Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrade bestämmelser om värnpliktslån m. m

1960-03-04 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:91, Med förslag till ändrade bestämmelser om värnpliktslån m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

1

Nr 91

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag

till ändrade bestämmelser om värnpliktslån

m. mgiven Stockholms slott den 4 mars 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om upphävande av

förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån,

dels ock bifalla de övriga förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

/Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att värnpliktslån ur värnpliktslånefonden icke

vidare skall utgå till avgånget fast anställt manskap och vissa under militärtjänstgöring

skadade. Däremot förutsättes att värnpliktslån tills vidare

skall utgå till belalsutbildade värnpliktiga. Förvaltningen av värnpliktslånen

föreslås skola överföras till riksbanken. I övrigt föreslås, bland annat,

att värnpliktslån ur fonden för låneunderstöd icke vidare skall utgå.

1—254 oo Bihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 saml. Nr 91

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1960

Förslag

till

Föror <1 ning

om upphävande av förordningen den 31 augusti 1940

(nr 824) om värnpliktslån

Härmed förordnas att förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om

värnpliktslån skall upphöra att gälla med utgången av juni månad 1960;

dock att i fråga om redan beviljade lån bestämmelserna i 8, 14—16 §§

alltjämt skola äga tillämpning, varvid frågor som där avses skola handläggas

av riksbanken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1960

3

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 mars 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter

gemensam beredning med cheferna för social-, finans-, ecklesiastik-, inrikes-

och civildepartementen fråga om ändring av nuvarande bestämmelser

rörande värnpliktslån m. in. och anför därvid följande.

1954 års värnpliktsavlöningsutredning1 har den 28 december

1959 framlagt förslag rörande värnpliktslån. Över förslaget har efter remiss

följande myndigheter och sammanslutningar yttrat sig, nämligen överbefälhavaren,

cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning,

försvarets socialbyrå, försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd,

arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, statskontoret,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus

samt Västernorrlands län, garantilånenämnden, studiehjälpsnämnden,

studiesociala utredningen, 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga, fullmäktige

i riksbanken, Sveriges förenade studentkårer, försvarsväsendets

underbefälsförbund, Sveriges akademikers centralorganisation, svenska reservunderofficersförbundet,

värnpliktiga underofficerares riksförbund, centralstyrelsen

för de svenska reservofficersförbunden, värnpliktiga officerares

riksförbund och tjänstemännens centralorganisation.

I det följande redogör jag för huvuddragen av nuvarande bestämmelser

om värnpliktslån, för tidigare framlagda förslag till förändringar samt för

utredningens förslag och däröver avgivna yttranden. Slutligen redovisar

jag mina egna synpunkter och förslag.

Nuvarande bestämmelser om värnpiiktslän

Vid 1940 års urtima riksdag (prop. 16; rskr 29) beslöts, att särskilda

värnpliktslån skulle kunna utlämnas till sådana värnpliktiga, vilka till

1 T.f. expeditionschefen G. Söderberg, ordförande, numera byråchefen IT. S. Rosenblad

ledamoten av riksdagens första kammare, numera talmannen G. V. Sundelin samt ledamoten

av riksdagens andra kammare M. G. Gustafsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

följd av längre tids beredskapsinkallelse fått sin ekonomi väsentligt försämrad.

Frågan om lånerörelsens finansiering avgjordes vid påföljande

års riksdag, då beslut fattades om att för ändamålet erforderliga medel

skulle anvisas såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd.

Bestämmelser om låneverksainheten återfinnes i förordningen den 31

augusti 1940 (nr 824) med däri sedermera vidtagna ändringar. Nämnda

bestämmelser innebär i huvudsak följande.

Värnpliktig som inkallats till beredskapstjänstgöring kan av statsmedel

beviljas värnpliktslån under följande allmänna förutsättningar. Sökanden

skall till följd av värnpliktstjänstgöringen ha råkat i svårigheter av

ekonomisk art, vilka kan befaras äventyra hans möjligheter att efter avslutad

tjänstgöring fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst

i det yrke eller den näring varav han före inkallelsen haft sin bärgning

eller vilka eljest innebär en avsevärd rubbning av hans ekonomi. Sökanden

skall vidare ha gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna

samt måste antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån

inom skälig tid övervinna svårigheterna.

Värnpliktslån må beviljas med lägst 200 och högst 5 000 kronor, är

räntefritt samt må utlämnas utan säkerhet, ehuru sådan kan föreskrivas.

Värnpliktslån skall i sin helhet vara återbetalat senast inom tio år, dock

må amorteringstiden förlängas med ytterligare fem år för lån beviljade

före den 1 juli 1946.

Värnpliktslånens förvaltning handhas under statskontorets överinseende

av länsstyrelserna medan låneverksamheten i övrigt handhas av försvarets

socialbyrå.

Länsstyrelse må uppsäga värnpliktslån, därest låntagaren lämnat oriktiga

uppgifter eller visat försumlighet i fråga om återbetalningsskyldighetens

fullgörande eller därest sådana förhållanden inträffar att låntagaren med

hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

lånet. Uppsagt belopp löper med fyra procents ränta. Finner länsstyrelse

att med hänsyn till låntagarens ekonomiska förhållanden avskrivning av

fordran på grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan härom hänskjutas

till Kungl. Maj:ts prövning. Beslutas avskrivning, skall lånet anses

efterskänkt till motsvarande belopp.

Genom kungörelsen 1940:825 förordnade Kungl. Maj:t, att bestämmelserna

om värnpliktslån skulle äga tillämpning jämväl å underbefäl i reserven,

som tjänstgjort vid krigsmakten under tid då värnpliktig varit inkallad

till beredskapstjänstgöring. Sedermera utsträcktes bestämmelserna

att med vissa modifikationer avse även viss långtidsinkallad militär personal

(kungörelsen 1945: 195) och vissa under militärtjänstgöring skadade

(kungörelsen 1945: 495).

Vid 1945 års riksdag (prop. 198; rskr 285) beslöts, att värnpliktslån

under vissa förutsättningar skulle kunna utgå jämväl i fredstid. För ändamålet

inrättades en särskild värnpliktslånefond med karaktär av statlig utlåningsfond.

Bestämmelser angående lån från värnpliktslånefonden återfinnes i

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

kungörelsen 1945: 494 (ändr. 1947: 258). Enligt dessa föreskrifter må värnpliktslån

utgivas till dels manskap som avgått efter att ha innehaft fast

anställning å aktiv stat under minst fem år eller i vissa fall under kortare

tid, dels värnpliktig som helt eller delvis undergått befälsutbildning, dels

ock den som skadats till följd av olycksfall eller annorledes ådragit sig

sjukdom efter den 30 juni 1945 under annan militärtjänstgöring än som

avses i kungörelsen 1945: 495. Värnpliktslån må beviljas sökande endast i

den mån så prövas erforderligt för underlättande av yrkesutbildning eller

för utövande av yrke eller näring, varav sökanden har sin bärgning, eller

för övergång till annan verksamhet, allt under förutsättning att den fasta

anställningen, befälsutbildningen eller den ådragna skadan eller sjukdomen

uppenbarligen bidragit till att framkalla eller öka föreliggande lånebehov.

