Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m

1960-03-04 · 74 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:87, Angående anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

1

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m.; given

Stockholms slott den 4 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges på grundval av 1955 års fångvårdsstyrelseutrednings

betänkande förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen samt

för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.

I fråga om styrelsens organisation föreslås att överdirektörsbefattningen

ändras till en generaldirektörstjänst. Vidare föreslås att en ny byrå, benämnd

lag- och utredningsbyrån, inrättas med uppgift att handlägga ärenden

av allmänt rättslig natur samt att svara för allmänna utrednings- och

planeringsuppgifter angående kriminalpolitiken. Byråorganisationen förutsättes

i övrigt liksom nu bestå av tre byråer, benämnda kanslibyrån, socialbyrån

och arbetsbyrån, med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter.

Med hänsyn till pågående utredning om möjligheterna att samordna

straffregistret med kriminaltekniska anstaltens register föreslås nu ingen

ändring av organisationen för straffregistret.

Interneringsnämndens och ungdomsfängelsenämndens verksamhet förutsättes,

i avbidan på att slutlig ställning tages till bl. a. strafflagberedningens

förslag om skyddslag, tills vidare fortgå i oförändrade former.

Såväl styrelsens som nämndernas personaluppsättning föreslås utökad.

För organisationen i dess helhet innebär förslaget, jämfört med 1955 års

fasta organisation, en ökning med inemot 50 tjänster och, jämfört med nuläget,

en ökning med drygt 16 tjänster. 1

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 dr 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

andra huvudtiteln, punkterna 34 och 35 samt 43 och 44, föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1960/61

beräkna följande anslag.

Kronor

Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar ............................. 2 347 000

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader............................ 407 000

Interneringsnämnden ...................................... 43 000

Ungdomsfängelsenämnden .................................. 25 000

Anledningen till att anslagen i statsverkspropositionen upptogs med endast

preliminärt beräknade belopp var, att slutlig ställning icke tagits till

ett av 1955 års fångvårdsstyrelseutredning1 med skrivelse den 29 maj 1959

avlämnat betänkande med förslag till organisation för fångvårdsstyrelsen

samt för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden (SOU 1959:

15). Sedan beredningen av de i betänkandet framlagda förslagen numera

slutförts, hemställer jag att få anmäla hithörande frågor.

Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen

— efter hörande av fångvårdsdirektörerna, anstaltsdirektören vid

fångvårdsanstalten Växjö samt anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna

Härnösand, Långholmen, Härianda, Malmö, Skenäs, Hall, Växjö, Roxtuna,

Uppsala, Norrköping, Karlstad, Linköping, Hälsingborg, Mariestad,

Ollestad och Ulriksfors — vidare av interneringsnämnden, ungdomsfängelsenämnden,

statens skyddskonsulenter i Stockholms norra och södra distrikt,

i Stockholms distrikt för unga, i Göteborgs distrikt för äldre och för

1 Utredningen har bestått av professorn och ledamoten av riksdagens andra kammare Gunnar

Heckscher, ordförande, biträdande överdirektören i fångvårdsstyrelsen Erik Anneli och t. f.

kanslirådet Ebbe Magnander. Sekreterare har varit assessorn Niis Ortegren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Bohuslän, i Göteborgs distrikt för unga och för Halland, i Upplands distrikt,

i Skåne-Blekinge distrikt samt i Västgöta-Dals distrikt, fångvårdens byggnadskommitté,

1956 års eftervårdsutredning, utredningen för översyn av

brottsregistreringen, utredningen angående principerna för fångvårdsanstalternas

förseende med annan personal än lillsynspersonal, socialstyrelsen,

statens kriminaltekniska anstalt, statistiska centralbyrån, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, statens organisationsnämnd, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd,

riksarkivet, SACO, som tillika överlämnat yttrande från Sveriges

juristförbund, statstjänstemannaförbundet, Sveriges psykologförbund, Sveriges

arbetsledareförbund och Svenska fångvårdssällskapet. Därjämte har

Rättspsykiatriska föreningen inkommit med yttrande.

Av de hörda myndigheterna har skyddskonsulenterna haft att yttra sig

endast över frågor om eftervård av utskriven samt byggnadsstyrelsen och

fångvårdens byggnadskommitté endast i fråga om byggnadsärendenas handläggning.

I det följande behandlas till en början fångvårdsstyrelsens organisation,

därefter organisationen för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden

samt slutligen anslagsfrågorna för budgetåret 1960/61.

I. Fångvårdsstyrelsens organisation

översikt av nuvarande organisation

Fångvårdsstyrelsens nuvarande fasta organisation tillkom efter beslut

av 1955 års riksdag. Styrelsen utgöres av en överdirektör och chef samt tre

byråchefer såsom ledamöter. Vid behandling av ärenden, som avser handhavandet

av fångvården eller organisationen inom styrelsens verksamhetsområde

och är av principiell eller eljest större betydelse, skall i styrelsen

ingå två av Kungl. Maj:t förordnade fångvårdsfullmäktige, av vilka den ene

skall representera social och den andre statsfinansiell sakkunskap. Är fråga

om ärenden, varom stadgas i 84 § lagen om verkställighet av frihetsstraff

in. m. och 18 § lagen om villkorlig frigivning, förstärks styrelsen med två

av Kungl. Maj :t utsedda sakkunniga, av vilka den ene skall vara eller ha

varit innehavare av domarämbete.

De tre byråcheferna förestår var sin byrå. På byråerna handläggs i stort

sett följande huvudgrupper av ärenden:

på administrativa byrån, till vilken hör straffregistret,

ärenden om fångvårdens allmänna organisation, om anställande, förflyttning

och befordran av samt avsked för befattningshavare inom styrelsens

verksamhetsområde in. in.,

straffregisterärenden,

ärenden om den ekonomiska förvaltningen, om anslagsäskanden, om upprättande

av stater och om upphandling som icke avser arbetsdriftens behov

eller är decentraliserad till räjongchef,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

ärenden om förvaltningen av fångvårdsanstalterna samt byggnads- och

underhållsarbeten vid dem,

övriga ärenden av ekonomisk natur i vilka beslutanderätten ej ankommer

på annan byrå,

på socialbyrån, till vilken hör centrala fångregistret,

ärenden om befordran till verkställighet av straff och skyddsåtgärder,

ärenden om beräkning av strafftid,

ärenden om intagnas placering inom anstaltsgrupp och om intagnas vård

och behandling,

ärenden om inräkning i verkställighetstid av tid för vistelse utom anstalt,

om förlängning av verkställighetstid, om villkorlig frigivning och om nåd

i brottmål,

ärenden om de intagnas undervisning med undantag av yrkesundervisning

samt om deras fritidssysselsättning ävensom om utbildning av personal,

ärenden om personundersökning, om eftervård av villkorligt frigivna eller

utskrivna, om övervakning av villkorligt dömda och om skyddsverksamheten

i övrigt samt understödsärenden,

ärenden om centrala fångregistret,

på arbetsbyrån

ärenden om planering och organisation av arbetsdriften, de intagnas sysselsättande

däri och om ersättning till intagna för utfört arbete,

ärenden angående yrkesundervisning av intagna,

ärenden om upphandling av förnödenheter för arbetsdriften,

ärenden om byggnadsverksamhet som skall utföras med fångarbetskraft,

övriga ärenden angående de intagnas arbete, vilka ej handläggs på annan

byrå.

Antalet tjänster enligt den nuvarande fasta personalorganisationen, häri

inräknat interneringsnämndens loch ungdomsfängelsenämndens personal,

uppgår till 67 1/2. Denna organisation har till följd av arbetsuppgifternas

ökning fram till den 1 januari 1960 tillfälligt förstärkts med tillhopa 31 1/2

befattningshavare. Nuvarande organisation upptar alltså totalt 99 tjänster.

Beträffande fördelningen av dessa på olika enheter hänvisas till sammanställningar

i bilaga till detta protokoll.

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag

Allmänna synpunkter

Fångvårdsstyrelseutredningen erinrar inledningsvis att i början och mitten

av 1940-talet flera betydelsefulla lagändringar genomfördes på kriminalvårdens

område. Sålunda trädde 1939 års lag om villkorlig dom i kraft

den 1 januari 1944, 1943 års lag om villkorlig frigivning den 1 januari 1945

samt 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt och 1945

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunyl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

års straff verkställighetslag den 1 juli 1946. Sistnämnda dag erhöll även 5

kap. 5 och 6 §§ strafflagen sin nuvarande lydelse. Utredningen anför att

tiden därefter har präglats av ett oavbrutet organisationsarbete, som haft

till syfte att bringa kriminalvårdens organ och anslaltsväsende i sådant

skick att principerna i den nya lagstiftningen skulle kunna fullt genomföras.

Utredningen redogör härefter för fångvårdsstyrelsens tidigare organisationsfrågor,

varvid hl. a. behandlas 1946, 1949 och 1955 års omorganisationer

av styrelsen. Enligt utredningen är det den senast genomförda omorganisationen

som i förevarande sammanhang tilldrar sig det största intresset.

Den nya organisationen tillkom efter utredning av fångvårdens organisationskommitté

och fastställdes av statsmakterna att gälla från och med den

1 juli 1955. Redan några månader senare fann fångvårdsstyrelsen sig emellertid

nödsakad anmäla, att styrelsen var i trängande behov av omfattande

personalförstärkningar.

Flera olika faktorer hade enligt utredningen samverkat till denna situation.

För sitt förslag till personalorganisation hade organisationskommittén

uppställt som förutsättning att den numera gällande räjongplanen vid organisationens

förverkligande skulle vara genomförd beträffande samtliga anstaltsgrupper

och att fångvårdsstyrelsen icke vidare skulle behöva regelmässigt

avge yttranden i ärenden angående nåd i brottmål. Emellertid fastställdes

organisationen vid 1955 års riksdag i enlighet med kommitténs förslag

trots att angivna förutsättningar ej förelåg. Härtill kom att även de

faktiska förhållandena i betydande grad avvikit från vad organisationskommittén

tänkt sig då den uppgjorde sitt förslag till personalorganisation.

För att få en riktig belysning av arbetsläget i fångvårdsstyrelsen på sommaren

1955 måste man enligt utredningens mening följa utvecklingen inom

fångvården tillbaka till 1946, då den nya verkställighetslagen trädde i kraft.

Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Medan strafflagberedningen under åren 1942—1944 sysslade med förberedelserna

för sitt förslag till verkställighetsrefonn var fångantalet efter

den tidens mått mycket högt; 1943 och 1944 uppgick medeltalet intagna till

omkring 3 100. Beredningen ansåg sig emellertid kunna räkna med att fångvårdens

utrymmesbehov efter andra världskrigets slut icke skulle komma

att uppgå till mer än något över 2 300 platser. Med hänsyn till det vedertagna

tioprocentsavdraget för platser, som icke kan utnyttjas på grund av

rengöring, reparation in. in. skulle en sådan platstillgång motsvara ett fångantal

av omkring 2 100 intagna.

Strafflagberedningens beräkning stod sig väl såvitt gäller de första fyra

åren efter andra världskriget. Under sista krigsåret, 1945, sjönk fångantalet

hastigt och under åren 1946—1948 noterades ett medeltal av just omkring

2 100 intagna samt tillfälliga toppbeläggningar på 2 300 å 2 400 intagna. Sådant

var alltså läget, då organisationsnämnden under 1948 studerade arbetsförhållandena

i styrelsen. Det torde därför icke vara mycket alt säga

om att nämnden i sitt samma år avlämnade förslag till organisation för

fångvårdsstyrelsen utgick från ett i stort sett oförändrat fångantal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Då statsmakterna år 1949 prövade organisationsnäinndens förslag, avvisades

emellertid en av nämnden förordad decentralisering av strafftidsärenden

till linjen. Fångvårdsstyrelsen erhöll icke heller en av nämnden föreslagen

befrielse från befattning med icke lagakraftvunna domar. I stället

beslöt statsmakterna en av organisationsnämnden icke förutsedd utökning

av fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter i det att man till styrelsen överförde

den förut av länsstyrelserna omhänderhavda uppgiften att kontrollera

straffdomars verkställbarhet. En av nämnden i rationaliseringssyfte förutsatt

omläggning av centrala fångregistret befanns vidare böra anstå.

Detta var så mycket mer betänkligt som organisationsnämnden knappt

hunnit avlämna sitt förslag förrän en stegring av fångantalet inträdde. Redan

efter ett år var den av strafflagberedningen angivna ramen sprängd.

1949 låg medeltalet intagna vid omkring 2 360 och toppbeläggningen vid

omkring 2 530. Efter ytterligare fyra år eller 1953 hade man åter nått upp

till samma siffror som vid högbeläggningen i början av 1940-talet och hade

ett medeltal av omkring 3 100 och en toppbeläggning på omkring 3 300 intagna.

Dessa förhållanden föranledde fångvårdsstyrelsen att påyrka personalförstärkningar.

Sådana yrkanden ingick i styrelsens samtliga anslagsäskanden

till 1950—1954 års riksdagar. Alla dylika yrkanden avslogs emellertid,

de tre sista åren under hänvisning till de arbetsbesparingar som räjongplanen

kunde beräknas komma att medföra.

Beträffande läget i början av 1954, då fångvårdens organisationskommitté

påbörjade sin översyn av styrelsens organisation, framhåller utredningen

att den tidigare stegringen av fångantalet syntes ha upphört och under andra

halvåret 1954 var anstaltsbeläggningen till och med något lägre än under

andra halvåret 1953. Detta torde i allmänhet ha tolkats så att man nått

kulmen och i fortsättningen icke skulle behöva räkna med någon större ökning

av fångantalet. Denna uppfattning synes även ha delats av organisationskommittén.

I sitt i oktober 1955 avgivna slutbetänkande angående räjongplanens

fullföljande redovisade kommittén en anstaltsorganisation om

3 575 platser, vilken enligt förut angiven beräkningsgrund kunde anses

rymma något över 3 200 intagna.

Enligt utredningen torde 1954 års avmattning i fångantalets tillväxt i

själva verket främst ha berott på en omfattande poliskonflikt i början av

året. Sedan denna bilagts, satte redan på våren 1955 en ny stegring av fångantalet

in och ett år senare var den av organisationskommittén angivna

ramen sprängd. 1956 låg medeltalet intagna något över 3 700 och toppbeläggningen

omfattade omkring 4 100 intagna.

Denna stegring har därefter fortgått. 1957 var medeltalet intagna 4 000

och 1958 omkring 4 300. Under första hälften av 1958 förmärktes en viss

avmattning i fångantalets tillväxt. I februari, då beläggningen brukar vara

störst, noterades ett högsta fånganlal av 4 616 eller endast 200 mer än motsvarande

notering för februari 1957. Men även denna avmattning synes ha

varit tillfällig. Den 1 december 1958 fanns nämligen 4 638 intagna eller sålunda

något fler än i februari samma år. Och den 1 mars 1959 uppgick antalet

intagna till något över 5 000 eller 509 mer än den 1 mars 1958.

Utredningen anför, att den stegring av fångantalet som ägt rum sedan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960 1

1948 varit av största betydelse för arbetstrycket i fångvårdsstyrelsen och

därmed för dess personalbehov. På den tid, då straffverkställigheten begränsade

sig till en rutinartad bevakning av de intagna torde växlingarna i

fångantalet icke ha återverkat i större grad. I detta hänseende innebar

emellertid övergången till modern fångvård en väsentlig förändring. Med

reformen följde en stark ökning av antalet ärenden per intagen. Vidare ställde

de nya principerna större krav på personalen i hela organisationen liksom

på anstalternas standard. Även ärendena angående rekrytering och utbildning

av personal samt anstalternas tekniska utformning blev mer komplicerad

än tidigare.

Vid sidan av den redovisade stegringen av fångantalet skedde under åren

1950—1953 en ökning av antalet villkorligt dömda och villkorligt frigivna

från omkring 9 000 till omkring 11 200 personer, vilket klientel därefter i

stort sett har bibehållit denna omfattning. Utredningen framhåller att den

nämnda ökningen av det fria kriminalvårdsklientelet, även om den icke haft

tillnärmelsevis lika stor betydelse för arbetstrycket i fångvårdsstyrelsen som

en stegring av fångantalet, ej har kunnat undgå att påverka arbetsbördan

för den personal i styrelsen som haft att syssla med ärenden angående kriminalvård

i frihet. Vidare innebar den utbyggnad av den fångvårdsstyrelsen

underställda skyddskonsulentorganisationen som skedde åren 1950—

1954 en ökad belastning för de administrativt och kameralt verksamma befattningshavarna.

Utredningen anför att fångvårdsstyrelsen fram till år 1954 drabbades med

full kraft av effekten av fångantalets stegring. Detta år inträffade emellertid

den förändringen att en första etapp av räjongplanen sattes i kraft.

Denna etapp omfattade anstalterna för vanligt fångförvar, beträffande

vilka räjongplanen började tillämpas med avseende på fångvårdsstatens

ekonomiska förvaltning och arbetsdrift samt i fråga om det nya behandlingssystemet

och viss därmed sammanhängande decentralisering av ärenden

från fångvårdsstyrelsen till räjongcheferna. Enligt utredningens mening

bör den härigenom vunna lättnaden i arbetsbördan för fångvårdsstyrelsen

dock icke överskattas. Utredningen anför härom i huvudsak följ

ande.

Vad beträffar den ekonomiska förvaltningen innebar reformen att fångvårdsstyrelsen,

som tidigare utövat den direkta ledningen av det kamerala

arbetet vid ett tjugutal större anstalter för vanligt fångförvar och ombesörjt

det kamerala arbetet vid ett tjugofemtal mindre sådana anstalter kunde

överlämna dessa arbetsuppgifter till räjongkamrerarna. Uppgiften att leda

räjongernas kamerala arbete innefattade visserligen färre ärenden men dessa

blev i flera fall mer arbetskrävande.

I fråga om arbetsdriften innebar reformen en förstärkning av den för

denna verksamhet avsedda linjepersonalen i det att varje räjong tillfördes

en ingenjör med uppgift bl. a. att biträda räjon^chefen i hithörande frågor.

Denna personalförstärkning ledde tämligen snart till en högst önskvärd effektiviscring

av verkstadsdriften. Detta innebar emellertid icke någon lättnad

för fångvårdsstyrelsen utan skapade i stället behov av en intensivare

arbetsanskaffningsverksamhet på styrelsens arbetsbyrå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 är 1960

Genom decentraliseringsåtgärderna åstadkoms dock en betydande lättnad

av arbetstrycket på fångvårdsstyrelsens socialbyrå. Medan fångvårdsstvrelsen

tidigare hatt att besluta vid vilken anstalt vederbörande skulle påbörja

verkställigheten, behövde styrelsen efter den 1 oktober 1954 endast

med tillämpning av enkla regler hänvisa den dömde till viss räjong, varefter

det ankom på räjongchefen att bestämma vid vilken av räjongens anstalter

den dömde skulle intagas. Från samma tidpunkt decentraliserades

vidare till räjongcheferna beslut angående förflyttning av intagna mellan

räjongerna samt ärenden angående inställelse av intagen inför domstol eller

annan myndighet, permission, frigång m. in.

Utredningen framhåller, att det icke kan råda något tvivel om att räjongplanens

ikraftträdande var ägnat att medföra en betydande avlastning för

fångvårdsstyrelsen och väsentligt minska återverkningarna av fångantalets

stegring på arbetstrycket i styrelsen. Men denna effekt kunde ej uppnås förrän

det nya systemet verkligen börjat fungera. Härför krävdes bl. a. att fångvårdsstyrelsen

fick tillfälle att utarbeta anvisningar för linjepersonalens

handhavande av de nya arbetsuppgifterna. Den fortsatta stegringen av fångantalet

och knappheten på personal i fångvårdsstyrelsen för utredningsuppgifter

tick emellertid till följd att styrelsen icke fick resurser för utarbetande

av sådana generella anvisningar.

Enligt utredningen har fångvårdsstyrelsen på grund av antydda förhållanden,

särskilt under åren 1951—1955, varit nödsakad alt begränsa sig väsentligen

till arbetsuppgifter av omedelbart trängande natur. Vissa arbetsuppgifter,

särskilt sådana som varit av långsiktig karaktär och hänfört sig

till den moderna kriminalpolitikens genomförande, har genom omständigheternas

makt kommit att bli eftersatta. Det måste därför sägas att fångvårdsstyrelsen,

då utredningen började sin verksamhet på hösten 1955, var till

följd av ett sedan länge uppdämt arbetskraftsbehov ur stånd att fullgöra

åtskilliga av sina mest betydelsefulla funktioner.

I detta läge har utredningen funnit det angeläget, att man nu förfar på

sådant sätt att fångvårdsstyrelsen icke ånyo skall behöva försättas i prekära

situationer av det slag som förekommit under det sista decenniet. Härför är

det enligt utredningen i första hand nödvändigt, att styrelsen erhåller en tillräcklig

organisation för sina nuvarande arbetsuppgifter. Emellertid är det

även av vikt att förutsättningar skapas för en löpande övervakning -— genom

statistiska undersökningar och prognoser — av sådana faktorer som visat

sig inverka på behovet av resurser för utövande av den moderna kriminalvården.

Utredningen understryker vidare betydelsen av att fångvårdsstyrelsens

personalorganisation bibringas en sådan elasticitet, att den undan för undan

kan anpassas efter de behov som är att emotse.

Slutligen framhålles att utredningen vid sina överväganden utgått från nu

rådande kriminalpolitiska system och sålunda icke tagit hänsyn till sådana

ytterligare reformer som föreslagits men ännu icke beslutats. Till sistnämnda

grupp hör åtskilliga av de reformförslag som innefattas i strafflagberedningens

förslag till skyddslag. I den mån dessa förverkligas, kommer detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

9

därför att innebära en sådan ändring av förutsättningarna för utredningens

organisationsförslag, att en ny översyn av fångvårdsstyrelsens organisation

torde få anses önskvärd.

Fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter

Verkställbarhetskontroll och strafftidsberäkning

Fångvårdsstyrelseutredningen anför, att arbetsuppgifter av rättslig natur

torde vara betydligt mera vanligt förekommande i fångvårdsstyrelsen än

i allmänhet i statlig förvaltningsverksamhet. Detta sammanhänger med att

det i styrelsen förekommer — förutom handläggning av sedvanliga administrativa

ärenden av skilda slag — prövning av ett stort antal spörsmål i

anslutning till straffverkställigheten. Bland de juridiska uppgifter som då

kommer i fråga är det två grupper som intager en särställning, nämligen de

som innefattar straffdomars befordran till verkställighet och den i samband

därmed utförda kontrollen av domarnas verkställbarhet, vilken ärendegrupp

vanligen benämnes verkställbarhetskontrollen, samt strafftidsberäkning.

Både verkställbarhetskontrollen och strafftidsberäkningen ombesörjdes tidigare

av länsstyrelserna. Strafftidsberäkningen överflyttades till fångvårdsstyrelsen

1946 och verkställbarhetskontrollen 1949. I styrelsen handlägges

ärendena, vilka förekommer i betydande antal, på socialbyråns juridiska

sektion.

Vad angår strafftidsberäkningen erinrar utredningen, att strafflagberedningen

i sitt betänkande med förslag till skyddslag (SOU 1956: 55) föreslagit

bestämmelser som beträffande de komplicerade fallen av strafftidsberäkning

torde innebära betydande förenklingar i jämförelse med gällande rätt. Då de

föreslagna förenklingarna icke ansetts böra genomföras förrän skyddslagsförslaget

förverkligas, har utredningen vid sina överväganden av de organisationsfrågor

som sammanhänger med strafftidsberäkningen ansett sig böra

utgå från nu gällande rättsregler.

Från denna utgångspunkt har utredningen prövat en tid efter annan diskuterad

fråga huruvida icke de enkla fallen av strafftidsberäkning skulle

kunna decentraliseras till linjens personal. Utredningen har kommit fram

till att en sådan decentralisering borde låta sig göra utan att rättssäkerheten

äventyras. Emellertid har utredningen samtidigt funnit att ifrågavarande arbetsuppgifter

med all sannolikhet skulle komma att kräva betydligt mer arbetskraft

på linjen.

På grund härav och med hänsyn till att strafftidsärenden icke heller —

såsom beliandlingsfrågor — skulle kvalitativt sett vinna på att avgöras på

linjen har utredningen icke funnit sig böra föreslå att eu decentralisering

nu kommer till stånd. Om resultatet av statsmakternas prövning av skyddslagsförslaget

skulle komma att innebära en icke alltför obetydlig ökning av

andelen enkla strafftidsärenden, torde decentraliseringsfrågan enligt utredningen

böra prövas på nytt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Enligt utredningens förslag skall nu berörda ärenden alltjämt handläggas

på en juridisk sektion inom socialbyrån.

Rättsnppgifter i övrigt samt utrednings- och plancringsuppgifter

Utredningen framhåller att en av fångvårdsstyrelsens viktigaste uppgifter

är att genomföra den moderna kriminalpolitiken. För

att kunna fullgöra denna uppgift måste styrelsen följa den allmänna utvecklingen

på straffrättens och kriminalvårdens områden, laga del av förekommande

utredningar, hålla erforderliga kontakter med andra myndigheter

såsom socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen in. fl., tillgodogöra

sig erfarenheterna på angränsande områden håde i Sverige och

utomlands, uppmärksamma de organisatoriska konsekvenser för fångvården

som kan följa av kriminalpolitikens utveckling m. m. Enligt utredningen är

det väsentligen dessa arbetsuppgifter som genom omständigheternas makt

blivit eftersatta.

I sammanhanget pekas särskilt på att reformverksamheten beträffande

kriminalvården under det sista decenniet i huvudsak utgått dels från justitiedepartementet

och dels från olika kommittéer. Bristen på resurser för en

sådan verksamhet i fångvårdsstyrelsen har därför under denna tid varit

mindre uppenbar. Enligt utredningens mening kan denna ordning icke tilllämpas

under någon längre tid. Det ligger i den moderna kriminalpolitikens

natur att den kräver ständig förnyelse. Arbetet härmed måste i längden i

första hand ankomma på fångvårdsstyrelsen, i synnerhet sedan strafflagberedningen

nedlagt sin verksamhet.

Ett annat påtagligt uttryck för fångvårdsstyrelsens brist på resurser för

arbetsuppgifter av nu ifrågakomna slag är enligt utredningen det tillstånd

i vilket den för de lokala fångvårdsorganens verksamhet så viktiga arbetsordningen

för linjepersonalen nu befinner sig. Denna arbetsordning, som

utgavs för 35 år sedan, är trots åtskilliga ändringar och kompletteringar

numera svåröverskådlig, föråldrad och ofullständig. Bland helt oreglerade

spörsmål återfinns flera viktiga behandlingsfrågor och rättssäkerhetsfrågor.

Icke heller för styrelsens egen personal finns erforderliga tjänsteföreskrifter.

Utredningen anser det oundgängligen nödvändigt att fångvårdsstyrelsen

erhåller personal för fullgörandet av nu berörda arbetsuppgifter. I betraktande

av arbetsuppgifternas beskaffenhet bör de icke läggas på någon av

fackbyråerna. Härför bör i stället inrättas en lag- och utredningsbgrå. Denna

bör vidare, utöver i det följande särskilt angivna uppgifter, ha att redigera

styrelsens förslag till anslagsäskanden, att bereda remissyttranden i

ärenden av juridisk eller allmän natur samt att utöva allmän juridisk konsultation

inom fångvården.

