Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny tulltaxeförordning, m. m

1960-03-11 · 138 sidor, varav 106 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 106 av 138 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:98, Med förslag till ny tulltaxeförordning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

1

Nr 98

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ny tulltaxeförordning,

m. m.; given Stockholms slott den 11

mars 1960.

Kungl. Maj :t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till tulltaxeförordning;

dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen den

15 december 1950 rörande varors tullvärde.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny tulltaxeförordning, avsedd att

ersätta den nu gällande förordningen av år 1929. Förslaget är utarbetat på

grundval av ett av 1952 års tulltaxekommitté avgivet betänkande. Vid utarbetandet

har även beaktats ett förslag till gemensamma nordiska bestämmelser

i hithörande frågor.

En allmän princip i revisionsarbetet har varit att i själva tulltaxeförordningen

endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga utsträckning

överföra detaljregleringen till särskilda tillämpningsföreskrifter,

avsedda att utfärdas av Kungl. Maj :t. Det har vidare eftersträvats att

förenkla bestämmelserna och avskaffa omotiverade begränsningar i medgivna

förmåner.

Förslaget innebär bl. a. övergång till nya regler för beräkning av varas

tullvärde, vilka regler baseras på den s. k. Bryssel-konventionen. I anslutning

härtill begäres riksdagens godkännande av denna konvention.

I propositionen föreslås vidare ökade möjligheter till nedsättning av tullen

för varor, som undergått bearbetning i utlandet eller som helt eller delvis

tillverkats där med användning av svenskt material.

Förslag framlägges också om bemyndigande för Kungl. Maj :t att medge

befrielse från tull för varor som icke är föremål för tillverkning inom landet.

Den nya tulltaxeförordningen avses skola träda i kraft den 1 juli 1960.

t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förslag

till

tulltaxeförordning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas

med tull enligt gällande tulltaxa.

2 §.

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag

är annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

3 §•

1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter

varans normalpris, varmed förstås det pris som varan vid tiden för anmälan

till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan

av varandra oberoende köpare och säljare.

Normalpriset skall fastställas under antagande, att varan avlämnas till

köparen å införselorten, att säljaren bär alla kostnader, som hänföra sig

till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen

bär inom riket utgående tull och andra avgifter.

2 mom. Har varan förvärvats genom köp, skall såsom normalpris anses

det avtalade priset med de justeringar som erfordras på grund av att köpet

avslutats under förutsättningar vilka avvika från vad som sägs i 1 mom.

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara som införes för annans

räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar som

kunna erfordras för fastställande av normalpriset.

4 mom. Till kontroll å riktigheten av lämnade uppgifter är uppgiftslämnaren

skyldig att pa anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen

eller av styrelsen för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker,

affärskorrespondens och övriga för nämnda ändamål erforderliga

handlingar, härunder inbegripna handlingar rörande försäljning av den

införda varan. Enahanda skyldighet åligger ock annan, som bedriver verksamhet

av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för värdekontrollen

kunna hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens

bedrivande.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att

den icke förorsakar hinder i verksamheten för den vars handlingar äro föremål

för granskning. Hava handelsböcker eller andrp handlingar överlämnats

för granskning, skola de så snart ske kan återställas.

Den som verkställer granskningen må taga del av handlingar av betydelse

för granskningen utan hinder därav att den, vars handlingar äro föremål

för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll

av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, vars handlingar skola

granskas, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens

innehall ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen i

det län, där han är bosatt, på framställning av honom, när synnerliga skäl

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

föranleda det, förordna att handlingen skall undantagas från granskningen.

Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

5 mom. Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 eller

4 mom. eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må generaltullstyrelsen

utsätta lämpligt vite ävensom i förekommande fall utdöma försuttet vite.

Mot beslut att förelägga vite må talan ej föras.

4 §.

1 mom. Emballage, vari varor införas, skall icke beläggas med särskild

tull, om ej emballaget är att anse som självständig handelsvara.

2 mom. För särskilt inkommande emballage ävensom sådant med varor

inkommande emballage, som enligt 1 mom. skall beläggas med särskild tull,

åtnjutes tullfrihet, om emballage av samma beskaffenhet och mängd antingen

utförts av varuhavaren inom viss tid före införseln eller är avsett att utföras

av honom inom viss tid efter införseln.

Angående tid som nyss sagts och de villkor i övrigt, som må befinnas erforderliga

för här avsett medgivande, förordnar Konungen.

3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor

dit införts, likställes med emballage vari varor införas.

4 mom. För godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets) åtnjutes

tullfrihet under enahanda förutsättningar som sägs i 2 mom.

5 §.

1 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, åtnjutes befrielse från tull

för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger), vilka endast eller i huvudsaklig

mån finna användning såsom läkemedel eller för tillredning av läkemedel;

b) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för tillverkning

av läkemedel, hänförliga till tulltaxenr 30.03, eller av ämnen som

avses under a);

c) varor, vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkningsacceleratorer

eller antioxidanter för gummiindustrin eller såsom tillsats till

mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller hartsbildning,

för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål;

d) garn, bind- och "segelgarn, tågvirke, linor och liknande material, vilka

äro avsedda att användas uteslutande för tillverkning av fisknät; samt

e) delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller andra flygplansägare

införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation,

inredning eller utrustning av luftfartyg.

2 mom. På villkor, som Konungen bestämmer, må delar och tillbehör ävensom

material av plast, gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar,

med undantag av ringar och övriga i tulltaxenr 40.11 upptagna artiklar, införas

mot en tull motsvarande fyra femtedelar av tullen för bilar som införas

under enahanda omständigheter.

6 §.

1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förlullad vara,

som efter utförsel återinföres utan att hava undergått bearbetning.

Vid bedömande av huruvida vara undergått bearbetning skall bortses från

åtgärd, som icke höjt varans värde för varuhavaren eller som allenast inneburit

ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande av bristfällighet i syfte att

sätta varan i användbart skick.

2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått re
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

paration, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det belopp, som betingats

för reparationen.

3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som i utlandet undergått annan

bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt tull. Vid beräkning

av sådan tull skola bestämmelserna i 4 mom. nedan äga motsvarande

tillämpning.

4 mom. För vara, som helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige

förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull å

sagda material, därest det införts under enahanda omständigheter som den

förstnämnda varan.

5 mom. Har tillverkningen av värdetullbelagd vara innefattat svenskt

konstruktionsarbete eller annan liknande prestation, må tullen nedsättas

med så stor del, som motsvarar värdet av sagda prestation i förhållande till

hela normalpriset.

6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av de i

1—5 mom. avsedda förmånerna.

7 §•

Har inkommen vara, under transporten till införselorten eller efter ankomsten

dit men innan varan anmälts till förtullning, av tillfällighet lidit

skada annorledes än genom förskämning, må, därest tull enligt tulltaxan

skall beräknas efter annan grund än värdet, nedsättning i tullen medgivas

med belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i

varans värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick

fastställes i enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid förtullning

av skadat haverigods och sjöfynd.

8 §•

Tullfrihet åtnjutes för:

1. varor, som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;

2. varor, som införas av person vilken tillhör främmande makts härvarande

beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom

konsul, allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande

fall hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige

motsvarande förmån;

3. varor, som införas för sådana organisationers eller personers räkning

vilka avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vissa

internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller

avtal vartill Sverige anslutit sig;

4. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig

förbrukning införas av resande eller å transportmedel anställda personer,

i den mån Konungen därom förordnar;

5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning,

därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt uppehåll

i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd eller

beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i 10 § punkten 3

sägs;

6. förnödenheter medförda på och avsedda för transportmedel, som inkommer

i trafik, för så vitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och

mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;

7. proviant medförd på transportmedel, som inkommer i trafik, och av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 5

sedd för besättning eller passagerare, i den mån Konungen därom förordnar;
8.

livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet

inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet

under djurens transport till bestämmelseorten;

9. ventilationstrummor av trä för lastrum samt bastmattor och annan s. k.

garneringsmateriel, uppenbarligen avsedd endast att skydda gods under

transport, därest föremålen icke införas i handelssyfte;

10. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, tillhörande förolyckat

fartyg eller luftfartyg; ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt är

stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres;

11. likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor

avsedda till minnesgärd åt avliden person;

12. varor, som annorledes än i handelssyfte eller eljest för yrkesmässig

förbrukning införas av personer vilka inflytta från utlandet eller efter längre

tids utlandsvistelse återvända därifrån, i den mån Konungen därom förordnar;
13.

varor, som införas i anledning av arv, testamente eller gåva (härunder

inbegripet utmärkelsetecken), ävensom varor, som inköpts för från utlandet

skänkta medel, allt i den mån Konungen därom förordnar;

14. varuprov, mönster och modeller, som vid införseln eller efter nedskärning,

makulering eller annan dylik åtgärd i samband med tulltaxeringen

hava intet eller allenast obetydligt handelsvärde eller som med hänsyn till

material eller utförande tydligen äro avsedda endast att utvisa varors beskaffenhet

eller användning, ävensom, i den mån Konungen därom förordnar,

kinematografisk film samt kataloger, prislistor och annat merkantilt

tryck rörande varor och tjänster, som erbjudas från utlandet;

15. typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes

vid eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartsmyndigheten

eller lufttrafikföretag, så länge varorna användas för ifrågavarande

ändamål;

16. varor, som införas för tillfällig användning vid aktuellt räddnings- eller

bärgningsföretag eller därmed jämförlig humanitär hjälpaktion;

17. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella ändamål,

i den mån Konungen därom förordnar;

18. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom förordnar;

19. blanketter till passersedlar, godslistor och dylika handlingar, som äro

avsedda att begagnas vid in- och utförsel av varor eller vid internationell

samfärdsel.

0 §•

Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor

som införas i egentlig gränstrafik.

10 §.

Tullfrihet under viss tid må medgivas för:

1. varor, som inkomma för alt undergå reparation, bearbetning, komplettering

eller emballering, eller för all användas såsom material vid sådan

behandling av exportvaror, allt under förutsättning att behandlingen icke

omöjliggör direkt identifiering av de införda varorna;

2. verktyg och instrument av speciellt utförande, som inkomma för att användas

vid tillverkning av viss exportvara, ävensom varor, som inkomma

för att användas vid avprovning av viss exportvara, allt under förutsättning

att artiklarna ställas till förfogande av den utländske köparen av exportvaran;
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

3. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål, vilka införas under sådana omständigheter som i 8 §

punkten 5 avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke

medgives;

4. utrustning för cirkusar, tivolin eller andra liknande företag, som endast

tillfälligt uppehålla sig i riket;

5. varor, som införas för tillfälligt bruk vid teaterföreställningar eller

vid kongresser, officiella festligheter, idrottstävlingar eller andra liknande

arrangemang av internationell karaktär;

6. varor, som äro avsedda för utställningar och mässor;

7. varuprov, mönster och modeller, för vilka tullfrihet icke medgives enligt

8 § punkten 14;

8. varor, som äro avsedda att avprovas och eventuellt återutföras, dock

endast då fråga är antingen om enstaka föremål eller om varor, som icke

skäligen kunna antagas vara införda i försäljningssyfte;

9. urvalssändningar av mattor, pälsvaror eller andra varor, som på grund

av varornas speciella utförande eller särprägel icke kunna betraktas såsom

varuprov, därest varorna äro avsedda att eventuellt delvis kvarstanna i riket

men i övrigt återutföras;

10. djur, som införas för avelsändamål.

Angående den tid och de villkor i övrigt, under vilka här avsedd tullfrihet

må åtnjutas, förordnar Konungen.

11 §■

Konungen äger förordna om tullfrihet under viss tid för transportmedel,

som endast tillfälligt skall användas inom riket, ävensom för särskilt inkommande

delar och tillbehör, avsedda till reparation av sådant transportmedel.

12 §.

Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under

viss tid medgivits enligt denna förordning, innan nämnda tid utgått blivit

förstörd eller gått förlorad eller blivit så svårt skadad, att varan finnes icke

kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå eller skall utgå endast

för sådana delar av varan, som befinna sig i användbart skick.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om emballage

eller annan vara, för vilken tullfrihet enligt 4 § 2 eller 4 mom.

medgivits under hänvisning till att vara av samma beskaffenhet och mängd

är avsedd att utföras inom viss tid.

13 §.

I fråga om varuslag, som icke eller endast i ringa omfattning är föremål

för tillverkning inom landet, äger Konungen, där så prövas lämpligt, för en

tid av högst två år i sänder förordna, att tull icke skall utgå.

14 §.

Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning,

påföras i hela kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

15 §.

Konungen eller efter Konungens förordnande generaltullstyrelsen äger,

när synnerliga skäl därtill äro, helt eller delvis medgiva befrielse från tull.

Om restitution av tull och vad därmed har samband är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

7

16 §.

Konungen meddelar de särskilda föreskrifter, som erfordras för tillämpning

av denna förordning och av tulltaxan samt till förekommande av missbruk

av tullfrihet eller annan förmån, som är medgiven enligt nämnda författningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1960, från och med vilken dag

tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) skall upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

1. Den nya förordningen skall, vad angår tullfrihet under viss tid, äga

tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan vara, som införts

före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock skall icke härigenom

inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de äldre bestämmelserna.

2. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. a) och b) nya förordningen skola, så

länge tull enligt tulltaxan utgår för penicillin samt salter och andra derivat

därav, icke äga tillämpning å nämnda varor, ej heller å varor vilka äro

avsedda att användas uteslutande såsom material för tillverkning av sådana

produkter.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till författningsrum,

som motsvaras av bestämmelse i den nya förordningen, skall hänvisningen

i stället avse den nya bestämmelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 mars 1960.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om revision av tulliaxeförordningen

och anför därvid följande.

1. Inledning

Grundläggande bestämmelser om uttagande av tull är meddelade i en av

riksdagen antagen förordning, tulltaxeförordningen (SFS 1929:316), vars

i 1 § meddelade huvudstadgande innebär att till riket införda varor skall

beläggas med tull enligt tulltaxan. Härutöver innehåller tulltaxeförordningen

dels vissa stadganden av mera omedelbar betydelse för tillämpningen av

taxan, t. ex. regler angående beräkningen av varors tullpliktiga vikt och

värde, och dels vissa bestämmelser som kan sägas utgöra undantag från den

i 1 § intagna huvudregeln. Dessa undantagsbestämmelser avser införsel som

sker under sådana omständigheter att intresset av tullfrihet eller tullättnad

ansetts väga tyngre än de fiskala och protektionistiska motiv som kan ligga

bakom taxan. Vissa av de åsyftade bestämmelserna innebär definitiv befrielse

från tull (s. k. särskild tullfrihet). Som ett specialfall härav kan betraktas

den tullfrihet, som medgives gränsbefolkningen för varor i egentlig

gränstrafik. Andra undantagsbestämmelser medgiver temporär tullfrihet,

d. v. s. tullfrihet under förutsättning att varorna efter viss tid återutföres.

Vidare finnes särskilda regler angående s. k. tullindring, d. v. s. den nedsättning

i jämförelse med eljest utgående tull, som medgives för varor vilka

återinföres efter att i utlandet ha undergått reparation eller bearbetning,

ävensom angående tullnedsättning för skadade varor. Närmare föreskrifter

angående tillämpningen av tulltaxeförordningens bestämmelser är enligt bemyndigande

meddelade av Kungl. Maj:t i en särskild kungörelse (SFS 1953:

655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. Vidare har generaltullstyrelsen

i en kungörelse (tullverkets författningssamling 1953: 203)

med anvisningar till dessa tillämpningsföreskrifter utfärdat stadganden med

karaktär av ordningsföreskrifter eller regler för tullverkets interna arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I samband med sitt arbete på revision av tulltaxan hade 1952 års tulltaxckommitté

i uppdrag att verkställa en översyn jämväl av tulltaxeförordningen.

I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa (SOU 1956: 14—16) framlade

kommittén förslag till ändring av vissa bestämmelser i förordningen

avseende med tulltaxans tillämpning direkt sammanhängande frågor. Kommittén

slutförde sedermera sitt arbete genom att i ett särskilt betänkande

(SOU 1956:60) framlägga förslag till helt ny tulltaxeförordning; i betänkandet

framlades även utkast till tillämpningsföreskrifter i den utsträckning

som erfordrades för att klargöra den åsyftade sakliga innebörden av

stadgandena i tulltaxeförordningen. Nämnda förslag och utkast torde få bifogas

statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 1 och 2).

Över kommitténs betänkande med förslag till ny tulltaxeförordning har

efter remiss yttranden inkommit från generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen,

flygförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

luf tf artsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen,

länsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län (endast

i vad avser gränstrafik), Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svenska

bankföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks-

och småindustriorganisation, Svensk industriförening, Sveriges lantbruksförbund,

i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk instämt,

Kooperativa förbundet, Svenska handelsagenters förening, överstyrelsen för

de tekniska högskolorna, statens medicinska forskningsråd, till vars yttrande

kanslern för rikets universitet anslutit sig, atomkommittén, statens

naturvetenskapliga forskningsråd, Rädda barnens riksförbund, Svenska turistföreningen,

Svenska turisttrafikförbundet, Kungl. automobilklubben,

Motormännens riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Sveriges

redareförening och Sveriges speditörförbund.

Därjämte har fullmäktige i riksbanken, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,

Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,

utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna samt Svenska unescorådet

beretts tillfälle avge yttranden utan att begagna sig därav.

Genera]tullstyrelsen har överlämnat yttranden från samtliga tulldirektioner,

tullkammare, gränstullkammare, kustdistriktchefer och tullfiskaler

ävensom från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening.

Statens biltrafiknämnd har bifogat yttranden från Sveriges automobilhandlareförbund

och Sveriges automobilindustriförening ävensom en till

nämnden inkommen skrivelse från Scandinavian Airlines System.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i

Stockholm, Norrköping, Jönköping, Visby, Malmö, Göteborg, Karlstad, Örebro,

Sundsvall och Luleå ävensom en till kollegium inkommen skrivelse från

Scandinavian Airlines System.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden från landsfiskalerna

i Finnskoga, Järnskogs, Torsby och Charlottenbergs landsfiskalsdistrikt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Tornedalskommunernas

förbund, Haparanda stad, landsfogden i länet samt landsfiskalerna

i Haparanda och Karesuando distrikt.

Sveriges köpmannaförbund har till sitt yttrande fogat en skrivelse från

Sveriges speceri- & lanthandlareförbund.

I samband med förslaget till ny tulltaxa framlades vid 1958 års riksdag

förslag till vissa av den nya tulltaxan aktualiserade ändringar i tulltaxeförordningens

bestämmelser (prop. A 128 = B 5). I uttalande till statsrådsprotokollet

i detta ärende framhöll jag att åtskilliga av de i tulltaxekommitténs

betänkanden behandlade spörsmålen var eller kunde väntas bli

föremål för vidare utredning inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet.

Frågan om en mera fullständig revision av tulltaxeförordningen borde

därför upptagas i ett senare sammanhang. I enlighet härmed borde i då förevarande

sammanhang endast sådana ändringar genomföras som ägde

mera omedelbart samband med den nya taxan. Det förslag som då framlades

hade därför fått ungefär samma omfattning som kommitténs första

förslag och hade väsentligen utarbetats på grundval därav. Förslaget i fråga

blev med ett mindre tillägg godtaget av riksdagen, och ändringarna i tulltaxeförordningen

trädde i kraft samtidigt med den nya tulltaxan den 1 januari

1959.

Förut berörda arbete inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet har

bedrivits genom ett särskilt tullexpertutskott. Resultatet av expertutskottets

arbete har framlagts i form av ett till samarbetsutskottet överlämnat förslag

till en överenskommelse mellan de nordiska länderna om bl. a. gemensamma

tulladministrativa bestämmelser. Enär en dylik överenskommelse icke

synes vara aktuell i det läge, vari frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet

för närvarande befinner sig, torde något formellt förslag från utskottets

sida i denna angelägenhet icke för närvarande vara att vänta.

Anledning synes icke föreligga att längre uppskjuta den planerade fullständiga

revisionen av tulltaxeförordningen. Tillkomsten av konventionen

angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

gör det också angeläget att bestämmelserna i tulltaxeförordningen moderniseras.

Inom finansdepartementet har därför, på grundval av tulltaxekommitténs

förslag och med beaktande av inkomna yttranden ävensom förut

berörda nordiska förslag samt ett antal till departementet inkomna framställningar

i hithörande ämnen, utarbetats förslag till mj tulltaxeförordning.

Beträffande de synpunkter och överväganden som legat till grund för utformningen

av detta förslag lämnas i det följande en närmare redogörelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

11

2. Allmänna synpunkter

Tulltaxekommittén

I sitt arbete med översyn av tulltaxeförordningen har kommittén särskilt

beaktat de olika stadgandenas fördelning mellan själva förordningen och

tillämpningsföreskrifterna. Tulltaxeförordningen har successivt ändrats och

kompletterats med nya bestämmelser efter hand som behov därav visat sig

föreligga. Detta har varit fallet icke minst på senare tid, då stor internationell

livaktighet förekommit på tullområdet, vilken resulterat i konventioner

som påverkat den svenska lagstiftningen. Att bestämmelserna på detta sätt

anpassas efter utvecklingen får enligt kommitténs uppfattning anses självklart,

men kommittén anser det önskvärt att riksdagen icke betungas med

alltför bagatellartade frågor. Tulltaxeförordningen har vidare icke minst på

grund av de sålunda under årens lopp vidtagna ändringarna och kompletteringarna

kommit att bli mycket detaljerad och svåröverskådlig, något som

i viss mån får tillskrivas den fiskala inställning i tullfrågor som tidigare

gjort sig gällande i större utsträckning än som numera torde anses nödvändigt.

Medgivna lättnader har ofta omgärdats med restriktioner som icke

längre kan anses sakligt motiverade. Kommittén har därför i sitt revisionsarbete

i stort sett följt två huvudlinjer, nämligen dels att i själva tulltaxeförordningen

endast bibehålla mera generella stadganden och i största möjliga

utsträckning överföra detaljregleringen till tillämpningsföreskrifterna,

och dels att förenkla bestämmelserna genom avskaffande av omotiverade begränsningar

i medgivna förmåner.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen framhåller å ena sidan att kommitténs förslag i vissa

delar innebär en liberalisering, vilket kan medföra en förenklad handläggning,

å andra sidan att vissa av de av kommittén föreslagna stadgandena i

många fall torde bli betydligt svårare och mera arbetskrävande att tillämpa

än motsvarande nu gällande bestämmelser. Det torde också få förutsättas

att sådana fall i större utsträckning än hittills kommer att föras vidare till

styrelsens och Kungl. Maj :ts prövning. Styrelsen framhåller i detta sammanhang

även att den vidsträckta delegation till Kungl. Maj:t i fråga om

detaljregleringen, som kommittén föreslagit, medför ökade möjligheter att

dispensvis få ansökningar om förmåner i tullhänseende prövade av Kungl.

Maj :t.

Kommerskollegium konstaterar alt kommittén i sitt arbete syftat till en

förenkling och rationalisering av bestämmelserna och därvid strävat efter att

i själva tulltaxeförordningen bibehålla endast mera generella stadganden

och i största möjliga utsträckning överföra detaljregleringen till tillämpningsföreskrifterna.

Kollegium anser en sådan inställning vara riktig och

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

finner den av kommittén gjorda avgränsningen i huvudsak väl avvägd. Den

andra huvudlinjen i kommitténs arbete för en förenkling av tulltaxeförordningen

har varit att söka avskaffa enligt kommitténs åsikt omotiverade

begränsningar i medgivna förmåner. Härjämte har tillkommit vissa nya tullfrihetsmedgivanden

som ur humanitär synpunkt framstår som angelägna.

Den uppmjukning av de nuvarande bestämmelsernas i många fall alltför restriktiva

innebörd, som härigenom vunnits, finner kollegium helt allmänt

vara önskvärd.

Grossistförbundet anser det tillfredsställande, att kommittén följt principen

att icke onödigtvis belasta förordningen med detaljbestämmelser och

att sålunda i själva tulltaxeförordningen endast upptagits mera generella

stadganden, medan detaljregleringar huvudsakligen intagits i tillämpningsföreskrifterna.

Förbundet förutsätter emellertid att önskemål beträffande

ändringar i tillämpningsföreskrifterna, som i framtiden kan komma att

framställas och bedömas som ändamålsenliga, i större utsträckning än hittills

skall vinna beaktande.

Nordiska utskottet

Förslaget till överenskommelse mellan de nordiska länderna om gemensamma

tulladministrativa bestämmelser avser endast sådana spörsmål, beträffande

vilka det ansetts nödvändigt att förenhetliga de olika ländernas

bestämmelser vid genomförandet av en nordisk tullunion. I förslaget behandlas

därför endast spörsmål av mer eller mindre kommersiell betydelse. I

fråga om sådan införsel som icke kan anses påverka konkurrensförhållandena

i det nordiska tullområdet skulle länderna ha fria händer att utforma

sina egna bestämmelser. Till denna senare kategori hör exempelvis bestämmelserna

om tullfrihet för resgods, flyttsaker, hemgift och gåvor. I materiellt

hänseende innebär det nordiska förslaget i likhet med tulltaxekommitténs

förslag huvudsakligen liberaliseringar. Förslaget har utarbetats med

beaktande av att svårigheter kan uppstå när det gäller att samordna lagstiftningen

i flera länder, vilkas bestämmelser ofta utformats från helt olika

förutsättningar. Därför har förslaget i mycket karaktären av en kompromiss.

I formellt hänseende må framhållas att förslaget icke avser att binda

länderna i fråga om bestämmelsernas författningstekniska utformning.

Förslaget har därför icke någon betydelse för bedömande av frågan om författningsmaterialets

fördelning mellan själva tulltaxeförordningen och de

därtill hörande tillämpningsföreskrifterna.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär i stort sett en rationalisering och liberalisering

av hittills gällande bestämmelser på förevarande område. I den mån

remissinstanserna anfört några allmänna synpunkter på kommitténs förslag

har de hälsat förslaget med tillfredsställelse. Givet är att införandet av nya

förmåner i tullhänseende stundom kan medföra en viss komplicering av bestämmelserna,

en olägenhet som får vägas mot de fördelar som ur andra

synpunkter står att vinna. Förslaget att i tulltaxeförordningen upptaga mera

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

generella stadganden och beträffande detaljregleringen hänvisa till tillämpningsföreskrifterna

synes vara ändamålsenligt. 1 betraktande av vad sålunda

anförts finner jag mig kunna biträda kommitténs allmänna uppläggning

av revisionsarbetet.

I sammanhanget bör anmärkas, att den här tillstyrkta metoden att upptaga

detaljregleringen i tillämpningsföreskrifterna inte innebär någon principiell

avvikelse från vad som redan nu gäller. Även den nuvarande lagstiftningen

är i väsentliga delar uppbyggd på detta sätt. Kungl. Maj :t äger dels

en allmän befogenhet att meddela tillämpningsföreskrifter, dels en rätt att

inom ramar, som uppdrages i förordningen, utforma de närmare villkoren

för särskild tullfrihet in. in. Förslaget innebär endast en mera konsekvent

tillämpning av de principer på vilka den nuvarande förordningen sålunda är

grundad. Jag har emellertid i mera väsentliga frågor ansett mig böra redan i

detta sammanhang ange riktlinjer för innehållet i de blivande tillämpningsföreskrifterna.

Min avsikt är att de begärda befogenheterna skall utnyttjas

med all försiktighet. Jag är sålunda beredd att underställa riksdagen viktigare

ändringar i vad här angivits liksom betydelsefullare nu icke förutsedda

medgivanden av tullfrihet eller tullindring.

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna i tulltaxeförordningen

uppställer sig frågan vilken betydelse som bör tillmätas det

nordiska förslaget till överenskommelse rörande gemensamma tulladministrativa

bestämmelser. Därvid må framhållas att förslaget avser förhållandena

i en tillämnad tullunion, vid vilken det skulle vara nödvändigt att

uniformera åtskilliga bestämmelser på förevarande område. I det läge vari

det nordiska ekonomiska samarbetet nu befinner sig torde något behov av

en så långt driven uniformering av tullagstiftningen icke vara för handen.

Detta hindrar icke att det skulle vara av värde om en så långt möjligt enhetlig

nordisk lagstiftning på detta område kunde komma till stånd. Från

dessa utgångspunkter synes det mig naturligt att vid utformningen av de

svenska bestämmelserna såvitt möjligt beakta det nordiska förslaget men

å andra sidan icke låta detta bliva utslagsgivande om det på svensk sida

föreligger ett klart intresse av en annan utformning.

Framhållas må i detta sammanhang att bildandet av den Europeiska frihandelssammanslutningen

(EFTA) i stort sett icke inverkar på tulltaxeförordningens

utformning. Den avtrappning av tullsatserna, som skall genomföras

inom ramen för avtalet om EFTA, är sålunda avsedd att regleras i särskild

författning. Frånsett någon enstaka detalj innehåller tulltaxeförordningen

i övrigt icke några bestämmelser som är beroende av nämnda avtal.

Icke desto mindre torde bildandet av EFTA få anses understryka önskvärdheten

av den modernisering av förordningen varom nu är fråga.

I detta sammanhang må också anföras vissa synpunkter på en fråga av

i viss mån principiell natur. Tulltaxeförordningen innefattar såsom förut

anförts bl. a. bestämmelser om temporär eller definitiv tullfrihet för varor

som införes för viss användning eller eljest under särskilda omständigheter.

I betydande utsträckning föreligger internationella överenskommelser

om medgivande av dylika förmåner. I vissa fall är förmånerna oberoende av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

varornas art, men i andra fall avser de endast särskilt angivna varuslag. I

sistnämnda fall kan det inträffa att en del av de åsyftade varuslagen är tullfria

enligt taxan. Hittills har man i dylika fall vid angivande i tulltaxeförordningen

av de förmånsberättigade varuslagen icke medtagit sådana varor.

Ett dylikt förfarande kan uppenbarligen ha vissa praktiska fördelar, i det

att möjligheter ofta föreligger att förenkla bestämmelserna. Emellertid har

metoden också nackdelar. Dessa hänför sig framför allt till det förhållandet

att beträffande indirekta skatter, införselavgifter och importregleringar

ofta föreligger behov att medgiva undantag motsvarande vad som gäller i

fråga om tullen. I praktiken kan detta på ett enkelt sätt ske genom att undantagsbestämmelserna

anknytes till tulltaxeförordningen. Har man emellertid

i den där förekommande uppräkningen uteslutit vissa varuslag, som i

och för sig vore berättigade till tullfrihetsförmånen, av den anledningen att

de är upptagna med tullfrihet i själva taxan, kan detta uppenbarligen innebära

en icke motiverad begränsning av det undantag i avgifts- eller regleringshänseende,

som man egentligen åsyftat genom ifrågavarande hänvisning.

Denna olägenhet gör sig numera gällande mer än tidigare på grund av

att den nya tulltaxan i större utsträckning än den förut gällande stadgar tullfrihet

för varuslag av den typ som här avses. I betraktande härav bör man

vid utformningen av ifrågavarande tullfrihetsbestämmelser i tulltaxeförordningen

och tillämpningsföreskrifterna i allmänhet icke utesluta i och för

sig tullfrihetsberättigade varuslag av den anledningen att de är upptagna

med tullfrihet i själva taxan. Framhållas bör dock att det av praktiska skäl

icke är möjligt att undantagslöst tillämpa denna princip. De synpunkter

som nu anförts gör sig gällande även beträffande varuslag som utan att

täckas av någon internationell överenskommelse bör komma i åtnjutande

av förmåner av här ifrågavarande slag.

Huvudintresset vid den aktuella revisionen av tulltaxeförordningen knyter

sig till frågan om hur man skall beräkna tullpliktigt värde. Denna fråga

skall närmare behandlas i det följande. Av grundläggande betydelse är i övrigt

det allmänna stadgandet i 1 § att till riket införda varor skall beläggas

med tull enligt tulltaxan samt bestämmelserna i 3 § om tullpliktig vikt.

Dessa bestämmelser synes kunna kvarstå oförändrade i en ny tulltaxeförordning.

Bestämmelsen om att till riket införda varor skall beläggas med tull enligt

tulltaxan fick sålunda sin nuvarande lydelse i samband med den år 1958

genomförda tulltaxerevisionen. Stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga

vikt erhöll också sin nuvarande utformning vid den år 1958 verkställda

revisionen. Regeln som sådan beröres icke av det föreliggande nordiska

förslaget, vilket emellertid innehåller vissa detaljbestämmelser rörande

sättet för beräkningen av den tullpliktiga vikten. I den mån bestämmelser

av ifrågavarande slag är erforderliga för svenskt vidkommande torde

de ha sin plats i tillämpningsföreskrifterna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

15

3. Tullpliktigt värde

Frågan om accepterande av Bryssel-definitionen

Inom den tidigare i Bryssel verksamma Studiegruppen för en europeisk

tullunion upprättades den 15 december 1950 tre konventioner, nämligen angående

upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet, angående nomenklatur

för klassificering av varor i tulltarifferna samt angående varors

tullvärde. Samtliga konventioner har undertecknats av Sverige, sedan

Kungl. Maj:t för sin del den 16 mars 1951 godkänt desamma. Konventionerna

är emellertid underkastade ratificering, för vilken kräves riksdagens

godkännande. Sådant godkännande har utverkats i fråga om de båda förstnämnda

konventionerna, vilka därefter ratificerats av Sverige. Ratificering

av tullvärdekonventionen kan icke ske förrän den svenska lagstiftningen

på området omarbetats till överensstämmelse med konventionen; riksdagens

godkännande av densamma har därför ansetts böra utverkas först i

samband med en revision av tulltaxeförordningen.

I syfte att förbereda de erforderliga författningsändringarna uppdrog

Kungl. Maj:t år 1951 åt generaltullstyrelsen att utarbeta förslag i ämnet.

Över förslaget avgavs yttranden av kommerskollegium, statens handelsoch

industrikommission samt Svenska bankföreningen; vid kommerskollegiets

utlåtande hade fogats yttranden av handelskamrarna i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Gävle samt Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet. Handlingarna i ärendet

överlämnades därefter till tulltaxekommittén för att tagas i övervägande

vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.

Tulltaxekommittén har efter en ingående analys av innehållet i den till

konventionen knutna värdedefinitionen förordat ratificering av konventionen.

I överensstämmelse härmed har kommittén i sitt förslag till ny tulltaxeförordning

utformat bestämmelserna rörande beräkning av varors tullvärde

i enlighet med de i nämnda definition nedlagda principerna samt med

beaktande av det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget ävensom de

däröver avgivna yttrandena. I remissyttrandena över tulltaxekommilléns

förslag till ny tulltaxeförordning har nu ifrågavarande spörsmål spelat en

betydande roll. Frågan har också varit aktuell i samband med det inom nordiska

ekonomiska samarbetsutskottet bedrivna arbetet på utformningen av

gemensamma tulladministrativa bestämmelser för de nordiska länderna.

Bryssel-konventionen

Texten till den sålunda aktualiserade konventionen torde såsom bihang

få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bihang 8). Konventionen innebär

i huvudsak följande. Fördragsslutande part skall i sin nationella lagstiftning

införa den definition av tullvärdet som angives i bilaga I till kon
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

ventionen. Därjämte skall vid tillämpning av definitionen iakttagas bestämmelserna

i vissa i bilaga II till konventionen intagna anmärkningar. Varje

part har emellertid rätt att modifiera definitionens text genom att i densamma

intaga bestämmelserna i nämnda anmärkningar eller genom att

giva definitionen sådan juridisk form, som kan vara nödvändig för att den

skall erhålla avsedd rättsverkan, i förekommande fall genom att utöka texten

med kompletterande bestämmelser för att precisera definitionens innebörd.

Konventionens efterlevnad skall övervakas av rådet för samarbete

på tullområdet i syfte att säkerställa en likformig tolkning och tillämpning

av densamma; för detta ändamål upprättas inom rådet en särskild värdekommitté.

Enligt värdedefinitionens artikel I skall tullvärdet för vara, som införes

för inhemsk förbrukning, anses vara lika med normalpriset, varmed förstås

det pris, som varan vid den tidpunkt, då tullen blir betalbar, skulle betinga

vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende

köpare och säljare. Vid bestämmandet av normalpriset skall förutsättas,

att varan avlämnats till köparen i den hamn eller på den ort, där den inkommer

till importlandet, och att alla kostnader, som hänför sig till varans

försäljning eller dess avlämnande i sagda hamn eller på sagda ort, åvilar

säljaren, men att alla tullar och avgifter, som utgår i importlandet, åvilar

köparen.

I artikel II angives förutsättningarna för att en »försäljning i öppna marknaden

mellan av varandra oberoende köpare och säljare» skall anses föreligga.

Enligt artikel III skall i fråga om vara, som är tillverkad i överensstämmelse

med en patenterad uppfinning eller åtnjuter mönster- eller modellskydd

eller som införes med utländskt varumärke eller för att försäljas med

utländskt varumärke, normalpriset innefatta värdet av rätten att för varan

använda patentet, mönstret, modellen eller varumärket.

Anmärkning 1 till artikel I innehåller en förklaring om att den tidpunkt,

då tullen blir betalbar, må, allt efter varje enskilt lands lagstiftning, utgöra

dagen för avgivande eller inregistrering av tullanmälan, dagen för erläggande

av tullavgiften eller dagen för avhämtning av varan.

I anmärkning 2 uppräknas vissa av de kostnader, som enligt artikel I

punkt 2 i värdedefinitionen innefattas i normalpriset, däribland fraktkostnader,

provisioner och emballagekostnader.

Enligt anmärkning 3 skall, där priset (per enhet) är beroende av den varukvantitet,

som försäljes, normalpriset fastställas under den förutsättningen,

att försäljningen avser den kvantitet, som är föremål för värdering.

Anmärkning 4 föreskriver att omräkning av utländskt myntslag till importlandets

mjmt skall ske efter den officiella växelkursen i importlandet.

I anmärkning 5 rekommenderas att, då fråga är om vara, som är föremål

för bonafideförsäljning, det pris, som erlagts eller skall erläggas vid

denna försäljning, godlcännes som värde för varan i fråga med förbehåll

för dels lämpliga säkerhetsåtgärder till förebyggande av att tull undandra
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Knngl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

ges genom fiktiva eller falska kontrakt eller priser, dels sådana justeringar

i konlraktspriset, som kan befinnas erforderliga på grund av skiljaktigheter

mellan kontraktsbestämmelserna och det värdebegrepp, som kommit till

uttryck i definitionen.

Anmärkning 1 till artikel III stadgar, att den i nämnda artikel förekommande

bestämmelsen om att normalpriset skall innefatta värdet av rätten

att använda utländskt varumärke kan tillämpas även i fråga om vara, som

införes för att efter vidare bearbetning försäljas med sådant varumärke.

Enligt anmärkning 2 kan, då fråga är om i importlandet inregistrerat varumärke,

nämnda bestämmelse i artikel III begränsas till att gälla endast

under vissa angivna förhållanden.

Tulltaxekommittén

1 sitt betänkande har tulltaxekommittén särskilt behandlat de tre element,

i vilka värdebegreppet uppdelas enligt de till värdedefinitionen knutna

kommentarerna, nämligen priset, tidpunkten och platsen. Kommittén

har vidare diskuterat definitionens tillämpning med avseende å vissa mera

speciella spörsmål. I det följande kommer denna framställning att följas.

Av kommittén behandlade frågor av mera speciell natur kommer dock att

beröras endast i den mån detta med hänsyn till uttalanden av remissinstanserna

eller eljest av särskilda skäl synes påkallat.

Priset. Bryssel-definitionen anger det pris på vilket tullvärdet skall grundas

såsom importvarans pris vid en tänkt försäljning i öppna marknaden

mellan av varandra oberoende köpare och säljare. Detta betyder att liksom

för närvarande det pris som faktiskt erlagts eller skall erläggas för varan

(fakturapriset) icke i och för sig är avgörande för tullvärdets storlek. Kommittén

framhåller emellertid att värdering av importvaran i varje särskilt

fall knappast kan ifrågakomma, utan värdebestämningen måste i praktiken

oftast ske med ledning av fakturan. Detta är för närvarande praxis här i

landet, och i anmärkning 5 till artikel I i tullvärdedefinitionen rekommenderas

de anslutna staterna att tillämpa sådan praxis. Någon principiell erinran

från remissinstansernas sida kan, framhåller kommittén, icke sägas

ha framkommit mot innebörden av det åsyftade priset. Representanter för

handeln har emellertid i andra sammanhang hävdat, att tullen principiellt

borde beräknas efter fakturapriset. Även från nu åsyftat håll har emellertid

medgivits att detta pris under vissa förhållanden icke utgör en lämplig

grundval för beräkningen av tullen. Tydligt är att man för sådana fall finge

tillgripa någon supplementär regel av liknande innehåll som den nu föreslagna

huvudregeln. Anordningen i fråga skulle i de flesta fall leda till samma

resultat som den nu föreslagna. Kommittén anser att vissa fördelar från

principiell synpunkt torde vara förenade med att på sätt Bryssel-definitionen

gör ange en generell huvudregel, som kan gälla utan undantag, och anbefalla

det i praktiken avsedda tillvägagångssättet genom en tillämpningsföreskrift

av det slag som innefattas i förut berörda anmärkning.

Tidpunkten. Valet av den tidpunkt till vilken tullvärdet skall hänföra sig

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr DS

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

har, anför kommittén, i många av de inkomna yttrandena direkt eller indirekt

utsatts för kritik. Eftersom det i allmänhet får antagas vara prisförhållandena

vid liden för inköpet, som blir avgörande för huruvida importen

överhuvud taget kommer till stånd, får enligt kommitténs uppfattning

vissa skäl anses tala för att tullvärdet såsom för närvarande är fallet

hänföres till denna tidpunkt och icke till tiden för importen. Visserligen

torde den till Bryssel-definitionen knutna rekommendationen att basera

tullvärdet på fakturan göra att frågan i de flesta fall icke behöver få någon

praktisk betydelse, men kommittén anser att man icke kan komma

ifrån att den här föreliggande motsättningen mellan den principiella regeln

och den rekommenderade tillämpningen utgör ett osäkerhetsmoment.

Tullvärdets hänförande till tiden för importen kan dock enligt kommitténs

mening i viss mån vara motiverat av att normalpriset enligt värdekonventionen

definieras såsom resultat av en tänkt försäljning. I fall då tullvärdet

av någon anledning icke kan baseras på fakturan utan måste fastställas genom

en faktisk värdering av varorna, torde det också vara lättare att bedöma

värdet vid den aktuella tidpunkten än vid den kanske avsevärt tidigare

dagen för inköpet (i synnerhet som platsen i så fall finge tänkas

ändrad till platsen för inköpet). Kommittén finner det tveksamt huruvida

de skäl som kan tala för att värdet hänföres till importtillfället uppväger

de såväl praktiska som principiella invändningar som kan göras mot denna

anordning.

Platsen. Frågan om vilken plats tullvärdet skall hänföra sig till innebär

i praktiken närmast huruvida frakt och andra kostnader i samband med

varans förflyttning till importorten (i det följande sammanfattas alla dylika

kostnader under uttrycket frakt) skall inräknas i värdet. Bryssel-definitionen

innebär liksom de nuvarande svenska bestämmelserna på området

att tullen beräknas på varornas cif-värde. Fraktens inräknande i värdet

innebär att tullen blir beroende på längden av och sättet för transporten,

och kommittén anser att man ur vissa synpunkter kan finna det tveksamt

huruvida detta är lämpligt. Vidare uppstår problemet hur stor del av

frakten som skall inräknas i tullvärdet, då det erlagda beloppet delvis avser

kostnader för transport inom importlandet. Dessa frågor har särskilt aktualiserats

genom den ökade användningen av flyg, eftersom frakten och därmed

»tullen på frakten» i regel blir avsevärt högre vid detta transportsält

än eljest. Därest icke frakten inräknades i tullvärdet, utan detta beräknades

från lager, fabrik eller motsvarande, skulle man uppenbarligen automatiskt

undgå dessa problem. Kommittén anser emellertid att det torde

vara ofrånkomligt att för statistiskt ändamål fastställa jämväl cif-värdet.

Även om fraktkostnaderna därvid icke skulle behöva uträknas med samma

noggrannhet som vid en tullvärdeberäkning, torde lättnaden i arbetet uppvägas

av nackdelen att behöva arbeta med två olika värden. Liksom när det

gäller tidpunkten kan vidare till stöd för en cif-regel anföras, att det teoretiska

normalpriset lättare kan bedömas på importorten än på inköps- eller

avsändningsorten, en omständighet som dock får anses vara av mindre be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

lydelse, enär det endast mera sällan blir fråga om att fastställa tullvärdet

genom värdering i egentlig mening. Beräkning av tullen på basis av ett cifvärde

har alltså enligt kommitténs uppfattning både fördelar och nackdelar

jämfört med beräkning på basis av ett värde från lager, fabrik eller motsvarande.

Ensamförsäljare. I kommitténs betänkande framhålles att Bryssel-definitionen

är avsedd att tolkas så att hänsyn icke tages till den prisreduktion

som kan föranledas av att importen sker genom ensamförsäljare, innebärande

att det pris som debiteras sådan försäljare icke utan vidare anses motsvara

priset vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende

köpare och säljare. Bakom denna tolkning ligger tanken att ensamförsäljaren

påtager sig vissa försäljningskostnader som den utländske leverantören

eljest själv skulle ha burit. Bryssel-definitionen räknar visserligen

med att tullvärdet skall fastställas med hänsyn till det stadium i distributionskedjan

som det faktiskt rör sig om i det aktuella importfallet.

Införes varan av ett grossistföretag godtages sålunda den nedsättning i priset,

jämfört med vad som skulle ha debiterats vid försäljning till detaljhandlare

eller konsument, vilken föranledes av att en del av distributionskostnaderna

övertages av grossisten. När man icke godtager den ytterligare

överflyttning av distributionskostnaderna, som systemet med ensamförsäljare

kan innebära, torde motiveringen få anses vara, framhåller kommittén,

att distributionsapparaten icke skulle ha erhållit en sådan struktur utan

det särskilda ingrepp, som ett ensamförsäljningsavtal innebär, d. v. s. man

förutsätter att importen vid en helt öppen marknad i regel skulle ha företett

större spridning med därav följande större försäljningskostnader och

högre pris. Även om vissa skäl kan anföras till stöd för Bryssel-definitionens

ståndpunkt i nu berörda fråga, finner kommittén det tveksamt huruvida

de kan anses tillräckligt starka för att på sätt antytts göra skillnad

mellan ensamförsäljare och vanliga grossister. Enligt kommitténs uppfattning

finns det mycket som talar för att låta det avgörande vara huruvida

fråga är om ett köp i fast räkning.

Emballage. Bryssel-definitionens regler angående emballagets inverkan

på tullvärdet får enligt kommitténs uppfattning anses vara ändamålsenliga,

och kommittén har redan i sitt huvudbetänkande framlagt förslag till provisorisk

ändring av 4 § tulltaxeförordningen, innebärande övergång till den

i Bryssel-definitionen nedlagda principen att i tullvärdet skall ingå endast

kostnaden för och icke hela värdet av emballaget.

Växelkurs. Beträffande kursberäkningen för utländsk valuta framhåller

kommittén att fluktuationerna i bankernas noteringar i allmänhet är obetydliga,

i varje fall såvitt angår länder som är medlemmar av internationella

valutafonden, eftersom dennas medlemsstater enligt fondens stadga skall

tillåta valutatransaktioncr mellan sin egen valuta och andra medlemmars

valutor endast till kurser, som avviker från pariteten med högst en procent

(vid avistatransaktioner). Enligt bestämmelse i artikel VII i GATT är det

för övrigt valutafondens parivärden som skall läggas till grund för omräk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ning av utländskt myntslag vid fastställande av varors tullvärde. Att tilllämpningen

av dessa konstanta kurser i stället för de varierande dagliga

noteringarna skulle innebära en stor fördel för det praktiska tullbehandlingsarbetet

anser kommittén ligga i öppen dag. Kommentarerna till Brysseldefinitionen

ger också vid handen att en sådan tillämpning anses stå i överensstämmelse

med definitionen. Därest vårt land skulle ansluta sig till denna

definition, förordar kommittén därför en dylik tolkning av ifrågavarande

bestämmelser, vilken ju för övrigt formellt är nödvändig för oss såsom

GATT-stat. Kommittén framhåller att man i händelse av depreciering eller

appreciering av valutorna icke utan vidare kan tillämpa den nya kursen i

förening med ett fakturavärde som härrör från tiden före ifrågavarande

förändring av valutan. I dylika fall måste man söka fastställa det pris i den

utländska valutan som varor av ifrågavarande slag betingar efter den genomförda

valutaförändringen eller också på annat sätt komma fram till ett

värde som överensstämmer med den grundläggande definitionen.

Flygfrakt. Kommittén har till särskild behandling upptagit spörsmålet

om fraktkostnadernas inräknande i tullvärdet i fall då transporten sker per

flyg och därom anfört följande.