Beträffande lånens förvaltning in. m. är bestämmelserna i princip desamma

som för de äldre värnpliktslånen. Även lån från värnpliktslånefonden

kan utgå med högst 5 000 kronor och är räntefritt samt skall återbetalas

senast inom tio år efter det lånet beviljades.

Efter förslag i propositionen 110 beslöts vid 1955 års riksdag (rskr 300)

att fast anställd personal under utbildning till mariningenjör under vissa

förutsättningar skulle kunna erhålla lån från värnpliktslånefonden. Härom

gäller i huvudsak följande.

Lån må utgå för deltagande i andra och högre årskurs vid tekniska högskolan

i Stockholm eller vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Lånens

förvaltning handhas under statskontorets överinseende av överståthållarämbetet

samt låneverksamheten i övrigt av försvarets socialbyrå. Här avsedda

lån, vilka är räntefria, utgår efter behovsprövning och må beviljas

med för varje läroår högst 6 000 kronor för underofficer och högst 5 000

kronor för underbefäl. Lån må icke utan Kungl. Maj :ts medgivande beviljas

sökande för längre tid än sammanlagt tre läroår. För återbetalning av

beviljat lån skall gälla föreskrifterna i kungörelsen angående lån från värnpliktslånefonden,

dock att för den, som fullföljt utbildningen vid teknisk

högskola och som erhållit beställning såsom mariningenjör på aktiv stat,

skall för varje helt kvartal som dylik beställning innehas avskrivas 625

kronor å lånebeloppet. Lån åt annan låntagare som fullföljt utbildningen

skall återbetalas med samma belopp per kvartal.

Jämlikt beslut av 1958 års B-riksdag (prop. 1, bil. 6; rskr B 83) kan

lån ur värnpliktslånefonden utgå även till arméingenjör för deltagande i

andra och högre årskurs vid teknisk högskola. Föreskrifter rörande denna

lånemöjlighet har utfärdats i brev den 29 augusti 1958. I stort sett gäller

beträffande dessa lån samma regler i fråga om handläggning, förvaltning,

återbetalning och avskrivning som vid lån till mariningenjörsaspiranter.

Under ett och samma budgetår må bär avsedda lån icke utlämnas till högre

sammanlagt belopp än 55 000 kronor.

2—254 bo Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 91

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

Tidigare förslag

Frågor om förändringar i villkoren för utlämnande av värnpliktslån

och om lånens förvaltning in. in. har aktualiserats vid 1951 och 1953 års

riksdagar. Härom må följande anföras.

Sedan 1950 års besparingsutredning föreslagit, bland annat, att

låneverksamheten från värnpliktslånefonden skulle avvecklas, fann föredragande

departementschefen i propositionen 1951:109 övertygande

skäl tala för att bibehålla ifrågavarande lånemöjligheter. Departementschefen

erinrade därvid bland annat om att övergång för det dåvarande ägde

rum från tvångsuttagning till frivillig uttagning av värnpliktiga för officersutbildning,

varför det icke kunde anses välbetänkt att innan erfarenheter

vunnits av det nya systemets verkningar reducera ifrågavarande kompensation.

Av besparingsskäl förordade departementschefen dock att behovsprövningen

skärptes och att räntefriheten slopades. Riksdagen (SU 122; rskr

204) anslöt sig till förslaget om skärpning av behovsprövningen men kunde

ur rekryteringssynpunkt icke godtaga ett slopande av räntefriheten.

1952 års riksdags revisorer förordade en sanering av låneverksamheten

från fonden för låneunderstöd som syftade till att ifrågavarande

verksamhet inom rimlig tid kunde avvecklas. Revisorerna ansåg även starka

sakliga skäl tala för en överflyttning av värnpliktslånens förvaltning till

riksbanken, vilket gällde såväl lånen från fonden för låneunderstöd som de

medelst värnpliktslånefonden finansierade lånen. Detta motiverades främst

med verksamhetens utpräglat bankmässiga karaktär som icke ansågs ha

något naturligt samband med länsstyrelsernas vanliga förvaltningsuppgifter.

Då det övervägande antalet lån från värnpliktslånefonden hade

karaktär av rena studielån ifrågasatte revisorerna, huruvida icke i lämpligt

sammanhang spörsmålet om en närmare samordning av studielåneverksamhetens

olika former borde upptagas till övervägande. Till de av revisorerna

anförda synpunkterna anslöt sig helt eller delvis samtliga de myndigheter,

med undantag av försvarets socialbyrå, som yttrat sig i ärendet.

Även 1953 års riksdag (SU 102; rskr 227) ansåg påtagliga fördelar stå

att vinna genom en överflyttning av värnpliktslånens förvaltning till riksbanken

samt förutsatte — i likhet med revisorerna — att värnpliktslån

från fonden för låneunderstöd icke vidare skulle utlämnas och att i övrigt

åtgärder vidtogs för en sanering av denna gren av verksamheten. Riksdagen

hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om åtgärder i det angivna

syftet. ö

Sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt försvarets civilförvaltning att

näimare utreda de av riksdagen salunda föreslagna åtgärderna redovisade

civilförvaltningen i skrivelse den 24 september 1954 ifrågavarande uppdrag.

Av skrivelsen framgick, att civilförvaltningen av skäl som framförts

av flertalet i ärendet hörda länsstyrelser ansåg det uppenbart,

att en överflyttning till riksbanken av här avsedd förvaltningsverksamhet

måste anses ändamålsenlig och eftersträvansvärd. Någon anledning att därvid

undantaga lån från fonden för låneunderstöd ansågs icke föreligga.

Civilförvaltningens inställning i frågan motiverades främst av det förhållandet,

att lånen från värnpliktslånefonden hade karaktär av rena studie
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

lån samt att verksamheten med lånens indrivning föga skilde sig från det

enklaste förfarande beträffande vanliga banklån. Fullmäktige i riksbanken

hade även i annat sammanhang förklarat, att riksbanken var beredd att

utan särskild ersättning åtaga sig förvaltningsverksamheten liksom även den

låneprövning som ankom på socialbyrån.

Enligt civilförvaltningen kunde man icke bortse från att värnpliktslånen

i viss utsträckning stod i intimt samband med annan understöds- och

bidragsverksamhet som handhades av socialbyrån. Vissa erinringar kunde

därför göras mot att till riksbanken överflytta jämväl socialbyråns uppgifter

beträffande värnpliktslånen. Med hänsyn härtill ansåg civilförvaltningen

att med frågan om överflyttning till riksbanken av socialbyråns

arbetsuppgifter med värnpliktslån borde anstå i avbidan på närmare erfarenheter

av den föreslagna förvaltningsordningen.

Beträffande den av riksdagens revisorer berörda frågan om en sanering

av låneverksamheten beträffande lån från fonden för låneunderstöd framhöll

civilförvaltningen, att utlämnande av nya lån från denna fond numera

knappast syntes äga aktualitet och att det syntes kunna förutsättas att riksbanken

efter övertagande av lånens förvaltning kom att ägna särskild

uppmärksamhet åt denna fråga.

