Sök i Ratio Lex

Angående stödet åt linoch hamphanteringen under budgetåret 1960/61

1960-01-22 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:67, Angående stödet åt linoch hamphanteringen under budgetåret 1960/61

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

1

Nr 67

MioVi *iu\m i ,iVi\ f ,u< :!Uno\ ♦, •• •'' '' p \

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stödet åt linoch

hamphanteringen under budgetåret 1960/61; given

Stockholms slott den 4 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att odlingen och beredningen av spånadslin och

hampa även av 1960 års skörd skall lämnas statligt stöd. I fråga om spånadslinet

föreslås, att det statliga pristillägget skall sänkas från nuvarande högst

79 öre till högst 61 öre per kilogram stödberättigad linfiber. För hampa däremot

bibehålies i förslaget det nuvarande högsta pristillägget å 94,5 öre per

kilogram stödberättigad hampfiber. Stödet avses liksom hittills skola lämnas

för kvantiteter upp till en total stödberättigad kvantitet av för linfiber

1 325 ton och för hampfiber 720 ton. Kostnaderna för pristilläggen inklusive

bidrag till vissa odlingsförsök m. m. beräknas för budgetåret 1960/61 till

1 runt tal 1 500 000 kronor. Stödet skall liksom hittills utgå ur det under

nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område.

För spånadslinfrö av 1960 års skörd har Kungl. Maj :t fastställt ett garantipris

av 75 öre per kilogram, vilket innebär en höjning med 5 öre jämfört

med priset för frö av 1959 års skörd. Garantien avser en kvantitet av högst

2 000 ton. För infriande av garantien föreslås, att liksom hittills statens

jordbruksnämnds s. k. linoljekassa skall få anlitas.

Vidare anmäles, att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att

senare föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att närmare

utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter

Sveriges anslutning till Europeiska frihandelssammanslutningen samt framlägga

de förslag, som utredningen kan föranleda.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om stödet åt

lin- och hamphanteringen under budgetåret 1960/61 samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

(p. 29) på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

framställning i ämnet, beräkna till stödet åt lin- och hamphanteringen

under budgetåret 1960/61 ett belopp av 1 750 000 kr.

Beräkningen av nämnda belopp grundade sig på i förhållande till innevarande

budgetår oförändrade pristillägg av 79 resp. 94,5 öre per kg stödberättigad

lin- och hampfiber samt på samma stödberättigade kvantiteter

som tidigare eller 1 325 ton spinnbar linfiber och 720 ton spinnbar hampfiber.

Bidragskostnaderna för lin beräknades till 1 046 750 kr., vartill kom

liksom för innevarande budgetår 19 000 kr. för odlingsförsök m. m., samt

för hampa till 680 400 kr.

Genom beslut den 28 maj 1959 anbefallde Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd

att före den 1 februari 1960 till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse

för Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och föreningens

möjligheter till fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med

arbetsmarknadsstyrelsen i vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som

därav må föranledas.

I en den 26 januari 1960 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd

framlagt förslag om pristillägg för lin- och hampfiber av 1960 års skörd,

m. m. samt hemställt, att under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område för budgetåret 1960/61 såsom delpost för stöd

åt odlingen av lin och hampa upptages ett belopp av 1 750 000 kr.

Över jordbruksnämndens skrivelse har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av statskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen.

I skrivelse den 2 februari 1960 har jordbruksnämnden framlagt, såvitt nu

är i fråga, förslag angående stödet åt 1960 års skörd av spånadslin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Knngl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

Vidare har Svenska textilarbetareförbundet i skrift den 12 februari 1960

anhållit om utredning av vissa frågor rörande besparingsåtgärder vid linberedningsverket

i Laholm.

Jordbruksnämndens framställningar

I sin skrivelse den 26 januari 1960 redogör jordbruksnämnden först för

det material, som införskaffats. För att erhålla underlag för en bedömning

av Hallands läns linodlareförenings ekonomiska ställning och möjligheter

till fortsatt verksamhet har nämnden sålunda anmodat auktoriserade revisorn

Torsten Mörck att verkställa en utredning angående föreningens verksamhet

under tiden efter den 31 december 1958. Föreningens ställning per

sistnämnda dag framgår av en rapport, upprättad av revisorerna Bo Björkman

och Bruno Svensson den 2 februari 1959 och överlämnad till jordbruksdepartementet

i samband med jordbruksnämndens framställning den 25

mars 1959 om åtgärder till stöd för odlingen av lin och hampa (prop. 1959:

147; s. 117 ff.). Den av Mörck verkställda utredningen har av redovisningstekniska

skäl inte kunnat föras längre fram än till den 1 november 1959.

Utredningen innefattas i en av Mörck upprättad promemoria, dagtecknad

den 4 januari 1960. Linodlareföreningen, som tagit del av promemorian, har

enligt nämnden under hand förklarat sig inte ha någonting att erinra mot innehållet

i densamma. Från föreningen har till nämnden även inkommit en

promemoria angående genomförda och planerade rationaliseringsåtgärder.

Jordbruksnämnden har även från Riksförbundet Lin och hampa inhämtat

närmare uppgifter angående skördeutfallet år 1959, utvecklingen av världsmarknadspriserna

på linfiber samt prisutvecklingen för den svenska linfibern.

Dessa uppgifter innefattas i en av riksförbundet den 22 januari 1960

upprättad promemoria, vilken såsom bilaga torde få fogas till detta protokoll.

Med anledning av vad sålunda framkommit anför jordbruksnämnden följande

angående Hallands läns linodlareförenings ställning och möjligheter

till fortsatt verksamhet. Nämnden redogör därvid först för utgångsläget.

Föreningens balansställning per den 31/12 1958 utvisade enligt den av

revisorerna Björkman och Svensson upprättade rapporten, att föi eningens

tillgångar och skulder, vid en normal avskrivning å fastigheter, maskiner

och inventarier samt en lagervärdering motsvarande senaste årets inköpspriser,

balanserade tämligen jämnt. Föreningens tidigare innehavda dolda

reserv hade sålunda så gott som helt förtärts. Likviditeten var på kort sikt

tillfredsställande men då man med hänsyn till då rådande prisläge och till

den dåliga skörd, som 1958 års odling givit, förväntade omfattande driftsförluster,

hade man att räkna med att de likvida medlen efter någon tid

skulle bli helt otillräckliga. En av revisorerna med utgångspunkt från tidigare

års verksamhet uppgjord årsbudget för driften (i det följande benämnd

driftsbudget), vilken förutsatte en produktion av 2 740 lön fiber

(varav 2 500 ton rötad vara) samt ett genomsnittligt försäljningspris av 1 kr.