Vad beträffar den speciella frågan om inräknandet i tullvärdet av flygfrakt

torde man från flygbolagens sida göra gällande att detta innebär en

diskriminering i tullhänseende av ifrågavarande transportsätt, medan man

från konkurrerande trafikföretags sida torde finna det fullt i sin ordning

att tullen icke rubbar proportionen mellan kostnaderna för de olika slagen

av frakt. Vilken uppfattning som har mest fog för sig är vanskligt att fastslå.

Emellertid förhåller det sig väl så att man väljer flygfrakt emedan

detta transportsätt medför fördelar framför andra transportsätt, fördelar

som för distributionen såsom helhet i ekonomiskt hänseende bedömes motsvara

(minst) den högre fraktkostnaden. En varas pris kan icke rimligtvis

anses vara på något sätt »för högt» på grund av att det inkluderar flygfrakt,

och det kan därför icke anses vara principiellt oriktigt att en efter

värdet utgående skatt eller annan avgift beräknas efter detta pris. Ingen

skulle väl när under kriget omsättningsskatt utgick på de flesta varuslag

ha kommit på idén att beräkna skatten på ett lägre värde än det faktiska

med den motiveringen att varan fördyrats genom att transporteras med

flygplan. Problemet är för övrigt icke begränsat till flygfrakt utan kan göra

sig mer eller mindre gällande även i fråga om andra transportsätt. Accepterar

man principen att tullvärdet skall beräknas på cif-värdet, finnes därför

enligt kommitténs uppfattning principiellt icke något att erinra mot att

man även i sådana fall, då transporten skett med användande av flyg eller

annat särskilt kostbart transportsätt, inräknar den faktiska transportkostnaden

i tullvärdet. Emellertid förhåller det väl sig så att den höga fraktkostnaden

vid flygtransport delvis motsvaras av högre kostnader efter importen

(t. ex. lagringskostnader) vid begagnandet av andra transportsätt.

Även vid accepterandet av att tullen i princip beräknas på ett cif-värde skulle

man kunna göra gällande att den del av flygfrakten som motsvarar sådana

kostnader icke borde medräknas i tullvärdet. Att verkställa härför

erforderlig uppdelning av flygfrakten torde dock i praktiken icke vara möjligt.

Kommittén har därför kommit till den uppfattningen att anledning

icke föreligger att underkänna Bryssel-definitionens regler angående luftfrakt.

Enligt kommitténs uppfattning torde emellertid hinder icke förelig
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:Is proposition nr 98 år 1960

ga att förutom de modifikationer, som redan rekommenderats i kommentarerna

till definitionen, genomföra ytterligare vissa modifikationer i syfte

att i mera extrema fall lindra verkningarna av ifrågavarande bestämmelser.

Förslag framlägges i det följande till tillämpningsföreskrifter i sådant syfte.

Det av kommittén åsyftade förslaget till modifikation av bestämmelserna

går ut på att transportkostnader inte skall medräknas i tullvärdet till högre

belopp än som motsvarar 30 % av värdet exklusive transportkostnader.

Kommitténs slutsatser. Enligt kommitténs uppfattning kan vägande invändningar

mot Bryssel-definitionen framställas i åtskilliga hänseenden.

Kommittén pekar särskilt på tullvärdets principiella anknytning till tiden

för importen och på behandlingen av varor som importeras av ensamförsäljare.

Bryssel-definitionen kan därför icke anses vara någon idealisk lösning

av frågan om utformningen av regler för tullvärdeberäkningen. Enligt

kommitténs uppfattning finnes skäl att överväga huruvida det icke skulle

vara att föredraga att man på svensk sida utarbetade egna bestämmelser i

ämnet. Emellertid anser kommittén det icke kunna bestridas att det skulle

vara av stort värde om man på förevarande område kunde uppnå en större

grad av internationell enhetlighet. Från denna synpunkt måste avsevärd

betydelse tillmätas det faktum, att flertalet västeuropeiska länder och däribland

våra största handelspartner accepterat Bryssel-definitionen. Denna

tillämpades vid tiden för avgivande av kommitténs betänkande av Belgien,

Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,

Storbritannien, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike. Av

de medlemmar i tullsamarbetsrådet i Bryssel som deltagit i det förberedande

arbetet på Bryssel-definitionen var det endast Danmark, Norge och

Sverige som ännu icke ratificerat konventionen. Tänkbart vore att de nordiska

länderna skulle kunna enas om en annan regel för tullvärdeberäkningen,

men kommittén anser värdet av en gemensam nordisk regel på ifrågavarande

område vara ganska begränsat. Kommittén framhåller i detta sammanhang

att land som ansluter sig till Bryssel-konventionen automatiskt

blir medlem av den inom tullsamarbetsrådet upprättade värdekommittén

och därigenom får vissa möjligheter att påverka tillämpningen av konventionen.

Även frånsett denna synpunkt får internationellt samarbete med enhetliga

bestämmelser på här ifrågavarande område enligt kommitténs uppfattning

tillmätas så stort värde att övervägande skäl kan anses tala för att

Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida. Häremot

anses så mycket mindre vara att invända som man med hänsyn till förekomsten

av den förut berörda anmärkning 5 till definitionens artikel I synes

ha möjlighet att tillämpa definitionen på ett sätt som föga avviker från våra

nuvarande tullvärdebestämmelser. Förutsättas kan väl också, säger kommittén,

att vissa möjligheter finnes att när det gäller detaljfrågor anpassa

tillämpningen efter egna synpunkter, åtminstone om dessa, såsom vanligen

torde vara fallet, avser en för importen liberalare tillämpning. Kommittén

anser sig mot bakgrunden av vad sålunda anförts kunna förorda ratificering

från svensk sida av Bryssel-konventionen angående varors tullvärde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

och har baserat sitt förslag till svenska bestämmelser i ämnet på denna konvention.

Yttrandena

I remissyttrandena har man stundom i ett sammanhang behandlat konventionens

(värdedefinitionens) regler och kommitténs förslag till anpassning

av de svenska bestämmelserna efter konventionens föreskrifter. I det följande

lämnas till en början en redogörelse för uttalanden som får anses närmast

gälla själva konventionen (värdedefinitionen), även om de formellt

avser kommitténs förslag till svenska bestämmelser, under det att uttalanden

som får anses närmast avse själva utformningen av de svenska bestämmelserna

redovisas längre fram.

Priset. Bryssel-definitionens grundläggande bestämmelser i fråga om

beskaffenheten av det pris som tullvärdet skall baseras på kan icke sägas ha

föranlett någon principiell erinran från remissinstanserna (vissa uttalanden

i tillämpningsfrågor redovisas närmare i det följande). Icke heller mot

rekommendationen att med vissa förbehåll godkänna det pris som erlagts

eller skall erläggas för varan (fakturapriset) har någon erinran framställts.

Tvärtom har man i många yttranden påyrkat en fastare anknytning till fakturapriset.

Dessa yrkanden bottnar emellertid främst i en kritisk inställning

till reglerna om den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföras, och behandlas

närmare i det följande.

Tidpunkten. Bryssel-definitionens stadgande att värdet skall hänföra

sig till tidpunkten för importen har föranlett kritik i åtskilliga remissyttranden.

-— Stockholms handelskammare erinrar sålunda om att i tider av politiska

spänningar mycket hastiga prissvängningar kan inträffa. Enligt handelskammarens

uppfattning bör man icke i en dylik situation lägga importdagens

efter köpet onormalt stegrade pris till grund för tullvärdeberäkningen.

Då handelskammaren förutsätter att en svensk anslutning till Brysselkonventionen

kommer till stånd, anser den emellertid knappast realistiskt

att ifrågasätta ett borttagande av förslagets bestämmelser i förevarande hänseende.

Enligt handelskammarens uppfattning bör emellertid övervägas möjligheterna

att närmare precisera de omständigheter under vilka prisjustering

skall företagas. Alternativt framkastar handelskammaren tanken att importörerna

skulle, om de önskar gardera sig mot tullförändringar, kunna anmäla

varor till förtullning redan när fullständiga köpehandlingar föreligger. —

Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län anför liknande synpunkter. —- Sveriges

köpmannaförbund anser vissa otympligheter åvila Bryssel-definitionen med

avseende på den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, men finner

dessa vara av ringa betydelse eftersom det i praktiken liksom hittills skall

vara fakturavärdet som blir avgörande vid beräkningen av tullvärdet. •—

Kooperativa förbundet framhåller att en genomgående tillämpning av regeln

om att varans värde skall hänföra sig till tidpunkten för förtullningen skulle

medföra att en fast kalkylering vid avgivande av offerter på importörens

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1060

sida skulle vara förenad med risker för förlust vid kraftig prisstegring under

tiden mellan inköpet och förtullningen. Reglerna anses även inverka på

förutsättningarna för en högsta belåning av ett importerat varuparti. Föibundet

anser att en tolkning av bestämmelserna så att värdet hänför sig till

tiden för inköpet och baseras på fakturan skulle vara förenlig med andan i

Bryssel-konventionen. — Sveriges automobilindustriförening anser att bestämmelserna

erhållit en från såväl principiella som praktiska utgångspunkter

mindre tillfredsställande lösning. Enligt föreningens uppfattning

hade den bästa lösningen varit att tullen baserats på prisförhållandena vid

tiden för inköpet. — Sveriges automobilhandlareförbund yrkar att tidpunkten

för fastställandet av värdet preciseras så att en importörskalkyl icke i

onödan rubbas till följd av pris- eller växelkursändringar mellan tidpunkten

för köpet och tullbehandlingen.

Å andra sidan föreligger också uttalanden i motsatt riktning. Handelskammaren

i Göteborg anser sig sålunda icke kunna dela farhågorna för att

regeln om värdets beräknande vid tiden för förtullningen skulle medföra

osäkerhet och svårighet för importörerna. I de allra flesta fall kommer fakturavärdena

att utgöra grunden för tullvärdeberäkningen, och det kan vara

en fördel för importörerna att i speciella fall värdeberäkning kan ske efter

priset vid förtullningstillfället. Särskilt torde så vara fallet vid uttagning

från frihamn eller tullnederlag. I sådana fall torde det oftast också vara

lättare att fastställa värdet vid uttaget än att förete bevisning om inköpspriset.

— Liknande synpunkter anföres av Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare.

Platsen. Frånsett i det följande behandlade spörsmål rörande inräknande

av flygfrakt i tullvärdet, i vilken fråga kritiken mot Bryssel-definitionens

bestämmelser delvis torde ha sin grund i att man inte önskar acceptera

definitionens regler angående den plats, till vilken värdebestämningen

skall hänföra sig, har sistnämnda spörsmål särskilt uppmärksammats endast

i ett par remissyttranden. — Sveriges automobilhandlaref örbund har sålunda

framhållit att det vore ett stort intresse att erhålla en värderingsprincip

som medgåve fob- eller ab fabrik-värde, varigenom varierande fraktkostnader

från mer eller mindre avlägsna länder icke skulle inverka på tullens

storlek. — Kommerskollegium uttalar å andra sidan att kollegium, med hänsyn

till att kommitténs förslag till tulltaxa bygger på att någon mera väsentlig

förändring i reglerna för tullvärdeberäkningen icke skulle komma att

vidtagas, accepterar det i konventionen och kommitténs förslag intagna stadgandet,

att tullvärdet skall inbegripa även kostnaderna för varans transport

till riket.

Ensamförsäljare. Frågan om bestämmandet av tullvärdet för varor,

som importeras av ensamförsäljare eller s. k. generalagenter, har bl. a.

berörts av Sveriges grossistförbund. Enligt förbundets uppfattning skulle

svårigheter uppstå beträffande dylik import, därest konventionsbestämmelserna

skulle följas utan några detaljerade tillämpningsföreskrifter. Förbundet

anser det nämligen vara förenat med mycket stora vanskligheter att när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

mare bestämma såväl begreppet generalagent som i än högre grad storleken

av den rabatt som denne kan anses åtnjuta. Spörsmålet kompliceras enligt

förbundet icke minst därav, att det icke är givet att fakturapriset i alla förekommande

fall skulle vara högre, därest importen företogs av grossister i

öppna marknaden än av en generalagent. Förbundet anser det under sådana

förhållanden orimligt att, såsom i vissa fall skett i utlandet, vid tullvärdeberäkningen

pålägga generalagentfakturorna fiktiva agentrabatter, och förutsätter

att detta icke skall förekomma i praktiken. Det bör vidare enligt

förbundets uppfattning observeras att de prisvariationer, som kan tänkas

förekomma i detta sammanhang, i regel måste bli relativt obetydliga och i

varje fall icke av den storleksordningen att de i väsentlig mån påverkar priset.

— En i viss mån avvikande uppfattning intages av Svenska handelsagenters

förening. Denna förening uttalar att en justering av det pris, som erlagts

av s. k. ensamförsäljare, bör ske, om denne erhållit en prisreduktion i

sin egenskap av ensamförsäljare. Föreningen framhåller att huvudparten

av de varuslag som importeras försäljes av handelsagenter, som icke köper i

fast räkning utan åtnjuter ersättning av den utländske huvudmannen i form

av provision. Agentprovisionen skall inkluderas i tullvärdet. Ensamförsäljare

fullgör vanligen i realiteten endast samma funktion som handelsagenten

eller åtminstone som den handelsagent vilken står delcredere. Försättes nu

ensamförsäljaren i förmånligare ställning än handelsagenten, föreligger risk

att såväl grossister som detaljister och handelsagenter i ökad utsträckning

kommer att uppträda som »ensamförsäljare». Tulltaxeförordningen bör i

möjligaste mån utformas sa att den icke påverkar vare sig den svenska industrins

produktionsinriktning och sammansättning eller utvecklingen av

handeln och varudistributionen. Föreningen anser dock icke att en prisjustering

undantagslöst måste göras så snart en »ensamförsäljare» står som

importör. Enligt föreningens uppfattning bör det icke erbjuda större svårigheter

för tullmyndigheterna att avgöra dessa frågor, och föreningen anser

icke att bestämmelserna behöver leda till godtyckliga pålägg, då agentprovisionerna

inom flertalet branscher är mycket små och man med skäl kan

tala om normalprovisionssatser.

Emballagekostnader. Bryssel-definitionens bestämmelser i fråga

om emballage, innebärande att kostnaden för och icke såsom tidigare värdet

av emballaget skall inräknas i det tullpliktiga värdet, hälsas med tillfredsställelse

av Sveriges industriförbund och Sveriges automobilindustriförening.

— Sveriges grossistförbund förutsätter alt i de fall då särskilda

kostnader för låneemballage, exempelvis containers, icke debiteras köparen,

dessa kostnader måste anses ingå i fakturapriset och att någon särskild

emballagekostnad sålunda icke pålägges detta.

Flygfrakt. I ett flertal remissyttranden framföres erinringar mot

att enligt Bryssel-definitionen flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga värdet,

och det anses på många håll att den av tulltaxekommittén föreslagna

maximeringen till 30 % av värdet ligger alltför högt.

I sin av kommerskollegium och statens biltrafiknämnd överlämnade skri
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

25

velse har Scandinavian Airlines System utförligt uppehållit sig vid denna

fråga. Företaget anser att en inkludering av de faktiska transportkostnaderna

i ett tullvärde i praktiken medför ett gynnande av transportgrenar

med låga frakter. Man skulle kunna betrakta det som ett indirekt tullskydd

åt dessa transportgrenar, ett tullskydd som även riktar sig mot annan svensk

transportproduktion. Företaget anser det icke vara principiellt oantastligt

att tullen skall inverka på konkurrensen mellan inhemska transportgrenar

Enligt företagets uppfattning torde det kunna ifrågasättas, om icke samma

slags vara, trots att den hämtats ur olika införselposter med varierande

transportkostnader, vid försäljning i flertalet fall dock kan betinga ett ensartat

pris. En differentiering i normalpriset på grund av olika transportkostnader

för sådan vara anser man därför icke förenlig med Bryssel-definitionens

anda. Företaget uttalar även att tullsatserna synes vara anpassade

till ett genomsnittligt cif-värde, med ett medelvärde för traditionella

sjö- och marktransporter, i konsekvens varmed tullvärdebestämmelserna

också borde taga sikte på ett sådant medelvärde. En ytterligare begränsning

av transportkostnaderna i tullvärdet bör därför medgivas utöver den av

kommittén föreslagna maximeringen för exceptionella transporter. Till ytterligare

stöd härför framhålles bl. a. att merkostnaderna för flygfrakt, i

vad avser svensk luftfart, till övervägande del motsvaras av för luftfarten

egenartade höga kostnader för översyn och tillsyn av flygmaterielen inom

landet. Dessa kostnader kommer således att beskattas genom att flygfrakten

inkluderas i varas tullpliktiga värde. En sådan tullbeskattning anser företaget

icke vara förenlig med av kommittén i annat sammanhang föreslagna

lättnader för svensk industriell verksamhet. Företaget redovisar även vissa

beräkningar som företagits i syfte att undersöka hur tulltaxekommitténs förslag

till tulltaxa och tullvärdebestämmelser kommer att inverka på tullbeskattningen

av flygburet importgods. Enligt dessa beräkningar skulle den

föreslagna tulltaxan, med oförändrad cif-princip för tullvärdeberäkningen,

resultera i en höjning av tullnivån för flygburna varor från 7,3 % till

11,4 %, en tullhöjning som enligt företagets uppfattning till icke oväsentlig

del torde bero på »tull på frakten». Företaget understryker att det för

förräntning av investerade såväl allmänna som enskilda medel är ofrånkomligt,

att den utvecklingslinje vidmakthålles, varigenom en ökad transportkapacitet

ianspråktages icke blott av dyrbarare och i viss mån säsongbetonade

varuslag utan även av gängse och för lufttransport lämpade införselvaror.

Mot denna för svensk luftfart nödiga utvecklingslinje anses de föreslagna

principerna för tullbeskattning utgöra ett allvarligt hinder. I det fall

Bryssel-konventionen anses böra accepteras och därigenom få fälla utslaget

mellan de till synes lika tungt vägande skäl för och emot en cif-värdebeiäkning,

som kommittén anför, torde det, uttalar företaget avslutningsvis,

vara ofrånkomligt alt en viss begränsning av transportkostnaderna i varas

tullvärde medgives för undanröjande av påtalade olägenheter. Tidigare framfört

förslag med en begränsning av transportkostnaderna till It) % av exwork-värdet

eller motsvarande torde kunna godtagas i sådant syfte.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Liknande synpunkter har anförts av luf tf artsstyrelsen. I sitt yttrande

framhåller styrelsen bl. a. att man inom det övervägande flertalet länder,

där luftfart bedrives, insett vikten av att främja denna transportinsats så

att det egna landet icke blir efter i utvecklingen. I detta sammanhang erinrar

styrelsen om ett uttalande av riksdagens bevillningsutskott år 1947 rörande

angelägenheten av att de bestämmelser i tullhänseende som gäller för

flygtrafiken utformas med hänsyn till de speciella behov som gör sig gällande

på ifrågavarande område. Enligt styrelsens uppfattning har de under

år 1955 genomförda tulltaxeändringarna, innebärande att ett antal tidigare

vikttullbelagda varor belagts med värdetullar, haft till följd att vissa tidigare

med flyg införda varor hemtransporteras med annat transportmedel.

Denna utveckling innebär i praktiken, anser styrelsen, att övriga transportgrenar

genom tulltaxans utformning skyddas mot konkurrens av luftfart.

Styrelsen anser att detta förhållande förtjänar allvarligt beaktande och

framhåller att från det allmännas sida avsevärda investeringar gjorts i de

civila flygplatserna för att möjliggöra en ökad flygtrafik. Ändamålet med

dessa investeringar bör icke äventyras genom åtgärder som hindrar flygtrafikens

utveckling. Enligt styrelsens uppfattning talar starka skäl för att

transportkostnaderna icke inräknas i tullvärdet med högre belopp än 10 %

av varans värde. — Även flygförualtningen anser skäl kunna anföras för

att vid tullvärdeberäkning tillämpa en lägre maximering av fraktkostnaderna

än den av kommittén föreslagna.

I de yttranden från näringslivets organisationer, som berör frågan, har

man också allmänt uttalat sig för en sänkning av den av kommittén föreslagna

maximigränsen för de transportkostnader, som skall inräknas i det

tullpliktiga värdet. -— Stockholms handelskammare framhåller bl. a. att

kommersiella flygtransporter tidigare ansågs kunna ifrågakomma endast

för varor av utpräglad lyxkaraktär men numera förekommer dagligen inom

många varuområden och inte alls är någon undantagsföreteelse. Den föreslagna

behandlingen av flygfrakten vid tullvärdeberäkningen anses därför

komma att verka hindrande för en naturlig utveckling av den svenska flygfarten

och medföra betydande svårigheter för importhandeln. — Gotlands

handelskammare, handelskammaren i Karlstad samt Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare ävensom Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund uttalar sig i samma riktning. •— Även handelskammaren

i Göteborg ifrågasätter huruvida icke maximigränsen borde sättas

lägre än 30 % men framhåller å andra sidan att de importörer, som använder

sig av flygtransport, vanligen har särskild anledning att göra detta och

att varor såsom modevaror, högvärdigt maskingods, beredda skinn m. m.

lättare kan bära den förhöjning av priset som flygfrakten medför och som

den ökade tullen skulle innebära.

I vissa yttranden har man uttalat liknande uppfattningar som de förut

anförda men även givit uttryck åt tveksamhet huruvida en maximering av

de fraktkostnader, som skall inräknas i värdet, över huvud taget är förenlig

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

med Bryssel-konventionen. — Kommerskollegium framhåller att ett av skälen

för dess accepterande av cif-principen är att tullskyddet avvägts med

hänsynstagande till att fraktkostnaderna skall inräknas vid värdeberäkningen.

Kollegium finner det uppenbart att man icke räknat med sådana

höga fraktkostnader som förekommer vid flygtransport. Från skyddssynpunkt

talar enligt kollegiets uppfattning mycket för en konstruktion av frakttillägget

som anknyter till det medelvärde för transportkostnader varmed

kalkylerats vid beräkningen av tullsatserna. Någon högre grad av exakthet

anser kollegiet icke vara erforderlig med hänsyn till fraktkostnadernas i

allmänhet ringa del av varuvärdet. Den mest praktiska vägen skulle vara

den av kommittén förordade med en maximering, ehuru vid en nivå som

mera överensstämmer med nämnda medelvärde. För totalimporten anses

genomsnittliga fraktkostnaden ligga vid ungefär 10 % av värdet, och för

manufakturerade varor vid en icke obetydligt lägre procentsats. Den av kommittén

förordade 30 %-gränsen åsyftar blott att i mera extrema fall hindra

verkningarna av att de faktiska fraktkostnaderna skall inräknas i tullvärdet.

För att begränsningen av fraktkostnadernas del i varuvärdet skall få

mera praktisk betydelse anser kollegiet att det kräves att nämnda procentsats

sättes lägre. En justering av kommitténs förslag härutinnan, vilken

kollegiet sålunda i och för sig finner önskvärd, får emellertid bli beroende

av en undersökning, huruvida en sådan begränsning låter förena sig

med åtagandena i Bryssel-konventionen. — Kooperativa förbundet framhåller

att det höga fraktskyddet genom inräknandet av flygfrakten i tullvärdet

ger ett oproportionerligt högt skydd för svensk produktion och att

cif-begreppet enligt konventionen försvårar import från avlägsna länder. Å

andra sidan utgör cif-regeln en så väsentlig del av Bryssel-definitionen att

ett övergivande av denna regel skulle utgöra ett hinder för ratificering. Förbundet

framhåller emellertid att det står Sverige fritt att efter en ratificering

verka för en uppmjukning av denna regel för att bereda ökat utrymme

för flygtransport av gods, exempelvis genom tillämpning av normer för

lägsta fraktkostnader för importen, såvida icke en revision av konventionen,

avseende att helt eliminera fraktkostnadsposten i tullvärdet kan åstadkommas.

— Generaltullstijrelsen framhåller att enligt artikel I mom. 2 av Bryssel-definitionen

skall normalpriset för införda varor bestämmas på basis

av bl. a. den förutsättningen, att alla kostnader, som hänför sig till varornas

avlämnande i den hamn eller å den ort, där de inkommer till importlandet,

skall åvila säljaren och alltså inbegripas i normalpriset. Tvekan kan

därför råda huruvida den föreslagna bestämmelsen, att transportkostnader

icke skall innefattas i normalpriset mer än till viss del, överensstämmer

med Bryssel-konventionens tullvärdedefinition; under hand erhållna informationer

ger vid handen, att man på ledande håll inom tullsamarbetsrådets

sekretariat anser delta icke vara fallet. Därest likväl eu maximering anses

kunna ske av de fraktkostnader, som skall inräknas i normalpriset, är

det givetvis angeläget att gränsen, såsom kommittén anför, lägges så högt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

att den icke kan sägas bryta cif-principen när det gäller vanliga kommersiella

sändningar; styrelsen hyser viss tvekan, huruvida den föreslagna maximigränsen

kan anses uppfylla detta villkor.

Allmän ståndpunkt. I flera av de yttranden, som behandlar tullvärdespörsmålet,

har vederbörande remissinstanser, även om de i olika

hänseenden framfört kritik mot konventionens bestämmelser, uttalat sig

för en ratificering av densamma. — Generaltullstyrelsen uttalar sålunda att

vägande invändningar i åtskilliga hänseenden kan framställas mot den i

konventionen intagna definitionen av tullvärdet, men med hänsyn till betydelsen

av internationell enhetlighet och internationellt samarbete på här

ifrågavarande område vill styrelsen dock tillstyrka att Bryssel-definitionen

accepteras. Kommerskollegium framhåller att kommitténs förslag till tulltaxa

byggt på att någon mera väsentlig förändring i reglerna om tullvärdeberäkningen

icke skulle komma att vidtagas. Med hänsyn härtill och på av

kommittén i övrigt anförda skäl finner sig kollegium kunna biträda kommitténs

uppfattning i ratificeringsfrågan. Icke minst med hänsyn till den

svenska exportens intressen torde det vara av betydelse att Sverige genom

deltagande i den förutsatta värdekommittén kan påverka tolkningen i liberal

riktning av konventionens bestämmelser. ■— Även Gotlands handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Karlstad, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

lantbruksförbund, i vars yttrande Riksförbundet Landsbygdens folk instämt,

samt Kooperativa förbundet tillstyrker uttryckligen ratificering från

svensk sida av konventionen i fråga.

I vad mån de erinringar som framställts av övriga remissinstanser av dessa

ansetts vara av sådan betydelse att de borde utgöra hinder för ratificering

av konventionen framgår i regel icke av yttrandena. Endast i ett fall föreligger

ett direkt avstyrkande i ratificeringsfrågan, nämligen av Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, vilken finner övervägande skäl tala

för att Sverige icke definitivt biträder konventionen, om man icke kan få en

ändring eller i varje fall en väsentlig uppmjukning till stånd i fråga om tidpunkten.

Nordiska utskottet

I sitt förslag till överenskommelse mellan de nordiska länderna rörande

gemensamma tulladministrativa bestämmelser har det inom Nordiska samarbetsutskottet

tillsatta tullexpertutskottet intagit bestämmelser jämväl beträffande

tullvärdeberäkningen. Härvid har tullexpertutskottet haft att beakta

vad samarbetsutskottet anfört i sin år 1957 avgivna huvudrapport (dei

III» sid. 258). Här uttalas att samarbetsutskottet, trots att man är på det

klara med att Bryssel-definitionen lider av vissa svagheter, likväl finner det

naturligt att denna definition lägges till grund för utarbetandet av gemensamma

värde tullbestämmelser i de nordiska länderna, bl. a. emedan definitionen

godtagits i flera andra europeiska länder och så småningom förmodligen

kommer att sättas i kraft i ytterligare ett antal länder. I överens
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

stämmelse med detta uttalande har tullexpertutskottet lagt Bryssel-definitionen

till grund för utformningen av bestämmelserna om tullvärdeberäkning.

I förslaget förekommer icke någon sådan maximering av transportkostnaderna

som den av svenska tulltaxekommittén föreslagna.

Departementschefen

Konventionen rörande varors lullvärde ingår såsom ett led i det omfattande

internationella tullsamarbete som etablerats efter kriget. Den syftar

till att underlätta den internationella handeln samt att förenkla internationella

tullförhandlingar och underlätta jämförelserna av statistiska uppgifter

rörande utrikeshandeln. Tulltaxekommittén har verkställt en ingående analys

av konventionens bestämmelser. Kommittén har därvid i vissa hänseenden

anfört kritik mot det sätt på vilket tullvärdet definierats men har ansett

att ett internationellt samarbete med enhetliga bestämmelser på här

ifrågavarande område måste tillmätas så stort värde att övervägande skäl talar

för att Bryssel-definitionen trots sina brister accepteras från svensk sida.

Med hänsyn därtill förordar kommittén att konventionen ratificeras av

Sverige.

Tulltaxekommitténs kritik understrykes genom de erinringar som framförts

under remissbehandlingen. Det har bl. a. gjorts invändningar mot att

konventionsbestäminelserna innebär att flygfrakt skall inräknas i det tullpliktiga

värdet, och man har ansett att av kommittén i detta hänseende föreslagen

maximigräns ligger alltför högt. Å andra sidan har i vissa remissyttranden

uttalats tvivel huruvida en maximering enligt tulltaxekommitténs

förslag överhuvud taget är förenlig med konventionens bestämmelser. Trots

den kritik som i detta och andra hänseenden riktats mot konventionen har

praktiskt taget alla remissinstanser, som uttalat sig i själva ratificerings1''rågan,

däribland generaltullstyrelsen och kommerskollegium, förordat en

ratificering från svensk sida av ifrågavarande konvention. Denna har även

lagts till grund för det förslag till gemensamma nordiska tullvärdebestämmelser

som utarbetats inom det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet.

Nämnas må vidare att konventionen efter det tulltaxekommitténs yttrande

avgavs har ratificerats av ytterligare ett antal länder, så att den för närvarande

tillämpas av Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Haiti, Irland,

Italien, Luxemburg, Nederländerna, Pakistan, Portugal, Storbritannien, Turkiet,

Förbundsrepubliken Tyskland samt Österrike.

För egen del anser jag i likhet med tulltaxekommittén och remissinstanserna

att Bryssel-definitionen icke utgör någon helt idealisk lösning av frågan

om beräkningen av varors tullpliktiga värde. Kommitténs förslag till anpassning

och tillämpning av definitionen har emellertid enligt min uppfattning

undanröjt åtskilliga olägenheter till vilka konventionens bestämmelser

skulle kunna ge anledning. Inom finansdepartementet verkställd överarbetning

av kommitténs förslag, till vilken jag återkommer i det följande, torde

ytterligare ha bidragit till att undanröja av remissinstanserna påtalade brister.

Frågan om möjligheten att begränsa inräknandet av flygfrakt och annan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

transportkostnad i det tullpliktiga värdet kan synas i viss mån oklar. Denna

fråga torde i och för sig spela mindre roll för Sverige med dess låga tullar

än för flertalet andra länder. Framhållas må att våra nuvarande regler för

tullvärdeberäkning innebär att exempelvis flygfrakt skall inräknas i tullvärdet

med hela sitt faktiska belopp. För egen del har jag emellertid kommit

till den uppfattningen att den av kommittén föreslagna begränsningen —

likaväl som vissa andra begränsningar i fråga om vilka någon diskussion

icke förekommit — bör vara förenlig med konventionen. Jag återkommer i

det följande till denna fråga. Oberoende av vilken lösning nämnda fråga får,

anser jag att hinder icke bör möta för att vi liksom flertalet av våra viktigaste

handelspartner accepterar konventionen. I betraktande av det allmänt

erkända önskemålet att få till stånd internationellt enhetliga bestämmelser

för beräkning av varors tullvärden bör enligt min uppfattning icke olika detalj

spörsmål, där delade meningar kan råda, få stå hindrande i vägen för

ett biträdande från svensk sida av konventionen i fråga.

Utformningen av de svenska bestämmelserna

Tulltaxekommittén

I sitt förslag till bestämmelser rörande varors tullpliktiga värde har kommittén

liksom på andra områden tillämpat den principen, att endast stadganden

av mera grundläggande betydelse ansetts böra inflyta i själva tulltaxeförordningen,

under det att stadganden med karaktär av detalj föreskrifter

eller ordningsregler förutsatts bli intagna i tillämpningsföreskrifterna.

Denna princip har tillämpats oavsett huruvida bestämmelsernas materiella

innebörd är fastlagd genom konventionstexten eller handlingsfrihet

föreligger i vad avser bestämmelsernas sakliga innehåll.

Det grundläggande stadgandet rörande beräkning av varas tullpliktiga

värde har intagits i 3 § 1 mom. och överensstämmer med den grundläggande

bestämmelsen i artikel I av värdedefinitionen, innebärande att det tullpliktiga

värdet (normalpriset) definieras såsom det pris varan skulle betinga

vid en tänkt försäljning under vissa närmare angivna förutsättningar.

Viktigast av dessa förutsättningar torde vara att det skall röra sig om en

»försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och

säljare». Det citerade uttrycket förklaras närmare i artikel II av värdedefinitionen,

vilken kommittén föreslår skola intagas i tillämpningsföreskrifterna

(1 § i kommitténs utkast).

Normalpriset skall vidare beräknas under antagande att varan levereras

till köparen på »införselorten» och att säljaren bär alla kostnader som hänför

sig till varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort.

Begreppet införselort definieras icke i konventionen. Enligt kommitténs

uppfattning torde därmed i princip avses den ort där varan överskridit

gränsen. När importen sker med fartyg eller luftfartyg är innebörden av

denna regel emellertid icke alldeles klar. Kommittén har övervägt huruvida

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

man icke som införselort borde räkna den första ort som rimligtvis kunde

lia anlöpts av fartyget respektive luftfartyget, men en generell tillämpning

av en sådan bestämmelse skulle sannolikt i praktiken erbjuda alltför stora

svårigheter. I regel kommer det emellertid endast att röra sig om obetydliga

skillnader i tullavgifterna, varför kommittén icke finner anledning föreligga

att tillgripa alltför komplicerade eller svårtillämpade regler. Enligt

kommitténs uppfattning är den mest praktiska lösningen att såsom införselort

i allmänhet betrakta den ort, där varan förtullas, men att medgiva normalprisets

hänförande till annan ort därest värdet på sistnämnda ort tillfredsställande

styrkes. Kommittén diskuterar olika möjligheter att under

skilda förhållanden förebringa bevisning i detta hänseende. Den av kommittén

föreslagna regeln återfinnes i 2 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

De kostnader som enligt vad förut sagts innefattas i tullvärdet exemplifieras

i anmärkning 2 till artikel I i värdedefinitionen, vilken exemplifiering

enligt kommitténs förslag skall intagas i tillämpningsföreskrifterna

(4 § i kommitténs utkast). I exemplifieringen nämnes bl. a. kostnader för

emballage, beträffande vilka kommittén med stöd av förut nämnda anmärkning

gör den reservationen, att de innefattas i värdet endast i den

mån emballaget icke i tullhänseende behandlas för sig.

Kommittén har i detta sammanhang övervägt frågan om speciella regler

beträffande transportkostnaderna för den händelse dessa är anmärkningsvärt

höga i förhållande till varuvärdet. Accepterar man enligt den nya

värdedefinitionen, liksom enligt den nu gällande, principen att beräkna tullen

på cif-värdet, finns visserligen enligt kommitténs uppfattning i princip

icke något att erinra mot att man inräknar den faktiska transportkostnaden

i värdet, även om transporten skett med särskilt kostbart transportmedel.

Tydligt är emellertid enligt kommitténs uppfattning att det särskilt beträffande

flygfrakt kan inträffa exceptionella fall, då det knappast skulle

framstå såsom överensstämmande med den grundläggande värdedefinitionen

att inräkna den höga frakten i det tullpliktiga värdet. Kommentarerna

till Bryssel-definitionen har observerat två fall, då det anses vara befogat

att räkna med vanlig sjö- eller järnvägsfrakt, trots att godset befordrats

med flyg, nämligen dels om leverantören på egen bekostnad sänder varorna

med flyg (vilket kan tänkas vara fallet t. ex. för att hålla avtalad leveranstid),

dels om flyglransportföretag av bekvämlighetsskäl (for convenience)

transporterar eget gods i egna maskiner. Kommittén ifrågasätter

emellertid huruvida icke även i andra fall, t. ex. om reservdelar sändes med

flyg för att avhjälpa inträffade maskinhaverier, en viss jämkning av normalprisberäkningen

kan vara motiverad. Den mest praktiska lösningen anser

kommittén vara att föreskriva viss maximering av de fraktkostnader

som skall inräknas i normalpriset. Enligt kommitténs uppfattning kan tilllämpningen

av en sådan maximigräns icke anses vara oförenlig med Bryssel-definilionen,

förutsatt att gränsen lägges så högt att den icke kan sägas

bryta cif-principen när det gäller vanliga kommersiella sändningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Kommittén har efter övervägande av olika möjligheter stannat för en maximering

till 30 % av varans normalpris exklusive transportkostnader samt

föreslagit att ett stadgande härom intages i tillämpningsföreskrifterna (jfr

4 § i kommitténs utkast).

Såsom tidigare framhållits är det även vid tillämpningen av Bryssel-definitionen

meningen att tullvärdet i praktiken skall i största möjliga utsträckning

baseras på det fakturerade priset. Detta framgår av den i anmärkning

5 till värdedefinitionens artikel I gjorda rekommendationen, enligt vilken vid

en bonafideförsäljning det pris som erlagts eller skall erläggas i allmänhet

skall anses ge en riktig uppfattning om normalpriset och följaktligen med

vissa förbehåll kunna läggas till grund för värderingen. I överensstämmelse

härmed har kommittén utformat bestämmelserna i 3 § 2 mom. Enligt dessa

bestämmelser skall, om vara förvärvats från utlandet genom köp, som kan

antagas vara avtalat på god tro, såsom normalpris anses det pris, som erlagts

eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befinnas

erforderliga på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det värdebegrepp,

som kommit till uttryck i 1 mom. Kommittén anser att andra

prisjusteringar än sådana som hänför sig till platsen för värdebestämningen

(alltså andra än exempelvis tillägg av frakt för att förvandla ett fob-värde

till cif-värde) skall göras endast om skiljaktigheterna kan antagas i väsentlig

mån påverka priset. Förslag till bestämmelse av denna innebörd har intagits

i 5 § av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Kommittén har vidare i 3 § 3 mom. intagit vissa av konventionen oberoende

bestämmelser angående uppgivande och styrkande samt kontroll av värdet.

Bestämmelserna i fråga har i förslaget skärpts något i jämförelse med

nuvarande stadganden. Sålunda ålägges icke blott varuhavaren utan, i fråga

om vara som införes för annans räkning, även denne att lämna uppgifter

och förete handlingar, som kan erfordras för fastställande av normalpriset.

Nu gällande skyldighet för varuhavaren eller varumottagaren att, i

den mån det påkallas för kontroll av lämnade uppgifter, tillhandahålla sina

affärshandlingar för granskning har utsträckts till att gälla även annan, som

tagit befattning med förvärv eller införsel av varan. I detta sammanhang har

kommittén berört frågan om rätt för tullverket att undersöka importörs

bankkonto, i vilket hänseende ett av generaltullstyrelsen gjort uttalande

väckt kritik från vissa av de instanser som yttrat sig i ämnet. Kommittén

anser att det är sällan oundgängligt behov föreligger av att verkställa undersökning

av denna art. Enligt kommitténs uppfattning är det knappast påkallat

med några särskilda bestämmelser i denna speciella fråga. Därest i

något fall åtgärd av ifrågavarande slag överväges, får angelägenheten därav

vägas mot de intressen som tagit sig uttryck i banklagens föreskrift att enskilds

förhållande till bank ej må i oträngt mål yppas, varvid avgörandet i

tveksamma fall kan bli beroende av Kungl. Maj :ts prövning.

Närmare bestämmelser angående skyldigheten för importör att lämna upp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

gifter och förete handlingar för tullvärdets bestämmande skulle enligt kommitténs

förslag meddelas i tillämpningsföreskrifterna; i kommitténs utkast

till dylika föreskrifter regleras frågan i 6 § för de fall då tullvärdet skall

baseras på avtalat pris och i 7 § för de fall då värdet icke kan bestämmas

frän sådan utgångspunkt. I tillämpningsföreskrifterna skulle också lämnas

en exemplifiering av de affärshandlingar som det skulle åligga varuägare

m. fl. att förete för granskning; i kommitténs utkast återfinnes bestämmelser

härom i 9 §, där bl. a. uttryckligen angivits att skyldigheten i fråga avser

även handlingar som rör varans försäljning. I 8 § av utkastet till tillämpningsföreskrifter

har kommittén intagit en med nuvarande bestämmelser i

sak överensstämmande men något omformulerad föreskrift angående skyldighet

för tullanstalt att i vissa fall samråda med vederbörlig tjänsteman på

generaltullstyrelsens tullvärdekontor.

Mom. 4 i kommitténs förslag innehåller en föreskrift om befogenhet för

generaltullstyrelsen att meddela vitesföreläggande i fråga om de åligganden

som avses i 3 mom.

Förutom de spörsmål som enligt vad förut sagts skulle behandlas i tilllämpningsföreskrifterna

har kommittén föreslagit att vissa andra frågor

regleras i nämnda författning.

Sålunda skulle där intagas vissa i artikel III av värdedefinitionen förekommande

bestämmelser rörande värdet å patenterade uppfinningar m. m. ( 3 §

i utkastet).

Vidare skulle tillämpningsföreskrifterna innehålla bestämmelser angående

den växelkurs som skall tillämpas vid omräkning av utländskt myntslag

till svenskt mynt; kommitténs förslag (10 § i utkastet) innebär att omräkningen

i princip skall grundas på de enligt stadgan för internationella

valutafonden fastställda parivärdena.

Tulltaxekommittén har även ägnat uppmärksamhet åt de subsidiära bestämmelser

för tullvärdets beräkning som förekommer i 4 § nuvarande tulltaxeförordning.

Andra stycket av nämnda paragraf innehåller en föreskrift om att värdet

i vissa fall må beräknas lika med det för varan vid försäljning inom Sverige

gällande marknadspriset med avdrag för tull jämte skälig försäljningskostnad

och normal handelsvinst. I tredje stycket av samma paragraf stadgas att

värdet under vissa förutsättningar skall beräknas lika med det värde, varan

befinnes äga å tulltaxeringsorten vid tiden för tulltaxeringen. För utrönande

av nämnda värde äger lullanstalten låta besiktiga och värdera varan. Därest

varuhavaren icke åtnöjes med värde som beräknas enligt andra stycket eller

utrönts vid besiktning, äger han enligt nuvarande 9 § tillämpningsföreskrifterna

till tulltaxeförordningen påkalla alt värdet i stället bestämmes genom

skiljenämnd. Ifrågavarande bestämmelser om besiktning och värdering samt

skiljenämnd har i praktiken tillämpats i mycket ringa utsträckning; i synnerhet

gäller detta beträffande det vid meningsskiljaktigheter medgivna

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. .Vr 98

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

skiljenämndsförfarandet, vilket enligt uppgift icke torde ha tillämpats mer

än två gånger under de senaste tio åren.

I kommitténs betänkande anföres beträffande här ifrågavarande regler för

värdebestämningen bl. a. följande.

Kommittén vill till en början fästa uppmärksamheten på en omständighet

som i viss mån synes ha förbisetts men som enligt kommitténs uppfattning

är av största betydelse för bedömande av det nu föreliggande spörsmålet’

Enligt nuvarande bestämmelser utgör de subsidiära reglerna icke blott särskilda

förfaranden för tullvärdets fastställande utan i själva verket alternativa

definitioner på begreppet tullvärde. Enligt konventionen om varas tullvärde

kommer däremot endast en definition i fråga, nämligen den som uttryckes

i 3 § 1 inom. tulltaxeförordningen enligt kommitténs förslag. Beträffande

bonafideaffärer har i 3 § 2 mom. samma förordning anvisats en särskild

metod för fastställande av det sålunda definierade värdet, nämligen

tillämpning av fakturapriset med eventuella justeringar på grund av skdjaktigheter

mellan köpekontraktet och det i 1 inom. definierade värdebegreppet.

Föreligger icke sådana förhållanden sam avses i 3 § 2 mom. förslaget till

tulltaxeförordning, har icke i förslaget anvisats någon särskild metod för

bestämmande av det enligt 1 mom. definierade värdet, utan det får anses

ankomma på vederbörande tullmyndighet att med efter omständigheterna

lampade medel utröna varans normalpris. Därest förfaranden liknande nuvarande

besiktnings- och värderings- samt skiljenämndsförfaranden i fortsättningen

skulle bibehållas, kan dessa uppenbarligen endast komma till användning

såsom särskilda metoder för bestämmande av normalpriset, varvid

emellertid måste iakttagas att bestämmandet sker på ett sätt som överensstämmer

med den i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen lämnade grundläggande

definitionen på nämnda värde.

Efter att ha konstaterat att den i andra stycket av nuvarande 4 § tulltaxeföroidningen

föreskrivna »baklängesräkningen» utgör en metod, som även

fi amdeles ibland torde kunna lämpa sig för bestämmande av värdet, men

att någon direkt föreskrift härom icke erfordras, fortsätter kommittén.

Beträffande det i tredje stycket av nuvarande 4 § tulltaxeförordningen

föreskrivna besiktnings- och värderingsförfarandet må först övervägas i vad

man plats kan finnas för ett dylikt förfarande när det gäller fastställande av

normalpriset enligt 3 § 2 mom. förslaget till tulltaxeförordning. Enligt detta

moment skall det belopp som erlagts eller skall erläggas (d.'' v. s. faktura\ludet)

laggas till grund för bestämmande av normalpriset. Detta innebär

att till verket icke ingår på någon prövning av fakturavärdet som sådant —

ti ansett givetvis vad som kan behövas för att säkerställa sig mot bedrägliga

uppgifter —- utan godtager detta såsom ett riktigt uttryck för varans värde

under de förutsättningar som avses i bakomliggande kontrakt. Vad det bär

kan bil tvist om ar alltså närmast eventuella skiljaktigheter mellan detta

S;Jf ..och det grundläggande värdebegreppet, d. v. s. icke frågor som kan

tolkninis r -ardT,ng 1 Menllig bemärkelse utan i huvudsak rena

varnndlh -It ■■Avg°raude-t aV sadana frågor kan icke gärna ske genom nuflwl

r ? !lgS- och yarderingsförfarande eller genom det härmed jäm
dvinfa

f frrfaiaildeisfm nragasatts av vlssa remissinstanser. Däremot kan

dylika frågor nar det galler privaträttsliga avtal avgöras genom skiljemän

lrZTVr^emeUeTm knaPPast tänkbart att på detta sätt avgöra frå
fiamÄnfir

611 Vad som enligt kommitténs åsikt

amlor allt goi ett skiljenamndsforfarande olämpligt när det gäller tolk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ning av bestämmelserna om normalpris är att det här i allmänhet kommer

att röra sig om spörsmål av generell räckvidd och icke endast om föreliggande

individuella fall. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen

att icke heller bestämmelser om skiljenämnd bör ifrågakomma i fall som

avses i 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen enligt dess föreslagna lydelse.

Något annorlunda ligger saken till när normalpriset icke beräknas med

tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen, eftersom då icke föreligger

något materialiserat pris som författningsenligt skall läggas till grund

för beräkningen av värdet. För dylika fall skulle man sålunda kunna överväga

att föreskriva värdering såsom en normal metod för fastställande av

normalpriset, och fall kan otvivelaktigt inträffa då man för bestämmande av

nämnda pris måste förfara på detta sätt. Emellertid torde det även här oftare

komma att röra sig om tolkningsfrågor än om värdering i egentlig mening;

beträffande dylika fall äger vad ovan anförts beträffande värderings- och

skiljenämndsförfarandet motsvarande tillämpning. Det är svårt att definitionsmässigt

avskilja de fall då värdering eller skiljenämnd bör eller skulle

kunna tillgripas från övriga fall. Framhållas må vidare att det endast i mycket

obetydlig utsträckning torde föreligga anledning att tillgripa dylika förfaranden

för lösning av tvister mellan tullmyndighet och importör. Hittills

har de såsom förut anförts mycket sällan kommit till användning för detta

ändamål. Enligt kommitténs förslag skall alla bonafideaffärer behandlas enligt

det i 3 § 2 mom. föreslagna sättet, vilket torde ytterligare bidraga till att

minska behovet av de värderingsförfaranden som här avses.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har kommittén kommit till den

uppfattningen, att det icke föreligger tillräckliga skäl att bibehålla särskilda

bestämmelser om här ifrågavarande värderingsförfaranden; det bör vara

tillfyllest med de besvärsmöjligheter som eljest föreligger. Självfallet bör

tullanstalt när tullvärdet icke lämpligen kan bestämmas på annat sätt låta

värdera varan genom sakkunnig, och det torde få förutsättas att tullmyndigheten

i fall av meningsskiljaktigheter angående värdet i allmänhet beaktar

en av varuhavaren framförd önskan om sådant förfarande, därest meningsskiljaktigheten

avser spörsmål av beskaffenhet att lämpligen kunna

bli föremål för värdering.