Av de över civilförvaltningens förenämnda skrivelse inhämtade yttrandena

framgick, att fullmäktige i riksbanken, som dock icke ville motsätta

sig den av civilförvaltningen föreslagna lösningen, alltjämt ansåg det

lämpligast att riksbanken övertog även socialbyråns uppgifter beträffande

värnpliktslånen. Även statskontoret ansåg vägande skäl tala för att riksbanken

icke endast ombesörjde förvaltningsverksamheten utan även beviljade

lånen samt ifrågasatte dessutom om icke lånen från fonden för låneunderstöd

borde överföras till värnpliktslånefonden och där redovisas och

slutavvecklas under en särskild grupprubrik. Försvarets socialbyrå däremot

förordade, att såsom lånebeviljande myndighet borde fungera något organ

inom försvaret och att byrån alltjämt borde handha denna verksamhet.

Även förvaltningen av lån från värnpliktslånefonden borde anförtros byrån.

Utredningens förslag

Till en början må erinras om att värnpliktsavlöningsutredningen enligt

sina direktiv haft att taga under omprövning gällande bestämmelser om

förutsättningarna för erhållande av lån ur värnpliktslånefonden ävensom

sättet för utgivande av sådana lån samt att därvid undersöka om det kan

vara ändamålsenligt att samordna dessa lån med andra statliga lån, exempelvis

lån för studieändamål. Vidare skulle utredningen pröva frågan om värnpliktslånens

förvaltning m. m. Därjämte skulle utredningen undersöka

möjligheterna att helt upphäva eller i varje fall modifiera vissa bestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

melser angående ekonomiska och sociala förmåner, avsedda att underlätta

fast anställt manskaps övergång till civil verksamhet, däribland reglerna

om lån från värnpliktslånefonden.

Vad gäller värnpliktslåneverksamhetens omfattning m. m. har utredningen

anfört bland annat följande.

Under fonden för låneunderstöd har för värnpliktslån anvisats anslag

om sammanlagt cirka 10 miljoner kronor. Låneverksamheten är numera

ringa. Under kalenderåren 1956—1958 har bifallits respektive 6, 5 och 4

sådana lån. Enligt gjorda beräkningar uppgår statens utestående fordran

per den 30 juni 1959 till cirka 860 000 kronor motsvarande omkring 9 %

av de utanordnade beloppens totalsumma. Intill angiven tidpunkt har avskrivning

medgivits med tillhopa cirka 570 000 kronor.

I värnpliktslånefonden har t. o. m. budgetåret 1958/59 investerats 3,3

miljoner kronor. Mot vederbörande investeringsanslag svarande avskrivningsanslag

har regelmässigt upptagits på riksstatens driftbudget. Av nedanstående

sammanställning framgår hur lånen ur värnpliktslånefonden

intill den 1 juli 1959 fördelat sig på de olika till lånen berättigade kategorierna.

Kategori

Antal

bifallna lån

Bifallet belopp

kronor

Fast anställt underbefäl...........

476

1 771 600

Befälsutbildade värnpliktiga.......

1 011

4 560 030

Kroppsskadade...................

71

244 000

Mariningenjörsaspiranter..........

3

38 000

Arméingenjörer..................

—

—

Summa

1561

6 613 630

Statens utestående fordran för lån som belastar värnpliktslånefonden

utgjorde den 30 juni 1959 omkring 2,5 miljoner kronor. Beslut om avskrivning

har medgivits intill ett belopp av i runt tal 39 000 kronor.

Utredningen har därefter lämnat en översikt över gällande bestämmelser

om vissa studielån. De lån som därvid behandlats är räntefria studielån

ur statens lånefond för universitetsstudier (räntefria studielån), studielån

med statlig kreditgaranti (garantilån) och studielån ur allmänna studielånefonden

(allmänna studielån).

Räntefria studielån och garantilån kan utgå till studerande vid vissa

läroanstalter, främst universitet och högskolor. Räntefria studielån utlämnas

till obemedlade eller mindre bemedlade studerande med utpräglad studiebegåvning

medan garantilån utgår till den som gjort sig känd för skötsamhet,

ådagalagt studielämplighet och är i behov av studiekredit. Här

avsedda lån kan för varje valfri ansökningsperiod om högst ett år sammanlagt

uppgå till så stort belopp att sökandens verkliga lånebehov för studier
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

nas finansiering täckes. I första hand och i den mån medel finnes tillgängliga

för utlåning prövas varje ansökan för räntefritt studielån till högst

2 500 kronor för"helt år eller, om särskilda omständigheter kan anföras, upp

till 3 500 kronor. Resten av erforderligt lån utgår i form av garantilån.

Kan räntefritt lån ej utgå till något belopp, prövas hela lånebehovet för

garantilån.

De räntefria studielånen är räntefria till utgången av tredje året efter det,

då låntagaren varit berättigad att lyfta sista delen av senast beviljat dylikt

lån. Därefter utgår ränta med för närvarande 2‘A %. Garantilånen löper

omedelbart med ränta efter procentsats (f. n. 5,25%), som Konungen

med hänsyn till allmänna ränteläget fastställer. Amorteringstiden för räntefritt

studielån är högst 15 år, räknat från det år då lånet senast beviljades,

samt för garantilån som regel högst 15 år efter studiernas avslutande.

Allmänna studielån kan utgå till obemedlade eller mindre bemedlade

elever för studier vid statliga eller under statlig tillsyn ställda utbildningsanstalter

med undantag för de läroanstalter, vid vilka studerande kan beviljas

lån ur fonden för universitetsstudier. Lån kan utgå med högst 2 500

kronor eller, då särskilda skäl därtill föreligger, med högst 3 500 kronor

för helt läsår. Lånet är under studietiden räntefritt men löper med ränta

(för närvarande 2V2 %) från och med tredje året efter det då låntagaren

varit berättigad att lyfta sista delen av honom senast tilldelat studielån.

Längsta amorteringstid är 15 år efter det lån senast beviljats.

Mot bakgrunden av de sålunda lämnade redogörelserna framlägger utredningen

sina förslag i fråga om värnpliktslån och behandlar därvid först

lånen från värnpliktslånefonden.

Vad till en början gäller lånen till de befälsutbildade värnpliktiga

anför utredningen, att det för närvarande rör sig om mellan 100 och

150 utlämnade lån om året medan antalet låneansökningar är ungefär det

dubbla. Lån utlämnas så gott som enbart för studieändamål och i flertalet

fall (cirka 80 %) för studier vid sådana läroanstalter, vid vilka även räntefria

studielån och garantilån kan utgå. Återstoden avser studier vid lägre

undervisningsanstalter, i allmänhet sådana, vid vilka allmänna studielån

kan ifrågakomma. Som förutsättning för beviljande av lån som här avses

tillämpas för närvarande den principen att officersutbildning skall ha genomgåtts

och fullgjorts som regel utan avbrott.