1f liihang till riksdagens protokoll 1960. i saml. Nr 67

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

33 öre per kg för rötad fiber och 50 öre per kg för grönberedd vara, utvisade

ett driftsunderskott av 316 000 kr. Detta underskott ansåg dock föreningen

kunna täckas genom vissa rationaliseringsåtgärder och genom ett

något högre medelpris på fibern, eller 1 kr. 35 öre per kg.

Genom beslut av statsmakterna våren 1959 vidtogs särskilda åtgärder med

anledning av det läge, vari linodlareföreningen råkat. Sålunda ställdes införselavgiftsmedel

till ett belopp av 250 000 kr. till föreningens förfogande

till täckande av det inkomstbortfall, som beräknades uppstå till följd av

1958 års svaga skörd. Vidare anordnades möjlighet att medge uppskov med

de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och

räntorna för föreningens lån ur liemslöjdslånefonden, varjämte ett år 1957

åt föreningen lämnat lån å 1 000 000 kr. avskrevs.

Vad därefter angår 1959 års odling av lin upplyser jordbruksnämnden,

att odlingskontrakt av föreningen tecknas vanligen i januari och februari.

Till följd av det under våren 1959 ovissa läget kunde föreningen detta år

icke i sedvanlig tid teckna sådana kontrakt, vilket skulle ha varit desto

värdefullare, eftersom vårbruket i södra Sverige påbörjades särskilt tidigt

detta år. Detta medförde, att odlingsarealen minskade med omkring 500 ha.

Sådden skedde under goda betingelser och växtligheten kom tack vare gynnsam

väderlek snabbt igång. På grund av den svåra sommartorkan kom emellertid

linstjälken icke till normal utveckling, varför 1959 års skörd per arealenhet

torde ge endast omkring 70 procent av normalskörd. Halmskörden

uPPgick till endast ca 7 000 ton. Fiberhalt och fiberkvalitet anses däremot

vara goda. Man räknar med en total fibermängd av 1959 års skörd av omkring

1 500 ton, under det att den förut omnämnda driftsbudgeten förutsätter

en produktion av 2 740 ton fiber.

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att 1959 års skörd även i utlandet

reducerades avsevärt genom torkan och att detta i särskilt hög grad torde

ha varit fallet i Östeuropa. Beträffande dessa förhållanden hänvisar nämnden

till riksförbundets förenämnda promemoria, vilken såsom bilaga fogats

till detta protokoll.

Avgörande för marknads- och prisutvecklingen på linfiber har — såsom

jordbruksnämnden i tidigare sammanhang framhållit — alltsedan år 1955 vaxit

Sovjetunionens utbud av linfiber till Västeuropa. Nämnden erinrar sålunda

om att Sovjetunionen hösten 1955 började utbjuda lin till priser, som avsevärt

understeg de dittills inom Västeuropa gällande och vilka, enligt uppgitter

i ryska facktidskrifter, även väsentligt understeg framställningskostnaderrm

i exportlandet. Genom denna dumping blev den dittills i stort sett

självbärande linframställningen i Laholm beroende av statsbidrag för sin

tortvaro. Sannolikt till följd av lågt skörderesultat år 1959 har Sovjetunionen

på senare tid successivt minskat linfiberexporten, vilket från september

19o9 medfört en viss stegring av priserna i Västeuropa. Sålunda hade vid

årsskiftet 1959/1960 priserna där stigit med omkring 20 procent för sådana

tågakvaliteter, som är närmast jämförliga med de svenska produkterna.

Priserna för sovjetrysk lintåga av medelgod kvalitet har under andra halvåret

19o9 stigit med ca 65 procent men ligger alltjämt väsentligt under de

produktionskostnader, som redovisas i Sovjetunionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

Jordbruksnämnden upplyser, att man till följd av den prisstegring, som

sålunda inträffat, från Riksförbundet Lin och hampas sida i enlighet med

gällande avtal upptagit förhandlingar med spinnerierna om höjning från den

1 januari 1960 av de priser, som spinnerierna skall betala för svensk linfiber.

Dessa förhandlingar har resulterat i en av nämnden godkänd överenskommelse,

enligt vilken priserna för svensk linfiber i jämförelse med

prisläget i början av september 1959 höjts med 15 procent, vilket innebär

en återhämtning med ungefär en tredjedel av den prissänkning, som förorsakats

av den tidigare Tyska prispolitiken. Anledningen till att den förut

nämnda 20-procentiga stegringen av de västeuropeiska priserna ej fått fullt

genomslag i de svenska priserna är, att spinnerierna förut erlagt ett visst

merpris för den svenska fibern.

Vidare framhåller jordbruksnämnden, att vid de priser, som på senare

tid ernåtts, och vid en »normalproduktion» av 2 500 ton rötad fiber utgör

hittills utgående statsbidrag 31,5 procent av medelförsäljningspriset. Till

jämförelse med det gränsskydd, som lämnas andra vegetabilieprodukter,

anför nämnden följande uppgifter ur den vid bilaga 3 till propositionen

1959: 147 fogade »Tabell 4. Beräkningar av jordbrukets gränsskydd per den

1 september 1959 med från denna tidpunkt gällande avgifter.»

Varuslag Importavgift Produktionens Produktionens

i procent av importvärde importavgiftsimportpriset

värde

milj. kr. milj. kr.

Vete.................................... 43 177 77

Råg .................................... 46 45 21

Matpotatis.............................. 34 164 56

Fabrikspotatis .......................... 43 18 8

Socker, raff............................. 63 139 88

Höstraps................................ 23 95 22

638 272

Gränsskyddet exklusive kompensationsavgifter o. d. för vegetabilier ut
272

X 100

gjorde således enligt jordbruksuppgörelsen våren 1959 ( ——— = ) 42,6

DOO

procent. Prisskyddet för linfiber rymmes sålunda vid normal skörd, konstaterar

nämnden, väl inom den ram, som anges av stödet åt andra vegetabilieprodukter.

I fråga om resultatet av Hallands läns linodlareförenings rörelse anför

jordbruksnämnden, att föreningens balansställning vid utgången av verksamhetsåret

1958/59 (den 31 mars 1959) mycket nära överensstämmer med

den av revisorerna Björkman och Svensson per den 31 december 1958 uppgjorda

balansen. Den av revisor Mörck uppgjorda balansen per den 31 oktober

1959 karakteriseras enligt nämnden vid jämförelse härmed främst av

ett minskat varulager samt av en minskning av skulden till staten med

1 000 000 kr. Det förut omnämnda särskilda bidraget å 250 000 kr. har tagits

i anspråk. Del utvunna försäljningsvärdet av fibern har under perioden 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

april—31 oktober 1959 ytterligare nedpressats till i genomsnitt 1 kr. 21 öre

per kg rötad vara, under det att driftsbudgeten förutsätter ett genomsnittspris

av 1 kr. 33 öre. För grönberedd vara och kortfiber har däremot det i revisorernas

driftsbudget angivna försäljningsvärdet i det närmaste uppnåtts.

