

garantiförbindelser och inlåning å sparkasseräkning undantagna;

b) fyra procent av sådana bankbolagets förbindelser, som ej skall motsvaras

av kassareserv enligt a), garantiförbindelser samt obligationer eller

därmed jämförliga förbindelser undantagna.

Även den före den 1 januari 1956 gällande banklagen av den 22 juni 1911

(nr 74) innehöll bestämmelser om kassareserv. Enligt 49 § 2 mom. första

tf Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

punkten nämnda lag var sålunda bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar,

vilka kunde med lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till

belopp, som tillsammans med den inneliggande kassan motsvarade minst

25 procent av de förbindelser, som det ålåg bolaget att vid anfordran fullgöra.

Alltsedan år 1937 har särskilda bestämmelser —- utöver vad i den permanenta

banklagstiftningen stadgas — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareservr. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

är upptagna i lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 5 juni 1959 (nr 272), enligt vilken giltighetstiden

utsträckts till och med den 30 juni 1960. Vissa ändringar har vidtagits

i lagen åren 1954 och 1956, bl. a. i fråga om maximitalet för kassareservkvoten.

De nu gällande bestämmelserna har i huvudsak följande innehåll.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt -— på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 63 § 1955 års lag om bankrörelse, tillsammans

med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå till viss bestämd

kvotdel, högst femtio procent, av bolagets förbindelser med undantag av7

garantiförbindelser och skulder på grund av7 insättningar å sparkasseräkning;
b)

att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt att redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet

belopp, och att de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1960 5

storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställes.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj :t meddelats dels för

tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning upphävdes

sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952 (nr

32) med verkan från och med samma dag.

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 6 september 1957 har jag

tillkallat en särskild expertutredning, kreditmarknadsutredningen, med

uppdrag att framlägga förslag till konkreta åtgärder för att utvidga den

långa kapitalmarknaden. Enligt direktiven för utredningen bör bl. a. en

allmän översyn ske av den för affärsbankerna gällande lagstiftningen om

kassareserver och utredningen bör vara oförhindrad att redovisa även sådana

alternativ för en ändrad inriktning på kreditmarknaden, vilka förutsätter

jämkningar i banklagen eller annan lagstiftning eller helt nya författningar.

I sin förenämnda skrivelse har fullmäktige i riksbanken anfört att frågan

om kassareservpolitiken — såsom fullmäktige framhöll vid sin nänmast föregående

begäran om förlängning av kassareservlagen —- får anses falla inom.

ramen för kreditmarknadsutredningens uppdrag. Utredningen beräknar visserligen

att slutföra sitt arbete i början av år 1960 men man torde få räkna

med att förslag, grundade på utredningens blivande betänkande, icke hinner

behandlas av riksdagen före den 1 juli innevarande år. Med hänsyn härtill

och då beredskapsskäl alltjämt talar för bibehållande av penningpolitiskt

motiverade kassareservbestämmelser, synes den nuvarande lagstiftningen

böra erhålla fortsatt giltighet. Fullmäktige föreslår därför att lagen

erhåller förlängd giltighetstid under ytterligare ett år eller till utgången av

juni 1961.

Enligt ett vid bankofullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag bär

herrar Svärd och Kollberg anmält reservation mot fullmäktiges beslut och

anfört, att 1 § 1949 års lag i samband med lagens förlängning bör ändras

så att den relation mellan kassa och kassareserv, å ena sidan, och kassakrävande

förbindelser, å den andra, som enligt lagen högst kan föreskrivas,

sänkes från 50 till 35 procent.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1960

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret

under hänvisning till vad bankofullmäktiges majoritet uttalat. Reservation

häremot anföres av herr Hagberg, vilken förklarar sig dela den mening,

som vid behandlingen av ärendet inom bankofullmäktige uttalats i reservationen

av herrar Svärd och Kollberg.

Icke heller bank- och fondinspektionen har något att erinra mot att giltighetstiden

för 1949 års lag förlänges på ett år i avvaktan på kreditmarknadsutredningens

förslag.

Svenska bankföreningen avstyrker att lagen erhåller förlängd giltighet i

oförändrat skick. Bankföreningen erinrar om att det i 1 § första stycket a)

upptagna relationstalet mellan kassareserverna och täckningspliktiga förbindelser

år 1954 höjts från 25 till 50 procent. Föreningen påpekar att den

redan då ansåg nämnda skärpning opåkallad och åberopar nu de därvid utvecklade

skälen.