Utredningen konstaterar, att en jämförelse mellan förutsättningarna för

att erhålla, å ena sidan, värnpliktslån och, å andra sidan, räntefria studielån

ger vid handen att kraven på studiebegåvning i stort sett är desamma

då det gäller studier vid läroanstalter med begränsad intagning medan

kraven eljest är lägre för värnpliktslån än räntefria studielån samt att

villkoret om föreliggande lånebehov lättare uppfylles av sökande till värnpliktslån

än av den som söker räntefritt studielån. Värnpliklslånen är alltså

lättare att erhålla än de räntefria studielånen och — till skillnad från

dessa — helt räntefria. Ä andra sidan kan räntefria studielån uppgå till

högre belopp än värnpliktslånens maximum och har längre amorteringstid.

Enligt vad utredningen inhämtat förekommer det ofta att befälsutbildad

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1960

värnpliktig, som erhållit värnpliktslån, först utnyttjar detta och därefter

söker räntefritt studielån. Den härav uppkommande amorteringsskyldigheten

förorsakar icke sällan svårigheter med hänsyn till att några bestämmelser

om samordning mellan de olika låneformerna icke finnes.

Då anslagen för studielån är begränsade och en utgallring av de sökande

måste äga rum kan det enligt utredningens mening starkt ifrågasättas, om

det är lämpligt, att staten genom värnpliktslån möjliggör för kanske mindre

behövande och mindre studiebegåvade än de sålunda avvisade att bedriva

studier enbart därför att de genomgått befälsutbildning. Utredningen har

dessutom -— på grundval av en på initiativ av utredningen verkställd, begränsad

undersökning — bibragts den uppfattningen att möjligheten till

värnpliktslån varit av tämligen ringa betydelse för rekryteringen av värnpliktiga

officerare medan däremot de för officersutbildningen utgående premierna

i första hand verkat rekryteringsbefrämjande. Ett premiesystem

anser utredningen även vara att föredraga framför ett system med beviljande

av lån. Utredningen föreslår med hänsyn härtill att värnpliktslån för

framtiden icke skall tillkomma värnpliktig på grund av helt eller delvis

genomgången befälsutbildning. Skulle rekryteringen av frivilliga för utbildning

till värnpliktiga officerare anses behöva ytterligare stimuleras bör

det enligt utredningens mening övervägas att höja de för utbildningen utgående

premierna. Utredningen för även fram tanken på att genomgången

befälsutbildning tillmätes viss betydelse vid prövningen av låneansökningar

till räntefria studielån och allmänna studielån men förklarar sig icke beredd

att nu framlägga något förslag härutinnan. Utredningen avser dock

att återkomma till frågan vid den behandling av spörsmålet om tillgodoräkning

i merithänseende av tid för värnpliktstjänstgöring, som det åligger

utredningen att företaga. Därjämte förutsätter utredningen att förevarande

fråga jämväl beaktas av de sakkunniga som nyligen tillkallats för

att verkställa utredning rörande studiesociala åtgärder på den högre utbildningens

område m. m. (studiesociala utredningen).

Vid en avveckling av värnpliktslånen för de befälsutbildade värnpliktiga

anser utredningen skäl tala för att möjlighet till värnpliktslån övergångsvis

bör bibehållas för sådana värnpliktiga, vilka före utfärdande av bestämmelser

i ämnet efter frivilligt åtagande påbörjat befälsutbildning.

Vad därefter gäller värnpliktslån till avgånget fast anställt manskap

erinrar utredningen om att i direktiven för utredningen framhållits,

att bestämmelserna härom utformats med tanke på kontraktsanställt manskap

och därför icke synes väl förenliga med de nya anställningsformer

som genomförts under senare år och som inneburit att kontraktsanställningen

i stor utsträckning avvecklats och ersatts med anställning,

som i princip förutsätter avgång först i samband med pensionsålderns

inträde. Enligt vad utredningen inhämtat har beställningar för långtjänstunderbefäl

vid armén, kustartilleriet och flygvapnet inrättats till sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

antal, att allt manskap (med undantag för fältflygare och flygnavigatörer)

beräknas skola kunna erhålla sådan beställning medan vid flottan så ännu

icke är förhållandet. Till följd härav har antalet till avgånget manskap

beviljade värnpliktslån undergått en fortlöpande minskning. Under år 1958

beviljades således endast nio sådana lån, av vilka flertalet avsåg studier

vid sådana läroanstalter där förutsättningar för erhållande av allmänna

studielån torde ha förelegat. Med hänsyn härtill och då ett slopande av

värnpliktslån till avgånget manskap icke längre torde kunna anses såsom

ett löftesbrott från statsmakternas sida anser utredningen att någon större

tveksamhet icke behöver råda om att i princip avskaffa värnpliktslånen

även för ifrågavarande kategori. Utredningen föreslår därför, att värnpliktslån

i fortsättningen icke heller skall tillkomma avgånget fast anställt

manskap. Dock anser utredningen, att möjligheten till värnpliktslån övergångsvis

bör bibehållas för manskap som avgått från fast anställning vid

flottan och som anställts innan förmånen i övrigt slopas.

Beträffande den tredje personalkategori som kan erhålla lån ur värnpliktslånefonden,

vissa under militärtj änstgöring skadade, rör det

sig, anför utredningen, främst om personer, som antingen är berättigade till

ersättning enligt militärersättningsförordningen och för vilka värnpliktslånet

blir en extra hjälp utöver sådan ersättning eller också icke, trots under

militärtjänstgöring ådragen skada eller sjukdom, har kunnat medges dylik

ersättning. Antalet lån till här avsedd kategori är numera ringa; under år

1958 beviljades endast ett dylikt lån. Anledning synes enligt utredningens

mening icke föreligga att bibehålla denna lånemöjlighet därest värnpliktslånen

avvecklas för övriga i det föregående behandlade kategorier. Då här

aktuella fall merendels torde vara särskilt ömmande förutsätter utredningen,

att andra hjälpåtgärder kan tillgripas, vilka helst bör ha form av bidrag

som icke behöver återbetalas. Utredningen pekar därvid på att chefen för

försvarsstaben disponerar vissa medel som kan utnyttjas för ändamålet.

Därjämte plägar enligt vad utredningen har sig bekant bidrag varom här

är fråga kunna utgå ur stiftelsen Kungafonden.

I fråga om lånen till vissa mariningenjörsaspiranter och

arméingenjörer har utredningen ansett det falla utanför dess uppdrag

att behandla denna låncform, som tillkommit efter utredningens tillsättande

och är av helt annan art än tidigare berörda låneformer.

Vid bifall till utredningens förslag att lån från värnpliktslånefonden

icke annat än i vissa övergångsfall skall utgå till befälsutbildade värnpliktiga,

avgånget fast anställt manskap och vissa under militärtjänstgöring

skadade kommer, anför utredningen, frågan om lån ep r övningen

och förvaltningen av lånen från värnpliktslånefonden i ett nytt läge.

För bedömning av övergångsfallen torde enligt utredningens mening kraven

på kännedom om militära förhållanden hos den låneprövande instansen i

stor utsträckning komma att skärpas, vilket talar mot all denna prövning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

överföres till riksbanken. Vad angår lånens förvaltning synes visserligen

inga vägande invändningar kunna göras mot att denna övertages av riksbanken

men då verksamheten ifråga skulle bli av övergående slag kan utredningen

icke finna en dylik överföring särskilt angelägen. Utredningen

föreslår därför ingen ändring i fråga om sättet för långivningen och lånens

förvaltning.