Intäkterna av frö, drev, och maskinryckning beräknas komma att överensstämma

med budgeten.

Jordbruksnämnden anför vidare, att halmkostnaden obetydligt understiger

den budgeterade kostnaden 12 öre per kg. Driftskostnaderna för fibertillverkningen

understiger med ca 186 000 kr. de budgeterade kostnaderna,

en omständighet som dock delvis kan vara hänförlig till minskade lagerkostnader

i samband med lagerminskningen. Totalt utvisar perioden 1 april—31

oktober 1959 en förlust av fibertillverkningen —• vid av föreningen tillämpade

avskrivningsregler — som med ca 56 000 kr. överstiger den budgeterade

förlusten. Å andra sidan har överskottet av tillverkningen av spånskivor

vid den till linberedningsverket hörande särskilda anläggningen med ca

40 000 kr. överstigit det i budgeten förutsatta beloppet, trots att å-priset på

de tillverkade produkterna blivit något lägre än budgeten anger. Med reservation

för de felmarginaler, varmed beräkningarna måste förses, konstaterar

jordbruksnämnden således överensstämmelse mellan verksamhetsresultatet

under tiden 1 april—1 november 1959 och den av revisorerna Björkman och

Svensson upprättade driftsbudgeten. Denna budget gav vid ett statsbidrag av

1 047 000 kr. samt med en årlig kostnad för räntor av 202 000 kr. och för avskrivningar

av 517 000 kr. ett underskott av 316 000 kr.

Sammanfattningsvis konstaterar jordbruksnämnden, att föreningens rörelse

efter tidpunkten för föregående undersökning, den 31 december 1958,

fram till den 1 november 1959 medfört ett underskott å inemot 250 000 kr.,

att detta underskott ungefärligen motsvarar de beräkningar, som uppgjordes

i revisorerna Björkmans och Svenssons driftsbudget, att underskottet

täckts genom ianspråktagande av härför avsedda medel samt att föreningens

ekonomiska ställning sålunda är oförändrad i förhållande till situationen

den 31 december 1958.

Vid en bedömning av de faktorer, som påverkar linodlareföreningens fortsatta

arbetsmöjligheter får enligt jordbruksnämndens mening till en början

beaktas, att föreningen genom den extra avskrivning å 1 000 000 kr., som

förutsättes ske vid bokslutet den 31 mars 1960, kommer att få sitt framtida

årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat samt att föreningen kan beviljas

uppskov med räntebetalning å de statliga lånen fram till år 1964. Avgörande

för föreningens arbetsmöjligheter är dock, som nämnden förut framhållit,

prisutvecklingen för linfiber. Genom den prishöjning, som skett i det nu

träffade avtalet med spinnerierna, tillföres föreningen enligt av revisor Mörck

anförda prisuppgifter en merinkomst i förhållande till 1959 års nivå av omkring

500 000 kr. för helt år, räknat vid skörd av ca 12 000 ton, vilket motsvarar

föreningens normala kapacitetsutnyttjande. Frågan huruvida denna

prisförbättring kommer att bli varaktig kan, framhåller nämnden, givetvis

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

icke med någon säkerhet besvaras. Emellertid föreligger olika omständigheter

i form av lagerförtäring och minskad beredningskapacitet i utlandet,

som enligt nämndens uppfattning kan utgöra underlag för den bedömningen,

att en återgång till de exceptionellt låga fiberpriser, som rått från år 1957

till våren 1959, åtminstone under de närmaste två åren icke synes sannolik.

Beträffande dessa omständigheter hänvisar nämnden till riksförbundets förenämnda

promemoria, vilken såsom bilaga fogats till detta protokoll.

I detta sammanhang anför jordbruksnämnden, att nu gällande ramavtal

mellan riksförbundet och spinnerierna angående spinneriernas åtagande att

årligen till världsmarknadspris inköpa större delen av den svenska fiberproduktionen

utlöper med år 1961. Emellertid har spinnerierna ådagalagt sitt

intresse för en fortsatt svensk spånadslinproduktion genom att redan nu under

hand utlova en prolongering av avtalet för en ny treårsperiod.

Vad närmast gäller föreningens verksamhet under år 1960, föreligger,

framhåller jordbruksnämnden, den förut nämnda fiberprishöjningen som en

positiv faktor. Härtill kommer, att föreningen träffat avtal om försäljning

under året av linagnmjöl till relativt gynnsamt pris. Dessa omständigheter

motväges emellertid i viss utsträckning av att 1959 års skörd givit ett råvaruunderlag

för driften, som är mindre än normalt. I samma riktning verkar

vidare den omständigheten, att föreningen sett sig nödsakad att för halm

av 1960 års skörd höja avräkningspriset för linhalm till i genomsnitt 15 öre

per kg för att återvinna den terräng hos odlarna, som förlorades i samband

med oklarheten våren 1959 om detta års odlingsvillkor. Vad beträffar kostnadsutvecklingen

i övrigt, torde en viss fördyring bli följden av den allmänna

varuskatten. En kostnadsstegring kan även komma att inträffa till

följd av lönenivåns utveckling.

Såvitt på grundval av föreliggande material kan bedömas, finner jordbruksnämnden

att Hallands läns linodlareförening bör ha goda möjligheter

att under 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd inom

ramen för 1956 års principbeslut angående det fortsatta stödet åt lin- och

hampodlingen, innebärande f. n. att stöd utgår för linfiber med högst 79 öre

per kg för en kvantitet av 1 325 ton. Nämnden anför vidare, att därest den

på senare tid inträdda prisförbättringen för linfibern blir bestående även efter

1960, föreningens behov av uppskov med räntor och amorteringar å statslånen

synes bortfalla under förutsättning av normala skörderesultat och vid

i övrigt oförändrade betingelser.

Det anförda ger jordbruksnämnden icke anledning till avvikelse från den

av nämnden i dennas skrivelse den 28 augusti 1959 verkställda beräkningen

av medelsbehovet för pristillägg för linfiber av 1960 års skörd. Ej heller har

för nämnden någon omständighet framkommit, som ger anledning till ändring

av beräkningen av medelsbehovet för pristillägg för hainpfiber eller för

övriga i anslagsposten till stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa

för budgetåret 1960/61 enligt nyssnämnda skrivelse ingående belopp. 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

denna beräknade nämnden medelsbehovet till 1 750 000 kr. Nämnden föreslår

alltså, att i reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område för budgetåret 1960/61 för stöd åt odlingen av lin och hampa

upptages en delpost av nyss angivna belopp.