Enligt utredningens mening bör till den nya byrån knytas personal även

för fortlöpande prognoser beträffande den framtida beläggningen

på fångvårdsanstalterna. I sammanhanget erinras om att fångvårdsstyrelsen

redan i oktober 1956, efter samråd med bl. a. utredningen, till che
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

fen för justitiedepartementet avgivit förslag till lämplig organisation för

upprättande av dylika prognoser. Utredningen, som under sitt arbete själv

känt ett starkt behov av tillgång till sådana bedömningar, är alltjämt av

den uppfattningen att prognoser av angivet slag utgör en väsentlig förutsättning

för att man skall kunna åstadkomma en rationell dimensionering

av kriminalvårdens resurser i fråga om både anstalts- och personalorganisation.

Av nära nog lika stor betydelse anser utredningen det vara att man har

tillgång till en samlad överblick över den gångna tidens utveckling inom

kriminalvården. Detta har beaktats i fångvårdsstyrelsens instruktion, enligt

vilken styrelsen bär att årligen avge en berättelse över vad som förekommit

inom dess verksamhetsområde. Sådan berättelse har emellertid icke avgivits

sedan år 1947, emedan styrelsen icke haft resurser härför. Enligt utredningen

är det angeläget att styrelsen får möjlighet att upprätta berättelse

även för den tid under vilken sådan icke förekommit. Den personal, som

skall handha den nämnda prognosverksamheten, föreslås lämpligen böra

svara även för årsberättelserna.

Till den föreslagna byrån för lag- och utredningsuppgifter bör vidare enligt

utredningen föras allmänna organisationsärenden. Dessa

ärenden, som nu åvilar administrativa byrån, beräknas inom överskådlig

tid icke kunna minska vare sig i antal eller svårighetsgrad. I likhet med

vad som var fallet under åren 1949—1954 bör i styrelsen finnas en befattningshavare

med uppgifter huvudsakligen som organisationsföredragande.

Utredningen anser det lämpligt att även de på administrativa byrån nu

ankommande om buds mannaärendena hänföres till den nya byrån.

Bland dessa ärenden ingår två grupper av skadeståndsärenden, vilka utredningen

behandlar särskilt.

Den första gruppen ärenden avser ersättning till enskilda för skador som

vållats av rymlingar m. fl. Dessa ärenden tillfördes fångvårdsstyrelsen 1948.

då ett särskilt anslag anvisades under femte huvudtiteln till ersättningar

för skador som vållats av rymlingar från fångvårdsanstalter och ungdomsvårdsskolor.

Sedermera har ersättningsrätten utsträckts till att i

vissa fall gälla även skador som vållats av perinittenter och frigångare.

Fångvårdsstyrelsens uppgift i dessa ärenden är att verkställa utredning

samt överlämna denna jämte eget yttrande till socialdepartementet, där

ärendena avgörs. I styrelsen förekommer årligen ett femtiotal sådana ärenden.

Härvid är dock att märka, att fullt klara ersättningsanspråk, uppgående

till omkring 50 kronor, avgörs direkt av styrelsen.

Enligt fångvårdsslyrelseutredningens mening bör man utan risk för missbruk

kunna bemyndiga räjongeheferna att pröva yrkanden om ersättning

med högst 500 kronor samt att — då ersättningsrätten synes fullt klar och

ärendet icke är av prejudicerande natur — utbetala den ersättning som

finnes skälig. Om sökanden icke är nöjd med räjongehefens beslut, bör han

äga överklaga detta bos Kungl. Maj:t i socialdepartementet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Den andra gruppen ärenden avser ersättning till intagna för förstörda

eller förkomna persedlar. Utredningen erinrar att 1951 års fångvårdsutredning

föreslagit, att ärendena skulle decentraliseras till räjongcheferna. Att

ärendena alltjämt ligger kvar i fångvårdsstyrelsen har enligt utredningen

uppgivits sammanhänga med att det i dem är fråga om att från fall till fall

bedöma statens skadeståndsskyldighet mot enskilda och att de därför ansetts

ha stor principiell betydelse samt att räjongcheferna, som vid en decentralisering

av hithörande ärenden skulle komma att besluta i dem, stundom

kan själva ha ett visst medansvar för uppkommen förlust.

Utredningen anser för sin del att en räjongchef icke torde taga sådan befattning

med mottagning, förvaring och utlämning av intagnas persedlar

att han skulle kunna betraktas ens som medansvarig för skada som i sådant

sammanhang tillfogas intagen. I fråga om ärendenas vikt framhålles, att

beslutanderätten tidigare varit delegerad till en assistent vid socialbyrån.

Utredningen föreslår, att även dessa ärenden decentraliseras till räjongcheferna

efter samma grunder som angivits beträffande frågor om ersättning

till enskilda för skador som vållats av rymlingar m. fl., dock att klagan över

räjongchefs beslut i ärende angående ersättning till intagen för förkommen

persedel bör föras hos fångvårdsstyrelsen.

Administrativa uppgifter

Enligt utredningen kan fångvårdsstyrelsens administrativa uppgifter i

stort sett uppdelas i följande grupper, nämligen allmänna organisationsärenden,

anslagsärenden, personalärenden, kamerala ärenden, ombudsmannaärenden,

upphandlingsärenden m. fl. ekonomiska ärenden, fastighetsärenden

och klientelregistrering.

Utredningen har, som framgått av det föregående, föreslagit, att allmänna

organisationsärenden, ärenden angående fångvårdsstyrelsens anslagsäskanden

och ombudsmannaärenden skall handläggas på den nya lag- och utredningsbvrån.

I fråga om klientelregistreringen, som representeras av straffregistret,

centrala fångregistret och ett register över villkorligt dömda, anför utredningen

att straffregistrets nuvarande anknytning till administrativa byrån

är rent formell. Med hänsyn till straffregistrets speciella uppgifter synes

det lämpligen böra erhålla en självständig ställning och sålunda icke vara

inordnat i någon särskild byrå i fångvårdsstyrelsen, övrig klientelregistrering

bör såsom hittills vara förlagd till socialbyrån.

Handläggningen av återstående administrativa uppgifter bör enligt utredningen

ankomma på en administrativ byrå.

Egentlig kriminalvård

Fångvårdsstyrelseutredningen anför att man under begreppet egentlig kriminalvård

rätteligen borde hänföra sådana ärenden som helt eller huvudsakligen

avser åtgärder av behandlings- eller resocialiseringsnatur. Utred
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

13

ningen har emellertid ansett det mest praktiskt att göra gränsdragningen på

det sättet, att till egentlig kriminalvård hänföra alla ärenden som nu handläggs

på fångvårdsstyrelsens socialbyrå förutom dels de i det föregående

berörda ärendena angående straffdoms befordran till verkställighet och angående

strafftidsberäkning samt dels ärenden angående klientelregistrering.

Utredningen erinrar att beslutanderätten i ett flertal behandlingsärenden,

såsom ärenden angående intagnas förflyttning mellan räjonger,

om deras värd och behandling, om intagens inställande inför domstol eller

annan myndighet, om permission, om arbete utom anstalt och om understöd,

numera är decentraliserad till räjongcheferna. Detta innebär att fångvårdsstyrelsen

icke annat än efter klagomål av intagna över räjongchefernas beslut

eller i anledning av — rikligt förekommande — rådfrågningar från anstalterna

behöver syssla med ärenden av ifrågakomna slag. Styrelsens hithörande

arbetsuppgifter i övrigt omfattar utfärdande av tillämpningsföreskrifter

och anvisningar för räjongchefernas handläggning av dylika ärenden

samt utövande av en viss allmän övervakning över denna handläggning.

I fråga om kriminalvården i frihet har fångvårdsstyrelsen

enligt sin instruktion att, där det ej ankommer på annan myndighet,

främja och öva tillsyn över eftervården över den som frigivits eller utskrivits

från fångvårdsanstalt samt övervakningen av villkorligt dömda. Genom

den i instruktionen angivna begränsningen har från styrelsens ledning

i princip undantagits provutskrivna förvarade, som lyder under interneringsnämnden,

och provutskrivna ungdomsfängelseelever, som lyder under

ungdomsfängelsenämnden. För villkorligt dömda står vården i viss utsträckning

under tillsyn av vederbörande övervakningsdomstol eller dess

övervakningsnämnd. Detta innebär enligt utredningen emellertid i praktiken

endast en mindre begränsning av styrelsens arbetsuppgifter på nu ifrågavarande

område. Då nämligen eftervården både av villkorligt frigivna och

villkorligt dömda samt i viss mån även såvitt gäller provutskrivna förvarade

och ungdomsfängelseelever praktiskt utövas och övervakas av skyddskonsulentorganisationens

befattningshavare och dessa i sin tur sorterar under

fångvårdsstyrelsen, kan styrelsen ej undgå att taga befattning med löpande

ärenden inom i det närmaste hela den fria kriminalvården. Enligt sin

instruktion skall fångvårdsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde bl. a. utlärda

erforderliga arbetsordningar, föreskrifter och anvisningar samt genom

inspektioner övervaka att gällande föreskrifter behörigen efterleves.

Utredningen framhåller att någon personal med särskild uppgift att handlägga

dessa ärenden icke finns i styrelsens fasta organisation. Då kriminalvården

i frihet alltjämt befinner sig i stark utveckling finner utredningen

det uppenbart alt en förstärkning av beredningspersonalen för hithörande

ärenden behövs.

Beträffande ärenden angående nåd i brottmål anför utredningen

att styrelsen enligt 4 § fångvårdsinstruktionen skall avge utlåtande

över nådeansökan av den som är intagen i fångvårdsanstalt. Ärendena fö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

redrages av en amanuens på sociala byråns juridiska sektion inför överdirektören

och byråchefen. Dylika ärenden förekommer i sådan mängd att

amanuensen får ägna nära hälften av sin arbetstid åt dem.

Utredningen erinrar att en decentralisering av ifrågavarande ärenden till

anstaltsnämnderna tidigare föreslagits av 1951 års fångvårdsutredning i dess

betänkande med förslag till räjongplan för fångvården och av fångvårdens

organisationskommitté i samband med kommitténs förslag 1954 till organisation

för fångvårdsstyrelsen. Även i en promemoria, upprättad i december

1955 inom justitiedepartementet, föreslogs ett slopande av det regelmässiga

inhämtandet av yttrande från fångvårdsstyrelsen angående nådeansökningar

av intagna; endast då särskilda skäl därför förelåg borde styrelsen

höras.

I fråga om fångvårdsstyrelsens ställningstagande anför utredningen, att

styrelsen framställt erinringar mot de tidigare förslagen av innebörd bl. a.

att nådeärendena icke sällan hade samband med den på styrelsens prövning

ankommande frågan om fakultativ villkorlig frigivning. Enligt styrelsen var

det i förekommande fall av vikt att förebygga samtidig handläggning av

dessa frågor hos skilda organ.

Som framgår närmare av det följande föreslår utredningen all frågor om

fakultativ villkorlig frigivning skall decentraliseras till anstaltsnämnderna.

Utredningen anser att man genom en sådan åtgärd skulle direkt tillgodose

styrelsens önskemål att frågor om yttrande över nådeansökningar och om

fakultativ villkorlig frigivning prövades av ett och samma organ. En vidgning

av anstaltsnämndernas befogenheter i fråga om nådeärendena skulle

vidare enligt utredningen vara i hög grad ägnad att stimulera de enskilda ledamöternas

intiesse för nämndernas verksamhet.

Under åberopande av bl. a. dessa skäl ansluter sig utredningen till tidigare

framförda förslag att yttrande över nådeansökningar från intagna icke

vidare skall infordras från fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta av

särskild anledning finnes påkallat.

Utredningen övergår härefter till de ärenden som handläggs i förstärkta

fångvårdsstyrelsen. Dessa avser enligt 84 § verkställighetslagen

dels frågor om inräkning i verkställighetstid av tid varunder intagen

på grund av sjukdom eller permission eller inställelse inför domstol eller annan

myndighet vistats utom anstalt och dels frågor om bestraffning genom

förlängning av verkställighetstiden för straffånge, fängelsefånge eller böteslange,

som gjort sig skyldig till förseelse av sådan art att den påkallar svårare

disciplinstraff än styresman må ålägga. Vidare har förstärkta fångvårdsstyrelsen

enligt lagen om villkorlig frigivning att handlägga frågor om

fakultativ villkorlig frigivning samt frågor om åtgärder mot villkorligt frigiven,

som underlåtit att iakttaga vad som åligger honom till följd av den

villkorliga frigivningen.

I den slutliga handläggningen av de ärenden, som ankommer på förstärkta

fångvårdsstyrelsen deltager överdirektören, socialbyråchefen och två

av Konungen utsedda sakkunniga. Som föredragande tjänstgör en förste

byråsekreterare och en amanuens på socialbyråns juridiska sektion.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 87 år 1960

15

Utredningen erinrar, att 1951 års fångvårdsutredning föreslagit att även

dessa ärendegrupper skulle decentraliseras till anstaltsnämnderna vid centralanstalterna.

Emellertid framhålles att i strafflagberedningens numera

framlagda förslag till skyddslag och till lag om behandling i skyddsvårdsanstalt

samma ärendegrupper behandlats olika.

För egen del finner utredningen sig böra föreslå att ärenden angående

inräkning i verkställighetstid av tid varunder intagen av förut angivna skäl

vistats utom anstalt decentraliseras till anstaltsnämnderna. Utredningen

är även av den meningen att prövningen av frågor om fakultativ villkorlig

frigivning bör flyttas till nämnderna.

Beträffande ärenden angående bestraffning av intagen genom förlängning

av verkställighetstid har utredningen, som bl. a. hänvisar till en i

strafflagberedningens betänkande med förslag till skyddslag återgiven reservation

för ett slopande av diciplinära åtgärder, särskilt såvitt gäller förevarande

slag av bestraffning, ansett att det ligger utanför utredningens uppdrag

att taga ställning till frågan huruvida detta institut skall bibehållas eller

ej. Om gällande ordning kommer att bestå, anser emellertid utredningen

att dess handhavande kan och bör överlämnas till anstaltsnämnderna.

Vad slutligen angår ärenden rörande åtgärd mot villkorligt frigiven anser

utredningen — i likhet med strafflagberedningcn — alt det ligger närmast

till hands att överflytta beslutanderätten i dessa ärenden till domstol.

Då emellertid den nu rådande ordningen, som bestått under 13 år, utredningen

veterligt icke vållat någon olägenhet samt strafflagberedningens

förslag om överförande till domstol av ärenden angående förverkande avvillkorligt

medgiven frihet kan förväntas bli prövat av statsmakterna, har

utredningen funnit sig icke böra föreslå någon ändring av härutinnan gällande

bestämmelser.

Utredningen framhåller slutligen i detta sammanhang att utredningen,

då den förordat decentralisering till anstaltsnämnderna av vissa av de nu

behandlade ärendena, har varit väl medveten om att även denna ordning i

likhet med den nuvarande strider mot principen att frågor om frihetsberövande

bör handläggas av domstol och icke av administrativa organ. Att

utredningen likväl funnit denna lösning lämplig sammanhänger med att

det administrativa organ det nu är fråga om, anstaltsnämnden, har en sammansättning

som föga avviker från en underrätts, att detta organ har speciell

personlig kännedom om det klientel ärendena avser och att det kan

utan större omgång höra vederbörande personligen.

Härefter behandlar utredningen ärendena angående intagnas undervisning

och fritidssysselsättning m. in.

Vad beträffar den allmänbildande undervisningen anför utredningen, att

den numera sker huvudsakligen i form av självstudier per korrespondens.

I vilken utsträckning de intagna begagnar de möjligheter som i detta hänseende

står dem till buds är i hög grad beroende på anstaltspersonalens

lid och förmåga alt väcka initiativ och uppmuntra till fortsatta studier.

Enligt uppgift saknas emellertid i många fall härför lämpade befattningshavare

och i andra fall förslår ej vederbörandes tid. På delta område skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

det därför vara önskvärt med en av fångvårdsstyrelsen bedriven inspektionsverksamhet

av icke alltför ringa omfattning. Någon sådan har emellertid

icke kunnat medhinnas.

Beträffande fritidsverksamheten i övrigt anför utredningen, att verksamheten

under sista åren kraftigt utvidgats efter initiativ av 1951 års

fångvårdsutredning. Enligt denna utredning skulle den befattningshavare i

fångvårdsstyrelsen som svarar för fritidsverksamheten vara styresmännens

rådgivare och hålla intim förbindelse med centralorganen för utbildningsförbunden,

ungdomsorganisationerna och ideella rörelser i allmänhet i syfte

att erhålla så många frivilliga medverkande som möjligt till fångvårdens

fritidsverksamhet. Lokalt skulle styresmännen ansvara för denna. Skulle

ingen befattningshavare vara lämplig eller kunna lösgöras i behövlig utsträckning

borde någon utomstående hel- eller deltidsanställd person mot

lämpligt arvode anförtros ledningen av fritidsverksamheten.

Enligt fångvårdsstyrelseutredningen har det föreslagna systemet numera

omsatts i praktiken. Förste byråsekreteraren på socialbyråns vårdsektion

har fått till uppgift att dels vid varje budgetårs början anvisa varje fångvårdsdirektör

viss del av anslaget till arvoden till fritidsledare, och dels

vara styresmännen behjälplig med anskaffande av fritidsledare. Sistnämnda

båda uppgifter skulle enligt vad för utredningen uppgivits rätteligen

kräva åtskillig tid framför allt i form av besök vid de olika anstalterna.

På grund av den mängd andra göromål som åvilar förste byråsekreteraren

har det emellertid icke varit möjligt för denne att företaga resor i nödig

utsträckning. Till följd härav är på flera håll fritidsverksamheten icke av

den omfattning eller beskaffenhet som statsmakterna torde ha avsett. I fråga

om religionsvården inskränker sig förste byråsekreterarens uppgifter till att

fördela anslaget för denna mellan räjongerna samt alt avge förslag till utomstående

ledamöter i de religionsvårdskommittéer som skall finnas vid anstalterna.

Utredningen anser att en förstärkning erfordras av personalen för de nu

berörda uppgifterna ävensom för härmed sammanhängande ärenden angående

personalutbildning och klagomål av intagna i behandlingsfrågor.

I ett följande avsnitt granskar utredningen den gruppterapeutiska

försöksverksamhet, som sedan år 1953 bedrivits bland olika kriminalvårdsklientel.

Utredningen erinrar att fångvårdens organisationskommitté

i skilda sammanhang föreslagit inrättande av en särskild psykologtjänst

för ändamålet i stället för den nuvarande ordningen med en från

fångvårdsanstalternas avlöningsanslag avlönad arvodesanställd befattningshavare

som ledare för verksamheten.

Utredningen finner att gruppterapien åtminstone för Sveriges del alltjämt

måste anses befinna sig på försöksstadiet, i varje fall så till Aida att det är

ovisst vilken betydelse denna verksamhet kan ha som resocialiseringsfaktor.

För en bedömning av vilka möjligheter gruppterapien kan ha för det

svenska kriminalvårdsklientelet torde erfordras ytterligare åtskilliga års

erfarenheter av gruppterapeutisk försöksverksamhet bland detta klientel.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Enligt utredningen måste gruppterapien dock i allt fall anses ha ett icke

ringa värde genom den intellektuella stimulans som den medför för många

av dem som deltager i sådan verksamhet. Detta är av särskild betydelse eftersom

ett stort antal intagna är religiöst indifferenta och därför föga mottagliga

för den själavård, som den religiösa verksamheten vid anstalterna

innebär.

Utredningen ansluter sig till den meningen att den gruppterapeutiska försöksverksamheten

bör fortsätta vid fångvårdsanstalterna. Utredningen är

också av den uppfattningen att en särskild psykologtjänst Ag 23 bör inrättas

för ledningen av verksamheten. Då bland innehavarens göromål skulle

komma att ingå åtskilliga arbetsuppgifter som får anses ligga inom fångvårdsstyrelsens

verksamhetsområde, bör tjänsten vara placerad vid styrelsen

och innehavaren ha Stockholm som stationeringsort.

Efler fångvårdsstyrelseutredningens nu redovisade förslag skulle fångvårdsstyrelsens

arbetsuppgifter i fråga om den egentliga kriminalvården

komma att omfatta dels tillsyn och ledning av anstaltsvården — däri inräknat

intagnas undervisning och fritidssysselsättning samt gruppterapi —

dels tillsyn och ledning av kriminalvården i frihet, dels prövning av intagnas

klagomål i behandlingsfrågor samt av besvär över anstaltsnämndernas

beslut i ärenden angående inräkning i verkställighetstid av tid för vistelse

utom anstalt, bestraffning och villkorlig frigivning, dels frågor om åtgärd

mot villkorligt frigiven och dels frågor om nåd i de fall då styrelsens yttrande

anses påkallat.

Den för dessa uppgifter erforderliga personalen bör enligt utredningens

förslag i likhet med nuvarande ordning redovisas under styrelsens sociala

byrå.

Arbetsvärd

Utredningen anför att arbetsvärden intar en central plats i den moderna

fångvården och att det både ur social och administrativ synpunkt är av allra

största betydelse att alla arbetsföra intagna kan sysselsättas med lämpligt

arbete. Förverkligandet av ett sådant program är emellertid förenat med åtskilliga

praktiska och principiella problem.

Till en början framhålles, att fångklientelet till stor del består av personer

som även i frihet är arbetsskygga eller som är partiellt arbetsföra och

som ofta saknar yrkesutbildning. Redan dessa förhållanden medför en viss

begränsning vid valet av verksamhetsgrenar. En annan begränsning av möjligheterna

att välja arbete för de intagna följer enligt utredningen av att

arbetsgrenarna vid en anstalt måste anpassas efter anstaltens storlek och

karaktär — ■ sluten eller öppen — och i någon mån även efter dess geografiska

belägenhet.

Vidare måste förhållandet mellan fångvårdens arbetsdrift och motsvarande

verksamheter inom det fria näringslivet beaktas. Utredningen anför att

det numera visserligen är allmänt accepterat att fångvården för att kunna

bereda de intagna lämpligt arbete bedriver industriell produktion av olika

12 Bilianrj till riksdagens protokoll 1060. 1 saml. Nr 87

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1900

artiklar, som eljest skulle ha fått framställas av enskilda företag. I likhet

med strafflagberedningen kan det också göras gällande att de intagna bör

ha samma rätt att konkurrera om arbetstillfällena som om de varit på fri

fot och att det, då ändamålet med deras omhändertagande är att tillrättaföra

dem, icke är försvarligt att frånsäga sig det viktigaste medlet därtill

d. v. s. en rationell sysselsättning.

I likhet med vad chefen för justitiedepartementet givit uttryck åt i ett

interpellationssvar i riksdagens andra kammare den 4 november 1958 anser

utredningen att det emellertid är önskvärt, att fångvårdens arbetsdrift i

möjligaste män anpassas så att den icke konkurrerar med den öppna arbetsmarknaden

om arbetstillfällen på områden där det råder sysselsättningssvårigheter.

Även om betydelsen av en sådan konkurrens enligt utredningen

icke bör överdrivas, måste det av hänsyn till den allmänna opinionen

anses vara en angelägen uppgift för fångvårdsstyrelsen att fortlöpande

pröva vilka åtgärder som utan eftergivande av vårdens krav kan vidtagas

för att ur nu ifrågavarande synpunkt anpassa fångvårdsdriften till rådande

arbetsmarknadsläge.

Vad härefter beträffar de allmänna principerna för en lämplig organisation

av arbetsdriften och den centrala ledningen av densamma erinrar utredningen,

att denna fråga varit föremål för sakkunnig teknisk bedömning

så sent som åren 1947—1948, då statens organisationsnämnd utförde sina

organisationsundersökningar vid fångvårdsanstalterna och fångvårdsstyrelsen.

Fångvårdsstyrelseutredningen har för sin del icke funnit anledning

att frångå de resultat till vilka organisationsnämnden därvid kommit, utom

såvitt angår antalet arbetsgrenar. Enligt organisationsnämnden borde antalet

begränsas till ett fåtal, i första hand snickeri- och mekaniskt verkstadsarbete.

Organisationsnämnden räknade med att detta skulle medföra viss

minskning av personalbehovet i fångvårdsstyrelsen. Förslaget avstyrktes

av bl. a. strafflagberedningen och interneringsnämnden under hänvisning

till straffverkställighetslagens föreskrift om att den intagne skall beredas

sysselsättning under beaktande av hans håg och fallenhet. Enligt fångvårdsstyrelseutredningen

kan det därutöver framhållas att ett någorlunda brett

register av yrkesgrenar är en förutsättning för att det över huvud taget skall

linnas något utrymme för en sådan anpassning av arbetsdriften efter rådande

marknadsläge som förut åsyftats. Utredningen uttalar att den nuvarande

ordningen med en tämligen starkt differentierad arbetsdrift, omfattande

förutom byggnadsarbete, jordbruk, arbetsterapi och olika arbetsgrenar

av industribetonad karaktär bör bibehållas.

Ett ytterligare spörsmål, som enligt utredningen inverkar på personalorganisationen

för arbetsdriften, är mekaniseringen av driften. Enligt utredningens

mening bör det icke förekomma att man inom fångvårdens arbetsdrift

i större utsträckning bibehåller manuellt arbete, som inom det fria

näringslivet övertagits av maskiner. Utredningen framhåller att det ur resocialiseringssynpunkt

får anses angeläget att arbetsförhållandena för de

intagna så långt möjligt och sålunda även i fråga om tekniska anordningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

liknar det fria arbetslivets förhållande. Vidare är det ett statsfinansiellt

intresse att arbetsdriftens överskott, som måste betraktas som ett icke ringa

bidrag till kostnaderna för den egentliga fångvården, blir så stort som

möjligt utan att det därför skall kunna bli tal om exploatering av fångarbetskraften.

Riktlinjen bör därför vara att arbetsdriften skall mekaniseras

i ungefär samma takt som motsvarande delar av det fria näringslivet.

Utredningen anser att man även vid utformningen av fångvårdsstyrelsens

personalorganisation på hithörande arbetsområde måste taga konsekvenserna

av denna utveckling. Härför talar inte endast fångbehandlingssynpunkter.

Fångvårdsstyrelsen måste nämligen därjämte i nu ifrågavarande hänseende

jämställas med ett affärsdrivande verk, som har att effektivt utnyttja

sin produktionsapparat.

Som framgår av det föregående har fångvårdsstyrelseutredningen icke ansett

sig böra föreslå några ändringar beträffande arbetsdriftens utformning.

Utredningen har icke heller funnit anledning frångå den nuvarande ordningen

i det hänseendet att den för arbetsdriftens centrala ledning avsedda

personalen är samlad på en särskild byrå inom fångvårdsstyrelsen, benämnd

arbetsbyrån.