Vad därefter gäller lånen från fonden för låneunderstöd delar utredningen

den av 1952 års riksdags revisorer uttalade uppfattningen att

dylika lån icke längre skall utlämnas och att kvarstående lån snarast bör

avvecklas. I fråga om förvaltningen av lånen anser utredningen, som en

följd av sina förut redovisade förslag i fråga om lånen från värnpliktslånefonden

och i övrigt på av försvarets socialbyrå anförda skäl, att någon

ändring icke bör vidtagas. Utredningen föreslår emellertid i likhet med

statskontoret, att kvarstående lån överföres till värnpliktslånefonden och

där redovisas och slutavvecklas under en särskild grupprubrik.

Yttranden

Flertalet av de myndigheter och sammanslutningar som yttrat sig över

förslaget har helt eller delvis tillstyrkt en avveckling av värnpliktslånen till

de av utredningen berörda kategorierna. Ett icke ringa antal av dessa myndigheter

har dock ansett att en avveckling bör ske först sedan garantier

skapats för att förmåner som svarar mot värnpliktslånen kan erhållas i

annan form. Detta gäller särskilt i fråga om befälsutbildade värnpliktiga.

Andra remissinstanser åter har intagit en mera kritisk inställning till utredningens

förslag och icke ansett sig kunna biträda detta, bland annat

med hänsyn till att några konkreta förslag till kompenserande förmåner

icke framlagts. Även ekonomiska skäl har därvid åberopats.

I fråga om de olika punkterna i utredningens förslag har i huvudsak

anförts följande.

Förslaget att avveckla värnpliktslånen till de befälsutbildade värnpliktiga

tillstyrkes av försvarets civilförvaltning, statskontoret,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms och

Västernorr lands län, garantilånenämnden, studieh j älpsnämnden

och studiesociala utredningen. Civilförvaltningen anser,

att en höjning av premierna, därest en sådan åtgärd skulle visa sig nödvändig,

bör begränsas att endast avse premierna till sådana officersutbildade

vilka undergår vidareutbildning vid högre läroanstalt. Statskontoret finner

icke ens motiverat, att låneformen övergångsvis bibehålies för sådana

värnpliktiga, vilka före utfärdandet av bestämmelser i ämnet redan påbörjat

befälsutbildning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det önskvärt,

att i föreskrifterna för erhållande av räntefria studielån och allmänna studielån

bestämmelser intages om att vid långivningen hänsyn skall tagas till

genomgången befälsutbildning. Garantilånenämnden framhåller, att garanti
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 91 är 1960

13

lån till studerande under alla förhållanden kommer att stå till förfogande

för alla de studerande som hittills kunnat erhålla värnpliktslån men att

man för att möta de ökade anspråken på lån från fonden för universitetsstudier

bör tillföra fonden häremot svarande medel, förslagsvis beräknade

till 200 000 kronor om året. Motsvarande synpunkter framföres, såvitt angår

lån från allmänna studielånefonden, av studiehjälpsnämnden, som

bedömer en ökning av lånemedlen från fonden erforderlig med omkring

135 000 kronor vartill kommer cirka 40 000 kronor för stipendier. Några

bestämmelser om att vid låneprövningen hänsyn skall tagas till genomgången

befälsutbildning anser nämnden icke erforderliga. Studiesociala utredningen,

som intet har att erinra mot att andra åtgärder vidtages för

att trygga rekryteringen av värnpliktigt befäl, konstaterar dock att ett borttagande

av värnpliktslånen kommer att medföra en försämring av de studiesociala

förmånerna om icke stödet till de studerande på annat sätt förbättras.

Utredningen uttalar emellertid sin avsikt att i sitt fortsatta arbete

beakta detta förhållande och förordar tills vidare en utökning av de berörda

statliga lånefonderna med ett lika stort belopp som för närvarande

för studieändamål utgår ur värnpliktslånefonden.

Även arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vikten av att den

totala studiehjälp som samhället ställer till förfogande icke minskas därest

beslut fattas om avveckling av värnpliktslånen och förordar därvid att motsvarande

medel ställes till förfogande för statens studielånefonder. Styrelsen

kan dock icke tillråda att genomgången befälsutbildning skall ge företräde

vid erhållande av lån ur dessa fonder.

Överbefälhavaren anser sig kunna biträda förslaget endast under

förutsättning att garantier ges för att de enligt överbefälhavarens mening

rekryteringsstimulerande förmåner som möjligheten till värnpliktslån torde

vara för de officersutbildade värnpliktiga kompenseras i annan form. Därvid

hänvisar överbefälhavaren till de av utredningen antydda åtgärderna

att höja premierna och att genomgången befälsutbildning tillmätes viss

betydelse vid beviljande av studielån samt förutsätter att en samordning

därvid kommer att ske med nuvarande civila statliga studielånemöjligheter

så att låneförmånerna i princip bibehålies. Liknande synpunkter

framföres av cheferna för marinen och flygvapnet liksom även

av centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden

och värnpliktiga officerares riksförbund. Jämväl Sveriges

akademikers centralorganisation anser, att innan värnpliktslånen

avvecklas bör dels en utbyggnad ha skett av de studiesociala förmånerna

för att ersätta den lucka som härigenom skulle uppstå, dels tillfredsställande

rekrytcringsfrämjande åtgärder för militär befälsutbildning ha

genomförts.

Chefen för armén anser alt behov av värnpliktslån alltjämt föreligger

och att denna förmån stimulerar rekryteringen till den frivilliga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 ur 19C>0

officersutbildningen. En motsvarande förtur till lån bedömes även svår att

genomföra, om de värnpliktiga hänvisas till att i konkurrens med övrig

ungdom ansöka om räntefria studielån och garantilån. Därjämte anser

arméchefen, att det ur statsfinansiell synpunkt är väsentligt förmånligare

att bibehålla nuvarande låneform än att såsom ifrågasatts höja de för utbildningen

utgående premierna. Försvarets socialbyrå kan icke biträda

utredningens förslag, enär detta icke anses tillfredsställande motiverat.

Sålunda finner byrån — i motsats till utredningen — värnpliktslånen

fylla förnuftiga ändamål, vilka icke i erforderlig utsträckning och

med beaktande av de berörda personalkategoriernas särskilda förhållanden

kan tillgodoses genom andra av utredningen antydda lånemöjligheter.

Vidare anser socialbyrån, att den nuvarande låneformen får bedömas såsom

en för statsverket relativt sett billig kompensationsform för de åtaganden

som göres av de befälsutbildade personalkategorierna och belyser i

anslutning härtill de ekonomiska konsekvenserna av om man i stället

nödgas höja de för utbildningen utgående premierna. Av angivna skäl föreslår

byrån att värnpliktslånemöjligheten bibehålies och förordar dessutom

hland annat att nuvarande maximer ing av värnpliktslånen, vilken fastställdes

redan vid fondens inrättande, höjes till 7 500 kronor och att amorteringstiden

förlänges till 15 år. Jämväl försvarets upplysnings- och

personalvårdsnämnd hyser betänkligheter mot att i avvaktan på

resultatet av den studiesociala utredningens arbete avskaffa värnpliktslånen

till de befälsutbildade värnpliktiga, vilket totalt sett skulle innebära

en minskning av stödet till den studerande ungdomen om icke samtidigt

möjligheterna att erhålla studielån vidgades. Då vidare den av utredningen

antydda möjligheten att i stället höja premierna skulle innebära

en icke oväsentlig kostnadsökning och då några förslag om de förmåner

som av rekryteringsskäl skulle kunna erbjudas i stället för värnpliktslån

icke föreligger anser nämnden sig böra tillråda att värnpliktslånen

bibehålies.

