Sök i Ratio Lex

Med förslag om förbättrad taxeringskontroll

1961-02-10 · 340 sidor, varav 317 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 317 av 340 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:100, Med förslag om förbättrad taxeringskontroll

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

1

Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag om förbättrad

taxeringskontroll; given Stockholms slott den 10

februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623); samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr

507) om allmän varuskatt;

dels ock bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

För innevarande riksdag framlägges olika förslag i syfte att bättre bekämpa

skattefusket. I propositionen nr 28 förordas sålunda vissa skärpningar

i skattestrafflagen. Vidare föreslås i propositionen nr 62 en lag om

handräckning vid taxeringsrevision, innebärande att taxeringsmyndigheterna

kan anlita utmätningsmannen för att få tillgång till räkenskaper och

andra handlingar som inte frivilligt ställes till förfogande för taxeringsrevision.

Huvudförslagen upptages emellertid i den föreliggande propositionen, som

utarbetats på grundval av taxeringskontrollutredningens betänkande (SOU

1960:36) samt organisationsnämndens rapport angående vissa undersökningar

vid taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämndernas

kanslier.

Förslagen avser till en del taxeringsorganisationen, till en del bestämmelserna

om myndigheternas befogenheter samt enskildas skyldigheter att tillhandagå

med kontrolluppgifter m. m.

Organisalionsförslagen omfattar en betydande förstärkning av den personal

som skall utföra taxeringsrevisioner samt olika åtgärder för att rationalisera

arbetet.

1 Dihang till riksdagens protokoll i9(S1. i samt. Nr 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Den viktigaste åtgärden i sistnämnda hänseende är att sammanföra taxeringsassistenterna

— de tjänstemän som i de s. k. rörelsenämnderna utför

kontroll och föredragning — till större arbetsgrupper på länsstyrelserna och

ett fåtal orter inom respektive län utanför residensstaden. Omorganisationen

beräknas medföra bättre möjligheter till arbetsledning och även i övrigt

ett bättre utnyttjande av personalen. Detta gäller icke minst det arbete med

taxeringsrevisioner som assisenterna skall utföra mellan taxeringsperioderna.

Olika åtgärder föreslås för att påskynda utbyggnaden av assistentorganisationen.

I samband härmed inrättas vissa högre tjänster för assistenterna

och deras biträden.

På taxeringssektionernas revisionsdetaljer föreslås en avsevärd personalförstärkning

omfattande både den akademiskt utbildade personalen och —

i synnerhet — landskanslist- och biträdespersonalen. Förstärkningen av

sistnämnda båda personalgrupper möjliggör att de akademiskt utbildade revisorerna

i större utsträckning kan koncentrera sig på kvalificerade revisionsuppgifter.

Förslagen innebär ytterligare, att vissa högre tjänster inrättas

för samtliga personalkategorier på revisionsdetaljerna.

På taxeringssektionernas allmänna detaljer och på prövningsnämndernas

kanslier föreslås en förstärkning av den kvalificerade personalen. Förslaget

skapar bättre förutsättningar för att låta revisionsdetaljens personal ägna

sig åt sin huvuduppgift att verkställa taxeringsrevisioner.

Sammanlagt innebär förslagen, i vad angår länsstyrelserna, en förstärkning

med 55 akademiskt utbildade befattningshavare, 87 tjänstemän i landskanslistkarriären

och 51 tjänstemän i biträdeskarriären.

Organisationens utbyggnad förutsätter en intensifierad utbildningsverksamhet.

Utbyggnaden beräknas kunna bli slutförd under 1966.

Genom de sålunda föreslagna åtgärderna torde taxeringsrevisionsverksamheten

kunna — vid fullt utbyggd organisation — bli inemot tre gånger så

stor som för närvarande.

Förslagen innebär, när organisationen uppbyggts, årliga kostnadsökningar

om sammanlagt ca 4,8 milj. kronor. För budgetåret 1961/62 beräknas, med

hänsyn tagen till vissa engångsutgifter, en kostnadsökning av 4,7 milj. kronor.

De i propositionen framlagda författningsförslagen innebär i första band

en utvidgning av skyldigheten att genom räkenskaper och andra anteckningar

sörja för ett tillförlitligt underlag för deklarationen. Det förutsättes att

Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt skall kunna besluta om att nämnda

skyldighet för särskilda kategorier skall specificeras genom föreskrifter om

förande av räkenskaper av visst eller vissa slag. Räkenskaper och andra anteckningar

skall bevaras under minst sex år. Vidare föreslås att straff skall

kunna ådömas dem som gör sig skyldiga till allvarligare försummelser beträffande

skyldigheten att föra och bevara anteckningar.

Taxeringsnämnderna skall enligt förslaget få befogenhet att utan samband

med taxeringsrevision infordra vissa handlingar, såsom kontrakt kontoutdrag

och verifikationer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Vissa utvidgningar föreslås i fråga om skyldigheten alt tillhandahålla

kontrolluppgifter. I detta hänseende märkes, att uppgiftsskyldigheten rörande

arbeten på hyreshus och villor skärpes samt att de s. k. cash and carryföretagen

skall kunna åläggas att lämna uppgift om försäljningar till detaljhandlare.

Bestämmelserna om taxeringsrevision föreslås ändrade i vissa hänseenden

på grundval av vunna erfarenheter. Sålunda skall taxeringsintendenten, under

vederbörligt hänsynstagande till den granskades befogade önskemål, kunna

bestämma tid och plats för granskningen.

Slutligen föreslås en ändring i reglerna om utdömande av vite.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1961.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623)

Härigenom förordnas, att 6 § 2 och 3 mom., 10 §, 16 § 1 mom., 20 §, 31 §

2 mom., 37 § 1 mom., 39 § 1 och 2 mom., 53 §, 56 § 1—3 mom. samt 121 och

124 §§ taxeringsförordningen den 23 november 19561 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

6 §•

2 mom. För särskild taxeringsnämnd,

som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxering

av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länsstyrelsen

förordna taxering sassistent

att biträda nämnden.

3 mom. Val av ----en kom
mun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd

skall utgöra minst tre

och högst åtta. Är fråga om särskild

taxeringsnämnd, som i 2 mom. sägs,

skall minst en ledamot väljas för varje

kommun, och må i följd härav flera

än åtta ledamöter väljas, dock

högst tolv. Antalet ledamöter skall

bestämmas av dem, på vilka valet ankommer,

dock att, om ledamöterna

skola väljas av skilda organ, länsstyrelsen

skall bestämma antalet ledamöter

i taxeringsnämnden samt

angiva huru många av dem som skola

väljas av varje organ.

För envar---en suppleant.

Om utgången —--—de valda.

(Föreslagen lydelse)

6 §•

2 mom. För särskild taxeringsnämnd,

som enligt vad i 4 § fjärde

stycket stadgas skall verkställa taxering

av fysiska personer, dödsbon

och familjestiftelser, skall länsstyrelsen

förordna en eller flera t ax eringsassistenter

att biträda

nämnden.

3 mom. Val av--— en kom
mun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd

skall utgöra minst tre

och högst åtta. I särskild taxeringsnämnd,

som i 2 mom. sägs, må dock

högst tolv ledamöter väljas. Minst en

ledamot skall i sådan nämnd väljas

för varje kommun. Antalet ledamöter

skall bestämmas av dem, på vilka

valet ankommer, dock att, om ledamöterna

skola väljas av skilda organ,

länsstyrelsen skall bestämma antalet

ledamöter i taxeringsnämnden

samt angiva huru många av dem som

skola väljas av varje organ.

För envar---en suppleant.

Om utgången —--de valda.

10 §.

10 §.

I taxeringsnämnd, — — — och

10).

Därjämte åligger det taxeringsassistenten

huvudsakligen att

I taxeringsnämnd, — — —- och

10).

Därjämte åligger det taxeringsassistent

huvudsakligen att

1 Senaste lydelse av 6 § 2 mom. och 16 § 1 mom. se 1959:102, av 37 § 1 mom. se 1959: 610,

samt av 39 § 1 mom. se 1959: 557.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1) granska deklarationer ,---

honom påkallas.

Taxeringsassistenten skall därjämte

iakttaga vad länsstyrelsen eller

taxeringsintendenten i länet föreskrivit

i avseende å taxeringsarbetets

ordnande och ändamålsenliga

bedrivande.

Taxeringsassistenten skall, i den

mån han därtill erhåller uppdrag,

utföra taxeringsrevision.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering---

särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring -----

av länsstyrelsen,

3) vaka över att taxeringsassistent

fullgör sina åligganden ävensom

tillhandahålla honom erforderlig

bitrådespersonal, samt

4) i den---vid taxeringsar
betet.

Vad ovan — — — gälla Stockholm.

20 §.

Den som---kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är stadgat i bokföringslagen

och förordningen om skyldighet

för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper

såsom underlag för taxering.

1) granska deklarationer,---

honom påkallas.

I taxeringsnämnd, som åtnjuter

biträde av flera taxeringsassistenter,

ankommer det på taxeringsintendenten

i länet att utfärda närmare

anvisningar angående arbetsuppgifternas

fördelning på taxeringsassistenterna.

Taxeringsassistent skall därjämte

iakttaga vad länsstyrelsen eller taxeringsintendenten

i länet i övrigt föreskrivit

i avseende å taxeringsarbetets

ordnande och ändamålsenliga bedrivande.

Taxeringsassistent skall, i den

mån han därtill erhåller uppdrag,

utföra taxeringsrevision.

16 §.

1 mom. Det åligger lokal skattemyndighet

att

1) ombesörja sortering---

särskild taxeringsnämnd,

2) verkställa längdföring---

av länsstyrelsen,

3) i den mån länsstyrelsen därom

förordnar, vaka över att taxeringsassistent

och till hans förfogande

ställda biträden fullgöra sina åligganden,

samt

4) i den — — — vid taxeringsarbetet.

Vad ovan — — — gälla Stockholm.

20 §.

Den som---kontroll därav.

Underlaget skall bevaras under sex

år efter utgången av det kalenderår

underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är särskilt stadgat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

31 §. 31 §.

2 mom. Efter anmaning---i 2 mom. Efter anmaning---

anmaningen. i anmaningen.

Deklarationsskyldig skall tillika efter

anmaning förete kontrakt, kontoutdrag,

räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som finnes

erforderlig för kontroll av deklarationen.

(Föreslagen lydelse)

37 §.i

1 mom. Till ledning---följande uppställning:

U ppgiftsskyldig

1. a) Statlig och--

- sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften skall

avse

Den som---an
nan

stiftelse.

Vad uppgiften skall

avse

Avlöning, arvode,--

— vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och — —•

— hela året,

c) ersättning och förmån

till någon i anledning

av tillfälligt arbete

å annan fastighet än jordbruksfastighet,

om vad

som sammanlagt utgivits

har lägre värde än 300

kronor för hela året och

det icke utgör avdragsgill

omkostnad i förvärvskällan

rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare

av ersättning

för tillfälligt arbete, om

ersättningen utgör intäkt

av rörelse för mottagaren,

e) av statlig —--

erlagt sjömansskatt.

Med hänsyn till omfånget av 37 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

7

Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

3 a. Försäkringsanstalt.

Uppgiftsskyldig

1 mom. I särskilda —

6. Försäkringsanstalt

eller understödsförening.

1 Med hänsyn till omfånget

fFöreslagen lydelse)

Vem uppgiften skall avse

Den som---be
loppet

föreligger.

Den som bedrivit jordbruk

eller skogsbruk eller

innehaft jordbruksfastighet

eller annan fastighet

eller bedrivit rörelse samt.

uppburit ersättning från

anstalten på grund av liden

skada.

Vad uppgiften skall

avse

Utgivet belopp.

Utgiven ersättning, ej

understigande 1 000 kronor

för varje skadefall, på

grund av skada på byggnad,

inventarier och maskiner,

produkter från

jordbruket eller skogsbruket,

växande gröda,

skog, varulager, varor

under tillverkning, förbrukningsartiklar

eller

andra förnödenheter för

produktionen, samt utgiven

ersättning, ej understigande

500 kronor för

varje skadefall, på grund

av skada på levande djur.

Därest delutbetalning

av försäkringsersättning

förekommit, må med avlämnandet

av kontrolluppgift

anstå till året efter

det då skadan slntreglerats.

Undantag: ersätt
ning

för personligt lösöre

samt annan ersättning på

grund av motorfordonsförsäkring

än stilleståndsersättning.

Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

39 §.i

---följande uppställning:

Namngiven skattskyl- Arten av uppgiven fördig.

säkring, beloppet av pre
mie

eller annan avgift, tid

av 39 § har dennas nuvarande lydelse uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Uppgiftsskyldig

7. Den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk eller

rörelse eller innehaft

annan fastighet än jordbruksfastighet

eller varit

innehavare av lägenhet

med bostadsrätt.

(Föreslagen lydelse)

Vem uppgiften skall

avse

Namngiven näringsidkare.

Vad uppgiften skall

avse

då sådan mottagits, utbetalt

försäkringsbelopp

samt värdet och arten av

åtnjutna förmåner i övrigt,

som icke enligt annan

föreskrift uppgivits.

Belopp för vilket den

uppgiftsskyldige i förvärvskällan

under viss

angiven tid köpt eller sålt

varor eller som han under

viss angiven tid utbetalt

eller erhållit såsom

ersättning för utförda

tjänster, allt dock under

förutsättning att beloppet

i mottagarens eller utgivarens

hand år skattepliktig

intäkt eller avdragsgill utgift.

Om så begäres, skall

tillika angivas varuslag

och myckenhet samt

verkställda likvider med

uPPQift om tidpunkten

härför och betalningssätt

ävensom arten och omfattningen

av utförda arbeten.

Undantag: belopp

avseende inom detaljhandel

verkställda köp eller

försäljningar av varor

över disk och liknande

fall inom detaljhandel,

där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan

fullgöras.

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller innehaft

annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av lägenhet med

bostadsrätt är skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas,

avlämna följande uppgifter:

a) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid utbetalt till näringsidkare,

i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand

utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke

skolat lämnas på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning

tillika om mottagarens namn och adress, samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

(Föreslagen lydelse)

b) uppgift om belopp, som han under viss angiven Hd av näringsidkare

uppburit för försålda varor eller såsom ersättning för utförda tjänster, i den

mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens eller utgivarens hand utgöra

avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens eller utgivarens

namn och adress. . .

Vad i detta moment stadgas om uppgiftsskyldighet skall ej avse i detaljhandel

verkställda köp eller försäljningar av varor över disk och liknande

fall inom detaljhandel, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen icke kan

fullgöras.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

53 §. 53 §.

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd,

taxeringsintendent eller

prövningsnämnd, må vite föreläggas.

56 §.

1 mom. För kontroll ----förs
ta

stycket.

Taxeringsrevision må — — —

verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision--— rö
rande

verksamheten.

Då taxeringsrevision--— hand
lingar

granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig

skattskyldig må även

verkställas kassainventering.

2 mom. Den som---skola

granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos

vilken revisionen sker, pliktig att

lämna de upplysningar som erfordras

för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt

möjligt ske på sådant sätt och på

sådan tid att den icke förorsakar

hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker. Revisionen

må med hans medgivande verkställas

hos honom. Hava böcker eller

handlingar överlämnats för revision,

skola de så fort ske kan återställas.

Meddelande om resultatet av revisionen

skall snarast lämnas den, hos

I anmaning, som utfärdas av taxeringsnämnd,

taxeringsintendent eller

prövningsnämnd, må, utom i fall som

i 31 § 2 mom. andra stycket sägs, vite

föreläggas.

56 §.

1 mom. För kontroll--— förs
ta

stycket.

Taxeringsrevision må — — —

verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision---rö
rande

verksamheten.

Då taxeringsrevision---hand
lingar

granskas.

Vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig

skattskyldig må även

verkställas kassainventering och

granskning av varulager.

2 mom. Den som---- skola

granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos

vilken revisionen sker, pliktig att

lämna de upplysningar som erfordras

för revisionens verkställande, att

lämna tillträde till de lokaler, som

användas i vederbörandes verksamhet,

samt att lämna nödigt biträde

för granskning av handlingar och

varulager.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt

möjligt ske på sådant sätt och

på sådan tid att den icke förorsakar

hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker.

Taxeringsintendcnten i länet äger,

när det finnes påkallat, bestämma tid

och plats för revisionen. Denna må

verkställas hos den, vars verksamhet

skall granskas. Skall revisionen äga

rum annorstädes, skola räkenskaper

opaginerad Kontrollera mot PDF

lO Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vilken revisionen skett, i vad

hans taxering.

121 §.

Har någon---trehundra kro
nor.

124 §.

Om uttagande — — — av taxeringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Vid prövning---under be
dömande.

och andra handlingar, som skola

granskas, på anfordran av den som

skall verkställa revisionen mot kvitto

överlämnas till denne.

Böcker och andra handlingar, som

överlämnats för taxeringsrevision,

må ej vara tillgängliga för annan än

den som har att verkställa revisionen

och honom underställt biträde ävensom

tjänsteman, som har att övervaka

revisionens verkställande. Handlingarna

skola återställas så fort ske

kan.

Meddelande om resultatet av revisionen

skall snarast lämnas den, hos

vilken revisionen skett, i vad angår

hans taxering.

121 §.

Har någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 20 § första och andra

styckena att sörja för och bevara underlag

och har han därigenom omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav,

dömes till dagsböter. År brottet

grovt, vare straffet fängelse i högst

sex månader.

Har någon---trehundra kro
nor.

124 §.

Om uttagande — — — av taxeringsintendent.

Finnes, då fråga uppkommer om

utdömande av vite, ändamålet med

vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

Har vitesföreläggande iakttagits

först efter det anmälan enligt

första stycket inkommit, skall ändamålet

med vitet icke anses hava

därigenom förfallit.

Vid prövning---under be
dömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningen skall dock

icke, såvitt avser 6 och 10 §§, 16 § 1 mom. och 37 §, tillämpas vid 1961 års

taxering, ej heller, i vad angår 124 §, å viten som förelagts före ikraftträdandet.

Vad i 16 § 1 mom. första stycket under 3) i äldre lydelsen stadgas

om skyldighet att tillhandahålla biträdespersonal skall i stad med egen uppbördsförvaltning

alltjämt äga giltighet intill utgången av år 1961 samt i

övrigt till och med den 30 juni 1962.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

11

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 36, 38, 42 och 77 §§ förordningen den 1 december

1959 om allmän varuskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

36 §.

Efter anmaning---i anma
ningen.

38 §.

Det åligger---av skatt.

Om skyldighet att i vissa fall föra

räkenskaper är stadgat i bokföringslagen.

42 §.

För kontroll---i 40 §.

Den hos vilken taxeringsrevision

sker är pliktig att lämna tjänsteman,

åt vilken uppdragits att verkställa

revisionen, tillträde till lokaler,

som användas i vederbörandes

verksamhet, ävensom att för granskning

av handlingar och varulager

lämna tjänstemannen nödigt biträde.

I fråga---motsvarande till
lämpning.

(Föreslagen lydelse)

36 §.

Efter anmaning---i anma
ningen.

Deklarations skyldig skall tillika efter

anmaning förete kontrakt, kontoutdrag,

räkning, kvitto eller annan

därmed jämförlig handling, som finnes

erforderlig för kontroll av deklarationen.

38 §.

Det åligger---av skatt.

Underlaget skall bevaras under sex

år efter utgången av det kalenderår

underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra

räkenskaper är särskilt stadgat.

42 §.

För kontroll---i 40 §.

Granskningen må avse visst eller

vissa beskattningsår, så ock det löpande

årets räkenskaper och handlingar.

I fråga —--motsvarande till
lämpning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

(Nuvarande lydelse)

77 §.

Har någon, — ---trehundra kro
nor.

Finnes försummelsen ursäktlig eller

eljest ringa, må från straff frias.

Brott som---av taxerings
intendent.

(Föreslagen lydelse)

77 §.

Har någon,---- trehundra kro
nor.

Har någon uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten

enligt 38 § första och andra styckena

att sörja för och bevara underlag

och har han därigenom omöjliggjort

eller allvarligt försvårat fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

eller kontroll därav, dömes

till dagsböter. Är brottet grovt,

vare straffet fängelse i högst sex månader.

Finnes försummelse som i första

stycket sägs ursäktlig eller eljest

ringa, må från straff frias.

Brott som---av taxerings
intendent.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om förbättrad taxeringskontroll

m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Den av 1956 års riksdag antagna nya taxeringsförordningen utgör slutresultatet

av ett lagstiftningsarbete i två etapper. Den första etappen av arbetet,

som genomfördes vid 1955 års riksdag (prop. 160/1955), byggde på

ett av 1950 års skattelagssakkunniga år 1954 avlämnat betänkande med förslag

till effektivare taxering (SOU 1954: 24) och innefattade olika åtgärder

i syfte att främja ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten och att

skapa vidgade möjligheter till taxeringskontroll. De sakkunniga hade även

framlagt förslag till en ändrad taxeringsorganisation men denna fråga ansågs

kräva ytterligare utredning genom särskilda sakkunniga, vilka tillkallades

i mars 1955.

Den andra etappen i reformeringen av taxeringsförfarandet genomfördes

i och med att 1956 års riksdag antog den nya taxeringsförordningen. Propositionen

till riksdagen i ämnet (150/1956) byggde i organisatoriskt hänseende

på ett av nyssnämnda särskilda sakkunniga — 1955 års taxeringssakkunniga

— framlagt betänkande med förslag till ändrad taxeringsorganisation

(SOU 1955: 51). Utöver de organisatoriska förändringarna innebar

den nya taxeringsförordningen tillskapandet av betydelsefulla rättssäkerhetsgarantier.

Därutöver hade en genomgripande teknisk revision skett

av författningstexten.

Taxeringsförordningen kompletterades sedermera av särskilda tillämpningsföreskrifter.

De viktigaste av dessa är intagna i taxeringskungörelsen

den 27 juni 1957 (nr 513).

Den år 1956 beslutade nya taxeringsorganisationen kom att i sina huvuddrag

ganska nära ansluta till den organisation, som sedan lång tid till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

baka gällde i Stockholm. Särskilt i fråga om organisationen i första instans

kom dock taxeringsväsendet i Stockholm att i åtskilliga hänseenden skilja

sig från taxeringsväsendet i landet i övrigt. I prop. 150/1956 uttalades emellertid,

att det syntes angeläget att i Stockholm ernå en ordning, som helt

kom att sammanfalla med den för landet i övrigt gällande. Härför ansågs

ytterligare utredning erforderlig. Denna verkställdes av särskilda sakkunniga,

som i ett i maj 1958 avlämnat betänkande föreslog att man i fråga

om organisationen i första instans skulle övergå till den för landet i övrigt

gällande organisationsformen. En dylik åtgärd måste emellertid enligt de

sakkunnigas mening förbindas med vissa organisatoriska förändringar av

taxeringsavdelningen vid överståthållarämbetet. De sakkunnigas förslag

redovisades för riksdagen i prop. 47/1959. I propositionen föreslogs, att de

sakkunnigas förslag endast delvis skulle genomföras. Mot bakgrunden av

vissa under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag diskuterade förhållanden

förordades, att en utredning om taxeringsavdelningens framtida

organisation skulle verkställas av överståthållarämbetet. Kungl. Maj :ts förslag

bifölls av riksdagen.

Huvudändamålet med 1956 års taxeringsreform var, såsom torde ha framgått

av det förut sagda, att i taxeringsförfarandets olika led samtidigt skapa

dels ökad effektivitet i arbetel med sikte främst på en förbättrad granskning

av svårkontrollerade deklarationer dels bättre rättsskydd för den enskilde.

önskemålen om ökad effektivitet och ökad rättssäkerhet sökte man

i taxeringsorganisationens olika instanser tillgodose på skilda sätt. I

I anförande till statsrådsprotokollet den 11 december 1959 erinrade jag

om att 1956 års reform bl. a. innebar att heltidsanställda taxeringsassistenter

skulle biträda de särskilda taxeringsnämnderna för rörelseidkare, fria

näringsutövare och andra skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer.

Av de inemot 300 taxeringsassistenttjänsterna hade den 1 januari 1960

inrättats drygt hälften. Den fortsatta utbyggnaden kommer, framhöll jag,

att ske i all den takt som resurserna medgiver. Vidare uttalades följande.

Mellan taxeringsperioderna skall taxeringsassistenterna i huvudsak användas

för taxeringsrevisioner. Denna betydelsefulla form av taxeringskontroll

får härigenom en väsentlig förstärkning. Den nya taxeringsorganisationen

innebär därjämte en utbyggnad med tjugufem taxeringsrevisorer

på länsstyrelsernas revisionsavdelningar jämte viss personal "i landskanslist-

och biträdesställning. Inom riksskattenämnden har inrättats en

särskild kontrollbyrå beslående av en byråchef och fyra byrådirektörer

jämte kvinnliga biträden.

Samtliga nu angivna åtgärder — tillskapandet av assistentorganisationen,

utbyggnaden av länsstyrelsernas revisionsavdelningar och inrättandet av

riksskattenämndens kontrollbyrå — har haft till syfte att öka kontrollmöjligheterna

beträffande skattskyldiga med svårkontrollerbara deklarationer.

Fortfarande framstår dock denna kontroll som mindre effektiv än den som

gäller för löntagarna. Detta beror på att den enda form av taxeringskontroll,

varigenom företagens och näringsidkarnas deklarationer kan granskas på

ett någorlunda tillfredsställande sätt, är genom en fullt utbyggd taxerin«s
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr JOO år 1961

15

revision. Även om den nya taxeringsorganisationen medfört en icke oväsentlig

ökning av antalet utförda taxeringsrevisioner, kan dock konstateras,

att den personal, som står till buds för denna form av kontroll, alltjämt är

för fåtalig.

En förbättring härutinnan kommer, framhöll jag, att inträda allteftersom

den nya taxeringsorganisationen blir utbyggd och intrimmad. Assistentorganisationen

kompletteras successivt. En utbyggnad i snabbare takt än som

skett är inte möjlig med hänsyn till de krav som måste uppställas i fråga

om utbildning och övriga kvalifikationer. Taxeringsassistenterna har infe

alla ännu hunnit få den särskilda praktiska utbildning och erfarenhet, som

kräves för att de skall kunna utföra självständiga taxeringsrevisioner i

större utsträckning. I samband med införandet av varuskatten tillfördes

länsstyrelsernas taxeringsavdelningar ytterligare granskningspersonal. Indirekt

kommer denna förstärkning även kontrollen över direkta skatter tillgodo,

då det är avsett att taxeringsrevision samtidigt skall göras för allmän

varuskatt och inkomstskatt. Även med beaktande av dessa förbättringar

kvarstår dock att taxeringsrevisionerna ännu ej kan genomföras i hela den

utsträckning som ur allmän medborgerlig synpunkt kan anses önskvärd.

Av det sagda ansåg jag framgå, att man för överskådlig tid får räkna

med att tillgången på kvalificerad revisionspersonal blir knapp. Det är under

sådana förhållanden angeläget, att denna personal utnyttjas på mest

effektiva sätt och att arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge

det bästa resultatet från kontrollsynpunkt. Detta tarvade närmare undersökningar

och överväganden.

På därom gjord hemställan erhöll jag förenämnda dag bemyndigande

att tillkalla en utredningsman med uppdrag att undersöka möjligheterna

att ytterligare effektivisera arbetet på länsstyrelsernas revisionsavdelningar.

Den 15 december 1959 tillkallades numera landskamreraren R. L. A.

Lindqvist att verkställa nämnda utredning. Att såsom experter biträda utredningsmannen

utsågs byråchefen i riksskattenämnden C.-G. Petersson

och förordnade byråchefen hos statskontoret E. A. Norberg.

I de utredningen meddelade direktiven betonades, att huvuduppgiften

var att utreda, vilka åtgärder som kunde vidtagas för att ytterligare effektivisera

arbetet på revisionsavdelningarna. I anslutning därtill anförde jag

vidare.

Därvid bör undersökas hur taxeringsassistenterna på snabbaste och lämpligaste

sätt skall kunna erhålla den speciella praktiska utbildning och erfarenhet,

som kräves för ett effektivt revisionsarbete. Del bör också övervägas

om det för en tillfredsställande rekrytering av taxeringsassistenter kan vara

lämpligt att länsstyrelserna i större utsträckning än hittills anställer personal,

som kan komma i fråga för assistentbefattningar, och vilka före sin

utnämning kan prövas och utbildas i revisionsarbete. Då det, såsom redan

antytts, föreligger stora svårigheter att erhålla kvalificerad personal för revisionsavdelningarna,

är det angeläget utreda, vilka åtgärder som kan vidtagas

för att helt befria taxeringsrevisorerna och även taxeringsassistenterna

under tiden mellan taxeringsperioderna från arbetsuppgifter, som inte har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

samband med revisionsarbetet. Detta kan även innebära, att man förstärker

den personal som är avdelad för andra uppgifter inom taxeringsarbetet.

Det är vidare angeläget tillse att den kvalificerade personalen på revisionsavdelningarna

befrias från sådant arbete i samband med revisioner,

som kan utföras av mindre kvalificerad personal. Jag syftar här på sådana

arbetsuppgifter som avprickning, kontrollsummering, dateringskontroll,

kassaunderskottsundersökningar, varuuttagskontroll m. m. Det bör därför

undersökas om revisionspersonalen bör erhålla biträdeshjälp i ökad omfattning

och vidare om den tekniska utrustningen bör kompletteras.

I linje med vad nu anförts bör ligga att undersöka, om man inte i högre

grad än för närvarande kan för kvalificerade revisionsuppgifter anlita personal

ur landskanslistkarriären. Därvid bör prövas lämpligheten av att

inom revisionsavdelningarna inrätta särskilda befattningar för sådan personal.

Man bör vidare uppmärksamma intresset av att underlätta rekryteringen

av högt utbildad revisionspersonal och revisionspersonal med erfarenhet

från affärslivet.

Ävenledes bör övervägas om de befogenheter, som taxeringsmyndigheterna

har att i samband med granskningsarbetet göra undersökningar och erhålla

upplysningar och uppgifter för kontrollen, är tillfyllest för ett effektivt

revisionsarbete. Det bör sålunda, under vederbörligt hänsynstagande

till rättssäkerhetens krav, prövas om taxeringsmyndigheterna i något eller

några hänseenden bör erhålla ökade befogenheter.

Utredningen, som antagit benämningen taxeringskontrolliitredningen, har

med skrivelse den 20 oktober 1960 överlämnat betänkande med förslag till

förbättrad taxeringskontroll (SOU 1960:36).

I samband med taxeringskontrollutredningens betänkande torde även få

behandlas den rapport statens organisationsnamnet avgivit den 31 december

1960 angående organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas taxeringssektioner

och prövningsnämndskanslier (stencilerad). I rapporten redovisas

resultatet av undersökningar som organisationsnämnden på Kungl.

Maj :ts uppdrag gjort vid taxeringssektionerna (allmänna detaljen) och

prövningsnämndskanslierna i vissa län. I rapporten framlägges förslag till

arbetsförenklingar ävensom förslag rörande personalorganisationen. Förslaget

om ändring i personalorganisationen bygger delvis på att de åtgärder

genomföres, som föreslås av taxeringskontrolliitredningen i fråga om

revisionsavdelningarna.

över taxeringskontrollutredningens betänkande har, efter remiss, gttranden

avgivits av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet (med överlämnande

av yttranden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt från föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och

Sveriges landsfiskaler), socialförsäkringens administrationsnämnd, statskontoret,

statens organisationsnämnd, statens sakrevision, generalpoststyrelsen,

kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelsernas antagningsnämnd,

länsstyrelsernas utbildningsnämnd, överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

besvärssakkunniga, 1955 års stadsutredning, uppbördsorganisationskommittén,

kompetensutredningen, Svenska landskommunernas för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

hund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (med överlämnande

av yttrande från statstjänstemannaförbundet), Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska flottledsförbundet, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa

förbundet, Sveriges advokatsamfund, Svensk industriförening, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Svenska företagares riksförbund, Sveriges

redareförening, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Försäkringsanstalterna FolketSamarbete,

Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund, Svenska västkustfiskarnas centralförbund,

Föreningen Sveriges laxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer,

Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, Föreningen

Sveriges landskanslister, Sveriges häradsskrivareförening, Föreningen

Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Härvid har Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sveriges grossistförbund åberopat

ett av näringslivets skattedelegation avgivet utlåtande, medan Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk hänfört sig till ett

av lantbrukets skattedelegation upprättat yttrande.

Därjämte har skrivelser i anledning av betänkandet inkommit från bl. a.

Skånes handelskammare, drätselkamrarna i Malmö, Lund, Oskarshamn och

Åmål, stadskansliet i Landskrona och stadsfullmäktige i Sundsvall.

Över statens organisationsnämnds rapport har, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, socialförsäkringens

administrationsnämnd, överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sverikes

taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister, Sveriges häradsskrivareförening,

Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxeringsiiäinndsordförandenas

riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

(med överlämnande av yttrande från statstjänstemannaförbundet) och Sveriges

juristförbund.

Slutligen torde i samband med taxeringskontrollutredningens betänkande

få behandlas en inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad promemoria

angående viss ändring i 124- § taxeringsförordningen. I promemorian

framlagt förslag syftar till en effektivisering av de vitesförelägganden

som göres för att införskaffa självdeklarationer m. m. Även denna promemoria

har varit föremål för remissbehandling.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

II. Allmänna synpunkter

ÖVERSIKT ÖVER TAXERINGSKONTROLLUTREDNINGENS

FÖRSLAG

Utredningen konstaterar att i den allmänna debatten om den nuvarande

taxeringsorganisationens effektivitet orden skatteflykt och skattefusk ofta

användes såsom synonyma begrepp. Om man i begreppet skatteflykt innefattar

de åtgärder i skatteundandragande syfte, som från de skattskyldigas

sida vidtas genom utnyttjande av de luckor i skattelagstiftningen, som

onekligen finns, och som skattefusk betecknar sådana åtgärder, som äger

rum genom klart illegala manipulationer, är det emellertid, enligt utredningen,

uppenbart att endast skattefuskets nuvarande omfattning kan tagas

till utgångspunkt för en närmare diskussion om taxeringskontrollens effektivitet.

För att på ett i allo godtagbart sätt kunna bedöma taxeringskontrollens

nuvarande effektivitet hade det, framhålles i betänkandet, givetvis varit av

värde om man kunnat på ett någorlunda säkert sätt klarlägga skattefuskets

nuvarande omfattning. Att åstadkomma en sådan undersökning har utredningen

emellertid funnit ogörligt, i varje fall inom den begränsade tid

som stått till utredningens förfogande. Utredningen har måst bygga sina

allmänna bedömanden om skattefuskets omfattning på de erfarenheter, som

vunnits i det praktiska taxeringsarbetet. Till grund för dessa bedömanden

ligger även av utredningen infordrade uppgifter från rikets samtliga taxeringsintendenter

angående under de senaste åren uppmärksammade, mera

framträdande former av skattefusk, vilka uppgifter exemplifierats med

redogörelser för aktuella fall. Vid sina besök hos olika länsstyrelser har utredningen

också sökt skapa sig en uppfattning om förhållandena i förevarande

avseende inom skilda län. Beträffande de uppgifter utredningen inhämtat

och de iakttagelser som gjorts torde få hänvisas till utredningens

redogörelse i kap. IV av betänkandet.

Med stöd av de erfarenheter, som sålunda vunnits, torde det enligt utredningens

uppfattning kunna fastslås att — trots de åtgärder som under

åren 1955 och 1956 vidtagits i syfte att åstadkomma en effektivare taxeringskontroll

— underdeklaration alltjämt förekommer i en omfattning

som inte kan anses tolerabel varken från allmänna samhälleliga synpunkter

eller med hänsyn till de lojala skattebetalarna. Såvitt utredningen kunnat

finna torde det härvidlag röra sig om avsevärda belopp, som därest

de behörigen taxerades skulle kunna inverka på det totala skattetrycket.

Lika litet som det enligt utredningens mening går att exakt beräkna de

inkomst- och förmögenhetsbelopp, som varje år på grund av skattefusk i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

olika former undgår beskattning, synes man kunna hänföra skattefusket

till viss bestämd eller vissa bestämda kategorier skattskyldiga. Skattefusk

förekommer otvivelaktigt inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Att vissa

kategorier skattskyldiga likväl har större möjligheter än andra att genom

oriktig deklaration undanhålla belopp från taxering är emellertid, enligt

utredningen, uppenbart.

I detta hänseende göres ofta gällande att skattskyldiga med enbart inkomst

av tjänst sällan har möjlighet att undgå taxering för all sin inkomst

med hänsyn till den arbetsgivarna åvilande uppgiftsskyldigheten. Ett sådant

påstående är, framhålles i betänkandet, i regel riktigt så länge inkomsttagarens

hela inkomst är att härleda från en och samme arbetsgivaie

eller ett fåtal arbetsgivare och inkomsten utgjorts av kontantlön. Mycket

ofta förekommer emellertid att löntagare vid sidan av sitt normala arbete

åtar sig uppdrag av tillfällig art, t. ex. på fritid eller semester, och härför

uppbär inkomst från annan än huvudarbetsgivaren. Eller också härrör löntagarens

normala inkomster från ett flertal olika arbetsgivare, t. ex. vid

hemhjälp av olika slag, reparations- och underhållsarbeten å villor m. m.

Utredningen anför därefter.

Erfarenheterna utvisar att löntagare, som åtnjuter inkomst av sådana

tillfälliga uppdrag eller från ett flertal arbetsgivare, i stor utsträckning undgår

eller försöker undgå beskattning helt eller delvis för dessa inkomster.

Det är inte heller ovanligt att arbetsgivarna — ofta i samförstånd med

ifrågavarande skattskyldiga — underlåter att lämna kontrolluppgifter rörande

för dessa uppdrag utbetalda ersättningar eller tillhandahållna förmåner

av olika slag. Men även löntagare med inkomst från en och samme

arbetsgivare undgår ofta beskattning för sådana klart skattepliktiga förmåner,

som arbetsgivaren kontant eller in natura bereder löntagaren vid

sidan av den normala lönen. Det kan härvidlag t. ex. vara fråga om kontanta

gratifikationer eller naturaförmåner av större värde, såsom av arbetsgivaren

subventionerad bostad eller förmån av att för privat bruk kostnadsfritt

utnyttja arbetsgivaren tillhörig bil m. m. Även i detta hänseende

kommer ofta skattefusket till stånd genom att arbetsgivaren och den anställde

kommer överens om att förmånerna inte skall tas upp på den kontrolluppgift

som lämnas till taxeringsmyndigheterna. När det gäller löntagarna

är även att märka att man beträffande de nu nämnda inkomsterna

och förmånerna av tillfällig art eller vid sidan av den normala lönen vid

taxeringskontrollen inte kan bygga på en jämförelse med den preliminära

skatt, som inlevererats för den skattskyldige. I dylika fall har nämligen

ofta skyldighet inte förelegat för arbetsgivaren att verkställa skatteavdrag

enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen. Eller också har skatteavdrag

obehörigen underlåtits.

Sammanfattningsvis torde, framhålles i betänkandet, i fråga om löntagarna

allmänt sett kunna göras gällande att deras möjligheter att genom

skattefusk undgå beskattning knappast är mindre än vad gäller andra kategorier

skattskyldiga. 1 det enskilda fallet rör det sig emellertid ofta om tämligen

blygsamma belopp. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, som

det här är fråga om, är det dock inte uteslutet att betydande belopp härigenom

undgår beskattning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

I fråga om de andra kategorierna skattskyldiga konstaterar utredningen,

att ju mer begränsade kontrollmöjligheterna är desto mer påfallande är

tendenserna till skattefusk. Allt tyder, enligt utredningen, också på att

de mera framträdande formerna av skattefusk förekommer hos rörelseidkare,

jordbrukare och fria yrkesutövare. I det enskilda fallet rör det sig

härvidlag oftast om betydligt större belopp än beträffande andra kategorier.

Att möjligheterna till skattefusk för de nämnda grupperna är större beror

givetvis i första hand på att taxeringsnämnderna i avsaknad av i vart fall

mera omfattande kontrollmaterial inte kan underkasta deras i deklarationerna

upptagna inkomst- och utgiftsredovisning samma minutiösa kontroll

som löntagarnas. För att erhålla en någorlunda tillfredsställande kontroll

av näringsidkarnas deklarationer krävs nämligen i regel taxeringsrevision,

vilket många gånger är en tidskrävande procedur.

Ett belägg för uppfattningen att skattefusk i betydande omfattning förekommer

bland näringsidkare och andra företagare är enligt utredningens

mening vad som kunnat konstateras vid verkställda taxeringsrevisioner

under de senaste åren. Beträffande den redogörelse som härutinnan lämnas

torde få hänvisas till betänkandet (s. 46, 140 och 141 samt bilaga 30).

I betänkandet konstateras att verkställda granskningar, som i princip

omfattat samtliga skattskyldiga inom vissa kategorier av rörelseidkare,

har utvisat att underdeklaration förekommer inte endast hos sådana rörelseidkare,

som granskats av speciella orsaker, utan även ofta hos andra

skattskyldiga inom samma kategori, vilkas inkomstredovisning i vanliga

fall inte blivit föremål för särskild uppmärksamhet från taxeringsmyndigheternas

sida. Utredningen framhåller att skattskyldiga, vilkas räkenskaper

reviderats i samband med branschgranskningarna, påföljande år ofta redovisat

betydligt bättre resultat än tidigare trots att verksamheten synes

ha bedrivits under samma förhållanden de olika åren. Till belysande härav

lämnas i betänkandet följande exempel från en i Stockholms stad utförd

granskning av en viss bransch.

Innehavarna av 21 stickprovsvis utvalda rörelser, motsvarande ca 10 %

av de totalt granskade företagen inom branschen, deklarerade år 1954 en

sammanlagd nettointäkt av ca 257 000 kronor. Efter taxeringsrevision framställdes

förslag om höjning av de deklarerade nettointäkterna till ca 515 000

kronor. I sina åren 1955 och 1956 avgivna deklarationer uppgav de ifrågavarande

skattskyldiga nettointäkter på sammanlagt ca 415 000 respektive

513 000 kronor. Sistnämnda år redovisade alltså de nu nämnda rörelseidkarna

själva i stort sett samma belopp, för vilka de föreslagits skola taxeras

år 1954. Det bör i detta sammanhang understrykas att under samtliga

ifrågavarande beskattningsår priskontroll fanns inom branschen och att någon

höjning av priserna inte förekom utöver kompensation för höjda löner

till anställda.

Utredningen konstaterar att de av utredningen gjorda undersökningarna

bekräftar den i direktiven uttalade uppfattningen att en effektivare taxeringskontroll

är erforderlig. När det gäller att bedöma olika metoder för

en effektivisering av kontrollen bör emellertid, enligt utredningen, till en

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

början beräknas vilka ytterligare krav på kontrollapparaten som uppstår

på grund av den allmänna varuskatten.

I betänkandet erinras om att enligt 1959 års riksdags beslut kontrollen

i fråga om den allmänna varuskatten skall samordnas med kontrollen beträffande

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. I första instans skall

taxeringen till allmän varuskatt omhänderhas av de särskilda taxeringsnämnderna,

varvid i första hand taxeringsassistenterna skall utnyttjas. I

prop. 162/1959 uttalades vidare, att revisionsdetaljerna inom länsstyrelsernas

taxeringssektioner skall i princip samtidigt utföra taxeringsrevision beträffande

både inkomstskatt och varuskatt. I samband med den allmänna

varuskattens införande genomfördes en viss ökning av revisionspersonalen

på länsstyrelserna men det utsädes därvid att de nyinrättade tjänsterna var

att betrakta som en första utbyggnad och att man senare med ledning av

erfarenheterna finge bedöma behovet av ytterligare tjänster.

De ökade anspråk på kontrollapparaten, som uppstått genom den allmänna

varuskatten, beror, framhålles i betänkandet, givetvis i första hand

på att man därigenom fått ytterligare en skatt att öva tillsyn över. Att skattefusk

beträffande varuskatten kan vara ett incitament till skattefusk även

beträffande inkomstskatten och vice versa är enligt utredningens uppfattning

fullt naturligt. Erfarenheterna beträffande näringsidkarna tyder också

på att skattefusket främst är inriktat på intäktsredovisningen — omsättningen

— antingen så att enbart denna direkt minskas eller också på så sätt

att hela rörelsen krympes. Utredningen fortsätter.

Varuskattens erläggande såsom preliminär skatt för sex redovisningsperioder

under löpande år medför emellertid även behov av en mera kontinuerlig

övervakning inte bara av att skatten vederbörligen erläggs under

uppbördsterminerna utan också i princip av att den vid varje uppbördstermin

redovisade bruttoomsättningen och uppgivna avdrag för skattefri

försäljning är riktiga. Detta sammanhänger med att underlaget för skatteberäkningen

— omsättningen — i princip är detsamma för såväl den preliminära

som den slutliga varuskatten. Detta underlag grundar sig i sin tur

på den skattskyldiges bokföring. De allmänna kontrollåtgärder, som erfordras

för att bedöma huruvida de i de preliminära varuskattedeklarationerna

angivna siffrorna är riktiga och i överensstämmelse med underlaget,

kan därför i regel inte vidtas på annat sätt än genom en närmare granskning

av bokföringen. Därav följer i första hand att vid taxeringsrevision

beträffande varuskatten även det löpande årets räkenskaper måste bli föremål

för en mera ingående granskning i synnerhet i fråga om intäktsredovisningen.

För inkomstbeskattningens del är en sådan ingående granskning

av det löpande årets räkenskaper inte erforderlig utan i detta hänseende

avser granskningen endast att kontrollera om bokföringen är förd

å jour eller också utgör den en förutsättning för kassainventering.

Samtidigt synes även kunna ifrågasättas huruvida inte kontrollen i fråga

om varuskatten behöver ske oftare än vad som i allmänhet kan erfordras

beträffande inkomstskatten. Detta beror på att en del av omsättningen

kan vara fri från varuskatt. Vad som är skattepliktig eller skattefri omsättning

kommer merendels inte att direkt framgå av det material ur bokföringen,

som redovisas i den allmänna självdeklarationen. Även om där

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

redovisade siffror för bruttoomsättningen i en rörelse är riktiga och överensstämmer

med den bruttoomsättning, som är redovisad i varuskattedeklarationerna,

behöver detta inte innebära att den varuskattepliktiga omsättningen

i dessa deklarationer är riktig. Den erforderliga kontrollen härav

kan — i varje fall i början — inte erhållas på annat sätt än genom en

fullständig genomgång av bl. a. inköp och försäljningar i rörelsen.

Å andra sidan, framhåller utredningen, torde det få antas att redan befintligheten

av en allmän varuskatt med därtill knuten omsättningsredovisning

under beskattningsåret i viss mån underlättar kontrollen i fråga om

inkomstbeskattningen och då främst i vad gäller intäktsredovisningen. Men

detta gäller givetvis endast under den förutsättning att omsättningsredovisningen

i sin helhet redan från början är korrekt. Någon nämnvärd inverkan

på kontrollapparatens omfattning torde därför det angivna förhållandet

knappast ha.

Den effektivering av taxeringskontrollen beträffande både inkomst- och

varubeskattningen, som sålunda bör komma till stånd, bör enligt utredningens

mening främst inriktas på de av näringsidkare och därmed jämställda

skattskyldiga avgivna deklarationerna. Detta ter sig naturligt därför

att dessa skattskyldiga — i motsats till de rena löntagarna — i regel är

i besittning av material (bokföring o. dyl.) som normalt erbjuder de bästa

kontrollmöjligheterna inte endast beträffande vederbörande skattskyldigs

egen taxering utan även och framför allt i fråga om andra liknande skattskyldigas

och löntagarnas taxeringar. Utredningen betonar att en skärpt

övervakning av företagargrupperna i taxeringshänseende inte innebär att

dessa förutsätts göra sig skyldiga till skattefusk i större omfattning än andra

grupper utan endast att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll beträffande

samtliga kategorier skattskyldiga vidgas.

En effektivering av taxeringskontrollen anser utredningen främst böra

syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision. För att

åstadkomma detta föreslår utredningen dels en förstärkning och rationalisering

av organisationen dels ökade möjligheter för utbildning och fortbildning

av den personal, som skall sysselsättas med taxeringsrevisionsverksamhet,

och dels ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna att verkställa

taxeringsrevision och erhålla kontrollmaterial.

Beträffande de organisatoriska frågorna ingår utredningen först på taxeringsassistentorganisationens

närmare utformning och taxeringsassistenternas

arbetsuppgifter. Utredningen föreslår att taxeringsassistenterna placeras

dels på länsstyrelserna och dels på ett fåtal andra platser inom länen,

vilka platser utvalts så att den erforderliga kontakten med de skattskyldiga

underlättas samtidigt som en rationalisering av arbetet sker genom att

större arbetsenheter skapas. Utredningen beräknar vid denna organisationsform

det totala antalet taxeringsassistenter och biträden till respektive 265

och 235. I förhållande till tidigare fattat principbeslut angående denna organisations

utformning innebär utredningens förslag en minskning av de årliga

kostnaderna för denna organisation med ca 313 000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Utredningen föreslår dessutom, att i taxeringsförfattningarna närmare

anges de skattskyldiga, vilkas deklarationer regelmässigt skall behandlas

av rörelsenämnd. Vidare föreslås andra åtgärder för att beframja och effektivera

taxeringen i dessa nämnder.

Vidkommande taxeringsassistenternas arbetsuppgifter föreslår utredningen

att taxeringsassistenterna under icke-taxeringsperiod uteslutande

skall användas för arbete med taxeringsrevision.

Utredningen föreslår slutligen beträffande taxeringsassistentorgamsationen

vissa justeringar i lönesättningen.

I fråga om länsstyrelsernas revisionsdetaljer anser utredningen att de

till dessa detaljer knutna befattningshavarna i princip endast skall tagas i

anspråk för arbetsuppgifter, som sammanhänger med taxeringskontrollen.

Utredningen föreslår vidare en kvantitativ förstärkning av revisionsdetaljerna,

vilken i huvudsak bör tillgodoses genom att ytterligare personal i

landskanslist- och biträdeskarriärerna anställes. Utredningens förslag innebär

för länsstyrelsernas del inrättande av ytterligare 18 tjänster inom

akademikerkarriären, 89 tjänster inom landskanslistkarriären och 37 tjänster

inom biträdeskarriären, motsvarande en årlig kostnadsökning av i runt

tal 3 milj. kronor.

Med den föreslagna utformningen av taxeringsassistentorganisationen och

förstärkningen av revisionsdetaljerna samt de rationaliseringsåtgärder i övrigt,

som utredningen föreslår, beräknar utredningen att därav berörda

skattskyldiga skall kunna bli föremål för taxeringsrevision i genomsnitt en

gång varje åttaårsperiod.

Med hänsyn främst till den ökade taxeringsrevisionsverksamheten anses

en personell förstärkning böra ske även av taxeringssektionernas allmänna

detaljer och prövningsnämndernas kanslier. Utredningen förutsätter att

frågan om denna förstärkning närmare prövas i samband med att statens

organisationsnämnd redovisar resultatet av sina undersökningar å landskontoren.

Vad avser utbildningsfrågorna föreslår utredningen att möjligheter beredes

länsstyrelsernas utbildningsnämnd och riksskattenämndens kontrollbyrå

att i ökad omfattning bedriva fortbildningsverksamhet beträffande den

personal som sysselsättes med taxeringsrevision.

För att möjliggöra en snabb utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen

och revisionsdetaljerna föreslår utredningen att vid sidan av de kurser

i Stockholm, som länsstyrelsernas utbildningsnämnd för närvarande

anordnar, tills vidare även särskilda kurser för landskanslistaspiranter anordnas

i Malmö, Göteborg och Sundsvall med början hösten 1961. I

I fråga om taxeringsmyndigheternas befogenheter föreslår utredningen

vissa förtydliganden, ändringar eller kompletteringar. I första hand föreslås,

att bestämmelser införes i taxeringsförordningen som ger Kungl. Maj :t

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fullmakt att föreskriva skyldighet att föra räkenskaper även för sådana

skattskyldiga, som nu inte är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen eller

jordbruksbokföringsförordningen. Den ifrågavarande fullmakten avses även

skola innefatta befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter

om det sätt, på vilket räkenskaperna skall närmare utformas och föras.

Utredningen förordar vidare, att det i 20 § taxeringsförordningen avsedda

underlaget för deklarations- och uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande

skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Försummelse att föra och bevara räkenskaper och annat underlag för

deklaration eller taxeringskontroll skall enligt utredningens förslag kunna

föranleda straffpåföljd.

Utredningen förordar vidare en skärpning av vissa i taxeringsförordningen

meddelade straffbestämmelser.

I fråga om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter föreslår utredningen

en viss utvidgning av skyldigheten för fastighetsägare att utan anmaning

lämna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering.

Taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringsrevision föreslås

skola närmare preciseras. Det förutsättes, att det skall ankomma på taxeringsintendenten

i länet att avgöra när och var taxeringsrevision skall äga

rum.

Utredningen förordar slutligen att bestämmelser införes om portofrihet

vid insändande till taxeringsmyndighet av vissa infordrade handlingar.

Utredningen förutsätter att dess förslag i organisatoriska hänseenden genomföres

successivt och i en sådan takt, att den föreslagna utbyggnaden är

helt genomförd senast under budgetåret 1964/1965.

ÖVERSIKT ÖVER ORGANISATIONSNÄMNDENS RAPPORT

Organisationsnämnden har under åren 1958—1960 närmare studerat verksamheten

bl. a. vid taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i

fem län. Undersökningarna vid taxeringssektionerna har ej omfattat de

fr. o. m. den 1 januari 1960 nyinrättade varuskattekontoren. Dessa kontor

har ännu varit i verksamhet alltför kort tid för att man genom en organisationsundersökning

skulle erhålla ett fullt tillförlitligt underlag för att bedöma,

hur arbetet bäst skall bedrivas och huruvida personaluppsättningen är

lämpligt avvägd. Enligt överenskommelse med taxeringskontrollutredningen

har nämnden heller icke till närmare prövning upptagit frågan om organisationen

av samt arbetsformerna och personaluppsättningen vid taxeringssektionernas

revisionsdetaljer.

Resultatet av dessa undersökningar har organisationsnämnden redovisat i

den förut omnämnda rapporten angående organisationsundersökningar vid

länsstyrelsernas taxeringssektioner och prövningsnämndskanslier. Tillsammans

med nämnda rapport har organisationsnämnden jämväl avgivit en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Iiungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

slutrapport rörande organisationsundersökningar vid länsstyrelsernas kameralsektioner.

Sistnämnda slutrapport har emellertid icke sådant omedelbart

samband med taxeringskontrollutredningens betänkande att den

bör behandlas i detta sammanhang.

I rapporten rörande taxeringssektionernas allmänna detaljer och prövningsnämndskanslierna

framlägges förslag till arbetsförenklingar ävensom

förslag rörande personalorganisationen. Den föreslagna personalorganisationen

innebär en minskning av personalen vid ifrågavarande delar av

landskontoret med ca 12 tjänster inom landskanslistkarriären samt 47

tjänster eller motsvarande i fråga om biträdespersonal och tillfällig personal.

Vad gäller de tjänster, för vilka krävs akademisk examen, innebär förslaget

för prövningsnämndskanslierna och taxeringssektionerna en ökning

med 5 respektive 22 dylika tjänster. Framhållas må att organisationsnämnden

i sitt förslag till personalplan för kameralsektionerna föreslagit motsvarande

minskning av akademikertjänster.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER I REMISSYTTRANDENA

I remissyttrandena ger man allmänt uttryck för uppfattningen att skattefusket

i dess olika former bör stävjas. Däremot råder i viss mån delade meningar

om vilken omfattning skattefusket för närvarande har och vilka

åtgärder som bör vidtagas för att komma till rätta med rådande missförhållanden.

Kooperativa förbundet framhåller att — då det gäller att bedöma angelägenheten

av motåtgärder — man inte enbart bör se det hela som en statsfinansiell

fråga. Helt allmänt kan pekas på frågans vikt för strävandena

efter en rättvis fördelning av skattebördan mellan olika medborgare och

samhällsklasser och dess betydelse för den allmänna rättsmoialen. Häi till

kommer, framhåller förbundet, emellertid vissa speciella synpunkter, som

kanske kan anses ligga något vid sidan om, men som likväl bör beaktas i

detta sammanhang. Förbundet fortsätter.

Förbundet syftar här på sådana företeelser inom näringslivet som att en

säljare i försäljningsbefrämjande syfte vidtager åtgärder för att underlätta

och bereda mark för skattefusk från köparens sida. Även företag, som för

egen del icke vill ge sig in på skattefusk, drar sig ofta icke för eller känner sig

mer eller mindre tvingade att tillmötesgå önskemål från köpares sida om utfärdande

av proformafakturor, oriktig rubricering i fakturor eller liknande

vid äventyr att köparen eljest är förlorad som kund. Det bör ur olika

synpunkter och inte minst för näringslivets egen del vara ytterst angeläget

att tendenser av detta slag motarbetas.

Enligt förbundets mening är det inte praktiskt möjligt att skapa en så

fullständig kontrollapparat, att alla manipulationer i skatteundandragande

syfte kan'' uppspåras och beivras. För att slävja skattefusket är det därför

minst lika viktigt att den allt övervägande delen av skattebetalarna,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

vare sig dessa är löntagare, näringsidkare eller tillhör en annan inkomstklass,

är inställda på att lojalt och riktigt fullgöra sin deklarationsplikt.

Förbundet fortsätter.

Det under och efter kriget höjda skattetrycket har utsatt den allmänna

deklarationsmoralen för hårda påfrestningar och det är icke ägnat att förvåna

att den på åtskilliga håll sviktat och undergrävts. Icke minst har dessa

påfrestningar resulterat i ett markerat motsatsförhållande mellan skattemyndigheter

och skattebetalare. Här skall icke göras något försök att närmare

undersöka vems skulden härtill är. Det må dock framhållas att åtskilliga

yttranden från näringsorganisationer och andra företrädare för

skattebetalare mången gång präglats av en viss negativ inställning även till

av statsmakterna redan fattade beslut om skatteuttag och att gemene man

härigenom lätt bibringats den uppfattningen att skattemyndigheten är eu

motståndare, vars bekämpande ur näringslivets synpunkt är vällovligt. Å

andra sidan kan icke statsmakterna, vare sig det gäller den enskilda företrädaren

för skattemyndigheterna eller de lagstiftande organen, fritas från

sin del av skulden till det rådande bistra skatteklimatet. I många fall har

taxeringstjänstemäns bristande smidighet i uppträdande och benägenhet att

betrakta varje deklarant som presumtiv falskdeklarant väckt ovilja. Mången

gång har man tyckt sig spåra en viss tröghet hos statsmakterna — möjligen

beroende av att de rent fiskala intressena överbetonas — att rätta till

bestämmelser, som strider mot vad som anses vara materiellt riktigt och

rättvist, under det att skattedomstolars utslag, som gått skattemyndigheterna

emot, ofta och snabbt föranlett ny lagstiftning. Det är vanskligt att försöka

bedöma vad som kan och bör göras för att förbättra deklarationsmoralen

och för att i görligaste mån undanröja onödiga friktioner mellan

skattebetalare och skattemyndigheter. Det torde dock stå klart att åtgärder

av detta slag är ett viktigt led i kampen mot skattefusket och att åtskilligt

kan göras genom gemensamma ansträngningar av myndigheter och näringsorganisationer.

Enligt förbundets mening bör en mycket väsentlig del av kontrollarbetet

utföras på taxeringsnämndsstadiet eller i mycket nära anslutning härtill.

Utredningen har, framhåller förbundet, lagt tyngdpunkten på en förstärkning

av de personella resurserna på revisionsdetaljerna och taxeringssektionens

allmänna detaljer. Förbundet vill ifrågasätta om icke en del av denna

personalförstärkning i stället borde tillföras taxeringsassistentorganisalionen

för att därigenom möjliggöra en verkligt effektiv granskning av deklarationsmaterialet

på taxeringsnämndsstadiet. Härigenom borde den kvalificerade

revisionspersonalen i större utsträckning få tid för de mer krävande

och svårare uppgifterna att komma till rätta med det organiserade

skattefusket.

Från organisationerna på näringslivets område framhålles att skattemoralen

inte är sämre bland näringsidkare än bland andra grupper av skattskyldiga.

Organisationerna delar utredningens åsikt att medvetet skattefusk

måste effektivt bekämpas. Lantbrukets skattedelegation har emellertid

den uppfattningen att en stor del av de felaktigheter, som rubriceras

som skattefusk, beror mera på okunnighet om gällande taxeringsregler

än på medvetna skattefuskåtgärder. I dessa fall synes upplysning vara

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

av större betydelse än taxeringskontroll. Enligt delegationens mening bör

därför från statens sida vidtagas positiva åtgärder för spridande av saklig

upplysning i taxeringsfrågor. För närvarande synes praktiskt taget inte

någon sådan verksamhet bedrivas. I detta avseende söker näringslivets organisationer

lämna de skattskyldiga vägledning och hjälp på olika sätt, genom

upplysande artiklar, föredragsverksamhet och kurser, broschyrer och

andra handledningar samt genom konsultativ rådgivning till enskilda skattskyldiga.

Utredningen har enligt delegationens mening i alltför ringa utsträckning

beaktat denna fråga. Delegationen fortsätter.

De exempel på skattefuskmetoder, som utredningen lämnat, visar visserligen

att dessa metoder i det enskilda fallet kan vara nog så raffinerade.

Exemplen ger emellertid inte alls någon upplysning om frekvensen av dessa

fall. Den tillgängliga statistiken över resultatet av de under 1958 och

1959 verkställa taxeringsrevisionerna visar knappast heller att skattefusket

beloppsmässigt sett skulle vara särskilt stort, trots att man får antaga att

de utförda taxeringsrevisionerna inriktats på särskilt misstänkta fall av

underdeklaration. Skulle sistnämnda antagande inte vara riktigt, synes en

allvarlig misshushållning med de tillgängliga kvalificerade personella resurserna

föreligga.

Liknande synpunkter anföres av Svenska företagares riksförbund.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att ju högre skattetrycket blir,

desto viktigare blir kontrollen. Sveriges hantverks- och industriorganisation

betonar att ju mera taxeringsmyndigheternas befogenheter ökas, desto

viktigare är det att dessa befogenheter utövas på rätt sätt. De mindre företagarna

av typen hantverk och småindustri befinner sig ofta i en svår situation

i fråga om handhavandet av redovisningen. Det praktiska arbetet i rörelsen

kräver, framhåller organisationen, i allmänhet full arbetsinsats och

därutöver får företagaren ofta på kvällstid utföra det med rörelsen sammanhängande

bokföringsarbetet. Förståelsen för redovisningsfrågor är icke

sällan bristfällig och fel begås många gånger på grund av ren okunnighet.

Det är, enligt organisationen, av yttersta vikt, att de befattningshavare, som

skall handha taxeringskontrollen såväl i första instans som på taxeringssektionen,

är omdömesgilla och kvalificerade för sin uppgift.

Svensk industriförening håller för sannolikt att procenten av skattefuskande

medborgare under årens lopp hållit sig ganska konstant. De alltmer

finslipade kontrollmetoderna har enligt föreningens mening bidragit till att

avslöja flera skattefuskare än tidigare, och detta förhållande kan skenbart

ingiva föreställningen att skattefusket relativt sett ökar i vårt samhälle.

Enligt föreningens uppfattning har antalet skattefuskare bland företagare

gått ned, bl. a. därför att under efterkrigsåren förekommande näringsidkare

av typen »företagare med kontoret på fickan» försvunnit, medan skattefusket

ökat bland löntagarna. Föreningen fortsätter.

Föreningen kan redovisa ett stigande antal rapporter från industriidkare

utvisande att vid anställning av yrkesfolk för tillfälliga arbeten på lördagar,

då övertid fått tas i anspråk på grund av toppbelastning i produktionen, än

den ene än den andre förklarar att förutsättningen för detta lördagsarbetes ut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

förande är den, att den utbetalda löneersättningen icke anmäles för beskattning

eller att källskatt dragés. När vederbörande företagare vägrar att acceptera

dylika förslag, blir svaret regelmässigt, att »då kan man ta jobb hos någon

privatperson som bygger». Byggnadsverksamheten på egnahemsområdet

är som bekant livlig liksom även ifråga om sportstugor och weekendställen.

Denna inställning har synbarligen genom de ökade möjligheter till extraförtjänster

som en rikligare fritid erbjuder löntagarna ökat skattefuskarnas antal

bland dessa, samtidigt som sådant fusk bland näringsidkarna uppenbarligen

enligt ovan angivna skäl minskat.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening.

Landsorganisationen framhåller att — även om det torde vara uppenbart,

att de ökade skatteintäkter för stat och kommun, som med säkerhet blir

följden av den förbättrade skattekontrollen, kommer att bli större än kostnaden

att genomföra utredningens förslag — detta dock ej får vara det avgörande

skälet för ett genomförande eller ej av förslagen. Stora grupper av

löntagare torde, framhåller organisationen, betrakta näringsidkare och därmed

jämställda skattskyldiga som inkomsttagare, vilka taxeringsmyndigheterna

inte kan granska på samma rigorösa sätt som löntagare. Det är därför

av största vikt — inte minst av psykologiska skäl — att möjligheten att

skattefuska reduceras så långt det över huvud taget är möjligt för alla

inkomsttagare och förmögenhetsägare. Genom att utredningens förslag även

kommer att medföra ökad kontroll av löntagarnas inkomster, torde, enligt

organisationens mening, ingen kunna finna invändningar mot de av utredningen

föreslagna ökade möjligheterna till taxeringsrevision liksom till de

vidgade befogenheterna för taxeringsmyndigheterna.

Den av utredningen föreslagna effektiviseringen av taxeringskontrollen

bör enligt landsorganisationens uppfattning närmast betraktas som ett minimiförslag,

som — sedan tillräcklig erfarenhet vunnits under några år —

i vissa delar kan behöva kompletteras med ändringar och tillägg till taxeringsförordningen

liksom med personalförstärkningar på behövliga avsnitt

i taxeringsorganisationen. Därefter anföres.

Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda den för den förstärkta organisationen

erforderliga personalen är det förklarligt, att utredningen stannat

för en successiv utbyggnad under en fyraårsperiod av taxeringsorganisationen,

även om det varit önskvärt att denna utbyggnad skett i snabbare

takt LO anser, att allt bör göras för att åtminstone under den föreslagna

fyraårsperioden få utredningens förslag i organisatoriska hänseenden genomförda.

Detta betyder, att lönesättningen för den kvalificerade personalen

bör vara sådan, att kompetenta och för ifrågavarande arbetsuppgifter

lämpliga personer kommer att söka dessa tjänster.

Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att taxeringskontrollen

ständigt bör vara utformad med hänsyn till det aktuella skattesystemet. Enligt

organisationens mening bör större tonvikt läggas på indirekt beskattning.

Taxeringskontrollutredningens förslag till utbyggnad av kontrollapparaten

finner organisationen motiverat under förutsättning att skattesystemet

reformeras redan de närmaste åren i sådan riktning att fuskmöjligheterna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

minskas. Om så inte blir fallet kan frågan om en kraftigare utbyggnad än

som nu föreslås bli aktuell.

Även enligt Sveriges akademikers centralorganisation måste en fortsatt

omläggning av skattesystemet i samma riktning som skedde genom omsättningsskattens

införande, d. v. s. i riktning mot beskattning av konsumtionen

i stället för beskattning av inkomsten, betraktas som den centrala åtgärden

mot skatteflykten. Det sagda utesluter enligt organisationens mening självfallet

icke en effektivisering av den nuvarande skattekontrollen så länge nuvarande

skattesystem består. Organisationen yttrar vidare.

Utredningen har i sina förslag lagt tyngdpunkten på en utökad taxeringskontroll

inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer och taxeringssektionernas

allmänna detaljer. Det är emellertid minst lika angeläget att taxeringen i

första instans — taxeringsnämnderna — göres effektiv. Det är av väsentligt

intresse för de skattskyldiga att taxeringarna i denna instans i så stor

utsträckning som möjligt blir definitiva och att den erforderliga kontrollen

såvitt möjligt sker innan taxeringen fastställes. SACO vill därför föreslå,

att utredningens förslag överarbetas på denna punkt i syfte att i första

hand öka och utbygga taxeringsassistentorganisationen.

Riksskattenämnden framhåller att det för bedömning av den nuvarande

skattekontrollens effektivitet hade, såsom utredningen anför, varit av stort

värde om man med någorlunda exakthet hade kunnat beräkna och klarlägga

skattefuskets nuvarande omfattning. Då detta icke har bedömts möjligt,

har utredningen enligt riksskattenämndens mening fullt riktigt byggt sina

bedömanden därom på de erfarenheter, som vunnits i det praktiska taxeringsarbetet.

Riksskattenämnden understryker utredningens uppfattning att

skattefusket icke kan hänföras till viss bestämd eller vissa bestämda kategorier

skattskyldiga utan att skattefusk erfarenhetsmässigt förekommer

inom alla samhälls- och yrkesgrupper. Vad beträffar möjligheterna till skattefusk

bör man därför icke draga någon bestämd gräns mellan rörelseidkare,

jordbrukare och fria yrkesutövare å den ena sidan och löntagare å den

andra sidan. Därefter anföres.

Enligt riksskattenämndens erfarenhet är det otvivelaktigt så att vissa

grupper av löntagare såsom t. ex. målare, byggnadsarbetare, murare, bilreparatörer,

i hemhjälp sysselsatta m. fl. ha större möjligheter till skattefusk

än andra grupper av löntagare såsom t. ex. flertalet industriarbetare och

tjänstemän, vilka ofta icke alls ha några möjligheter i den vägen. Inom förstnämnda

kategorier lära möjligheterna att underlåta att deklarera extrainkomster

vara betydande. Riksskattenämnden vill peka på t. ex. de möjligheter

härutinnan, som föreligga för dem som syssla med underhållsarbeten

på schablontaxerade egnahemsfastigheter och vid reparation av privatbilar.

Icke minst torde införandet av femdagars arbetsvecka medföra ökade

möjligheter att på fritid bedriva extra arbete med svårkontrollerbara inkomster.

Med ovanstående vill riksskattenämnden emellertid självfallet

icke ha sagt att icke möjligheterna till skatteundandragande, såvitt angår

mera betydande belopp, är väsentligt större för företagare än för anställda.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning alt effektiviscringen

av taxeringskontrollen beträffande såväl inkomst- som varubeskattningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

främst bör inriktas på näringsidkare och därmed jämställda skattskyldiga,

vilka — i motsats till de rena löntagarna — i regel är i besittning av kontrollmaterial

i form av räkenskaper, anteckningar eller dylikt, som möjliggör

kontroll — genom taxeringsrevision — såväl av deras egen som av andra

liknande skattskyldigas och som en följd härav även löntagarnas taxeringar.

Härigenom skulle uppnås en förbättrad taxeringskontroll beträffande

de flesta kategorier skattskyldiga.

Kammarrätten säger sig kunna i princip instämma i att behov föreligger

av förstärkning av taxeringsorganisationen, men anser sig i detta sammanhang

böra påpeka att personalförstärkningen är påkallad av utformningen

av det nuvarande skattesystemet. Kammarrätten erinrar om den pågående

översynen av skattesystemet och ifrågasätter om inte med hänsyn därtill

viss försiktighet bör iakttagas vid den fortsatta utbyggnaden av taxeringsorganisationen.

Kammarrätten tillägger.

Då näringsidkarna och därmed jämställda skattskyldiga i regel äro i besittning

av bokföringsmaterial, som normalt erbjuder goda kontrollmöjligheter

såväl beträffande vederbörande skattskyldigs egen taxering som i fråga

om andra liknande skattskyldigas och löntagares taxeringar anser kammarrätten

vidare att utredningens förslag till effektivisering av framför allt

taxeringsrevisionen kan bliva ett värdefullt medel för kontroll av icke endast

näringsidkarnas utan även löntagarnas självdeklarationer.

Socialförsäkringens administrationsnämnd framhåller att beräkningen av

såväl förmåner från som avgifter till socialförsäkringen i många fall är beroende

av de åsatta inkomsttaxeringarna. Dessas riktighet är sålunda av

stor betydelse jämväl för socialförsäkringen. Det är därför även ur socialförsäkringssynpunkt

i hög grad önskvärt att taxeringskontrollen är effektiv.

De av utredningen framlagda förslagen synes enligt nämndens mening väl

ägnade att åstadkomma förbättring av nämnda kontroll.

Från länsstyrelsernas sida uttalas allmänt att tillskapandet av taxeringsassistentorganisationen

medfört en effektivare taxering men att ytterligare

åtgärder är erforderliga för att nå en tillfredsställande taxeringskontroll.

Många länsstyrelser beto*ar dock att utbyggnaden med hänsyn till svårigheterna

att erhålla lämplig och välutbildad personal inte får ske alltför

snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att en effektivare taxeringskontroll

är nödvändig för att man skall kunna nå fram till en riktigare och

rättvisare taxering än vad nu är fallet. De av utredningen föreslagna åtgärderna

för en effektivisering av taxeringskontrollen är i sina huvuddrag rationella

och riktiga och kan i stora delar tillstyrkas. Länsstyrelsen instämmer

helt med utredningen om att en effektivisering av taxeringskontrollen

främst bör syfta till att öka möjligheterna att verkställa taxeringsrevision.

Länsstyrelsen är även ense med utredningen om att man bör söka åstadkomma

detta inte bara genom att öka länsstyrelsernas personella resurser utan

även genom att rationalisera arbetsmetoderna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

31

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kopparbergs och

Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar att den hittillsvarande ordningen

för taxering och skatteuppbörd snarast möjligt överses men har icke något

att erinra mot att i avbidan på resultatet av en sådan genomgripande omgestaltning

den nuvarande taxeringsorganisationen utbygges i huvudsak på

det sätt som taxeringskontrollutredningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Blekinge län vitsordar att ett verkligt behov föreligger av

en skärpning av taxeringskontrollen och en effektivisering av kontrollapparaten.

I främsta rummet bör härvid taxeringen av näringsidkare beaktas.

Länsstyrelsen betonar att en förbättrad kontroll av sådana skattskyldigas

taxering kommer att nära nog automatiskt medföra en noggrannare tillsyn

av ett betydande antal löntagares självdeklarationer. Länsstyrelsen tillägger.

En återgång till tidigare ordning för taxering av rörelseidkare m. fl., som

är fysiska personer, dödsbon eller familjestiftelser, torde icke kunna komma

i fråga. De erfarenheter, som hittills vunnits av den nya organisationen för

taxering av sådana skattskyldiga, synes visa, att enda möjligheten till en

fortsatt förbättring av taxeringen ligger i en utbyggnad av denna organisation.

Det torde så småningom bliva ofrånkomligt, att till grund för all taxering

av inkomst och förmögenhet lägga en av statligt anställda tjänstemän

verkställd utredning, såvida icke den allmänna översyn av beskattningssystemet,

som under år 1960 anförtrotts en särskild utredning, kan ge till resultat

avsevärt förenklade former för beskattning av vissa inkomstslag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län understryker utredningens uttalande att

skattefusket icke torde vara begränsat till viss eller vissa kategorier skattskyldiga.

Såsom framhållits av utredningen förekommer skattefusk inom

alla samhälls- och yrkesgrupper. Med hänsyn till de begränsade kontrollmöjligheter,

som för närvarande står till buds beträffande vissa kategorier

skattskyldiga kan dock, enligt länsstyrelsen, med visst fog antagas, att skattefusk

förekommer i större omfattning och med större framgång bland dessa

än bland grupper, vilkas deklarationer är lättare att kontrollera.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att en effektivisering av

taxeringskontrollen ligger i de lojala skattebetalarnas intresse och länsstyrelsen

instämmer i utredningens uttalande, att en utökning av taxeringskontrollen

i första hand bör inriktas på särskilt svårkontrollerbara deklarationer.

Länsstyrelsen är vidare ense med utredningen om att detta nödvändiggör

såväl en utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen som av revisionsdetaljen

vid landskontoren.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller att erfarenheterna från

1960 års taxeringsarbele ger en antydan om, att svårigheter kommer att möta

vid den fortsatta utbyggnaden, därest icke kraftiga åtgärder vidtages för

eu rationalisering av arbetet och för intensifierad och utvidgad utbildning

av landskanslister. Länsstyrelsen är helt ense med utredningen rörande metoderna

att nå detta mål.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län samt flera andra

länsstyrelser betonar att rättssäkerhetssynpunkterna måste hållas i förgrunden

vid utbyggnaden av taxeringsorganisationen.

DEPARTEMENTSCHEFEN

Den reform av taxeringsväsendet som beslöts år 1956 hade till målsättning

en effektivisering av taxeringsarbetet samt ett ökat rättsskydd för de

skattskyldiga. Att reformen i betydande utsträckning infriat de till densamma

knutna förväntningarna understrykes såväl av utredningen som av

ett flertal remissinstanser. Vad särskilt angår taxeringskontrollen har det

bl. a. från länsstyrelsernas sida vitsordats att den nya organisationen medfört

en avsevärd förbättring. Alltjämt torde dock, såsom utredningen funnit,

underdeklaration förekomma i en utsträckning som inte är tolerabel

varken från det allmännas synpunkt eller med hänsyn till de lojala skattebetalarna.

Vad som framkommit om effekten i detta hänseende av 1956 års

reform kan sammanfattas så, att man på ett mera verkningsfullt sätt än

tidigare kunnat bekämpa skattefusket men också att vi numera har konkreta

belägg för att detta bär en omfattning som man tidigare, i vart fall

på vissa håll, inte räknat med.

Det är av naturliga skäl inte möjligt att mera exakt ange de belopp som

genom oriktiga deklarationer undandrages det allmänna. Erfarenheterna

från taxeringsarbetet visar dock att det måste röra sig om mycket betydande

belopp. Utredningens redogörelse för resultatet av en kategoriundersökning

i Stockholms stad ger en antydan om storleksordningen av det skattesvinn

det här gäller. Undersökningen avsåg 21 stickprovsvis utvalda rörelser med

en sammanlagd deklarerad nettointäkt av 257 000 kronor; granskningen

resulterade i en fördubbling av nettointäkterna. Följande år redovisade

samma skattskyldiga själva i stort sett fördubblade inkomster jämfört med

tiden före granskningsaktionen.

Såsom påpekats från olika håll förekommer skattefusk hos löntagare

likaväl som hos rörelseidkare, jordbrukare och fria yrkesutövare. Det torde

dock knappast kunna förnekas att möjligheterna till skattefusk är avsevärt

mindre för löntagare i gemen än för andra yrkeskategorier. Skattefusket

hos löntagare möjliggöres i regel genom att arbetsgivaren inte fullgör sin

skyldighet att lämna löneuppgifter. Såsom Kooperativa förbundet framhållit

torde även de, som själva deklarerar hederligt, stundom vara benägna eller

känna sig mer eller mindre tvingade att hjälpa andra att undandra skatt

genom att lämna felaktiga uppgifter eller underlåta att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

En bidragande orsak till det florerande skattefusket torde vara, att man

i vida kretsar inte bedömer falskdeklaration som ett allvarligt brott. Även

i den offentliga diskussionen har, i vart fall tidigare, uttryck givits för uppfattningen,

att man kan inte bara förklara utan även försvara skattefusket

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

med att skatterna är höga. Det är därför, såsom bevillningsutskottet framhöll

i sitt betänkande nr 45 till föregående års riksdag, en angelägen uppgift

att söka påverka den allmänna uppfattningen om deklarationsbrotten i

sådan riktning, att dessa i högre grad än nu framstår såsom ett allvarligt

åsidosättande av medborgerlig plikt.

Till en viss grad kan en sådan ändrad inställning, på sätt utskottet framhöll,

nås genom upplysnings- och propagandaverksamhet. Men skattebrottets

allvarliga karaktär måste även understrykas genom att sådana brott i

största möjliga utsträckning uppdagas och beivras. I propositionen nr 28

till årets riksdag har redan föreslagits en skärpning av skattestrafflagens

bestämmelser. Därutöver har förutskickats vissa åtgärder för att tillse att

åtalsanmälningar sker i större utsträckning än nu är fallet.

Den betydelsefullaste åtgärden för att förebygga att inkomster undandras

beskattning är dock, som bevillningsutskottet framhöll, att intensifiera

taxeringskontrollen. Härför erfordras en ökning av taxeringsorganisationens

personella resurser. Samtidigt bör man på allt sätt försöka tillse att tillgängliga

arbetskraft utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Vad utredningen

föreslagit härutinnan synes i det stora hela väl ägnat att ligga

till grund för beslut av statsmakterna.

Det här anförda torde i och för sig ge svar på frågan varför det redan nu

är aktuellt att överse en organisation som beslöts år 1956 och som ännu inte

är färdigutbyggd och likväl i stort sett fungerat tillfredsställande. Jag vill ytterligare

peka på en i sammanhanget väsentlig omständighet. Såsom betonats

från näringsorganisationernas sida måste stora krav ställas på personalen

inom taxeringsorganisationen i fråga om utbildning och övriga kvalifikationer.

Trots intensifierad rekrytering och utbildning är tillgången på

sålunda kvalificerad personal begränsad. Det är därför nödvändigt att, utifrån

vunna erfarenheter, tillse att arbetet bedrives och den fortsatta utbyggnaden

sker så att personalen utnyttjas på mest effektiva sätt och att

arbetet inriktas på uppgifter, som kan förväntas ge det bästa resultatet från

kontrollsynpunkt.

I några yttranden har framhållits, att man i första hand bör inrikta sig på

att effektivisera kontrollen i första instans, d. v. s. i taxeringsnämnderna.

Jag vill med anledning härav erinra om alt tyngdpunkten i 1956 års reform

låg på att försöka förbättra taxeringsarbetet i första instans. För detta ändamål

tillskapades taxeringsassistentorganisationen. Vidare utsträcktes den tid

under vilken ordförandena och övriga funktionärer kunde ägna sig åt kontrollarbetet.

I sistnämnda hänseende torde man år 1956 ha gått så långt som

överhuvud är möjligt med hänsyn till den nuvarande uppbördsorganisationen.

Vad åter angår assistentorganisationen torde det nu föreliggande förslaget

innebära en betydande effektivisering. Samtidigt ökas möjligheterna

att snabbt få organisationen färdigutbyggd.

Några remissinstanser har framhållit önskvärdheten av en övergång till

ett skattesystem med tyngdpunkten mera lagd på indirekta skatter. Som

bekant pågår en allmän översyn av skattesystemet, varvid eu av huvudupp
3

Bihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. Nr 100

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gifterna är att undersöka möjligheterna för en omläggning i sådan riktning.

Det måste emellertid dröja åtskillig tid, innan denna översyn kan resultera

i konkreta reformer. Vi måste därför anpassa kontrollapparaten till det nuvarande

skattesystemet. Jag vill tillika understryka, att hur skattesystemet

i en framtid än kommer att utformas, en omfattande skattekontroll blir

nödvändig. Det finns således ingen anledning antaga, att taxeringsorganisationen

efter den utbyggnad, varom nu kan bli fråga, i framtiden skulle visa

sig vara för stort tilltagen.

Jag delar utredningens mening, att en effektivisering av taxeringskontrollen

i dagens läge främst bör syfta till att öka möjligheterna att verkställa

taxeringsrevision. En skärpt kontroll av företagargrupperna innebär,

som utredningen framhåller, att möjligheterna till en effektiv taxeringskontroll

av samtliga kategorier skattskyldiga vidgas. Beträffande förslagets

olika detaljer skall jag återkomma i det följande, därvid även organisationsnämndens

förslag till personalorganisation för taxeringsavdelningarnas

allmänna detaljer och prövningsnämndernas kanslier skall upptagas till

behandling.

Det förslag till omorganisation som nu framlägges berör inte överståthållarämbetets

skatteavdelning. Organisationen av sistnämnda avdelning

är emellertid sedan år 1959 under utredning, och jag utgår från att denna

utredning kommer att slutföras snarast möjligt och föreligga senast under

år 1962.

Oavsett personalresurserna kan en taxeringskontroll inte bli effektiv, om

taxeringsmyndigheterna inte har tillräckliga befogenheter för att fullgöra

sina uppgifter. Genom beslut av 1955 års riksdag infördes åtskilliga bestämmelser

i taxeringsförordningen med syfte att åstadkomma en effektivare

taxeringskontroll. Bestämmelserna innefattade en vidgad uppgiftsskyldighet

samt ökade befogenheter för taxeringsmyndigheterna, främst i samband

med taxeringsrevision. Då den nya taxeringsförordningen antogs år 1956,

vidtogs ytterligare ändringar av bestämmelserna i samma syfte under samtidigt

hänsynstagande till de skattskyldigas krav på rättsskydd. Redan i

prop. 160 till 1955 års riksdag förutskickades att man borde överväga

att införa någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen beslag

och husrannsakan för det fall då handlingar inte frivilligt ställdes till

förfogande för taxeringsrevision. Förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision

har i enlighet härmed genom prop. 62 förelagts årets riksdag.