Yttrandena

I enlighet med vad som tidigare förutskickats begränsas den efterföljande

redogörelsen till de uttalanden, som närmast avser anpassningen av de

svenska bestämmelserna till konventionens regler, eller som rör utformningen

av bestämmelserna i sådana hänseenden som icke regleras av konventionen.

De uttalanden som kan anses närmast gälla själva konventionen

(värdedefinitionen) har, även om de formellt avser kommitténs förslag, redovisats

i det föregående avsnittet och upptages icke till behandling i detta

sammanhang.

Kommitténs förslag till utformning av det grundläggande stadgandet

i 3 § 1 mom. har berörts i ett yttrande av generaltullslyrelscn. I

detta framhålles att den tidpunkt, till vilken värdet skall hänföra sig, i kommitténs

förslag angivits som »tiden för anmälan till förtullning». Denna

allmänna formulering täcker icke vissa specialfall, exempelvis då anmälan

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kimgl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

till förtullning underlåtes eller kan anses ha skett vid mer än ett tillfälle (det

senare i vissa fall vid temporär tullfrihet). Emellertid förutsätter styrelsen

att närmare föreskrifter om tullvärdebestämmelsernas tillämpning i dylika

fall kan utfärdas av Kungl. Maj :t.

I fråga om definitionen på »införselort» (2 § av kommitténs utkast till

tillämpningsföreskrifter) uttalar gencraltullstijrelsen bl. a. följande.

Enligt kommitténs förslag skulle i praktiken under normala förhållanden

i varas tullvärde inräknas frakten endast till den svenska ort, dit frakten

från den utländska avsändningsorten är lägst — oberoende av om varan passerat

nyssnämnda svenska ort eller ej — såvida den lägre fraktkostnaden

kan styrkas på tillfredsställande sätt. Förslaget torde få anses äga en materiellt

sett tillfredsställande innebörd. Flera lokala tullmyndigheter ha

emellertid lramhallit, att tillämpningen kommer att medföra avsevärda svårigheter

beträffande fraktberäkningen, särskilt i fråga om fartvgsgods. Farhågorna

härför kunna icke anses ogrundade. Styrelsen utgår emellertid från

att hinder icke möter för styrelsen att utfärda anvisningar för schematisk

beräkning av fraktkostnaderna i fall då icke särskild bevisning förebringas

av importören. Med ledning av dylika anvisningar och med stöd av frakthandlingar

rörande den införda varan torde tullmyndigheterna i regel kunna

beräkna den lägre frakt, som skulle ha utgått, om varan avlämnats å en

närmare avsändningsorten belägen plats än förtullningsorten. Dessa beräkningar

komma dock att medföra visst besvär, och i de fall tullmyndigheten

anser sig icke kunna fastställa den lägre frakten till annan ort än förtullningsorten

inen varuhavaren uppgiver ett dylikt fraktbelopp, torde det ofta

bli svårt för tullmyndigheten att avgöra, om det uppgivna beloppet kan

betraktas som tillförlitligen styrkt. Tillämpningssvårigheter torde emellertid

icke kunna undvikas, vilken definition man än väljer, och endast erfarenheten

torde kunna visa, huruvida de i förevarande fall bli så stora, att

en annan definition skulle vara att föredraga. Styrelsen har därför icke något

alt erinra mot att bestämmelsen i sin föreslagna lydelse prövas i praktiken.

Sveriges grossistförbund framhåller i samma hänseende att svårigheterna

för importören att förebringa erforderlig bevisning i fråga om fraktkostnaderna

blir avsevärda. Enligt förbundets uppfattning skulle det icke möta alltför

stora svårigheter att i stället uppställa schematiska regler för reducering

av de totala fraktkostnaderna till att avse endast transportvägen till

första svenska gränsort som anlöps eller kunnat anlöpas.

I fråga om reglerna beträffande de kostnader, som skall inräknas i det

tullpliktiga värdet (4 § i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter),

bär remissinstanserna huvudsakligen uppehållit sig vid kommitténs förslag

till maximering av transportkostnadern a, vilket förslag i praktiken

närmast gäller import med flyg. Detta spörsmål har med hänsyn till

sin principiella betydelse behandlats i föregående avsnitt. Av den där lämnade

redogörelsen framgår, att åtskilliga remissinstanser yrkat att maximigränsen

skulle sältas lägre än kommittén föreslagit, men också att det från

vissa håll uttalats tvivelsmål huruvida en maximering över huvud taget är

förenlig med konventionen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

37

Förutom de nu åsyftade yttrandena föreligger beträffande här ifrågavarande

regler vissa uttalanden av generaltullstijrclsen i spörsmål av mera

teknisk natur.

I fråga om transportkostnaden framhåller styrelsen sålunda att dylika

kostnader kan ingå i eu varas pris på olika sätt. Med den utformning normalprisdefinilionen

liar är det emellertid enligt styrelsens mening uppenbart

att uttrycket transportkostnader här avser endast kostnader för transporten

i samband med den slutliga leveransen till importören. För den praktiska

tillämpningen av bestämmelsen om maximering av transportkostnaderna är

det vidare önskvärt, att maximeringen gäller endast kostnaderna för den

transport, vilken avses i sådan frakthandling som upptager svensk ort som

destinationsort (även t. ex. genomgångskonossement).

I generaltullstyrelsens yttrande har vidare berörts stadgandet att kostnader

för emballage skall inräknas i tullvärdet endast i den mån icke emballaget

i tullhänseende behandlas för sig. Härmed åsyftas att undgå dubbelbeskattning

av emballaget, om särskild tull uttages för detta. Enligt styrelsens

uppfattning är det dock inte nödvändigt med en reservation av ifrågavarande

slag för att nå del angivna syftet. Tvärtom kan den ge anledning

till tveksamhet angående vilket förfarande som skall tillämpas i fall då emballaget

visserligen i och för sig är tullplikligt men införes tullfritt på grund

av stadgandena i 4 § 2 mom. tulltaxeförordningen i dess föreslagna lydelse.

Styrelsen föreslår därför att reservationen i fråga uteslutes och att i stället

vissa anvisningar utfärdas rörande bestämmelsens tillämpning.

Beträffande de i 3 § 2 inom. intagna bestämmelserna om tullvärdets beräkning

på grundval av det avtalade priset uttalar kommerskollegium

sin tillfredsställelse med att fakturapriset i praktiken skall komma

att i de flesta fall bli avgörande vid beräkningen av tullvärdet. I fråga om de

fall då avvikelse från fakturapriset skulle ifrågakomma (5 § i kommitténs

utkast till tillämpningsföreskrifter) anser kollegium emellertid en av generaltullstyrelsen

tidigare föreslagen formulering (»därest ej i särskilda fall

omständigheterna annat föranleda») på ett klarare sätt än kommitténs utformning

fastslå att fråga är om undantagsfall. — Sveriges grossistförbund

anknyter likaledes till det tidigare förslaget. Förbundet anser att detta förslag

förutsätter en mer ingående undersökning av varje aktuellt fall samt

bedömning ur andra synpunkter än enbart det förhållandet huruvida en

väsentlig prisförändring föreligger eller icke. Enligt förbundets mening är

det, när justering av ett kontraktpris överväges, betydelsefullt att varje

aktuellt fall bedömes i första hand med hänsyn till de speciella omständigheter

som kan föreligga. I avsikt att säkerställa en sådan bedömning föreslår

förbundet att tillämpningsföreskrifterna på denna punkt erhåller sådan

lydelse, att prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet

och lullvärdebegreppet endast skall ske, där särskilda omständigheter så föranleder

och skiljaktigheterna i väsentlig mån påverkar priset. - Sveriges

industriförbund anser att del bör uttalas att fakturavärdet i princip skall

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ligga till grund för värdeberäkningen och att värdet skall beräknas efter

andra grunder endast i sådana fall då priset kan tänkas vara manipulerat.

I fråga om avfattningen av 3 § 2 mom. i kommitténs förslag påpekar

generaltullstyrelsen att den i Bryssel-definitionen förekommande anmärkningen

talar om en »bonafideförsäljning» (vente bona fide, bona fide sale),

medan kommittén använt uttrycket »köp, som kan antagas vara avtalat på

god tro». Med »bonafideförsäljning» synes man i Bryssel-definitionen avse

eu transaktion, som är en verklig försäljning och som helt och definitivt regleras

genom det överenskomna priset. Eu transaktion, där det uppgivna priset

är fiktivt och endast representerar ett symboliskt bokföringsbelopp, utgör

alltså icke en bonafideförsäljning (eller ett köp, avtalat på god tro). Då

det synes styrelsen självklart, att ett pris, som överenskommits vid ett

skenköp eller som eljest endast utgör ett fiktivt belopp, ej kan betraktas som

»det pris, som erlagts eller skall erläggas» och användas som grund för tu 11 - värdeberäkningen och då för övrigt varken uttrycket »på god tro» eller

termen »bona fide» synes förekomma i gällande svensk lagtext, föreslår

styrelsen att klausulen om god tro utgår ur nu ifrågavarande moment.

Vad beträffar de i 3 § 3 mom. intagna föreskrifterna angående skyldighet

för varuhavare m. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar för

fastställande av normalpriset uttalar handelskammaren i Göteborg att bestämmelserna

bör utformas så att tullverkets befogenhet att granska tredje

mans affärshandlingar endast skall avse fall då sannolikheten talar för att

avsiktliga försök att vilseleda myndigheterna föreligger.

Sveriges speditörförbund anser att skyldigheten alt tillhandahålla affärshandlingar

för granskning bör begränsas till att gälla endast varuägare.

Förbundet förutsätter att även vid ett bibehållande av den av kommittén förordade

formuleringen dylik hänvändelse icke sker till speditören. Detta motiveras

med att speditören icke har att befatta sig med den tullvärdeförsäkran

som ligger till grund för tulltaxeringcn och som skall undertecknas

av varuägaren. I detta sammanhang framhåller förbundet att, ehuru nyssnämnda

försäkran icke får avgivas av speditör, denne enligt tullstadgan anses

som varuhavare, då han införtullar gods för kunds räkning. Härav följer

att han blir betalningsskyldig vid eventuell eflerdebilering av tull, för det

fall varuägaren icke längre är solvent, trots att han icke har något ansvar

för den av varuägaren avlämnade försäkran. Förbundet hemställer att den

bristande överensstämmelsen mellan tullstadgan och tulltaxeförordningen

regleras så att speditören i överensstämmelse med den uppfattning, som

synes ligga till grund för tulltaxeförordningen, befrias från betalningsskyldighet

vid eftcrdebitering av tull för sändning som införtullals av honom

för annans räkning.

I fråga om detaljbestämmelserna i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter

uttalar generaltullstyrelsen att det i 8 § intagna stadgandet

om samråd mellan tullanstalterna och tullvärdekontoret får anses avse en

intern angelägenhet för tullverket, varför styrelsen ifrågasätter huruvida

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

det icke vid eu sådan allmän omarbetning av bestämmelserna som den nu

ifrågavarande lämpligen bör överföras till av styrelsen utfärdade anvisningar.

I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om kostnaden

för eventuell värdering av inkomna varor. Enligt kommittén bör tullanstalt

liksom hittills, när tullvärdet icke kan bestämmas på annat sätt, kunna

låta värdera varan genom sakkunnig, och styrelsen förutsätter, att den kan

utfärda närmare anvisningar härom. Vad beträffar kostnaderna för dylik

värdering måste det, uttalar styrelsen, anses rimligt att dessa liksom vid nuvarande

värderingsförfaranden i vissa fall gäldas av varuhavaren, nämligen

då denne vägrat lämna vederbörliga uppgifter rörande varans värde eller

uppgivit ett värde, som visar sig vara för lågt. En bestämmelse härom bör

intagas i tillämpningsföreskrifterna och skulle efter mönster av 5 § nuvarande

tillämpningsföreskrifter förslagsvis kunna formuleras på följande

sätt:

Har tullmyndighet funnit påkallat att för fastställande av varas tullvärde

anlita särskild sakkunnig, skall varuhavaren gottgöra tullverket kostnaden

härför, därest han icke fullgjort honom åliggande uppgiftsskyldighet eller

det utrönes att värdet med mer än tio procent överstiger det av honom uppgivna.

Styrelsen förordar vidare viss uppmjukning av det i 6 § av utkastet till

tillämpningsföreskrifterna uppställda kravet på underskrift av faktura.

Kooperativa förbundet ifrågasätter huruvida det icke för underlättande

av kontroll av faktureringen mellan koncernföretag borde föreskrivas skyldighet

att i tulldeklarationen lämna uppgift om koncerntillhörighet.

Handelskammaren i Göteborg berör de i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter

intagna närmare bestämmelserna angående skyldighet att förete

affärshandlingar för granskning. Enligt handelskammaren kan det icke

vara meningen att handlingar av ifrågavarande slag som regel skall företes,

med den försening och försvåring av själva tullbehandlingen detta skulle

medföra. Handelskammaren framhåller att det många gånger förekommer

att varan icke är såld när den förtullas och att i sådana tall kravet på bevisning

rörande varornas försäljning självfallet ej kan upprätthållas.

I övrigt har i detta sammanhang framför allt berörts den ursprungligen

av generaltullstyrelsen upptagna frågan om rätt för tullverket att granska

importörs bankkonto. Svenska bankföreningen erinrar sålunda om att föreningen

tidigare avstyrkt en dylik anordning. Vad kommittén anfört rörande

bl. a. möjligheten att draga frågan inför Kungl. Maj :ts prövning medför

enligt föreningens uppfattning icke någon mera väsentlig ändring av

läget, ty om granskningsrätt inskrives i tulltaxeförordningen, torde därmed

få anses fastslaget att tullverkets kontroll i princip skall ha försteg

framför sekretessintresset. Föreningen hyser därför starka betänkligheter

mot ett sådant ståndpunktstagande. Även kommerskolleginm samt Skånes

handelskammare och handelskammaren i Karlstad avstyrker att tullverket

får rätt alt granska importörs bankkonto.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Förslaget i mom. 4 om befogenhet för generaltullstyrelsen att meddela

visst vitesföreläggande har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen.

I fråga om de i 10 § förslaget till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelserna

angående kursberäkning vid evalvering av utländskt

myntslag framhåller generaltullstyrelsen att den av kommittén föreslagna

bestämmelsen bör förses med en reservation för sådana fall där särskild

överenskommelse om kursberäkningen blivit träffad.

Frågan om bibehållande i viss utsträckning av nuvarande subsidiära

bestämmelser för tullvärdeberäkningen beröres i ett flertal yttranden.

Kommerskollegium erinrar om ett av kollegium tidigare förordat förslag,

enligt vilket varuhavaren skulle få rätt att påkalla medverkan av tvenne

opartiska besiktningsmän, därest tullanstalt avsåg att fastställa annat tullvärde

än det av varuhavaren uppgivna, varvid emellertid det nuvarande

skiljenämndsförfarandet skulle kunna bortfalla. Kollegium säger sig icke

vara övertygad om att detta värderingsförfarande icke skulle kunna godtagas.

Frågor kan otvivelaktigt uppkomma där en värdering i egentlig mening

blir aktuell. Kollegium framhåller dock att avgörandet skulle ligga

hos tullverket, som följaktligen skulle äga möjlighet att ingripa i spörsmål,

som kunde rubriceras som tolkningsfrågor.

Göteborgs handelskammare anser att möjligheterna att medelst besiktning

få fastställt värdet av eu vara har varit till gagn för näringslivet.

Möjlighet att begära sådant förfarande bör enligt handelskammarens mening

tillkomma icke blott tullanstalten utan även varuhavaren. •— Även handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län uttalar sig för bibehållande

av ett värderingsförfarande.

Sveriges grossistförbund säger sig icke kunna ansluta sig till kommitténs

uppfattning att de tvistefrågor, som kan komma att uppstå vid beräknandet

av det tullpliktiga värdet, i huvudsak skulle vara att betrakta som rena

tolkningsfrågor. När fråga uppstår om justering av fakturapriset med hänsyn

till prisändringar, uppkomna mellan tiden för inköpet och tiden för

anmälan till förtullning eller betingade av skiljaktigheter mellan priset på

avsändningsorten jämfört med mottagningsorten, blir det enligt förbundets

uppfattning fråga om värdering i mera egentlig bemärkelse. I den mån

varan icke förvärvats från utlandet genom sådant köpeavtal som avses i

3 § 2 mom. synes vidare värderingsförfarandet fylla en väsentlig funktion.

I de fall da fakturapris saknas eller icke anses kunna läggas till grund för

tullvärdeberäkningen bör därför enligt förbundets mening besiktning och

värdering komma till stand och det pris som därvid åsättes varan godkännas

som tullvärde.

Kooperativa förbundet erinrar om att förbundet tidigare hemställt om förnyat

övervägande huruvida icke besiktnings- och skiljedomsförfarande!

borde bibehållas. Förbundet finner emellertid kommitténs motivering klar
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

41

görande och utgår från att med den förutsatta anordningen för sakkunnigt

bistånd åt tullmyndigheten vid värdering varuhavarens berättigade intresse

skall kunna tillgodoses.

Departementschefen

I fråga om utformningen av de svenska iullvärdebestämmelserna må till

en början framhållas att det, vid ett biträdande från svensk sida av Bryssel-konventionen

rörande varors tullvärde, i väsentliga hänseenden endast

blir en fråga om överförande till svensk författningstext av i konventionen

givna regler.

Kommitténs förslag till avfattning av det grundläggande stadgandet i 3 §

1 mom. bygger helt på konventionstexten och ger icke anledning till någon

erinran från min sida. I den mån närmare föreskrifter beträffande tidpunkten

för värdebestämningen kan erfordras i vissa specialfall torde dessa få

utfärdas på sätt generaltullstyrelsen förutsatt.

I fråga om tolkningen av det i grundstadgandet använda uttrycket »införselort»

innebär kommitténs förslag till tillämpningsföreskrifter (2 §)

möjlighet att räkna med en fiktiv ort; i vissa fall skulle detta leda till att

transportkostnader medräknades i tullvärdet till mindre belopp än enligt

nuvarande regler. Förslaget har icke föranlett någon erinran i materiellt

hänseende. Det har emellertid framhållits att en tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna skulle vara förenad med praktiska olägenheter. I

det förslag som framlagts inom nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

har någon motsvarande bestämmelse icke heller införts, ulan man har där

definierat begreppet införselort på ett sätt som närmare överensstämmer

med den nuvarande svenska definitionen. Enligt det nordiska förslaget skall

dock vid import med fartyg eller luftfartyg endast medräknas frakt till

första anloppshamn och icke såsom enligt de nu gällande svenska bestämmelserna

ända fram till lossningsorten. Till följd härav kan även nämnda

förslag komma att medföra vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen.

Härtill kommer att såväl tulltaxekommitténs som det nordiska utskottets

förslag från handelsstatistisk synpunkt måste betraktas som mindre

tillfredsställande ofch skulle kunna nödvändiggöra användning i stor utsträckning

av särskilda värden för statistiskt ändamål vid sidan av varornas

tullpliktiga värden. Härigenom skulle vållas ytterligare betydande olägenheter

i praktiskt hänseende. Enligt min uppfattning talar därför övervägande

skäl för att man, i avvaktan på att frågan kan nå en tillfredsställande

lösning inom ramen för det internationella samarbetet, tills vidare

bibehåller nuvarande regler.

Vad beträffar de kostnader som skall inräknas i tullvärdet (4 § utkastet

till tillämpningsföreskrifter) kan skäl anföras för viss maximering i fråga

om transportkostnaderna, även om detta enligt vad som antydes i generaltullstyrelsens

utlåtande skulle kunna leda till tolkningssvårigheter i vissa

fall. Emellertid är det såsom tidigare framhållits oklart i vad mån en dylik

maximering skulle vara förenlig med bestämmelserna i Brysscl-konventio
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nen. En nedsättning av den av kommittén föreslagna maximigränsen skulle

kunna innebära avsteg från den för Bryssel-definitionen grundläggande

cif-principen och synes därför icke böra komma i fråga. Förslaget till gemensamma

nordiska regler för tullvärdeberäkningen upptager icke någon

regel om maximering. Någon maximering förekommer icke heller i de nuvarande

svenska bestämmelserna, utan flygfrakt och andra fraktkostnader

inräknas i tullvärdet med hela sitt faktiska belopp. Jag finner emellertid,

att den av kommittén föreslagna maximiregeln — likaväl som vissa i kommentarerna

till Bryssel-definitionen medgivna begränsningar — bör kunna

anses förenlig med konventionen. Kommitténs förslag på denna punkt är

uppenbarligen från interna svenska synpunkter välmotiverat. Jag anser

mig därför böra biträda detsamma. Att maximeringen endast avser kostnaderna

för transporten i samband med den slutliga leveransen till importören

ligger i sakens natur.

I fråga om inräknande av emballagekostnader i det tullpliktiga värdet

synes den i kommitténs förslag förekommande reservationen angående emballage

som i tullhänseende behandlas för sig kunna ge anledning till viss

osäkerhet. Enligt min mening bör i tillämpningsföreskrifterna utsägas att

endast kostnader för sådant emballage, som belägges med särskild tull, är

undantagna från att inräknas i det tullpliktiga värdet. Detta har uppenbarligen

varit syftet med den i Bryssel-definitionen förekommande anmärkningen

och överensstämmer i sak med den formulering som bestämmelserna

erhållit i det nordiska förslaget.

Föreskriften att kostnaderna för emballaget och icke, såsom enligt de före

den 1 januari 1959 gällande svenska bestämmelserna, värdet av emballaget

skall inräknas i det tullpliktiga värdet har sin egentliga betydelse när det

gäller dels utländskt emballage som efter användningen återsändes till utlandet,

dels svenskt emballage som skickas till utlandet för att återkomma

med varor. I övriga fall kommer kostnaden för emballaget i praktiken som

regel att sammanfalla med värdet av detsamma. I det nordiska förslaget

här man därför för att underlätta bestämmelsernas praktiska tillämpning

föreskrivit att kostnaderna för emballaget skall sättas lika med värdet för

emballaget, utom i fall då emballaget eller emballage av samma slag och

mängd är avsett att utföras inom ett år efter införseln eller har utförts inom

ett år före införseln; i dylika fall skall emballagekostnaden bestämmas till

de med emballagets begagnande förenade kostnaderna (inkl. frakt och försäkring).

Jag förutsätter att hinder icke möter för utfärdande av liknande

tillämpningsföreskrifter i Sverige för den händelse detta skulle befinnas

lämpligt.

i det nordiska förslaget finnes vidare en bestämmelse av innebörd att

transportkostnad skall beräknas för transport till varans bestämmelseort

inom tullområdet, för så vitt icke transportkostnaden till införselorten på

ett tillfredsställande sätt styrkes; en sådan ordning synes mig vara lämplig

för att underlätta tullmyndigheternas praktiska handhavande av bestämmelserna

i fråga.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr !>H år t960

Kommitténs förslag under 3 § 2 mom. innebär alt tullvärdeberäkningen i

det alldeles övervägande antalet fall kommer att grundas på fakturan. Förslaget

har icke föranlett någon anmärkning ur saklig synpunkt. Av generaltullstyrelsen

framställt yrkande om slopande av den i kommitténs förslag

intagna klausulen om god tro är närmast av formell natur. I förslaget till

gemensamma nordiska bestämmelser förekommer icke denna klausul, och

nämnda förslag har även i övrigt fått en något enklare formulering än den

av kommittén föreslagna texten. Enligt min uppfattning är en viss anpassning

efter det nordiska förslaget lämplig, och departementsförslaget har utformats

i huvudsaklig överensstämmelse med detta.

Vad härefter beträffar den i 5 § utkastet till tillämpningsföreskrifter behandlade

frågan om pris justeringar på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet

och värdedefinitionen må framhållas, att regleringen av denna

fråga erbjuder vissa vanskligheter bl. a. på grund av att det i viss mån

föreligger en motsägelse mellan värdedefinitionens formella innehåll och avsedda

tillämpning. Av vissa remissinstanser hav ifrågasatts en formulering

som starkare understryker att prisjusteringar endast skall förekomma i undantagsfall.

Bakom detta torde främst ligga farhågor för att importören

skall riskera att bli utsatt för prisjusteringar även i fall då relativt kort tid

förflutit mellan inköpet och importen. Enligt min uppfattning är det emellertid

med hänsyn till konventionens innehåll icke tillrådligt att alltför mycket

understryka prisjusteringarnas karaktär av undantagsförfarande, och

jag är icke heller övertygad om att de av ifrågavarande remissinstanser föreslagna

formuleringarna skulle underlätta bedömandet av i vilka fall prisjustering

skall företagas eller icke. Emellertid har dessa spörsmål varit föremål

för ingående överväganden under det nordiska samarbetet på ifrågavarande

område. Man har därvid ansett det vara värdefullt ur såväl importörernas

som tullverkets synpunkt att fastställa en viss tid, från köpet räknat,

under vilken jämkningar av värdet på grund av eventuellt inträffade prisändringar

överhuvud taget icke skall ifrågakomma. Vidare har man funnit

att anledning saknas att underlåta justering av värdet i sådana fall då erforderliga

uppgifter kan hämtas ur fakturor eller andra handlingar. I överensstämmelse

härmed har i förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser

intagits föreskrifter av innebörd, dels att prisändringar under tiden mellan

köpets avslutande och varornas införsel icke skall medföra justering av

det avtalade priset för så vitt icke denna tid överstiger sex månader, dels

att i övrigt justering av del avtalade priset, bortsett från fall då sadan justering

kan företagas allenast på grundval av faktura och andra handlingar

rörande varornas köp och leverering, skall underlåtas om tullberäkningen

icke i väsentlig grad skulle påverkas därav. Det nordiska förslaget synes

framför allt ur praktisk synpunkt innebära avsevärda fördelar och bör enligt

min uppfattning kunna tjäna som mönster för de svenska tillämpningsföreskrifterna

i ämnet. 1 detta sammanhang må framhållas att bestämmelserna

om prisjustering givetvis bör komma i tillämpning även i fall, då varans

värde reducerats genom en efter köpet inträffad skada.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I kommitténs förslag under 3 § 3 mom. upptagna stadganden, avseende

skyldighet för varuhavare in. fl. att lämna uppgifter och förete handlingar

för fastställande av normalpriset har, frånsett frågan om rätt för tullverket

att granska importörs bankkonto, i stort sett lämnats utan erinran under

remissbehandlingen. Enligt min uppfattning är den skärpning i jämförelse

med nuvarande bestämmelser, som kommitténs förslag i viss mån innebär,

av behovet påkallad, och jag kan icke biträda under remissbehandlingen

framkommet förslag att undantaga speditörer från ifrågavarande skyldighet.

Att undersökningar hos annan än varuägare icke företages i andra fall

än då särskild anledning därtill förekommer får anses ligga i sakens natur.

Beträffande frågan om rätt för tullverket att taga del av material beträffande

vilket enskilda har tystnadsplikt och att därvid, om så visar sig nödvändigt,

undersöka importörs bankkonto vill jag erinra om att motsvarande

frågor på den interna beskattningens område under de senaste årens lagstiftningsarbete

fått en enhetlig lösning, innebärande att hänsyn tages såväl

till myndigheternas behov av insyn som till föreliggande sekretessintressen.

Jag förordar att motsvarande bestämmelser införes i tulltaxeförordningen.

Erinras må i detta sammanhang att tullverkets befattningshavare

liksom beskattningsfunktionärerna är underkastade tystnadsplikt.

\ ad beträffar de i utkastet till tillämpningsföreskrifter berörda frågorna

delar jag general tullstyrelsens uppfattning att den föreslagna bestämmelsen

om visst samråd inom tullverket bör utgå dch i stället intagas i av

styrelsen utfärdade anvisningar. Jag delar likaledes generaltullstyrelsens

uppfattning angående lämpligheten av en mot nuvarande bestämmelser

svarande föreskrift om skyldighet för importör att under vissa förhållanden

gälda kostnaden för sadan värdering av importvara som i vissa fall

kan bli erforderlig.

I anledning av vad handelskammaren i Göteborg anfört i fråga om den

i 9 § utkastet till tillämpningsföreskrifter intagna bestämmelsen för reglering

av skyldigheten att förete affärshandlingar för granskning vill jag

framhålla att det givetvis i regel icke blir fråga om att taga denna skyldighet

i anspråk vid själva tullbehandlingen av varorna. Enligt kommitténs förslag

skulle uppgifterna tillhandahållas för kontroll å riktigheten av de uppgifter

som lämnats i samband med införseln, och stadgandet skulle självfallet

i första hand komma i tillämpning vid utövande av den efterkontroll

som verkställes av generallullstyrelsens tullvärdekontor. För utövande av

eu ur såväl statsverkets som näringslivets synpunkt angelägen kontroll över

riktigheten av importerade varors tullvärden synes det mig ofrånkomligt att

tullverket erhåller befogenheter i huvudsaklig överensstämmelse med tulltax

ekom mitténs förslag.

Mot den av kommittén under 10 § tillämpningsföreskrifterna föreslagna

regeln angående omräkning av främmande myntslag finner jag icke anledning

till annan erinran än att bestämmelsen i fråga synes böra jämkas i enlighet

med vad generaltullstyrelsen föreslagit.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

45

I övrigt avser de i förevarande sammanhang berörda frågorna närmast

stadganden med karaktär av ordningsföreskrifter och torde icke nu påkalla

något uttalande från min sida. Den av Sveriges speditörförbund berörda

frågan om speditörs betalningsskyldighet i fall av underdebitering av tull

regleras av annan författning än tulltaxeförordningen och torde icke lämpligen

kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.

Föreskriften om befogenhet att meddela vitesföreläggande i fråga om

uppgiftsskyldighet in. m. har i departementsförslaget —- där bestämmelsen

återfinnes i 3 § 5 mom. — utformats med beaktande av motsvarande stadganden

beträffande den interna beskattningen.

I kommitténs förslag finns ingen motsvarighet till nuvarande subsidiära

bestämmelser om fastställande av varors tullvärde genom värderings- och

skiljenämndsförfarande. Förslaget överensstämmer i detta hänseende med

den ståndpunkt generaltullstyrelsen redan tidigare intagit till samma

spörsmål. Kommittén framhåller att tullanstalten när tullvärdet icke

lämpligen kan bestämmas på annat sätt bör låta värdera varan genom sakkunnig,

och den förutsätter att tullanstalten i allmänhet beaktar en av varuhavaren

framförd önskan om sådant förfarande i fall av beskaffenhet

att lämpligen kunna bli föremål för värdering. Vissa remissinstanser har

det oaktat förordat bibehållande i någon form av rätt för importör att under

vissa omständigheter påkalla värdering av införda varor. I praktiken

har emellertid de nuvarande möjligheterna härtill kommit till användning

i mycket obetydlig utsträckning, och utrymmet för en egentlig värdering i

den mening som gällande bestämmelser förutsätter blir i princip reducerat

vid ett införande av de på Bryssel-definitionen baserade reglerna. Under sådana

förhållanden anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att i en ny tulltaxeförordning

införa några uttryckliga bestämmelser i ämnet. Därest behov

av sådana bestämmelser senare skulle visa sig föreligga, torde de kunna utfärdas

av Kungl. Maj :t.

4. Behandling av emballage

Tulltaxekommittén

Kommittén har i 4 § av sitt förslag sammanfört bestämmelser avseende

dels frågan i vad mån emballage, vari varor införes, på grund av sin beskaffenhet

bör bli föremål för särskild tullbeläggning, dels frågan om tullfrihet

under vissa omständigheter för emballage, som eljest skulle ha blivit

föremål för särskild tullbeläggning.

Förstnämnda fråga regleras för närvarande genom 5 § p) lulltaxeförordningen.

Här skiljes mellan artiklar som utgör »blott emballage» och sådana

som utgör »jämväl en för annat ändamål lika mycket eller mera använd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

bar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel». Emballage av

förstnämnda slag åtnjuter enligt sagda författningsrum tullfrihet; emballage

av sistnämnda slag belägges däremot med tull enligt tulltaxan. Kommitténs

förslag (1 inom.) innebär att denna distinktion bibehålies med en närmast

formell jämkning. Jämkningen innebär bl. a. att uttrycket »för annat ändamål

lika mycket eller mera användbar» uteslutits; det får enligt kommitténs

uppfattning anses ligga i sakens natur att en dylik artikel tulltaxeras

separat. I kommitténs formulering har anmärkts att stadgandet om tullfrihet

för visst emballage icke skall medföra rubbning av bestämmelserna om

emballagets inräknande i vikten eller värdet av den inneliggande varan. Vidare

bär från regeln att emballage med allmänt handelsvärde skall beläggas

med särskild tull undantagits fall då vikten av emballaget skall inbegripas i

den inneliggande varans tullpliktiga vikt.

Frågan om tullfrihet under vissa omständigheter för emballage, som eljest

skulle ha belagts med särskild tull, behandlas i 2 mom. av kommitténs

förslag. Kommittén har här upptagit de nu i 5 § p) och r) intagna bestämmelser,

enligt vilka tullfrihet åtnjutes för sådant emballage, som kommer i

retur från utlandet eller är avsett att returneras till utlandet. Nuvarande

undantag från tullfrihetsmedgivandet beträffande smördritllar har ansetts

kunna uteslutas. Fastställandet av tidsfrister och övriga villkor bör ske i

tillämpningsföreskrifterna. Dessa bör liksom för närvarande innehålla erforderliga

ordningsföreskrifter, bl. a. till åstadkommande av garantier för

förhandenvaron av de i 2 mom. angivna förutsättningarna. I tillämpningsföreskrifterna

bör också intagas det nu i själva tulltaxeförordningen upptagna

villkoret att, därest vid åberopad tidigare utförsel av emballage restitution

eller befrielse från tull åtnjutits, restitutions- eller tullbeloppet skall

inbetalas till tullverket.

I förslagets 3 mom. har intagits bestämmelser, enligt vilka från svensk

frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor dit införts, likställes

med emballage vari varor införes; förslaget överensstämmer i sak med stadganden

i nuvarande tulltaxeförordning.

Enligt 4 mom. i kommitténs förslag skall bestämmelserna om emballage

tillämpas även på vissa närstående artiklar. Av dessa artiklar är garnbommar

för närvarande direkt likställda med emballage, och detta var tidigare

fallet även med ventilationstrummor och garneringsmateriel. Dessa sistnämnda

varuslag blev emellertid vid tulltaxerevisionen år 1929 av närmast

författningstekniska skäl upptagna i ett särskilt moment i tulltaxeförordningen

(5 § q). Kommittén har funnit att de med den utformning av emballagereglerna

som nu föreslås lämpligen kan behandlas tillsammans med emballage.

Förutsatt att ifrågavarande artiklar icke efter användningen äger

allmänt handelsvärde kommer de då liksom för närvarande att åtnjuta ovillkorlig

tullfrihet. Artiklar med allmänt handelsvärde skulle däremot till

skillnad från vad nu är fallet bli tullfria enligt förevarande stadgande endast

under förutsättning av utförsel av samma eller likvärdig materiel.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

47

Yttrandena

Generaltullstijrelsen ifrågasätter beträffande 1 mom. huruvida icke liksom

nu bör utsägas liur emballage, som utgör »jämväl en för annat ändamål

än emballage lika mycket användbar artikel», skall behandlas. Vad beträffar

de i 2 mom. intagna tullfrihetsreglerna framhåller styrelsen att särskilt

inkommande begagnat emballage för närvarande åtnjuter tullfrihet under

villkor, att motsvarande emballage tidigare utförts eller att det är avsett att

sedermera återutföras med varor. Kommittén har slopat villkoret, att återutförseln

skall ske med varor. Då sakliga skäl icke torde kunna anföras för

att lämna tullfrihet i andra fall än då återutförseln sker med varor ifrågasätter

styrelsen om icke berörda villkor bör bibehållas. Tillämpningsföreskrifter

angående den tid, under vilken emballaget må med bibehållen tullfrihet

kvarbliva i riket, och angående formaliteterna för tullfrihetens åtnjutande

bör enligt styrelsens uppfattning kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan

det särskilda bemyndigande som kommittén här föreslagit. Beträffande i 4

mom. avsedda ventilationstrummor samt mattor och annan garneringsmateriel,

vilka artiklar nu är tullfria enligt 5 § q) tulltaxeföi''ordningen utan

särskilda formaliteter, utom i det fall att artiklarna införts i handelsavsikt,

framhåller styrelsen att de är av synnerligen enkel beskaffenhet och ytterst

sällan torde ifrågakomma för tullbeläggning. Med hänsyn härtill synes tullfriheten

böra anordnas så att handläggningen i praktiken blir den enklast

möjliga. Styrelsen ifrågasätter därför om icke dessa artiklar fortfarande borde

bli tullfria genom ett direkt stadgande i 8 § av förslaget till tulltaxeförordning.

I detta sammanhang tar styrelsen upp frågan om behandlingen i tullhänseende

av godsbehållare (containers). Styrelsen framhåller att dylika behållare

numera kan vara ganska komplicerade till sin konstruktion med särskilda

anordningar för transport av olika varuslag och med olika transportmedel.

För åtnjutande av tullfrihet för dylika artiklar, som användes för

införsel av varor eller är avsedda att utföras med varor, synes böra fordras

att samma artiklar återutföres. Styrelsen ifrågasätter därför om icke i 11 §

1 mom. av förslaget borde införas en särskild tullfrihetsregel avseende godsbehållare.

Sveriges grossistförbund anser att bestämmelserna i 1 mom. av kommitténs

förslag kommer att medföra stora svårigheter vid den praktiska tillämpningen.

I första hand skulle detta bli fallet då det gäller att avgöra vilket

emballage, som kan anses äga allmänt handelsvärde, samt att beräkna kostnader

för emballage eller hyreskostnader och returfrakt. Förbundet förordar

att närmare anvisningar i detta hänseende utfärdas efter samråd med berörda

branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till reglering av frågan i vad mån emballage, vari

varor införes, på grund av sin beskaffenhet bör bli föremål för särskild tullbeläggning,

skiljer sig knappast i sak från de nuvarande reglerna. Hittills

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år i960

torde tillämpningen av dessa regler icke ha varit förenad med några större

svårigheter. Emellertid får det enligt min uppfattning anses vara tillräckligt

att, efter mönster av det nordiska förslaget, i tulltaxeförordningen stadga

tullplikt för sådant emballage, som kan betraktas som en självständig handelsvara.

I den mån närmare anvisningar rörande innebörden av detta uttryck

kan befinnas erforderliga torde föreskrift härom kunna meddelas i tilllämpningsföreskrifterna.

I formellt hänseende synes vidare en viss förenkling

av bestämmelserna vara att vinna i jämförelse med kommitténs förslag

genom att utforma dem såsom en inskränkning i den i 1 § intagna huvudregeln

att inkommande varor skall beläggas med tull. I departementsförslaget

har detta uttryckts så att emballage vari varor införes icke skall beläggas

med särskild tull, om ej emballaget är att anse som en självständig

handelsvara. Härigenom bortfaller behovet av hänvisning till reglerna om

vikt- och värdeberäkning för den inneliggande varan i fall då tullfrihet

åtnjutes för emballaget. Av kommittén föreslaget undantag beträffande sådant

emballage, som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten av

den inneliggande varan, skulle vara av ringa praktisk betydelse och synes

även av andra skäl böra utgå. Vid konkurrens mellan regeln om särskild

lullbeläggning av emballage som utgör självständig handelsvara och regeln

om inbegripande av visst emballage i den inneliggande varans vikt torde

nämligen den förstnämnda principiellt böra äga företräde; tullen på den

inneliggande varan bör i dylika fall beräknas efter nettovikten.

Vad beträffar de i 4 § 2 mom. intagna bestämmelserna angående tullfrihet

under vissa omständigheter för särskilt inkommande emballage har generaltullstyrelsen

anmärkt att kommitténs förslag innebär slopande av det

nu i vissa fall gällande villkoret att återutförseln skall ske med varor. I

sak har detta dock knappast någon betydelse. Med hänsyn därtill och då ett

slopande av villkoret möjliggör en enklare utformning av bestämmelserna

finner jag mig kunna godtaga kommitténs förslag på denna punkt. I generaltullstyrelsens

yttrande anföres vidare att Kungl. Maj :t torde kunna utfärda

tillämpningsföreskrifter angående tid och formaliteter för tullfrihetens

åtnjutande även utan det särskilda bemyndigande som kommittén

föreslagit. Enligt min uppfattning är det emellertid av visst värde att redan

förordningens ordalydelse fäster uppmärksamheten på att vissa inskränkningar

kan föreligga beträffande här avsedd förmån. I fråga om särskilt

inkommande emballage är denna tullfrihetsförmån enligt kommitténs

förslag liksom enligt nuvarande tulltaxeförordning inskränkt till begagnade

artiklar. För obegagnade artiklar kan motsvarande förmån endast

medgivas i form av temporär tullfrihet. Skillnaden är främst att bestämmelserna

om temporär tullfrihet kräver identitet mellan de införda och de

utförda varorna, under det att nu ifrågavarande bestämmelser endast fordrar

ekvivalens mellan nämnda artiklar. Sistnämnda princip bör enligt min

åsikt kunna utsträckas till att avse jämväl obegagnat emballage. Framhållas

må i detta sammanhang alt hinder icke möter att, om så skulle befinnas erforderligt,

i tillämpningsföreskrifterna stadga strängare kontrollföreskrifter

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

49

för obegagnat än för begagnat emballage. I överensstämmelse med vad sålunda

anförts har bestämmelserna i 4 § 2 mom. i departementsförslaget

gjorts tillämpliga även för obegagnat emballage.

Kommitténs förslag i 4 § 3 mom. rörande från svensk frihamn särskilt

inkommande emballage torde icke giva anledning till erinran.

Vad beträffar de i 4 § 4 mom. av kommitténs förslag intagna bestämmelserna

angående likställande av viss materiel med emballage delar jag generaltullstyrelsens

uppfattning att ventilationstrummor samt bastmattor och

annan garneringsmateriel bör kunna komma i åtnjutande av tullfrihet utan

det särskilda villkor som i vissa fall kan komma att tillämpas beträffande

emballage. I överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag har därför

dessa artiklar i departementsförslaget överförts till en särskild punkt i

den paragraf som avser särskild tullfrihet (8 § punkten 9). Enligt min uppfattning

bör vidare garnbommar, vilka i här ifrågavarande hänseenden

står nära sådana artiklar som vissa bobiner och kabeltrummor, utan särskilt

stadgande kunna inbegripas under emballage, när det gäller tillämpning

av förevarande regler. I överensstämmelse härmed har kommittéförslagets

4 § 4 mom. slopats i departementsförslaget.

I sistnämnda förslag har i stället under 4 § 4 mom. upptagits bestämmelser

rörande godsbehållare (containers) och lastpallar (pallets). Några särskilda

regler för behandlingen av dylika artiklar, när de användes i trafik

mellan Sverige och utlandet, finnes icke för närvarande. Generaltullstyrelsen

har såsom förut anförts ifrågasatt införande av temporär tullfrihet för

godsbehållare. Liknande förslag har framlagts inom det nordiska utskottet,

som även förordat införande av särskild tullfrihet för lastpallar. Med hänsyn

till den alltmera ökade användningen av dessa transporttekniska hjälpmedel

får en reglering av deras behandling i tullhänseende anses påkallad.

Enligt min uppfattning bör båda varuslagen kunna likställas med sådant

emballage som avses i 4 § 2 mom. I den mån speciella regler i kontrollhänseende

kan vara motiverade torde dessa kunna meddelas i tillämpningsföreskrifterna.

5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier

I tulltaxekommitténs förslag upptogs under 5 § bl. a. vissa bestämmelser

som skär igenom klassificeringen enligt tulltaxenomenklaturen och som

därför icke kan anknytas till bestämda rubriker i taxan. I samband med

den år 1958 genomförda revisionen av tulltaxan infördes som 2 § i tulltaxeförordningen

bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs

förslag. Bestämmelserna i fråga avser dels tullfrihet för vissa varukategorier

(läkemedel, varor för tillverkning av läkemedel, varor för vissa

tekniska användningsområden, viss flygmateriel samt garn in. m. för tillverkning

av fisknät), dels ock en särskild tullsats om 12 % av värdet för

sammansättningsdelar till bilar. De sålunda genomförda bestämmelserna

4 llihang till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 98

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

har intagits i det nu föreliggande departementsförslaget under 5 § med vissa

jämkningar.

Enligt nuvarande 2 § 1 mom. d) åtnjutes sålunda tullfrihet för garn,

bind- och segelgarn, tågvirke och linor, vilka är avsedda att användas uteslutande

för tillverkning av fisknät. Terminologin anknyter till vissa rubriker

i tulltaxan. Till införsel har emellertid förekommit för tillverkning av

fisknät avsett material av i huvudsak samma beskaffenhet som de uppräknade

varuslagen men med något avvikande utförande så att det icke kunnat

hänföras till de åsyftade rubrikerna. Det synes skäligt att även material av

ifrågavarande slag kommer i åtnjutande av den för garn etc. medgivna

tullfriheten. I departementsförslaget har texten underkastats en mindre

jämkning i detta syfte.

I nuvarande 2 § 2 mom. medgives såsom förut anförts en tullsats av

12 % av värdet för sammansättningsdelar till bilar. Enligt bestämmelsens

formulering avser den jämväl material av gummi, textilvara eller glas för

tillverkning av bilar. Numera har även plastmaterial fått stor användning

inom bilindustrin, ej sällan för samma ändamål som de nyss uppräknade

varuslagen, varför det synes skäligt att ifrågavarande förmån utsträckes

till att omfatta jämväl sådant material. Från här avsedda medgivande har

enligt bestämmelsens nuvarande lydelse undantagits vissa artiklar av gummi,

nämligen »ringar och övriga varor hänförliga till tulltaxenr 40.11». Detta

undantag bör givetvis gälla även för gummivaror av ifrågavarande slag,

som inkommer monterade på hjul, oaktat hjulen i monterat skick är hänförliga

till nr 87.06. För att tydligare angiva detta synes det lämpligt att ersätta

det citerade uttrycket med orden »ringar och övriga i tulltaxenr 40.11

upptagna artiklar». Förslaget innefattar i övrigt en mindre jämkning i anledning

av EFTA-konventionen.

6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung

Import förekommer icke blott av rent utländska varor utan även av varor

som helt eller delvis är av svenskt ursprung (varmed är att likställa varor

som undergått förtullning här i landet). Varor kan exempelvis av skilda

anledningar efter utförsel återinföras i oförändrat skick. Icke ovanligt är

vidare att en utländsk färdigvara helt eller delvis tillverkats av svenska råvaror

eller halvfabrikat (t. ex. malm, stål, pappersmassa). Det kan också

förekomma att färdigarbetade detaljer av svenskt ursprung inmonterats i

utomlands tillverkade produkter (t. ex. kullager, elmotorer). Vidare kan en

från utlandet inkommande artikel i huvudsak vara av svenskt ursprung

och endast ha undergått en avslutande bearbetning utomlands (t. ex. färgning

av garn, gummering av papper). Härmed kan i viss mån likställas fall

då fråga är om reparation i utlandet av en maskin eller liknande artikel.

Ibland förekommer det att tillverkningen av importvaran innefattar svenskt

konstruktionsarbete eller dylikt. Varorna härrör i alla dessa fall endast

delvis (i det förstnämnda fallet icke alls) från utländska prestationer, och

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

en direkt tillämpning av de i tulltaxan angivna tullsatserna skulle därför i

många fall leda till otillfredsställande resultat. Vissa specialbestämmelser

kan tydligen vara påkallade för behandlingen i tullhänseende av dylika

varor.

Nuvarande tulltaxeförordning innehaller också sådana specialbestämmelser

i viss utsträckning. Enligt förordningens 5 § s) medgives sålunda

tullfrihet för varor som i oförändrat skick återinföres från utlandet. Denna

bestämmelse har dock icke tillämpats på artiklar som inmonterats i

andra varor, för så vitt icke artiklarna i fråga enligt gällande regler skolat

tulltaxeras separat. Härav följer exempelvis att tullfrihet icke medgivits

för inmonterade svenska kullager men däremot i regel för motorer. Beträffande

varor av svenskt ursprung, vilka i utlandet undergått reparation eller

bearbetning, kan i vissa fall enligt 9 § tulltaxeförordningen medgivas

s. k. tullindring, avseende att utgöra tullbeläggning endast av den i utlandet

verkställda proceduren. Tullen utgår i dylika fall med 15 % av reparations-

eller bearbetningskostnaden eller, om varan i följd av bearbetningen

blir hänförlig till tulltaxenummer med högre tullsats än den förut tillämpliga,

i form av skillnadstull, d. v. s. tullen på varan i det vid återinförseln

föreliggande skicket minskas med tullen på samma vara i det skick vari den

förelåg vid utförseln. Bestämmelserna om tullindring är icke tillämpliga

om bearbetningen väsentligt förändrat varans karaktär; vid tillverkning av

exempelvis vävnader av garn eller kläder av vävnad medgives salunda icke

någon tullnedsättning. Vad angår konstruktionskostnader o. dyl. är det

praxis alt dessa, om de hänför sig till här i landet utfört arbete, icke inräknas

i tullvärdet, innebärande att dylika prestationer icke blir belagda

med tull.