Den verkställda undersökningen har i övrigt icke givit anledning till något

särskilt förslag från jordbruksnämndens sida. Nämnden upplyser, att den

vid sammanträde med representant för arbetsmarknadsstyrelsen givit denne

del av det här redovisade materialet och av7 föreliggande framställning.

I sin skrivelse den 2 februari 1960 föreslår jordbruksnämnden, att inlösenpriset

för 1960 års skörd av spånadslinfrö fastställes till 75 öre per kg

frövara med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Nämnden förutsätter,

att för fullgörandet av denna prisgaranti, som i likhet med tidigare

år bör begränsas till att avse högst 2 000 ton frö av nämnd kvalitet, medel

får tagas i anspråk ur den av nämnden förvaltade linoljekassan. Till stöd

för sin framställning anför nämnden bl. a. följande.

Prisnivån på världsmarknaden beträffande linolja har på senare tid legat

förhållandevis högt och priserna är fortfarande höga. Genomsnittspriset på

argentinsk linolja utgjorde sålunda under första halvåret 1959 1 kr. 20

öre per kg men steg under andra halvåret till i genomsnitt 1 kr. 35 öre per

kg. Den genomsnittliga noteringen under januari månad 1960 har varit 1 kr.

30 öre per kg mot 1 kr. 17 öre per kg samma månad 1959.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t den 17 april 1959 fastställdes inlösenpriset

för spånadslinfrö av 1959 års skörd till 70 öre per kg. I likhet med vad som

gällde för 1958 års skörd begränsades prisgarantien till en kvantitet av

högst 2 000 ton. Slutredovisning har ännu inte lämnats för inlösningen och

försäljningen av 1959 års skörd. Det är därför ännu inte möjligt att exakt

ange den belastning på linoljekassan, som härigenom kommer att uppstå,

men uppskattningsvis torde denna inte komma att överstiga 200 000 kr. Att

utgiftsbelastningen stannade så lågt beror på det nyssnämnda förbättrade

prisläget för linolja. Med utgångspunkt från en kostnad av 200 000 kr. för

1959 års skörd kommer linoljekassan att, efter det sistnämnda skörd avräknats,

ha en behållning av ca 2,3 miljoner kr.

Yttrandena

Statskontoret framhåller, att vad jordbruksnämnden i sin skrivelse den

26 januari 1960 anfört och hemställt inte givit anledning till erinran från

ämbetsverkets sida. Med tillfredsställelse har statskontoret bemärkt, att den

nu verkställda utredningen ger vid handen, att Hallands läns linodlareförenings

ekonomi i framtiden kan väntas bli så förbättrad, att föreningen kan

komma att fullgöra sina låneförpliktelser.

Statskontoret anmäler, att linodlareföreningens lån ur hemslöjdslånefonden

f. n. har en ogulden kapitalåterstod av resp. 637 131, 212 773, 115 024,

l 260 000 och 539 700 kr. eller tillhopa 2 764 628 kr. samt att statskontoret

jämlikt lämnat bemyndigande den 23 oktober 1959 efter samråd med jordbruksnämnden

medgivit ett års uppskov med erläggande av de amorte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

ringar — å tillhopa 231 642 kr. — och räntor — tilhopa 38 597 kr. 12 öre

— som förfallit under år 1959.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att linberedningsverket i Laholm, som

styrelsen tidigare framhållit, är av största betydelse för arbetsmarknaden i

Laholms-området. Styrelsen anser emellertid, att det fortsatta stödet åt linodlingen

främst bör bedömas från jordbrukspolitiska synpunkter. Någon

erinran från arbetsmarknadssynpunkt har styrelsen således inte att anföra

mot jordbruksnämndens hemställan.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa

från och med 1957 års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956:

38; JoU 6; rskr. 130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grunder

beslutades av 1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147;

JoU 31; rskr. 338). Linberedningsverksamheten är koncentrerad till Hallands

läns linodlareförenings verk i Laholm. Beredning av hampa sker endast

vid Gotlands hampodlareförenings verk i Visby. Det årliga stödet lämnas

i form av ett pristillägg till beredningsverken, vilket utgår per kdogram

spinnbar fiber upp till en totalkvantitet av 1 325 ton linfiber och 720

ton hampfiber. För 1959 års skörd utgör pristilläggen för lin- och hampfiber

79 respektive 94,5 öre per kilogram stödberättigad kvantitet. Härutöver

har både linodlareföreningen och hampodlareföreningen erhållit lån ur

hemslöjdslånefonden. Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959:147;

JoU 29; rskr. 283) kan föreningarna medges uppskov med erläggande av

de under åren 1959—1963 till betalning förfallande amorteringarna på och

räntorna för de föreningarna ur hemslöjdslånef onden beviljade lånen. Linodlareföreningen

har vidare genom nyssnämnda beslut av 1959 års riksdag

av då influtna och för annat ändamål ej disponerade införselavgiftsmedel

för bruna bönor, ärter och hampfrö erhållit ett belopp av 250 000 kronor

som bidrag till täckande av det inkomstbortfall för föreningen, som uppstått

till följd av 1958 års svaga linskörd.

Vid behandlingen av det fortsatta statliga stödet åt linhanteringen och den

i samband därmed gjorda granskningen av Hallands läns linodlareförenings

ekonomiska ställning uttalade jag i propositionen 1959: 147, utan erinran

från riksdagens sida, att jag efter övervägande av alla de olika faktorer,

som framkommit i ärendet, och med hänsyn till det tryckta arbetsmarknadsläget

funnit det befogat att tills vidare under ytterligare något år fortsätta

med det statliga stödet åt linhanteringen. I anslutning härtill anbefallde

Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd att före den 1 februari 1960 till Kungl.

Maj :t inkomma med redogörelse för linodlareföreningens möjligheter till

fortsatt verksamhet ävensom, efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen i

vad på styrelsen ankommer, med de förslag, som därav kunde föranledas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

Den av jordbruksnämnden i anledning härav nu redovisade undersökningen

visar, att linodlareföreningens ekonomiska ställning per den 1 november

1959 var oförändrad i förhållande till läget den 31 december 1958

samt att överensstämmelse i huvudsak föreligger mellan verksamhetsresultatet

för sistlidna år och den driftsbudget, som redovisades i propositionen

1959: 147. Vad gäller linodlareföi’eningens fortsatta arbetsmöjligheter har

jordbruksnämnden bland annat erinrat om att föreningen genom den avskrivning

av tidigare beviljat statslån å 1 miljon kronor, som 1959 års riksdag

medgivit och som förutsättes skola ske vid bokslutet den 31 mars 1960,

kommer att få sitt framtida årliga avskrivningsbehov avsevärt minskat.