Även taxeringsförordningens bestämmelser om uppgiftsskyldighet och om

taxeringsmyndigheternas befogenheter bör överses i detta sammanhang mot

bakgrunden av de erfarenheter som hittills vunnits vid tillämpningen, därvid

såväl kooitrollsynpunkter som rättssäkerhetssynpunkter måste beaktas.

Beträffande de olika ändringsförslag som utredningen framlagt i detta hänseende

skall jag återkomma i det följande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

35

III. Taxeringsorganisationen

NUVARANDE ORGANISATION I HUVUDDRAG

Landskontorens organisation i stort

Länsstyrelsen består av två avdelningar, landskansliet och landskontoret.

Inom landskontoret, vars chef är landskamreraren, handlägges ärenden angående

taxeringsväsendet samt beskattningsväsendet i övrigt. Landskontoret

är indelat i tre sektioner, nämligen kameralsektion, taxeringssektion och

uppbördssektion. Sektionerna är uppdelade i olika arbetsdetaljer. Sålunda

hör till kameralsektionen som en särskild arbetsdetalj prövningsnämndens

kansli. Taxeringssektionen är normalt indelad i tre olika arbetsdetaljer,

nämligen »allmän detalj», »revisionsdetalj» och (från och med den 1 januari

1960) »varuskattedetalj» (varuskattekontoret). Vid landskontoret i

Göteborgs och Bohus län finnes därjämte en särskild sektion för sjömansskatteärenden

(sjömansskattekontoret).

Sektionschef för taxeringssektionen är taxeringsintendenten. Prövningsnämndens

kansli förestås i samtliga län utom Gotlands under landskamreraren

av en länsassessor. I Gotlands län är landskamreraren i egenskap av

chef för kameralsektionen även föreståndare för prövningsnämndens kansli.

Å taxeringssektionerna tjänstgör — förutom taxeringsintendenter — biträdande

taxeringsintendenter, länsrevisorer, förste taxeringsinspektörer och

taxeringsinspektörer, förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, förste

landskanslister och landskanslister samt biträdespersonal i olika grader.

Till taxeringssektionerna hör även taxeringsassistenterna, ehuru de är lokalt

placerade hos de lokala skattemyndigheterna.

Å prövningsnämndernas kanslier tjänstgör — förutom vederbörande föreståndare

-— länsnotarier, förste landskanslister och landskanslister samt

biträdespersonal i olika grader.

Enligt 49 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 (nr 333)

fordras för behörighet till tjänst som landskamrerare eller sådan länsassessor,

som har att förestå prövningsnämndens kansli, att ha avlagt juris

kandidatexamen. För behörighet till tjänst som länsassessor eller förste länsnotarie

å landskontor eller till tjänst som länsnotarie å landskontor fordras

att ha avlagt antingen juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk

examen. För behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent

och förste taxeringsinspektör fordras att ha avlagt antingen

juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen eller examen

vid handelshögskola. Behörighet till tjänst som länsrevisor, förste taxerimgsrevisor

och taxeringsrevisor tillkommer endast den, som avlagt examen vid

handelshögskola.

För tjänst som förste landskanslist, taxeringsassistent och landskanslist

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

finnes inga andra behörighetsvillkor föreskrivna än att vederbörande skall

ha undergått den utbildning, som Kungl Maj:t bestämmer. I regel har dessa

befattningshavare handelsgymnasium eller studentexamen.

Organisationen i personellt avseende

Fördelningen olika länsstyrelser emellan av de mera kvalificerade tjänsterna

på taxeringssektionerna och prövningsnämndernas kanslier framgår

av personalplanen för länsstyrelserna, som varje år fastställes av Kungl.

Maj :t. Beträffande organisationen hänföres länsstyrelserna till olika grupper,

grupp I—grupp V, varvid gruppen III är uppdelad på de fyra undergrupperna

A—D. Inom olika grupper (undergrupper) är organisationen i

princip lika uppbyggd. Avsteg från den principiellt lika uppbyggnaden har

emellertid skett i flera fall.

För landskontorens del hänföres de olika länsstyrelserna till följande

grupper:

grupp I länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län;

grupp II länsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län;

grupp III A länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län;

grupp III B länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län;

grupp III C länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs och Örebro

län;

grupp III D länsstyrelserna i Södermanlands, Västmanlands och Jämtlands

län;

grupp IV länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Hallands

län; samt

grupp V länsstyrelsen i Gotlands län.

Den nu nämnda grupperingen av länsstyrelserna genomfördes genom beslut

av 1952 års riksdag.

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande gjort vissa sammanställningar

av taxeringssektionernas i länen personal den 1 januari 1960.

Dessa sammanställningar torde som Bilagor 1—5 få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

Till sammanställningarna lämnar taxeringskontrollutredningen följande

kommentar.

Av bilagorna 1—4 framgår närmare de olika tjänsternas fördelning på

taxeringssektionerna och prövningsnämndskanslierna i länen den 1 januari

1960. I bilagorna har även redovisats det antal befattningshavare,

som vid denna tidpunkt tjänstgjorde å sektionerna och kanslierna utöver

den fastställda personalramen antingen såsom tjänstemän å övergångsstat

eller såsom stadigvarande anställd extra personal.

Av bilagan 2 kan utläsas, att 166 av de mera kvalificerade tjänsterna inom

taxeringssektionerna eller ca 54 % av samtliga sådana tjänster utgöres av

sådan taxeringsrevisionspersonal, för vilken examen från handelshögskola

är kompetenskrav.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 37

Av den sammanlagda personalstyrkan å taxeringssektionerna, 716 tjänstemän,

utgör

61 eller 8,5 % taxeringsintendenter,

78 » 10,8 % taxeringsinspektörer,

166 » 23,2 % taxeringsrevisorer,

146 » 20,5 % landskanslister och

265 » 37,0 % biträdespersonal.

Landskanslist- och biträdespersonalen fördelar sig på de olika detaljerna

inom taxeringssektionen på sätt framgår av tabell 1 nedan.

Tabell 1

Detalj å taxeringssektionen

Landskanslistpersonal

Biträdespersonal

Antal

%

Antal

%

Allmänna detaljen..............

91

62,3

in

41,9

Revisionsdetaljen................

17

11,7

58

21,9

Varuskattekontoret .............

38

26,0

96

36j2

Summa

146

—

265

—

I fråga om prövningsnämndskanslierna fördelar sig den sammanlagda

personalstyrkan — frånsett arkiv- och expeditionsvaktspersonal — 260

tjänstemän med

28 eller 10,8 % på juristpersonal,

63 » 24,2 % på landskanslistpersonal och

169 » 65,0 % på biträdespersonal.

I bilaga 5 lämnas närmare uppgifter angående totala antalet landskanslisttjänsters

fördelning på olika sektioner inom landskontoren den 1 januari

1960. Av tabell 2 nedan framgår hur det sammanlagda antalet tjänster — i

vilket antal även inräknats stadigvarande anställd personal utom personalplanen

och personal å övergångsstat med landskanslists arbetsuppgifter —

fördelar sig i stort på de olika sektionerna inom landskontoren. I

Tabell 2

Sektion

Antal

%

Kameralsektionen ..........

147

30,5

Taxeringssektionen..........

146

30,4

Uppbördssektionen..........

188

39,1

Summa

481

—

I fråga om uppgifterna i bilagorna 1—5 må emellertid, när det gäller

landskanslist- och biträdestjänsterna, understrykas att uppgifterna avser

en bestämd tidpunkt — den 1 januari 1960 -— och att de olika tjänsternas

bundenhet till olika sektioner och arbetsdetaljer inte är så strikt som bilagorna

utvisar. I detta hänseende utmärkes de olika landskontorens organisation

merendels av en hög grad av elasticitet, vilket innebär att befattningshavarna

med hänsyn till rådande arbetsbelastning för längre eller kortare

tider flyttas inte bara mellan de olika arbetsdetaljerna inom en och

samma sektion utan även mellan sektionerna. Särskilt framträdande är

detta förhållande i fråga om landskanslistpersonal å aspirantstadiet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Vidare må beträffande uppgifterna i bilagorna framhållas att den 1 januari

1960 ett stort antal tjänster i olika grader var obesatta, vilket sammanhängde

dels med att de tidigare innehavarna av befattningarna vunnit befordran

till nyinrättade högre tjänster i samband med den allmänna varuskattens

införande dels rekryteringssvårigheter. Det sistnämnda var förhållandet

särskilt beträffande taxeringsrevisorstjänsterna i reglerad befordringsgång

och landskanslisttjänsterna i lönegraden Ao 15. Enligt vad som

inhämtats var sålunda den 1 januari 1960 23 och den 1 juli 1960 12 taxeringsrevisorstjänster

vakanta, till vilka länsstyrelsernas antagningsnämnd

icke kunnat vid angivna tidpunkter anvisa lämpliga aspiranter, och 63

landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 obesatta, eftersom personal med

föreskriven kompetens (genomgången landskanslistkurs) inte fanns tillgänglig.

Av tabell 3 nedan framgår i vilken utsträckning landskanslisttjänster

i lönegraden Ao 15 varit vakanta den 1 januari ettvart av åren 1959 och

1960 vid de olika länsstyrelserna i brist på kompetenta sökande till tjänsterna.

Tabell 3

Län

Antal

lands- kanslist- tjänster

i Ao 15

enligt

per- sonal- planen

Vakanta lands- kanslisttjänster

Län

Antal

lands- kanslist- tjänster

i Ao 15

enligt

per- sonal- planen

Vakanta lands- kanslisttjänster

1/1

1959

antal

1/1 1960

1/1

1959

antal

1/1 1960

antal

i % av

totala

antalet

sådana

tjänster

antal

i % av

totala

antalet

sådana

tjänster

B........

10

2

20

P .....

8

3

5

62

C........

5

1

20

R ......

7

1

2

28

D........

5

2

3

60

S .....;

•7

1

1

12

E........

7

3

2

28

T ...

7

2

28

F........

7

1

3

43

U ......

5

4

80

G........

5

1

20

W ...

7

2

3

43

H........

7

1

12

X ...

7

2

5

71

I ........

2

1

2

100

Y ____

8

1

K........

5

1

1

20

Z ..

5

3

60

L........

7

3

3

43

AC ...

6

5

83

M........

14

4

29

BD ...

6

1

2

33

N........

5

4

3

60

O........

13

3

5

38

Summa

165

29

63

38

Enligt av länsstyrelserna lämnade upplysningar beräknades 3 av de 63

vakanta tjänsterna den 1 januari 1960 kunna besättas med befattningshavare

inom länsstyrelsen, som efter genomgången kurs för landskanslister

å landskontor under år 1959 eller tidigare år vunnit den erforderliga formella

kompetensen.

Arbetsuppgifterna å taxeringssektion och prövningsnämndens kansli

I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan prövningsnämndens

kansli och taxeringssektionen samt inom kansliet och sektionen må först

framhållas att enligt 12 § länsstyrelseinstruktionen å kameralsektion med

det däri ingående prövningsnämndens kansli skall bl. a. handläggas ären
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

den angående utseende av ledamöter i beskattningsnämnder och Övriga ärenden

angående taxeringsorganisationen samt ärenden, som enligt taxeringsförfattningarna

skall handläggas av prövningsnämndens kansli, samt å taxeringssektionen

skatte- och taxeringsfrågor i den mån de inte hör till annan

sektion.

Prövningsnämndens kansli har sålunda främst till uppgift ntt ombesörja

diarieföringen av besvär och framställningar till prövningsnämnden, att

vidta åtgärder för besvärens komplettering med deklarationer och taxeringslängdsutdrag,

att delge part i taxeringsmålet motpartens besvär samt yttranden,

förklaringar och påminnelser av motparten, att föranstalta om det

utredningsarbete, som erfordras för måls avgörande och som inte förebringas

av part, att handha bestyret med upprättande av föredragningspromemorior

samt med protokollföring och expedition av prövningsnämndens

beslut samt att diarieföra, delge parterna och vidareexpediera taxeringsbesvär

till kammarrätten och Kungl. Maj :t.

Normalt bedrives arbetet med förberedande till beslut av besvär och framställningar

till prövningsnämnden så att, sedan skriftväxlingen mellan parterna

avslutats, föredragningspromemorior, i regel innefattande förslag till

prövningsnämndens beslut, upprättas av föreståndaren för kansliet eller,

under dennes ledning, av å kansliet tjänstgörande länsnotarier och landskanslister

samt — undantagsvis — särskilt kvalificerad biträdespersonal.

Taxeringssektionens arbetsuppgifter anknyter till de åligganden, som åvilar

taxeringsintendenten i länet. Enligt 18 § länsstyrelseinstruktionen har

taxeringsintendenten att fullgöra vad honom enligt skatte- och taxeringsförfattningarna

åligger samt närmast under landshövdingen tillse att taxeringsarbetet

i första instans i länet ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt

sätt. Därjämte har han att i egenskap av chef för taxeringssektionen

fullgöra de uppgifter, som enligt 19 § samma instruktion åligger varje sektionschef

inom länsstyrelsen. Taxeringsintendentens uppgifter kan sålunda

allmänt sett sammanfattas i dels sektionschefsuppgifter dels tillsynsuppgifter

beträffande taxeringsarbetet i första instans och dels uppgifter som

hänför sig till taxeringsintendentens ställning som den främste företrädaren

inom länet för det allmännas rätt i taxeringsfrågor.

Taxeringsintendentens sektionschefsuppgifter omfattar främst de rent

arbetsorganisatoriska åtgärderna inom sektionen. Han skall sålunda leda

och fördela arbetet samt utöva tillsyn över göromålen inom sektionen och

övervaka att såväl tjänstemännen inom sektionen som under länsstyrelsen

lydande tjänstemän inom sektionens verksamhetsområde — t. ex. de lokala

skattemyndigheterna i fråga om deras medverkan i taxeringsarbetet — behörigen

fullgör sina åligganden. Bland de viktigare sektionschefsuppgifterna

ingår befogenheten att i enlighet med av länsstyrelsen fastställda

allmänna föreskrifter ge närmare anvisningar angående taxcringsmålens

fördelning på olika befattningshavare, taxeringsrevisionsarbetets bedrivande

och taxeringsassistcntcrnas arbetsuppgifter under icke-taxeringsperiod.

Taxeringsintendenten har vidare att som sektionschef i enlighet med be
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

stämmelsei na i länsstyrelseinstruktionen och den för länsstyrelsen gällande

arbetsordningen bereda och föredraga eller själv avgöra ärenden eller

ock för vederbörlig åtgärd till underordnad tjänsteman överlämna de ärenden,

som tillhör sektionen. I sistnämnda uppgifter ingår t. ex. ntt vara föredragande

i remissärenden angående lagstiftningsfrågor rörande beskattning

o. dyl., att på framställning av lokal skattemyndighet avgiva yttranden

i frågor rörande anstånd med erläggande av kvarstående skatt, att föredraga

eller själv besluta i ärenden angående vederhäftighetsbevis o. dyl. och

åsättande av särskilt värde å fast egendom enligt förordningen om arvsskatt

och gåvoskatt samt att upprätta förslag till värdering av icke börsnoterade

aktier.

Som sektionschef har taxeringsintendenten slutligen att i enlighet med

bestämmelserna i 34 § länsstyrelseinstruktionen, trots att han inte är föredragande,

deltaga i handläggningen av vissa ärenden, som föredras för

landshövdingen. Enligt uttrycklig föreskrift i nämnda författningsrum skall

taxeringsintendenten sålunda med vissa närmare angivna undantag deltaga

i handläggningen av ärenden som enligt taxeringsförfattningarna skall

handläggas av länsstyrelsen. Det nu angivna åliggandet innebär en skyldighet

för taxeringsintendenten att deltaga i handläggningen av till kameralsektionen

hörande ärenden angående t. ex. länets indelning i taxeringsdistrikt,

utseende av ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna

samt bestämmandet av arvoden till olika taxeringsfunktionärer.

Taxeringsintendentens uppgift att närmast under landshövdingen tillse

att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrives på ett ändamålsenligt

sätt kan sägas avse verksamhet, som riktar sig både direkt mot de

skattskyldiga inom länet och mot de olika taxeringsfunktionärerna i första

instans. Till den verksamhet, som riktar sig direkt mot de skattskyldiga,

kan sålunda räknas taxeringsintendentens befogenhet enligt 34 § 2 mom.

taxeringsförordningen att medge anstånd med självdeklarations avlämnande

samt enligt 39, 41 och 42 §§ taxeringsförordningen att infordra kontrolluppgifter

och andra handlingar för taxeringsnämndernas arbete. Hit kan

även räknas den omfattande serviceverksamhet, som särskilt vid tidpunkterna

för självdeklarationernas avlämnande bedrives inom taxeringssektionerna

genom besvarande av förfrågningar från de skattskyldiga i deklarations-

och andra taxeringsspörsmål.

Verksamheten gentemot taxeringsfunktionärerna i första instans är reglerad

främst genom föreskrifterna i 59 § taxeringsförordningen och omfattar

bl. a. att lämna anvisningar till de lokala skattemyndigheterna angående

sorterings- och längdföringsarbetet, att ge ordförande och kronoombud erforderlig

instruktion angående taxeringsarbetets lämpliga bedrivande, innefattande

bl. a. rätt att utfärda allmänna anvisningar i detta hänseende, att

understödja nämndernas arbete genom att vid behov lämna råd, upplysningar

och annat bistånd även i enskilda taxeringsfall, att hålla uppsikt

över hur taxeringsarbetet i nämnderna bedrives och fortskrider och att det

avslutas i föreskriven tid samt att i stort leda taxeringsassistenternas arbete

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

även under taxeringsperioden. I sistnämnda hänseende må särskilt erinras

om att i flertalet län taxeringsassistenterna ålagts att under sitt arbete föra

statistik angående inom respektive rörelsedistrikt förekommande bruttovinster

inom olika branscher.

Taxeringsintendentens uppgifter som den främste företrädaren inom länet

för det allmännas rätt i taxeringsfrågor regleras främst genom bestämmelserna

i 17 § taxeringsförordningen. Enligt dessa skall taxeringsintendenten

i länet, med iakttagande av bestämmelserna i taxeringsförordningen,

bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor samt verka för att taxeringarna

blir likformiga och rättvisa. Därvid skall han i erforderlig omfattning

granska verkställda taxeringar och särskilt uppmärksamma ojämnheter

mellan taxeringarna i olika taxeringsdistrikt. Hans uppgifter i detta hänseende

kan betecknas som dels »defensiva», d. v. s. han uppträder som den

skattskyldiges motpart i de mål, där den skattskyldige själv anför besvär,

dels »offensiva», vilket innebär att taxeringsintendenten genom att själv

anföra besvär yrkar ändring i skattskyldigs taxering. I sistnämnda avseende

intar taxeringsintendenten i viss mån en dubbelställning, eftersom

han på en gång är företrädare för det allmänna såsom part och har till

uppgift att verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa, vilket

bl. a. innebär att han enligt bestämmelserna i 101 § taxeringsförordningen

ålagts att i vissa fall anföra besvär även till den skattskyldiges fördel.

I den »offensiva» verksamheten ingår främst skyldigheten att i erforderlig

omfattning eftergranska de av taxeringsnämnderna åsatta taxeringarna.

Metoderna skiftar härvidlag. Ibland granskas de olika taxeringsdistrikten

efter en på förhand uppgjord plan men understundom koncentreras

eftergranskningen till visst eller vissa taxeringsdistrikt, där det kan antagas

att taxeringsarbetet ej bedrivits på ett i allo godtagbart sätt. Allmänt

sett kan sägas att den »offensiva» verksamheten sällan sker på en slump

utan initieras genom material, upplysningar m. in., som från olika håll inkommer

till taxeringsintendenten. Detta material kan t. ex. vara

anmälningar från taxeringsnämnder och lokala skattemyndigheter om

upptäckta felaktigheter i åsatta taxeringar,

till taxeringsnämnderna för sent inkomna deklarationer och kontrolluppgifter

eller tidigare ej identifierade deklarationer och uppgifter,

anmälningar från lokala skattemyndigheter rörande skattskyldiga med

överskjutande preliminär skatt, vilkas taxeringar anses böra undersökas

(s. k. överskottsförteckningar),

anmälningar från taxeringsnämnderna angående skattskyldiga eller andra,

beträffande vilka finnes anledning anta att de gjort sig skyldiga till brott

mot skattestrafflagen eller att eftertaxering kan ifrågakomma eller beträffande

vilka taxeringsrevision anses böra äga rum,

av taxeringsintendenten i länet eller riksskattenämnden med stöd av bestämmelserna

i taxeringsförordningen infordrat kontrollmaterial,

kontrolluppgifter, vilka efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t skall

avlämnas till taxeringsmyndigheterna,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

uppgifter, som genom taxeringsrevisioner hos olika skattskyldiga införskaffas

för kontroll av andra skattskyldiga.

Särskilt vad gäller rörelseidkare och andra skattskyldiga med mera invecklade

inkomst- och förmögenhetsförhållanden består den »offensiva»

verksamheten främst av taxeringsrevisioner hos berörda skattskyldiga.

Jämlikt föreskrift i 56 § taxeringsförordningen må taxeringsrevision äga

rum för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt taxeringsförordningen

riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att bereda beskattningsmyndighet

upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

eftertaxering. Enligt 57 § taxeringsförordningen skall beslut om taxeringsrevision

meddelas av taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektionens

chef. Revisionen skall verkställas antingen av taxeringsintendenten själv

eller av tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten uppdrar revisionens verkställande.

Taxeringsrevision kan även uppdras åt annan i bokföring och

taxering sakkunnig person men denne skall ha godkänts av länsstyrelsen.

Enligt 14 § taxeringskungörelsen skall taxeringsintendenten tillse att den

som utses att verkställa taxeringsrevision väl lämpar sig för detta uppdrag.

För honom skall utfärdas skriftligt förordnande, vilket även skall innehålla

erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant iakttages.

Normalt verkställes taxeringsrevisionerna av tjänstemännen inom taxeringssektionens

revisionsdetalj (länsrevisorer och taxeringsrevisorer samt

undantagsvis av landskanslister) eller av taxeringsassistenterna eller av

kommunalt anställda taxeringsrevisorer.

Det bör understrykas att taxeringsrevisioner inte endast förekommer i

den verksamhet, som förut betecknats som »offensiv» utan även — och

detta i mycket stor utsträckning — i den mera »defensiva» granskning av

åsatta taxeringar, som sker i samband med att taxeringsintendenten såsom

den skattskyldiges motpart yttrar sig över av denne anförda besvär. I sistnämnda

fall utgör taxeringsrevisionen främst en kontroll över hur deklarationsskyldigheten

fullgjorts men innebär även verkställandet av en mera

ingående utredning från det allmännas sida i den aktuella taxeringsfrågan.

Ett viktigt led i taxeringsintendentens uppgifter som det allmännas företrädare

i taxeringsfrågor är slutligen även hans skyldigheter enligt 118 §

taxeringsförordningen att då anledning förekommer att brott mot skattestrafflagen

förövats göra anmälan därom till åklagare, enligt 122 § taxeringsförordningen

att göra anmälan till åklagare vid deklarationsförsummelser

och underlåtenhet att avge kontrolluppgifter och enligt 124 § taxeringsförordningen

att göra anmälan till länsstyrelsen om uttagande av vite,

som förelagts enligt föreskrifterna i taxeringsförordningen.

Såsom tidigare nämnts biträdes taxeringsintendenterna i sina ifrågavarande

arbetsuppgifter av biträdande taxeringsintendenter, länsrevisorer,

taxeringsinspektörer, taxeringsrevisorer, landskanslister, taxeringsassistenter

och personal i biträdesgraderna. Beträffande arbetsfördelningen mellan

de kvalificerade befattningshavarna är vissa bestämmelser meddelade i 21 §

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

länsstyrelseinstruktionen. Enligt dessa åligger det biträdande taxeringsintendent,

förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör bl. a. att enligt

fördelning i överensstämmelse med av länsstyrelsen fastställda allmänna

föreskrifter och taxeringsintendentens närmare anvisningar beträffande

vissa mål eller ärenden eller vissa grupper av mål eller ärenden fullgöra vad

enligt skatte- och taxeringsförfattningarna eller eljest meddelade bestämmelser

ankommer på taxeringsintendent. Åt länsrevisor och förste taxeringsrevisor

kan även uppdragas att fullgöra taxeringsintendentsgöromål, när deras

arbetsförhållanden så medgiver. Det har särskilt utsagts att taxeringsintendenten

skall pröva huruvida uppdrag för länsrevisor, förste taxeringsinspektör,

förste taxeringsrevisor eller taxeringsinspektör även skall omfatta

förande av talan i kammarrätten eller hos Kungl. Maj :t.

Länsrevisorn åligger enligt samma bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen

att verkställa taxeringsrevision ävensom att enligt av länsstyrelsen

meddelade allmänna föreskrifter och taxeringsintendentens närmare anvisningar

dels leda och fördela arbetet inom taxeringssektionens revisionsdetalj

dels deltaga i de å taxeringssektionen förekommande göromålen.

I fråga om övriga kvalificerade befattningshavares arbetsuppgifter har

utsagts alt den biträdande taxeringsintendent, som Kungl. Maj:t bestämmer,

under taxeringsintendenten i länet skall förestå varuskattekontoret

ävensom att förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör har att enligt

taxeringsintendentens närmare anvisningar samt förste taxeringsrevisor

och taxeringsrevisor enligt länsrevisorns närmare bestämmande deltaga i

de å sektionen förekommande göromålen, allt dock enligt av länsstyrelsen

meddelade föreskrifter.

Enligt 21 § 2 mom. instruktionen kan taxeringsintendenten, när han finner

skäl därtill, överta handläggningen av mål eller ärende, som enligt vad

nyss sagts skolat ankomma på annan tjänsteman. På taxeringsintendentens

prövning i varje särskilt fall skall bero huruvida mål eller ärende från det

allmännas sida skall fullföljas till kammarrätten eller Kungl. Maj:t.

Den förut nämnda befogenheten att till annan befattningshavare å taxeringssektionen

överflytta taxeringsintendentens göromål i fråga om bevakandet

av det allmännas rätt i taxeringsfrågor har sedan den nya taxeringsförordningens

tillkomst utnyttjats i stor utsträckning. Taxeringskontrollutredningen

har gjort en sammanställning som visar i vilken utsträckning

länsstyrelserna under år 1959 utnyttjat ifrågavarande befogenhet. Denna

sammanställning torde som Bilaga 6 få fogas vid statsrådsprotokollet för

denna dag. Uppgifterna i bilagan är beträffande andra befattningshavare

än biträdande taxeringsintendenter sammanställda i tabell 4.

Vad slutligen angår den övriga personalen å taxeringssektionen åligger

det i enlighet med föreskrifterna i 23 § länsstyrelseinstruktionen förste landskanslist

att som arbetsledare efter sektionschefens närmare anvisningar leda

och fördela honom underställd personals arbete, att vara föredragande och

att efter sektionschefens föreskrifter deltaga i övriga förekommande göromål.

Landskanslisterna har motsvarande arbetsuppgifter men får fungera som

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Tabell 4

Befattningshavare

Totala antalet

befattnings- havare

Antai befatt- ningshavare

med taxerings- intendents- göromål

Antal års- arbetskrafter

med taxerings- intendents- göromål

Länsrevisor Ao 26............

24

19

11,0

Förste taxeringsinspektör Ao 23.......

‘27

22

18,7

Förste taxeringsrevisor Ao 23............

*25

12

4,9

Förste taxeringsinspektör Ao 21.......

25

15

11,8

Förste taxeringsrevisor Ao 21......

2 37

1

0,1

Taxeringsinspektör Ao, Ae 19............

26

4

3,3

1 Taxeringsinspektör å övergångsstat häri inräknad.

s Tjänster inrättade i anledning av allmänna varuskatten frånräknade.

arbetsledare och föredragande först efter länsstyrelsens särskilda förordnande.

Biträdespersonalen skall i enlighet med vad som stadgas i länsstyrelsens

arbetsordning eller i övrigt lämnade föreskrifter deltaga i förekommande

göromål.

Beträffande prövningsnämndskansliernas och taxeringssektionernas arbetsuppgifter

har taxeringskontrollutredningen sammanställt visst statistiskt

material. Beträffande dessa statistiska uppgifter torde få hänvisas till s. 44—

48 i betänkandet och till där åberopade till betänkandet fogade bilagor.

Taxeringsdistrikt och taxeringsnämnder

Enligt 1956 års taxeringsförordning skall för den årliga taxeringens

behöriga verkställande inom varje län finnas inrättade lokala och särskilda

taxeringsdistrikt. Inom dessa distrikt åsättes taxering av lokal respektive

särskild taxeringsnämnd. I Stockholms stad skall därjämte årligen förordnas

en taxeringsnämnd med uppgift bl. a. att såsom en för riket gemensam

taxeringsnämnd verkställa taxering av skattskyldiga, som saknar hemortskommun

i riket m. fl.

Lokalt taxeringsdistrikt utgöres av kommun eller del av kommun. Om

särskilda skäl föreligger därtill, får emellertid två eller flera kommuner

sammanföras till ett lokalt taxeringsdistrikt. Lokal taxeringsnämnd skall

taxera alla skattskyldiga, som inte skall taxeras av särskild taxeringsnämnd

eller den gemensamma taxeringsnämnden.

De särskilda taxering sdistrikten är av två slag. Inom varje fögderi och

stad med egen uppbördsförvaltning skall finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt,

inom vilket särskild taxeringsnämnd skall taxera alla fysiska

personer, dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden

med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet.

Sådant särskilt taxeringsdistrikt och sådan särskild taxeringsnämnd

benämnes i fortsättningen rörelsedistrikt respektive rörelsenämnd.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

45

Enligt 3 § taxeringskungörelsen skall rörelsenämnd taxera dels alla skattskyldiga

med inkomst av rörelse och med inkomst av jordbruksfastighet,

för såvitt sistnämnda inkomst redovisas enligt bokföringsmässiga grunder,

dels andra skattskyldiga med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden

i den utsträckning som med hänsyn till nämndens arbetsbörda

är möjlig. Skall den skattskyldige samtaxeras med make, som är

bosatt inom samma rörelsedistrikt som den skattskyldige, skall också makens

taxering ankomma på rörelsenämnd. Detsamma skall, där så anses

lämpligt, gälla även makarnas hemmavarande barn under 21 år. Enligt 16 §

1 mom. taxeringsförordningen ankommer det på lokal skattemyndighet

att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer

som skall behandlas av rörelsenämnd.

Inom varje län skall vidare finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt,

inom vilket särskild taxeringsnämnd skall taxera andra skattskyldiga

än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, d. v. s. aktiebolag,

försäkringsanstalter, föreningar, sparbanker m. fl. juridiska personer. Sådant

särskilt taxeringsdistrikt och sådan särskild taxeringsnämnd benämnes

i det följande bolags- och föreningsdistrikt respektive bolags- och föreningsnämnd.

I förhållande till vad som tidigare gällt innebär den nya taxeringsförordningen,

att taxeringen av alla rörelseidkare, fria näringsutövare, jordbrukare

med bokföringsmässig redovisning och andra skattskyldiga fysiska

personer med mera svårkontrollerbara deklarationer skall överflyttas till

rörelsenämnderna. Redan före den nya taxeringsförordningens tillkomst

fanns emellertid möjlighet att vid uppdelning av kommun i flera lokala

taxeringsdistrikt förordna att vid såväl taxering till inkomst och förmögenhet

beträffande viss grupp eller vissa grupper av skattskyldiga som

särskild fastighetstaxering skulle tillämpas annan indelning än vad som var

föreskrivet för taxeringen i övrigt. På sina håll utnyttjades denna möjlighet

i den formen att s. k. speciella taxeringsnämnder inrättades för taxering

av rörelseidkare, handelsresande m. fl. Dessa speciella nämnder har genom

taxeringsförordningens föreskrifter i vad avser inkomst- och förmögenhetstaxeringen

ersatts av rörelsenämnderna. Vid den särskilda fastighetstaxeringen

kvarstår emellertid fortfarande möjligheten att inom kommun inrätta

en eller flera speciella lokala taxeringsnämnder för handhavandet av

denna taxering.

Taxeringsassistenter

För att taxeringen i rörelsenämnderna skall bli så effektiv som möjligt

har rörelsenämnderna utrustats med kvalificerade och särskilt tränade biträden,

benämnda taxeringsassistenter. Dessa är heltidsanställda statliga

tjänstemän vid länsstyrelserna men placerade hos de lokala skattemyndigheterna

i de fögderier eller städer med egen uppbördsförvaltning, inom

vilka de rörelsedistrikt är belägna som taxeringsassistenterna skall biträda.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Vid genomförandet av den nya organisationen med rörelsenämnder och

taxeringsassistenter förutsattes att uppbyggnaden av organisationen skulle

ske successivt. Med hänsyn till kravet på bästa möjliga personval och svårigheterna

att snabbt lösa lokalfrågan för assistenterna fixerades ej någon

tidtabell för uppbyggnaden. Genom beslut av 1957 års riksdag inrättades

50 taxeringsassistentstjänster i länen från och med budgetåret 1957/58

och därefter har för varje påföljande budgetår inrättats 50 nya tjänster.

För budgetåret 1960/61 utgör sålunda antalet inrättade taxeringsassistentstjänster

i länen sammanlagt 200. Av dessa är 161 knutna till fögderierna

och 39 till städer med egen uppbördsförvaltning. Taxeringsassistentstjänsterna

är placerade i lönegraden Ao 17.

För att vara taxeringsassistenterna behjälpliga med rutingöromål har i

samma takt som nya assistentstjänster inrättats i fögderierna häradsskrivarorganisationen

förstärkts med motsvarande antal biträdestjänster i reglerad

befordringsgång (lönegraderna Af 1 — Ae 5). Motsvarande biträdestjänster

har inrättats i de städer med egen uppbördsförvaltning, som försetts

med taxeringsassistenter. Sistnämnda biträden är kommunalt anställda.

Taxeringskonsulenter

Före den nya taxeringsförordningens ikraftträdande gällde att länsstyrelsen

skulle förordna lämplig person att för visst antal lokala taxeringsdistrikt

inom länet såsom taxeringskonsulent biträda taxeringsnämnderna

med handläggningen av mera komplicerade taxeringar. Taxeringskonsulent

skulle emellertid inte förordnas för de s. k. speciella taxeringsnämnderna,

eftersom dessa förutsattes vara så sammansatta att erforderlig sakkunskap

fanns företrädd inom nämnden. Uppdraget som taxeringskonsulent

innehades såsom bisyssla.

Taxeringskonsulentsinstitutionen avskaffades i princip genom den nya

taxeringsorganisationen och ersattes genom inrättandet av taxeringsassistentstjänsterna.

Eftersom dessa tjänster skulle inrättas successivt medgavs

länsstyrelsen genom övergångsbestämmelserna till den nya taxeringsförordningen

rätt att, så länge den avsedda indelningen av länet i rörelsedistrikt,

försedda med taxeringsassistent, inte blivit för länet i dess helhet genomförd,

förordna taxeringskonsulenter i erforderlig omfattning för verksamheten

inom de lokala taxeringsdistrikten. Länsstyrelsen ägde därjämte

enligt samma övergångsbestämmelser inrätta rörelsedistrikt enligt den nya

ordningen utan att taxeringsassistent var utsedd.

Vid 1959 års riksdag fattades beslut om införande av den allmänna varuskatten.

Enligt 27 § förordningen om allmän varuskatt skall taxering till

sådan skatt av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga verkställas

i rörelsedistrikt i samband med den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

En nödvändig konsekvens härav har blivit att man från och med

taxeringsåret 1961 — då taxering till allmän varuskatt skall ske första

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

»ången _ inom hela landet måste inrätta rörelsedistrikt. Samtidigt fick

länsstyrelsen rätt att i samband med indelningen av länet i taxeringsdistrikt

förordna taxeringskonsulent med uppgift att biträda taxeringsnämnderna i

sådana rörelsedistrikt, där taxeringsassistentstjänst ännu inte finnes inrättad.

Taxeringsnämnds sammansättning

Arbetet i taxeringsnämnd ledes av en av länsstyrelsen förordnad ordförande.

Länsstyrelsen utser tillika — såvitt gäller lokala taxeringsnämnder

samt bolags- och föreningsnämnder — en person att såsom kronoombud

vara ledamot av nämnden. I rörelsenämnd finnes inte kronoombud

utan dennes arbetsuppgifter bär i sadan nämnd övertagits av taxeringsassistent

eller, om sådan tjänst inte finnes inrättad, av övergångsvis förordnad

taxeringskonsulent. Varken taxeringsassistent eller taxeringskonsulent

är emellertid ledamot av rörelsenämnden.

Övriga ledamöter i taxeringsnämnd utses genom val av fullmäktige i

vederbörande kommun. I bolags- och föreningsnämnderna väljes dock ledamöterna

av landstingskommunens förvaltningsutskott, om i bolags- och

föreningsdistriktet ingår mer än en kommun.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall utgöra minst tre och

högst åtta. I rörelsenämnd skall minst en ledamot väljas för varje i rörelsedistriktet

ingående kommun och får till följd härav fler ledamöter än

åtta utses i sådan nämnd; dock får antalet valda ledamöter inte överstiga

tolv.

Arbetsuppgifterna för ordförande, kronoombud, taxeringsassistent

och taxeringskonsulent

I fråga om de arbetsuppgifter, som ankommer på ordförande i taxeringsnämnd,

lämnas närmare föreskrifter i 7 och 8 §§ taxeringsförordningen.

Skillnad göres därvid mellan å ena sidan ordförande i lokal taxeringsnämnd

och bolags- och föreningsnämnd samt å andra sidan ordförande i rörelsenämnd,

som åtnjuter biträde av taxeringsassistent eller taxeringskonsulent.

Allmänt sett är arbetsuppgifterna för ordförandena i rörelsenämnder med

taxeringsassistent mera begränsade än för ordförandena i övriga nämnder.

I rörelsenämnd med taxeringsassistent åligger det sålunda huvudsakligen

ordföranden att leda nämndens arbete, att i erforderlig utsträckning vidtaga

åtgärder för att införskaffa felande deklarationer och andra taxeringshandlingar,

att i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig

taxering granska deklarationer och andra handlingar, att i den omfattning

han finner påkallat vara föredragande i nämnden samt att avge

yttrande i besvärsmål.

I övrigt ankommer bestyret med taxeringsarbetet på taxeringsassistenten.

Denne har sålunda främst att granska alla inkomna deklarationer och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

andra handlingar, att biträda ordföranden vid införskaffande av felande deklarationer,

uppgifter m. m., att med den befogenhet, som i sådant avseende

tillkommer honom, utöva kontroll över att taxeringen blir noggrann och

tillförlitlig, att föredraga deklarationerna i taxeringsnämnden i den mån

inte ordföranden gör detta själv, att upprätta förslag till de taxeringar som

skall beslutas av nämnden, att lämna ordföranden det biträde i övrigt som

av honom påkallas samt att ombesörja inom nämnden förekommande göromål

av expeditionell natur i den mån detta inte ankommer på annan.

Det har ansetts angeläget att taxeringsassistenten endast sysselsättes med

kvalificerade arbetsuppgifter. Några närmare föreskrifter om arbetsuppgifterna

för de till taxeringsassistentens förfogande ställda biträdet har

dock inte lämnats. Vanligen fördelas arbetsuppgifterna under taxeringsarbetet

mellan assistenten och biträdet på så sätt att biträdet får utföra

— förutom rena skrivgöromål — allt rutinarbete, såsom kontrollsummering

och avprickning av olika uppgifter samt enklare granskningsarbete.

Ansvaret för att biträdet utför arbetet på ett riktigt och tillförlitligt sätt

åvilar i främsta rummet taxeringsassistenten.

Taxeringsassistenten är vidare skyldig att efterkomma vad länsstyrelsen

eller taxeringsintendenten i länet föreskrivit i avseende å taxeringsarbetets

ordnande och ändamålsenliga bedrivande samt att, i den mån han därtill

förordnas, utföra taxeringsrevision. Dessa taxeringsassistentens åligganden

har sin främsta betydelse när det gäller hans arbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna.

Eftersom taxeringsassistenten är tjänsteman vid länsstyrelsen

och i organisatoriskt hänseende underställd taxeringsintendenten,

har länsstyrelsen och under landshövdingen taxeringsintendenten möjlighet

att mellan taxeringsperioderna nyttiggöra taxeringsassistentens arbetskraft

på det sätt som bäst befinnes lämpligt med hänsyn till taxeringsarbetets

ändamålsenliga bedrivande inom länet. I detta sammanhang må framhållas

att under förarbetena till 1956 års taxeringsreform taxeringsassistentens

huvudarbetsuppgifter mellan taxeringsperioderna angavs vara att verkställa

taxeringsrevision eller andra utredningar enligt taxeringsintendentens

bestämmande.

I taxeringsnämnd, som är försedd med kronoombud, ankommer på ordföranden

i huvudsak de arbetsuppgifter, som i rörelsenämnd åvilar både

ordförande och taxeringsassistent. Kronoombudet har till huvudsaklig uppgift

att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska deklarationer och i övrigt, i den mån så anses erforderligt och ordföranden

det påkallar, biträda honom under taxeringsarbetet.

År taxeringskonsulent övergångsvis ställd till taxeringsnämnds förfogande

skall han granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar beträffande

de skattskyldiga, som hänförts till rörelsedistriktet. Han skall vara

föredragande i taxeringsnämnden, i den mån inte ordföranden anser sig

böra utföra föredragningen. Han skall vidare upprätta förslag till de taxeringar,

som skall beslutas av nämnden, och i övrigt lämna ordföranden

det biträde som av honom påkallas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Taxeringsassistent och taxeringskonsulent är, såsom nyss anförts, i motsats

till kronoombud inte ledamöter av taxeringsnämnden. De äger deltaga

i nämndens överläggningar men inte i dess beslut. Båda äger rätt att till

taxeringsnämndens protokoll få antecknat de fall, i vilka de ansett att taxering

bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat.

De lokala skattemyndigheternas medverkan i taxeringsarbetet

I samband med ikraftträdandet av 1956 års taxeringsförordning ålades

de lokala skattemyndigheterna betydande arbetsuppgifter beträffande taxeringsarbetet

i första instans. De lokala skattemyndigheterna skall sålunda

svara för sorteringen av inkomna deklarationer, uppgifter m. m. och därvid

efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet utvälja de deklarationer,

som skall behandlas av särskild taxeringsnämnd. Vidare åligger det myndigheterna

att verkställa längdföring för taxeringsnämnd, i den mån detta

inte ombesörjes av länsstyrelsen, att vaka över att taxeringsassistenten

fullgör sina åligganden och tillhandahålla honom erforderlig biträdespersonal

samt att, i den omfattning Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen föreskriver,

i övrigt medverka vid taxeringsarbetet.

Såsom tidigare anförts har häradsskrivarorganisationen i samma takt

som taxeringsassistenttjänster inrättats i fögderierna förstärkts med motsvarande

antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång. Eftersom antalet

assistentstjänster, anknutna till fögderierna, från och med den 1 januari

1961 utgör 161, finnes sålunda vid denna tidpunkt å häradsskrivarkontoren

161 biträdestjänster i reglerad befordringsgång, avsedda som biträden

åt assistenterna. I detta sammanhang må emellertid erinras om att

i samband med införandet av den allmänna varuskatten riksdagen fattade

beslut om att i varje fögderi, där taxeringsassistent inte var förordnad,

skulle med hänsyn till det merarbete, som denna skatt beräknades medföra,

inrättas ytterligare en biträdestjänst i reglerad befordringsgång. Ifrågavarande

tjänster, vilka beräknades till 40, skulle inrättas från och med

den 1 januari 1961. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 juni 1960 har i fögderierna

inrättats 13 sådana tjänster.

Stad med egen uppbördsförvaitning äger att av statsmedel erhålla ersättning

för den medverkan i taxeringsarbetet, som den lokala skattemyndigheten

är skyldig lämna. Staden får på grund härav ersättning inte endast

för kostnaderna för sorteringen och längdföringen utan även för lönekostnaden

för den biträdespersonal, som ställts till taxeringsassistents förfogande.

Även expenskostnader för taxeringsassistent i stad ersättes av statsmedel,

dock inte lokalkostnader.

Kommunernas medverkan i taxeringsarbetet

Enligt föreskrift i 16 § 2 mom. taxeringsförordningen äger kommun ställa

en eller flera av kommunens tjänstemän, som av länsstyrelsen godkännes,

till förfogande för taxeringsarbetet inom kommunen för annat ändamål än

4 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

för vilket lokal skattemyndighet har att svara. I huvudsak har denna föreskrift

utnyttjats så att vissa städer tillhandahållit kommunalt anställda

taxeringsrevisorer för granskning av framför allt mera invecklade deklarationer

av rörelseidkare, fria näringsutövare m. fl. Till här ifrågavarande

kostnader utgår i regel statsbidrag med hälften av kostnaderna, därest de

av kommunen vidtagna anstalterna för taxeringsarbetet befunnits äga särskilt

värde för det allmänna [129 § 1 mom. vid 3) taxeringsförordningen].

För närvarande finnes kommunala taxeringsrevisorer anställda i 10 städer,

nämligen Borås, Eskilstuna, Gävle, Halmstad, Malmö, Hälsingborg, Norrköping,

Linköping, Uppsala och Västerås.

Tidpunkten för taxeringsarbetets avslutande i första instans

Slutligen må framhållas, att 1956 års taxeringsreform innebar att tidpunkten

för taxeringsarbetets avslutande i första instans framflyttades till den

30 juni taxeringsåret.

Beträffande taxeringsorganisationen i första instans ävensom beträffande

taxeringsassistenternas arbetsuppgifter har taxeringskontrollutredningen

sammanställt visst statistiskt material. Beträffande dessa uppgifter torde

få hänvisas till s. 21—24 i betänkandet och där åberopade till betänkandet

fogade bilagor.

Då de förslag som framlägges endast berör länsstyrelsernas organisation,

lämnas här icke någon redogörelse för organisationen av skatteavdelningen

hos överståthållarämbetet liksom ej heller för organisationen av riksskattenämnden

och mellankommunala prövningsnämnden. Sådan redogörelse

har emellertid lämnats i taxeringskontrollutredningens betänkande

(s. 48—58) till vilket torde få hänvisas. Erinras må att åt överståthållarämbetet

uppdragits att verkställa utredning angående taxeringsavdelningens

organisation. Denna utredning är ännu inte slutförd.

FÖRSLAG TILL OMORGANISATION

Taxeringen i första instans; taxeringsassistentorganisationen

Rörelsedistriktens omfattning

Taxeringskontrollutredningen

Möjligheterna att åstadkomma en effektiv taxeringskontroll genom vidgad

taxeringsrevisionsverksamhet är enligt utredningens uppfattning i hög

grad beroende av frågan om taxeringsassistenternas ställning och arbetsuppgifter.

1956 års taxeringsreform innebar i detta hänseende att taxe
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsassistenterna skall under den tid av året, då taxeringsarbetet i första

instans pågår — i huvudsak första halvåret — biträda de särskilda rörelsenämnderna

med granskning och föredragning av de deklarationer, som

hänförts till dessa nämnder. Under återstoden av året skall taxeringsassistentcrna

huvudsakligen sysselsättas med eftergranskning av åsatta taxeringar

och annan taxeringskontroll, varvid de i första hand avsetts skola biträda

med taxeringsrevisioner. ......

Såvitt utredningen kunnat finna har anordningen med särskilda rörelsenämnder

för taxering av rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga

inneburit en betydande förbättring av taxeringen i första instans. Till

inte oväsentlig del torde detta bero på att dessa skattskyldigas deklarationer

_ genom att heltidsanställda tjänstemän fått biträda nämnderna —

kunnat bli föremål för en mera ingående och noggrannare granskning an

vad som tidigare var förhållandet. I sin tur har detta otvivelaktigt skapat

förutsättningar för både likformigare och rättvisare taxeringar.

Innan frågan om taxeringsassistentorganisationens närmare utformning

upptages till diskussion torde, framhåller utredningen, först böra fastställas

vilka skattskyldiga som i fortsättningen bör taxeras i rörelsedistrikt. Utredningen

erinrar om att enligt 3 g i taxeringskungörelsen skall rörelsenämnd i

princip verkställa taxering av alla rörelseidkare, samtliga jordbrukare med

bokföringsmässig redovisning samt — i den utsträckning som med hänsyn

till nämndens arbetsbörda finnes lämpligen kunna ske — andra skattskyldiga

med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden. I sistnämnda

avseende ankommer det på lokal skattemyndighet att efter anvisningar

av taxeringsintendenten i länet bestämma vilka skattskyldigas deklarationer,

som skall överlämnas från lokal nämnd till rörelsenämnd. Vanligen

synes bestämmelserna hittills ha tillämpats på sådant sätt att till rörelsenämnderna

överförts taxeringen av vissa skattskyldiga med inkomst av tjänst,

t. ex. läkare, tandläkare, advokater, arkitekter, delägare i familjebolag, handels-

och försäkringsagenter, traktor- och bilförsäljare, handelsresande samt

musiker, skådespelare och andra artister. Men det har även på sina håll

förekommit att till rörelsenämnd överförts större jordbrukare med kontantmässig

redovisning, t. ex. med åkerareal över ett visst antal hektar,

eller större förmögenhetsägare, t. ex. med förmögenheter över 150 000 kronor.

Enligt vad utredningen kunnat konstatera har bestämmelserna i 3 § taxeringskungörelsen

om överförande till rörelsenämnderna av taxeringen av

mera svårbehandlade deklarationer inte blivit konsekvent tillämpade. Med

hänsyn till att assistentorganisationen uppbyggts successivt har taxeringen

av rörelseidkare och därmed likställda alltjämt i mycket stor utsträckning

kommit att ligga kvar hos de lokala taxeringsnämnderna. Möjligheten

alt inrätta rörelsedistrikt utan laxeringsassistent har inte utnyttjats i

den utsträckning som enligt utredningen allmänt seti varit önskvärd. Men

även om rörelsedistrikt — med eller utan taxeringsassistent — inrättats i ett

län i dess helhet, visar dock en jämförelse mellan länen att betydande skilj
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

aktigheter föreligger beträffande i vilken omfattning skattskyldiga förts över

till rörelsenämnderna. Medan man i vissa län till dessa nämnder även fört

över ett stort antal deklarationer från skattskyldiga med inkomst av tjänst

har i andra län sådana deklarationer kunnat överlämnas endast i ringa utsträckning

eller inte alls. Till inte oväsentlig del synes detta enligt utredningen

bero på att det enligt 3 § taxeringskungörelsen ligger helt i vederbörande

taxeringsintendents eget skön att bestämma i vilken utsträckning ett

dylikt överförande skall ske när det gäller andra skattskyldiga än sådana

med inkomst av rörelse eller med inkomst av jordbruksfastighet, som redovisas

enligt bokföringsmässiga grunder. Bestämmelserna i 3 § taxeringskungörelsen

synes också, framhålles i betänkandet, ha tolkats så att man —

även om man inrättat rörelsedistrikt i hela länet — ansett sig kunna medge

att vissa mindre rörelseidkare med relativt okomplicerad redovisning

fortfarande skall taxeras i lokal taxeringsnämnd.

Om likformigheten i taxeringen skall kunna främjas och om assistentorganisationen

skall kunna få nödvändig stadga och statsmakterna på ett

tillfredsställande sätt skall kunna bedöma de ekonomiska konsekvenserna

av organisationen -— antal tjänster, löneställning och lönekostnader m. m. —

är det enligt utredningens mening nödvändigt att man författningsmässigt

ytterligare preciserar vilka skattskyldiga som skall taxeras av rörelsenämnd.

Preciseringen bör drivas så långt som är praktiskt möjligt och så att eventuella

variationer mellan länen i detta hänseende inte kommer att påverka

organisationen i stort.

Det påpekas i betänkandet att de särskilda rörelsenämnderna inrättades

främst för taxering av alla skattskyldiga med inkomst av rörelse. På sina

håll har det emellertid, konstaterar utredningen, ifrågasatts om inte taxeringen

av vissa mindre rörelseidkare, såsom smeder, skomakare, skräddare,

sömmerskor m. fl., skulle återföras till de lokala nämnderna. Som skäl härför

har bl. a. åberopats att taxeringen av dessa skattskyldiga merendels

förutsätter en god orts- och personkännedom, som dock sällan finns representerad

inom rörelsenämnderna med hänsyn till rörelsedistriktens storlek

och reglerna om nämndernas sammansättning. 1959 års riksdags revisorer har

också — såsom framgår av den i betänkandet (s. 83—94) lämnade redogörelsen

till vilken torde fa hänvisas -— uttalat sig för att dessa skattskyldiga

skulle undantas från taxering i rörelsenämnd. Utredningen yttrar.

Utredningen är för sin del ense med förslagsställarna att en god ortsoch

personkännedom är värdefull när det gäller att åsätta en riktig och rättvis

taxering. Speciellt gäller detta t. ex. när det är fråga om att bedöma

huruvida ett vid s. k. kontantberäkning av deklaration framkommet överskott

varit tillräckligt stort för bestridande av den skattskyldiges kontanta

levnadsomkostnader. God orts- och personkännedom har emellertid inte

endast betydelse beträffande de nu nämnda mindre rörelseidkarna. Sådan

kännedom är över huvud taget nödvändig vid taxering av samtliga skattskyldiga

fysiska personer. Utredningen kan därför inte finna att det av

förslagsställarna åberopade skälet i och för sig talar för att just de ifrågavarande

rörelseidkarna skall undantas från rörelsenämnds handläggning

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

Samma skäl kan lika gärna anföras för att alla rörelseidkares taxeringar

skall återföras till de lokala nämnderna. Utredningen ''vill dessutom framhålla

att, även om god orts- och personkännedom finns, denna endast ar en

av de många faktorer som har betydelse när det gäller att åsätta en skattskyldig

en materiellt riktig taxering. En jämförelse med ett flertal andra

skattskyldiga, som bedriver liknande verksamhet under i stort sett samma

villkor, torde i regel behöva ske för att ge taxeringsnämnden den erforderliga

vägledningen vid bedömandena av ett aktuellt fall. Möjligheterna att

göra sådana och liknande jämförelser går man ofta miste om, därest inte alla

rörelseidkare inom rörelsedistriktet kommer under nämndens handläggning.

Det är dessutom förenat med svårigheter att närmare precisera var och hur

gränsen mellan större och mindre rörelseidkare skall dragas. Att t. ex. knyta

gränsdragningen till omsättningens storlek kan enligt utredningens mening

inte anses praktiskt lämpligt bl. a. med hänsyn till att den deklarerade omsättningen

inte alltid är en riktig mätare av rörelsens omfattning och aven

därför att omsättningen kan variera från år till år. Inte heller kan man

knyta gränsdragningen till t. ex. antalet anställda, eftersom detta antal inte

alltid är avgörande för rörelsens omfattning och resultat. Såsom anförts i

olika yttranden över statsrevisorernas förslag förutsätter även bestämmelserna

om taxering till allmän varuskatt att samtliga rörelseidkare skall taxeras

i rörelsenämnd. Möjligheterna till en likformig och enhetlig taxering

samt effektiv kontroll av de varuskattepliktiga rörelseidkarna skulle avsevärt

begränsas därest den ifrågasatta gränsdragningen kom till stånd.

Utredningen anser därför att den nuvarande regeln att alla skattskyldiga

med inkomst av rörelse skall taxeras i rörelsenämnd bör bibehållas.

Någon anledning finns, enligt utredningen, inte heller att från rörelsenämnderna

undanta de deklarationer, som avgivits av jordbrukare med bokföringsmässig

redovisning.

Beträffande övriga skattskyldiga föreslår utredningen, att rörelsenämnd

alltid skall handlägga deklarationer som avgivits av följande skattskyldiga

med inkomst av tjänst, nämligen

a) läkare, tandläkare och veterinärer;

b) advokater och yrkesrevisorer samt därmed likställda skattskyldiga;

c) arkitekter och därmed likställda skattskyldiga med konsulterande

verksamhet;

d) försäkringsinspektörer, försäkringsagenter och därmed likställda

skattskyldiga;

e) handelsresande, bil- och traktorförsäljare samt därmed likställda

skattskyldiga;

f) författare och konstnärer samt musiker och andra artister; ävensom

g) skattskyldiga vilka åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägarskap

i familjebolag.

Samtliga de nu nämnda skattskyldigas deklarationer vållar, enligt utredningen,

regelmässigt svårigheter under taxeringsarbetet på grund av antingen

att intäktsredovisningen är svårkontrollerbar eller att de skattskyldiga i

sina deklarationer framställer avdragsyrkanden av komplicerad natur. Vad

gäller de under g) nämnda skattskyldiga avser utredningen främst sådana

skattskyldiga, vilka genom eget eller anhörigs innehav av aktier kan på ett

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

avgörande sätt reglera sin tjänsteinkomst från bolaget. Genom att dessa

skattskyldiga hänförs till rörelsedistrikt underlättas, framhålles i betänkandet,

även den nödvändiga kontakten med den bolagsnämnd, som skall handlägga

bolagets deklaration. Därefter anföres.

Liksom hittills bör emellertid finnas möjlighet för lokal skattemyndighet

att efter anvisningar av taxeringsintendenten i länet till rörelsenämnd

överföra taxeringen av även andra skattskyldiga med komplicerade inkomstoch

förmögenhetsförhållanden. Av tidigare antydda skäl är det emellertid

av vikt att denna möjlighet endast utnyttjas i undantagsfall eller då så erfordras

för alt taxeringsassistentens arbetsbörda skall bli lämpligt avvägd.

Att generellt till rörelsenämnderna överföra t. ex. alla skattskyldiga jordbrukare,

vilkas jordbruksfastigheter överstiger viss areal, eller alla skattskyldiga,

vilkas förmögenheter överstiger visst belopp, bör sålunda inte

ifrågakomma. Är emellertid skattskyldigs fastighetsbilaga eller förmögenhetsredovisning

så komplicerad att det kan förutsättas att avsevärda svårigheter

kommer att uppstå för den lokala taxeringsnämnden att åsätta en riktig

taxering, bör denne — men endast denne — skattskyldiges deklaration

överlämnas till rörelsenämnden.

På rörelsenämnds handläggning bör också liksom hittills ankomma taxeringen

av den skattskyldiges make, med vilken den skattskyldige skall samtaxeras,

ävensom normalt makarnas hemmavarande barn under 21 år.

Av det ovan anförda följer även, att en rörelseidkare eller jordbrukare

med redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, som påbörjat sin verksamhet

under ett beskattningsår, vid taxeringen för detta år skall taxeras

av rörelsenämnd. När en sådan näringsidkare slutat sin förvärvsverksamhet

under ett beskattningsår, skall han när han taxeras för detta år stå kvar i

rörelsedistriktet, men nästkommande taxeringsår skall han överföras för

taxering i lokalt laxeringsdistrikt och inte, såsom skett i vissa län, stå kvar

även sistnämnda år i rörelsedistriktet. Vad nu sagts gäller givetvis även

andra skattskyldiga, som kan komma i fråga för taxering av rörelsenämnd

eller som taxerats av dylik nämnd. Någon författningsmässig reglering i

sistnämnda hänseende synes emellertid knappast erforderlig.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att bibehålla den nuvarande regeln att alla skattskyldiga

med inkomst av rörelse skall taxeras i rörelsenämnd har i regel

inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Länsstyrelsen i Värmlands

län anser dock att möjlighet bör finnas för taxeringsintendenten

att från rörelsedistrikt undantaga vissa enkla företagardeklarationer (t. ex.

från skomakare och andra mindre hantverkare), som ej med hänsyn till

varuskatten måste hänföras dit.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det inte kan finnas anledning

att till rörelsenämnd hänföra t. ex. alla läkare och tandläkare, advokater

och revisorer utan avseende å deras inkomstförhållanden. Detsamma

gäller åtskilliga försäkringsagenter, handelsresande och författare. Om dylika

skattskyldiga endast har inkomst av tjänst bör de inte taxeras i särskild

nämnd.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Hal
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr tOO år 1961 55

lands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län samt For
eninqen

Sveriges landskanslister. .... t*

Enlist överståthållarämbetets mening torde i och för sig intet vara att

erinra mot att skattskyldiga inom de av utredningen föreslagna löntagargrupperna

hänföres till rörelsenämnd; en närmare precisering av vissa av

de angivna grupperna — exempelvis »musiker och andra artister» —

dock enligt ämbetets mening vara erforderlig. Emellertid torde, framhal er

ämbetet, samtliga nu ifrågavarande skattskyldiga icke bora automatis

överföras till rörelsenämnd. Det synes nämligen tveksamt huruvida ens

större delen av här åsyftade skattskyldiga har sådan inkomst eller avdragsredovisning

som motiverar att de behandlas i rörelsenämnd. Ämbetet föreslår

att de i betänkandet angivna löntagargrupperna ävensom skattskyldiga

med större förmögenhetsinnehav angives såsom exempel på »skattskyldiga

med mera invecklade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden». Härigenom

torde, anser ämbetet, en smidigare ordning för urvalet kunna åstadkommas,

varjämte möjlighet erbjudes att beakta lokala förhållanden.

Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands,

Kronobergs, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, framhåller svårigheterna

för den lokala skattemyndigheten att identifiera sådana skattskyldiga, vilkas

inkomst av tjänst står i samband med delägarskap i familjebolag. Länsstyrelsen

i Östergötlands län framhåller att det är av största vikt att vid taxeringen

av nu ifrågavarande skattskyldiga kontakt förekommer mellan rörelsenämnden

och den bolagsnämnd, som skall handlägga bolagets deklaration,

enär taxeringen av huvudaktieägaren och bolaget har ett synnerligen

starkt samband. Hitintills torde sådan kontakt ha förekommit i alltför ringa

utsträckning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län kan inte finna att utredningen förebragt

övertygande motivering för att till rörelsenämnd överföra sådan skattskyldig,

som åtnjutit inkomst av tjänst på grund av delägarskap i familjebolag. Kontakten

mellan nämnderna torde i förekommande fall kunna upprätthållas

ändå. Å andra sidan bör man enligt länsstyrelsen lämna möjligheten öppen

att t. ex. genom anvisning från riksskattenämnden tillföra rörelsedistrikten

nya grupper av skattskyldiga.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att de hittills obligatoriska grupperna

—- rörelseidkare och bokföringspliktiga jordbrukare tekniskt sett

varit lätta att skilja från det övriga materialet. Om utredningens förslag

genomföres, blir urskiljningen betydligt svårare och det kan antas, att åtskilliga

skattskyldiga, som bort taxeras av särskild nämnd, likväl av misstag

kommer all taxeras av lokal taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen förordar att reglerna om urvalet av de särskilda nämndernas

arbetsmaterial bibehålies i huvudsak oförändrade samt att de av utiedningen

angivna grupperna endast medtages i taxeringskungörelsen som en

exemplifikation över vad som bör handläggas av särskild taxeringsnämnd.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som anser det tillfyllest med ett allmänt uttalande om vilka grupper, som

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

vanligen bör taxeras i särskild nämnd. En fördel med att ej göra gränsdragningen

kategorisk ligger, enligt länsstyrelsen, däri, att man härigenom underlättar

för taxeringsintendenten att förse vederbörande taxeringsassistent

med optimal arbetsbörda.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att bestämmelserna bör utformas

så att taxeringsintendenten har möjlighet att i sista hand avgöra i vilket

distrikt en viss taxering bör ske. Man bör sålunda inte öppna möjlighet för

en skattskyldig att föra taxeringsprocess enbart på den grund, att han anser

sig hava taxerats av fel taxeringsnämnd.

Flera remissinstanser uttalar sig för utredningens förslag. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Södermanlands län att förslaget att genom uppräkning

fastslå, vilka »övriga» skattskyldigas deklarationer, som bör behandlas i

rörelsenämnd, är värt allt beaktande såsom ägnat att åstadkomma likformighet

i taxeringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig kunna biträda utredningens förslag

att i författning ytterligare precisera vilka skattskyldiga som skall taxeras

av rörelsenämnd under förutsättning att övergångsbestämmelser tillskapas,

så att inte situationen i nuläget med bristande personal ytterligare försämras.

Som ett skäl för en dylik precisering kan, enligt länsstyrelsen, anföras,

att allmänheten bör ha rätt att veta av vilken nämnd den skall taxeras.

Den av utredningen föreslagna uppräkningen synes i huvudsak lämp,

ig‘

Länsstyrelsen i Jämtlands län biträder i princip utredningens åsikt att

man i syfte att främja likformighet i taxeringen samt skapa bättre förutsättningar

för bedömande av rörelsetaxeringens fortsatta lämpliga bedrivande

borde narmare precisera vilka skattskyldigas deklarationer, som bör behandlas

i rorelsenamnd. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid liksom

hittills få ankomma å taxeringsintendenten i länet att enligt dessa riktlinjer

ge lokal skattemyndighet anvisning om vilka skattskyldiga, som skall taxeras

i rorelsenamnd. Härigenom erhålles smidighet i rörelsenämndernas arbete

och möjlighet att beakta rådande lokala förhållanden samt att anpassa

arbetsvolymen efter taxeringsassistentens förutsättningar att fullgöra sitt

uppdrag. °

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att med hänsyn bl. a. till

svårigheten att förvärva lämpliga taxeringskonsulenter en utvidgning av

rorelsenamnds arbetsuppgifter bör genomföras successivt allteftersom assistentorganisationen

kan utbyggas.

Riksskattenämnden tillstyrker utredningens förslag om införande i taxermgskungorelsen

av preciserade bestämmelser om vilka skattskyldiga som

skall hanforas till och taxeras i rörelsedistrikt. Riksskattenämnden anser

de föreslagna preciserade bestämmelserna ändamålsenliga och finner skäl

antaga att deras införande i taxeringskungörelsen skulle komma att giva

mera stadga åt organisationen. Riksskattenämnden delar även utredningens

uppfattning att man bör bibehålla möjligheten att efter anvisningar av

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

57

taxeringsintendenten i länet till rörelsedistrikt överföra också andra skattskyldiga

med komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden; detta

torde dock, enligt nämnden, endast böra ske i undantagsfall och för att

möjliggöra en lämplig avvägning av taxeringsassistentens arbetsbörda.

Frågan om fiskarenas taxering tas upp av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län. Länsstyrelsen framhåller att — oavsett vilken ståndpunkt, som

intages till frågan om rörelsedistriktens bibehållande på landsbygden —

länsstyrelsen måste påyrka, att i varje fall taxeringen av fiskare får vara

kvar hos de lokala nämnderna. Vid innevarande års taxering har länsstyrelsen

icke ansett det möjligt eller lämpligt att bygga ut taxeringsorganisationen

på så sätt, att taxeringen av fiskare anförtrotts åt rörelsetaxeringsnämnder.

Några svårigheter i fråga om varuskatten har icke ansetts

uppkomma genom att fiskaretaxeringen kvarligger hos de lokala nämnderna.

Därefter anföres.

Det förhåller sig nämligen så, att fiskarena endast undantagsvis äro

skattskyldiga enligt varuskatteförordningen. Sådan fiskare, vilken blivit

registrerad såsom varuskattepliktig eller vars skattepliktiga omsättning,

inklusive egna uttag, befinnes överstiga 1 000 kronor vid den slutliga taxeringen,

kan utan svårighet överflyttas till taxering i rörelsenämnd. Att liksom

hittills låta de lokala nämnderna omhänderhava fiskaretaxeringen ger

större säkerhet för riktig och likformig taxering än att på sätt utredningen

förordat förstärka rörelsenämnderna med några sakkunniga. Anordningen

att taxera fiskarekåren i lokala nämnder har erfarenhetsmässigt fungerat

väl. Det saknas anledning att bryta med detta system. Länsstyrelsen får

sålunda påyrka, att taxering av fiskare, som icke är skattskyldig enligt förordningen

om allmän varuskatt, må verkställas av lokal taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen betonar, att det icke brister hos taxeringsassistenterna i

fråga om deras sakkunskap beträffande tekniken för beräknandet av båtoch

manslotter vid fiskaretaxeringen; det är främst vid kontrollerandet av

vilket fiske som bedrivits, var landning av fisk ägt rum samt var de deltagande

fiskarena är bosatta, som medverkan behövs av personer med lokalkännedom.

Länsstyrelsen framhåller vidare att även den, som allenast uppburit

manslott, skall bedömas såsom rörelseidkare. Antalet rörelseidkare

kommer härigenom att omfatta en stor del av befolkningen på vissa öar.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund påpekar att fiskarenas deklarationer

tekniskt sätt är relativt enkla. Ordförandena och kronoombuden

i de lokala taxeringsnämnderna erhåller en ingående erfarenhet av kontrollen

av fiskarenas deklarationer. De blir experter i fråga om denna kontroll

på ett helt annat sätt än en taxeringsassistent, som i regel endast under

en kort tid av sin bana kommer att ägna sig åt granskning av detta

slags deklarationer. Organisationen understryker nödvändigheten av att

förfatlningsmässiga möjligheter skapas för vederbörande länsstyrelse att

från taxering i rörelsenämnd undantaga fiskare.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majrts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Jag delar utredningens uppfattning att samtliga rörelseidkare bör hänföras

till rörelsenämnder. Möjligheterna till effektiv kontroll av varuskatten

skulle nämligen minska, om vissa rörelseidkare fördes till lokal nämnd. Ett

undantag från den här angivna huvudregeln synes dock motiverat. Med hänsyn

till vad som anförts bl. a. av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser

jag sålunda, att det bör få ankomma på taxeringsintendenten att bestämma

huvuvida inom hans län fiskarena skall hänföras till rörelsenämnder

eller till lokala taxeringsnämnder.

Till rörelsenämnder bör vidare obligatoriskt hänföras —- förutom jordbrukare

med bokföringsmässig redovisning — de av utredningen under

punkterna a) — c) samt e) angivna skattskyldiga d. v. s. läkare, tandläkare

och veterinärer, advokater och yrkesrevisorer, arkitekter, skattskyldiga med

konsulterande verksamhet samt handelsresande, bil- och traktorförsäljare

ävensom andra skattskyldiga som är jämförliga med de här nämnda. Deklarationerna

från dylika skattskyldiga är nämligen i regel svårkontrollerade

i fråga om såväl intäktsredovisning som avdragsyrkanden, och det är därför

önskvärt att de behandlas i särskild taxeringsnämnd.

Beträffande de skattskyldiga, som utredningen angivit under punkterna

d), f) och g), d. v. s. försäkringsagenter, författare, konstnärer och andra

artister samt vissa delägare i familjebolag, bör det enligt min mening få

ankomma på taxeringsintendenten att bestämma i vad mån de bör hänföras

till rörelsenämnder eller lokala nämnder. Såsom utredningen framhållit bör

till rörelsenämnder kunna hänföras även andra skattskyldiga med särskilt

invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Antalet sådana skattskyldiga

synes dock böra i möjligaste mån begränsas.

Vad jag här förordat bör komma till uttryck i en ändring av taxeringskungörelsen.

Rörelsenämnds sammansättning

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att arbetet i rörelsenämnd ledes av en av länsstyrelsen

utsedd ordförande, som biträdes av en taxeringsassistent eller

övergångsvis en taxeringskonsulent. Utöver ordföranden består nämnden

av ett antal ledamöter, som utses genom val av fullmäktige i de i rörelsedistriktet

ingående kommunerna. Enligt bestämmelserna i taxeringsförordningen

skall antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd utgöra minst 3 och

högst 8. När det gäller rörelsenämnd skall minst en ledamot utses för varje

kommun, varför i sådan nämnd antalet ledamöter får ökas till att omfatta

högst 12. Länsstyrelsen bestämmer det antal ledamöter, som skall utses

av varje i rörelsedistriktet ingående kommun.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Från skilda håll har, framhålles i betänkandet, uttalats att rörelsenämnderna

med nuvarande sammansättning inte alltid är i besittning av den

orts- och personkännedom och särskilda sakkunskap som är erforderlig för

en betryggande taxering i första instans. Genom att rörelsedistrikt ofta kommer

att omfatta ett flertal kommuner, medför den föreskrivna begränsningen

av de kommunvalda ledamöternas antal till sammanlagt högst 12 att

vissa kommuner endast kan utse 1 å 2 ledamöter i sadan nämnd. Att önskemålen

om orts- och personkännedom och särskild sakkunskap härigenom

inte kunnat helt tillgodoses torde, enligt utredningen, vara oomtvistligt. Inte

heller har rörelsenämnd alltid kunnat fa den allsidiga sammansättning som

varit önskvärd. Det har, framhålles i betänkandet, t. ex. förekommit att de

kommunvalda ledamöterna i en rörelsenämnd till övervägande del utgjorts

av rörelseidkare, vilket inte synes stå i god överensstämmelse med principen

att en taxeringsnämnd såvitt möjligt skall vara så sammansatt att densamma

innefattar en lämplig avvägning mellan de olika kategorierna skattskyldiga

(företagare, löntagare etc.). Därefter anföres.

Beträffande taxeringen av en speciell grupp skattskyldiga, nämligen fiskarena,

synes särskilda svårigheter föreligga. Med hänsyn till det sätt, på

vilket fiskarenas intäkter och utgifter redovisas och fördelas mellan delägare

i fiskebåt och anställda, samt på grund av dessa skattskyldigas lokalisering

till ibland flera begränsade geografiska områden inom en och samma

kommun utvisar erfarenheterna, att en tillförlitlig taxering inte kan ske

med mindre än att rörelsenämnden inte endast har tillgång till sakkunskap

beträffande denna speciella näringsgren utan även innefattar erforderlig

orts- och personkännedom. Särskilt framträdande synes de nu

nämnda svårigheterna ha varit i Göteborgs och Bohus län, där nian ansett

sig nödsakad att i betydande utsträckning till de lokala taxeringsnämnderna

återföra taxeringen av fiskarena.---

Såsom nyss anförts anser sig utredningen inte kunna förorda att taxeringen

av någon kategori eller grupp av skattskyldiga med inkomst av rörelse

återföres till de lokala taxeringsnämnderna.----De antydda öns
kemålen

om lämpligare former för taxering av fiskarena synes därför böra

tillgodoses på annat sätt.

Att rörelsenämnderna inte alltid kunnat få eu allsidig sammansättning

och tillgodoses med erforderlig orts- och personkännedom har enligt utredningens

mening främst haft sin grund i att rörelsedistrikten omfattat för

många kommuner. Eftersom antalet kommunvalda ledamöter enligt gällande

regler inte får överstiga 12, kan, om antalet kommuner inom rörelsedistriktet

är stort, varje kommun endast få utse ett fåtal ledamöter. Olika

möjligheter synes emellertid stå till huds att åstadkomma en bättre ordning.

Den utväg, som kan synas ligga närmast till hands, är, framhålles i belänkandet,

att medge en utökning av det totala antalet kommunvalda ledamöter

i rörelsenämnd eller alt inte alls föreskriva någon begränsning. Denna

utväg är emellertid enligt utredningens mening inte lämplig, eftersom

då risk föreligger för att dessa nämnder blir så stora och otympliga att

taxeringsarbetet kompliceras och även fördröjes. Det är inte heller säkert

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

att man i en sådan nämnd kan bereda plats för representanter för de kategorier

skattskyldiga, i fråga om vilka en speciell sakkunskap är erforderlig,

såsom beträffande fiskarena. Utredningen fortsätter.

En annan möjlighet är att ge rörelsenämnderna en sammansättning som

i stort sett motsvarar fastighetstaxeringsnämnderna på landet vid den allmänna

fastighetstaxeringen. Halva antalet ledamöter i nämnden skulle då

t. ex. kunna utses av länsstyrelsen och vederbörande landsting medan den

Övriga hälften skulle för varje kommun inom rörelsedistriktet utses av vederborande

fullmäktige. De av kommun utsedda ledamöterna skulle endast

tjanstgora i rörelsenämnden när det gällde taxering av skattskyldiga inom

den egna kommunen. Enligt utredningens mening är emellertid även det

nu angivna tillvägagångssättet onödigt komplicerat och tungrott och det

ar inte heller säkert att nämnden härigenom skulle få en allsidig sammansättning.

Utredningen anser sig därför inte heller kunna förorda en

lösning efter denna linje.

Samma är förhållandet beträffande ett annat förslag, som under hand

ramforts till utredningen. Enligt detta förslag skulle möjligheter beredas

rorelsenämnd att i de fall, då en mera ingående orts- och personkännedom

vore erforderlig, höra vederbörande lokala taxeringsnämnd antingen

genom att deklarationerna för yttrande överlämnades till denna nämnd el|fr

at.. taxeringsassistenten fick föredra deklarationerna i den lokala nämnden

för inhämtande av upplysningar innan desamma slutligt föredrogs i

rorelsenamnden. b I

Utredningen anser för sin del att man bör tillgodose önskemålen om

bättre orts- och personkännedom i rörelsenämnderna på så sätt att man

tillser att rörelsedistriktet inte kommer att omfatta för många kommuner.

Är antalet kommuner i ett fögderi förhållandevis stort men antalet

skattskyldiga i fögderiet, som hänförts till rörelsenämnds handläggning,

inte större än att det medger arbete åt endast en taxeringsassistent, bör

fögderiet, enligt utredningen, likväl uppdelas i flera rörelsedistrikt och assistenten

förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder i fögderiet. Härigenom

synes enhetligheten i taxeringen i allt väsentligt kunna bevaras. Möjligheter

till en sådan uppdelning finns, framhåller utredningen, redan enligt

nu gällande regler.

I normala fall torde antalet kommuner i ett rörelsedistrikt enligt utredningens

mening inte böra överstiga tre. Härigenom finns möjlighet att vid

behov få i genomsnitt högst fyra ledamöter från varje i distriktet ingående

kommun, vilket i normalfallet torde få anses tillräckligt. Enligt utredningens

mening kan det därför ifrågasättas om inte till 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen

bör fogas ett tillägg, vari utsägs att i stycket nämnt särskilt

taxeringsdistrikt inte får omfatta flera kommuner än tre. Utredningen

anser emellertid ett sådant tillägg knappast erforderligt. Därefter anföres.

Vad slutligen gäller taxeringen av fiskarena torde önskemålen om bättre

sakkunskap i rörelsenämnderna beträffande denna speciella kategori skattskyldiga

böra tillgodoses på så sätt att i de fall, då sådan sakkunskap med

hansyn till distriktets omfattning och antalet ledamöter i nämnden synes

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

61

oundgängligen erforderlig, länsstyrelsen beredes möjlighet att till rörelsenämnden

knyta sådan sakkunskap. Detta torde lämpligen kunna ske genom

att länsstyrelsen i dessa rörelsedistrikt förordnar särskilda sakkunniga

med uppgift att inom rörelsenämnderna biträda vid granskningen av

fiskarenas deklarationer. De ifrågavarande sakkunniga synes företrädesvis

böra hämtas inom fiskerinäringen. För varje i rörelsedistrikt ingående

kommun bör högst två sådana sakkunniga få utses.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att i normala fall antalet kommuner i ett rörelsedistrikt

inte bör överstiga tre har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det med hänsyn till

behovet av orts- och personkännedom vid taxeringen är lämpligt, att kommunerna

är så talrikt representerade i rörelsenämnderna som möjligt.

Samtidigt bör emellertid alltför stora nämnder undvikas. Förslaget att rörelsenämnd

normalt icke bör omfatta mer än tre kommuner erbjuder, enligt

länsstyrelsen, en lämplig lösning på problemet. En bestämmelse i ärendet

bör dock medgiva en begränsad rörelsefrihet.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kronobergs och

Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att det inte kan nog understrykas

att tillräcklig ortskännedom måste vara företrädd inom nämnden. Distrikten

bör ej göras större än att detta intresse blir ordentligt tillgodosett.

Länsstyrelsen biträder härvidlag utredningens förslag att fögderierna uppdelas

i flera rörelsedistrikt. I allmänhet bör ordföranden därvid för enhetlighets

vinnande vara gemensam för alla eller åtminstone flera av fögderiets

nämnder. För att få en sådan organisation mera allmänt genomförd

torde det emellertid bliva erforderligt att giva en direkt anvisning härom

i författningstexten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att utredningens förslag givetvis

förutsätter att i fögderi inrättas flera rörelsedistrikt även om hela

antalet deklarationer i fögderiet icke sysselsätter mer än en taxeringsassistent.

Denne skulle därvid förordnas att biträda samtliga rörelsenämnder

i fögderiet. Utredningens förslag torde medföra att större orts- och personkännedom

tillföres rörelsenämnderna. Länsstyrelsen vill dock framhålla

att, därest indelning i rörelsedistrikt sker enligt denna princip, möjligheten

att låta rörelsedistrikt omfatta fler än tre kommuner fortfarande bör

kvarstå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län upplyser, att i två fögderier inom länet

rörelsenämnden har uppdelats på två rörelsedistrikt, vilket visat sig

vara till stor fördel för vinnande av den erforderliga orts- och personkännedomen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att länsstyrelsen redan under

uppbyggnadstiden sökt beakta att inom rörelsenämnderna finnes en

ej alltför ytlig lokal- och personkännedom. Antalet kommuner inom rörelsedistrikten

har ej överstigit tre. Anordningen har enligt länsstyrelsens uppfattning

haft åsyftad verkan.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar, att för rörelsenämnderna gäller

maximiantalet åtta, dock att detta antal får överskridas, om regeln att minst

en ledamot skall utses för varje kommun föranleder därtill. För ett distrikt

med tre kommuner kan således sammanlagt högst åtta ledamöter utses.

Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig kunna vitsorda att den nuvarande

begränsningen av de kommunvalda ledamöternas antal till tolv medfört, att

tillräcklig orts- och personkännedom icke alltid funnits i rörelsenämnderna.

En uppdelning av fögderierna i lämpligt antal rörelsedistrikt bör därför ske.

Att såsom utredningen ifrågasätter begränsa antalet kommuner i ett rörelsedistrikt

till högst tre anser länsstyrelsen icke lämpligt. I stället bör det ankomma

på länsstyrelsen att besluta om lämpligaste indelningen av fögderierna i

rörelsedistrikt.

Riksskattenämnden framhåller vikten av att bestämmelserna i 13 § 1 mom.

fjärde stycket taxeringsförordningen angående särskild taxeringsnämnds

sammansättning iakttages av kommunerna vid val av ledamöter i taxeringsnämnderna.

Länsstyrelserna bör, enligt nämnden, genom cirkulär till kommunerna

och i annan lämplig ordning medverka till bättre efterlevnad av

taxeringsförordningens bestämmelser härutinnan. Därefter anföres.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att den erforderliga

orts- och personkännedomen i rörelsenämnder bör tillgodoses på sätt utredningen

föreslagit genom att icke mer än ett begränsat antal kommuner sammanföras

i varje rörelsetaxeringsdistrikt samt att detta icke behöver föranleda

ändring i gällande lydelse av 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen.

Riksskattenämnden vill emellertid understryka vikten av att det klart anges,

att det är i normala fall, som antalet kommuner i ett rörelsedistrikt icke

bör överstiga 3, och att man således icke helt binder sig vid angivna siffra,

utan ger länsstyrelserna viss valfrihet ifråga om antalet kommuner med

hänsyn till att särskilt på landsbygden den erforderliga orts- och personkännedomen

i vissa fall kan tillgodoses även om antalet kommuner som rörelsenämnden

omfattar överstiger tre.

Sveriges köpmannaförbund säger sig icke ha någon anledning till erinran

mot utredningens förslag, att bättre orts- och personkännedom bör tillgodoses

genom att rörelsedistrikt ej kommer att omfatta för många kommuner.

Näringslivets skattedelegation tillstyrker att ett rörelsedistrikt icke skall

omfatta mer än högst tre kommuner. I många fall är denna gräns givetvis

för hög men det är svårt att i dagens läge under pågående kommunreform

fixera omfattningen av rörelsedistrikten. Som ett minimum måste fyra ledamöter

från varje i rörelsedistriktet ingående kommun betraktas. Delegationen

finner detta så mycket viktigare som förslaget i övrigt innebär att

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

assistenterna i stor omfattning skall inordnas i länsstyrelsernas organisation

och stationeras hos länsstyrelserna ävensom flyttas emellan olika taxeringnämnder.

Svenska landskommunernas förbund framhåller, att en ändrad kommunindelning

med sammanförande av bestående kommuner till större enheter

synes för tillgodoseende av önskemålet om orts- och personkännedom jämväl

böra föranleda till en uppdelning av ett fögderi i flera rörelsedistrikt.