Tulltaxekommittén

Kommittén har behandlat frågan om tullen på varor, som helt eller delvis

är av svenskt ursprung, i ett särskilt avsnitt av sitt betänkande och härom

anfört i huvudsak följande.

Beträffande varor som i sin helhet är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor

som återinföres i oförändrat skick, torde icke föreligga någon tvekan om det

berättigade i den nuvarande tullfriheten. Intresset knyter sig därför främst

till varor som endast delvis är av inhemskt ursprung, d. v. s. varor som återinföres

efter bearbetning i utlandet eller som där tillverkats av svenskt material.

Bakom de nuvarande bestämmelsernas restriktiva utformning i fråga

om dylika varor kan, förutom de tekniska svårigheter som må vara förenade

med en mera liberal behandling, ligga den inställningen att manufaktureringsarbetet

såvitt möjligt bör förbehållas det egna landet. Enligt kommitténs

uppfattning bör reglerna icke utformas från dylika utgångspunkter.

Kan en del av en tillverkningsprocess trots rimligt tullskydd med större ekonomisk

fördel utföras i utlandet finnes enligt kommitténs uppfattning i allmänhet

ingen anledning försvåra detta. Därest en del av värdet på en importvara

hänför sig till svensk och en del till utländsk prestation, bör därför

endast uttagas så stor del av den i tulltaxan fastställda tullen som så att säga

»belöper» på den utländska prestationen. Att teoretiskt bestämma och i praktiken

beräkna detta kan dock såsom förut antytts erbjuda vissa svårigheter.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Kommittén diskuterar därefter två olika metoder för ifrågavarande ändamål.

Enligt den ena metoden (procentmetoden) skulle tullen beräknas på

den utländska bearbetningskostnaden efter en för alla varuslag enhetlig procentsats.

Detta skulle tekniskt sett vara samma anordning, som för närvarande

tillämpas enligt 9 § tulltaxeförordningen, när den utförda och den

återinförda varan är underkastade samma tullsats. Enligt den andra metoden

(skillnadstullmetoden) skulle tullen på den utländska prestationen beräknas

såsom skillnaden mellan å ena sidan tullen på den bearbetade produkten

och å andra sidan tullen på produkten innan denna prestation utförts.

Detta är med andra ord samma tankegång som ligger bakom nuvarande

bestämmelse om skillnadstull i fall där varan genom den i utlandet verkställda

bearbetningen blivit hänförlig till rubrik med högre tullsats. Metoden

kan också uttryckas så, att enligt tulltaxan utgående tull nedsättes med

belopp motsvarande tull på de exporterade svenska varorna. För de tekniska

resonemang som kommittén i detta sammanhang utvecklar torde få hänvisas

till kommitténs betänkande (sid. 57—60). Kommittén sammanfattar utredningen

sålunda.

Beräkningen av tull för varor som delvis är av svenskt ursprung kan ske

efter skillnadstullmetoden eller procentmetoden. Principiellt är den förstnämnda

metoden riktigast, men den sistnämnda har vissa fördelar i praktiskt

hänseende. Procentmetodens användbarhet är emellertid i huvudsak

begränsad till sådana fall då tullindring för närvarande ifrågakommer. Därest

en utvidgning av tillämpningsområdet skall ske, så att tullindring kan

medgivas även vid mera väsentlig bearbetning utomlands av svenska varor

och vid användande av svenska detaljer i utländska varor, ger endast skillnadstullmetoden

tillfredsställande resultat. Enligt kommitténs uppfattning

är det angeläget att en sadan utvidgning kommer till stånd. Kommittén anser

därför att bestämmelserna på förevarande område bör utformas med detta

syfte och baseras på principen om skillnadstull. Härvid bör dock enligt

vad i det följande närmare utvecklas undantag göras för reparation i utlandet,

varjämte speciella bestämmelser är erforderliga för det fall att den

svenska prestationen endast består i konstruktionsarbete eller dylikt.

Beträffande de två fall för vilka särskilda regler sålunda skulle få fastställas

anför kommittén i huvudsak följande.

Reparation utgör icke förädling i egentlig mening utan endast återställande

av varans tidigare värde, en prestation som faller utanför tillverkningsprocesserna

och vars tullskydd icke kan anses reglerat genom de i taxan

fastställda tullsatserna. Eventuell tull vid återinförsel av en i utlandet reparerad

vara avser således icke en utfyllnad av tullen till det belopp, som

skall utgå för vara av det slag som föreligger vid återinförseln, utan fungerar

närmast som ett direkt skydd för själva reparationsverksamheten. TullbeJäggning

torde därför liksom hittills i princip böra ske oavsett arten av den

i utlandet verkställda reparationen, och med hänsyn till vad ovan sagts får

det här anses lämpligt att tullen beräknas efter vissa procent på reparationskostnaden.

Huruvida denna regel bör tillämpas endast om den medför lägre

tull än som enligt tulltaxan skall utga vid införsel av nyförvärvad vara av

ifrågavarande slag kan vara föremal för diskussion. Enligt nuvarande bestämmelser

har importören alltid möjlighet att låta förtulla varan enligt

tulltaxan, och kommittén anser icke tillräckliga skäl föreligga att nu vidta
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr US år 1US0

53

ga någon ändring i detta hänseende. Den omständigheten alt vanlig värdetull

beräknas på belopp som inkluderar frakt och andra omkostnader torde

med hänsyn till reparationstullens speciella karaktär icke nödvändigt behöva

föranleda att denna beräknas på samma sätt. Kommittén har funnit

övervägande skäl tala för att tullen på reparationer beräknas enbart på

egentliga reparationskostnader utan tillägg för frakt och andra med frainoch

återtransporten förenade kostnader. Enär här ifrågavarande verksamhet

huvudsakligen avser maskinområdet, för vilket kommittén föreslagit en

standardtullsats av 10 procent av värdet, synes det lämpligt att tullen beräknas

efter nämnda tullsats. Tull bör i överensstämmelse med vad som för närvarande

är fallet beräknas endast på faktiskt erlagda kostnader för reparationen;

i de fall då reparation av en från utlandet inköpt vara på grund av

garanti e. dyl. utföres gratis, får värdet av reparationen anses vara inbegripet

i det kalkylerade priset för varan och sålunda tull för reparationen inbegripen

i för varan tidigare erlagd tull.

Tillämpning av metoden med skillnadstull skulle icke medföra någon nedsättning

av tullen, om den inhemska prestationen är av helt »ideell» art

(t. ex. konstruktionsarbete), eftersom den utförda »varan» även om den tagit

form av ritningar och arbetsbeskrivningar icke är tullbelagd. Förhållandet

kan tyckas vara detsamma som vid användning av svensk tullfri råvara,

då ju tullnedsättning enligt vad tidigare sagts icke heller kommer i fråga,

men fallen befinnas dock vid en närmare granskning icke vara helt analoga.

Visserligen åtnjuter ett arbete av ifrågavarande slag som fristående verksamhet

icke något tullskydd, men som led i tillverkningen av en vara kan

det betraktas såsom tullskyddat, eftersom det ingår i de manufaktureringskostnader

som tagits i betraktande vid fastställande av tullsatsen. Därför får

det i princip anses vara berättigat att vid införseln taga hänsyn till det förhållandet

att en del av värdet hänför sig till svenskt konstruktionsarbete.

Närmast till hands skulle väl ligga att göra detta genom en minskning av

tullvärdet (d. v. s. i praktiken genom att icke göra något tillägg för värdet

av ifrågavarande svenska arbete). Detta skulle emellertid strida mot Brysseldefinitionen

på varas tullvärde; av formella skäl måste medgivandet därför

erhålla den formen att tullen minskas med belopp motsvarande ifrågavarande

kostnaders andel av tullvärdet.

Kommittén har på grundval av de tankegångar, som utvecklats i det föregående,

utarbetat förslag till bestämmelser på här ifrågavarande område.

Dessa bestämmelser återfinnes i 6 § av kommitténs förslag.

Förslaget behandlar i 0 § 1 mom. det specialfall att en svensk vara återinföres

i oförändrat skick, d. v. s. det fall som nu regleras genom bestämmelserna

i 5 § s) tulltaxeförordningen. Kommittén har i sitt förslag använt

formuleringen att varan skall återinföras utan att ha undergått bearbetning,

varigenom vinnes en bättre formell anknytning till de följande momenten,

som avser varor vilka återinföres efter att i utlandet ha undergått bearbetning.

Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skall vid bedömande

av frågan om tullfrihet för återinförd vara liksom för närvarande bortses

från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren. I detta sammanhang

har kommittén tagit hänsyn till stadgandet i !) § tulltaxeförordningen

att tull icke skall utgå vid reparation av transportmedel, om reparationen

nödvändiggjorts av skada, som uppkommit efter avgången till utlandet, eller

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

haft till syfte att genom avhjälpande av mindre bristfällighet sätta transportmedlet

i transportdugligt skick. Kommittén finner detta stadgande vara

uttryck för en princip som bör äga tillämpning för alla varor, och detta bör

enligt kommitténs uppfattning lämpligen ske därigenom, att sålunda reparerade

varor inbegripes under varor som återinföres utan bearbetning. Förutsättning

härför har angivits vara att avhjälpandet av bristfälligheten nödvändiggjorts

i utlandet, ett villkor som torde få anses underförstått även

i de för transportmedel nu gällande reglerna.

Nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen uppställer vissa villkor i fråga om

stadgandets tillämpning på gods som lagrats i frihamn samt föreskriver

skyldighet att i händelse tullrestitution erhållits vid varans utförsel återbetala

detta belopp till tullverket. Kommittén anser dessa detaljbestämmelser

böra överföras till tillämpningsföreskrifterna.

Enligt bestämmelserna i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen gäller vidare

att, därest återinförd vara är försedd med beteckning, som tydligt angiver

varans svenske tillverkare, tullfrihet må åtnjutas av annan än tillverkaren

allenast såvitt varuhavaren antingen företer förklaring av tillverkaren,

att denne icke har något att erinra mot varans tullfria utlämnande, eller annorledes

gör antagligt att från tillverkarens eller hans rättsinnehavares sida

något hinder mot utlämnandet icke skäligen kan förutsättas. Föreskriften

sammanhänger med att exporten kan ha skett till lägre pris än som tillämpas

vid försäljning här i landet; i sådant fall ligger det givetvis i tillverkarens

intresse att varan icke återinföres och påverkar det pris han kan ta ut på

hemmamarknaden. Kommittén framhåller emellertid att tillämpning av en

dylik prispolitik är att anse såsom sådan duinping som fördömes i internationella

överenskommelser, till vilka vårt land anslutit sig, och det finns enligt

kommitténs uppfattning knappast anledning att utforma de svenska tullbestämmelserna

med särskild hänsyn till att möjliggöra ett dylikt förfarande.

I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén därför icke medtagit

här ifrågavarande bestämmelser i nuvarande 5 § s) tulltaxeförordningen.

6 § 2 mom. i kommitténs förslag motsvarar 9 § i nuvarande förordning i

vad avser varor som utföres för att i utlandet undergå reparation. Beträffande

dylika varor har i enlighet med vad förut anförts föreslagits en tull vid

återinförseln motsvarande 10 % av det belopp, som erlagts eller skall erläggas

för reparationen. Tillägget i nuvarande 9 § angående tullfrihet vid reparation

av skada å transportmedel täckes i kommitténs förslag av 6 § 1 mom.

enligt den föreslagna tolkningen. Nuvarande villkor att återinförseln skall

ske inom ett år från utförseln föreslås överfört till tillämpningsföreskrifterna.

Förslagets 6 § 3 inom. avser det fall att en vara utföres för att undergå

annan bearbetning än reparation; något direkt villkor såsom i nuvarande

9 § att bearbetningen icke får ha väsentligt förändrat varans karaktär har

icke föreslagits, men kommittén uttalar att bearbetningen icke bör vara mera

omfattande än att det kan sägas vara samma vara som återinföres. Någon

skarp gränsdragning mellan å ena sidan sådan återinförsel och å andra sidan

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

införsel av en vara som tillverkats av svensk råvara eller i vilken ingår en

mindre detalj av svenskt ursprung kan visserligen icke göras. Kommittén

har likväl med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att markera såval likheter

som olikheter i förhållande till reparationsfallet funnit det lämpligt att införa

ett särskilt moment för här ifrågavarande ändamål. Härvid har emellertid

beträffande tullens beräkning endast gjorts hänvisning till det i följande

moment behandlade mera generella fallet. Det nuvarande villkoret

angående tiden för återinförseln föreslås liksom i fråga om reparerade varor

upptaget i tillämpningsföreskrifterna.

Huvudregeln angående behandling av varor som helt eller delvis tillverkats

av svenskt (eller i Sverige förtullat) material är intagen i 6 § 4 mom.

och fastslår den tidigare beskrivna metoden med skillnadstull. Enligt vad

som framgår av det förut anförda är denna bestämmelse avsedd att tillämpas

såväl beträffande utländska varor som framställts av svenska råvaror

eller halvfabrikat som beträffande utländska varor i vilka ingår mindre detaljer

av svenskt ursprung.

Fråga uppkommer här hur tullen på den utförda varan skall beräknas,

därest tullsatsen eller värdet ändrats under tiden mellan utförseln och införseln

av den nya varan. Kommittén föreslår att beräkningen av tullen på

exportvaran sker efter förhållandena vid införseln av den färdiga varan.

Härigenom vinnes bl. a. att i det fall att samma tullsats gäller för exportvaran

som för importvaran — vilket torde vara det vanligaste om hänsyn tages

jämväl till de via 3 mom. hit hänvisade fallen — det absoluta värdet av

varorna icke spelar någon roll utan endast den av bearbetningen föranledda

prisskillnaden. Kommittén anser det icke vara nödvändigt att i dylika fall

vid den praktiska tillämpningen fastställa tullvärdena för export- och importvaran;

man bör under angivna förhållanden kunna applicera tullsatsen

direkt på de med bearbetningen förenade kostnaderna, och kommittén förutsätter

att generaltullstyrelsen kan utfärda anvisningar i syfte att möjliggöra

en dylik tillämpning. Vidare uttalar kommittén att vid tillämpningen av förevarande

moment hänsyn bör tagas även till de med fram- och återtransporten

förenade kostnaderna. Dessa får nämligen anses ingå i normalpriset för

den importerade men ej för den exporterade varan.

Regeln angående tullnedsättning för varor som tillverkats av svenskt material

utgår från att vid ifrågavarande tillverkning icke uppkommit annan

vara (frånsett eventuellt avfall) än den som sedermera införes till riket.

Beträffande exempelvis kemiska produkter kan det emellertid hända att exportvaran

ger upphov till varor av olika slag, och det uppkommer då vanskliga

eller rent av olösliga fördelningsproblem. Enligt kommitténs uppfattning

får det därför anses påkallat att, i varje fall till dess närmare erfarenheter

vunnits, i tillämpningsföreskrifterna begränsa ifrågavarande tullnedsättning

till de först angivna fallen. Vidare uttalar kommittén att en förutsättning

för åtnjutande av här avsedd tullnedsättning i allmänhet bör vara

personlig identitet mellan importör och exportör; dispens härifrån bör emellertid

icke anses utesluten exempelvis vid direkt samverkan mellan nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

personer. Slutligen föreslås såsom villkor för ifrågavarande förmån att varans

införsel skall äga rum inom ett år från utförseln av det för tillverkningen

använda materialet.

Frågan om nedsättning av tullen i fall då värdet av svenskt konstruktionsarbete

eller dylikt ingår i en importerad vara regleras enligt 6 § 5 mom. på

sätt tidigare anförts. Såsom en motsvarighet till identitetskravet i föregående

moment har i utkastet till tillämpningsföreskrifter stipulerats att arbetet

skall ha verkställts av importören eller för dennes räkning.

Yttrandena

1 ulltaxekommitténs förslag till ökade tullättnader i fråga om varor som

undergått bearbetning i utlandet eller som där framställts av från Sverige

exporterade råvaror eller annan materiel har allmänt hälsats med tillfredsställelse,

och de anmärkningar som framställts avser i regel endast detaljspörsmål.

Bland de remissinstanser som yttrat sig allmänt tillstyrkande över kommitténs

förslag märkes kommerskollegium, Sveriges industriförbund och

Kooperativa förbundet.

Generaltullstyrelsen uttalar att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna

i vad avser varor som efter utförseln undergått annan bearbetning

än reparation eller som helt eller delvis tillverkats av härifrån utfört material

(6 § 3 och 4 mom.) otvivelaktigt kommer att föranleda vissa svårigheter.

Dessa begränsas dock genom att i sistnämnda fall stadgas personlig

identitet mellan exportören av materialet och importören av den tillverkade

varan. Enligt styrelsens uppfattning finnes så starka skäl för en utvidgning

av tullindringsinstitutet att en sådan bör komma till stånd, och det av kommittén

framlagda förslaget anses av styrelsen principiellt innebära en lämplig

lösning av frågan. Vilka problem och svårigheter som kan uppstå vid

bestämmelsernas tillämpning låter sig icke i förväg helt överblicka; i den

mån bestämmelserna skulle visa sig mindre ändamålsenliga torde deras utformning

framdeles få tagas under förnyat övervägande.

Vad beträffar spörsmål av mera speciell natur ifrågasätter styrelsen huruvida

icke den bestämmelse, enligt vilken man vid bedömande av huruvida

vara återinföres utan att ha undergått bearbetning skall bortse från vissa

angivna åtgärder, lämpligen borde ha sin plats i själva tulltaxeförordningen.

I fiåga om 6 § 2 mom. i kommitténs förslag föreslår styrelsen en omformulering,

syftande till att möjliggöra tullindring vid återinförsel av i utlandet

reparerade varor, även om varornas utförsel från Sverige icke skett

i reparationssyfte.

Enligt den föreslagna formuleringen av 4 mom. skall det, framhåller styi

elsen vidare, visas att där avsedda förhållanden är för handen. Något motsvarande

krav har icke uppställts i paragrafens övriga moment. Emellertid

får det enligt styrelsens uppfattning anses ligga i sakens natur att i samtliga

fall bevisbördan i fråga om identitet mellan utförd och införd vara åvi
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

57

lar varuhavaren. Användningen av olika uttryckssätt i de skilda momenten

kan giva anledning till missförstånd i detta hänseende. Styrelsen föreslår

en härav betingad jämkning av momentets lydelse.

I detta sammanhang framhåller styrelsen att enligt nuvarande tillämpningsföreskrifter

förhandsbesked, huruvida och i vilken omfattning tullindring

kommer att medgivas, kan erhållas genom att varuhavaren före varans

utförsel gör skriftlig framställning därom hos tullverket. I samband med

prövningen av framställningen meddelas de närmare föreskrifter, som finnes

erforderliga för att fastställa identiteten mellan den utförda och den

införda varan. Detta förfarande med tillståndsbevis synes böra bibehållas,

enär det innebär fördelar ur såväl tullverkets som trafikanternas synpunkt.

Av olika skäl torde dock förfarandet alltjämt åtminstone tills vidare icke

böra vara obligatoriskt, men styrelsen förutsätter att varuhavarna i eget

intresse begagnar sig av detsamma särskilt vid den mera omfattande bearbetning

som avses i 4 mom.

Enligt styrelsens uppfattning är det lämpligt att styrelsen erhåller en generell

befogenhet att, då särskilda skäl föreligger, medgiva utsträckning av

de tidsfrister som kan komma att fastställas i tillämpningsföreskrifterna till

denna paragraf.

Statens jordbruksnämnd framhåller att den nuvarande regeln om tullfrihet

vid återinförsel i oförändrat skick, på grund av hänvisningar i jordbruksförfattningarna,

med vissa undantag är tillämplig även på varor tillhörande

prisregleringarna inom jordbruket och fisket. Då varor av ifrågavarande

slag numera genom åtgöranden av vederbörande prisregleringsföreningar

vid exporten ofta torde vara åsatta lägre pris än det rådande inhemska,

kan ifrågasättas, om ej hithörande varor vid eventuell återinförsel

i stället bör regelmässigt avgiftsbeläggas och undantag från avgiftsbeläggningen

medges endast om särskilda skäl föreligger. Jordbruksnämnden anser

sålunda att jordbruksförfattningarna i fortsättningen icke skall hänvisa

till regeln om tullfrihet vid återinförsel. Författningsändringar i denna riktning

bör genomföras så snart lämpligen kan ske, oberoende av om ny tulltaxeförordning

utfärdas inom den närmaste framtiden. Ytterligare skäl för

dylik ändring uppkommer om den av tulltaxekommittén föreslagna utvidgningen

av avgiftsfriheten i hithörande fall kommer till stånd. — Liknande

synpunkter anföres av Sveriges lantbruks för bund.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare hemställer att generaltullstyrelsen

måtte få befogenhet att medgiva förlängning av de tidsfrister

som angivits i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter.

Sveriges automobilindustriförening uttalar, efter samråd med Sveriges

automobilimportörsförbund, att de föreslagna reglerna för nedsättning av

tullen på varor, som i utlandet tillverkats av svenskt material, bör få omfatta

även de fall, då den svenske importören tillställer sina utländska leverantörer

emballage, som tillverkats och inköpts i Sverige. En sådan tolkning

av bestämmelserna skulle enligt föreningens bedömande i hög grad

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

underlätta användningen av svenskt emballage för importgods. I fråga om

tullsatsen för i utlandet verkställda reparationer anser föreningen att skäl

skulle kunna anföras för att ha samma tullsats på reparationer som på delar

till bilar, men föreningen har för sin del icke någon erinran mot kommitténs

förslag i nu berörda hänseende. — Sveriges auiomobilhandlareförbund anför

liknande synpunkter.

Beträffande frågan om tullen för i utlandet verkställt reparationsarbete

anför Kungl. automobilklubben bl. a. att det hör till undantagen att ett fordon

utföres endast eller huvudsakligen för att repareras. Däremot förekommer

icke sällan att ett fordon under utlandsvistelse av olika skäl blir i behov

av reparation. Automobilklubben anser det vara skäligt att släppa kravet

på erläggande av tull på utförda reparationer åtminstone då det icke

rör sig om väsentliga förbättringar. Däremot synes erinran icke kunna riktas

mot bibehållande av krav på tull om fordonet utförts uteslutande eller

huvudsakligen i syfte att repareras. I varje fall bör närmare klargöras i

vilken utsträckning anmälningsplikt beträffande gjorda reparationer föreligger.

— Liknande synpunkter anföres av Motormännens riksförbund.

Departementschefen

Kommitténs förslag innebär väsentligt ökade möjligheter till nedsättning

i tullen för varor som underkastats bearbetning i utlandet eller som där helt

eller delvis tillverkats med användning av svenskt material. Förslaget ligger

helt i linje med vårt lands strävanden att undanröja handelshindren mellan

länderna. Behovet av åtgärder i förevarande syfte har under senare

år gjort sig alltmer gällande. Inom näringslivet har kommitténs förslag också

mötts med allmänt gillande, och de framkomna erinringarna avser endast

detaljfrågor. Förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser överensstämmer

i huvudsak med kommitténs förslag, även om vissa avvikelser

föreligger som jag återkommer till i det följande. Enligt min mening bör

därför åtgärder på här ifrågavarande område genomföras i huvudsaklig

överensstämmelse med tulltaxekommitténs förslag. Framhållas må dock att

förslagets praktiska konsekvenser är svåra att helt överblicka, eftersom

de hittillsvarande bestämmelserna i stor utsträckning omöjliggjort den här

avsedda trafiken. Frågan om bestämmelsernas lämpligaste utformning kan

därför få tagas under förnyat övervägande, sedan närmare erfarenheter vunnits

rörande deras tillämpning.

Enligt det nyssnämnda nordiska förslaget skall tullen på utomlands reparerade

varor, såvitt angår med värdetull belagda artiklar, beräknas efter

den för varor av ifrågavarande slag gällande tullsatsen och icke såsom enligt

kommitténs förslag efter en enhetlig tullsats. I den danska motsvarigheten

till vår tulltaxeförordning har denna princip viss tillämpning även i

fråga om varor som införes efter annan bearbetning. Dessa olikheter mot

tulltaxekommitténs förslag torde sammanhänga med speciella, till Sverige

icke hänförliga förhållanden och bör enligt min uppfattning icke nu föranleda

någon avvikelse från nämnda förslag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Vid utformningen av departementsförslaget har, med anledning bl. a. av

vissa av generaltullstyrelsen gjorda påpekanden, vidtagits smärre jämkningar

av företrädesvis formell natur. Av viss reell betydelse kan måhända

vara slopandet av kravet på att utförseln skall ha skett i reparations- eller

bearbetningssyfte såsom villkor för tullnedsättning enligt 2 resp. 3 mom.

Förutom nyss berörda skiljaktighet mellan det nordiska förslaget och

kommittéförslaget föreligger även vissa olikheter i fråga om sådana detalj - spörsmål som enligt kommitténs förslag skulle regleras av tillämpningsföreskrifterna.

I det nordiska förslaget har sålunda som villkor för åtnjutande

av tullfrihet vid återinförsel i oförändrat skick föreskrivits identitet mellan

importör och exportör. Tulltaxekommittén har icke något dylikt krav utan

har tvärtom föreslagit avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om att

medgivande från den inhemske tillverkarens sida i vissa fall är nödvändigt

för åtnjutande av ifrågavarande förmån. I denna fråga ansluter jag mig

till den uppfattning som företrätts av tulltaxekommittén. I samband med

att man, på sätt nyss angivits, i 2 och 3 mom. slopar kravet på att utförseln

skall ha skett i reparations- eller bearbetningssyfte synes däremot skäl föreligga

att efter mönster av det nordiska förslaget uppställa krav på identitet

som nyss sagts icke blott då fråga är om den mera genomgripande bearbetning

som avses i 4 mom. utan jämväl i de fall som åsyftas i 2 och 3 mom.

Även i ett annat hänseende synes en tillämpning i överensstämmelse med

det nordiska förslaget vara på sin plats. I detta förslag stadgas såsom villkor

för här ifrågavarande tullförmåner — vilka ju baserar sig på att varan

eller till denna använt material tidigare utförts — att denna utförsel icke

skett för uppfyllande av en utförselförpliktelse i förhållande till tullverket.

Villkoret i fråga avser det förhållandet att varan (materialet) kan ha importerats

tullfritt mot förpliktelse för importören att inom viss tid återutföra

densamma (eller i vissa fall att utföra vara av samma mängd och beskaffenhet).

Det är uppenbart att dylik utförsel icke bör berättiga till

någon lindring av tullen vid en senare införsel av varan i oförändrat eller

bearbetat skick.

I anledning av de yrkanden som framställts om att generaltullstyrelsen

måtte erhålla befogenhet att medgiva utsträckning av föreskrivna tidsfrister

vill jag framhålla att det synes lämpligt att i tillämpningsföreskrifterna

intages en allmän föreskrift om befogenhet för generaltullstyrelsen i berörda

hänseende.

Vad generaltullstyrelsen anfört rörande förhandsbesked beträffande tilllämpningen

av här ifrågavarande bestämmelser föranleder icke någon erinran

från min sida.

I vissa remissyttranden har beträffande reparation av motorfordon i utlandet

ifrågasatts att åtminstone i viss mån knyta tullplikten vid syftet med

fordonets utförsel. Att med säkerhet avgöra delta syfte torde emellertid

ofta vara vanskligt, och det kan icke heller vara rimligt att cn omfattande

reparation skulle bli tullfri, därför att beslutet att låta utföra reparationen

träffats efter utresan från Sverige. Enligt min uppfattning bör de princi
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

per som kommit till uttryck i det nu framlagda förslaget kunna tillämpas

även i fråga om reparation av motorfordon i samband med vistelse i utlandet.

I den mån bestämmelsernas praktiska tillämpning med avseende å berörda

motorfordon så påfordrar, torde erforderliga anvisningar kunna utfärdas

av generaltullstyrelsen. — Såsom tulltaxekommittén påpekat hindrar

givetvis den här behandlade tullindringsregeln inte att den återinförda

varan, i den mån det är fördelaktigare, förtullas i vanlig ordning.

Vad som i förevarande sammanhang anförts av jordbruksnämnden och

lantbruksförbundet torde få ankomma på chefen för jordbruksdepartementet

att överväga vid utformningen av författningsbestämmelserna på jordbruksområdet.

I vissa remissyttranden har föreslagits, att vid tillämpningen av här ifrågavarande

bestämmelser skulle med svenskt material likställas svenskt emballage,

som användes för transporter från utlandet. I anledning härav må

framhållas att emballaget i fråga, till skillnad från material och konstruktionskostnader

som avses i förevarande bestämmelser, icke ingår i varans

tillverkningsvärde och att det heller icke ifrågasättes, att värdet av emballaget

skall inräknas i varans tullvärde. Frågan gäller i stället huruvida den

med användningen av det svenska emballaget förenade kostnaden skall inräknas

i sagda värde. Detta är ett spörsmål som får bedömas enligt reglerna

för beräkning av varas tullpliktiga värde.

7. Skadade varor

Enligt bestämmelse i 10 § nuvarande tulltaxeförordning kan för vara,

som genom tillfällighet lidit skada under transporten till införselorten, nedsättning

medgivas i tullen, där denna beräknas annorledes än efter värdet,

med belopp som svarar mot minskningen i varans värde (när fråga är om

värdetull nedsättes tullen genom att den beräknas efter det reducerade värdet).

Påkallas tullnedsättning enligt nämnda författningsrum, skall varan

försäljas å offentlig auktion genom tullverkets försorg. Frågan om slopande

av skyldigheten att låta försälja godset genom tullverkets försorg behandlades

av 1925 års tulltaxerevision, som emellertid fann att denna skyldighet

borde bibehållas, enär statsverkets rätt till tull eljest kunde äventyras.

Tulltaxekommittén

Kommittén hänvisar i denna fråga till ett uttalande av generaltullstyrelsen

och anför därvid följande.

Nuvarande förfarande enligt 10 § medför enligt vad generaltullstyrelsen

framhållit olägenheter för varuhavaren ej blott genom att denne förlorar

lörfoganderätten över godset och således icke kan taga erforderlig vård om

detsamma utan även därigenom, att försäljningen å auktion av praktiska

skäl ofta kommer till stånd först långt efter införseln och i vissa fall kan

draga kostnader som avsevärt överstiger tullnedsättningen. På grund här
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

61

av är det numera sällsynt, att en varuhavare finner med sina intressen förenligt

att påyrka tullnedsättning enligt 10 §.

Styrelsen anser att den större säkerhet, som för statsverkets del följer av

den offentliga försäljningen, icke torde kunna anses uppväga de berörda

olägenheterna för varuliavaren. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga att

i fråga om skadade varor, belagda med specifika tullar, tillämpa strängare

regler än i fråga om skadade värdetullvaror. Bestämmelserna om försäljning

genom tullverkets försorg har därför slopats i det av generaltullstyrelsen

framlagda förslaget till ändrad lydelse av tulltaxeförordningen.

Kommittén delar generaltullstyrelsens uppfattning i berörda hänseende

och har i 7 § av sitt förslag upptagit det av styrelsen föreslagna stadgandet

med allenast en formell jämkning. Förslaget innebär, förutom slopande

av kravet på offentlig auktion, jämväl viss utvidgning av området för stadgandets

tillämpning. Enligt förslaget skulle nämligen tullnedsättning medges

icke blott för varor som skadats av tillfällighet utan även för varor

som lidit skada genom förskämning eller dylikt. I fråga om beräkningen

av varans värde i skadat tillstånd uttalar kommittén att exempelvis av försäkringsbolag

eller magistratsbesiktningsmän fastställt värde eller ersättningsbelopp

torde kunna tjäna såsom ledning. Den omgång som är förenad

med varuhavarens skyldighet att förebringa utredning om skadans uppkomst

och erforderligt underlag för beräkning av den skadade varans värde

anser kommittén innebära tillräcklig garanti för att bestämmelserna om

tullnedsättning icke åberopas i bagatellartade fall.

Yttrandena

Sveriges grossistförbund säger sig utgå från att den föreslagna bestämmelsen

äger tillämpning icke blott på varuparti där alla enheter är likvärdigt

skadade eller för skämda utan jämväl på partier där endast vissa enheter

är delvis eller helt skadade eller förskämda. Den sortering som numera

måste företagas exempelvis beträffande frukt och som avser att utsortera

icke användbar frukt kan därmed bli överflödig. Förbundet anser det

därför tillfredsställande att den nya bestämmelsen ger möjlighet till nedsättning

av tullen med ett belopp som svarar mot hela partiets genomsnittliga

värdeminskning genom förskämningen. Det är vidare sannolikt att

styrkandet av skadas eller förskämnings omfång kan avgöras även på annat

sätt än som exemplifieras i betänkandet. Denna fråga bör bli föremål

för utredning i samband med berörda branscher.

Departementschefen

Kommitténs förslag till bestämmelser om tullnedsättning för skadade varor

innebär dels avskaffande av den nuvarande bestämmelsen om försäljning

på offentlig auktion såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande

tullnedsättning, dels utvidgning av förmånen till att avse icke blott varor

som lidit skada genom tillfällighet utan även varor som lidit skada genom

förskämning eller dylikt. I förstnämnda hänseende finner jag icke anledning

till erinran mot förslaget. Däremot ställer jag mig tveksam till att tull
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

nedsättning skulle medgivas på grund av sådan skada som beror på en med

varans beskaffenhet sammanhängande naturlig process. Även om det från

principiell synpunkt icke skulle vara något att invända mot en tullreduktion

jämväl i sådana fall, måste det enligt min uppfattning ställa sig svårt

att i praktiken tillämpa kommitténs förslag på varor av åsyftat slag. En

gränsdragning mellan försämring av kvaliteten och skada i egentlig bemärkelse

torde vara mycket vansklig. Framhållas må vidare att tullnedsättningen

endast skulle avse sådan skada som uppkommit under transporten

eller efter ankomsten till införselorten men innan varan anmälts till förtullning.

Att avgöra i vilken utsträckning en förskämning av t. ex. ett

fruktparti skett före eller efter varans avsändande från skeppningsplatsen

torde ställa sig svårt. Jag är därför icke beredd att tillstyrka den av kommittén

föreslagna utvidgningen av här ifrågavarande förmån.

I departementsförslaget har nuvarande bemyndigande för Kungl. Maj :t

att förordna om nedsättning av tullen för haverigods och sjöfynd — med

stöd varav i tullstadgan föreskrivits att nedsättning må ske på sätt är stadgat

om gods som under transport genom tillfällighet lidit skada — ersatts

med en direkt föreskrift om att här ifrågavarande regler skall tillämpas

även vid förtullning av haverigods och sjöfynd.

8. Särskild tullfrihet

Reglerna för s. k. särskild tullfrihet, vilka för närvarande är upptagna

i 5 § tulltaxeförordningen, återfinnes under 8 § i departementsförslaget.

Denna paragraf behandlas i det följande med hänsyn till bestämmelsernas

skiftande innebörd punkt för punkt.

Punkterna 1 och 2 (varor för främmande beskickningar

och konsulat m.fl.)

Dessa punkter gäller de i nuvarande 5 § a), b) och c) avsedda tullfrihetsförmåner.

Det gäller här — vid sidan av tullfrihet för varor som införes för

konungahusets räkning — förmåner som enligt internationell sedvänja tillkommer

främmande makters diplomatiska och konsulära representanter.

Kommitténs förslag har icke avsett någon ändring i sak av nuvarande bestämmelser,

men i enlighet med de allmänna principerna för revisionsarbetet

har en viss förenkling vidtagits bl. a. genom att två punkter i den nuvarande

förordningen sammanslagits. Förslaget ger icke anledning till erinran

från min sida.

Punkten 3 (varor för internationella organisationer)

Enligt internationella överenskommelser, som biträtts av Sverige, har

Förenta Nationerna och vissa andra internationella organisationer samt till

dessa knutna personer tillerkänts immunitet och privilegier av viss omfattning.

Genom lagen den 10 juli 1947 om särskilda förmåner för vissa interna
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

63

tionella organisationer har dessa förmåner lagfästs för Sveriges vidkommande.

Förmånerna i fråga innefattar bland annat tullfrihet av i huvudsak samma

karaktär som för diplomatiska tjänstemän. Kommittén har av praktiska

skäl funnit lämpligt att i tulltaxeförordningen upptaga ifrågavarande förmån

som ett särskilt medgivande, motsvarande vad som gäller för diplomatiska

och konsulära tjänstemän. Jag biträder kommitténs förslag.

Punkten 4 (varor medförda av resande)

Tulltaxekommittén

Kommitténs förslag till denna punkt avser att genom ett allmänt hållet

stadgande i tulltaxeförordningen lägga grunden för den tullfrihet som bör

tillkomma resande med avseende å av dem införda artiklar. Kungl. Maj :t

skulle därefter utfärda detaljbestämmelser i huvudsak motsvarande vad som

gäller enligt momenten d) och e) av nuvarande 5 § jämte därtill anknutna

tillämpningsföreskrifter.

Kommittén har övervägt sådan inskränkning i den för cyklar, kameror,

skrivmaskiner och dylika varor av »kapitalvarukaraktär» medgivna tullfriheten

att denna förmån skulle få åtnjutas endast av person som icke är bosatt

i Sverige. Kommittén framhåller dock att önskvärdheten ur principiell

och i viss mån näringspolitisk synpunkt av en dylik anordning får vägas mot

de olägenheter med avseende å resandetrafikens smidiga förlopp som kan

vara förenade med densamma.

Kommittén har vidare ansett det böra övervägas huruvida tillräckliga skäl

föreligger att bibehålla nuvarande bestämmelse om att cykel med hjälpmotor

må åtnjuta tullfrihet allenast under förutsättning att fordonet är gammalt

och brukat.

I fråga om för återutförsel avsedda resesouvenirer gäller enligt internationella

överenskommelser tullfrihet intill ett sammanlagt värde av högst 2 700

kronor för resande hemmahörande i utomeuropeiskt land och högst 600

kronor för resande hemmahörande i europeiskt land. Enligt kommitténs

uppfattning finns för vårt lands vidkommande knappast tillräckliga skäl att

upprätthålla någon skillnad mellan nämnda kategorier av resande, utan kommittén

anser lämpligt att båda kategorierna medgives tullfrihet för ifrågavarande

resesouvenirer exempelvis intill ett till 3 000 kronor avrundat belopp.

Yttrandena

Generaltullstijrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde uteslutas

icke blott varor som införes i handelssyfte utan även varor som införes

för yrkesmässig förbrukning. Emellertid anser styrelsen det tillfyllest

att dylika inskränkningar regleras genom tillämpningsföreskrifterna, varför

styrelsen endast föreslår alt orden »annorledes än i handelssyfte» utgår ur

förevarandc moment.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Vad angår den av kommittén ifrågasatta begränsningen av tullfriheten för

vissa artiklar till personer, som icke är bosatta i Sverige, uttalar styrelsen

bl. a. följande.

Den smidiga behandling av resande som numera genomförts förutsätter

att sedvanlig reseutrustning är tullfri. I praktiken torde bär i riket bosatta

personer sedan lång tid tillbaka åtnjutit sådan tullfrihet, före 1952 dock

endast för begagnade artiklar. Den jämsides gällande tullfriheten för varor

till ett värde av högst 275 kronor skulle i många fall ej förslå för att göra

ens begagnade kameror, skrivmaskiner etc. tullfria. Möjlighet att i uppenbara

fall av missbruk vägra tullfrihet föreligger genom stadgandet, att tullfriheten

avser »förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan».

Styrelsen förordar således, att orden »såvitt angår person, som icke är

bosatt i Sverige» utgår ur 1 mom. andra stycket.

Beträffande frågan huruvida tullfriheten för av resande införd cykel med

hjälpmotor skall begränsas till gammal och brukad sådan cykel eller icke

anför styrelsen följande.

I sak föreligger icke anledning att i tullhänseende behandla cykel med

hjälpmotor annorlunda än andra motorfordon. För motorfordon har kommittén

ifrågasatt mycket liberala bestämmelser för medgivande av temporär

tullfrihet, innebärande att deposition av eller annan garanti för belöpande

tull icke skulle erfordras. En förutsättning för så liberala föreskrifter

är, att särskild kontroll utövas över att fordon, som varaktigt kvarbliva här

i riket, vederbörligen förtullas. Sådan kontroll utövas nu i samband med inregistreringen

här i riket. Då emellertid cyklar med hjälpmotor ej äro registreringspliktiga

i Sverige, kan motsvarande kontroll ej anordnas i fråga om

dylika. Å andra sidan synes det önskvärt att cyklar med hjälpmotor i tullhänseende

icke behandlas ofördelaktigare än andra och värdefullare transportmedel.

Den enda praktiska lösningen synes då vara att gå ett steg längre

och lämna definitiv tullfrihet för dylika cyklar. Möjlighet synes emellertid

böra föreligga att i fall av uppenbart missbruk vägra tullfrihet för cykel

med hjälpmotor — även för det fall att den införes av en utlänning. Viss

möjlighet erhålles genom den ifrågavarande inskränkningen av tullfriheten

till att omfatta endast »gammalt och brukat» fordon. Styrelsen vill således

för sin del förorda att berörda inskränkning bibehålies.

Vad beträffar kommitténs förslag till utvidgad tullfrihet för resesouvenirer,

avsedda att återutföras, innebärande att envar resande hemmahörande

i främmande land skulle få tullfrihet för dylika varor till ett värde av högst

il 000 kronor, anför styrelsen följande.

Styrelsen hyser för sin del farhågor för konsekvenserna av en så liberal

tullfrihetsregel, särskilt med hänsyn till den stora resandefrekvensen mellan

Sverige och våra närmaste grannländer. Begreppet souvenirer innefattar

i vidsträckt bemärkelse prydnadsartiklar och personliga artiklar av alla slag,

därav många artiklar som äro belagda jämväl med särskild skatt. Vid tullfrihet,

varom nu är fråga, föreligger icke möjlighet att hålla kontroll över att

återutförsel verkligen sker. Styrelsen vill för sin del således ifrågasätta, om

icke de ovannämnda av innevarande års riksdag antagna bestämmelserna,

vilka utgöra internationell standard, borde bibehållas tills vidare.

Vidare framhåller styrelsen att den tullfrihet som nu medgives för varor

till ett värde understigande vissa angivna belopp endast avser varor vilkas

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 08 år 1900

värde helt faller inom angiven värdegräns. Kommittén har i sitt förslag till

tillämpningsföreskrifter icke medtagit motsvarande begränsning, varför således

»partiell* tullfrihet i förekommande fall skulle åtnjutas beträffande

värdefullare föremål. Ett genomförande av detta förslag skulle ge tullfriheten

en helt annan innebörd än den ursprungligen åsyftade. Relativt värdefulla

artiklar skulle kunna bli helt tullfria — och i förekommande fall även

befriade från annan indirekt skatt — genom att flera personer gemensamt

införde desamma. Styrelsen förordar att tullfriheten alltjämt begränsas till

föremål, vars värde helt faller inom angivna värdegränser.

I detta sammanhang har styrelsen även berört den import av livsmedel

som ägt rum med utnyttjande av den till här ifrågavarande tullfrihetsförmåner

anknutna rätten för resande till avgiftsfri införsel av vissa livsmedel.

Vad styrelsen därvid anfört baserar sig på då gällande regler, enligt vilka

såsom villkor för tull- och avgiftsfriheten gällde, att resan uppenbarligen

icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt införa varor. Efter att ha berört

de praktiska svårigheter som varit förenade med tillämpning av detta

villkor och konstaterat att tulltaxekommittén icke behandlat frågan på annat

sätt än att kommittén i sitt utkast till tillämpningsföreskrifter gjort en

mindre jämkning i lydelsen av förenämnda villkor diskuterar styrelsen olika

möjligheter att ändra ifrågavarande regler. En möjlighet skulle vara att

föreskriva bestämda maximikvantiteter, en annan att såsom villkor för tulloch

avgiftsbefrielse stadga att varornas mängd och beskaffenhet kännetecknar

dem såsom avsedda för sedvanligt icke yrkesmässigt bruk. Något direki

förslag i ämnet framlägges emellertid icke.

Frågan om resandes införsel av livsmedel beröres även av statens jordbruksnämnd.

Nämnden anser det angeläget att möjligheter skapas att förhindra

missbruk av bestämmelsen om avgiftsfri införsel. Enligt nämndens

mening skulle den enklaste lösningen vara att föreskriva en bestämd maximilcvantitet.

— Sveriges lantbruks förbund har anfört liknande synpunkter. —

Även Sveriges köpmannaförbund, Sveriges speceri- & lanthandlareförbund,

Sveriges industriförbund och landsfiskalen i Torsby distrikt bär berört frågan

om resandes införsel av livsmedel.

Svenska turisttrafikförbundet anser att de av kommittén föreslagna bestämmelserna

måste betraktas som ytterligare lättnader ur turisttrafikens

synpunkt och tillstyrker därför förslaget.

Sjöfartsstyrelsen framhåller att de speciella förhållanden, under vilka sjöfolket

lever och arbetar, medför att för dem en resa icke på samma sätt som

för resande i allmänhet utgör en isolerad företeelse utan oftast endast är ett

led i deras normala yrkesutövning. Med hänsyn härtill finner styrelsen det

skäligt att begränsningen i fråga om tullfrihet för gångkläder in. m. till vad

som icke prövas överstiga behovet under resan slopas för sjöfolkets del. Vidare

anser sjöfartsstyrelsen att även sjöfolket bör komma i åtnjutande av

tullfrihet intill ett sammanlagt värde av 275 kronor för varor, avsedda för

sjömannens eller hans familjs personliga behov eller till gåva till närstående

person för dennes personliga bruk.

5 llihang titt riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

Kommitténs förslag att reglera hithörande frågor genom ett allmänt hållet

stadgande i tulltaxeförordningen och mera detaljerade regler i tillämpningsföreskrifterna

har icke föranlett någon erinran från remissinstansernas

sida. Någon anmärkning mot kommitténs utformning av den generella

bestämmelsen i förordningen har icke heller framkommit, med undantag för

generaltullstyrelsens förslag att till tillämpningsföreskrifterna överföra villkoret

att importen skall ske annorledcs än i handelssyfte. Jag anser mig

emellertid höra i stort sett följa kommitténs förslag till förordningens lydelse

i denna punkt.

Vad därefter beträffar utformningen av tillämpningsföreskrifterna har

dessa tilldragit sig störst intresse med hänsyn till resandes import av livsmedel.

Denna fråga har emellertid efter remissbehandlingen kommit i ett

annat läge genom en ändring som vidtagits i de nuvarande bestämmelserna.

Det tidigare för tullfrihet gällande villkoret, att resan uppenbarligen icke

företagits i syfte att tullfritt införa varorna, har nämligen år 1958 ersatts

med villkoret att varornas mängd och beskaffenhet icke giver anledning antaga

att de införes i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. Någon

anledning att i sak vidtaga någon ändring i det sålunda gällande villkoret

torde icke föreligga.

I fråga om tillämpningen i övrigt av bestämmelserna kan jag i huvudsak

ansluta mig till generaltullstyrelsens uttalanden.

I anledning av vad sjöfartsstyrelsen anfört vill jag framhålla att det i

\issa

gällande reglerna jämväl på personer anställda ombord å fartyg. Frågan i

vad mån ett sådant likställande av dessa kategorier lämpligen kan ske torde

tå tagas i övervägande vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna.

Punkten 5 (verktyg m. m. för yrkesutövare)

'' Denna punkt motsvarar 5 § f) i nuvarande tulltaxeförordning. Kommitténs

förslag innebär en i huvudsak formell jämkning av gällande bestämmelser.

Föi slaget ger icke anledning till någon erinran från min sida.

Punkten 6 (förnödenheter å transportmedel)

Tulltaxekommittén

Punkten 6 motsvarar 5 § g) och h) i nuvarande tulltaxeförordning, sistnämnda

moment dock endast i vad det avser förnödenheter. I kommitténs

förslag har tullfriheten utsträckts till att gälla förnödenheter för alla slag av

transportmedel, under det att förmånen, utom såvitt angår bensin, enligt

nuvarande regler endast avser förnödenheter till fartyg eller luftfartyg. Kommitténs

formulering innebär vidare en uppmjukning av det nuvarande villkoret,

att förnödenheterna skall kvarbliva å transportmedlet; ändringen avser

att möjliggöra tillfälligt bortförande utan att tull behöver erläggas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

I kommitténs betänkande har framhållits att nuvarande 5 § h) tulltaxeförordningen

även omfattar fartygsinventarier och att generaltullstyrelsen föreslagit

att tullfriheten skulle utvidgas till att omfatta jämväl luftfartygsinventarier.

Kommittén har icke i och för sig haft någon erinran mot detta förslag

men förordat att det åsyftade resultatet skall åstadkommas på annat

sätt, nämligen genom införande av Aussa anmärkningar rörande behandlingen

av inventarier av ifrågavarande slag i kap. 88 och 89 i tulltaxan.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen anser att den åsyftade innebörden av bestämmelsen

bäst klargöres genom att tullfriheten för varorna uttryckligen angives gälla

endast så länge de tillhör transportmedlet.