Vidare har nämnden som en för föreningen positiv faktor framhållit, att

priserna på linfiber stigit inte obetydligt under hösten 1959 och att med

hänsyn till förhållandena på linmarknaden i såväl Väst- som Östeuropa eu

återgång till de dessförinnan exceptionellt låga fiberpriserna åtminstone under

de närmaste två åren inte synes sannolik. Även avsättningen av den

svenska fiberproduktionen synes säkrad genom utfästelser från spinneriernas

sida om en treårig förlängning av det år 1961 utlöpande ramavtalet på

området. Vad gäller föreningens verksamhet under år 1960 pekar nämnden

vidare på ett av föreningen träffat avtal om försäljning av linagnmjöl till

förhållandevis gynnsamt pris. Å andra sidan föreligger för detta år vissa

kostnadsfördyrande faktorer. Föreningen har sålunda ansett det nödvändigt

för att atervinna arealer, som förlorades våren 1959 i samband med

oklarheten om detta års odlingsvillkor — att höja odlarpriset på linhalm.

Nämnden anför vidare bland annat den kostnadsstegring, som inträffat eller

kan komma att inträffa till följd av införandet av den allmänna varuskatten

och av lönenivåns utveckling.

Såvitt jordbruksnämnden på grundval av föreliggande material kunnat bedöma,

har nämnden funnit, att linodlareföreningen bör ha goda möjligheter

att under år 1960 fortsätta sin verksamhet med tillhjälp av ett statsstöd

mom ramen för 1956 års principbeslut om det fortsatta stödet åt linhanteringen.

Till belysning av storleken av prisskyddet för linfiber har nämnden

upplyst, att hittills utgående statsbidrag utgör 31,5 procent av medelförsäljmngspriset.

Som jämförelse har nämnden vidare anfört, att gränsskyddet

exklusive kompensationsavgifter och dylikt för vegetabilier per den 1 september

1959 beräknats till 42,6 procent och att prisskyddet för linfiber vid

normal skörd sålunda väl rymmes inom den ram, som anges av stödet åt

andra vegetabilieprodukter.

Med hänsyn till bland annat vad som i ärendet uppgivits beträffande linodlareföreningens

nuvarande ekonomiska ställning och de faktorer, som påverkar

föreningens fortsatta arbetsmöjligheter, har jag ansett mig böra tillstyrka,

att det statliga stödet åt linhanteringen tills vidare under ytterligare

något år bibehålies. Med bland annat samma utgångspunkter har jag emellertid

funnit mig böra föreslå, att det statliga pristillägget för linfiber från

nuvarande belopp å högst 79 öre per kilogram sänkes till högst 61 öre per

kilogram för 1960 års skörd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

I likhet med jordbruksnämnden har jag ej funnit anledning att nu föreslå

någon ändring av grunderna för det årliga statsstödet till hamphanteringen.

Med utgångspunkt från ett högsta pristillägg för linfiber av 61 öre per

kilogram oeh för hampfiber av oförändrat 94,5 öre per kilogram samt oförändrade

stödberättigade kvantiteter av 1 325 ton linfiber och 720 ton hampfiber

kan bidragskostnaderna för budgetåret 1960/61 beräknas till 808 250

kronor för lin och 680 400 kronor för hampa. Till nu sagda belopp kommer

bidrag till vissa odlingsförsök m. m. till ett sammanlagt belopp av

19 000 kronor. Det totala medelsbehovet under budgetåret 1960/61 för stödjande

av odlingen och beredningen av lin och hampa kan med hänsyn till

vad jag sålunda anfört beräknas till avrundat 1 500 000 kronor. De för stödet

erforderliga medlen bör liksom hittills utgå ur det under nionde huvudtiteln

upptagna reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. I det under sagda anslag för budgetåret 1960/61 äskade beloppet

har medel redan beräknats för nu ifrågavarande ändamål.

I anslutning till beslut av 1957 års riksdag (JoU 1957: 31; rskr. 338) bar

till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring av

spånadslinfrö utgått medel ur en av jordbruksnämnden förvaltad linoljekassa.

För 1959 års skörd av spånadslinfrö har gällt ett av Kungl. Maj :t fastställt

garantipris av 70 öre per kilogram, avseende leverans från odlare av frö

med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Prisgarantien begränsar sig

till en kvantitet av högst 2 000 ton spånadslinfrö av nyssnämnd kvalitet.

Jordbruksnämnden har nu föreslagit, att garantipriset för spånadslinfrö

av 1960 års odling höjes till 75 öre per kilogram. I övrigt föreslås stödet skola

utgå efter oförändrade grunder. Mot förslagen har jag intet att erinra. Kungl.

Maj :t har också tidigare denna dag fastställt det föreslagna garantipriset å

75 öre per kilogram och förordnat om begränsning av prisgarantien till oförändrat

högst 2 000 ton spånadslinfrö. För infriande av garantien torde liksom

för 1957—1959 års skördar få tagas i anspråk medel ur jordbruksnämndens

omförmälda linoljekassa.

I detta sammanhang torde böra erinras om att vid den gränsdragning mellan

jordbruks- och industrivaror, som gjorts i konventionen angående upprättandet

av Europeiska frihandelssammanslutningen, lin och hampa har

hänförts till industrisektorn. Detta innebär bland annat, att de i konventionen

intagna särskilda reglerna om inskränkning i rätten att använda statliga

stödåtgärder äger tillämpning beträffande nämnda produkter. Såsom chefen

för handelsdepartementet anfört i propositionen 1960: 25 angående godkännande

av Sveriges anslutning till sagda konvention kan det ur nämnda synpunkt

visa sig nödvändigt att ompröva frågan om det stöd, som för närvarande

utgår i vårt land för odling och beredning av lin och hampa. Frågan

kräver emellertid särskild utredning.

Med anledning av vad nu anförts vill jag meddela min avsikt att senare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt statens jordbruksnämnd att närmare

utreda frågan om det statliga stödet åt lin- och hamphanteringen efter Sveriges

anslutning till den Europeiska frihandelssammanslutningen samt framlägga

de förslag, som utredningen kan föranleda. I samband härmed bör

nämnden givetvis även ingående undersöka lin- och hampodlareföreningarnas

möjligheter i övrigt till fortsatt verksamhet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för stöd åt odlingen och beredningen av lin och hampa under

regleringsåret 1960/61 i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, jag angivit i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulln B. Silén

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 7960

13

Bilaga

PM

angående prisutvecklingen på linfiber under år 1959 samt prognos för

den närmaste framtiden

Spånadslinodling och prisutveckling i utlandet 1959

Under första halvåret 1959 fortsatte den ryska linfiberexporten till Västeuropa

i ungefär samma omfattning som under närmast föregående tre år.