Departementschefen

De i gällande banklag meddelade bestämmelserna om skyldighet för affärsbank

att enligt vissa normer redovisa kassareserv är enbart inriktade på att

skydda bankernas likviditet. Så var även fallet med motsvarande regler i

1911 års banklag. Vid sidan av nämnda bestämmelser har alltsedan år 1937

funnits en särskild provisorisk kassareservlagstiftning — för närvarande

upptagen i den förut nämnda beredskapslagen av år 1949 — med syfte att

möjliggöra en penningpolitisk kontroll av bankernas kreditkapacitet. 1949

års lag ger Kungl. Maj :t befogenhet att, då läget på kreditmarknaden så påfordrar,

inom vissa i lagen angivna gränser uppställa strängare krav på bankernas

kassareservhållning än banklagen föreskriver. I den proposition, varigenom

1955 års riksdag förelädes förslaget till ny banklag, uttalade dåvarande

chefen för finansdepartementet att det torde få anses såsom tveksamt

huruvida en penningpolitisk lagstiftning på detta område i fortsättningen

borde få samma konstruktion som i 1949 års lag. En omprövning av principerna

för denna lagstiftning torde, framhölls det vidare, med hänsyn härtill

icke kunna anses opåkallad.

Den tidigare omnämnda kreditmarknadsutredningen har erhållit i uppdrag

att bl. a. verkställa översyn av den för affärsbankerna gällande lagstiftningen

om kassareserver. Resultatet av utredningen bör därför avvaktas,

innan slutlig ställning tages till den framtida utformningen av beredskapslagstiftningen

på nu ifrågavarande område. Utredningsarbetet beräknas bli

slutfört inom den närmaste tiden. Att redan för innevarande års riksdag

framlägga de förslag, vartill utredningsresultatet kan föranleda, torde emellertid

icke kunna medhinnas. Då giltighetstiden för 1949 års lag såsom tidigare

nämnts utgår den 30 juni 1960 och då i princip enighet torde råda om

att en beredskapslagstiftning på förevarande område är nödvändig, biträder

jag förslaget om förlängning av 1949 års lag under ytterligare ett år

eller således till och med den 30 juni 1961.

Under remissbehandlingen har bankföreningen uttalat, att höjningen år

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

1954 av maximitalet för kassareservkvoten från 25 till 50 procent var opåkallad.

Uttalanden av enahanda innebörd förelåg, då frågan om en förlängning

av 1949 års lag prövades vid 1955—1959 års riksdagar. Föreningens

ståndpunkt godtogs emellertid ej, då den lägre likviditetskvoten icke var

tillräcklig om man med lagen ville även för de större bankerna na en verkan

motsvarande den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna mellan

riksbanken och affärsbankerna om en restriktiv kreditgivning. Någon anledning

till annat ställningstagande föreligger icke heller nu. Maximitalet

för kassareservkvoten bör sålunda enligt min mening bibehållas vid 50 procent.

II. Lagstiftningen om räntereglering

Hösten 1951 infördes lagstiftning som syftar till att möjliggöra bl. a. en

reglering av räntan vid in- och utlåning av penningar. Bestämmelserna är

upptagna i lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering in. m.

Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1953, har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 5 juni 1959, nr 273, enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1960. Ränteregleringslagen,

som har karaktär av fullmaktslag, har hittills icke tagits i

anspråk.

Beträffande lagens närmare innehåll må följande här nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § erfordras för att lagens huvudbestämmelser

skall träda i tillämpning att Konungen på framställning av

fullmäktige i riksbanken därom meddelat särskilt förordnande. Sådant förordnande

må meddelas i den mån så prövas oundgängligen nödigt för att

uppnå det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Enligt 4 § äger riksbanken föreskriva viss anmälningsskyldighet för den

som yrkesmässigt driver utlåning av penningar. Anmälningsskyldigheten

omfattar tillämpade räntesatser och övriga villkor samt planerade ränteändringar.

Bestämmelser angående räntestopp meddelas i 5 §. Sålunda äger riksbanken

föreskriva, att den som utlånar penningar icke må utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer tillämpa högre ränta vid viss utlåning

eller, om jämväl inlåning av penningar sker från allmänheten på räkning

som av bank allmänneligen begagnas, lägre ränta vid viss sådan inlåning

än den, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om han

då icke i jämförbar form utlånade eller inlånade penningar, den ränta, som

den angivna dagen var att anse som gängse eller som han före nämnda dag

senast tillämpat. Föreskrift om räntestopp meddelas att gälla för viss tid,

högst sex månader. Då skäl därtill finnes må räntestoppet förlängas, varje

gång för högst sex månader. Har räntestopp föreskrivits beträffande viss

ut- eller inlåning, äger riksbanken då så prövas skäligt förordna om sänkning

av utlåningsräntan eller höjning av inlåningsräntan. Sådant förord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1960

nande må jämväl meddelas beträffande allenast viss person eller visst företag.