Departementschefen

Enligt min mening ligger det i sakens natur att här ifrågavarande tullfrihetsmedgivande

gäller endast så länge varorna tillhör transportmedlet, och

jag finner det icke nödvändigt att i författningstexten särskilt angiva detta.

Jag anser mig sålunda kunna godtaga den formulering som använts i kommitténs

förslag.

I detta sammanhang må nämnas att kommitténs förslag till reglering av

vissa hithörande frågor genom införande av särskilda anmärkningar i tulltaxan

redan genomförts i samband med den år 1958 verkställda revisionen

av taxan.

Punkten 7 (proviant å transportmedel)

Tulltaxekommittén

Kommittén har föreslagit en mera allmän formulering än den som användes

i 5 § k) nuvarande tulltaxeförordning. Förslaget innebär att tullfrihet

skulle, i den mån Konungen därom förordnar, åtnjutas för proviant, medförd

å och avsedd för besättning eller passagerare å transportmedel, som inkommer

i trafik. I tillämpningsföreskrifterna skulle i stort sett upptagas de

detaljbestämmelser som nu förekommer i själva förordningen. Kommittén

anser dock icke tillräckliga skäl föreligga alt bibehålla det undantag från

tullfriheten som nu beträffande restaurangvagnar göres för konserver samt

dryckes- och tobaksvaror, i \ad undantaget avser konserver och andra dryckesvaror

än rusdrycker.

Yttrandena

Sveriges redareförening anser att den i kommitténs förslag förekommande

inskränkningen »i den mån Konungen därom förordnar» bör utgå ur författningstexten;

som skäl härför anföres att det icke bör ifrågakomma att med

stöd av de nya bestämmelserna göra någon ändring i hittills tillämpad praxis

beträffande tullfrihet för här avsedd proviant.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Departementschefen

I anledning av vad Sveriges redareförening anfört vill jag framhålla, att

den angivna inskränkningen icke åsyftar någon begränsning av förmånerna

utan endast har det praktiska syftet att möjliggöra en mera rationell utformning

av bestämmelserna, i det att själva förordningens text icke behöver

belastas med några detaljbestämmelser; jag finner icke anledning frångå

kommitténs förslag på denna punkt.

Punkten 8 (livsförnödenheter för djur under transport)

Denna punkt motsvarar 5 § v) i gällande tulltaxeförordning; i enlighet

med tulltaxekommitténs förslag har bestämmelserna överförts med allenast

en mindre jämkning, innebärande möjlighet till en mera fri tolkning av begreppet

bestämmelseort än vad nu är fallet.

Punkten 9 (ventilationstrummor och garneringsmateriel)

I enlighet med vad som tidigare anförts i avsnittet rörande behandlingen

av emballage har här införts en mot nuvarande regler (5 § q) svarande bestämmelse

om tullfrihet för ventilationstrummor för lastrum och s. k. garneringsmateriel

till skydd för gods under transport.

Punkten 10 (inventarier från förolyckat fartyg m. m.)

Tulltaxekommittén

Kommittén har i sitt förslag (8 § 9 mom.) genom en viss jämkning av den

nu i 5 § h) använda formuleringen velat ge uttryck åt att här avsedd tullfrihet

endast bör gälla gods som införes till vårt land i samband med bärgningen.

Vidare föreslår kommittén en saklig ändring såtillvida att enligt

kommitténs förslag icke blott inventarier utan även annan till last icke hänförlig

materiel skulle komma i åtnjutande av tullfrihet. Förslaget innebär

dessutom att tullfriheten, som nu endast avser inventarier till fartyg, utsträckes

till att omfatta även inventarier m. m. från förolyckat luftfartyg.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen berör den ändring av formuleringen, varmed kommittén

velat klargöra att utomlands bärgat gods, som på kommersiell väg

försålts till Sverige, icke skall komma i åtnjutande av här ifrågavarande tullfrihet.

Detta anser styrelsen fullt klart framgå även av den nuvarande texten,

enär sålunda försålt gods ej kan anses tillhöra det förolyckade fartyget

längre. I praxis har författningsrummet också fått sådan tolkning. Kommitténs

förslag kan eventuellt föranleda tvekan huruvida utomlands bärgat

gods, som återföres till den svenske ägaren med t. ex. annat honom tillhörigt

fartyg, må lämnas tullfritt enligt ifrågavarande bestämmelse. I sådant fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

synes emellertid enligt styrelsens uppfattning övervägande skäl tala för tullfrihet.

Då den gällande formuleringen av bestämmelsen lett till en lämplig

praxis på området, anser styrelsen det ur praktisk synpunkt vara fördelaktigt

alt i här berörda avseende icke vidtaga någon ändring av den nuvarande

texten.

Departementschefen

Kommitténs förslag biträdes av mig med en mindre jämkning i enlighet

med generaltullstyrelsens yttrande.

Punkten 11 (liktransporter)

Punkten har i enlighet med tulltaxekommitténs förslag (8 § 10 mom.)

oförändrad överförts från 5 § x) i nuvarande förordning.

Punkten 12 (flyttsaker och hemgift)

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller två olika moment för varor, som

införes i samband med inflyttning till riket, det ena (5 § 1) avseende varor,

som erhållits såsom hemgift eller bröllopsgåva i anledning av giftermål med

här i riket bosatt person, det andra (5 § in) avseende flyttsaker i allmänhet.

Tillämpningsområdet för de båda momenten är något olika, i det att tullfriheten

för hemgift och bröllopsgåva är begränsad till »färdiga hushållseller

klädespersedlar», under det att tullfriheten för flyttsaker i allmänhet

avser »husgeråds- eller andra lösörepersedlar». Vissa olikheter föreligger

även med avseende å kravet på den inflyttande personens hemvist eller vistelse

utomlands. Slutligen gäller beträffande flyttsaker i allmänhet såsom

villkor att de är gamla och brukade, under det att dylik begränsning självfallet

icke är föreskriven beträffande hemgift och bröllopsgåva.

Tulltaxekom mittén

Kommittén föreslår (8 § 11 mom.) att tullfriheten i samband med inflyttning

från utlandet behandlas i ett sammanhang och att därvid i själva

tulltaxeförordningen endast intages ett allmänt hållet stadgande om tullfrihet

för varor, som annorledes än i handelssyfte införes av dem som inflyttar,

under det att detaljbestämmelserna i överensstämmelse med av

kommittén eljest använda principer överflyttas till tillämpningsföreskrifterna.

I fråga om detaljbestämmelserna anför kommittén bl. a. följande.

Generallullslyrelsen har föreslagit vissa utvidgningar av tullfrihetsmedgivandet

enligt båda de nuvarande momenten, dels genom att tullfriheten

för flyttsaker i allmänhet skulle omfatta även hemberedda livsmedel, dels

genom att tullfriheten för varor som införes i anledning av giftermål skulle

utsträckas till att avse »färdiga husgeråds-, heminrednings- eller klädespersedlar»

samt gälla oavsett på vilket sätt artiklarna förvärvats (alltså icke endast

om de utgör hemgift eller bröllopsgåva). Kommittén biträder styrelsens

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

förslag i vad avser flyttsaker i allmänhet. Vad angår varor som införes med

anledning av giftermål kan ifrågasättas, huruvida man icke skulle kunna ta

steget fullt ut och låta de för flyttsaker i allmänhet gällande, något liberalare

reglerna angående bl. a. omfattningen av tullfrihetsmedgivandet gälla

även här. Tvekan kan dock råda i detta hänseende på grund av risken för

missbruk. Kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har därför på

denna punkt givits en alternativ utformning. Enligt kommitténs uppfattning

bör hinder icke möta att ge uttrycket »husgeråds- och lösörepersedlar»

sådan tolkning, att däri kan inbegripas även smärre kvantiteter av varor som

lakans- och handduksväv, vilka ej sällan ingår bland de artiklar som medföres

vid inflyttning i anledning av giftermål.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen ifrågasätter huruvida icke från tullfriheten borde

uteslutas ej blott varor, som införes i handelssvfte, utan jämväl varor, som

införes för yrkesmässig förbrukning; inskränkningarna synes emellertid

böra överföras till tillämpningsföreskrifterna. Vad beträffar frågan huruvida

person, som flyttar till Sverige på grund av giftermål, skall åtnjuta tullfrihet

för varor av alla slag eller blott för husgeråds-, heminrednings- och klädespersedlar

förordar styrelsen det senare alternativet, då detta synes bäst svara

mot det praktiska behovet. Det liberalare alternativet synes kunna inbjuda

till missbruk, exempelvis med avseende å bilar. Väljes det snävare alternativet

kan ifrågasättas, om icke i författningstexten klart borde utsägas, att

även material för tillverkning av nämnda slag av persedlar må införas tullfritt.

Departementschefen

I fråga om grundbestämmelsen i tulltaxeförordningen biträder jag i stort

sett kommitténs förslag.

Vad beträffar tillämpningen av den sålunda föreslagna bestämmelsen synes

mig försiktigheten bjuda att åtminstone tills vidare följa den av generaltullstyrelsen

förordade något restriktivare linjen.

Punkten 13 (arv, testamentsförvärv och gåvor)

Enligt gällande bestämmelser åtnjutes i vissa speciella fall tullfrihet för

gåvor, men i övrigt föreligger inga bestämmelser om tullfrihet för benefika

förvärv. Hos tulltaxekommittén föreslog generaltullslyrelsen utsträckning i

vissa hänseenden av tullfriheten för gåvor samt, under hänvisning bl. a. till

bestämmelser i andra länder, införande av tullfrihet för arvegods.

Tulltaxekommittén

Kommittén finner att tullfrihet i många fall kan vara befogad när det

gäller varor av här ifrågavarande karaktär och föreslår att i tulltaxeförordningen

intages en generellt hållen bestämmelse (8 § 12 mom.) som ger

Kungl. Maj :t möjlighet att närmare reglera hithörande frågor i tillämpnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

71

föreskrifterna; kommittén liar därvid gjort undantag för tobaksvaror, cigarrettpapper

och rusdrycker.

I sitt utkast till tillämpningsföreskrifter har kommittén upptagit åtskilliga

fall i vilka tullfrihet enligt denna bestämmelse ansetts böra ifrågakomma.

Tullfrihet skulle sålunda medgivas för liusgeråds- och andra lösörepersedlar

vilka erhållits i arv. Kommittén anser det icke påkallat att föreskriva

att varorna skall vara gamla och brukade; att detta i regel är förhållandet

ligger i sakens natur, men om undantagsvis såsom arv erhålles obegagnade

artiklar bör dessa icke på grund därav vara uteslutna från tullfriheten. Kommittén

finner av praktiska skäl lämpligt att med arv likställa vad som av

arvsberättigad erhållits genom testamente.

Vidare skulle tullfrihet medgivas för utmärkelsetecken och hedersgåvor

in. in. i enlighet med en av generaltullstyrelsen föreslagen formulering, innebärande

viss utvidgning av den tullfrihet som för närvarande gäller (5 §

t) för av främmande statsmyndigheter förlänade ordenstecken och dylikt

ävensom utställningsmedaljer och tävlingspris.

Tullfrihet skulle även medgivas för gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt,

ett medgivande som saknar motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna.

Nuvarande stadgande om tullfrihet för gåvor till sjömän (5 § n) skulle

bibehållas i sak oförändrat, men utan nu gällande reciprocitetskrav.

Tullfrihet skulle vidare medgivas för gåvor till vetenskapliga institutioner.

Denna tullfrihet täcker delvis ett område, som är föremål för en i

UNESCO :s regi ingången konvention, men man har beträffande gåvor här

i landet enligt tidigare särskilda bestämmelser sträckt sig längre än vad

fallet är i UNESCO-konventionen, och kommitténs förslag innebär en ytterligare

utvidgning av ifrågavarande förmån. Kommittén anser det lämpligast

alt ett sådant, främst ur intern synpunkt motiverat stadgande upptages i

samband med reglerna för andra gåvor, under det att de bestämmelser, som

mera direkt tar sikte på genomförande av UNESCO-konventionen, behandlas

i en punkt för sig (punkten 15).

I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har slutligen upptagits

eu helt ny bestämmelse om tullfrihet för gåvor till enskilda. Kommittén

finner en begränsning till försändelser med ett värde av högst 100 kronor

vara en i avvaktan på närmare erfarenheter lämplig anordning.

I detta sammanhang berör kommittén även frågan om tullfrihet för gåvor

till Rädda barnens riksförbund (förutvarande Föreningen Rädda barnen).

Kommittén erinrar om att tullfrihet för sådana gåvor brukat medgivas av

riksdagen för två år i sänder och meddelats i skrivelse till generaltullstyrelsen.

Då medgivandet endast tillkommer viss organisation och i varje fall under

normala förhållanden kommer i tillämpning i elt begränsat antal fall, ifrågasätter

kommittén huruvida icke tullfriheten liksom hittills lämpligen bör

stadgas i särskild skrivelse. 1 fortsättningen skulle denna emellertid kunna

utfärdas av Kungl. Maj :t utan riksdagens beslut i varje särskilt fall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

I anslutning härtill må erinras om att innevarande riksdag, på förslag

av bevillningsutskottet, törlängt tullfriheten för Rädda barnens riksförbund

tills vidare (Prop. 1960: 4, BevU 4, Rskr 70). Utskottet förutsatte i sitt betänkande

att frågan skulle omprövas, därest generella regler om tullfrihet

infördes för gåvor till ideella organisationer.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen anser särskild anledning icke föreligga att i detta

sammanhang påpeka att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror och

rusdrycker. Motsvarande stadgande finnes icke i exempelvis punkterna 11

och 13 i kommitténs förslag. Med hänsyn till att bestämmelserna om gåvor

är avsedda att kunna komma i tillämpning även på varor, inköpta i utlandet

för skänkta medel, ifrågasätter styrelsen om icke ordalydelsen borde jämkas

till: »varor som inkomma från utlandet» i stället för »varor som erhållas

från utlandet».

I fråga om gåvor till enskild person framhåller styrelsen att tullfrihet bör

åtnjutas även för försändelser av högre värde än 100 kronor, om mottagarna

är flera och gåvan till var och en har högst 100 kronors värde; det förutsättes

att i gåvans värde inräknas jämväl till äventyrs tullfria artiklar. Med

åberopande tillika av vissa närmast redaktionella synpunkter föreslår styrelsen

att bestämmelsen om tullfrihet för ifrågavarande artiklar erhåller

följande lydelse:

enstaka gåvoföjsändelser till enskild person under förutsättning, att gåvans

värde uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för

mottagarens eller hans familjs personliga behov; skolande vid beräkningen

av värdet i tillämpliga delar gälla vad i tillämpningsföreskrifterna till 8 §

4 mom. tulltaxeförordningen stadgas.

Vad angår den i betänkandet omnämnda tullfriheten för Rädda barnens

riksförbund anser styrelsen att ur rent praktisk synpunkt skäl kan anföras

lör att denna behandlas i tillämpningsföreskrifterna.

Statens jordbruksnämnd anser att den av tulltaxekommittén föreslagna

allmänna bestämmelsen om tullfrihet för gåvosändningar i princip torde

kunna göras tillämplig även på varor tillhörande jordbruksregleringen under

förutsättning av viss maximering av kvantiteten. — Sveriges lantbruksförbund

uttalar däremot att tullfriheten i princip icke bör gälla livsmedel

men säger sig med visst förbehåll kunna acceptera tullfrihet under samma

förutsättning som jordbruksnämnden.

Statens medicinska forskningsråd, kanslern för rikets universitet, atomkommittén

och statens naturvetenskapliga forskningsråd tillstyrker kommitténs

förslag i vad avser gåvor till vetenskapliga institutioner.

Rädda barnens riksförbund anser att eu bestämmelse om tullfrihet för

gåvor till förbundet helst borde införas i själva tulltaxeförordningen men

anser det icke vara någon större olägenhet om frågan löses på sätt kommittén

föreslår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

73

Departementschefen

Kommitténs förslag att i tulltaxan införa en allmän bestämmelse för reglering

av frågan om tullfrihet för benefika förvärv finner jag ändamålsenligt.

Härvid bör testamentariska förvärv helt likställas med arv. Vad beträtfar

bestämmelsens utformning delar jag general tullstyrelsens uppfattning att

det icke är erforderligt att i detta sammanhang göra någon reservation för

tobaksvaror, cigarrettpapper och rusdrycker; i vad mån tullfrihet kan få åtnjutas

för varor av ifrågavarande slag regleras för närvarande av de särskilda

föreskrifter som behandlar rätten till införsel av dylika varuslag. Det

synes också lämpligt att såsom generaltullstyrelsen ifrågasatt ge bestämmelsen

sådan formulering att det står klart att tullfrihet jämväl skall kunna

ifrågakomma beträffande varor som inköpts för från utlandet skänkta

medel.

I fråga om tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen om gåvor till

privatpersoner kan jag ansluta mig till vad general tullstyrelsen anfört.

Frågan om begränsning av de kvantiteter livsmedel som skall tillåtas införda

avgiftsfritt med stöd av förevarande bestämmelse regleras i författningarna

rörande införseln av sagda varor.

I fråga om tullfriheten för gåvor till Rädda barnens riksförbund ansluter

jag mig till vad tulltaxekommittén anfört därom, att frågan om tullfrihet

i fortsättningen skall kunna avgöras av Kungl. Maj :t utan att riksdagens

beslut i det särskilda fallet erfordras.

Punkten 14 (varuprov m. m.)

Varuprov kommer för närvarande i åtnjutande av särskild tullfrihet enligt

5 § o) tulltaxeförordningen, därest de saknar eller har allenast obetydligt

handelsvärde; för varuprov som icke uppfyller detta villkor kan enligt 8 §

1 mom. a) samma förordning medgivas temporär tullfrihet, d. v. s. tullfrihet

under villkor att varorna återutföres. Bestämmelserna avser nänmast

varuprov, som tjänar till att demonstrera (presumtiva) importvarors beskaffenhet

eller arbetssätt, men de torde i praktiken tillämpas även på varuprov,

avsedda att tjäna till ledning för här bedriven varutillverkning.

Mönster är enligt gällande bestämmelser likställda med varuprov; med

mönster avses därvid sådana avbildningar av en vara som skall ersätta prov

å densamma.

Beträffande modeller finns icke någon annan särskild föreskrift än att

temporär tullfrihet enligt 8 § 1 mom. a) tulltaxeförordningen medgives för

varor avsedda att tjäna som bl. a. modeller vid tillverkning av exportvara.

Formellt skulle således varken särskild eller temporär tullfrihet kunna ifrågakomma

för andra modeller, men i praktiken torde temporär tullfrihet i

viss utsträckning ha medgivits genom eu vidsträckt tolkning av uttrycket

»varuprov och mönster».

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majrts proposition nr 98 år 1960

Tulltaxekommittén

I fråga om varuprov och mönster finner kommittén nuvarande praxis naturlig

och ifrågasätter icke någon ändring. Beträffande modeller anför kommittén

i huvudsak följande.

I fråga om modeller som tjänar till att demonstrera importvarors beskaffenhet

eller arbetssätt torde icke finnas anledning till strängare behandling

än som tillämpas för varuprov. Enligt kommitténs uppfattning bör man, oavsett

om modellerna kan anses äga handelsvärde eller ej — något som ju kan

vara synnerligen vanskligt att avgöra — kunna medgiva särskild tullfrihet,

när ändamålet tydligt framgår av material eller utförande. Därest detta icke

är fallet bör temporär tullfrihet medgivas.

När fråga är om modeller till ledning vid inhemsk varutillverkning får saken

anses vara mera tveksam, i synnerhet om det gäller produktion för hemmamarknaden

och betalning erlägges för modellerna. Detta är vanligt bl. a.

inom modebranschen, där införsel sker av exempelvis modeller till klänningar,

utförda av simpel vävnad eller t. o. in. papper. Modellkostnaderna utgör

i dessa såväl som andra fall otvivelaktigt en del av varans manufaktureringskostnader,

och en inhemsk producent som själv utarbetar modeller

kan med visst fog göra anspråk på samma tullskydd för dessa som för andra

manufaktureringskostnader. Betraktar man saken på detta sätt finnes uppenbarligen

icke skäl för vare sig särskild eller temporär tullfrihet. Tydligt

är å andra sidan att priset för modellerna väsentligen innefattar »ideella»

värden och att förhållandet därför närmar sig vad som gäller beträffande

ritningar eller beskrivningar för vilka ju någon tull icke erlägges. Kommittén

har funnit skyddssynpunkten åtminstone för vårt lands vidkommande

ha mera teoretisk än praktisk betydelse och har därför ansett övervägande

skäl tala för en liberal inställning till hithörande spörsmål. Enligt kommitténs

uppfattning bör därför modeller för nu ifrågavarande ändamål kunna

behandlas på samma sätt som ovan angivits beträffande modeller för demonstration

av importvaror, d. v. s. särskild tullfrihet bör medgivas om artiklarnas

egenskap av modeller tydligt framgår av material eller utförande

och temporär tullfrihet om detta icke skulle vara fallet.

Kommittén har i sitt förslag utformat såväl här ifrågavarande bestämmelse

om särskild tullfrihet (8 § punkten 13 i kommitténs förslag) som

motsvarande stadgande om temporär tullfrihet (11 § 1 mom.) på grundval

av de tankegångar som bär utvecklats. Härvid har kommittén funnit lämpligt

alt utställningsföremål, vilka nu i fråga om temporär tullfrihet är likställda

med varuprov och mönster, även när det gäller särskild tullfrihet inbegripes

under samma regler.

I kommitténs förslag har vidare upptagits kinematografisk film utvisande

importvaras beskaffenhet eller användning. Beträffande viss sådan film föreligger

eu internationell överenskommelse om temporär tullfrihet, i enlighet

varmed bestämmelse härom nu är intagen i 8 § 1 mom. g) lulltaxeförordningen.

Kommittén har med beaktande av syftet med den svenska tullen

på kinematografisk film funnit hinder icke möta att medgiva tullfrihet

utan tidsbegränsning och utan nu gällande inskränkningar och villkor.

I nuvarande 5 § o) intagen bestämmelse om tullfrihet för kataloger, prislistor

och annat merkantilt tryck har icke medtagits i kommitténs förslag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960 75

eftersom dessa varuslag upptagits med tullfrihet i kommitténs förslag till

tulltaxa.

Yttrandena

Sveriges industriförbund framhåller att konfektionsindustri!! i viss utsträckning

inför färdiga modellplagg, där det varken av material eller utförande

framgår att de är avsedda att användas som modeller. Eftersom dylika

plagg tjänar samma ändamål som t. ex. ritningar för maskintillverkning,

vilka är tullfria, och då några skyddsintressen inte finns, bör enligt

förbundets mening tullfrihet medgivas även för färdiga plagg, vilka enligt

intyg skall användas endast som modeller.

Departementschefen

Kommitténs förslag går ganska långt då det gäller att medge tullfrihet för

varuprov och övriga i detta sammanhang aktuella artiklar. Frånsett den

av Sveriges industriförbund framställda anmärkningen, vilken avser en

ytterligare liberalisering av bestämmelserna, har någon anmärkning mot

kommitténs förslag icke framförts. Jag vill emellertid nämna att man i förslaget

till gemensamma nordiska bestämmelser intagit en restriktivare hållning.

Enligt detta förslag skall sålunda särskild tullfrihet, som avses i förevarande

8 §, medgivas endast för artiklar som saknar eller har blott obetydligt

värde. I fråga om artiklar med högre värde skall temporär tullfrihet,

som avses i 10 §, medgivas men endast för varor avsedda för upptagande

av beställningar eller för användning vid tillverkning av exportvaror. Enligt

min uppfattning har emellertid tulltaxekommittén förebragt bärande skäl

för den mera liberala inställning som präglar dess förslag. Tillräcklig anledning

att i detta sammanhang särskilt upptaga utställningsföremål synes dock

knappast föreligga. I den mån nämnda uttryck avser artiklar, som tjänar till

att utvisa varors beskaffenhet eller användning, torde de få anses inbegripna

under begreppet varuprov. I den mån däremot uttrycket avser artiklar, som

förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat kulturellt värde,

torde de alltid vara av sådan art att endast temporär tullfrihet kommer

i fråga. I enlighet härmed har utställningsföremål icke upptagits under

förevarande punkt i departementsförslaget.

Vad beträffar de av Sveriges industriförbund berörda modellplaggen vill

jag framhålla, att dylika plagg enligt kommitténs förslag skulle kunna komma

i åtnjutande av temporär tullfrihet enligt 10 §; enligt min åsikt får sådan

förmån anses Aara tillfyllest i dylika fall.

I överensstämmelse med den princip som tillämpats vid utarbetandet av

departementsförslaget har den omständigheten att vissa tryckalster, som

är upptagna under 5 § o) i gällande tulltaxeförordning, numera blivit tullfria

enligt tulltaxan icke ansetts böra föranleda att de uteslutes ur här ifrågavarande

bestämmelser; de återfinnes följaktligen i departementsförslaget

med vissa jämkningar av i huvudsak formell natur.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 15 (markutrustning för flygplatser m. m.)

Enligt bestämmelse i 5 § i) nuvarande tulltaxeförordning åtnjutes tullfrihet

för artiklar, som inkommer till lufttrafikföretag för att inom flygplatsområde

användas i samband med luftfart, därest artiklarna tydligen är avsedda

för nyttjande vid underhåll, reparation, avprovning eller betjäning av

luftfartyg, för expediering av passagerare och last eller för utbildning av

markpersonal och flygande personal, ävensom delar till sådana artiklar, allt

i den mån Konungen därom förordnar. Denna bestämmelse sammanhänger

med en rekommendation i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944

om internationell civil luftfart, och de åsyftade varuslagen har i tillämpningsföreskrifterna

angivits genom en uppräkning i huvudsaklig anslutning

till nämnda bilaga.

Tulltaxekommittén

Enligt kommitténs förslag, som avgavs innan de nuvarande bestämmelserna

i tulltaxeförordningen tillkommit, skulle i nämnda förordning intagas en

allmän bestämmelse (8 § punkten 14) om tullfrihet för markutrustning för

flygplatser, i den mån Konungen därom förordnar. I tillämpningsföreskrifterna

skulle enligt kommitténs uppfattning en precisering av de åsyftade

varuslagen kunna ske genom hänvisning till förutnämnda bilaga till luftfartskonventionen.

Yttrandena

Generaltullstyrelsen har icke haft något att anmärka mot kommitténs förslag

till utformning av tulltaxeförordningen på denna punkt men har ifrågasatt

lämpligheten av att i tillämpningsföreskrifterna precisera varuslagen allenast

genom hänvisning till konventionsbilagan.

Departementschefen

I förslaget till gemensamma nordiska bestämmelser har förevarande punkt

erhållit en något mera preciserad avfattning än vad fallet är i kommitténs

förslag. Enligt det nordiska förslaget skall tullfrihet sålunda medgivas för

typisk markutrustning och speciell undervisningsmateriel, som användes vid

eller i samband med civil luftfart, när införseln företages av luftfartygsmyndighet

eller lufttrafikföretag, så länge varorna användes för ifrågavarande

ändamål. Med hänsyn icke minst till det nordiska samarbetet på flygtrafikens

område finner jag det lämpligt att bestämmelserna utformas i överensstämmelse

med det nordiska förslaget. I vad mån och på vad sätt en ytterligare

precisering av de åsyftade varuslagen kan vara påkallad är huvudsakligen

en praktisk fråga som får prövas vid utfärdande av tillämpningsföreskrifterna.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Punkten 16 (varor för vissa hjälpföretag)

Tulltaxekommittén

Kommittén framhåller att bilaga 9 till den internationella luftfartskonventionen

innehåller ett stadgande om skyldighet för fördragsslutande stat att

»vidtaga erforderliga åtgärder för underlättande av tullfri, temporär införsel

till sitt territorium av alla luftfartyg, redskap, reservdelar och utrustning,

som erfordras vid efterspaning, räddning, undersökning, reparation eller

bärgning av skadat luftfartyg, hemmahörande i annan stat». Ehuru rekommendationen

i fråga endast avser temporär tullfrihet föreslår kommittén,

då det med hänsyn till ändamålet med införseln är av vikt att denna kan ske

med minsta möjliga formaliteter, att bestämmelsen upptages i förevarande

paragraf (8 § punkten 14 i kommitténs förslag), d. v. s. tekniskt sett konstrueras

som särskild tullfrihet. Skyldighet bör dock föreligga att återutföra

de varor som icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. I tilllämpningsföreskrifterna

skulle de åsyftade varorna enligt kommitténs uppfattning

kunna preciseras genom hänvisning till förenämnda bilaga.

Yttrandena

Generaltullstgrelsen ifrågasätter nödvändigheten av att begränsa tullfriheten

till materiel, avsedd för bärgning i samband med luftfart; enligt styrelsens

uppfattning borde Kungl. Maj :t i administrativ ordning kunna medgiva

motsvarande tullfrihet exempelvis i fall av sjöolycka. I likhet med vad

styrelsen gjort beträffande markutrustning till flygplatser ifrågasätter styrelsen

huruvida icke en uppräkning av de olika slagen av materiel som

åsyftas vore att föredraga framför en hänvisning till konventionen.

Sveriges redareförening anser likaledes att tullfrihet bör medgivas för varor,

avsedda att användas vid räddnings- och bärgningsföretag till sjöss. I

detta sammanhang framför föreningen även ett yrkande om tullfrihet för

material, avsett för hamnbyggnad för sjöfartens räkning.

Departementschefen

Enligt min uppfattning får det anses önskvärt att i tulltaxeförordningen

fastslå möjligheten till tullfri införsel av materiel i samband med sådana internationella

hjälpaktioner varom här är fråga. I likhet med tulltaxekommittén

finner jag lämpligt alt tullfriheten tekniskt sett konstrueras som särskild

tullfrihet, ehuru det förutsättes att återutförsel äger rum av de varor som

icke förbrukats eller gått förlorade under hjälparbetet. Enligt min uppfattning

kan detta lämpligen komma till uttryck i författningstexten genom att efter

mönster av det nordiska förslaget stadga tullfrihet för varor som införes för

tillfällig användning vid aktuellt företag. Anledning torde icke föreligga att

begränsa förmånen till företag i samband med lufttrafik. Tvärtom synes det

mig lämpligt att genom en relativt vidsträckt formulering göra den tillämplig

även på vissa företag, som måhända icke skulle kunna betecknas som

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

räddnings- eller bärgningsföretag, exempelvis på internationella företag för

bekämpande av epidemier eller dylikt. I departementsförslaget har därför

valts uttrycket »aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag eller därmed jämförlig

humanitär hjälpaktion».

I det nordiska förslaget har angivits att det skall röra sig om större företag.

Anledning synes dock för vårt vidkommande knappast föreligga att

stadga något särskilt villkor beträffande aktionens omfattning utöver det

som redan får anses ligga i den nyss angivna formuleringen. Med denna

formulering torde den åsyftade situationen få anses vara tillräckligt preciserad,

varför det knappast föreligger något behov av att göra tullfriheten

beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. I den mån ordnings- och

kontrollföreskrifter kan vara erforderliga torde utfärdandet av dessa få ankomma

på vederbörande tullmyndigheter i varje särskilt fall.

Förslaget att i detta sammanhang införa bestämmelser om tullfrihet för

material, avsett för hamnbyggnader för sjöfartens räkning, kan jag icke

tillstyrka.

Punkten 17 (varor av undervisnings-, vetenskaplig eller

kulturell karaktär)

Sverige anslöt sig år 1952 till en i UNESCO:s regi ingången konvention

angående import av materiel av undervisnings-, vetenskaplig och kulturell

karaktär. Enligt denna konvention åtager sig de deltagande staterna att

medgiva tullfri införsel av viss närmare angiven materiel av ifrågavarande

karaktär inom följande kategorier:

A. böcker, publikationer och dokument;

B. konstverk och kollektionsföremål av undervisnings-, vetenskaplig eller

kulturell karaktär;

C. bild- och ljudmateriel av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell

karaktär;

D. vetenskapliga instrument eller apparater;

E. materiel för blinda.

Åtskilliga av de åsyftade artiklarna var redan tidigare tullfria enligt här

i landet gällande bestämmelser, och beträffande övriga artiklar effektuerades

tullfriheten genom vid 1952 års riksdag vidtagna ändringar i tulltaxan

eller i tulltaxeförordningen.

I stort sett är de under A och B avsedda artiklarna numera upptagna med

tullfrihet i taxan, medan de under C, D och E upptagna varuslagen täckes

av de tullfrihetsbestämmelser som är införda i 5 § tulltaxeförordningen

under punkterna y), u) och ö).

Tulltaxekommittén

Kommittén har funnit det vara mest praktiskt att i själva tulltaxeförordningen

(8 § punkten 15 i kommitténs förslag införa ett generellt stadgande

om tullfrihet för varuslag inom UNESCO-konventionens tillämpningsområde

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

79

och att därefter i tillämpningsföreskrifterna specificera de olika varukategorierna,

i den mån de icke enligt kommitténs förslag skulle åtnjuta tullfrihet

enligt tulltaxan.

Mom. 1 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till 8 § punkten

15 motsvarar 5 § y) i nuvarande tulltaxeförordning med undantag för i det

följande omnämnda journalfilmer. Kommittén har emellertid i sitt utkast

gjort ett tillägg som möjliggör medgivande av tullfrihet även om materielen

icke importeras av organisation eller sammanslutning av här ifrågavarande

karaktär. Avsikten med detta tillägg är bl. a. att möjliggöra tullfrihet för

exempelvis instruktionsfilmer för arbetarutbildning. Vidare täckes härigenom

en ännu gällande konvention av år 1933 om undervisningsfilm.

Mom. 2 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar nuvarande 5 §

u). Kommittén föreslår i anledning av en framställning av Forskningsrådens

samarbetsdelegation att tullfrihetsmedgivandet göres beroende av att importen

sker till vissa av Kungl. Maj:t i förväg bestämda institutioner, dock

med möjlighet för andra institutioner att efter prövning av generaltullstyrelsen

i samråd med kommerskollegium komma i åtnjutande av enahanda

förmåner. Kommittén framhåller att inhemska producentintressen icke torde

kunna skadas av den föreslagna uppmjukningen av bestämmelserna, enär

man fortfarande skulle bibehålla villkoret att varor av ifrågavarande slag

icke tillverkas inom riket. Tolkningen av det i detta sammanhang nu använda

uttrycket »fullt motsvarande vetenskapliga värde» har visat sig erbjuda vissa

svårigheter; i förslaget användes det enligt kommitténs uppfattning mera

adekvata uttrycket »för ifrågavarande ändamål lika användbara».

Mom. 3 i kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter motsvarar de i

5 § ö) givna stadgandena (viss jämkning av momentets lydelse har genomförts

år 1958).

Vad beträffar förut berörda journalfilmer fann kommittén den lämpligaste

lösningen av frågan om tullfrihet vara en viss utvidgning av rubriken 37.07

A i kommitténs tulltaxeförslag; denna utvidgning genomfördes vid den år

1958 vidtagna revisionen av taxan.

Yttrandena

Atomkommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd uttalar sin

tillfredsställelse med alt kommittén följt det av forskningsrådens samarbetsdelegation

framlagda förslaget, och kommitténs förslag tillstyrkes även av

överstyrelsen för de tekniska högskolorna och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Statens medicinska forskningsråd hemställer, med instämmande av kanslern

för rikets universitet, om eu viss utvidgning av här ifrågavarande förmåner.

Enligt forskningsrådets förslag skulle tullfrihet kunna åtnjutas för

instrument, apparater, modeller samt andra föremål och varor, avsedda alt

ingå i samlingar för demonstrations-, undervisnings- och forskningsändamål

men icke avsedda för återförsäljning eller för industriellt bruk, såvitt de in
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1960

föres till universitets- och högskoleinstitutioner, muséer och motsvarande

inrättningar, eller av statliga forskningsråd.

Skolöverstyrelsen framhåller att de under överstyrelsens inseende stående

skolorna i regel köper sin apparatur genom svenska företag under sådana

förhållanden att de icke kan komma i åtnjutande av tullfrihet. Lämpligast

vore måhända att restitution medgåves för sådana apparater som

bevisligen försålts till undervisningsanstalter. Enligt styrelsens uppfattning

är det icke riktigt, att de allmänna skolorna, såsom nu är fallet, skall

betala tull för importerad apparatur.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter om icke åt styrelsen kunde överlåtas att i

samråd med kommerskollegium bestämma, vilka institutioner och undervisningsanstalter

som skulle medgivas tullfrihet för vetenskapliga instrument

och apparater. Styrelsen framhåller vidare att det för sådan tullfrihet nu

föreskrivna villkoret att varor »av fullt motsvarande vetenskapliga värde

icke tillverkas inom riket» bättre ansluter sig till konventionens formulering

än det av kommittén föreslagna uttrycket »att för ifrågavarande ändamål

lika användbara artiklar icke tillverkas inom riket»; styrelsen finner

det ur vissa synpunkter fördelaktigt att bibehålla en formulering som så

nära som möjligt ansluter sig till konventionstexten.

I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla en framställning av Nordiska

kulturkommissionens svenska delegation i fråga om avgifter på audiovisuell

materiel för undervisningsändamål. Framställningen går ut på att

dylik undervisningsmateriel icke bör belastas med särskilda avgifter eller

att åtminstone icke högre avgifter uttages än för annan därmed jämförlig

materiel.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen införa en allmän bestämmelse om befogenhet

för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för materiel för undervisnings-,

vetenskapliga eller kulturella ändamål har lämnats utan erinran

av remissinstanserna och kan av mig biträdas.

Vad de blivande tillämpningsföreskrifterna beträffar synes i den varukategori,

som kommittén behandlar i 1 mom. av sitt utkast (motsvarande nuvarande

5 § y), liksom för närvarande böra upptagas bl. a. grammofonskivor,

vilket varuslag icke såsom kommittén förordat blivit upptaget med

tullfrihet i själva tulltaxan. Med dylik komplettering torde en bestämmelse

i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag tillgodose det önskemål

som framställts av Nordiska kulturkommissionens svenska delegation.

Vad beträffar vetenskapliga instrument och apparater, upptagna i 2 mom.

i kommitténs utkast (närmast motsvarande nuvarande 5 § u), har flertalet

remissinstanser icke haft något att erinra mot kommitténs förslag. Vissa

önskemål har dock framkommit angående utvidgning i olika hänseenden av

här ifrågavarande förmån. Tillämpningen av bestämmelserna på området har

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

visat sig i praktiken vara förenad med avsevärda svårigheter. Frågan om

vissa jämkningar i nuvarande principer för gränsdragningen torde sedermera

få tagas under övervägande. — I likhet med vad nu är fallet bör tullfriheten

jämväl gälla konstverk och vissa andra föremål avsedda för offentliga

samlingar.

I fråga om materiel för blinda, som behandlas under 3 mom. i kommitténs

utkast till tillämpningsföreskrifter (motsvarande nuvarande 5 § ö), har

jag ingen annan erinran än att bestämmelserna självfallet bör utformas med

beaktande av den ändring som vidtogs 1958 i den nu gällande bestämmelsen.

Punkten 18 (materiel för turistpropaganda)

Frågan om lättnader i tullhänseende för materiel för turistpropaganda har

under senare år varit föremål för internationella överenskommelser i olika

sammanhang. I anledning av dessa överenskommelser har vid skilda tillfällen

ändringar skett i tulltaxeförordningen, senast år 1957 i anledning av

vissa inom OEEC antagna resolutioner. Efter dessa ändringar behandlas

turistmateriel, annan än sådan som är tullfri enligt tulltaxan, i stort sett

sålunda:

tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen medgives för kinematografisk

film, skioptikonbilder, dioramor och klichéer samt hemslöjdsprover av obetydligt

värde;

tullfrihet enligt 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen medgives för gobelänger,

skyltmateriel, flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande

föremål, under förutsättning att de återutföres inom ett år från införseln.

Tulltaxekommittén

I kommitténs betänkande, som avgavs innan de senaste ändringarna i

tulltaxeförordningen vidtogs, yttrades beträffande det förslag i ämnet, som

då förelåg, bl. a. följande.

Kommittén finner de föreslagna lättnaderna för införsel av turistmateriel,

oavsett våra avtalsenliga förpliktelser, motiverade, och vill för sin del ifrågasätta,

huruvida icke de artiklar, som enligt generaltullstyrelsens förslag

skulle upptagas i 8 § tulltaxeförordningen, med hänsyn till sin karaktär och

de omständigheter, under vilka de är avsedda att införas, skulle kunna lämnas

fria från tull utan formellt krav på återutförsel. Kommittén föreslår därför

att i tulltaxeförordningen intages ett generellt stadgande om tullfrihet

för materiel för turistpropaganda i den mån Konungen därom förordnar och

att i tillämpningsföreskrifterna stadgas att dylik tullfrihet skall medgivas

för samtliga här ifrågavarande artiklar med iakttagande av det i konventionen

förutsedda villkoret att materielen avsänts av vederbörlig turistorganisation

och införes för och under ansvar av ackrediterad representant eller godkänt

ombud.

I enlighet härmed har kommittén i sitt förslag till tulltaxeförordning upptagit

en allmän bestämmelse om tullfrihet för materiel för turistpropaganda

fj Dihang till riksdagens protokoll 1060. 1 samt. Nr 98

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

i den män Konungen därom förordnar. Kommitténs förslag till tillämpningsföreskrifter

täcker i huvudsak de bestämmelser i ämnet som nu återfinnes i

5 § z) och 8 § 1 mom. h) tulltaxeförordningen jämte därtill anslutna tillämpningsföreskrifter.

Yttrandena

Sveriges redareförening framhåller att vissa rederier, som är engagerade

i turisttrafiken, själva ombesörjer distribueringen av egen reklammateriel.

I detta sammanhang ifrågakommer främst trycksaker med reklam för vederbörande

fartygslinje eller för det turistområde, som linjen betjänar, trafikvärvande

upplysningsartiklar, reklamtändstickor, turlistor och fartygsmodeller

för skyltningsändamål. Föreningen hemställer att dylika artiklar

tillerkännes tullfrihet och att vederbörande transportföretag likställes med

officiella turistorganisationer eller till dylika anknutna turistorganisationer.

Svenska turisttrafikförbundet hemställer att definitiv tullfrihet måtte beviljas

för turistpropagandamateriel eller att alternativt erkända trafikförelag

och resebyråer gives möjligheter att införa dylik materiel på samma

villkor som nationella turistorganisationer.

Departementschefen

Förslaget att i tulltaxeförordningen intaga ett generellt bemyndigande för

Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för turistpropagandamateriel har

lämnats utan erinran av remissinstanserna och kan av mig biträdas. I fråga

om tillämpningen av denna bestämmelse innebär kommitténs förslag i stort

sett en liberalisering. Från vissa remissinstansers sida har framställts yrkanden

om utvidgning i skilda hänseenden av den tullfrihet varom här är fråga.

Även enligt min mening kan det övervägas att medge vissa lättnader. Det

torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna

närmare pröva i vad mån åtgärder i detta syfte kan

vara påkallade.

Punkten 19 (blanketter för internationell samfärdsel)

Denna punkt har oförändrad överförts från 5 § å) i nuvarande förordning;

varorna är i allmänhet tullfria enligt tulltaxan men bör icke på grund därav

uteslutas från reglerna om särskild tullfrihet.

9. Tullfrihet för gränsbefolkningen

Nuvarande 6 § tulltaxeförordningen innehåller bestämmelser om vissa tullfrihetsförmåner

för gränsbefolkningen. Enligt 1 mom. inedgives sålunda

tullfrihet vid resor, annorledes än med järnväg, över vissa delar av gränsen

mot Norge för begränsade kvantiteter av olika varuslag (företrädesvis livs
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

medel). Mom. 2 innehåller regler om tullättnader för den som äger och

brukar fastighet på ömse sidor om gränsen mot Norge. Slutligen medgives i

3 mom. tullfrihet för viss förädlingsverksamhet i gränstrakterna mot såväl

Norge som Finland. Nämnas må vidare att 7 § c) och d) innehåller bestämmelser

om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse för jordbruksoch

skogsarbete i dessa trakter.

Tulltaxekommittén

Förmånerna i fråga är enligt kommitténs uppfattning varken ur näringspolitisk

eller fiskal synpunkt av sådan betydelse att en detaljreglering i själva

tulltaxeförordningen kan anses erforderlig. Kommittén har därför i sitt förslag

till denna förordning endast upptagit ett generellt bemyndigande för

Konungen att förordna om tullfrihet för varor som införes i egentlig gränstrafik.

I kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter har i 1 mom. upptagits

ett stadgande, avsett att ersätta de nu i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen intagna

bestämmelserna. Dessa bestämmelser tillkom ursprungligen vid mellanrikslagens

upphörande år 1897. Förhållandena i gränstrakterna har numera,

framhåller kommittén, undergått stora förändringar, främst genom

tillkomsten av förbättrade kommunikationer, så att tillämpning av ifrågavarande

bestämmelser nu knappast ifrågakommer. Detta framgår bl. a. av

uttalanden av cheferna för tullverkets gränsdistrikt, vilka samtliga föreslagit

att de nuvarande bestämmelserna på området slopas och att gränsbefolkningens

intresse av viss tullfrihet i stället tillgodoses genom de bestämmelser

som gäller för resande, vilka bestämmelser numera omfattar varor i allmänhet

till ett värde av högst 275 kronor. Kommittén finner det lämpligt att

frågan löses på sätt som sålunda antytts. Eftersom det icke kan anses självklart

att den kategori av importörer, varom här är fråga, är att likställa

med resande, föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse av denna innebörd.

I trakter där befolkningen normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov

av vissa varor i grannlandet bör denna kategori till skillnad från egentliga

resande komma i åtnjutande av tullfriheten ulan hinder av att resan företagits

i syfte att förvärva eller införa varorna i fråga. Däremot föreligger

enligt kommitténs uppfattning icke skäl att bibehålla den nuvarande möjligheten

för generaltullstyrelsen att medgiva dispens i fråga om varor som

införes i handelssyfte.

Bestämmelserna i 2 mom. av kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter

avser att innefatta i huvudsak samma förmåner som 6 § 2 mom.

samt 7 § c) och d) i nuvarande tulltaxeförordning. Texten har utformats

i huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda författningsrum men omfattar

även redskap, för vilka tullfrihet nu stadgas i förstnämnda författningsrum,

samt maskiner, vilka med hänsyn till användningsområdet ansetts

böra jämställas med redskap. Däremot har utsäde och kreatur samt

dragare icke medtagits, enär de skulle bli tullfria enligt kommitténs förslag

till tulltaxa. Anmärkas må att de förmåner som hittills endast tillkom
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

mit befolkningen vid gränsen mot Norge enligt kommitténs förslag skulle

gälla även för befolkningen vid gränsen mot Finland.

Mom. 3 i utkastet till tillämpningsföreskrifter motsvarar det stadgande

som nu återfinnes i tulltaxeförordningens 6 § 3 inom.; den i nuvarande bestämmelser

förekommande exemplifieringen av åsyftad bearbetning har

ansetts kunna uteslutas.

Yttrandena

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker kommitténs förslag att gränsbefolkningens

intresse av tullfrihet delvis skall tillgodoses genom de bestämmelser,

som gäller för resande, men understryker att dessa bestämmelser bör

givas en sådan tolkning, att någon minskning av nu gällande förmåner för

gränsbefolkningen icke inträder.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framställer icke någon erinran i princip

mot kommitténs förslag men anser att medgivandet av tullfri import utan

hinder av att resan företagits i syfte att förvärva varor bör gälla generellt

och icke endast såsom kommittén föreslagit »i trakter där befolkningen normalt

är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet». _

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Värmlands län, som också

anser det angeläget att en överenskommelse träffas med vederbörande norska

myndigheter om ändring av bestämmelserna i fråga om in- och utförsel av

materiel, som av flottningsföreningarna användes under flottning på norskt

område.

Generaltullstyrelsen framhåller att uttrycket »befolkningen vid rikets

landgräns», som användes i förslaget till tillämpningsföreskrifter, icke täcker

befolkningen i Högdals socken norr om Strömstad, vilken befolkning numera

i icke ringa utsträckning anskaffar sitt behov av vissa varor i Norge.

Styrelsen föreslår att nämnda uttryck utbytes mot »befolkningen i gränstrakterna

mot Norge och Finland». — Landsfiskalen i Torsby distrikt anser

att med uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns» endast bör avses personer

som bor inom den kommun där den tullstation är belägen vid vilken

gränspasseringen sker.

Tornedalskommunernas förbund uttalar sin tillfredsställelse över nu rådande

tullfrihetsförmåner och hemställer att dessa icke skall ändras. Vidare

hemställer förbundet om rätt för den svenska befolkningen i Tornedalen

att tullfritt importera utsädesvaror, fröer, plantor samt hästar och kreatur

från angränsande län i Finland.

Statens jordbruksnämnd förutsätter att, eftersom tidigare stadganden om

tullfrihet för viss gränstrafik med betesdjur, utsäde o. dyl. saknas i förslaget,

nämnden erhåller befogenhet att meddela bestämmelser om generell befrielse

i dessa fall från att erlägga importavgift.