Enligt 1955 års fasta personalorganisation för arbetsbyrån omfattar denna

förutom byråchef 1(1 befattningshavare. Inom fångvårdsstyrelsen har man

betecknat denna organisation som »ett litet huvud på en stor kropp». Utredningen

anför att denna beteckning har mycket fog för sig. Ett enskilt

företag med flera lusen arbetare och en årsomsättning på 25—35 miljoner

kronor arbetar självfallet med en betydligt större central organisation än den,

varöver fångvården disponerar för sin arbetsdrift. Och då är ändå att märka

att det enskilda företaget knappast skulle ha en så mångsidig produktion

som fångvårdens arbetsdrift och icke heller en sådan spridning av arbetskraften

över hela landet som råder inom denna. Arbetsbyrån måste dock enligt

utredningen anses ha lyckats förvånansvärt väl i sin uppgift att skaffa

arbete åt ett ständigt växande antal fångar. Som exempel härpå näinnes att,

ehuru fångantalet från 1952 till 1956 ökades med nära 900 personer, antalet

intagna som var sysslolösa på grund av arbetsbrist sjönk både absolut

och relativt från 190 eller 6,1 procent till 113 eller 2,8 pi-ocent.

Genom utredningens medverkan har arbetsbyrån i jämförelse med övriga

byråer sedan 1955 tillförts den största personalförstärkningen. Emellerlid

har icke heller den förstärkta organisationen visat sig tillräcklig för att

de eftersatta arbetsuppgifterna skall kunna ägnas erforderlig handläggning.

Bland sådana uppgifter nämner utredningen den fortlöpande planerings-

och utredningsverksamheten rörande nya arbetsuppgifter för arbetsdriften.

Utredningen påpekar, att bristen på personal härför varit särskilt

kännbar under del pågående organisationsskedet, som inneburit att ai’betsbyrån

belastats både med utredningar i arbetsdriftsfrågor åt fångvårdens

byggnadskommitté och organiserandet av arbetsdriften vid nya anstalter.

En annan eftersatt uppgift är den allmänna ekonomiska bedömningen av

arbetsdriften. Utredningen framhåller att det visserligen är väsentligare atl

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 7960

så många intagna som möjligt har ett godtagbart arbete än att verksamheten

går med största möjliga vinst. Men för statsverket är det ett intresse

alt även vinstsynpunkten blir i möjligaste mån tillgodosedd.

Byggnadsärenden

Fångvårdens byggnadsärenden omfattar enligt utredningens redovisning

till en början en grupp ärenden av planeringskaraktär. I sådana ärenden

sker utredningar angående nybyggnads-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten

i samband med förslag om inrättande av nya anstalter och utvidgning

eller modernisering av redan befintliga anstalter. Fn annan grupp av hithörande

ärenden innefattar sådana reparations- och underhållsarbeten som

utföres med medel från statens allmänna fastighetsfond eller från jordbruksdriften.

En tredje grupp byggnadsärenden avser sådana av statsmakterna

beslutade byggnadsföretag som Kungl. Maj:t uppdragit åt fångvårdsstyrelsen

att låta utföra.

I fråga om ärenden av planeringskaraktär anför utredningen

att fångvårdsstyrelsen ofta själv tar initiativ härtill på grund av styrelsens

allmänna instruktionsenliga åliggande att vidtaga eller hos Kungl.

Maj :t föreslå åtgärder som kan vara påkallade inom styrelsens verksamhetsområde.

Under den omdaning som erfordrats för att anpassa anstaltsväsendet

efter den moderna kriminalpolitikens krav har emellertid uppgiften

att planera erforderliga byggnadsföretag bedömts vara alltför omfattande

för att kunna ombesörjas av fångvårdsstyrelsen ensam. År 1954 tillkallades

därför den fångvårdsbyggnadsutredning, vilken år 1956 avlöstes av

fångvårdens byggnadskommitté. Denna kommitté har enligt sin instruktion

att framlägga utredning och förslag beträffande nybyggnadsföretag som

Kungl. Maj:t efter hand anvisar. Kommitténs uppdrag omfattar således endast

en del av fångvårdens byggnadsverksamhet. I övrigt ankommer denna

på fångvårdsstyrelsen, som givetvis också är oförhindrad att framlägga

egna förslag inom byggnadskommitténs verksamhetsområde i den mån styrelsen

så finner påkallat. Byggnadsärenden kan även uppkomma för styrelsen

genom särskilda uppdrag från Kungl. Maj :t. Samtliga på styrelsen ankommande

byggnadsärenden av förevarande slag handläggs inom administrativa

byrån i samråd med fångvårdsstyrelsens arkitekt.

Utredningen har beträffande nu berörda planeringsärenden i den mån de

ankommer på fångvårdsstyrelsen ej funnit anledning föreslå annan ändring

än att sådana ärenden i fortsättningen bör handläggas i samråd mellan

administrativa byrån samt lag- och utrcdningsbyrån. För dessa ärenden behöver

styrelsen såsom för närvarande ha en arktitekt till sitt förfogande. En

sådan anordning anses fullt tillräcklig så länge fångvårdens byggnadskommitté

svarar för flertalet nybyggnadsarbeten. Fångvårdsstyrelseutredningen

uttalar, att den för sin del saknar anledning att ingå på frågan huru

hithörande ärenden skall handläggas sedan byggnadskommittén upphört

med sin veiksamhet. Denna fråga torde i stället få behandlas av kommittén

själv i samband med avvecklingen av dess löpande uppgifter på detta område.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

21

Beträffande de ärenden angående reparations- och underhållsarbeten

som ingår i den andra gruppen av byggnadsärenden

anför utredningen, att fångvårdsstyrelsen har att handlägga dessa huvudsakligen

i sin egenskap av förvaltare av styrelsens delfond av statens allmänna

fastighetsfond. På denna fond redovisas ett 60-tal av fångvårdens

omkring 80 anstalter samt anstalts- och bostadsbyggnader på övriga anstalter.

Det på fonden bokförda byggnadsvärdet uppgår numera till något över

60 miljoner kronor. Utanför fastighetsfonden faller endast ekonomibyggnader

vid ett 20-tal jordbruksanstalter och kolonier, vilka underhålls med

jordbruksdriftens medel.

Enligt gällande föreskrifter för förvaltningen av statens allmänna fastighetsfond

åligger det fångvårdsstyrelsen bl. a. att på en generalplan, som

bör vara färdigställd före den 1 april varje år, upptaga under följande arbetsår

erforderliga underhålls- och ersättningsarbeten. För de årliga besiktningar

som erfordras för uppgörande av den föreskrivna generalplanen har

fångvårdsstyrelsen fr. o. m. den 1 juni 1958 anställt en byggnadsinspektör

mot ett arvode av 18 000 kronor för år. Denne har vidare bl. a. till uppgift

att biträda styrelsens arkitekt i arbetet med uppgörandet av generalplanen.

Sedan planer fastställts för samtliga anstalter utsändes de till styresman,

som bar att utföra arbeten i egen regi. Styresmännen får därvid i regel själva

avgöra i vilken omfattning arbetena skall utföras med anlitande av fångarbetskraft

eller av civil entreprenör. Utredningen upplyser att i genomsnitt

ett 40-tal intagna årligen sysselsätts med dylikt arbete.

Utredningen har funnit anledning till övexväganden i två hänseenden,

nämligen dels huruvida fångvårdsstyrelsen även i fortsättningen bör svara

för handläggning av frågor om underhåll och reparation av fångvårdens

byggnadsbestånd och dels om i sådant fall hithörande ärenden bör hänföras

till administrativa byrån eller till arbetsbyrån.

Utredningen erinrar att 1951 års fångvårdsulredning, 1947 års byggnadsstyrelseutredning

och 1954 års byggnadsbesparingsutredning föreslagit, att

den byggnadstekniska förvaltningen av fångvårdsanstalterna skulle överföras

till byggnadsstyrelsen. Även om motiveringen till utredningarnas förslag

är något skiftande är i allt fall enligt utredningen ett skäl gemensamt, nämligen

att fångvårdens undei-hålls- och reparationsfrågor skulle komma att i

större utsträckning bli föremål för sakkunnig bedömning och handläggning

än fångvårdens personalorganisation medgivit. Beträffande fångvårdsstyrelsens

inställning erinras, att styrelsen i sina yttranden över förslagen tillstyrkt

att byggnadsstyrelsen skulle övertaga ansvaret för underhållet av

fångvårdens byggnadsbestånd, dock med reservation för att fångvårdsstyrelsen

skulle få behålla möjligheten att sysselsätta de intagna med byggnadsarbete

samt alt medel skulle stå till styresmännens och styrelsens förfogande

huvudsakligen för utförande av brådskande reparationer i egen

regi.

Även inför fångvårdsstyrelseutredningen har anförts vissa betänkligheter

mot elt överförande till byggnadsstyrelsen av ansvaret för underhållet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

av fångvårdens fastigheter. Enligt utredningen hänför sig en av dessa betänkligheter

till frågan om det kan bli möjligt för byggnadsstyrelsen att bemästra

alla föreslagna arbetsuppgifter. Vidare har farhågor uttalats för att

denna styrelse av olika skäl skulle vara obenägen att anlita fångarbetskraft i

den utsträckning som ur fångvårdens synpunkt är påkallat. Ytterligare har

pekats på nödvändigheten av en central bedömning av de regelmässigt otillräckliga

underhållsmedlens användning. Slutligen har bl. a. hävdats att den

ifrågasatta omläggningen skulle leda till oklara befälslinjer.

Utredningen finner för sin del att de anförda betänkligheterna är något

överdrivna. Vid bedömandet av frågan huruvida byggnadsstyrelsen bör övertaga

ansvaret för underhållet av fångvårdens fastighetsbestånd är enligt utredningen

ytterligare att beakta att både byggnadsstyrelseutredningen och

byggnadsbesparingsutredningen starkt understrukit betydelsen av att underhållsarbeten

på statens fastigheter i största möjliga utsträckning koncentreras

så att den byggnadstekniska sakkunskapen på bästa sätt utnyttjas och

fastighetsunderhållet blir tekniskt tillfredsställande. Fångvårdsstyrelseutredningen

är för sin del icke övertygad om att nyssnämnda synpunkter skulle

vinna tillräckligt beaktande om underhållsfrågorna fortsättningsvis ligger

kvar hos fångvårdsstyrelsen och dess organ. Utredningen anser det fullt

tänkbart att man, om någon förändring i principfrågan nu icke äger rum,

framdeles kan bli nödsakad att ytterligare förstärka fångvårdsstyrelsens

och de regionala organens personalorganisation på detta område. Under sådana

omständigheter finner sig utredningen sakna anledning att frångå den

ståndpunkt som intagits av tidigare utredningar och även av fångvårdsstyrelsen

i sina yttranden över dessa utredningars förslag.

Så länge underhållsfrågorna kvarligger hos fångvårdsstyrelsen anser utredningen

att de bör hänföras till styrelsens administrativa byrå. Under

samma förutsättning föreslår utredningen att byrån tillföres en byggnadsinspektörst

jänst Ag 21 i stället för den nuvarande arvodesbefattningen.

En av utredningens ledamöter, biträdande överdirektören Anneli, har förklarat

sig icke kunna biträda utredningens ståndpunkt i fråga om överförandet

av ansvaret för underhållet av fångvårdens fastigheter till byggnadsstyrelsen

eller förslaget att fångvårdsstyrelsens byggnadsinspektörstjänst

skall upptagas endast såsom extra.

Vad slutligen angår den tredje gruppen av byggnadsärenden innefattande

de särskilda byggnadsföretag, vartill statsmakterna efter

förslag av fångvårdsstyrelsen eller fångvårdens byggnadskommitté anvisat

medel, framhåller utredningen att Kungl. Maj:t kan uppdraga antingen åt

byggnadsstyrelsen eller fångvårdsstyrelsen att utföra företagen. Då uppdraget

går till fångvårdsstyrelsen föreskrivs i regel att samråd skall ske med

byggnadsstyrelsen. I flertalet fall överlämnar fångvårdsstyrelsen åt arbetsbyrån

att utföra sådana arbeten. Sistnämnda arbeten utföres med fångarbetskraft.

Arbetsuppgifter som avser installation av elektricitet, värme, vatten

och sanitet utlämnas dock i regel till civila specialentreprenörer. Utredningen

upplyser att minst ett hundratal intagna varje år sysselsätts med

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

byggnadsarbete av nu ifrågavarande slag. På hösten 1958 utfördes ett 20-tal

dylika byggnadsföretag. Vidare sysslade man på arbetsbyrån med planering

av ytterligare lika många företag. Hela verksamheten omfattade företag fölen

sammanlagd kostnad av ca 7,5 milj. kronor.

Icke heller i fråga om denna av arbetsbyrån bedrivna byggnadsverksamhet

bör det enligt utredningens mening ske någon ändring. Utredningen betonar

att det ur vårdsynpunkt är av stor betydelse att möjlighet finnes att

i lämplig utsträckning hänvisa intagna till byggnadsarbete. Åtskilliga av

de intagna har före straffverkställigheten varit sysselsatta med sådant aibete

och kommer efter frigivningen att fortsätta därmed. Andra kan genom

att under straffverkställighet deltaga i byggnadsarbete erhålla en utbildning

som gör det lättare för dem att försörja sig efter frigivningen. Vid vissa

ungdomsanstalter utgör byggnadsarbete en särskild utbildningsgren.

Då nu ifrågavarande byggnadsverksamhet bedrives i syfte att bereda intagna

sysselsättning, bör den enligt utredningen även i fortsättningen administreras

av arbetsbyrån.

Klientelregistrering

I fångvårdsstyrelsen ingår, som förut nämnts, två arbetsenheter som huvudsakligen

sysslar med klientelregistrering, nämligen straffregistret och

centrala fångregistret. Därjämte förekommer inom styrelsen ytterligare ett

klientelregister avseende personer som erhållit villkorlig dom med övervak - ning.

Personalen på straff registret redovisas f. n. på administrativa

byrån, men dess verksamhet är enligt utredningen fullt självständig och hell

skild från verksamheten på denna byrå i övrigt. I fråga om arbetsuppgifterna

anför utredningen bl. a. följande.

Straffregistrets huvuduppgifter är att mottaga, granska och registrera

straffuppgifter samt att på rekvisition av domstolar, polismyndigheter och

vissa andra myndigheter samt enskilda som ämnar emigrera eller av annan

anledning kan visa sig behöva utdrag av straffregistret, expediera sådana

utdrag. Härjämte har straffregistret att inleverera omfattande och viktiga

uppgifter till den svenska rättsstatistiken.

Straffregistret är en av de arbetsenheter i fångvårdsstyrelsen vars arbetstryck

påverkas mest i samband med en stegring av fångantalet. Under

1949, då medeltalet intagna var 2 300, inkom omkring 11 600 straffuppgifter

samt expedierades omkring 33 300 utdrag. Under 1958 har medeltalet

intagna varit 4 300 eller omkring 85 procent mer än 1949, medan

antalet ut- och ingående expeditioner av nämnda slag uppgått till sammanlagt

95 460 eller omkring 110 procent mer än 1949. Den största ökningen

faller på de arbetskrävande utdragen angående personer som förekommer

i registret.

1949 bestod straffregistrets personal av sammanlagt 6 tjänstemän. Efter

tjänsteförändringar och personalförstärkningar av olika slag omfattade registrets

personal 1957 tillhopa 9 befattningshavare. I denna organisation

företog fångvårdsstyrelsen under 15)58 vissa omdispositioner. Någon förändring

av personalmängden skedde emellertid icke, varför straffregistrets

personaluppsättning vid utgången av 1958 ej var mer än 50 procent större

än 1949.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Utredningen anför, att den bristande överensstämmelsen mellan ökningen

av arbetsmängd och personal har varit så mycket mer betänklig som straffregistret

alltjämt har en mycket gammaldags uppläggning, som gör arbetet

tungrott. Ett annat förhållande som gör straffregistret särskilt känsligt för

ökningar i arbetsmängden är enligt utredningen att det författningsenligt

åligger straffregistret att expediera begärda utdrag senast dagen efter det

rekvisition inkommit. Till följd av dessa omständigheter har arbetsläget på

straffregistret varit brydsamt under hela den tid fångvåi-dsstyrelseutredningen

varit i verksamhet.

Med hänvisning till att det i uppdraget för den år 1956 tillsatta brottsregistreringsutredningen

ingår att överväga vilka möjligheter som finns att

samordna straffregistret och det hos kriminaltekniska anstalten förda registret

har fångvårdsstyrelseutredningen funnit sig icke böra framlägga

något definitivt förslag till omorganisation av straffregistret.

Utredningen har emellertid övervägt vilka åtgärder som skulle kunna vidtagas

för att underlätta arbetet utan föregripande av brottsregistreringsutredningens

slutliga organisationsförslag. Enligt vad fångvårdsstyrelseutredningen

under hand erfarit bär det icke synts föreligga något hinder mot att

rationalisera dels metoderna för framställning av straffregisterutdrag och

dels aktförvaringssystemet.

I förstnämnda hänseende har utredningen övervägt att föreslå omedelbar

övergång till ljuskopiering, varvid utredningen räknat med möjligheten att

gällande krav på arkivvärdighet skulle kunna upphävas. För att metoden

skall få avsedd effekt erfordras även att straffregistrets blanketter för

straffregisterutdrag revideras så att de blir ensidiga. Då utredningen bedömt

en sådan revision såsom utsiktslös, innan frågan om kriminalstatistikens

slutliga utformning avgjorts, har utredningen övergivit tanken på en omedelbar

övergång till fotokopiering. I stället förordar utredningen att metoden

med snabbkopiering övergångsvis kommer till användning. Även denna

metod förutsätter ett upphävande av arkivvärdighetskravet. Enligt utredningens

mening torde eu sådan åtgärd icke vara ägnad att inge betänkligheter,

då utdragen grundar sig på ett register som är upprättat på arkivvärdigt

papper och förvaras på betryggande sätl. Utredningen beräknar att

en snabbkopieringsapparat på ett år skulle medföra en kostnadsbesparing

som betydligt överstiger både anskaffningskostnaden och årets driftskostnader.

Sedan nya, ensidiga blanketter fastställts, kan man övergå till en i

längden driftsbilligare ljuskopieringsmaskin.

lieträffande aktförvaringssystemet upplyser utredningen att registeraiklerna

nu förvaras i kartonger med 100 akter i varje kartong. Flertalet kartonger

väger omkring 6 kilogram. Varje dag måste ett par hundra kartonger

tagas fram och sättas tillbaka på sina platser. En del av kartongerna är

placerade på hyllor med en höjd av 2,5 respektive 3 meter över golvet.

Utredningen framhåller att en omläggning av förvaringsanordningarna

för registerakterna till plåtskåp med lådor för hängmappar eller något liknande

system måste vara till fördel var straffregistret än kommer att förläggas.

Kostnaderna för en sådan omläggning kan visserligen antagas bli

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

25

tämligen stora men dels är det fråga om engångskostnader och dels kan

även dessa i längden beräknas medföra en betydande årlig besparing.

Under tiden intill föreslagna rationaliseringsåtgärder hinner genomföras

bör straffregistret enligt utredningen erhålla ytterligare personalförstärkningar.

Registret bör vidare redovisas som en självständig enhet inom styrelsen.

Slutligen anför utredningen i detta sammanhang, att utredningen erhållit

det intrycket att en bättre samordning av verksamheten på centrala fångregistret,

straffregistret och avdelningen för strafftidsberäkning sannolikt

skulle kunna åstadkommas. Utredningen anser att detta spörsmål vid tillfälle

bör göras till föremål för överläggning mellan den av utredningen föreslagna

lag- och utredningsbyrån samt socialbyrån och straffregistret.

1 fråga om centrala fångregistret, vilket tillhör sociala byrån

och inrättades år 1938, framhåller utredningen att registret väsentligt utvidgats

främst i samband med räjongsystemets genomförande. Vidare har

registret i snabbt ökad omfattning utnyttjats såväl av fångvårdsstyrelsen

som av andra myndigheter såsom upplysningskälla vid undersökningar av

olika slag rörande brottslighet, kriminalvårdsklientelets beskaffenhet m. m.

Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Under år 1953 mottog registret 1 800 akter rörande frigivna och under år

1957 över 9 000 akter.

För närvarande inkommer dagligen till centrala fångregistret mellan 20

och 50 personakter. För att utlåningsverksamheten, som har ungefär samma

omfattning, skall kunna fungera tillfredsställande måste varje nyinkommen

akt redan inkomstdagen granskas, gallras och insorteras i aktsamlingen.

Vid granskningen undersöks om akten innehåller någon dom, som icke

befordrats till verkställighet, och kontrolleras att icke någon av de viktigare

handlingarna saknas. Gallringen har huvudsakligen till uppgift att

göra akternas innehåll lättillgängligt och att nedbringa utrymmesbehovet

för aktsamlingen.

På centrala fångregistret utföres även klientelutredningar och statistiska

undersökningar, som erfordras för fångvårdsstyrelsens verksamhet eller begärts

från justitiedepartementet, riksdagsutskott, kommittéer in. fl.

Till centrala fångregistret överlämnas vidare förfrågningar från domstolar,

militära och andra myndigheter samt personundersökare och enskilda

personer rörande de registrerades personliga förhållanden. Sådana förfrågningar

innefattar ej sällan besvärliga sekretesspörsmål.

Centrala fångregistret utnyttjas i stor utsträckning både av straffregistret

och av den personal som sysslar med strafftidsberäkning. Det är därför av

betydelse för de enskildas rättssäkerhet att uppgifterna i centrala fångregislret

är fullständiga och korrekta.

Även i fråga om delta register finner utredningen alt personalförstärkning

erfordras. Enligt utredningens förslag skall del liksom nu tillhöra

sociala byrån.

Beträffande registret över villkorligt do in d a anför utredningen,

alt detta register tillkom den 1 januari 1944, då 1939 års lag om

villkorlig dom trädde i kraft. Registret har därefter berörts i samband med

olika tidigare utredningar och dess slopande bar även varit ifrågasatt. Utredningen

framhåller att fångvårdsstyrelsen genom registret iir i stånd afl

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

lämna icke oväsentliga bidrag till den officiella rättsstatistiken. Härtill kommer

att registret erbjuder ett värdefullt material för kriminologisk forskning,

vilket material med den nu använda arbetsmetoden hopsamlas genom

ett minimum av arbete men som varken nu eller efter ett genomförande

av kriminalstatistikutredningens förslag kan utan åtskilligt besvär uppbringas

på annat håll. Något slopande av detta register bör därför icke

komma i fråga. Enligt utredningens förslag bör det alltjämt handhas av

sociala byrån.

Fångvårdsstyrelsens personalorganisation

Vidtagna tillfälliga personalförstärkningar

Fångvårdsstyrelseutredningen anför, att utredningen, som tillsattes i oktober

1955, snart fann att personalförstärkningar erfordrades i olika hänseenden.

Med anledning härav anmälde utredningen bl. a. i skrivelse den 12

mars 1956 till chefen för justitiedepartementet att det med hänsyn till arbetsbelastningen

på styrelsens högre tjänster borde till verkschefens förfogande

ställas en befattningshavare med uppgift att biträda med överdirektörsgöromål

samt att byråchefstjänsterna på administrativa byrån och socialbyrån

borde dubbleras. Vidare hemställde utredningen att den person

som kunde komma att utses till biträdande överdirektör jämväl skulle förordnas

till ledamot av utredningen. Dessa förslag bifölls av Kungl. Maj:t

enligt beslut den 20 och den 27 april 1956.

Av vad utredningen anfört framgår vidare, att utredningen sedan den

fått ytterligare inblick i fångvårdsstyrelsens arbetskraftsproblem — utredningens

sekreterare har tidvis tjänstgjort som byråchef i styrelsen — medverkat

till ytterligare tillfälliga personalförstärkningar avseende huvudsakligen

amanuens- och biträdespersonal. Vidare har fångvårdsstyrelsens anslagspost

till vikarier och tillfällig arbetshjälp under utredningstiden uppräknats

med 60 000 kronor, varjämte fångvårdsstyrelsen själv under samma

tid, bl. a. med anlitande av den förstärkta vikariemedelsposten i olika

hänseenden utökat sin personal.

Inberäknat nämnda personalförstärkning hade fångvårdsstyrelsens personalorganisation

vid utgången av år 1958 följande omfattning:

I

II

III

S:a

Verksledningen ... ..................................

1

1

2

Administrativa byrån (utom straffregistret) .. ........

197*

5

3

277*

Straffregistret ......................................

7

2

9

Socialbyrån (utom de centrala nämndernas kanslier)...

17

4

21

Interneringsnämndens kansli ..........................

4

4

Ungdomsfängelsenämndens kansli.....................

27*

1

37*

Arbetsbyrån.........................................

167*

5

2

237*

Summa

677*

18

5

907*

Kolumn I avser 1955 års fasta personalorganisation; kolumn II av Kungl, Maj: t medgivna

personalförstärkningar; kolumn III av fångvårdsstyrelsen anordnade personalförstärkningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Såsom framgår av de såsom bilaga till detta protokoll redovisade sammanställningarna

för styrelsens nuvarande personalorganisation, utredningens

och fångvårdsstyrelsens förslag till ändringar samt den av mig

förordade organisationen har fångvårdsstyrelsen under tiden fram till den

1 januari 1960 tillförts ytterligare tillfälliga personalförstärkningar.

Verksledningen

Chefstjänsten i fångvårdsstyrelsen är för närvarande en överdirektörsbefattning

Bo 5.

Utredningen anför att fångvården under det senaste decenniet kraftigt

utvidgats både till följd av tillväxten av kriminalvård sklientelet och på

grund av lagstiftarnas strävanden mot en mer differentierad behandling av

detta klientel. Utbyggnaden av organisationen för både sluten kriminalvård

och kriminalvård i frihet pågår alltjämt. Även själva fångvårdsstyrelsen

har under detta utvecklingsskede erhållit en större organisation och

vid bifall till utredningens förslag skulle den komma att omfatta omkring

dubbelt så många tjänstemän som enligt 1949 års organisation. Den moderna

fångvården innefattar ett rikt fasetterat arbetsområde och av dess ledning

kräves sålunda sociala, juridiska, administrativa och industritekniska bedömanden.

Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen funnit det motiverat

att fångvårdsstyrelsens chefstjänst ändras till en generaldirektörstjänst, vilken

lämpligen bör placeras i Bp 6.

Enligt den nuvarande fångvårdsinstruktionen gäller att, om verkschefen

är förhindrad att utöva sina åligganden och vikarie ej förordnas för honom,

den till utnämningen äldste byråchefen skall fungera som ställföreträdande

verkschef.

Utredningen förordar att även i detta hänseende en omläggning sker därhän,

att såsom verkschefens ställföreträdare skall tjänstgöra den byråchef

som Kungl. Maj :t efter anmälan av verkschefen förordnar därtill. På ställföreträdaren

bör jämväl ankomma att i den utsträckning verkschefen bestämmer

biträda denne med utövningen av hans ämbete.

Fångvårdsstyrelsens sakkunniga

Av den föregående framställningen framgår att fångvårdsstyrelsen enligt

gällande föreskrifter i två olika sammanhang skall vara förstärkt med

utomstående sakkunniga, nämligen dels vid handläggningen av ärenden

enligt 84 § verkställighetslagen och lagen om villkorlig frigivning och dels

vid handläggningen av vissa organisationsfrågor in. in. I vartdera fallet

är det fråga om två sakkunniga. I det förra fallet bildar de sakkunniga jämle

styrelsen i övrigt den s. k. förstärkta fångvårdsstyrelsen. De sakkunniga

i det senare fallet benämnes fångvårdsfullmäktige. Den ene av dessa

skall besitta social och den andre statsfinansiell sakkunskap.