Utan att föregripa utvecklingen i lcommunindelningshänseende torde det

dock, framhåller förbundet, under förhandenvarande omständigheter icke

böra ifrågakomma att till 4 § fjärde stycket taxeringsförordningen foga

ett tillägg, vari sägs att i stycket nämnt särskilt taxeringsdistrikt icke får

omfatta flera kommuner än tre.

Utredningens förslag om tillsättande av särskilda fiskerisakkunniga har

berörts av några länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att i Blekinge finns ett ej obetydligt

antal yrkesfiskare, ca 850 st. Något behov av särskild sakkunnig för

granskning av dessas deklarationer föreligger dock, enligt länsstyrelsen,

knappast. Det synes även vara svårt att erhålla någon för uppdraget lämplig

och villig person inom länet. Länsstyrelsen vill dock ej motsätta sig det av

utredningen framlagda förslaget om förstärkning av vissa rörelsenämnder

med sådan sakkunnig.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter lämpligheten av utredningens

förslag om tillsättande av särskilda sakkunniga för granskning av fiskares

deklarationer.

Länsstyrelsen i Hallands län anför.

Taxeringen av fiskare bereder även inom detta län de särskilda rörelsenämnderna

stora svårigheter. Vid 1960 års taxering har förfarits så, att

taxeringsnämndsordföranden i lokaldistriktet med god erfarenhet a\ fiskartaxering

jämte en taxeringsnämndsledamot i den lokala nämnden biträtt

den särskilda nämnden med granskning av dessa deklarationer. Detta förfarande

synes ha utfallit väl. Hinder har icke ansetts föreligga att redan

med nuvarande bestämmelser förordna härom, men länsstyrelsen har icke

något att erinra mot utredningens förslag om särskilda sakkunniga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att utredningens

förslag synes gå ut på att de särskilda fiskerisakkunniga, som skulle utses,

icke endast bör företräda orts- och sakkännedomen utan även utföra den

tekniska granskningen av fiskaredeklarationerna. Av antalet taxeringsassistenter,

som utredningen räknar med, synes, enligt länsstyrelsen, framgå att

de sakkunniga i viss mån skall remplacera taxeringsassistenterna. Detta

förslag måste länsstyrelsen motsätta sig. Själva den tekniska deklarationsgranskningen

och brevväxlingen bär under alla förhållanden handhavas av

taxeringsassistenter.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Det är av synnerlig vikt att ledamöterna i rörelsenämnderna besitter den

orts- och personkännedom och särskilda sakkunskap som är nödvändig för

en riktig taxering. Utredningens rekommendation, att antalet kommuner i

ett rörelsedistrikt normalt inte bör överstiga tre synes med tanke härpå

välgrundad. Någon uttrycklig föreskrift i ämnet synes emellertid såsom

också utredningen funnit inte vara erforderlig.

För närvarande kan, även i rörelsenämnderna, antalet valda ledamöter i

regel inte överstiga åtta. Möjligheten att välja tolv ledamöter kan nämligen

endast utnyttjas, när antalet kommuner inom rörelsedistriktet är så stort

att tolv ledamöter erfordras för att varje kommun skall bli representerad.

En ändring på denna punkt synes påkallad. För att vederbörligen tillgodose

önskemålet om orts- och personkännedom i rörelsenämnderna bör sålunda

antalet ledamöter i dylik nämnd få uppgå till tolv, oavsett hur många kommuner

som ingår i taxeringsdistriktet. En bestämmelse härom bör inflyta i

6 § 3 mom. andra stycket taxeringsförordningen.

På sätt riksskattenämnden förordat bör länsstyrelserna genom cirkulär

till kommunerna eller på annat lämpligt sätt medverka till en bättre efterlevnad

av taxeringsförordningens bestämmelse, att ledamöter i rörelsenämnder

skall utses efter sådana grunder att nämnden får en lämplig sammansättning

med hänsyn till de yrkeskategorier, vilkas taxeringar det ankommer

på nämnden att handlägga.

Utredningens förslag om särskilda fiskerisakkunniga har mött invändningar

vid remissbehandlingen och synes icke kunna tillstyrkas. I den mån

fiskare hänföres till rörelsenämnder synes sakkunskap på detta område

kunna ordnas inom de gällande bestämmelsernas ram på sätt länsstyrelsen

i Hallands län angivit.

Taxeringsassistentorganisationens utformning

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet erinras om, att den nuvarande taxeringsassistentorganisationen

i princip är uppbyggd på de lokala skattemyndigheternas (häradsskrivarnas

och uppbördsverkens) verksamhetsområden och antalet där befintliga

skattskyldiga, vilkas deklarationer är av sådan beskaffenhet att desamma

skall eller bör handläggas av rörelsenämnd. Vid ställningstagandet till

organisationens omfattning kom därför frågan om hur många deklarationer

en taxeringsassistent kunde beräknas normalt hinna granska under taxenngsperioden

att få i viss mån avgörande betydelse. Man utgick från att

assistenten normalt skulle hinna granska 1 200 rörelsedeklarationer. Deklarationer,

avgivna av skattskyldig rörelseidkares make, skulle emellertid även

överlämnas till rörelsenämnds handläggning för det fall att makarna skulle

samtaxeras-, och till nämnden skulle också om möjligt hänföras deklarationer,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

avgivna av makarnas minderåriga barn. Vidare antogs att en del andra

deklarationer var av så invecklad och svårbedömbar art, att det var lämpligt

att även dessa deklarationer handlades av rörelsenämnd. Nyssnämnda

av andra än rörelseidkare avgivna deklarationer kan, om antalet rörelseidkardeklarationer

är 1 200, i normala fall beräknas till ca 200. Man torde,

enligt utredningen, därför kunna anta att statsmakterna vid taxeringsreformens

genomförande räknat med att varje taxeringsassistent i genomsnitt

skulle hinna granska sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Utredningen yttrar

vidare.

Det utsädes samtidigt att om antalet rörelseidkare inom ett fögderi översteg

1 200 och t. ex. uppgick till 1 600, man fick räkna med att i normala

fall två rörelsenämnder blev erforderliga och att följaktligen två taxeringsassistenttjänster

inrättades i fögderiet. För att assistenterna i det nu angivna

exemplet skulle få full arbetsbörda, finge denna utfyllas med mer svårbedömbara

deklarationer av annan art.

Konsekvenserna av det sist anförda har — såvitt utredningen kunnat

finna — blivit att man i vissa län till granskning av taxeringsassistent endast

överlämnat rena rörelsedeklarationer. I andra län åter har man kunnat

låta assistenten även taga hand om sådana mera svårbehandlade deklarationer,

som avgivits av de tidigare omnämnda skattskyldiga med inkomst av

tjänst. Och i vissa län slutligen har man för att kunna ge assistenten full

arbetsbörda även måst överföra deklarationer, som lika väl eller kanske

bättre kunnat behandlas i lokal taxeringsnämnd, t. ex. vissa jordbrukardeklarationer

med kontantmässig redovisning. Även om dessa konsekvenser i

väsentlig mån kan antas vara en följd av assistentorganisationens successiva

uppbyggnad, torde man enligt utredningens mening få räkna med att dessa

skiljaktigheter mellan länen och även mellan olika fögderier i fråga om

taxeringsmaterialets sammansättning i rörelsenämnderna kommer att förstoras

ju mer organisationen utbyggs. Orsakerna härtill är främst assistenternas

principiella bundenhet till ett visst fögderi eller en viss stad samt

fögderiernas och städernas sinsemellan skiftande struktur i vad gäller

skattskyldiga med mera svårbedömbara deklarationer. Genom att det ligger

helt i vederbörande taxeringsintendenters egen hand att — när det gäller

andra skattskyldiga än rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig

redovisning — bedöma vilka deklarationer, som skall anförtros rörelsenämnd,

föreligger emellertid också risker för att en allmänt sett inte önskvärd oenhctligliet

uppstår.

Utredningen tar först upp frågan om hur många deklarationer en taxeringsassistent

bör kunna hinna granska under taxeringsperioden. Denna fråga

är enligt utredningens mening av stor betydelse för assistentorganisationens

vidare utformning. Utredningen fortsätter.

Såsom tidigare framhållits synes man vid genomförandet av 1956 års reform

ha räknat med att varje assistent i normalfallet skulle kunna medhinna

sammanlagt ca 1 400 deklarationer. Vid 1958 och 1959 års taxeringar har

också de då befintliga assistenterna haft att i genomsnitt granska detta antal,

ehuru inom ett och samma län och mellan länen betydande variationer

förekommit. Hittillsvarande erfarenheter utvisar emellertid — vilket även

framgår av redogörelsen i kap. IV i betänkandet — att förhållandevis många

assistenter inte förmått all på egen hand och med hjälp av de till deras för
5

Ilihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. Nr 100

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fogande ställda biträdena på ett tillfredsställande sätt granska hela materialet

i de rörelsenämnder, där de tjänstgjort, fastän antalet deklarationer i vissa

tall till och med understigit 1 400. Av de till betänkandet fogade bilagorna 4

och 5 framgår även att så gott som samtliga taxeringsassistenter måst tillgripa

övertid för att kunna medhinna granskningen inom taxeringsperioden.

a f-fÖr en rationelIt arbetande organisation långtifrån tillfredsställande

torhallanden uppstått torde delvis ha berott på att många assistenter inte

hatt erforderliga förkunskaper och nödvändig rutin beträffande rörelsetaxering

eller förmåga att rationellt utnyttja sina biträden. Delvis kan förhållandena

även sammanhänga med att assistenterna ännu inte blivit fullt förtrogna

med sina distrikt. Svårigheterna för assistenterna att i mera invecklade

taxeringsspörsmål få erforderlig vägledning av vederbörande taxermgsmtendent

och den sakkunniga personalen på taxeringssektionerna liksom

aven svårigheterna för taxeringsintendenterna att ge denna vägledning

torde också ha varit en bidragande orsak.

Enligt utredningens mening måste de nu angivna förhållandena främst

betecknas som övergångssvårigheter, som i huvudsak bör kunna övervinnas

sedan assistentorganisationen erhållit erforderlig stadga och taxeringsassistenterna

bibringats större erfarenhet och rutin i arbetet samt bättre förtrogenhet

med taxeringsmaterialet. All erfarenhet synes också utvisa att en i

dessa avseenden normalt utrustad och förtrogen assistent under de i runt

tal 100 arbetsdagar, som under taxeringsperioden står till förfogande för

granskning av deklarationer, bör kunna hinna att under stadgad arbetstid

granska i genomsnitt 1 400 deklarationer, d. v. s. 14 deklarationer per arbetsdag.

Det bor härvid, framhåller utredningen, hållas i minnet att inte

alla dessa deklarationer vållar mera framträdande svårigheter I antalet

ingår sålunda ofta ett inte ringa antal deklarationer från mindre rörelseidkare

samt från makar och barn till rörelseidkare, vilka deklarationer erfarenhetsmässigt

vållar mindre bekymmer. Utredningen anser därför att det

mte finns anledning att, såsom från vissa håll ifrågasatts, vid oförändrad

organisationsform frångå det tidigare uppställda kravet att en assistent i

princip skall kunna granska 1 400 deklarationer, om det endast gäller den

arliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

^tänkandet erinras därefter om att - genom beslut av 1959 års riksdag

axeringsassistenterna även skall omhänderha granskningen inom rörelse
TTtna

aV de skattskyIdi§as deklarationer för taxering till allmän varuskatt.

Såvitt utredningen kunnat finna kommer detta att i och för sig medora

en okad arbetsbelastning för taxeringsassistenterna. Med utgångspunkt

från erfarenheterna under den gamla omsättningsskattens tid och under förutsättning,

att mojligheter skapas för en mera kontinuerlig övervakning av

de —eskyldiga redan under beskattningsåret, torde, enligt utredningZ’

Z T hm arbetsbelastningea inte behöva innebära annat än att det tomedhinna

undp t ’ taxerinSsassistent normalt beräknas kunna

rälZ Z endast ''id °tiM”d-d organisationsto™ be.

När det gäller att närmare taga ställning till taxeringsassistentorganisationens

lampliga utformning har emellertid, framhålles i betänkandft, inte

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

endast antalet deklarationer, som en taxeringsassistent beräknas kunna

handlägga på ordinarie arbetstid under taxeringsperioden, och olika metoder

för effektivisering av assistenternas arbete betydelse. Även den lokala placeringen

av taxcringsassistenterna och deras biträden kommer här in i bilden.

Härom anför utredningen.

Såsom tidigare framhållits medger den nuvarande organisationen, som

innebär att assistenterna och deras biträden är placerade hos de lokala

skattemyndigheterna, merendels inte den för ett gott arbetsresultat så viktiga

kontinuerliga ledningen och övervakningen av assistenterna från taxeringsintendentens

och honom underställda tjänstemäns sida i det egentliga

taxeringsarbetet, eftersom det ofta är långa avstånd mellan residensstaden

och assistenternas stationeringsorter. Inte heller har denna ledning och övervakning

i regel kunnat komma till stånd genom häradsskrivarna och kronokamrerarna,

eftersom dessa i enlighet med vad som uttalats under förarbetena

till 1956 års reform endast bör vara förmän i förhållande till assistenterna

i ordnings- och därmed jämställda hänseenden. Utredningen bortser

härvid ingalunda från det förhållandet att vissa häradsskrivare och kronokamrerare

i egenskap av ordförande i de rörelsenämnder, i vilka taxeringsassistenterna

haft sin gärning, gjort värdefulla insatser för att handleda och

utbilda assistenterna i deras arbetsuppgifter och att även häradsskrivare och

kronokamrerare, som inte innehaft sådant uppdrag, nedlagt betydande arbete

härutinnan. Men utredningen har heller inte kunnat bortse från det

förhållandet att många lokala skattemyndigheter inte haft sådan ingående

erfarenhet och förtrogenhet med rörelsetaxering, att det varit möjligt att

till dem överlämna handledningen av assistenterna i det egentliga taxeringsarbetet.

Självfallet skulle också ett sådant överlämnande, om det allmänt praktiserades,

ha varit till betydande men för de lokala skattemyndigheternas

egentliga arbetsuppgifter. Det är också att märka att assistenterna i det

egentliga taxeringsarbetet närmast lyder under vederbörande rörelsenämndsordförande

men härvid har att iaktta de allmänna direktiv och anvisningar,

som taxeringsintendenten kan lämna för fullföljande av honom åliggande

uppgift att övervaka att taxeringsarbetet i första instans i länet bedrives

ändamålsenligt och effektivt. Det nu anförda har därför medfört att den

erforderliga ledningen och övervakningen av assistenterna i fråga om arbetets

bedrivande huvudsakligen fått ankomma på ordförandena i rörelsenämnderna,

vilka helt naturligt inte kunnat ägna sig häråt i samma utsträckning

och med lika stor effekt som heltidsanställda tjänstemän.

Ä andra sidan är det, framhåller utredningen, naturligt att assistenternas

anknytning till de lokala skattemyndigheterna även inneburit fördelar. Den

nödvändiga ömsesidiga kontakten mellan de skattskyldiga och assistenterna

har lätt kunnat komma till stånd. Vidare har möjlighet funnits för vederbörande

assistent att vid arbetstoppar erhålla visst bistånd av den lokala skattemyndighetens

biträdespersonal, och det till assistentens förfogande ställda

biträdet har, när assistenten inte behövt utnyttja biträdets arbetskraft, också

kunnat användas för uppgifter inom den lokala skattemyndighetens verksamhetsområde.

Utredningen fortsätter.

I sistnämnda hänseende bör emellertid framhållas att i fögderierna assistentbiträdet

i motsats till assistenten tillhör häradsskrivarkontorets och inte

länsstyrelsens personal och att det alltså i första hand ankommer på hä
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

radsskrivaren att avgöra hur assistentens biträdesbehov skall tillgodoses.

Enligt vad utredningen kunnat konstatera har detta på sina håll medfört

inte önskvärda konsekvenser för assistentens arbete. Assistenten har t. ex.

tilldelats det sist anställda och följaktligen i regel minst erfarna biträdet

eller ett biträde, som inte haft den förtrogenhet med taxering som varit

erforderlig. Det har även förekommit att assistent saknat biträdeshjälp under

en del av taxeringsperioden, eftersom hans biträde måst ianspråktas för

andra arbetsuppgifter inom häradsskrivarorganisationen. De nu antydda konsekvenserna,

som kunnat medföra en allvarlig belastning för taxeringsarbetet

i rörelsenämnderna och givetvis också oförmånligt inverkat på arbetsresultatet

för assistenterna, skulle antagligen inte ha behövt uppstå om även

biträdet tillhört länsstyrelseorganisationen och varit underställt i första hand

taxeringsintendenten.

Enligt utredningens mening talar därför övervägande skäl för att även

assistentbiträdena liksom assistenterna inordnas i länsstyrelsernas och i

taxeringssektionernas organisation. Förhållandet bör vara detsamma beträffande

de — för närvarande 13 — biträdena åt taxeringskonsulenterna. Härigenom

synes, enligt utredningen, tillfredsställande garantier kunna skapas

för att assistenterna får kontinuerlig hjälp av utbildade och i förekommande

göromål väl insatta biträden. Av det anförda följer, framhåller utredningen,

att i städer med egen uppbördsförvaltning assistentbiträdena bör bli

statliga tjänstemän i stället för såsom nu kommunala befattningshavare.

Några ökade lönekostnader för statsverket uppstår inte på grund härav,

eftersom statsverket redan nu lämnar städerna bidrag med i princip hela

lönekostnaden för de ifrågavarande biträdena.

Utredningen lämnar därefter följande redogörelse för de olika alternativ

(Alt. I—Alt. IV), som utredningen framlägger för assistentorganisationens

utformning.

Alt. I innebär att i varje fögderi och stad med egen uppbördsförvaltning

liksom hittills inrättas assistenttjänster med hänsyn endast till det inom

fögderiet och staden befintliga antalet skattskyldiga rörelseidkare och därmed

likställda, d. v. s. sådana skattskyldiga som enligt utredningens tidigare

bedömanden bör taxeras i rörelsenämnd. Med hänsyn till vad utredningen

nyss anfört har utredningen i detta alternativ räknat med att varje

assistent i princip endast hinner granska ca 1 350 deklarationer under taxeringsperioden.

Därest antalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga

skulle vara större, har utredningen räknat med att det ökade antalet

nödvändiggör anställande av mer än en assistent. För att varje assistents

arbetsbörda skall motsvara i genomsnitt ca 1 350 deklarationer har utredningen

i detta alternativ förutsatt att deklarationer, avgivna av andra skattskyldiga

än dem som enligt utredningens mening egentligen bör hänföras

till rörelsenämnd, måste dit överlämnas. I vissa fögderier skulle ett sådant

överlämnande inte erfordras medan det i andra fögderier skulle bli nödvändigt

att föra över ett relativt stort antal sådana deklarationer till rörelsenämnds

handläggning.

Enligt utredningens beräkningar skulle i detta alternativ erfordras sammanlagt

365 assistenttjänster eller 90 tjänster mer än vad som ursprungligen

antagits. Eftersom man i detta alternativ även får räkna med i stort

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

sett motsvarande utökning av assistenternas biträdestjänster, skulle, med

utgångspunkt från assistenternas och biträdenas nuvarande löiieställning

samt löneläget den 1 juli 1960, detta alternativ föranleda ökade årliga lönekostnader

för assistentorganisationen — alltså utöver de kostnader som

uppstår om organisationen omfattar 275 assistenter och i princip samma

antal biträden — på i runt tal 2,7 milj. kronor.

I alt. II har utredningen utgått från att samtliga taxeringsassistenter

och deras biträden inom ett län placeras på vederbörande länsstyrelse och

att under taxeringsperioden assistenterna fördelas till tjänstgöring hos de

olika rörelsenämnderna i länet utan bundenhet till visst fögderi eller viss

stad. Av skäl, för vilka i det följande kommer att närmare redogöras, kan

man enligt utredningens mening vid en sådan koncentration av assistenterna

förutsätta att deras och biträdenas arbetskapacitet avsevärt ökar. Utredningen

har därför ansett att man i detta alternativ mycket väl kan räkna med

att Varje assistent i genomsnitt medhinner minst 1 600 deklarationer.

Enligt utredningens beräkningar föreligger vid alt. II behov av sammanlagt

243 taxeringsassistenttjänster, d. v. s. 32 tjänster mindre än vad som

ursprungligen antagits. Då antalet biträdestjänster i detta fall torde kunna

nedbringas till ca 220, kan i detta alternativ den sammanlagda lönekostnaden

för assistentorganisationen beräknas komma att med ca 1,1 milj. kronor

understiga den lönekostnad, som uppstår med 275 assistenter och i

princip 275 biträden. I jämförelse med alt. I kan alt. II beräknas medföra

en besparing i de årliga lönekostnaderna på ca 3,8 milj. kronor.

I alt. III och alt. IV har en sammanföring av assistenterna och deras biträden

skett till större arbetsenheter än i alt. I. Alt. III innebär härvidlag att

assistenter och biträden inom i princip endast två fögderier sammanföres till

en arbetsenhet. I alternativet förutsätts att denna enhet lokalt anknytes till

häradsskrivarkontoret i ett av fögderierna och att assistenterna fördelas

till tjänstgöring inom rörelsenämnderna i de båda fögderierna i enlighet med

anvisningar av vederbörande taxeringsintendent. Med hänsyn till den något

ökade arbetsinsats, som kan förutsättas uppstå vid detta alternativ, har utredningen

i sina beräkningar utgått från att varje assistent i detta fall i

genomsnitt hinner granska ca 1 400 deklarationer.

Enligt alt. III kan det sammanlagda behovet av assistenter beräknas till

297, d. v. s. 22 mer än vad man ursprungligen utgått från. Vid detta alternativ

synes man även i princip få räkna med en utökning av biträdespersonalen

med ca 20 befattningshavare. I jämförelse med lönekostnaderna för

275 assistenter och lika många biträden uppstår vid detta alternativ en årlig

kostnadsökning på i runt tal endast 640 000 kronor. I alt. III är de årliga

lönekostnaderna ca 2 milj. kronor lägre än i alt. I men ca 1,8 milj. kronor

högre än i alt. II.

Alt. IV innebär att fler än två fögderier sammanförts till verksamhetsområden

för assistenterna då så ansetts erforderligt för att kunna erhålla

en rationell arbetsenhet. Vid sina bedömanden i detta hänseende har utredningen

utgått från att en dylik enhet i princip bör omfatta minst tre assistenter

jämte därtill hörande biträdespersonal. En sådan organisationsform

erbjuder nämligen — såvitt utredningen kunnat finna — möjligheter att

rationellt fördela arbetsmängden på personalen med hänsyn till dennas skiftande

kunskaper och erfarenhet, varjämte relativt goda förutsättningar bör

finnas för att både assistenterna och biträdena i viss mån s. a. s. utbildar

varandra samt för att genomföra en viss specialisering av assistenternas arbete,

vilket t. cx. kan innebära att deklarationsmaterialet fördelas på assistenterna

efter rörelsernas art. I alt. IV har förutsatts att i de fall, då assis
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

tenterna och deras bilräden normalt skulle ha anknutits till ett häradsskrivarkontor

eller ett uppbördsverk, beläget i eller på inte alltför långt avstånd

från residensstaden, assistenterna och biträdena i stället placeras inom

länsstyrelsens lokaler och i anslutning till taxeringssektionen. Härigenom

underlättas väsentligen taxeringsintendentens ledning och övervakning av

denna personal. I de fall åter då assistenterna och biträdena ansetts böra

placeras utanför residensstaden, har det förutsatts att de lokalt blir placerade

i nära anslutning till häradsskrivarkontor å vederbörande ort. På samtliga

de orter, där enligt alt. IV assistenter ansetts böra placeras, finns också

sådana kontor. Vid utväljandet av orterna har särskild hänsyn tagits till de

skattskyldigas och taxeringsassistenternas behov av att lätt kunna komma i

kontakt med varandra med anlitande av förefintliga kommunikationsmedel,

önskemålen om att de skattskyldiga inte skall ha alltför svårt att kunna

komma i personlig kontakt med taxeringsassistenten har emellertid föranlett

att utredningen i vissa fall ansett sig böra avvika från principen om

minst tre assistenter inom varje arbetsenhet.

Beträffande alt. IV redovisar utredningen tre olika delalternativ, alt.

IV: a, IV: b och IV: c. Dessa alternativ skiljer sig från varandra endast i det

hänseendet att i alt. IV: a förutsatts att varje assistent i genomsnitt hinner

granska ca 1 400 deklarationer, i alt. IV: b att han hinner granska ca 1 500

deklarationer och i alt. IV: c ca 1 600 deklarationer. Antalet assistenter enligt

de olika alternativen blir därför olika. Enligt alt. IV: a skulle sålunda

erfordras sammanlagt 285 assistenter, enligt alt. IV: b 265 och enligt alt.

IV : c 249. Biträdesbehovet blir också olika enligt de skilda delalternativen.

Utredningen har beräknat att i alt. IV: a erfordras sammanlagt ca 250, i alt.

IV: b 235 och i alt. IV: c ca 220 biträden.

I jämförelse med lönekostnaderna i en organisation, bestående av 275

assistenter och i princip 275 biträden, innebär alt. IV: a minskade årliga

utgifter på ca 34 000 kronor, alt. IV: b minskade utgifter på ca 580 000

kronor och alt. IV: c minskade utgifter på något över 1 milj. kronor.

I fråga om de nu nämnda olika alternativen för assistentorganisationens

utformning anför utredningen följande.

Alt. I, som innebär eu utformning av organisationen efter i stort sett nu

gällande principer, är enligt utredningens mening av skäl som tidigare anförts

det ur arbetssynpunkt minst rationella och är dessutom det mest kostnadskrävande.

Genom att vid en lösning enligt detta alternativ assistenternas

verksamhet i princip bindes endast till ett fögderi eller en stad med

egen uppbördsförvaltning och assistenternas antal heräknas endast med

utgångspunkt från där befintliga rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga

måste i många fögderier och städer för att assistenternas arbetsbörda

skall bli någorlunda jämn ett betydande antal deklarationer från

andra skattskyldiga än de nu nämnda överlämnas till vederbörande rörelsenämnders

handläggning, medan i andra fögderier och städer ett sådant överlämnande

inte erfordras.----

Alt. II innebär i realiteten ett godtagande av det redan i prop. 150/1956

omnämnda men då avvisade förslaget om en centralisering till länsstyrelserna

av assistenterna och deras biträden. Såsom framgår av redogörelsen

i kap. IV anses också på sina håll en sådan centralisering nu böra komma

till stånd och till stöd härför åberopas hittills vunna erfarenheter av assistentorganisationen.

Enligt utredningens mening är åtskilliga av de skäl, som

härvid anförts, bärande. Genom en sådan centralisering skulle framför allt

ledningen och övervakningen av denna personals arbete radikalt förbättras.

Taxeringsintendenten eller honom underställd tjänsteman, som därtill

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

71

beordrats, skulle lättare kunna hålla sig underrättad om arbetets fortgång

både under taxeringsperioden och under övrig del av året. Om så skulle erfordras,

kunde redan på ett tidigt stadium åtgärder för påskyndande av

assistenternas arbete vidtagas. Vidare skulle, vilket inte är det minst viktiga,

taxeringsintendenten få bättre möjligheter att informera assistenterna

om innebörden och tillämpningen av ny skattelagstiftning och av sådana av

beskattningsdomstolarna meddelade utslag, som har mera allmänt intresse.

Assistenterna skulle även vid behov såväl under arbetet i taxeringsnämnd

som vid utförandet av taxeringsrevisioner utan onödig omgång kunna få

råd och anvisningar av erfarna taxeringsmän. Utbildningen av nya taxeringsassistenter

i taxeringsrevision, som nu vållar stora bekymmer, skulle

inte längre vara något större problem. Både assistenternas och biträdenas

speciella fallenhet för vissa arbetsuppgifter skulle bättre kunna ianspråktagas.

En mera ändamålsenlig arbetsfördelning mellan de olika befattningshavarna

skulle på grund härav kunna erhållas. Riskerna för att assistenterna

och deras biträden skulle användas för sådana arbetsuppgifter, för vilka

de inte avsetts, skulle i inte oväsentlig grad minska.---

En placering av taxeringsassistenterna och deras biträden uteslutande på

länsstyrelserna anser utredningen likväl vara att driva centraliseringen väl

långt. Denna lösning är även behäftad med nackdelar. Kommunikationen

med de skattskyldiga skulle sålunda i viss mån gå till spillo genom att det

i många fall skulle uppstå svårigheter för allmänheten att relativt lätt kunna

få den erforderliga personliga kontakten med vederbörande assistent. Detta

skulle vara till men lika mycket för assistenterna som för de skattskyldiga.

Assistenternas resor till och från taxeringsnämndssammanträden liksom under

icke-taxeringsperiod vid taxeringsrevisioner o. dyl. skulle också understundom

laga dyrbar tid i anspråk och förorsaka det allmänna betydande

utgifter. Betydande problem skulle för länsstyrelsernas del också uppstå om

ifrågavarande centralisering kom till stånd. Många länsstyrelser torde nämligen

i dagens läge sakna möjlighet att ställa för assistenterna och deras

biträden erforderliga lokaler till förfogande.

Även om utredningen sålunda avvisar även alt. II, konstaterar utredningen,

att en koncentration av ifrågavarande personal till färre antal arbetsenheter

än för närvarande måste ske om ökad effekt skall kunna utvinnas och

kostnaderna för organisationen skall kunna hållas inom en rimlig ram. Både

alt. Ill och alt. IV tillgodoser i olika omfattning dessa önskemål. Härom yttrar

utredningen vidare.

I alt. III erhålles en något större koncentration av assistenterna och biträdena

än i nuvarande organisation. Fördelarna med en på detta sätt begränsad

centralisering är främst, att lokalfrågan merendels inte behöver vålla

några bekymmer och att assistenternas möjligheter att upprätthålla kontakt

med de skattskyldiga inte nämnvärt försämras. Kostnaderna för assistenternas

resor skulle inte heller i någon mera påtaglig grad fördyras. Assistenterna

blir emellertid i detta alternativ fördelade på så många häradsskrivarkontor

att den nödvändiga arbetsledningen från taxeringsintendentens sida

blir nästan lika svår att upprätthålla som i nu gällande organisation. Vad

en effektiv arbetsledning i detta sammanhang betyder för ett gott arbetsresultat

har tidigare berörts. Den i alt. III skisserade lösningen ger också,

anser utredningen, i allmänhet så små arbetsenheter att det man eftersträvar

— ett rationellt utnyttjande av assistenter och biträden samt en inte

alltför dyrbar organisation — inte ernås. Assistenternas möjligheter att

kunna rådgöra med och i viss mån utbilda varandra blir härigenom väsent
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ligt mindre. Önskemålen om att på rationellt sätt kunna fördela arbetsmaterialet

på assistenter och biträden samt att kunna genomföra en lämplig

specialisering av assistenternas och biträdenas arbete kan inte heller i nämnvärd

grad tillgodoses.

Enligt utredningens uppfattning bör därför utformningen av assistentorganisationen

ske enligt utredningens alt. IV. En lösning av organisationsfrågan

enligt detta alternativ innebär att taxeringsassistenterna och deras biträden

sammanföres till lämpliga arbetsenheter, koncentrerade till residensstäderna

och i samtliga län utom Uppsala, Gotlands, Örebro, Västmanlands

och Jämtlands även till andra orter inom länen, vilka orter utvalts så att

de ligger centralt inom assistenternas avsedda verksamhetsområden. Utredningen

fortsätter.

Genom den nu föreslagna koncentrationen av här ifrågavarande personal

till i de flesta länen relativt få orter utanför residensstäderna torde ledningen

och övervakningen av assistenternas arbete, såväl å taxeringsnämndsstadiet

som vid utförande av taxeringsrevision, väsentligen komma att underlättas.

Jämväl de assistenter, som kommer att lokalt placeras i anslutning

till häradsskrivarkontor, bör få ganska goda möjligheter till hjälp i

tveksamma taxeringsfall, eftersom det där alltid kommer alt finnas kolleger

att samråda med, och förhandenvarande svårigheter att bibringa assistenterna

vidareutbildning i taxeringsrevision torde betydligt minska. Assistenternas

och biträdenas fallenhet för vissa speciella arbetsuppgifter kan

även utnyttjas, fastän måhända inte i samma omfattning som om hela personalstyrkan

varit samlad på länsstyrelserna. Rekryteringen av till iaxeringsassistenttjänst

lämpliga personer bör också kunna bli lättare.

Därest det nu angivna alternativet godtas torde man visserligen få räkna

med att eu del länsstyrelser och häradsskrivare inte för närvarande disponerar

erforderliga utrymmen för assistenterna och deras biträden. Lokalproblemen

kommer emellertid inte att bli lika markanta som vid en fullständig

inplacering av berörda personal på länsstyrelserna och bör kunna överbryggas

i all synnerhet som utredningen förutsätter att assistentorganisationen

liksom hittills måste uppbyggas successivt med hänsyn till rådande

brist på utbildad och i övrigt kvalificerad personal. I detta sammanhang

må även framhållas att man i fråga om häradsskrivarkontoren torde få

räkna med att betydande lokalutrymmen kommer att frigöras vid en ny

uppbördsorganisation och att inom länsstyrelserna behov av vtterligare lokaler

uppstår vid genomförandet av vad utredningen i det följande föreslår

beträffande länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därest utredningens olika

organisationsförslag skulle godtagas förutsätter utredningen att en nödvändig

samordning av de olika lokalfrågorna kommer till stånd.

När det slutligen gäller att taga ställning till de olika delalternativen

inom alt. IV är det enligt utredningens mening uppenbart att med de fördelar

ur arbetssynpunkt, som en organisaton enligt detta alternativ erbjuder,

en taxeringsassistent alltid bör normalt hinna granska mer än 1 400

deklarationer under taxeringsperioden och detta även med hänsyn till det

merarbete, som taxeringen till allmän varuskatt kräver. Bland utredningens

experter har starka skäl uttalats för att arbetskapaciteten borde bestämmas

till i genomsnitt ca 1 600 deklarationer, d. v. s. att organisationen skulle beräknas

enligt alt. IV: c. Med hänsyn till att konsekvenserna vid en lösning

av organisationsfrågan enligt alt. IV ännu inte kan helt överblickas har dock

utredningen ansett försiktigheten bjuda att man nu stannar för att inte

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

73

kräva mer än att ca 1 500 deklarationer i genomsnitt granskas av varje

taxeringsassistent. Därvid har även beaktats att skillnaden i fråga om det

behövliga antalet assistenter enligt alt. IV: b och enligt alt. IV. c ar ringa.

Med den nu angivna kvantiteten deklarationer behover en assistent d g

gen under taxeringsperioden granska i genomsnitt ungefar 15 deklarationer.

Även om vissa deklarationer är av förhållandevis enkel beskaffenhet tord

man med hänsyn till den tid, som kan beraknas atga för granskningen av

mera invecklade deklarationer, i varje fall inte inom den narmaste framtiden

kunna förvänta att en assistent skall medhinna ett storre antal deklarationer

per dag i genomsnitt.

Med beaktande av vad här anförts har utredningsmannen och experterna

enats om att föreslå att assistentorganisationen i länen i princip utformas

enligt alt. IV: b. Den föreslagna fördelningen av assistenterna mellan

länen och tilltänkta stationeringsorter framgår av till betänkandet fogade

sammanställningar, vilka torde som Bilaga 7 och Bilaga 8 få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag. I bilagorna lämnas också motsvarande uppgifter

för övriga diskuterade alternativ.

Beträffande taxeringsassistentorganisationen vid överståthållarämbetet anför

utredningen följande.

Vid beräkningen av det erforderliga antalet assistenter i Stockholm anser

utredningen att samma principer hör tillämpas som vid bedömningen av

personalbehovet i länen. Eftersom antalet deklarationer, som skall behandlas

av rörelsenämnd, i Stockholm kan beräknas till ca 83 000 och varje assistent

i enlighet med vad som tidigare anförts bör kunna granska i genomsnitt

ca 1 500 deklarationer, kan behovet av assistenter i Stockholm vid tullt

utbyegd organisation i princip beräknas till 55. Om eller i vad man til - skottet av denna personal skall motsvaras av indragningar av vissa tjänster

i akademikerkarriären bör få ankomma på överståthållarämbetet att taga

ställning till i samband med utredningen om skatteavdelningens framtida

organisation. Likaså bör i samband med denna utredning prövas behovet av

biträden åt assistenterna samt huruvida assistenternas avsedda anvandnmg

att biträda vid arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m. bör föranleda

en ytterligare utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen i staden.

Den av utredningen förordade utformningen av assistentorganisationen

innebär, såsom nyss anförts, att i de fall, då assistenterna stationeras på

annan ort än vederbörande residensstad, de lokalt placeras i anslutning till

på dessa orter befintliga häradsskrivarkontor. Därav följer, att om på dessa

orter även finns ett kommunalt uppbördsverk, assistenterna placeras i anslutning

till häradsskrivarkontoret och inte till uppbördsverket även om

assistenternas huvudsakliga arbete skulle komma att hänföra sig till de i

staden befintliga rörelseidkarna. Likaså innebär utredningens förslag att

assistenternas biträdespersonal i sin helhet blir statsanställd. De städer

som nu bar egen uppbördsförvaltning kommer alltså, därest utredningens

förslag godtages, att inte längre bli skyldiga att tillhandahålla assistenterna

erforderlig biträdeshjälp och inte heller för assistenterna och biträdena

nödvändiga lokaler och annan utrustning. Eftersom dessa städer enligt nu

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gällande ordning inte erhåller ersättning av statsmedel för sina lokalkostnader

kan utredningens förslag i detta hänseende innebära ökade utgifter

för statsverket. Anledningen till att utredningen valt denna väg är huvudsakligen

den, att eftersom både assistenterna och biträdena föreslås skola

bli statliga tjänstemän, utredningen ansett det lämpligare att anknyta dem

till statliga organ än till kommunala verk.

Utredningen har övervägt huruvida inte häradsskrivarna borde befrias

från förmansställningen i förhållande till assistenterna och deras biträden.

Under taxeringsperioden kommer sålunda ledningen och övervakningen av

assistenterna och biträdena att liksom nu i första hand åvila — förutom vederbörande

rörelsenämndsordförande — taxeringsintendenten och hans närmaste

medhjälpare inom taxeringssektionens revisionsdetalj. Under övrig

del av året, framhåller utredningen, kommer arbetsledningen och övervakningen

att helt ankomma på taxeringsintendenten och föreståndarna för revisionsdetaljerna.

På de platser, där ett större antal assistenter sammanförts

är det enligt utredningens mening lämpligt att — beroende på personalstyrkans

storlek — en eller flera av de mest kvalificerade assistenterna fungerar

som arbetsledare för övrig personal. I några fall, där antalet assistenter

är mycket stort, kan det, framhåller utredningen, t. o. m. vara både lämpligt

och nödvändigt att en taxeringsrevisor ur revisionsdetalj en avdelas för att

kontinuerligt tjänstgöra på assistentkontoret som arbetsledare och förman

för assistenterna. I dessa och liknande fall skulle det därför te sig i viss

mån irrationellt om häradsskrivaren även skulle behöva fungera som förman

för assistenterna. I betänkandet anföres vidare.

Utredningen vill emellertid inte i princip förorda ändring i nu nämnda

hanseende. Enligt utredningens mening föreligger fortfarande behov av att

haradsskrivarna är förmän i förhållande till assistenterna och deras biträden

i ordnings- och liknande hänseenden framför allt i de inte alltför sällan

förekommande fall då assistentkontoret endast kommer att omfatta ett

fatal befattningshavare. Inte heller kan det anses lämpligt att, då häradsskrivaren

och assistenterna är placerade inom samma lokal, de intar en i

forhallande till varandra fristående ställning. Skulle emellertid förhållandena

bli sådana att häradsskrivaren och assistenterna måste ges skilda

lokaler samt ledningen och övervakningen av assistenternas arbete kan ordnas

pa annat tillfredsställande sätt, bör länsstyrelsen ha möjlighet att befria

häiadsskrivaren från skyldigheten att vara förman för assistenterna

och deras biträden.

Remissyttrandena

Utredningens beräkningar av det antal deklarationer som varje

taxeringsassistent normalt bör medhinna har mött erinringar från flertalet

länsstyrelser.

Lansstyrelserna i Gotlands, Blekinge och Värmlands län framhåller att

antalet arbetsdagar under taxeringsperioden torde betydligt understiga de

100 dagar som utredningen räknat med. Sålunda konstaterar länsstyrelsen

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1061

i Blekinge län att taxeringsassistenterna måste utföra granskningsarbetet

på ungefär två månader. Hela tiden mars—juni kan nämligen ej disponeras

för detta arbete. Granskningen bör vara avslutad omkring den 10/6. Även

om den kan påbörjas redan den 1/3, vilket ej alltid är fallet, kan den kvantitativt

och kvalitativt tyngst vägande delen av arbetsmaterialet bearbetas

först efter månadsskiftet mars/april.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att antalet arbetsdagar måste

vara mindre än 100 med hänsyn till förekommande sön- och helgdagar,

assistenternas närvaro vid sammanträden med taxeringsnämnd samt att

granskningsarbetet — som för övrigt beträffande ett stort antal deklarationer

inte kan påbörjas förrän efter den 31 mars —- i verkligheten måste vara

slutfört senast omkring den 15 juni. Då arbetet inte bör uppskjutas till sista

stund, kan de effektiva arbetsdagarna enligt länsstyrelsens mening ej beräknas

till högre antal än cirka 80.

Flera länsstyrelser anser att utredningen underskattat den ökade arbetsbelastning

som den allmänna varuskatten kommer att medföra för taxeringsassistenterna.

Länsstyrelserna understryker vikten av att kontrollen

av den allmänna varuskatten inte eftersättes. Sålunda framhåller länsstyrelsen

i Södermanlands län att utredningens beräkningar innebär att arbetet

med varuskatten får taga ungefär 3,5 dagar eller omkring 24 timmar i

anspråk. Den anslagna tiden synes länsstyrelsen orimligt låg med hänsyn

till att varje taxeringsassistent i länet har 400 skattskyldiga att granska och

för detta ändamål får gå igenom 2 400 preliminära varuskattedeklarationer.

Även om varuskattekontoret hade haft möjlighet att verkställa kontroll och

utredningar i tillräcklig omfattning hade tiden varit alldeles för knapp.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Kronobergs län vänder sig mot utredningens beräkning

att av 1 400 deklarationer endast 1 200 skulle avse rörelsedeklarationer, medan

200 deklarationer skulle avse samtaxerade makar och minderåriga

barn in. fl. I ett distrikt inom länet med 1 400 deklarationer har antalet

icke rörelseidkare beräknats till omkring 50. Länsstyrelsen i Malmöhus län

däremot uttalar att i länet utgör i ett normaldistrikt om 1 400 deklarationer

antalet deklarationer, avgivna av rörelseidkares familjemedlemmar, icke

200 såsom utredningen förutsatt utan drygt 400. Siffran 200, som återfinnes

även i 1959 års kalkyl rörande stockholmsorganisationen, torde, enligt länsstyrelsen,

vara rent schematisk. När siffran visat sig inrymma en så stor felmarginal,

som här är fallet, synes det, framhåller länsstyrelsen, riktigare att

vid beräkningarna ålergå till den för 1956 års reform väsentliga avvägningen,

att varje assistent borde medhinna 1 200—1 600 svårbedömbara deklarationer,

alltså minst 1 200. I utredningens utformning kan resultatet bli, att ett

normaldistrikt anpassas efter en arbetsmängd av 900—1 000 rörelsedeklarationer,

av vilka säkerligen icke alla hör till kategorien svårbedömbara.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Beträffande det antal deklarationer som taxeringsassistenterna hittills

medhunnit framhåller länsstyrelsen i Uppsala län att taxeringsassistenterna

i länet icke ens med avsevärd övertidstjänstgöring kunnat medhinna

1 350 deklarationer. Man måste emellertid beakta, framhåller länsstyrelsen,

att assistenterna i vissa tall varit oerfarna i fråga om taxering av rörelseidkare

och även i övrigt kanske inte haft arbetet praktiskt upplagt eller

planerat.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att taxeringsassistenter i länet,

vilka halt att granska mellan 1 300—1 400 deklarationer, icke medhunnit

detta under ordinarie arbetstid utan måst tillgripa övertid i stor utsträckning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att — av de tre särskilda

rörelsedistrikt som haft taxeringsassistenter under år 1960 — distrikten i

Allbo och Sunnerbo fögderier omfattat vardera i runt tal 1 800 deklarationer.

Taxeringsassistenterna i dessa distrikt har icke medhunnit den primära

granskningen utan hjälp från dels taxeringsnämndens ordförande och

dels särskilt beordrad landskanslistpersonal. Länsstyrelsen är angelägen

framhålla att de båda berörda assistenterna är erfarna taxeringsmän, vilkas

kapacitet och arbetstörmåga på intet sätt understigit vad som normalt kan

fordras. Båda assistenterna har med tillskjutande av åtskilligt övertidsarbete

dock primärgranskat 1 400 deklarationer, den ene av dem t. o. m. 1 600

deklarationer, av vilka senare dock ett par hundra — i brist på disponibel

Personal med taxeringsintendentens medgivande granskats mer summariskt.

Med hänsyn till dessa erfarenheter har länsstyrelsen sett sig nödsakad

att för 1961 års taxering inrätta rörelsedistrikt utan taxeringsassistent.

Flera länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands

län, framhåller att taxeringsassistenterna hittills icke kunnat bemästra

sina arbetsuppgifter utan tillgripande av övertidsarbete i ofta betänklig

grad.

Beträffande frågan om lämpligt antal deklarationer i rörelsenämnderna

uttalar länsstyrelsen i Uppsala län att — om assistentorganisationen koncentreras

till länsstyrelsen — normalprestationen torde för varje erfaren

assistent icke böra understiga 1 500 deklarationer.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att 1 400 deklarationer är

ett maximum för vad en taxeringsassistent i regel kan utföra. För nya

assistenter blir arbetsbördan stor, innan de hunnit lära känna sina distrikt

och förskaffat sig behövlig rutin.

Även enligt länsstyrelsen i Östergötlands län bör antalet deklarationer

trots den effektivisering av arbetet som enligt utredningens förslag kommer

att genomföras -— bestämmas till högst 1 400 deklarationer.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att man för närvarande icke bör

ålägga en taxeringsassistent att granska mer än maximalt 1 200 deklarationer

inklusive andra än rörelsedeklarationer. Länsstyrelsen fortsätter.

Först vid en sådan begränsning kan man förvänta en för hela fältet

effektiv taxeringskontroll så långt en sådan är möjlig i första instans.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen anser sig dock böra framhålla, att förhållandena skifta. I en

stad torde den skattskyldige i större utsträckning än på landsbygden ha

tillgång till kvalificerade medhjälpare, icke blott vid upprättande av en deklaration

utan även vid själva bokföringen. Detta förhållande underlättar

avsevärt granskningen av deklarationer i städerna. Uppskattningsvis torde

en taxeringsassistent i ett stadsdistrikt medhinna bortåt 200 deklarationer

mer än en likvärdig assistent i ett landsbygdsdistrikt. Hänsyn härtill bör

givetvis tagas vid bedömande av antalet erforderliga taxeringsassistenter

för visst län.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att antalet deklarationer per assistent

icke bör överstiga 1 250—1 300. Länsstyrelsen framhåller bl. a. att taxeringen

till varuskatt bör göras med sådan omsorg, att de olika i varuskattedeklarationerna

lämnade sifferuppgifterna i varje särskilt fall avstämmes

mot motsvarande eller jämförbar uppgift i inkomstdeklarationen och att

utredning verkställes i händelse av bristande överensstämmelse. Vidare bör

uppgifter i de allmänna deklarationerna angående varuultag och personalkost

kontrolleras mot varuskattedeklarationerna.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som ansluter sig till utredningens alternativ

IV, uttalar, att antalet deklarationer, som en assistent kan medhinna

att granska på ett tillfredsställande sätt, icke överstiger 1 300 och att optimum

för närvarande och under en obestämd övergångstid, tills en fullt intrimmad

organisation uppbyggts, snarare torde understiga än överstiga

1 200.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att det finns åtskilliga möjligheter

att genom arbetsledning och andra åtgärder disponera över arbetskrafterna,

assistenter och biträden, så att minst 1 200 svårbedömbara deklarationer

per distrikt kan medhinnas. Länsstyrelsen betonar, att — hur än arbetet

i nämnderna organisationstekniskt bäst kan handhavas — det blir nödvändigt

att i fråga om kostnadsberäkningarna tillgripa en schablonregel om

distriktens lämpliga storlek. Länsstyrelsen anser emellertid icke, att denna

fråga i princip bör så hårt anknytas till frågan om taxeringsassistentens arbetskapacitet,

som utredningsförslaget ger vid handen. Det rör sig här om

två spörsmål, som visserligen har ett samband men som även är artskilda

därigenom, att organisationsförbättringar inom distrikten direkt påverkar

beräkningarna. Ur de erfarenheter, som länsstyrelsen vunnit om distriktsindelning,

personalens arbetskapacitet och organisationsteknik, anser länsstyrelsen

det icke osannolikt, att kostnadskalkylen lämpligen kan grundas

å en distriktsindelning, omfattande normalt 2 000 deklarationer.

Länsstyrelsen i Hallands län konstaterar att det är svårt att avgöra vad

som skall anses utgöra normalt antal deklarationer i rörelsedistrikt, men enligt

länsstyrelsens mening bör en taxeringsassistent kunna medhinna åtminstone

1 400—1 500 deklarationer och dessutom handlägga taxeringen till allmän

varuskatt. Granskningen av varuskattedeklarationer torde komma att

taga betydligt längre tid i anspråk än vad utredningen förutsätter. En taxe
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsassistent, som bedriver arbetet på ett rationellt sätt, bör dock, enligt

länsstyrelsens mening, hinna genomgå 1 500 deklarationer utan att eftersätta

kravet på en omsorgsfull granskning.

Länsstyrelsen tillägger.

Förutsättning härför är likväl, att granskningsarbetet rationaliseras, dels

genom att taxeringsassistenternas biträden i högre grad än som nu är fallet

genomför en teknisk kontroll av deklarationsmaterialet och dels genom att

taxeringsassistenterna inte nedlägger för mycket arbete för att få deklarationerna

i alla avseenden så formellt riktiga som möjligt utan mera ägnar sig

åt den materiella granskningen. Genom ett sådant förfarande kan granskningstiden

nedbringas och därigenom större antal deklarationer medhinnas.

Länsstyrelsen i Värmlands län understryker faran av att alltför högt beräkna

det antal deklarationer en assistent normalt bör tilldelas. Den åsyftade

effektiviteten i taxeringen kan lätt gå förlorad om man är alltför optimistisk

härutinnan. Hänsyn bör också tagas till att inom assistentorganisationen

kommer under uppbyggnadstiden att finnas ett relativt stort antal mindre

rutinerade befattningshavare, vilket motiverar försiktighet i fråga om den

arbetsmängd, som pålägges vederbörande.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands

län.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att syftet med taxeringsassistentorganisationen

givetvis är att söka åstadkomma så likformiga och riktiga

taxeringar som möjligt i första instans. Detta syftemål kan i än högre grad

uppnås om assistenterna beredes möjlighet att under taxeringsperioden åtminstone

i viss utsträckning verkställa partiella taxeringsrevisioner, exempelvis

för granskning av att inkomstposter, varå kontrolluppgift inkommit,

verkligen bokförts såsom inkomst. Därefter anföres.

Möjlighet härtill kan beredas endast om antalet deklarationer, som varje

assistent skall granska, nedbringas under vad nu är fallet. I det av utredningen

förordade alternativet IV b förutsättes att varje assistent skall medhinna

granskning av 1 500 deklarationer utöver taxeringen till varuskatt. De

av assistentorganisationen redan vunna erfarenheterna synes giva vid handen,

att detta beräknade deklarationsantal genomsnittligt är för högt för att

medgiva en verkligt ingående granskning även om denna enbart avser deklarationerna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att — för att möjliggöra en tillräckligt

noggrann kontroll av deklarationsmaterialet — varje taxeringsassistent

endast bör tilldelas omkring 1 250 deklarationer för granskning vid

en lösning enligt alt. I och omkring 1 400 deklarationer om alt. IV genomföres.

Mot bakgrund av den erfarenhet länsstyrelsen har av det arbete, som

de nuvarande relativt erfarna taxeringsassistenterna hittills utfört, och med

hänsyn till den övertid, som de måst ägna åt arbetet för taxeringsnämnd, är

det sannolikt, att även länsstyrelsens beräkning kan visa sig alltför optimistisk.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att ju större antal deklarationer

taxeringsassistenten får att granska, desto mindre tid kan han ägna

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

79

åt varje enskild deklaration och desto mer utredningsarbete kvarstår på

prövningsnämndsstadiet. Länsstyrelsen yttrar vidare.

Enligt länsstyrelsens mening är ett pensum av 1 500 deklarationer per

taxeringsassistent så stort, att det önskvärda utredningsarbetet i första instans

icke kommer att medhinnas. Svagt underbyggda skönstaxeringar torde

med ett sådant tillvägagångssätt framtvingas i en icke önskvärd omfattning.

Ur rättssäkerhetssynpunkt vore det att föredraga, att utredningsarbetet

i första inslåns kunde bli omsorgsfullare än det av utredningen föreslagna

arbetspensumet per taxeringsassistent tillåter. Den föreslagna organisationsformen

öppnar emellertid möjligheter att i en framtid verkställa den

påbyggnad, som erfarenheterna kan visa vara önskvärd. Med dessa reservationer

tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag i denna del.

Överståthållarämbetet framhåller, att anledning till erinran i och för sig

icke torde föreligga mot det av utredningen förordade genomsnittliga antalet,

1 500. Ämbetet anmärker dock, att vid avvägningen av taxeringsassistenternas

arbetslotter hänsyn måste tagas till de individuella förhållandena

beträffande taxeringsmaterialets sammansättning och karaktär; sålunda

torde i vissa fall arbetslotten böra omfatta ett större antal deklarationer, i

andra fall åter ett mindre antal. Ämbetet framhåller vidare, att man i dagens

läge saknar erfarenhet beträffande den tid, som kommer att åtgå för

taxeringen i första instans till allmän varuskatt samt — såvitt angår Stockholm

— för arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst. Principiellt

bör utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen ske på sådant

sätt, att organisationen göres i möjligaste mån elastisk och anpassbar till

olika eller ändrade förhållanden.

Enligt riksskattenämndens erfarenhet bygger en arbetskvantitet av 1 400

deklarationer i ett rörelsedistrikt på dels den förutsättningen att jämförelsevis

många deklarationer är av enkel beskaffenhet och icke vållar mera

framträdande svårigheter och dels därpå att det icke varje år sker en genomgående

detaljgranskning av varje enskild deklaration i alla dess delar

utan att granskningen i vissa delar sker stickprovsvis med variation år ifrån

år; räknar man däremot med att en fullständig detaljgranskning skall ske

varje år av varje deklaration, lärer den antagna arbetskvantiteten vara för

hög. Med angivna förutsättningar delar riksskattenämnden utredningens

uppfattning om det antal deklarationer som taxeringsassistenten genomsnittligen

bör medhinna under taxeringsperioden. Nämnden fortsätter.

Riksskattenämnden vill emellertid påpeka att alltför stor vikt i och för

sig kanske icke nu behöver läggas vid frågan om antalet deklarationer per

rörelsedistrikt då möjlighet till omprövning ju föreligger under hela uppbyggnadstiden.

Riksskattenämnden vill dock betona alt man vid bestämmandet

av detta antal måste iakttaga att det icke sättes så högt att organisationen

i princip kommer att bygga på att (icke betalt) övertidsarbete i betydande

utsträckning skall fullgöras av taxeringsassistenterna för uppnående

av ett genomsnittligt gott arbete.

Sveriges häradsskrivare före ning framhåller att — såvitt föreningen kan

förstå — granskningsresultatct kvantitativt sett inte är beroende av platsen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

varifrån arbetet utföres, utan av den tid och omsorg man anser sig kunna

nedlägga på granskningen av varje deklaration. Går man över med lätt

hand flyter arbetet fort. Infordras kompletterande uppgifter per telefon eller

post i större utsträckning kan t. o. m. 1 350 deklarationer befinnas vara

■ett allt för stort pensum för en person även om han är driven granskningsman.

Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att det är synnerligen angeläget

att man inte nu uppställer sådana normer för taxeringsassistenternas

arbetsprestationer som det redan visat sig inte gå att hålla utan betydande

övertidsarbete. Arbetet bör vara så avvägt, att det normalt kan fullgöras

å ordinarie arbetstid. Utredningen har enligt föreningens mening va,

rit alltför optimistisk i sina beräkningar.

Av de hörda myndigheterna och organisationerna har det helt övervägande

flertalet tillstyrkt utredningens förslag att taxeringsassistenterna skall

sammanföras till länsstyrelsen eller till särskilda orter inom länet. Även

bland länsstyrelserna tillstyrker de allra flesta ett sammanförande av assistenterna

till större arbetsgrupper; några förordar dock att taxeringsassistenterna

liksom hittills knytes till de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen i Hallands län finner inte de av utredningen redovisade

skälen för en omorganisation bärande. Utredningens beräkningar angående

arbetsprestationen i den ena eller andra organisationsformen finner länsstyrelsen

löst grundade och osäkra samt anför därvid.

Självfallet kan man genom att »utgå» från en viss högre prestation per

assistent i ett alternativ få detta att framstå såsom det ur kostnadssynpunkt

fördelaktigare. Det bör emellertid framhållas, att fråga är om ett kvalificerat

arbete. Åtskilliga mer eller mindre ogripbara faktorer spelar in, då det gäller

arbetsprestationen. Även om — allmänt sett — större arbetsenheter kan

tänkas verka mot en högre arbetsprestation, torde det knappast vara möjligt

att på det sätt utredningen gjort uppskatta merprestationen. Det kan

dock förhålla sig så, att vissa personer finner sig bättre och kan prestera

mer, då de själva får planera sitt arbete, än då de ingår i en större organisation.

Det finns också närliggande exempel på att en väl samlad och övervakad

organisation uppnått relativt sett låga arbetsprestationer.

Med hänsyn till vad nu anförts finner länsstyrelsen, att någon större vikt

inte kan fästas vid utredningens kostnadsjämförelser. Då det gäller organisationsformen

är det emellertid inte främst kostnadssynpunkterna som länsstyrelsen

fäster avseende vid. Länsstyrelsen erinrar om att en av huvudprinciperna

för den nya fögderiindelning, som genomfördes i samband med

1946 års uppbördsreform, var att såvitt möjligt tillgodose allmänhetens berättigade

krav på service inom bekvämt räckhåll. Länsstyrelsen fortsätter.

Vid 1956 års taxeringsreform anknöts medvetet till denna utveckling.

Länsstyrelsen tillåter sig härutinnan hänvisa till vad 1955 års taxeringssakkunniga

anfört i frågan (SOU 1955: 51 s. 75 ff) ävensom bevillningsutskottets

uttalande om vikten av god kontakt med de skattskyldiga (1956:

56 s. 102). Länsstyrelsen kan inte finna att någonting inträffat sedan dess,

som motiverar en annan ståndpunkt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

81

Länsstyrelsen anser sig enbart med hänsyn till vad nu anförts böra bestämt

avstyrka förslaget om ändring av taxeringsassistentorganisationen.

Mot utredningens förslag på denna punkt talar även andra skäl. Länsstyrelsen

erinrar om att efter ATP-reformen deklarationsmaterialet i fortsättningen

i huvudsak torde komma att förvaras hos lokal skattemyndighet. En

centralisering som den föreslagna skulle medföra ett ständigt skickande av

deklarationer till men för såväl taxeringsarbetet som arbetet med fastställande

av pensionsgrundande inkomst. Länsstyrelsen framhåller även de stora

problem som uppkommer i samband med frågan om tjänstelokaler. Slutligen

framhåller länsstyrelsen.

1955 års taxeringssakkunniga föreslog på sin tid en total tjänstemannataxering

i den meningen, att alla taxeringsnämnder skulle förses med assistenter

för granskning m. m. Reformen kom av olika skäl att bli endast

partiell. Önskemålet om en total reform kvarstår emellertid alltjämt, framför

allt med hänsyn till svårigheten att anskaffa ordförande i de lokala

nämnderna. Den nu pågående utredningen om debitering genom datamaskiner

torde inom kort komma att framlägga sitt principbetänkande. Genomföres

ett sådant debiteringsförfarande t. ex. från 1965, synes det möjligt att

i stället ålägga de lokala skattemyndigheterna vidgade uppgifter inom taxeringsgebitet

samtidigt som de kan behålla sina återstående uppgifter i fråga

om folkbokföring och uppbörd. Frågan om en total assistentreform kan då

tas upp. Häradsskrivarkontoren skulle kunna ombildas till taxeringscentraler

med häradsskrivaren som föreståndare och taxeringsassistenter av högre

och lägre grad — de sistnämnda med uppgift att tillhandagå de lokala

nämnderna — samt biträden.

Länsstyrelsen säger sig emellertid vara medveten om att taxeringsassistenterna

med nuvarande organisation under mellanperioderna på åtskilliga håll

i landet icke kunnat utnyttjas så effektivt som varit önskvärt. I yttrandet

anföres vidare.

Enligt länsstyrelsens mening bör assistenterna kunna utföra ett fullgott

arbete om från länsstyrelsen lämnas erforderlig hjälp och handledning. Detta

har icke varit möjligt med nuvarande personalresurser på länsstyrelserna.

Utbygges revisionsdetaljen i enlighet med utredningens förslag, kan en

eller flera taxeringsrevisorer avdelas för handledning av taxeringsassistenterna.

Dessa revisorer bör regelbundet besöka assistenterna, kontrollera deras

arbete, hjälpa dem med taxeringsrevisioner och i samband därmed även

själva verkställa sådana. Vidare bör taxeringsassistenterna under en eller annan

månad få tillfälle tjänstgöra på länsstyrelsens revisionsdetaljer och där

under ledning av erfarna taxeringsrevisorer grundligt få lära sig revisionsarbete.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är tveksam om det är välmotiverat

att nu omedelbart fatta beslut om assistentorganisationens omformning

efter andra linjer än de år 1956 uppdragna. Länsstyrelsen håller före, att

rubbning i den år 1956 beslutade organisationen av taxeringsassistenterna

icke bör genomföras innan erfarenheter erhållits om varuskattens och ATParbetets

praktiska genomförande och innan ställning tagits till häradsskrivarorganisationens

blivande omgestaltning. Länsstyrelsen fortsätter.

Att en koncentration av assistenterna till särskilda kontor underlättar

B Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 100

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

arbetsledningen skall emellertid ingalunda förnekas ehuru denna fördel

framför allt hänför sig till revisionsverksamheten och det kan diskuteras

vilken vikt angivna förhållanden bör tillmätas. I varje fall måste denna fördel

vägas mot allmänhetens intresse av att taxeringstjänstemännen skola

vara placerade ute i bygderna så att allmänheten lätt kan söka dem för

muntliga diskussioner av uppkommande problem. Skatterna äro höga och

allmänheten har ett berättigat anspråk på att serviceorgan finnas tillgängliga

på ur allmänhetens synpunkt lämpliga orter. När utredningen avvisar

förslaget om att samtliga assistenter skola inplaceras i länsstyrelsen ligger

häri i själva verket ett beaktande av servicetanken.

Länsstyrelsen är emellertid införstådd med att en sammanföring i viss

omfattning av assistenterna till taxeringskontor kan åstadkommas utan att

serviceintresset trädes för nära i nämnvärd grad. Länsstyrelsen har därför

ur lokaliseringssynpunkt icke några egentliga erinringar att framställa mot

utredningens huvudalternativ IV b). Att länsstyrelsen likväl icke velat förorda

detta alternativ till omedelbart genomförande sammanhänger med de

betänkligheter, som länsstyrelsen tidigare framställt och som hänför sig

till ett flertal omständigheter, vilkas betydelse icke blivit närmare belyst i

betänkandet. Länsstyrelsen vill härvid betona, att lokaliseringssynpunkterna

i viss mån sammanfaller för häradsskrivarna och assistentorganisationen.

Om assistenter utan olägenheter kan sammanföras till viss ort, bör detta

förhållande tala för att motsvarande häradsskrivarkontor sammanföres

dit. Även nu angivna förhållande talar för att frågan får bedömas i ett vidare

sammanhang. Vidare manar lokalsvårigheterna enligt länsstyrelsen till

försiktighet inför en alltför radikal förändring av assistenternas stationeringsorter.

Därefter anföres.

Vad länsstyrelsen här anfört innebär ingalunda att länsstyrelsen vill förorda

ett stopp i assistentorganisationens fortsatta utbyggande. Länsstyrelsen

har emellertid funnit, att strävandet nu i första rummet bör inriktas på

att få till stånd en effektivt arbetande taxeringsassistentorganisation för städernas

del och då särskilt för de större städerna med kommunala uppbördsverlc.

Av utredningen framgår, att denna del av organisationen för närvarande

är svagt utbyggd. Länsstyrelsen finner det naturligt och i överensstämmelse

med utredningens syfte, att intresset nu inriktas på kontrollen av rörelseidkarna

i de stora städerna.

I särskilt yttrande framhåller taxeringsintendenten i länet att enligt hans

mening förslaget om en centralisering av taxeringsassistenterna är välbetänkt

och ägnat att skapa större effektivitet.

Länsstyrelsen i Stockholms län säger sig ingalunda vilja bestrida att åtskilligt

talar för en koncentration av taxeringsassistenternas verksamhet,

därvid denna i så fall bör ske helt till länsstyrelserna. Någon form av blandat

system kan länsstyrelsen icke rekommendera. Enligt länsstyrelsens förmenande

måste emellertid denna fråga utredas ytterligare. Länsstyrelsen

fortsätter.

Bl. a. är det nödvändigt att först undersöka hur länsstyrelserna skall

kunna lösa de mycket svåra lokalproblem som ett genomförande av utredningens

förslag skulle tillskapa. Redan lokalfrågorna i samband med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 8ä

den i övrigt föreslagna utökningen av revisionsdetaljernas personal kan

bli mycket svårlösta. Vidare kan det finnas anledning att ytterligare avvakta

erfarenheterna av nuvarande organisation. Denna har varit i verksamhet

alltför kort tid och under utnyttjande av alltför orutinerad personal

för att några säkra slutledningar redan skall kunna göras. Utredningen

har i annat sammanhang föreslagit ett par års uppskov med inrättande av

nya taxeringsassistenttjänster. Sker så, vilket länsstyrelsen vill tillstyrka,

kan man utan men och utan att utbyggandet av revisionsdetaljerna i övrigt

behöver begränsas eller förhalas skjuta något på ställningstagandet

till föreliggande spörsmål. Möjligen kan under tiden viss försöksverksamhet

anordnas i något eller några län.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar ett fortsatt utbyggande av organisationen

efter i huvudsak de riktlinjer som 1956 års riksdagsbeslut

anvisar i avvaktan på att ytterligare erfarenheter vinnes. Mot utredningens

förslag talar främst den alltför korta tid, som nuvarande organisation,

ännu ej färdigutbyggd, kunnat vara i funktion. Skulle emellertid en centralisering

av assistenterna likväl anses böra beslutas redan nu, vill länsstyrelsen

i så fall bestämt uttala sig mot eu lösning för Värmlands del, som går

ut på en uppdelning av länets assistenttjänster enligt utredningens förslag

IV b).

I särskilt yttrande har taxeringsintendenten i länet uttalat att han i likhet

med utredningen anser att den nuvarande organisationen inte bör bibehållas

utan att en centralisering bör ske.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att, med hänsyn till frågan om

fortsatt utbyggnad av taxeringsassistentorganisationen till att omfatta samtliga

taxeringsdistrikt, det synes tveksamt om man nu bör centralisera assistentorganisationen

till länsstyrelsen, särskilt som så kort tid förflutit

sedan placeringen på fögderierna genomfördes. Vid en fortsatt utbyggnad

kan möjligen bli aktuellt med en ny decentralisering. För att låta de nuvarande

förhållandena bestå tills vidare talar, enligt länsstyrelsen, även

att ställning ännu icke tagits till vilka arbetsuppgifter, som skall ankomma

på de lokala skattemyndigheterna efter det folkbokförings- och debiteringsförfarandet

omlagts.

Av nyss anförda skäl hyser länsstyrelsen tvekan beträffande lämpligheten

att nu ändra taxeringsassistenternas placering. Med hänsyn till de

tungt vägande rationaliseringssynpunkterna vill länsstyrelsen emellertid

icke motsätta sig att utredningens förslag genomföres.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att -— när det gäller att

bedöma, hur 1956 års taxeringsorganisation utfallit — det är av betydelse

att utröna, om taxeringsassistenternas placering hos de lokala skattemyndigheterna

varit ändamålsenlig eller icke. Länsstyrelsen anför.

Att redan nu meddela nya bestämmelser angående tjänstgöringsorter på

grundval av vunna erfarenheter under en relativt kort försökstid kan förefalla

förhastat, då taxeringsassistenterna först efterhand blivit rustade

för sin uppgift. En omständighet, som talar för att den hittillsvarande

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

placeringen av taxeringsassistenterna bör bibehållas är de skattskyldigas

intresse att lätt kunna komma i kontakt med vederbörande taxeringsassistent,

en möjlighet som avgjort försvåras vid en centralisering av verksamheten.

En annan följd av verksamhetens centralisering skulle bli längre

resor för de taxeringsassistenter, som skulle komma att få annan tjänstgöringsort.

Länsstyrelsen konstaterar emellertid att en centralisering av verksamheten

skulle medföra åtskilliga fördelar. Den skulle framförallt ge möjlighet

till en bättre ledning och övervakning av taxeringsassistenternas arbete

och som en följd härav en ändamålsenlig fördelning av arbetet assistenterna

emellan. Länsstyrelsen fortsätter.

Vid avgörandet av frågan om taxeringsassistenternas placering inom länen

måste den lösning väljas, som kan beräknas ge det bästa resultatet av

deras arbete. Åtskilligt talar för, att en centralisering av verksamheten är att

föredraga framför det nuvarande systemet, och länsstyrelsen finner för sin

del icke övervägande starka skäl tala för bibehållandet av detta.

Av de alternativ, som av utredningen föreslagits, väljer länsstyrelsen IV a.

Verksamheten skulle då komma att koncentreras till två orter inom länet

nämligen Nyköping och Eskilstuna. En längre gående centralisering anser

länsstyrelsen icke för närvarande motiverad.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser förslaget om assistenternas närmare anknytning

till taxeringssektionerna ägnat att effektivisera verksamheten. Länsstyrelsen

tillstyrker förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att det — även om den nuvarande

taxeringsorganisationen med assistenternas anknytning till de lokala

skattemyndigheterna otvivelaktigt inneburit vissa fördelar — alltmera

stått klart att assistenternas insats i taxeringsarbetet icke alltid blivit den

avsedda. Detta torde till stor del ha sin grund i att taxeringsintendenten och

honom underställda befattningshavare icke haft möjlighet att i tillräcklig

omfattning utöva den arbetsledning och övervakning av assistenterna, som

får anses erforderlig. Svårigheter har även förelegat att utbilda och leda

taxeringsassistenterna i deras arbete med taxeringsrevisioner.

En koncentration av assistenterna till större arbetsenheter får därför, enligt

länsstyrelsen, anses önskvärd. Då länsstyrelsen finner utredningens förslag

beträffande assistenternas stationeringsorter i länet lämplig med hänsyn

till såväl länets geografiska struktur som kommunikationsförhållandena

tillstyrker länsstyrelsen förslaget.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att — då genomförandet av den

fögdei ianknutna taxeringsassistentorganisationen i dess ursprungliga form

påvisats vålla merkostnader och andra olägenheter — länsstyrelsen tillstyrker

att, så länge den nuvarande grundläggande ordningen för taxeringsarbetet

bibehålies, assistenttjänsterna koncentreras till arbetsgrupper.

Lansstyrelsen i Kronobergs län anser sig böra biträda alternativ IV i förslaget.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att i organisatoriskt

hänseende överföra assistenternas bilrädespersonal till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kalmar län betonar, att taxeringsassistenternas statione
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

ring är en väsentlig fråga vid bedömandet av hur en förbättrad taxeringskontroll

skall kunna genomföras. Den hittills snabbt genomförda utbyggnaden

av assistentorganisationen har medfört, att en betydande del av assistenterna

vid tillträdandet av sina tjänster haft ringa erfarenhet av rörelsetaxering

och revisionsarbete. Det har visat sig att en decentraliserad placering

av assistenterna medfört avsevärda svårigheter såväl beträffande ledning

och rådgivning vid arbetet i första instans som vid utbildning och handledning

i taxeringsrevision. Länsstyrelsen tillstyrker därför en centralisering

av assistenterna men föreslår, att de taxeringsassistenter i Kalmar län,

som avses för deklarationsgranskning inom Västerviks och Vimmerby fögderier

stationeras i Västervik, medan övriga taxeringsassistenter i länet placeras

på länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att én placering av taxeringsassistenterna

hos de lokala skattemyndigheterna icke är förenlig med ett rationellt

bedrivet taxeringsarbete. Länsstyrelsen ansluter sig till utredningens

alternativ IV.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser sig i princip kunna tillstyrka förslaget

om en centralisering av taxeringsassistenterna. Länsstyrelsen ifrågasätter

dock om inte samtliga assistenter borde placeras vid länsstyrelsen

enligt alternativ II och fortsätter.

Utredningens förslag att de taxeringsassistenter, som icke skola placeras

vid länsstyrelsen, skola placeras i Klippan kan länsstyrelsen icke biträda.

Stora svårigheter ha hittills förelegat att rekrytera den taxeringsassistenttjänst,

som f. n. finnes i Klippan. På grund härav och då Ängelholm såsom

den största centralorten i västra delen av länet får anses vara den naturliga

stationeringsorten för de taxeringsassistenter, som skola tjänstgöra i denna

del av länet, får länsstyrelsen i stället föreslå denna stad som placeringsort

för ifrågavarande taxeringsassistenter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att nuvarande organisation, som

förutsätter en fast anknytning av taxeringsassistenten till visst distrikt och

stationering hos lokal skattemyndighet, vid sin tillkomst blev starkt kritiserad

av bl. a. länsstyrelsen i Malmö, enär anordningen betraktades såsom

alltför stel och osmidig. I stället föreslogs ett system med flyttbara arbetslag;

denna tanke synes utredningsmannen ha tagit fasta på, vilket länsstyrelsen

givetvis med tillfredsställelse konstaterar. Huruvida det är tillrådligt att

gå så långt i centralisering inom länet som huvudalternativet innebär, synes

emellertid tveksamt. De lokala skattemyndigheterna i länet har starkt betonat

de skattskyldigas intresse av att få bibehålla den goda lokala service,

som betingas av assistentorganisationens anknytning till lokal skattemyndighet.

Länsstyrelsen fortsätter.

Den gällande ordningen har tillkommit just mot denna bakgrund. Här

emot får emellertid å andra sidan ställas intresset av att kravet på god arbetsledning

och effektivitetssynpunkterna tillgodoses genom en koncentration

av assistenterna. Ur rent organisationsmässiga aspekter på länsförvaltningens

funktionsduglighet i stort föreligger vissa skäl för eu avvaktande

hållning i förevarande hänseende.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen föreslår den jämkningen i utredningens förslag, att taxeringsassistenterna

indrages till länsstyrelsen endast såvitt angår uppbördsverken

i Lund och Malmö samt Lunds och Malmö fögderier, medan oförändrad

organisation tills vidare bibehålies i länet i övrigt.

Länsstyrelsen betonar att — om utredningens förslag att centralisera taxeringsassistenterna

till länsstyrelsen ens i någon utsträckning skall kunna

genomföras för Malmöhus läns del — lokalfrågorna måste bliva föremål för

snabbehandling, då det för närvarande är uteslutet att placera ytterligare

personal i nuvarande utrymmen.

I särskilt yttrande har taxeringsintendenten i länet framhållit att enligt

hans uppfattning talar föreliggande erfarenheter för en total centralisering

av taxeringsassistenterna till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner utredningens förslag om en koncentration

av taxeringsassistentorganisationen ändamålsenlig och anför.

Länsstyrelsen vill för sin del förorda en ytterligare koncentration på så

sätt, att föreslagna 3 taxeringsassistenter i Alingsås överföres, 2 till länsstyrelsen

och 1 till Borås.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner utredningens förslag om centralisering

av taxeringsassistenterna välbetänkt men ifrågasätter om ej bestämmelserna

beträffande stationering av assistenterna och deras biträden borde utformas

på det sätt, att Kungl. Maj :t föreskriver efter vilka huvudsakliga

riktlinjer stationeringen skall ske men att åt länsstyrelserna lämnas öppet

att själva bestämma på vilka orter assistenterna och biträdena skall placeras.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är av samma uppfattning som utredningen

i fråga om de skäl som anförts för en centralisering av assistenterna till

länsstyrelsen. Det framhålles, att det enda alternativ därtill som enligt länsstyrelsens

mening möjligen kan övervägas är en utbyggnad av den nuvarande

organisationen med assistenternas anknytning till häradsskrivarkontoren.

Vad lokalfrågan angår torde denna enligt länsstyrelsen få bedömas

vara av sekundär betydelse och icke få i och för sig andragas som hinder

mot tillskapandet av den effektivaste organisationen. För länsstyrelsens del

torde det vara möjligt att bereda plats för assistentorganisationen enligt alternativ

II i anslutning till väntat förslag till nybyggnad av länsstyrelsens

tjänstelokaler. Enligt länsstyrelsens mening bör man därför vid en utvidgning

av assistentorganisationen i vart fall såvitt gäller Kopparbergs län ta

sikte på en centralisering till länsstyrelsen av samtliga assistenter. Därefter

anföres.

För att likväl möjlighet till personlig kontakt mellan skattskyldig och assistent,

vilket är värdefullt för båda parter, skall underlättas ifrågasätter

länsstyrelsen om icke vid en centralisering särskilda mottagningar för de

skattskyldiga böra ordnas på lämpliga orter under taxeringsperioden.

Utredningens farhågor för den ökning av rese- och traktamentskostnaderna

som skulle bli följden av en centralisering av samtliga assistenter till

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

länsstyrelsen måste anses överdrivna och skulle mer än väl uppvägas av det

bättre* taxeringsresultat som centraliseringen måste antagas medföra.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansluter sig till alternativ II, d. v. s. centralisering

till länsstyrelserna av assistenterna och deras biträden. Länsstyrelsen

vill särskilt understryka, att en bättre rekrytering av taxeringsassistenttjänsterna

kan förväntas vid sådan centralisering, som därjämte möjliggör

en långt driven rationalisering av arbetet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterar att förslaget innebär, att

man bryter taxeringsassistenternas anknytning till fögderierna och därmed

den personliga kontakten inom vissa delar av länet. Länsstyrelsen fortsätter.

Olägenheterna härmed och de ökade kostnader, som komma att uppstå

på grund av längre resor och dylikt torde emellertid uppvägas av fördelarna

med en effektivare arbetsledning och övervakning från länsstyrelsens

sida. Då taxeringsassistenternas fögderianknytning i vart fall föreslås skola

uppgivas, finner länsstyrelsen koncentrationskravet kunna genomföras bättre

än utredningen föreslagit. Hinder möter enligt länsstyrelsens mening icke

att placera tre taxeringsassistenter i Örnsköldsvik och tre i Sundsvalls stad

och därmed följa utredningens egen principståndpunkt i fråga om enheternas

storlek. Emellertid synes det länsstyrelsen angeläget, att taxeringsassistenternas

lokala placering icke i förväg alltför hårt bindes. Skilda synpunkter

och önskemål i framtiden kunna tänkas komma att göra omdispositioner

nödvändiga.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker i princip utredningens förslag att

sammanföra taxeringsassistenterna till större arbetsgrupper, taxeringsassistentkontor.

Därefter anföres.

Taxeringsassistentorganisationen är i Jämtlands län redan nu fullt utbvggd

enligt för organisationen hittills gällande riktlinjer. Samtliga sex taxeringsassistenter

äro stationerade i residensstaden. Ett sammanförande av

samtliga taxeringsassistenter med biträdespersonal till ett enda taxeringsassistentkontor,

organiserat i nära anslutning till taxeringssektionen, synes

därför länsstyrelsen för länets vidkommande ligga närmast till hands. Länsstyrelsen

anser dock att taxeringsassistenten även vid denna organisationsform

bör knytas till taxeringsarbetet inom visst fögderi samt i princip ha

fulla ansvaret för granskningen av samtliga rörelsedeklarationer i fögderiet.

Med hänsyn till den hittills alltför stora arbetsbördan för länets taxeringsassistenter

anser länsstyrelsen, att antalet kvalificerade befattningshavare

inom länets taxeringsassistentorganisation vid den organisationsform

länsstyrelsen antytt bör utökas med åtminstone en befattningshavare, sålunda

från sex till sju.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser sig i huvudsak kunna tillstyrka

det framlagda förslaget till utbyggnad av den nuvarande taxeringsorganisationen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att assistenterna lämpligen

bör placeras på länsstyrelsen. Denna åsikt grundar länsstyrelsen på följande

skäl.

Den föreslagna placeringen av två assistenter i Gällivare innebär på grund

av de nordligaste fögderiernas ytvidd icke för mer än ett fåtal av de skatt
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

skyldiga någon bekvämare kontakt med respektive assistent än en placering

i residensstaden. Avstånden från Gällivare till de större centralorterna i de

två fögderiernas kommuner överstiger för de flesta 10 mil. Kommunikationerna

utgöras för alla utom 2 (Kiruna C och Jokkmokk) enbart av bussar,

ofta med sådana tider, att ett besök i Gällivare måste medföra övernattning.

De skattskyldigas kontakter med taxeringsmyndigheterna sker, i varje fall

i detta län, i stor omfattning genom telefonsamtal. För detta alternativ talar

även den synnerligen viktiga vidareutbildningen av assistenterna. Härtill

kommer att assistenternas arbete kan kontrolleras löpande (genom bl. a.

rapportlämning) och kan arbetsförstärkning vid behov lämnas utan större

tidsförluster vid placering på länsstyrelsen, varjämte större möjligheter att

genom kontakt med kolleger eller revisionspersonalen lösa taxeringsproblem

av mera invecklad beskaffenhet skapas. Det skulle enligt detta alternativ

även finnas bättre möjlighet för den, som av taxeringsintendenten sättes att

övervaka assistenternas arbete, att relativt ofta samla alla assistenterna för

genomgång av sådana problem, som ha mera allmänt intresse, under perioden

nyinkomna rättsfall m. m.

Även flertalet övriga remissinstanser, som uttalat sig i frågan om taxeringsassistenternas

placering, har förordat en centralisering.

Statens organisationsnämnd uttalar att — ehuru nämnden ställer sig

tveksam till inrättande av ytterligare organisationsenheter under länsstyrelserna

vid en tidpunkt, då de lokala skattemyndigheternas framtida organisation

ligger i stöpsleven — nämnden finner utredningens förslag att sammanföra

assistenterna till större arbetsenheter av praktiska skäl lämpligt.

Kammarrätten framhåller att en centralisering av taxeringsassistenterna

visserligen försvårar kontakten med allmänheten men fördelarna med utredningens

förslag synes dock överväga dessa olägenheter. Kammarrätten

har därför för sin del inte något att erinra mot att den föreslagna centraliseringen

till länsstyrelserna kommer till stånd.

Enligt riksskattenämndens uppfattning skulle en centralisering till länsstyrelsernas

revisionsdetaljer av taxeringsassistenterna innebära avsevärda

fördelar ur effektivitetssynpunkt och även ur rekryteringssynpunkt därigenom

att assistenterna blir placerade i residensstäderna. Å andra sidan säger

sig riksskattenämnden vara väl medveten om att det ur servicesynpunkt

gentemot de skattskyldiga vore bra om den nuvarande placeringen hos den

lokala skattemyndigheten kunde bibehållas. Nämnden fortsätter. I

I likhet med utredningen anser emellertid riksskattenämnden att en viss

centralisering innebär så stora fördelar för övervakningen och ledningen av

taxeringsassistentens arbete att dessa fördelar få anses väga tyngre än nackdelarna

ur servicesynpunkt. Riksskattenämnden förordar därför i likhet

med utredningen det såsom alternativ IV betecknade förslaget såsom varande

en lämplig kompromiss. Riksskattenämnden ifrågasätter för övrigt om

icke servicesynpunkten kunde i erforderlig grad tillgodoses därigenom att

taxeringsassistenten, där de geografiska förhållandena motiverade detta, hade

mottagning på t. ex. häradsskrivarkontoret inom sitt verksamhetsområde

en eller vid behov flera dagar i veckan under taxeringsperioden.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Riksskattenämnden framhåller emellertid att det ur olika synpunkter är

önskvärt att man icke binder sig definitivt beträffande assistentorganisationens

närmare utformning innan man kan överblicka främst vad uppbördsorganisationskommitténs

inom kort väntade förslag kan komma att

innebära med hänsyn till den lokala skattemyndighetens ställning och arbetsuppgifter.