Sveriges köpmannaförbund anser att kommitténs förslag utgör en önskvärd

förenkling av nu gällande onödigt detaljerade regler på detta område.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

85

Departementschefen

Förslaget att ersätta de nu i tulltaxeförordningen intagna detaljerade bestämmelserna

angående tullfrihet för gränsbefolkningen med ett allmän''

bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullfrihet för varor som

införes i egentlig gränstrafik har icke föranlett någon erinran under remissbehandlingen

och kan av mig biträdas.

Vad därefter beträffar kommitténs förslag att vid utformningen av tilllämpningsföreskrifterna

i princip likställa gränsbefolkningen med resande

har icke heller detta föranlett någon erinran från remissinstansernas sida.

Av vissa remissinstanser framställt yrkande att tullfriheten under alla förhållanden

skulle vara oberoende av syftet med resan är icke längre aktuellt,

då tullfriheten för egentliga resande enligt vad tidigare anförts (8 § punkten

4) numera icke längre är knuten till resans syfte. Det nuvarande villkoret

för sådan tullfri införsel torde kunna tillämpas även på gränsbefolkningens

införsel av varor. I ett remissyttrande föreslås införande av en viss

definition av uttrycket »befolkningen vid rikets landgräns», vilken skulle

innebära att tullfriheten begränsas till import över tullstationen i den egna

kommunen. Enligt min uppfattning finns icke tillräckliga skäl för en sådan

åtgärd. Däremot synes mig det av generaltullstyrelsen föreslagna utbytet

av nämnda uttryck mot »befolkningen i gränstrakterna mot Norge

och Finland» vara befogat.

I enlighet med den princip åt vilken jag tidigare i annat sammanhang givit

uttryck torde de i nuvarande tulltaxeförordning upptagna varuslag, som

hlivit tullfria enligt tulltaxan, det oaktat böra upptagas bland de varuslag,

för vilka tullfrihet åtnjutes enligt nu ifrågavarande bestämmelser; härigenom

får jordbruksnämnden möjlighet att även i fortsättningen anknyta

stadganden om befrielse från jordbruksavgift till de regler som gäller beträffande

tull.

Vad som anförts av Tornedalskommunernas förbund angående nuvarande

tullfrihetsförmåner torde sammanhänga med att den åsyftade trafiken

redan nu i praktiken till stor del behandlas enligt de regler som gäller för

resande i egentlig bemärkelse. Förslaget innebär ett fastställande av denna

praxis. Enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter (2 mom.)

skulle vidare de tullfrihetsförmåner som hittills endast tillkommit befolkningen

vid gränsen mot Norge utsträckas till att gälla jämväl befolkningen

vid gränsen till Finland. Härigenom torde av förbundet i övrigt framställda

önskemål i huvudsak bli tillgodosedda.

I anledning av vad som i ett remissyttrande anförts rörande in- och utförsel

av flottningsmateriel vill jag framhålla afl denna fråga, som närmast

torde avse norska tullförhållanden, icke bör behandlas i detta sammanhang.

I enlighet med del anförda anser jag, alt tillämpningsföreskrifterna till den

i tulltaxeförordningen intagna allmänna hestämmelsen kan utfärdas i huvudsaklig

överensstämmelse med tulltaxekommitténs utkast.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 är 1960

10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet

Regler beträffande temporär tullfrihet för andra varor än transportmedel

är införda under 8 § i nuvarande tulltaxeförordning och under 11 § i

kommitténs förslag. I departementsförslaget motsvaras dessa regler i huvudsak

av 10 §. Vissa bestämmelser återfinnes emellertid på annan plats i

departementsförslaget eller saknar motsvarighet i detta förslag. Även dessa

bestämmelser kommer av praktiska skäl att behandlas i nu förevarande

sammanhang.

Tulltaxekommittén

Kommittén har under 11 § 1 mom. upptagit i huvudsak samma varukategorier

som återfinns i nuvarande 8 § 1 mom. Vissa i sistnämnda författningsrum

förekommande bestämmelser har dock av olika anledningar uteslutits

i kommitténs förslag.

Aktiv förädlingsvcrksamhet. I förslaget har i första rummet (11 § 1 mom.

a) upptagits s. k. aktiv förädlingsverksamhet, d. v. s. utförande av arbete

på importerade varor som därefter återutföres. Kommittén har ansett önskvärt

att det klart utsäges vilka slag av arbete som åsyftas och föreslagit formuleringen

»reparation, bearbetning, komplettering eller emballering». Vidare

har kommittén funnit det lämpligt med en sådan formulering av bestämmelserna

att formellt ingen skillnad göres om importvaran utgör det

väsentliga eller endast en mindre del av exportvaran. Härigenom täckes

även användandet av importerat emballage för förpackning av exportvaror,

en verksamhet för vilken temporär tullfrihet nu medgives enligt särskilt

stadgande. Avgränsningen mellan de fall av aktiv förädlingsverksamhet då

temporär tullfrihet kan ifrågakomma som alternativ till tullrestitutionsförordningens

bestämmelser och de fall då endast sistnämnda förordning

kan tillämpas får enligt kommittén en naturlig lösning genom att för temporär

tullfrihet föreskrives såsom villkor att behandlingen icke omöjliggör

direkt identifiering av varorna vid återutförseln.

Verktyg m. m. för exportproduktion. Nuvarande 8 § 1 mom. innehåller

två punkter som står nära förut behandlade bestämmelser om aktiv förädlingsverksamhet,

nämligen bestämmelser om dels varor som inkommer för

att användas såsom modeller eller mätverktyg eller för annat dylikt ändamål

vid tillverkning av exportvara och är avsedda att därefter återutföras,

dels varor som inkommer för att användas vid avprovning av vara

som är avsedd att utföras ur riket. Kommittén anser den senare punkten

inbegripen i den förra och har därför under 11 § 1 mom. b) i sitt förslag

upptagit endast varor för användning såsom gjutmodeller eller mätverktyg

eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara. Emedan

modeller som endast skall tjäna som förebild vid tillverkningen skulle falla

under andra bestämmelser i förslaget, har beteckningen gjutmodeller använts

för de här åsyftade artiklarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Varor för teater- och cirkusföreställningar in. in. Kommittén har i 11 §

1 mom. c) av sitt förslag upptagit de för här avsedda varukategori nu gällande

reglerna utan annan saklig ändring än att tullfrihet för varor, som

inkommer för att användas vid föreläsningar, teater- eller cirkusföreställningar,

ansetts kunna medgivas utan att det skall vara fråga om tillfälliga

föreställningar.

Varor för avprovning. Nuvarande bestämmelser angående temporär tullfrihet

för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras finnes

i kommitténs förslag intagna under 11 § 1 mom. d); kommittén hai

uteslutit den nuvarande kvalifikationen »avsedda att eventuellt återutföras»

utan att därmed åsyfta någon saklig ändring. Enligt kommitténs förslag

skulle nämligen såsom allmänt villkor för åtnjutande av temporär tullfrihet

gälla att varorna inom viss tid återulföres.

Varor för inresande yrkesutövare. I kommitténs förslag har nuvarande

bestämmelse om temporär tullfrihet för instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål som införes av inresande yrkesutövare m. fl. upptagits

under 11 § 1 mom. e) med en i huvudsak formell jämkning.

Varuprov m. m. I 11 § 1 mom. f) har kommittén upptagit varuprov m. fl.

artiklar; beträffande denna punkt i förslaget hänvisas till vad som anförts

i det föregående under 8 § punkten 14.

Följande bestämmelser i nuvarande 8 § 1 mom. saknar motsvarighet i

kommitténs förslag, nämligen punkterna b) och c) (emballage avsett att

återutföras), e) (radiomottagningsapparat medförd av resande) och g) (fotografisk

film utvisande importvaras beskaffenhet), vilka punkter täckes av

respektive 4 §, 8 § punkten 4 och 8 § punkten 13 i kommitténs förslag, ävensom

punkten f) (sto som införes för att betäckas), vilken punkt anses överflödig

emedan där avsedd vara enligt kommitténs förslag skulle bli tullfri.

Beträffande den tid under vilken temporär tullfrihet skulle få åtnjutas

har kommittén ansett detta kunna helt överlämnas till Kungl. Maj :ts avgörande.

Kommittén framhåller att förutsättningen för åtnjutande av temporär

tullfrihet givetvis normalt är att varorna återutföres; kvarstannar de i landet

efter utgången av den för tullfrihetens åtnjutande medgivna tiden bör

tull erläggas. Emellertid anser kommittén det skäligt att tull icke uttages

därest varorna före utgången av tullfrihetstiden förstöres eller användes

för ändamål som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet

''''exempel: eu vara som införts såsom utställningsföremål förvärvas av vetenskaplig

institution för ändamål som avses i 8 § punkten 15 enligt kommitténs

förslag), allt givetvis under förutsättning att den temporära tullfriheten

icke dessförinnan förverkats genom varans användning för annat

ändamål än som är tillåtet. Kommittén har ansett lämpligt alt införa en

särskild bestämmelse härom; eventuellt skulle denna kunna placeras i t i i 1 - lämpningsföreskrifterna. Till förhindrande av att en dylik förmån utnyttjas

i illojalt syfte föreslår kommittén dock att det skall ankomma på gencraltullstyrelsen

att pröva i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för va
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ror som disponeras på nu anförda sätt. Enligt kommitténs uppfattning bör

det icke möta något hinder att medgiva temporär tullfrihet även om det redan

vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan

behandlas på sätt varom här är fråga.

I sitt förslag till It § 2 mom. har kommittén upptagit en bestämmelse avsedd

att ersätta stadgandena i nuvarande 8 § 2 mom.

Enligt sistnämnda författningsrum må temporär tullfrihet medgivas för

maskiner, redskap, verktyg och andra föremål, som införes för användning

vid järnvägs- eller hamnbyggnad, kanaliseringsarbele, elektrisk anläggning

för allmänt behov eller annat allmännyttigt företag och som därefter skall

ur riket återutföras, ävensom för lokomotiv och järnvägsvagnar, som av

järnvägsförvaltning förhyres från utlandet.

Kommittén framhåller att införandet av ifrågavarande bestämmelse närmast

torde ha varit tänkt som ett eftergivande av statens fiskala anspråk

och icke åsyftat något ingrepp mot eventuellt föreliggande skyddsintressen.

Till belysande härav åberopar tulltaxekommittén ett uttalande av kommerskollegium

i samband med ett av regeringsrätten år 1932 avgjort ärende angående

tolkningen av ifrågavarande författningsrum. Kommerskollegium

anförde där att ändamålet med den rätt till tullfri disposition av vissa maskiner

och redskap, som möjliggjorts genom ifrågavarande stadgande, syntes

vara att underlätta användningen av sådana speciella arbetsmaskiner

m. m., vilka icke funnes tillgängliga eller eljest icke utan synnerliga extra

kostnader kunde disponeras inom landet, samt att på sådant sätt förbilliga

utförandet av järnvägs- och hamnanläggningar in. in. Däremot hade det

lörvisso icke varit meningen alt genom tillämpningen av hithörande bestämmelser

bereda utländska entreprenörer särskilda förmåner eller att försätta

svenska företagare i ett sämre läge gentemot filialföretag av större utländska

företagare i konkurrensen om utförandet av dylika arbeten.

Villkoret att varorna skall användas för allmännyttigt företag har enligt

vad kommittén upplyser diskuterats av generaltullstyrelsen i dess till kommittén

överlämnade utredning med förslag till omarbetning av tulltaxeförordningen.

Enligt styrelsens uppfattning kan ur principiella synpunkter

ifrågasättas riktigheten av att i tullfrihetshänseende behandla allmännyttiga

och andra företag olika. Därtill kommer att gränsen mellan allmännyttigt

och annat företag ofta är flytande. I vissa länder medgives efter viss

behovsprövning temporär tullfrihet för materiel, som införes för tillfällig

användning vid företag, oavsett huruvida dessa är allmännyttiga eller icke.

Om motsvarande ordning skulle genomföras för Sveriges del, torde prövningen

i första hand böra gå ut på alt undersöka, huruvida konkurrens i

det särskilda fallet föreligger mellan svenska och utländska företagare.

Därest så är fallet borde enligt styrelsens uppfattning tullfrihet ej medgivas.

För egen del uttalar kommittén att eftersom nu ifrågavarande materiel

införes för att bär i landet utföra produktivt arbete, kan den omständighe
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

89

ten att raaterielen återutföres icke i och för sig utgöra motivering för tullfrihet,

utan tullfrihetsförmånen måste betraktas såsom ett reellt undantag

från det rådande tullsystemet, ett undantag som enligt författningen motiveras

av att materielen skall användas vid allmännyttigt företag. Kommittén

diskuterar (sid. 95—96) ingående detta argument för tullfrihet och

kommer till den uppfattningen att det i princip icke finns anledning bibehålla

stadgandet om temporär tullfrihet för materiel som införes för användning

vid allmännyttigt företag.

Ehuru den omständigheten att materielen efter användningen återutföres

icke utgör anledning att medgiva tullfrihet för densamma, får emellertid

denna omständighet, uttalar kommittén, principiellt anses motivera en

nedsättning av tullen till vad som motsvarar materielens användning här i

landet. Tänkbart är att schematiska regler skulle kunna fastställas för uttagande

av en reducerad tull eller att tullen skulle kunna beräknas på de

avskrivningsbelopp för materielen som ingår i det kalkylerade priset för

ifrågavarande företag. Tillräckligt underlag saknas emellertid för att bedöma

genomförbarheten av en sådan anordning. Tydligt är å andra sidan

att utkrävande av tull i vanlig ordning på materielens hela värde i många

fall kan, om materielen endast under en ringa del av sin »livslängd» användes

här i landet, innebära en orimligt hög tullbeskattning och därmed

ett omotiverat skydd för inhemska företag i branschen. Enligt kommitténs

uppfattning kan därför en bestämmelse, som ger möjlighet för generaltullstyrelsen

att i samråd med kommerskollegium bevilja temporär tullfrihet

för materiel av här åsyftat slag, fortfarande ha en vass uppgift att fylla,

och kommittén har ill § 2 inom. upptagit en bestämmelse av denna innebörd.

Anledning föreligger enligt kommitténs åsikt icke att begränsa tullfriheten

till varor som finner användning vid »allmännyttiga» företag, men

i stället bör såsom villkor föreskrivas att medgivandet icke otillbörligt påverkar

konkurrensförhållanden på den svenska marknaden.

11 § 3 mom. i kommitténs förslag avser varor som inkommer till internationella

utställningar. Beträffande dylika varor kan i viss utsträckning

temporär tullfrihet erhållas enligt 1 mom. i såväl dess nuvarande som dess

av kommittén föreslagna lydelse. Vårt land har emellertid i en konvention

av år 1933 åtagit sig mera vidsträckta förpliktelser i fråga om internationella

utställningar som uppfyller vissa i konventionen angivna krav, och

detta åtagande har resulterat i ett särskilt moment (8 § 3 mom.) i nuvarande

författning angående varor av här ifrågavarande slag. Kommittén

framhåller att dessa bestämmelser givetvis bör bibehållas men anser det

lämpligt att genom eu mera generell formulering i tulltaxeförordningen giva

Kungl. Maj:t möjlighet att om så befinnes önskvärt medgiva tullfrihet för

varor, avsedda för internationella utställningar, i större utsträckning än

som är föreskrivet i nyssnämnda konvention.

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Yttrandena

Kommitténs förslag i 11 § 1 mom. beträffande temporär tullfrihet för vissa

angivna varukategorier har föranlett uttalanden endast av generaltullstgrelsen,

som berört vissa spörsmål av företrädesvis teknisk natur.

För att göra det uppenbart att punkten b) innefattar även varor, som

inkommer för att användas vid avprovning av exportvara, ifrågasätter styrelsen

sålunda huruvida icke detta bör uttryckligen angivas i författningstexten.

Vidare framhåller styrelsen beträffande punkten d) av förslaget att

där torde åsyftas även varor som är avsedda att kvarbliva i riket om avprovningen

utfaller gynnsamt. Det i momentets sista stycke intagna allmänna

villkoret, att varorna skall återutföras, synes således för strängt i

detta fall. Styrelsen föreslår därför att i punkt d) orden »och eventuellt

återutföras» inskjutes efter »avprovas», samt att momentets sista stycke

jämkas härefter. Beträffande under punkten f) nämnda varor förutsätter

styrelsen, att i tillämpningsföreskrifterna kommer att intagas det särskilda

villkoret, att varorna icke är införda i försäljningssyfte.

I anledning av kommitténs uttalande att tullfrihet bör få åtnjutas även för

varor, vilka före tullfrihetstidens utgång finner användning som eljest berättigar

till tullfrihet, uttalar styrelsen att sådan tullfrihet torde kunna

medgivas utan stöd av särskild bestämmelse.

Vad beträffar förslaget att generaltullstyrelsen skulle äga medgiva tullfrihet

för artiklar som förstörts framhåller styrelsen, att motsvarande befogenhet

enligt kommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter skulle gälla i

fråga om transportmedel, för vilka temporär tullfrihet medgivits enligt 10 §

i kommitténs förslag. Styrelsen förordar för sin del att bestämmelserna om

tullfrihet för transportmedel och andra varor, för vilka temporär tullfrihet

medgivits och som förstörts, sammanföres i en särskild paragraf i tulltaxeförordningen.

Denna synes principiellt böra täcka jämväl artiklar, som

åsyftas i 11 § 2 och 3 mom. i kommitténs förslag. I enlighet härmed föreslår

styrelsen en ny paragraf av följande lydelse:

Har transportmedel eller annan vara, beträffande vilken tullfrihet under

viss tid medgivits enligt denna förordning eller förutsättningar för sådan

tullfrihet uppenbarligen varit för handen, blivit förstörd eller gått förlorad

innan varan skolat återutföras, må generaltullstyrelsen, där så med hänsyn

till omständigheterna finnes skäligt, medgiva att tull ej skall utgå.

Med den förutsatta skälighetsprövningen åsyftar styrelsen att från tullbefrielsen

skulle kunna uteslutas sådana fall, där vederbörande begagnat

sig av temporär tullfrihet i syfte att undgå tull för vara som från början

varit ämnad för förbrukning här i riket. Vissa regler om befrielse från tull

för transportmedel och varor, som förstörts innan de skolat återutföras,

tinnes nu i 6 § tullrestitutionsförordningen och 15 § tillämpningsföreskrifterna

till sagda förordning, vilka regler styrelsen föreslår skola upphävas i

samband med införandet av den föreslagna nya paragrafen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla att Motormännens riksförbund

gjort framställning om sådana ändringar i gällande bestämmelser att möj
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

lighet beredes ägaren av ett i utlandet registrerat motorfordon, som genom

olycka i Sverige blivit svårt skadat, att bli befriad från tullen och den särskilda

omsättningsskatten på motorfordon under förutsättning att sådana

delar av fordonet, vilka icke kan komma till användning, förstöres under

tullkontroll, och att användbara delar förtullas på fordonets uppställningsplats.

Förslaget att införa en generell bestämmelse om temporär tullfrihet efter

prövning av generaltullstyrelsen i samråd med kommerskollegium (11 § 2

mom. i kommitténs förslag) och i samband därmed avskaffa nuvarande

regler om temporär tullfrihet för varor för vissa allmännyttiga ändamål har

berörts av följande remissinstanser.

Generaltullstyrelsen har i sak icke något att erinra mot förslaget men

framhåller att tillämpningen av författningsrummet i praktiken kan komma

att föranleda betydligt mera omfattande utredningsarbete än nuvarande

bestämmelser.

Kommerskollegium tillstyrker kommitténs förslag och uttalar sin tillfredsställelse

med att kommittén föreslagit slopandet av inskränkningen att

här avsedd tullfrihetsförmån endast skall gälla vara som inkommer för att

användas vid allmännyttigt företag.

Sveriges industriförbund framhåller att särskilt från byggnadsindustrins

sida upprepade gånger påpekats att diskriminering för närvarande råder

mellan svenska och utländska företag vid utförandet av »allmännyttiga» anläggningsarbeten.

Förbundet anser därför att det måste hälsas med tillfredsställelse

att kommittén föreslagit att tullfrihet — oavsett om det gäller

»allmännyttigt» företag eller ej — må medgivas endast under förutsättning

att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållandena på den

svenska marknaden.

Kommitténs förslag i 11 § 3 mom. angående temporär tullfrihet i samband

med internationella utställningar har icke föranlett någon erinran under

remissbehandlingen.

Departementschefen

Kommitténs förslag angående temporär tullfrihet för de i 11 § 1 inom.

kommittéförslaget angivna varukategorierna ger icke i och för sig anledning

till någon väsentlig erinran från min sida. Vid den inom finansdepartementet

verkställda överarbetningen har emellertid vidtagits vissa ändringar i

syfte bl. a. att nå större överensstämmelse med det nordiska förslaget. Härvid

har även upptagits ytterligare ett par varukategorier för vilka temporär

tullfrihet ansetts böra ifrågakomma. Bestämmelserna återfinnes under

10 § i departementsförslaget.

Aktiv förädlingsverksamhet (10 § punkten 1). Denna punkt upptager

samma bestämmelser som 11 § 1 mom. a) i kommitténs förslag med allenast

den ändringen att det, beträffande varor som inkommer för att användas

vid behandling av exportvaror, uttryckligen angivits att tullfrihetsförmånen

avser varor som användes som material vid de angivna behandlingarna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Verktyg in. m. för exportproduktion (10 § punkten 2). I det nordiska förslaget

har i enlighet med vad generaltullstyrelsen ifrågasatt särskilt omnämnts

varor för avprovning av exportvara. Vidare har nämnda förslag beträffande

andra här avsedda artiklar erhållit en mera preciserad utformning

än kommittéförslaget, i det att tullfriheten angivits gälla specialverktyg och

specialinstrument som införes tillfälligt för användning vid framställning av

ett bestämt parti exportvaror, under förutsättning att artiklarna ställes kostnadsfritt

till förfogande av den utländske köparen av ifrågavarande varuparti.

Formellt innebär de villkor som enligt den nordiska formuleringen knutits

till tullfrihetsförmånen i vissa hänseenden en mera restriktiv hållning, men

i praktiken torde detta knappast vara fallet, då artiklarna i fråga regelmässigt

torde införas under de omständigheter som angivits i nämnda förslag.

I departementsförslaget har gjorts en viss anpassning till det nordiska förslaget.

I den nya texten betecknas de åsyftade varorna såsom »verktyg och

instrument av speciellt utförande». Framhållas må att härmed icke avses

att nämnda artiklar skall vara av särskilt invecklad konstruktion eller dylikt

utan endast att de skall vara särskilt utformade för de varor som skall

tillverkas. I kommitténs förslag omnämnda gjutmodeller och mätverktyg

torde i regel vara av beskaffenhet att böra innefattas under uttrycket i fråga.

Varor för inresande yrkesutövare (10 § punkten 3). Denna punkt överensstämmer

helt med 11 § 1 mom. e) i kommitténs förslag. I fråga om tilllämpningen

av den föreslagna bestämmelsen vill jag framhålla att motsvarande

stadgande i nuvarande tulltaxeförordning i viss utsträckning torde ha

tillämpats i sådana fall som åsyftas i ett förslag angående reducerad tullrestitution

till vilket jag återkommer i det följande. Därest detta förslag

genomföres torde sålunda en viss inskränkning i bestämmelsens tillämpningsområde

jämfört med nuvarande praxis vara att förutse.

Utrustning för cirkusar m. m. (10 § punkten ''<) samt varor för teaterföreställningar

m. in. (10 § punkten 5). I det nordiska förslaget har de mot 11 §

1 inom. c) i kommittéförslaget svarande bestämmelserna erhållit en något

restriktivare utformning. Tullfriheten för cirkusutrustning o. dyl. har sålunda

angivits gälla endast om varorna införes av kringresande artister eller

nöjesföretag för användning under dessas tillfälliga uppehåll i det nordiska

tullområdet, och tullfriheten för andra här avsedda varor har utom i fråga

om teaterföreställningar angivits gälla endast arrangemang av internationell

karaktär. Enär det nordiska förslaget torde få anses täcka de fall, då temporär

tullfrihet kan vara motiverad i sådana sammanhang varom här är fråga,

har departementsförslaget utformats i huvudsaklig överensstämmelse

därmed. Framhållas må att utrustning för enskilda artister, föreläsare m. fl.

i allmänhet torde kunna behandlas enligt bestämmelserna i 8 § punkten 5

eller 10 § punkten 3 i det nu framlagda förslaget.

Varor för utställningar (10 § punkten 6). I kommitténs förslag har utställningsföremål

upptagits under 11 § 1 mom. f) tillsammans med varuprov

m. m. börutom vissa artiklar som får anses täckta av begreppet varuprov

(jfr vad som anförts i fråga om 8 § punkten 14 i departementsförslaget)

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

93

torde kommittén med utställningsföremål ha åsyftat varor som är avsedda

att förevisas med hänsyn till konstnärligt, historiskt eller annat sådant värde.

Nämnda uttryck avser däremot icke materiel för utställningsarrangemangen

i övrigt såsom montrar, dekorationsföremål eller dylikt. För denna

senare varukategori skulle emellertid enligt kommitténs förslag föreligga

vissa möjligheter till temporär tullfrihet enligt It § 3 mom. I det nordiska

förslaget motsvaras de nu åsyftade bestämmelserna av ett stadgande om temporär

tullfrihet för varor avsedda till bruk vid utställningar i offentliga lokaler.

Enligt min uppfattning bör en liknande bestämmelse införas i den

svenska tulltaxeförordningen, innebärande i huvudsak den skillnaden i

jämförelse med kommitténs förslag, att tullfrihet även för annan materiel

än egentliga utställningsföremål skall kunna medgivas utan särskilt förordnande

av Kungl. Maj:t. Denna bestämmelse bör omfatta jämväl för mässor

avsedda varor. Innebörden av det i nordiska förslaget begagnade uttrycket

offentliga lokaler synes emellertid oklart, varför villkoret i fråga utelämnats

i det nu utarbetade förslaget. Framhållas bör emellertid att medgivandet

endast bör tillämpas på sådana anordningar som kan betecknas som utställningar

(mässor) i mera egentlig bemärkelse. Av enskilda affärsföretag

vidtagna arrangemang i samband med försäljning torde i allmänhet icke

böra inbegripas under dessa bestämmelser.

Varuprov m. m. (10 § punkten 7). Denna punkt motsvarar i huvudsak

11 § 1 mom. f) i kommitténs förslag. Med hänsyn till att utställningsföremål,

i den mån de icke täckes av begreppet varuprov (jfr vad som anförts i fråga

om 8 § punkten 14 i departementsförslaget), faller under den föregående

punkten 6, har detta varuslag dock icke medtagits här. För medgivande av

tullfrihet enligt nu förevarande punkt torde, såsom generalullstyrelsen anfört,

böra uppställas såsom villkor att varorna icke införes i försäljningssyfte.

Varor för avprovning (10 § punkten 8). Denna punkt motsvarar 11 § 1

mom. d) i kommitténs förslag; i enlighet med vad generaltullstyrelsen anfört

har tullfrihetsförmånen angivits gälla varor som är avsedda att avprovas

och eventuellt återutföras.

Urvalssändningar (10 § punkten 9). I förslaget till gemensamma nordiska

bestämmelser har införts ett stadgande om temporär tullfrihet för urvalssändningar,

bestående av mattor, pälsvaror eller andra artiklar, som på

grund av varornas speciella utförande eller särprägel icke kan betraktas

som varuprov. Enligt anvisning till förslaget avser detta sådana fall dä det

på grund av varornas utförande, värde eller dylikt icke är möjligt att sända

egentliga varuprov. För att undvika missbruk av förmånen har tiden för

den temporära tullfriheten i förslaget begränsats till 14 dagar. I den nuvarande

svenska tulltaxeförordningen finns icke någon bestämmelse om temporär

tullfrihet för urvalssändningar, och det har ansetts att principiella

skäl talar mot eu sådan förmån eftersom varorna införes i försäljningssyfte.

Emellertid får det anses föreligga ett legitimt intresse av att kunna utan erläggande

av tull för en presumtiv köpare förevisa sådana artiklar som icke

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

kan demonstreras genom varuprov i egentlig mening. Detta har kunnat i

viss mån tillgodoses genom nuvarande bestämmelse om temporär tullfrihet

för varor som införes för att avprovas och eventuellt återutföras, vilken bestämmelse

emellertid såvitt angår i försäljningssyfte införda varor endast

gäller enstaka föremål. Enligt min uppfattning bör det icke möta några betänkligheter

att medgiva en viss utvidgning av denna förmån genom att tilllåta

temporär tullfri införsel även av urvalssändningar, förutsatt att icke förmånen

utnyttjas till konkurrens på den allmänna marknaden utan närmast

tar sikte på demonstration av varorna för en bestämd spekulant. För detta

ändamål torde förmånen såsom skett i det nordiska förslaget böra begränsas

till en kortare tid. I överensstämmelse med vad sålunda anförts har i departementsförslaget

intagits en bestämmelse om temporär tullfrihet för urvalssändningar

i huvudsaklig överensstämmelse med det nordiska förslaget.

Tidsfristen för åtnjutande av ifrågavarande förmån torde liksom beträffande

övriga punkter i paragrafen få fastställas i tillämpningsföreskrifterna.

Djur för avelsändamål (10 § punkten 10). I nuvarande tulltaxeförordning

förekommer ett stadgande (8 § 1 mom. f) om temporär tullfrihet för sto

som införes för att betäckas. I kommitténs förslag har denna bestämmelse

uteslutits av den anledningen att sådana djur upptagits med tullfrihet i

kommitténs förslag till tulltaxa (förslaget till tulltaxa har sedermera godtagits

i denna del). Av skäl som tidigare anförts bör emellertid den omständigheten

att en vara är tullfri enligt taxan icke i och för sig föranleda att

den uteslutes ur bestämmelserna om temporär tullfrihet. I departementsförslaget

har därför under 10 § punkten 10 införts en mot förenämnda 8 § 1

mom. f) svarande bestämmelse. Förmånen bär emellertid ansetts kunna

lämnas mera generellt och avse alla djur som införes för avelsändamål.

I enlighet med kommitténs förslag förordar jag att det skall ankomma på

Kungl. Maj :t alt bestämma den tid under vilken temporär tullfrihet skall få

åtnjutas.

Vad beträffar villkoren i övrigt ligger det i sakens natur att avsikt att

åter utföra varorna i allmänhet bör föreligga redan vid införseln. Tullfrihet

torde emellertid i enlighet med tulltaxekommitténs och generaltullstyrelsens

uppfattning böra åtnjutas även om varorna förstöres eller användes för ändamål

som enligt eljest gällande bestämmelser medför tullfrihet, och det

hör icke möta något hinder att medgiva ifrågavarande förmån även om det

redan vid införseln står klart att varorna icke kommer att återutföras utan

kommer att behandlas på sätt nu angivits. Vid sådant förhållande torde det

icke vara lämpligt att såsom villkor för tullfriheten uttryckligen föreskriva

att varorna skall vara avsedda att återutföras. Även utan något direkt stadgande

härom får det anses ligga i sakens natur att tullfrihet kan förvägras

om varan uppenbarligen införes i avsikt som strider mot bestämmelsernas

syfte. I den mån särskilda bestämmelser till förhindrande av missbruk i

detta hänseende skulle visa sig erforderliga torde de kunna utfärdas av

Kungl. Maj:t.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

95

Medgivandet av tullfrihet i fall då varan, avsiktligt eller till följd av

olyckshändelse, blir förstörd torde dock, med hänsyn till frågans i viss mån

principiella innebörd, böra ges i form av ett stadgande i själva förordningen.

Detta synes lämpligen såsom generaltullstyrelsen föreslagit kunna upptagas

såsom en särskild paragraf som i princip avser alla fall av temporär tullfrihet

för såväl transportmedel som andra varor. I departementsförslaget har

ett stadgande av ifrågavarande innebörd upptagits såsom 12 §. Det synes icke

erforderligt att i samband därmed införa särskilda bestämmelser rörande

varor, som icke kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet men beträffande

vilka förutsättningar för sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen.

För dylika varor bör i händelse av förstöring restitution av tullen medgivas

enligt tullrestitutionsförordningen. Däremot har jag ansett skäligt att utforma

bestämmelserna så att möjlighet till viss tullättnad föreligger beträffande

varor som kommit i åtnjutande av temporär tullfrihet och som icke

blivit helt förstörda utan endast svårt skadade. Förslaget innebär att generaltullstyrelsen

i dylika fall skall kunna medgiva att tull uttages endast för

sådana delar som befinner sig i användbart skick. Tullen bör därvid beräknas

efter delarnas beskaffenhet och värde i det skick vari de tillvaratages.

Detta stadgande torde framför allt kunna komma i tillämpning på motorfordon,

som skadats så svårt att de icke kan iståndsältas men från vilka dock

kan tillvaratagas vissa användbara delar. Härigenom torde de önskemål som

i detta hänseende framställts av Motormännens riksförbund bli tillgodosedda.

Frånsett nu behandlade fråga om tullfrihet i händelse av förstöring torde

det kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t att fastställa de villkor under vilka

temporär tullfrihet må åtnjutas.

I samband med införandet av de föreslagna reglerna beträffande varor

som förstörts bör vissa ändringar vidtagas i bestämmelserna om tullrestitution;

till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Vad härefter beträffar kommitténs förslag om en allmän befogenhet för

generaltullstyrelsen att i samråd med kommerskollegium under viss förutsättning

medgiva temporär tullfrihet i andra fall än de förut behandlade

- bl. a. vissa maskiner för anläggningsarbeten — har denna fråga efter avgivandet

av kommitténs betänkande kommit i ett nytt läge. I förslaget till

gemensamma nordiska tulladministrativa bestämmelser har nämligen föreslagits

inrättande av en ny form av tullrestitution, benämnd reducerad tullrestitulion,

vilken är avsedd bl. a. att ersätta sådan temporär tullfrihet som sägs

i 8 § 2 mom. i nuvarande tulltaxeförordning och 11 § 2 mom. i kommitténs

förslag. De av tullexpertutskottet förordade reglerna om reducerad tullrestitution,

vilka tillkommit efter överläggning på svensk sida med representanter

för Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

grundar sig på den även i tulltaxekommittcns

betänkande antydda principen, att tullen bör beräknas i förhållande till användningstiden

inom riket.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Av en redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets

sjunde session framgår, att rådets ekonomiska utskott — med beaktande

av att de inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade reglerna

intagits i den nya danska tullag, som trätt i kraft den 1 februari 1959

— funnit önskvärt att dessa regler genomföres även i de övriga nordiska länderna.

I en till Kungl. Maj :t ingiven framställning om revision av den svenska

tullrestitutionsförordningen för erhållande av närmare överensstämmelse

med det nordiska förslaget till tullrestitutionsbestämmelser har generaltullstyrelsen

förordat att nu ifrågavarande regler angående reducerad

tullrestitution införes i den svenska lagstiftningen. Det av styrelsen framlagda

förslaget förutsätter att tulltaxeförordningen icke kommer att innehålla

några däremot svarande bestämmelser. Jag har för avsikt att föreslå

Kungl. Maj :t att för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om sådan

reducerad tullrestitution som här avses. I överensstämmelse härmed har

i det inom departementet utarbetade förslaget till ny tulltaxeförordning

icke medtagits några bestämmelser angående temporär tullfrihet motsvarande

8 § 2 mom. nuvarande förordning eller 11 § 2 mom. tulltaxekommitténs

förslag.

Kommitténs förslag beträffande temporär tullfrihet för varor till internationella

utställningar (11 § 3 mom. i kommitténs förslag) täckes enligt

vad som framgår av det förut anförda av stadgandet i 10 § punkten 6 i det

nu framlagda förslaget.

11. Temporär tullfrihet för transportmedel

Nuvarande tulltaxeförordning innehåller i 7 § särskilda bestämmelser

om temporär tullfrihet för transportmedel, som begagnas för införsel till

eller är avsett för utförsel från riket av varor eller personer, ävensom för

transportmedel, som medföres av resande vilken endast tillfälligtvis skall

vistas inom riket; tullfrihet kan även medgivas för särskilt inkommande

delar för reparation av dylika transportmedel (nämnda paragraf innehåller

dessutom bestämmelser om temporär tullfrihet för vissa varuslag av betydelse

för jordbruks- och skogsarbete i gränstrakterna — jfr vad som anförts

i avsnittet om tullfrihet för gränsbefolkningen).

Transportmedel som inkommer i trafik är emellertid enligt 148 § tullstadgan

i viss utsträckning fritagna från förtullning och kommer då i åtnjutande

av tullfrihet oavsett tulltaxeförordningens bestämmelser. Friheten

från förtullning avser fartyg, vissa luftfartyg samt järnvägsmateriel; den

gäller icke i fall då transportmedlen förvärvas till Sverige från utlandet.

Annat transportmedel är enligt tullstadgan underkastat förtullning även om

det inkommer i trafik; vid förtullningen kan emellertid tulltaxeförordningens

bestämmelser om temporär tullfrihet komma i tillämpning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

97

Tulltaxekommittén

Fritagandet i viss utsträckning av transportmedel från förtullning när de

inkommer i trafik får, uttalar kommittén, anses grunda sig på att det icke

är fråga om införsel i egentlig bemärkelse. Huruvida någon skillnad härvidlag

föreligger mellan olika slag av transportmedel kan diskuteras, men

praktiska skäl torde tala för den i tullstadgan genomförda distinktionen.

Kommittén anser sig icke ha anledning ifrågasätta någon principiell ändring

i detta hänseende utan föreslår endast vissa smärre jämkningar. Dessa

innebär främst att den i tullstadgan föreskrivna befrielsen från förtullning

utsträckes till att omfatta alla luftfartyg. Vidare föreslås, att en i 148 §

tullstadgan beträffande järnvägsmateriel föreskriven tidsbegränsning i fråga

om befrielse från förtullning slopas, men att i stället dit överföres ett nu

i tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen intaget förbud mot

inrikestrafik.

Beträffande härefter frågan om temporär tullfrihet för transportmedel,

som icke jämlikt tullstadgan fritages från förtullning, har kommittén funnit

lämpligt att i tulltaxeförordningen införes ett allmänt hållet stadgande

(10 § i kommitténs förslag), innebärande bemyndigande för Kungl. Maj:t

att förordna om sådan tullfrihet. Formuleringen av paragrafen tager fasta

på den omständighet, som i förevarande fall måste vara den väsentliga

förutsättningen för tullfrihetsmedgivandet, nämligen att transportmedlen

endast tillfälligt skall användas inom riket, och förutsätter att erforderlig

detaljreglering sker genom tillämpningsföreskrifterna. Enligt förslaget kan

temporär tullfrihet medgivas för delar och tillbehör till transportmedel, under

det att nuvarande regler endast upptager delar; gränsdragningen mellan

delar och tillbehör är vansklig, och någon anledning att i detta sammanhang

skilja mellan dessa varukategorier anser kommittén icke föreligga.

Kommittén framhåller att formuleringen medgiver beviljande av temporär

tullfrihet för ifrågavarande artiklar, även om transportmedlet är tullfritt

enligt taxan eller fritaget från förtullning enligt tullstadgan.

Liksom hittills kommer den faktiska innebörden av bestämmelsen i tulltaxeförordningen

i hög grad att bli beroende av hur tillämpningsföreskrifterna

utformas, och kommittén har därför genom utkast till dylika föreskrifter

relativt utförligt belyst hur kommittén tänkt sig tillämpningen av bestämmelsen

i fråga.

Efter det kommitténs betänkande avgivits har dctaljbestämmelserna i gällande

tillämpningsföreskrifter undergått en genomgripande revision, vilken

i princip följt de linjer som skisserats i kommitténs betänkande men i vissa

hänseenden inneburit ytterligare förenkling; med hänsyn till det sålunda

ändrade läget torde det icke finnas anledning att nu uppehålla sig vid kommitténs

förslag till detaljbestämmelser i ämnet.

Yttrandena

Remissinstanserna bar i allmänhet mottagit tulltaxekommitténs förslag

med gillande. De erinringar som framställts avser i regel detaljbestämmelser

7 Dihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 98

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

och har till följd av den sedermera genomförda revisionen av tillämpningsföreskrifterna

till större delen förlorat sin aktualitet.

Frågan om utformningen av huvudstadgandet i tulltaxeförordningen har

endast berörts av generaltullstyrelsen, som framfört ett par anmärkningar

av i huvudsak formell natur. Enligt styrelsens uppfattning bör sålunda lydelsen

av 10 § jämkas så att i densamma tydligt utsäges att fråga är om

tullfrihet under viss tid. Styrelsen ifrågasätter vidare om det föreligger något

praktiskt behov av att åtnjuta tullfrihet under viss tid för tillbehör till

transportmedel.

I detta sammanhang tar generaltullstyrelsen upp frågan om befrielse från

tull för fordon som införts under temporär tullfrihet och som blivit förstört

under vistelsen här i landet; denna fråga har behandlats i samband med

10 § i departementsförslaget.

Departementschefen

I fråga om den i tulltaxeförordningen intagna bestämmelsen rörande

temporär tullfrihet för transportmedel har jag i sak icke något att erinra

mot det av tulltaxekommittén framlagda förslaget. I likhet med generaltullstyrelsen

anser jag det emellertid lämpligt att i författningstexten direkt

utsäges att här är fråga om tullfrihet under viss tid. Däremot finner jag

icke anledning frångå kommitténs förslag att låta här ifrågavarande bestämmelser

äga tillämpning icke blott å delar utan även å tillbehör till

transportmedel. I enlighet härmed har 11 § i departementsförslaget utformats

i överensstämmelse med kommitténs förslag med den av generaltullstyrelsen

föreslagna jämkningen i förstnämnda hänseende.

I det ändrade läge, vari frågan befinner sig sedan gällande tillämpningsföreskrifter

reviderats, torde jag icke ha anledning att ingå på kommitténs

förslag till detaljföreskrifter. Såsom redan nämnts har de principer, som legat

bakom kommitténs förslag, i huvudsak genomförts vid nämnda revision.

I den mån kommittéförslaget och de däröver avgivna yttrandena fortfarande

kan vara aktuella rör det sig i allmänhet om bestämmelser som

närmast har karaktär av ordningsregler. I detta hänseende framkomna synpunkter

torde få tagas i övervägande vid utformningen av de nya tillämpningsföreskrifterna.

12. Tullfrihet för vissa förstörda varor

I 12 § departementsförslaget har upptagits bestämmelser om tullfrihet

eller tullnedsättning för varor, som införts under temporär tullfrihet och

förstörts eller skadats innan de skolat åter utföras; bestämmelserna i fråga

har behandlats i det föregående i samband med 10 § i departementsförslaget.

Det har synts skäligt att dessa bestämmelser får äga motsvarande tillämpning

å emballage och andra i 4 § 2 och 4 mom. i departementsförslaget avsed
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 08 dr 1060

da artiklar, för vilka tullfrihet medgivits under hänvisning till att varor av

samma beskaffenhet och mängd är avsedda att utföras inom viss tid.

13. Varor som icke tillverkas inom landet

Tulltaxekommittén

I sitt betänkande med förslag till ny tulltaxa tog tulltaxekommittén upp

frågan om tullfrihet för varuslag som icke är föremål för inhemsk tillverkning.

Kommittén framhöll till en början att, när det gäller dylika varuslag,

har man icke användning för skyddstullar, för så vitt man icke avser att

direkt uppmuntra till igångsättande av inhemsk produktion av varor av

ifrågavarande slag. Kommittén fortsatte.

Huruvida en sådan åtgärd kan vara motiverad är icke möjligt att generellt

avgöra; det är tänkbart att en tull av »normal» storlek kan leda till en

samhällsekonomiskt mera fördelaktig struktur i näringslivet, det är också

tänkbart att den kan leda till en oekonomisk spridning av produktionen.

Tydligt är dock att uttagande av tull, så länge någon produktion icke upptagits,

icke kan anses påkallat ur skyddssynpunkt. Från denna synpunkt

bör det alltså icke medföra någon olägenhet om varor som icke tillverkas

inom landet lämnas utan tull.

Rent samhällsekonomiskt sett spelar det å andra sidan icke någon större

roll om tull utgår för varor av detta slag. Eftersom någon tillverkning icke

förekommer inom landet, påverkas tydligen icke användningen av landets

produktiva resurser, utan tullen medför endast en fördyring av de importerade

varorna. Härav föranledd minskning i efterfrågan kan rent av medföra

en sänkning av priset exklusive tull och således en förbättring av bytesförhållandet,

även om en sådan effekt i regel får antagas vara mindre framträdande

än när det gäller tullbeläggning av varuslag som är föremål för

inhemsk tillverkning. Statsinkomsterna ökas i alla händelser med tullens

belopp, vilket innebär att statens behov av inkomster genom andra skatter

minskas, d. v. s. den totala skattebelastningen på konsumenterna behöver

icke undergå någon förändring. Beträffande halvfabrikat för vidare bearbetning

inom industrin bör observeras att tullen på färdigfabrikaten fastställts

med beaktande av eventuellt föreliggande tullar på halvfabrikaten.

Borttages tullen på halvfabrikaten utan motsvarande reduktion av tullen

på färdigfabrikaten medför detta en förstärkning av tullskyddet för den

svenska industrin. Detta är i princip icke mera befogat därför att förstärkningen

åstadkommes på här ifrågavarande sätt, utan åtgärdens berättigande

får bedömas efter i huvudsak samma grunder som om det gällt en höjning

av tullen på den färdiga varan. Tydligt är att tullfrihet för halvfabrikaten

under vissa omständigheter kan vara direkt olämplig på grund av att den

industri som arbetar med dessa halvfabrikat därigenom erhåller ett alltför

högt tullskydd.

Även om den omständigheten att en vara icke tillverkas inom landet enligt

kommitténs uppfattning icke är något under alla omständigheter avgörande

argument för tullfrihet, fann kommittén i många fall det motiverat

att på grund därav föreslå tullfrihet eller ange att det ur skyddssynpunkt

icke förelåg anledning att bibehålla tullen. Kommittén anförde vidare.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Knngt. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Å andra sidan har kommittén icke särskilt eftersträvat att ur de givna

tulltaxerubrikerna urskilja smärre varuslag som till äventyrs icke är föremål

för inhemsk tillverkning i syfte alt befria dessa från tull, liksom kommittén

icke heller ansett sig böra tillmötesgå framställningar i sådant syfte

då artiklarnas ringa betydelse eller tull tekniska svårigheter ansetts tala mot

en dylik komplicering av tulltaxan. Emellertid är det svårt att få en klar

överblick över vad som icke tillverkas inom landet, och framför allt ändras

ju förhållandena genom att nya varuslag framkommer och nya tillverkningar

upptages. Enligt kommitténs uppfattning bör det därför i fråga om

varor, som icke tillverkas inom landet, finnas möjligheter att efter prövning

av omständigheterna medgiva tullfrihet utan den omgång som en ändring *1

tulltaxan innebär. Kommittén har övervägt olika möjligheter för en sådan

anordning och stannat för ett allmänt bemyndigande för Ivungl. Maj:t att

pröva dylika frågor såsom den lämpligaste lösningen. Sådan befogenhet kan

måhända redan anses tillkomma Ivungl. Maj :t, åtminstone i den mån ett

tullfrihetsmedgivande icke skulle strida mot av riksdagen vedertagna principer

för tullpolitiken här i landet, men den har i praktiken knappast begagnats,

varför kommittén funnit det lämpligt att i tulltaxeförordningen intages

eu uttrycklig bestämmelse härom. Kommittén bär med hänsyn härtill

funnit sig kunna i högre grad än vad eljest skulle ha varit fallet begränsa

sina undersökningar rörande möjligheten alt i tulltaxan medgiva

tullfrihet för varor som icke är föremål för inhemsk tillverkning.

Såsom framgår av det förut anförda liksom av formuleringen av den föreslagna

bestämmelsen i tulltaxeförordningen har kommittén ansett denna

möjlighet att bevilja tullfrihet för varor som icke tillverkas inom landet

böra avse varor av visst slag och icke begränsas till att avse visst parti.