Grundkvaliteten för rysk tåga — Slanetz nr 11 -— utbjöds vid vissa tillfällen

till så lågt pris som £ 97 (sv. kr. 1: 40 kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn

och priserna på övriga kvaliteter var avvägda härefter. Då spånadslin icke kan

produceras till så låga priser i Västeuropa blev följden, att spånadslinarealen

i Holland, Belgien och Frankrike minskades ytterligare. Sedan den ryska

linfiberförsäljningen till länderna i Västeuropa igångsattes hösten 1955, har

den sammanlagda odlingsarealen i nämnda tre länder sjunkit från normalt

ca 125 000 ha per år till ca 62 000 ha 1959. Ett stort antal linberedningsverk

har samtidigt tvingats nedlägga verksamheten. Trots att staten i samtliga

tre nämnda länder lämnat betydande subventioner för att rädda linodlingen,

har endast de ekonomiskt mest bärkraftiga beredningsföretagen kunnat bära

de förluster, som trots statsstödet uppstått på grund av de låga världsmarknadspriserna

på linfiber, som blivit en följd av den ryska dumpingen.

Spånadslinskörden 1959 blev betydligt lägre än normalt i hela Europa inklusive

europeiska delen av Sovjet. Orsaken härtill var den intensiva torkan

under vår- och sommarmånaderna. Under praktiskt taget hela växtperioden

föll endast obetydliga regnmängder, vilket förorsakade, att linstjälken icke

utvecklades tiirnormal längd. Spånadslinet gav därför i hela Västeuropa

arealskördar på i medeltal endast omkring 75 procent av normalskörd. I

Östeuropa särskilt Ryssland, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien skadades

linet sannolikt ännu mer av torkan än i Västeuropa. Spånadslinodlingsoinrådena

i Öst- och Mellaneuropa har i allmänhet fastlandsklimat med torra,

varma somrar. På grund härav blir utbytet av linodlingarna här normalt

betydligt lägre än i Västeuropa. Då torkan år 1959 blev ännu intensivare

än normalt, måste skörderesultatet inom dessa odlingsområden ha blivit

mycket svagt, eftersom spånadslin fordrar mer fuktighet under växttiden än

flertalet andra jordbruksväxter, som har ett mera utvecklat, djupare rotsystem

än linet. Även om de s. k. öststaterna icke lämnat officiella redogörelser

för det klena resultatet av 1959 års linodling, så har många tecken

härpå framkommit. Från Polen rapporteras sålunda, att linneindustrien i

stor utsträckning ersatt linfiber med hampfiber i grövre vävnader. Det viktigaste

tecknet på lågt skörderesultat har emellertid kommit från Ryssland.

Då skörderesultatet kunde uppskattas i augusti månad, minskades successivt

exporten av samtliga linfiberkvaliteter till Västeuropa. Försäljningen

upphörde icke med en gång utan man började med att förlänga leveranstiderna.

I augusti 1959 såldes mindre kvantiteter för leverans vid årsskiftet

1959/60. Snart ökades leveranstiden successivt till slutet av 1960, alltså av

1960 års skörd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1960

Då det blev känt på fibermarknaden i Västeuropa, att de ryska utbuden

minskades kraftigt, steg priserna fr. o. in. september månad 1959. Prisstegringen

skedde successivt praktiskt taget till årets slut. Prisutvecklingen

på världsmarknaden framgår av i bifogade tabell (s. 18) upptaget index,

byggt på priserna på ett antal belgiska linfiberkvaliteter. Priserna på resp.

kvalitet har satts lika med 100 i augusti 1958, då senaste prisavtal mellan

svenska spinnerier och beredningsverk träffades. Då fiberpriserna stigit avsevärt,

har detta prisavtal uppsagts i enlighet med gällande bestämmelser

från 1 januari 1960.

Vid årsskiftet 1959/60 hade priserna i Västeuropa stigit med drygt 20

procent för lägre och medelgoda tågakvaliteter samt med upp till 50 procent

för lin brist av högsta kvalitet. Även blånpriserna har stigit med 10—30

procent på olika kvaliteter.

Rysk landrötad lintåga av grundkvaliteten Slanetz nr 11 säljes nu till ett

pris av £ 165 (sv. kr. 2: 39 per kg) per 1 000 kg eif engelsk hamn för leverans

oktober/december 1960. Priserna på denna kvalitet har alltså stigit

under andra halvåret 1959 från ungefär sv. kr. 1:40 till 2:39 eller med

0: 99 kr. per kg motsvarande ca 70 procent. Trots denna till synes kraftiga

prisstegring täcker priset fortfarande icke produktionskostnaderna för ifrågavarande

fiberkvalitet varken i Ryssland eller Västeuropa. Enligt beräkningar

efter uppgifter hämtade ur den ryska spånadsväxttidskriften Len

i Konoplja samt danska undersökningar våren 1959 uppgår produktionskostnaderna

i Ryssland för ifrågavarande linkvalitet till ungefär 9:-— sv.

kr. per^ kg. I Västeuropa torde motsvarande produktionskostnader stanna

vid 2:50 å 3: — sv. kr. per kg.

Spånadslinodling och prisutveckling i Sverige 1959

Den svåra torkan under vår- och försommarmånaderna förorsakade, att

spånadslinet även i Sverige blev mycket kort. Arealskördarna har därför enligt

hittills till beredningsverket verkställda linhalmleveranser endast uppgått

till ca 70 procent av normalskörd. Totalt uppgick halmskörden till ca

7 000 ton mot att minst 10 000 ton kunnat påräknas normalt från den 1959

odlade arealen — något över 2 000 ha. På grund av de under våren 1959

utdragna förhandlingarna om spånadslinodlingens vara eller icke vara kunde

beredningsverket icke teckna kontrakt med odlarna i sedvanlig tid

— januari/februari månader. Då vårbruket samtidigt påbörjades mycket

tidigt inom spånadslinets odlingsområde, övergick många jordbrukare till

annan odling. Detta förorsakade, att 1959 års spånadslinareal sannolikt

blev ca 500 ha mindre än fallet varit, om kontraktsteckningen kunnat påbörjas

tidigare.