Svenska stadsförbundet uttalar att även om en sådan centralisering som

utredningen föreslår medför vissa nackdelar torde dock fördelarna därav

__bl. a. förbättrad ledning och övervakning av taxeringsassistenternas arbete,

rationellare arbetsfördelning, underlättad utbildning och inte minst

möjlighet till samråd med kolleger i tveksamma taxeringsfall — vara påtagliga.

Svenska landstingsförbundet säger sig inte ha något att erinra mot

de i betänkandet framförda förslagen. Tjänstemännens centralorganisation

finner den av utredningen gjorda avvägningen mellan lokal decentralisering

och kraven på större arbetsenheter med tillräckliga rationaliseringsmöjligheter

rimlig. Landsorganisationen tillstyrker förslaget.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att — om man skall

kunna utnyttja taxeringsassistenterna för taxeringsrevisioner — det är nödvändigt

att man frångår den nuvarande utspridda placeringen på olika häradsskrivarkontor.

Därefter anföres.

Utredningen har förordat ett alternativ benämnt IV b. Föreningen anser

för sin del, att de enheter som skola läggas utanför residensstäderna böra

vara så stora, att de kunna förses med tillräckligt antal kvalificerade befattningshavare

i såväl högre som lägre lönegrad. Genom koncentrering till

ett fåtal orter vinnas stora fördelar, för vilka utredningen redogjort. Det

måste dock framhållas, att man i detta hänseende bör gå längre än vad utredningen

gjort och sammanföra de för vissa län föreslagna mindre kontoren

till större enheter. Normalt synes ett sådant kontor böra omfatta åtminstone

fem taxeringsassistenter. Det är vidare nödvändigt, att kontoren ledas

av tillräckligt kvalificerad personal. De större kontoren böra sålunda

förestås av person med examen från handelshögskola. Denne synes då böra

tilldelas samma löne- och tjänsteställning, som utredningen föreslagit för

biträdande länsrevisor.

Liknande synpunkter framföres av Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer

som tillägger, att det ur samordnings- och effektivitetssynpunkt

vore mycket värdefullt om taxeringsassistenterna i de städer, där

kommunala taxeringsrevisorer finnes anställda, kunde placeras hos dessa.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter anser det inte lämpligt att alltför

hårt binda placeringen av taxeringsassistenterna enligt utredningens

förslag. Individuella förhållanden kan göra det lämpligt att temporärt och

särskilt övergångsvis företa vissa omdispositioner. Sådana kan också påkallas

av de framtida erfarenheterna av organisationen.

Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att en centralisering till

länsstyrelserna måhända i vissa avseenden skulle vara att föredraga före

alternativ IV bl. a. genom möjligheterna till bättre och effektivare handledning

från taxeringsintendenternas sida. Föreningen fortsätter.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

När föreningen emellertid stannat för att förorda alternativ IV är orsaken

härtill, att en centralisering till residensstäderna i många fall kommer att

förorsaka allmänheten betydande svårigheter. Enligt vad föreningen inhämtat

förekommer personliga besök hos taxeringsassistenterna av skattskyldiga

i relativt stor omfattning. De skattskyldigas berättigade krav på

möjlighet till personlig kontakt med vederbörande taxeringsassistent utan

alltför långa resor måste enligt föreningens mening väga tungt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller, att av utredningen

åberopade skäl för centralisering av taxeringsassistenterna visserligen

i många stycken kan anses vägande men fortsätter.

Ett vägande skäl för att den nuvarande assistentorganisationen inte omedelbart

raseras är, att viktiga förändringar i arbetet hos de lokala skattemyndigheterna

kan förväntas uppstå om som resultat av pågående utredningar

mekaniseringen av folkbokföring och uppbördsväsendet utbygges

och uppbördsverken förstatligas. Frågan om var assistenterna skall placeras

kan härvid komma i annat läge. Härtill kommer att övertalig personal

kan få lämplig användning i en förstärkt taxeringsorganisation.

Statstjänstemannaförbundet finner att alternativ IV representerar en

god lösning bl. a. ur den synpunkten, att man erhåller arbetsenheter av

lämplig storlek. Därefter anföres.

Huruvida centraliseringen bör drivas längre eller om antalet lokala kontor

bör utökas har vi inte ansett oss böra ingå på någon detaljgranskning

av. Vi finner det emellertid önskvärt, att den lokala och centrala organisationen

för taxeringskontrollarbetet uppbygges på i princip samma sätt, och

anser förty, att också den lokala taxeringsorganisationen bör vara helt fristående

från häradsskrivarorganisationen och således direkt subordinerad

taxeringsintendenten. Förmansställningen från häradsskrivarsidan, som

kunnat vara ett behov under ett uppbyggnadsskede då viss handledning

och tillsyn erfordrats av mindre rutinerad personal, försvinner när man

framdeles på föreslaget sätt kan organisera de lokala kontoren som självständiga

enheter.

Sveriges köpmannaförbund finner vad utredningen föreslagit i fråga om

taxeringsassistenternas placering vara riktigt. Förbundet finner det dock

angeläget, att endast erfarna taxeringsassistenter placeras å centrala orter

utom residensstäder i de län, där avstånden kräver en viss decentralisering.

För de skattskyldiga är det av vikt, att tillgång till sakkunniga taxeringstjänstemän

finns a vissa orter, speciellt i de större länen, där eljest långa

och kostsamma resor till länsstyrelsen skulle krävas, när man önskar besked

i någon viktig fråga.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att en centralisering av taxeringsassistenterna

uppenbart medför en mera rationell arbetsordning än

tidigare. Delegationen fortsätter.

Ä andra sidan blir det svårare för de skattskyldiga att få direkt kontakt

med taxeringsassistenten. Taxeringsassistenten kan inte heller få den lokal-

och personkännedom, som med nuvarande placering är möjlig. Delegationen

förutsätter emellertid, att vid ett genomförande av utredningens

förslag taxeringsassistenterna skall vara anträffbara inom sitt verksamhetsområde

en eller flera dagar i veckan under taxeringsperioden.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961

Kooperativa förbundet finner utredningens förslag att överföra taxeringsassistenterna

till länsstyrelserna eller till större enheter utanför residensstäderna

väl motiverat. Denna anordning bör också stämma väl överens

med önskemålen om en ytterligare förstärkning och effektivisering av taxeringsassistentorganisationen.

Näringslivets skattedelegation, Sveriges redareförening och Svenska sparbanksföreningen

anser sig däremot böra tillråda en viss återhållsamhet i

utbyggnaden till dess större klarhet vunnits angående hela taxerings- och

uppbördsväsendets organisation.

Uppbördsorganisationskommittén framhåller att efter den omorganisation

av folkbokförings- och uppbördsverksamheten, som kommittén föreslagit,

arbetsmängden på häradsskrivarkontoren blir väsentligt mindre än

nu. Det kan enligt kommittén ifrågasättas om de mindre fögderierna då

är lämpliga arbetsenheter. Därefter anföres.

Kommittén avser att i ett kommande betänkande taga upp inte bara frågan

huruvida man skall tillföra lokal skattemyndighet nya arbetsuppgifter

utan också frågan om fögderiindelningen. I det sammanhanget torde sannolikt

komma att särskilt beaktas möjligheten att låta lokal skattemyndighet

i ökad utsträckning medverka i taxeringsarbetet. Tänkbart ar att det

kan befinnas lämpligt ge fögderierna en sådan storlek att det blir möjligt

att, åtminstone i allmänhet, placera minst två assistenter i flertalet fögderier.

Det torde med hänsyn härtill finnas anledning att dröja något med

ett ställningstagande i frågan var taxeringsassistenterna skall vara placerade.

Skånes handelskammare anmäler tveksamhet gentemot förslaget om

taxeringsassistenternas sammanförande. Knligt handelskammarens mening

är den nuvarande ordningen, som förutsätter att taxeringsassistenterna är

bosatta i sitt distrikt, att föredraga bl. a. därigenom, att den erbjuder bättre

möjligheter för dessa att förvärva den lokalkännedom och personkännedom,

som måste vara så värdefull för arbetet. De skattskyldiga har vidare

möjlighet till personlig kontakt med taxeringsassistenten.

Sveriges häradsskrivareförening betonar att — då för närvarande andra

statliga utredningar pågår, som i grund kan förändra förutsättningarna

för taxering i första instans — man inte bör utan verkligt tvingande skäl

göra personella omdispositioner, som kan tänkas förhindra eller försvåra

en lösning av taxeringsorganisationen i större sammanhang. Föreningen

betvivlar att någon avgörande skillnad beträffande taxeringskontrollen

skulle inträda om taxeringsassistenterna omplacerades eller uteslutande

ägnade sig åt granskning av rörelseidkares deklarationer och utförande av

enklare slag av taxeringsrevision. Föreningen förordar i stället en ökning

av den kvalificerade arbetskraften — framför allt civilekonomer — på taxeringssektionerna.

De lokala skattemyndigheterna bör utrustas med större

befogenheter än för närvarande. Det bör ankomma på dem att utöva den

omedelbara ledningen av alla administrativa åtgärder för uttagande av

skatt och allmänna avgifter inom sitt verksamhetsområde. I denna upp
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr JOO år 1961

gift torde bland annat ingå att övervaka att arbetet i taxeringsnämnderna

bedrives med tillbörlig effektivitet och skyndsamhet, att förse nämnderna

med den expeditionella hjälp, som är möjlig att lämna, samt att besluta

om rättelser av formella eller andra uppenbara fel, som förelupit vid taxeringen.

Föreningen betonar att de skäl som anfördes för 1956 års reform fortfarande

äger sin giltighet. Ytterligare ett skäl har tillkommit, nämligen

att deklarationerna från och med innevarande års taxering torde komma

att regelmässigt förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. Spridningen

av deklarationer på flera händer är i och för sig en nackdel i taxeringsarbetet.

Omplacering av taxeringsassistenlerna skulle öka denna olägenhet.

Det förtjänar också framhållas att betydande arbete och kostnader nedlagts

på alt ordna lokalfrågan på olika platser enligt statsmakternas intentioner.

Föreningen påtalar att utredningen till stöd för sin mening att taxeringsassistentorganisationen

bör helt skiljas från den lokala skattemyndigheten

anför några exempel på hur häradsskrivare förmenas ha försvårat taxeringsassistenternas

arbete. Tvärtemot uppgifterna i betänkandet har, framhåller

föreningen, snarare regeln varit den att under toppar i den särskilda nämndens

arbete både två och flera biträden ställts till taxeringsassistentens förfogande.

Föreningen Sveriges kronokamrerare framhåller att det ännu är alltför

tidigt att draga några slutsatser om effektiviteten av den nya taxeringsorganisationen.

Att redan nu söka nå en förbättrad taxeringskontroll genom

bland annat en omplacering av assistenterna finner föreningen orealistiskt.

Utredningens förslag innebär bland annat, att i vissa städer taxeringsassistenten

flyttas så att säga tvärs över gatan till en annan lokal. Säkerligen skulle

taxeringsintendenternas övervakning och ledning underlättas, främst under

tiden efter avslutandet av den ordinarie taxeringen. Föreningen är däremot

inte övertygad om att den avsedda specialiseringen i praktiken går

att genomföra på det sätt utredningen tänkt sig.

Föreningen erinrar om att assistenterna genom sammandragningen till

länsstyrelserna förlorar kontakten med de skattskyldiga. En centralisering

av assistenterna medför betydande kostnader för statsverket i form av resor

och traktamenten. Vidare hänvisas till pågående utredningsarbete på uppbördsväsendets

område.

Svenska landskommunernas förbund anser sig icke kunna tillstyrka utredningens

förslag i vad det avser utformningen av taxeringsassistentorganisationen.

Förbundet framhåller, att det icke kan begäras att en organisation

i utbyggnadsskedet skall fungera helt anmärkningsfritt. Utredningen

kan, enligt förbundets mening, icke sägas ha förebragt några omständigheter

som ger vid handen att taxeringsarbetet hittills under rådande system

icke kunnat tillfredsställande fullgöras, beroende på bestående fel och brister

hos detta system. Det är en öppen fråga huruvida de avsedda fördelarna

kan vinnas med de föreslagna åtgärderna. Säkert är däremot, att en försäm
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

ring av den service i taxeringshänseende, som den nuvarande organisationen

erbjuder, är oundviklig vid en centralisering i enlighet med utredningens

förslag. Varje åtgärd som kan försvåra kontakterna mellan de skattskyldiga

och taxeringsassistenterna är enligt förbundet ägnad att motverka syftet att

åstadkomma en förbättrad taxeringskontroll.

Frågan om taxeringsassistenternas anknytning till häradsskrivarorganisationen

har berörts i några yttranden.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att häradsskrivarna

bör vara förmän i ordnings- och liknande hänseende för de assistenter jämte

dessas biträden, som är placerade å eller i anslutning till häradsskrivarkontorets

lokaler. Om emellertid arbetsenheterna är stora och således antalet

assistenter jämte biträden stort, bör enligt riksskattenämndens mening

en taxeringsrevisor placeras såsom chef för arbetsenheten; i dylikt fall bör

häradsskrivarens chefsfunktion bortfalla. Arrangemanget med taxeringsrevisor

som chef måste medföra avsevärda fördelar vid handledningen av taxeringsassistenternas

arbete och samtidigt tillgodose allmänhetens önskemål

om tillgång till kvalificerad sakkunskap i orterna.

Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar att assistenterna i princip bör friställas

från fögderiförvaltningen. Länsstyrelsen framhåller, att endast inom ett

fögderi i länet lokal skattemyndighets ordinarie personal kunnat i större utsträckning

ställas till taxeringsassistentens förfogande under taxeringsarbetets

brådaste period men att i såväl Karlskrona stad som samtliga fögderier

assistentbiträdet under höstmånaderna i betydande utsträckning utnyttjats

för arbete med debitering och mantalsskrivning, övergångsvis synes det vara

lämpligt att behålla möjligheten att kunna anlita häradsskrivare som förman

för assistenter, placerade utanför residensstaden.

Föreningen Sveriges landskanslister anser, att de uttalanden, som utredningen

gjort rörande häradsskrivarnas förmansställning i fråga om assistenterna

och deras biträdespersonal, närmast borde ha föranlett den slutsatsen,

att häradsskrivaren inte längre skulle fungera som förman. Föreningen kan

icke inse att behov av detta förmansskap skulle vara större i de fall, då assistentkontoret

endast omfattar ett fåtal befattningshavare. Efter ett genomförande

av den föreslagna omorganisationen föreligger icke längre behov av

häradsskrivaren såsom förman.

Liknande synpunkter framföres av statstjänstenmnnaförbnndet.

Sveriges häradsskrivarcförcning erinrar om att riksdagens revisorer har

ifrågasatt att bestyret med indrivningsverksamheten överföres till lokal skattemyndighet.

Denna myndighet har nyligen anförtrotts uppgiften att bestämma

pensionsgrundande inkomst och kontrollera att riktiga uppgifter

lämnas för beräkning av arbetsgivarnas tribut till den allmänna tilläggspensioneringen.

Dessa sistnämnda arbetsuppgifter fordrar, att deklarationerna

efter taxeringsperiodens slut förvaras hos myndigheten. Som en följd därav

finner föreningen det vara helt naturligt, att även taxeringsassistenter och

annan för taxering på lokalplanet avsedd personal anknytes till den lokala

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

skattemyndigheten, inte helt lösligt, som utredningen förutsätter, utan organisatoriskt

fast. Den första förutsättningen för full funktionsduglighet hos

en arbetsstyrka är, att den står under enhetlig arbetsledning på arbetsplatsen.

En sådan utveckling av den lokala skattemyndigheten till ett verkligt

skattekontor för sitt verksamhetsområde synes också innesluta de bästa lösningarna

ur allmänhetens synpunkt.

Departementschefen

Vid 1956 års taxeringsreform var det ett huvudsyfte att redan i första

instans erhålla en bättre kontroll och riktigare taxering av rörelseidkare

och därmed jämförliga svårkontrollerade skattskyldiga. Det viktigaste

medlet för att nå detta syfte var att tillskapa särskilda rörelsenämnder

med heltidsanställda taxeringsassistenter. Assistentorganisationen är ännu

ej helt utbyggd, och tjänstemännen har överlag varit i den nya verksamheten

helt kort tid. Vi har alltså inte någon erfarenhet av hur organisationen

kan verka, om den blir fullt utbyggd och intrimmad enligt de ursprungliga

planerna. Trots att den nuvarande organisationen alltså inte på långt

när fått visa vad den går för betygas på de flesta håll, att den redan gett

påtagliga resultat i form av en effektivare och riktigare taxering.

Att utredningen likväl ansett sig böra föreslå en genomgripande omorganisation,

innebärande att assistenterna sammanföres till länsstyrelsen

och ett fåtal orter utanför residensstäderna, sammanhänger med att det

visat sig, att assistenterna inom den nuvarande organisationen inte kunnat

utnyttjas i kontrollarbetet så effektivt som hade varit önskvärt. Det av utredningen

påtalade förhållandet, att assistenterna med organisationens nuvarande

uppläggning i viss utsträckning får befatta sig även med andra

kategorier skattskyldiga än dem för vilka de i första hand avsetts, innebär

enligt min mening i och för sig inte någon olägenhet. Nämnda förhållande

innebär i huvudsak endast, att de avsedda kategorierna skattskyldiga, som

i regel har invecklade inkomst- och förmögenhetsförhållanden, blir bättre

kontrollerade än eljest blivit fallet. Här kommer emellertid den begränsade

tillgången på lämplig och välutbildad personal i blickpunkten. Därtill kommer,

att assistenternas nuvarande obligatoriska anknytning till de lokala

skattemyndigheterna erfarenhetsmässigt visat sig mindre lämplig från arbetsledningssynpunkt.

Från effektivitetssynpunkt talar därför enligt min uppfattning starka

skäl för en omorganisation i den av utredningen föreslagna riktningen.

Jag är medveten om att invändningar kan göras mot den tilltänkta omorganisationen.

I vissa yttranden har sålunda framhållits, att de skattskyldigas

möjligheter till kontakt med taxeringsassistenterna skulle försämras.

Enligt min mening bör man emellertid inte överdriva de därmed förbundna

olägenheterna. För de rörelseidkare med vilka assistenterna huvudsakligen

har att taga befattning torde det inte medföra några större kontaktsvå
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

righeter, om assistenterna är placerade på den ena eller andra orten inom

länet. Ett uttryck härför ser jag i det förhållandet att förslaget på denna

punkt tillstyrkts av Sveriges köpmannaförbund. Det får vidare förutsättas,

att assistenterna håller regelbundna mottagningar på de orter där rörelsenämnderna

sammanträder.

Det hade givetvis varit till fördel, om den nu aktuella reformen kunnat

genomföras samtidigt med den omläggning av uppbördsorganisationen som

kan förväntas bli ett resultat av uppbördsorganisationskommitténs arbete.

Sistnämnda omläggning kan emellertid inte förverkligas förrän om några år,

och jag har den uppfattningen att man nu snarast bör genomföra alla rimliga

åtgärder som kan förbättra taxeringskontrollen. Taxeringsorganisationen

bör därför utformas på det sätt som med hänsyn till dess nuvarande

arbetsuppgifter framstår som lämpligast. Erforderlig samordning torde

ändå kunna ske framdeles.

Av det sagda framgår att jag i likhet med det helt övervägande antalet

remissinstanser kan i princip tillstyrka att taxeringsassistenterna sammanföres

till större arbetsgrupper. Sett enbart från effektivitetssynpunkt kunde

skäl i och för sig synas tala för att, som också flera länsstyrelser förordat,

placera samtliga assistenter på länsstyrelserna. Enligt min mening är

dock detta att gå för långt. Bl. a. med tanke på de förut nämnda servicesynpunkterna

synes utredningens förslag utgöra en lämplig avvägning. Taxeringsassistenterna

bör således inte placeras på länsstyrelserna i större utsträckning

än utredningen föreslagit.

Förutsättningarna för att tidsmässigt genomföra den föreslagna omorganisationen

är, bl. a. med tanke på tillgången på lämpliga lokaler, olika i

skilda län. Jag anser mig därför böra förorda att länsstyrelserna från och

med den 1 juli 1961 får befogenhet att genomföra omorganisationen i den

takt som med hänsyn till olika omständigheter befinnes lämplig. Viss hänsyn

synes därvid kunna tagas till önskemål från de taxeringsassistenter som redan

placerats ute i fögderierna. De assistenter som finnes i residensstäderna

bör emellertid, så snart lokalförhållandena det medgiver, placeras på länsstyrelserna.

Vidare bör nya assistenttjänster alltid inrättas på sådana platser

där assistenter i fortsättningen skall finnas placerade.

Även i ett par andra hänseenden synes en avvikelse från utredningens

förslag kunna förordas. Sålunda bör, i fråga om de assistenter som föreslagits

skola placeras utanför residensstaden, kunna väljas annan stationeringsort

än utredningen förordat. En förutsättning härför måste dock vara

att stationeringsorten med hänsyn till läget inom länet är någorlunda likvärdig

samt att lokal skattemyndighet finnes på platsen. Vidare bör länsstyrelsen

kunna fördela antalet assistenter mellan olika orter på annat sätt än

utredningen föreslagit. Ett frångående av den av utredningen föreslagna planen

bör dock inte få ske, med mindre Kungl. Maj:t lämnat medgivande härtill,

och endast i undantagsfall avse fördelningen av antalet assistenter mellan

residensstaden och övriga stationeringsorter.

Assistentgrupperna utanför residensstäderna bör på sätt utredningen fö
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

reslagits i regel placeras i anslutning till häradsskrivarkontor. Häradsskrivaren

skall liksom nu vara förman för assistenterna i ordnings- och liknande

hänseenden. Möjlighet bör dock finnas att befria häradsskrivaren från

denna uppgift, i den mån frågan om arbetsledning lämpligen finnes böra lösas

på annat sätt.

Vid ett genomförande av utredningens förslag har utredningen beräknat

antalet taxeringsassistenter och biträden vid fullt utbyggd organisation till

265 respektive 235. Härvid har förutsatts, att varje assistent under taxeringsperioden

skall medhinna omkring 1 500 deklarationer. Enligt min mening

bör statsmakterna inte nu slutgiltigt bestämma antalet assistenter och

biträden. Det synes nämligen ogörligt att utan tillgång till närmare erfarenheter

med tillräcklig noggrannhet bedöma hur många deklarationer varje

assistent skall kunna granska på ett tillfredsställande sätt. Jag har emellertid

i viss anslutning till utredningens överväganden ansett mig kunna räkna

med ett arbetspensum av 1 200—1 600 deklarationer per assistent. I enlighet

härmed förutser jag att antalet assistenter och biträden vid fullt utbyggd

organisation inte skall behöva bli avsevärt större än det av utredningen angivna.

Med ledning av erfarenheterna av den nu föreslagna organisationsformen

och av den fortsatta utbyggnaden får en mera slutgiltig personalplan

fastställas senare. Jag vill tillägga att — om inom ett län redan inrättats någon

assistenttjänst mer än enligt utredningens förslag —- sådan tjänst inte

nu bör indragas.

Med här angivna avvikelser kan jag godtaga utredningens förslag i hithörande

delar.

Taxeringsassistenternas arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen

Att taxeringsassistenterna och deras biträden under taxeringsperioden

endast bör syssla med granskning av deklarationer och därmed sammanhängande

arbetsuppgifter i de rörelsenämnder, inom vilka de skall ha sin

verksamhet, torde, framhåller utredningen, vara så uppenbart att detta faktum

inte behöver närmare utvecklas. Den arbetsmängd, som enligt utredningens

förslag kommer att åvila taxeringsassistenterna under taxeringsperioden,

medför också att det får anses uteslutet att de under denna kan

tas i anspråk för andra uppgifter. Därefter anföres.

Med den av utredningen föreslagna organisationen torde finnas goda

möjligheter till en ur arbetssynpunkt lämplig specialisering av både assistenter

och biträden. Det bör sålunda inte möta hinder för taxeringsintendenten

att, om han så finner lämpligt, fördela deklarationsmaterialet inom

assistenternas verksamhetsområde så att en eller flera av assistenterna får

handha granskningen av samtliga deklarationer inom området, som avgi
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

vits av vissa kategorier skattskyldiga, oavsett om deklarationerna sedan

skall föredras och taxeringen fastställas av olika rörelsenämnder. Genom

ett sådant förfaringssätt torde man kunna förvänta större effektivitet och

likformighet i taxeringen, eftersom vederbörande assistent får en djupare

inblick i och större förtrogenhet med de speciella förhållanden, som råder

inom den eller de för honom aktuella branscherna. För att en assistent

inte skall bli alltför hårt bunden i fråga om kunskaper och erfarenheter till

ifrågavarande kategorier skattskyldiga kan det även vara lämpligt att assistenterna

med vissa års mellanrum och efter en på förhand bestämd ordning

får alternera med varandra med att biträda de olika rörelsenämnderna.

Ett dylikt system synes vara lämpligt också ur den synpunkten att

rörelsenämnderna härigenom med jämna mellanrum tillförs personer med

nya aspekter, vilket otvivelaktigt måste vara till gagn för taxeringsarbetet.

Hinder synes inte heller böra möta att deklarationerna inom verksamhetsområdet

fördelas mellan assistenterna på så sätt att deklarationer av

svårare beskaffenhet kommer att falla på de mera rutinerade och erfarna

assistenterna och enklare deklarationer på de mindre rutinerade och mindre

erfarna krafterna. Den omständigheten att förstahandsgranskningen av

vissa deklarationer utförts av en taxeringsassistent synes inte heller i och

för sig böra utgöra något hinder för att en annan assistent föredrar dessa

deklarationer i vederbörlig rörelsenämnd.

Om den i utredningens direktiv avsedda effektiviseringen av taxeringskontrollen

genom ökad taxeringsrevisionsverksamhet skall kunna åstadkommas,

är det enligt utredningens mening nödvändigt att assistenterna och

deras biträden under tiden mellan tareringsperioderna endast tages i anspråk

för revisionsverksamhet. Det måste enligt utredningens mening te

sig högst irrationellt om man inte för revisionsverksamhet använder denna

personal, som genom sina uppgifter i rörelsenämnderna förvärvat förtrogenhet

med rörelsetaxering. Utredningen vill emellertid erinra om att de

hittillsvarande assistenterna tagits i anspråk även för andra arbetsuppgifter.

Att så måst ske torde, enligt utredningen, dock i huvudsak ha berott

på omständigheter, som sammanhängt med assistentorganisationens uppbyggnad.

Samma och liknande skäl kommer knappast att föreligga sedan

organisationen väl fått den erforderliga stadgan. I anslutning härtill yttrar

utredningen.

Eftersom redan i dagens läge ett starkt krav föreligger att revisionsverksamheten

utökas bör det redan nu föreskrivas att assistenterna i princip

endast skall syssla härmed. Ett undantag bör emellertid göras. För assistenternas

vidare befordran är det nödvändigt att de får erforderlig förtrogenhet

med de lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter. Hinder bör därför

inte möta mot att assistenterna, om så erfordras, förordnas att vikariera på

häradsskrivartjänst. Sådana vikariat bör emellertid endast medgivas under

sommarmånaderna och sedan taxeringsarbetet i rörelsenämnderna avslutats.

Däremot bör under taxeringsperioden och övrig del av året assistenter

i regel inte annat än då tjänst är vakant på grund av den tidigare innehavarens

avgång få tilldelas vikariatsförordnanden å häradsskrivar- eller förste

land skanslist t j än ster inom länsstyrelsen med undantag dock för förste

ländsk an slist tjänster på taxeringssektionen. De assistenter, vilka är placerade

i anslutning till häradsskrivarkontor, bör dock även under annan tid

än sommarmånaderna få utnyttjas för vikariat å där befintlig häradsskri
7

Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. .Yr 100

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

vartjänst vid semester o. dyl. för såvitt vikariatet endast omfattar någon eller

några få (lagar. De erforderliga bestämmelserna i detta hänseende bör utfärdas

i administrativ ordning.

Beträffande assistenternas utnyttjande för revisionsarbete torde, enligt

utredningen, böra beaktas att då vid taxeringsrevision hos större företag

inom t. ex. grosshandel och industri stora krav måste ställas på granskningsmannen

i fråga om erfarenheter och insikter, sådana granskningsuppdrag

i regel inte bör ankomma på taxeringsassistenterna utan endast bör anförtros

revisorerna inom revisionsdetaljen. Däremot bör, enligt utredningens

mening, assistenterna regelmässigt tagas i anspråk för utförande av revisioner

av enklare natur, såsom beträffande mindre och medelstora detaljhandelsföretag,

hantverks- och åkerirörelser samt liknande företag. Åt assistenterna

bör också kunna uppdras att verkställa partiella taxeringsrevisioner,

såsom då det endast gäller att göra en begränsad kontroll av räkenskaperna

mot erhållet eller införskaffat kontrollmaterial. I övrigt bör, framhålles

i betänkandet, assistenterna tagas i anspråk som kvalificerade biträden

åt revisorerna vid stora och krävande taxeringsrevisioner. Därvid

synes man böra utnyttja möjligheten att, alltefter vederbörande assistents

förkunskaper och erfarenhet, tilldela honom självständiga uppgifter i arbetet.

Utredningen fortsätter.

En speciell form av taxeringskontroll är, såsom tidigare anförts i kap. II,

den eftergranskning som sker inom taxeringssektionerna av de av taxeringsnämnderna

verkställda taxeringarna. Delvis initieras denna granskning

av de s. k. överskottsförteckningarna men det förekommer även att materialet

i ett eller flera taxeringsdistrikt helt genomgås. Hittills har för denna

granskning assistenterna tagits i anspråk i stor utsträckning. Enligt utredningens

mening bör emellertid sådan eftergranskning — när det gäller de

lokala taxeringsdistrikten — inte verksitällas av assistenterna, eftersom

revisionsuppgifterna får anses vara viktigare. Denna eftergranskning bör i

stället verkställas inom taxeringssektionen av där befintlig personal eller

hos de lokala skattemyndigheterna.

I sistnämnda hänseende får utredningen erinra om att de lokala skattemyndigheterna

på grund av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering

tillförts kvalificerad personal för bestyret med fastställandet av pensionsgrundande

inkomst. Den nytillkomna personalen, som måste förutsättas

ha vissa kunskaper i taxering, torde emellertid inte under hela året kunna

sysselsättas med nämnda arbetsuppgift. Under övrig tid av året bör personalen

därför under vederbörande lokala skattemyndighets ledning utnyttjas°

för arbetsuppgifter på taxeringsväsendets område och då främst med

ifrågavarande eftergranskning. Det är vidare att märka att utförandet av

denna granskning underlättas därigenom att deklarationsmaterialet i fortsättningen

med hänsyn till arbetet med uträknandet av pensionsgrundande

inkomst — måste förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. Av

oreskrifterna i 16 § 1 mom. vid 4) TF framgår att länsstyrelsen har möjlighet

att åt dessa myndigheter uppdra ifrågavarande granskningsarbete.

Att redan nu denna möjlighet i varje fall bör utnyttjas beträffande den

eftergranskning, som måste ske på grund av överskottsförteckningarna,

anser utredningen uppenbart. Däremot bör, om eftergranskning måste ske

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

av taxeringen i de särskilda taxeringsdistrikten, denna, enligt utredningens

mening, helt förläggas till länsstyrelserna, i all synnerhet som denna eftergranskning

till väsentlig del måste bestå i verkställandet av taxeringsrevision.

Utredningen tillägger.

Vad slutligen gäller biträdespersonalens utnyttjande under icke-taxeringsperiod

anser utredningen, att personalen främst bör vara assistenterna

behjälplig vid utförandet av taxeringsrevisioner. Därvid skall å biträdena

ankomma allt rutinarbete, som t. ex. jämförelse mellan de i räkenskaperna

noterade intäkterna och kostnaderna och motsvarande verifikationer,

kontrollsummering, dateringskontroll och kassaunderskottsundersökningar,

men de bör efter utbildning även kunna utföra andra meia

krävande arbetsuppgifter som exempelvis bruttovinst- och kontantberäkningar.

Därest de assistenter, som är anslutna till häradsskrivarkontoren,

skulle få svårigheter med att sysselsätta sina biträden under tiden mellan

taxeringsperioderna — vilket kan antas endast bli fallet om antalet biträden

på assistentkontoret är relativt stort — bör biträdespersonal i viss utsträckning

kunna ställas till vederbörande häradsskrivares förfogande för arbetet

med överskottsförteckningarna och för den i samband härmed förekommande

eftergranskningen av deklarationerna. Då deklarationsmaterialet

såsom nyss framhållits måste förvaras hos de lokala skattemyndigheterna,

kan biträdena även, om så skulle befinnas lämpligt, utnyttjas för

komplettering av besvärsmål. Hinder bör inte heller möta mot att temporärt

överflytta det lediga biträdet till tjänstgöring hos annan häradsskrivare

eller länsstyrelsen.

Remissyttrandena

Möjligheten att låta taxeringsassistenten utföra arbete jämväl i annat

rörelsedistrikt än sitt eget har berörts i några yttranden.

Riksskattenämnden kan icke dela utredningens uppfattning att den om-:

ständigheten, att förstahandsgranskningen av vissa deklarationer utförts

av en assistent i och för sig icke skulle utgöra hinder för att dessa deklarationer

föredrogs av annan assistent inför vederbörlig rörelsenämnd.

Till undvikande av onödigt dubbelarbete bör föredragningen skötas av den,

som granskat deklarationerna. Att vissa assistenter härigenom skulle komma

att bli föredragande inför två eller flera nämnder lärer icke behöva

föranleda praktiska svårigheter och möter icke heller principiella betänkligheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att det är uppenbart att fögderierna

— städerna med eget uppbördsverk — ofta nog är för små geografiska

områden för ett effektivt utnyttjande av taxeringsassislentorganisationen

sådan den utformats hittills. Kapacitetsgränsen för en assistents

normala arbete svarar sällan mot just vad som kräves i det särskilda

fögderiet. Väl kan den påtalade olägenheten i viss män minskas därigenom

att gemensamt till flera fögderier anknutna assistenttjänster inrättas

för övertagande av överskottsärendena. Men härigenom vinnes ej

den andra genom reformförslaget avsedda fördelen — den större och differentierade

arbetsgruppen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Gotlands lån anser i likhet med utredningen att möjlighet

bör beredas till annan fördelning av arbetsmaterialet mellan taxeringsassistenterna

än den som följer fögderiindelningen. Emellertid torde

en fast fördelning mellan dem av arbetsmaterialet vara tillrådlig antingen

genom en geografisk indelning av materialet eller genom annan lämplig,

på förhand bestämd indelning. Vidare bör det deklarationsmaterial, som

beretts av viss taxeringsassistent, också av honom föredragas i taxeringsnämnden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det vara riktigt att särskilda

förordnanden meddelas taxeringsassistenterna, varigenom varje taxeringsassistents

arbetsuppgifter under taxeringstiden fastställes. Assistent

bör tilldelas uppgiften att ansvara för deklarationsgranskningen hos viss

taxeringsnämnd. Ett kollektivt ansvar för taxeringen inom visst område

bör icke införas.

Länsstyrelsen i Värmlands lån finner det angeläget påpeka, att -— om

en centralisering i någon form skulle komina till stånd — ordföranden i

ett rörelsedistrikt alltid bör ha en viss bestämd assistent att tillgå.

Samtliga länsstyrelser framhåller betydelsen av arbetet med eftergranskning

— granskningen av de s. k. överskottsförteckningarna och

genomgång av hela materialet i ett eller flera distrikt. Genom dessa granskningar

har, framhålles det, väsentliga belopp framtagits till beskattning.

Flertalet länsstyrelser delar inte utredningens uppfattning att arbetet

med eftergranskning kan överlåtas å lokal skattemyndighet. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Uppsala län att den vid lokal skattemyndighet anställda

kvalificerade personalen för ATP inte hinner utföra detta arbete

i så god tid att taxeringsintendenten kan anföra besvär och ärendena behandlas

i prövningsnämnden vid sådan tidpunkt att ifrågavarande skattskyldiga

åtminstone kort tid efter erhållen debetsedel å slutlig skatt får

besked om ändringen av taxeringen.

Länsstyrelsen i Hallands län betonar att taxeringsrevision inte är det

enda medlet för en effektivisering av taxeringen. Den s. k. eftergranskningen

kan rätt bedriven giva ett mycket gott resultat. Den bör därför icke anförtros

mindre kvalificerad personal. Det är vidare länsstyrelsens bestämda

uppfattning, att de biträden, som är avsedda handlägga ärenden angående

tjänstepensioneringen, icke alls eller i varje fall i obetydlig utsträckning

kan tas i anspråk för taxeringsarbete. Såvitt nu kan bedömas är biträdestilldelningen

för detta ändamål ytterst knapp. Även om arbetet med

fastställande av pensionsgrundande inkomst skall vara färdigt den 30 september,

får man, enligt länsstyrelsen, räkna med åtskilligt efterarbete på

grund av besvär m. m. Det får vidare antas, att om den angivna slutdagen

skall hållas, detta i kanske de flesta fall får ske genom att andra

icke direkt tidsbestämda arbetsuppgifter lägges å sido för att tas upp efter

den nämnda dagen. Man kan således, framhåller länsstyrelsen, inte som

utredningen gjort räkna med att dessa biträden från den 1 oktober är fria

för att utnyttjas vid eftergranskningen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungi. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar att personalen hos de lokala

skattemyndigheterna endast undantagsvis besitter de kvalifikationer som

är nödvändiga för arbetet med eftergranskning. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs

län torde taxeringskunskaperna hos den hos de lokala skattemyndigheterna

nytillkomna biträdespersonalen vara obetydlig.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kalmar> Hallands,

Örebro, Kopparbergs och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar att granskningen i samband med

överskottsförteckningarna i stor utsträckning gäller svåra och komplicerade

mål. För den personal, som skall utföra vidare granskning och utredning

samt upprätta eventuella förslag till yrkanden av taxeringsintendenten,

måste krävas goda insikter i skatteförfattningarna samt erfarenhet,

omdöme och ingående kännedom om praxis vid prövningsnämnd och skattedomstolar.

Härtill kommer att det även för granskningsarbete av detta

slag erfordras ledning och övervakning från taxeringsintendentens sida.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att ATP-personalen

inte lämpligen bör anförtros uppgifter med taxeringskontroll inom de lokala

distrikten. Därefter anföres.

Man bör vara tillfredsställd med att ATP-personalen under sin verksamhet

gör taxeringsintendentens personal uppmärksam på fel, som kunna av

den iakttagas. Dessa fel torde normalt vara sådana, som direkt sammanhänga

med ATP-arbetet. Däremot är det föga troligt, att andra slags fel

komma att upptäckas i större utsträckning vid detta arbete. Erfarenhetsmässigt

ger eftergranskningen — särskilt den, som sammanhänger med en genomgång

av de s. k. överskottsförteckningarna — om den utföres av kvalificerad

personal, såpass god avkastning i form av ökade skatteintäkter, att

detta arbete icke bör eftersättas i förhållande till annan kontroll.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att den lokala skattemyndigheten

måste obeskuren ha kvar sin frihet att använda sin personal till egna egentliga

arbetsuppgifter. Att dessa uppgifter också räcker till att bereda biträdespersonalen

full sysselsättning anser sig länsstyrelsen kunna vitsorda.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att länsstyrelsen är helt ense

med utredningen om att de lokala skattemyndigheterna bör medverka i

taxeringsarbetet. Länsstyrelsen yttrar vidare.

Fråga är emellertid om möjlighet härtill finns för närvarande utan personalförstärkning.

Den för ATP-granskningen avsedda personalen skall i

första hand ägna sig åt sin egentliga arbetsuppgift. Det torde vara omöjligt

att ännu uttala sig om omfattningen av detta arbete. Försiktigheten bjuder

att inte räkna med något överskott av arbetskraft från denna personal för

taxeringskontroll. I varje fall gäller delta de första åren innan granskningsarbetet

vunnit stadga.

Länsstyrelsen i Södermanlands län upplyser alt särskilt granskningen

av överskottsförteckningarna är mycket tidsödande. Då samtidigt en ytterst

begränsad tid står till förfogande för arbetet med eftergranskning, är det

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändigt, att taxeringsassistenterna i

stor omfattning biträder med granskningen av dessa förteckningar.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att utredningens förslag att överlåta

eftergranskningen på de lokala skattemyndigheterna låter tilltalande men

att dess genomförande torde få ställas på framliden, tills erfarenheter vunnits

om den arbetsbelastning det innebär för dessa myndigheter att fastställa

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän tilläggspension.

Sveriges härads skrivareförening framhåller, att av allt att döma den för

allmänna tilläggspensioneringen avsedda personalförstärkningen hos de lokala

skattemyndigheterna är otillräcklig redan för den uppgift, för vilken

den tillkommit. Till detta kan fogas att granskningen av taxeringsmaterialet,

sedan det lämnat taxeringsnämndsstadiet, är av den svårighetsgrad att

endast vana taxeringsfunktionärer med landskanslists eller motsvarande

utbildning kan beräknas göra en effektiv insats.

Liknande synpunkter framföres av Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer kan inte tillstyrka att arbetet med

eftergranskning överföres å häradsskrivare och deras biträden. Då denna

personal normalt icke sorterar under taxeringsintendenten, talar, enligt föreningen,

redan organisatoriska skäl mot utredningens förslag i detta hänseende.

Härtill kommer, att övervakning och utbildning av denna personal

från taxeringsintendentens sida torde bli ytterst svårgenomförbar.

Svenska stadsförbundet framhåller att förbundet i princip inte har något

att erinra mot att uppbördsstädernas personal utnyttjas även för eftergranskningsarbete.

Förutsättning för denna medverkan vid taxeringsarbetet

bör dock enligt förbundet vara, dels att den ålägges endast i den mån tid

finnes disponibel härför och nyanställning av personal icke erfordras, dels

att uppbördsstäderna erhåller full gottgörelse av statsmedel för denna nya

form av medverkan.

Av remissyttrandena framgår att taxeringsassistenterna i flertalet län

utnyttjats för arbetet med eftergranskning. Länsstyrelsen i Blekinge län

framhåller dock att hittills har taxeringsassistenterna endast undantagsvis

ålagts annan arbetsuppgift under tiden mellan taxeringsperioderna än taxeringsrevision.

Assistenterna har utfört partiella revisioner och biträtt erfaren

taxeringsrevisor med av denne verkställda revisioner. De har även i viss

omfattning anförtrotts andra revisionsuppdrag men flertalet av dem har

därvid stått under ledning av länsrevisorn eller förste taxeringsrevisor. Arbetet

med eftergranskning har till huvudsaklig del utförts av på taxeringssektionen

tjänstgörande landskanslister samt kansli- och kontorsbiträden.

Övriga länsstyrelser som yttrat sig i denna fråga betonar att — om taxeringsassistenterna

ej får utnyttjas för eftergranskning — taxeringsavdelningarna

måste tillföras ytterligare personal inom landskanslistkarriären

samt att eftergranskningen endast i undantagsfall bör anförtros åt biträdespersonalen.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att

eftergranskningen erfordrar, om den skall giva avsett resultat, en kunnighet

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

hos granskningspersonalen, som skall stå i paritet med eller överträffa en

erfaren taxeringsnämndsordförande.

Såsom delvis framgått redan av den hittills lämnade redogörelsen kan

flertalet länsstyrelser icke dela utredningens uppfattning att taxeringsassistenterna

under tiden mellan taxeringsperioderna uteslutande skall syssla

med taxeringsrevision.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att — då taxeringsassistentorganisationen

tillskapades — assistenterna avsågs skola under tiden mellan

taxeringsperioderna stå till taxeringsintendentens förfogande även för

eftergranskningsarbete. Taxeringsintendenterna måste tillförsäkras medverkan

även för detta arbete och om taxeringsassistenterna inte längre kan

påräknas härför måste andra möjligheter tillskapas. Länsstyrelsen framhåller

att om en övergång till användning av databehandlingsmaskiner

inom folkbokförings-, taxerings- och uppbördsarbetet skulle beslutas, finnes

det anledning att antaga att de lokala skattemyndigheterna bör kunna

medverka i taxeringsarbetet i helt annan omfattning än för närvarande.

I samband därmed vidgas möjligheterna att helt friställa taxeringsassistenterna

för taxeringsrevision.

Länsstyrelsen i Uppsala län biträder i princip förslaget att taxeringsassistenterna

under icke-taxeringsperiod helt skall ägna sig åt revisionsarbete

men något förbud för taxeringsintendenten att vid svårbemästrad arbetsanhopning

anlita assistenterna för annat med hänsyn till deras kvalifikationer

lämpligt arbete å taxeringssektionen anser länsstyrelsen inte böra

ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig väl förstå utredningens uppfattning

att tyngdpunkten av assistenternas arbete under icke-taxeringsperiod

skall ligga på arbetet med taxeringsrevisioner. Det synes dock enligt

länsstyrelsens mening ur andra synpunkter icke lämpligt att så ensidigt

binda dem vid detta arbete. Assistenterna bör sålunda under taxeringsintendentens

ledning få tjänstgöra å taxeringssektionen för att där vinna

större vidsyn och erfarenhet av skatterättsliga frågor i allmänhet. Vid förekommande

toppbelastningar inom taxeringssektionen bör möjlighet även

förefinnas att få taga assistenternas arbetskraft i anspråk. Länsstyrelsen

vill därför ifrågasätta, huruvida icke utredningens förslag att assistenterna

under icke-taxeringsperiod endast skall syssla med taxeringsrevision bör

uppmjukas.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att det torde taga förhållandevis lång

tid innan åtminstone flertalet av de inom länet utanför residensstaden stationerade

assistenterna kan beräknas bli skickade att självständigt utföra

taxeringsrevision, därest de icke är stationerade på samma ort som någon

erfaren taxeringsrevisor. Då vissa taxeringsassistenter bättre lämpar sig

för andra arbetsuppgifter än taxeringsrevision, anser länsstyrelsen dessa

assistenter med fördel kunna användas för eftergranskning.

Länsstyrelsen i Gotlands län säger sig inte ha något att erinra mot utred
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ningens uttalande att assistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna

i princip endast bör få tagas i anspråk för revisioner men erinrar om att

principens genomförande är beroende av att taxeringssektionen tilldelas tillräcklig

personal för sina arbetsuppgifter ävensom av frågan i vilken utsträckning

åt de lokala skattemyndigheterna må uppdragas att biträda med

utförande av taxeringsarbete. Möjligheterna att avdela taxeringsassistenterna

för taxeringsrevision sammanhänger också med personella frågor, såsom

häradsskrivarnas kunnighet och förmåga att hjälpa till med taxeringsarbete

och taxeringsassistenternas egen fallenhet för revisionsarbete.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att en förutsättning för att taxeringsassistenterna

under tiden mellan taxeringsperioderna skall kunna sysselsättas

uteslutande med taxeringsrevisioner är att taxeringssektionen tillföres

personella resurser för övriga arbetsuppgifter. Länsstyrelsen fortsätter.

Under nuvarande förhållanden har assistenterna till viss del utnyttjats för

eftergranskning av taxeringsarbetet i de lokala nämnderna samt såsom biträden

åt taxeringsintendenten vid utredningar i samband med anmälningar från

taxeringsnämnderna rörande mera svårbedömda taxeringsfrågor ävensom för

upprättande av förslag till taxeringsintendentsyrkanden i samband med anmälningar

från lokala skattemyndigheter vid granskning av överskottsslcatt.

Antalet dylika av taxeringsassistenter handlagda ärenden kan beräknas till

ungei är 1 500 per år, varav 1 000—1 200 resulterat i yrkanden av taxeringsintendenten

till prövningsnämnden. Arbetsuppgifter av hithörande slag balett

direkt samband med kontrollen av deklarationsmaterialet och torde därmed

ligga i linje med de huvuduppgifter, som åvilar taxeringsassistenterna.

Utredningsmannens uttalanden att vissa arbetsuppgifter av denna art skulle

kunna uttöras av biträdespersonal hos den lokala skattemyndigheten synes

icke vara realistiska.

Oavsett om tillräcklig personalförstärkning skulle tillföras länsstyrelsen

för dessa arbetsuppgifter, kan det ifrågasättas, om det är önskvärt eller

lämpligt att begränsa taxeringsintendentens möjligheter att disponera ifrågavarande

personal även för andra arbetsuppgifter än taxeringsrevisioner.

Inom en relativt sett så stor personalkader som assistenterna utgör, kommer

alltid av naturliga skäl att finnas tjänstemän, som kanske icke fullt ut besitter

de speciella personliga förutsättningar, som måste krävas för utförande

av revisioner, men som kan vara väl skickade för andra arbetsuppgifter

inom taxeringsorganisationen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län frågar sig om det är lämpligt att

så hårt som utredningen gjort knyta assistentkåren till revisionsuppgifter.

Ett oavvisligt krav måste vara att tillräcklig tid ägnas åt varuskattetaxeringen,

eventuellt i form av efterarbete på hösten i fråga om sådana fall, som

under den egentliga taxeringstiden icke hunnit att tillfredsställande utredas.

Det ligger, enligt länsstyrelsen, stor vikt vid att denna skatteform redan från

törsta början genomföres på ett sätt, som svarar mot statsmakternas förväntningar.

Vidare är det, framhåller länsstyrelsen, osäkert om ATP-personalen

under det törsta året kan hinna fastställa pensionsgrundande inkomst

etc. inom rätt tid och på avsett sätt. Uteslutet är icke att i varje

fall vissa lokala skattemyndigheter måste begära kvalificerad extra hjälp

tör att ATP-arbetet under 1961 skall kunna föras i hamn. Det kan då visa

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

sig att annan arbetskraftsreserv än den, som taxeringsassistenterna representerar,

icke står till buds — låt vara att det i och för sig måste anses

olämpligt att sysselsätta taxeringsassistenter med dessa uppgifter.

Länsstyrelsen räknar inte med att en taxeringsassistent skall kunna utföra

revisionsarbete under mer än 3 1/2 å 4 månader per år.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att taxeringsassistenterna och deras

biträden under tiden mellan taxeringsperioderna bör i begränsad omfattning

kunna tagas i anspråk för annan taxeringskontroll än revisionsverksamhet.

Taxeringsintendenten i länet bör ha fria händer att även utnyttja

taxeringsassistenter för andra göromål, exempelvis eftergranskning av jordbrukares

deklarationer som handlagts av taxeringsnämnder i lokala distrikt.

Även för taxeringsassistenternas mer allsidiga utbildning måste anses nödvändigt

att de icke får syssla enbart med rörelsedeklarationer och revisioner.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om det finns möjlighet att

under tiden mellan taxeringsperioderna sysselsätta assistenterna enbart med

taxeringsrevisioner. För egen del anser länsstyrelsen, att assistenterna även

bör anlitas för den eftergranskning som sker inom taxeringssektionerna

jämväl då fråga är om lokala taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Sveriges köpmannaförbund framhåller

i förevarande sammanhang även såsom önskvärt, att arbetet ordnas sa att

taxeringarna i första instans så långt möjligt blir definitiva.

Frågan om arbetsuppgifterna för taxeringsassistenternas biträden

har berörts i det av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer avgivna yttrandet.

Föreningen hävdar att taxeringsassistenten i varje fall icke inom överskådlig

tid torde kunna själv helt sysselsätta sitt biträde under icke taxeringsperiod.

Därefter anföres.

Att sysselsätta biträdespersonalen med så kvalificerade arbetsuppgifter

som kontantberäkningar och dylikt torde bli möjligt endast i undantagsfall,

då härför erfordras kunskaper, motsvarande dem som taxeringsassistenten

själv bör besitta. Att utredningen i detta fall icke själv är helt övertygad

framgår också av att man för den kvalificerade revisionspersonalen förutsatt,

att biträdenas antal bör uppgå till endast ett på var tredje granskningsman.

Det kan befaras, att vissa svårigheter att sysselsätta taxeringsassistenternas

biträden under icke taxcringsperiod komma att uppstå. Genom att

taxeringsassistenterna omplaceras till länsstyrelserna eller större kontor

ökas möjligheterna att utnyttja biträdena även för andra uppgifter, exempelvis

sådana som sammanhänga med den kvalificerade revisionspersonalens

arbete och med eftergranskning.

Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om att utredningen föreslår att taxeringsassistenternas

biträden lösgöres från häradsskrivarorganisationen och

inordnas under länsstyrelsen. Oaktat länsstyrelsen för egen del icke erfarit

några nackdelar av biträdenas nuvarande placering som tjänstemän hos de

lokala skattemyndigheterna, har länsstyrelsen icke något att erinra mot den

föreslagna ändringen. Biträde, som under tiden mellan taxeringsperioderna

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

icke kan beredas sysselsättning hos taxeringsassistent eller eljest för länsstyrelsens

räkning, bör emellertid kunna förordnas att utföra arbete hos

lokal skattemyndighet.

Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig i denna fråga blott vilja framhålla,

att ifrågavarande tjänster kvantitativt bör utbyggas efter vad erfarenheten

ger vid handen, varvid hänsyn alltid måste tagas till behovet av viss

marginal för extra arbeten.

Länsstyrelsen i Jämtlands län gör följande uttalande.

Svårigheter att effektivt sysselsätta biträdena under icke-taxeringsperiod

synes enligt länsstyrelsens uppfattning icke uppkomma. Biträdenas arbetskraft

kan nämligen på grund av deras placering hos länsstyrelsen vid tillfällig

minskning i arbetet inom assistentorganisationen i stället utnyttjas,

förutom å taxeringssektionens allmänna detalj, för andra inom länsstyrelsen

förekommande arbetsuppgifter, exempelvis å prövningsnämndens kansli

eller kameralsektionen i övrigt. Jämväl tillfällig förstärkning av häradsskrivarkontorens

biträdespersonal kunde ifrågakomma. Härigenom torde

behovet av tillfällig biträdeshjälp minska.

Departementschefen

Taxeringsassistenternas huvuduppgift blir även i fortsättningen att biträda

rörelsenämnderna med granskning och föredragning. Den omläggning

av assistentorganisationen som i det föregående tillstyrkts innebär, på

sätt utredningen framhållit, viss möjlighet till specialisering och därmed

också till rationalisering av granskningsarbetet. Med specialiseringen följer,

att en assistent kan komma att biträda olika nämnder och att samma

nämnd kan komma att biträdas av olika assistenter. Mot de riktlinjer för

arbetsgången som utredningen sålunda uppdragit har jag i och för sig inte

någon väsentligare erinran. Specialiseringen bör emellertid inte drivas

därhän, att man kommer ifrån den grundläggande tanken, att en och samma

assistent svarar för det huvudsakliga på sådan befattningshavare ankommande

arbetet inom en nämnd. Jag vill vidare framhålla, att föredragningen

av deklarationerna i nämnden enligt min mening, såvitt möjligt, alltid

bör ombesörjas av den assistent, på vilken den huvudsakliga granskningen

ankommit.

Vid remissbehandlingen har framhållits såsom önskvärt att taxeringarna

i största möjliga utsträckning blir definitiva redan i första instans, något

som torde förutsätta att assistenterna även under taxeringsperioden gör

vissa taxeringsrevisioner. Detta önskemål är i och för sig beaktansvärt och

bör ägnas uppmärksamhet, när statsmakterna vid slutet av uppbyggnadsperioden

tar definitiv ställning till antalet assistenter. Självfallet är det värdefullt,

om även dessförinnan viss revisionsverksamhet kan bedrivas under

taxeringsperioden. Under nuvarande förhållanden knyter sig emellertid

huvudintresset till att så snabbt som möjligt få organisationen färdigbyggd

i den meningen att samtliga rörelseidkare och därmed jämställda skattskyldiga

blir granskade av taxeringsassistent. Jag kan därför inte tillstyrka

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

att man för närvarande reducerar det för varje assistent avsedda antalet

deklarationer för att bereda assistenten tillfälle att utföra taxeringsrevisioner

under taxeringsperioden.

Assistenterna bör självfallet under taxeringsperioden icke annat än i

sällsynta undantagsfall användas för andra arbetsuppgifter än de förut

nämnda. Mot vad utredningen anfört i denna del har jag icke någon erinran.

Som framhållits redan i samband med frågan om omläggning av assistentorganisationen

bör de assistenter, som i framtiden inte blir placerade på

samma ort som häradsskrivarkontoret för det fögderi till vilken rörelsenämnden

hör, i regel ha särskild mottagningstid å nämnda häradsskrivarkontor

under taxeringsperioden. Erfarenheterna får dock ge vid handen i

vilken utsträckning sådan särskild mottagningstid är erforderlig.

Jag vill i detta sammanhang slutligen understryka vikten av att viss eftergranskning

årligen sker även av deklarationsmaterialet i rörelsenämnderna

för kontroll av att taxeringsarbetet skötes tillfredsställande.

Utredningens förslag, att taxeringsassistenterna under tiden mellan taxeringsperioderna

i princip uteslutande skall syssla med taxeringsrevisioner,

biträdes av mig. Assistenterna bör dock i den utsträckning utredningen föreslagit

få användas som vikarier för häradsskrivare.

Av remissyttrandena framgår att taxeringsassistenterna hittills i betydande

utsträckning utnyttjats för eftergranskning på grund av de s. k.

överskottsförteckningarna. Flertalet länsstyrelser anser att detta arbete inte,

på sätt utredningen föreslagit, kan överflyttas på biträdespersonalen hos den

lokala skattemyndigheten. I anledning härav bör framhållas, att detta arbete

till betydande del torde vara sådant att det med fördel kan utföras av

rutinerad biträdespersonal. I den mån tveksamma fall uppkommer kan biträdet

hänskjuta sådant ärende till häradsskrivaren eller taxeringsassistenten.

Man bör därför i största möjliga utsträckning söka överflytta detta arbete

på biträdespersonal.

Då det kan vara tveksamt om den lokala skattemyndigheten, sedan sammanförandet

av assistenterna och deras biträden genomförts, har erforderlig

personal för eftergranskningsarbetet och då det kan väntas taga viss

tid innan biträdespersonalen blir tillräckligt rutinerad för detta arbete, vill

jag emellertid inte motsätta mig att taxeringsassistenterna under en övergångstid

i viss utsträckning även utnyttjas för eftergranskning. Den begränsningen

bör dock under alla förhållanden iakttagas, att högst halva antalet

taxeringsassistenter utnyttjas för sådant arbete under sammanlagt

högst två månader. Givetvis får det, med tidigare angivet undantag, icke

förekomma att assistenterna utnyttjas för annat än taxeringsarbete.

Några länsstyrelser har framhållit att vissa assistenter inte med fördel

kan användas för att verkställa taxeringsrevisioner och att dessa assistenter

därför bör kunna få utnyttjas för andra arbetsuppgifter. Till detta vill

jag endast framhålla, att det redan från början avsetts att taxeringsrevi
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

sioner skulle ingå bland taxeringsassisteniernas arbetsuppgifter och att till

assistenter därför såvitt möjligt endast bör utses personer som har förutsättningar

för att lära sig revisionsarbete.

Under tiden mellan taxeringsperioderna förutsättes, att assistenternas biträden

skall vara assistenterna behjälpliga vid taxeringsrevisioner. Möjligt

är att assistenterna, innan de hunnit bli tillräckligt rutinerade i revisionsarbetet,

har svårigheter att ge biträdena full sysselsättning under denna tid.

Länsstyrelserna får då tillse att dessa biträden får andra arbetsuppgifter.

Taxeringsassistenternas biträdespersonal bör, såsom utredningen föreslagit,

helt inordnas i länsstyrelsernas och taxeringssektionernas personal. Till

denna fråga skall jag återkomma i det följande. Huruvida sammanförandet

av assistenterna kan medföra sådan minskning av antalet biträden som utredningen

beräknat får erfarenheterna utvisa.

Lönefrågor m. m. inom taxeringsorganisationen i första instans

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att vid ikraftträdandet av den nya taxeringsorganisationen

taxeringsassistenttjänsterna placerades i lönegrad Ao 17. Mot

tjänsternas placering på ordinarie stat synes, enligt utredningen, i och för

sig inte några invändningar kunna göras, om förhållandena hade varit sådana

att man i allmänhet kunnat räkna med ett kontinuerligt gott rekryteringsunderlag

till tjänsterna. De hittills vunna erfarenheterna av assistentorganisationen

ger emellertid vid handen — vilket också understrukits

från skilda håll — att det är av största vikt att endast tjänstemän med goda

kvalifikationer och fallenhet för taxeringsarbete, däri inbegripet även det

grannlaga arbetet med taxeringsrevision, kommer i fråga för ordinarie

tjänst som taxeringsassistent. Därefter anföres.

Huruvida en person är i besittning av dessa kvalifikationer och denna fallenhet

och i övrigt har de personliga egenskaper, som krävs för nämnda arbetsuppgifter,

visar sig emellertid i regel först efter någon tids tjänstgöring,

eftersom man alltid får räkna med initialsvårigheter för en nytillträdande

befattningshavare. Om befattningshavaren omedelbart erhåller ordinarie

tjänst i sin nya befattning föreligger, såsom också framhållits från några

håll, risk för att han i fortsättningen kommer att sitta kvar på en tjänst,

för vilken han inte passar, och syssla med arbetsuppgifter, för vilka han

kanske saknar större intresse. Att när det gäller taxeringsassistenttjänsterna

detta kan vara till betydande men för taxeringsväsendet och för en effektiv

taxeringskontroll är uppenbart. Utredningen anser därför att en viss

prövotid — förslagsvis två år — bör föregå antagningen till ordinarie tjänst,

varigenom vissa möjligheter torde finnas för att förhindra att i fortsättningen

kommer att tillsättas assistenter som senare visar sig icke hålla måttet.

Under denna tid bör assistenten vara placerad i lönegrad Ae 17. Av de inom

varje län föreslagna assistenttjänsterna bör en viss del -— förslagsvis en

femtedel — vara extraordinarie. Skulle det under prövotiden visa sig att

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

tjänstemannen bättre lämpar sig för andra arbetsuppgifter inom länsstyrelseorganisationen,

bör tjänstemannen få återgå till tidigare ordinarie tjänst

eller beredas anställning som icke ordinarie landskanslist. De ifrågavarande

extraordinarie befattningarna bör inte inom de olika länen bindas till

viss stationeringsort. Eftersom det inte på förhand bestämts om tjänsterna

på en viss stationeringsort skall vara ordinariebildande vinnes även den

fördelen att personalen smidigt kan placeras på olika platser.

Utredningens förslag om en centralisering av assistenterna till vissa orter erbjuder

enligt utredningens mening goda möjligheter till en fördelning av arbetsuppgifterna

efter svårighetsgrad. Med hänsyn härtill och då de mest kvalificerade

assistenterna avses skola fungera som arbetsledare på platsen synes

det, enligt utredningen, befogat att ett visst antal av assistenttjänsterna

förslagsvis 51 av de föreslagna 265 tjänsterna — erhåller en något högre

lönegradsplacering. Innehavarna av dessa mera kvalificerade tjänster synes,

enligt utredningen, lämpligen böra benämnas förste taxeringsassistenter

och i löneställning jämställas med förste landskanslister, som är placerade

i lönegrad Ao 19. I betänkandet framhålles att utredningen vid sina beräkningar

angående antalet förste taxeringsassistenttjänster strävat efter att

såvitt möjligt inrätta åtminstone en förste taxeringsassistenttjänst vid de

assistentkontor, som är placerade å annan ort än residensstaden. Genom tillskapandet

av dessa högre tjänster löser man, enligt utredningens mening,

också frågan om hur assistenterna skall beredas rimliga befordringsmöjligheter.

Därest en assistent under taxeringsperioden måste tillgripa övertid för

att kunna fullgöra arbetsuppgifter, som hör till själva deklarationsgranskningen,

torde, uttalas i betänkandet, särskild gottgörelse härför inte böra

utgå. Detta ställningstagande grundar sig framför allt på att den av utredningen

föreslagna arbetsmängden per assistent avpassats sa, att en assistent

normalt bör kunna medhinna densamma på ordinarie arbetstid. Ett annat

skäl är, framhåller utredningen, att det inte föreligger någon möjlighet att

anordna en effektiv och tillfredsställande kontroll över att den tid, som kan

ha åtgått för övertidsarbete i samband med deklarationsgranskningen, i

verkligheten varit erforderlig. Utredningen erinrar om alt kammarrätten

i utslag den 20 maj 1960 förklarat att gottgörelse för övertidstjänstgöring i

brist på närmare bestämmelser rörande tillämpning för taxeringsassistent

av föreskrifterna angående sådan gottgörelse inte kan tillerkännas taxeringsassistent

med mindre övertidstjänstgöringen i varje särskilt fall påkallats

eller godkänts av vederbörande länsstyrelse. Utredningen fortsätter.

En taxeringsassistents arbete är emellertid inte bara förlagt till den

plats, där han har sitt kontor, utan han måste också närvara vid rörelsenämndens

sammanträden och därvid föredra de deklarationer, som granskats

av honom. Ofta hålles dessa sammanträden på sådana tider på dagen

att taxeringsassistenten måste använda sin fritid för att kunna fullgöra sin

skyldighet att vara närvarande vid sammanträdena. Utredningen anser det

rimligt att taxeringsassistenterna i dessa fall beredes gottgörelse för övertidstjänstgöringen

enligt bestämmelserna i 32 § Saar (kompensationsledig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

het eller övertidsersättning). Gottgörelsen bör tillhandahållas på grundval

av en av taxeringsassistenten underskriven och av vederbörande rörelsenämnds

ordförande attesterad uppgift eller räkning.

Enligt 32 § A. 1 mom. Saar må gottgörelse för övertidstjänstgöring inte,

med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnar medgivande, utgå till den som

innehar eller å förordnande uppehåller tjänst i högre lönegrad än den 17:e.

Detta innebär att, därest de av utredningen föreslagna förste taxeringsassistenttjänsterna

inrättas, sådan gottgörelse inte kan utgå till innehavarna

av dessa tjänster utan Kungl. Maj:ts medgivande för såvitt de nu

nämnda assistenterna måste tillgripa övertid för att kunna närvara vid

rörelsenämnds sammanträden. Med hänsyn till de speciella förhållanden,

under vilka ifrågavarande övertidstjänstgöring sker, anser utredningen

rimligt att förste taxeringsassistent erhåller gottgörelse för denna tjänstgöring

enligt 32 § Saar stadgade grunder. Utgår gottgörelsen i form av

övertidsersättning, bör ersättningen utgå enligt den löneklass vederbörande

tillhör, dock högst enligt löneklass 20.

Utredningen erinrar om att assistenternas statsanställda biträdespersonal

för närvarande åtnjuter lön enligt den för skriv- och kontorsbiträdespersonal

gällande reglerade befordringsgången (lönegrad Af 1—Ae 5). Sammandragningen

av assistenterna till vissa orter medför alt även en koncentration

sker av biträdespersonalen. Detta bör få till följd, att arbetsuppgifterna

fördelas mellan biträdespersonalen alltefter dennas skiftande kvalifikationer

och att uppgifter av svårare art överlämnas till de mest kvalificerade

biträdena. På de platser, där ett större antal biträden stationerats, förutsätter

utredningen också att någon eller några av de dugligaste biträdena

skall fungera som ledare för en eller flera arbetsgrupper av biträden. Med

hänsyn härtill och då även inom denna personalgrupp bör finnas ett visst

antal befordringstjänster, anser utredningen motiverat, att ett antal kanslibiträdestjänster

i lönegrad Ao 7 inrättas. Enligt utredningens bedömanden

bör av de föreslagna 235 biträdestjänsterna 66 vara kanslibiträdestjänster

och övriga 169 tjänster i reglerad befordringsgång.

De av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna för taxeringsassistenterna

och deras biträden framgår av en till betänkandet fogad sammanställning

som torde såsom Bilaga 9 få fogas vid statsrådsprotokollet för

denna dag.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att taxeringsassistenterna skall genomgå viss prövotid

innan de erhåller ordinarie assistenttjänst har i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av i stort sett samtliga remissinstanser.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att assistenterna under prövotiden

skall uppehålla tjänsterna på vikariatslöneförordnande och icke som

extra ordinarie tjänstemän. Även länsstyrelsen i Kronobergs län finner en

placering i Ae 17 under prövningstiden mindre lämplig och föreslår att taxeringsassistenterna

under denna tid placeras som t. f. i lönegrad Ao 17.

Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker utredningens förslag att två års

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

tjänstgöring som e. o. assistent bör föregå antagningen till ordinarie tjänst

men anser att detta endast är en övergångsvis behövlig ordning.

Länsstyrelsen i Uppsala län biträder förslaget att taxeringsassistent skall

genomgå viss prövotid men tillägger.

Den naturliga befordringsgången för tjänstemän, som genomgått landskanslistkurs

borde emellertid vara att han placeras som ordinarie landskanslist

i lönegrad Ao 15, om vakant sådan tjänst finnes och icke hoppar

över denna tjänst för att omedelbart bli e. o. taxeringsassistent. Först sedan

befattningshavaren innehaft ordinarie landskanslisttjänst i förslagsvis tre

år och under denna tid om möjligt tjänstgjort å taxeringssektionen eller

prövningsnämndens kansli borde han anses kompetent till taxeringsassistenttjänst

men då som ordinarie. Under denna tid torde länsstyrelsen haft möjligheter

att bedöma hans lämplighet för taxeringsassistenttjänst.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser, att man icke lämpligen

bör ordna en särskild karriär för den personal, som intages extra i landskanslistkarriären.

Dessa befattningshavare bör icke gå direkt till de nya

tjänsterna utan bör på vanligt sätt inordnas bland övriga landskanslister.

De assislenttjänster som kommer att inrättas 1963 och 1964 torde i första

hand få rekryteras bland de landskanslister, som redan är inne på landskanslistbanan.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att utredningens förslag om

viss prövotid — förslagsvis två år — för assistenterna bör genomföras omedelbart.

Länsstyrelsen betonar att utvecklingen redan nu medför att i taxering

föga erfarna i tillräcklig mån icke prövade krafter placeras å ordinarie

tjänster, för vilka de måhända senare visar sig icke ha det erforderliga

handlaget.

Länsstyrelsen vill för sin del föreslå, att placeringen som extra ordinarie

— prövotiden — fixeras till minst ett år (d. v. s. att maximigränsen bortfaller),

därvid möjligheterna till en nödvändig omplacering kan tillvaratagas

på ett smidigare och efter omständigheterna mera lämpat sätt.

Länsstyrelsen i Värmlands län hyser principiella betänkligheter mot utredningens

förslag att taxeringsassistenten — om han under provtjänstgöringen

befinnes mindre lämplig i fråga om att verkställa taxeringsrevisioner

— skall få återgå till sin tidigare ordinarie tjänst eller beredas anställning

som icke-ordinarie landskanslist. Länsstyrelsen finner detta degraderingsförfarande

olämpligt och framhåller att ett annat sätt för provtjänstgöringens

organisation måste anlitas.

Statskontoret framhåller att — om aspiranttjänstgöring inte anses böra

ifrågakomma för provtjänstgöringen — den extra anställningsformen torde

kunna anlitas för ändamålet (jfr 4 § Saar med tilläggsbest.). Enligt länsstyrelsernas

utbildningsnämnds mening bör tjänsterna inrättas som ordinarie

men eu nybliven assistent under eu prövotid av två år förordnas på

tjänsten mot vikariatslön. Även riksskattenämnden finner det lämpligare

alt assistenten under en prövotid av förslagsvis två år förordnas mot vikariatslön

i Ao 17. Nämnden tillägger.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Därefter får prövas om assistenten skall återgå till lägre tjänst eller erhålla

förordnande som taxeringsassistent i Ao 17. — Efter förloppet av en

lämplig övergångs- och uppbyggnadstid bör man emellertid så snart som

möjligt gå in för en sådan ordning att de blivande assistenterna efter avslutad

kurs under ett par års prövotid tjänstgöra på länsstyrelsens taxeringssektion

samt först därefter — därest vederbörande befinnas lämpade härför

— placeras på tjänst såsom taxeringsassistent och därvid placeras i lönegrad

Ao 17.

Statstjänstemannaförbundet framhåller att möjligheter bör föreligga att

redan på det lägre rekryteringsstadiet och under utbildningstiden pröva

vederbörandes kvalifikationer. Föreningen Sveriges landskanslister betonar

att befordran till assistenttjänst icke bör ske förrän vederbörande prövats

och befunnits lämplig för de arbetsuppgifter som åvilar taxeringsassistent.

Många remissinstanser betonar nödvändigheten av att lönesättninge

n bestämmes så att assistentbanan kan te sig lockande och också erbjuda

sådana avanceringsmöjligheter att täta ombyten kan förhindras.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner i likhet med utredningen oundgängligen

nödigt att en differentierad löneställning beredes assistenterna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om icke ett automatiskt uppflyttande

av ordinarie taxeringsassistent till lönegrad Ao 19 efter vissa år

vore ägnat att garantera assistenttjänsten en erfaren innehavare.

Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län påpekar att tjänsterna som

förste taxeringsassistent i Ao 19 inte blir konkurrenskraftiga i förhållande

till landskanslisttjänster i samma lönegrad, med vilka uppdrag såsom taxeringsnämndsordförande

må förenas.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att utredningens förslag att vid

centralisering av assistenttjänsterna tillskapa ett antal mera kvalificerade

befattningar i lönegrad Ao 19 måste anses innebära en lämplig lösning med

hänsyn till dels befordringsförhållandena för assistenterna och dels behovet

av väl skickade tjänstemän såsom arbetsledare.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att de ekonomiska villkoren

för taxeringsassistenterna bör så ordnas att tjänsterna ej för ofta byter innehavare.

En annan svaghet med befordringsgången är den, att alla landskanslister

för sin befordran i realiteten anser sig nödsakade att söka sig till

taxeringsassistenttjänst, vare sig de lämpar sig och ha intresse för sådan

tjänst eller icke. Det är, enligt länsstyrelsen, ingalunda regel att varje landskanslist

passar till taxeringsassistent eller är tilltalad av det arbete, som tillhör

sådan tjänst. Detta behöver å andra sidan icke innebära att han skulle

vara mindre lämplig såsom t. ex. förste landskanslist eller häradsskrivare.

Därefter anföres.

Dessa överväganden leda självfallet till slutsatsen att taxeringsassistenttjänsternas

nuvarande placering och rekrytering bör omprövas. I detta avseende

har länsstyrelsen funnit att de befordringstjänster, som föreslagits i

utredningen, knappast kunna anses tillfyllest. Det synes för länsstyrelsen

icke orimligt att höja den stora kadern taxeringsassistenters lönegradsplacering.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Jämtlands län — som förordar att antalet taxeringsassistenter

i länet utökas till sju — anser att en av dessa bör placeras i lönegraden

Ao 21 med tjänstebenämningen taxeringskontrollör. Två befattningshavare

med tjänstebenämningen förste taxeringsassistent bör placeras i

lönegraden Ao 19 medan övriga fyra taxeringsassistenter bör placeras i

17:e lönegraden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län konstaterar att utredningen för länets

del föreslagit två förste assistenter i Ao 19 placerade den ene i Umeå och

den andre i Lycksele samt sju assistenter i Ao 17, varav tre i vardera Umeå

och Skellefteå samt en i Lycksele. Länsstyrelsen föreslår att en av de föreslagna

tre assistenttjänsterna i Skellefteå inrättas som förste assistenttjänst

i Ao 19.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att av assistenteina synes med

hänsyn till befordringsmöjligheten minst en på varje påbörjat 4-tal böra

placeras i Ao 19, därvid dugligheten skall vara mera avgörande än tjänstetid.

Länsstyrelsen i Östergötlands län törordar att jämväl en av taxeiingsassistenterna

i Motala stad placeras i Ao 19.

Statskontoret säger sig i och för sig inte ha något att erinra mot att ett

visst antal befattningar som förste taxeringsassistent i Ao 19 inrättas för de

mest kvalificerade befattningshavarna inom taxeringsassistentorganisationen,

som skall fungera som arbetsledare. Allmänt sett bör dock enligt statskontoret

som villkor för en sådan differentiering av assistenttjänsterna gälla,

att arbetsledarskapet är konstitutivt för tjänsten, försåvitt icke ärendenas

svårighetsgrad kan motivera inrättandet av tjänst i angiven lönegrad.

Föreningen Sveriges landskanslister säger sig inte kunna acceptera förslaget

om inrättandet av 51 tjänster som förste taxeringsassistent i lönegrad

Ao 19, då detta inte löser problemet med befordringstjänster för taxeringsassistenterna.

En av huvudorsakerna till svårigheterna att rekrytera assistenttjänsterna

har varit den låga lönesättningen. För att assistenttjänsterna

inte bara skall bli passagetjänster för de dugligaste assistenterna är det,

enligt föreningens mening, nödvändigt, att tillräckligt antal befordringstjänster

inrättas. Föreningen föreslår därför, att vid länsstyrelserna samt vid taxeringskontor

med minst fyra taxeringsassistenter inrättas en tjänst som

taxeringskontrollör i Ao 21. Dessutom bör, enligt föreningen, vid varje

länsstyrelse och taxeringskontor inrättas minst en tjänst som förste taxeringsassistent

i Ao 19.

Statstjänstemannaförbundet framlägger följande förslag.

1. Vid varje länsstyrelse samt vid de största lokala kontoren för taxeringsassistenter

inrättas tjänster för taxeringskontrollör i Ao 21. Om sådana

tjänster inrättas vid samtliga länsstyrelser — utom Gotlands lan —

samt vid de 12 största lokala kontoren, skulle antalet tjänster i Ao 21 utgöra

35.

2. Vid varje lokalt kontor samt vid varje länsstyrelse inrättas tjänster

för taxeringsassistenter i Ao 19, dock att vid länsstyrelser med en relativt

8 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

stor taxeringsorganisation samt vid de största lokala kontoren antalet

tjänster i Ao 19 bör vara 2 eller i några fall flera.

Utredningens förslag om övertidsersättning åt taxeringsassistenterna

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att, om taxeringsassistenterna icke

lönetekniskt kan erhålla övertidskompensation i någon form — vilket ej

torde vara att räkna med — blir en naturlig följd härav, att man i länen allmänt

övergår till det sedan länge i Stockholm tillämpade systemet med viss

förstahandsgranskning från ordförandenas sida. Deras arvoden måste då

uppräknas med hänsyn härtill. I och för sig innebär en dylik clearing mellan

ordföranden och assistenten en smidig anordning, som i de större länen

medför bättre anpassning till sakgranskningens reella betydelse och samtidigt

tillgodoser syftet att finna kunniga ordförande.

Länsstyrelsen i Hallands län meddelar att i länet har under år 1960 övertidsersättning

utbetalats till vissa taxeringsassistenter. Ersättningen har

icke utgått efter den tid, som vederbörande arbetat på övertid, utan i förhållande

till antalet behandlade deklarationer. Länsstyrelsen fortsätter.

Utredningens förslag att endast bereda assistenterna gottgörelse för övertid

i samband med sammanträden ger icke ett tillfredsställande resultat.

För närvarande torde praktiskt taget alla assistenter i viss omfattning arbeta

på övertid. Detta innebär, att om sammanträden hålles på dagarna,

maste assistenten kompensera denna tidsförlust med granskningsarbete på

övertid. Denna assistent kommer sålunda i vad avser sammanlagt övertidsarbete,

i samma läge som den, som deltar i sammanträden på kvällarna. Därför

bör ingen skillnad göras mellan de assistenter, som arbetar på övertid

med granskningsarbete, och sådana, som utför annat tjänstearbete på över
Länsstyrelsen

i Älvsborgs län framhåller att sammanträdena i rörelsedistrikten

ofta hålles på sådana tider av dagen, att taxeringsassistenterna måste

använda sin fritid för att kunna fullgöra sin skyldighet att närvara vid

sammanträdena. I likhet med utredningen finner länsstyrelsen det väl motiverat,

att kompensationsledighet eller ersättning utgår för sådan övertidstjänstgöring.

Därefter anföres.

Däremot kan länsstyrelsen icke biträda utredningens uppfattning, att

gottgörelse jämväl skall utgå till förste taxeringsassistenterna, vilka normalt

icke är berättigade därtill. Detta skulle innebära en uppenbar orättvisa gentemot

andra tjänstemän i samma eller högre lönegrad, vilka nödgas sätta

till sin fritid för liknande arbetsuppgifter. Det ligger för övrigt i sakens natur,

att om man gör ett dylikt undantag, kommer en uppluckring av hela

systemet snabbt till stånd. En mer tilltalande lösning synes då vara, att

gränsen för kompensationsledighet och övertidsersättning generellt flvttas

uppåt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner tveksamt om gottgörelse vid övertidstjänstgöring

bör utgå till taxeringsassistenter i högre lönegrad än den

17:e.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att såväl förste taxe
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsassistenterna i Ao 19 som taxeringsassistenterna i Ao 17 bör erhålla

gottgörelse för övertidstjänstgöring vid deltagande i sammanträden i taxeringsnämnd.

Beträffande utredningens förslag om bit rädesper son alen och

deras placering framhåller länsstyrelsen i Jämtlands län att utredningens

antagande, att antalet assistentbiträden vid den föreslagna anordningen med

större arbetsgrupper efterhand kan minskas, icke synes vara väl grundat. I

Jämtlands län har sålunda vissa taxeringsassistenter under taxeringsperioden

nödgats anlita extra biträden, som tillhandahållits av häradsskrivaren.

Sammanförandet till större arbetsgrupper torde visserligen, enligt länsstyrelsen,

komma att medföra ett effektivare utnyttjande av varje biträdes arbetskraft

men å andra sidan innebära ökat arbete för assistenternas ordinarie

biträdespersonal med sortering och uppordnande av deklarationsmaterialet

med hänsyn till specialiseringen av granskningen branschvis eller

efter svårighetsgrad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar att det i fråga om biträdespersonalen

måhända är riktigt att personalkåren till en början bestämmes så försiktigt

som utredningens förslag innebär för att man skall få pröva sig fram.

På grund av rådande konkurrens om arbetskraften även inom denna arbetsgrupp

anser länsstyrelsen det inte tillrådligt att placera befordringstjänsterna

för biträdespersonalen så lågt som i 7:e lönegraden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar att varje assistent tilldelas ett biträde.

För att främja önskvärd kontinuitet bland biträdena borde helst en

på tre placeras i Ao 7, kanslibiträde, i vilken lönegrad även biträdet åt taxeringsnämndsordförandcn

i bolags- och föreningsnämnderna borde placeras.

Länsstyrelsen i Kronobergs län utgår från att placeringen i lönegrad av

biträdestjänsterna helt får bli en förhandlingsfråga. Länsstyrelsen vill dock

för sin del framhålla, att de av utredningen föreslagna nya biträdestjänsterna

å taxeringsrevisionen kommer att få mer kvalificerade uppgifter än assistenternas

biträden under den tid taxeringen pågår.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yrkar, att en av biträdestjänsterna, vilken

föreslagits skola stationeras i Motala stad, jämväl placeras i lönegrad

Ao 7. Enligt länsstyrelsen i Blekinge län bör även för biträdespersonalen inrättas

befordringstjänster. Länsstyrelsen föreslår för Blekinge läns del att

av de tre biträdestjänsterna i såväl Karlskrona som Karlshamn placeras en i

Ao 10, eu i Ao 7 och en i reglerad befordringsgång för kontorsbiträde.

Föreningen Sveriges landskanslister finner den föreslagna biträdestilldelningen

vara för snävt beräknad. Föreningen anser att minst ett biträde bör

beräknas för varje assistent. För att kunna rekrytera välkvalificerade biträden

är det nödvändigt, att tjänsterna placeras i högre lönegrad än kontorsbiträde.

Statstjånstcmannaförbundet framhåller att — för alt få tillgång till kvalificerad

arbetskraft — en radikal förbättring av utredningens förslag måste

ske och förbundet föreslår då lönegradsplaceringar enligt följande:

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

1. Vid länsstyrelserna fördelas tjänsterna inom kontorskarriären på lönegrader

så, att länsstyrelserna normalt erhåller en tjänst för arbetsledare för

kontorspersonalen i lönegrad Ao 10, en tjänst i Ao 9 och en tjänst i Ao 7,

dock att vid de största länsstyrelserna antalet tjänster bör vara flera i föreslagna

lönegrader, medan vid de minsta en motsvarande begränsning förutsättes.