Utredningen anför att vid ett genomförande av utredningens förslag till

decentralisering av åtskilliga av de ärenden som nu ankommer på den s. k.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

förstärkta fångvårdsstyrelsen arbetsuppgifterna för denna sammansättning

av styrelsen kommer att kraftigt minskas. I fråga om fullmäktigeinstitutionen

torde vidare kunna ifrågasättas om icke inom fångvårdsstyrelsen liksom

i de centrala verken i allmänhet statsfinansiell sakkunskap får anses i

tillräcklig utsträckning finnas företrädd bland verkets chefspersonal. Å

andra sidan är det ur olika synpunkter önskvärt att utomstående sakkunniga

även i fortsättningen deltager i handläggningen av vissa av de ärenden

som nu kräver närvaro av fångvårdsfullmälctige. Enligt utredningen synes

detta önskemål lämpligen kunna tillgodoses på det sättet att man för alla

slag av ärenden, vilka bör handläggas i närvaro av utomstående sakkunniga,

såsom sådana utnyttjar samma personer.

Utredningen föreslår därför, att de sakkunniga i förstärkta fångvårdsstyrelsen

samt fångvårdsfullmäktige ersättes med två sakkunniga, som skall

inträda som ledamöter av styrelsen vid handläggning av dels ärenden angående

besvär över anstaltsnämnds beslut i frågor, som decentraliserats

från förstärkta fångvårdsstyrelsen, och ärenden om åtgärd mot villkorligt

trigiven och dels av ärenden, som avser liandhavandet av fångvården eller

organisationen inom fångvårdsstyrelsens verksamhetsområde och som är

av principiell eller eljest av större betydelse.

Utredningen anser att för dessa sakkunniga lämpligen kan uppställas

samma kompetenskrav som nu gäller för de sakkunniga i förstärkta fångvårdsstyrelsen.

Även om det icke uttryckligen föreskrives att en av dem

skall vara kvinna, framstår det för utredningen som önskvärt att så icke

alltför sällan blir fallet.

Lag- och utredningsbgrån

Som framgått av den föregående redogörelsen föreslår utredningen att eu

ny byrå, lag- och utredningsbyrån, inrättas med uppgift bl. a. att handlägga

ärenden av allmänt rättslig natur samt svara för sådana utrednings- och

planeringsuppgifter, vilka bör ombesörjas av det centrala kriminalvårdsorganet,

däri inbegripet bl. a. prognoser angående den framtida omfattningen

av kriminalvårdsklientelet.

Förutom byråchef föreslås byrån bestå av en utredningssektion och en

ombudsmannasektion.

På byråchefen, för vilken föreslås en ny byråchefstjänst Be 1, skall ankomma

att följa utvecklingen av kriminalvården inom och utom landet,

sörja för att uppslag till förbättringar av olika slag blir undersökta och

verka för att de eventuellt även blir prövade i den svenska kriminalvården.

Han skall vidare biträda styrelsen med utarbetande av förslag till sådana

principiella eller praktiska reformer som synes ägnade att öka kriminalvårdens

effektivitet samt bereda och föredraga ärenden angående viktigare författningar

på fångvårdens område, ärenden rörande sådana cirkulär och

rundskrivelser av författningskaraktär som utfärdas av fångvårdsstyrelsen

ävensom remisser från Kungl. Maj:t och justitiekanslers-, justitieombuds
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960 29

manna- och militieombudsmannaämbetena i ärenden av allmän eller juridisk

natur.

Med hänsyn till beskaffenheten av de för byrån avsedda uppgifterna bör

man för byråchefstjänsten söka förvärva en person med erfarenhet av såväl

domstols- som förvaltningsverksamhet. Även erfarenhet av utredningsarbete

bör vara en merit och i vissa fall kunna ersätta förvaltningstjänstgöring.

Utredning ssektionens chef, vilken skall vara fångvårdsstyrelsens organisationsföredragande,

bör ha till huvuduppgifter att handlägga allmänna

ärenden angående fångvårdens anstalts- och personalorganisation, svara

för allmänna rationaliseringsinitiativ samt utarbeta fångvårdsstyrelsens förslag

till anslagsäskanden. Befattningshavaren, för vilken avses den nuvarande

byrådirektörstjänsten Ae 24 på administrativa byrån, bör ha en självständig

ställning. Med hänsyn härtill samt till omfattningen och den kvalificerade

beskaffenheten av hans uppgifter föreslås att tjänsten uppföres

som byrådirektör Ao 26.

Utredningssektionen bör vidare omfatta en förste byråsekreterare Ae 23

med uppgift att upprätta prognoser beträffande den framtida omfattningen

av kriminalvårdsklientelet och andra sammanställningar av utredningskaraktär,

redigera fångvårdsstyrelsens årsberättelse, utarbeta översikter

över driftskostnaderna vid olika anstalter m. m. samt ett kanslibiträde Ag 7

med uppgift att biträda förste byråsekreteraren med statistiska räknearbeten

m. m.

På ombudsmannasektionen bör handläggas ombudsmannaärenden — disciplinärenden,

inkassoärenden, uppvaktningar inför domstolar, rättsärenden

rörande fångvårdens fastigheter samt skadeståndsärenden m. m. Till sektionen

bör föras den nuvarande tjänsten på administrativa byrån som förste

byråsekreterare och ombudsman Ao 21. Med hänsyn till arbetsuppgifternas

kvalificerade beskaffenhet föreslås att tjänsten uppflyttas till Ao 23.

Sektionen bör vidare tillföras ett kanslibiträde Ag 7 med uppgift att biträda

vid handläggningen av enklare rättsärenden, bevakning av fatalietider in. m.

Slutligen upptages utanför sektionsindelningen ett biträde i reglerad befordringsgång

för skrivgöromål åt byrån i dess helhet.

Administrativa byrån

Enligt utredningens förslag skall, sedan till den nya lag- och utredningsbyrån

hänförts allmänna organisationsärenden, ombudsmannaärenden och

ärenden rörande anslagsäskanden, återstående administrativa uppgifter

utom klientelregistrering ankomma på administrativa byrån.

Med hänsyn till ärendenas beskaffenhet föreslås att byrån skall bestå av

en allmän sektion, en personalsektion och en kameral sektion.

Till allmänna sektionen bör .hänföras andra anslagsärenden än anslagsäskanden.

På sektionen bör även handläggas de på administrativa byrån ankommande

centralupphandlingsärcndena, vilka icke ombesörjs av kamre
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

råren. Vidare bör på sektionen handläggas ärenden angående underhåll och

andra förvaltningsärenden beträffande fångvårdens fastigheter samt vissa

uppgifter i fråga om registrering och förvaring av handlingar.

För sektionschefsposten föreslås en förste byråsekreteraretjänst Ae 21,

varvid en amanuenstjänst i den nuvarande organisationen utgår.

På allmänna sektionen bör vidare upptagas den byggnadsinspektör Ag 21,

som utredningen vid behandlingen av byggnadsärendena föreslagit skola

tillföras fångvårdsstyrelsen.

För sektionen bör vidare inrättas en ny kansliskrivaretjänst Ao 10. Innehavaren

skall ha till uppgift att bl. a. biträda med dispositionsbokföring beträffande

anslag till underhålls-, reparations- och annan byggnadsverksamhet.

Kansliskrivaren bör därjämte, som framgår av det följande, avses för

visst biträde åt personalsektionen.

Till allmänna sektionen bör slutligen föras byråns nuvarande registreringspersonal

omfattande en kansliskrivare (registrator) Ao 10 och ett biträde

i reglerad befordringsgång. Härvid har utredningen, som rekommenderar

viss omläggning i begränsande syfte av styrelsens system för diarieföring

och aktförvaring, utgått från att registratorn alltjämt skall handha

den centrala postöppningen samt utåt intaga ställningen som verksregistrator

och kommissionär,

På personalsektionen förutsättes skola handläggas personalärenden rörande

styrelsen, de centrala nämnderna, skyddskonsulentorganisationen och

fångvårdsanstalterna. För dessa ärenden finns i styrelsens nuvarande fasta

organisation endast två tjänster på liandläggningsplanet nämligen en byrådirektörstjänst

och en förste byråsekreteraretjänst på kanslisektionen. Dessa

tjänster, vilka jämväl är avsedda för viktiga och omfattande uppgifter

såsom organisationsärenden resp. ombudsmannaärenden, har som framgår

av det föregående föreslagits överförda till lag- och utredningsbyrån.

Med hänsyn härtill föreslås att för posten som personalsektionens chef

inrättas en förste byråsekreteraretjänst Ae 23, vars innehavare skulle ha

till uppgift att föredraga och efter delegation besluta i enskilda personalärenden.

Till dennes förfogande bör för beredning av större och tidsödande ärenden

finnas en amanuens, vilken emellertid är avsedd att i stort sett lika fördela

sin tjänstgöring mellan personalsektionen och allmänna sektionen.

Vidare föreslås inrättande av två kansliskrivaretjänster Ae 10. Av befattningshavarna

skall den ene ha till uppgift att uppsätta beslut om förordnanden,

uppgöra meritsammanställningar samt ombesörja kontakten med

linjens personal in. fl. och den andre att fortlöpande föra tjänsteförteckningar

samt handha matrikelföring, personalredovisning, personalstatistik

in. in.

Härvid räknas med att för ärenden angående löneklassplaceringar och

löneklassuppflyttningar skall utnyttjas den kansliskrivare på allmänna sektionen,

vilken enligt det föregående skall slå till förfogande även för personalsektionen.

Syftet med utredningens förslag att två tjänster — eu amanuenstjänst

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

31

och en kansliskrivartjänst — delvis skall utnyttjas inom både personalsektionen

och allmänna sektionen är bl. a. att ge dessa arbetsenheter en större

elasticitet ifråga om arbetskraften vid tillfälliga ökningar av sektionernas

arbetstryck.

Beträffande arbetsuppgifterna för kameralsektionen har utredningen funnit

att vissa jämkningar bör genomföras i det praktiska förfarandet såvitt

avser förekommande bokförings-, kassa- och redovisningsgöromål.

Enligt rådande arbetsfördelning har kamreraren att i icke ringa utsträckning

handlägga centrala upphandlingsärenden. Denna anordning anses böra

bibehållas. Med hänsyn härtill samt i betraktande av den betydande utvidgning

som fångvården genomgått sedan kamrerarens löneställning senast prövades

och jämväl hans självständiga ställning bör tjänsten uppflyttas från

Ao 21 till Ao 23.

Sektionen föreslås därutöver omfatta en bokhållare Ae 15 med uppgift

bl. a. att svara för intern kontroll av anstalternas räkenskaper samt i övrigt

biträda med kamrerargöromål, en kansliskrivare (kassör) Ao 10 som skall

ombesörja kassarörelsen m. m., en kontorist Ae 9 för avlöningsuträkning

in. m. beträffande styrelsens, de centrala nämndernas och skyddskonsulentorganisationens

tjänstemän (sammanlagt omkring 200), ett kanslibiträde

Ao 7 med uppgift att handha styrelsens egen bokföring samt att biträda

med granskningen av anstalternas räkenskaper samt slutligen två biträden

i reglerad befordringsgång för bokföringsarbete och speciella skrivgöromål

m. m.

Straff registret

Som förut anförts har utredningen ansett att straffregistret på grund av

sina från fångvårdsstyrelsen i övrigt klart avgränsade uppgifter bör redovisas

som en självständig arbetsenhet. Utredningen har dock i avbidan på

att frågan om var straffregistret skall vara förlagt blir slutgiltigt löst avstått

från att framlägga några definitiva förslag om registrets tekniska anordningar

och dess personalorganisation.

Emellertid har utredningen, som funnit att vissa rationaliseringsåtgärder

avseende dels metoderna för framställning av straffregisterutdrag och dels

aktförvaringssystemel bör vidtagas tills vidare ansett att straffregistret under

tiden intill dessa åtgärder hinner genomföras bör erhålla personalförstärkningar.

Utredningens förslag härom upptar en kansliskrivaretjänst Ag 10 samt

två tjänster som kanslibiträde Ag 7 resp. expeditionsvakt Ag 7. Samtidigt

framhålles att, om straffregistrets arbetsuppgifter skulle komma att öka,

ytterligare personal erfordras.

Socialbyrån

Enligt utredningens förslag skall socialbyråns personal liksom nu vara

sammanhållen på eu juridisk sektion och eu vårdsektion. Även personalen

på centrala fångregistret skall alltjämt tillhöra socialbyrån.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Till juridiska sektionen bör hänföras ärenden angående verkställbarhetskontroll

av straffdomar samt strafftidsberäkning.

Behovet av personal för dessa båda ärendegrupper beräknas till en förste

byråsekreterare Ao 23 med uppgift att svara för strafftidsberäkning i svårare

fall, en förste byråsekreterare Ao 21, som skall svara för straffdomars

befordran till verkställighet samt att biträda med strafftidsärenden av kvalificerad

art, en amanuens för handläggning av enklare ärenden angående

strafftidsberäkning, en kansliskrivare Ao 10, som skall vara sektionens registrator

samt biträda i ärenden angående straffdomars befordran till verkställighet,

ett kanslibiträde Ae 7 för uppgifter i samband med strafflidsberäkning

samt två och ett halvt biträden i reglerad befordringsgång.

I fråga om vårdsektionen, där alla ärenden angående egentlig kriminalvård

bör förläggas, föreslås inrättande av eu ny byrådirektörstjänst Ae 24.

Befattningshavaren skall vara sektionschef samt handlägga ärenden angående

kriminalvård i frihet, bistå skyddskonsulentorganisationen med råd och

anvisningar, varvid han med jämna mellanrum bör besöka de olika skyddskonsulentdistrikten,

samt handlägga ärenden angående åtgärd mot villkorligt

frigiven m. in.

För handläggning av ärenden angående sluten kriminalvård, innefattande

bl. a. intagnas undervisning och fritidssysselsättning, bör finnas en förste

byråsekreterare Ao 23. Denne skall även ha till uppgift att svara för personalutbildningen

och att föredraga nådeärenden.

På sektionen bör vidare upptagas den av utredningen föreslagna psykologtjänsten

Ag 23 för ledningen av den gruppterapeutiska försöksverksamheten.

I övrigt beräknar utredningen en amanuens, vilken skall biträda förste

byråsekreteraren med rutinärenden m. m., ett kanslibiträde Ao 7 med uppgift

att biträda byrådirektören samt föra registret över villkorligt dömda,

och slutligen ett kanslibiträde Ag 7 med uppgift att biträda i ärenden angående

intagnas undervisning in. m. samt personalutbildning.

Denna organisation erfordras enligt utredningen så länge kriminalvårdsklientelet

har den omfattning som förekommit under 1958. Skulle en icke

alltför obetydlig ökning inträffa torde ytterligare personal på amanuens- och

biträdesplanet erfordras. Om av utredningen föreslagen decentralisering av

ärenden till anstaltsnämnderna icke i allt väsentligt genomföres och fångvårdsstyrelsen

icke befrias från att avge yttrande i flertalet nådeärenden

kommer den föreslagna organisationen icke heller att förslå.

I fråga om personalen på centrala fångregistret upplyser utredningen att

en amanuens på den nuvarande vårdsektionen, vilken tillagts uppgiften att

utöva tillsyn över registret, i själva verket fått ägna hela sin ordinarie tjänstetid

åt planerings- och personalfrågor samt handledning av personalen

ävensom handläggning av de svårare ärendena på registret. Enligt utredningens

mening kan det inte råda något tvivel om att centrala fångregistret

bör återfå en amanuenstjänst som indrogs i samband med 1955 års omorganisation

av styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Med hänsyn till ökningen av arbetsuppgifterna föreslås därjämte, att biträdespersonalen

förstärkes med två tjänster i reglerad befordringsgång.

Arbetsbyrån

Arbetsbyrån är f. n. organiserad på en allmän sektion, en verkstadssektion,

en byggnadssektion och en jordbrukssektion. Liksom i fråga om byråns

arbetsuppgifter har utredningen icke funnit någon ändring påkallad i

denna indelning.

I allmänna sektionen ingår nu två förste byråsekreteraretjänster A 23,

varav en ordinarie och en extra. Anledningen härtill är att utredningen funnit

det nödvändigt att utverka dubblering av den ordinarie tjänsten såsom

ett provisorium under utredningstiden. Utredningen anser att man på

längre sikt torde kunna göra en sådan arbetsfördelning mellan tjänsterna

att den senast inrättade kan placeras i lönegrad 21. Tjänsten föreslås därjämte

uppförd som extra ordinarie.

Vidare bör till allmänna sektionen återföras en förste byråingenjörstjänst

Ae 23 som år 1949 tillförts sektionen för allmänna rationaliseringsuppgifter

men som sedan längre tid kommit att helt utnyttjas tör verkstadssektionen.

Samtidigt föreslås ordinariesättning av tjänsten. Genom nämnda åtgärder

torde det få anses sörjt för arbetsbyråns normala behov av personal för planerings-

och utredningsuppgifter.

För de speciella organisationsuppgifter som åvilar arbetsbyrån i samband

med tillkomsten av nya verkstäder eller annan mer omfattande utvidgning

av arbetsdriften bör den av fångvårdsstyrelsen nu praktiserade metoden att

förtidsanställa respektive arbetsdriftschefer och placera dem på arbetsbyrån

med uppgift att svara för erforderliga förberedelsearbeten få tillämpas

även fortsättningsvis.

Beträffande biträdespersonalen på allmänna sektionen räknar utredningen

med en kansliskrivare Ao 10 och ett halvtidsanställt biträde för sektionens

debiteringsdetalj, ett kanslibiträde Ao 7 för registreringsuppgifter samt

tre biträden i reglerad befordringsgång för sektionens skrivcentral.

Efter den ansvällning av arbetsdriften som ägt rum under det sista decenniet

har chefen för verkstadssektionen erhållit en alltmer självständig

ställning. Med hänsyn härtill bör för denne inrättas en förste byråingenjörstjänst

i lönegrad Ao 23 i stället för den nuvarande tjänsten i lönegrad Ae 21.

Under sektionschefen bör liksom nu finnas ett antal arbetsgrenschefer för

verkstadsdriften.

Enligt utredningen bör av de tjänstemän, som skall svara för den centrala

ledningen av snickeri- och mekaniska verkstäder, krävas teknisk utbildning.

Arbetsgrenschefen för snickeriverkstäderna bör såsom i gallande

organisation vara byråingenjör Ao 19. Då samma löneställning böi tillkomma

arbetsgrenschefen för de mekaniska verkstäderna föreslås alt en

nu befintlig ingenjörstjänst utbytes mot en byråingenjörstjänst Ae 19.

Vad beträffar övriga arbetsgrenschefer bör man liksom f. n. kunna anlita

8 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 87

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

omväxlande tekniker och ekonomer. Utredningen föreslår att man i fråga

om lönesättningen för dessa befattningar tillämpar ett system som innebär

att man anger alternativa tjänstetitlar och »högstlönegrad». Tjänstebenämningen

bör därvid vara byråsekreterare, byråingenjör eller assistent

och högsta tillåtna lönegrad Ae 19. Denna anställningsform bör även kunna

komma i fråga för andra befattningshavare på sektionen.

Utredningen uppskattar arbetsbyråns nuvarande behov av dylika tjänstemän

till sex, varav en bör vara arbetsgrenschef för finkonfektion och en för

grovkonfektion och terapiarbeten, en behövs som biträde åt de båda arbetsgrenscheferna

på konfektionsområdet och en som biträde åt arbetsgrenscheferna

för snickeri och mekanik, en bör svara för plastverkstäderna och

ärenden angående tapetserararbeten, varjämte hos en slutligen bör samlas

ärenden angående bokbinderi, tryckeri, kartongarbeten och tvätt.

För upphandling samt ärenden angående arbetspremier och statistik

m. m., vilka uppgifter beräknas kräva två befattningshavare, synes man

däremot kunna bibehålla amanuenstjänster.

I fråga om byggnadssektionen föreslår utredningen att för sektionschefen,

med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och kvalificerade beskaffenhet,

inrättas en förste byråingenjörstjänst Ao 21 i stället för den nuvarande

byråingenjörstjänsten Ae 19.

Som sektionens byggnadskontrollanter tjänstgör f. n. två förste yrkesmästare

A 13, vilka avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag. Utredningen

föreslår att dessa tjänster ersättes med två på styrelsens stat uppförda

byggnadskontrollanttjänster A 17, varav en upptages som ordinarie

och en som extra ordinarie.

Vad slutligen beträffar jordbrukssektionen består denna f. n. av en förste

byråinspektör Ao 23 och en amanuens, båda med agronomutbildning. Utredningen

har icke funnit anledning att föreslå någon ändring i denna sammansättning.

Utredningen upplyser, att arbetsbyråns chef —- vilken numera avgått med

ålderspension — påyrkat ytterligare personalförstärkningar, varvid han

bi. a. hävdat att utredningens förslag ej innebär annat än att man i huvudsak

inhämtar den eftersläpning i fråga om personaltillgång som uppkommit

genom den av yttre omständigheter föranledda arbetsökningen.

Utredningen framhåller häremot att den icke ansett sig f. n. kunna tillstyrka

större personalorganisation för arbetsbyrån. Skulle anspråken på

personal stiga snabbare än utredningen beräknat torde behovet böra få tillgodoses

bl. a. genom anlitande av den medelsreserv som utredningen föreslår.

Vissa biträdes- samt expeditionsvaktsgöromål

Utöver förut redovisad biträdespersonal bör enligt utredningens mening

särskild sådan ställas till chefstjänstemännens förfogande för sekreterareuppgifter

in. m.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

Utredningen föreslår att dels till verkschefens förfogande ställes ett kanslibiträde

Ag 7 med uppgift att vara dennes handsekreterare och dels de olika

byråerna tillföres var sin kanslibiträdestjänst Ag 7 utom sektionsindelningen

att helt eller delvis utnyttjas för sekreterargöromål åt en eller ett par

chefstjänstemän på respektive byrå. I fråga om lag- och utredningsbyrån

skall kanslibiträdet ha till uppgift att vara byråregistrator samt sekreterare

åt byråchefen och byrådirektören. Kanslibiträdet på administrativa byrån

bör tjänstgöra som sekreterare åt byråchefen och förste byråsekreteraren

på allmänna sektionen. Kanslibiträdet på socialbyrån bör vara byråregistrator

och byråchefens sekreterare. Med hänsyn till den omfattande

affärskorrespondens som förekommer på arbetsbyrån bör man på kanslibiträdet

ej lägga annan uppgift än att vara sekreterare åt byråchefen.

I fråga om den till administrativa byrån anslutna gemensamma skrivcentralen

samt den under samma byrå redovisade gemensamma expeditionsvakts-

och telefonistpersonalen föreslår utredningen att den nuvarande

förste expeditionsvaktstjänsten Ao 8 med hänsyn till arten och omfattningen

av arbetsuppgifterna ersättes med en tjänst för materialförvaltare

Ao 9 samt att en extra expeditionsvakttjänst Ag 7 uppföres som extra ordinarie.

I övrigt förutsättes ingen ändring i förhållande till nuvarande personalorganisation.

Vikariemedel m. m.

Enligt utredningen förekommer sommartid icke någon särskilt stor minskning

av arbetsbelastningen i fångvårdsstyrelsen. Detta har blivit än mer påtagligt

sedan fångvårdsdirektörerna erhållit befogenhet att i vissa fall under

högbeläggningstid medge anstånd med verkställighet av straff, i vilka

fall verkställigheten i regel förläggs till sommarmånaderna. På grund härav

torde styrelsen i regel icke kunna underlåta att förordna vikarier för tjänstemän

som åtnjuter semester eller annan ledighet vare sig under sommaren

eller än mindre under övriga delar av året. Med hänsyn härtill bör styrelsens

vikariemedel beräknas på sådant sätt, att styrelsen erhåller möjlighet

att för varje tjänsteman förordna vikarie under den tid tjänstemannen äger

rätt till helt eller delvis kostnadsfri ledighet. Då denna tid i genomsnitt

uppgår till väsentligt mer än sex veckor eller sålunda mer än en åttondel

av ett år, bör styrelsens vikariemedel beräknas till belopp som motsvarar

minst en åttondel av styrelsens anslag till avlöningar till ordinarie och ickeordinarie

personal.

Härutöver är det — för att fångvårdsstyrelsens organisation skall bli tillräckligt

elastisk — angeläget alt det finns medelsreservcr som medger en

snabb utökning av organisationen med extra personal då arbetsbelastningen

till följd av ökning av fångantalet eller av annan anledning blir större än

den för vilken personaluppsättningen är beräknad. För detta ändamål bör

enligt utredningens mening fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag förstärkas

med 65 000 kronor, vilket belopp bör få tagas i bruk först efter Kungl.

Maj :ts medgivande i varje särskilt fall.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

I detta sammanhang torde vidare få nämnas, att utredningen i syfte att

bibringa organisationen önskvärd elasticitet ansett, att användningen av ordinarie

anställningsform bör begränsas till de tjänster som erfordras vid elt

fångantal som icke kan beräknas komma att underskridas inom överskådlig

tid samt att utredningen härvid kommit fram till att till grund för ordinariesättningen

i princip bör läggas det personalbehov som förelåg 1955.

Slutligen föreslår utredningen att till fångvårdsstyrelsens förfogande ställes

ett belopp, förslagsvis 30 000 kronor, för bestridande av kostnader för

anlitande av andra sakkunniga än styrelsens arkitekt och de sakkunniga

som enligt vad utredningen föreslagit skall vid handläggningen av vissa

ärenden ingå som ledamöter i styrelsen.

Sammanfattning

Antalet befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen och de centrala nämnderna

—■ vilka senare redovisas närmare i det följande — uppgick enligt

1955 års organisation till 67 1/2. Under tiden därefter fram till utgången av

är 1958, då utredningens undersökningar av styrelsens arbetskraftsbehov var

avslutade, hade organisationen provisoriskt förstärkts med 23 befattningshavare.

Vid sistnämnda tidpunkt uppgick alltså det totala antalet tjänster

till 90 1/2. Enligt utredningens nu framlagda förslag ökas antalet till

112 1/2. I förhållande till 1955 års organisation innebär utredningens förslag

en ökning med 45 tjänster eller med nära 67 procent av denna.

Yttranden

Allmänna synpunkter

Enligt fångvårdsstyrelsen har tidigare organisationsundersökningar av

styrelsen icke tillnärmelsevis bedrivits under sådan primär kontakt med utredningsmaterialet

och med sådan grundlighet som den nu avslutade.

Styrelsen uttalar sin tillfredsställelse över att dess arbetsformer och arbetskraftsbehov

äntligen blivit på ett sakkunnigt och objektivt sätt ingående bedömda

samt betecknar utredningens förslag till personalorganisation, sett

som helhet, såsom starkt underbyggt och väl avvägt. Emellertid påpekar

styrelsen samtidigt att utredningens undersökningar torde ha varit avslutade

i och med utgången av år 1958 — i vissa fall ännu tidigare. Från denna

tidpunkt och fram till den dag, då styrelsen avgivit sitt remissyttrande

(15/9 1959), har fångantalet och därmed arbetstrycket på styrelsens olika

avdelningar visat en klart stigande tendens. Med hänsyn härtill har styrelsen

för att den icke efter omorganisationen redan från början skall behöva

arbeta med alltjämt otillräckliga resurser sett sig nödsakad att föreslå

ett antal tjänster utöver dem som innefattas i utredningens personalplan.