Med anledning av den sålunda mycket begränsade tillgången på linhalm

kommer den under innevarande produktionsår framställda fibermängden att

llPPgå till endast ca 1 500 ton. Även skävmängden blir givetvis mindre. För

att kunna utnyttja spånskivfabrikens kapacitet så mycket som möjligt har

man ökat tillverkningen av tunnare s. k. byggplattor, innehållande mindre

kvantitet skävor per m2. Då man redan i augusti kunde uppskatta skörderesultatet,

företogs erforderlig omläggning av produktionen omedelbart efter

semestern d. å. Genom de vidtagna åtgärderna räknar man med att

halmskörden skall räcka till november 1960, då den nya skörden kan hörja

bearbetas. Den nödtvungna minskningen i beredningsverkets kapacitetsutnyttjande

kommer givetvis att förorsaka, att de fasta kostnaderna blir högre

per kg producerad fiber. Då detta förhållande kommer att beröras i en sär
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1960

15

skild ekonomisk undersökning av revisor T. Mörck, skall här endast påpekas,

att inkomstminskningen genom det låga kapacitetsutnyttjandet bör

kunna kompenseras genom högre fiberpriser samt genom att verket kunnat

sälja linagnmjöl till relativt gynnsamt pris.

Av förenämnda bifogade index framgår, att priserna på däri ingående

belgiska jämförelsekvaliteter höjts olika. De lägre och medelgoda tågakvaliteterna

har höjts mest, medan prishöjningen på de högre tågakvaliteterna

varit något lägre. Kraftigast har prishöjningen varit på bättre kvaliteter av

lin brisé och blånor. Detta är ganska naturligt, enär höga tågakvaliteter

icke produceras i Ryssland. Därför har ryssarna icke kunnat konkurrera med

dylika kvaliteter. Den tidigare prissänkningen på de höga tågakvaliteterna

har på grund härav varit betydligt mindre än prissänkningen på lägre kvaliteter

tåga samt lin brisé och blånor, som kunnat köpas från Ryssland till

dumpingpriser. På sådana tågakvaliteter, som närmast kan jämföras med

svensk fiber, har prishöjningen enligt nyssnämnda index uppgått till i medeltal

22 procent. De högsta lin-brisé-kvaliteterna har stigit med upp till

50 procent. Några blånkvaliteter ingår icke i detta index men förbundet har

nyligen sålt till England laholmsverkets hela produktion under månaderna

januari—juni 1960 av rötade blånor klass II B och III till ett pris, som är

28 procent högre än det pris, som erhållits för dessa kvaliteter hösten 1958

och våren 1959. Då de svenska spinnerierna under de senaste åren betalt

ett något högre pris för svensk fiber än det för motsvarande kvaliteter gällande

världsmarknadspriset, har från spinnerihåll gjorts gällande, att detta

»överpris» först måste dragas från en eventuell prishöjning på svensk fiber.

Efter förhandlingar överenskoms, att följande priser skulle under förutsättning

av statens jordbruksnämnds godkännande gälla tills vidare från den

1 januari 1960 för de fiberkvaliteter, som är aktuella för de svenska linspinnerierna.

Lintåga

Lin brisé

Kvali tetsklass
-

Kvalitets
klass
-

II A Kr. 2: 88 per kg

II B » 2: 76 » »

III A » 2:59 » »

III B = IV » 2:45 » *

I A Kr. 1: 90 per kg

IB »1: 78 » »

För lägre blånkvaliteter, som säljes till svenska drevtillverkare och exporteras

till pappersfabriker, har erhållits ett 10 procent högre pris för leveranserna

under hela 1960. Då sistnämnda kvaliteter kan ersättas med bl. a.

indiska hampblånor, har prishöjningen icke blivit så hög som på spinnbara

blånkvaliteter. Den totala prishöjningen sedan början av september 1959

torde för svensk linfiber uppgå till ca 16 procent. Detta innebär, att en återhämtning

skett med omkring en tredjedel av den prissänkning, som förorsakats

av den ryska dumpingen under de tre senaste åren.

Prognos för den närmaste framtiden

Man frågar sig givetvis, om denna prishöjning endast är tillfällig, beroende

på 1959 års svaga spånadslinskörd och om man måste räkna med

en återgång till samma låga fiberpriser som under de senaste åren, så snart

1960 års linskörd kommer i marknaden. Denna fråga kan ej med säkerhet

besvaras men vissa hållpunkter finnes för en bedömning av utvecklingen.

Under normala förhållanden brukar spinnerierna hålla ett fiberlager mot
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:Is proposition nr 67 år 1960

svarande 6—9 månaders förbrukning, för att fibern skall erhålla en för spinnprocessen

lämplig konditionering. Den brist på linfiber, som f. n. råder,

kommer att medföra, att spinneriernas normala fiberlager måste minskas

högst väsentligt. Nedan göres ett försök att beräkna lagerminskningen.

Enligt senaste undersökningar av den internationella lin- och hamporganisationen

— Confederation Internationale du Lin et du Chanvre •— förbrukas

ungefär 110 000 ton linfiber totalt per år i Västeuropa. Årets odlingsareal

i Västeuropa uppgick som förut nämnts till sammanlagt ca 62 000

ha. Normalt erhålles ca 1 000 kg fiber per ha, medan torkskadorna 1959 som

förut nämnts förorsakade, att endast ca 75 procent av normalskörd erhölls

per arealenhet i de viktigaste »linländerna» Frankrike, Belgien och Holland.

Totala fiberskörden i dessa länder skulle därför uppgå till (62 000 >( 750 =)

46 500 ton eller tillsammans med en mindre produktion i övriga Väststater

bl. a. Sverige till i runt tal 50 000 ton. Därtill kommer en import från Ryssland

under innevarande produktionsår på högst 10 000 ton fiber. Om dessa

antaganden är riktiga, skulle spinnerierna i Västeuropa vara nödsakade att

förbruka sammanlagt ca 50 000 ton av sina fiberlager. Oförändrad produktion

av linnevaror bör kunna förutsättas, enär rapporter från Belfast, som

äi den främsta orten i Västeuropa, då det gäller produktion av linnevaror,

tyder på att världskonsumtionen av dessa varor snarast ökat under 1959.

De tidigare stora lagren av linnevaror hos linneindustrierna har nämligen

kunnat avyttras, samtidigt som produktionen fortsatt i ungefär normal

omfattning. Efterfrågan på linfiber av 1960 års skörd kan därför antagas

komma att öka med omkring 50 000 ton enbart för att återställa lagerhållningen.