2. Vid de lokala kontoren fördelas tjänsterna enligt samma principer så,

att varje kontor erhåller en tjänst i Ao 10 samt därutöver, beroende på storleksordningen,

vissa tjänster i Ao 9 och/eller i Ao 7.

Svenska stadsförbundet tillstyrker förslaget att personal, som nu är

knuten till städer med egen uppbördsförvaltning, inordnas i länsstyrelserna.

Statskontoret har inte ansett sig böra framställa erinran mot detta förslag

men fäster uppmärksamheten på att statens övertagande av huvudmannaskapet

jämväl föranleder att statsverket påtager sig kostnaderna för biträdenas

pensionering.

Departementschefen

Det har i olika sammanhang understrukits, att man för taxeringsassistentbefattningarna

bör försöka förvärva personer, som visat sig särskilt

lämpliga för taxeringsarbete i allmänhet och för att verkställa taxeringsrevisioner.

I regel bör det krävas examen från handelsgymnasium eller liknande

utbildning. Assistenterna måste därutöver bibringas speciell utbildning

och erfarenhet för sina arbetsuppgifter. Erfarenhetsmässigt krävs det

relativt lång praktisk övning för att kunna självständigt utföra taxeringsrevisioner.

Det är därför angeläget att assistenterna kvarstår tämligen

lång tid inom assistentorganisationen och inte alltför snart, för att erhålla

befordran, tvingas söka sig över till andra befattningar, där deras speciella

utbildning och erfarenhet inte kan på samma sätt nyttiggöras.

Jag delar därför utredningens uppfattning att inom assistentorganisationen

bör inrättas ett antal tjänster som förste taxeringsassistent i Ao

19. Antalet sådana befattningar bör, som utredningen föreslagit, motsvara

cirka en femtedel av hela antalet assistenttjänster. De föreslagna tjänsterna

i Ao 19 bör tillsättas allteftersom länsstyrelserna meddelar att det av mig

tillstyrkta sammanförandet av assistenterna genomförts. Förste taxeringsassistenterna

bör i princip vara arbetsledare inom de nybildade assistentgrupperna.

Behov av arbetsledare uppkommer främst i de assistentgrupper som placeras

ute i länet. Jag förordar, att de högre tjänsterna där inrättas efter

den normen att —- när en assistentgrupp om två eller flera assistenter tillskapas

på en ort som omfattas av den nya planen — en av tjänsterna vid

gruppen inrättas i Ao 19. Utredningen har räknat med att i den utbyggda

organisationen skall finnas 30 sådana grupper.

För de assistenter som placeras vid länsstyrelsen kan arbetsledningen

handhavas av personalen på revisionsdetaljen. Det föreligger därför — från

arbetsledningssynpunkt — inte samma behov av förste taxeringsassistenttjänster

i Ao 19 vid länsstyrelserna som i arbetsgrupperna utanför residens
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

städerna. Det är vidare angeläget att tjänsterna som förste taxeringsassistent

i Ao 19 inte inrättas i snabbare takt än att de kan besättas med sökande

som har tillräcklig erfarenhet och i övrigt befunnits lämpliga för befattningarna.

I enlighet härmed bör de högre tjänsterna vid länsstyrelserna bli färre

och besättas i långsammare takt. Med avseende på budgetåret 1961/62 förordar

jag, att tjänster som förste taxeringsassistent i Ao 19 inrättas vid

länsstyrelserna efter den normen, att en sådan tjänst tillkommer för varje

helt tiotal assistenter. För budgetåret 1962/63 bör på motsvarande sätt gälla,

att en tjänst i Ao 19 inrättas för varje helt åttatal assistenter. Från

och med budgetåret 1963/64 bör finnas en tjänst i Ao 19 för varje helt

femtal assistenter; dock minst en förste taxeringsassistenttjänst per län.

Vad jag här förordat innebär, att när den av mig tillstyrkta organisationen

blivit helt utbyggd, antalet förste taxeringsassistenttjänster i Ao 19

kommer att uppgå till sammanlagt 61. Av dessa torde minst 30 bli placerade

vid assistentgrupper utanför residensstäderna. Jag vill tillägga, att om

så finnes lämpligt av organisatoriska skäl, vissa av de för länsstyrelserna

avsedda högre tjänsterna på hemställan av vederbörande länsstyrelse bör

kunna placeras vid assistentgrupper ute i länen.

Några remissinstanser har förordat att inom assistentorganisationen

skulle finnas tjänster även i högre lönegrad än Ao 19. Detta förslag kan

jag icke biträda.

Assistentorganisationens utbyggnad har i viss mån fördröjts av att lämplig

och utbildad personal inte funnits att tillgå i erforderlig utsträckning.

För närvarande torde ett tjugutal assistentbefattningar vara vakanta. Med

tanke härpå har utredningen föreslagit att ytterligare assistenttjänster inte

skulle inrättas förrän under budgetåret 1963/64. Detta förslag kan jag inte

tillstyrka. Det är enligt min uppfattning angeläget att assistentorganisationen

utbygges så snabbt som möjligt. Om assistenterna sammanföres till

större arbetsgrupper och högre tjänster inrättas, torde också möjligheterna

att erhålla lämpliga sökande komma att öka. Jag förordar därför, att från

och med den 1 januari 1962 inrättas 25 nya taxeringsassistenttjänster i

Ao 17. Huruvida samtliga dessa tjänster kan besättas får självfallet bli

beroende av om länsstyrelserna kommer att ha kompetenta befattningshavare

för desamma. De nya tjänsterna bör, i enlighet med vad jag tidigare

förordat, inrättas vid länsstyrelserna eller på sådana orter där assistentgrupper

i fortsättningen skall finnas.

De assistenttjänster som tillkommer under organisationens fortsatta utbyggnad

bör liksom hittills inrättas som ordinarie tjänster. Assistenterna

bör emellertid, som flera remissinstanser förordat, under en prövotid av

ett till två år förordnas på tjänsten mot vikariatslön. Först om de efter

denna prövning befunnits lämpliga, bör de erhålla ordinarie befattning. Vad

nu sagts bör gälla även redan inrättade assistenttjänster i den män dessa

inte besatts med ordinarie innehavare.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Frågan om övertidsersättning till taxeringsassistent, som i tjänsten deltar

i taxeringsnämndens sammanträden, får bedömas enligt gällande bestämmelser.

övertidsersättning till personal i högre lönegrad än Ao 17 kan

alltså ej förordas.

Beträffande taxeringsassistenternas biträdespersonal kan jag tillstyrka

utredningens förslag att denna personal helt inordnas i länsstyrelsernas

och taxeringssektionernas personal. Detta bör gälla även taxeringskonsulenternas

biträden. Jag förordar, att denna omorganisation av biträdespersonalen,

såvitt avser häradsskrivarorganisationen, sker den 1 juli 1962. Det

sagda innebär, att biträdestjänster inom häradsskrivarorganisationen till

ett antal, som för närvarande utgör 174 stycken, då överföres till länsstyrelserna.

De kommunala biträdestjänsterna, avsedda för taxeringsassistenterna

i städer med egen uppbördsförvaltning — för närvarande 39 biträdestjänster

— synes böra förstatligas från och med den 1 januari 1962. Vid

överförandet av de kommunalt anställda biträdena bör dessa — i den mån

de inte erhåller befordran till de högre tjänster inom taxeringsassistentorganisationen

jag i det följande kommer att förorda — placeras inom den

för biträdespersonalen gällande befordringsgången i en lönegrad motsvarande

den som vederbörande innehar. Skulle ett biträde inneha högre lönegradsplacering

i den kommunala tjänsten än som kan beredas vid övergången

till statlig tjänst, torde frågan om löneplaceringen få underställas

Kungl. Maj:t.

Biträdena bör överflyttas till de nya arbetsgrupperna i samma takt som

assistenterna. Så länge den assistent, under vilken ett biträde arbetar, kvarstår

vid häradsskrivarkontoret eller uppbördsverket, bör sålunda biträdet

förbli lokalt placerad där och få utnyttjas av den lokala skattemyndigheten

i samma utsträckning som hittills.

Även för biträdespersonalen inom assistentorganisationen bör finnas vissa

högre tjänster. Jag är härvidlag beredd att gå något längre än utredningen

tänkt sig. Jag förordar att sådana tjänster inrättas enligt följande

normer. Om en assistentgrupp består av två—fyra assistenter, bör vid gruppen

inrättas en tjänst som kanslibiträde i Ao 7. Omfattar assistentgruppen

fem eller sex assistenter, bör det finnas en kanslibiträdestjänst i Ao 7

och en tjänst som kontorist i Ao 9. Består gruppen av sju—nio assistenter

bör vid gruppen tillskapas t va kanslibiträdestjänster i Ao 7 och en kontoristtjänst

i Ao 9. Innehåller slutligen assistentgruppen tio assistenter

eller flera, bör vid gruppen upptagas tre kanslibiträdestjänster i Ao 7 och

en kontoristtjänst i Ao 9. Det nu sagda bör gälla oavsett om assistentgruppen

placerats vid länsstyrelsen eller på platser ute i länet. Vid en fullt utorganisation

enligt utredningens förslag innebär vad jag sålunda förordat,

att vid assistentorganisationen skulle inrättas 67 kanslibiträdestjänster

i Ao 7 och 20 kontoristtjänster i Ao 9.

Såsom jag tidigare framhållit, får en slutgiltig personalplan fastställas

när erfarenheter vunnits av den nu föreslagna organisationsformen.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

119

Länsstyrelsernas revisionsdetaljer

Revisionspersonalens arbetsuppgifter m. m.

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet lämnas å s. 177—180 och i där åberopade till betänkandet

fogade bilagor en redogörelse för de undersökningar utredningen vidtagit

vid länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Till denna redogörelse torde här få

hänvisas.

Sammanfattningsvis visar de gjorda undersökningarna enligt utredningens

mening

att taxeringsrevisioner för närvarande inte förekommer i den utsträckning

som är önskvärd med hänsyn till kraven på en effektiv och för alla medborgarkategorier

lika taxeringskontroll,

att taxeringsrevisionsarbetet för närvarande inte kunnat få den inriktning,

som erfordras för att kunna utvinna mesta möjliga effektivitet ur

kontrollsynpunkt, och

att den nuvarande organisationen för taxeringsrevisionsverksamhet inte

är så uppbyggd att där befintliga befattningshavare kan på det ur kontrollsynpunkt

lämpligaste sättet utnyttjas med hänsyn till sina kvalifikationer.

För att de nu påtalade bristerna skall kunna avhjälpas anser utredningen

att en personell förstärkning av länsstyrelsernas revisionsdetaljer är ofrånkomlig.

Denna förstärkning bör enligt utredningens mening i första hand

tillgodoses på så sätt att den på revisionsdetaljerna nu placerade akademiskt

utbildade arbetskraften frigöres från sådana uppgifter, som inte direkt sammanhänger

med taxeringskontroll, och i stället inriktas på sådana kvalificerade

kontrolluppgifter, för vilkas rätta handhavande den ifrågavarande

höga utbildningen erfordras. Den nödvändiga förstärkningen av revisionsdetaljerna

bör i andra hand tillgodoses genom att för mindre kvalificerade

kontrolluppgifter anställes personal, beträffande vilken kvalifikationskraven

inte är så höga som examen från handelshögskola. Utredningen anför.

Det nuvarande personalläget på revisionsdetaljerna karaktäriseras, såsom

nyss antytts, av disproportionen mellan den akademiskt skolade personalen

och annan personal. Eftersom personalen nästan helt består av högkvalificerade

befattningshavare, måste dessa verkställa alla taxeringsrevisioner

själva utan praktiskt taget någon hjälp av biträden, och därvid utan att

större avseende kan fästas till revisionsuppdragets beräknade svårighetsgrad,

omfattningen av den rörelse vars bokföring skall granskas o. s. v.

Eftersom svårighetsgraden i granskningsuppgifterna är starkt skiftande

samt rörelsernas struktur och omfattning ur kontrollsynpunkt mycket

olika innebär det anförda, att den akademiskt skolade personalen ofta får

syssla med enklare arbetsuppgifter, för vilkas rätta och behöriga handhavande

inte erfordras akademisk skolning eller beträffande vilka i varje

fall inte föreligger samma krav på teoretisk utbildning som beträffande

de svårare arbetsuppgifterna. Givetvis har detta i sin tur medverkat till att

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

revisionsverksamheten inte kunnat få den omfattning och inriktning, som

ur allmän kontrollsynpunkt varit önskvärd.

Utredningen erinrar om att enligt utredningens förslag taxeringsassistentcrna

under icke-taxeringsperiod uteslutande skall sysselsättas med taxeringsrevision.

Den personella förstärkning av revisionsverksamheten, som

härigenom uppstår, är, enligt utredningen, inte tillräcklig för att tillgodose

önskemålen om en effektiverad och intensifierad taxeringskontroll. Den därutöver

erforderliga personella förstärkningen av granskningspersonalen bör,

framhålles i betänkandet, såsom statsutskottet antytt i sitt utlåtande nr

11/1960, åstadkommas genom att landskanslister i större utsträckning än

för närvarande får självständigt syssla med taxeringsrevision. De bör därvid

få samma arbetsuppgifter som föreslagits för taxeringsassistenterna. Vidare

bör, enligt utredningen, revisionsdetaljernas biträdespersonal utbyggas

så att alla skriv- och andra rutingöromål kan överlämnas till denna personal.

Utredningen tar därefter upp frågan om kompetensfordringarna för olika

befattningshavare bland revisionspersonalen samt anför.

Enligt gällande bestämmelser i länsstyrelseinstruktionen fordras för behörighet

till tjänst som länsrevisor, förste taxeringsrevisor och taxeringsrevisor

att ha avlagt examen vid handelshögskola. För att erhålla tjänst

som taxeringsrevisor erfordras också att ha fullgjort provtjänstgöring under

en sammanlagd tid av 6 månader enligt närmare bestämmelser i kungörelsen

den 19 maj 1944 (nr 246) om antagande av aspiranter å länsnotarie-

och taxeringsrevisorstjänster m. in. Examen från handelshögskola ger

även behörighet till tjänst som taxeringsintendent, biträdande taxeringsintendent,

förste taxeringsinspektör och taxeringsinspektör. Som kompetensvillkor

för att erhålla tjänst som förste landskanslist och landskanslist föreskrivs

endast, att vederbörande skall ha undergått den utbildning, som

Kungl. Maj :t bestämmer. I detta syfte anordnas årligen genom försorg av

länsstyrelsernas utbildningsnämnd särskilda s. k. landskanslistkurser. Godkänd

sådan kurs medför även behörighet till taxeringsassistenttjänst.

Utredningen erinrar om att vid 1960 års riksdag i tvenne motioner väckts

förslag om slopande av kravet på examen från handelshögskola som behörighetsvillkor

för innehav av förste taxeringsrevisors- och taxeringsrevisorstjänster.

Utredningen understryker emellertid för sin del starkt vikten av

att kravet på civilekonomexamen vidmakthålles som villkor för innehav av

ifrågavarande befattningar. Detta ter sig, enligt utredningens mening, desto

mer angeläget, då såsom nyss anförts de enklare och medelsvåra revisionerna

enligt utredningens mening bör överlämnas till assistenterna och

de på revisionsdetaljerna tjänstgörande landskanslisterna. Taxeringsrevisorerna

kommer härigenom att i huvudsak få befatta sig med granskningar

av större företag, vilka granskningar med hänsyn till den omfattande

och ofta invecklade redovisningen merendels kräver högskoleutbildad personal.

Om den avsedda effektiveringen av taxeringsrevisionsverksamheten skall

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

kunna komma till stånd måste — enligt utredningens mening — den nu

tillgängliga högskoleutbildade personalen på taxeringssektionerna få ostört

ägna sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna

verksamhet och för vilka uppgifter de ifrågavarande befattningshavarnas

särskilda utbildning gör dem speciellt lämpliga. Med hänsyn härtill anser

utredningen att medgivandet i länsstyrelseinstruktionen att använda revisionspersonalen

för taxeringsintendentsgöromål, d. v. s. att med taxeringsintendents

befogenhet föra talan och uppträda som part i taxeringsmål bör

utgå. Först härigenom kan denna personals speciella utbildning komma till

sin rätt och den erforderliga effektiveringen av revisionsverksamheten komma

till stånd. Utredningen tillägger.

Utredningen vill emellertid i detta sammanhang understryka att detta

utredningens förslag inte på något sätt innebär att utredningen ansett

denna personal mindre skickad att som representant för det allmänna uppträda

som part i skatteprocess. Tvärtom kan ofta denna personals utbildning

och erfarenhet på särskilt det redovisningstekniska området göra den mycket

lämpad att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxering,

och detta även med hänsyn till den expertis på området, som de skattskyldiga

vanligtvis utnyttjar. Att utredningen ändock vidhåller uppfattningen

att revisionspersonalen endast skall syssla med taxeringsrevision

beror emellertid också på att utredningen anser att man i fråga om rörelsemålen

måste upprätthålla en bestämd boskillnad mellan dels utredningen

i målet dels själva processföringen. Utredningen i målet — taxeringsrevisionen

— bör med utgångspunkt från gällande rättsgrundsatser utföras av

person, som är helt obunden av partställningen i skatteprocessen. Det kan

därför även anses vara ett rättssäkerhetsintresse att revisionspersonalen

hålls fri från själva processföringen. Härigenom kommer denna personal

att även i allmänhetens ögon framstå såsom endast opartiska utredare i

taxeringsmål.

Utredningen betonar att det sagda naturligtvis inte utesluter att revisionspersonalen

skall kunna förordnas att uppehålla lediga taxeringsintendents-,

biträdande taxeringsintendents- och sådana taxeringsinspektörstjänster, till

vilka normalt är knutna uppgift att även fullgöra taxeringsintendentsgöromål.

Tvärtom är det enligt utredningens uppfattning lämpligt att denna möjlighet,

när det gäller längre ledigheter, utnyttjas i största möjliga utsträckning,

eftersom revisionspersonalen härigenom beredes tillfälle till för ''vidare

befordran önskvärd erfarenhet i processföring. Vid ett sådant förordnande

frånträder den ifrågavarande befattningshavaren temporärt sin befattning

inom revisionsdetaljen och fungerar såsom taxeringsintendent eller

taxeringsinspektör. Att han i dylikt fall inte skall uppträda som part i

mål, i vilket han själv verkställt taxeringsrevision, bör vara uppenbart.

I betänkandet erinras om att den nu gällande möjligheten för revisionspersonalen

att vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen även fullgöra

taxeringsindenteutsgöromål har i tidigare sammanhang ansetts nödvändig

för att bereda ifrågavarande befattningshavare möjlighet till befordran till

tjänst som taxeringsintendent. Utredningen fortsätter.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Enligt utredningens uppfattning får den omständigheten, att den kvalificerade

revisionspersonalen i fortsättningen inte skall medgivas rätt att inneha

uppdrag att föra det allmännas talan i taxeringsprocessen, inte medföra

att möjligheterna för denna personal att vinna befordran till tjänst

som taxeringsintendent försämras. Detta följer redan därav att denna befordringsmöjlighet

— såsom också departementschefen framhållit i prop.

150/1956 — har sin givna betydelse när det gäller en god rekrytering till länsrevisors-

och taxeringsrevisorstjänster. Med hänsyn till den ställning, som föreståndarna

för revisionsdetaljerna i framtiden får, därest utredningens organisationsförslag

genomförs, såsom taxeringsintendenternas främsta medhjälpare

i fråga om den kvalificerade skattekontrollen och såsom handledare

av ett stort antal befattningshavare — taxeringsrevisorer, taxeringsassistenter,

landskanslister och biträdespersonal — är det enligt utredningens

mening nödvändigt att till dessa tjänster i fortsättningen endast kan

ifrågakomma sådana befattningshavare, beträffande vilka det redan tidigare

stått klart att de äger de allmänna förutsättningarna och de erforderliga

kunskaperna för befordran inte bara till tjänst som föreståndare för

revisionsdetalj utan även till taxeringsintendentt jänst. Den borttagna möjligheten

för nu nämnda befattningshavare att fullgöra taxeringsintendentsgöromål

kan därför enligt utredningens mening inte på något sätt försämra

deras mojligheter att i fortsättningen vinna befordran till högre tjänst.

Utredningen erinrar om att i samband med införandet av den allmänna

\aruskatten

denttjänster, vilka i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län placerades i

lönegrad Ao 26 och i Övriga län i lönegrad Ao 24. På dessa befattningshavare

skulle emellertid inte enbart ankomma föreståndarskapet för varuskattekontoren

utan de skulle även i största möjliga utsträckning tagas i anspråk

för taxeringsintendentuppgifter beträffande laxeringsmål överhuvud

taget. Därest länsrevisorer och taxeringsrevisorer, såsom också hittills skett

i viss omfattning, ifrågakommer till sådana tjänster, kan vederbörande,

framhåller utredningen, under innehavet av ifrågavarande tjänst också i

allmänhet vinna erforderlig förtrogenhet med processföringen. Därefter anföres.

Oavsett om en taxeringsrevisor söker och erhåller ovannämnd biträdande

taxeringsintendenttjänst eller inte synes det emellertid värdefullt om

taxeringsrevisorerna i större utsträckning än hittills kunde beredas möjlhhet

att erhålla taxeringsinspektörstjänst, eftersom de då skulle kunna få den

allsKUga utbildning i och erfarenhet av de speciella problem, som möter vid

nandläggningen av besvärsmål. Någon tids tjänstgöring för revisäonspersonalen

pa taxeringssektionens allmänna detalj borde därför bli kutym.

För att få en utgångspunkt för en fördelning de olika länen emellan av

de mera kvalificerade tjänsterna på revisionsavdelningarna har utredningen

— i brist på aktuellare material — utgått från de av 1951 års företagsräkning

publicerade uppgifterna om antal företag och sysselsatta samt genomsnittsomsättningen

i olika angivna branscher. Ur siffermaterialet bär

uttagits och eliminerats däri ingående uppgifter avseende statliga och kommunala

verk och företag. Hänsyn har däremot inte kunnat tagas till tyngden

i siffermaterialet beträffande de allra största företagen.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

123

Utredningen fortsätter.

De härvid framräknade siffrorna har sedan kompletterats med uppgifter

angående de vid företagsräkningen uteslutna branscherna fiske, pälsdjursuppfödning

samt verksamheter såsom läkare, tandläkare och veterinärer,

vilka branscher och verksamheter inplacerats i gruppen »övriga verksamhetsgrenar».

Det för de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet erhållna

siffermaterialet har sedan bearbetats och omvandlats till relationstal

för de olika länen, varvid hänsyn tagits till huvudgruppernas beräknade

svårighetsgrad ur taxeringsrevisionssynpunkt. Dessa relationstal har sedan

sammanvägts med på grundval av samma material framräknade siffror,

i vilka hänsyn tagits till befolkningsökning resp. befolkningsminskning

inom länen under åren 1951—1959. I sistnämnda hänseende har förutsatts

att förändringarna under dessa år i fråga om antalet företag och dessas

utveckling inom de olika huvudgrupperna av näringsverksamhet i princip

är desamma som mellan materialet i 1931 och 1951 års företagsräkningar.

Vid sammanvägningen har hänsyn även tagits till företagstätheten i länen.

De slutliga relationstal, som sålunda erhållits, framgår av nedanstående.

I.än

Relationstal

Län

Relationstal

Län

Relationstal

B

17,7

K

9,3

T

13,2

C

8,8

L

15,4

U

10,5

D

10,9

M

33,6

W

13,3

E

18,3

N

10,6

X

13,9

F

15,3

O

38,1

Y

14,3

G

9,0

P

17,2

Z

7,4

H

13,5

R

11,9

AC

11,2

I

4,5

S

12,9

BD

11,2

På grundval av dessa relationstal och under hänsynstagande till dels anlalet

rörelsebilagor enligt formulären 7a och 8a vid 1958 års taxering enligt

av länsstyrelserna lämnade uppgifter, dels antalet jordbrukare med bokföringsmässig

redovisning, dels antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga

och dels, vad gäller Norrlandslänen, dessas ytvidd och därmed

sammanhängande kommunikationssvårigheter, föreslår utredningen att vid

bedömningen av personalbehovet och organisationen i övrigt på länsstyrelsernas

revisionsdetaljer länsstyrelserna sinsemellan fördelas på olika grupper

sålunda.

Grupp 1: länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län;

Grupp 2 A: länsstyrelsen i Stockholms län;

Grupp 2 B: länsstyrelserna i Östergötlands och Älvsborgs län;

Grupp 3 A: länsstyrelserna i Jönköpings, Kristianstads, Gävleborgs och

Västernorrlands län;

Grupp 3 B: länsstyrelserna i Kalmar, Värmlands, Örebro och Kopparbergs

län;

Grupp 3 C: länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län;

Grupp 4: länsstyrelserna i Södermanlands, Hallands, Skaraborgs och

Västmanlands län;

Grupp 5: länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge och Jämtlands

liin; samt

Grupp 6: länsstyrelsen i Gotlands län.

Utredningen understryker att den föreslagna gruppindelningen inte får

tolkas så, att beträffande länsstyrelserna inom varje grupp behovet av kva
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

lificerad personal å revisionsdetaljen är exakt detsamma inom varje länsstyrelse.

På detta behov inverkar nämligen antalet inom varje län befintliga

rörelseidkare och andra företagare, som beräknas kunna bli föremål för

taxeringsrevision, samt antalet föreslagna taxeringsassistenter. Den föreslagna

gruppindelningen har emellertid betydelse därför att den enligt utredningens

mening visar, att för de olika länsstyrelserna inom varje grupp

sammansättningen av revisionsdetaljernas kvalificerade personal och detaljernas

organisation bör vara likartade.

När det gäller att närmare bedöma behovet av kvalificerade befattningshavare

inom revisionsdetaljerna bör, enligt utredningen, antalet skattskyldiga,

vilka normalt beräknas kunna bli föremål för taxeringsrevision, tjäna

som utgångspunkt. Härvid har utredningen använt de uppgifter, som utredningen

erhållit från länsstyrelserna, angående dels antalet skattskyldiga,

som vid tullt utbyggd organisation beräknas skola taxeras i rörelsedistrikt,

dels antalet allmänna självdeklarationer enligt formulär lb vid 1959 års

taxering, d. v. s. deklarationer avgivna av sådana juridiska personer, som

inte är skattskyldiga för förmögenhet. Beträffande de först angivna skattskyldiga

har utredningen beräknat att endast 60 % av dessa skattskyldiga

bedriver verksamhet av sådan art, som normalt kan eller bör bli föremål

för taxeringsrevision. I de 40 %, som frånräknats, ingår sålunda både makar

och barn till rörelseidkare, skattskyldiga som visserligen taxeras för

inkomst av rörelse men knappast bedriver sin verksamhet under rörelsemässiga

lormer samt skattskyldiga, som i rörelsenämnderna taxeras på

grundval av särskild deklaration i annan kommun än vederbörandes hemortskommun.

I fråga om de juridiska personerna har utredningen ansett att

endast 50 % av det totala antalet normalt kan beräknas bli föremål för taxeringsrevision,

eftersom i detta antal ingår ett flertal s. k. »sovande» aktiebolag

och sådana aktiebolag och juridiska personer i övrigt, som överhuvud

taget inte kan eller behöver revideras.

Vid beräkning av personalbehovet måste emellertid, framhåller utredningen,

även hänsyn tagas till hur många taxeringsrevisioner en granskningsman

normalt beräknas kunna utföra per år och en bedömning göras av

granskningstätheten, d. v. s. hur ofta de skattskyldiga, som bör bli föremål

för taxeringsrevision, vanligen bör revideras. I förstnämnda hänseende

erinrar utredningen om att de nuvarande granskningsmännen för närvarande

utför ca 60 taxeringsrevisioner årligen i genomsnitt per befattningslia\are,

i vilket antal ingår både fullständiga och partiella taxeringsrevisioner.

Med hänsyn till den utökning av antalet biträden och de rationaliseringsåtgärder,

som utredningen föreslår beträffande revisionsdetaljerna, har utredningen

ansett sig kunna anta att arbetskapaciteten i fortsättningen inte

kommer att understiga i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner årligen per

granskningsman. Vid denna bedömning har utredningen fäst särskilt avseende

vid att, därest en förskjutning i revisionsverksamheten sker mot fler

kalegorigranskningar och överhuvud taget fler offensiva revisioner än för

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

närvarande, en ökning av de partiella revisionerna kan förväntas men att

även fler fullständiga och mer tidskrävande revisioner kommer till stånd.

Därefter anföres.

Vad sedan angår frågan om hur ofta rörelseidkare och därmed likställda

skattskyldiga normalt bör bli föremål för taxeringsrevision vill utredningen

först understryka att taxeringsrevision inte bör komma till stånd enbart

därför att beträffande en viss skattskyldig föreligger misstanke om skattelusk

utan att taxeringsrevisionen bör vara en normal kontrollåtgärd, som

det stora flertalet rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga kan

förvänta med vissa års mellanrum. Såsom utredningen tidigare anfört i

olika sammanhang medger den nuvarande taxeringskontrollapparaten endast

att ca 3 % av samtliga skattskyldiga årligen granskas, vilket ur skilda

synpunkter måste betecknas som högst otillfredsställande. Med hänsyn till

gällande eftertaxeringsregler borde det egentligen enligt utredningens mening

vara så att dessa skattskyldiga granskades åtminstone en gång varje

sexårsperiod. En utbyggnad av kontrollapparaten, som skulle kunna tillgodose

detta önskemål, har utredningen emellertid bedömt såsom för närvarande

praktiskt omöjlig. Utredningen har därför ansett sig inte kunna

beräkna granskningstätheten beträffande ifrågavarande skattskyldiga större

än till i genomsnitt en granskning per skattskyldig varje åttaårsperiod. Redan

detta innebär en sådan väsentlig ökning i förhållande till nuläget att

det inte torde vara för djärvt att anta att den större granskningstätheten

även kommer att verka i preventiv riktning.

Under antagande sålunda att varje granskningsman årligen kan verkställa

i genomsnitt 75 taxeringsrevisioner och att sådana revisioner bör ske

av berörda skattskyldiga i genomsnitt en gång varje åttaårsperiod har det

erforderliga antalet kvalificerade granskningsmän framräknats med ledning

av den tidigare nämnda beräkningen av antalet skattskyldiga, som

normalt bör och kan göras till föremål för taxeringsrevision. Utredningen

har därvid kommit fram till att för hela riket erfordras sammanlagt 491

sådana granskningsmän, därav 401 på länsstyrelserna och 90 på överståthällarämbetet.

Då emellertid taxeringsassistenterna även skall utföra taxeringsrevisioner

under icke-taxeringsperiod, d. v. s. ca 5 månader av året —

hänsyn har därvid även tagits till dessa befattningshavare tillkommande

semester och länsstyrelsernas möjligheter att utnyttja dem för vissa vikariat

— har det angivna antalet granskningsmän reducerats med det antal årsarbetskrafter,

som de föreslagna 320 (265 -f 55) taxeringsassistenternas

revisionsverksamhet motsvarar, eller med 133 (110 -f- 23) årsarbetskrafter.

På revisionsdetaljerna inom länsstyrelserna och bokgranskningskontoret

vid överståthällarämbetet bör alltså enligt utredningens bedömande finnas

291 resp. 67 eller sammanlagt 358 kvalificerade bokföringsgranskare.

Eu förutsättning för att med den av utredningen föreslagna utökningen av

såväl kvalificerad revisionspersonal som biträden uppnå den eftersträvade

effektiviseringen och intensifieringen av revisionsverksamheten är, framhåller

utredningen, att möjligheter skapas för en mera direkt och aktiv arbetsledning

samt övervakning av det inom länsstyrelsen bedrivna granskningsarbetet.

Härvid måste hänsyn även tagas till att inom vissa län ett antal

taxeringsassistenter är placerade utanför residensstaden samt att möjlighet

bör finnas för den som utövar ledningen och kontrollen att även göra detta,

då den honom underställda personalen befinner sig ute hos de skattskyl
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:Is proposition nr 100 ur 1961

diga för utförande av taxeringsrevisioner. Den direkta arbetsledningen och

övervakningen förutsättes enligt utredningens förslag skola ske dels i form

av direkt planering och samordning och dels i form av rådgivning i samband

med pågående taxeringsrevisioner. Dessa arbetsuppgifter bör såsom

hittills åligga föreståndaren för revisionsdetaljen och bör enligt utredningens

mening även i de mindre länen väl medhinnas av honom. I de större

länen måste däremot, på grund av det stora antalet befattningshavare inom

revisionsdetaljerna, vissa av dessa arbetsuppgifter delegeras till lägre befattningshavare

eller den som eljest lämpligen kan anförtros uppgiften i fråga.

Behovet av arbetsledning och övervakning kan emellertid endast i ringa

mån tillgodoses inom ramen för den organisation, som utredningen tidigare

angett för de egentliga granskningsuppgifterna. Utredningen föreslår därför

att för arbetslednings- och övervakningsuppgifterna beräknas sammanlagt

24 befattningshavare, därav 21 vid länsstyrelserna och 3 vid överståtbållarämbetet.

Det sammanlagda antalet tjänster för kvalificerad revisionspersonal uppgåi

därför enligt utredningens förslag till 382, därav 312 på länsstyrelserna

och 70 på överstathållarämbetet. I förhållande till nu gällande organisation

innebär utredningens förslag en utökning med sammanlagt 146 befattningshavare,

därav 107 på länsstyrelserna och 39 på överståthållarämbetet.

Utredningens förslag i vad avser länsstyrelsernas personal redovisas i betänkandet

i en sammanställning, vilken som Bilaga 10 torde få fogas vid

statsrådsprotokollet för denna dag.

Utredningen understryker att de beräkningar angående den kvalificerade

bokgranskningspersonalens storlek, som utredningen gjort, endast har

avseende å sådan granskning av skattskyldigas och uppgiftsskyldigas bokföring,

som innefattas i taxeringsrevision. Däremot har hänsyn inte tagits

till sådan granskning av bokföring, som måste ske för kontroll av att

arbetsgivare behörigen fullgjort sina skyldigheter enligt uppbördsförordningen

att inleverera skatt eller enligt lagstiftningen om allmän tilläggspensionering,

ehuru av olika skäl en samordning av denna kontrollverksamhet

varit önskvärd.

Beträffande behovet av biträdespersonal för taxeringsrevisionsverksamheten

framhåller utredningen att erfarenheterna från revisionsarbetet visar

att det är till avgjord fördel för detta arbete om vederbörande revisor har

möjlighet att överlåta en del av de vid revisionen förekommande arbetsuppgifterna

åt biträdespersonal. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter,

som vid taxeringsrevision kan utföras av biträdespersonal både vid arbetet

inom lansstyrelsen och då taxeringsrevisioner verkställes hos de skattskyldiga,

bör, enligt utredningen, en förstärkning av den nuvarande biträdespersonalen

på revisionsdetaljerna komma till stånd. Härigenom synes

goda förutsättningar kunna skapas för större effektivitet i granskningsmännens

arbete och möjligheter till en rationell arbetsfördelning inom detaljerna.

Utredningen fortsätter.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1961

127

I fråga om de arbetsuppgifter, som bör ankomma på biträdespersonalen,

vill utredningen framhålla att biträdena självständigt bör utföra inte blott

rutingöromål, såsom exempelvis verifikationsgranskning, kontrollsummering,

daterings- och varuuttagskontroll samt kassaunderskottsundersökningar,

utan även mera kvalificerade arbetsuppgifter, t. ex. bruttovinstoch

kontantberäkningar. Såsom i ett senare avsnitt kommer att närmare utvecklas

bör enligt utredningens mening taxeringsrevisionerna i större utsträckning

än vad för närvarande äger rum ske på länsstyrelserna och inte

hos vederbörande skattskyldig. En ändamålsenlig arbetsfördelning mellan

granskningsmännen och deras biträden synes på grund härav också möjlig.

En specialisering av biträdena kan sålunda ske allt efter deras kunskaper

och fallenhet för de göromål, varom bär är fråga. Genom att flera biträden

tillföres revisionsdetaljerna skapas också bättre möjligheter för

taxeringsmyndigheterna att genom egen försorg införskaffa kontrolluppgifter

i de fall, då fråga är om ett mycket stort antal uppgifter eller då för

vederbörande uppgiftslämnare eljest svårigheter föreligger att utan betydande

kostnader lämna de begärda kontrolluppgifterna.

På grund av vad ovan anförts och under hänsynstagande till att det även

erfordras biträdespersonal för rena skrivgöromål och annat expeditionsarbete,

har utredningen beräknat att det på länsstyrelsernas revisionsdetaljer

bör finnas ett biträde på var tredje granskningsman. Denna relation

mellan granskningsman och biträden synes i dagens läge också vara den

lämpligaste, eftersom ännu tillräcklig erfarenhet saknas av i vilken grad

biträden kan användas vid revisioner hos större företag. Skulle emellertid

utvecklingen visa att det går att i revisionsarbetet utnyttja fler biträden,

kan det måhända senare vara lämpligt att utöka antalet biträden på revisionsdetaljerna

på så sätt att relationen mellan de kvalificerade granskningsmännen

och biträdespersonalen blir 2:1.

Enligt den av utredningen nu förordade beräkningsgrunden erfordras på

länsstyrelsernas revisionsdetaljer tillhopa 91 biträdestjänster, vilket i förhållande

till nuvarande organisation innebär en ökning med 37 tjänster.

Remissyttrandena

Vad utredningen uttalat angående kompetensfordringar för befattningar

inom revisionsdetaljen har i princip icke föranlett erinringar ;

remissyttrandena ehuru flera remissinstanser inte delar utredningens negativa

inställning till dispenser från kompetenskraven.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd meddelar att nämnden under år 1960

anvisat 25 civilekonomer för tjänstgöring vid länsstyrelse. Vid årsskiftet

1960/1961 var likväl 12 tjänster i reglerad befordringsgång vakanta. Även

om rekryteringsläget sålunda är besvärande, måste det emellertid enligt

nämndens mening bedömas mot bakgrunden av den utbyggnad av taxeringsorganisationen,

som skett under senare år och som skapat ett ovanligt

gynnsamt befordringsläge för de nyantagna taxeringsrevisorerna. Lugnare

rekryteringsförhållanden kan förväntas då omorganisationen slutförts. Därefter

anföres.

Den bristande tillgången på civilekonomer har givetvis hämmat arbetet

på länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Under nämndens bedömning ha kom
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

mit ett antal ansökningar om dispens från gällande formella kompetensvillkor

för tjänst såsom taxeringsrevisor. Nämnden har intagit den ståndpunkten,

att dispens bör meddelas med varsamhet och endast när alldeles

särskilda omständigheter föreligga; den dispenssökande bör besitta sådana

kvalifikationer att man kan räkna med att han kan vinna vidare befordran.

Av de under åren 1957—1960 prövade ansökningarna om dispens till taxeringsrevisorstjänst

i reglerad befordringsgång har nämnden ansett sig kunna

tillstyrka bifall endast till två. Nämnden finner i likhet med utredningen

alt kravet på civilekonomexamen bör bibehållas i nu gällande utsträckning.

Kompetensutredningen konstaterar att enligt utredningens förslag skall

de arbetsuppgifter av mindre kvalificerad art, som hittills fullgjorts av

förste taxeringsrevisorer och taxeringsrevisorer, överföras på personal ur

landskanslist- eller biträdeskarriärerna. Vid sådant förhållande finner kompetensutredningen

ingen anledning till erinran mot ett bibehållande tills

vidare av de nu gällande formella kompetenskraven. Därefter anför utredningen.

Detta ställningstagande förutsätter emellertid, att särskilt dugliga landskanslister,

som genom studier på egen hand eller eljest förvärvat erforderliga

insikter för fullgörande av tjänst i den högre karriären, efter prövning

i det enskilda fallet av vederbörandes reella kompetens, erhåller dispens

från sagda krav.

Statskontoret förordar att ett dispensförfarande i fråga om behörighet för

förste landskanslist att erhålla taxeringsrevisor stjänst även i fortsättningen

får komma till användning.

Enligt länsstyrelsen i Hallands län bör för behörighet att inneha tjänst

som taxeringsassistent eller landskanslist å revisionsdetaljen i princip fordras

examen från handelsgymnasium eller motsvarande utbildning. Länsstyrelsen

anför.

Även de mindre företagen anlitar numera ofta för sin bokföring och i

taxeringsfrågor hjälp av personer med sådan teoretisk utbildning. Denna

tendens kommer sannolikt att med åren förstärkas. Vid taxeringsrevisioner

hos sådana skattskyldiga måste det anses mindre lämpligt, om granskningsmannen

icke besitter motsvarande teoretiska kunskaper. Den kurs i bokföring,

som kräves för deltagande i landskanslistkurs, och den undervisning,

som å dessa landskanslistkurser meddelas, kan inte anses utgöra tillräcklig

teoretisk underbyggnad för en taxeringsassistent eller landskanslist i

hans arbete såsom bokgranskare. Utredningens farhågor att tillgången på

gymnasieekonomer för närvarande och inom överskådlig framtid inte skulle

vara tillräcklig för rekrytering av taxeringsassistenter torde vara överdrivna.

Liknande synpunkter anföres av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Uppsala län. Länsstyrelsen i Blekinge län omtalar att länsstyrelsen vid rekryteringen

av landskanslistpersonal på landskontoret under senare år lyckats

erhålla personer med realexamen och handelsgymnasium samt i regel

även viss praktisk erfarenhet av kontorsarbete.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller, att flertalet skattskyldiga

i samband med skatteprocesser numera anlitar kvalificerade medhjäl
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

pare. Det kan då icke vara försvarligt, att taxeringsrevisioner utföres av personer

med lägre kompetens än den, de skattskyldigas ombud besitter. Föreningen

vill därmed icke göra gällande, att varje taxeringsrevision nödvändigtvis

måste utföras av person med civilekonomexamen. Fn förutsättning

måste dock enligt föreningen vara, att revisionsarbetet övervakas av befattningshavare

med sådan utbildning. Föreningen anser, att dispens från gällande

behörighetsvillkor å taxeringsrevisorstjänst i fortsättningen bör ifrågakomma

endast i absoluta undantagsfall för person i annan karriär.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges akademikers centralorganisation

som tillägger att taxeringsassistent- och landskanslistkarriären bör

öppnas även för studenter med examen från allmänbildande gymnasium.

Den vtterligare påbyggnad av den föreslagna utbildningen för denna kategori

som härvid blir nödvändig torde uppvägas av den bättre rekrytering och

den högre utbildningsstandard som härigenom kan uppnås.

Föreningen Sveriges landskanslister framhåller att föreningen är fullt

medveten om att vissa svårare granskningar kräver handelshögskoleutbildad

personal, men anser å andra sidan att en myTcket stor del av förekommande

granskningar kan utföras av befattningshavare, som på annat sätt skaffat

sig utbildning på området. Föreningen anser att behörighetskraven i länsstyrelseinstruktionen

på examen vid handelshögskola för erhållande av

tjänst som förste taxeringsrevisor eller taxeringsrevisor bör borttagas.

Sveriges köpmannaförbund betonar angelägenheten av att taxeringsassistenterna

och personalen på länsstyrelsernas revisionsdetaljer är väl kvalificerade,

vilket i fråga om taxeringsassistenterna bör innebära, att de skall

ha avlagt examen vid liandelsgymnasium, medan taxerings- och länsrevisorer

bör ha avlagt examen vid handelshögskola. I övrigt måste personliga

egenskaper såsom gott omdöme, ett korrekt uppträdande mot de skattskyldiga

och förmåga till objektivitet tillmätas den största betydelse vid antagningen.

Man rör sig här på sådana områden, där irritationsmoment förekommer

i riklig mängd, och det är därför, enligt förbundet, synnerligen angeläget

att de fiskala representanterna fyller högt ställda krav.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och industriorganisation

samt Svenska företagares riksförbund.

Näringslivets skattedelegation framhåller att dispenser medför nackdelar

i åtskilliga hänseenden. Enligt delegationen är det ur alla synpunkter erforderligt

att revisionsavdelningarnas personal är högt kvalificerad och att

akademiskt skolad personal finnes i en rimlig omfattning.

Utredningens förslag att revisionspersonalen inte skall äga att vid sidan

av sin tjänst fullgöra taxeringsintendenlsgöromål har mött erinringar

från många remissinstanser bl. a. från flertalet länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att revisionspersonalen även i

fortsättningen — när arbetsförhållandena det medgiver — bör få fullgöra

taxeringsintendenlsgöromål. Enligt länsstyrelsens mening är utredningens

egentliga motskäl det att taxeringsrevisionen bör, med utgångspunkt från

9 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

gällande rättsgrundsatser, utföras av en person, som är helt obunden av partställningen

i skatteprocessen. Härom yttrar länsstyrelsen.

Ett dylikt skäl synes knappast bärande. Bland annat kan erinras om taxeringsförordningens

bestämmelser att taxeringsrevision skall utföras av antingen

taxeringsintendenten själv eller av tjänsteman åt vilken taxeringsintendenten

uppdrager revisions verkställande. Uttalandet att revisionspersonalen

i allmänhetens ögon skulle kunna framstå såsom endast opartiska

utredare i taxeringsmål, därest revisionspersonalen hålls fri från själva processföringen,

synes knappast heller realistiskt.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar

och Kristianstads län. Sistnämnda länsstyrelse tillägger.

För övrigt torde ingående kännedom om taxeringsreglerna vara erforderlig

för en god utredare i taxeringsmål. En sådan kännedom innefattar även

kunskap om och vana vid de för taxeringsprocessen gällande reglerna. De

av utredningen påvisade möjligheterna för revisionspersonalen att vinna

förtrogenhet med processföring kunna icke anses tillfyllest. Det torde vara

ett väsentligt intresse, att all personal, som kan komma i fråga för befordran

till taxeringsintendentbefattning, också beredes möjlighet att erhålla erforderlig

praktik i fråga om taxeringsprocessens förande. Förslaget kommer

även att medföra en ökad omgång vid utarbetande av taxeringsintendentens

yttrande i taxeringsmål. Länsstyrelsen anser därför för sin del övervägande

skäl .^a^a för ett bibehållande av nu gällande regler i fråga om revisorernas

möjligheter att uppträda såsom part i taxeringsprocessen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att länsrevisorn inte bör helt ägna sig

åt arbetet å revisionsdetaljen. Han bör, enligt länsstyrelsen, få användas

som biträdande taxeringsintendent beträffande rörelsemål, där bokgranskning

förekommit samt vidare för upprättande av förslag till yttranden beträffande

förhandsbesked hos riksskattenämnden och för aktievärdering in. m.

Länsrevisorn skall genomgå taxeringsrevisorernas granskningsrapporter och

är därför så förtrogen med besvärsmålen att ringa tid torde åtgå för honom

att som biträdande taxeringsintendent avge förklaring i sådana mål. Skall

taxeringsintendenten eller annan biträdande taxeringsintendent handlägga sådant

mål, torde åtgå avsevärt längre tid. Länsrevisorn torde icke själv verkställa

taxeringsrevisioner, varför några betänkligheter häremot ur rättssäkerhetssynpunkt

icke behöver hysas. Vidare synes, framhåller länsstyrelsen, erfarenhet

av processföringen nödvändig för honom vid vikariat å taxeringsintendenttjänst.

Länsstyrelsen anser för sin del att taxeringsrevisorerna,

utom länsrevisorn, bör ägna sig helt åt revisionsarbetet och att de icke bör

komma i fråga till vikariat å taxeringsinspektörstjänster. Däremot bör hinder

icke möta för dem att söka och erhålla taxeringsinspektörstjänst.

Länsstyrelsen i Kronobergs län säger sig dela utredningens uppfattning

att boskillnad bör upprätthållas mellan utredningen i målet å ena sidan och

själva processföringen å den andra och att detta förhållande utgör ett skäl

mot att delegation meddelas den utredande revisionspersonalen. Därefter

anföres.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Den av utredningen förordade tjänstgöringen som taxeringsinspektör

skulle i och för sig vara ägnad att giva revisorerna en allsidigare utbildning,

men dels torde denna tanke knappast vara genomförbar på de mindre länsstyrelserna

och dels är man därvid kvar i hittillsvarande för arbetstrivseln

och därmed arbetsresultatet mindre gynnsamma situation av konkurrens

mellan skilda utbildningar inom samma karriär. Det torde kunna övervägas,

om icke tiden är mogen att bryta detta förhållande. Länsstyrelsen föreslår

sålunda inrättandet av två från varandra helt skilda detaljer under

taxeringsintendenten i länet som chef för båda, den ena motsvarande nuvarande

allmänna detaljen med bitr. taxeringsintendent och taxeringsinspektör,

den andra motsvarande revisionsdetaljen.

Kan gehör inte vinnas för en klyvning av taxeringssektionen i två skilda

karriärer, förordar länsstyrelsen ett bibehållande av nuvarande delegationsmöjlighet

i begränsad omfattning framför utredningens förslag om

revisionspersonalens tjänstgöring på lediga taxeringsinspektörstjänster såsom

något slags obligatorium.

Länsstyrelsen i Blekinge län fastslår att utredningens teoretiska motivering

för att revisionspersonalen ej skall få fullgöra taxeringsintendentsgöromål

inte är hållbar. Då utredningen finner revisorerna vara mycket lämpade

att föra talan i skatteprocesser, när fråga är om rörelsetaxering, synes,

enligt länsstyrelsen, intet vara att vinna ur kvalitativ synpunkt genom att

det uppdrages åt en annan grupp befattningshavare att företräda det allmänna.

Någon arbetsbesparing kan tydligen ej heller ernås. Ett betydande

merarbete uppkommer i stället, om utredningens förslag genomföres. Länsstyrelsen

vänder sig mot utredningens uttalande att ett visst antal taxeringsintendentsbefattningar

bör förbehållas jurister som genomgångstjänster

för blivande landskamrerare. Därom anföres.

Särskilt sedan prövningsnämndens kanslier tillkommit och juristerna

inom landskontoret som regel torde få en tillfredsställande utbildning i

taxering genom tjänstgöring som taxeringsinspektörer inom taxeringssektionen

och som kanslichefer synes det ej vara uteslutet utan ur vissa synpunkter

direkt lämpligt, att chefer för andra sektioner än taxeringssektionen

ifrågakommer till landskamrerarbefattning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att tillsvidare bör taxeringsintendenten

såsom hittills vara obunden vid disponeringen av sin personal.

Länsstyrelsen i Hallands län delar inte utredningens uppfattning att ekonompersonalen

på taxeringssektionerna i fortsättningen ej skulle få föra

lalan och uppträda såsom part i taxeringsmål. Utredningens mening, att

man i fråga om rörelsemålen måste upprätthålla en bestämd »boskillnad»

mellan utredningen i målet och processföringen, saknar enligt länsstyrelsens

uppfattning fog. För att effektivisera taxeringsrevisionsverksamheten

bör emellertid enligt länsstyrelsens mening taxeringsrevisorerna i väsentligt

större utsträckning än som hittills på de flesta länsstyrelser varit fallet ägna

sig åt sådana arbetsuppgifter, som direkt sammanhänger med denna

verksamhet, särskilt då offensiva taxeringsrevisioner. Med hänsyn härtill

kan det ifrågasättas, om ej bestämmelserna i länsstyrelseinstruktionen bör

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

ändras så, att delegation endast kan förekomma i fråga om föreståndaren

för revisionsdetaljen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det får anses tillrådligt

att möjligheten att delegera intendentsuppgifter till revisionspersonalen

icke tillspillogives, även om det ligger i sakens natur, att taxeringsinspektörerna

i första hand utnyttjas för sådana göromål och taxeringsrevisorerna

alltså sparas för taxeringsrevision.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Gotlands, Älvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län delar utredningens uppfattning att i

syfte att åstadkomma erforderlig effektivering av revisionsverksamheten

övervägande skäl talar för att revisionspersonalen icke bör ianspråktagas

för taxeringsintendentsgöromål. Länsstyrelsen är dock angelägen understryka

att detta icke behöver befaras leda till någon inskränkning av revisorernas

befordringsinöjligheter. Även kammarrätten uttalar sig för utredningens

förslag i denna fråga.

Enligt riksskattenämndens uppfattning bör i vart fall på föreståndaren

för revisionsdetaljen kunna delegeras att utföra på taxeringsintendent ankommande

göromål. Delegationen bör emellertid inskränkas till att endast

avse förande av talan i rörelsetaxeringsmål och bör givetvis icke erhålla

sådan omfattning att föreståndarens arbetsledande uppgift inom revisionsdetaljen

hindras.

Statens organisationsnämnd finner inte tillrådligt att helt slopa möjligheten

att å revisionspersonalen delegera taxeringsintendentsuppgifter. En

sådan ordning skulle kunna medföra att personalresurserna inte utnyttjades

på effektivast möjliga sätt.

Sveriges köpmannaförbund framhåller att det enligt förbundets mening

är synnerligen viktigt, att just revisionspersonal användes för de mest kvalificerade

intendentsgöromålen, nämligen att föra talan i skatteprocesser, som

gäller sådan rörelsetaxering, vilken kräver särskild expertis.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och industriorganisation.

Lantbrukets skattedelegation anser att gränsen bör dras mellan den personal,

såväl handelshögskoleutbildad som juridiskt utbildad, som handhar

utredning i besvärsmål, och den personal av båda utbildningskategorierna,

som handhar processföringen. Blott en sådan gränsdragning tillgodoser, enligt

delegationen, de skattskyldigas krav på rättssäkerhet.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer

och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer avstyrker

utredningens förslag i denna fråga.

Kompetensutredningen framhåller att ett överförande av de mindre kvalificerade

arbetsmomenten från de 195 tjänster, för vilka fordras examen

från handelshögskola, till lägre personal torde kunna antagas representera

ett större effektivitetstillskott för den kvalificerade revisionen än de

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 är 1961

15 årsarbetskrafter, som taxeringskontrollutredningen beräknat kunna vinnas

genom att frigöra den akademiskt utbildade personalen på revisionsdetaljerna

från sådana uppgifter, som icke direkt sammanhänger med taxeringskontroll.

Utredningens beräkningsgrunder för fastställande av behovet

av befattningshavare å de olika länens taxeringssektioner kritiseras av flera

länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att utredningen i sina beräkningar

utgått från bland annat uppgifter hämtade ur 1951 års företagsräkning

samt från antalet skattskyldiga i rörelsedistrikt respektive antal allmänna

självdeklarationer i bolags- och föreningsdistrikt. Enbart dessa data

är emellertid, enligt länsstyrelsen, icke representativa för arbetsbelastningen

å revisionsdetaljen i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar, att antalet skattskyldiga och antalet

hos dessa anställda arbetstagare inte är någon godtagbar grund för bedömande

av behovet av kvalificerade befattningshavare å taxeringssektionen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det gjorda antagandet,

att 60 procent av alla skattskyldiga i de särskilda rörelsedistrikten

skulle driva rörelse av sådan beskaffenhet att taxeringsrevision bör utföras,

förefaller länsstyrelsen vara för hög siffra. I verkligheten måste kravet på

fortlöpande revision av vissa rörelser eftergivas. En tillfredsställande bedömning

av åtskilliga rörelseidkares deklarationer bör knnna ske utan att

taxeringsrevision göres.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför om utredningens förslag till personalplan.

Personalplanen synes lida av samma svaghet som de flesta personalplaner

för länsstyrelserna. Genom att länen är sinsemellan så olika och då man

icke kan dela på en befattningshavare, kommer de små länen att få ett förhållandevis

större antal högre tjänster än de stora. Denna snedvridning förstärkes

därav, att förhållandet är enahanda på alla sektioner. I ett litet län

har man därför mycket lättare än i ett stort att få hjälp från en annan sektion

i en svår situation.

Länsstyrelsen i Värmlands län betecknar utredningens beräkningsgrunder

för gruppindelningen av länen som otillfredsställande. Länsstyrelsen inlägger

en bestämd gensaga mot den av utredningen föreslaga grupplaceringen

för Värmlands län. Enligt länsstyrelsens beräkningar hör länet i stället hemma

i grupp 3 A.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om utredningen tagit hänsyn

i full utsträckning till deklarationsmaterialets bristfälliga beskaffenhet i

Norrlandslänen.

Utredningens beräkningar av den tid taxeringsassistenterna kan ägna åt

taxeringsrevision och den arbetsinsats taxeringsassistenterna och de nya

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

1 andskanslisterna kan göra i revisionsarbetet har berörts i några yttranden.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller beträffande utredningens förslag

att begränsa assistenternas möjligheter till vikariat och förordnanden

på högre tjänster att vissa begränsningar i sådant avseende torde vara ofrånkomliga.

Så långt gående inskränkningar som utredningen föreslår kan länsstyrelsen

dock ej biträda liksom ej heller att föreskrifter härom skall meddelas

i administrativ ordning. Assistenternas behöriga intressen i förevarande

fråga får icke helt lämnas å sido.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att utredningen inte tagit hänsyn till

taxeringsassistenternas semester och till länsstyrelsens möjligheter att utnyttja

dem för vissa vikariat, främst väl då liäradsskrivarförordnanden.

Det synes länsstyrelsen som om utredningsmannen icke räknat med att det

bör tillkomma taxeringsassistenterna att yttra sig och i samband därmed

verkställa erforderlig utredning i besvärsmål, som avser av rörelsenämnderna

åsatta taxeringar. Länsstyrelsen anser därför att endast under cirka tre månader

av året taxeringsassistenterna finnes att tillgå för taxeringsrevisioner.

Liknande synpunkter anföres av riksskattenämnden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län räknar inte med att taxeringsassistenterna

— även om de inte skulle verkställa eftergranskning — kan

utföra revisionsarbete under mer än 3 1/2 å 4 månader per år.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att utredningens kalkyler går ut

på att antalet revisioner skulle åtminstone trefaldigas. Utredningen synes

emellertid ha bortsett från att kanslistpersonalen ej kan medverka till någon

nämnvärd ökning av antalet taxeringsrevisioner förrän de är någorlunda

utbildade, om man ej skall göra avkall på arbetets kvalitet. Därest ett

flertal landskanslister skall tillföras revisionsdetaljerna under de närmaste

åren och åtminstone den övervägande delen av taxeringsassistenterna tagas

i anspråk för taxeringsrevision under den tid, som ej åtgår för taxeringen

i första instans, blir, framhåller länsstyrelsen, behovet av handledning och

övervakning från de mera erfarna civilekonomernas sida så väsentligt, att

dessas arbetskraft till betydande del måste erfordras härför.

Utredningens uppskattning av det antal taxeringsrevisioner som en granskningsman

årligen kan utföra har mött erinringar hos flera länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför om utredningens beräkning av arbetskapaciteten,

75 revisioner per befattningshavare och år.

Länsstyrelsen finner detta vara en optimistisk uppskattning alldenstund

många taxeringsrevisioner om de skall bli effektiva taga så lång tid att den

beräknade genomsnittstiden cirka fyra dagar per granskning betydligt överskrides.

Sålunda kan inom detta län företagna taxeringsrevisioner av tandläkare,

åkare in. fl. vara exempel på hur tidskrävande en taxeringsrevision

kan vara om den skall göras något så när fullständig. Vissa av dessa revisioner,

som varit komplicerade, har medfört mer än en månads arbete för en

granskningsman.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner antalet 75 taxeringsrevisioner

om året för högt beräknat med hänsyn till att bland granskningsmännen

inräknats taxeringsassistenter och landskanslister. Det kan, enligt länsstyrelsen,

beräknas taga flera år, innan de kommer upp i denna arbetstakt. Till

detta kommer, att taxeringsrevisorerna i viss mån kommer alt bli hindrade

i sitt arbete genom den undervisande verksamhet, de skall bedriva för nya

granskningsmän. En omständighet att även beakta är, enligt länsstyrelsen,

den, att aklievärderingen tar en avsevärd tid.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att utredningens bedömning av

det antal revisioner som en granskningsman årligen kan verkställa är mycket

osäker. Revisionens granskningskapacitet torde enligt länsstyrelsen vara

avsevärt för högt beräknad.

Enligt länsstyrelsens i Kopparbergs län mening har utredningen — liksom

fallet är beträffande bedömningen av assistenternas och deras biträdens

arbetskapacitet under löpande taxeringsperiod — överskattat revisionspersonalens

arbetsförmåga. Sålunda bedömer länsstyrelsen det såsom praktiskt

taget uteslutet att i genomsnitt 75 revisioner skall medhinnas per granskningsman

och år. Ett sådant antal torde knappast kunna nås av den kvalificerade

revisionspersonalen även med beaktande av den ökade tid för

taxeringsrevisioner som kan beräknas komma att stå till förfogande.

Remissinstanserna tillstyrker i princip utredningens förslag att man för

arbetskraftsförstärkningen å taxeringsrevisionen främst bör utnyttja landskanslist-

och biträdespersonal. Några remissinstanser, bl. a. flera länsstyrelser,

ifrågasätter dock om inte därutöver antalet tjänster för civilekonomer

bör ytterligare ökas.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att antalet skattskyldiga rörelseidkare

med företag av sådan storleksordning och svårighetsgrad, att

taxeringsrevisioner måste ombesörjas av högskoleutbildad personal, är mycket

stort. Länsstyrelserna måste vara tillräckligt rustade även i detta avseende.

Härtill kommer att med den av utredningen föreslagna personalplanen

antalet rekryteringstjänster för civilekonomer måste bedömas vara alltför

lågt för att möjliggöra en för det fortsatta arbetet önskvärd och erforderlig

utbildningstid.

Länsstyrelsen yrkar en ytterligare personalförstärkning utöver vad utredningen

föreslagit med 5 befattningshavare i revisorskarriären, 3 i landskanslistkarriären

och 3 i biträdeskarriären.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att vad Uppsala län beträffar det borde

räcka om av de fem ordinarie taxeringsrevisorstjänsterna fyra vore ordinarie

(länsrevisor och 3 taxeringsrevisorer) och förbehållna civilekonomer.

Den femte ordinarie taxeringsrevisorstjänsten borde ombildas till en befordringstjänst

i Ao It) för särskilt förtjänt taxeringsassistent med minst

5 års tjänstgöring å assistenttjänst. Nuvarande taxeringsrevisorstjänst i

reglerad befordringsgång bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att den av utredningen fö
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

reslagna utökningen av såväl revisionspersonal som biträden inom revisionsdetaljerna

kommer att medföra väsentligt ökade arbetsuppgifter i

form av arbetsledning och övervakning för den handelshögskoleutbildade

personalen. Arbetsledningen och övervakningen av assistenternas arbete

under såväl taxeringsperioderna som mellan desamma kommer ävenledes

att taga mycken tid i anspråk, därest den eftersträvade effektiviseringen

av taxeringsassistenternas arbete skall kunna uppnås. För länets vidkommande

yrkas ytterligare en tjänst som biträdande länsrevisor.

Länsstyrelsen i Jönköpings län betonar att en ej obetydlig kvotdel av

revisionspersonalen bör ha högskoleutbildning, bl. a. med hänsyn till att

de skattskyldiga i allt större utsträckning biträdes av tjänstemän med dylik

utbildning eller av auktoriserade revisorer. För de högre tjänsterna inom

revisionen, för vilkas innehavare dylik utbildning i regel ej kan eftergivas,

måste jämväl finnas ett till omfattningen tillräckligt stort rekryteringsunderlag.

Enligt länsstyrelsens mening har länet tillmätts för liten personal

bl. a. i förhållande till Östergötlands och Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att för länet och för övriga till

grupp 5 hörande län innebär utredningens förslag ingen som helst förstärkning

av den kvalificerade personalen. Därefter anföres.

Då enligt utredningens förslag revisionsdetaljerna i dessa län emellertid

skall åläggas nya arbetsuppgifter av olika slag, innebär förslaget en klar

försämring av möjligheterna att bedriva en effektiv taxeringskontroll. För

att det skall bli möjligt att möta de nya krav, som ställes, och att effektivisera

revisionsverksamheten fordras personalförstärkning med en kvalificerad

revisor och en landskanslist.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller alt förslaget att

landskanslister skall i ökad utsträckning knytas till revisionsdetaljen är

ett led i strävandena att ordna granskningsverksamheten på så bred bas

som möjligt och i princip icke möter någon erinran. I den mån personal i

landskanslistgrad anlitas för taxeringsrevision måste emellertid, framhåller

länsstyrelsen, fordringarna på god arbetsledning särskilt beaktas.

Länsstyrelsen föreslår, att antalet tjänster med revisionsuppgifter inom

länsstyrelsernas revisionsdetaljer uppräknas med 33 ävensom att dessa

tjänster på lämpligt sätt fördelas pa civilekonom- och landskanslistpersonal.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län konstaterar, att enligt utredningens förslag

skulle den akademiskt skolade personalen å länets revisionsdetalj icke utökas

numerärt. Mot tillkomsten av en revisionsintendent svarar sålunda en

nedskärning av taxeringsrevisorerna i reglerad befordringsgång från två

till en.

Länsstyrelsen anser denna minskning av taxeringsrevisorerna i reglerad

befordringsgång icke vara motiverad. Överhuvudtaget synes utredningen

ha tagit för liten hänsyn till det genom den föreslagna kraftiga utökningen

av mindre kvalificerad personal ökade behovet av tjänstemän i högre befattningar.

°

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Knngl. Mnj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att Västernorrlands län

är det enda län som föreslagits skola få minskning i civilekonompersonalen.

Länsstyrelsen säger sig icke kunna acceptera detta och tillägger.

De statistiska uppgifter, som legat till grund för utredningens förslag till

ny gruppindelning vid beräkning av behovet av personal för taxeringsrevisioner

ger, såvitt länsstyrelsen kan förstå, icke någon tillförlitlig bild av

taxeringsrevisionernas svårighetsgrad. Länsstyrelsen förmenar, att i det å

bilaga 28 angivna antalet rörelseidkare ingår förhållandevis stor procent

stora och medelstora företag, vilket föranleder behov av särskilt högt kvalificerad

revisionspersonal. Länsstyrelsen anser i övrigt, att. proportionen

mellan civilekonompersonal och landskanslistpersonal kommit att bli synnerligen

ojämn, till nackdel för de större länen.

Länsstyrelsen anser sålunda icke att proportionen mellan å ena sidan civilekonompersonal

och å andra sidan taxeringsassistenter och personal i

landskanslistkarriären å revisionsdetaljen svarar mot den önskvärda fördelningen

av taxeringsrevisioner mellan olika företagsstorlekar inom länet.

En ytterligare omständighet som inverkar till de större länens nackdel är,

framhåller länsstyrelsen, att ju fler befattningshavare i landskanslistkarriären,

som tages i anspråk för taxeringsrevision, desto större krav kommer

att ställas på civilekonompersonalens arbetsledning. Länsstyrelsen föreslår

en utökning av civilekonompersonalen å länsstyrelsen från 8 till 9, därvid

de nuvarande 2 tjänsterna i lönegraden Ao 23 bör bibehållas, och en minskning

av antalet landskanslisttjänster i lönegraden Ao 15 från föreslagna 2

till 1.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att utredningens förslag om

förbättring av planeringen av revisionsarbetet, handledning och utbildning

av yngre revisionspersonal, genomgång av promemorior m. in. synes länsstyrelsen

vara synnerligen bärande. Därefter anföres.

Föreståndaren för revisionsdetaljen tages regelmässigt i anspråk vid

upprättande av yttranden i förhandsbesked till riksskattenämnden angående

rörelsetaxering och hans sakkunskap lärer icke kunna undvaras vid

upprättandet av taxeringsintendentens yttranden i vissa rörelsemål anhängiggjorda

hos skattedomslolarna. Dessa uppgifter åligga i samtliga län

revisionsdetaljens föreståndare. Det synes på nu anförda grunder vara nödvändigt

att även de mindre länen tillföras kvalificerad befattningshavare

med särskilda uppgifter avseende planering, rådgivning, handledning, utbildningsfrågor

m. in. Med hänsyn härtill och för att tillgodose rimliga krav

på befordringsmöjligheter vill länsstyrelsen förorda att tjänst som biträdande

länsrevisor i lönegraden Ao 24 jämväl inrättas i ettvart av de län som

enligt utredningens indelning placerats i grupp 5.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd konstaterar alt utredningen beräknat

antalet tjänster — placerade i lönegraden 21 eller högre — för personal

med examen från handelshögskola till 159. Häremot svarar 25 tjänster

i reglerad befordringsgång. Antalet rekryteringstjänster kan enligt nämndens

mening möjligen bedömas väl lågt med hänsyn till önskvärdheten

av att endast välutbildad personal med tillräcklig erfarenhet bör vinna befordran.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorcr framhåller att det kommer att

tordras ett ganska stort antal kvalificerade befattningshavare för att övervaka,

att revisionerna utföres på ett riktigt sätt och att innehållet i revisionsrapporterna

blir korrekt. Då enligt föreningens mening någon möjlighet

icke torde finnas för föreståndaren för taxeringsrevisionen att utföra

detta arbete för hela den underställda personalen, måste — allt efter

länens storlek inrättas ett tillräckligt antal tjänster för denna övervakning.

Flera länsstyrelser anser av utredningen föreslagna landskanslistbefattningar

otillräckliga.

Länsstyrelsen i Stockholms län medger att det är i och för sig riktigt

att de i samband med varuskattens införande inrättade nya landskanslisttjänsterna

även — åtminstone till någon del — bör kunna biträda vid

taxeringsrevisionsarbetet. Starkt behov av landskanslister föreligger därutöver

vid det löpande arbetet å varuskattekontoren. Det kan, enligt länsstyrelsen,

icke rimligen vara möjligt, att — som utredningen anser — varuskattekontorens

behov av landskanslistpersonal skulle vara tillgodosett

med allenast en icke-ordinarie landskanslist vid de större länsstyrelserna.

Av de för varuskattekontoren avsedda landskanslisterna synes högst ett

10-tal böra inräknas i revisionspersonalen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det icke råda någon tvekan

om, att en erfaren landskanslist måste vara stationerad på varuskattekontoret.

Det är helt enkelt en förutsättning för, att kontorets föreståndare

skall kunna tagas i anspråk för andra arbetsuppgifter under —- i detta

län — sju månader av året. Som en följd av det anförda föreslår länsstyrelsen,

att fyra nya landskanslisttjänster inrättas vid länsstyrelsen i stället

för föreslagna tre.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads,

Hallands och Västerbottens län liksom även av riksskattenämnden

och Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner den föreslagna landskanslistpersonalen

vid revisionsdetaljen i och för sig vara tillräcklig. Länsstyrelsen vill

emellertid icke underlåta att framhålla, att det vid förfall på grund avsjukdom

eller annan orsak för taxeringsassistent ligger nära till hands att

som ersättare välja landskanslister på revisionsdetaljen, som genom sin erfarenhet

av rörelsetaxering är väl lämpade därför. Även om denna möjlighet

i och för sig talar till fördel för den föreslagna organisationen, innebär den

likväl en belastning för taxeringsrevisionen, en belastning som kan medföra

ett lägre antal taxeringsrevisioner än beräknat.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att — om det antal bokgranskningar,

som varje granskningsman i Värmlands län bör medhinna, skall bli

ungefär detsamma som i övriga län i grupp 3 B — antalet granskningsmän

i länet borde ökas med tva. Antalet skattskyldiga per granskningsman

blir då 617. Emellertid synes organisationen i Värmlands län böra bli den
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

samma som i länen tillhörande grupp 3 A, vilket enligt länsstyrelsen skulle

innebära en ökning med en granskningsman (taxeringskontrollör i Ao 21)

och ett kanslibiträde.

Flera länsstyrelser ifrågasätter om inte utredningen varit väl försiktig i

sina förslag att inrätta kvalificerade biträdestjänster på revisionsdetaljerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att den av utredningen föreslagna

kvalificerade biträdeshjälpen synes väl fåtalig i förhållande till revisors-

och landskanslistpersonalen för att fullt ut möjliggöra en rationell

arbetsfördelning. Utöver vad utredningen föreslagit bör, enligt länsstyrelsen,

i varje stort och medelstort län inrättas åtminstone en kontorist- eller kanslibiträdestjänst.

Därefter anföres.

Med den av länsstyrelsens föreslagna utökningen av antalet taxeringsrevisorer

och kvalificerade biträden borde antalet nya landskanslisttjänster

kunna begränsas något. Med hänsyn till den stora ansvällning av landskanslistkadern

som ägt rum under senare år måste en sådan begränsning

bedömas vara till fördel.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att den föreslagna utbyggnaden

av revisionsdetaljen motiverar tillkomsten av två nya biträden.

Länsstyrelsen i Kalmar län yrkar att vid länsstyrelsen måtte placeras fem

biträden, av vilka en kontorist och två kanslibiträden.

Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår att ytterligare två biträdestjänster tillföres

revisionsdetaljen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län åberopar en av länsrevisorn utarbetad promemoria

beträffande gjorda erfarenheter av biträdeshjälp vid taxeringsrevisionen.

Dessa erfarenheter ger vid handen att varje taxeringsrevisor

bör ha ett biträde till förfogande. Taxeringsrevisorer som erhållit vana att

leda biträdes arbete har — i vart fall under kortare tid — kunnat sysselsätta

två till tre rutinerade biträden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det av utredningen

föreslagna antalet biträden å revisionsdetaljerna synes vara för lågt. För

länet har endast föreslagits tio tjänster i biträdesgrad, vilket är för litet vid

jämförelse med antalet civilekonomer och landskanslister, sammanlagt 34.

I stället för denna relation, ungefär ett biträde på tre revisorer (ekonomer

och landskanslister), bör man räkna med ett biträde på två revisorer.

Länsstyrelsen i Älusborgs län anser att länet missgynnats i fråga om fördelningen

av högre biträdestjänster. Länsstyrelsen föreslår därför inrättandet

av åtminstone en kansliskrivartjänst på revisionsdetaljen i utbyte mot

en kanslibiträdestjänst. I

I några yttranden beröres frågor om offensiva och defensiva taxeringsrevisioner.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter framhåller, att utrymmet för

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

offensiva taxeringsrevisioner städse är beroende av i vilken grad taxeringssektionens

personal, inklusive revisionspersonalen, måste tagas i anspråk

för utredningar i anledning av besvär av skattskyldiga. Därefter anföres.

Vad särskilt beträffar taxeringen av rörelseidkare är å andra sidan antalet

besvär i regel beroende av det fiskala nit och den stränghet i uppskattningsfrågor,

som kommer till uttryck i de särskilda taxeringsnämndernas

beslut. Ett starkt initiativ i första instans tenderar sålunda att i avsevärd

mån binda revisionspersonalen vid defensiva granskningsuppgifter. Förhållandet

mellan offensiva och defensiva taxeringsrevisioner i ett län kan på

denna grund icke ge en riktig uppfattning om intensiteten i kontrollarbetet.

I och för sig torde taxeringsrevisioner inom många branscher ge samma

resultat, oavsett om revisionerna kunna betecknas såsom offensiva eller

defensiva. F. n. torde emellertid en alltför stor del av revisionspersonalen

bindas vid revisionsuppgifter i samband med besvär av skattskyldiga, vilket

i hög grad begränsat möjligheterna till läns- och landsomfattande aktioner

beträffande speciella rörelsetyper och branscher.

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att utredningens uttalande att

taxeringsrevision i regel kommer till stånd, när skattskyldig rörelseidkare

anför besvär hos prövningsnämnden över honom åsatt taxering i första

instans överensstämmer med förbundets erfarenhet. Därefter anföres.

Emellertid är det knappast motiverat att verkställa taxeringsrevision hos

en rörelseidkare, om denne exempelvis anfört besvär över att ett avdrag vägrats

honom från inkomst av annan fastighet eller där fråga är om något

annat klart avgränsat problem. Denna form av taxeringsrevision har endast

den effekten, att den skrämmer bort skattskyldiga, som i och för sig ej har

något att dölja och som annars på goda grunder skulle kunna överklaga

en taxering men som ej vill utsätta sig för det besvär, den tidsspillan och

det obehag, som en taxeringsrevision trots allt innebär.

Om begränsning sker av den defensiva revisionen kan, framhåller förbundet,

så mycket mera tid ägnas åt offensiva revisioner i form av kategori-

och kedjegranskningar m. m. Här står, enligt förbundets mening, säkerligen

långt mera att vinna både ur kontroll- och skattesynpunkt och de!

är för företagarnas del mera tillfredsställande att gentemot personalen och

andra kunna peka på, att revisionen är ett led i en pågående kampanj, som

exempelvis gäller en viss bransch.

Kooperativa förbundet framhåller att den av utredningen påtalade bristande

kategori- och offensivgranskningen av rörelseidkare vid flera tidigare

tillfällen varit föremål för överväganden. Trots personell förstärkning

och liknande åtgärder är dock, framhåller förbundet, läget i stort sett

alltjämt detsamma. Därefter anföres.

Den huvudsakliga anledningen härtill torde vara att personalförstärknmgarna

på taxeringsrevisionerna i allt för hög grad kommit att sysselsättas

med andra ärenden på taxeringssektionen än egentlig taxeringskontroll

förekommande taxeringsrevisionerna till så stor del kommit att

få inriktas på utredningar i samband med besvärsärenden. Till mycket stor

del toi de dessa besvärsärenden gälla sköntaxeringar av relativt små rörelseidkare.

Kunde personalförstärkningar nu i huvudsak knytas till en fast

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

uppbyggd taxeringsassistentorganisation borde antalet besvärsärenden av

detta slag kunna nedbringas, och arbetskraften i taxeringsrevisionen i motsvarande

grad friställas. Vidare borde farhågorna för att även denna personalförstärkning

slukas för allmänna göromål i taxeringssektionen bli

mindre.

Socialförsäkringens administrationsnämnd framhåller, att det är angeläget

att vid taxeringsrevisionen även uppmärksammas huruvida de arbetsgivaruppgifter,

som skall ligga till grund för debiteringen av vissa avgifter

och bidrag till socialförsäkringen, är riktiga samt att fullständiga och riktiga

uppgifter lämnas rörande de anställdas löneförhållanden.

Liknande synpunkter framföres av statskontoret.

Departementschefen

Jag delar utredningens uppfattning att personalförstärkningen på revisionsavdelningarna

ifrämst bör ske genom att dessa avdelningar tillföres

ytterligare landskanslist- och biträdespersonal. Det måste innebära en väsentlig

effektivisering av revisionsverksamheten om den akademiskt utbildade

personalen avlastas från mindre kvalificerade uppgifter.

Däremot kan jag inte biträda utredningens ståndpunkt, att revisionspersonalen

icke, vid sidan av sin tjänst inom revisionsdetaljen, skulle få

fullgöra taxeringsintendentsgöromål. Man bör inte fråntaga taxeringsintendenten

rätten att överlåta processföringen i varje skattemål på den befattningshavare

som med hänsyn till utbildning m. m. är den mest lämplige.

Även för revisionsarbetet och med hänsyn till kommande befordran

till taxeringsintendent är det önskvärt att revisionspersonalen får viss träning

i processföring. Att personalen på revisionsdetaljen likväl inte i samma

utsträckning som personalen på taxeringsavdelningens allmänna detalj

kan ägna sig åt taxeringsintendentsuppgifter ligger i sakens natur. Såsom

även utredningen funnit bör emellertid detta förhållande inte tillmätas

betydelse vid tillsättande av tjänst som taxeringsintendent. Taxeringsintendentens

viktigaste uppgift i den utbyggda organisationen torde för

övrigt, som utredningen framhåller, bli att organisera och leda arbetet inom

taxeringssektionen. — Att revisionspersonalen måste ombesörja arbetet

med aktievärdering är uppenbart.

För att den från samhällets synpunkt synnerligen betydelsefulla revisionsverksamheten

skall kunna upprätthållas i önskvärd omfattning —

med ökat inslag av kategorigranskningar och andra offensiva granskningar

— är det emellertid angeläget att revisionspersonalen inte utan tvingande

skäl belastas med arbetsuppgifter som ej har direkt samband med revisionsverksamheten.

Det bör sålunda enligt min mening inte få förekomma

att revisionspersonal anlitas för processföring i andra skattemål än sådana,

som gäller skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning. Även

bland dessa mål torde många vara av sådan beskaffenhet att de utan olägenhet

kan överlåtas på andra befattningshavare. I de mål där revisions
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1961

personalen användes skall den självfallet få intendentsbefogenhet och således

agera på eget ansvar. Finnes bland befattningshavarna på taxeringssektionens

allmänna detaljer personer med examen från handelshögskola

minskas för övrigt, som utredningen framhållit, i motsvarande mån behovet

av att utnyttja revisionspersonalen för processföring. Jag vill här

erinra om de riktlinjer i den förevarande arbetsfördelningsfrågan som jag

angivit i prop. 1956: 150 och som kommit till uttryck i gällande länsstyrelseinstruktion.

Det vill synas som om man på sina håll icke iakttagit de begränsningar

i fråga om revisionspersonalens anlitande för processföring

som där angivits. Med den förstärkning av den kvalificerade personalen på

de allmänna detaljerna som jag i det följande föreslår torde bättre förutsättningar

föreligga för att följa de sålunda uppdragna riktlinjerna.

En revisor bör givetvis icke föra talan i mål där han själv verkställt revision.

Såsom understrukits vid remissbehandlingen är det av största vikt att

befattningshavarna vid revisionsdetaljerna är väl kvalificerade och lämpliga

för sin uppgift. Det bör därför inte ifrågakomma att sänka kompetenskraven.

Beträffande taxeringsrevisor och högre befattningshavare å revisionsdetaljerna

bör sålunda liksom hittills krävas examen från handelshögskola.

För landskanslisterna bör i princip krävas examen från handelsgymnasium.

Emellertid bör möjlighet till dispens från de formella

behörighetskraven alltjämt föreligga då det gäller personer med speciell

fallenhet för revisionsverksamhet, och vissa skäl, bl. a. svårigheten att erhålla

civilekonomer, synes kunna tala för att man, i vart fall övergångsvis,

begagnar denna möjlighet i något större utsträckning än för närvarande.

I fråga om revisionsarbetets inriktning vill jag anmärka följande. Det

är enligt min mening av största vikt, att det framdeles blir ett ökat inslag

av offensiva granskningar. Det är nämligen genom sådana granskningar

som man i främsta rummet kan erhålla en allmänpreventiv effekt. Ytterligare

bör eftersträvas samordning med annan granskningsverksamhet. Vid

planläggning av granskningsaktionerna bör sålunda samråd upptagas med

dem som är ansvariga för arbetsgivarkontroll i samband med skatteuppbörd

och uppbörd av socialförsäkringsavgifter; granskningen bör vid behov

även avse underlaget för sådan uppbörd. Ytterligare synes det önskvärt

att utveckla det samarbete med kontrollstyrelsen som redan inletts.

Då det gäller att beräkna personalbehovet på revisionsdetaljerna har

utredningen utgått från att rörelseidkare och därmed likställda skattskyldiga

bör kunna bli föremål för granskning en gång under varje åttaårsperiod.

Huruvida en sådan granskningstäthet kan uppnås med den föreslagna

utbyggnaden är, som vissa remissinstanser framhållit, tveksamt.

Härvid bör beaktas, att utredningen vid sina beräkningar utgått från egna

förslag som jag inte i allo kunnat tillstyrka. Med hänsyn till svårigheterna

att erhålla lämplig personal och att utbilda denna kan jag dock inte för
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

143

orda att nu tillföra revisionsdetaljerna mer personal än utredningen föreslagit.

Även om man sålunda inte helt kan bygga på utredningens kalkyl,

bör en avsevärd intensifiering av revisionsverksamheten kunna förväntas

— vid fullt utbyggd organisation inemot en tredubbling.

Från vissa länsstyrelsers sida har erinringar framställts mot de grunder,

som utredningen tillämpat för fördelning av personalen mellan olika län.

Det är av naturliga skäl knappast möjligt att göra fördelningen på sådant

sätt att den kan accepteras av alla parter. Beräkningsgrunderna måste i

viss utsträckning baseras på uppskattningar och värderingar, om vilka

olika uppfattningar kan råda. Enligt min mening synes emellertid den av

utredningen gjorda fördelningen böra godtagas. Framhållas må i detta

sammanhang att, om ett län, enligt vederbörande länsstyrelses uppfattning,

på grund av felbedömning av någon eller några faktorer i beräkningsgrunderna

skulle fått en befattningshavare mer eller mindre än som rätteligen

bort tilldelas länet, detta endast innebär att granskningsintensiteten blir något

större eller något mindre än den skulle blivit med en annan fördelningsgrund.

Några remissinstanser har ansett att den akademiskt utbildade personalen

inom revisionsdetaljerna bort utökas mer än utredningen föreslagit.

Den föreslagna utökningen synes dock enligt min mening, i vart fall tillsvidare,

vara tillfyllest, även om hänsyn tages till de ökade arbetsledaruppgifter

som tillkommer inom revisionsavdelningarna. Erfarenheterna av den

nya organisationen synes böra avvaktas innan man överväger en ytterligare

utbyggnad. Härför talar även svårigheterna att erhålla tjänstemän

med examen från handelshögskola. Jag anser mig dock såtillvida böra frångå

förslaget att antalet tjänster i reglerad befordringsgång bör upptagas

oförminskat.