Av i huvudsak motsvarande skäl kan icke heller Sveriges förenade

studentkårer eller tjänstemännens centralorganisation biträda

förslaget. Studentkårerna, som bestämt vänder sig mot tanken att

ge militära meriter betydelse vid prövning av statliga studielån, konstaterar

även med beklagande att utredningen icke närmare diskuterat möjligheterna

till en samordning av de olika berörda låneformerna, vilket anses

kunna åstadkommas utan större administrativa svårigheter. Värnpliktiga

underofficerares riksförbund anser sig icke endast böra

avstyrka förslaget om avveckling av värnpliktslånen till officersuttagna

värnpliktiga utan föreslår härjämte att dylik förmån skall kunna utgå även

till den som genomgått underofficersutbildning.

Utredningens förslag att värnpliktslånen skall avvecklas även för avgånget

fast anställt manskap tillstvrkes av försvarets civilförvalt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1960

ning, statskontoret, över ståthål lar ämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms och Västernorrlands län samt arbetsmarknadsstyrelsen.

Statskontoret anser några övergångsbestämmelser icke erforderliga,

särskilt som det huvudsakligen är fråga om lån för studier för

vilka andra lånemöjligheter står till buds. Vad gäller underbefälet vid

flottan uttalar chefen för marinen, att fler underbefäl numera icke

anställes än att dessa om de är lämpliga kan erhålla pensionsberättigande

anställningar, varför det icke synes nödvändigt att bibehålla den här avsedda

lånemöjligheten för ifrågavarande underbefäl.

Ä andra sidan anser chefen för armén, som framhåller att underbefälsorganisationen

vid armén ännu icke är slutgiltigt utbyggd, att frågan

om värnpliktslånens avskaffande bör prövas först i samband med ställningstagande

till de övriga civilanställningsförmåner som det ankommer på

utredningen att behandla. Av i huvudsak motsvarande skäl finner icke

heller försvarets socialbyrå eller försvarets upplysnings- och

personalvårdsnämnd anledning att nu avveckla värnpliktslånen till

avgånget fast anställt underbefäl.

Försvarsväsendets underbefälsförbund hävdar den uppfattningen,

att sådana justeringar av underbefälsstaterna ännu icke vidtagits

som innebär, att envar som är därtill lämplig och villig är garanterad fortsatt

anställning inom försvaret fram till pensionsålderns inträde. Då härjämte

»överrekrytering» enligt förbundets mening för närvarande bedrives

inom samtliga försvarsgrenar anser förbundet, att så länge så är förhållandet

och oavsett vilket beslut som fattas om värnpliktslånen behov av

övergångsordningar föreligger, innebärande att lån kan utanordnas icke

endast såsom utredningen föreslagit till underbefäl vid flottan utan även

vid armén och flygvapnet.

Förslaget att avveckla värnpliktslånen till vissa under militärtjänstgöring

skadade tillstyrkes av överbefälhavaren, cheferna för armén,

marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning, statskontoret,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms

och Västernorrlands län, arbetsmarknadsstyrelsen

samt riksförsäkringsanstalten. Arbetsmarknadsstyrelsen förklarar,

att verket synes ha resurser att inom ramen för den arbetsvårdande verksamheten

ge motsvarande hjälp i form av bidrag till omskolning. Riksförsäkringsanstalten

erinrar om andra ur verkets synpunkt mera betydelsefulla

former som står till buds för ekonomiskt stöd åt militärskadade vid

yrkesutbildning. Anledning anses därför icke föreligga att bibehålla möjligheten

till värnpliktslån i här avsedda fall, därest låneverksamheten avvecklas

för övriga kategorier. Förslaget avstyrkes däremot av försvarets

socialbyrå samt försvarets upplysnings- och per sonal vår dsnämnd.

Icke heller kan tjänstemännens cenralorganisation,

som dock anser, afl värnpliktslån i och för sig knappast är någon lämplig

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ls proposition nr 91 ar 1960

forin för lijälp till de under militärtjänstgöring skadade, biträda förslaget

främst på grund av att något konkret förslag icke framförts rörande

alternativa hjälpåtgärder.

I fråga om lånen till mariningenjörsaspiranter och arméingenjörer,

vilken låneform icke närmare behandlas av utredningen, framhåller försvarets

civilförvaltning, att anledning knappast synes föreligga

att bibehålla värnpliktslånefonden för lån enbart till dessa kategorier. Ämbetsverket

föreslår sålunda att lånen i fortsättningen skall bestridas från

marinens respektive arméns anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.

och förvaltas av civilförvaltningen, som redan har viss befattning med här

avsedda lån såvitt avser förvaring av skuldförbindelser och bevakning av

statsverkets rätt på grund av sådana förbindelser. Jämväl statskontoret

anser att medel för här avsedda lån bör anvisas under ett särskilt anslag

under fjärde huvudtiteln och föreslår dessutom att medlen bör ställas till

förfogande i form av stipendier, förslagsvis på sätt sker beträffande

distriktstandläkare.

Vad utredningen föreslagit i fråga om värnpliktslånens förvaltning m. in.

har som regel lämnats utan erinran. Sålunda anser försvarets civilförvaltning

att lånen, då fråga är om en avvecklingsanordning, alltjämt

bör under statskontorets överinseende förvaltas av överståthållarämbetet

och länsstyrelserna. Statskontoret, som hänvisar till sin tidigare inställning

i frågan, vill icke motsätta sig att låneverksamheten, därest

denna skall upphöra, under avvecklingstiden handhas på samma sätt som

tidigare. Statskontoret anser dock, att den fortsatta avvecklingen väsentligen

bör ankomma på länsstyrelserna, enär ämbetsverkets befattning med

värnpliktslånen endast har avseende å den rent kamerala förvaltningen.

Även överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Stockholms,

Göteborgs och Bohus samt Västernorr lands län anser

anledning saknas att under en avvecklingstid ifrågasätta ändring i nuvarande

ordning. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller dock att en

förvaltningsverksamhet av den art varom här är fråga i princip bör anförtros

riksbanken medan länsstyrelsen i Västernorrlands län är av den

uppfattningen att förvaltningen av redan utlämnade lån bör kvarstanna

hos länsstyrelserna även om utredningens förslag icke skulle genomföras.