Behovet av linfiber i Västeuropa under nästa produktionsår kan

således uppskattas till sammanlagt [110 000 (normal årsförbrukning) -J50

000 (återställt normallager) = ] 160 000 ton. Otvivelaktigt kommer de

avsevärt höjda fiberpriserna och de höga linhalmpriserna 1959 att stimulera

odlarintresset i Frankrike, Belgien och Holland. Som förut nämnts odlades

i dessa tre länder sammanlagt ca 125 000 ha per år före den ryska dumpingens

igångsättande. Under de tre senaste åren har emellertid ett stort antal beredningsverk

nödgats likvidera, varvid arbetare och maskiner skingrats. Nuvarande

beredningskapacitet torde därför uppskattningsvis motsvara ungefär

normalskörd från 90 000 ha. Spånadslinodlingen 1960 kommer sannolikt

icke att ökas till mer än högst sistnämnda areal. (Enligt vissa uttalanden

räknar odlarorganisationerna i dessa länder med en höjning till ca 85 000

ha 1960.) Om så blir fallet och normalskörd erhålles på denna areal, skulle

den totala fiberproduktionen i dessa tre länder uppgå till ca 90 000 ton. Övriga

spånadslinodlande länder i Västeuropa har mycket liten betydelse i

^ nan ,sam"lanhang. Sannolikt kommer odlingen i Danmark att öka från

1 000 ha 1959 till högst 2 000 ha 1960, motsvarande nuvarande beredningskapacitet

i Danmark. England har beslutat återupptaga subventioneringen

av spånadslinodlingen på Nordirland 1960. Subventionen indrogs där för två

år sedan med den påföljd, att odlingen helt upphörde. Spånadslinodlingen

inom den till England hörande delen av Irland har gamla anor, varför statsmakterna

tydligen velat återuppliva odlingen därstädes, sedan trycket från

Ryssland något lättat på den västeuropeiska linfibermarknaden. Med hänsyn

till den begränsade beredningskapaciteten inom denna landsdel torde

odlingen häi komma att omfatta högst 2 000 ha. Samtliga beredningsverk i

egentliga England och Västtyskland har nedlagts sedan två år tillbaka. Någon

spånadslinodling inom dessa länder torde därför icke vara möjlig, enär

man knappast kan räkna med nyanläggningar av beredningsverk med hänsyn

till de osäkra framtidsutsikterna på textilområdet.

Vid normalskörd i hela Västeuropa kan man alltså räkna med en s. k..

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1960

17

inhemsk produktion av sammanlagt högst 95 000 ton fiber. Importbehovet

från Öststaterna skulle därför enligt ovan angivna uppskattningar uppgå

till i runt tal 65 000 ton under produktionsåret 1960/61. Den ryska exporten

till Västeuropa har hittills omfattat ungefär 40 000 ton per år, varför

utfyllandet av nämnda brist under så kort tid som ett år skulle förutsätta

en så betydande ökning av exporten, att det knappast torde vara möjligt att

genomföra med hänsyn till att även råvarubehovet till den under senare år

kraftigt expanderande ryska linneindustrien måste förutsättas komma att

öka under nästa produktionsår. De ryska linspinnerierna har nämligen med

stor sannolikhet under innevarande produktionsår också nödgats förbruka

en betydande del av sina nödvändiga råvarulager, vilka måste påfyllas snarast

möjligt. Av det anförda kan man alltså dra den slutsatsen, att knapphet

på linfiber kommer att råda åtminstone under nästa produktionsår och

sannolikt under minst två år framåt. En återgång till de exceptionellt låga

fiberpriserna från 1957—våren 1959 torde därför icke behöva befaras under

den närmaste framtiden.

Med anledning av förenämnda framtidsutsikter för prisutvecklingen på

linfiber torde man vara berättigad räkna med en viss förbättring av laholmsverkets

ekonomiska ställning under de närmaste åren.

Då hittills erhållna prishöjningar på svensk linfiber som förut nämnts

motsvarar omkring en tredjedel av den minskning av priserna, som drabbat

linfibern under de senaste åren, måste man räkna med ett fortsatt behov

av ekonomiskt stöd från statens sida. Någon minskning av stödet under

budgetåret 1960/61 torde icke vara möjlig även om ett gott skörderesultat

skulle erhållas 1960. De senaste årens svaga skörderesultat har, som den

ekonomiska undersökningen visar, medfört, att beredningsverkets ekonomiska

resurser blivit hårt ansträngda. En konsolidering av verkets ekonomi

är därför i hög grad önskvärd och nödvändig för framtiden.

De svenska linspinneriernas intresse för en fortsatt inhemsk spånadslinodling

tycks vara oförändrat. Nu gällande ramavtal mellan spinnerierna

och Riksförbundet Lin och hampa rörande inköp av svensk linfiber utlöper

1961. Samtliga spinnerier har emellertid redan lovat prolongera avtalet

för en nv treårsperiod, alltså t. o. m. 1964. Stockholm den 22 januari

1960.

RIKSFÖRBUNDET LIN OCH HAMPA

Producentförening u. p. a.

Nils M. Heidendahl

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 67 år 1960

Prisutvecklingen på vissa belgiska linfiberkvaliteter från tiden för senaste prisförhandlingar

med de svenska linspinnerierna

Datum

Prov

876

%

Prov

877

%

Prov

878

%

Prov

879

%

Prov

880

%

Prov

881

%

Prov

882

%

Lin brisé

U 741

%

18/8 —58

100

100

100

100

100

100

100

100

1/9 —58

100

100

100

100

100

100

100

100

6/10—58

100

100

100

100

100

100

100

100

3/11—58

100

100

100

100

100

100

100

100

1/12—58

102

102

102

101

101

102

102

100

5/1 —59

102

102

102

101

101

102

102

107

2/2 —59

102

102

102

101

101

102

102

106

3/3 —59

102

102

102

101

101

102

102

99

7/4 —59

102

102

102

101

101

102

102

96

5/5 —59

102

102

102

101

101

102

102

99

1/6 —59

102

102

102

101

101

102

102

97

1/7 —59

104

104

104

103

103

102

102

97

4/8 —59

102

102

104

99

99

102

100

100

1/9 —59

104

104

106

101

101

103

100

108

16/10—59

112

112

113

109

109

109

107

126

11/11—59

115

114

118

114

114

116

109

139

1/12—59

121

120

123

120

120

121

113

150

6/1 —60

123

122

126

122

122

123

115

150

600356 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående medel för år 1960 till bostadslån åt domänverkets fast anställda skogsarbetare, m. in. a1 i texten
  2. JoU 1960:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stödet åt linoch hamphanteringen under budgetåret 1960/61 jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. UU 1960:2 Utrikesutskottets utlåtande nr 2 år 1960 s. 33 i texten