Även statstjänstemannaförbundet, som i princip ansluter sig till utredningens

förslag, konstaterar att den föreslagna personalorganisationen i da
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

gens läge är otillräcklig. En faktor som utredningen enligt förbundet bort

beakta i större utsträckning är den sedan länge påtalade förslitningen av

styrelsens samtliga personalgrupper.

Svenska fångvårdssällskapet anser att den föreslagna utbyggnaden i stort

sett torde motsvara förhandenvarande behov. Fångvårdsdirektörerna i norra

och södra anstaltsgrupperna ger uttryck åt tillfredsställelse över att styrelsen

får personalförstärkningar, vilket kan väntas få gynnsamma följder

även för verksamheten på linjen.

Statskontoret finner det uppenbart, att de senaste årens kraftiga ökning

av kriminalvårdsklientelet helt sprängt de kalkyler, som legat till grund

för 1955 års organisation, vilken för övrigt synes ha varit klart underdimensionerad

redan vid tillkomsten. Fångantalet har under denna tid undergått

en ständig stegring och några tendenser till en avmattning i den uppåtgående

kurvan har ännu ej visat sig. Försiktigheten synes därför bjuda att även

för i vart fall de närmaste åren räkna med en fortgående ökning. Statskontoret

erinrar i detta sammanhang om att antalet intagna, enligt beräkningar

som gjorts inom justitiedepartementet, har uppskattats, om den nuvarande

utvecklingslinjen följes, till maximalt 5 200 respektive i medeltal 4 700

år 1960 och maximalt 6 800 respektive i medeltal 6 100 år 1965. Som jämförelse

nämnes att till grund för 1955 års organisation synes ha legat en

beräknad medelbeläggning av drygt 3 000 platser. Statskontoret uttalar att

det vid bedömandet av personalbehovet torde vara nödvändigt att härutöver

taga hänsyn till att vissa styrelsen åliggande göromål på grund av rådande

personalläge måst i icke tolerabel utsträckning eftersättas. För att fångvårdsstyrelsen

skall tillfredsställande kunna fullgöra sina författningsenliga

uppgifter synes därför ofrånkomligt att styrelsens personalresurser redan

i dagens läge icke oväsentligt förstärkes. Ämbetsverket finner det därvid

mot bakgrunden av tidigare erfarenheter och den väntade ytterligare

ökningen av fångantalet angeläget, att styrelsen erhåller eu organisation, som

fullt svarar mot arbetsvolymen vid ikraftträdandet och som utan större omgång

medger en påbyggnad, när antalet fångar och i frihet övervakade ytterligare

stiger.

Rätts- och utredningsuppgifter

Utredningens förslag om inrättande av en lag- och utredning sbyrå

tillstyrkes uttryckligen av fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och

statskontoret.

Sistnämnda ämbetsverk uttalar att byrån i viss mening skulle komma att

tjänstgöra som ett stabsorgan åt fångvårdsstyrelsen i dess dubbla uppgift

att svara för genomförandet av den av statsmakterna beslutade kriminalpolitiken

och att taga initiativ och giva impulser till förändringar och förbättringar

på detta område. Med den eftersläpning av viktiga utredningsoch

administrativa uppgifter, som redan nu föreligger och med den utveckling

inom fångvården som är att vänta på längre sikt, förefaller det starkt

motiverat att styrelsen förstärkes med den föreslagna byrån.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Förslaget avstyrkes däremot av statens organisationsnamnet, som i fråga

om den föreslagna byråns uppgifter inte kan finna annat än att det måste

ankomma på verkschefen att i stort och på verksbyråcheferna att var

och en inom sitt område följa utvecklingen inom kriminalvården och att

verka för att uppslag till förbättringar bli undersökta och eventuellt även

provade. Att en särskild byrå inrättas för utredningsändamål kan knappast

medföra att dessa befattningshavare kan avlastas nu berörda åligganden.

Enligt nämnden måste det vidare bl. a. ankomma på Kungl. Maj :t att låta

utreda behovet och konsekvenserna av större reformer på kriminalvårdens

område.

En ledamot av nämnden, generaldirektör Löfquist, har anmält avvikande

mening och tillstyrker inrättandet av den föreslagna byrån.

I fråga om den prognosverksamhet beträffande den framtida

omfattningen av fångvårdsklientelet, som enligt utredningens förslag skall

ankomma på lag- och utredningsbyrån, uttalar organisationsnämnden att

dylika prognoser torde få baseras dels på statistiska undersökningar av den

art att de lämpligen bör utföras av statistiska centralbyrån och dels på utredningar,

för vilka erfordras sakkunskap på så många olika områden att

företrädare för alla icke kan ingå bland styrelsens personal. Med hänsyn

härtill synes det viktigare att styrelsen vid behov vänder sig till utomstående

sakkunskap.

Statistiska centralbyrån förutsätter att den förordade prognosverksamheten

huvudsakligen kommer att grundas på uppgiftsmaterial tillgängligt

hos fångvårdsstyrelsen ävensom att vid ett återupptagande i enlighet med

utredningens förslag av styrelsens årsberättelser dessa kommer att innehålla

administrativ statistik. Socialstyrelsen understryker vikten av att en

angelägen utbyggnad av en fristående kriminologisk forskning genom den

föreslagna prognosverksamheten icke fördröjes. Fångvårdsdirektören i ungdomsgruppen

framhåller behovet av att tillförlitlig och regelbunden statistik

rörande fångantalet och dess fördelning på olika kategorier m. m. ställes

till anstalternas förfogande.

Utredningens förslag att beslutanderätten i ärenden angående ersättning

till enskilda för skador, som vållats av rymlingar

in. fl., skall delegeras till räjongeheferna har icke mött någon erinran

från dessa. Fångvårdsstyrelsen anser att denna fråga bör närmare utredas

och gemensamma bestämmelser avseende fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen

och socialstyrelsen utfärdas. Statskontoret föreslår att dylika ärenden

om högst 1 000 kronor decentraliseras från Kungl. Maj :t till berörda centrala

myndigheter med rätt för dessa att delegera beslutanderätten i ärenden med

ersättningskrav upp till 300 kronor. Socialstyrelsen anser förslaget ej rationellt.

För att säkra en enhetlig bedömning, grundad bl. a. på specialkunskaper

på försäkringsrättens område, bör ärendena handläggas centralt.

Mot förslaget att till räjongeheferna delegera beslutanderätten i ärenden

angående ersättning till intagna för persedlar,

som

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

39

förkommit eller förstörts, har icke framställts någon erinran under

remissbehandlingen.

Egentlig kriminalvård

Utredningens uttalande att behovet av en förstärkning av den centrala personalen

för kriminalvården i frihet synes uppenbart understrykes

bl. a. av eftervårdsutredningen, som därjämte framhåller att ytterligare

anspråk på personal kan komma att föranledas av de förslag till förbättrande

av kriminalvården i frihet, varom överväganden pågår inom utredningen.

Förslaget att yttrande över nådeansökningar från intagna icke

skall infordras från fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta är särskilt

påkallat avstyrkes av styrelsen, som vidhåller sina tidigare framställda erinringar

mot att dessa ärenden decentraliseras till anstaltsnämnderna. Även

fångvårdsdirektören i södra anstaltsgruppen ställer sig tveksam med hänsyn

till det ökade arbete som härigenom skulle uppkomma för anstaltsledningarna.

Övriga fångvårdsdirektörer liksom de anstaltsnämndcr, som yttrat

sig i frågan, har ej uttalat någon erinran. Statskontoret finner förslaget rationellt.

Tillstyrkande yttranden har vidare avgivits av statens organisationsnämnd,

utredningen angående principerna för fångvårdsanstalternas förseende

med annan personal än tillsynspersonal och ungdomsfängelsenämnden.

1 remissyttrandena har delade meningar kommit till uttryck i fråga om

utredningens förslag att vissa av de på förstärkta fångvårdsstyrelsen

ankommande ärendena skall decentraliseras till anstaltsnämnderna.

Fångvårdsstyrelsen har ansett sig kunna utgå från att genomförandet

av den föreslagna decentraliseringen kommer att dröja åtskillig tid. Svenska

fångvårdssällskapet anser att förslaget bör skjutas på framtiden. Statskontoret

uttalar att det förefaller ämbetsverket som om ifrågavarande ärenden

vore av sådan vikt bl. a. ur rättssäkerhetssynpunkt att de bör kvarligga hos

styrelsen. 1956 års eftervårdsutredning erinrar att av riksdagens revisorer

år 1957 väckt fråga om avskaffande av anstaltsnämnderna i deras nuvarande

form av Kungl. Maj :t överlämnats till utredningen att beaktas vid fullgörandet

av utredningens uppdrag. Frågan om en decentralisering av beslutanderätten

i vissa ärenden såsom angående exempelvis fakidtativ villkorlig

frigivning till de lokala organ, som enligt eftervårdsutredningen alltjämt

hör finnas i någon form, torde kräva fortsatta överväganden inom utredningen.

Tillstyrkande yttranden har avgivits av anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna

Malmö, Skenäs, Hall, Karlstad och Mariestad. Nämnden vid

fångvårdsanstalten Hälsingborg tillstyrker decentralisering såvitt angår frågor

om fakultativ villkorlig frigivning men avstyrker förslaget i övrigt.

Fångvårdsdirektörerna i norra, östra, västra och södra anstaltsgrupperna,

anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstalterna Härnösand, Långholmen, Härlanda,

Växjö, Linköping, Ollestad och Ulriksfors avstyrker eller ställer sig

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

tveksamma till utredningens förslag. Olika skäl anföres härför, såsom att

nämnderna har svårt att hinna med sina nuvarande uppgifter, att ojämnhet

skulle uppstå i praxis, att nämnderna av de intagna skulle kunna uppfattas

som bestraffande organ samt att det mest praktiska är att uppgifterna

kvarligger hos styrelsen.

I fråga om den gruppterapeutiska försöksverksamheten,

vilken enligt utredningens förslag bör fortsättas i vidgad omfattning,

framhåller eftervårdsutredningen att gruppterapi synes kunna komma till

ökad användning även när det gäller inpassningen i arbete av arbetsovilliga

och arbetshämmade. Verksamheten synes böra omfatta även s. k. »group

counselling» som med stor framgång prövats inom de kaliforniska och engelska

fångvårdsanstalterna. Fångvårdsdirektören i ungdomsgruppen vitsordar

att nuvarande verksamhet givit värdefulla erfarenheter vid ungdomsanstalterna.

Anstaltsnämnden vid fångvårdsanslalten Roxtuna anser att

gruppterapi endast bör bedrivas under tillsyn av psykiatrisk expertis. Som

mera väsentliga uppgifter för en psykolog hos fångvårdsstyrelsen framhålles

anlagsprövning, urvalsmetoder för personalanställning, allmänna anstaltspsykologiska

problem och forskningsuppgifter rörande kriminalvårdsklientelen.

SACO liksom Rättspsykiatriska föreningen anser det lika befogat att bereda

rättspsykiatrin plats i den centrala fångvårdsförvaltningen som gruppterapin.

Medicinalstyrelsen finner det önskvärt att försöksverksamheten med

gruppterapi inom fångvården fortsätter. Styrelsen anser det vidare önskvärt

att fångvårdsstyrelsen får ökad möjlighet att anlita medicinsk sakkunskap i

frågor som rör fångvårdsklientelets hälso- och sjukvård samt att anstalterna

görs till föremål för regelbunden inspektion. Denna torde kunna utföras

av förste provinsialläkare och med sådan jämställd förste stadsläkare. Därest

föreslagen länsläkarinstitution träder i kraft torde inspektionen böra

åvila vederbörande länsläkare och förste stadsläkare.

Arbetsvärd

Enligt eftervårdsutredningens mening har fångvårdsstyrelseutredningen

icke tagit hänsyn till den snabba utveckling inom fångvårdens arbetsdrift

som ägt rum de sista åren och i accelererad takt kommer att äga rum under

de närmast följande åren. En utveckling av detta slag måste med nödvändighet

förutsätta, att även arbetsdriftens ledning rationaliseras och får den

organisation som krävs av en modern industriledning, överhuvudtaget synes

det eftervårdsutredningen ofrånkomligt, att problemkomplexen kring arbetsdriften

göres till föremål för en förnyad och ingående granskning.

Även fångvårdens byggnadskommitté anser att fångvårdsstyrelseutredningen

icke tillräckligt beaktat den utveckling som på senare tid ägt rum

på arbetsdriftens område genom tillkomsten av moderna och välutrustade

industrianläggningar vid flera nya fångvårdsanstalter. Beslut har redan fattats

av statsmakterna om uppförande av ytterligare sådana anläggningar.

Denna utveckling kommer med all sannolikhet att ställa helt andra krav på

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

arbetsdriftens centrala ledning i fångvårdsstyrelsen än den utredningen synes

ha utgått från. Frågan om arbetsbyråns organisation torde därför böra

underkastas särskild utredning.

Byggnadsärenden

Utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen alltjämt skall handha sådana

planeringsärenden angående ny-, om- och tillbyggnader, som icke

av Kungl. Maj :t överlämnas till fångvårdens byggnadskommitté, tillstyrkes

av denna kommitté.

Byggnadsstyrelsen, som anfört kritiska synpunkter beträffande fångvårdsstyrelsens

handläggning av tidigare byggnadsförslag, föreslår att av fångvårdsstyrelsen

handlagda byggnadsärenden avseende ny-, om- och tillbyggnader

överföres till byggnadsstyrelsen. Inom fångvårdsstyrelsen bör dock

alltjämt finnas en ingenjör som bereder byggnadsärenden och är kontaktman

till byggnadsstyrelsen.

Beträffande den av utredningen förordade överflyttningen till byggnadsstyrelsen

av ärenden angående fångvårdens underhalls- och reparationsarbeten

tillråder fångvårdsstyrelsen att frågan härom får vila

tills vidare. Skulle en överflyttning komma till stånd, hemställer styrelsen

att en uppdelning görs mellan fångvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen så

att fångvårdsstyrelsen, utrustad med arvodesanställd arkitekt och byggnadsavdelning,

handhar sådana byggnadsuppgifter, som erfordras för att sysselsätta

de intagna.

Fångvårdens byggnadskommitté tillstyrker utredningens förslag. Därvid

förutsättes att fångvården får i betydande omfattning medverka med anlitande

av fångarbetskraft. Även fångvårdsdirektören i ungdomsgruppen uttalar

sig för utredningens förslag. Byggnadsstyrelsen tillstyrker förslaget

men erinrar att det icke är möjligt för styrelsen att övertaga förvaltningen

utan häremot svarande personalförstärkning. Statens organisationsnämnd

tillstyrker likaså och anser att någon byggnadstekniker ej längre erfordras

inom fångvårdsstyrelsen.

Statskontoret finner att frågan om förvaltningen av fångvårdens fastigheter

numera kommit i delvis annat läge. Det torde icke längre vara tvivel underkastat

att byggnadsbeståndet jämte det tillskott som är att vänta utgör

tillräckligt underlag för en heltidsanställd byggnadsteknisk expert. Vid ett

eventuellt övertagande av förvaltningen måste byggnadsstyrelsen förstärka

personalen å ett flertal länsarkitektkontor. Några kostnadsbesparingar skulle

alltså inte vinnas. Mot bakgrunden härav och med beaktande av jämväl

de inom utredningen reservationsvis anförda skälen för ett bibehållande av

nuvarande ordning finner statskontoret fördelarna av eu överföring till

byggnadsstyrelsen så tvivelaktiga, att ämbetsverket icke nu anser sig kunna

tillstyrka en förändring. Statskontoret tillstyrker att en tjänst som byggnadsinspektör

i Ac 21 inrättas i stället för den nuvarande arvodestjänsten.

Socialstyrelsen ifrågasätter om icke utredningens förslag bör anslå i avvaktan

på att större erfarenheter vinnes från en motsvarande redan genom
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

förd ordning på andra vårdområden, däribland ungdomsvårdsskoleområdet.

Även medicinalstyrelsen, fångvårdsdirektören i västra anstaltsgruppen

och anstaltsnämnden vid Hall uttalar sig för att nuvarande ordning bibehålies.

Vad slutligen angår utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen i sysselsättningssyfte

alltjämt bör få möjlighet att utföra särskilda byggnadsföretag

anser såväl fångvårdens byggnadskommitté som byggnadsstyrelsen

att byggnadsstyrelsen bör övertaga även sådana arbeten som

Kungl. Maj :t nu i varje särskilt fall lämnar åt fångvårdsstyrelsen att utföra.

Lämpliga byggnadsuppgifter bör dock överlämnas till fångvårdsstyrelsen

så att byggnadsarbete kan bibehållas som arbetsgren för därtill lämpade interner.

Klientelregistrering

I fråga om straffregistret uttalar brottsregistreringsutredningen,

som har att pröva frågan om en samordning av straffregistret och det hos

ki iminaltekniska anstalten förda registret, att hinder ej svnes föreligga mot

att omgående genomföra fångvårdsstyrelseutredningens förslag beträffande

metoderna för framställning av straffregisterutdrag samt omläggningen

av systemet för aktförvaringen. Fångvårdsstyrelsen tillstyrker att sistnämnda

förslag genomföres. Statskontoret påyrkar att straffregistrets tekniska

organisation oavsett frågan om registrets framtida lokalisering undei

kastas sakkunnig granskning och att medel ställes till förfogande för

den omläggning som kan finnas påkallad. Statens kriminaltekniska anstalt

uttalar att ifrågavarande båda register komplettera varandra och att alla

skäl talar för att de samordnas.

Statistiska centralbyrån avstyrker, i avvaktan på att en omarbetning av

normalpappersförordningen kommer till stånd, att den av utredningen som

ett provisorium föreslagna metoden att genom snabbkopiering framställa

straffregisterutdrag användes såvitt gäller de uppgifter straffregistret lämnar

till kriminalstatistiken. Riksarkivet finner det med hänsyn till arkiv\

ärdighetskravet mindre lämpligt att övergå till fotografisk kopiering innan

en ny normalpappersförordning utarbetats.

Vad beträffar det centrala fångregistret uttalar kriminaltekniska

anstalten önskemål om regelbunden uppgiftslämning till anstalten av

uppgifter om intagning jämte beräknad dag för frigivning, då person börjar

avtjäna straff. Härigenom skulle mycket onödigt spaningsarbete undvikas.

I fråga om registret över villkorligt dömda framhåller statistiska

centralbyrån att frågan om detta register efter en omläggning av kriminalstatistiken

skall bibehållas närmast synes vara att bedöma ur synpunkten

av styrelsens eget behov av registret. Kriminaltekniska anstalten erinrar

att passmyndigheterna f. n. erhålla uppgifter om villkorliga domar ur tidningen

Polisunderrättelser från polis- och åklagarmyndigheter. Då dessa

uppgifter lämnas frivilligt är de sannolikt ofullständiga. Det synes därför

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

43

lämpligt att ifrågavarande register — om passkungörelsen skall bestå —

meddelar passmyndigheterna uppgifter om villkorlig dom med övervakning.

Verksledningen m. m.

Statskontoret tillstyrker på av utredningen anförda skäl att överdirektörstjänsten

ändras till en generaldirektörsbefattning. Statens

lönenämnd har icke heller uttalat någon erinran häremot.

Statskontoret ansluter sig vidare till utredningens förslag att såsom verkschefens

ställföreträdare skali tjänstgöra den byråchef, som Kungl.

Maj :t efter anmälan av verkschefen förordnar. I likhet med förhållandet

vid andra verk bör ställföreträdarearvode utgå med 1 800 kronor.

Utredningens förslag att sakkunniga i förstärkta fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsfullmäktige ersättes med två sakkunniga

som ledamöter i styrelsen finner statskontoret rationellt. Organisationsändringen

bör komma till stånd utan avseende på om utredningens förslag

till decentralisering av vissa av den nuvarande förstärkta fångvårdsstyrelsens

ärenden vinner bifall.

Lag- och utredningsbyrån

Den föreslagna personalorganisationen för lag- och utredningsbyrån tillstyrkes

av fångvårdsstyrelsen. Däremot ifrågasätter statskontoret om ej den

för utredningssektionen upptagna byrådirektörstjänsten Ao 26, fast den i

viss mån får karaktären av nyckeltjänst, tills vidare bör placeras i 24 lönegraden.

Vidare anser statskontoret att i stället för en på samma sektion

för prognosverksamhet upptagen kanslibiträdestjänst tills vidare bör

inrättas en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Enligt statens lönenämnd

torde för ifrågavarande byrådirektörstjänst högst 24 lönegraden

kunna komma ifråga. Sveriges juristförbund föreslår att byråchefstjänsten

samt förste byråsekreteraretjänsten på utredningssektionen uppföres som

ordinarie tjänster samt att för ombudsmannen inrättas en byrådirektörstjänst

i lägst lönegrad Ao 24.

Administrativa byrån

Enligt fångvårdsstyrelsen erfordras en amanuenstjänst även på allmänna

sektionen. Vidare föreslår styrelsen att den nuvarande kontorsskrivaretjänsten

på kameralseklionen bibehålies, då den föreslagne bokhållarens tid torde

gå åt att avlasta kamreraren, samt att i stället för den av utredningen på

samma sektion upptagna kontoristtjänsten inrättas en kansliskrivaretjänst.

Statstjänstemannaförbundet förordar inrättande av ytterligare en amanuenstjänst,

gemensam för allmänna sektionen och personalsektionen. Sveriges

juristförbund föreslår byrådirektörstjänst i lägst lönegrad Ao 24 för personalseklionens

chef.

Statskontoret framhåller att de ärenden, som utredningen hänfört till allmänna

sektionen i huvudsak är av kameral natur och att sektionens personal

därför i den mån den icke bör läggas direkt under byråchefen bör över
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Mcij:ts proposition nr 87 år 1960

föras till kameralsektionen. I enlighet härmed förordas att kamreraren som

närmaste medhjälpare erhåller den förste byråsekreterare A 21, som föreslagits

som chef för allmänna sektionen. Då kameralsektionen härigenom

erhåller två tjänstemän i högre löneställning, kan statskontoret icke tillstyrka

den föreslagna uppflyttningen av en kontorsskrivare till bokhållare.

Vid ett slopande av allmänna sektionen synes vidare en kansliskrivaretjänst,

avsedd för dispositionsbokföring, böra utgå och arbetsuppgifterna läggas

på kameralsektionens personal. Vad angår personalsektionen förordas att

en av de två föreslagna kansliskrivaretjänsterna utbytes mot en kanslibiträdestjänst.

Utanför byråns sektionsindelning'' bör upptagas byggnadsinspektörstjänsten

Ae 21 samt registratorn och hennes biträde. Samtidigt förordar

statskontoret att registratorns arbetsuppgifter göres till föremål för sakkunnig

granskning i förenklande och personalbesparande syfte.

Enligt statens lönenämnd motiverar de arbetsuppgifter som skall ankomma

på sektionschefen på allmänna sektionen icke högre löneställning än

räjongkamrerare (A 19). För den av kansliskrivarna på personalsektionen,

som skall ha till uppgift att uppsätta beslut om personalärenden m. m., bör

en kontoristtjänst vara tillfyllest. Såvitt lönenämnden kan finna har sådana

ändringar i arbetsuppgifterna för kamrerstjänsten icke inträffat som motiverar

en ändrad lönegradsplacering. De redovisade skälen för inrättande av

en bokhållartjänst finner lönenämnden ej heller bärande.

Straffregistret

Arbetsuppgifterna för straffregistret har enligt fångvårdsstyrelsen visat

en klart stigande tendens under de första nio månaderna av år 1959. Med

hänsyn härtill måste arbetet organiseras på två arbetslag för den s. k. slagningen

i registret, för vilket ändamål erfordras ytterligare en kansliskrivare.

På grund av de kvalificerade uppgifter som åvilar registrets chef

föreslås en uppflyttning av byrådirektör stjänsten till Ao 26. Sveriges juristförbund

har samma yrkande. Statskontoret finner sig f. n. endast kunna

tillstyrka fyra av de av utredningen föreslagna biträdestjänsterna i reglerad

befordringsgång. Statstjänstemannaförbundet föreslår att registrets

personal tills vidare utökas med en kansliskrivare. Statens lönenämnd har

icke funnit anledning till erinran mot utredningens förslag.

Socialbyrån

Beträffande juridiska sektionen kan statskontoret icke tillstyrka uppflyttning

av en biträdestjänst till kanslibiträdesgraden. Sveriges juristförbund

anser att nuvarande fyra juristtjänster på sektionen bör bibehållas, varav en

bör uppföras som byrådirektör i Ao 26, två som förste byråsekreterare i

Ao 23 resp. Ao 21 och en som amanuenstjänst. Om utredningens decentraliseringsförslag

icke genomföres bör en utökning ske med minst en e. o.

anställd befattningshavare.

I fråga om vårdsektionen föreslår fångvårdsstyrelsen, som utgår från att

ett genomförande av den föreslagna decentraliseringen av förstärkta fång
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

45

vårdsstyrelsens ärenden kommer att dröja åtskillig tid, att på sektionen

tills vidare för dessa ärenden inrättas en förste byråsekreteraretjänst Ag 21,

en amanuenstjänst och en kanslibiträdestjänst Ag 7. Amanuensen bör därjämte

utnyttjas för handläggning av nådeärendena, därest dessa kommer

att kvarligga hos styrelsen. Vidare föreslås att vårdsektionen tillföres en assistent

Ae 17 med uppgift att biträda sektionschefen samt att den kanslibiträdestjänst,

som enligt utredningen är avsedd för uppgifter i samband med

personalutbildning m. m. och som jämväl skall fungera som värdinna vid

personalkurserna, upptages som kansliskrivaretjänst. Sektionen bör därjämte

tillföras ytterligare en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Statskontoret

uppskattar det erforderliga personalbehovet för vårdsektionen till

en byrådirektör A 24, en förste byråsekreterare A 23, en amanuens vilken

jämväl skall öva tillsyn över centrala fångregistret, ett kanslibiträde A 7 och

ett biträde i reglerad befordringsgång. Samtidigt framhålles att, därest den

föreslagna decentraliseringen av nådeärenden och förstärkta fångvårdsstyrelsens

ärenden icke skulle komma till stånd, en förstärkning bör ske av

sektionens personal. Statstjänstemannaförbundet anser det angeläget att

vårdsektionen förstärkes med såväl högre tjänstemän som biträdespersonal.

Även Svenska fångvårdssällskapet anser att den föreslagna personalstyrkan

för sektionen är otillräcklig.

Såvitt gäller den föreslagna psykologtjänsten för gruppterapeutisk försöksverksamhet

ifrågasätter statens lönenämnd om icke lönegradsplaceringen

med hänsyn till kompetenskraven är för låg. SACO anser att psykologtjänsten

bör vara placerad i A 26. Vidare föreslås inrättande av en byråtjänst

för läkare med rättspsykiatrisk kompetens inom fångvårdsstyrelsen.