Fullmäktige i riksbanken förklarar sig alltjämt beredda att påtaga

riksbanken uppgifter i samband med värnpliktslån. Om emellertid värnpliktslånen

avvecklas anser fullmäktige det bli en avvägningsfråga, huruvida

de fördelar som enligt fullmäktiges mening sålunda står att vinna

med lånens överförande till riksbanken kan vara tillräckliga för att motivera

en överföring för blott en kortare övergångstid. Skulle låneförvaltningen

komma att övergå till riksbanken anser fullmäktige, att riksbanken

— i likhet med vad som gäller beträffande statliga bosättningslån,

av riksbanken förvaltade egnahems- m. fl. lån samt stödlån till jord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ls proposition nr 91 är 1960

17

brukare — samtidigt bör anförtros att medgiva befrielse från eller avskrivning

av värnpliktslån enligt de grunder som kommer att fastställas.

I konsekvens med sin tidigare redovisade inställning till förevarande

fråga föreslår försvarets socialbyrå att förvaltningen av lånen ur

värnpliktslånefonden överföres till lånemyndigheten. Motsvarande synpunkter

anlägges även av försvarets upplysnings- och personalvård

snämnd, som finner en dylik anordning medföra en viss administrativ

förenkling samt förbättrade möjligheter att överblicka medelstillgången.

Förslaget att lån från fonden för låneunderstöd icke vidare skall utgå

biträdes av samtliga de myndigheter som yttrat sig i frågan. Även utredningens

övriga förslag under denna punkt har lämnats utan erinran.

Dock anser försvarets socialbyrå anledning icke föreligga att nu

vidtaga ändrade bokföringsåtgärder i fråga om lånen från denna fond.

Frågan om avskrivning av äldre lån har närmare behandlats av, bland

andra, överståthållarämbetet, som anser att större möjlighet till

avskrivning bör föreligga än vad nu är fallet, samt av länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län, som anser att det lämpligen bör ankomma

på länsstyrelserna att inkomma med förslag härom.

Beträffande övriga i remissyttrandena berörda spörsmål må framhållas,

att försvarets civilförvaltning och 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

erinrar om att i årets statsverksproposition förslag framlagts

om att socialbyråns uppgifter i hithörande frågor skall övertagas av

civilförvaltningen. I anslutning härtill framhåller civilförvaltningen och

de sakkunniga, att ett genomförande av utredningens förslag kommer att

innebära att arbetsvolymen för civilförvaltningen nedgår i förhållande till

vad som tidigare beräknats. Till följd härav bör, såvitt nu kan bedömas,

det för ändamålet beräknade personalbehovet (jfr prop. 1960:1, bil. 6, s.

304) kunna minskas med en amanuens. De sakkunniga förutsätter härjämte,

att civilförvaltningen ägnar denna fråga uppmärksamhet.

Departementschefen

Enligt nu gällande bestämmelser kan värnpliktslån utgå från dels

fonden för låneunderstöd, dels värnpliktslånefonden. Den förstnämnda

låneverksamheten, vilken tillkom med hänsyn till de under beredskapstiden

rådande speciella förhållandena, har numera mycket ringa omfattning.

Från värnpliktslånefonden kan lån utgå till i huvudsak fyra olika

kategorier, nämligen befälsulbildade värnpliktiga, avgånget fast anställt

manskap, vissa under militärtjänstgöring skadade samt vissa mariningenjörsaspiranter

och arméingenjörer.

I det föregående bär jag redogjort för etl av värnpliktsavlöningsutredningen

framlagt förslag till ändring av nuvarande bestämmelser om värnpliktslån.

Förslaget innebär i korthet att värnpliktslån från värnplikts
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

lånefonden icke annat än i vissa övergångsfall skall utgå till befälsutbildade

värnpliktiga, avgånget fast anställt manskap och under militärtjänstgöring

skadade. Lånen till mariningenjörsaspiranter och arméingenjörer har

icke behandlats av utredningen. Den föreslagna avvecklingen av värnpliktslånen

motiveras främst med att dessa beviljas huvudsakligen för

studier vid sådana läroanstalter där lån ur statens lånefond för universitetsstudier

eller allmänna studielånefonden kan utgå. Möjligheten till

värnpliktslån bedömes vidare vara av föga betydelse för rekryteringen av

värnpliktiga officerare i jämförelse med de för utbildningen utgående

premierna. En höjning av dessa hör därför övervägas om rekryteringen

skulle behöva ytterligare stimuleras. Därjämte antydes möjligheten att

tillmäta genomgången befälsutbildning viss betydelse vid prövning av lån

ur de statliga studielånefonderna. Vad gäller lånen till avgånget fast anställt

manskap erinras om den övergång från kontraktsanställning till långtidsanställning

som skett under senare år och som bland annat haft till följd

en fortgående minskning av antalet värnpliktslån till ifrågavarande kategori.

Med hänsyn till att en dylik övergång ännu icke är fullt genomförd vid

flottan föreslås att lånemöjligheten övergångsvis bibehålies för avgånget

dylikt manskap som anställts innan förmånen i övrigt slopas. I fråga om

lånen till de under militärtjänstgöring skadade åberopas att andra hjälpåtgärder

står till buds för det mycket ringa antal fall varom här är fråga.

Beträffande värnpliktslånens förvaltning, vilken nu under statskontorets

överinseende ankommer på länsstyrelserna, ifrågasättes ingen ändring liksom

icke heller i fråga om låneprövningen, vilken ankommer på försvarets

socialbyrå. Slutligen föreslås att låneverksamheten under fonden för

låneunderstöd avvecklas samt att kvarstående dylika lån överföres till

värnpliktslånefonden och där slutavvecklas under särskild grupprubrik.

Utredningens förslag om avveckling av värnpliktslånen har biträtts av

flertalet remissmyndigheter, i många fall dock endast under förutsättning

att en dylik åtgärd icke medför en minskning av de totala studiesociala

förmånerna. Andra remissinstanser åter har intagit en mera kritisk inställning

till förslaget.

Vid mitt ställningstagande till utredningens förslag anser jag mig böra

beakta den förändring i fråga om värnpliktslåneverksamhetens karaktär

som skett under det senaste decenniet. Sålunda har en klar dominans för

de befälsutbildade värnpliktiga bland de lånesökande ägt rum. Vidare har

en förskjutning i fråga om det ändamål för vilket värnpliktslån sökes

skett mot yrkesutbildning och därvid främst utbildning på högskolestadiet.

Angivna omständigheter anser jag tala för att en samordning av den

statliga studielåneverksamhetens olika former i princip bör eftersträvas.

En avveckling av värnpliktslånen synes därvid kunna innebära en viss

administrativ förenkling. Emellertid anser jag mig icke kunna bortse från

de farhågor som från ett flertal remissmyndigheter uttalats för att ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1960

borttagande av värnpliktslånen, särskilt till de befälsutbildade värnpliktiga,

skulle innebära en försämring av de studiesociala förmåner som samhället

ställer till den studerande ungdomens förfogande, om icke stödet till de

studerande på annat sätt samtidigt förbättras. Trots de betydelsefulla

insatser från samhällets sida som i detta hänseende gjorts under senare

tid är dock de medel som står till förfogande för ändamålet alltjämt begränsade

i förhållande till behovet. Jag vill även erinra om att frågan om

de studiesociala åtgärderna på den högre utbildningens område för närvarande

är under bedömande av den studiesociala utredningen. I avvaktan

på resultaten av denna utrednings arbete anser jag skäl tala för att

tills vidare bibehålla värnpliktslån för de befälsutbildade värnpliktiga. Härtill

kommer att rekryteringen av värnpliktiga officerare alltjämt är otillfredsställande,

varför varje åtgärd som kan vara ägnad att försämra rekryteringen

bör undvikas intill dess man kan överblicka, vilka studiesociala

förmåner som kan träda i stället för värnpliktslån. Jag vill även

framhålla att, såsom även påtalats av flera remissinstanser, en höjning av

premierna ställer sig betydligt kostsammare än ett bibehållande av

värnpliktslånen.