Även när det gäller landskanslistbefattningar och biträdestjänster på

revisionsdetaljerna torde erfarenheterna av den nya organisationen få avvaktas

innan en ytterligare utökning av antalet sådana tjänster överväges.

Tills vidare bör därför antalet tjänster av ifrågavarande slag bestämmas

enligt utredningens förslag.

Lönefrågor m. m. inom revisionsdetaljerna

Taxeringskontrollutredningen

I betänkandet framhålles att, därest utredningens förslag i fråga om assistentorganisationen

och revisionsdetaljernas personella uppsättning godtas,

revisionsdetaljerna i flertalet län kominer att bestå av ett mycket stort

antal befattningshavare. Höga anspråk måste därför ställas på revisionsdetaljernas

föreståndare när det gäller förmåga att handleda underställd personal.

Nämnda befattningshavare kommer även i övrigt att få mycket kvalificerade

arbetsuppgifter. Härom anför utredningen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

De skall sålunda bl. a. svara för ledningen av hela granskningsverksamheten

och därvid lämna råd och anvisningar även på fältet i svårbedömbara

taxerings- och bokföringsfrågor. Vidare skall de i största möjliga utsträckning

gå igenom granskningsmännens revisionspromemorior, varvid de bl. a.

har att tillse, att framställda taxeringsförslag står i överensstämmelse med

föreskrifterna i skatteförfattningarna. Härigenom erhåller de också möjlighet

att i viss mån bedöma underställda befattningshavares förmåga och

skicklighet i fråga om revisionsuppgifternas utförande. De skattskyldiga

eller av dem anlitade experter kan även beräknas komma att i viss omfattning

vända sig till föreståndarna på revisionsdetaljerna för att med dem få

diskutera föreliggande spörsmål. Samtliga de nu angivna uppgifterna, som

ställer stora fordringar på kunskaper och omdöme, motiverar enligt utredningens

mening en hög löneplacering. Utan att framställa något direkt förslag

i denna fråga, som närmast synes böra bli en förhandlingssak, anser

emellertid utredningen att för föreståndarna för revisionsdetaljerna i de nio

största länen en lägre löneställning inte kan ifrågakomma än den som för

närvarande tillkommer biträdande taxeringsintendent i lönegrad Ao 26

med avlöningsförstärkning å 1 200 kronor. Utredningen förutsätter härvid

att de ifrågavarande befattningshavarna, eftersom de inte skall ianspråktas

för taxeringsintendentsgöromål utan endast för uppgifter i samband med

taxeringskontrollen, medges rätt inneha taxeringsuppdrag.

Då emellertid länsrevisorstjänsterna för närvarande även är placerade i

lönegrad Ao 26 men utan avlöningsförstärkning, motsvarar den ifrågasatta

löneskillnaden, 1 200 kronor, endast i ringa mån det ökade ansvaret och de

ökade uppgifterna. En löneställning, motsvarande taxeringsintendenternas,

d. v. s. lönegrad Bo 1, synes utredningen mera lämplig. En lika löneställning

för taxeringsintendenterna och ifrågavarande föreståndare för revisionsdetaljer

behöver inte i och för sig hindra att taxeringsintendenten fortfarande

är förman för vederbörande föreståndare eller vara för taxeringsintendenternas

löneställning bindande för framtiden. Därest sistnämnda

lönegradsplacering skulle ifrågakomma för nyssnämnda revisionsdetaljers

föreståndare bör emellertid dessa inte ges rätt inneha taxeringsuppdrag.

De föreslagna nio tjänsterna bör erhålla tjänstebenämningen revisionsintendent.

Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter i fråga om arbetsledning, undervisning

etc. som enligt utredningens förslag kommer att åvila chefen för

revisionsdetaljen anser utredningen att denne i dessa uppgifter bör biträdas

av välkvalificerade befattningshavare. Dessa befattningshavare måste

dessutom vara beredda på att från annan personal överta handläggningen

av de svåraste och mest kvalificerade granskningsuppgifterna. Utredningen

fortsätter.

Med hänsyn till arten av nu nämnda arbetsuppgifter anser utredningen

att de ifrågavarande befattningshavarna i de län, som tillhör grupperna 1,

2 och 3 A, bör vara länsrevisorer i lönegrad Ao 26 och att i länen, tillhörande

grupperna 3 B, 3 C och 4, bör inrättas tjänster såsom biträdande länsrevisor

i lönegrad Ao 24. Lönegradsplaceringen beträffande de senare befattningshavarna

har avvägts med hänsyn till att de mest kvalificerade

förste taxeringsrevisorerna på länsstyrelserna är placerade i lönegrad A 23.

Enligt utredningens mening bör man kunna räkna med att landskanslistpersonal

inom revisionsdetaljerna i allt större utsträckning kommer att kun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

na anförtros kvalificerade arbetsuppgifter. Det får med anledning härav, enligt

utredningens mening, anses motiverat att för landskanslistpersonal avsedda

tjänster inrättas med lönegradsplacering, som svarar mot dessa arbetsuppgifter.

Inrättandet av sådana tjänster är även av stor vikt för att

på revisionsdetaljerna i framtiden få behålla för revisionsarbete lämpade

och härför särskilt utbildade landskanslister. Därefter anföres.

Den nuvarande befordringsgången för landskanslisterna å landskontor

från aspirant- och icke ordinarie tjänst fram till sluttjänst gestaltar sig

för närvarande på följande sätt.

Landskanslistaspirant i lönegrad Af 9 (1 1/2 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 10 (1 1/2 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 12 (1 år);

Extra ordinarie landskanslist i lönegrad Ae 13 (slutlönegrad i reglerad

befordringsgång);

Landskanslist i lönegrad Ao 15;

Taxeringsassistent i lönegrad Ao 17;

Förste landskanslist i lönegrad Ao 19;

Häradsskrivare i lönegraderna Ao 21, 23 och 24 (normal sluttjanst).

Inom de olika befordringsstegen uppgår enligt nu gällande personalplaner

antalet tjänster till

för icke ordinarie landskanslister

för landskanslister i lönegrad Ao 15

för taxeringsassistenter

för förste landskanslister

för häradsskrivare

204;

165;

200;

89;

156.

Tjänstgöringen som icke ordinarie landskanslist och landskanslist i lönegrad

Ao 15 fullgöres eller i varje fall bör regelmässigt fullgöras inom

landskontorets samtliga sektioner och detaljer samt inom häradsskrivarorganisationen.

När vederbörande sedan befordras till förste landskanslist,

förläggs tjänstgöringen normalt till andra sektioner och detaljer än taxeringsektionens

revisionsdetalj. Eftersom antalet häradsskrivartjänster är

betydligt större än antalet förste landskanslisttjänter torde man få förutsätta

att vid normala förhållanden och under förutsättning, att avgången

från häradsskrivartjänsterna är relativt jämn mellan olika år, befordran

från förste landskanslisttjänst till häradsskriv ar tjänst sker relativt snabbt.

Godtages utredningens förslag kommer länsstyrelserna att tillföras ytterligare

65 taxeringsassistenttjänster och 89 landskanslisttjänster. I fråga om

förstnämnda tjänster har utredningen tidigare förordat att vissa av dem

skall placeras såsom förste taxeringsassistenttjänster i lönegrad Ao 19, vilket

enligt utredningens mening i viss mån skulle underlätta en normal befordringsgång

för landskanslisterna och dessutom medverka till att man

såsom taxeringsassistenter under längre tid finge behålla därtill lämplig personal.

Beträffande de nytillkommande landskanslisttjänsterna torde det till

en början få anses uppenbart att, därest samtliga dessa tjänster skulle placeras

såsom tjänster i den nu gällande reglerade befordringsgången för icke

ordinarie landskanslister eller i lönegrad Ao 15, detta skulle betydligt försämra

utsikterna för berörda befattningshavare att inom rimlig tid nå fram

till sluttjänst-häradsskrivartjänst. Dessutom skulle en dylik placering såsom

tidigare nämnts motverka strävandena att på revisionsdetaljerna kunna

behålla personal, som vore särskilt lämpad för revisionsuppgifter.

10 Bihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. Nr 100

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

En möjlighet att lösa frågan om en lämplig befordringsgång för ifrågavarande

personal och därmed även skapa möjligheter till att för de olika tjänsterna

erhålla de mest lämpade befattningshavarna är givetvis, framhåller utredningen,

att inrätta olika befordringsgångar för å ena sidan taxeringsassistenter

och sådana landskanslister, som skall syssla med taxeringrevisionsverksamhet,

och å andra sidan övriga landskanslister å landskontor. Utredningen

kan emellertid inte förorda en sådan lösning. För taxeringsassistenterna

skulle detta innebära, att de inte genom tjänstgöring såsom landskanslister

å landskontorets olika sektioner och inom häradsskrivarorganisationen

kan förvärva den kännedom och erfarenhet beträffande lokal skattemyndighets

arbetsuppgifter, som måste förutsättas för befordran till häradsskrivartjänst.

Landskanslisterna på revisionsdetaljen skulle inte heller kunna

få samma kännedom och erfarenhet. Övriga landskanslister — med undantag

för dem som under längre tid tjänstgör å taxeringssektionens allmänna

detalj —- skulle i regel inte heller erhålla de fördjupade kunskaper och

den erfarenhet beträffande taxering, som häradsskrivarna måste förutsättas

ha i synnerhet om i en framtid mer kvalificerade uppgifter på taxeringsväsendets

område skall kunna överlämnas till dem. Därefter anför utredningen.

Såsom tidigare antytts bör emellertid bättre befordringsmöjligheter skapas

med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som förutsättes komma

att anförtros landskanslistpersonalen, och till önskvärdheten att kunna knyta

personalen fastare till revisionsdetaljerna. Detta synes böra tillgodoses därigenom

att i första hand ett antal tjänster i lönegrad Ao 21, förslagsvis

benämnda taxeringskontrollörstjänster, och i andra hand ett antal tjänster

såsom förste landskanslist i lönegrad Ao 19 successivt inrättas för nämnda

personal. Utredningen föreslår att taxeringskontrollörstjänster till en början

endast inrättas vid länsstyrelser, tillhörande grupperna 1, 2 och 3, till

ett antal av sammanlagt 26.---— Om kontrollörstjänster inrättas torde

det i fortsättningen inte behöva ifrågakomma att meddela dispens från behörighetsvillkoren

för erhållande av taxeringsrevisorstjänst annat än i absoluta

undantagsfall.

Beträffande tjänsterna som förste landskanslist i lönegrad Ao 19 erfordras

enligt utredningens bedömanden sammanlagt 26 sådana tjänster i län,

tillhörande grupperna 1—4. Återstoden av de föreslagna landskanslisttjänsterna

bör, enligt utredningen, placeras i lönegrad Ao 15 och i reglerad befordringsgång.

Utredningen påpekar att utredningen vid sina beräkningar av antalet nytillkommande

landskanslisttjänster utgått från att vissa av de landskanslisttjänster,

som tilldelats varuskattekontoren, i verkligheten tillhör revisionsdetaljen.

Utredningen har sålunda ansett att endast inom varuskattekontoren

vid de större länsstyrelserna behov föreligger av en icke-ordinarie landskanslisttjänst.

Beträffande biträdes personalen framhåller utredningen att då det måste

finnas tillgång till väl kvalificerade biträden på revisionsdetaljerna, flertalet

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 147

av biträdena torde böra placeras i högre lönegrad än inom reglerad befordringsgång.

Utredningen föreslår därför att de föreslagna 91 biträdestjänsterna fÖr-i

delas på

3 kansliskrivartjänster i lönegrad Ao 10,

25 kontoristtjänster i lönegrad Ao 9,

33 kanslibiträdestjänster i lönegrad Ao 7 och

30 biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång

(Af 1—Ae 5). '' :■

I förhållande till nuläget innebär utredningens förslag nyinrättande av 3

kansliskrivartjänster, 1 kontoristtjänst, 31 kanslibiträdestjänster och 2

tjänster i reglerad befordringsgång.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att föreståndaren för revisionsdetaljen i vissa

län skall ha titeln revisionsintendent och i andra län bibehålla titeln län$- revisor samt att lönegradsplaceringen för revisionsintendenten skall vara

högre har föranlett erinringar bl. a. från flera länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att föreståndaren för revisionsdetaljen

bör ha samma tjänstetitel i samtliga län.

Länsstyrelsen i Kronobergs län yrkar, att revisionsintendentstjänster

skall inrättas även i de mindre länen.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser sig knappast kunna tillstyrka, att föreslagna

revisionsintendentsbefattningar inrättas som ett led i den av utredningen

tänkta organisationen.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att tjänstetiteln för föreståndarna

för revisionsdetaljerna i samtliga län bör vara densamma. Det kan icke

anses motiverat att härutinnan göra åtskillnad mellan de nio största länen

och de övriga. Den av utredningen föreslagna tjänstebenämningen revisionsintendent

bör enligt länsstyrelsen utbytas mot förste länsrevisor. Tjänsterna

som biträdande länsrevisorer kan då ges tjänstebeteckningen länsrevisor.

Därefter anföres.

Utredningens argumentering för en löneplacering av revisionsintendent

motsvarande taxeringsintendents är inte övertygande. Skulle tjänsterna i de

nio största länen placeras i Bo 1, torde det vara ofrånkomligt att ge taxeringsintendenterna

en högre löneställning.

Med de arbetsuppgifter, revisionsdetaljens föreståndare kommer att få,

bör de inte få inneha taxeringsuppdrag. Att i detta hänseende göra någon åtskillnad

mellan dem och biträdande taxeringsintendent är inte befogat.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att — om föreståndaren för revisionsdetaljen

placeras i Bo 1, vilket länsstyrelsen i och för sig inte har

något att erinra mot — får länsstyrelsen för sin del förorda, att tjänsten

som taxeringsintendent i länet inplaceras i lönegraden Bo 3. Med hänsyn ti}»

den mycket oförmånliga relationen i Malmöhus län mellan antalet 1 :e taxe
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsrevisorstjänster (12 st) och antalet högre befordringstjänster å revisionsdetaljen

(2 st) föreslår länsstyrelsen, att en l:e taxeringsrevisorstjänst

i Ao 23 uppflyttas till biträdande länsrevisorstjänst i Ao 24.

Länsstyrelsen i Älvborgs län framhåller att — med de krävande arbetsuppgifter,

som kommer att åvila revisionsintendenterna -— tjänsten enligt

länsstyrelsens mening icke bör placeras i lägre lönegrad än av utredningen

föreslagna Bo 1.

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om den föreslagna tjänstebeteckningen

revisionsintendent är lämplig med hänsyn till den åtskillnad, som

enligt utredningens förslag bör göras mellan taxeringssektionens allmänna

del och revisionsavdelningen. Titeln länsrevisor synes enligt länsstyrelsen

böra bibehållas även om de nuvarande tjänsterna uppflyttas i högre lönegrad.

Det är jämväl önskvärt att denna högre lönegrad blir tillämplig i samtliga

län. Länsstyrelsen anser sig ej heller kunna godtaga utredningens förslag

att taxeringsintendenten, såsom chef för taxeringssektionen i dess helhet,

erhåller samma löneställning som föreståndaren för revisionsdetaljen.

En löneuppflyttning av den senare till lönegrad Bo 1 bör medföra en höjning

jämväl av taxeringsintendentens nuvarande löneplacering.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län betonar att någon differentiering i

fråga om föreståndarna för revisionsdetaljerna inte bör ske mellan länen -—

möjligen med undantag för Gotlands län.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län är icke övertygad om att revisionsintendenterna

bör placeras i förmånligare löneställning än de biträdande taxeringsintendenter,

som för närvarande är placerade i lönegraden Ao 26.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om icke revisionsdetaljens föreståndare

i samtliga län borde erhålla tjänstetiteln revisionsintendent, oavsett

i vilken lönegrad vederbörande tjänsteman placerats. Befattningshavaren i

Ao 24 bör därvid tilldelas tjänstetiteln länsrevisor.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser det vara av vikt att skillnaderna

i organisationsavseende mellan de olika länsstyrelserna så mycket som möjligt

elimineras även om det föreligger betydande variationer i fråga om

storleksordningen dem emellan. På grund härav och då detalj föreståndarnas

åligganden kommer att, oavsett län, i princip vara desamma synes dessa

befattningshavare enligt länsstyrelsens mening böra erhålla enhetlig benämning,

lämpligen titeln revisionsintendent, som av utredningen föreslagits

för föreståndarna i de nio största länen. Därefter anföres.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som skola åvila föreståndarna för

revisionsdetaljerna, böra dessa enligt länsstyrelsens mening icke inneha uppdrag

såsom taxeringsnämndsordförande. Däremot synes det lämpligt att

rätten att delegera intendentsgöromål å dessa befattningshavare bör bestå.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningen icke tillräckligt beaktat

relationen mellan allmänna detaljen och revisionsdetaljen inom taxeringssektionen.

I hela landet uppgår för närvarande revisionsdetaljernas

personal till cirka 35 procent av hela den taxeringsintendenterna under
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ställda personalen och kommer, därest hela assistentorganisationens personal

hänföres till dessa detaljer, att uppgå till cirka 62 procent. Då av resterande

personal en icke obetydlig del (varuskatten) har egen föreståndare,

synes enligt länsstyrelsen anledning föreligga att placera revisionsdetaljens

föreståndare i lägst samma löneläge, som för närvarande tillkommer

biträdande taxeringsintendent. Med hänsyn till befordringsmöjligheterna synes

under alla förhållanden hälften av l:e taxeringsrevisorerna bör placeras

i 23 och hälften i 21 lönegraden.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer och Föreningen Sveriges kommunala

taxeringsrevisorer anser att cheferna för revisionsdetaljerna på samtliga

länsstyrelser skall benämnas revisionsintendent, samt att i samtliga

län bör inrättas tjänster i 24 lönegraden.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter anser att cheferna för revisionsdetaljerna

bör helt få ägna sig åt sin tjänst och icke anförtros uppdrag som

taxeringsnämndsordförande m. in., vilka uppdrag erfarenhetsmässigt nedsätter

vederbörandes arbetsförmåga i tjänsten under den tid uppdraget fullgöres.

Detsamma bör gälla länsrevisorerna i de län, där revisionsintendenter

avses icke skola finnas. Därefter anföres.

Beträffande löneplaceringen för revisionsintendenter och länsrevisorer som

bli föreståndare för revisionsdetaljer synes den böra bli enhetlig, oavsett

länets storlek, såsom är fallet beträffande taxeringsintendenter. Därest löneplaceringen

blir beroende av respektive läns storlek i taxeringshänseende

kommer detta otvivelaktigt att medföra att i län, där lönesättningen är

lägre än annorstädes, lediga befattningar inom revisionsdetaljen endast komma

att sökas i andra hand, om motsvarande tjänster äro lediga i län, varest

löneförmånerna för detaljföreståndarna är bättre. Oavsett lönesättningen

anser föreningen att föreståndarna i fråga i samtliga län skola få titeln revisionsintendent.

Sveriges akademikers centralorganisation kan icke finna att utredningen

påvisat bärande skäl för att befattningshavare inom olika län med i princip

samma arbetsuppgifter och ställning skall ha olika tjänstetitel beroende på

länens storlek.

De av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna för landskanslistbefattningarna

har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Flera länsstyrelser föreslår dock höjningar och

ytterligare befordringstjänster.

Länsstyrelsen i Stockholms län betonar att det måste betecknas som

rationellt och befrämjande för rekryteringen, om möjlighet tillskapas för

tjänstemännen inom landskanslistkarriären att vinna befordran även till

annan sluttjänst än som häradsskrivare. Även om kunnighet i och erfarenhet

av taxeringsrevision är önskvärd jämväl hos häradsskrivare torde, framhåller

länsstyrelsen, kapaciteten hos en tjänsteman inom denna karriär, som

visat särskild fallenhet för taxeringsrevisionsarbete, kunna bättre utnyttjas,

om han kan vinna befordran utan att behöva lämna revisionsdetaljen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO Kungl, Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att taxeringskontrollörstjänst skall

inrättas å samtliga länsstyrelser sedan erfarenhet vunnits angående dessa

tjänster.

Länsstyrelsen i Kronobergs län säger sig icke ha något att erinra mot

att landskanslister i större utsträckning än för närvarande får självständigt

syssla med taxeringsrevision. Däremot anser länsstyrelsen icke att

en särskild landskanslistkår för revisionsdetaljerna bör skapas. Länsstyrelsen

erinrar om att redan nu finnes på taxeringssektionen tre typer av

tjänster, taxeringsinspektörskarriären, som står öppen för såväl jurister

Och politices magistrar som civilekonomer, vilka samtliga kan befordras

till tjänster såsom taxeringsintendent och biträdande taxeringsintendent,

taxeringsrevisorskarriären, förbehållen civilekonomerna och slutligen landskanslist-

och taxeringsassistentkarriären. Därefter anföres.

Tjänstgöringen som taxeringsassistent är och bör ur rekryteringssynpunkt

förbli ett genomgångsled, men det är såsom redan sagts, önskvärt

att detta led gives längre varaktighet, eventuellt så att assistenten automatiskt

kan uppnå samma lönegrad som förste landskanslist och kan konkurrera

med denne om häradsskrivartjänst. Införandet av en fast befordrmgstjänst

för en enbart till taxeringssektionen knuten landskanslistkår

skulle sannolikt försvåra rekryteringen av taxeringsassistenter och dessutom

innebära en källa till irritation för både revisorer, landskanslister

och taxeringsassistenter.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller i fråga om landskanslistpersonalen,

att det otvivelaktigt skulle vara till fördel för såväl denna personals

trivsel i arbetet som för verksamheten inom landskontoret, om befordringsgång

av två olika slag kunde genomföras. Befordringstjänster, motsvarande

häradsskrivartjänsterna i lönegradsplacering, torde inom en nära framtid

få inrättas inom assistentkåren och även vid länsstyrelserna. Sådana befattningar

liksom även häradsskrivartjänsterna bör enligt länsstyrelsens

mening stå öppna för assistenter och landskanslister inom taxeringssektion

och prövningsnämnds kansli, medan för landskanslisterna i övrigt förste

landskanslist- och häradsskrivarbefattningar skulle bli sluttjänsten.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är för länen inom grupp 5 en förste

landskanslist i Ao 19 omedelbart behövlig.

Länsstyrelsen i Hallands län säger sig inte ha något att erinra mot att

faxeringskontrollörstjänsterna i Ao 21 inrättas. Personal ur landskanslistkarriären

med särskild fallenhet för taxeringsarbete kommer härigenom

att kunna bibehållas vid sådant arbete och behöver icke för sin befordran

söka häradsskrivartjänst.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att det är önskvärt,

att de personer, som blivit utnämnda till taxeringsassistenter, skall kunna

under längre tid kvarhållas inom taxeringsassistentorganisationen, om de

är särskilt lämpade för assistentuppgifterna. Ur denna synpunkt är det

icke helt tillfredsställande att en skicklig förste taxeringsassistent i 19:e

lönegraden för sin befordran skall lockas att söka tjänst såsom härads
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

skrivare. Det synes därför önskvärt att ett lämpligt antal befordringstjänster

inrättas inom taxeringsassistentorganisationen med löneställning likvärdig

med häradsskrivares.

Kompetensutredningen ifrågasätter lämpligheten av att, såsom taxeringskontrollutredningen

föreslagit, särskilda kontrollörstjänster inrättas bl. a.

i syfte att skapa bättre befordringsmöjligheter på revisionsdetaljerna för

landskanslistpersonalen. I den mån särskilda tjänster i detta syfte är erforderliga,

bör de, enligt utredningen, inrättas inom den nuvarande landskanslistkarriärens

ram och alltså placeras såsom förste landskanslisttjänster

i lönegrad Ao 19. En påbyggnad av karriären ovanför nämnda lönegrad

enbart på revisionsdetaljerna bör, enligt utredningens mening, icke ifrågakomma,

då den skulle leda till en snedvridning av landskanslistpersonalens

inriktning till men för övriga enheter inom landsstaten. Möjligheten för de

skickligaste att gå vidare bör tillgodoses såsom förut sagts genom dispensgivning

till den högre karriären.

Statskontoret avstyrker likaledes de föreslagna taxeringskontrollörstjänsterna.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer föreslår, att tjänster som taxeringskontrollör

icke inrättas på revisionsdetaljerna. Det synes, enligt föreningen,

i stället kunna övervägas, om icke tjänster i samma lönegrad, som

föreslagits beträffande taxeringskontrollörerna, bör inrättas för taxeringsassistenter.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd samt länsstyrelserna i Stockholms och

Hallands län framhåller att de förbättrade befordringsmöjligheterna för

landskanslisterna på landskontoren kommer att ytterligare accentuera de

sedan länge mycket stora rekryteringssvårigheterna i fråga om landskanslisterna

å landskanslierna.

Utredningens uttalande, att till taxeringskontrollörstjänsterna bör överföras

eller uppflyttas sådana tidigare landskanslister som efter dispens innehar

befattningar som taxeringsrevisorer har mött erinringar från flera

remissinstanser.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar att det torde få antagas att utredningen

med detta uttalande icke avsett någon tvångsöverflyttning. De nya

tjänsterna bör besättas i vanlig ordning efter vederbörliga ansökningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län tolkar utredningens förslag så, att de

landskanslister som en gång erhållit sådan dispens nu fråntages densamma

och överföres till de nyinrättade kontrollörstjänsterna. Ett dylikt förfarande

skulle ur här berörda befattningshavares synpunkt komma att te sig som

en diskriminering, vilken erhåller ökad skärpa vid det förhållandet att det

här rör sig om högt förtjänta och för ifrågavarande arbetsuppgifter särskilt

väl skickade befattningshavare. Länsstyrelsen avstyrker alltså bestämt förslaget

på denna punkt.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Blekinge, Hallands,

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands och Norrbottens län.

Liknande uttalande göres av länsstyrelsernas antagningsnämnd som tillägger

att till befordran till taxeringskontrollör bör endast den ifrågakomina

som visat ovanlig fallenhet och duglighet för taxeringsrevisionsarbete.

Nämnden antager att det kommer att visa sig vanskligt att i nuvarande personalläge

och i den takt, som utredningen föreslagit, kunna tillsätta de nyinrättade

tjänsterna.

Den av utredningen föreslagna lönesättningen för biträdesperson

al e n å revisionsdetaljen har i regel godtagits av remissinstanserna. Några

länsstyrelser har dock förordat vissa högre lönegradsplaceringar.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser att det vore befogat att den nuvarande

tjänsten som kanslibiträde i lönegrad Ao 7 omvandlas till en kontoristtjänst

i lönegrad Ao 9 så att revisionsdetaljen även i Gotlands län får tillgång till

en dylik tjänst.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att den nya biträdestjänst, som

föreslagits för länet, bör placeras i lönegrad Ao 7 och den nu förefintliga

kontoristtjänsten uppflyttas till kansliskrivaretjänst i lönegrad Ao 10.

Statstjänstemannaförbundet förordar en väsentlig utökning av högre

tjänster.

Departementschefen

Den av utredningen förordade differentieringen i fråga om tjänstebenämning

och lönegradsplacering för revisionsdetaljernas föreståndare finner jag

i likhet med många remissinstanser mindre lämplig. Jag förordar, att föreståndarna

för revisionsdetaljerna även i fortsättningen i samtliga län skall

benämnas länsrevisor. Med hänsyn till de krav som kommer att ställas på

länsrevisorn anser jag emellertid, att länsrevisorerna i samtliga län bör erhålla

en avlöningsförstärkning med 2 400 kronor för år. I samband härmed bör,

liksom för taxeringsintendenterna, stadgas förbud för länsrevisorerna att

mottaga taxeringsuppdrag. Detta motiveras såväl av att länsrevisorernas arbetsbörda

kommer att öka som av mitt ståndpunktstagande i frågan om länsrevisorernas

anlitande för processföring. — I detta sammanhang förordar

jag vidare att den avlöningsförstärkning, som utgår till biträdande taxeringsintendent

i lönegrad Ao 26 vid länsstyrelserna och som för närvarande utgör

1 200 kronor per år, höjes till 2 400 kronor samt att taxeringsintendenterna

å länsstyrelserna, som är placerade i lönegrad Bo 1, tillerkännes en avlöningsförstärkning

med 2 400 kronor för år.

På grund av de ökade arbetsuppgifter i form av utbildning och arbetsledning,

som den nya organisationen ålägger föreståndaren för revisionsdetaljen,

bör i de större länen, på sätt utredningen föreslagit, inrättas en

tjänst som biträdande länsrevisor i Ao 24. Jag förordar att en sådan tjänst

inrättas i samtliga län utom i Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Blekinge och

Jämtlands län, d. v. s. sammanlagt nitton tjänster. Icke heller biträdande

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

länsrevisor bör i princip äga rätt att inneha taxeringsuppdrag. Under något

övergångsår bör dock, om stora svårigheter uppkommer att erhålla kompetent

ordförande i bolagsnämnd, biträdande länsrevisorn kunna tillåtas ha

sådant uppdrag.

Det av utredningen föreslagna sammanlagda antalet tjänster som förste

taxeringsrevisor i Ao 23 och Ao 21 — 116 stycken innebärande en ökning

med 6 (se sid. 334) — kan jag tillstyrka. Jag förordar dock att i samtliga

län utom i Gotlands, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län en tjänst

i Ao 21 utbytes mot en tjänst i Ao 23, vilket innebär att det av utredningen

föreslagna antalet tjänster i Ao 23 ökas och antalet tjänster i Ao 21 minskas

med tjuguen.

Som tidigare nämnts bör det nuvarande antalet tjänster som taxeringsrevisor

i reglerad befordringsgång bibehållas oförminskat.

Vad jag här förordat i fråga om avlöningsvillkoren för taxeringsintendenter,

biträdande taxeringsintendenter och länsrevisorer ävensom beträffande

tjänsterna i Ao 21, Ao 23 och Ao 24 å revisionsdetaljen bör gälla

från och med den 1 juli 1961.

De av utredningen föreslagna tjänsterna som taxeringskontrollör i Ao 21

kan jag inte tillstyrka. Jag förordar att vid revisionsdetaljen inrättas sammanlagt

52 tjänster som förste landskanslist i Ao 19, vilket innebär att de

av utredningen föreslagna tjänsterna i Ao 21 utbytes mot tjänster i Ao 19 i

samma län. För särskilt dugliga landskanslister bör man, såsom tidigare anförts,

bibehålla möjligheten att erhålla dispens för taxeringsrevisorstjänst.

Vad utredningen föreslagit angående tjänster som landskanslist i Ao 15 och

landskanslist i reglerad befordringsgång kan jag tillstyrka. De sålunda förordade

nya tjänsterna för landskanslistpersonal inom revisionsdetaljen kan

inte inrättas förrän taxeringsassistentorganisationen utbyggts ytterligare.

För tjänsterna som förste landskanslist i Ao 19 bör i första hand ifrågakomma

taxeringsassistenter, som befunnits särskilt dugliga i revisionsarbete. Dylika

tjänster bör därför inrättas tidigast under budgetåret 1962/63. Annars

skulle uppbyggnaden av assistentorganisationen allvarligt försvåras. Med nu

föreliggande förutsättningar bör de ifrågavarande tjänsterna utbyggas enligt

följande plan.

Under budgetåret 1962/63 inrättas en tjänst i vart och ett av de län

som av utredningen1 hänförts till grupperna 1—3 C, d. v. s. sammanlagt 15

tjänster. Under budgetåret 1963/64 tillkommer en tjänst i vart och ett av

länen i grupperna 1—3 A, d. v. s. 9 tjänster. Under budgetåret 1964/65 uppföres

en tjänst i vart och ett av länen i grupperna 3 B—4, d. v. s. 10 tjänster.

Resterande tjänster, 18 stycken, inrättas under budgetåret 1965/66.

Tjänsterna som landskanslist i Ao 15 och i reglerad befordringsgång torde

få inrättas när assistentorganisationen är utbyggd eller vid den tidigare

tidpunkt då de kan besättas.

Utredningen har till revisionsdetaljen ansett sig kunna hänföra vissa

1 Se s. 123.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

landskanslister å varuskattekontoren. Erfarenheten får utvisa i vad män

nämnda landskanslister kan helt utnyttjas för revisionsarbete.

Vad utredningen föreslagit angående biträdespersonalen på länsstyrelsernas

revisionsdetaljer kan jag tillstyrka. Inrättandet av de nya biträdestjänsterna

synes kunna ske i den takt utredningen angivit.

I enlighet härmed förordar jag, att den 1 juli 1961 inrättas en tjänst

som kontorist i Ao 9 i Malmöhus län och en tjänst som kanslibiträde i Ao 7

i vart och ett av följande åtta län, nämligen Stockholms, Östergötlands,

Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs och

Västernorrlands län. För Stockholms, Kristianstads och Göteborgs och Bohus

län innebär detta att en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång

utbytes mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7.

Under budgetåret 1962/63 bör tillkomma en tjänst som kanslibiträde i

Ao 7 i vart och ett av följande elva län, nämligen Södermanlands, Kalmar,

Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Västerbottens och Norrbottens län. För Malmöhus och Kopparbergs

län innebär detta att en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång

utbytes mot en tjänst som kanslibiträde i Ao 7.

Under budgetåret 1963/64 bör inrättas en tjänst som kanslibiträde i Ao

7 i vart och ett av följande åtta län, nämligen Stockholms, Östergötlands,

Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs och

Västernorrlands län. För Kristianstads län innebär detta att en tjänst som

kontorsbiträde i reglerad befordringsgång utbytes mot en tjänst som kanslibiträde

i Ao 7.

Under budgetåret 1964/65 bör slutligen tillkomma en tjänst i Ao 10 i vart

och ett av följande tre län, nämligen Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus län, samt en tjänst som kanslibiträde i Ao 7 i vart och ett av Malmöhus

och Älvsborgs län och två dylika tjänster i Göteborgs och Bohus län. Under

nämnda budgetår bör även inrättas en tjänst som kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång vid vart och ett av följande åtta län, nämligen Uppsala,

Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs

och Norrbottens län.

Utbildningsfrågor

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen erinrar om att för behörighet att erhålla tjänst som förste

landskanslist, taxeringsassistent eller landskanslist fordras att ha undergått

den utbildning som Kungl. Maj :t bestämmer.

Föreskrivna kurser för landskanslister m. fl. ordnas i länsstyrelsernas

utbildningsnämnds regi. Fr. o. m. den 1 juli 1960 skall dessa kurser bestå

i en allmän del, gemensam för båda avdelningarna vid länsstyrelse, och en

speciell del dels för landskanslister på landskontor och dels för landskanslister

på landskansli.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Den första kursdelen är avsedd att lämna en allmän teoretisk grund för

den fortsatta utbildningen, oavsett vilken avdelning inom länsstyrelsen

landskanslisten sedermera kommer att välja. Den senare delen av kursen

ägnas åt de för respektive avdelning speciella ämnesområdena. Den för

landskanslister å landskontor speciella kursen omfattar sålunda bl. a. undervisning

i skatte- och taxeringsförfattningarna samt granskningsteknik.

För tillträde till kursens allmänna del fordras viss dokumenterad kunnighet

i bokföring men i princip ingen tidigare tjänstgöring vid länsstyrelse.

För tillträde till speciell del av kursen krävs dels att ha avlagt godkända

prov i de i den allmänna delen ingående ämnena och dels minst 3 års

tjänstgöring inom landsstaten, varav minst 2 år vid landskontor respektive

landskansli.

Genom de villkor som sålunda uppställts för behörighet till förutnämnda

tjänster och genom utformningen av landskanslistkurserna har man sökt

säkerställa att de ifrågavarande befattningshavarna skall ha den teoretiska

bakgrund som krävs för att bemästra de med tjänsterna i fråga förknippade

arbetsuppgifterna.

När det gäller landskanslistutbildningen måste det emellertid, enligt utredningens

mening, betecknas som en brist, att undervisning i revisionsteknik

inte inrymts i kursplanen. Flertalet landskanslister å landskontor kommer

nämligen under sin tjänstetid att konfronteras med taxeringsrevision,

antingen under tjänstgöring på någon av taxeringssektionens olika detaljer

eller efter befordran till taxeringsassistent.

Enligt vad utredningen inhämtat har det hittills inte varit möjligt att

inom den nuvarande ramen för kurstiden i mera betydande omfattning

bereda plats för undervisning i revisionsteknik. Den för övriga ämnen tillmätta

tiden kan inte utan avsevärt men för undervisningsresultatet kortas

av. Införes en vidgad undervisning i revisionsteknik, vartill torde krävas

minst 60 timmar för att nå syftemålet med undervisningen, måste därför,

framhåller utredningen, kurstiden i motsvarande mån förlängas. De för

landskanslister å landskansli respektive landskontor speciella kursdelarna

kommer härigenom att skilja sig även med avseende på kurstidens längd.

Den teoretiska utbildningen i revisionsteknik är emellertid enligt utredningens

mening av sådan betydelse för landskanslisternas å landskontor

fortsatta tjänstgöring att ämnet under alla omständigheter bör upptagas

i kursplanen.

Beträffande den praktiska tjänstgöringens utformning är, framhåller utredningen,

endast bestämt att aspirant, som genomgått kursens allmänna

del, skall beredas möjlighet att tjänstgöra inom länsstyrelsens båda avdelningar

och att för tillträde till den speciella delen av kursen fordras minst

två års tjänstgöring inom den avdelning av länsstyrelsen som kursen avser.

Det torde vara underförstått att aspiranten under denna tid skall cirkulera

mellan de olika sektionerna inom avdelningen.

Hittillsvarande erfarenheter av kursdeltagarnas praktiska tjänstgöring

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1961

utvisar betydande ojämnheter i aspirantemas tjänstgöringstider inom olika

sektioner. Till en del torde detta förhållande bottna i att stundens krav på

tillgång till arbetskraft mera fått fälla avgörandet vid aspirantens placering

till tjänstgöring än en planmässig strävan att ge aspiranten välawägda

erfarenheter från de olika verksamhetsområdena inom avdelningen. Det

måste emellertid enligt utredningens mening betraktas som synnerligen betydelsefullt

att den praktiska tjänstgöringen så ordnas och genomföres att

aspiranten erhåller en i förhållande till svårighetsgraden inom de olika

verksamhetsområdena lämpligt avpassad erfarenhet av områdena i fråga.

En antydan om hur tjänstgöringen med hänsyn härtill bör utformas ger

redan dispositionen av kursplanerna vid utbildningskurserna.

Utredningen framhåller att enligt allmänt vedertagen uppfattning lämnar

en väl planerad och genomförd fortbildning inom ett arbetsområde ett

av de väsentligaste bidragen till effektivisering av verksamheten i fråga.

Inom åtskilliga grenar av det enskilda näringslivet fästes sålunda stor vikt

vid utbildningsfrågor och investeras ofta betydande belopp på vidareutbildning

av personal av olika kategorier. Även inom det statliga verksamhetsområdet

har betydelsen av fortsatt utbildning alltmer uppmärksammats.

Inom landsstaten har sedan åtskilliga år tillbaka bedrivits vidareutbildning

i olika former.

Sålunda anordnas årligen i utbildningsnämndens regi studiekonferenser

för landsstatstjänstemän i den högre karriären. Vid dessa konferenser, till

vilka brukar kallas vartannat år tjänstemän inom landskanslier och vartannat

tjänstemän inom landskontoren, behandlas ämnen av gemensamt

intresse såsom exempelvis ny lagstiftning och dess inverkan på länsstyrelsens

arbete. Även andra studiekonferenser med mera speciell inriktning

förekommer.

Utbildningsnämnden anordnar vidare med jämna mellanrum fyramånaderskurser

för utbildning av taxeringstjänstemän. Sådana kurser anordnas

dels för befattningshavare med juridisk utbildning inom överståthållarämbetet

och länsstyrelserna och dels för befattningshavare med handelshögskoleutbildning.

I de förstnämnda kurserna deltar även tjänstemän vid

kammarrätten. Kursplanerna omfattar bl. a. undervisning i granskningsteknik

och aktievärdering samt, beträffande de för jurister avsedda kurserna,

bokföring och balansteknik.

Särskilda regionala möten, s. k. kretsmöten, har tidigare i länsstyrelsernas

egen regi anordnats för revisionspersonal. Därvid förekom information

om aktuella nyheter och diskussioner om andra frågor av speciellt intresse

för denna personalgrupp. Dylika kretsmöten anordnas numera genom försorg

av riksskattenämndens kontrollbyrå.

Det har vidare förekommit ett antal för länsstyrelsetjänstemän speciellt

anordnade kurser i arbetsledning.

På senare år har påbörjats även viss utbildning av biträdespersonal inom

landsstaten. Denna utbildning, som initierats av länsstyrelsernas utbild
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ningsnämnd, vilken också utarbetat vissa allmänna anvisningar för dess

bedrivande, ordnas av varje länsstyrelse för sig med särskilda kurser för

personalen å landskansliet och inom landsfiskalsorganisationen samt särskilda

för personalen å landskontoret och inom häradsskrivarorganisationen.

Utbildningen kan förläggas till tjänstetid. Den aVser att ge eleverna

en allmän orientering rörande förvaltningen och länsstyrelsens ställning

i densamma samt viss, till självstudier stimulerande kunskap om det för

respektive avdelning speciella arbetsområdet.

Slutligen bör till efterutbildningen även räknas den information som —

i vissa län med ett betydande mått av planmässighet — sker i den formen

att sektionschefer och liknande samlar sin personal för genomgång av eller

på annat sätt delger dem aktuella nyheter på lagstiftningens område, rättsfall

av prejudicerande betydelse, kammarrättens och prövningsnämndernas

beslut i taxeringsmål m. m.

Utredningen konstaterar att fortbildningsverksamheten inom landsstaten

hunnit jämförelsevis långt. Hittills har dock endast en typ av kurser speciellt

inriktat sig på de för taxeringsrevisionen aktuella problemen. Med

den betydande personalkader som, när respektive organisationer blivit fullt

utbyggda, kommer att ägna sig åt taxeringsrevision och taxering samt med

den snabba utvecklingen på beskattningsväsendets område är det enligt utredningens

mening nödvändigt att särskild uppmärksamhet fästes vid den

fortlöpande vidareutbildningen av personalen på revisionsdetaljerna och

inom taxeringsassistentorganisationen och att ramen för denna utbildning

vidgas.

Sålunda anser utredningen att, förutom de av riksskattenämndens kontrollbyrå

återupptagna kretsmötena, i vilka all revisionspersonal inom revisionsdetaljerna

om möjligt bör beredas tillfälle att deltaga, särskilda fortbildningskurser

bör anordnas för taxeringsrevisorerna. Dessa kurser bör

bl. a. ägnas åt studium av de möjligheter och svårigheter som utvecklingen

på kontorsmaskinmarknaden medför i form av nya system för bokföring,

lagerredovisning o. dyl. Vidare bör utvecklingen av metoderna för

kringgående av taxeringsförfattningarna och för skattefusk samt möjligheterna

att uppdaga dylika företeelser fortlöpande penetreras. Utredningen

anser det lämpligt att dessa kurser anordnas regionalt och under ledning

av riksskattenämndens kontrollbyrå.

De kunskaper som genom sistnämnda kurser förmedlas till taxeringsrevisorer

bör sedan vidarebefordras till övrig revisionspersonal inom revisionsdetaljerna

och till taxeringsassistenterna. Detta bör ske genom i länsstyrelsernas

regi anordnade kursdagar, t. ex. en eller ett par dagar för vid

länsstyrelsen placerad personal och någon dag för ute i länet stationerad

personal.

Slutligen bör revisorer, landskanslister och taxeringsassistenter, liksom

hittills i viss utsträckning skett, fortlöpande hållas underrättade om nya

bestämmelser, rättsfall av intresse o. dyl. Denna fortbildning kan ges olika

former. Utredningen håller före att muntlig information i regel ger det

bästa utbytet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Vid sidan av den fortlöpande vidareutbildning, som utredningen förordat,

synes det enligt utredningen nödvändigt att övergångsvis anordna viss grundutbildning

i revisionsteknik för personal inom landskanslistkarriären, som

genomgått landskanslistkurs enligt hittills gällande kursplaner — således

utan att läsa ämnet revisionsteknik — och som inte genom tjänstgöring

redan satts i tillfälle att inhämta nödiga kunskaper i ämnet. Enligt utredningens

mening torde denna utbildning böra omfatta minst 40 timmars

teoretisk undervisning. För att i minsta möjliga mån inkräkta på det

löpande arbetet inom länsstyrelserna synes kurserna böra genomföras i

länsstyrelsernas egen regi och t. ex. på så sätt att endast en eller två dagar

per vecka avsättes för undervisningen. Det torde få ankomma på riksskattemämndens

kontrollbyrå att i samråd med länsstyrelsernas utbildningsnämnd

utfärda närmare anvisningar angående utformningen av dessa

kurser.

I fråga om biträdespersonalen ingår, framhålles i betänkandet, i de förut

omnämnda fortbildningskurserna viss undervisning i taxering. Denna undervisning

torde för taxeringsassistenternas biträden utgöra en god grund för

deras verksamhet under taxeringsperioden. Det är därför, framhåller utredningen,

angeläget att samtliga biträden åt taxeringsassistenterna beredes

tillfälle att genomgå ifrågavarande utbildning. Den bör emellertid kompletteras

med fortsatt undervisning i taxering. Denna undervisning bör enligt

utredningens mening kunna bedrivas antingen på länsstyrelsen eller på de

olika orter, där taxeringsassistenterna är placerade, och under ledning av

därför lämpad befattningshavare inom taxeringssektionen. Därutöver bör

dessa biträden meddelas undervisning med avseende på de arbetsuppgifter,

som kommer att åvila dem under icke-taxeringsperiod. Då dessa arbetsuppgifter

i stort sett kommer att sammanfalla med dem som åvilar biträdena på

revisionsdetaljerna bör undervisningen vara gemensam för de båda kategorierna.

Utredningen anser att i detta fall formliga kurser bör anordnas

vid länsstyrelsen. Dessa kurser bör ledas av lämplig befattningshavare vid

revisionsdetaljen. Det bör, enligt utredningen, ankomma på riksskattenämndens

kontrollbyrå att lämna närmare anvisningar angående hur dessa

kurser lämpligen bör utformas. Därefter anföres.

Enligt utredningens förslag kommer i flertalet län revisionsdetaljerna

att utrustas med personal, som i väsentlig utsträckning skall ägna sig åt

utbildning och handledning av saväl personalen inom revisionsdetaljerna

som inom taxeringsassistentorganisationen. För alt sätta dessa befattningshavare

i stånd att på bästa sätt fullgöra denna viktiga del av deras arbete,

bör särskild utbildning anordnas för dem. Utbildningen bör ges formen av

centrala^ kurser två å tre dagar under ledning av riksskattenämndens kontrollbyra,

som härvidlag har att samråda med länsstyrelsernas utbildningsnämnd.

Efter den första kursen bör nya kurser anordnas när behov därav

uppkommer t. ex. på grund av omsättning bland personalen. Under kurserna

bör dels vissa allmänna principer för utbildning genomgås och dels

genom exempelvis grupparbeten — olika problem som uppkommer i

sådant sammanhang belysas. En relativt stor del av kurstiden synes böra

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ägnas åt genomgång av genom riksskattenämndens kontrollbyrå tillhandahållet

underlag för särskilt den utbildning som, enligt vad ovan sagts, bör

anordnas med biträdespersonalen inom revisionsdetaljerna och taxeringsassistentorganisationen.

Utredningen konstaterar att — då det gäller utbildning av nytillkommande

personal — nuvarande utbildningskapacitet inte är tillräcklig. Därefter anför

utredningen.

Enligt vad utredningen inhämtat torde det vara förenat med betydande

svårigheter att i Stockholm arrangera flera kurser än vad som nu äger rum.

Sådana kurser synes emellertid lättare kunna anordnas i vissa andra städer.

Utredningen anser att städerna Malmö, Göteborg och Sundsvall ur nu anförd

synpunkt skulle väl lämpa sig som platser för extra kurser. Även ur

andra aspekter synes dessa städer vara lämpliga för nu angivet ändamål.

Även de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall bör, enligt

utredningen, anordnas i regi av länsstyrelsernas utbildningsnämnd och omfatta

samma ämnen som nuvarande kurser med det av utredningen förordade

tillägget av ämnet revisionsteknik.

Skall en snabbare utbyggnad med utbildad personal kunna äga rum och

utan att under tiden, intill dess ersättning med ny utbildad personal kan

ske, arbetet inom landskontoren blir lidande, synes, enligt utredningen, enda

möjligheten vara att kravet på tre års praktisk tjänst för tillträde till den

speciella kursdelen tillfälligt mildras. Att korta av tiden för den teoretiska

utbildningen synes inte böra komma i fråga.

Mot en avkortning av tiden för den praktiska tjänstgöringen kan, framhåller

utredningen, invändas att aspiranternas förutsättningar att på bästa

sätt tillägna sig undervisningen i den speciella kursdelen i någon mån minskas.

Vidare blir den färdigutbildade aspiranten till en början i regel inte lika

användbar på de olika arbetsuppgifterna inom landskontorets verksamhetsområde

som nyutbildad personal med den längre praktiska tjänstgöringen.

Inriktas emellertid de särskilda kurserna och speciellt den därtill ansluj

tande praktiska tjänstgöringen till en början uteslutande på att tillgodose

behovet av taxeringsassistenter minskar, enligt utredningens mening, betydelsen

av de nu nämnda invändningarna. Sålunda torde redan med nuvarande

ordning den praktiska tjänstgöringen ge endast obetydlig erfarenhet

av rörelsetaxering och taxeringsrevision. Vidare kan man, framhåller utredningen,

genom att anställa dessa aspiranter utanför personalplanen, varigenom

således några tjänster inom landskontoren icke skall uppehållas av

dem, bättre inrikta den praktiska tjänstgöringen på en fördjupad utbildning.

En sådan form för den praktiska tjänstgöringen kommer att ställa krav på

aktiva insatser även från länsstyrelsernas sida. Enligt utredningens uppfattning

bör för detta ändamål en särskild utbildningsledare avdelas inom landskontoret

med uppgift att närmast under landskamreraren planlägga genomförandet

av den ifrågavarande praktiska utbildningen och tillse att elevernas

tjänstgöring ordnas så att bästa möjliga resultat nås. Utbildningsnämnden

och kursledarna vid de särskilda kurserna bör tillhandagå utbildnings
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ledaren med råd och anvisningar rörande den praktiska utbildningens uppläggning

och övervakning.

Enligt utredningens uppfattning bör en på så sätt utformad praktisk

tjänstgöring kunna ge en i stort sett lika god bakgrund till den speciella

kursdelen som en längre tids fullgörande av tjänst på befattningar inom

olika delar av landskontoret.

Emellertid kan det, framhåller utredningen, knappast vara rimligt att den

som genomgått en sålunda utformad och speciellt inriktad utbildning skall

vinna befordran inom landskanslistkarriären tidigare än en i övrigt jämbördig

kollega, som anställts vid samma tidpunkt eller kanske tidigare men

genomlöpt den normala utbildningsgången. Å andra sidan måste den snabbutbildade

personalen, om syftemålet med snabbutbildningen inte skall förfelas,

efter avslutad utbildning placeras till tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen.

Därefter anföres.

Den konflikt som sålunda uppkommer mellan rimlighetskrav och kraven

på en snabb utbyggnad av nämnda organisation synes kunna lösas på följande

sätt.

Under de närmaste två budgetåren 1961/62 och 1962/63 inrättas inte fler

taxeringsassistenttjänster än vad för närvarande gäller, d. v. s. sammanlagt

215 tjänster. Under dessa budgetår inriktas ansträngningarna i stället

främst på att dels fylla föreliggande vakanser på de nuvarande tjänsterna

dels intensifiera rekryteringen och utbildningen av den personal, som erfordras

vid full utbyggnad av assistentorganisationen och för förstärkningen

av länsstyrelsernas revisionsdetaljer. Därefter sker utbyggnaden i de

båda nu nämnda hänseendena successivt men företrädesvis beträffande

assistentorganisationen.

De befattningshavare, som genomgått utbildningskurs, befordras inte till

högre tjänster inom landskanslistkarriären än inom nu gällande reglerad

befordringsgång för icke-ordinarie landskanslister förrän vederbörande

fullgjort sammanlagt minst tre års praktisk tjänstgöring inom landsstaten.

Den personal, som genomgått de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg

och Sundsvall, placeras vid landskontoren utan att tjänsterna ännu inordnas

i länsstyrelsernas personalplan. Under taxeringsperioden utnyttjas dessa

befattningshavare som förstärkning inom taxeringsassistentorganisationen

utan att dock bekläda taxeringsassistenttjänst. Under icke-taxeringsperiod

tilldelas befattningshavarna företrädesvis arbetsuppgifter inom taxeringssektionens

revisionsdetalj men de bör även vid behov utnyttjas för

tjänstgöring å övriga sektioner. — Genom sistnämnda tjänstgöring kan avkortningen

av den praktiska tjänstgöringen under utbildningstiden i viss

mån kompenseras. — Detta arrangemang synes närmast kunna jämföras med

vad som nu gäller beträffande den nyutbildade kvalificerade personalen

inom exempelvis postverket.

Efter 3 års sammanlagd praktisk tjänstgöring tilldelas befattningshavarna

landskanslisttjänster inom gällande personalram i mån av tillgång till

sådana tjänster eller utnyttjas som vikarier på vakanta tjänster eller på

annat sätt samt får på lika villkor konkurrera med övrig personal om högre

tjänster.

Därest teoretisk utbildning och praktisk tjänstgöring kombineras på ovan

angivet sätt hyser utredningen inga betänkligheter mot att kravet på praktisk

tjänstgöring såsom villkor för tillträde till de ifrågasatta särskilda kursernas

speciella del avkortas.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Med dessa utgångspunkter har utredningen övervägt olika alternativ för

den ifrågavarande praktiska tjänstgöringens ordnande och varaktighet. Utredningen

har härvid funnit att tiden för denna bör kunna fastställas till

19 månader, varav före tillträde till den speciella delen av kursen 11/2 månad

skulle fullgöras på vardera uppbördssektion och häradsskrivarkontor,

1 månad på vardera kameralsektion och prövningsnämndens kansli, 2

månader på taxeringssektions allmänna detalj och varuskattedetalj. Sedan

den speciella delen av kursen avslutats, skulle 5 månaders praktisk tjänst

fullgöras inom taxeringsassistentorganisationen och 7 månader på taxeringssektionens

revisionsdetalj.

Tidsschemat för de särskilda kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall

samt utformningen av den därtill anslutande praktiska tjänstgöringen kan

enligt utredningens mening lämpligen utformas på i huvudsak följande sätt.

År 1

1/9—20/12 teoretiska utbildningens allmänna del

År 2

2/1—28/2 tjänstgöring å taxeringssektionen (allmänna detaljen och varuskattedetalj

en)

1/3_31/3 » » prövningsnämndens kansli

1/4—15/5 » » uppbördssektionen

16/5—30/6 » » häradsskrivarkontor

1/7—14/7 semester

15/7—15/8 tjänstgöring å kameralsektionen

16/8—20/12 teoretiska utbildningens speciella del

År 3

2/1—28/2 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisionsdetaljen)

1/3_31/7 tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen (semester
tid

inkluderad)

1/8—31/12 tjänstgöring å taxeringssektionen (revisiondetaljen).

Såvitt utredningen kunnat finna erfordras under de närmaste åren att

tre sådan särskilda kurser i de tre städerna kommer till stånd.

Påbörjas de första kurserna av detta slag den 1 september 1961 innebär

detta, enligt utredningen, att bortåt 90 nya rörelsedistrikt kan betjänas av

personal med tillfredsställande teoretisk underbyggnad fr. o. m. år 1963 och

att samtliga rörelsedistrikt, som skall inrättas, kan betjänas av sådan personal

fr. o. m. år 1964. De ytterligare 105 erforderliga taxeringsassistenttjänsterna

(65 vid länsstyrelserna och 40 vid överståthållarämbetet) kan därför

inrättas med 55 tjänster fr. o. m. budgetåret 1963/64 och med 50 tjänster

fr. o. m. budgetåret 1964/65. De av utredningen föreslagna landskanslisttjänsterna

inom länsstyrelsens revisionsdetaljer och motsvarande tjänster

å bokgranskningskontoret vid överståthållarämbetet bör i huvudsak ha

kunnat besättas senast under budgetåret 1965/66. Det av utredningen beräknade

totala utbildningsbehovet för den närmaste femårsperioden bör,

11 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

enligt utredningens mening, kunna vara täckt med utgången av år 1965.

Förutsättningen för dessa beräkningar är givetvis att tillräckligt antal aspiranter

kan rekryteras.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om uppskov med inrättande av ytterligare taxeringsassistenttjänster

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att om man under någon tid

underlåter att inrätta ytterligare taxeringsassistenttjänster får länsstyrelserna

möjlighet att låta de yngre landskanslisterna förvärva ytterligare och

mycket behövliga insikter i landskontorsarbetet och praktisk erfarenhet

av taxeringsarbete, innan de sändes ut som taxeringsassistenter.

Beträffande de av utredningen föreslagna särskilda utbildningskurserna

i Malmö, Göteborg och Sundsvall har de berörda länsstyrelserna gjort

följande uttalanden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker att särskilda kurser för landskanslistaspiranter

anordnas i Malmö. Lokalfrågan för kurserna kan ordnas

genom stadens medverkan.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att — om möjlighet icke

anses förefinnas att förlägga utbildningen av all nytillkommen personal till

Stockholm eller det icke anses lämpligt att bibringa sagda personal erforderliga

kunskaper genom korrespondensundervisning — vill länsstyrelsen

självfallet icke undandraga sig den medverkan vid utbildningens genomförande,

som utredningen förutsatt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län hälsar med tillfredsställelse utredningens

förslag till åtgärder för utbildningen och vidareutbildningen av de

olika personalkategorier, som avses att knytas till taxeringsväsendet. Länsstyrelsen

instämmer vidare kraftigt i förslaget att forcera utbildningen av

nytillkommande personal för möjliggörande av den önskade utbyggnaden av

taxeringsorganisationen. Såvitt avser förslaget att anordna extra kurser bl. a.

i Sundsvall har staden förklarat sig villig ställa lokal till förfogande och

en undersökning av möjligheterna att anställa lämpliga lärare har givit ett

positivt resultat. Tidsschemat för den särskilda kursutbildningen av nytillkommande

personal anser länsstyrelsen lämpligt utformat.

Många remissinstanser betonar nödvändigheten av en intensifierad utbildningsverksamhet.

I flera yttraden uttryckes dock farhågor för den av utredningen

föreslagna utbyggnaden av organisationen sker för snabbt.

Länsstyrelsen i Stockholms län varnar för snabb- och specialutbildning av

ungdomar, tagna direkt från skolbänken. Det är enligt länsstyrelsen angeläget

med god kvalitet på den personal som skall medverka vid effektivare

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

taxeringskontroll. Praktisk erfarenhet och mognad är lika nödvändiga som

teoretisk utbildning och dessa egenskaper kan inte snabbförvärvas. Länsstyrelsen

betonar dock vikten av att utbildningsnämnden får möjlighet öka

antalet kurser. Huruvida möjligheterna till utbildning kan underlättas genom

anordnande av kurser å andra orter än i Stockholm finner länsstyrelsen

mycket tveksamt.

.Länsstyrelsen i Uppsala län uttrycker sina farhågor för att de extra utbildningskurserna

för landskanslistpersonalen kommer att medföra att länsstyrelserna

tömmes på ännu icke utbildade landskanslister och aspiranter.

Länsstyrelsen skulle därför helst se att utbildningskurserna inskränktes till

två ordinarie kurser under år 1961 och inställdes under år 1962.

Länssiyrelsen i Östergötlands län uttalar att även om starka skäl kan

anföras för en snabb utbyggnad av den nya organisationen måste länsstyrelsen

hysa starka betänkligheter inför ett genomförande av organisationen i

den takt, som utredningen tänkt sig. Enligt länsstyrelsens mening bör länsstyrelsen

ges möjlighet till friare rekryteringsmöjligheter under en betydligt

längre tidsperiod än den utredningen avsett för anställningen av nu ifrågavarande

personal.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att utredningen med rätta påtalat,

att mången taxeringsassistent saknar den för tjänsten nödiga rutinen.

Att så är fallet beror i främsta rummet på att utbyggnaden av taxeringsorganisationen

gått i snabbare takt, än personalresurserna tillåtit. Detta förhållande

borde enligt länsstyrelsen mana till försiktig planering för den fortsatta

utbyggnaden.

Länsstyrelsen i Kronobergs län konstaterar att utredningen räknat med

ungefär 200 icke-ordinarie landskanslister å landskontor, som ännu icke erhållit

föreskriven utbildning. Därefter torde ett icke ringa antal personer ha

anställts som extra tjänstemän till följd av att anställda icke-ordinarie landskanslister

i reglerad befordringsgång icke kunnat erhålla befordran till nu

vakanta tjänster som ordinarie landskanslister, emedan de icke fått tillfälle

att genomgå föreskriven teoretisk utbildning. Därefter anföres.

Den redan anställda personalen synes sålunda åtminstone i huvudsak räcka

till för att besätta föreslagna nya 65 tjänster som taxeringsassistenter i länen

och 89 tjänster som landskanslister inom länsstyrelsernas revisionsdetaljer

ävensom för att fylla redan befintliga vakanser inom taxeringsassistentorganisationen

(27 stycken den 1 juli 1960 enligt bilaga 3 i betänkandet). Utbildningsbehovet

för redan anställda bör därför i första hand tillgodoses. Den

personal, som anställes för länsstyrelsernas behov efter förslagets genomförande,

torde till största delen kunna antagas komma att placeras å ickeordinarie

och ordinarie landskanslisttjänster inom personalplanen. Förslaget

om utbildning av den senare kategorin bör ses mot denna bakgrund.

Länsstyrelsen framhåller att utredningen icke berört frågan om vem som

skall besluta om antagande av de nya aspiranterna. Länsstyrelsen anser

det olämpligt att aspiranterna omedelbart sedan de anställts skall genomgå

den teoretiska utbildningens allmänna del utan att dessförinnan ha full
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

gjort någon praktisk tjänstgöring. Länsstyrelsen föreslår att vederbörande

länsstyrelse liksom hittills bör svara för rekryteringen av den personal, som

•skall tjänstgöra hos denna och att aspiranten under minst sex månader

skall tjänstgöra hos länsstyrelsen, innan han genomgår den teoretiska utbildningens

allmänna del. Det bör, enligt länsstyrelsen, även beaktas, att

\issa

tna, innan vederbörande aspiranter hunnit genomgå den planerade utbildningen

i dess helhet. Det synes vara nödvändigt, att dessa vakanser fyllas

med personer ur de nyrekryterades krets. För sådant ändamål synes, fram>

håller länsstyrelsen, viktigt, att en någorlunda sammanhängande praktisk

tjänstgöring förlägges till utbildningens början.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner det i nuvarande läge välbetänkt att

särskilda utbildningskurser anordnas utöver den utbildning som hittills skett

i Stockholm. Länsstyrelsen finner emellertid betänkligt att utredningen föreslagit

en förkortad utbildningsgång.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att utredningens förslag till utbildning

under de närmaste åren av landskanslistaspiranter för rekrytering

av taxeringsassistentorganisationen ställer landskontoren i en mycket svår

situation. Landskanslisterna intar en nyckelposition i landskontorens arbete

såsom närmaste arbetsledare för biträdespersonalen och kvalificerade medhjälpare

åt jurister och ekonomer. Därefter anföres.

_ Föreslagen befordringsgång för landskanslisterna och vikten av att snabbt

fylla luckorna i assistentorganisationen torde medföra, att flertalet landskontor

snabbt kommer att nära nog tömmas på landskanslister i Ao 15 och

;? befordrmgsgången. Under en övergångstid på åtskilliga år framåt skall

-ii a i0n^0rei?. kunna på ett tillfredsställande sätt förrätta sitt arbete utan

tillgång till nämnda personal och även ombesörja ett vidlyftigt utbildningsprogram

för landskanslistaspiranter. Revisionsdetaljerna, som kommer att

särskilt tyngas av arbetet med denna utbildning, skall dessutom väsentligen

öka sina arbetsprestationer. Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på följderna

av att försätta landskontoren i ett sadant läge som det här angivna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att kostnader kommer att

läggas ned på utbildning av personal utan att man dessförinnan förvissat

sig om vederbörandes lämplighet för yrket. Det synes enligt länsstyrelsen

önskvärt att så lång tids provtjänst föreligger före genomgång av kursens

allmänna del, att mindre lämpliga aspiranter kan urskiljas och avvisas.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att det förhållandet att utbildningen

hittills varit centraliserad har för länsstyrelserna varit av ett betydande värde.

Enhetligheten i bedömningen av elevernas prestationer har sålunda varit

till största nytta vid tjänstetillsättningar. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna

har länsstyrelsernas utbildningsnämnd i eminent grad lyckats hålla en

jämn betygssättning inte bara inom årskurserna utan också årskurserna

emellan. Därefter anföres.

Utredningens förslag att decentralisera landskanslistkurserna innebär i

sig en viss fara för ojämn bedömning. Skall en sådan decentralisering ske,

måste särskilda åtgärder företagas för att åstadkomma en enhetlig bedöm
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ning. Slutproven i de olika kurserna bör således vara gemensamma och före-,

tas samtidigt. Det kan vidare ifrågasättas om icke även delprov under kurr

sernas gång likaledes skulle kunna vara gemensamma. Den slutliga bedömningen

kan då ske centralt med ledning av del- och slutprov.

Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län skulle — såsom utredningen utformat

tidsschemat för utbildningen av blivande taxeringsassistenter — de»

praktiska tjänstgöringen på länsstyrelserna förläggas till sådana tider, att

stora svårigheter kan förväntas uppstå, såväl då det gäller att frigöra handledare

som att tillhandahålla för taxeringsassistenterna lämpliga arbetsuppgifter.

Om tjänstgöringen förskjutes ett halvår skulle dylika svårigheter

icke behöva uppstå.

Länsstyrelsen i Värmlands län betonar att skyldigheten att ställa lämpliga

lärarkrafter till förfogande måste förorsaka betydande hinder och vålla

stort avbräck i det löpande arbetet å härav berörda taxeringssektioner. överhuvudtaget

kommer, enligt länsstyrelsens mening, den omfattande utbildningsverksamhet,

som här planlagts, att vara förenad med så stora praktiska

svårigheter, att man med skäl måste fråga sig, huruvida en lösning

efter tänkt mönster i verkligheten skall kunna genomföras. Därefter anföres.

»

Särskild uppmärksamhet kräver också de samordningsproblem, som uppkommer

därigenom att vid sidan av den ordinarie utbildningsvägen för

landskanslister en provisorisk snabbutbildning föreslås införd för att möjliggöra

genomförandet av den nya reformen. Länsstyrelsen åsyftar främst

det förhållandet att i tjänsten yngre, snabbutbildad personal kan bli formellt

behörig att inneha ordinarie landskanslisttjänster, innan i tjänsten

äldre personal, som avser att gå den vanliga, längre utbildningsvägen, hinner

erhålla sådan behörighet. Utredningen har bemärkt problemet, men

länsstyrelsen är icke övertygad om att svårigheterna kommer att undanröjas

genom den i betänkandet anvisade ordningen.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att den av utredningen ifrågasatta

utbildningsverksamheten kommer att ställa mycket stora krav på länsstyrelserna.

Dessa torde knappast kunna genomföra utbildningsprogrammet

med till buds stående personal. För att underlätta denna verksamhet,

som blir likartad för hela riket, skulle, enligt länsstyrelsens mening, en vä-,

sentlig arbetsbesparing vinnas om kursplaner och kompendier m. m. utarbetas

centralt och ställes till länsstyrelsernas förfogande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner den föreslagna forceringen av

utbildningen av landskanslister icke vara lycklig. Den till de särskilda kurserna

anslutande praktiska tjänstgöringen bör, enligt länsstyrelsens mening,

icke ens tillfälligt uteslutande inriktas på att tillgodose behovet av taxeringsassistenter,

då härigenom vederbörandes användbarhet i andra befattningar

å landskontoren eller för uppehållande av tjänst som häradsskrivare

måste bli alltför ringa.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar alt även om den teoretiska utbildningen

möjligen skulle kunna genomföras enligt utredningens förslag, fö
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

refaller den rutin och praktiska erfarenhet, som erfordras för taxeringsassistenttjänsterna,

knappast kunna förvärvas under så kort tid, som utredningen

förutsatt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar att genom den av utredningen förordade

snabbutbildningen kommer att bildas en grupp nya landskanslister

med klenare teoretisk kompetens och långt mindre praktisk erfarenhet än

övriga landskanslister. Insättandet av landskanslister med så ringa praktisk

erfarenhet för tjänstgöring inom taxeringsassistentorganisationen och

på revisionsdetaljerna synes länsstyrelsen vara ytterst betänkligt såväl ur

det allmännas som ur de skattskyldigas synpunkt. Enligt länsstyrelsens

mening bör någon inskränkning i nu gällande krav å praktisk tjänstgöring

för tillträde till landskanslistkursens speciella del därför icke ifrågakonuna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län räknar med att utbyggnadstiden, på

grund av rekryteringssvårigheter, kommer att överskrida den föreslagna

med minst ett eller ett par år.

Riksskattenämnden tillstyrker den av utredningen föreslagna utbyggnaden

av taxeringsassistent- och taxeringsrevisorsorganisationen men framhåller

att nämnden hyser tvivel om möjligheten att — såvitt gäller taxeringsassistenterna

— med fasthållande av kravet på fullgod rekrytering genomföra

utbyggnaden inom den av utredningen skisserade tiden.

Överståthållarämbetet framhåller riskerna av en för snabb utbyggnad av

en i och för sig synnerligen önskvärd förstärkning av revisionsavdelningarna.

Det är, enligt ämbetet, av vikt, att till de grundläggande utbildningskurserna

utväljas endast elever med goda förkunskaper och vitsord. Elevantalet

torde hellre böra reduceras än fyllas av aspiranter utan fullgoda

förutsättningar att tillgodogöra sig den med kurserna avsedda utbildningen.

Kooperativa förbundet betonar att granskarna måste besitta sådana kvalifikationer,

sådana kunskaper och sådan insikt i ekonomiska förhållanden

att lojala skattebetalare icke vållas stora kostnader för onödiga utredningar

och skatteprocesser. I beaktande härav inställer sig vissa farhågor för

att den nu föreslagna personalförstärkningen av mindre kvalificerad personal

åtminstone övergångsvis skall föranleda olägenheter för näringslivet.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges köpmannaförbund och Skånes

handelskammare.

Tjänstemännens centralorganisation finner det inte önskvärt, att en särskild

landskanslistutbildning inrättas, speciellt utformad för att snabbt tillgodose

det nya behovet av taxeringsassistenter. Enligt organisationens mening

bör en allmän biträdesutbildning införas inom länsstyrelseorganisationen.

Utbildningen bör bl. a. omfatta förvaltningskunskap, kontorsorganisation

och -teknik, språkbehandling, matematik och taxeringstekniska ämnen. Syftet

bör vara att sätta biträdespersonalen i stånd att överta vissa sysslor från

den överordnade personalen. Teoretiska moment bör på ett systematiskt sätt

växla med praktisk träning.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter finner det teoretiskt möjligt

att genom de föreslagna anordningarna tillskapa en landskanslistkår, som

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

inom en nära framtid kan bilda underlag för en funktionsduglig taxeringsassistentorganisation.

Föreningen Sveriges landslcanslister avstyrker den ifrågasatta förkortningen

av den praktiska tjänstgöringen. Föreningen kan inte dela utredningens

uppfattning att den skisserade praktiska tjänstgöringen skulle ge en

i stort sett lika god bakgrund till den speciella kursdelen som en längre

tids tjänstgöring inom olika sektioner å landskontoret.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anser att — för att säkerställa

att man till taxeringsassistenttjänsterna skall kunna rekrytera tillräckligt

kvalificerad personal — befordran till taxeringsassistent normalt bör ske

från de på taxeringsrevisionen tjänstgörande landskanslisterna. Genom en

sådan anordning vinnes stora fördelar. Sålunda kommer alla taxeringsassistenterna

att redan, när de tillträder sina tjänster, ha viss erfarenhet

av revisionsarbete, vilket arbete även giver god insikt i rörelsetaxering i

allmänhet.

Den av utredningen planerade utbildningen, som bland annat omfattar

en kortare tids tjänstgöring på revisionsdetaljen, giver, enligt föreningens

mening, icke taxeringsassistenten erforderliga kunskaper. Sådan tjänstgöring

måste omfatta ett flertal år, om utbildningen skall bli tillräcklig.

Några länsstyrelser ingår på utredningens förslag om fortbildningskurser.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om inte denna verksamhet

liksom annan utbildningsverksamhet för länsstyrelsernas personal bör stå

under ledning av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, därvid självfallet samråd

bör äga rum med riksskattenämnden rörande revisionstekniska spörsmål.

Länsstyrelsen i Blekinge län betonar att teoretisk undervisning, som omhänderhas

av för pedagogiska problem helt främmande tjänstemän, vilka

måste pressa in undervisningstimmarna i ett redan fulltecknat arbetsprogram,

sällan lämnar avsett resultat. Ej heller får man överskatta värdet av

på två å tre dagar anordnade kurser i avsikt att göra i vissa län anställd

personal bättre skickad att ägna sig åt utbildning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att länsstyrelsen är

väl medveten om att personalens vidareutbildning icke får försummas, om

önskad effektivisering av verksamheten skall uppnås, men betonar att denna

utbildningsverksamhet icke får bedrivas i sådan omfattning, att de

egentliga arbetsuppgifterna på landskontoret blir eftersatta. Den av utredningen

skisserade vidareutbildningen synes emellertid enligt länsstyrelsens

mening vara väl vidlyftig för att kunna genomföras utan förfång för arbetet.

Vissa övriga frågor rörande utbildningen har berörts i några remissyttranden.

Riksskattenämnden anser att den personal, som avses skola sysselsättas

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

med taxeringskontroll beträffande rörelseidkare, bör meddelas undervisning

i revisionsteknik. Nämnden anser emellertid icke att detta ämne bör

inläggas i de för alla landskanslister gemensamma kurserna utan anser att

blott de landskanslister, som avses skola bliva taxeringsassistenter, skall

meddelas dylik undervisning och då i form av en kompletteringskurs under

den tid vederbörande tjänstgör på taxeringssektionen men före provtjänstgöringen

såsom vikariatslöneförordnad taxeringsassistent.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utredningens kritik av att nuvarande

kursplan för utbildning av landskanslister inte inrymmer undervisning

i revisionsteknik beror på missuppfattning av syftet med utbildningen.

Länsstyrelsen anför.

Den allmänna delen av kursplanen avses för landskanslister innan avgörande

beslut fattats på vilken avdelning, landskansli eller landskontor,

vederbörande önskar tjänstgöra. På motsvarande sätt är den speciella delen

av kursen avsedd för samtliga landskanslister å landskontoret, oavsett

på vilken sektion vederbörande sedermera får sin huvudsakliga tjänstgöring.

Även om flertalet landskanslister å landskontor under sin karriär

torde komma att fullgöra tjänst som taxeringsassistent, kan utbildningskursen

rimligtvis inte vara uppbyggd speciellt för revisionspersonal utan

måste vara mera allmänt hållen.

En annan sak är att de landskanslister, som avses skola ägna sig huvudsakligen

åt taxeringsrevision, lämpligen också bör få undervisning i

revisionsteknik. Denna undervisning synes lämpligen böra meddelas i särskilda

fortbildningskurser efter det vederbörande förvärvat någon praktisk

erfarenhet under tjänstgöring å revisionsdetaljen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län däremot ansluter sig till utredningens

förslag, att ämnet revisionsteknik skall ingå i kursplanen för landskanslister.

Detsamma gäller länsstyrelsen i Jönköpings län som tillägger

att — eftersom en enhetlig landskanslistutbildning för landskontorets samtliga

sektioner synes vara värdefull — man knappast kan göra ämnet valfritt

eller till ett alternativ till annat ämne.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det nödvändigt att för landskanslistpersonal

som genomgått landskanslistkurs övergångsvis anordnas dels utbildning

i revisionsteknik dels viss grundutbildning i ämnet bokföringsorganisation.

Undervisningen i detta ämne, i vilket varje bokföringsgranskare

bör besitta vissa grundläggande kunskaper, torde nämligen vara mindre

väl tillgodosedd såväl inom den lägre handelsundervisningen som å landskanslistkurserna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att juristpersonalen å taxeringssektionens

allmänna avdelning och på prövningsnämndens kansli lämpligen

bör beredas tillfälle till viss tids tjänstgöring å revisionsavdelning för

att därigenom erhålla tillfälle till praktisk tillämpning av sina bokföringskunskaper

till gagn för det ordinarie arbetet.

Föreningen Sveriges landskanslister ansluter sig till utredningens förslag

att undervisning i revisionsteknik bör meddelas i den speciella kursdelen

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

för landskanslister å landskontor. Vidare bör undervisning meddelas i bokföringsorganisation.

För att aspirant på bästa sätt skall kunna tillgodogöra

sig den teoretiska undervisningen inte blott i revisionsteknik utan även i

övriga ämnen är det, enligt föreningen, synnerligen angeläget att den praktiska

tjänstgöringen fullgöres å de olika sektionerna inom respektive avdelningar.

Men det är även för bedömningen av aspiranternas lämplighet för

fortsatt utbildning av största vikt att den praktiska tjänstgöringen fullgöres

på sådant sätt att en verklig prövning också sker.

Länsstyrelsernas antagningsnämnd kan inte biträda utredningens förslag

att vissa anvisningar för val av arbetsuppgifter under provtjänstgöringen och

normer för bedömningen av sättet att fullgöra uppgifterna skulle utarbetas

av, bland andra, länsstyrelsernas antagningsnämnd. Länsstyrelserna bör, enligt

nämndens mening, själva, obundna av anvisningar, bedöma fragan om

aspirants fallenhet för arbetsuppgifterna och lämplighet för banan.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att man inte kan undgå att

uppmärksamma att den utmätta aspiranttiden för den högskoleutbildade

personalen är mycket kort. De arbetsuppgifter, som är förenade med tjänsterna,

förutsätter förutom teoretiska insikter även kunnighet på det praktiska

planet. Sådan synes icke kunna i skälig mån inhämtas på den korta

tid, som nu anslås till provtjänstgöring.

Enligt länsstyrelsen bör därför tillsättning med vikariatslöneförordnande

regelmässigt ske i stället för utnämning med fullmakt, om vederbörandes

erfarenhet av taxeringsrevision icke är väl dokumenterad. Ifrågasättas kan,

enligt länsstyrelsen, om icke genomgång av den särskilda kursen för taxeringstjänstemän

i regel borde krävas som villkor för erhållande av fullmakt

å förste taxeringsrevisorstjänst i högre lönegrad.

Länsstyrelsernas utbildningsnämnd har i sitt yttrande framlagt förslag

till ny utbildningsplan.

I yttrandet framhålles att utbildningsnämnden med hänsyn till de nackdelar,

som i olika avseenden uppkommer genom att det nu gällande nya

kurssystemet redan från början skulle sönderbrytas, därest utredningens

förslag skulle bifallas, låtit närmare undersöka möjligheterna att i Stockholm

utbygga den ordinarie verksamheten för att täcka det av utredningen

angivna utbildningsbehovet under den av utredningen förutsatta uppbyggnadstiden.

För bedömandet av utbildningskapaciteten hos den ordinarie verksamheten

i Stockholm anser nämnden angeläget framhålla, att omläggningen

av kursverksamheten från och med den 1 juli 1960 i förhållande till tidigare

ordning skapat betydligt större möjligheter att genom ett elastiskt system

intensifiera verksamheten allt efter uppkommande utbildningsbehov. Därjämte

framhålles att genom beslut om utökningen av antalet allmänna kursdelar

under budgetåret 1960/61 och vid bifall till utbildningsnämndens

förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 en god grund kommer

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

att läggas för en intensifierad utbildningsverksamhet för täckande av behovet

av utbildade landskanslister å landskontor under de närmaste åren.

Utbildningsnämnden har låtit uppgöra en sammanställning för tiden 1/7

1961—31/12 1965 över utbildningskapaciteten vid den av nämnden f. n.

bedrivna kursverksamheten i Stockholm. Därvid har antalet elever i den

speciella delen av kursen för landskanslister å landskontor beräknats till

30 liksom i taxeringskontrollutredningens betänkande. Vidare har ansetts

mest ändamålsenligt att liksom tidigare inlägga samtliga speciella kursdelar

för landskontor å höstterminer för att i möjligaste mån tillgodose arbetskraftsbehovet

under taxeringsperioden om våren. Genom den utökade

kursverksamheten innevarande budgetår kommer antalet elever, som den 1

juli 1961 genomgått kursens allmänna del och som väntar på att genomgå

speciell del, att uppgå till 90. Dessa elever har — med ett par undantag —- redan så lång praktisk tjänstgöringstid, att de redan hösten 1961 är behöriga

genomgå den speciella delen. Av ifrågavarande elever är 16 hänförliga

till landskansli och 74 till landskontor. Därefter anföres.

Av följande sammanställning framgår den beräknade utbildningskapaciteten

i Stockholm, därvid ovannämnda 90 elever, som den 1 juli 1961 genomgått

allmän del och som vänta på att genomgå speciell del, upptagits såsom

ingående balans:

Termin

Allmän del

Speciell del för

landskontor

Speciell del för

landskansli

kurser

elever

kurser

elever

kurser

elever

Ing. balans den 1/7-61 ........

90

30

60

30

90

30

60

30

60

30

510

Hösten 1961..................

1

2

60

Våren 1962 ................

2

1

Hösten 1962 ..................

1

3

90

Våren 1963 ..................

‘3

Hösten 1963 .................

1

Q

90

Våren 1964 ..................

2

Hösten 1964 .................

1

3

90

Våren 1965 ..................

2

Hösten 1965 ...............

1

3

90

420

Summa utbildade 31/12 1965 ..

40

1 Därav en extra allmän kursdel lör att främst tillgodose utbildningsbehovet å landskanslierna.

Vid utgången av år 1965 kan alltså, framhåller utbildningsnämnden, —- räknat från den 1 juli 1961 — 420 elever ha avslutat den för landskanslister

å landskontor föreskrivna utbildningen, varjämte 50 elever efter genomgången

allmän del väntar på att få genomgå speciell del. Utbildningstakten

synes därefter böra anpassas efter behovet. Hinder torde ur utbildningsnämndens

synpunkt icke möta mot utbildning av 90 elever per år ytterligare

ett par ar. Därest detta icke skulle erfordras, kan genom en mjuk övergång

utbildningstakten utan olägenhet nedbringas för täckande av det mera normala

utbildningsbehovet. Därefter anföres.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Ovanstående sammanställning utvisar, att det utbildningsbehov, som enligt

taxeringskontrollutredningens betänkande skulle uppgå till 500 landskans
lister,

kan täckas genom utbildningsnämndens ordinarie verksamhet senast

den 31/12 1966, alltså ett år senare an vad utredningen föreslagit. Genom ett

års förlängning av den av utredningen förutsatta tidpunkten för utbildningsprogrammets

avslutande, vinnes den fördelen, att den av riksdagen år 1960

godkända nya utbildningsordningen icke behover sias sönder. Utbildnings

behovet å landskanslierna synes också kunna tillgodoses inom ramen foi

nämndens utbildningskapacitet. Det föreligger all anledning, att i rådande

läge — därest taxeringsorganisationen skall utbyggas i föreslagen omfattning

_verkligen utnyttja fördelarna i det nya elastiska utbildningssystemet.

Det är ju bl. a. med tanke på sådana situationer som den förhandenvarande

som det nya systemet tillskapats.

Om nu såsom sammanställningen utvisar utbildningsnämnden kan i Stockholm

genom sin utbildningsverksamhet i enlighet med fastställd studieordning

fram till den 31/12 1965 färdigutbilda ca 420 blivande taxeringstjänstemän

och fram till den 31/12 1966 ytterligare 90 eller tillhopa 510, finns, enligt

utbildningsnämndens mening, icke någon anledning att igångsätta improviserad

utbildning av 270 elever i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Därest

sistnämnda utbildning igångsättes, blir ju följden endast den, att utbildningsverksamheten

i Stockholm i motsvarande mån maste krympas. Med

hänsyn härtill och då utredningen i allt fall icke påvisat, att den föreslagna

särskilda utbildningen utanför Stockholm skulle giva bättre utbildningsresultat

än den ordinarie utbildningen synes icke skäl föreligga för igångsättningen

av den tillfälliga utbildningen i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Utbildningsnämnden

fortsätter.