Rätts psykiatriska föreningen förordar att en konsultbefattning i rättspsykiatri

inrättas hos styrelsen. Vidare ifrågasättes om tillräckliga skäl finns

för att f. n. inrätta en psykologtjänst. Sveriges psykologförbund föreslår

högre löneställning för psykologen. Statskontoret kan icke tillstyrka tjänsten

i avbidan på närmare erfarenheter av verksamheten men har intet att invända

mot att medel beräknas för fortsatt verksamhet.

Den av utredningen föreslagna amanuensen på centrala fångregistret

bör enligt fångvårdsstyrelsen jämställas med sektionschef och

upptagas som förste aktuarie Ae 21. Statskontoret, som ansett att amanuensen

på socialbyråns vårdsektion alltjämt bör ha tillsynen över fångregistret,

avstyrker med hänsyn härtill den föreslagna amanuenstjänsten på registret.

Enligt statskontorets uppfattning bör antalet biträden i reglerad befordringsgång

tillsvidare begränsas till fem. Skulle fångantalet, av vars utveckling registrets

arbete är omedelbart och direkt beroende, ytterligare öka torde frågan

om en förstärkning av biträdespersonalen upptas till förnyat övervägande.

Arbetsbyrån

I fråga om arbetsbyrån tillstyrker statskontoret utredningens förslag till

personalorganisation för allmänna sektionen, byggnadssektionen och jord
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

brukssektionen. Beträffande lönegradsplaceringarna av tjänsterna på verkstadssektionen

avrådes bestämt från systemet med »högstlönegrad» av såväl

principiella skäl som med hänsyn till konsekvenserna. Den av fångvårdsstyrelsen

praktiserade metoden att förtidsanställa arbetsdriftschefer

vid nya anstalter finner ämbetsverket i och för sig ändamålsenlig men uttalar

att metoden bör komma till användning endast under villkor att arbetsbyråns

personal icke räcker till för de erforderliga förberedelsearbetena eller

saknar tillräcklig sakkunskap på området. Icke heller statens lönenämnd

kan finna skäl för det föreslagna »högstlönegradssystemet». Ifrågavarande

tjänster bör på vanligt sätt hänföras till viss lönegrad, varvid lönegraden

A 17 torde vara tillräcklig för samtliga arbetsgrenschefer och lönegraden A 15

för chefsbiträdena för konfektion respektive snickeri och mekanik. Enligt

lönenämndens mening är amanuensbefordringsgången icke lämplig anställningsform

för den föreslagna personalen för upphandling samt ärenden angående

arbetspremier och statistik m. in. utan härför bör i stället anlitas

personal inom kontorskarriären.

Fångvårdsstyrelsen framhåller att läget på arbetsbyrån med hänsyn bl. a.

till fångantalets utveckling numera är ett helt annat än vid den tidpunkt,

då utredningen gjorde sina beräkningar av personalbehovet. Styrelsen nödgas

därför föreslå en icke obetydlig förstärkning i förhållande till utredningens

personalplan. Styrelsens förslag innebär i fråga om allmänna sektionen

att byråregistratorn upptages som kontorist Ao 9 i stället för kanslibiträde,

att för registreringsgöromål beräknas ytterligare en biträdestjänst i

reglerad befordringsgång samt att för byråns skrivcentral upptages ett kanslibiträde

och tre biträden i reglerad befordringsgång. I fråga om verkstadssektionen,

varunder numera sorterar tillhopa 2 500 arbetsplatser, föreslås

byrådirektörstjänst Ao 24 för sektionschefen. De mekaniska verkstäderna,

snickeriverkstäderna och konfektionsverkstäderna bör administreras på särskilda

avdelningar och övriga verkstäder på en gemensam avdelning. Arbetsgrenscheferna

för mekaniska arbeten och snickeriarbeten bör placeras i

Ao 23 och de båda övriga i Ao 21. Under vardera arbetsgrenscheferna för

mekaniska arbeten och snickeriarbeten erfordras en byråingenjör Ao 19 och

en ingenjör. Arbetsgrenschefen för konfektionsverkstäderna bör biträdas

av en byråingenjör Ao 19, två amanuenser och en ingenjör samt arbetsgrenschefen

för diverse verkstäder av en byråingenjör Ao 19. Ärendena

för försäljning och upphandling bör handläggas direkt under sektionschefen

av en särskild avdelning bestående av en förste byråsekreterare Ao 21,

två byråsekreterare Ao 19 och en amannens. I fråga om byggnadssektionen

tillstyrker styrelsen utredningens förslag. Däremot föreslås alt amanuensen

på jordbrukssektionen uppflyttas till byråagronom Ae 21.

Sveriges arbetsledare/örbund anser att bägge förste byråsekreterarna på

allmänna sektionen bör placeras i Ao 23 samt sektionschefen på byggnadssektionen

i A 23 och byggnadskontrollanterna i A 19 respektive A 17. Statstjänstemannaförbundet

uttalar att förbundet icke kan adceptera utredningens

förslag till organisation för arbetsbyrån.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Med anledning av fångvårdsstyrelsens förslag till organisation av arbetsbyrån

har statskontoret avgivit förnyat yttrande samt härvid anfört bl. a.

följande:

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag till personalorganisation för arbetsbyrån

upptager totalt 26 1/2 befattningshavare, vilket innebär en utökning

av den nuvarande personalstaten med tre befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen

har anmält behov av sammanlagt 35 befattningshavare å denna byrå

— den nuvarande personalen häri inräknad. — En så djupgående meningsskiljaktighet

mellan utredningen och styrelsen som den, vilken här kommit

till uttryck, kan ytligt sett förefalla överraskande. Emellertid torde bristen

på överensstämmelse i uppfattningen till väsentlig del kunna förklaras därigenom

att arbetskraftsbehovet bedömts från skilda utgångspunkter.

Av betänkandet framgår, att fångvårdsstyrelseutredningens undersökningar

rörande personalbehovet baserats på förhållandena under 1958 och tiden

dessförinnan samt att under senare delen av nämnda år inträffade förändringar

endast i begränsad omfattning påverkat utredningens ställningstaganden.

Utvecklingen har emellertid lett till att grunden för utredningens bedömanden

numera är föråldrad. Sålunda har exempelvis fångantalet ökat väsentligt.

Beläggningssiffran å rikets fångvårdsanstalter den första dagen i

varje månad 1959 översteg enligt av fångvårdsstyrelsen lämnade uppgifter

motsvarande siffra året närmast dessförinnan med den 1 januari 485, den

1 februari 430, den 1 mars 509, den 1 april 290, den 1 maj 425, den 1 juni

480, den 1 juli 550, den 1 augusti 575, den 1 september 528 och den 1 oktober

507. Vidare måste i förevarande sammanhang avseende fästas vid förhållandena

under hela nästa budgetår, d. v. s. ända fram till den 1 juli 1961.

Enär speciellt verkstadsdriften fått en allt starkare ställning bland fångvårdens

arbetsgrenar, har statskontoret från fångvårdsstyrelsen begärt uppgifter

angående dels antalet verkstadsplatser vid utgången av 1958 — den

senaste tidpunkt på vilken fångvårdsstyrelsen grundat sina förslag — dels

antalet sådana platser, som därefter tagits i bruk, dels ock antalet dylika

platser, som kan förväntas tillkomma senast under nästa budgetår.

Enligt dessa uppgifter beräknas fångvårdsanstalternas verkstadskapacitet

komma att från och med den 1 januari 1959 till och med den 30 juni 1960

öka med 536 platser. Vidare uppskattas antalet nytillkommande platser

från sistnämnda tidpunkt till den 1 februari 1961 vid redan beslutade nya

anstalter eller utökningar av redan befintliga sådana till 132. Slutligen beräknas

ytterligare 409 verkstadsplatser tillkomma. Då det emellertid torde

vara i hög grad problematiskt, huruvida samtliga om ens huvudparten av

sistnämnda platser kommer att tagas i bruk under nästkommande budgetår,

torde delvis böra bortses härifrån. Uppgifterna synes dock ge tillräckligt belägg

för att arbetsbyrån måste förstärkas i icke oväsentlig omfattning i förhållande

till utredningens förslag.

Med hänsyn till fångantalets utveckling samt den redovisade framtida

verkstadskapaciteten och arbetsdriftens inriktning anser sig statskontoret

böra förorda inrättande av ytterligare fem tjänster, varav ett biträde i reglerad

befordringsgång å allmänna sektionen, tre ingenjörer å verkstadssektionen

— avsedda för de mekaniska verkstäderna, eu för snickeri- och en

för konfektionsverkstäderna — samt slutligen eu förste byråsekreterare i

lönegrad A 21 för försäljning och upphandling. Statskontoret framhåller, att

omfattningen av den för sistnämnda uppgifter avsedda personalen — med

av statskontoret tidigare tillstyrkta tjänster sammanlagt Itc befattningsha
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

vare — vid jämförelse med motsvarande enheter inom andra förvaltningsgrenar

är förhållandevis blygsam. Därest i framtiden en ytterligare utökning

av denna personal anses böra komma till stånd, synes härför böra avses befattningshavare

även i mellangraderna, närmast assistenter i 15 eller 17

lönegraden. Överhuvudtaget torde kunna ifrågasättas, om ej amanuenspersonal

hittills använts inom speciellt arbetsbyrån i för stor utsträckning. Sedan

ytterligare erfarenheter av verksamheten vunnits, synes därför böra

övervägas, om ej assistentpersonal bör kunna i viss utsträckning ersätta sådan

personal.

Vissa biträdes- samt expeditionsgöromål

Beträffande frågan om inrättande av särskilda kanslibiträde stjänster

utanför byråernas sektionsindelning, vilka tjänster till väsentlig

del skulle utnyttjas för handsekreterargöromål m. m. åt chefstjänstemännen,

anser fångvårdsstyrelsen att verkschefens biträde med hänsyn till

förekommande kontakter med utländska besökare bör ha goda kunskaper

i åtminstone engelska, franska och tyska språken samt helst kunna taga upp

stenogram på dessa språk. Styrelsen föreslår därför att tjänsten uppföres

som kansliskrivare. Statskontoret har icke blivit övertygat om att arbetsuppgifterna

för ifrågavarande biträden i allmänhet har en sådan omfattning

att de kräver heltidsanställda befattningshavare utan uppgifterna torde

kunna ombesörjas av den sektionsbundna personalen vid sidan av andra

göromål. Statens lönenämnd har icke funnit anledning till erinran mot de

föreslagna tjänsterna från de synpunkter nämnden har att beakta.

I fråga om telefonistpersonalen anför fångvårdsstyrelsen att

utökningen av styrelsens personalorganisation kommer att nödvändiggöra

antingen anställande av ytterligare en telefonist eller installation av automatväxel.

Styrelsen föreslår att medel beräknas för anskaffande av en sådan

växel. Den nuvarande telefonisttjänsten bör samtidigt uppflyttas till kanslibiträdestjänst.

Vikariemedel m. m.

I fråga om utredningens förslag till beräkning av vikariemedel anser

fångvårdsstyrelsen att procentsatsen kan begränsas till 10 procent å

lönebeloppen under ordinarie- och icke-ordinarieposterna. Statskontoret anser

att eljest tillämpade regler bör följas vid beräkningen av vikariemedel.

Utredningens förslag att en medelsreserv, uppgående till 65 000

kronor, beräknas under avlöningsanslaget tillstyrkes av fångvårdsstyrelsen

i vad gäller behovet av att utan större omgång kunna anpassa styrelsens

personalstyrka efter ändringar i läget. Enligt styrelsens mening bör dock i

första hand någon medelsreserv icke beräknas utan i stället bör styrelsens

nu obetecknade icke-ordinariepost göras förslagsbetecknad.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om beräkning av medelsreserv.

Däremot kan ämbetsverket icke tillstyrka att ett belopp av 30 000

kronor ställes till förfogande för bestridande av kostnader för särskilda sak
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

kunniga. Därest behov skulle uppstå av annan expertis än styrelsen har tillgång

till, bör kostnaderna bestridas från icke-ordinarieposten i den mån utgifterna

icke är av den storlek att frågan lämpligen bör underställas Kungl.

Maj :t.

IT. De centrala nämnderna

Nuvarande organisation och arbetsuppgifter

Interneringsnämnden

Interneringsnämndens sammansättning och verksamhet regleras i lagen

den 18 juni 1937 om förvaring och internering i säkerhetsanstalt —- vilken

den 1 januari 1946 avlöste 1927 års lagar i samma ämne —- samt 1927 års

instruktion för »nämnden för handläggning av vissa ärenden rörande förminskat

tillräkneliga förbrytare och återfallsförbrytare», 1927 års lag om

tillsyn över dem som utskrivits på prov från förvaring eller internering i säkerhetsanstalt

och 1927 års instruktion för tillsyningsmän för samma klientel

ävensom 65 § straffverkställighetslagen.

Interneringsnämnden har fem ledamöter. Chefen för fångvårdsstyrelsen

är självskriven ledamot. Övriga ledamöter, av vilka en skall vara eller ha varit

innehavare av domarämbete och en skall vara i sinnessjukvård erfaren

läkare, jämte suppleanter för dem och för chefen för fångvårdsstyrelsen utses

av Konungen för en tid av fem år. Domareledamoten skall av Konungen

förordnas till ordförande i nämnden. Ledamot skall ha avlagt domared för

att få tjänstgöra i nämnden. Mot beslut som av nämnden eller dess ordförande

meddelas enligt förvaringslagen får talan ej föras.

Den å nämndens kansli tjänstgörande personalen avlönas från fångvårdsstyrelsens

avlöningsanslag.

Interneringsnämndens viktigaste arbetsuppgifter avser ärenden angående

intagning, beräkning av minsta tid, före vars utgång den dömde ej må

utskrivas, utskrivning, återhämtning, eftervård och nådeansökningar av

förvarade.

Intagningsärenden utgör en av de största ärendegrupperna. Inhämtande av

interneringsnämndens yttrande är obligatoriskt villkor för att vederbörande

domstol skall få bestämma sådan påföljd, beträffande vilken nämnden har

att yttra sig. Nämndens yttrande är emellertid icke bindande utan endast

rådgivande, och domstol är icke i något fall skyldig att till nämnden insända

dom i målet. Under år 1955 avgjordes 339 intagningsärenden, under år 1956

349, under år 1957 389 och under år 1958 365.

När det gäller utskrivningsärendena, som utgör den näst största ärendegruppen,

skall interneringsnämnden beträffande varje förvarad självmant

pröva utskrivningsfrågan före utgången av minsta tiden — förstagångsprövning

— och, om utskrivning då ej beslutas, ompröva denna fråga minst

4 flihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 87

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

var tolfte månad. Interneringsnämnden kan även, antingen i samband med

förstagångsprövningen eller viss tid därefter, besluta om provutskrivning

av förvarad. Under år 1955 provutskrevs 228 förvarade, under år 1956 252,

under år 1957 239 och under år 1958 267.

Eftervårdsärendena är i huvudsak av samma slag som de som förekommer

inom den fria kriminalvården i övrigt. Emellertid har nämnden beträffande

individuella eftervårdsärenden, såsom understöd samt arbets- och bostadsanskaffning

som tillsynsman icke kunnat ordna, i viss utsträckning

nödgats lita till skyddskonsulentorganisationen.

Ungdomsfängelsenämnden

Ungdomsfängelsenämndens sammansättning och verksamhet regleras i

lagen den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse, 2 och 3 kap. Kungl. Maj:ts

stadga den 8 april 1938 angående vård och behandling av dem som ådömts

ungdomsfängelse samt 58 § straffverkställighetslagen.

Ungomsfängelsenämnden har fem ledamöter, av vilka minst en skall vara

eller ha varit innehavare av domarämbete och minst en vara behörig att

inom riket utöva läkarkonsten samt minst en äga särskild erfarenhet i uppfostringsfrågor.

Ledamöterna utses för en tid av fem år av Konungen, som

också utser suppleanter samt förordnar en av ledamöterna att vara ordförande

och en annan att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i dennes ställe.

Ledamot skall ha avlagt domared för att få tjänstgöra i nämnden. Mot beslut

som av nämnden meddelas enligt ungdomsfängelselagen får talan ej föras.

Den till nämndens kansli knutna personalen avlönas från fångvårdsstyrelsens

avlöningsanslag.

Ungdomsfängelsenämndens viktigaste arbetsuppgifter omfattar yttranden

i åtalsfrågor beträffande brott, som förövats av ungdomsfängelseelev före

domen och under anstalts- eller tillsynstid, yttranden till domstolar angående

påföljd i brottmål mot ungdomsfängelseelev samt ärenden angående utskrivning,

återhämtning, eftervård och nådeansökningar av ungdomsfängelseelever.

Yttranden i åtalsfrågor avges till allmän åklagare, som är skyldig att höra

ungdomsfängelsenämnden innan han avgör huruvida åtal skall ske mot den

som är misstänkt för att ha begått brott innan han dömdes till ungdomsfängelse

eller under sin tid som ungdomsfängelseelev. Någon skyldighet för

domstolarna att inhämta yttrande från nämnden finns icke när det gäller

ådömande av ungdomsfängelse. Domstol är dock i mål mot ungdomsfängelseelev

skyldig att inhämta nämndens yttrande innan domstolen antingen förklarar

beslutet om ungdomsfängelse förfallet och dömer den åtalade till annat

straff eller förordnar att provutskriven ådömt ungdomsfängelseslraff

skall avse även senare brott. Under år 1954 avgavs 549 och under år 1955

526 yttranden till åklagare och domstolar. Enligt preliminära beräkningar

uppgick antalet dylika yttranden år 1956 till 650, år 1957 till 800 och år

1958 till 950.

Utskrivningsärendena innebär en betydande belastning för ungdomsfäng
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

51

elsenämndens kanslipersonal både ur beredningssynpunkt och med hänsyn

till kontrollen av att dessa frågor prövas i rätt tid. Antalet utskrivningsärenden

utgjorde år 1954 407 och år 1955 383 samt — enligt preliminära beräkningar

— år 1956 500, år 1957 600 och år 1958 700.

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag

Vissa rationaliserings åtgärder

Utredningen erinrar om att 1953 års riksdag i anledning av förslag i

statsverkspropositionen samma år (II ht s. 52 f.) beslutat att för interneringsnämnden

och ungdomsfängelsenämnden skulle inrättas ett gemensamt

kansli. Denna anordning har emellertid, bl. a. på grund av svårigheter

att anskaffa lämpliga lokaler, icke kunnat förverkligas.

Vad man framför allt enligt utredningen skulle vinna med ett gemensamt

kansli är att tillfälligt förfall för en tjänsteman icke skulle komma att få en

så kraftig återverkan på arbetsläget som nu är fallet. I en gemensam kansliorganisation

kan vidare åstadkommas en mera rationell fördelning av kontorsarbetet.

Ytterligare kan för en sådan organisation ifrågakomma maskinella

hjälpmedel för kontorsarbetet. Möjligheterna att utnyttja sådana hjälpmedel

skulle främjas om båda nämnderna hade ett enhetligt system för registrering

och aktförvaring. Utredningen finner för sin del önskvärt att det

gemensamma kansliet snarast kommer till stånd.

Utredningen tar även upp andra åtgärder i syfte att underlätta

arbetet å nämndernas kanslier. En av dessa avser frågan

om översändande av domar i vissa brottmål m. in. enligt kungörelsen den

21 juni 1946 (expeditionskungörelsen). Utredningen föreslår att till nämnda

kungörelse fogas ett stadgande av innebörd att när dom meddelas i mål, i

vilket interneringsnämnden avgivit yttrande, domen skall såvitt avser påföljdsfrågan

tillställas interneringsnämnden. Utredningen finner att man

efter tillkomsten av en dylik föreskrift kunde överväga att befria styresmännen

vid verkställighetsanstalter från deras skyldighet att insända förvaringsdom

till interneringsnämnden för beräkning av minsta tid.

Tillika föreslås att till förvaringslagens stadgande om en maximitid av

tolv månader mellan prövningarna av en förvarads utskrivningsfråga göres

ett tillägg av innebörd att interneringsnämnden, om det med hänsyn till omständigheterna

finnes uppenbart att ny prövning inom angivna tid skulle

vara utan betydelse, må bestämma längre tids mellanrum.

Vidare föreslår utredningen en utvidgning av skydds konsulentorganisationens

arbetsuppgifter beträffande provutskrivna

förvarade och ungdomsfängelseelever. Skyddskonsulent har för närvarande

att instruktionsenligt på ett flertal olika sätt laga befattning med

övervakning, tillsyn och annan verksamhet beträffande villkorligt dömda

och villkorligt frigivna. Däremot föreligger icke motsvarande skyldighet beträffande

de provutskrivna. Utredningen anser att skyddskonsulenterna bör

4f liihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 87

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

åläggas att taga samma befattning med eftervården av provutskrivna som

föreskrivits i fråga om villkorligt dömda och villkorligt frigivna. Denna

fråga bör enligt utredningen dock prövas i samband med de spörsmål angående

eftervården som ingår i 1956 års eftervårdsutrednings utredningsuppdrag.

I detta sammanhang ifrågasätter utredningen, huruvida icke skyddskonsulenterna

jämväl bör åläggas att föra behandlingsjournaler för provutskrivna

under tillsynstiden. Utredningen framhåller, att det för närvarande

icke förekommer någon som helst journalföring såvitt gäller provutskrivna

förvarade. Orsaken härtill är att interneringsnämnden saknat såväl

arbetskraft för förande av behandlingsjournaler beträffande sitt klientel

som utrymme för förvaring av journalerna. Jämväl denna fråga bör övervägas

av eltervårdsutredningen.

Personalorganisation m. m.

Interneringsnämndens personal utgöres f. n. av en förste byråsekreterare

Ae 23, ett kanslibiträde Ae 7 och två biträden i reglerad befordringsgång.

Nämnden anlitar härutöver tillfällig skrivhjälp. Personalen å ungdomsfängelsenämndens

kansli omfattar en förste byråsekreterare Ae 23, ett

kanslibiträde Ae 7 och ett halvtidstjänstgörande biträde i reglerad befordringsgång.

Från början av budgetåret 1958/59 är personalen tillfälligt förstärkt

med ett biträde.

Utredningen föreslår, att för de centrala nämnderna inrättas ett gemensamt

kansli, bestående av två förste byråsekreterare Ao 23, en för vardera

nämnden, av vilka den ene bör fungera som kanslichef och härför äga uppbära

ett årligt arvode av förslagsvis 600 kronor, en kontorist i Ae 9 såsom

registrator, ett kanslibiträde i Ao 7 samt fem och ett halvt biträden i reglerad

befordringsgång.

Utredningen anser att de centrala nämndernas kanslier med oförändrad

yttre organisation och oförändrade arbetsuppgifter skulle behöva förstärkas

med ytterligare biträden men att övergången till ett gemensamt kansli med

rationaliserad kontorsorganisation jämte ett effektivare utnyttjande av

skyddskonsulentorganisationen för eftervården av provutskrivna medför sådana

personalbesparingar att den av utredningen föreslagna organisationen

bör förslå. Härav följer å andra sidan att det, därest de båda angivna förutsättningarna

ej förverkligas, måste ske en motsvarande uppräkning av personalbehovet.

Utredningen upptar till behandling jämväl frågan om nämndernas

sammansättning. Utredningen ifrågasätter sålunda om man icke i

detta hänseende borde vidtaga vissa ändringar såsom ett led i strävandena

mot en bättre samordning mellan olika typer av anstaltsvård. För interneringsnämndens

del skulle en sådan förändring närmast innebära att chefen

för socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå och exempelvis överinspektören

för sinnessjukvården skulle ingå som självskrivna ledamöter av nämnden.

Vidare skulle det enligt utredningens mening vara önskvärt att chefen

för socialstyrelsens skolbyrå erhöll motsvarande ställning i ungdoms
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

fängelsenämnden. Det kunde möjligen också vara lämpligt att låta chefen

för nykterhetsvårdsbyrån och överinspektören för sinnessjukvården eller

endera av dem ingå även i ungdomsfängelsenämnden.

Yttranden

Utredningens förslag om inrättande av ett för de centrala nämnderna

gemensamt kansli tillstyrkes av statens organisationsnämnd, statstjånstemannaförbundet

och statskontoret. Sistnämnda ämbetsverk ifrågasätter

om icke ytterligare ett steg bör tagas i organisatoriskt avseende genom

att närmare anknyta nämnderna till fångvårdsstyrelsen, varvid främst

åsyftas organisationen och arbetssättet hos vissa av medicinalstyrelsens

nämnder, vars beslut gäller som medicinalstyrelsens, lnterneringsnämnden

vill icke motsätta sig förslaget, under förutsättning att lämpliga lokaler kan

anskaffas. Fångvårdsstyrelsen anser, att frågan utan olägenhet kan anstå

till dess ställning tagits till strafflagberedningens förslag till skyddslag. Ungdomsfängelsenämnden

är av samma uppfattning men anser att man ur arbetssynpunkt

icke skulle vinna något genom en sammanslagning av nämndernas

kanslier. Riksarkivet fäster uppmärksamheten på att en organisation

med ett gemensamt kansli icke får föranleda en sammanslagning av arkivbildningen.

I fi’åga om de föreslagna ändringarna i den s. k. expeditions k ung

ö r e 1 s e n och i förvaringslagen framhåller interner ingsnämnden,

att ett stadgande om skyldighet för domstol att insända dom till nämnden

i mål, där dess yttrande inhämtats, skulle vara till fördel för nämndens

verksamhet. Nämnden finner dock icke att, efter tillkomsten av en sådan

föreskrift, styresmännen för säkerhetsanstalterna skulle kunna befrias från

skyldighet att insända förvaringsdom till nämnden för beräkning av minsta

förvaringstid. Beträffande ändringen i förvaringslagen anser interneringsnämnden,

att en uppmjukning av bestämmelserna angående utskrivningsprövningen

i de fall varom här kan vara fråga ur arbetssynpunkt saknar

praktisk betydelse.

Förslaget angående skydd skonsulentorganisationens

medverkan i det av nämnderna ledda efter vårdsarbete

t tillstyrkes eller lämnas utan erinran av fångvårdsstyrelsen, interneringsnämnden,

samtliga liörda skyddskonsulenler, varav flera framhåller att

förslagets genomförande torde kräva personalförstärkningar inom skyddskonsulentorganisationen,

socialstyrelsen, statskontoret och statens organisalionsnämnd.

1956 års eftervårdsutredning anmäler sin avsikt att framdeles

till behandling upptaga hithörande spörsmål liksom andra frågor avseende

organisationen för eftervården av provutskrivna. Ungdomsfängelsenämnden

har funnit att det för närvarande tillämpade systemet för nämndens vidkommande

fungerat väl, varför nämnden anser att någon ändring icke bör

ske i förevarande avseende.