Vad gäller lånen till avgånget fast anställt manskap anser jag de skäl

som anförts för ett slopande av denna låneform bärande. Jag vill därvid

understryka, att anställningsförhållandena för denna personalkategori

genom 1950-talets underbefälsreformer radikalt förändrats, varför civilanställningsfrågan

icke längre har samma aktualitet som tidigare. Detta

har även tagit sig uttryck i en fortgående minskning av antalet värnpliktslån

till ifrågavarande kategori. Beträffande de erinringar som riktats mot

förslaget i denna del, bland annat från chefen för armén, vill jag framhålla,

att jag i annat sammanhang framlägger förslag till ny befälsordning

vid armén, innefattande bland annat riktlinjer för en utbyggnad av underbefälsstaten

vid ett normalinfanteriregemente. Då härjämte chefen för

marinen icke ansett det nödvändigt att bibehålla här avsedd lanemöjlighet

för flottans underbefäl föreslår jag alltså, att värnpliktslån till avgånget

fast anställt manskap helt avvecklas, övergångsvis bör dock lån i

särskilda fall kunna utgå till underbefäl som redan slutat sin anställning.

Likaså biträder jag utredningens förslag att värnpliktslån icke vidare

skall utgå till vissa under militärtjänstgöring skadade. Jag får därvid hänvisa

till de betydande resurser på området som står till såväl arbetsmarknadsstyrelsens

som riksförsäkringsanstaltens förfogande.

Vad därefter gäller frågan om värnpliktslånens förvaltning m. m. har i

olika sammanhang föreslagits alt denna skall överföras till riksbanken.

Utredningen har icke heller i princip riktat invändning mot en sådan förändring,

även om utredningen funnit nuvarande ordning böra bibehållas under

den föreslagna awecklingsperioden. En verksamhet varom här är fråga bör

enligt min mening lämpligen ankomma på riksbanken. Fullmäktige i riks
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 dr 1960

hanken har även förklarat sig villiga påtaga riksbanken nämnda uppgifter.

Jag föreslår alltså, att förvaltningen av samtliga värnpliktslån — med

undantag av lånen till mariningenjörsaspiranter och arméingenjörer till

vilka jag återkommer i det följande -—■ överföres till riksbanken. I anslutning

till förslag av fullmäktige i riksbanken finner jag även lämpligt att

riksbanken härvid medgives rätt att besluta om avskrivning av värnpliktslån.

Denna befogenhet ankommer för närvarande på Kungl. Maj:t.

Förslag har även framförts om att låneprövningen i fråga om värnpliktslån

skall anförtros riksbanken. För egen del finner jag emellertid övervägande

skäl tala för att denna prövning bör ankomma på myndighet inom

försvaret. I enlighet med vad som förutsatts i årets statsverksproposition

(bil. 6, p. 131) bör alltså här ifrågavarande verksamhet i samband med

försvarets socialbyrås avveckling överföras till försvarets civilförvaltning.

Jag vill erinra om att vid en dylik ordning frågan om värnpliktslån skall

utgå genom besvär kan underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I likhet med utredningen räknar jag med att lån från fonden för låneunderstöd

icke vidare skall utgå. Däremot kan jag inte förorda, att kvarstående

lån från denna fond överföres till värnpliktslånefonden. Det bör

ankomma på riksbanken att verka för en fortsatt avveckling av här avsedd

verksamhet.

Jag övergår härefter till att behandla lånen till mariningenjörsaspiranter

och arméingenjörer. Dessa låneformer, vilka tillkommit efter utredningens

tillsättande, har icke omfattats av utredningens förslag. Lånen

fyller ej heller samma ändamål som övriga lån ur värnpliktslånefonden och

är som regel icke avsedda att återbetalas utan må avskrivas genom tjänstgöring

inom försvaret. Såväl försvarets civilförvaltning som statskontoret

har föreslagit att dylika lån skall bestridas från anslag på driftbudgeten under

fjärde huvudtiteln. Jämväl riksräkenskapsverket gav uttryck åt samma

uppfattning vid den remissbehandling som föregick besluten om ifrågavarande

låneformers tillkomst. Vid bifall till vad som föreslagits beträffande

övriga lån från värnpliktslånefonden, aktualiseras en ändring för

här ifrågavarande lån. Jag föreslår därför under hänvisning till myndigheternas

nyss återgivna förslag, att medel för lån till mariningenjörsaspiranter

och arméingenjörer i fortsättningen skall bestridas från respektive

försvarsgrens avlöningsanslag. Jag anser även lämpligt att lånen beviljas

och förvaltas av försvarets civilförvaltning, som redan nu har vissa uppgifter

beträffande förenämnda låneverksamhet.

Vid genomförande av de av mig sålunda föreslagna förändringarna i värnpliktslåneverksamheten

torde för nästa budgetår ej erfordras ytterligare

kapitalinvestering i värnpliktslånefonden. Jag vill erinra om att förslag

härom framförts av försvarets socialbyrå med skrivelse den 23 september

1959. Icke heller föreligger behov av fortsatt disposition av det för budgetåret

1951/52 under Fonden för låneunderstöd anvisade kapitalinvesterings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1960

anslaget till Värnpliktslån, vilket anslag icke utan riksdagens medgivande

får disponeras efter utgången av innevarande budgetår.

Förordningen den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån,

vilken innehåller bestämmelser om värnpliktslån ur fonden för låneunderstöd,

har tagits med riksdagen. Då jag nu föreslår, att sådana värnpliktslån

icke vidare skall utgå, synes det lämpligt att nämnda förordning

nu upphäves. Vissa övergångsbestämmelser rörande återbetalning in. m. av

redan beviljade lån är dock erforderliga. Förslag till förordning om upphävande

av den ifrågavarande förordningen med erforderliga övergångsbestämmelser

framlägges.

Genomförande av förslaget till ändrade bestämmelser om värnpliktslån

påkallar även vissa andra ändringar m. in. i nu gällande bestämmelser

om värnpliktslån. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att efter riksdagens

bemyndigande utfärda erforderliga föreskrifter härom.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna vad jag i det föregående föreslagit i fråga

om låneverksamheten under fonden för låneunderstöd och

värnpliktslånef onden,

dels antaga förslag till förordning om upphävande av förordningen

den 31 augusti 1940 (nr 824) om värnpliktslån,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar

i gällande bestämmelser i övrigt om värnpliktslån som föranledes

av förslaget.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Berndt Bodin

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1960/6 a1 i texten
  2. SU 1960:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrade bestämmelser om värnpliktslån m. m. s. 1 i texten