Ytterligare må i detta sammanhang framhållas, att den av utbildningsnämnden

i sammanställningen angivna utbildningstakten synes giva till

resultat, att flera fullt utbildade taxeringsassistenter med tillräcklig praktisk

erfarenhet kommer att finnas tillgängliga för besättande av lediga taxeringsassistenttjänster

de allra närmaste åren än som utredningen synes ha ansett

möjligt. Jämfört med utredningens förslag kommer också en jämnare rekrytering

att kunna ske, varjämte länsstyrelserna få större möjlighet att efter

individuell prövning föreslå elever till genomgång av den speciella delen allt

efter elevens praktiska erfarenhet, mognad och förutsättningar i övrigt for

oenomgång av denna kursdel. Liksom tidigare bör därvid enligt gällande regler

efter prövning från fall till fall kravet på tre års praktisk tjänstgöring

för uttagande av elev till speciell kursdel kunna eftergivas under det att

aspiranter, som inträda å landskanslistbanan direkt efter studentexamen

eller examen från handelsgymnastium, allt efter sin mognad bör kunna få

vänta på genomgång av den speciella delen eu något längre tid.

Genom en utbyggnad av den ordinarie kursverksamheten synes man dessutom

i någon män kunna undvika de olägenheter, som ligga i cn massrekrylering

av ungdomar, vilka efter snabbutbildning och ensidig praktisk ertarenhet

skola sättas att utföra ett självständigt taxeringsarbete utan den allsidiga

läns styrelse tjänstgöring, som den ordinarie utbildningsgången förutsätter.

Det måste nämligen anses synnerligen viktigt, att blivande taxeringstjänstemän

icke blott ha fackkunskap utan även besitta mognad och äro omdömesgilla.

Utbildningsnämnden anser sig sålunda i delta sammanhang

böra allvarligt varna för alt de nyrekryterade aspiranterna redan från början

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

så gott som helt inriktas på en ensidig länsstyrelsetjänstgöring på sätt utredningen

föreslagit. Utöver de ovan nämnda olägenheterna skapas vid bifall till

utredningens förslag en onödig och enligt utbildningsnämndens mening

olämplig skiljelinje mellan olika kategorier landskanslistaspiranter, vilket

utan tvekan kommer att föra med sig komplikationer beträffande turordning,

befordringstjänster o. d.

Vidkommande den rad samordningsfrågor, som måste uppkomma, därest

särskild utbildningsverksamhet skulle igångsättas på de av utredningen

föreslagna orterna utom Stockholm, framhåller utbildningsnämnden följande.

För närvarande bedrives utbildningsnämndens kursverksamhet under enhetlig

ledning. I den mån dubblerade kurser förekomma, ske studierna parallellt;

ofta undervisar en och samma lärare i båda kurserna, tentamensskrivningarna

ske samtidigt och proven äro gemensamma. Genom dessa anordningar

underlättas bl. a. en enhetlig betygsgivning. — Därest de föreslagna

kurserna i Malmö, Göteborg och Sundsvall komma till stånd, skapas

åtskilliga problem när det gäller t. ex. frågan om enhetlig undervisning och

betygsgivning, vilka komma att ställa stora krav på den centrala kursledningen

i Stockholm. Utredningen har icke närmare ingått på dessa problem, vilka

dock icke böra underskattas. I allt fall måste en betydligt kraftigare förstärkning

av den centrala kursledningen ske än vad utredningen synes ha räknat

med.

I vad gäller frågan om anskaffning av lärare kan konstateras, att ingen

större svårighet föreligger att i Stockholm till nämnden knyta goda lärare i

de flesta ämnena. Vid en måttlig utbyggnad av verksamheten i Stockholm

torde icke uppkomma några nämnvärda lärarproblem. Lärarkrafterna i speciella

delens ämnen — vilken kursdel är den känsligaste i detta avseende —

kunna liksom f. n. rekryteras från kammarrätten, statistiska centralbyrån,

överståthållarämbetet, mellankommunala prövningsnämnden, Stockholms

stads uppbördsverk m. fl. verk och myndigheter. I viss utsträckning torde

lärare även kunna erhållas från riksskattenämnden och bland regeringsrättssekreterarna.

God tillgång å specialföreläsare finns därjämte bland de

olika sakkunniga, som vistas i Stockholm för kommittéarbete o. d. — Utbildningsnämnden

anser sig därför böra framhålla, att läraranskaffningen i

Stockholm vid° en utbyggnad där icke torde komma att föranleda några

nämnvärda svårigheter. Det förutsättes dock att lärararvodena i viss utsträckning

höjes. Annorlunda torde det uppenbarligen komma att förhålla

sig å de av utredningen föreslagna kursorterna. Helt säkert komma landskontoren

i Malmö, Göteborg och Härnösand att bliva utomordentligt hårt

belastade, enär huvuddelen av lärarna i den speciella kursdelens ämnen måste

förutsättas bliva rekryterade därifrån.

Vad beträffar lokalfrågorna får det — framhåller utbildningsnämnden —

anses riktigt, att deras lösande genom spridningen av verksamheten till ett

flertal orter blir lättare än vid koncentration till Stockholm. Utbildningsnämnden

har emellanåt haft vissa svårigheter att för sin verksamhet skaffa

lämpliga lokaler i Stockholm. Dessa svårigheter bestå. Vid en måttlig utbyggnad

av verksamheten i Stockholm torde lokalfrågorna dock kunna lösas.

Vidkommande ämnet revisionsteknik har, framhåller utbildningsnämnden,

utredningen påtalat, att det är en brist, att ämnet endast i obetydlig

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

omfaltning givits utrymme inom nuvarande kursplaner. Utbildningsnämnden

kan för sin del vitsorda, alt undervisning bör ske i nämnda ämne. Dylik

undervisning synes dock lämpligen böra givas i form av fortbildningskurser

och icke insprängas i landskanslistkursens speciella del. Nämnden är för sin

del icke beredd att nu taga ställning till det lämpliga timantalet. Dylik fortbildningskurs

torde dock i allt fall icke böra omfatta längre tid än två

veckor. Därefter anföres.

Vad angår vidareutbildning i övrigt av taxeringspersonal, har utredningen

framlagt en rad förslag till sådan utbildning. Utredningen har dock i

dessa avseenden icke gjort någon detaljutredning. Utbildningsnämnden har

därför icke haft möjlighet att närmare granska förslagen. Utbildningsnämnden

får dock uttala, att det vore av stort värde om dylik vidareutbildning anordnas

i större omfattning än för närvarande.

Vissa av de föreslagna utbildningskurserna synes enligt utbildningsnämndens

uppfattning falla inom ramen för nuvarande utbildningsverksamhet. Så

bör de föreslagna kurserna för utbildningsledare hänföras till de nuvarande

arbetsledarekurserna. De föreslagna fortbildningskurserna för taxeringsrevisorer

synes böra anordnas i den ordning, som nu gäller för de s. k. studiekonferenserna

för landsstatstjänstemän i allmänhet och faller inom ramen

för dessa konferenser.

Av samordningsskäl är det nödvändigt, att all utbildning och fortbildning

sker under ledning av utbildningsnämnden och i dess regi, i förekommande

fall efter samråd med riksskattenämnden. Vad av utredningen uttalats

om att riksskattenämndens kontrollbyrå skulle i vissa avseenden bliva

ett slags utbildningsorgan kan sålunda icke tillstyrkas av utbildningnämnden.

Avslutningsvis finner sig nämnden böra framhålla, att en nyrekrytering

av den omfattning, som föreslagits av utredningen, icke torde kunna ske i

den förutsatta takten utan fara för en kvalitetsförsämring inom landskanslistkåren.

Vidare är det enligt nämndens mening att föredraga, att all rekrytering

av landskanslistkåren sker genom länsstyrelserna i enlighet med

gällande ordning.

Departementschefen

Frågan om i vilken takt taxeringsassistentorganisationen och landskanslistkåren

på länsstyrelsernas revisionsdetaljer lämpligen kan utbyggas har

behandlats redan tidigare. Vad jag där förordat innebär, att ett stort antal

tjänster inom landskanslistkarriären kommer att tillsättas under de närmaste

åren.

En förutsättning för att den avsedda utbyggnadstakten skall kunna hållas

är att utbildningsverksamheten intensifieras. Utredningens förslag i denna

del, som mött viss kritik, bygger på den uppfattningen att en tillräcklig

utökning av den kursverksamhet som länsstyrelsernas utbildningsnämnd

bedriver i Stockholm inte skulle vara möjlig; förslaget innebär därför att

regionala kurser skulle anordnas.

Länsstyrelsernas utbildningsnämnd bar emellertid i sitt remissyttrande

påvisat, att en avsevärd utökning av kursverksamheten i Stockholm kan

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ske. I anslutning härtill har nämnden framlagt en ny utbildningsplan för

landskanslister och taxeringsassistenter. Enligt nämndens förslag skulle

visserligen det utbildningsbehov, som utredningen räknat med, vara täckt

först den 31/12 1966, i stället för den 31/12 1965 enligt utredningens utbildningsplan.

Utbildningsnämndens förslag har emellertid så väsentliga

fördelar — bl. a. därigenom att det innebär bättre garantier för en god utbildningsstandard

— att jag anser mig böra tillstyrka att kursverksamheten

genomföres enligt detta förslag.

Det är, som utredningen betonat, angeläget att även kursverksamheten

för biträdespersonalen utvidgas och att vidareutbildningen av taxeringspersonalen

intensifieras i möjligaste mån. Det synes dock ofrånkomligt

att denna utbildningsverksamhet samordnas, och den bör därför, som utbildningsnämnden

föreslagit, ske i dess regi, i förekommande fall i samråd

med riksskattenämnden.

Taxeringssektionema i övrigt

Taxeringskontrollutredningen

Utredningen konstaterar med ledning av vissa sammanställningar, att

antalet till prövningsnämnderna inkomna och av nämnden avgjorda mål

och ärenden under åren 1958 och 1959 något minskat i förhållande till motsvarande

antal under åren 1953 och 1954. Minskningen ligger enligt utredningen

helt på besvär anförda av skattskyldiga.

Förlängningen av tiden för taxeringsnämndernas arbete genom 1956 års

taxeringsreform och de lokala skattemyndigheternas övertagande av längdföringsarbetet

— vilket medfört att taxeringsnämnderna haft mer tid till

effektiv granskning av deklarationerna — har enligt utredningen i fråga

om besvärsmålen endast inneburit att de allra enklaste målen minskat i antal,

under det att de ur arbetssynpunkt medelsvåra och svårare målen —

enligt länsstyrelsernas uppfattning —- fortfarande uppgår till i stort sett

samma antal som före taxeringsreformen. Utredningen framhåller vidare

att den numera klart utformade partställningen och processföringen i övrigt

i prövningsnämnderna i allmänhet torde ha medfört behov av större

arbetsinsats från taxeringsintendenternas och deras medhjälpares sida.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att den minskade besvärsfrekvensen

allmänt sett inte inneburit någon mera påtaglig minskning i taxeringssektionernas

arbetsbörda, när det gäller besvärsmålens handläggning.

Detta konstaterande får enligt utredningen inte fattas så att på de länsstyrelser,

där besvärsmålen minskat mest, arbetsbördan skulle vara densamma

som tidigare. Den minskning av arbetsbördan, som otvivelaktigt där

skett, motsvaras emellertid av en ökad arbetsbörda på andra länsstyrelser,

där besvärsmålen inte minskat i samma grad eller där antalet mål varit i

stort sett detsamma som under åren före taxeringsreformen eller t. o. m.

större.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 175

Om arbetsuppgifterna å taxeringssektionerna anför utredningen vidare

bl. a. följande.

Såvitt utredningen kunnat finna kommer utredningens olika förslag att

föranleda ökade anspråk på arbetsledning och samordning beträffande arbetsuppgifterna

på taxeringssektionerna. Särskilt framträdande torde behovet

av samordning bli när det gäller den »offensiva» verksamheten, som

ju inte omfattar enbart taxeringsrevisioner utan även all annan eftergranskning

av åsatta taxeringar. Utredningen håller för sannolikt att lednings- och

samordningsuppgifterna i fortsättningen kommer att bli så omfattande att

taxeringsintendenterna i flertalet län inte hinner ägna sig åt prövningsnämndsmålen

i större utsträckning, i varje fall beträffande sådana mål i vilka

skattskyldig anfört besvär. Processföringen i dessa mål torde i stället få

överlämnas till andra befattningshavare.

Utredningen har vidare förordat att den kvalificerade personalen på revisionsdetaljerna

i fortsättningen inte skall tagas i anspråk för taxeringsintendentsgöromål

beträffande besvärsmålen. Såsom tidigare anförts torde

detta förslag, därest det genomföres, innebära att sammanlagt ca 15 med

sådana uppgifter nu sysselsatta årsarbetskrafter på länsstyrelserna kommer

att frigöras för taxeringsrevisionsverksamhet. Enligt utredningens uppfattning

måste taxeringssektionernas »allmänna detaljer» med hänsyn härtill

erhålla viss förstärkning med för taxeringsintendentsgöromål lämpliga

befattningshavare, därest handläggningen av besvärsmålen inte skall bli

lidande.

Utredningen framhåller att en intensifierad taxeringskontroll medför att

antalet taxeringsintendentsbesvär ökar. Vid fullt genomförd organisation

enligt utredningens förslag beräknar utredningen ökningen av taxeringsintendentsbesvären

i prövningsnämnderna till minst 30 procent i förhållande

till nuvarande antal. Eftersom processföringen i de mål, som hos prövningsnämnderna

anhängiggöres från det allmännas sida på grundval av verkställda

taxeringsrevisioner, enligt utredningens uppfattning inte bör handhas

av personalen på revisionsdetaljerna, kommer de ökade arbetsuppgifterna

att helt falla på taxeringsintendenterna och dessas närmaste medhjälpare

inom de »allmänna detaljerna». Processföringen i flertalet av dessa

mål är ofta så komplicerad att densamma knappast kan anförtros andra

än de mest kvalificerade befattningshavarna inom detaljen.

Beträffande de biträdande taxeringsintendenterna å varuskattekontoren

har utredningen funnit att dessa befattningshavare — med undantag för

föreståndarna å varuskattekontoren i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län — i betydande omfattning synes kunna utnyttjas även för taxeringsintendentsgöromål

beträffande besvärsmål i fråga om den årliga inkomstoch

förmögenhetstaxeringen. Utredningen har beräknat den årsarbetskraft

som biträdande taxeringsintendenterna å varuskattekontoren sålunda skulle

kunna tillföra »allmänna detaljen» till

i Älvsborgs län 3/12 årsarbetskraft;

i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings och Kristianstads län 4/12 årsarbetskraft;
i

Värmlands län 5/12 årsarbetskraft;

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

i Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands

län 6/12 årsarbetskraft;

i Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens

län 7/12 årsarbetskraft;

i Kronobergs län 8/12 årsarbetskraft; och

i Uppsala, Blekinge och Jämtlands län 9/12 årsarbetskraft.

Angående personalbehovet på taxeringssektionernas »allmänna detaljer»

konstaterar utredningen sammanfattningsvis.

Därest utredningens förslag till en effektivare taxeringskontroll genomföres,

måste en förstärkning ske även av taxeringssektionernas »allmänna

detaljer». Denna förstärkning bör enligt utredningens mening komma till

stånd genom att dessa detaljer tillföres fler akademiskt skolade befattningshavare,

åt vilka kan anförtros uppgiften att fullgöra taxeringsintendentsgöromål

beträffande besvärsmål. Förstärkningen bör alltså innefatta fler

biträdande taxeringsintendents- och taxeringsinspektörstjänster. Utredningen

vill särskilt understryka att vid utökningen av de »allmänna detaljernas»

personal huvudvikten lägges på sådan personal, som självständigt kan fullgöra

taxeringsintendentsgöromål.

Organisationsnämnden

Organisationsnämnden framlägger i sin rapport till att börja med vissa

förslag till ändringar i olika avseenden i fråga om arbetsuppgifter, som nu

i regel ankommer på taxeringssektionens allmänna detalj. Dessa förslag,

som icke i detta sammanhang skall närmare beröras, kräver enligt nämnden

inte någon ändring i fråga om den principiella utformningen av personalorganisationen

på den allmänna detaljen. Under taxeringsintendenten

bör således enligt nämndens förslag inom den allmänna detaljen alltjämt

finnas biträdande taxeringsinlendenter —- endast inom vissa län -—• förste

taxeringsinspektörer, taxeringsinspektörer samt landskanslist- och biträdespersonal.

Organisationsnämnden tar upp frågan om delegering av intendentsgöromål

till länsrevisor och förste taxeringsrevisor och konstaterar att delegering

till ifrågavarande befattningshavare i princip synes böra begränsas

till vad som framstår såsom absolut nödvändigt. Beträffande delegeringen

i övrigt framhåller nämnden att — vad avser delegering till biträdande intendenter,

förste taxeringsinspektörer och taxeringsinspektörer — det är

angeläget att denna möjlighet utnyttjas i största möjliga utsträckning. Särskilt

inom de större länen är det sålunda enligt nämndens mening önskvärt

att taxeringsintendenten får ökade möjligheter att leda och övervaka arbetet

inom taxeringssektionen i dess helhet ävensom taxeringsarbetet i övrigt

inom respektive län.

Beträffande landskanslistpersonalens deltagande i handläggningen av besvärsmålen

till prövningsnämnden anser organisationsnämnden att denna

medverkan givits en sådan omfattning att de befattningshavare, till vilka

taxeringsintendentens åliggande i detta sammanhang delegerats, huvudsak
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1961

ligen utövar en granskande verksamhet av landskanslisternas arbete. Vad

avser mer kvalificerade mål kan lämpligheten av en sådan ordning ifrågasättas.

Det torde knappast befrämja ett effektivt utnyttjande av tillgänglig

personal utan snarare medföra dubbelarbete om till landskanslister överlämnas

andra arbetsuppgifter än sådana för vilka vederbörande besitter erforderlig

kompetens. Beträffande mer kvalificerade mål torde det därför

medföra arbetsbesparing om vederbörande fungerande intendent i sådant

mål själv upprättar yttrande, besvärsskrivelser etc.

Organisationsnämnden konstaterar att förste landskanslisten å taxeringssektionen

huvudsakligen varit sysselsatt med att verkställa utredningar och

upprätta förslag till taxeringsintendentens yttrande och besvär i prövningsnämndsmål

d. v. s. i stort sett samma slags göromål som utföres av tidigare

nämnda landskanslister. Enligt länsstyrelseinstruktionen åligger det förste

landskanslist bl. a. att som arbetsledare efter sektionschefens anvisningar

leda och fördela den honom underställda personalens arbete. Organisationsnämnden

föreslår att förste landskanslisten i ökad utsträckning utnyttjas

för att biträda intendenten vid arbetsledningen i första hand med avseende

på landskanslist- och biträdespersonalen vid den allmänna detaljen. Förste

landskanslisten torde därjämte bl. a. böra leda och med hjälp av erforderlig

landskanslist- och biträdespersonal ombesörja den eftergranskning av

deklarationsmaterialet, som avses skola ske vid allmänna detaljen, ävensom

biträda taxeringsintendenten i vad avser den till de lokala skattemyndigheterna

förlagda eftergranskningen och därav påkallade åtgärder.

Organisationsnämnden har företagit vissa undersökningar för att utröna

tidsåtgången för olika arbetsuppgifter vid bl. a. taxeringssektionens allmänna

detalj. Härom anför organisationsnämnden följande.

Vid undersökningarna har företagits en detaljerad kartläggning av arbetet

vid taxeringssektionens allmänna detalj samt prövningsnämndskansliet

vid tre länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads och

Värmlands län. Denna undersökning har tillgått så, att samtliga befattningshavare

intervjuats om sina arbetsuppgifter och om tidsåtgången för fullgörandet

av dessa. Särskild uppmärksamhet har härvid ägnats åt arbetsuppgifterna

vad avser handläggningen av besvär och framställningar till prövningsnämnd

med hänsyn till att dessa arbetsuppgifter utgöra den dominerande

delen av arbetet vid de nämnda organisationsenheterna. Bedömningen

av arbetsinsatsen för handläggningen av nämnda ärenden vid envar av de

tre nämnda länsstyrelserna har skett på grundval av etthundra under 1958

diarieförda ärenden, vilka utvalts med hjälp av slumptabell. Dessa ärenden

har följts upp arbetsmoment för arbetsmoment enligt den vid respektive

länsstyrelse tillämpade arbetsgången. För varje arbetsmoment har vederbörande

handläggande befattningshavare i första hand fått bedöma de uttagna

ärendenas svårighetsgrad (svår, mcdclsvår respektive lätt). Härvid har förutsatts,

att tidsåtgången för ifrågavarande handläggning avgör svårighetsgraden.

Den erhållna procentuella fördelningen av de utvalda ärendena efter

svårighetsgrad torde med 95 % sannolikhet icke avvika från det sanna värdet

med mer än ± 2 %. Det må nämnas, att överensstämmelsen mellan de

tre länen i här nämnt avseende också är god. Med ledning av de utvalda

12 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

ärendena bär vidare i samråd med vederbörande befattningshavare bedömts

den genomsnittliga tidsåtgången vid olika arbetsmoment för ett svårt medelsvart

respektive lätt besvärsärende.

I fråga om övriga förekommande arbetsuppgifter, som icke direkt avsett

besvärsärenden, har tidsåtgången per år för utförande av viss arbetsuppgift

tramraknats med utgångspunkt från i samråd med vederbörande befattningshavare

uppskattade värden per dag, vecka eller månad beroende på arbetsUPPS1”01™

frekvens under året.

.... grundval av de genom intervjuerna erhållna värdena jämte tidstillägg

or spilltid m. m., inalles 37,5 %, har det totala antalet arbetstimmar per år

ramraknats och fördelats på olika befattningshavare (personalkategorier)

respektive pa olika arbetsuppgifter.

Den utförda undersökningen har enligt nämnden givit vid handen att hos

de tre ifrågavarande länsstyrelserna en mycket betydande del av arbetsmängden

avser handläggningen av besvärsärendena. Vidare har framkommit, att

vad avser akademiker och landskanslister vid allmänna sektionen sammantagna

till en grupp, arbetstiden för arbetsuppgifter vid sidan av besvärsrutinen

väsentligen synes vara beroende av antalet besvärsärenden. Sättes för

nämnda personal antalet arbetstimmar avseende övriga arbetsuppgifter i

relation till antalet besvärsärenden erhålles enligt organisationsnämnden

i stort sett samma värde för de tre ifrågavarande länsstyrelserna. Å andra

sidan föreligger icke obetydliga avvikelser de tre länen emellan vad avser arbetsfördelningen

mellan de nyssnämnda personalkategorierna.

Vid bedömandet av personalbehovet för taxeringssektionens allmänna detalj

har organisationsnämnden huvudsakligen utnyttjat det undersökningsmaterial

(avseende tidsuppgifter och övriga uppgifter), som erhållits vid

en av de tre undersökta länsstyrelserna. Vidare har beräkningarna av arbetsmängden

skett med utgångspunkt från antalet besvärsärenden som inkommit

till respektive prövningsnämnd under kalenderåret 1959. Beträffande

övriga faktorer, som inverkar på bedömningen av personalbehovet,

konstaterar organisationsnämnden följande.

Personalbehovet för den eftergranskning av deklarationer, som avses skola

ske vid_taxeringssektionens allmänna detalj, har bedömts med hänsVn till

avhPhJL? av ,deklarationsmatenalet årligen granskas. Vid bedömningen

av behovet av akademikerpersonal vid nämnda detalj har förutsatts, att revisionspersonalen

icke i nämnvärd grad skall tagas i anspråk för taxeringslntendentsgoromål

avseende besvärsmålen. Vidare har endast i begränsad

utsträckning ansetts böra beaktas, att den biträdande taxeringsintendenten

a \aruskattekontoret i vissa lan torde kunna utnyttjas jämväl för arbetsuppgifter

inom den allmänna detaljen. Enär en närmare genomgång av arf

länsstyrelser icke gjorts, har beräkningen av perfonalbeo\et

självfallet måst goras mer eller mindre schematiskt. Verkningarna

av de förslag till arbetsförenkling m. in. som redovisats äro också svårbedombara

och påverka for övrigt i olika grad arbetet vid olika länsstyrelser

Jamfort med nuvarande förhållanden torde emellertid resultatet avteräknmgarna

innebara en bättre anpassning av personalorganisationen efter

ladande arbetsbelastnmg. För närvarande synes det föreligga icke obetvdböa

skillnader lanen emellan i här nämnt avseende.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Organisationsnämnden har beträffande taxeringssektionens allmänna detalj

gjort sammanställningar av personalbehovet samt personalens fördelning

efter lönegrad. Dessa sammanställningar, vilka utökats med länsstyrelsernas

förslag i förevarande hänseende, torde såsom Bilagor 11 a—c få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag. Såsom kommentar till de i bilagan

lämnade uppgifterna anför organisationsnämnden.

För taxeringssektionens allmänna detaljer innebär den föreslagna personalorganisationen

en ökning av antalet akademikertjänster med inalles 22.

Dessa nytillkomna tjänster har ansetts böra placeras i lönegraderna 21, 23

och 26 med hänsyn till de förslag som framlagts rörande arbetsfördelningen

vid denna detalj. I fråga om landskanslistpersonalen föreslås en minskning

med ca 9,5 personer, i huvudsak avseende s. k. övrig personal och

främst betingad av det arbetsbortfall som uppkommer vid genomförandet

av förslaget att överflytta eftergranskningen avseende överskjutande skatt

till lokal skattemyndighet. Vad angår biträdespersonalen innebär den föreslagna

organisationen totalt en kvalitativ och kvantitativ förstärkning. Ökning

av antalet kontoristtjänster motiveras främst av att inom vissa län

dylik personal avses skola utföra bl. a. eftergranskning av deklarationer.

Organisationsnämnden framhåller att — därest taxeringskontrollutredningens

förslag till effektivare taxeringskontroll skulle genomföras — det

icke synes osannolikt, som utredningen tidigare framhållit, att antalet

taxeringsintendentsbesvär till prövningsnämnderna i genomsnitt kommer att

öka med minst 30 procent i förhållande till nuvarande antal.

Remissyttrandena

Vad taxerin g skont rollutredningen uttalat angående personalbehovet

å taxeringssektionens allmänna detaljer har berörts i några

remissyttranden.

I anledning av utredningens uttalande att den akademiskt skolade personalen

vid allmänna detaljen framdeles kan behöva utökas anför länsstyrelsen

i Jämtlands lön.

Vid bedömandet av arbetsbördan å taxeringssektionens allmänna detalj

måste beaktas dels att antalet besvär av taxeringsintendenten måste antagas

komma att öka på grund av tillkomsten av den intensifierade taxeringskontroll,

som åsyftas i utredningens betänkande och dels på grund

av att, oavsett om vederbörlig föreskrift i länsstyrelseinstruktionen ändras

eller icke, bestyret att utföra det allmännas talan i taxeringsmål i högre

grad än för närvarande kommer att åvila den juridiskt skolade personalen

å den allmänna detaljen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att det är nödvändigt att taxeringssektionernas

allmänna detaljer, för att de tillfredsställande skall kunna

fullgöra på dem ankommande uppgifter, tillföres tillräckligt antal högre

befattningshavare med akademisk skolning.

Vid den allmänna varuskattens införande förutsattes att föreståndaren

för varuskattekontorct även skulle som taxeringsintendenl kunna föra det

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

allmännas talan i besvärsmål rörande annan taxering än varuskattetaxeringen.

Vad taxeringskontrollutredningen uttalat härom har berörts i några

remissyttranden, i vilka framhållits att det icke är realistiskt att räkna

med en arbetsinsats på andra områden från dessa tjänstemäns sida i den

omfattning som utredningen gjort.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför.

Utredningens beräkning beträffande vilken »årsarbetskraft» biträdande

taxeringsintendenten å varuskattekontoret skulle motsvara vid fullgörandet

av taxeringsintendentsgöromål beträffande besvärsmål synes väl optimistisk.

För närvarande torde dessa befattningshavare nödgas att nästan helt

ägna sig åt ledningen av varuskattekontoren, men även sedan initialsvårigheterna

övervunnits, kommer detta arbete antagligen att kräva mer tid än

utredningen antagit.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Blekinge, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län samt av riksskattenämnden.

För att möjliggöra att biträdande taxeringsintendenten å varuskattekontoret

utför arbete åt allmänna detaljen i den utsträckning utredningen

föreslagit torde det enligt länsstyrelsen i Hallands län vara nödvändigt

att det å varuskattekontoret finnes personal som kan handlägga ärenden

mera självständigt. Därtill torde enligt länsstyrelsen den å varuskattekontoret

tjänstgörande landskanslisten vara den mest skickade.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer delar icke utredningens mening

att arbetsuppgifter inte i ökad utsträckning skulle kunna överlåtas till

landskanslistpersonal. Föreningen anför.

Detta resonemang står i kontrast till vad utredningen anfört beträffande

möjligheterna att utnyttja landskanslister för taxeringsrevision. Det är allmänt

känt, att det på taxeringssektionens allmänna detalj förekommer rutinmässiga

arbetsuppgifter i betydligt större omfattning än inom revisionsdetaljen.

Utredningens förslag att icke öka antalet landskanslister på den

allmänna detaljen men väl på revisionsdetaljen innebär enligt föreningens

mening en undervärdering av arbetet med taxeringsrevisioner.

Vissa länsstyrelser har anfört kritik över organisationsnämnd

e n s beräkningsgrunder vid uppskattningen av personalbehovet. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län anser sålunda, att antalet under år 1959 inkomna

besvär inte kan vara någon rättvisande grund vid bedömning av detta behov.

Länens allmänna struktur uppvisar inbördes stora differenser, och

dessa skillnader avspeglar sig merendels i taxeringsmålens art och svårighetsgrad.

Mera ingående undersökningar av taxeringsmaterialet hade enligt

länsstyrelsen därför bort ske för uppnående av en rättvisare avvägning

länen emellan av personalbehovet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län reser också invändningar mot metoden

att lägga antalet besvärsärenden år 1959 till grund för beräkningen av personalbehovet.

Länsstyrelsen konstaterar att antalet besvär inom länet under

de sista åren varit lågt i jämförelse med många andra län och fortsätter.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Diarieföring kan emellertid ske på olika sätt. Här i länet diarieföres icke

särskilt sådana besvär, som av taxeringsintendent anföres i samband med

besvär av skattskyldig, vilket torde ske å andra länsstyrelser. Ej heller

diarieföres som besvär vissa skrivelser och deklarationer inkomna efter det

taxeringsnämnderna avslutat sitt arbete. Framställning om efter taxeringar

av en skattskyldig för fem år upptages endast som ett ärende medan dylik

framställning annorstädes lärer diarieföras som fem ärenden.

Så länge diarieföring av besvär och framställningar till prövningsnämnden

icke sker enhetligt de olika länen emellan, synes enbart antalet diarieförda

sådana besvär och framställningar icke utgöra en lämplig eller rättvis

grund för bedömningen av taxeringssektionernas i de olika länen personalbehov.

Länsstyrelsen anser att — vid bedömning av personalbehovet — hänsyn

bör tagas till de många och stora jordbruken i länet.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att organisationsnämnden vid

beräkning av personalbehovet icke tagit hänsyn till målens svårighetsgrad

samt att antalet besvärsmål varierar från ett år till ett annat.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller i sin kritik av organisationsnämndens

beräkning följande.

Väl kan det tänkas, att siffrorna för ett enstaka år ungefärligen motsvarar

vad som är normalt. Men en begränsning av det statistiska underlaget till

ett enda år kräver en noggrann undersökning om de faktorer som i ett eller

flera län påverkat just det valda årets siffror. Dessutom måste de särskilda

omständigheter, som sagda år föranlett en större eller mindre frekvens av

besvär, ställd i relation till taxeringsmaterialet i första instans — vilket synes

utgöra den närmast till hands liggande måttstocken för taxeringssektionens

arbete — utredas och analyseras. Omfattningen av det arbete, som

taxeringssektionen utför oberoende av antalet besvär till prövningsnämnden

och detta arbetes avhängighet av hela taxeringsmaterialets omfattning

och besvärlighet hade bort närmare klarläggas. Emot rapportens uppläggning

av personalbedömningen kan slutligen erinras, att specialundersökningarna

avsett endast tre av rikets tjugofyra län men att rapporten på

grundval härav föreslår en allmän omräkning av personalbehovet.

Länsstyrelsen finner att organisationsnämndens beräkningsgrunder icke

utgör ett godtagbart underlag för framlagda statförslag och föreslår att

organisationsnämnden i samverkan med samtliga länsstyrelser beredes tillfälle

uppgöra nya organisationsförslag rörande taxeringssektionernas allmänna

detaljer och prövningsnämndskanslierna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att antalet besvär i och för sig får

anses vara den kanske betydelsefullaste faktorn vid personalbehovets bestämmande

men att man icke bör bortse från att ökat antal besvär medför

ökat arbete med planering, organisation och annan arbetsledning. Detta

måste, enligt länsstyrelsen, beaktas vid uträkning av personalbehovet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att antalet av taxeringsintendent

anförda besvär är i hög grad beroende på personalförhållandena

under år 1959. Länsstyrelsen finner att eu lämpligare beräkningsgrund —

för bedömandet av personalbehovet — än den organisationsnämnden före
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

slagit utgör summan avgivna självdeklarationer och antalet taxerade utan

självdeklaration.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att vid beräkning av behovet av kvalificerad

personal hänsyn i första hand måste tagas till taxeringsmålens allmänna

svårighetsgrad och i andra hand besvärsmålens beräknade antal, medan

hänsyn endast i mindre grad bör tagas till statistiska överslagsberäkningar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner att tillräcklig hänsyn icke tagits

till att taxeringsintendenten i länet på sätt taxeringskontrollutredningen anfört

med hänsyn till andra alltmera betungande arbetsuppgifter endast i

ringa utsträckning själv kan beräknas få möjlighet att ägna tid åt arbetet

med besvärsmålen till prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Hallands län anför i fråga om organisationsnämndens

beräkningsgrunder följande.

Övervägandena grundar sig på 100 slumpvis utvalda ärenden i tre län,

vilka ärenden på ett närmare angivet sätt följts upp. Man kan starkt ifrågasatta

om ett så relativt ringa antal undersökta ärenden kan ge ett rättvisande

resultat för den totala arbetsmängdens uppdelning i svårighetsgrader. Vad

nämnden anfört härom är inte övertygande. Hur pass god överensstämmelsen

mellan länen i fråga om den procentuella fördelningen varit anges inte

heller i promemorian. Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, har inte någon hänsyn

tagits till länens olika struktur. Som ett exempel på olikhet i detta hänseende

kan nämnas att antalet egna företagare på jordbrukets område i

Halland uppgår till 7,06 % av hela invånarantalet. Motsvarande procenttal

är för Uppsala, Kristianstads och Värmlands län respektive 3,77, 6,17 och

5,40.

Några länsstyrelser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de förslag angående

personalstat för taxeringssektionernas allmänna detaljer som organisationsnämnden

framlagt. Flertalet länsstyrelser har dock vissa invändningar

att göra mot förslaget.

Av bilagorna 11 a—c, till vilka här torde få hänvisas, framgår nuvarande

personaluppsättning, antalet av organisationsnämnden föreslagna tjänster

samt länsstyrelsernas önskemål beträffande antal befattningshavare vid

taxeringssektionernas allmänna detaljer.

Beträffande de erinringar som anförts mot organisationsnämndens förslag

må följande här återgivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att någon medverkan från de lokala

skattemyndigheternas sida vad gäller det eftergranskningsarbete som föranledes

av överskottsförteckningar för närvarande icke är att påräkna. Av

denna anledning finner länsstyrelsen ytterligare förstärkning — utan angivande

av antal befattningshavare — vara påkallad.

Länsstyrelsen i Lppsala län godkänner den av organisationsnämnden föreslagna

personaluppsättningen under förutsättning dels att med anledning

av minskat antal landskanslister anslaget till tillfällig personal uppräknas

så att behovet av tillfällig kvalificerad personal, som med nödvändighet blir

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

183

en följd av minskningen, kan tillgodoses dels ock att minskningen i antalet

kontorsbiträden i reglerad befordringsgång grundas på det förhållandet att

revisionsdetaljen helt blir självförsörjande i fråga om skrivpersonal.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att personalförstärkning på

taxeringssektionens allmänna detalj är nödvändig för att kunna friställa

revisionspersonal från delegation och för att kunna möta de ökade arbetsuppgifter

som beräknas falla på taxeringsintendenten. I anledning härav anser

länsstyrelsen att ytterligare en tjänst såsom taxeringsinspektör i 21 lönegraden

bör inrättas utöver den som organisationsnämnden föreslagit.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att organisationsnämndens förslag

att utöka antalet taxeringsinspektörer med en tjänst i lönegrad Ao 23

icke är en tillräcklig förstärkning av allmänna detaljen. Länsstyrelsen fortsätter.

Såsom nämnden framhållit är det önskvärt att taxeringsintendenten i de

större länen får ökade möjligheter att leda och övervaka arbetet inom taxeringssektionen

i dess helhet ävensom taxeringsarbetet i övrigt inom respektive

län. Detta torde nödvändiggöra att taxeringsintendenten avlastas från

ett flertal honom åvilande arbetsuppgifter och särskilt då med processföring,

som för hans del omfattar mera kvalificerade besvärsmål. Att överföra

ifrågavarande uppgifter på nu tillgänglig arbetskraft med akademisk

utbildning synes med hänsyn till rådande arbetsbelastning icke böra ifrågakomma.

Länsstyrelsen finner därför skäl föreligga för inrättandet av ytterligare

en tjänst med huvudsaklig uppgift att föra det allmännas talan i mål

av mera kvalificerad natur i prövningsnämnden och bör denna befattning

utgöra en biträdande taxeringsintendenttjänst i lönegrad Ao 26.

Organisationsnämndens förslag att arbe! et med eftergranskning avseende

överskjutande skatt skulle överflyttas till lokal skattemyndighet innebär,

enligt länsstyrelsen, icke någon minskning av arbetsuppgifterna för landskanslistpersonalen

å allmänna detaljen, enär dylik eftergranskning, enligt

länsstyrelsen, till största delen redan utföres av personal hos de lokala skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen framhåller vidare att befintligt antal landskanslister

hitintills visat sig otillräckligt för beredning av besvärsmål till

prövningsnämnden. Såvida landskanslisterna även skall handägga arbetet

med eftergranskning av taxering, verkställd i första instans, måste detta,

enligt länsstyrelsen, innebära att antalet landskanslister väsentligt ökas.

Länsstyrelsen yrkar därför att landskanslisternas antal i lönegrad 9—15

icke sättes lägre än till 5 stycken mot av organisationsnämnden föreslagna

3 stycken. Med beaktande av den ökning av arbetet för biträdespersonalen

som beräknas äga rum om taxeringskontrollutredningens förslag genomföres

anser länsstyrelsen att antalet biträden i lönegrad 1—5 bör ökas till 4

stycken mot av organisationsnämnden föreslagna 3 stycken.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har som tidigare framhållits icke ansett

atl organisationsnämndens beräkningsgrunder utgör ett godtagbart underlag

för framlagda statförslag. Länsstyrelsen påpekar atl av de fem län som

beräknas erhålla fyra akademikertjänster å allmänna detaljen endast .lön
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

köpings län icke tilldelats någon tjänst såsom biträdande taxeringsintendent

i lönegrad 26. I stället föreslås Jönköpings län få en taxeringsinspektörstjänst

i lönegrad 21. Länsstyrelsen framhåller att full likställighet i personaluppsättning

ej blott till antal utan även till sammansättning är ett rimligt

krav.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har, som tidigare nämnts, ansett att antalet

besvär inkomna till prövningsnämnden endast under ett år — i förevarande

fall år 1959 — icke kan läggas till grund för beräkning av antalet befattningshavare

vid allmänna detaljen. Hänsyn måste tagas till antalet besvär

under ett flertal år. Länsstyrelsen konstaterar, att medeltalet för antalet

besvär under taxeringsåren 1956—1959 för länets vidkommande är 2 349

medan motsvarande siffror för Uppsala, Blekinge och Hallands län är respektive

2 642, 2 368 och 2 589. Någon större skillnad i antalet besvärsmål

enligt länsstyrelsens beräkningssätt föreligger sålunda inte. Av denna anledning

finner länsstyrelsen det omotiverat att endast två taxeringsinspektörer

tilldelats länsstyrelsen under det att organisationsnämnden för ett vart

av övriga nämnda län föreslagit tre taxeringsinspektörer.

Länsstyrelsen i Kalmar län biträder inte organisationsnämndens förslag

om överförande av eftergranskningen på grund av de s. k. överskottsförteckningarna

till de lokala skattemyndigheterna. Av denna anledning finnes,

enligt länsstyrelsen, icke utrymme för någon minskning av landskanslistpersonalen

vid allmänna detaljen.

Organisationsnämndens förslag att minska antalet biträden med 2 accepteras

inte av länsstyrelsen.

Organisationsnämnden har beträffande länsstyrelsen i Gotlands län icke

föreslagit någon ökning av personalen å allmänna sektionen. Länsstyrelsen

yrkar att en tjänst såsom taxeringsinspektör i lönegrad 23 inrättas. Länsstyrelsen

motiverar sitt förslag bl. a. på följande sätt.

Den 1 juli 1952 utökades personalen å taxeringssektionerna i länen av

storleksordning närmast över Gotlands län med vardera en taxeringsinspektör

och från den 1 januari 1960 tillkom i ett vart av nämnda län för den

allmänna varuskatten en biträdande taxeringsintendent utan motsvarighet

i någotdera fallet i detta län. Ej heller vid den nu för ett flertal län planerade

ökningen av kvalificerad personal skulle Gotlands län tilldelas någon

ytterligare befattningshavare av ifrågakomna kategorier. I

I fråga om organisationsnämndens förslag om indragning av en landskanslisttjänst

i lönegrad 9—15 framhåller länsstyrelsen i Blekinge län att

denna tjänst torde vara behövlig bl. a. för att möjliggöra utbildning av

landskanslister och landskanslistaspiranter genom tjänstgöring vid taxeringssektionens

allmänna detalj. Den enda kvarvarande landskanslisttjänsten

måste, enligt länsstyrelsen, uppehållas av en på denna detalj mer fast

stationerad befattningshavare, för att arbetet skall kunna bedrivas på ett

tillfredsställande sätt.

Beträffande biträdespersonalen å allmänna sektionen har organisationsnämnden

föreslagit en tjänst i lönegrad 7 och två i lönegrad 1—5. Läns
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

styrelsen yrkar en tjänst i lönegrad 10, en i lönegrad 7 och en i lönegiad

1—5. Länsstyrelsen framhåller att biträden med fördel sysselsatts med

att handlägga enklare besvärsärenden, vilket, enligt länsstyrelsen, motiverar

yrkandet om placering av en tjänst i lönegrad 10.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har som tidigare nämnts kritiserat organisationsnämndens

grunder för beräkning av personalbehovet. Organisationsnämnden

har föreslagit indragning av en taxeringsinspektörstjänst i

lönegrad 21. Länsstyrelsen anser emellertid den framlagda utredningen

vara alltför ofullständig för att kunna läggas till grund för en reducering

av personalen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att det stora antalet ärenden

gjort det nödvändigt att indela taxeringssektionens allmänna del i tre kontor,

varav två förestås av de båda biträdande intendenterna och det tredje

av en taxeringsinspektör i 23 lönegraden. Länsstyrelsen finner det angeläget

att denna tjänst uppflyttas till en biträdande intendentstjänst i 26 lönegraden.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna förstärkningen å

taxeringssektionens allmänna detalj i vad avser den kvalificerade personalen

torde vara tillräcklig om taxeringsassistenterna disponeras som länsstyrelsen

föreslagit, d. v. s. bl. a. för taxeringskontroll genom eftergranskning.

Tillräckliga skäl för föreslagen minskning av antalet biträden torde,

enligt länsstyrelsen, icke föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner sig icke kunna godkänna

en reducering av antalet landskanslister från sju till fem enär, enligt länsstyrelsen,

något egentligt arbetsbortfall på grund av att eftergranskning av

överskottsförteckningar skulle kunna överflyttas till lokal skattemyndighet

icke väntas uppstå.

Beträffande biträdespersonalen anför länsstyrelsen.

Två biträden på taxeringssektionen i detta län nyttjas för utredningsarbeten

i besvärsmål. Enligt förslaget bör det åvila taxeringssektionen att

kontrollräkna deklarationer och taxeringsintendentens yttranden. Arbetet

med beredningen av de skattskyldigas ansökningar om anstånd med inbetalning

av kvarskatt är synnerligen betungande. Från mitten av december

till början av maj måste sålunda ett biträde — tidvis två ■— ägna sig åt dessa

ärenden. Föreslaget antal biträdestjänster enligt rapporten är på grund

härav icke tillfyllest för arbetets behöriga skötsel och bör utökas med åtminstone

två.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framställer icke några erinringar mot det

föreslagna antalet akademikertjänster å allmänna detaljen. Länsstyrelsen

önskar emellertid en tjänst såsom biträdande taxeringsintendent i lönegrad

26 i stället för den av organisationsnämnden föreslagna taxeringsinspektörst

jänsten i lönegrad 23.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser icke att organisationsnämnden vid

beräkning av personalbehovet tagit hänsyn till länets speciella struktur.

Länsstyrelsen framhåller att Skaraborgs län är ett utpräglat jordbrukslän

s. 186 Kontrollera mot PDF

186 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

och att antalet egna företagare inom jordbruk med binäringar uppgår till

inte fullt 15 procent av samtliga inkomsttagare, vilket procenttal är mer

än dubbelt så stort som genomsnittet för riket i dess helhet. Därav följer,

enligt länsstyrelsen, att antalet besvärsmål, avseende beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet, i detta län är påfallande högt och relativt sett högre

än i de flesta andra län. Dessa mål kräver, enligt länsstyrelsen, regelmässigt

en helt annan arbetsinsats från taxeringsintendentens sida. Någon

minskning av arbetsuppgifterna för landskanslistpersonalen å allmänna

detaljen på grund av organisationsnämndens förslag att överflytta eftergranskningen

i anledning av överskottsförteckningarna till lokal skattemyndighet

synes, enligt länsstyrelsen, icke bliva fallet. Arbetet med dylik

eftergranskning har nämligen, enligt länsstyrelsen, under senare är måst

i det närmaste helt läggas på taxeringsassistenterna. Länsstyrelsen kan därför

icke godkänna organisationsnämndens förslag om minskning av en

landskanslisttjänst. Dessutom yrkar länsstyrelsen att en tjänst såsom biträdande

taxeringsintendent i lönegrad 26 inrättas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yrkar utöver organisationsnämndens

förslag att en biträdande taxeringsintendentstjänst i lönegrad 26 inrättas.

Därvid har, enligt länsstyrelsen, beaktats att revisionspersonalen i viss omfattning

bör avlastas från taxeringsintendentsgöromål och att den biträdande

taxeringsintendenten å varuskattekontoret endast i mycket begränsad utsträckning

torde kunna komma att utnyttjas för sådana göromål.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, som tidigare nämnts, inte godtagit

de beräkningsgrunder som organisationsnämnden tillämpat vid uppskattning

av personalbehovet. I stället för antalet inkomna mål till prövningsnämnden

under år 1959 anser länsstyrelsen att summan av avgivna självdeklarationer

och antalet taxerade utan självdeklaration ger en rättvisare

utgångspunkt vid bedömning av personalbehovet. Med hänsyn härtill yrkar

länsstyrelsen ytterligare en tjänst såsom taxeringsinspektör i lönegrad 21.

Länsstyrelsen biträder icke organisationsnämndens förslag att arbetet med

eftergranskning i anledning av överskottsförteckningar skall överflyttas till

lokal skattemyndighet. På grund härav finner länsstyrelsen att antalet

landskanslister å allmänna detaljen icke kan sättas lägre än till fyra.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser sig kunna godtaga organisationsnamndens

förslag angående minskning av antalet landskanslister i reglerad

befordringsgång å allmänna detaljen från tre till två under förutsättning

att länsstyrelsen förbehålles frihet att dirigera arbetskraften till sektion

och arbetsdetalj som vid olika tidpunkter behöver förstärkning.

Lansstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker organisationsnämndens

förslag att lokal skattemyndighet skulle utföra viss eftergranskning av deklarationer

samt uppsatta förslag till taxeringsintendentsbesvär. Organisationsnämndens

förslag att antalet landskanslister i allmänna detaljen skulle

reduceras kan inte heller godtagas. Länsstyrelsen fortsätter.

Enligt taxeringskontrollutredningens förslag skulle situationen i stället bli

den, att de eftergranskningsuppgifter, som f. n. utföres av taxeringsassisten
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

terna, skulle överflyttas på allmänna detaljen. Den erforderliga arbetskraften

motsvarar 6 taxeringsasisstenters arbete under uppskattningsvis en tid

av två månader. Då arbetet icke med fördel kan utsträckas på längre tid än

sex månader, erfordras endast härför en ökning av antalet landskanslister på

allmänna detaljen av minst 2. För tillgodoseendet i övrigt av eftergranskningsarbete

av nuvarande omfattning och kvalitet fordras ytterligare minst

2 landskanslister. I stället för en minskning till 4 föreslår länsstyrelsen sålunda

en ökning av antalet landskanslister på den allmänna detaljen till 8.

Beträffande biträdespersonalen finner länsstyrelsen att skrivgöromålen

kräver ytterligare ett biträde utöver det antal, som organisationsnämnden

föreslagit.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har som tidigare framhållits kritiserat organisationsnämndens

beräkningsgrunder vid uppskattning av personalbehovet.

Länsstyrelsen har särskilt anmärkt på att hänsyn icke tagits till länens

struktur. Länsstyrelsen yrkar inrättandet av en tjänst såsom biträdande

taxeringsintendent i lönegrad Ao 26. Länsstyrelsen anför härom.

Därest i stort sett bortses från besvärsmål avseende rörelseidkares taxering

(vilka mål beredas å revisionsdetaljen, varom i detta sammanhang ej är

fråga), torde man kunna förutsätta att besvärsinålen inom ett län med ett

flertal stora befolkningscentra genomsnittligt äro mindre arbelskrävande än

målen inom ett län med den näringsgeografiska struktur Jämtlands län utvisar

med uppskattningsvis cirka 40 % av befolkningen sysselsatt inom

jordbruk och skogsbruk.

På grund av det anförda anser länsstyrelsen en personalförstärkning för

länets vidkommande oundgängligen nödvändig samt att denna bör ske genom

inrättande av en tjänst som biträdande taxeringsintendent i lönegraden

Ao 26.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yrkar att kontoristtjänsten utbytes mot

en landskanslisttjänst samt att en landskanslisttjänst utbytes mot en taxeringsinspektörstjänst

i lönegrad 21. Länsstyrelsen finner — därest taxeringskontrollutredningens

förslag genomföres — att delta kommer att medföra

en utökad arbetsbörda för länets taxeringsintendenter och taxeringsinspektörer,

vilka, enligt länsstyrelsen, för närvarande är synnerligen arbetstvngda.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att taxeringsmaterialet är av

mycket bristfällig beskaffenhet, varför en väsentligt ökad eftergranskning

snarast borde komma till stånd. En utvidgad eftergranskning torde medföra

en stor ökning av antalet besvär av taxeringsintendent. Detta innebär,

enligt länsstyrelsen, att behovet av personalförstärkning för såväl allmänna

detaljen som prövningsnämndens kansli blir större än organisationsnämnden

beräknat. Länsstyrelsen anser att med hänsyn till påräknelig ökning av

antalet taxeringsintendentsbesvär Norrbottens län —- vad beträffar allmänna

detaljen — bör tilldelas samma personalkader som Älvsborgs, Västernorrlands

och Östergötlands län.

Frågan om personalbehovet vid taxeringssektionernas allmänna detaljer

bär berörts även av några andra remissinstanser.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Sveriges juristförbund uttalar att de förordade organisationsförändringarna

— taxeringsintendenten bör i större utsträckning än hittills leda och

övervaka arbetet inom taxeringssektionen och revisionspersonalen bör endast

i undantagsfall utföra intendentsgöromål — påkallar inrättande avflera

biträdande taxeringsintendentstjänster än som organisationsnämnden

föreslagit.

Föreningen Sveriges taxering sintendenter anser att den av organisationsnämnden

redovisade personaluppsättningen å taxeringssektionernas allmänna

detalj är mycket underdimensionerad i förhållande till den föreslagna

upprustningen å revisionsdetaljerna.

Föreningen Sveriges landskanslister anhåller att högre tjänster inrättas å

de allmänna detaljerna för kvalificerade befattningshavare inom landskanslistkarriären.

Härom anför föreningen följande:

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande betonat, att landskanslister

i viss utsträckning kan sysselsättas med taxeringsrevisionsarbete

och på grund härav föreslagit inrättandet å revisionsdetaljerna av bl. a. ett

antal högre tjänster för kvalificerade befattningshavare inom landskanslistkarriären.

Även de arbetsuppgifter å taxeringssektionernas allmänna detaljer

som närmast ankomma å taxeringsinspektörer, äro i stor utsträckning

av sådan art, att kvalificerad landskanslistpersonal med fördel kan anlitas

för utförande av desamma.

Tjänstemännens centralorganisation anför liknande synpunkter och tilllägger,

att de av organisationsnämnden föreslagna tjänsterna å allmänna

detaljen sålunda icke bör förbehållas personal med akademisk utbildning.

Vidare anser TCO att samtliga län med undantag av Gotlands län å allmänna

detaljen bör erhålla biträdestjänster i A 9 samt de större länen därutöver

vardera en tjänst i A 10.

Departementschefen

Organisationsnämndens förslag till personalplan på taxeringssektionernas

allmänna detaljer synes tillfredsställande underbyggt och innefatta en mot

bakgrunden av nu föreliggande förhållanden rimlig avvägning. Jag anser

mig därför i huvudsak kunna tillstyrka förslaget. Vad som anförts i vissa

remissyttranden är enligt min uppfattning inte av beskaffenhet att böra

föranleda någon utökning av i planen angiven personaluppsättning. Jag vill

dock inte motsätta mig att i Gotlands län inrättas en tjänst som förste taxeringsinspektör

i Ao 21. Jag förordar vidare att följande avvikelser göres

från den av organisationsnämnden framlagda personalplanen.

Tjänsterna som taxeringsinspektör i Ao 19, sammanlagt tolv tjänster, utbytes

mot tjänster som förste taxeringsinspektörer i Ao 21. Tjänsterna som

taxeringsinspektörer i Ae 19 utbytes mot tjänster som länsnotarie i reglerad

befordringsgång. Antalet tjänster som förste taxeringsinspektör i Ao 21

och Ao 23 bör något omfördelas med ökat antal i den högre graden. Om det

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

nu sagda bifalles, får personalplanen för taxeringsinspektörerna det utseende

som följande tabell utvisar. Av bilaga 11 a framgår nuvarande personaluppsättning

samt organisationsnämndens förslag.

Län

l:e

l:e

Länsno-

Tax.-

Tax.-

tarie

insp.

insp.

regl.be-

Ao 23

Ao 21

fordr.g.

Stockholms ........

, 3

3

2

Malmöhus..........

. 4

3

2

Göteborgs och Bohus

4

4

2

Älvsborgs ..........

. 3

2

—

Västernorrlands ____

. 3

2

—

Östergötlands ......

. 3

2

—

Kristianstads.......

. 1

2

—

Värmlands..........

. 2

1

1

Kopparbergs.......

. 1

1

1

Gävleborgs.........

. 2

1

1

Västerbottens .....

. 1

1

1

Norrbottens .......

. 2

1

1

Jönköpings .......

. 1

2

1

Län

l:e

Tax.- insp.

Ao 23

l:e

Tax.- insp.

Ao 21

Länsno-

tarie

regl.be-

fordr.g.

Kalmar .........

... 1

1

1

Skaraborgs......

... 1

1

1

Örebro .........

. .. 1

2

1

Södermanlands.. .

... 1

2

—

Västmanlands ...

... 1

2

—

Jämtlands.......

1

1

Uppsala.........

... 1

2

—

Kronobergs .....

... 1

1

—

Blekinge.........

... 1

2

—

Hallands.......

... 1

2

—

Gotlands .......

1

—

Summa 40

42

16

Beträffande biträdespersonalen förordar jag att i Jämtlands, Uppsala,

Kronobergs, Blekinge och Hallands län en tjänst i reglerad befordringsgång

utbytes mot en tjänst som kontorist i Ao 9.

Vad gäller biträdespersonalen må ytterligare framhållas att de tjänster

som kansliskrivare, vilka organisationsnämnden ansett nu finnas i Malmöhus

och Kristianstads län, avser tjänster, som icke hör till taxeringssektionernas

allmänna detaljer. Dessa tjänster, som organisationsnämnden ansett

skola indragas, skall således kvarstå. Så länge innehavarna av nämnda

befattningar tjänstgör å taxeringssektionen, bör emellertid antalet kontorsbiträdestjänster

i reglerad befordringsgång för länet i fråga minskas i motsvarande

mån.

De sålunda förordade förändringarna bör gälla från den 1 juli 1961. I

fråga om de nya tjänsterna på taxeringssektionernas allmänna detaljer —

liksom även på prövningsnämndernas kanslier — bör erinras om att organisationsnämnden

i sitt förslag till personalplan för kameralsektionerna

föreslagit indragning av ett antal akademikertjänster å sistnämnda sektion.

Organisationsnämndens förslag i denna del torde enligt vad jag inhämtat

komma att föreläggas 1962 års riksdag. I avbidan härpå har viss vakantsättning

av tjänster redan ägt rum på kameralsektionerna.

Prövningsnämndernas kanslier

Taxeringskontrollutredningen

Taxeringskontrollutredningen konstaterar inledningsvis att den nuvarande

personaluppsättningen vid prövningsnämndskanslierna i stort sett får

anses vara tillfredsställande med hänsyn till antalet inom kanslierna hit
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr iOO år 1961

tills handlagda mål och ärenden samt övriga kanslierna åvilande arbetsuppgifter.

Såvitt utredningen kunnat finna föreligger, under förutsättning

att arbetsuppgifternas omfång inte påtagligt förändras, behov av komplettering

av personaluppsättningen å kanslierna endast i begränsad omfattning.

I Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Stockholms län, där prövningsnämnderna

årligen har att handlägga mellan 7 000 och 10 000 mål och ärenden,

finner utredningen att behov föreligger av ytterligare akademiskt skolad

personal att biträda föreståndarna för prövningsnämndskanslierna.

Beträffande behovet av förstärkning av landskanslistpersonalen anför utredningen

följande.

Utöver den nu angivna förstärkningen av prövningsnämndskanslierna i

vissa län anser utredningen det angeläget att även i prövningsnämndskanslierna

i de län utom Gotlands som nu inte är försedda med förste landskanslisttjänster

— alltså län tillhörande de nuvarande grupperna III C och

D samt IV — inrättas sådana tjänster. Antalet mål och ärenden i prövningsnämnderna

i sistnämnda län understiger nämligen inte i så väsentlig

grad antalet mål och ärenden i prövningsnämnderna i län, tillhörande grupperna

III A och B, att denna skillnad i organisatoriskt avseende mellan

länen kan anses befogad. Behovet av kvalificerade biträden åt kansliernas

föreståndare är enligt utredningens mening i stort detsamma i samtliga

län, tillhörande grupperna III och IV. Inrättandet av ifrågavarande förste

landskanslisttjänster bör föranleda motsvarande minskning i antalet landskanslisttjänster

i lönegrad Ao 15.

Organisationsnämnden

Organisationsnämnden framhåller inledningsvis i sin redogörelse för prövningsnämndens

kansli att de förslag till arbetsförenklingar i fråga om biträdespersonalens

arbetsuppgifter samt överflyttning av åtskilligt biträdesarbete

till lokal skattemyndighet, som nämnden jämväl framlägger i sin

rapport, icke i princip påverkar tjänsteorganisationen vid prövningsnämndernas

kanslier. Nämnden fortsätter.

Under föreståndaren bör sålunda förekomma juristpersonal — endast

inom vissa län — samt landskanslist- och biträdespersonal. Beträffande

landskanslistpersonalen ingår i denna personalkategori vid vissa kanslier

också en förste landskanslist. I detta sammanhang föreslås den ändringen

av tjänsteorganisationen att en sådan tjänst inrättas vid ettvart av de kanslier,

vid vilka någon dylik tjänst nu icke finnes. Det synes sålunda angeläget

att föreståndarna även vid dessa kanslier kunna avlastas arbetsuppgifter,

vilka vanligen icke kunna anförtros landskanslister eller personal i

biträdeskarriären, och få ägna sin tid åt de mera kvalificerade göromålen

i samband med beredningen av besvär och framställningar till prövningsnämnden

ävensom lämnas möjlighet att i ökad utsträckning biträda landskamreraren

med föredragning av ärenden i prövningsnämnden.

Beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna inom prövningsnämndens

kansli framhåller organisationsnämnden följande.

Beträffande föreståndaren för kansliet har ovan framhållits önskvärdheten

av att denne förbehålles de mera kvalificerade göromålen vid beredningen

av förekommande ärenden. Med hänsyn därtill'' torde — förutom ar
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

191

betsledningen inom kansliet — föreståndares arbetsuppgifter främst böra

bestå i att granska av underlydande personal upprättade förslag till prövningsnämnds

beslut (föredragningspromemorior o. dyl.) ävensom att själv

bereda vissa svårare ärenden. Däremot synes uppdraget att fungera som

protokollsförare i prövningsnämnden samt därmed nära sammanhängande

arbetsledande funktioner med avseende på biträdespersonalen regelmässigt

böra påvila förste landskanslisten. Här åsyftas bl. a. övervakningen av

framställning och expediering av föredragningspromemorior och prövningsnämndens

protokoll samt ansvaret för att av prövningsnämnd beslutade

taxeringsändringar bli antecknade i taxeringslängder. Förste landskanslisten

torde vidare böra biträda föreståndaren vid fördelning av förekommande

mål på de befattningshavare, landskanslister och — i vissa län — även

jurister, som ha att i första hand bereda målen för beslut. Vid denna fördelning

bör såsom en särskild grupp avskiljas de ärenden, vilka anses kunna

behandlas såsom enmansmål. Beredningen av dessa mål torde lämpligen

böra ankomma på förste landskanslisten. Övriga ärenden fördelas i princip

efter svårighetsgrad på vederbörande jurister och landskanslister.

Biträdespersonalens arbetsuppgifter komma även framdeles att vara

ganska ensartade och till övervägande del bestå av registrerings-, maskinskrivnings-,

kollationerings- och expeditionsgöromål. Liksom nu bör för

dessa göromål avses kansli- och kontorsbiträden samt inom de större länen

även kontorister bl. a. med hänsyn till det ökade behov av arbetsledning

som där finnes.

Vid beräkning av personalbehovet vid prövningsnämndens kansli har organisationsnämnden

tillämpat samma grunder som när det gällt att bedöma

personaluppsättningen vid taxeringssektionens allmänna detalj. För

dessa grunder har redogörelse redan lämnats.

Organisationsnämnden har beträffande prövningsnämndens kansli gjort

sammanställningar av personalbehovet samt personalens fördelning efter lönegrad.

Dessa sammanställningar torde såsom Bilagor 12 a—c få fogas vid

statsrådsprotokollet för denna dag. Organisationsnämnden kommenterar de

i sammanställningarna lämnade uppgifterna på följande sätt.

I fråga om prövningsnämndskanslierna föreslås en förstärkning av juristpersonalen

vid några av de större länsstyrelserna. Beträffande Stockholms

län må framhållas, att av föreslaget antal juristtjänster en 1/2 årsarbetskraft

beräknats behöva tagas i anspråk för arbetsuppgifter inom kameralsektionen

i övrigt. Landskanslistpersonalen kommer enligt förslaget att

till antalet bli i stort sett oförändrad. Vid elva länsstyrelser utbytes emellertid

en landskanslistbefattning mot en förste landskanslisttjänst. Vad angår

biträdespersonalen sker totalt en betydande reducering främst avseende

icke lönegradsplacerad personal. Reduceringen berör till betydande del prövningsnämndskanslierna

vid vissa av de större länsstyrelserna. Det må framhållas,

att den vid dessa prövningsnämndskanslier enligt nuläget redovisade

biträdespersonalen, såvitt kunnat bedömas, torde fullgöra jämväl andra arbetsuppgifter

inom landskontoren än de som ligga inom prövningsnämndskansliernas

arbetsområde. Den för prövningsnämndskanslierna redovisade

minskningen av biträdespersonalen bör därför ses mot bakgrunden av dels

föreslagen bilrädespersonal för taxeringsseklionernas allmänna detaljer och

för kameralsektionerna i övrigt, dels framlagda förslag till arbetsförenkling

och överflyttning av vissa biträdesgöroinål till lokal skattemyndighet. I anslutning

härtill må framhållas, att i fråga om den uteslutande vid läns
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

styrelses deklarations- och längdarkiv sysselsatta personalen icke föreslås

någon ändring. Vissa arbetslättnader kunna emellertid beräknas uppkomma

för denna personal till följd av framlagda förslag rörande förvaringen av

deklarationsmaterialet.

Därest taxeringskontrollutredningens förslag till effektivare taxeringskontroll

genomföres finner utredningen, som tidigare framhållits, det icke

osannolikt att antalet taxeringsintendentsbesvär till prövningsnämnden i genomsnitt

kommer att öka med minst 30 procent i förhållande till nuvarande

antal.

Remissyttrandena

Vad taxeringskon trollutredningen uttalat angående personalbehovet

å prövningsnämndernas kanslier har berörts i några remissyttranden.

Taxeringskontrollutredningens förslag att endast prövningsnämndernas

kanslier i de tre största länen bör förstärkas med akademiskt skolad personal

delas icke av länsstyrelsen i Hallands län som föreslår, att på prövningsnämndens

kansli i samtliga län inrättas en juristtjänst i reglerad befordringsgång.

Riksskattenämnden framhåller.

Man har många gånger betydande svårigheter att medhinna de kanslierna

ålagda arbetsuppgifterna, varför en viss utökning av den kvalificerade personalen

på prövningsnämndernas kanslier i en del fall synes erforderlig.

Nämnden vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten vid vad

justitieombudsmannen nyligen anfört om kravet på att förvaltningsmyndigheterna

böra motivera sina beslut. Därest detta önskemål i full utsträckning

skall omsättas på prövningsnämndernas beslut i taxeringsinål och motivering

till besluten sålunda skall lämnas i väsentligt större utsträckning

än vad som nu sker, accentueras kraven på utökning av den kvalificerade

personalen. Nämnden vill här även påpeka att det ur rättssäkerhetssynpunkt

icke kan anses tillfredsställande att den kvalificerade personalen — på sätt

nu stundom sker — under vissa tider förflyttas från taxeringssektionerna

till tjänstgöring å prövningsnämndernas kanslier. Den förordade personella

utbyggnaden av kanslierna bör därför ske i sådan omfattning att detta fram,

deles kan undvikas.

Vid beräkningen av personalbehovet å prövningsnämndernas kanslier har

organisationsnämnden som redan nämnts tillämpat samma grunder

som vid beräkningen av personalbehovet å taxeringssektionernas allmänna

detaljer. Dessa beräkningsgrunder har föranlett erinringar från vissa länsstyrelser.

För de därvid framförda synpunkterna har redogörelse redan lämnats.

Därutöver torde få återges vad länsstyrelsen i Värmlands län uttalar

angående behovet av biträdespersonal på prövningsnämndernas kanslier.

Länsstyrelsen anför.

Vad angår biträdesbehovet på prövningsnämndskanslierna har länsstyrelsen

funnit, att detta har en mycket direkt anknytning till sättet för föredragningen

i prövningsnämnden. Föredragningen försiggår i tämligen olika former på

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

de olika länsstyrelserna, varför en direkt jämförelse länsstyrelserna emellan

grundad enbart på antalet besvär är utesluten. De olika formerna av

föredragning påverkar självfallet biträdesbehovet på det sättet att ett större

antal biträden erfordras där utförliga promemorior upprättas än där föredragningen

baseras exempelvis på att besvären delas upp för läsning av de

olika ledamöterna och jämförelsevis knapphändiga promemorior upprättas.

Flertalet länsstyrelser har haft invändningar att göra mot de förslag till

personalstat för prövningsnämndernas kanslier som organisationsnämnden

framlagt.

Av de sammanställningar, vilka som Bilagor 12 a—c fogats vid statsrådsprotokollet

för denna dag, framgår nuvarande personaluppsättning, antalet

av organisationsnämnden föreslagna tjänster samt länsstyrelsernas önskemål

beträffande antal befattningshavare vid prövningsnämndernas kanslier.

Beträffande de erinringar som anförts mot organisationsnämndens förslag

må följande här återgivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att under de närmaste åren lokal

skattemyndighet endast torde kunna medverka med komplettering av besvärsakterna

med deklarationer. Arbetet med längdutdrag och iordningställande

av besvärsakter m. m. måste, enligt länsstyrelsen, göras å prövningsnämndens

kansli. Länsstyrelsen framhåller vidare att arbetet med

diarierna är mycket omfattande samt att expeditionen är mycket hårt belastad

med att besvara förfrågningar av olika slag. Länsstyrelsen fortsätter.

Enligt organisationsnämndens beräkningar skulle det vara tillräckligt

med bl. a. 5 kontorsbiträden på prövningsnämndens kansli i Stockholms

län. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma erfordras redan under nuvarande

förhållanden minst 5 kontorsbiträden enbart på kansliets skrivcentral.

Nuvarande antal biträden på kansliet måste ses mot bakgrunden av tilllämpad

arbetsfördelning. Även svårigheterna för länsstyrelsen att få kunniga

och erfarna biträden bör beaktas. Men även om antalet biträden för

närvarande synes stort, är det av organisationsnämnden beräknade behovet

alltför lågt. Länsstyrelsen beräknar ett ytterligare behov av minst 6 biträden,

varav åtminstone 2 kanslibiträden.

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att landskanslisttjänsten i reglerad

befordringsgång indrages och ersättes med eu kontoristtjänst. Härom anför

länsstyrelsen följande.

En viktig förutsättning för en tillfredsställande utveckling av arbetet å

kansliet är att det icke så ofta sker ombyte av befattningshavare å de

tjänster, där ständigt återkommande rutingöromål av stor omfattning förekommer.

Av den anledningen är det för härvarande länsstyrelse lämpligare

att för handhavandet av de arbetsuppgifter, som nu utföres av landskanslisl

i reglerad befordringsgång och på vilken tjänst man kan förvänta

ett ofta återkommande byte av innehavare anförtros en i taxeringsarbete

erfaren kontorist, som kan antagas stanna väsentligt längre på tjänsten än

en icke ordinarie landskanslist.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yrkar att ytterligare eu länsnotarietjänst

inrättas samt att den av organisationsnämnden föreslagna kontorist
13

Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

tjänsten utbytes mot en kansliskrivartjänst. Länsstyrelsen motiverar sina

förslag på följande sätt.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang understryka, att en av prövningsnämndens

huvuduppgifter är att tillgodose de skattskyldigas krav på rättsskydd.

Uppenbarligen måste lämplig personal förefinnas i tillräcklig omfattning,

för att denna prövningsnämndens uppgift skall kunna fullgöras

på ett betryggande sätt. Med hänsyn till vad tidigare anförts beträffande

det ökade antalet mål av svårare beskaffenhet, som kan förväntas vid en

utbyggd taxeringskontroll, kommer även för prövningsnämndens kanslis

del behovet av juridiskt utbildad personal att öka.

Länsstyrelsen i Kalmar län kan icke godtaga organisationsnämndens förslag

angående reducering av antalet landskanslister med en, enär enligt

länsstyrelsen någon minskning i landskanslisternas göromål icke redovisats

av organisationsnämnden. Beträffande biträdespersonalens reducering

från 6,5 till 4 arbetskrafter framhåller länsstyrelsen att den föreslagna arbetsförenklingen

och överflyttningen av vissa arbetsgöromål icke nämnvärt

torde påverka personalbehovet. Länsstyrelsen påpekar att större delen av personalen

å prövningsnämndens kansli kan tagas i anspråk för komplettering

av besvär (under tiden slutet av juli—början av september) utan att därvid

andra arbetsuppgifter eftersättes. Med hänsyn härtill och då vid ett större

antal besvär till prövningsnämnden arbetskvantiteten kommer att öka, anser

länsstyrelsen, att en reducering av biträdespersonalen icke kan ske.

Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker organisationsnämndens förslag

beträffande biträdespersonalen endast under vissa förutsättningar.

Länsstyrelsen anför härom.

Ifråga om personalen å prövningsnämndens kansli i Kristianstads län

föreslår organisationsnämnden den förändringen i gällande ordning att biträdespersonalen

i lönegrad 7 minskas från 2 st. till 1 st., men att å andra

sidan biträdespersonalen i lönegrad 1—5 ökas från 2 st. till 3 st. Nämndens

förslag härutinnan torde vara helt baserat på den av nämnden förordade

överflyttningen av vissa biträdesgöromål från länsstyrelsen till lokal skattemyndighet.

Därest dylik överflyttning av göromål skulle komma till stånd

- och endast under denna förutsättning — har länsstyrelsen intet att erinra

mot den föreslagna ändringen i personalorganisationen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att tjänsten såsom föreståndare för

prövningsnämndens kansli bör uppflyttas till lönegrad 26 med hänsyn till

det stora antalet ärenden som årligen behandlas å kansliet och det därmed

ökade behovet av planering, organisation och arbetsledning. Av liknande

skäl finner länsstyrelsen det motiverat att landskanslisten i lönegrad 19

uppflyttas till lönegrad 21.

Lansstyrelsen i Hallands län anser icke någon minskning av totala antalet

anställda å prövningsnämndskansliet böra komina i fråga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar icke organisationsnämndens

åsikt angående föreslagen reducering av biträdespersonalen. Länsstyrelsen

framhåller i detta sammanhang bl. a. följande.

Elnligt länsstyrelsens mening innefattar organisationsnämndens på en

jämförelsevis begränsad statistik grundade förslag om nedskärning av bi
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

trädespersonalens numerär icke tillräckligt hänsynstagande till de olikartade

förhållanden länen emellan, som betingas av prövningsnämndernas olika

arbetssätt och målsättning i fråga om kontrollåtgärder m. in. Då arbetet å

prövningsnämndens kansli för närvarande bereder full sysselsättning åt i

genomsnitt 16 befattningshavare i biträdesgraderna (arkivpersonalen oräknad)

är det verklighetsfrämmande att antalet skulle kunna nedskäras till

10, i all synnerhet mot bakgrunden av att organisationsnämnden beräknar

att de arbetsuppgifter, som föreslås överflyttade till lokal skattemyndighet,

endast skulle kräva ett par biträdesmånader.

Länsstyrelsen är, efter övervägande av de möjligheter till förenkling och

arbetskraftsbesparing, som ett genomförande av organisationsnämndens förslag

skulle medföra, beredd att tillstyrka en inskränkning av biträdespersonalens

numerär till 14. En längre gående nedskärning synes under inga omständigheter

böra ifrågakomma förrän organisationsnämndens förslag under

icke alltför kort tid prövats i praktiken. Först om då vunna erfarenheter

verkligen bestyrka de av organisationsnämnden antagna rationaliseringsvinsterna,

kan frågan om ytterligare nedskärning av personalstaten slutligen

prövas.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att de arbetsuppgifter, som åvilar föreståndaren

för prövningsnämndens kansli, är så omfattande och kvalitetsmässigt

av sådan art att de tillfullo motiverar att föreståndaren erhåller

samma löneplacering som cheferna för kameral- och uppbördssektionerna

eller lönegrad 26. Länsstyrelsen fortsätter.

Beträffande biträdespersonalen å prövningsnämndens kansli i länet föreslår

organisationsnämnden att denna minskas från nuvarande 8,5 till 5. Även

med hänsyn tagen till den föreslagna arbetsförenklingen och överflyttningen

av vissa biträdesgöromål till lokal skattemyndighet synes den föreslagna

reduktionen av biträdespersonalen väl stor. Enligt länsstyrelsens beräkning

torde för arbetsuppgifternas fullgörande erfordras minst 6 biträden vid nuvarande

antal besvär till prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län hemställer om ytterligare en landskanslisttjänst

i lönegrad 9—15 utöver den som organisationsnämnden föreslagit.

Som skäl härför framhåller länsstyrelsen bl. a. att arbetsbördan å prövningsnämndens

kansli har alltsedan dettas tillkomst varit och är alltjämt synnerligen

pressande och övertidsarbete har enligt länsstyrelsen — särskilt för

den kvalificerade personalens del — förekommit i betydande utsträckning.

Beträffande biträdespersonalen påpekar länsstyrelsen att den kontoristtjänst

som redovisats som nu placerad å prövningsnämndens kansli fr. o. m. årsskiftet

överflyttats till taxeringssektionen i utbyte mot en kanslibiträdestjänst.

Detta innebär att två kanslibiträdestjänster finnes å prövningsnämndens

kansli. Organisationsnämnden föreslår en kanslibiträdesljänst och tre

kontorsbiträdestjänster. För att rimliga krav på kvalitet skall någorlunda

kunna tillgodoses anser länsstyrelsen det icke tillrådligt, att på grund av nu

rådande, för länsstyrelsen mycket kännbara konkurrens om arbetskraften

minska nuvarande antal kanslibiträdestjänster å kansliet.

Med anledning av organisationsnämndens förslag att utbyta en kansliskrivartjänst

mot en kontoristtjänst anför länsstyrelsen i Gävleborgs län följande.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

När organisationsnämnden nu å prövningsnämndskansliet vill ersätta en

kansliskrivare i lönegrad 10 med en kontorist i lönegrad 9 har länsstyrelsen

intet att erinra, därest förslaget endast påverkar det totala antalet landskontoret

tilldelade tjänster i lönegrad 10, lönegrad 9 och lönegrad 7. Innebär däremot

förslaget, att länsstyrelsen efter dess genomförande skulle vara skyldi

förflytta den nuvarande befattningshavaren i lönegrad 10, som arbetar

prövningsnämndskansliet, till arbetsdetalj utom det egentliga taxeringsarbetet

endast därför, att innehavd lönegrad är för hög, nödgas länsstyrelsen bestämt

motsätta sig förslaget.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig icke kunna godtaga organisationsnämndens

förslag om reducering av antalet biträdestjänster å prövningsnämndens

kansli från sexton till sex. Länsstyrelsen finner emellertid

att en minskning av biträdespersonalen till tio torde kunna genomföras.

Därvid förutsätter länsstyrelsen, att de arbetsuppgifter, vilka för närvarande

för taxeringssektionens räkning utföres på prövningsnämndens kansli, övertages

av nämnda sektion.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har som tidigare angivits beräknat att antalet

taxeringsintendentsbesvär kommer att ökas. I anledning liärav yrkar

länsstyrelsen samma personaluppsättning på prövningsnämndens kansli

som organisationsnämnden föreslagit för Älvsborgs, Västernorrlands och

Östergötlands län.

Departementschefen

Jag tillstyrker i huvudsak organisationsnämndens förslag (se s. 339—341)

till ändrad personalplan för prövningsnämndernas kanslier. Vad remissinstanserna

anfört synes icke vara av beskaffenhet att böra föranleda en utökning

av det av organisationsnämnden föreslagna antalet tjänster. Jag förordar

dock att den länsnotarietjänst i reglerad befordringsgång, som organisationsnämnden

föreslagit i Stockholms län, utbytes mot en förste länsnotarietjänst

i Ao 23. Nämnden har förordat en förhållandevis kraftig minskning

av den tillfälliga biträdespersonalen i vissa län. Enligt min mening

framstår det som tveksamt om denna personalminskning i allo kan genomföras.

Vad nämnden förordat synes böra beaktas som vägledning vid kommande

ställningstaganden men inte nu böra läggas till grund för bindande

beslut. Erfarenheterna torde få utvisa i vilken mån en reducering av denna

personal är möjlig.

De tjänster som länsnotarie i reglerad befordringsgång som organisationsnämnden

ansett finnas i Malmöhus län, två tjänster, och i Göteborgs och Bohus

lan, en tjänst, hör inte till prövningsnämndernas kanslier. Dessa tjänster,

vilka organisationsnämnden föreslagit till indragning, skall således

kvarstå. Detsamma gäller de tjänster som kansliskrivare i Ao 10 vilka

nämnden ansett finnas å prövningsnämndskanslierna i Gävleborgs och Örebro

län. Sa länge innehavarna av sistnämnda befattningar tjänstgör å prövningsnämndens

kansli, bör tjänsterna som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång

för länen i fråga minskas i motsvarande mån.

poCfQ

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

197

Övriga frågor rörande taxeringsorganisationen

Taxeringshontrollutredningen

Riksskattenämnden

Enligt utredningens mening ger en utbyggnad av taxeringskontrollapparaten

i den omfattning, som utredningen förordar, bättre möjligheter för taxeringsmyndigheterna

i personellt hänseende att i framtiden genomföra kategorigranskningar.

De därmed sammanhängande åtgärderna måste emellertid

— om syftet med granskningarna skall kunna uppnås — samordnas

inte bara inom ett och samma län utan även mellan länen. Såvitt utredningen

kunnat finna måste med hänsyn till den föreslagna kontrollapparatens

omfattning i framtiden behovet av samordning bli större än för närvarande.

Den erforderliga samordningen skulle, framhåller utredningen, måhända

främjas därest de ifrågavarande kontrollåtgärderna inom länen kunde dirigeras

från ett centralt organ på beskattningsväsendets område. Utredningen

framlägger emellertid inte något förslag härom. I anslutning härtill yttrar

utredningen.

Behovet av samordning torde därför få tillgodoses på samma sätt som

hittills och inom ramen för riksskattenämndens nuvarande befogenheter.

Kontrollbyrån bör alltså liksom för närvarande komplettera de regionala

och lokala taxeringsmyndigheternas kontrollarbete genom att dels tillhandahålla

sådant kontrollmaterial, som inte lämpligen kan anskaffas av taxeringsmyndigheterna

själva, dels planlägga och samordna landsomfattande

bokgranskningsaktioner. Att i sistnämnda hänseende en intim samverkan

med taxeringsintendenterna i länen och revisionsdetaljernas föreståndare

bör ske, innan sådana aktioner beslutas, säger sig självt. Taxeringsintendenterna

måste å andra sidan tillse att, sedan aktionerna en gång beslutats,

de utan dröjsmål kommer till stånd inom respektive län och att för aktionernas

behöriga genomförande erforderlig revisionspersonal ställes till

förfogande. För att möjliggöra för kontrollbyrån att bedöma värdet av

igångsatta kontrollaktioner och bestämma huruvida aktionernas inriktning

är den för varje tillfälle mest lämpliga samt att vid behov kunna taga

initiativ till ändringar i aktionernas omfattning och inriktning är det av

vikt att kontrollbyrån fortlöpande följer upp den inom länen bedrivna

revisionsverksamheten. Utredningen föreslår därför att föreskrifter meddelas

i administrativ ordning att taxeringsintendenten i länet skall fortlöpande

hålla kontrollbyrån underrättad om sådana aktioner inom länet,

som initierats av byrån. Vidare får det med hänsyn till kontrollbyråns

uppgift att samordna taxeringskontrollen anses angeläget att byrån erhåller

en samlad bild av hur kontrollverksamheten i sin helhet bedrivits inom

länet. Taxeringsintendenten bör därför årligen till kontrollbyrån inkomma

med eu närmare redogörelse i detta avseende. Denna redogörelse, som bör

avse kalenderår och lämnas senast den 1 maj påföljande år, bör först och

främst innefatta uppgifter om antalet under året verkställda taxeringsrevisioner,

fördelade på revisionsdetaljernas personal, taxeringsassistenter
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

na, de kommunala taxeringsrevisorerna och annan bokgranskningspersonal,

samt inom varje grupp med uppdelning på offensiva och defensiva

granskningar, ävensom uppgifter om det samlade resultatet av de verkställda

revisionerna. I redogörelsen bör även lämnas uppgift om vilken

personal, som under året funnits disponibel för taxeringsrevisioner (kvalificerade

granskare och biträden), samt närmare anges grunderna för personalens

utnyttjande och revisionsverksamhetens inriktning. De härför

ertorderliga föreskrifterna synes även böra utfärdas i administrativ ordning.