Förordnande gäller under den tid räntestoppet är gällande.

I 6 § stadgas, att riksbanken äger fastställa viss högsta ränta vid viss utlåning

(maximiränta) eller viss lägsta ränta vid viss inlåning av penningar

från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas (minimiränta).

Maximiränta må ej överskridas och minimiränta ej underskridas

med mindre myndighet som Konungen bestämmer givit tillstånd därtill. För

föreskrift om maximi- och minimiränta gäller samma tidsbegränsning som

för räntestopp.

De nu återgivna bestämmelserna kompletteras med ett stadgande i 2 § att

med ränta skall likställas varje annan gottgörelse som utgör vederlag vid

lån av penningar. Vidare gäller enligt 3 §, att lagens föreskrifter ej bär avseende

å ränta, för vars beräknande eller fastställande gäller särskilda bestämmelser,

givna i allmän författning eller eljest meddelade av Konungen.

Enligt 7 § äger riksbanken föreskriva, att obligationer, förlagsbevis och

likartade skuldförbindelser ej må utgivas utan tillstånd av riksbanken. Ett

undantag utgör därvid skuldebrev, som utgives av riksgäldskontoret.

I 8 § lämnas vissa bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter

som lämnas med stöd av lagen. 9 och 10 §-§ upptager ansvarsbestämmelser

m. m. I 11—-13 §§ meddelas vissa processuella föreskrifter. Jämlikt

14 § slutligen äger Konungen meddela de närmare föreskrifter, som erfordras

för lagens tillämpning.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av lagen om räntereglering

m. m. har av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 7 december

1951 (nr 768). Denna kungörelse, som ursprungligen i likhet med ränteregleringslagen

gällde till och med den 30 juni 1953, har senast genom kungörelse

den 5 juni 1959, nr 274, erhållit förlängd giltighet till utgången av

juni 1960. 1951 års kungörelse innehåller bl. a. bestämmelser att vissa frågor

avseende tillämpningen av ränteregleringslagen skall handläggas av

en särskild nämnd, räntenämnden. Närmare föreskrifter om räntenämndens

verksamhet m. m. är meddelade i instruktionen den 7 december 1951 (nr

769) för räntenämnden.

Bankofullmäktige har i sin tidigare omnämnda skrivelse — under erinran

om att giltighetstiden för ränteregleringslagen utlöper den 30 juni 1960

— förordat, att lagen i beredskapssyfte ges förlängd giltighet, förslagsvis

under ett år.

Enligt det vid skrivelsen fogade protokollsutdraget har herrar Svärd och

Kollberg förklarat sig icke kunna biträda förslaget om förlängning av ränteregleringslagen.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret

under hänvisning till vad bankofullmäktiges majoritet uttalat. Reservation

häremot anföres av herr Hagbergt vilken förklarar sig dela den

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 58 år 1960

mening, som vid behandlingen av ärendet inom bankofullmäktige uttalats i

reservationen av herrar Svärd och Kollberg.

Bank- och fondinspektionen förklaTar sig icke ha något att erinra mot att

giltighetstiden för ränteregleringslagen förlänges på ett år.

Svenska bankföreningen avstyrker förslaget att förlänga ränteregleringslagens

giltighetstid.

Departementschefen

Riksbanksfullmäktige har hemställt att ränteregleringslagen, som gäller

till och med den 30 juni 1960, måtte ges förlängd giltighet, förslagsvis under

ett år. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har ränteregleringslagen

hittills icke tagits i anspråk. Lagen har emellertid — såsom

förutsattes vid dess tillkomst — kommit att tjäna såsom ett underlag för

riksbankens strävanden att förhandlingsvägen nå inflytande över utvecklingen

på kreditmarknaden. Det allmänna ekonomiska läget är också sådant

att behov föreligger av att upprätthålla den handlingsberedskap, som ränteregleringslagen

ger. Jag biträder därför bankofullmäktiges hemställan och

tillstyrker alltså att lagen erhåller förlängd giltighet under ytterligare ett år

eller till och med den 30 juni 1961.

III. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda författningsförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få

fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag —• måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olof Norén

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 februari

1960.

N är varande:

justitieråden Beckman,

E. SÖDERLUND,

Tammelin,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 15 februari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

5 februari 1960, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn B. G. Holmquist.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1960

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Netzén, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 18 februari

1960 avgivna utlåtande över de den 5 februari 1960 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

000273 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:343 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 a1 i texten
  2. BU 1960:33 Rankoutskottets memorial nr 33 år 1960 s. 1 i texten
  3. BU 1960:26 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 s. 1 i texten