Den föreslagna personalorganisationen tillstyrkes av statens

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

organisationsnämnd. Statskontoret och statens lönenämnd finner icke skäl

föreligga för förslaget om en särskild kansliföreståndare med arvode men

tillstyrker i övrigt organisationen. Interneringsnämnden föreslåi-, att den av

sekreterarna som å det gemensamma kansliet skall fungera som föreståndare

bör vara byrådirektör. Sveriges juristförbund anser, att de båda förste byråsekreterarna

bör placeras som byrådirektörer i Ao 24 samt att, därest ett

gemensamt kansli kommer till stånd, kanslichefen bör erhålla lön enligt lönegrad

Ao 25. Fångvårdsstgrelsen, som anser att ett gemensamt kansli icke

nu bör komma till stånd, föreslår i stället att interneringsnämnden förstärkes

med en halvtidsanställd amanuens och ett biträde i reglerad befordringsgång

samt ungdomsfängelsenämnden med ett och ett halvt biträde i reglerad

befordringsgång. Fångvårdsstyrelsen föreslår i detta sammanhang att

nämndernas avlöningar och omkostnader — antingen nämnderna erhåller

gemensamt kansli eller icke •— i fortsättningen redovisas under särskilda

anslag utan samband med motsvarande för styrelsens egen verksamhet beräknade

medel. Statstjänstemannaförbundet, som ifrågasätter om den föreslagna

biträdespersonalen kan anses tillräcklig, föreslår förstärkning med ytterligare

en kanslibiträdestjänst samt ett och ett halvt biträde i reglerad befordringsgång.

Beträffande nämndernas sammansättning tillstyrker socialstyrelsen,

att chefen för socialstyrelsens nykterhetsbyrå ingår som självskriven

ledamot i interneringsnämnden och att chefen för styrelsens skolbyrå

erhåller motsvarande ställning i ungdomsfängelsenämnden. Statens organisationsnämnd

har ingen erinran mot utredningens förslag. Medicinalstyrelsen

hänvisar till överinspektörens för sinnessjukvården stora arbetsbörda

och föreslår till övervägande att som ledamot i interneringsnämnden ingår

en psykiater med erfarenhet av rättspsykiatri och i ungdomsfängelsenämnden

en psykiater med erfarenhet av ungdomspsykiatri. Interneringsnämnden

och ungdomsfängelsenämnden finner någon ändring i nämndernas sammansättning

icke påkallad. Rättspsykiatriska föreningen anser, att tillräckliga

skäl ej föreligger för en utökning av antalet ledamöter i interneringsnämnden.

Däremot synes starka skäl tala för att utbyta föreskriften att en i sinnessjukvård

erfaren läkare skall vara medlem av denna nämnd mot bestämmelsen

att en i rättspsykiatri erfaren läkare skall ingå i nämnden. III.

III. Departementschefen

Under det senaste decenniet bär pågått ett oavbrutet reformarbete inom

fångvården. Bakgrunden härtill har i främsta rummet varit 1945 års straffverkställighetsreform,

som innebar att nya principer antogs för behandlingen

av de intagna. Ett betydelsefullt led i arbetet på att sätta fångvårdsorganisationen

i stånd att praktiskt tillämpa de nya principerna har

varit införandet av räjongsystemet, som efter hand satts i tillämpning över

hela linjen. Vidare har igångsatts en genomgripande förnyelse av anstaltsbe
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

ståndet, vilket medfört en omfattande ny- och oinbyggnadsverksamhet som

alltjämt pågår. Personalorganisationen för såväl den slutna som den öppna

anstaltsvården har samtidigt successivt omprövats och förstärkts för att de

krav på en effektivare och bättre vård av fångvårdsklientelet som straffverkställighetsreformen

uppställde skulle kunna i möjligaste mån tillgodoses.

Det är givet, att denna mycket intensiva och genomgripande reformverksamhet

ställt stora krav på det centrala fångvårdsorganet och utsatt detta

organ för kännbara påfrestningar. Svårigheterna har ytterligare accentuerats

genom den under hela 1950-talet fortgående stegringen av fångantalet.

När fångvårdsstyrelsens nuvarande fasta personalorganisation tillkom efter

beslut vid 1955 års riksdag, hade fångantalet redan stigit betydligt över det

antal som man räknade med vid genomförandet av 1945 års straffverkställighetsreform.

År 1945 utgick man — på grundval av beräkningar av strafflagberedningen

— från ett högsta utrymmesbehov av omkring 2 300 platser.

År 1954 var fångantalet uppe i omkring 3 000, det antal som torde ha legat

till grund för beräkningen av personalbehovet för 1955 års organisation av

styrelsen. Sedermera har fångantalet successivt ökats i sådan grad, att man

nu har att räkna med en medelbeläggning av omkring 5 000 intagna. I avvaktan

på att fångvårdsstyrelseutredningen, som började sitt arbete hösten

1955, skulle hinna slutföra sina undersökningar har provisoriska åtgärder

fått vidtagas för att tillgodose de mest trängande arbecskraftsbehoven inom

styrelsen. Sedan början av år 1956 har anställts en befattningshavare med

uppgift att biträda med överdirektörsgöromål. Vidare bär byråchefstjänsterna

på administrativa byrån och socialbyrån under lång tid varit dubblerade.

Även annan personal, främst amanuens- och biträdespersonal, har tillförts

styrelsen genom tillfälliga anordningar. Trots dessa förstärkningar, vilka

innebär att styrelsen i jämförelse med 1955 års organisation utökats med ett

30-tal befattningshavare, har viktiga uppgifter utanför de löpande göromålen

fått eftersättas. Särskilt betänkligt är att styrelsen icke haft möjlighet

att i önskvärd omfattning utarbeta föreskrifter och anvisningar för linjepersonalens

handhavande av de mångskiftande och ansvarsfulla nya uppgifter,

som straffverkställighetsreformen och införandet av räjongsystemet

medfört. Även de erinringar rörande handläggningen av administrativa frågor

inom fångvården m. m., som riksdagens revisorer uttalat i sin berättelse

över den år 1959 av dem verkställda granskningen angående statsverket,

torde få ses mot bakgrunden av fångvårdsstyrelsens bristande personalresurser.

De av fångvårdsstyrclseutredningen nu verkställda mycket noggranna undersökningarna,

vilka bedrivits i nära kontakt med den pågående verksamheten

inom styrelsen, har enligt min mening klart ådagalagt, att fångvårdsstyrelsen

såväl kvalitativt som kvantitativt sett är i starkt behov av personalförstärkningar.

Uppenbara svårigheter föreligger emellertid att på längre

sikt beräkna det erforderliga personalbehovet. I betydande omfattning är arbetsmängden

inom styrelsen direkt beroende av fångantalet. Detta har som

jag nyss framhöll fortgående ökats, och det visar alltjämt en stigande ten
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

dens. I årets statsverksproposition (II ht s. 55) har redovisats en på statistiska

beräkningar grundad prognos angående den fortsatta utvecklingen.

Som jag i samband med redovisningen av denna prognos understrukit är

det ej möjligt att med någon högre grad av säkerhet förutse utvecklingen.

Tydligt är dock att man vid en utbyggnad av styrelsen på grundval av det

nu aktuella behovet får vara beredd på att kanske inom en nära framtid ytterligare

förstärka resurserna. Man får emellertid ej heller utesluta möjligheten

av en sådan utveckling av kriminalitetens omfattning och användningen

av olika kriminalpolitiska åtgärder att fångantalet åter nedgår. Med hänsyn

härtill bör såsom utredningen föreslagit styrelsens organisation ges en

sådan elasticitet, att organisationen inom en ej alltför liten marginal kan

anpassas efter föreliggande behov.

Jag övergår nu till att behandla utredningens förslag till organisation för

fångvårdsstyrelsen med undantag av de centrala nämnderna, vilka jag kommer

att upptaga i ett senare avsnitt.

Utredningen har betecknat det som en allvarlig brist att styrelsen icke

har personal för sådana utrednings- och planeringsuppgifter, däri inbegripet

prognoser angående den framtida omfattningen av kriminalvårdsklientelet,

vilka hänför sig till genomförandet av den moderna kriminalpolitiken

och vilka enligt utredningen rimligen bör ombesörjas av styrelsen i dess

egenskap av centralt kriminalvårdsorgan. Utredningen föreslår att för ändamålet

inrättas en ny byrå, benämnd lag- och utredningsbyrån, vilken jämväl

bör ha till uppgift att svara för styrelsens anslagsäskanden, att bereda remissyttranden

i ärenden av juridisk eller allmän natur samt att utöva allmän

juridisk konsultation inom fångvården. Den nya byrån skall vidare från

den nuvarande administrativa byrån övertaga allmänna organisationsärenden

och ombudsmannaärenden.

Remissorganen har, med undantag av statens organisationsnämnd som

avstyrkt förslaget, ej framställt någon erinran mot att byrån inrättas. Fångvårdsstyrelsen

och statskontoret har uttryckligen tillstyrkt förslaget. Även

för egen del vill jag förorda att styrelsens organisation förstärkes med den

föreslagna byrån, vilken på sätt statskontoret framhållit skulle komma att

få karaktären av ett slags stabsorgan åt styrelsen. Genom byråns inrättande

yppas även en möjlighet att i ett mera stabiliserat läge på styrelsen lägga

ansvaret för sådana planeringsuppgifter som nu ankommer på fångvårdens

byggnadskommitté. Till en början måste emellertid byråns arbete i första

hand väsentligen inriktas på att inhämta den eftersläpning som råder i fråga

om utarbetande av nya tjänsteföreskrifter för såväl styrelsens som linjens

personal, varvid särskilt bör beaktas vissa betydelsefulla behandlings- och

rättssäkerhetsfrågor. Med anledning av vad statistiska centralbyrån anfört

beträffande den av utredningen förordade prognosverksamheten, i vilken

även skulle inbegripas ett återupptagande av styrelsens eftersatta årsberättelser,

vill jag framhålla, att jag utgår från att verksamheten kommer att

uppläggas i samråd med centralbyrån.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

Utredningens förslag att för styrelsens administrativa uppgifter, i den mån

de ej skall ankomma på lag- och utredningsbyrån, alltjämt bör finnas en

administrativ byrå synes välgrundat med hänsyn till den betydande omfattningen

av dessa arbetsuppgifter. Denna byrå, vars uppgifter främst

kommer att avse personal- och kameralärenden, bör lämpligen benämnas

kanslibyrån.

Vad angår de på socialbyrån ankommande ärenden, vilka utredningen

sammanfört under beteckningen egentlig kriminalvård, finner jag i likhet

med utredningen icke anledning ifrågasätta någon väsentlig ändring i arbetsuppgifterna.

Liksom utredningen anser jag det tydligt att en förstärkning

av beredningspersonalen i styrelsen för ifrågavarande ärenden behövs,

särskilt såvitt gäller inspektionsverksamheten på fältet samt de intagnas

undervisning och fritidssysselsättning ävensom personalens utbildning.

Utredningen har i detta sammanhang även behandlat den gruppterapeuliska

försöksverksamhet, som sedan några år bedrivits vid fångvårdsanstalterna.

Enligt utredningen bör försöksverksamheten fortsätta åtskilliga år innan

någon bedömning kan göras av gruppterapins betydelse som resocialiseringsfaktor

för det svenska kriminalvårdsklientelet. Emellertid anser utredningen

att, i stället för den nuvarande ordningen med en från fångvårdsanstalternas

avlöningsanslag avlönad arvodesanställd befattningshavare som

ledare för verksamheten, en extra psykologtjänst bör inrättas i styrelsen. I

vissa yttranden har med anledning av detta förslag bl. a. gjorts gällande,

att det är lika befogat att bereda rättspsykiatrin plats i styrelsen som gruppterapin.

För egen del vill jag, med hänsyn till hittillsvarande gynnsamma erfarenheter

av den gruppterapeutiska försöksverksamheten, ansluta mig till utredningens

mening att denna försöksverksamhet bör fortsätta. Den föreslagna

anordningen med en särskild tjänst för ändamålet i styrelsen finner jag

även lämplig. Med anledning av vad som anförts om behov av rättspsykiatrisk

expertis i det centrala fångvårdsorganet vill jag erinra om att hos styrelsen

finns en arvodesbefattning för en sakkunnig i hälso- och sjukvårdsfrågor

som f. n. innehas av en psykiater. Jag är icke nu beredd att framlägga förslag

om att annan eller ytterligare medicinsk sakkunskap skall tillföras styrelsen.

Utredningen har förordat att den nuvarande ordningen med en särskild

arbetsbyrå inom styrelsen för den centrala ledningen av fångvårdens arbetsdrift

skall bibehållas. I anslutning härtill har utredningen beträffande

arbetsdriftens utformning gjort vissa allmänna uttalanden, vilka i huvudsak

innebär ett understrykande av de riktlinjer för verksamheten som statsmakterna

tidigare godkänt. Även jag anser att i styrelsen alltjämt bör ingå

en särskild byrå för handhavande av fångvårdens arbetsdrift. Arbetsdriften,

som är av utomordentligt stor betydelse ur vårdsynpunkt, har med

fångantalets stegring fått en mycket väsentlig omfattning. Denna utveckling

har aktualiserat spörsmålet i vad män moderna driftsekonomiska

synpunkter hör i högre grad än nu är fallet tillgodoses vid utformningen a\

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

arbetsdriften. Skäl kan anföras för att driften bör uppläggas i huvudsak efter

ordinära marknadsmässiga linjer. Å andra sidan måste i enlighet med principerna

för straffverkställigheten eftersträvas att så många som möjligt av

de intagna beredes en ur vårdsynpunkt lämplig sysselsättning. Det torde

vara anledning att närmare undersöka hur dessa delvis motstridiga intressen

skall kunna på lämpligaste sätt samordnas. Såväl fångvårdens byggnadskommitté

som eftervårdsutredningen har också vid remissbehandlingen

framfört önskemål om att utformningen av arbetsdriften skall göras till

föremål för särskild utredning. Denna utredning kommer dock att bli tämligen

tidskrävande, och jag anser icke att frågan om arbetsbyråns organisation

nu bör uppehållas därav.

Beträffande personalbehovet för arbetsbyrån har fångvårdsstyrelsen framhållit

att arbetsläget på byrån med hänsyn till fångantalets stegring numera

är ett helt annat än vid den tidpunkt då utredningen gjorde sina beräkningar.

Styrelsen har med anledning härav föreslagit en betydande förstärkning

av byrån i förhållande till utredningens förslag. Även andra remissorgan,

bl. a. statskontoret, har funnit att en förstärkning utöver utredningens

förslag är påkallad. Riktigheten härav bekräftas av de uppgifter angående

omfattningen av arbetsbyråns verksamhet som finnes tillgängliga.

Antalet verkstadsplatser uppgick den 1 januari 1959, då utredningen avslutat

sina undersökningar, till omkring 2 000 och beräknas den 30 juni

1960 ha ökat med 536 samt fram till den 1 februari 1961 med ytterligare

541 platser. Till ytterligare belysning av den snabba utvecklingen inom arbetsdriften

må nämnas att verkstäderna under budgetåret 1955/56 framställde

varor till ett värde av ca 12 milj. kronor och under budgetåret 1958/

59 till ett värde av ca 22 milj. kronor. Jag anser mig med hänsyn till det

sagda böra förorda att arbetsbyrån i viss omfattning förstärkes utöver vad

utredningen har föreslagit. Det förslag till organisation av byrån som jag

i det följande framlägger ansluter till fångvårdsstyrelsens uppskattning av

personalbehovet.

Vad angår fångvårdsstyrelsens byggnadsärenden har utredningen särskilt

uppehållit sig vid frågan huruvida styrelsen även i fortsättningen bör svara

för underhållet av fångvårdens fastighetsbestånd. Utredningen har i anslutning

till tidigare förslag, bl. a. av 1954 års byggnadsbesparingsutredning,

förordat att den byggnadstekniska förvaltningen överföres till byggnadsstyrelsen.

I remissyttrandena har olika meningar kommit till uttryck.

Utredningens förslag tillstyrkes av bl. a. fångvårdens byggnadskommitté

och byggnadsstyrelsen, dock med uttryckligt förbehåll från byggnadsstyrelsens

sida om en häremot svarande personalförstärkning. Fångvårdsstyrelsen

tillråder för sin del att frågan om en överflyttning får vila tills vidare.

Av samma åsikt är bl. a. statskontoret, som funnit fördelarna av en överföring

till byggnadsstyrelsen så tvivelaktiga, att ämbetsverket icke nu anser

sig kunna tillstyrka eu förändring.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att den nuvarande

ordningen tills vidare bör bibehållas. Huruvida en överföring framdeles bör

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

komma till stånd är en fråga som torde få prövas i samband med att liknande

förvaltningsfrågor inom andra områden upptas till behandling. Tills

vidare bör förvaltningen av fångvårdens fastighetsbestånd således kvarligga

hos fångvårdsstyrelsen. För dessa ärenden, vilka i överensstämmelse med

nuvarande ordning bör handläggas på kanslibyrån, bör styrelsen ha tillgång

till särskild byggnadsexpertis.

Beträffande övriga berörda byggnadsärenden anser jag i likhet med utredningen

att det icke f. n. bör vidtagas någon ändring i den nuvarande ordningen,

enligt vilken styrelsen eller byggnadskommittén har att, efter beslut

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, dels handlägga planeringsärenden i fråga

om nybyggnads-, ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten och dels låta utföra

sådana arbeten. För planeringsärendena, vilka bör handläggas i samråd

mellan kanslibyrån och lag- och utredningsbyrån, ävensom för de förut

berörda underhållsfrågorna bör styrelsen liksom nu ha tillgång till en sakkunnig

i arkitektfrågor.

Vad härefter angår fångvårdsstyrelsens klientelregister vill jag erinra

om att en särskild utredningsman f. n. undersöker möjligheterna att samordna

straffregistret med kriminaltekniska anstaltens register. Enligt vad

jag inhämtat kan denna utredning väntas framlägga förslag i ämnet innevarande

år. I avvaktan på utredningsresultatet bör, såsom även fångvårdsstyrelseutredningen

funnit, frågan om straffregistrets personalorganisation

anstå tills vidare. Emellertid är det angeläget att under mellantiden arbetet

på registret, som är omedelbart och direkt beroende av ändringar i fangantalet,

i görligaste mån underlättas. Utredningen har föreslagit att utöver

viss personalförstärkning medel beräknas för anskaffande bl. a. av en snabbkopieringsapparat

för framställning av straffregisterutdrag. Under remissbehandlingen

har framförts vissa invändningar häremot med hänsyn till

arkivvärdighetskravet. Jag är icke beredd att utan närmare undersökning

taga ställning till denna fråga. Då behov av snabbkopieringsapparat

inom styrelsen under alla förhållanden föreligger, bör dock medel för ändamålet

beräknas under styrelsens omkostnadsanslag. Som utredningen föreslagit

bör registret med "hänsyn till sina speciella uppgifter redovisas som

cn självständig enhet inom styrelsen.

Även i fråga om centrala fångregistret, vilket alltjämt bör tillhöra socialbyrån,

synes en viss personalförstärkning befogad. Vad angår det på samma

byrå förda registret över villkorligt dömda delar jag utredningens

uppfattning alt detta register bör bibehållas. Beträffande de båda sistnämnda

registren har kriminaltekniska anstalten uttalat önskemål om en vidgad

uppgiftsläinning av betydelse för bl. a. polisens spaningsarbete. Frågan härom

torde lämpligen böra undersökas av de båda berörda myndigheterna i

samråd och särskilt förslag därefter underställas Kungl. Maj:t.

Utredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till decentralisering

av vissa på styrelsen ankommande ärenden. Till en början har föreslagits,

att räjongeheferna skall i viss omfattning bemyndigas att pröva yrkanden

om ersättning till enskilda för skador som vållats av rymlingar m. fl. Enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

eo

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år i960

vad jag inhämtat har man inom socialdepartementet -— där dessa ärenden

jämte liknande ärenden berörande socialstyrelsens och medicinalstyrelsens

verksamhetsområden prövas — för avsikt att till behandling uppta frågan

om decentralisering av beslutanderätten i dessa ärenden. Vid sådant förhållande

finner jag icke nu anledning att pröva fångvårdsstyrelseutredningens

förslag. Däremot anser jag mig kunna tillstyrka att ärenden angående

ersättning till på fångvårdsanstalterna intagna för förstörda eller förkomna

persedlar decentraliseras till räjongcheferna på sätt utredningen har föreslagit.

Vidare har utredningen föreslagit att vissa av de ärenden som nu handläggs

i förstärkta fångvårdsstyrelsen skall delegeras till anstaltsnämnderna.

De ärenden som här avses gäller frågor om inräkning i vissa fall i strafftiden

av tid, varunder intagen vistats utom anstalt, om bestraffning genom

förlängning av verkställighetstid samt om fakultativ villkorlig frigivning.

Jag vill erinra om att dessa frågor, såsom utredningen själv framhållit, omfattas

av de förslag som strafflagberedningen framlagt i sitt betänkande med

förslag till skyddslag. Detta förslag överväges f. n. i justitiedepartementet.

Vidare vill jag erinra om att i eftervårdsutredningens uppdrag ingår att pröva

en av riksdagens revisorer väckt fråga om avskaffande av anstaltsnämnderna

i deras nuvarande form. Enligt min mening bör de av fångvårdsstyrelseutredningen

i detta sammanhang aktualiserade decentraliseringsfrågorna,

som är av svårbedömd natur, ej utbrytas från de sammanhang

där de sålunda överväges. Tills vidare bör alltså dessa ärenden handläggas

i förstärkta fångvårdsstyrelsen.

Utredningen har därjämte i anslutning till tidigare förslag i ämnet förordat

att yttranden i ärenden angående nåd i brottmål icke skall infordras från

fångvårdsstyrelsen i andra fall än då detta av särskild anledning finnes påkallat.

Jag är dock icke beredd att nu föreslå ändring av gällande ordning

i detta avseende. Ytterligare erfarenheter av det nuvarande sättet för handläggning

av nådeärenden torde få avvaktas. I

I bilaga till detta protokoll redovisas sammanställningar över fångvårdsstyrelsens

nuvarande personalorganisation, utredningens och styrelsens förslag

till ändringar samt den av mig förordade personalorganisationen. I

det följande redogör jag för den närmare innebörden av mitt förslag i huvudsak

endast i vad detta skiljer sig från utredningens. I övrigt torde jag

få hänvisa till de nämnda sammanställningarna.

Av skäl som utredningen anfört tillstyrker jag att den nuvarande överdirektörstjänsten

ändras till en generaldirektörstjänst Bp 6.

Såsom verkschefens ställföreträdare bör tjänstgöra den byråchef, som

Kungl. Maj :t efter anmälan av verkschefen förordnar därtill. I likhet med

vad förhållandet är vid andra verk bör ställföreträdararvode utgå med 1 800

kronor för år.

Som framgått av det föregående har jag icke ansett mig kunna tillstyrka

utredningens förslag till decentralisering av vissa av de på förstärkta fång
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

vårdsstyrelsen ankommande ärendena. Nuvarande sammansättning av styrelsen

med bl. a. två särskilda sakkunniga vid det slutliga avgörandet i dessa

ärenden bör därför tills vidare bibehållas oförändrad. Däremot anser jag

att anledning numera saknas att bibehålla institutionen med särskilda fångvårdsfullmäktige.

Jag föreslår därför att denna institution slopas.

Utanför byråindelningen bör såsom utredningen föreslagit upptagas en

biträdestjänst för handsekreteraregöromål åt verkschefen. Med anledning

av de fordringar på språkkunskaper som fångvårdsstyrelsen ansett nödvändiga

med hänsyn till förekommande utländska besök tillstyrker jag att en

kansliskrivartjänst Ae 10 inrättas för ändamålet.

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för lag- och utredningsbgrån

kan jag i huvudsak godta. Jag tillstyrker sålunda att en ny

byråchefstjänst Be 1 inrättas. Av de utanför selctionsindelningen upptagna

biträdestjänsterna kan jag dock endast tillstyrka inrättande av en kanslibiträdestjänst

Ae 7 för registrators- och handsekreterargöromål. Beträffande

utredningssektionen har jag ingen annan erinran än att byrådirektörstjänsten

bör placeras i Ao 24 och kanslibiträdestjänsten i Ae 7. För ombudsmannasektionen

bör såsom utredningen föreslagit avses en förste byråsekreterare

och ombudsman Ao 23 samt därjämte en biträdest jänst i reglerad

befordringsgång.

Vad angår kanslibyrån bör under byråchefens omedelbara ledning handläggas

ärenden angående underhåll och andra förvaltningsåtgärder beträffande

fångvårdens fastigheter. Till byråchefens förfogande för dessa ärenden

finns nu en arvodesanställd befattningshavare. Jag tillstyrker att i

stället för denna befattning en tjänst som byggnadsinspektör Ag 21 inrättas.

Utanför sektionsindelningen bör vidare upptagas den nuvarande byråns registreringspersonal

bestående av en kansliskrivare (registrator) och ett biträde

i reglerad befordringsgång.

Den för kanslibyråns återstående uppgifter erforderliga personalen bör i

anslutning till utredningens förslag sammanföras under en personalsektion

och en kameralsektion. Beträffande personalsektionen föreslår jag att i stället

för två av utredningen upptagna kansliskrivaretjänster inrättas en kanslisttjänst

i reglerad befordringsgång och en kontoristtjänst i Ae 9. I övrigt

kan jag godtaga utredningens förslag till personaluppsättning för sektionen.

Jag har dock härvid räknat med att den av utredningen föreslagna

amanuensen även skall kunna utnyttjas för de förut berörda fastighetsärendena.

Till kameralsektionen bör förutom övriga av utredningen föreslagna

ärenden hänföras samtliga de centrala upphandiingsärenden, som ombesörjes

av den nuvarande byrån. Med hänsyn härtill föreslår jag att för sektionschefsposten

inrättas en intendenttjänst Ao 23. För sektionen bör vidare

i överensstämmelse med utredningens förslag avses en bokhållare Ae 15 och

en kansliskrivare (kassör) Ao 10. Med beaktande av vad fångvårdsstyrelsen

anfört om arbetsuppgifternas omfattning anser jag mig böra föreslå att

i stället för den av utredningen föreslagna kontoristtjänsten inrättas två

5 liihang till riksdagens protokoll 1900. 1 samt. Nr 87

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Knngl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

kansliskrivaretjänster Ao 10 respeklive Ae 10. I fråga om övrig biträdespersonal

tillstyrker jag utredningens förslag.

I överensstämmelse med nuvarande ordning bör under kanslibyrån redovisas

den för styrelsens gemensamma skrivcentral erforderliga personalen

liksom övrig gemensam servicepersonal. Med undantag för telefonisttjänsten

har jag ingen annan erinran mot utredningens förslag till personaluppsättning

än att två expeditionsvakter bör upptagas som ordinarie och två som

extra ordinarie. Med anledning av fångvårdsstyrelsens förslag beräknar jag i

det följande under styrelsens omkostnadsanslag medel för anskaffande av

en automatisk telefonväxel. Telefonisttjänsten bör på grund härav upptagas

som kanslibiträdestjänst Ae 7.

Beträffande straffregistret föreslår jag, för att möjliggöra den av styrelsen

föreslagna ordningen beträffande den s. k. slagningen i registret, att en

i utredningens förslag till personalplan upptagen biträdestjänst i reglerad

befordringsgång ersättes med en kansliskrivaretjänst Ag 10. I övrigt tillstyrker

jag utredningens förslag.

I enlighet med utredningens förslag bör socialbyråns ärenden sammanföras

under en juridisk sektion för ärenden angående verkställbarhetskontroll

och strafftidsberäkning samt en vårdsektion för övriga ärenden. Utanför

sektionsindelningen bör förutom byråchefstjänsten upptagas den av mig

förut tillstyrkta psykologtjänsten. Befattningshavarens uppgifter synes dock

icke uteslutande böra begränsas till den gruppterapeutiska försöksverksamheten.