Lämpligt synes vara att ifrågavarande medgivande lämnas genom en särskild

kungörelse, till vilken fogas en förteckning över de åsyftade varuslagen,

och att utvidgningar och inskränkningar av medgivandet sker genom

ändringar i denna förteckning. Några särskilda bestämmelser för handläggningen

av dylika ärenden har kommittén icke ansett sig böra föreslå, utan

en eventuell närmare reglering av hithörande spörsmål torde böra anstå till

dess närmare erfarenheter vunnits. Man torde emellertid få förutsätta att

framställningar om tullfrihetsmedgivande enligt ifrågavarande bestämmelser

göres av vederbörande importörer eller deras organisationer och att

framställningarna prövas efter hörande av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

samt eventuellt andra intresserade myndigheter; att de nämnda

ämbetsverken vid sin behandling av ärendena infordrar yttranden från

vederbörande näringsorganisationer får anses ligga i sakens natur. Vid bitall

till gjord framställning torde medgivandet böra lämnas tills vidare dock

högst intill viss fastställd dag. En lämplig maximering av tullfrihetsmedgivandet

synes vara två år. För importörerna vore det givetvis önskvärt om

medgivandet kunde förlänas ovillkorlig giltighet under ifrågavarande period,

men det torde knappast vara lämpligt att binda tullfriheten starkare

än om den fastställts i tulltaxan, i vilket fall ju riksdagen i vanlig ordning

kunnat införa tull på varan; det torde dock få förutsättas att det endast "i

undantagsfall blir fråga om att bryta ett lämnat tullfrihetsmedgivande före

angiven dag. Framställning torde i regel komma att göras om förlängning

av tullfrihetsmedgivande t beträffande flertalet varuslag som erhållit dylik

förmån, och det synes vara lämpligt att prövningen av dylika ärenden koncentreras

och får karaktär av en årlig revision av den vid kungörelsen fogade

förteckningen. Delta skulle kunna ernås genom att tullfrihetsmedgivande

första gången beviljas icke för jämna två år utan så att det uppror

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

101

exempelvis den 30 juni. Något hinder att utöka listan med nya varuslag

mellan ifrågavarande årliga revisioner bör icke finnas.

Vad därefter beträffar de grunder som bör tillämpas, när fråga uppkommer

om medgivande av tullfrihet enligt den föreslagna bestämmelsen, torde

det enligt kommittén icke vara möjligt att utforma några generella regler,

utan ärendena måste bedömas efter omständigheterna i varje enskilt fall.

Kommittén ville dock anföra följande synpunkter.

Till en början må framhållas att det ibland kan vara svårt att fastslå huruvida

en vara är föremål för inhemsk tillverkning eller ej. När det endast

är fråga om skillnader i kvalitet eller utförande torde tullfrihet i allmänhet

ej böra medgivas, för såvitt icke fråga är om så stora avvikelser att importvaran

och den inom landet tillverkade produkten framstår såsom skilda

varuslag. Vidare bör givetvis beaktas eventuellt föreliggande konkurrens

med inom landet tillverkade varor av annat material eller utförande men

med enahanda användning. Även om det ur nu berörda synpunkter icke möter

något direkt hinder att medgiva tullfrihet, torde sådant medgivande i

allmänhet icke böra lämnas utan att fråga är om varuslag av en viss betydenhet,

så att icke den administrativa apparaten belastas med allt för obetydliga

frågor. Att uppdraga någon värdegräns torde dock icke vara lämpligt,

utan frågan bör bedömas från fall till fall. Vid bedömandet av hithörande

frågor bör vidare avseende fästas vid huruvida medgivandet mera

direkt kommer den slutliga konsumenten till godo eller om det närmast innebär

en förstärkning av nettotullskyddet för en inhemsk producent som

i sin tillverkning använder varor av ifrågavarande slag. Fall av sistnämnda

art bör såsom förut anförts i princip bedömas efter samma grunder som

krav på ökat tullskydd genom höjning av tullen på färdigvaran; en särskild

anledning till välvillig behandling i fall som här avses kan vara att produktionen

eljest har att vidkännas ett negativt skydd. Liksom när det gäller

andra tulltaxespörsmål har man självfallet även att taga hänsyn till möjligheten

att tulltekniskt definiera och särskilja ifrågavarande artiklar. Enligt

vad som framgår av den följande detaljbehandlingen av olika varuslag

och varugrupper är det särskilt två områden som kommittén tänkt sig att

den föreslagna anordningen skulle komma att tillämpas på, nämligen kemikalier

och maskiner, men detta utesluter icke att även andra varuområden

kan ifrågakomma i den mån så befinnes lämpligt.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog tulltaxekommittén

att i 2 § 3 mom. tulltaxeförordningen skulle införas en bestämmelse, enligt

vilken Konungen skulle äga förordna »att vara av visst slag, som icke är

föremål för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock

att vara av sådant slag enligt taxan är tullbelagd»; i sitt definitiva förslag

till ny tulltaxeförordning upptog kommittén denna bestämmelse med oförändrad

lydelse under 5 § 3 mom.

Yttrandena över kommitténs förslag

I de yttranden som avgavs över tulltaxekommitténs förslag till ny tulltaxa

behandlades den nu föreliggande frågan, förutom i samband med vissa

detaljfrågor rörande tulltaxan, i huvudsak av följande remissinstanser.

Generaltullsti/relsen framhöll att skäl otvivelaktigt talar för att möjlighe
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

ter bör finnas att medgiva tullfrihet för varuslag, som icke är föremål för

väsentlig produktion inom landet, utan den omgång som en ändring i tulltaxan

innebär. Den lämpligaste anordningen för detta ändamål torde vara

ett allmänt bemyndigande för Kungl. Maj:t att pröva dylika ärenden. En

mera vidsträckt tillämpning av ifrågavarande anordning skulle emellertid

medföra stora svårigheter ur administrativa synpunkter. Inte minst för tullverkets

vidkommande skulle avsevärda olägenheter uppstå om bestämmelsen

skulle leda till ofta förekommande ändringar i tullförhållandena, till

specificering av en mångfald smärre artiklar eller till särbehandling av svårdefinierbara

varuslag. Styrelsen förutsatte därför att tullfrihet skulle medgivas

endast när detta från allmänna synpunkter framstår såsom ett intresse

av vikt och endast för naturligt avgränsade varuslag.

Kommerskollegium uttalade att fördelen med den föreslagna anordningen

är att tull icke behöver utgå när inga motiv för skydd föreligger. Härigenom

vinnes även att antalet positioner i tulltaxan begränsas. Kollegium anförde

emellertid fortsättningsvis följande.

Å andra sidan komma dessa avvikelser att få upptagas i en särskild författning

vilket innebär att vad man vinner i förenkling i själva tulltaxan

förloras i överskådlighet. Särskilt om — som kan vara att vänta — antalet

tramställningar om tullfrihet blir relativt omfattande, kommer denna anordning

att medföra stor administrativ belastning ur utredningssynpunkt.

Man har sedan vid avgörandet i det enskilda fallet att välja mellan en relativt

liberal behandling, vilket skulle innebära en stor ansvällning av de

uppräknade tullfria varuslagen i den särskilda författningen, eller en

strängare behandling, innebärande att man endast undantagsvis medger

tullfrihet. Det förra bedömningssättet torde för såväl tullverket som allmänheten

leda till ökade svårigheter vid bedömandet av tullbeläggningen

av en viss vara. Särskilt för det praktiska tullarbetet måste det bli besvärligt

att avgöra huruvida en viss vara, exempelvis en maskin, är att hänföra

till tullfri maskintyp eller icke. Kollegium vill emellertid icke motsätta sig

att i tulltaxeförordningen införes en bestämmelse av den föreslagna innebörden,

men vill föreslå att eu överarbetning göres av förslaget i syfte att

utröna om icke i större omfattning utbrytning av tullfria varuslag kan ske

redan i taxan.

Förslaget tillstyrktes även av bl. a. Sveriges mekanförbund, Sveriges kemiska

industrikontor, Sveriges färgfabrikanters förening och Sveriges verktggsmaskinaffärers

förening.

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

I sin huvudrapport år 1957 framlade Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

ett förslag med anknytning till den nu föreliggande frågan. Förslaget

innebar att tullfrihet skulle kunna beviljas för vissa varuslag, »när

ifrågavarande varuslag eller därmed konkurrerande varuslag icke tillverkas

eller endast tillverkas i ringa omfattning i Danmark, Finland, Norge och

Sverige och när förhållandena i övrigt icke talar häremot». Utskottet framhöll

emellertid att de administrativa svårigheter, som är förenade med tilllämpning

av en sådan anordning i ett enda land, blir ännu större, om be
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

stämmelsen skall praktiseras av flera länder i gemenskap. På grund härav

begränsade utskottet sitt förslag till att avse kemikalier och icke-elektriska

maskiner (kap. 28, 29 och 84 i tulltaxan).

Frågans behandling i samband med tulltaxerevisionen

I den vid 1958 års riksdag framlagda propositionen angående revision av

tulltaxan redogjorde jag för såväl tulltaxekommitténs som Nordiska samarbetsutskoltets

förslag. Jag framhöll därvid att ett genomförande av den

nordiska marknaden enligt min uppfattning skulle komma att materiellt

påverka såväl omfattningen som innebörden av ett sådant bemyndigande

för Kungl. Maj :t som tulltaxekommittén föreslagit. Med hänsyn till angelägenheten

av att icke föregripa behandlingen av det nordiska förslaget förklarade

jag mig icke beredd att i. då förevarande sammanhang upptaga

kommitténs förslag till prövning. I motionerna I: B 62 och II: B 40 samt

I: B 63 och II: B 71 yrkades att riksdagen beträffande maskiner, i de två

förstnämnda motionerna jämväl beträffande kemikalier, skulle ge Kungl.

Maj :t bemyndigande i enlighet med tulltaxekommitténs förslag. Bevillningsutskoitet

ansåg emellertid att bärande skäl anförts för uppskov med frågans

behandling, varför utskottet avstyrkte motionärernas yrkanden i berörda

hänseende. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Inkomna framställningar

Under år 1959 har från olika håll gjorts framställningar hos Kungl. Maj:t

i syfte att få genomfört det av kommittén framlagda förslaget i dess helhet

eller på vissa varuområden.

Sveriges kemiska industrikontor uttalar sålunda att det icke finns anledning

att ytterligare uppskjuta ikraftträdandet av kommitténs förslag, i synnerhet

som det fortfarande är osäkert om och när någon enighet kan uppnås

på det nordiska planet. Bortsett från önskvärdheten av att tullfrihet

snarast införes för ett flertal kemikalier, som icke nu tillverkas inom landet

och som varken direkt eller indirekt konkurrerar med inom landet

framställda kemikalier, föreligger enligt kontorets uppfattning speciella

skäl för att beslut om suspenderingsförfarandet fattas snarast möjligt.

Kemikontoret anser nämligen att det framdeles kan bli svårare att införa

dylika bestämmelser, eftersom en överenskommelse då kan ha träffats om

bildandet av ett europeiskt frihandelsområde, som sannolikt skulle medföra

att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet på tullområdet.

Oavsett planerna på bildandet av ett frihandelsområde torde den svenska

kemiska industrin under de kommande åren bli ställd inför svåra påfrestningar,

vilka icke bör ökas genom att statsmakterna underlåter att snarast

genomföra det av tulltaxekommittén framlagda förslaget.

Sveriges mekanförbund framhåller att den allmänna skärpning av det internationella

konkurrensläget, som inträtt under de senaste åren, gjort det

nödvändigt för företagen att på allt sätt söka reducera kostnaderna. Den

nya konkurrenssituation som uppstått genom Rom-fördragets förverkligan
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

de liar ytterligare accentuerat kravet på kostnadssänkande åtgärder. För

att bibehålla och stärka konkurrensförmågan inom olika industrigrenar

krävs i ökad omfattning modernisering av den maskinella utrustningen genom

anskaffning av nya maskiner. Det förhållandet att en maskin icke tillverkas

inom landet utgör enligt förbundets uppfattning i och för sig ett incitament

för utländska leverantörer att höja priserna vid anbud till svenska

köpare. Suspendering av tullen kan innebära en betydelsefull reducering av

det investerande företagets totalkostnader för anskaffning av ifrågavarande

maskiner.

Textilgrossisternas riksförbund anser det önskvärt att beslut i ämnet fattas

snarast möjligt med hänsyn till eventuella framtida förpliktelser inom

ramen för ett nordiskt eller europeiskt integrationsavtal, som kan medföra

att Sverige helt eller delvis förlorar sin handlingsfrihet i här ifrågavarande

hänseende. Möjligheten att suspendera tullarna är enligt förbundets uppfattning

särskilt angelägen inom den textila varusektorn, där bl. a. i en

eventuell nordisk marknad tullskyddet synes komma att ligga på en väsentligt

högre nivå än på flertalet andra varuområden. Ju högre tullskyddet är

dess mer stötande ter det sig enligt förbundets uppfattning med tullskydd

för varor som icke tillverkas inom landet.

I en särskild framställning har Textilutredningen tagit upp frågan i vad

den avser textil- och konfektionsmaskiner. Utredningen framhåller bl. a.

att den kris som textilindustrin sedan några år är utsatt för ställt ökade

krav på rationalisering av industrins produktionsapparat. För att stärka industrins

konkurrenskraft har omfattande nyinvesteringar planerats. F’ör

förverkligandet av planerna är det av stor betydelse att de därmed förbundna

kostnaderna blir så låga som möjligt. En möjlighet till tullfrihet för importerade

specialmaskiner skulle verksamt främja planernas förverkligande.

I det läge som den svenska textil- och konfektionsindustri!! för närvarande

befinner sig är det även av andra skäl angeläget att industrins inköp

av maskiner icke fördyras. Textilutredningen hemställer att proposition

måtte framläggas angående införande av bestämmelser om tullfrihet

för sadana textil- och konfektionsmaskiner som icke tillverkas inom landet.

Textilutredningen har även tagit upp saken i sitt den 21 december 1959 avgivna

betänkande (SOU 1959: 42).

Yttrandena över framställningarna

I anledning av de tre förstnämnda framställningarna har yttranden ånyo

inhämtats från generaltullstyrelsen och kommerskollegium.

Genei altullstgrelsen har i sitt den 18 mars 1959 avgivna yttrande hänvisat

till vad styrelsen anfört i anledning av tulltaxekommitténs förslag och

därutöver allenast ifrågasatt huruvida de omständigheter sökandena åberopat

kan anses utgöra tillräcklig anledning att frångå den avvaktande hållning

som intogs i tulltaxepropositionen.

Kommerskollegium framhåller i yttrande den 11 mars 1959 angelägenheten

av att möjligheter skapas för att tull med näringspolitiskt syfte i

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

105

princip icke skall behöva utgå då ur skyddssynpunkt särskilda motiv härför

saknas. Icke minst i dagens läge anser kollegium det angeläget att tillvarataga

alla möjligheter att hålla prisnivån nere.

Beträffande omfattningen av den föreslagna anordningen anför kollegium

följande.

Tulltaxekommitténs förslag avsåg att i princip gälla generellt för alla varuslag,

ehuru kommittén uttalade, att det särskilt var inom kemikalie- och

maskinområdet, på vilket kommittén avsett att den föreslagna anordningen

skulle komma att tillämpas. Även enligt kollegii mening synes skäl finnas

för att räkna med att speciellt inom dessa varuområden behov förefinnas av

den föreslagna anordningen. Genom den tekniska utvecklingen ändras förhållandena

snabbt på föreliggande områden. Nya varuslag framkomma och

nya tillverkningar upptagas. Liksom kommittén finner kollegium det emellertid

icke böra vara uteslutet, att anordningen skall kunna tillämpas även

på andra varuområden. Klart är att hänsynstagande till administrativa svårigheter,

såsom skett vid övervägandena av denna fråga inom det nordiska

samarbetsutskottet, motiverar att anordningens omfattning begränsas. Även

önskvärdheten av en stabilitet i tullförhållandena icke minst för näringslivets

planering synes tala för återhållsamhet. Hänsyn till sådana skäl bör

emellertid kunna tagas vid tillämpningen av bemyndigandet och synes

icke behöva leda till att det begränsas till att endast gälla vissa varuområden.

I fråga om anordningens lämplighet med hänsyn till det nordiska samarbetet

uttalar kollegium i huvudsak följande.

Det är uppenbart av vikt, att åtgärder icke vidtagas som kunna innebära

ett försvårande av ett närmare nordiskt ekonomiskt samarbete. Möjligheter

till suspendering av tull för vissa varuslag ha tidigare funnits såväl i

Norge som i Finland. Vid utfärdande av de nya tulltaxor som i samband

med övergången till Briisselnomenklaturen i början av innevarande år ägt

rum i Danmark och Norge ha införts bestämmelser som i viss utsträckning

(i huvudsak varor inom maskin- och kemikalieområdet) möjliggöra en suspendering

av tull för varuslag som icke tillverkas i respektive land. Enligt

kollegii mening bör införandet även i Sverige av bestämmelser som medge

en suspendering av tull för vissa varor icke behöva medföra nackdelar för

det gemensamma nordiska integrationsarbetet. Däremot torde det kunna

vara till fördel för ett senare nordiskt samarbete att även i Sverige erfarenhet

vunnits beträffande bl. a. administreringen av den ifrågasatta anordningen.

Icke heller den omständigheten att det ifrågasatta bemyndigandet

göres generellt för alla varor synes i och för sig behöva komma i konflikt

med ett sedermera gemensamt nordiskt uppträdande. Tillämpningen av bestämmelserna

får nämligen förutsättas ske under hänsynstagande även till

de gemensamma nordiska aspekterna.

Vad beträffar formerna för administreringen av den föreslagna anordningen

och beträffande de principer som bör vara vägledande vid prövning

av frågor om medgivande av tullfrihet säger kollegium sig kunna i huvudsak

ansluta sig till de förslag och synpunkter som framförts av tulltaxekommittén.

I fråga om den närmare utformningen och tillämpningen av bestämmelsen

anför kollegium vidare.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

I några av handelskamrarnas yttranden har understrukits önskvärdheten

av att i bestämmelserna det måtte klart framgå under vilka begränsade förutsättningar

som ett upphävande av tullen må ske. Som ovan framhållits

är det av hänsyn till stabilitet i tullförhållandena samt av administrativa

skäl lämpligt att iaktta restriktivitet vid tillämpningen av bemyndigandet.

Ur denna synpunkt synes enligt kollegii mening den ovan refererade, av det

nordiska ekonomiska utskottet föreslagna definitionen för fall, då anordningen

skall kunna tillämpas, vara att föredraga speciellt för bedömandet

av när en vara skall anses tillverkas inom landet eller ej. Den av tulltaxekommittén

föreslagna definitionen »vara av visst slag som icke är föremål

för väsentlig produktion inom landet» synes vara alltför vid. Det vore givetvis

icke minst ur administrativa synpunkter i övrigt önskvärt, att klara

kriterier kunde uppställas för tillämpningen. Det torde emellertid ställa sig

svårt, att för den mängd särfall som kunna uppkomma fastlägga generella

regler, utan ärendena få bedömas efter omständigheterna i varje enskilt

fall, varvid de av kommittén anförda synpunkterna på grunderna för tilllämpningen

även enligt kollegii mening böra bli vägledande. När fråga är

om tullfrihet för varor som ingå som råvara eller halvfabrikat i en inhemsk

tillverkning får sålunda hänsyn tagas till att innebörden av en sådan åtgärd

kan vara en förstärkning av nettotullskyddet för färdigvaran, vilket

avvägts med hänsyn till tullbeläggningen av ingående råvaror. Åtgärden

får i dylika fall prövas efter sedvanliga grunder för en förstärkning av tullskyddet.

Avgörandet av om en vara tillverkas i landet eller ej kan vara förenat

med betydande svårigheter. Vid skillnader endast i fråga om kvalitet

och utförande bör tullfrihetsfrågan bedömas med stor restriktivitet. Viktigt

är vidare att vid prövningen hänsyn tages till konsekvenserna av att en

importerad vara kan utgöra substitut för eu vara tillverkad inom landet.

Täta förändringar i relationen mellan de olika varornas tullbeläggning kunna

i sådana fall åstadkomma osäkerhet och avbräck i industrins planering.

Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker kommerskollegium införande

i tulltaxeförordningen av bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med tulltaxekommitténs förslag med den modifikation som förut

sagts.

Departementschefen

Frågan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva befrielse från tull

i fall, då inhemsk produktion av berörda varuslag icke förekommer, har

varit aktuell ända sedan tulltaxekommitténs betänkande avgavs. Med hänsyn

främst till pågående utredningar angående nordiskt ekonomiskt samarbete

har frågan emellertid hittills icke blivit föremål för Kungl. Maj:ts prövning

i sak. I det läge, vari frågan om nämnda samarbete för närvarande befinner

sig, torde det emellertid icke möta något hinder att frågan nu upptages

till avgörande och bringas till en ur svensk synpunkt tillfredsställande

lösning.

Att förefintligheten av ett bemyndigande av ifrågasatt slag skulle underlätta

införandet av en ur allmänt ekonomiska synpunkter i vissa fall önskvärd

tullfrihet torde vara uppenbart. En dylik anordning har också hälsats

med tillfredsställelse av näringslivets organisationer. Även de närmast be
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

rörda myndigheterna, kommerskollegium och generaltullstyrelsen, har funnit

behov av en sådan anordning vara för handen. De har emellertid tillika

understrukit de praktiska svårigheter som är förenade med tillämpningen

av en bestämmelse av ifrågavarande art. Av detta och andra skäl har de uttalat

sig för en restriktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga. Härvid har

ämbetsverken i huvudsak anslutit sig till de synpunkter som framförts av

tulltaxekommittén.

För egen del kan jag i huvudsak biträda vad kommerskollegium och

generaltullstyrelsen anfört. I anslutning härtill vill jag framhålla att enbart

den omständigheten att ett varuslag icke är föremål för tillverkning inom

landet icke kan anses utgöra något avgörande argument för att medgiva

tullfrihet för detsamma. Vid prövning av frågan om tullfrihet bör självfallet

beaktas även övriga inverkande faktorer. Hänsyn får då givetvis också

tagas till våra internationella åtaganden, bl. a. inom EFTA-sammanslutningen.

Innebörden av ett sådant bemyndigande som nu ifrågasatts får sålunda

närmast anses vara att i de fall då Kungl. Maj :t vid dylik prövning

av en tullfråga finner, att tillräckliga skäl för tullbefrielse föreligger, äger

Kungl. Maj :t under angivna förutsättningar genomföra denna åtgärd utan

att frågan förelägges riksdagen. Med åberopande av vad som nu anförts

finner jag mig böra förorda införande av en bestämmelse av i huvudsak

den innebörd som tulltaxekommittén föreslagit.

Beträffande utformningen av ifrågavarande bemyndigande talar enligt

min uppfattning vissa skäl för att man i fråga om den inhemska produktionens

omfattning utformar bestämmelsen efter mönster av den av kommerskollegium

förordade, mera restriktiva formuleringen i nordiska utskottets

förslag. Däremot synes det knappast nödvändigt att knyta bemyndigandet till

de förhållanden i övrigt som angivits i nämnda förslag, eftersom beaktandet

av såväl dessa som andra relevanta förhållanden självfallet måste ingå såsom

led i Kungl. Maj :ts prövning av frågan. I departementsförslaget (13 §)

har därför endast angivits att Konungen i fråga om varuslag, som icke eller

endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet, där så

prövas lämpligt äger förordna att tull icke skall utgå.

Tullfrihet varom nu är fråga synes — i anslutning till vad tulltaxekommittén

föreslagit —- lämpligen böra medgivas för viss tid, förslagsvis högst

två år, och de varuslag, som avses med tullfriheten, angivas i särskild kungörelse.

Meddelande av tullfrihet bör ske först efter särskild framställning

— t. ex. av branschorganisation — och sådan framställning bör också erfordras

därest tullfriheten förlänges. Jag kan alltså även pa dessa punkter

ansluta mig till vad tulltaxekommittén förordat.

Det nu ifrågavarande bemyndigandet för Kungl. Maj:t bör formellt inte

begränsas till särskilda varuområden. Såsom framgår av den föregående

redogörelsen torde emellertid behov av den tullfrihet, det här gäller, i huvudsak

endast föreligga på maskin- och kemikalieområdena.

Vad särskilt beträffar maskinområdet framstår möjligheten att medge

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

tullfrihet för textil- och konfektionsmaskiner, som inte tillverkas inom landet,

såsom speciellt betydelsefull. Härigenom kan den rationalisering inom

textil- och konfektionsindustrien, som textilutredningen funnit angelägen,

verksamt underlättas.

14. Övriga bestämmelser

I nuvarande 10 a, 11 och 12 §§ tulltaxeförordningen förekommande bestämmelser,

avseende avrundning av tullbelopp, bemyndigande för Kungl.

Maj :t att utfärda tillämpningsföreskrifter samt hänvisning till särskilda

stadganden om tullrestitution, torde kunna utan ändring överföras till den

nya förordningen; de återfinnes i departementsförslaget under 14—16 §§•

Härjämte har — i likhet med vad som gäller i fråga om den allmänna varuskatten

och olika punktskatter —- upptagits en bestämmelse om att

Kungl. Maj :t skall äga, när synnerliga skäl föreligger, helt eller delvis befria

från tull; denna befogenhet skall kunna delegeras på generaltullstyrelsen

(15 § första stycket i departementsförslaget).

Den nya tulltaxeförordningen bör träda i kraft den 1 juli 1960.

Beträffande varor, för vilka temporär tullfrihet medgivits före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande med giltighet jämväl därefter, torde i en övergångsbestämmelse

böra angivas enligt vilka bestämmelser varorna skall behandlas

efter sagda dag. Enligt departementsförslaget (första punkten av

övergångsbestämmelserna) skall sålunda den nya förordningen, vad angår

dylik tullfrihet, äga tillämpning jämväl beträffande transportmedel eller annan

vara, som införts före ikraftträdandet, såvitt avser tiden därefter; dock

skall icke härigenom inskränkning ske i förmån, som medgivits enligt de

äldre bestämmelserna.

I en andra punkt av departementsförslagets övergångsbestämmelser har

upptagits motsvarighet till den vid 1958 års ändringar i nuvarande tulltaxeförordning

införda övergångsbestämmelsen rörande penicillin och vissa

andra varor.

Enligt tredje punkten av övergångsbestämmelserna skall i lag eller författning

förekommande hänvisning till författningsrum, som motsvaras av

bestämmelse i den nya tulltaxeförordningen, i stället avse den nya bestämmelsen.

Denna punkt får betydelse bl. a. vid tillämpningen av olika författningar

rörande sådana indirekta skatter, som även upptages vid införsel

av varor. I fråga om beräkning av beskattningsvärde torde härvid bestämmelserna

i 3 § och i förekommande fall 6 § nya tulltaxeförordningen bli att

tillämpa.

15. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad som anförts i det föregående hemställer föredragande

departementschefen att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

dels antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget

till tulltaxeförordning;

dels ock för sin del godkänna Sveriges anslutning till konventionen

den 15 december 1950 rörande varors tullvärde.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Bihang 1

Tulltaxekommitténs förslag till tulltaxeförordning

1 §•

Varor som införas till riket skola, för så vitt icke annat stadgas, beläggas

med tull enligt härvid fogade tulltaxa.

2 §•

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag är

annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

3 §.

1 mom. Tull som utgår i förhållande till varas värde skall beräknas efter

varans normalpris, varmed förstås det pris, som varan vid tiden för anmälan

till förtullning skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan

av varandra oberoende köpare och säljare.

Normalpriset skall beräknas under antagande att varan avlämnas till köparen

å införselorten, att säljaren bär alla kostnader som hänföra sig till

varans försäljning och dess avlämnande å nämnda ort, samt att köparen

bär inom riket utgående tull och andra avgifter.

2 mom. Har varan förvärvats från utlandet genom köp, som kan antagas

vara avtalat på god tro, skall såsom normalpris anses det pris, som erlagts

eller skall erläggas för varan, med sådana justeringar som må befinnas erforderliga

på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet och det värdebegrepp,

som kommit till uttryck i 1 mom.

3 mom. Det åligger varuhavare eller, i fråga om vara, som införes för annans

räkning, denne att lämna de uppgifter och förete de handlingar, som

kunna erfordras för fastställande av normalpriset. I den mån det påkallas

för kontroll av lämnade uppgifter, är uppgiftslämnaren eller annan, som

tagit befattning med förvärv eller införsel av varan, skyldig att tillhandahålla

sina affärshandlingar för granskning.

4 mom. Generaltullstyrelsen äger vid vite förelägga i 3 mom. avsedd person

att fullgöra vad honom enligt nämnda moment eller med stöd av detsamma

meddelade föreskrifter åligger. Vite som utdömes enligt detta moment

tillfaller kronan.

4 §.

1 mom. Emballage vari varor införas skall i tullhänseende behandlas sålunda:
a)

emballage som icke efter användningen för de införda varorna äger allmänt

handelsvärde på den svenska marknaden är fritt från tull, dock att

detta icke innebär rubbning av bestämmelse, enligt vilken värdet eller vikten

av sådant emballage skall inräknas i värdet respektive vikten av den inneliggande

varan;

b) emballage som efter användningen för de införda varorna äger allmänt

handelsvärde på den svenska marknaden tulltaxeras enligt vad för

varor eljest är föreskrivet, därvid i förekommande fall bestämmelserna i

mom. 2 här nedan komma i tillämpning; dock att särskild tull icke skall

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

111

utgå för emballage som enligt vad därom stadgats skall inräknas i vikten

av den inneliggande varan.

2 mom. För emballage som avses i 1 mom. b) här ovan ävensom för särskilt

inkommande begagnat emballage åtnjutes tullfrihet, därest emballage

av samma beskaffenhet och mängd antingen utförts av varuhavaren inom

viss tid före införseln eller är avsett att av honom utföras inom viss tid efter

införseln, ankommande det på Konungen att bestämma denna tid och de

villkor i övrigt som må befinnas erforderliga för detta medgivande.

3 mom. Från svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari varor

dit införts, likställes med emballage som avses i 1 mom.

4 mom. Bestämmelserna i 1—3 mom. skola äga motsvarande tillämpning

å s. k. garnbommar ävensom ventilationstrummor av trä för lastrum samt

mattor och annan s. k. garneringsmateriel uppenbarligen avsedd endast att

skydda gods under transporten.

5 §.

1 mom. På villkor som Konungen äger bestämma åtnjutes befrielse från

tull för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger) vilka endast eller i huvudsakligaste

mån finna användning såsom läkemedel, dock icke acetylsalicylsyra

(ur nr 29.16) eller penicillin, salter och andra derivat därav (ur nr 29.44);

b) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för tillverkning

av tullfria läkemedel, hänförliga till nr 30.03 eller utgörande ämnen

som avses under a) här ovan;

c) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkaniseringsacceleratorer

eller antioxidationsmedel för gummiindustrien eller såsom

tillsats till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion

eller hartsbildning, för reglering av viskositeten eller för andra liknande

ändamål;

d) delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag, som erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd för utövning av luftfart i regelbunden trafik, äro avsedda

att användas uteslutande för reparation, inredning eller utrustning av

luftfartyg i sådan trafik.

2 mom. På villkor som Konungen äger bestämma må delar och tillbehör

samt material av gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar, med

undantag av ringar och slangar av gummi (nr 40.11), införas mot en tull

av 12 % av värdet.

3 mom. Konungen äger förordna att vara av visst slag, som icke är föremål

för väsentlig produktion inom landet, må införas utan tull, ändock att

vara av sådant slag enligt taxan är lullbelagd.

6 §.

1 mom. Tullfrihet må åtnjutas för svensk eller i Sverige förtullad vara,

som efter utförsel återinföres utan att ha undergått bearbetning.

2 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlandet

undergå reparation, må återinföras mot tull, motsvarande 10 % av det

belopp, som erlagls eller skall erläggas för reparationen.

3 mom. Svensk eller i Sverige förtullad vara, som utförts för att i utlandet

undergå annan bearbetning än reparation, må återinföras mot nedsatt

tull, beräknad på sätt motsvarande det som i 4 mom. avses.

4 mom. Visas att vara helt eller delvis tillverkats av svenskt eller i Sverige

förtullat material, må tullen nedsättas med belopp, som motsvarar tull

å sagda material enligt de grunder, som gälla för sådant material vid tiden

för införsel av den förstnämnda varan.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

5 inom. Innefattar tillverkningen av värdetullbelagd vara svenskt konstruktionsarbete

eller dylikt, må tullen nedsättas med belopp, motsvarande

värdet av sagda arbete i förhållande till hela normalpriset.

6 mom. Konungen äger fastställa närmare villkor för åtnjutande av i 1—

5 mom. avsedda förmåner.

7 §.

Har inkommen vara under transporten till införselorten eller efter ankomsten

dit men innan varan anmälts till förtullning av tillfällighet eller

genom förskämning eller dylikt lidit skada, må, därest tull enligt taxan skall

beräknas annorledes än efter varuvärdet, nedsättning i tullen medgivas med

belopp, som svarar mot den av skadan förorsakade minskningen i varans

värde. Värdet av varan såväl i oskadat som i dess skadade skick fastställes i

enlighet med vad i 3 § för där avsett fall föreskrives.

Konungen äger förordna om och i vilken mån tullen må nedsättas för

haverigods och sjöfynd.

8 §•

Tullfrihet åtnjutes för:

1. varor som inkomma för medlems av det kungliga huset räkning;

2. varor som införas av person, som tillhör främmande makts härvarande

beskickning eller är av främmande makt här i riket anställd såsom konsul,

allt i den mån Konungen därom förordnar, därvid i förekommande fall

hänsyn må tagas till huruvida den främmande makten medgiver Sverige

motsvarande förmån;

3. varor som införas för sådana organisationers eller personers räkning,

som avses i lagen den 10 juli 1947 (nr 511) om särskilda förmåner för vissa

internationella organisationer, enligt vad därom bestämts i stadga eller

avtal, vartill Sverige anslutit sig;

4. varor som annorledes än i handelssyfte införas av resande eller å transportmedel

anställda personer, i den mån Konungen därom förordnar; dock

skall i fråga om rätt att tullfritt införa tobaksvaror och cigarrettpapper

samt rusdrycker gälla vad särskilt stadgas;

5. mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål, som inresande yrkesutövare inför i och för sin yrkesutövning,

därest de äro avsedda att av honom användas under tillfälligt

uppehåll i riket samt tullanstalten icke med hänsyn till varornas mängd

eller beskaffenhet finner tullfrihet böra medgivas allenast på sätt i It §

1 mom. sägs;

6. förnödenheter medförda å och avsedda för i trafik inkommande transportmedel,

för såvitt förnödenheterna med avseende å beskaffenhet och

mängd skäligen kunna anses motsvara behovet;

7. proviant medförd å och avsedd för besättning eller passagerare å i trafik

inkommande transportmedel, i den mån Konungen därom förordnar;

8. livsförnödenheter avsedda för och införda samtidigt med från utlandet

inkommande djur, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga behovet

under djurens transport till bestämmelseorten;

9. inventarier och annan till last ej hänförlig materiel, som bärgas från

förolyckat fartyg eller luftfartyg, ävensom sjöfynd, som enligt vad särskilt

är stadgat av tullanstalt utlämnas till bärgaren utan att bärgningen kungöres;
10.

likkistor med lik; urnor med aska av lik; ävensom kransar och blommor

avsedda till minnesgärd åt avliden person;

11. varor som annorledes än i handelssyfte införas av personer, vilka in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

flytta från utlandet eller efter längre tids utlandsvistelse återvända därifrån,

i den män Konungen därom förordnar;

12. varor som erhållas från utlandet såsom arv eller gåva_ (härunder in
begripet

utmärkelsetecken), i den mån Konungen därom förordnar; dock

att tullfrihet icke må åtnjutas för tobaksvaror, cigarrettpapper eller rusdrycker;

.

13. varuprov, mönster, modeller och utställmngsforemal som vid mtorseln

eller efter nedskärning, makulering eller annan dylik åtgärd i samband

med tulltaxeringen ha intet eller allenast obetydligt handelsvarde eller

som med hänsyn till material eller utförande tydligen äro avsedda endast

att utvisa varors beskaffenhet eller användning; ävensom kinematografisk

film utvisande importvaras beskaffenhet eller användning;

14. markutrustning för flygplatser, ävensom varor för användning vid aktuellt

räddnings- och bärgningsföretag i samband med lufttrafik, allt i den

mån Konungen därom förordnar;

15. materiel för undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella andamäl,

i den mån Konungen därom förordnar;

16. materiel för turistpropaganda, i den mån Konungen därom forordnar.

9 §•

Tullfrihet må i den omfattning Konungen förordnar åtnjutas för varor som

införas i egentlig gränstrafik.

10 §.

Konungen äger förordna om tullfrihet för transportmedel, som endast tillfälligt

skall användas inom riket, ävensom till reparation av sådant transportmedel

avsedda, särskilt inkommande delar och tillbehör.

11 §•

i mom. Tullfrihet under viss tid må medgivas för:

a) varor som inkomma för att undergå reparation, bearbetning, komplettering

eller emballering, eller för att användas till sådan behandling av exportvaror,

allt under förutsättning att behandlingen icke omöjliggör direkt

identifiering av de införda varorna;

b) varor som inkomma för att användas som gjutmodeller eller matverktyg

eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara;

c) varor som inkomma för att användas vid tävlingar, idrottsfester, före
läsningar,

teater- eller cirkusföreställningar eller under andra liknande förhållanden;

..

d) varor som äro avsedda att avprovas, dock endast da fråga ar antingen

om enstaka föremål eller om varor, som icke skäligen kunna antagas vara

införda i försäljningssyfte;

e) mindre maskiner och apparater samt instrument, redskap, verktyg och

andra dylika föremål vilka införas under sådana omständigheter som i 8 § 5

mom. avses men för vilka tullfrihet enligt nämnda författningsrum icke medgives*
f)

varuprov, mönster, modeller och utställningsföremål för vilka tullfrihet

icke medgives enligt 8 § 13 mom.

Konungen äger bestämma den tid och de villkor, utöver vad i följande

stycke sägs, under vilka här avsedd tullfrihet må medgivas.

Tullfrihet som nu sagts må åtnjutas under förutsättning att varorna före

tullfrihetstidens utgång återulföras, ankommande det på generaltullstyrelsens

prövning i vad mån tullfrihet må kunna medgivas för varor, vilka inom sag
8

Itihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

da tid förstöras eller finna användning som enligt eljest gällande bestämmelser

medför tullfrihet.

2 mom. Tullfrihet under viss tid må i andra fall än som i 1 mom. avses

medgivas av generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium under

förutsättning att tullfriheten icke otillbörligt påverkar konkurrensförhållanden

på den svenska marknaden.

3 mom. Utöver vad i 1 mom. sagts äger Konungen förordna om tullfrihet

under viss tid för varor som inkomma till internationella utställningar.

12 §.

De särskilda^ föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning

med tillhörande tulltaxa eller till förekommande av missbruk av medgiven

tullfrihet eller annan förmån, meddelas av Konungen.

13 §.

Om restitution av tull och vad därmed äger samband är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den , från och med vilken

dag tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) jämte därvid fogad

tulltaxa med tillhörande taratariff skola upphöra att gälla.

Där i särskild författning förekommer hänvisning till författningsrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen avse

den nya bestämmelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år t960

115

Bihang 2

Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter till

tulltaxeförordningen

Till 1 § tulltaxeförordningen

Till 2 § tulltaxeförordningen

Till 3 § tulltaxeförordningen

1 §•

Försäljning i öppna marknaden mellan av varandra oberoende köpare och

säljare, varom förmäles i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen, förutsätter:

att betalningen av priset utgör enda vederlaget för varan;

att priset icke påverkas av särskilda förbindelser mellan å ena sidan säljaren

eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressegemenskap,

och å andra sidan köparen eller någon, med vilken köparen är

förbunden i sådan gemenskap, vare sig dessa förbindelser äro grundade på

avtal eller ej; och

att avkastningen vid en efterföljande försäljning, användning eller disposition

av varan icke till någon del kommer att direkt eller indirekt tillfalla säljaren

eller någon, med vilken säljaren är förbunden i ekonomisk intressegemenskap.

Ekonomisk intressegemenskap mellan två personer skall anses föreligga,

om den ene äger ekonomiskt intresse i den andres affärsverksamhet eller

egendom;

om båda äga gemensamt ekonomiskt intresse i en tredje persons affärsverksamhet

eller egendom; eller

om en tredje person äger ekonomiskt intresse i bådas affärsverksamhet

eller egendom;

vare sig dessa intressen äro direkta eller indirekta.

2 §•

Med införselort, som i 3 § 1 mom. tulltaxeförordningen sägs, förslås den

ort, där varan förtullas, eller, om varans avlämnande å annan ort inom tullområdet

skulle föranleda lägre normalpris och de kostnader som skulle hänföra

sig till sådant avlämnande på tillfredsställande sätt styrkas, sistnämnda

ort.

3 §.

I fråga om vara, som är tillverkad med utnyttjande av patenterad uppfinning

eller enligt registrerat mönster eller registrerad modell eller som infö
8f

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 98

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

res under utländskt varumärke eller för att försäljas under utländskt varumärke,

skall normalpriset innefatta jämväl värdet av rätten att för varan

utnyttja patentet, mönstret, modellen eller varumärket.

4 §.

Till kostnader, som enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen

innefattas i varas normalpris, höra bland annat:

transportkostnader (med nedan angivet förbehåll),

försäkringskostnader,

provisioner,

mäklararvoden,

kostnader för upprättande i utlandet av handlingar, erforderliga för varornas

införsel till Sverige,

tullar och andra avgifter i utlandet (med avdrag för eventuella restitutionsbelopp),

kostnader för emballage, i den mån icke detta i tullhänseende behandlas

för sig, och kostnader för emballering, samt

lastningskostnader.

Transportkostnader skola icke innefattas i normalpriset med högre belopp

än som motsvarar 30 % av normalpriset exklusive transportkostnader.

5 §•

Vid beräkning av varas normalpris med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen

skall prisjustering på grund av skiljaktigheter mellan köpeavtalet

och det innehåll i värdebegreppet, som kommit till uttryck i 3 § 1

mom. första stycket nämnda förordning, anses erforderlig endast om dessa

skiljaktigheler kunna antagas i väsentlig mån påverka priset.

6 §.

1 mom. Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpriset

skall bestämmas med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen,

skall varuhavaren lämna tullmyndigheten uppgift om det pris, som erlagts

eller skall erläggas för varan, om de i priset icke inbegripna kostnader, som

enligt 3 § 1 mom. andra stycket tulltaxeförordningen samt 4 § denna kungörelse

skola innefattas i normalpriset, samt om de förhållanden i övrigt, som

kunna vara av betydelse för normalprisets bestämmande; där ej tullmyndigheten

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag

kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräftas genom

en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning, denne på

tro och heder avgiven försäkran.

2 mom. Till styrkande av i mom. 1 avsedda uppgifter skall varuhavaren,

där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner

undantag kunna medgivas, för tullmyndigheten förete originalfaktura, fraktoch

försäkringshandlingar samt övriga handlingar, som avse förvärv, införsel

och avlämnande av varan. Vidare är varuhavaren efter generaltullstyrelsens

bestämmande pliktig att avlämna dubblettexemplar eller bestyrkt avskrift

av företedd originalfaktura.

3 mom. Faktura som avses i mom. 2 skall innehålla följande uppgifter:

dag för fakturans utställande,

dag för köpeavtalets avslutande,

kouinas antal och slag samt märke och nummer,

varans handelsbenämning,

varans myckenhet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

117

pris för varje varuslag samt

leverans- och betalningsvillkor,

samt vara till riktigheten bekräftad genom namnunderskrift av utställaren

eller den eller dem som äga teckna dennes firma; efter tullmyndighetens beprövande

må dock godtagas faktura, som icke innehåller samtliga ovan

nämnda uppgifter, därest fakturan likväl kan anses utgöra en tillfredsställande

grund för beräkningen av normalpriset, ävensom faktura, som icke

blivit på ovan angivna sätt bekräftad, därest fakturans uppgifter på annat

sätt tillförlitligen styrkas.

7 §.

Vid införsel av värdetull underkastad vara, för vilken normalpriset skall

bestämmas på annat sätt än med tillämpning av 3 § 2 mom. tulltaxeförordningen,

skall varuhavaren lämna de uppgifter och förete de handlingar, som

med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall skäligen må påfordras;

där ej tullmyndigheten med hänsyn till föreliggande omständigheter finner

undantag kunna medgivas, skola uppgifterna lämnas skriftligen och bekräftas

genom en av varuhavaren eller, om han inför varan för annans räkning,

denne på tro och heder avgiven försäkran.

8 §•

Hyser tullanstalt tvekan angående beräkningen av normalpriset, skall den

samråda med vederbörlig tjänsteman på generaltullstyrelsens tullvärdekontor.

9 §■

Till kontroll å riktigheten av de uppgifter, som lämnats jämlikt bestämmelserna

i 6 och 7 §§, skall varuhavaren eller annan, för vars räkning varan

införts eller som eljest tagit befattning med förvärv eller införsel av varan,

på anfordran för granskning tillhandahålla generaltullstyrelsen eller av styrelsen

för ändamålet bemyndigad tulltjänsteman handelsböcker, affärskorrespondens

och övriga för nämnda ändamål erforderliga handlingar, härunder

inbegripna handlingar rörande försäljning av den införda varan.

10 §.

Baseras normalpriset helt eller delvis på belopp, som angivits i utländskt

myntslag, skall omräkning till svenskt mynt ske med tillämpning av de enligt

stadgan för internationella valutafonden fastställda parivärdena, för så

vitt icke dessa ändrats efter det att beloppens storlek i det utländska myntslaget

bestämts. Har sådan ändring skett eller är fråga om myntslag, för

vilket parivärde icke fastställts enligt nämnda stadga, ankommer det på generaltullstyrelsen

att bestämma efter vilka grunder omräkningen skall ske.

Till 4 § tulltaxeför ordning en

Till 5 § tulltaxeförordningen

Till 6 § tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet eller tullnedsättning enligt 6 § tulltaxeförordningen må,

i händelse tullrestitution eller befrielse från tull åtnjutits vid utförsel av varan

eller till denna använt material, medgivas endast under förutsättning att

restitutions- eller tullbeloppet inbetalas till tullverket.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kiingl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

2 mom. Tullfrihet enligt 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas under

förutsättning

att återinförseln äger rum inom tio år från utförseln, ägande likväl, där

varan nyttjats inom svensk frihamn, generaltullstyrelsen medgiva tullfrihet

vid återinförsel efter längre tids förlopp, samt

att därest varan förtullats i svensk frihamn och därefter återutförts till

samma frihamn, tullfrihet må ånjutas allenast för så vitt antingen återutförseln

ägt rum tidigast trettio dagar efter det varan i samband med förtullningen

lämnat frihamnens område eller ock av omständigheterna framgår,

att återutförseln icke skett uteslutande eller huvudsakligen i syfte att i frihamnen

upplägga varan i avvaktan på förnyad införsel.

Vid bedömande av huruvida vara återinföres utan att ha undergått bearbetning

skall bortses från åtgärd som icke höjt varans värde för varuhavaren

eller som allenast inneburit ett i utlandet nödvändiggjort avhjälpande

av mindre bristfällighet i syfte att sätta varan i användbart skick.

3 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 2—3 mom. tulltaxeförordningen må

åtnjutas under förutsättning att återinförseln äger rum inom ett år från utförseln.

4 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 4 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas

under förutsättning

att där avsett material av importören eller för dennes räkning ulförts för

användning vid ifrågavarande tillverkning,

att vid denna tillverkning frånsett eventuellt avfall icke uppkommit jämväl

annan vara än den som införes till riket, samt

att införseln äger rum inom ett år från utförseln av nämnda material.

5 mom. Tullnedsättning enligt 6 § 5 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas

under förutsättning att där avsett arbete verkställts av importören eller

för dennes räkning.

Till 7 § tulltaxeförordningen

Till 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 2 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas i den omfattning,

som nedan angives.

Diplomatisk tjänsteman åtnjuter tullfrihet för varor, som införas för

tjänstebruk, härunder inbegripet för uppförande eller inredning av tjänstebyggnad,

eller för hans eget eller hans familjs behov.

Kanslipersonal, tillhörande främmande makts beskickning, åtnjuter tullfrihet

för varor för personligt bruk, vilka införas i samband med inflyttningen

till riket.

Lönad konsul (generalkonsul, konsul, vicekonsul eller attaché) som icke

här utövar enskild förvärvsverksamhet äger åtnjuta enahanda tullfrihet som

diplomatisk tjänsteman.

Annan konsul åtnjuter tullfrihet för vapensköldar, sigill, flaggor, emblem,

kontorsförnödenheter och andra likartade för tjänstebruk avsedda artiklar,

som inkomma till honom från den främmande makt han företräder.

Tullfrihet som nu sagts må i andra fall än som avses i närmast föregående

stycke åtnjutas endast av person som icke är svensk medborgare.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Till 8 § 3 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 4^ mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande

eller å transportmedel anställda personer åtnjutas för gångkläder, sängkläder

och andra för personligt bruk avsedda förnödenheter som prövas icke

överstiga behovet under resan.

Till dylika förnödenheter må [såvitt angår person, som icke är bosatt i

Sverige,] hänföras jämväl sådan utrustning för resan som cykel, härunder

inbegripet cykel med hjälpmotor, som uppfyller de i 1 § kungörelsen den

23 maj 1952, nr 280, angivna tekniska villkoren, filmkamera och annan fotografikamera,

skrivmaskin, mindre musikinstrument, grammofon, radiomottagningsapparat,

kamping-, sport-, jakt- och fiskeutrustning samt liknande

artiklar.

Tullfrihet enligt detta moment må icke åtnjutas för obegagnade föremål

med mindre föremålen medföras av ägaren själv. [För cykel med hjälpmotor

må tullfrihet åtnjutas allenast om fordonet är gammalt och brukat.]

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande

åtnjutas för andra varor till ett sammanlagt värde av högst 275 kronor under

förutsättning

att varorna medföras av den resande själv och framföras till tullklarering

i ett sammanhang vid inresetillfället;

att varorna äro avsedda för den resandes eller hans familjs personliga behov

eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk;

att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att förvärva

eller införa varorna i fråga.

3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen må av resande,

hemmahörande i främmande land, åtnjutas för av den resande medförda,

för återutförsel avsedda resesouvenirer till ett sammanlagt värde av högst

3 000 kronor.

4 mom. Värdet av de i 2 och 3 mom. avsedda varorna beräknas efter detaljhandelspriset

i inköpslandet och skall, därest så vid införseln påfordras,

av den resande styrkas genom företeende av kvitto eller på annat tillförlitligt

sätt. Kan värdet icke styrkas av den resande, må det beräknas efter detaljhandelspriset

på varan i införselorten.

Till 8 § 5 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 6 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen må åtnjutas för

å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som erfordras

ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge

transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik;

å järnvägsrestaurangvagn medförd proviant, med undantag av rusdrycker

och tobaksvaror, i den utsträckning som erfordras för bespisning av passagerare

under tågets gång genom Sverige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Till 8 § 8 mom. tulltaxeförordningen

Till 8 § 9 mom. tulltaxeför ordningen

Till 8 § 10 mom. tulltaxeför ordningen

Till 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 11 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för husgeråds-

och andra lösörepersedlar samt hemberedda livsmedel, vilka införas

av person som inflyttar från utlandet eller återvänder därifrån efter att med

bibehållet hemvist i Sverige oavbrutet eller endast med tillfälligt avbrott

ha vistats utomlands under en tid av minst ett år, allt på villkor dels att varorna

prövas icke överstiga behovet, dels, vad beträffar andra varor än livsmedel,

att de äro gamla och brukade samt begagnats av ägaren eller hans

familj, dock att sistnämnda villkor icke gäller varor [eventuellt: husgeråds-,

heminrednings- eller klädespersedlar], som förvärvats i anledning av giftermål

med här i riket bosatt person.

Till 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 12 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för

husgeråds- och andra lösörepersedlar, vilka erhållits i arv och införas av

arvtagaren för eget bruk och icke i handelssyfte, skolande med arv likställas

vad arvsberättigad erhållit genom testamente;

av utländsk myndighet eller offentlig institution förlänade utmärkelsetecken

och hedersgåvor; till myndighet, institution eller sammanslutning

inkommande jubileums- och minnesgåvor; ävensom utställningsmedaljer

och andra föremål, vilka såsom pris tillerkänts deltagare i allmän tävlan

eller äro avsedda att av utländsk person eller sammanslutning uppställas

såsom pris vid dylik tävlan här i riket;

gåvor till sjukhus eller allmän vårdanstalt;

gåvor till sjömän från främmande land, under förutsättning att de mottagas

av representant för utländsk sjömansmissionsorganisation eller avutländskt

konsulat;

gåvor till vetenskapliga institutioner för användning i deras verksamhet,

skolande härvid med gåvor likställas varor som inköpts för från utlandet

skänkta medel;

enstaka gåvoförsändelser till enskild person under förutsättning att värdet

uppgår till högst 100 kronor samt att varorna äro avsedda för mottagarens

eller hans familjs personliga behov.

Gåvas värde bedömes efter värdet av samtliga av viss mottagare vid ifrågavarande

tillfälle från en och samme avsändare erhållna varor; angående

beräkningen av värdet skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i tilllämpningsföreskrifterna

till 8 § 4 mom. tulltaxeförordningen.

Till 8 § 13 mom. tulltaxeförordningen

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

Till 8 § It mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen för markutrustning

må åtnjutas för materiel av den beskaffenhet som avses i punkt

4.6 i bilaga 9 till konventionen den 7 december 1944 om internationell civil

luftfart. . ...

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 14 mom. tulltaxeförordningen for varor tor

användning vid aktuellt räddnings- eller bärgningsföretag i samband med

lufttrafik må åtnjutas för varor av den beskaffenhet som avses i punkt 10.2

av den i 1 mom. nämnda bilagan, beträffande andra varor än sådana som

förbrukas vid företaget dock endast under förutsättning att varorna återutföras;

det ankommer på luftfartsstyrelsen att lämna meddelande till generaltullstyrelsen

om varor beträffande vilka detta villkor icke uppfylles.

Till 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen

1 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för

kinematografisk film och skioptikonbilder med undervisnings-, vetenskaplig

eller kulturell karaktär, vilka framställts av Förenta Nationerna eller

dess fackorgan eller inkomma till undervisnings-, vetenskapliga eller kulturella

institutioner eller sammanslutningar eller ock tillförlitligen styrkas

vara avsedda för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål.

2 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for

instrument och apparater samt delar därtill, vilka inkomma till vetenskaplig

institution eller undervisningsanstalt, upptagen i härvid fogad bilaga,

samt äro avsedda att användas för vetenskaplig forskning eller för undervisningsändamål,

allt under förutsättning att för ifrågavarande ändamål lika

användbara artiklar icke tillverkas inom riket.

Generaltullstyrelsen äger att efter prövning i särskilt fall och efter samråd

med kommerskollegium medgiva tullfrihet för instrument och apparater

samt delar därtill, vilka inkomma till annan vetenskaplig institution

eller undervisningsanstalt än som i föregående stycke avses, under förutsättning

att i sagda stycke stadgade villkor eljest äro uppfyllda.

3 mom. Tullfrihet enligt 8 § 15 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes for

varor av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär, tydligen avsedda

för hjälp åt blinda och inkommande till institutioner eller organisationer

för de blindas välfärd.

Till 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen

Tullfrihet enligt 8 § 16 mom. tulltaxeförordningen åtnjutes för kinematografisk

film, skioptikonbilder, dioramor, klichéer, gobelänger, skyltmateriel,

flaggor, hemslöjdsalster, nationaldräkter och liknande föremål under

förutsättning .

att materielen avsänts av officiell turistorganisation eller till dylik anknuten

nationell turistorganisation; skolande där så påfordras till styrkande

härav för tullanstalten företes en av den avsändande organisationen upprättad

försäkran, avfattad i överensstämmelse med formulär, som generaltullstyrelsen

äger fastställa; samt

att materielen införes för och under ansvar av antingen ackrediterad

representant för den avsändande turistorganisationen eller av sagda organisation

utsett ombud som godkänts av tullanstalten.

Till 9 § tulltaxeförordningen

1 mom. Befolkningen vid rikets landgräns må vid resa över gränsen åtnjuta

enahanda tullfrihet som enligt 8 § 4 inom. tulltaxeförordningen är

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

medgiven för resande, och skall därvid i trakter där befolkningen normalt

är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor i grannlandet den omständigheten

att resan företagits i huvudsakligt syfte att förvärva eller införa

sådana varor icke utgöra hinder för tullfriheten.

2 mom. Tullfrihet enligt 9 § tulltaxeförordningen åtnjutes för maskiner,

redskap och fordon, som av befolkningen vid rikets landgräns föras från

Finland eller Norge till närbelägen ort i Sverige för att under kortare tid där

användas till timmerforsling, jordbruksarbete eller annat dylikt ändamål.

3 mom. Varor som av befolkningen vid rikets landgräns''för hushållsbehov

föras från Sverige till Finland eller Norge eller från Finland eller Norge

till närbelägen ort i Sverige för att förädlas eller repareras och som efter

förädlingen eller reparationen återutföras till ursprungslandet, äro vid införseln

till Sverige fria från tull.

Till 10 § tulltaxeförordningen

1 §•

1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må åtnjutas för:

a) transportmedel som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel

från riket av varor eller personer; samt

b) transportmedel som medföres av resande, vilken endast tillfälligt skall

vistas inom riket.

2 mom. Transportmedel som avses i 1 mom. skall återutföras inom ett år

från införseln. Kan återutförsel av transportmedel icke ske inom nämnda

tid på grund av omständigheter, över vilka den som äger förfoga över transportmedlet

icke skäligen kunnat råda, äger distrikttullanstalt på ansökning

medgiva det ytterligare uppskov med återutförseln, som prövas erforderligt.

Ansökning härom skall ha gjorts före utgången av förstnämnda tid,

såvida icke omständigheter av nyss angiven art visas ha utgjort hinder

därför.

Transportmedel som avses i 1 mom. a) må icke begagnas för befordran

av gods eller personer i egentlig inrikestrafik; transportmedel som avses

i 1 inom. b) må icke användas i yrkesmässig trafik, överlåtas eller uthyras.

3 mom. Äterutföres icke transportmedlet inom tid, som i 2 mom. första

stycket sägs, skall det åligga den, som med avseende å införseln är att betrakta

såsom varuhavare, att före tullfrihetstidens utgång hos närmaste

distrikttullanstalt anmäla transportmedlet till förtullning och inbetala belöpande

tull. Fullgöres icke denna skyldighet må länsstyrelse på generaltullstyrelsens

anmälan förordna, att transportmedlet, där det inom riket anträffas,

skall omhändertagas av polismyndighet. I sådant fall skall transportmedlet

på anfordran överlämnas till tullmyndighet.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning om transportmedlet

använts i strid mot villkor, som angives i 2 mom. andra stycket, för

så vitt icke generaltullstyrelsen med hänsyn till omständigheterna finner

tull skäligen icke böra utgå.

4 mom. Tullmyndigheten i införselorten skall meddela bevis om medgiven

tullfrihet, vilket skall av varuhavaren eller, i fråga om motorfordon, av

fordonets förare på anfordran företes för tulltjänsteman eller polisman;

dock att dylikt bevis icke skall erfordras beträffande motorfordon, som

genom företeende av registreringshandling eller annorledes tillförlitligen

styrkes vara registrerat i Danmark, Finland eller Norge.

5 mom. Har transportmedel för vilket medgivits tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen,

innan det skolat återutföras, blivit genom olycka så svårt

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Knngl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

skadat, att det finnes icke kunna iståndsättas, må generaltullstyrelsen medgiva

befrielse från tull för transportmedlet.

2 §.

1 mom. Tullfrihet enligt 10 § tulltaxeförordningen må medgivas för delar

och tillbehör till transportmedel som i 1 § sägs, oavsett huruvida sådan tullfrihet

åtnjutes för transportmedlet eller tull eljest icke utgår för detsamma.

2 mom. Tullfrihet som i 1 mom. avses må beträffande delar och tillbehör

till fartyg, luftfartyg eller järnvägsmateriel beviljas mot att transportmedlets

befälhavare, förare, redare eller ägare eller den som i egenskap av varuhavare

infört transportmedlet till tullverket avlämnar försäkran på tro och

heder att delarna äro avsedda till reparation av visst transportmedel och

efter avslutad reparation komma att återutföras med detta; i fråga om delar

och tillbehör till järnvägsmateriel må försäkran avgivas av föreståndaren

för järnvägsstationen i införselorten å tjänstens vägnar.

Beträffande delar och tillbehör till annat transportmedel än fartyg, luftfartyg

eller järnvägsmateriel må tullfrihet som i 1 mom. avses beviljas mot

att artiklarna upptagas i bevis, som enligt 1 § 4 mom. utfärdats för transportmedlet;

kan så ej lämpligen ske eller har dylikt bevis ej utfärdats må tullfrihet

åtnjutas i den ordning som stadgas i [tillämpningsföreskrifterna till

11 § tulltaxeförordningen].

Vad i föregående stycken sägs har icke avseende å delar och tillbehör till

transportmedel, som användas till uppehållande av regelbunden utrikestrafik;

för sådana delar och tillbehör skola i stället iakttagas de föreskrifter,

som till förekommande av missbruk av tullfriheten kunna i särskilda

fall meddelas av tullanstalt.

Till 11 § tulltaxeförordningen

Till 12 § tulltaxeförordningen

Till 13 § tulltaxeförordningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Bihang 3

(Översättning)

Convention on the valuation of goods

for customs purposes

The Governments signatory to the

present Convention,

Desiring to facilitate international

trade,

Desiring to simplify international

customs tariff negotiations and the

comparison of foreign trade statistics

inasmuch as such comparisons are

more exact if based upon a uniform

valuation of goods,

Being convinced that the maximum

uniformity in defining the value of

goods for customs purposes will

constitute an important step towards

the attainment of these objects,

Having taken into consideration the

work already accomplished in Brussels

in this sphere by the European

Customs Union Study Group, and

Considering that the best way of

achieving results in this respect is to

conclude an international Convention,

Have agreed as follows:

Article I

For the purpose of the present Convention,

(a) “the Convention establishing

the Council” means the Convention

establishing the Customs Co-operation

Council opened for signature in Brussels

on the 15th December, 1950;

(b) “the Council” means the

Customs Co-operation Council referred

to in paragraph (a) of this Article;
(c)

“the Secretary General” means

the Secretary General of the Council.

Konvention rörande varors tnllvärde

De regeringar, som undertecknat

föreliggande konvention,

vilka önska underlätta den internationella

handeln,

vilka önska förenkla internationella

tullförhandlingar och underlätta

jämförelsen av statistiska uppgifter

rörande utrikeshandeln, så till vida

som en sådan jämförelse är mera

exakt, om den baseras på en likformig

värdering av varorna,

vilka äro övertygade om att åstadkommandet

av största möjliga likformighet

i definitionen av varors

tullvärden kommer att utgöra ett betydande

steg för uppnåendet av dessa

syften,

vilka hava beaktat det arbete, som

på ifrågavarande område utförts i

Bryssel av Studiegruppen för en

europeisk tullunion, och

vilka anse, att bästa sättet att uppnå

resultat i nämnda avseende är att

avsluta en internationell konvention,

hava enats om följande:

Artikel I

I denna konvention förstås med:

a) rådskonventionen: konventionen

avseende upprättandet av ett råd för

samarbete på tullområdet, öppnad för

undertecknande i Bryssel den 15 december

1950;

b) rådet: det under a) åsyftade rådet

för samarbete på tullområdet;

c) generalsekreteraren: rådets generalsekreterare.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Article II

Subject to the provisions of Artides

IV, each Contracting Party shall

introduce into its domestic law and

apply, as from the date on which the

present Convention comes into force

in respect of it, the Definition of

Value (hereinafter referred to as the

“Definition”) set out in Annex I of

the Convention.

Artide III

Each Contracting Party shall, in

applying the Definition, conform to

the provisions of the Interpretative

Notes (hereinafter referred to as the

“Notes”) set out in Annex II to the

present Convention.

Artide IV

Each Contracting Party may adapt

the text of the Definition

(a) by inserting therein such provisions

of the Notes as it may consider

necessary,

(b) by giving the text such legal

form as may be essential to render it

operative in its domestic law, if necessary

by adding complementary provisions

clarifying the purport of the

Definition.

Artide V

(a) The Council shall supervise the

operation of the present Convention

with a view to securing uniformity

in its interpretation and application.

(b) To this end, the Council shall

establish a Valuation Committee on

which each Member of the Council

to which the present Convention

applies shall have the right to be

represented.

Artide VI

The Valuation Committee shall have

the following functions which shall

be exercised under the authority of

the Council and in accordance with

any directions which the Council

may give:

Artikel II

Varje fördragsslutande part skall,

med de modifikationer som må föranledas

av bestämmelserna i artikel

IV, i sin nationella lagstiftning införa

den i bilaga I till denna konvention

intagna definitionen av tullvärdet (i

det följande kallad definitionen),

samt tillämpa densamma från och

med den dag, då konventionen träder

i kraft för parten i fråga.

Artikel III

Varje fördragsslutande part skall,

vid tillämpning av definitionen, iakttaga

bestämmelserna i de förklarande

anmärkningar (i det följande kallade

anmärkningarna), som äro upptagna

i bilaga II till denna konvention.

Artikel IV

Varje fördragsslutande part må

modifiera definitionens text

a) genom att i densamma intaga

sådana i anmärkningarna förekommande

bestämmelser, som parten

finner nödvändiga;

b) genom att giva densamma sådan

juridisk form, som kan vara nödvändig

för att den skall erhålla avsedd

rättsverkan, i förekommande

fall genom att utöka texten med kompletterande

bestämmelser för att

precisera definitionens innebörd.

Artikel V

a) Rådet skall övervaka efterlevnaden

av denna konvention för att

säkerställa en likformig tolkning och

tillämpning av densamma.

b) För detta ändamål skall rådet

upprätta en värdekommitté, i vilken

varje rådsmedlem, å vilken denna

konvention är tillämplig, skall äga

rätt att vara representerad.

Artikel VI

Värdekommittén skall hava följande

uppgifter, vilka skola fullgöras

under rådets myndighet och i enlighet

med dess anvisningar:

!) Bihang till riksdagens protokoll tOfiO. i samt. Nr 98

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

(a) to collate and circulate to the

Contracting Parties information concerning

the valuation of goods by the

Contracting Parties för customs

purposes;

(b) to study the domestic laws,

procedures and practices of the

Contracting Parties in relation to the

Definition and Notes, and, accordingly,

to make recommendations to the

Council or the Contracting Parties to

secure uniformity in the interpretation

and application of the Definition

and Notes and the adoption of standard

procedures and practices;

(c) to prepare explanatory notes as

a guide to the application of the

Definition;

(d) on its own initiative or on

request, to furnish to Contracting

Parties information or advice on any

matters concerning the valuation of

goods for customs purposes;

(e) to submit to the Council proposals

för any amendment of the

present Convention which it may

consider desirable;

(f) to exercise such other powers

and functions of the Council in relation

to the valuation of goods for

customs purposes as the Council may

delegate to it.

Article VII

(a) The Valuation Committee shall

meet åt least three times a year.

(b) It shall elect its own Chairman

and one or more Vice-Chairmen.

(c) It shall draw up its own Rules

of Procedure by decision taken by

not less than two-thirds of its members.

The Rules of Procedure so

drawn up shall be subject to the

approval of the Council.

Artide VIII

The Annexes to the present Convention

shall form an integral part thereof

and any reference to the Convention

shall be deemed to include a reference

to the Annexes.

a) att inhämta och till de fördragsslutande

parterna distribuera upplysningar

rörande de metoder, som parterna

tillämpa vid bestämmande av

varors tullvärden;

b) att studera nationell lagstiftning

samt föreskrifter och praxis hos de

fördragsslutande parterna med avseende

å definitionen och anmärkningarna

samt att framlägga förslag för

rådet eller de fördragsslutande parterna

för att säkerställa en likformig

tolkning och tillämpning av definitionen

och anmärkningarna samt ett

antagande av standardiserade föreskrifter

och förfaranden;

c) att utarbeta anvisningar till ledning

vid tillämpningen av definitionen;
d)

att på eget initiativ eller på anmodan

lämna de fördragsslutande

parterna upplysningar eller råd i alla

frågor som röra bestämmande av varors

tullvärden;

e) att föreslå rådet sådana ändringar

i denna konvention, som kommittén

anser önskvärda; och

f) att i övrigt utöva de befogenheter

och fullgöra de uppgifter, som

rådet tilldelar kommittén.

Artikel VII

a) Värdekommittén skall sammanträda

minst tre gånger om året.

b) Den skall utse ordförande och

en eller flera vice ordförande.

c) Den skall upprätta arbetsordning

genom beslut med en majoritet

av minst två tredjedelar av medlemsantalet.

Arbetsordningen skall

underställas rådet för godkännande.

Artikel VIII

Bilagorna till denna konvention

skola utgöra en integrerande del av

konventionen, och varje hänvisning

till konventionen skall anses innefatta

en hänvisning jämväl till bilagorna.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1960

Article IX Artikel IX

The Contracting Parties accept the

provisions of the Protocol attached

to the present Convention concerning

special methods of taxing goods

falling within Chapter 30 and Heading

No. 33.06 of the Nomenclature

annexed to the Convention on Nomenelature

for the Classification of Goods

in Customs Tariffs opened for signature

in Brussels on the same date as

the present Convention.

Article X

(a) The present Convention shall

abrogate as between the Contracting

Parties all obligations under other

international agreements in so far as

they are inconsistent with the present

Convention.

(b) The present Convention shall

not derogate from the obligations,

under any other international agreeinent,

incurred by any Contracting

Party before the coming into force of

the present Convention in respect of

it towards any Government not a

party to the present Convention.

However, the Contracing Parties shall,

as soon as circumstances permit and

in any case on the renewal of such

prior agreements, arrange to make

any necessary amendments thereto in

order to bring thern into conformity

with the provisions of the present

Convention.

De fördragsslutande parterna godkänna

bestämmelserna i det till denna

konvention fogade protokollet rörande

särskilda metoder för värdering

av varor, som falla under kapitel

30 och position 33.06 i den nomenklatur,

vilken som bilaga är fogad till

konventionen rörande nomenklatur

för klassificering av varor i tulltarifferna,

öppnad för undertecknande i

Bryssel samma dag som denna konvention.

Artikel X

a) Genom denna konvention upphävas,

de fördragsslutande parterna

emellan, alla på andra internationella

avtal grundade förpliktelser, som

stå i strid med denna konvention.

b) Denna konvention gör icke intrång

i sådana på andra internationella

avtal grundade förpliktelser,

som någon fördragsslutande part kan

hava iklätt sig gentemot en utomstående

regering innan konventionen

trätt i kraft för den fördragsslutande

parten. Emellertid skola de fördragsslutande

parterna, så snart omständigheterna

medgiva och i varje fall

vid förnyandet av de ingångna avtalen,

vidtaga alla erforderliga åtgärder

för att bringa dessa i överensstämmelse

med bestämmelserna i denna

konvention.

Article XI

(a) Any dispute between two or

more Contracting Parties concerning

the interpretation or application of

the present Convention shall so far

as possible be settled by negotiation

between them.

(b) Any dispule which is not settled

by negotiation shall be referred by

the Contracting Parties in dispute to

the Valuation Committee which shall

thereupon consider the dispute, and

make recommendations for its settlement.

Artikel XI

a) Varje tvist mellan två eller flera

fördragsslutande parter beträffande

tolkningen och tillämpningen av

denna konvention skall så vitt möjligt

hiläggas genom direkta förhandlingar

mellan parterna.

b) Varje tvist, som icke bilägges

genom direkta förhandlingar, skall

av de tvistande parterna hänskjutas

till värdekommittén, som skall taga

tvisten under övervägande och framlägga

rekommendation till dess biläggande.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

(c) If the Valuation Committee is

unable to settle the dispute, it shall

refer the matter to the Council which

shall make recommendations in

conformity with Article III (e) of the

Convention establishing the Council.

(d) The Contracting Parties in

dispute may agree in advance to

accept the recommendations of the

Committee or Council as binding.

Article XII

The present Convention shall be

open for signature until 31st March,

1951, by any Government which has

signed the Convention establishing

the Council.

c) Om värdekommittén icke kan

bilägga tvisten, skall den hänskjuta

frågan till rådet, som skall framlägga

rekommendation i enlighet med

artikel III e) i rådskonventionen.

d) De tvistande parterna kunna på

förhand överenskomma om att rätta

sig efter kommitténs eller rådets rekommendation.

Artikel XII

Denna konvention skall vara öppen

för undertecknande under tiden till

och med den 31 mars 1951 av de regeringar,

som undertecknat rådskonventionen.

Article XIII

(a) The present Convention shall

be subject to ratification.

(b) Instruments of ratification

shall be deposited with the Belgian

Ministry of Foreign Affairs, which

shall notify all signatory and acceding

Governments and the Secretary

General of each such deposit.

However, no Government may deposit

its instrument of ratification of the

present Convention until it has deposited

its instrument of ratification

of the Convention establishing the

Council.

Artikel XIII

a) Denna konvention skall vara

underkastad ratificering.

b) Ratifikationsinstrumenten skola

deponeras hos belgiska utrikesministeriet,

som skall om varje sådan

deposition underrätta alla regeringar

som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma ävensom

generalsekreteraren. Dock må

icke någon regering deponera ratifikationsinstrumentet

till denna konvention,

förrän den har deponerat sitt

ratifikationsinstrument till rådskonventionen.

Article XIV

(a) Three months after the date

on which the Belgian Ministry of

Foreign Affairs has received the

instruments of ratification of seven

Governments, the present Convention

shall come into force in respect of

those Governments.

(b) For each signatory Government

ratifying after that date, the

Convention shall come into force

three months after the date of the

deposit of its instrument of ratification

with the Belgian Ministrv of

Foreign Affairs.

Article AV

(a) The Government of any State

which is not a signatory to the

Artikel XIV

a) Tre månader efter den dag, då

belgiska utrikesministeriet mottagit

ratifikationsinstrument av sju regeringar,

skall denna konvention träda

i kraft för dessa regeringar.

b) För varje signatärregering, som

ratificerar efter denna tidpunkt,

skall konventionen träda i kraft tre

månader efter dagen för depositionen

av ratifikationsinstrumentet hos belgiska

utrikesministeriet.

Artikel XV

a) Regering i någon stat, vilken

den vara må, som icke undertecknat

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr !)8 år W60

129

present Convention, but which has

ratified or acceded to the Convention

establishing the Council, may accede

to the present Convention as from 1st

April, 1951.

(b) Instruments of accession shall

be deposited with the Belgian Ministrv

of Foreign Affairs, which shall

notify all signatory and acceding

Governments and the Secretary General

of each such deposit.

(c) The present Convention shall

come into force for any acceding

Government three months after the

date of the deposit of its instrument

of accession but not before it comes

into force in accordance with paragraph

(a) of Article XIV.

Article XVI

(a) The present Convention is of

unlimited duration, but åt any time

after the expiry of five years from

its entry into force under paragraph

(a) of Article XIV, any Contracting

Party may withdraw therefrom.

Withdrawal shall take effect one

year after the date of receipt by the

Belgian Minislry of Foreign Affairs

of a notification of withdrawal. The

Belgian Ministry of Foreign Affairs

shall notify each withdrawal to all

signatory and acceding Governments

and to the Secretary General.

(b) Any Contracting Party which

ceases to be a party to the Convention

establishing the Council shall thereupon

cease to be a party to the

present Convention.

Artide XVII

(a) Any Government may åt the

time of its ratification or accession

or åt any time thereafter, declare by

notification given to the Belgian

Ministry of Foreign Affairs that the

present Convention shall extend to

any of the territories for whose

internalional relations it is responsible,

and the Convention shall extend

denna konvention men som ratificerat

rådskonventionen eller anslutit

sig till densamma, kan från och med

den 1 april 1951 ansluta sig till denna

konvention.

b) Anslutningsinstrumenten skola

deponeras hos belgiska utrikesministeriet,

som skall om varje sådan

deposition underrätta alla regeringar

som undertecknat konventionen eller

anslutit sig till densamma ävensom

generalsekreteraren.

c) Denna konvention skall för varje

regering, som anslutit sig till densamma,

träda i kraft tre månader efter

dagen för depositionen av anslutningsinstrumentet,

dock icke före

tidpunkten för konventionens ikraftträdande

i enlighet med bestämmelserna

i artikel XIV a).

Artikel XVI

a) Denna konvention gäller obegränsad

tid, men varje fördragsslutande

part kan sedan fem år förflutit

från dess ikraftträdande i enlighet

med bestämmelserna i artikel

XIV a), vid vilken tidpunkt som helst

frånträda konventionen. Frånträdandet

skall träda i kraft ett år efter den

dag, då belgiska utrikesministeriet

erhållit notifikation om frånträdandet.

Det belgiska utrikesministeriet

skall om frånträdandet underrätta

alla regeringar som undertecknat

konventionen eller anslutit sig till

densamma ävensom generalsekreteraren.

b) Varje fördragsslutande part,

som frånträder rådskonventionen,

skall därigenom upphöra vara part i

denna konvention.

Artikel XVII

a) Varje regering må vid sin ratifikation

eller anslutning eller närhelst

därefter genom notifikation till

belgiska utrikesministeriet förklara,

att denna konvention skall utsträckas

att gälla beträffande territorier,

för vilkas internationella förbindelser

regeringen är ansvarig, och konventionen

skall bliva gällande för sag
-

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

to the territories named in the notification

three months after the date of

the receipt thereof by the Belgian

Ministrv of Foreign Affairs but not

before the Convention has come into

force for the Government concerned.

(b) Any Government which has

made a declaration under paragraph

(a) above extending the present Convention

to any territory for whose

International relations it is responsible,

may by notification given to the Belgian

Ministry of Foreign Affairs

withdraw in respect of that territory

in accordance with the provisions of

Article XVI.

(c) The Belgian Ministry of

Foreign Affairs shall inform all

signatory and acceding Governments

and the Secretarv General of any

notification received hy it under this

Article.

Article XVIII

(a) The Council maj'' recommend

ainendments to the present Convention

to the Contracting Parties.

(b) Any Contracting Party accepting

an amendment shall notify the

Belgian Ministry of Foreign Affairs

in writing of its acceptance and the

Belgian Ministry of Foreign Affairs

shall notify all signatory and acceding

Governments and the Secretarv

General of the receipt of the notice

of acceptance.

(c) An amendment shall come into

force three months after receipt by

the Belgian Ministry of Foreign

Affairs of notice of acceptance by all

the Contracting Parties. When any

amendment has been accepted by all

the Contracting Parties the Belgian

Ministry of Foreign Affairs shall

notify all signatory and acceding

Governments and the Secretary General

of such acceptance and of the

date on which the amendment will

come into force.

(d) After an amendment has come

into force, no Government may ratify

or accede to the present Convention

unless it also accepts the amendment.

da territorier tre månader efter den

dag då belgiska utrikesministeriet erhållit

notifikation därom men icke

innan konventionen trätt i kraft för

regeringen i fråga.

h) Varje regering, som genom deklaration

enligt a) ovan utsträckt

denna konvention att gälla beträffande

territorium, för vars internationella

förbindelser den är ansvarig,

kan genom notifikation till belgiska

utrikesministeriet frånträda konventionen

med avseende å detta territorium

i enlighet med bestämmelserna

i artikel XVI.

c) Belgiska utrikesministeriet skall

informera alla regeringar som undertecknat

denna konvention eller anslutit

sig till densamma ävensom generalsekreteraren

om varje notifikation,

som den mottagit enligt denna artikel.

Artikel XVIII

a) Bådet må föreslå de fördragsslutande

parterna ändringar i denna

konvention.

b) Varje fördragsslutande part,

som godkänner en ändring, skall lämna

skriftligt meddelande om godkännandet

till belgiska utrikesministeriet,

vilket skall om mottagandet av

detta meddelande underrätta alla regeringar

som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma

ävensom generalsekreteraren.

c) En ändring skall träda i kraft

tre månader efter det belgiska utrikesministeriet

mottagit meddelande

om samtliga fördragsslutande parters

godkännande. När en ändring godkänts

av samtliga fördragsslutande

parter, skall belgiska utrikesministeriet

därom underrätta alla regeringar

som undertecknat konventionen

eller anslutit sig till densamma ävensom

generalsekreteraren, varvid dagen

för ändringens ikraftträdande

skall tillkännagivas.

d) Efter det en ändring trätt i

kraft må icke någon regering ratificera

denna konvention eller ansluta

sig till densamma utan att även godkänna

ändringen.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

In witness whereof the undersigned,

having been duly authorised

thereto by their respective Governments,

have signed the present Convention.

Done åt Brussels on the fifteenth

day of December, nineteen hundred

and fifty (December 15th, 1950) in

the English and French languages,

both texts being equally authentic,

in a single original, which shall be

deposited in the archives of the Government

of Belgium which shall

transmit certified copies thereof to

each signatory and acceding Government.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,

av sina respektive regeringar

därtill behörigen bemyndigade undertecknat

föreliggande konvention.

Som skedde i Bryssel den femtonde

december nittonhundrafemtio (15

december 1950) på franska och engelska

språken, vilka båda texter skola

äga lika vitsord, i ett original, som

skall arkiveras hos belgiska regeringen,

vilken skall överlämna behörigen

styrkta kopior av detsamma till alla

regeringar, som undertecknat konventionen

eller ansluta sig till densamma.

ANNEX I

Definition of value

Article l

1. For the purposes of levying

duties of customs, the value of any

goods imported for home consumption

shall be taken to be the normal

price, that is to say, the price which

they would fetch åt the time when

the duty beeomes payable on a sale

in the open märket between buyer

and seller independent of each other.

2. The normal price of any imported

goods shall be determined on

the following assumptions:

(a) that the goods are treated as

having been delivered to the buyer

åt the port or place of introduction

into the country of importation; and

(b) that the seller will bear all

costs, charges and expenses incidental

to the sale and to the delivery of the

goods åt that port or place; but

(c) that the buyer will bear any

duties or taxes applicable in the

country of importation.

Article II

1. A sale in the open märket

between buyer and seller independent

of each other pre-supposes:

(n) that the price is the sole consideration;

and

BILAGA I

Definition av tullvärde

Artikel I

1. Vid tillämpning av värdetullar

skall värdet för varor, som införas

för inhemsk förbrukning, anses vara

lika med normalpriset, varmed förstås

det pris som varorna vid den tidpunkt,

då tullen blir betalbar, skulle

betinga vid försäljning i öppna marknaden

mellan av varandra oberoende

köpare och säljare.

2. Normalpriset för införda varor

skall bestämmas på basis av följande

förutsättningar, nämligen

a) att varorna avlämnats till köparen

i den hamn eller å den ort, där

de inkomma till importlandet;

b) att alla kostnader, som hänföra

sig till varornas försäljning och deras

avlämnande i sagda hamn eller å

sagda ort, skola åvila säljaren; samt

c) att alla tullar och avgifter, som

utgå i importlandet, skola åvila köparen.

Artikel II

1. En försäljning i öppna marknaden

mellan av varandra oberoende

köpare och säljare förutsätter

a) att betalningen av priset utgör

enda vederlaget för varan;

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1960

(b) that the price made is not

influenced by any commercial, financial

or other relationship, whether

by contract or otherwise, between

the seller or any person associated

in business with him and the buyer

or any person associated in business

with him (other than the relationship

created by the sale of the goods in

question); and

(c) that no part of the proceeds of

the subsequent re-sale, use or disposal

of the goods will accrue either

directly or indirectly to the seller or

any person associated in business

with him.

2. Two persons shall be deemed to

be associated in business with one

another if, whether directly or indirectly,

either of them has any interest

in the business or property of the

other or both have a common interest

in any business or property or some

third person has an interest in the

business or property of both of them.

Article III

When the goods to be valued:

(a) are manufactured in accordance

with any patented invention or

are goods to which any registered

design has been applied; or

(b) are imported under a foreign

trade mark or are imported för sale

under a foreign trade mark,

the normal price shall be determined

on the assumption that the

value of the right to use the patent,

design or trade mark in respect of

the goods is covered by the price.

b) att det överenskomna priset icke

påverkas av kommersiella, finansiella

eller andra förbindelser, bortsett från

den ifrågavarande försäljningen, mellan

å ena sidan säljaren eller någon,

med vilken säljaren är förbunden i

ekonomisk intressegemenskap, och å

andra sidan köparen eller någon, med

vilken köparen är förbunden i sådan

gemenskap vare sig dessa förbindelser

äro grundade på avtal eller ej;

samt

c) att avkastningen vid en efterföljande

försäljning, användning eller

disposition av varorna icke till någon

del kommer att direkt eller indirekt

tillfalla säljaren eller någon, med

vilken säljaren är förbunden i ekonomisk

intressegemenskap.

2. Två personer skola anses vara

förbundna i ekonomisk intressegemenskap

med varandra, om den ene

äger ekonomiskt intresse i den andres

affärsverksamhet eller egendom

eller båda äga gemensamt ekonomiskt

intresse i en tredje persons affärsverksamhet

eller egendom eller en

tredje person äger ekonomiskt intresse

i bådas affärsverksamhet eller

egendom, vare sig dessa intressen äro

direkta eller indirekta.

Artikel III

Därest de varor, som skola värderas,

a) äro tillverkade med utnyttjande

av en patenterad uppfinning eller

enligt mönster eller modell som

registrerats; eller

b) införas under utländskt varumärke

eller för att försäljas under utländskt

varumärke,

skall normalpriset bestämmas under

antagande att det innefattar värdet

av rätten att för varorna utnyttja patentet,

mönstret, modellen eller varumärket.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 98 år 1960

133

ANNEX II

Interpretative notes to the definition of

valne

Addendum to Article I

Note 1

“The time when the duty becomes

pajrable” referred to in paragraph 1

of Article I may, in accordance with

the legislation of each country, be

either the time åt which the entry is

presented or registered, the time of

payment of customs duty or the time

of clearance.

Note 2

The “costs, charges and expenses”

mentioned in Article I, paragraph 2

(b) include, inter alia, any of the

following:

— carriage and freight;

— insurance;

— commission;

— brokerage;

— costs, charges and expenses of

drawing up outside the country of

importation documents incidental to

the introduction of the goods into

the country of importation, including

consular fees;

— the net amount (after allowing

for repayments made or to be made)

of duties and taxes applicable outside

the country of importation;

—- cost of containers excluding

those which are treated as separate

artides for the purpose of levying

duties of customs; cost of packing

(whetlier for labour, materials or

otherwise);

— loading charges.

Note 3

Where the normal price would

depend upon the quantity in the sale,

it shall be determined on the assumption

that the sale is a sale of the

quantity to be valued.

BILAGA II

Förklarande anmärkningar till

definitionen av tullvärdet

Tillägg till artikel I

Anmärkning 1

Den tidpunkt, som avses i artikel I

punkt 1, kan, allt efter varje enskilt

lands lagstiftning, utgöra dagen för

avgivande eller inregistrering av tullanmälan,

dagen för erläggande av tullavgifterna

eller dagen för avhämtning

av varorna.

Anmärkning 2

De kostnader, som avses i artikel I

punkt 2 b), innefatta bland annat:

— transportkostnader,

— försäkringskostnader,

— provisioner,

— mäklararvoden,

— kostnader för upprättande utanför

importlandet av handlingar, erforderliga

för varornas införsel till

importlandet, däri inbegripna konsulatsavgifter,

— tullar och avgifter utanför importlandet

(med avdrag för eventuella

restitutionsbelopp),

— kostnader för emballage, i den

mån icke detta i tullhänseende behandlas

som särskild vara, samt kostnader

för emballering (arbets-, material-

och andra kostnader),

— lastningskostnader.

Anmärkning 3

Där normalpriset är beroende av

den varukvantitet, som försäljes,

skall detsamma fastställas under den

förutsättningen, att försäljningen avser

den kvantitet, som är föremål för

värdering.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungi. Maj.ts proposition nr 08 år 1060

Note 4

Where the determination of the

value or of the price paid or payable

depends upon factors which are

expressed in a currency other than

that of the country of importation,

the foreign currency shall be converted

into the currency of the

importing country åt the official rate

of exchange of that country.

Note 5

The object of the definition of

value is to make it possible in all

cases to calculate the duties payable

on the basis of the price åt which

imported goods are freely available

to any buyer in the open märket åt

the port or place of introduction into

the country of importation. It is a

concept for general use and is

applicable whether or not the goods

are in fact imported under a contract

of sale, and whatever the terms of

that contract.

But the application of the Definition

implies an enquiry into current

prices åt the time of valuation. In

practice, therefore, when imported

goods are the subject of a bona fide

sale, the price paid or payable on

that sale can generally be considered

as a valid indication of the normal

price mentioned in the Definition.

This being so, the price paid or

payable can reasonably be used as a

basis for valuation, and Customs

authorities are recommended to

accept this price as the value of the

goods in question, subject:

(a) to proper safeguards aimed åt

preventing evasion of duty by means

of fictitious or colourable contracts

or prices; and

(b) to such adjustment of the

contract price as may be considered

necessary on account of circumstances

differentiating the contract from

the notional concept embodied in the

Definition of Value.

Adjustments under paragraph (b)

above may in particular be required

Anmärkning 4

Där beräkningen av värdet eller

det pris, som erlagts eller skall erläggas,

verkställes med ledning av

uppgifter, som äro uttryckta i annat

myntslag än importlandets, skall omräkning

till importlandets myntslag

ske efter den officiella växelkursen i

importlandet.

Anmärkning 5

Värdedefinitionen avser att under

alla förhållanden möjliggöra en beräkning

av den utgående tullen på

grundval av det pris, till vilket den

importerade varan är för varje köpare

fritt tillgänglig i öppna marknaden

i den hamn eller å den ort,

där den inkommer till importlandet.

Den utgör en allmän regel och är tilllämplig

oberoende av om varorna levereras

enligt kontrakt eller ej och

oavsett vilka kontraktsvillkor som

gälla.

Tillämpningen av värdedefinitionen

förutsätter emellertid en undersökning

rörande gällande priser vid

tiden för värderingen. I praktiken

kan därför, om importvaran är föremål

för en bonafideförsäljning, det

pris, som erlagts eller skall erläggas

vid denna försäljning, i allmänhet

anses giva en riktig uppfattning om

det i definitionen åsyftade normalpriset.

Vid sådant förhållande bör

det pris, som erlagts eller skall erläggas

för varan, kunna läggas till

grund för värderingen, och tullmyndigheterna

rekommenderas att godkänna

detta pris som värde för varan

i fråga med förbehåll för:

a) lämpliga säkerhetsåtgärder till

förebyggande av att tull undandrages

genom fiktiva eller falska kontrakt

eller priser; och

b) sådana justeringar i kontraktspriset,

som kunna befinnas erforderliga

på grund av skiljaktigheter mellan

kontraktsbestämmelserna och det

värdebegrepp, som kommit till uttryck

i definitionen.

Justeringar, som avses under b),

kunna ifrågakomma särskilt beträf
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1960

with reference to freight and other

expenses dealt with in paragraph (2)

of Artide I and Note 2 of the Addendum

to Article I, or with reference

to discounts or other reductions in

price granted in favour of sole agents

or sole concessionaires, or to any

abnormal discount or any reduction

from the ordinary competitive price.

Addendum to Article III

Note 1

The provisions of Article III (b)

may also be applied to goods imported

for sale, after further manufacture,

under a foreign trade mark.

Note 2

Sub-paragrapli (b) of Article III,

or that sub-paragraph amended in

accordance with Note 1 above, may

be extended so that it shall not apply

to a trade mark registered within the

country of importation, unless it is

a mark used for the purpose of

indicating that goods in relation to

which it is used are those of:

(a) any person by whom the goods

to be valued have been grown,

produced, manufactured, selected,

offered for sale or otherwise dealt

with outside the country of importation;

or

(b) a person associated in business

with any such person as is referred

to in (a) above; or

(c) a person to whom any such

person as is referred to in (a) or (b)

above has assigned the goodwill of

the business in connection with

which the trade mark is used.

General Addendum

It is recommended that the concept

of value expressed by the Definition

and these Interpretative Notes

be employed for the valuing of all

goods subject to customs declaration,

including duty-free goods and goods

liable to specific customs duties.

fande fraktkostnader och andra kostnader,

omförmälda i artikel I, punkt

2, och anmärkning 2 i tillägg till artikel

I, beträffande rabatter eller andra

prisreduktioner, som lämnats ensamagenter

eller ensamkoncessionärer,

eller beträffande onormala rabatter

eller varje annan reduktion

av det ordinära konkurrenspriset.

Tillägg till artikel III

Anmärkning 1

Bestämmelserna i artikel III b)

kunna även tillämpas å varor, soninföras

för att efter ytterligare bearbetning

försäljas under utländskt varumärke.

Anmärkning 2

Bestämmelserna i artikel III b), i

förekommande fall tolkade i överensstämmelse

med anmärkning 1, behöva

icke tillämpas då fråga är om

i importlandet inregistrerat varumärke,

för så vitt det icke avser att angiva,

att de varor, för vilka det brukas,

härröra från

a) någon, som odlat, producerat,

tillverkat, sorterat, till försäljning utbjudit

eller eljest tagit befattning

med varorna utanför importlandet;

eller

b) någon, som är förbunden i ekonomisk

intressegemenskap med person,

som avses i a); eller

c) någon, till vilken i a) eller b)

avsedd person med bibehållande av

rätten till varumärket upplåtit rätt

att använda detsamma.

Allmänt tillägg

Det rekommenderas, att de principer,

som kommit till uttryck i definitionen

och de förklarande anmärkningarna,

måtte tillämpas vid värdering

av alla varor, som äro underkastade

tullanmälan, härunder inbegripna

tullfria varor och varor, belagda

med specifika tullar.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

ANNEX III

Protocol concerning special Methods of

taxing goods falling within Chapter 30 and

Heading 33.06 of the Nomenclature for

the Classification of Goods in

Customs Tariffs

Åt the time of signing the Convention

on the Valuation of Goods

for Customs Purposes (hereinafter

referred to as “the Convention”) the

Governments signatory to that Convention

have agreed as follows:

(1) Any Government signatory to

the Convention which, åt the time

when the Convention comes into force

in respect of it, is applying, in respect

of the following goods imported put

up for retail sale:

(a) pharmaceutical products falling

within Chapter 30 of the Annex to

the Convention on Nomenclature for

the Classification of Goods in Customs

Tariffs, or

(b) perfumes, cosmetics and toilet

preparations falling within heading

33.06 of that Annex,

a system of taxation based upon the

internal retail resale price of the

goods, instead of upon the normal

price as defined in the Convention,

may continue this system.

(2) Nevertheless, the Governments

concerned recognise the importance

of bringing the system of taxation

of these products within the framework

of the Convention and will do

so as soon as possible.

(3) The present Protocol shall

enter into force on the date on wdiich

the Convention enters into force.

In witness whereof the undersigned,

having been duly authorised thereto

by their respective Governments,

have signed the present Protocol.

Done åt Brussels on the fifteenth

day of December, nineteen hundred

and fifty (December 15th, 1950) in

the English and French languages,

BILAGA III

Protokoll rörande särskilda metoder för

värdering av varor som falla under kapitel

30 och position 33.06 i nomenklaturen

för klassificering av varor

i tulltarifferna

Samtidigt med undertecknandet av

konventionen rörande varors tullvärde

(i det följande kallad konventionen),

hava de regeringar, som undertecknat

denna konvention, enats om

följande:

1. Varje regering, som undertecknat

konventionen och som vid den

tidpunkt, då konventionen träder i

kraft för densamma, i fråga om följande

i detaljhandelsförpackningar

importerade varor, nämligen

a) farmacevtiska produkter, som

falla under kapitel 30 i bilagan till

konventionen rörande nomenklatur

för klassificering av varor i tulltarifferna,

och

b) parfymer, kosmetiska medel och

toalettpreparat, som falla under position

33.06 i samma bilaga,

tillämpar ett värderingssystem, som

grundar sig på varornas inhemska

detaljhandelspris i stället för på normalpriset,

sådant detta definierats i

konventionen, må fortsätta att tilllämpa

detta system.

2. Ifrågavarande regeringar erkänna

likväl betydelsen av att bringa

systemet för värdering av dessa produkter

i överensstämmelse med konventionens

regler och komma att så

snart som möjligt vidtaga åtgärder

i sådant syfte.

3. Detta protokoll skall träda i

kraft samma dag, som konventionen

träder i kraft.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,

av sina respektive regeringar

därtill behörigen bemyndigade

undertecknat föreliggande protokoll.

Som skedde i Bryssel den femtonde

december nittonhundrafemtio (15

december 1950) på franska och

engelska språken, vilka båda texter

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

137

both texts being equally authentic,

in a single original, which shall be

deposited in the archives of the Government

of Belgium which shall

transmit certified copies thereof to

each signatory Government and to

each other Government which signs

or accedes to the Convention.

skola äga lika vitsord, i ett original,

som skall arkiveras hos belgiska regeringen,

vilken skall överlämna behörigen

styrkta kopior av detsamma

till alla regeringar, som undertecknat

protokollet, och till alla regeringar,

som underteckna konventionen

eller ansluta sig till densamma.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1960

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Förslag till tulltaxeförordning .............................. 2

1. Inledning ................................................ 8

2. Allmänna synpunkter .................................... 11

3. Tullpliktigt värde ........................................ 15

Frågan om accepterande av Bryssel-definitionen ........ 15

Utformningen av de svenska bestämmelserna ............ 30

4. Behandling av emballage ................................ 45

5. Speciella bestämmelser för vissa varukategorier .......... 49

6. Varor helt eller delvis av svenskt ursprung .............. 50

7. Skadade varor .......................................... 60

8. Särskild tullfrihet ........................................ 62

9. Tullfrihet för gränsbefolkningen ........................ 82

10. Temporär tullfrihet för varor i allmänhet ................ 86

11. Temporär tullfrihet för transportmedel .................. 96

12. Tullfrihet för vissa förstörda varor ...................... 98

13. Varor som icke tillverkas inom landet .................... 99

14. Övriga bestämmelser .................................... 108

15. Departementschefens hemställan ........................ 108

Bihang 1. Tulltaxekommitténs förslag till tulltaxeförordning . . Ilo

Bihang 2. Tulltaxekommitténs utkast till tillämpningsföreskrifter

till tulltaxeförordningen ........................ 115

Bihang 3. Konvention rörande varors tullvärde .............. 124

600187 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1960:48 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny tulltaxeförordning, m. m. s. 1 i texten
  2. BevU 1960:53 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 s. 10 i texten