Jag förordar att tjänsten uppföres i lönegrad Ag 24. Den av utredningen

för handsekreteraregöromål åt byråchefen föreslagna biträdestjänsten

kan jag icke tillstyrka.

Beträffande juridiska sektionen föreslår jag att den av utredningen upptagna

förste byråsekreterartjänsten Ao 23 med hänsyn till befattningshavarens

kvalificerade uppgifter uppföres som byrådirektörstjänst Ao 24. I

övrigt har jag ingen annan erinran mot utredningens förslag än att kansliskrivaret

jänsten bör upptagas som extra ordinarie och att medel bör beräknas

för tre hela biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Beträffande vårdsektionen har jag som förut nämnts icke ansett mig

kunna tillstyrka utredningens förslag till decentralisering av förstärkta

fångvårdsstyrelsens ärenden eller till ändrad handläggning av nådeärendena.

Hänsyn härtill bör tagas vid beräkningen av sektionens personalbehov. Jag

föreslår därför att utöver de av utredningen upptagna tjänsterna som byrådirektör,

förste byråsekreterare, vilken senare bör upptagas som extra ordinarie,

och amanuens inrättas ytterligare en förste byråsekreteraretjänst

Ag 21. För sektionen bör vidare beräknas en kontoristtjänst Ae 9 för uppgifter

i samband med personalutbildning och personalkurser, en kanslibiträdestjänst

Ag 7 med uppgift att biträda byrådirektören och föra registret över

villkorligt dömda samt en biträdestjänst i reglerad befordringsgång.

Jag delar fångvårdsstyrelsens uppfattning att den av utredningen föreslagna

amanuensen på centrala fångregistret bör jämställas med sektionschef

och upptagas som förste aktuarie Ae 21. Vidare föreslår jag att för

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition ni• 87 år 1960

uppgiften som sektionschefens närmaste medhjälpare inrättas en kansliskrivaretjänst

Ao 10 i stället för den kontoristtjänst som utredningen föreslagit.

I övrigt beräknar jag samma personal som utredningen, dock att jag

anser att antalet biträdestjänster i reglerad befordringsgång torde kunna

tills vidare minskas med eu.

Vad slutligen angår cirbetsbyrån bör denna, såsom jag förut anfört, förstärkas

utöver vad utredningen föreslagit. Härvid åsyftar jag närmast allmänna

sektionen och verkstadssektionen. I fråga om sektionernas arbetsuppgifter

föreslår jag att allmänna sektionen från verkstadssektionen övertager

alla uppgifter som icke bar direkt samband med verkstadsdriften. I

enlighet härmed beräknar jag för allmänna sektionen, vilken bör stå under

byråchefens omedelbara ledning, följande personal, nämligen en förste byråingenjör

Ae 23 och en förste byråsekreterare Ao 23 för planerings- och

utredningsärenden, en förste byråsekreterare Ae 21 för personalärenden, en

förste byråsekreterare Ae 23 med kompetens som civilekonom, en assistent

Ae 17 och två kanslister i reglerad befordringsgång för ärenden angående upphandling

och försäljning in. in., en kansliskrivare Ao 10 för debiteringsärenden,

en kontorist Ae 9 för regislreringsgöromål samt ett kanslibiträde

och tre biträden i reglerad befordringsgång. För verkstadssektionens chef

bör avses en byrådirektörstjänst Ae 26. Befattningshavaren bör ha kvalificerad

teknisk utbildning samt erfarenhet av industriellt planeringsarbete.

Som närmaste medhjälpare åt sektionschefen bör avses en förste byråingenjör

Ae 23, vilken därjämte bör tjänstgöra som arbetsgrenschef för de

mekaniska verkstäderna. För uppgifter som arbetsgrenschefer beräknar jag

vidare tre förste byråingenjörer A 21, varav en ordinarie och två extra ordinarie.

Härutöver bör för sektionen avses tre byråingenjörer Ae 19, en

assistent Ae 17 samt tre ingenjörer högst A 15.

I anslutning till utredningens förslag beräknar jag för byggnadssektionen

en förste byråingenjör Ae 21 samt två kontrollanter A 17, varav en bör upptagas

som ordinarie och en som extra ordinarie, samt för jordbrukssektionen

en förste byråinspektör Ao 23 och en bvråagronom Ae 21.

Utredningens förslag att fångvårdsstyrelsen må bemyndigas att förtidsanställa

arbetsdriftschefer vid nya anstalter för tjänstgöring å arbetsbyrån

med förberedelsearbeten kan jag tillstyrka på de villkor som statskontoret

uppställt härför.

Slutligen föreslår jag i detta sammanhang att fem yrkesmästaretjänster

A 12, vars innehavare avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag

och tjänstgör som ambulerande arbetsledare vid av arbetsbyrån administrerade

byggnadsföretag, ändras till verkmästartjänster A 14 med Stockholm

som stationeringsort.

I syfte att fångvårdsstyrelsens organisation skall bli tillräckligt elastisk

har utredningen föreslagit att under styrelsens avlöningsanslag beräknas

en medelsreserv uppgående till 65 000 kronor för anställande av extra personal.

Fångvårdsstyrelsen har i stället föreslagit att icke-ordinarie posten

upptages som förslagsbetecknad. Såväl utredningen som styrelsen har vi
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

dare i samma syfte föreslagit att styrelsens vikariemedel skall beräknas enligt

förmånligare grunder än de eljest tillämpade. För egen del kan jag icke

biträda dessa förslag i vidare mån än att jag föreslår att under avlöningsanslaget

beräknas ett belopp av 70 000 kronor för extra arbetskraft, vilket belopp

bör ställas till styrelsens förfogande först efter Kungl. Maj :ts medgivande

i varje särskilt fall.

Ett genomförande av den föreslagna omorganisationen av styrelsen påkallar

att ny instruktion för styrelsen utfärdas. Härvid kräves ställningstagande

till åtskilliga detaljfrågor rörande arbetsformerna inom styrelsen

m. m. Det torde ej vara anledning att här gå närmare in på dessa frågor.

Emellertid vill jag nämna att jag jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t

den 22 januari 1960 tillkallat särskild sakkunnig för utarbetande av ny instruktion

för styrelsen och fångvårdsanstalterna.

Den föreslagna omorganisationen av styrelsen bör träda i kraft den 1 juli

1960. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som därvid kan visa sig bli erforderliga.

Jag övergår härefter till att behandla fångvårdsstyrelseutredningens förslag

till organisation för interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden.

Utredningen har ansett det önskvärt, att det tidigare beslutade gemensamma

kansliet kommer till stånd snarast möjligt. I samband härmed har

utredningen föreslagit en gemensam personalorganisation för nämnderna

ävensom ifrågasatt en utökning av antalet ledamöter i nämnderna med företrädare

för närliggande vårdområden. Utredningen har vidare i syfte att

avlasta nämnderna förordat en utvidgning av skyddskonsulentorganisationens

arbetsuppgifter beträffande provutskrivna förvarade och ungdomsfängelseelever.

Därjämte har utredningen föreslagit vissa ändringar i förvaringslagen

och den s. k. expeditionskungörelsen.

I det förut nämnda betänkandet med förslag till skyddslag har strafflagberedningen

även behandlat de uppgifter som nu ankommer på nämnderna,

varvid även en ändrad organisation för verksamheten diskuterats.

Vidare må nämnas att 1956 års eftervårdsutredning, enligt vad jag inhämtat,

i samband med sitt uppdrag att ompröva skyddskonsulentorganisationen

kommer att upptaga även den av fångvårdsstyrelseutredningen ifrågasatta

utvidgningen av organisationens uppgifter liksom också en av utredningen

berörd fråga om behandlingsjournaler för provutskrivna förvarade.

Strafflagberedningens förslag är som förut nämnts föremål för övervägande

inom justitiedepartementet. De av utredningen föreslagna ändringarna

i förvaringslagen och expeditionskungörelsen torde lämpligen böra prövas

i samband med detta arbete. I avvaktan härpå samt på de förslag som är

att vänta från eftervårdsutredningen synes nämndernas verksamhet böra

fortgå i oförändrade former. Under dessa förhållanden saknas enligt min

mening även anledning att nu ifrågasätta någon ändring i nämndernas kans
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 87 år 1960 65

li- eller personalorganisation. Viss förstärkning av biträdespersonalen är dock

nödvändig.

För biträdeshjälp åt nämnderna har under fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag

beräknats medel bl. a. för sammanlagt fyra och ett halvt biträden

i reglerad befordringsgång. Med hänsyn till den fortgående utökningen

av verksamheten föreslår jag, att för budgetåret 1960/61 medel beräknas

för tillhopa sex och en halv biträdestjänster i reglerad befordringsgång,

varvid det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fördela tjänsterna

mellan nämnderna. I den mån ytterligare personalförstärkning skulle visa

sig oundgängligen erforderlig, torde den i det föregående beräknade medelsreserven

få tagas i anspråk jämväl härför.

Den av mig förordade organisationen för fångvårdsstyrelsen samt interneringsnämnden

och ungdomsfängelsenämnden innebär att hela antalet befattningar

blir 115 1/2, vilket i förhållande till 1955 års organisation innebär

en ökning med 48 tjänster.

IV. Medelsbehovet för budgetåret 1960/61

Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1958/59 ......................... 1 704 200 1 708 288

1959/60 (statsliggaren s. 129)..... 1 787 000

1960/61 förslag .................. 2 347 000

Fångvårdsstyrelsen (skr. 15/9 1959) hemställer, att anslaget för budgetåret

1960/61 höjes med 955 500 kronor. Beräkningen av medelsbehovet grundar

sig på de förslag i fråga om personalorganisation för fångvårdsstyrelsen

samt interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden, som styrelsen

framlagt i sitt utlåtande över fångvårdsstyrelseutredningens betänkande.

Departementschefen

Såsom framgår av det föregående har jag icke kunnat tillstyrka en personalorganisation

för fångvårdsstyrelsen och de centrala nämnderna av den

omfattning som styrelsen yrkat. Vid bifall till de av mig förordade förslagen

beräknar jag det erforderliga anslagsbehovet för budgetåret 1960/61, häri

inräknat ell belopp av 70 000 kronor för tillfällig personal, till 2 347 000

kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till nuvarande anslag med

560 000 kronor. Av sistnämnda belopp utgör omkring 50 000 kronor automatiska

utgiftsstegringar.

Anslaget bör alltså uppföras med (1 787 000 -(- 560 000) 2 347 000 kronor,

varav 587 000 kronor bör beräknas för avlöningar till ordinarie tjänstemän,

17 000 kronor för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, 1 370 000 kronor för avlöningar till icke-ordinarie personal,

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

335 000 kronor för rörligt tillägg och 38 000 kronor för kompensation för

höjda folkpensionsavgifter.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse

den 28 augusti 1959 hemställt om medgivande att överskrida den i styrelsens

avlöningsstat för innevarande budgetår uppförda anslagsposten till avlöningar

till icke-ordinarie personal för anställande av ytterligare tillfällig

arbetskraft. Med hänsyn till det pressade arbetsläget i styrelsen föreslår

jag att riksdagens bemyndigande inhämtas att för budgetåret 1959/60 överskrida

nämnda anslagspost med 35 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader

Anslag

1958/59 ............................. 215 000

1959/60 (statsliggaren s. 131) ........ 240 000

1960/61 förslag .................... 407 000

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 15/9 1959) hemställer, att anslaget höjes med

242 500 kronor. Vid anslagsberäkningen har hänsyn tagits till de personalförstärkningar,

som styrelsen föreslagit i sitt utlåtande över fångvårdsstyrelseutredningens

betänkande.

Ökning

1. Sjukvård in. m........................................... 1 000

2. Reseersättningar .......................................... 55 000

3. Bränsle, lyse och vatten .................................. 8 000

4. Övriga expenser .......................................... 177 000

5. Publikationstryck ......................................... 1 500

242 500

Nettoutgift

213 079

Motiv

1. Sjukvård m. m. Utgift 1958/59 4 494; anvisat 1959/60 7 500. — Anslagsposten

bör uppräknas med hänsyn till den föreslagna personalförstärkningen.

2. Reseersättningar. Utgift 1958/59 48 464; anvisat 1959/60 60 000. —

Anslagsposten kommer att i hög grad röna inverkan av det förhållandet, att

styrelsen vid en förstärkning av sin personal sättes i tillfälle att intensifiera

verksamheten i olika hänseenden och i vidgad omfattning fullgöra sin nu på

många håll eftersatta inspektionsskyldighet beträffande fångvårdsanstalterna.

3. Bränsle,lyse och vatten. Utgift 1958/59 12715; anvisat 1959/60 14000.—

Medelsåtgången kan väntas öka genom att någon byrå, sannolikt arbetsbyrån,

vid en personalförstärkning av den omfattning som föreslagits måste

förläggas till lokaler utanför de nuvarande.

4. Övriga expenser. Utgift 1958/59 144 914; anvisat 1959/60 155 000, var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

av för engångsutgifter 13 000 kronor. För löpande utgifter, såsom städningskostnader

samt kostnader för papper, blanketter, telefonavgifter m. m.,

beräknas medelsbehovet öka med 34 000 kronor. För engångsutgifter yrkas

ytterligare 143 000 kronor, varav 80 000 kronor avses för installation av en

telefonväxel, 60 000 kronor för möbler, kontorsmaskiner och andra inventarier

samt 3 000 kronor för inköp av en snabbkopieringsapparat.

5. Publikationstryck. Utgift 1958/59 2 490; anvisat 1959/60 3 500. — Det

begärda beloppet erfordras för tryckning av arbetsordning för fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsanstalterna samt av andra författningar, som med en

förstärkt styrelseorganisation kan beräknas komma att utarbetas.

Departementschefen

Då jag icke ansett mig kunna förorda en organisation av den storlek som

fångvårdsstyrelsen föreslagit, torde medelsanvisningen kunna något begränsas

i förhållande till vad styrelsen beräknat. Jag förordar att posterna till

sjukvård in. in. och till reseersättningar höjes med 500 respektive 30 000

kronor. För bränsle, lyse och vatten torde beräknas ytterligare 5 000 kronor.

Beträffande posten till övriga expenser förordar jag, att ytterligare 130 000

kronor anvisas, varav 115 000 kronor bör avses för de av styrelsen föreslagna

engångsanskaffningarna. Under posten till publikationstryck bör i enlighet

med styrelsens förslag beräknas ytterligare 1 500 kronor. Anslaget bör

således för budgetåret 1960/61 uppföras med (240 000 -j- 167 000) 407 000

kronor.

Interneringsnämnden

Anslag Nettoutgift

1958/59 ............................. 37 000 39 645

1959/60 (statsliggaren s. 143).......... 39 000

1960/61 förslag ...................... 43 000

Yrkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslaget höjes med

4 000 kronor.

Ökning

1. Dagarvoden .............................................. 1 300

2. Reseersättningar ......................................... 2 500

4 000

Motiv

1. Dagarvoden. Utgift 1958/59 30 483; anvisat 1959/60 30 500. — Det stegrade

antalet förvarade har ökat nämndens arbetsuppgifter.

2. Reseersättningar. Utgift 1958/59 9 162; anvisat 1959/60 8 500. —- Posten

bör uppräknas med hänsyn till belastningen och höjda traktamentsersättningar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

Departementschefen

I det föregående har jag utgått från att interneringsnäinndens och ungdomsfängelsenämndens

verksamhet tills vidare bör fortgå i oförändrade

former. Under sådana förhållanden bör för budgetåret 1960/61 under förevarande

anslag, liksom hittills, medel beräknas för dagarvoden åt ordförande

och ledamöter i interneringsnämnden samt till reseersättningar. Jag

tillstyrker fångvårdsstyrelsens förslag, att ifrågavarande poster uppräknas

med 1 500 respektive 2 500 kronor. Anslaget bör alltså uppföras med (39 000

+ 4 000) 43 000 kronor.

Ungdomsfängelsenämnden

Anslag Nettoutgift

1958/59 .............................. 24 000 19 558

1959/60 (statsliggaren s. 144) .......... 25 000

1960/61 förslag....................... 25 000

Y rkanden

Fångvårdsstyrelsen (skr. 28/8 1959) hemställer, att anslagsposten till

dagarvoden, som för budgetåret 1959/60 uppförts med 18 000 kronor, med

hänsyn till stegringen av ungdomsfängelseklientelet höjes med 1 000 kronor.

Belastningen å posten utgjorde för budgetåret 1958/59 17 715 kronor.

Departementschefen

I enlighet med vad jag anfört under föregående punkt bör under förevarande

anslag medel alltjämt beräknas för dagarvoden till ordförande och

ledamöter i ungdomsfängelsenämnden samt för reseersättningar.

Med hänsyn till belastningen under posten till reseersättningar (utgift

1958/59 1 843; anvisat 1959/60 7 000) synes den av fångvårdsstyrelsen begärda

uppräkningen av dagarvodesposten kunna tillgodoses inom ramen för

oförändrat anslag. I enlighet härmed föreslår jag, att arvodesposten uppföres

med 19 000 kronor och posten till reseersättningar med 6 000 kronor.

V. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer

för organisation av fångvårdsstyrelsen samt interneringsnämnden

och ungdomsfängelsenämnden;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för fångvårdsstyrelsen, som föranledes

av vad jag i det föregående föreslagit;

c) godkänna följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1960/61:

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960 69

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,förslagsvis 587 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 17 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 1 370 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 335 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis ................................ 38 000

Summa kronor 2 347 000

d) till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 2 347 000 kronor;

e) till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret

1960/61 anvisa ett förslagsanslag av 407 000 kronor;

f) till Internering snämnden för budgetåret 1960/61 anvisa

ett förslagsanslag av 43 000 kronor;

g) till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret 1960/61

anvisa ett förslagsanslag av 25 000 kronor;

h) medgiva, att den i avlöningsstaten för fångvårdsstyrelsen

upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal må för budgetåret 1959/60 överskridas med högst

35 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1960

Bilaga

Befattning

Nuvarande

organisation

Föreslagen organisation

Fångvårds-

styrelseut-

redningens

förslag

Fångvårds-

styrelsens

förslag

Departe-

mentschefens

förslag

Generaldirektör ....................

1 Bp 6

1 Bp 6

1 Bp 6

Överdirektör........................

1 Bo 5

—

—

_

Biträdande överdirektör ...........

1 Eg 5

—

—

_

Kansliskrivare......................

—

1 Ae 10

1 Ae 10

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

—

—

Lag- och utrednings byrå n

Byråchef .........................

—

1 Be 1

1 Be 1

1 Be 1

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ae 7

Kontorsbiträde......................

Utredningssektionen

1 Af 1—

Ae/Ao 5

1 Af 1—

Ae/Ao 6

Byrådirektör .....................

1 Ae 241

1 Ao 26

1 Ao 26

1 Ao 24

Förste byråsekreterare ..............

—

1 Ae 23

1 Ae 23

1 Ae 23

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ae 7

Ombudsmannasektionen

Förste byråsekreterare och ombudsman

1 Ao 21*

1 Ao 23

1 Ao 23

1 A o 23

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

—

Kontorsbiträde......................

Kanslibyrån

(= administrativa byrån)

1 Af 1—

Ae/Ao 5

Byråchef ..........................

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

Kanslibiträde ......................

—

1 Ag 7

1 Ag 7

—

Förste byråsekreterare .............

—

1 Ae 21

1 Ae 21

—

Byggnadsinspektör..................

1 arvode

1 Ag 21

1 Ag 21

1 Ag 21

Amanuens..........................

1

—

1

—

Kansliskrivare (registrator)..........

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

Kansliskrivare......................

1 Ag 101 2

1 Ao 10

1 Ae 10

—

Kontorsbiträde......................

1 Af 1—

1 Af 1—

1 Af 1—

1 Af 1—

Personalsektionen

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Förste byråsekreterare ..............

—

1 Ae 23

1 Ae 23

1 Ae 23

Amanuens..........................

1

1

1

1

Kanslist............................

—

—

—

1 Af 9—Ael3

Kansliskrivare......................

1 Ag 102

2 Ae 10

2 Ae 10

—

Kontorist ..........................

—

—

—

1 Ae 9

Kameralsektionen

Intendent ..........................

_

_

_

1 Ao 23

Kamrerare..........................

1 Ao 21

1 Ao 23

1 Ao 23

_

Bokhållare ........................

—

1 Ae 15

1 Ae 15

1 Ae 15

Kontorsskrivare ....................

1 Ao 13

—

1 Ao 13

—

1 Tillhör nu administrativa byrån.

2 Avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

71

Befattning

Nuvarande

Föreslagen organisation

organisation

Fångvårds-

Fångvårds-

Departe-

styrelser-

styrelsens

mentschefens

redningens

förslag

förslag

förslag

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

_

1 Ae 10

_

1 Ae 9

—

—

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

2 Af 1—

2 Af 1—

2 Af 1—

2 Af 1—

Skrivcentralen

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Kanslibiträde ...................

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

4 Af 1—

4 Af 1—

4 Af 1—

4 Af 1—

Övri g gemensam servicepersonal

Ae/Ao 55

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

_

1 Ao 9

1 Ao 9

1 Ao 9

1 Ao 8

—

2 Ao 7

3 Ao 7

3 Ao 7

2 Ao 7

2 Ae/Ag 7

1 Ae 7

1 Ae 7

2 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Af 1—

1 Af 1—

_

—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Straffregistret

1 Ao 24

1 Ao 24

1 A o 26

1 Ao 24

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

1

1

1

1

1 Ag 10

1 Ao 7

2 Ag 10

2 Ag 10

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ag 7*

1 Ag 7*

5 Af 1—

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

5 Af 1—

5 Af 1—

4 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Socialbyrån

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bg 1

—

—

1 Ag 23

1 Ag 23

1 Ag 24

_

1 Ag 7

1 Ag 7

—

Juridiska sektionen

_

_

—

1 Ao 24

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

—

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ao 21

2

1

1

1

1 Ae 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ae 10

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

3 Af 1—

2 */, Af 1—

Ae/Ao 5

3 Af 1—

3 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

V årdsektionen

1 Ae 24

1 Ae 24

1 Ae 24

1 Ae 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ae 23

_

1 Ag 21

1 Ag 21

2

1

2

1

—

1 Ae 17

—

_

_

1 Ao 10

—

_

_

—

1 Ae 9

1 Ae 7

1 Ao 7

2 Ag 7

1 Ag 7

1 Ag 7

—

1 Af 1—

1 Af 1—

1 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Varav 1/> biträde avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.

Avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

Befattning

Centrala fångregistret

Förste aktuarie

Amanuens..........

Kansliskrivare......

Kontorist ..........

Kanslibiträde ......

Kontorsbiträde......

Arbetsbyrån

Byråchef ..........................

Kanslibiträde ......................

Allmänna sektionen

Förste byråingenjör ...............

Förste byråsekreterare ..............

Assistent ..........................

Kanslist............................

Kansliskrivare......................

Kontorist .................... .....

Kanslibiträde ......................

Kontorsbiträde.....................

V erkstadssektionen

Byrådirektör........................

Förste byråingenjör ...............

Förste byråsekreterare .............

Byråingenjör........................

Byråingenjör, byråsekreterare el. assistent

............................

Assistent ..........................

Amanuens..........................

Ingenjör ..........................

Verkmästare........................

Kontorsbiträde......................

Bgggnadssektionen

Förste byråingenjör ................

Byråingenjör........................

Kontrollant ........................

Förste yrkesmästare ................

J ordbrukssektionen

Förste byråinspektör

Byråagronom ......

Amanuens..........

Nuvarande

Föreslagen organisation

Fångvårds-

styrelseut-

redningens

förslag

Fångvårds-

styrelsens

förslag

Departe-

mentschefens

förslag

1 Ae 21

1 Ae 21

—

1

—

—

—

—

—

1 Ao 10

1 Ag 9

1 Ae 9

1 Ae 9

_

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ao 7

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

1 Ae 7

4 Af 1—

6 Af 1—

6 Af 1—

5 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

1 Bo 1

~

1 Ag 7

1 Ag 7

—

1 Ae 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ae 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

—

—

—

1 Ae 23

1 Ag 23

1 Ae 21

1 Ae 21

1 Ae 21

—

—

—

1 Ae 17

—

—

—

2 Af 9—Ae 13

1 Ae 10

1 Ao 10

1 Ao 10

1 Ao 10

—

—

1 Ao 9

1 Ae 9

1 Ae 7

1 Ao 7

1 Ae 7

1 Ae 7

31/, Åt 1—

3* */, Af 1—

4 Af 1—

3 Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

_

_

1 Ao 24

1 Ae 26

1 Ae 21

1 Ao 23

2 Ao 23

1 Ae 23

—

—

2 Ao 21

1 Ao 21

—

—

—

2 Ae 21

—

—

1 Ao 21

—

1 Ao 19

2 Ao/Ae 19

—

3 Ae 19

—

6 högst Ae 19

6 Ao 19

_

1 A 17‘

—

—

1 Ae 17

6

2

3

—

1 högst A 15

—

3 högst A 15

3 högst A 15

1 A 14s

—

—

_

2 Af 1—

Ae/Ao 5S

~“

—

_

1 Ao 21

1 Ao 21

1 Ae 21

1 Ae 19

—

—

_

—

1 Ao 17

2 Ao 17

1 Ao 17

—

1 Ae 17

—

1 Ae 17

1 Ao 13s

—

_

_

1 Ag 13‘

—

—

—

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

1 Ao 23

—

—

1 Ao 21

1 Ae 21

1

1

—

—

6 Avlönas från fångvårdsanstalternas avlöningsanslag.

* Avlönas från medel för tillfällig arbetshjälp.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1960

73

Befattning

Nuvarande

organisation

Föreslagen organisation

Fångvårds-

styrelseut-

redningens

förslag

Fångvårds-

styrelsens

förslag

Departe-

mentschefens

förslag

De centrala nämnderna

Förste byråsekreterare ..............

2 Ae 23

2 Ao 23

2 Ao 23

2 Ae 23

Amanuens..........................

—

—

1 (halvtid)

—

1 Ae 9

Kansiibiträde ......................

2 Ae 7

1 Ao 7

2 Ao 7

2 Ae 7

Kontorsbiträde......................

4V* Af 1—

57, Af 1—

7 Af 1—

67, Af 1—

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Ae/Ao 5

Summa tjänster

99

112»/.

1317.

1157.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1960

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................

I. Fångvårdsstyrelsens organisation ..........

Översikt av nuvarande organisation ...................... 3

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag .................... 4

Allmänna synpunkter ................................ 4

Fångvårdsstyrelsens arbetsuppgifter .................... 9

Fångvårdsstyrelsens personalorganisation .............. 26

Yttranden .............................................. 36

II. De centrala nämnderna ........................

Nuvarande organisation och arbetsuppgifter .............. 49

Fångvårdsstyrelseutredningens förslag .................... 51

Yttranden .............................................. 53

III. Departementschefen ............................ 54

IV. Medelsbehovet för budgetåret 1960/61

Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar .......................... 65

Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader ........................ 66

Interneringsnämnden .................................. 67

Ungdomsfängelsenämnden .............................. 68

V. Hemställan ....................................... 68

Bilaga ...................................................... 70

600422 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m. a1 i texten
  2. SU 1960:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1960/61 till fångvårdsstyrelsen m. m. s. 1 i texten