Mellankommunala prövningsnämnden

Utredningen anser att en effektivare kontroll bör komma till stånd genom

taxeringsrevision hos de skattskyldiga, vilkas taxeringar handlägges av

mellankommunala prövningsnämnden. Denna kontroll anser utredningen

böra åvila i första hand revisionsdetaljerna vid länsstyrelserna (bokgranskningskontoret

vid överståthållarämbetet). Utredningen erinrar om att utredningen

i sina beräkningar angående behovet av kvalificerade bokföringsgranskare

inom olika län utgått från det totala antalet rörelseidkare och

andra företagare inom länen. Detta behov har också i de skilda länen avvägts

under hänsynstagande till att den effektivare taxeringskontrollen även skulle

inriktas på sådana i länen hemmahörande skattskyldiga, vilkas taxering

i andra instans ankommer på mellankommunala prövningsnämnden. Vid

behov bör således personal inom revisionsdetaljerna avdelas för ifrågavarande

revisioner. I de allra största länen -— Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län — ävensom Stockholms stad, där de flesta »mellankommunala»

skattskyldiga är hemmahörande, anser utredningen lämpligt att

någon eller några av de mest kvalificerade förste taxeringsrevisorerna utses

till ledare för var sin arbetsgrupp, bestående i övrigt av en eller annan

taxeringskontrollör, förste landskanslist eller landskanslist samt biträdespersonal,

vilka arbetsgrupper i första hand skall avses för sådana granskningar,

som begärts av allmänna ombudet. Därefter anföres.

Enligt utredningens mening bör det emellertid liksom hittills åvila allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden att bestämma

beträffande vilka av de frågavarande skattskyldiga taxeringsrevision skall

ske. Efter samråd med taxeringsintendenten i det län, inom vilket vederbörande

skattskyldigs hemortskommun är belägen, förordnar allmänna ombudet

lämplig befattningshavare inom länsstyrelsens revisionsdetalj att verkställa

taxeringsrevisionen. Av allmänna ombudet begärda taxeringsrevisioner

bör, för såvitt inte särskilda omständigheter föranleder annat, behandlas

med förtur töre övriga revisioner. Taxeringsintendenten i länet och under

honom föreståndaren för revisionsdetaljen bör övervaka att de av allmänna

ombudet begärda taxeringsrevisionerna snarast verkställes.

Utredningens förslag i fråga om en effektiviserad taxeringskontroll beträffande

de »mellankommunala» skattskyldiga bör enligt utredningens mening

icke föranleda minskning av det nuvarande antalet bokföringssakkunniga

biträden vid mellankommunala prövningsnämnden.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

199

De kommunala taxeringsrevisorerna

Därest utredningens förslag i fråga om taxeringsassistentorganisationen

och länsstyrelsernas revisionsdetaljer genomföres, kan det, framhålles i

betänkandet, måhända ifrågasättas huruvida möjligheten för städerna att

inrätta dylika taxeringsrevisorstjänster i fortsättningen bör bibehållas eller,

i varje fall, huruvida statsverket genom statsbidrag bör stimulera inrättandet

av sådana tjänster. Utredningen understryker emellertid att de

kommunala taxeringsrevisorerna hittills utgjort en värdefull del i taxeringskontrollen

och att det inte finns anledning anta att deras insatser blir mindre

värdefulla i framtiden. Utredningen fortsätter.

Utredningen förordar på grund härav att möjligheten för kommun att

utse särskild befattningshavare för granskning av skattskyldigas bokföring

t. v. bibehålies och att statsbidrag utgår till sådan befattningshavares avlönande

i samma utsträckning som hittills. Utredningen förutsätter därvid

att de kommunala taxeringsrevisorernas arbetsuppgifter intimt samordnas

med revisionsdetaljernas och att granskningsobjekten utväljes i samråd

med dessa detaljers föreståndare. Ytterst måste alltså de kommunala

taxeringsrevisorernas arbete helt dirigeras av taxeringsintendenterna i länen,

eftersom det endast ankommer på dem att bestämma beträffande vilka

skattskyldiga taxeringsrevision skall ske. I taxeringsintendenternas dirigering

av de kommunala taxeringsrevisorernas arbete får även anses ligga

att bestämma i vad mån revisorernas granskning skall inriktas på offensiv

eller defensiv granskning. I detta sammanhang förtjänar understrykas att

kommunerna i princip har lika stort intresse av defensiva som av offensiva

granskningar.

Remissyttrandena

Riksskattenämnden

Vad utredningen anfört angående viss rapportgivning från taxeringsintendenternas

sida till riksskattenämnden har berörts i några yttranden.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att taxeringsintendenterna

i administrativ ordning bör åläggas att fortlöpande hålla nämndens

kontrollbyrå underrättad om resultatet och fortgången av sådana kontrollaktioner

som initierats av byrån.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att — med hänsyn till den arbetsbelastning,

som regelmässigt åvilar taxeringssektionerna — det är angeläget

att de uppgifter, som skall lämnas i redogörelsen, i möjligaste mån begränsas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det vara av vikt att en

central instans verkar för att kontrollverksamheten får likartad effektivitet

i samtliga län. En ojämnhet i detta avseende uppfattas som orättvisa av

allmänheten. Därefter anföres.

Huruvida man för att tillgodose effektivitetskravet kan införa uttrycklig

direktivrätt för den centrala instansen synes med hänsyn till länsstyrelsernas

självständighet i administrativt hänseende tveksamt. Mycket tor
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

de vara att vinna inom det nuvarande systemets ram. Enligt sin instruktion

har riksskattenämnden att verka för en effektiv tillämpning av beskattningsreglerna.

Häri måste även ligga att nämnden har att följa hur

den offensiva verksamheten i de olika länen bedrives. Detta nödvändiggör

viss rapportgivning från taxeringsintendenternas sida, varom utredningen

även framlagt förslag.

Statens organisationsnämnd framhåller att nämnden, som vid sina undersökningar

vid länsstyrelserna iakttagit att eftergranskning bedrives med

avsevärt olika intensitet, vill påpeka önskvärdheten av att ifrågavarande arbete

ägnas proportionellt sett samma arbetsinsats vid de olika länsstyrelserna.

För att erhålla största möjliga effektivitet vid eftergranskningen synes

denna lämpligen böra ske efter av riksskattenämnden utfärdade anvisningar.

Mellankommunala prövningsnämnden

Utredningens förslag i fråga om taxeringsrevision hos de skattskyldiga,

vilkas taxeringar handlägges av mellankommunala prövningsnämnden, har

berörts av några remissinstanser.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller

att eftergranskning av deklarationer för »mellankommunala» storföretag

bör uteslutande ske av nämndens personal. Det har, framhålles i yttrandet,

visat sig att avsevärda belopp kan framkomma vid eftergranskning även

utan taxeringsrevision. Det får enligt allmänna ombudets mening anses vara

en fördel att en sådan eftergranskning sker centralt, bl. a. därför att den hos

mellankommunala prövningsnämnden anställda personalen får mer erfarenhet

i fråga om exempelvis tillämpning av dubbelbeskattningsavtal, skattemässig

redovisning av återbetalade konjunktur utjämningsavgifter etc, än

vad personalen vid många länsstyrelser har möjlighet att förvärva. Beträffande

taxeringsrevision av större företag anför allmänna ombudet ytterligare.

Som regel bör taxeringsrevision av mellankommunala storföretag verkställas

av taxeringsrevisorer knutna till mellankommunala prövningsnämnden

eller riksskattenämnden. Det är emellertid ofta lämpligt att huvudgranskaren

erhåller hjälp med granskningen av länsstyrelsepersonal, exempelvis

för att kontrollera huru arbetsgivaren fullgjort sin uppgiftsskyldighet

om löneförmåner till anställd personal och för att i andra hänseenden inhämta

uppgifter till ledning för annans taxering. I fråga om revision för

kontroll av taxering till varuskatt saknar taxeringsmyndigheterna hittills

praktisk erfarenhet, men det skulle troligen bli en fördel för arbetet, om

vissa anställda vid länsstyrelsernas revisionsdetaljer specialiserade sig på

denna taxering. Enbart inkomsttaxeringen kräver numera specialkunskaper

på många områden och det föreligger risk för minskad effektivitet, om

alla taxeringsrevisorer därutöver skulle nödgas sätta sig in i alla de komplicerade

frågor som kan uppkomma vid taxeringen till varuskatt. Vid granskning

av större företag skulle det därför ofta vara lämpligt om en taxeringsrevisor

från mellankommunala prövningsnämnden kunde arbeta i par med

en revisor eller taxeringsassistent från vederbörande länsstyrelses revisionsdetalj.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Erfarenheten har visat att granskning av familjebolag ofta inte föranleder

väsentlig höjning av aktiebolags taxeringar men däremot att huvudaktieägarnas.

Det är därför ibland lämpligare att taxeringsrevision av sådana företag

verkställes av revisorer i det län där huvudintressenterna är bosatta,

även om aktiebolaget är mellankommunalt.

Taxeringsrevision av mindre rörelseidkare anser allmänna ombudet helst

bör verkställas av revisionspersonal i det län, där rörelseidkaren är bosatt,

frånsett de fall då han är bosatt i Storstockholm. Det är nämligen, framhålles

i yttrandet, ofta till fördel för båda parter att avståndet mellan granskningsmannen

och rörelseidkaren inte är för långt. Taxeringsrevisionerna

kan ofta anförtros åt taxeringsassistenter. Antalet taxeringsrevisioner av nu

angiven art torde enligt allmänna ombudets mening under de närmaste åren

inte komma att avse mer än något tiotal skattskyldiga årligen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att den föreslagna överflyttningen

av taxeringsrevisionen av »mellankommunala» företag till respektive

länsstyrelsers revisionsdetaljer innebär en ökad arbetsbelastning. De företag

det här är fråga om —- för länets del 44 stycken — är i regel av en

sådan storleksordning, att varje granskning, även av en rutinerad granskare,

tar relativt lång tid. Framtiden får enligt länsstyrelsen utvisa, om detta

granskningsarbete, där en enda granskning kan taga månader, hinner utföras

av den föreslagna personalstyrkan.

Länsstyrelsen i Örebro län vänder sig mot utredningens uttalande att

taxeringsrevisionen borde, för såvitt inte särskilda omständigheter föranleder

annat, behandlas med förtur före övriga revisioner. Länsstyrelsen anser

en sådan föreskrift alltför kategorisk med hänsyn till den omläggning av

det löpande arbetet inom länet som kan komma att förorsakas av dylika ofta

mycket omfattande revisioner. En bestämmelse om förtur bör därför enligt

länsstyrelsens mening i varje fall begränsas till att gälla då arbetet i övrigt

utan olägenhet så medger.

De kommunala taxeringsrevisorerna

Vad utredningen uttalat angående de kommunala taxeringsrevisorerna bar

upptagits till diskussion i några remissyttranden.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om det inte vore lämpligt att

taxeringskontrollen i sin helhet omhänderhades av statstjänstemän.

1955 års stadsutredning framhåller att utredningens förslag i vad de berör

taxeringsassistentorganisationen och de kommunala taxeringsrevisorerna

inte föranleder någon erinran.

Drätselkammaren i Malmö avstyrker bestämt utredningens förslag med

avseende å de kommunala taxeringsrevisorerna. Drätselkammaren framhåller

att — i de fall en kommun beslutat inrätta en taxeringsrevisorstjänst —

avsikten främst torde ha varit att göra taxeringskontrollen inom den egna

kommunen mera effektiv. Vidare torde man ha räknat med att den kommunala

taxeringsrevisorns verksamhet till väsentlig del skulle inriktas på

s. k. offensiv granskning. Att taxeringsrevisionen därvid bör verkställas i

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

samförstånd med vederbörande taxeringsintendent är enligt drätselkammarens

mening helt naturligt.

Liknande synpunkter framföres av Svenska stadsförbundet och Föreningen

Sveriges kronokamrerare.

Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer hävdar bestämt att

den kommunala taxeringsrevisorn skall själv utvälja sina granskningsobjekt

och övriga arbetsuppgifter i samråd med taxeringsintendenten i länet

samt att tyngdpunkten i arbetet skall ligga i offensiva taxeringsrevisioner.

Departementschefen

Med den utökning av revisionsdetaljernas personal som föreslagits bör

taxeringsintendenterna i länen kunna ge allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden erforderlig hjälp vid granskning av sådana

skattskyldiga, vilkas taxering i andra instans ankommer på denna nämnd.

Jag anser därför inte att några särskilda åtgärder behöver vidtagas för

att underlätta sådana granskningar.

Ett viktigt led i den nu tillämnade intensivare taxeringskontrollen är,

att riksskattenämndens kontrollbyrå i samråd med taxeringsintendenter

och länsrevisorer planlägger riksomfattande kontrollaktioner. Det ligger

i sakens natur, att kontrollbyrån måste erhålla fortlöpande informationer

om resultatet och fortgången av sådana kontrollaktioner som initierats av

byrån. Föreskrift om sådan underrättelseskyldighet bör intagas i taxeringskungörelsen.

Därjämte bör vissa allmänna uppgifter om revisionsverksamheten

i länen tillställas riksskattenämnden i enlighet med de närmare föreskrifter

nämnden meddelar.

Vad slutligen angår de kommunala taxeringsrevisorerna torde kunna

konstateras, att den nu föreslagna utbyggnaden av revisionsdetaljerna inte

bör föranleda någon ändring i nämnda revisorers ställning. Statsbidrag

bör alltjämt utgå, och de kommunala taxeringsrevisorerna bör liksom hittills

i princip ha frihet att utvälja granskningsobjekt. Det ligger dock i sakens

natur, att även de kommunala taxeringsrevisorerna bör medverka i

de landsomfattande kontrollaktioner som riksskattenämndens kontrollbyrå

kan komma att initiera.

Kostnadsberäkningar

Taxeringskontrollutredningen har i sitt betänkande å sid. 276—283

gjort vissa beräkningar av kostnaderna för genomförandet av utredningens

förslag. Då den personalorganisation och den lönesättning jag i det

föregående förordat i väsentliga delar avviker från utredningens förslag

har jag icke anledning att närmare ingå på dessa kostnadsberäkningar.

Detsamma gäller även organisationsnämndens beräkningar av kostnader
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

na för de föreslagna förändringarna på taxeringssektionernas allmänna detaljer

och prövningsnämndskanslierna.

Nya kostnadsberäkningar har därför gjorts i finansdepartementet. Vid

fullt utbyggd organisation torde de ökade lönekostnaderna, efter 1961 års

lönenivå, kunna beräknas i enlighet med följande uppställning. För assistentorganisationen

upptages därvid den kostnadsökning som de högre

tjänsterna innebär. I själva verket torde behovet av assistenter och biträden

bli mindre enligt den nu föreslagna organisationen än enligt den tidigare

planerade. Härav föranledd kostnadsminskning kan emellertid inte

nu tillförlitligen beräknas.

Taxeringssektionernas allmänna detaljer

Revisionsdetaljerna .................

Taxeringsassistentorganisationen .....

710 000 kronor

3 270 000 >

510 000 »

4 490 000 kronor

Prövningsnämndernas kanslier, minskning

50 000 »

4 440 000 kronor

Anmärkas kan att kostnaden för ökat antal tjänster på taxeringssektionernas

allmänna detaljer till en del torde komma att uppvägas av minskade

lönekostnader på kameralsektionerna, sedan organisationsnämndens

förslag beträffande sistnämnda sektioner lagts till grund för beslut av

statsmakterna.

Härtill kommer omkostnader såsom lokalkostnader, flyttnings- och traktamentsersättningar

m. m. som föranledes av sammanförandet av taxeringsassistenterna

och deras biträden och inte heller kostnader för möbler

in. m. och för den ökade maskinella utrustning som blir erforderlig

i den nya organisationen. Taxeringskontrollutredningen framhåller, att det

inte varit möjligt för utredningen att beräkna ifrågavarande kostnader,

som delvis är av engångsnatur. Inte heller har utredningen ansett sig kunna

beräkna de ökade utgifter, som uppstår för taxeringsassistenters och

övrig personals resor. Beträffande lokalkostnaderna framhåller utredningen,

att sammanförandet av taxeringsassistenterna och deras biträden på

längre sikt torde medföra minskade lokalutgifter för häradsskrivarorganisationen.

Då sammandragningen av assistenterna kan beräknas bli genomförd tämligen

snabbt, måste man räkna med att de nu ifrågavarande kostnaderna

inte blir alltför obetydliga. Jag har ansett mig kunna beräkna dem till cirka

1 200 000 kronor; den helt övervägande delen härav utgöres av kostnader

av engångsnatur.

ökade kostnader för utbildning m. m. av personal under närmaste femårsperiod

synes kunna uppskattas till cirka 150 000 kronor.

Det av mig förordade förslaget kommer att för budgetåret 1961/

6 2 medföra ökade kostnader på länsstyrelsernas avlöning sanslag

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

med i runt tal 2 500 000 kronor. Vid beloppets beräkning har hänsyn tagits

till att 25 assistenttjänster i Ao 17 föreslås inrättade under nämnda

budgetår. Därtill kommer kostnader för aspiranter, som anställes utanför

personalplan för att tillgodose rekryteringen till de nya tjänsterna.

Utredningen har beräknat härav föranledda lönekostnader till maximalt

1 576 000 kronor. Enligt utredningens förslag skulle den 1 juli 1961 anställas

90 aspiranter och den 1 januari 1962 ytterligare 90. Antalet synes väl

högt; kostnaden synes inte böra angivas högre än 1 000 000 kronor.

Några säkra hållpunkter för en beräkning av ökningen under budgetåret

1961/62 av länsstyrelsernas omkostnader föreligger, som framgår av

vad jag nyss anfört, knappast. Jag beräknar emellertid för sjukvård 5 000

kronor samt för reseersättningar 400 000 kronor. Sistnämnda post är beroende

av i vilken utsträckning kostnader kommer att uppstå för tjänstgöringstraktamenten

och ersättningar för flyttningskostnader. I fråga om

expenser beräknar jag vidare 575 000 kronor för vissa engångskostnader

samt 150 000 kronor för ökning av löpande omkostnader. Av det förstnämnda

beloppet utgör 175 000 kronor kostnader för komplettering av nuvarande

maskinbestånd. Totalt skulle således för expenser erfordras 725 000 kronor

och för omkostnadsanslagen i deras helhet 1 130 000 kronor.

Samtliga av mig i det föregående beräknade kostnader för reformens genomförande

bör, såvitt avser budgetåret 1961/62, av praktiska skäl upptagas

under ett särskilt förslagsanslag benämnt Vissa kostnader för förbättrad

taxeringskontroll. I enlighet med det föregående beräknar jag anslaget

till (2 500 000 + 1 000 000 + 1 130 000 =) 4 630 000 kronor eller avrundat

till 4 700 000 kronor. Anslaget torde av Kungl. Maj :t i samband med

utfärdande av regleringsbrev för länsstyrelserna i vanlig ordning få fördelas

på de olika länen och på åsyftade ändamål.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kostnaderna för en taxeringsreform

inte i och för sig far betraktas som en i första hand avgörande

faktor. Detta beror inte enbart på att reformen som sådan kan förväntas

medföra en sådan ökning av skatteintäkterna att merutgifterna måste te

sig som oväsentliga. Reformen är främst betingad av önskemålet att komma

tillrätta med skattefusket och därigenom åstadkomma en rättvisare fördelning

av skatterna mellan de skattskyldiga.

De av mig i det föregående framlagda förslagen till lönegradsplacering

m. m. för tjänster har, efter överläggningar mellan företrädare för finansoch

civildepartementen samt vederbörande personalorganisationer, godtagits

av organisationerna.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

205

IV. Taxeringsmyndigheternas befogenheter

GÄLLANDE BESTÄMMELSER

Inledning

De viktigaste av taxeringsmyndigheternas befogenheter vid taxeringen för

inkomst och förmögenhet innefattas i taxeringsförordningens föreskrifter om

skyldighet för skattskyldig att föra anteckningar m. m. (20 och 21 §§),

skyldighet att avlämna självdeklaration m. m. (22—36, 47 och 49 §§),

kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering m. m. (37—47

och 49 §§),

anmaning (31 § 2 mom. och 51—53 §§),

taxeringsrevision (56—58 §§),

eftertaxering (114—116 §§) och

viten (53, 55 och 123—125 §§).

I fråga om taxeringen till allmän varuskatt ges föreskrifter om taxeringsmyndigheternas

befogenheter i varuskatteförordningen. Dessa föreskrifter

bygger i väsentliga delar på motsvarande bestämmelser i taxeringsförordningen.

Den följande redogörelsen kommer endast att beröra de befogenheter, som

mera direkt sammanhänger med kontrollarbetet i egentlig mening. Sålunda

kommer reglerna om den allmänna deklarationsplikten och vad därmed

sammanhänger samt om eftertaxering att endast beröras parentetiskt.

Skyldigheten att föra anteckningar m. m.

Enligt 20 § taxeringsförordningen är den, som enligt taxeringsförordningen

är skyldig att avge deklaration eller annan uppgift till ledning för egen

taxering eller är pliktig lämna uppgift till ledning för annans taxering, också

skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller

på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- och

uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. I paragrafen hänvisas

i fråga om skyldigheten att i vissa fall föra räkenskaper till stadgandena

i dels bokföringslagen den 31 maj 1929 och dels förordningen den 7

december 1951 om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk

att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

Den ifrågavarande bestämmelsen i 20 § tillkom vid 1955 års riksdag (prop.

nr 160/1955; BevU nr 46/1955) och innebar i huvudsak ett lagfästande av

tidigare praxis. Lagstiftningen grundade sig på det förslag till effektivare

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

taxering som framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga i dessas år 1954

avgivna betänkande i ämnet (SOU 1954: 24). Detta förslag innefattade emellertid

en mera vidsträckt anteckningsskyldighet än den som slutligen föreskrevs

i 20 § taxeringsförordningen.

I propositionen föreslog departementschefen i stället att man borde anknyta

till den skyldighet att hålla reda på inkomster och avdragsgilla utgifter,

som redan förelåg i realiteten, och genom uttryckliga bestämmelser inskärpa

och något vidga densamma. Det föreslogs därför i propositionen, att

i taxeringsförordningen skulle fastslås att de skattskyldiga i skälig omfattning

genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt skulle

sörja för att underlag fanns för deklarationspliktens behöriga fullgörande

och för kontroll av de lämnade uppgifterna. Departementschefen anförde

härvidlag bl. a. följande.

Härigenom inskärpes, att den i skattestrafflagen straffsanktionerade skyldigheten

att med tillbörlig omsorg fullgöra deklarationsplikten även innefattar

att upprätta och bevara ett godtagbart underlag för deklarationen. I det

sagda ligger även att om en skattskyldig i nämnvärd omfattning uppburit

andra inkomster än från arbetsgivare, som är skyldig lämna löneuppgift,

han bör genom fortlöpande anteckningar om inkomsterna, genom förvaring

av verifikationer och därmed jämförliga handlingar eller på annat lämpligt

sätt sörja för ett tillfredsställande underlag för deklarationen. Detsamma bör

gälla utgifter, för vilka avdrag yrkas i deklarationen. Anteckningarna och

handlingarna bör bevaras för att kunna ställas till förfogande vid taxeringskontrollen.

Det här ifrågasatta stadgandet får bl. a. betydelse på det sätt att en skattskyldig,

som iakttagit bestämmelsen, intager en gynnsammare position gentemot

taxeringsmyndigheterna än den som underlåtit att göra detta.

Departementschefens förslag godtogs av riksdagen.

Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att föreskrifterna i 20 §

taxeringsförordningen även gäller dem, som är skyldiga lämna uppgift till

ledning för annans taxering. Bestämmelsen avser i detta hänseende att trygga

att ett tillfredsställande underlag finnes för uppgiftsskyldighetens behöriga

fullgörande och för kontroll därav. Även härvidlag gäller att räkenskapsanteckningar

o. dyl. skall ha sådan omfattning och vara förda på sådant sätt,

som motiveras av omständigheterna i varje särskilt fall.

Något uttryckligt stadgande om under vilken tid anteckningar o. dyl.

skall bevaras har inte meddelats i taxeringsförordningen. Föreskriften om att

ifrågavarande material skall kunna tillhandahållas för kontroll av att deklarations-

eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett riktigt sätt torde dock få

anses innebära, att berörda handlingar skall bevaras under så lång tid som

en dylik kontroll kan bli aktuell. I bokföringslagen och förordningen om

skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper

såsom underlag för taxering är emellertid uttryckligen fastslaget att för dem,

å vilka dessa bestämmelser är tillämpliga, räkenskaper med därtill hörande

handlingar skall förvaras under tio år från utgången av det sista räkenskapsåret.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr tOO år 1961

207

I taxeringsförordningen har inte meddelats några straffbestämmelser, därest

föreskrifterna i 20 § inte skulle följas. Vederbörande löper dock risk att

bli skönstaxerad enligt föreskrifterna i 21 § taxeringsförordningen. Den deklarations-

eller uppgiftsskyldiges sätt att fullgöra honom åvilande anteckningsskyldighet

kan även få betydelse i mål om ansvar för oriktig deklaration.

Detta gäller främst de fall, då anteckningsskyldigheten till ledning för

egen taxering inte behörigen fullgjorts. En skattskyldig, som på grund av

underlåtenhet att föra erforderliga anteckningar brister i honom åliggande

uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering, kan emellertid ådömas

straff enligt 120 § taxeringsförordningen (böter högst 300 kr.). Enligt uttalande

i propositionen nr 160/1955 (s. 116) skall straff i detta fall endast

ådömas om den uppgiftspliktige kan anses ha gjort sig skyldig till vårdslöshet.

Motsvarande stadganden om anteckningsskyldighet till ledning för taxeringen

till allmän varuskatt finnes i 38 § varuskatteförordningen.

1952 års kommitté för indirekta skatter hade i sitt år 1957 avgivna betänkande

angående den statliga indirekta beskattningen (SOU 1957:13)

föreslagit att länsstyrelserna — liksom kontrollstyrelsen i fråga om punktskatterna

— skulle äga meddela närmare föreskrifter angående ordnande

av skattskyldigs räkenskaper. Mot detta förslag hade emellertid framförts

erinringar. I propositionen nr 162/1959 uttalades i detta sammanhang.

De därvid anförda betänkligheterna synes icke kunna frånkännas fog. Vid

den allmänna varuskatten rör det sig inte, såsom beträffande punktskatterna,

om ett begränsat beskattningsområde, som alltså skall särredovisas, utan

den allmänna varuskatten lägges i regel på omsättningen i dess helhet. Den

av kommittén föreslagna befogenheten att meddela föreskrifter skulle därför

ofta nog komma att avse bokföringen i dess helhet. I fråga om den direkta

beskattningen bär det icke ansetts böra ifrågakomma att ge myndigheterna

så långt gående befogenheter. Förordningen om allmän varuskatt bör därför

i enlighet med vad nyss förordats innehålla endast en generell erinran om

anteckningsskyldigheten efter förebild av 20 § taxeringsförordningen. Det

sagda utesluter inte, att råd och anvisningar rörande bokföringen kan meddelas

av riksskattenämnden eller i förekommande fall av länsstyrelsen. Vidare

bör nämnas att det självfallet icke bör föreligga något hinder för taxeringsintendent

eller granskningsman att vid taxeringsrevision ge enskild

skattskyldig råd beträffande förandet av dennes räkenskaper.

Reglerna i 20 § taxeringsförordningen om anteckningsskyldighet kompletteras

av föreskrifterna i 21 § taxeringsförordningen om skönstaxering. Enligt

sistnämnda föreskrifter skall sådan taxering ifrågakomma när den

skattskyldige inte avlämnat deklaration eller hans inkomst av viss förvärvskälla

på grund av brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för densamma

inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt. Skönstaxeringen innebär

att inkomsten uppskattas till belopp som med hänsyn till omständigheterna

i det enskilda fallet, såsom verksamhetens art och omfattning, kan bedömas

vara skäligt.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Frågan om att skönstaxera den skattskyldige på grund av utebliven deklaration

aktualiseras i allmänhet endast om den skattskyldige efter att ha

mottagit anmaning att avge deklaration vägrar eller saknar möjlighet att

lämna tillförlitliga uppgifter angående sin inkomst och förmögenhet.

Vidare kan skönstaxering ifrågakomma, om den skattskyldige väl lämnat

deklaration men denna eller underlaget för densamma företer sådana

brister att inkomsten inte kan tillförlitligen beräknas.

Vid tillkomsten av den ifrågavarande bestämmelsen i 21 § taxeringsförordningen

förutsattes, att åsättande av skönstaxering borde betraktas som

en nödfallsutväg. I detta hänseende uttalades i propositionen nr 160/1955.

I likhet med de sakkunniga finner jag, att uttryckliga bestämmelser om

skönstaxering bör införas. Därigenom blir på ett tydligare sätt markerat för

de skattskyldiga angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvändigheten

av att i förekommande fall föra och bevara erforderliga anteckningar eller

på annat sätt sörja för ett tillfredsställande underlag för deklarationen.

Skönstaxering bör emellertid icke såsom i de sakkunnigas förslag uppställas

såsom en sanktion för uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av bokföringseller

anteckningsskyldighet eller skyldighet att förvara handlingar och för

ovngt icke heller anknytas till brister av mer formell art. Å ena sidan bör

rätten att använda skönstaxering vara oberoende av om uppsåt eller oaktsamhet

kan antagas föreligga. Å andra sidan bör försummelser från den

skattskyldiges sida icke medföra att skönstaxering tillgripes, om den skattskyldiges

inkomster ändå kan beräknas med tillbörlig noggrannhet på grundval

av föreliggande material. Skönstaxeringen innebär en utväg, som bör tillgripas

när inkomsterna icke kan beräknas på annat sätt. Syftet med skönstaxeringen

får i och för sig självfallet inte vara annat än att söka uppnå

det från materiell synpunkt riktigast möjliga taxeringsresultatet. I enlighet

harmed bör utsägas i författningstexten, att skönstaxering skall åsättas till

belopp, som med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens

art och omfattning finnes skäligt.

De i taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna om skönstaxering

skall tillämpas även i fråga om den allmänna varuskatten såväl vid taxering

till allmän varuskatt som vid fastställande av preliminär allmän varuskatt.

Bestämmelser härom är intagna i 29 och 41 §§ varuskatteförordningen.

Skyldigheten att efter anmaning lämna upplysningar till

ledning för egen taxering

De uppgifter, som lämnas i den skattskyldiges självdeklaration och i enlighet

med för denna fastställda formulär, är i allmänhet tillräckliga att läggas

till grund för taxeringsmyndigheternas prövning och beslut rörande

hans taxering. Ofta erfordras emellertid ytterligare upplysningar av den

skattskyldige. Enligt föreskrift i 31 § 1 mom. taxeringsförordningen bör

den skattskyldige utöver vad deklarationsformulären föranleder meddela

de upplysningar till ledning för egen taxering, som kan vara av betydelse

för åsättande av en riktig taxering. Om han inte följer denna uppmaning

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

eller behov eljest föreligger av en komplettering av deklarationen, kan han

enligt 31 § 2 mom. anmanas att i den omfattning, som i anmaningen anges,

meddela de ytterligare upplysningar, som erfordras för kontroll av deklarationens

riktighet eller eljest för hans taxering. Upplysningarna skall lamnas

skriftligen om inte annat angetts i anmaningen. Rätt att utfärda sådan anmaning

tillkommer enligt 51 § taxeringsförordningen taxeringsnämnd och

prövningsnämnd, taxeringsintendent och tjänsteman, som erhållit uppdrag

att verkställa taxeringsrevision, den sistnämnde i vad avser uppdragets

fullgörande. . , ,,

Beträffande innehållet i de upplysningar, som kan infordras med stöd ai

31 § 2 mom., är — såsom framgår av det nyss anförda inte annan begränsning

föreskriven än att upplysningarna skall vara erforderliga för

kontroll av den skattskyldiges egen taxering. Uppgiftsskyldigheten ar salunda

jämförelsevis vidsträckt och kan, om så är av betydelse för taxenngskontroll,

även avse t. ex. den skattskyldiges levnadskostnader.

I fråga om den allmänna varuskatten är motsvarande föreskrifter intagna

i 36 § varuskatteförordningen.

Kontrolluppgifter och andra uppgifter till ledning för annans taxering

Vid 1955 års riksdag genomfördes efter förslag i den tidigare omnämnda

propositionen nr 160/1955 betydelsefulla ändringar i den då gällande taxeringsförordningen

i fråga om reglerna rörande uppgiftsskyldigheten till ledning

för annans taxering. De nya bestämmelserna innebar bl. a. en väsentlig

utvidgning av skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter till ledning for annans

taxering. Taxeringsmyndigheterna erhöll därigenom framfor allt storre

möjligheter till bättre kontroll av rörelseidkarnas och jordbrukarnas

deklarationer men även uppgiftsskyldigheten beträffande anställda vidgades

i någon mån. „

De år 1955 antagna nya reglerna överfördes med vissa smärre andringar

av i huvudsak redaktionell art genom beslut av 1956 års riksdag till den

nya taxeringsförordningen. Samtidigt skedde en viss jämkning av arbetsgivarnas

skyldighet att lämna kontrolluppgifter om naturaförmåner av

mindre värde (i anslutning till ett antaget förslag om ändring av föreskrifterna

i 32 § kommunalskattelagen och punkt 3 av anvisningarna till samma

paragraf). Vissa smärre ändringar i reglerna om skyldigheten att lämna

kontrolluppgifter etc. har även skett därefter.

Bestämmelserna om skyldigheten att avlämna kontrolluppgifter och andra

uppgifter till ledning för annans taxering återfinnes i 37—46 samt 47 och

49 §§ taxeringsförordningen och därtill anslutande föreskrifter i kungore - sen den 9 december 1955 (nr 671) om skyldighet i vissa fall att avlamna

kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Den i dessa föreskrifter stadgade

14 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 100

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

skyldigheten är inte beroende av om den uppgiftsskyldige är skattskyldig.

Uppgiftsskyldigheten omfattar sålunda även helt skattefria subjekt. Det gemensamma

för de uppgiftsskyldiga är i allmänhet att de under visst kalenderår

utbetalat belopp av viss beskaffenhet, som i mottagarens hand utgör

skattepliktig inkomst. I ifrågavarande föreskrifter göres åtskillnad

mellan å ena sidan sådana uppgifter som varje år skall lämnas utan anmaning

och å andra sidan uppgifter som skall lämnas först efter anmaning

eller efter förordnande av Kungl. Maj:t.

Uppgifter som enligt taxeringsförordningen skall lämnas utan anmaning

Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas utan anmaning återfinnes

i 37 och 38 §§ samt 42 § 1 mom. och 43 § 1 mom. taxeringsförordningen.

I huvudsak omfattar uppgiftsskyldigheten enligt dessa bestämmelser

följande.

1. Enligt 37 § taxeringsförordningen

De här avsedda uppgifterna, som till ledning för inkomsttaxeringen skall

avlämnas varje år senast den 31 januari, skall avse föregående kalenderår.

I paragrafens 1 mom. ges i tabellarisk form och i åtta olika punkter närmare

föreskrifter om vilka som är uppgiftsskyldiga samt angående vem och vad

uppgifterna skall avse.

Uppgiftsskyldiga enligt punkt 1 är dels samtliga statliga och kommunala

myndigheter, dels samtliga juridiska personer utom dödsbon och dels fysiska

personer och dödsbon, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet

skogsbruk, eller innehaft annan fastighet. Uppgiftsplikten omfattar

för fysiska personer och dödsbon förmåner, som utgått från någon av

nämnda förvärvskällor.

Uppgiftsskyldigheten skall enligt denna punkt avse den som haft anställning

eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete hos den uppgiftsskyldige.

Enahanda gäller i fråga om den som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension,

livränta eller periodiskt utgående ersättning ävensom den som åtnjutit

förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Å kontrolluppgifterna skall i princip upptagas såväl alla kontant utbetalda

belopp som lämnade naturaförmåner. Utgiven ersättning för kostnader,

som mottagaren haft att bestrida i tjänsten, skall också anges. Om

mottagaren måst erlägga betalning för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift

även lämnas om förmånen och vederlaget.

Den obligatoriska uppgiftsskyldigheten enligt denna punkt har begränsats

i följande hänseenden. Kontrolluppgift behöver sålunda i detta fall

inte lämnas för

a) utbetald folkpension;

b) ersättning och förman för tillfälligt arbete, om det sammanlagda

värdet härav understiger 100 kr. för hela året;

c) ersättning och förmån för tillfälligt arbete å annan fastighet, om vad

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

som under året utgetts har lägre värde än 500 kr. och det inte utgör avdragsgill

omkostnad i rörelse;

d) utbetalning till bokföringsskyldig rörelseidkare av ersättning för till
fälligt

arbete, om ersättningen utgör intäkt i av mottagaren bedriven rörelse;

. .

e) förmån, som utgetts av statlig myndighet, om förmånen enligt de i

32 § 3 mom. kommunalskattelagen meddelade bestämmelserna inte utgör

skattepliktig intäkt för mottagaren;

f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren sammanlagt

åtnjutit från den uppgiftsskyldige efter avdrag för vederlag uppenbarligen

inte haft högre värde än 400 kr. för helt år räknat;

g) ersättningar för dels resor i tjänsten motsvarande gjorda utlägg, dels

traktamenten vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten och dels

representationskostnader motsvarande gjorda utlägg, därest dessa ersättningar

var för sig sammanlagt inte överstiger 500 kr.;

h) förmån från stiftelse, om vad som utgetts uppenbarligen inte utgör

skattepliktig intäkt för mottagaren; samt

i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt.

Uppgiftsskyldighet åligger enligt punkt 2 fysisk person, som varit skyldig

verkställa skatteavdrag enligt uppbördsförordningen. Uppgiften skall

avse den å vilkens inkomst skatteavdrag enligt samma förordning skolat

verkställas och omfatta samma uppgifter angående inkomstens storlek

och beskaffenhet som enligt punkt 1 med där angivna undantag.

Försäkringsanstalter och understödsföreningar är i punkt 3 ålagda skyldighet

att lämna uppgift om utbetalda försäkringsersättningar, om desamma

uppgår till lägst 200 kr. för hela året och är av den art att skatteplikt

för dem föreligger.

Enligt punkt i föreligger uppgiftsplikt för den, som utbetalt royalty eller

periodiskt utgående avgift för rättighet av goodwills natur (varumärke,

firmanamn m. in.) eller för utnyttjande av patent, mönster o. dyl.

I punkterna 5—7 föreskrives — allt i den mån Kungl. Maj :t därom forordnat

— uppgiftsplikt för dels uppköpare av jordbruks- eller trädgårdsprodukter

eller husdjur eller från husdjur erhållna produkter, dels uppköpare

av avverkningsrätter eller virke eller andra skogseffekter, och dels

den som bedrivit förmedlingsverksamhet eller annan därmed jämförlig

verksamhet.

I kungörelsen den 9 december 1955 (nr 671) har meddelats närmare estämmelser

om i vilken omfattning skyldighet att avlämna kontrolluppgifter

för inkomsttaxeringen utan anmaning föreligger för bär ifrågavarande

uppgiftslämnare. I kungörelsen stadgas sålunda, att uppköpare av jordbruks-

och trädgårdsprodukter o. dyl. skall utan anmaning lämna kontrolluppgifter

beträffande inköp av spannmål, frövaror, oljeväxter, sockerbetor,

potatis, slakt- och livdjur samt mjölk och produkter därav. Uppgifterna

skall omfatta det vederlag som utgetts i kontanter, naturaprodukter eller

annat. Skyldighet att lämna uppgift föreligger emellertid inte om veder
-

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

laget utgått till bokföringsskyldig rörelseidkare eller betalts kontant vid

inköp från torgstånd eller liknande försäljningsställe. Inte heller behöver

militär myndighet lämna uppgift om vad som erlagts vid inköp i samband

med övningar å annan ort än den vanliga förläggningsorten.

Rörelseidkare, som i sin rörelse förvärvat avverkningsrätter och skogsprodukter,

skall lämna kontrolluppgifter rörande vederlag som utbetalts

till eller gottgjorts innehavare eller brukare av fastighet, från vilken upplåtelse

av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter ägt rum. Uppgiftsskyldighet

föreligger också beträffande vederlag som enligt ingånget

avtal skall utbetalas först under senare år. Kontrolluppgifter behöver emellertid

inte lämnas när det är fråga om vederlag för avverkningsrätter,

som upplåtits från allmän skog, eller för skogsprodukter, som härrör från

sådan skog.

Den, som bedrivit verksamhet avseende förmedling av uppdrag eller anställning

åt musiker eller andra artister, skall lämna kontrolluppgifter rörande

ersättning, som förmedlats av uppgiftslämnaren, eller varom denne

eljest äger kännedom.

I kungörelsen stadgas emellertid den begränsningen i uppgiftsplikten att

sådan inte föreligger för belopp understigande 200 kr. för helt år. Om det

är förenat med synnerligen stora svårigheter att lämna i kungörelsen avsedd

uppgift, kan taxeringsintendenten i länet efter ansökan av uppgiftsskyldig

medge att uppgiften skall lämnas först efter anmaning.

2. Enligt 38 §

I detta författningsrum föreskrives viss obligatorisk uppgiftsskyldighet

beträffande delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederier

för registreringspliktiga fartyg, i vilka företag delägarna och inte företaget

skall taxeras för företagets inkomst och förmögenhet. Uppgifterna,

som i regel skall lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret, skall

avse den på respektive delägare belöpande andelen av företagets inkomst

samt värdet av hans andel eller lott i företaget.

3. Enligt 42 § 1 mom.

Föreskrifterna i detta författningsrum innefattar en obligatorisk uppgiftsplikt

för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag beträffande sådana

medlemmar i föreningen eller delägare i aktiebolaget, som under hela eller

större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande del upplåtit

sin lägenhet till annan. Uppgiften, som skall lämnas senast den 15 februari

under taxeringsåret, skall innehålla upplysning om dels av medlemmen

eller delägaren till föreningen eller bolaget inbetalda belopp dels huru

mycket därav som utgjort kapitaltillskott och dels värdet av medlemmens

eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet

vid beskattningsårets utgång.

4. Enligt 43 § 1 mom.

Enligt dessa föreskrifter är var och en, som lyfter utdelning å svenska

aktier eller som här i riket utbekommer utdelning å andelar i svensk eko
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

nomisk förening eller från utländsk juridisk person, skyldig att till ledning

för egen taxering härom lämna särskild uppgift. Denna uppgift lämnas

till den som utbetalar utdelningen och i samband med att betalning

sker. Uppgifterna tillställes taxeringsmyndigheterna senast den 31 januari

taxeringsåret för att tjäna till ledning vid taxeringen.

Uppgifter som enligt taxeringsförordningen skall

lämnas först efter anmaning

Bestämmelser härom återfinnes i 39 §, 41 § och 42 § 2 mom. taxeringsförordningen.

Uppgiftsskyldigheten enligt dessa föreskrifter omfattar i

huvudsak följande.

1. Enligt 39 § 1 mom.

De ifrågavarande uppgifterna, som i särskilda fall skall lämnas vid visst

års taxering, skall avse föregående kalenderår. Även beträffande dessa uppgifter

ges i tabellarisk form och i nio olika punkter närmare bestämmelser

om vilka som är uppgiftsskyldiga samt angående vem och vad uppgifterna

skall avse.

De i punkt 1 meddelade föreskrifterna anknyter till bestämmelserna i

motsvarande punkt i 37 § 1 mom., enligt vilka såsom tidigare antytts den

obligatoriska uppgiftsplikten inskränkts genom vissa undantagsbestämmelser.

Uppgiftsplikten enligt 39 § 1 mom. första punkten omfattar sålunda

samma uppgiftspliktiga, som angetts i 37 § 1 mom. första punkten. Dessa

kan efter anmaning åläggas att beträffande den, som hos den uppgiftspliktige

innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete, lämna

uppgift på sådana förmåner, som inte omfattas av den obligatoriska uppgiftsplikten.

I anmaningen behöver inte anges namn på den, som åtnjutit

ifrågavarande förmåner, utan anmaningen kan omfatta t. ex. samtliga hos

den uppgiftspliktige anställda utan att dessa särskilt namnges.

Enligt punkt 2 åligger det den, som för arbetslag eller liknande grupp

av personer i en summa uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsöverskott

eller dylikt för att fördelas inom laget eller gruppen att lämna uppgift

om till medlem av arbetslaget eller gruppen utgivet belopp.

Banker och andra penninginrättningar är enligt punkt 3 uppgiftsskyldiga

beträffande namngiven skattskyldig för såväl gottgjord ränta som beloppet

av innestående medel vid viss angiven tidpunkt.

Den, som under nästföregående år utbetalt gäldränta eller häftat i skuld,

är enligt punkt 4 skyldig att för varje borgenär uppge namn och hemvist

samt under föregående år erlagd gäldränta ävensom skulden vid viss angiven

tidpunkt. Uppgiftsplikt föreligger emellertid inte för företag, som bedrivit

penningrörelse, eller för annan, när det är fråga om lån mot obligationer,

förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar.

Enligt punkt 5 kan fysisk och juridisk person, som innehaft fordran —

alltså även banker och andra penninginrättningar — åläggas lämna kon
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

trolluppgifter rörande såväl från namngiven skattskyldig uppburen ränteinkomst

som det belopp, för vilket denne vid viss angiven tidpunkt stått i

skuld.

Försäkringsanstalt och understödsförening kan enligt punkt 6 åläggas

lämna uppgift om arten av namngiven skattskyldigs försäkring, om av

denne erlagd premie eller annan avgift samt om tidpunkten, då sådan mottagits.

Inrättningarna är även uppgiftsskyldiga för värdet och arten av till

namngiven skattskyldig lämnade förmåner, som inte skall uppges enligt

annan föreskrift.

Jämlikt punkt 7 är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig

lämna uppgift i fråga om belopp, för vilket den uppgiftsskyldige under viss

angiven tid köpt varor av namngiven annan näringsidkare, därest beloppet

i dennes hand utgör skattepliktig intäkt. Uppgift kan även infordras om belopp,

för vilket den uppgiftsskyldige under viss angiven tid sålt varor till

namngiven annan näringsutövare, om beloppet är att hänföra till avdragsgill

utgift hos denne. Om så begäres skall upplysning lämnas om varuslag och

myckenhet samt om verkställda likvider. Vidare kan uppgift inhämtas hos

ifrågavarande näringsidkare beträffande annan namngiven näringsidkare

rörande provisioner eller andra belopp, som hos denne utgjort skattepliktig

intäkt eller avdragsgill utgift. Från uppgiftsskyldighet enligt denna punkt

har emellertid undantagits belopp som avser köp eller försäljning av varor

över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte

kan fullgöras.

Vidare kan enligt punkt 8 den, som bedrivit förmedlingsverksamhet eller

därmed jämförlig verksamhet åläggas att lämna uppgift även i sådana fall

då han inte enligt vad nyss sagts är skyldig att lämna uppgift utan anmaning.

Rätt att utfärda anmaning enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. tillkommer

taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt prövningsnämnd. Samma rätt föreligger

för tjänsteman, som förordnats att verkställa taxeringsrevision, dock

endast i den mån så erfordras för uppdragets fullgörande.

2. Enligt 39 § 2 mom.

Föreskrifterna i 39 § 1 mom. tar närmast sikte på fall, då ett behov har

ansetts föreligga av en komplettering av den obligatoriska uppgiftsplikten

enligt. 37 § 1 mom. Genom bestämmelserna i 2 mom. av 39 § har emellertid

möjlighet öppnats för en mera generell stickprovskontroll av jordbrukares

och rörelseidkares deklarationer. Enligt dessa bestämmelser kan taxeringsintendenten

i länet anmana inom länet bosatta sådana näringsidkare att

lämna kontrolluppgifter beträffande samtliga sina inköp eller försäljningar

eller en viss del av dessa, oaktat säljarnas eller köparnas namn inte angetts

i anmaningen. De uppgifter, som näringsidkarna sålunda kan åläggas lämna,

kan avse antingen belopp, som utbetalats till annan näringsidkare, för såvitt

beloppen för mottagaren utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse,

eller belopp, för vilka den anmanade försålt varor till annan näringsidkare,

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

i den män beloppen utgjort för köparen avdragsgill utgift. Såtillvida har

emellertid uppgiftsskyldigheten begränsats att undantag skett för köp eller

försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen inte kan fullgöras.

Enligt uttalande av departementschefen i propositionen nr 160/1955 (s.

115) skall taxeringsmyndigheterna begagna anmaningsrätten i förevarande

hänseende med urskillning så att de uppgiftspliktiga inte betungas i oskälig

omfattning.

3. Enligt 39 § 3 mom.

Enligt detta författningsrum kan banker och andra penninginrättningar

efter anmaning av taxeringsintendent åläggas lämna uppgift om de insättningar

och uttag, som under viss tid gjorts av namngiven person.

4. Enligt 41 §

Enligt denna paragraf är aktiebolag och ekonomisk förening pliktig att till

ledning för värdering av aktier och andelar efter anmaning av taxeringsintendent

lämna uppgifter rörande såväl bolagets och föreningens tillgångar

och skulder som andra omständigheter som kan vara av betydelse för värdesättningen.

5. Enligt 42 § 2 mom.

Bestämmelserna i detta moment utgör ett komplement till den obligatoriska

uppgiftsskyldighet, som åvilar bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

enligt 1 mom. samma paragraf.

Uppgifter som enligt taxeringsförordningen skall lämnas först efter särskilt

förordnande av Kungl. Maj:t

I förevarande hänseende bortses från de fall, som närmare reglerats i 37 §

1 mom. taxeringsförordningen och kungörelsen den 9 december 1955 (nr

671) och för vilka tidigare redogjorts. I det följande behandlas däremot de

fall, som avses i 40 §, 43 § 1 och 3 mom. samt 44 § taxeringsförordningen.

1. Enligt 40 §

Utöver vad som eljest stadgas är banker och andra penninginrättningar

enligt de i denna paragraf meddelade bestämmelserna skyldiga att efter

förordnande av Kungl. Maj:t — allt i den omfattning och ordning som i förordnandet

anges — lämna vissa uppgifter om storleken av insättares ränteinkomst

under viss angiven tid ävensom dennes tillgodohavande vid viss

angiven tidpunkt.

2. Enligt 43 § 1 mom.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf är envar som här i riket erhållit

ränta å obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd

förskrivning och som erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

obligatoriskt skyldig att till den som utbetalar räntan till ledning för egen

taxering vid mottagandet av räntan lämna särskild uppgift härom. De ifrågavarande

uppgifterna tillställes emellertid taxeringsmyndigheterna endast i

den mån Kungl. Maj :t så förordnar och i den ordning, som därvid bestämmes.

3. Enligt 43 § 3 mom.

Enligt dessa föreskrifter kan Kungl. Maj :t även i andra fall än som avses

i 43 § 1 mom. förordna att svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening

skall lämna uppgift rörande utbetald utdelning samt att den, som här i riket

utfärdat obligationer, förlagsbevis eller andra förskrivningar, skall lämna

uppgift om utbetald ränta.

4. Enligt 44 §

Kungl. Maj :t kan med stöd av dessa föreskrifter förordna att kontrolluppgift

skall lämnas av här i riket bosatt person eller här verksamt företag beträffande

belopp eller förmån, som gottgjorts person eller företag i utlandet

och som, därest beloppet eller förmånen gottgjorts person eller företag här

i riket, skulle ha föranlett skyldighet att avlämna kontrolluppgift.

Vissa gemensamma bestämmelser angående kontrolluppgifter

till ledning för annans taxering

Enligt föreskrift i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen kan den som enligt

denna paragraf anmanats lämna uppgift hos länsstyrelsen ansöka om befrielse

från uppgiftsskyldigheten. Så kan ske om uppgiften omfattas av tystnadsplikt

eller om den uppgiftspliktige kan åberopa särskilda omständigheter

för att uppgiften inte skall komma till annans kännedom. För att sådan

befrielse skall kunna medges erfordras emellertid, att den anmanade

kan åberopa synnerliga skäl för befrielsen. Länsstyrelsens beslut i detta

hänseende kan inte överklagas.

Kungl. Maj :t kan vidare enligt föreskrift i 43 § 4 mom. taxeringsförordningen

medge jämkning av den i samma paragrafs 1 mom. föreskrivna uppgiftsskyldigheten

beträffande räntor och utdelningar i de fall då så kan ske

utan att åsyftad kontroll eftersättes eller då eljest särskilda omständigheter

föranleder därtill.

Jämlikt 45 § taxeringsförordningen kan den som inte avlämnat föreskrivna

kontrolluppgifter till ledning för annans taxering eller inte upprättat

dessa enligt föreskrifterna i i taxeringsförordningen anmanas att avlämna

eller fullständiga uppgifterna. Anmaningsrätt tillkommer taxeringsnämnd,

taxeringsintendent, prövningsnämnd samt tjänsteman, som fått i uppdrag

att verkställa taxeringsrevision. Den sistnämnde äger dock endast rätt alt

utfärda anmaning, i den mån detta erfordras för uppdragets fullgörande. I

anmaningen kan vite föreläggas. Underlåtenhet att avlämna föreskrivna

uppgifter kan enligt 120 § taxeringsförordningen straffas med böter, högst

300 kr.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

I föreskrifterna om kontrolluppgifter ges utöver vad som tidigare anförts

åven vissa bestämmelser av speciell betydelse för taxeringskontrollen.

Enligt 43 § 5 mom. taxeringsförordningen har sålunda taxermgsintendent

eller av honom förordnad tjänsteman rätt att hos mottagaren av de i 1 mom.

av samma paragraf omnämnda uppgifterna om utkvitterade utdelningar eller

räntor taga del av dessa uppgifter för taxeringskontroll. Den, som förvarar

uppgifterna, är därvid skyldig att lämna för kontrollens genomforande

nödigt biträde.

Enligt 46 § taxeringsförordningen är vidare statliga och kommunala verk,

allmänna inrättningar samt överförmyndare skyldiga att då så begares for

taxeringskontroll tillhandahålla för taxering erforderliga handlingar eller

uppgifter, om vars avlämnande särskilda bestämmelser inte meddelats i

taxeringsförordningen. Ifrågavarande skyldighet gäller emellertid inte sådana

handlingar, som avses i 1—4 §§ samt 31 och 33 §§ sekretesslagen och som

ej må utlämnas till envar. Beträffande övriga enligt lag sekretesskyddade

handlingar eller sådana uppgifter, som omfattas av tystnadsplikt, föreskrives

att dessa endast får tillhandahållas efter framställning av taxeringsintendenten

i länet. Om vederbörande myndigheter eller institutioner vid

prövning av sådan framställning finner, att handlingens eller uppgiftens

tillhandahållande skulle för det allmänna eller med hänsyn till enskild persons

befogade intressen lända till synnerligt men, må framställningen lämnas

utan bifall. Kungl. Maj :t äger emellertid efter ansökan av taxeringsintendenten

i länet förordna, att jämväl hemliga handlingar och uppgifter

skall tillhandahållas för taxeringskontroll. Slutligen äger befattningshavare

vid riksskattenämnden — i den mån nämndens ordförande därom förordnar

— i fråga om förutnämnda handlingar och uppgifter samma befogenheter

som taxeringsintendenten i länet.

De uppgifter som enligt vad förut anförts skall lämnas till ledning vid

annans taxering avser i allmänhet det ifragavarande beskattningsåret eller

i vissa fall kalenderåret närmast före taxeringsåret. Genom föreskrifter i

49 § taxeringsförordningen har emellertid taxeringsmyndigheterna medgetts

befogenhet att för de fall, då i taxeringsförordningen stadgas skyldighet att

efter anmaning lämna uppgift eller upplysning till ledning för taxering, även

erhålla sådana uppgifter och upplysningar i fråga om förhållanden, som avser

tid före beskattningsåret och som har betydelse för åsättande av taxering

eller eftertaxering.

Uppgiftsskyldighet enligt förordningen om allmän varuskatt

De i 39 § 2 mom. taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna om

skyldighet för vissa näringsidkare att lämna uppgift rörande andra näringsidkare

motsvaras beträffande den allmänna varuskatten av föreskrifterna i

37 § varuskatteförordningen. Motsvarighet finns vidare till reglerna i 39 §

4 mom., 49 § och 46 § taxeringsförordningen.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Taxeringsrevision

Möjligheterna att verkställa granskning av en skattskyldigs bokföring utökades

i väsentlig mån genom de av 1955 års riksdag antagna ändringarna i

då gällande taxeringsförordning. I propositionen nr 160/1955 har bl. a. framhållits

att taxeringskontrollen borde ha karaktär av rutinkontroll och inte

borde uppfattas som utslag av misstänksamhet mot den därav berörde. Taxeringsrevision

borde därför ske planmässigt och inte endast då besvär anförts

eller eljest särskild anledning därtill yppats.

De år 1955 antagna bestämmelserna om taxeringsrevision har med visst

tillägg överförts till 1956 års taxeringsförordning. I 56 § 1 mom. nya taxeringsförordningen

föreskrives sålunda, att taxeringsrevision får äga rum hos

var och en, som är deklarations- eller uppgiftsskyldig, för kontroll av att

deklarations- eller uppgiftsskyldigheten enligt bestämmelserna i taxeringsförordningen

behörigen fullgjorts eller för att bereda beskattningsmyndigheterna

upplysning till ledning för beslut om taxering eller eftertaxering.

Taxeringsrevision får emellertid inte äga rum hos statliga och kommunala

verk, allmänna inrättningar och överförmyndare.

Taxeringsrevision får därjämte verkställas hos den, som bedriver förmedlingsverksamhet

eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter

av betydelse för taxeringskontrollen kan hämtas ur anteckningar eller

andra handlingar, som föres vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision får granskning ske inte endast av räkenskaper och

anteckningar med därtill hörande verifikationer utan jämväl av korrespondens,

protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Till sådana

handlingar kan bl. a. anses höra grundnoteringar och kassakladdar, beställningsjournaler

och beställningsböcker, orderböcker och andra orderhandlingar,

leveransbesked, kontroll- och redovisningshandlingar av olika slag,

anteckningar rörande kunder, patienter in. in., kassakontrollremsor och anteckningar

om egna uttag i varor, pengar m. m. Granskningsman, som utför

taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår, har också rätt att

granska det löpande arets räkenskaper och handlingar. Denna bestämmelse

är av vikt, då det gäller att konstatera huruvida de för revision företedda

räkenskapshandlingarna grundar sig på dagligen förda noteringar. I samband

med granskning av det löpande årets räkenskaper har taxeringsmyndigheterna

också befogenhet att göra kassainventering hos bokföringspliktig

skattskyldig, vilket i vissa fall kan ha betydelse vid bedömande av bokföringens

tillförlitlighet. Sådan inventering kan emellertid jämlikt 14 § taxeringskungörelsen

endast företagas av taxeringsintendenten eller av granskningsman,

som erhållit hans särskilda tillstånd därtill. Kassainventering bör

enligt nämnda föreskrift endast verkställas då särskilda omständigheter föranleder

en sådan åtgärd.

Ehuru taxeringsmyndigheterna erhållit en omfattande rätt att vid taxe
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringsrevision granska handlingar, är det inte nödvändigt, att en fullständig

revision utföres i varje särskilt fall. En partiell revision kan manga gånger

vara tillräcklig för att nå det med revisionen avsedda syftet.

Vanligen brukar den, hos vilken granskning skall ske, i förväg erhålla

underrättelse om att taxeringsrevision beslutats, varefter överenskommelse

träffas om tid för granskningens genomförande. Någon uttrycklig föreskrift

om att den, hos vilken revision skall ske, skall i förväg underrättas har ej

meddelats. Granskningsmannen har enligt 56 § 2 mom. taxeringsförordningen

rätt att påfordra att genast få taga del av handlingar, som skall granskas,

i den utsträckning som befinnes erforderlig för granskningens genomförande.

Vägrar den deklarations- eller uppgiftsskyldige att genast tillhandahålla

handlingarna, kan han av taxeringsintendenten föreläggas vite. Den, som är

föremål för taxeringsrevision, är också skyldig att lämna för revisionens

verkställande nödvändiga upplysningar. Någon påföljd har inte stadgats för

det fall, att näringsidkare eller annan vägrar lämna dylika upplysningar,

men underlåtenhet härutinnan kan försätta vederbörande i ett försämrat

läge i en eventuell taxeringsprocess.

Taxeringsrevision skall enligt 56 § 3 mom. taxeringsförordningen såvitt

möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i

verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Därvid har den deklarations-

eller uppgiftsskyldige möjlighet att välja mellan att lata revisionen

äga rum i sitt hem, på sitt kontor eller i den affärslokal han bedriver sin

verksamhet eller att överlämna räkenskapshandlingarna till granskningsmannen

eller den myndighet, som beslutat om revisionen. Någon befogenhet

för granskningsmannen att kunna bestämma att granskningen helt eller

delvis skall ske hos den deklarations- eller uppgiftsskyldige finnes inte enligt

gällande bestämmelser i taxeringsförordningen. Då den sistnämnde ställer

handlingarna till förfogande för granskning hos sig, torde granskningsmannen

inte heller kunna kräva att revisionen eller viss del därav skall verkställas

hos den myndighet, hos vilken han är anställd. Därest räkenskapshandlingar

överlämnats för taxeringsrevision skall de så fort som möjligt

återlämnas till den deklarations- eller uppgiftsskyldige. Meddelande om revisionens

resultat skall också snarast tillställas den, som varit föremål för

taxeringsrevision, i vad densamma angår hans egen taxering.

Enligt 56 § 4 mom. taxeringsförordningen får vid taxeringsrevision granskning

jämväl ske av sådana handlingar, som omfattas av tystnadsplikt, om

dessa är av betydelse för revisionen. Sålunda kan i princip granskning ske

av läkares och tandläkares patientkort, advokaters bokföring in. m. och hos

banker. Om den, hos vilken revisionen sker, kan åberopa tystnadsplikt gentemot

annan eller andra särskilda omständigheter för att handlings innehåll

bör hemlighållas kan han hos länsstyrelsen begära alt handlingen skall undantas

från revisionen. Sådan framställning äger länsstyrelsen bifalla endast

när synnerliga skäl föranleder därtill. Vid bedömande av denna fiåga maste

hänsyn givetvis tagas till att granskningsmannen och andra taxeringsfunktionärer,

som har alt taga del av ärendet, är ålagda samma tystnadsplikt som

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gäller för den granskade. Länsstyrelsens härvidlag fattade beslut kan inte

överklagas.

Beslut om taxeringsrevision får enligt 57 § 1 mom. taxeringsförordningen

endast meddelas av taxeringsintendenten i länet. Härigenom har sörjts för

att taxeringsrevisionen kommer att utföras av för uppdraget särskilt lämpad

person, vars lojalitet och tystlåtenhet inte kan ifrågasättas. I sitt betänkande

nr 46/1955 underströk bevillningsutskottet, att ett stort ansvar

härigenom vilar på taxeringsintendenten och att det självfallet åligger honom

att övervaka den granskningsverksamhet, som äger rum enligt hans

förordnande.

Om taxeringsintendenten finner, att taxeringsrevision bör verkställas i

annat län, skall han vända sig till taxeringsintendenten i detta län med

begäran därom.

Taxeringsrevision kan utföras av taxeringsintendenten i länet själv eller

av tjänsteman, som förordnats därtill. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter,

som åvilar taxeringsintendenten, uppdras taxeringsrevisionerna

regelmässigt åt revisionspersonalen vid länsstyrelserna, åt de kommunala

taxeringsrevisorerna eller åt taxeringsassistenterna. Uppdrag att verkställa

taxeringsrevision kan emellertid också meddelas annan i bokföring och taxering

sakkunnig person, som därtill godkänts av länsstyrelsen.

Eftersom endast taxeringsintendenten kan förordna om taxeringsrevision

måste taxeringsnämnd, som finner taxeringsrevision erforderlig, göra framställning

därom till taxeringsintendenten. Taxeringsnämnden kan alltså inte

själv föranstalta om taxeringsrevision.

Om någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall ske,

underlåter att ställa räkenskaper eller andra handlingar till förfogande för

granskning, har taxeringsintendenten i länet jämlikt 58 § taxeringsförordningen

befogenhet att genom vitesföreläggande söka förmå denne att tillhandahålla

det material, som granskningen skall avse. Taxeringsmyndigheterna

förfogar inte över något annat tvångsmedel än vite för att få tillgång

till den deklarations- eller uppgiftsskyldiges räkenskaper eller andra handlingar.

I annan proposition till årets riksdag föreslås emellertid en lag om

handräckning vid taxeringsrevision, som upptar bestämmelser om rätt för

taxeringsmyndigheterna att genom utmätningsmannens försorg tvångsvis

erhålla tillgång till räkenskaper och andra handlingar som skall granskas.

Även i varuskatteförordningen har intagits vissa bestämmelser om taxeringsrevision.

I 42 § varuskatteförordningen föreskrives sålunda, att taxeringsrevision

får utföras hos var och en, som är deklarations- eller uppgiftsskyldig

till allmän varuskatt.

Bestämmelserna i 42 § andra stycket varuskatteförordningen, som utformats

med ledning av 9 § förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning, saknar motsvarighet i taxeringsförordningen.

Enligt dessa bestämmelser är den granskade skyldig att lämna

granskningsmannen tillträde till de lokaler, som användes i vederbörandes

verksamhet.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

I övrigt äger de i taxeringsförordningen meddelade föreskrifterna om taxeringsrevision

motsvarande tillämpning beträffande den allmänna vai uskatten.

I detta hänseende må erinras om följande uttalande i propositionen nr

162/1959 (s. 306 ff).

Vid planläggning av taxeringsrevisioner för den allmänna varuskatten bör

eftersträvas att företa sådana revisioner samtidigt med taxeringsrevision för

direkt skatt. Ett av de skäl som vid remissbehandlingen oftast åberopats till

förmån för att anlita länsstyrelserna som beskattningsmyndigheter har varit

att de skattskyldiga inte skulle behöva betungas med kontrollbesök vid skilda

tidpunkter för allmän varuskatt och för direkta skatter. Enligt min mening

är det självklart att de sålunda uttalade önskemålen iakttas så långt

Vid sidan av den planmässiga kontroll, som i princip skall omfatta alla

skattskyldiga, bör kontrollåtgärderna särskilt inriktas på sådana områden

där skatteundandragande skulle kunna befaras. Av vikt är bl. a. att kontrollera

vissa grupper av ambulerande försäljare, så att dessa inte gynnas i konkurrensen

med den reguljära handeln. Härvidlag bör upplysningar kunna erhållas

t. ex. från polismyndigheterna och från dem som förser ifrågavarande

försäljare med varor.

Det bör slutligen i detta sammanhang erinras om att både i taxeringsförordningen

och varuskatteförordningen föreskrives att vad som inhämtats vid

taxeringsrevision inte får yppas i vidare man än som erfordras för vinnande

av det med revisionen avsedda ändamålet. Sekretesskydd är dessutom stadgat

beträffande av myndighet vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen

eller eljest vid skattekontroll upprättade handlingar.

FÖRSLAG TILL ÄNDRADE BESTÄMMELSER

Anteckningsskyldighet m. m.

Utredningen

Utredningen framhåller, att införandet av föreskrifterna i 20 § taxeringsförordningen

— om skyldighet för deklarations- och uppgiftspliktig att i

skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat

lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsslcyldighctens

fullgörande och för kontroll därav — innebar ett lagfästande

av tidigare gällande praxis på området och ett inskärpande av skyldigheten

att med tillbörlig omsorg inte endast fullgöra deklarations- och uppgiftsplikten

utan även att föra och bevara ett godtagbart underlag för densamma.

Under hänvisning till att skyldigheten att föra och bevara underlaget

enligt paragrafens utformning även gäller den som är skyldig föra räkenskaper

enligt bokföringslagen och förordningen om skyldighet för vissa idkare

av jordbruk och skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för

taxering, framhåller utredningen, att eftersom bokföringslagens egentliga

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

uppgift inte är att tillgodose det allmännas intresse av kontrollmöjligheter

i beskattningshänseende, detta intresse i stället måst tillgodoses genom bestämmelsen

i 20 § taxeringsförordningen.

Beträffande denna bestämmelses ändamålsenlighet från angivna synpunkt

anför utredningen följande.

Självfallet måste ur beskattningssynpunkt bestämda krav ställas i fråga

om det sätt på vilket bokföring och redovisning skall ske. Bestämmelserna

i 20 § taxeringsförordningen är emellertid avsiktligt mycket allmänt formulerade.

Av dessa bestämmelser framgår endast att sådana, som är bokföringsskyldiga

enligt bokföringslagens eller jordbruksbokföringsförordningcns

föreskrifter, också är skyldiga att ha sin bokföring ordnad så att den utgör

underlag för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och

för kontroll därav. Däremot preciseras inte närmare hur övriga deklarations-

och uppgiftspliktiga skall ha sitt underlag ordnat och det anges inte

heller när kravet får anses vara räkenskaper eller när det får anses vara tillfyllest

med enbart anteckningar eller andra handlingar. I samtliga dessa senare

fall är det därför alltid svårt att draga gränsen mellan de fall, när underlaget

skall vara så beskaffat att det kan betecknas som formliga räkenskaper,

och de fall, då som underlag kan godtagas mer eller mindre formlösa

anteckningar eller t. o. in. endast verifikationer, kvitton o. dyl. Det har

därför i praxis måst avgöras från fall till fall när föreliggande räkenskaper,

anteckningar eller annat material är av den beskaffenhet att detsamma

i både formellt och materiellt hänseende kan anses godtagbart och riktigt

såsom underlag för avgiven deklaration eller fullgjord uppgiftsskyldighet.

Inte heller reglerna i 41 § kommunalskattelagen är enligt utredningen ägnade

att ge någon säker ledning i fråga om den redovisning som bör krävas

av den skattskyldige. Utredningen anför härom.

Inkomst av rörelse skall enligt 41 § kommunalskaltelagen beräknas enligt

bokföringsmässiga grunder och i anvisningarna till samma paragraf

utsäges vidare att för skattskyldig, som haft ordnad bokföring, skall denna

i princip läggas till grund för inkomstberäkningen. Vad som därvid avses

med ordnad bokföring anges emellertid inte närmare och man torde endast

rent allmänt kunna säga att det bör vara en bokföring, som är så beskaffad

att den i såväl formellt som materiellt hänseende visar ett resultat av

rörelsen, som överensstämmer med det verkliga.

Av den i betänkandet lämnade redogörelsen för vunna erfarenheter framgår

enligt utredningen, att bestämmelsernas mera allmänna och inte närmare

preciserade utformning i en alltmer tilltagande omfattning utnyttjas

på ett inte avsett sätt av mindre nogräknade skattskyldiga. Detta sker då,

anför utredningen, så att de antingen avsiktligt ordnar sin bokföring på ett

sådant sätt att densamma gör en effektiv taxeringskontroll omöjlig eller i

vart fall avsevärt försvårar denna kontroll, eller så att de endast för eller

uppger sig föra ett minimum av räkenskapsböcker eller till och med i vissa

fall helt underlåter varje form av anteckningar.

Utredningen uttalar som sin mening, att mera preciserade bestämmelser

om vilka fordringar som taxeringsmyndigheterna bör kunna ställa på en

rörelseidkares deklarationsunderlag i vissa fall är erforderliga för att taxe
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ringskontrollen genom taxeringsrevisioner skall kunna bli effektiv i önskvärd

omfattning. Utredningen säger sig därvid inte ha varit helt främmande

för tanken att föreslå en speciell bokföringslag med giltighet endast i

fråga om taxering. Då emellertid en sådan lagstiftning omfattar många och

betydande problemställningar, har utredningen ansett det ligga utanför

möjligheternas ram att upprätta förslag i detta hänseende inom den för

utredningens uppdrag stipulerade tiden. Utredningen har därför kommit till

den uppfattningen, att bestämmelserna i 20 § taxeringsförordningen inte

borde ändras utan kvarstå oförändrade.

Enligt utredningen bör man i stället öppna en möjlighet att vidga kretsen

av de personer som är skyldiga att föra räkenskaper. Härom anför utredningen

följande.

Beträffande vissa kategorier skattskyldiga har speciella svårigheter förelegat

att få dessa att följa föreskrifterna i 20 § om skyldighet att föra och

bevara underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande.

Såsom exempel på sådana skattskyldiga kan anföras kreaturshandlare, vilka

ofta uppger sig helt sakna anteckningar, varigenom möjlighet till kontroll

av deras egen taxering saknats och möjligheter inte heller förelegat att av

dem erhålla föreskrivna kontrolluppgifter till ledning för annans taxering.

Andra kategorier har inkomster av sådant speciellt slag, att de är svårkontrollerbara,

därest inte speciella — av dem själva mycket lätt uppfyllda —- krav ställes på deras räkenskaper, anteckningar etc. och då särskilt i vad

angår redovisningen av influtna intäkter. Såsom exempel på sådana kategorier

skattskyldiga kan anföras tandläkare, läkare, veterinärer m. fl. s. k.

fria yrkesutövare.

Utredningen har i ett särskilt kapitel redogjort för taxeringskontrollen i

Norge och Danmark och därvid framför allt behandlat reglerna om bokföringsskyldighet

i nämnda länder.

Av redogörelsen framgår, vad beträffar Norge, att Kongen enligt gällande

skattelag äger utfärda bestämmelser om skyldighet att föra räkenskaper för

skattskyldiga som utövar näringsverksamhet av bestämt slag eller driver

uthyrning av hus. Kongen kan vidare fastställa närmare föreskrifter om

hur räkenskaperna skall föras och hur balansräkning skall vara uppställd.

Dessa föreskrifter skall då innefatta vilka räkenskapsböcker som skall föras,

vilka särskilda konton som skall finnas upplagda och vilka verifikationer

som kan krävas för styrkande av inkomster och utgifter. Sådana föreskrifter

kan fastställas även för näringsidkare som är bokföringsskyldiga

enligt annan lag. Enligt vad utredningen upplyser har med stöd av den norska

skattelagen föreskrifter om bokföringsskyldighet och denna skyldighets

fullgörande hittills i varierande omfattning fastställts för vissa angivna

kategorier såsom tandläkare, veterinärer, arkitekter, ingenjörer, revisorer,

drosk- och lastbilsägarc m. fl. Vidare har särskilda regler utfärdats om hur

bokföring av kontant försäljning, uttag av varor för privatbruk och försäljning

till släktingar och liknande skall bokföras. Dessa regler gäller näringsidkare,

som är skyldiga föra räkenskaper, med undantag dock för dem

som driver jord- och skogsbruk eller trädgårdsrörclse.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Kungl. Maj:is proposition nr 100 år 1961

I fråga om Danmark gäller enligt utredningens redogörelse, att finansministern

efter framställning från ligningsrådet (ungefärligen motsvarande

den svenska riksskattenämnden) kan bestämma att utövare av en näringsverksamhet,

för vilken det inte i annan lagstiftning är föreskrivet bokföringsskyldighet,

skall vara skyldig att föra räkenskaper, som uppfyller av ligningsrådet

fastställda minimikrav. Envar skattskyldig, som i enlighet härmed

ålagts bokföringsskyldighet, är även skyldig att bevara de av honom

förda räkenskaperna med tillhörande handlingar i fem år efter utgången av

vederbörande räkenskapsår. Utfärdade föreskrifter om bokföringsskyldighet

och om denna skyldighets fullgörande avser enligt utredningen i stort sett

samma kategorier som i Norge.

Vid sitt ställningstagande i frågan har utredningen kommit till den slutsatsen

att kompletterande bestämmelser bör — på i stort sett samma sätt

som i Danmark och Norge — införas i 20 § taxeringsförordningen. Bestämmelserna

bör enligt utredningen ge Kungl. Maj :t generell fullmakt att utfärda

föreskrifter om skyldighet för vissa särskilt angivna skattskyldiga

att föra räkenskaper på närmare angivet sätt. Utredningen tillägger härom

följande.

Dessa bestämmelser bör därvid utformas så all de även kommer att gälla

dem, som är skyldiga föra räkenskaper enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen.

De föreskrifter, som Kungl. Maj :t alltså skall kunna

utfärda med stöd av denna fullmakt, bör enligt utredningens mening således

inte endast innefatta fastställande av mera allmänna föreskrifter om

bokföringsskyldighet och regler för dennas fullgörande för eljest inte bokföringsskyldiga

utan även avse särskilda regler för förandet av viss eller vissa

delar av räkenskaperna hos eljest bokföringsskyldiga rörelseidkare. Förslag

angående vilka kategorier skattskyldiga, som därvid bör ifrågakomma, och

vilka minimikrav, som bör ställas på ifrågavarande skattskyldigas räkenskaper,

bör upprättas av riksskattenämnden. Utredningen förutsätter att

Kungl. Maj :t inte utfärdar nu ifrågasatta föreskrifter utan att, där så kan ske,

tillfälle beretts branschorganisation eller liknande sammanslutning att yttra

sig över nämndens förslag. Detta bör givetvis inte utesluta att nämnden redan

under förarbetet samråder med sådan organisation och sammanslutning.

Möjlighet synes även böra beredas Kungl. Maj :t att bemyndiga riksskattenämnden

att utfärda här ifrågavarande föreskrifter. Utredningen anser

emellertid att detta bemyndigande endast bör utnyttjas i undantagsfall och

sedan närmare erfarenheter vunnits.

Utredningen tar i detta sammanhang även upp frågan om skyldighet att

under viss tid bevara räkenskaper och andra anteckningar. I detta hänseende

anför utredningen bl. a. följande.

Av redogörelsen i kap. IV framgår att stor tveksamhet synes råda angående

under vilken tid den inte bokföringsskyldige rörelseidkaren skall

anses pliktig bevara sina räkenskaper eller anteckningar. Enligt bokföringslagen

föreligger skyldighet för den bokföringsskyldige att förvara samtliga

till räkenskaperna hörande böcker samt handlingar under tio år. Motsvarande

bestämmelse saknas däremot för den inte bokföringsskyldige, som pa

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

grund av bestämmelserna i 20 § taxeringsförordningen dock är skyldig föra

räkenskaper eller anteckningar. Detta utnyttjas av mindre nogräknade skattskyldiga

så att de vid taxeringsrevisionen förklarar sig antingen helt sakna

räkenskaper eller anteckningar eller också vissa för utredningen värdefulla

delar av desamma. Ofta motiveras förfaringssättet med att de inte ansett

sig skyldiga bevara materialet i fråga. Genom att inget material eller ofullständigt

sådant ställes till förfogande vid taxeringsrevisionen omöjliggöres

eller försvåras denna avsevärt. Tyvärr är det även i viss omfattning så

att avsaknaden helt eller delvis av räkenskaper är till fördel för den skattskyldige

eftersom, om räkenskaperna inte bevarats, det oftast är svårt att

bevisa att underdeklaration, medveten eller omedveten, föreligger. Sålunda

lärer eftertaxering knappast kunna påföras en rörelseidkare, som inte bevarat

sina räkenskaper och som påstår men inte kan styrka att en på kontrolluppgift

upptagen intäkt ingår i räkenskaperna, ehuru omständigheterna

i det enskilda fallet tyder på att så inte är förhållandet.

Med hänsyn till den stora betydelse, som ordentligt förda och fullständiga

räkenskaper och anteckningar har såsom underlag för ett riktigt fullgörande

av deklarations- och uppgiftsskyldigheten och för kontroll därav, anser utredningen

att det i taxeringsförordningen bör klart anges under vilken tid

räkenskaper eller anteckningar skall bevaras av i 20 § avsedda deklarationsoch

uppgiftsskyldiga. Utredningen framhåller, att en sådan bestämmelse

måste på annat sätt än som för närvarande gäller göra klart för den deklarations-

och uppgiftsskyldige att ifrågavarande material verkligen är värdefullt

och därför måste bevaras. Utredningen föreslår, att tiden för bevarandet av

ifrågavarande underlag begränsas till de år, för vilka eftertaxering kan påföras,

eller till sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Den nu angivna skyldigheten enligt 20 § taxeringsförordningen — att föra

och bevara underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande

samt att därvid iakttaga de föreskrifter angående detta underlags närmare

utformning och beskaffenhet, som redan gäller enligt bokföringslagen och

jordbruksbokföringsförordningen och som Kungl. Maj :t enligt utredningens

förslag kan komma att utfärda — måste enligt utredningens uppfattning

sanktioneras genom bestämmelser om straffpåfölj d för den, som uppsålligen

eller av oaktsamhet underlåter att iakttaga denna sin skyldighet.

Utredningen anför i fortsättningen bl. a. följande.

Eftersom fullständiga och ordentligt förda räkenskaper utgör den enda

grunden för ett riktigt fullgörande av deklarations- och uppgiftsplikten skulle,

om underlåtenheten att iaktta föreskrifterna i 20 § taxeringsförordningen

inte kunde medföra straffansvar, dessa föreskrifter i praktiken endast komma

att bli en död bokstav. I detta sammanhang må erinras om att straffansvar

enligt bokföringslagen endast föreligger om den bokföringsskyldige

kommit i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar,

d. v. s. om vederbörande råkat på ekonomiskt obestånd. Om det senare inte

är fallet, vilket så gott som undantagslöst är förhållandet vid taxering, kan

helt underlåten, helt falsk eller direkt felaktig bokföring i och för sig inte

medföra straff för den försumlige. För försummelse mot föreskrifterna i

20 § taxeringsförordningen i form av underlåtna, falska eller vårdslösa rä
15

Ilihang Ull riksdagens protokoll 1 samt. Nr 100

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

kenskaper eller anteckningar finns sålunda inte några straffbestämmelser.

Därvid bortser utredningen från de relativt fåtaliga fall, där det varit möjligt

att förebringa bevis för att deklarerad inkomst varit för låg, varvid skattestrafflagens

bestämmelser blivit tillämpliga och den försumlige kunnat ställas

till ansvar för falsk eller vårdslös deklaration. Den enda påföljd, som

finns föreskriven för underlåtna, falska, felaktiga eller vårdslösa räkenskaper

och anteckningar, är skönstaxering enligt 21 § taxeringsförordningen, vilken

emellertid endast får åsättas, när inkomsten inte kan på annan grund tillförlitligen

beräknas, och överhuvud taget inte får åsättas i sådan form eller till

sådant belopp att taxeringen kommer att innebära ett straff för den försumlige.

Utredningen föreslår, att de ifrågasatta straffbestämmelserna — upptagna

i en ny 118 a § i taxeringsförordningen — anknytes till i lag eller med stöd

av lag föreskriven bokföringsskyldighet. Med lag avses bokföringslagen och

förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att

föra räkenskaper såsom underlag för taxering. I övrigt åsyftas de föreskrifter,

som Kungl. Maj :t eller riksskattenämnden kan utfärda i enlighet med

utredningens förut återgivna förslag. Utredningen erinrar i detta sammanhang

om att ett motsvarande straffansvar finnes stadgat i Norge.

Genom att straffansvaret sålunda anknyts till enligt lag eller med stöd av

lag föreskriven bokföringsskyldighet kommer enligt utredningen att från

sådant ansvar uteslutas alla de fall, då deklarations- eller uppgiftsskyldig,

som inte är bokföringsskyldig enligt lag eller med stöd av lag utfärdade föreskrifter,

försummar den i 20 § taxeringsförordningen stadgade skyldigheten

att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat

lämpligt sätt sörja för att underlag finnes och bevaras för deklarations- och

uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Enligt utredningen

kommer alltsa att från straffansvar i detta hänseende i huvudsak undantas

jordbi ukare, som redovisar sin inkomst enligt kontantmässiga grunder,

fastighetsägare, löntagare och ägare av kapital samt mindre rörelseidkare.

Utredningen framhåller att detta givetvis från principiella synpunkter kan

betecknas som i viss mån otillfredsställande. Detta får emellertid enligt utredningen

bl. a. ses som en konsekvens av de allmänt avfattade reglerna i

20 §. Att för det stora flertalet inkomsttagare med ur taxeringssynpunkt lättkontrollerbara

inkomster införa straffansvar för underlåtenhet att föra och

bevara ett underlag, som i praktiken kanske inte erfordras och inte heller

kommer att finnas, ter sig också helt meningslöst, anför utredningen.

Utredningen tillägger.

Straffansvaret kan således beräknas endast bli aktuellt för rörelseidkare

och s. k. fria företagare. Till övervägande del kommer frågan om ansvar i

detta hänseende att aktualiseras i samband med att det vid taxeringsrevision

hos nämnda skattskyldiga konstateras avsaknad av eller brister i föreskriven

bokföring. Enligt utredningens mening bör det ankomma på taxeringsintendenten

i länet att da anledning förekommer att brott i förevarande avseende

förövats, göra anmälan härom till åklagare. Härigenom skapas garantier

för att inga onödiga anmälningar sker. För att ytterligare förhindra att ansvar

utdömes i andra fall än då sådant ur allmänna synpunkter kan anses

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

227

befogat synes även böra stadgas att brottet skall vara fritt från straff om

brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet kan bedömas

såsom ringa.

Det påpekas, att här ifrågavarande brott i flertalet fall torde komma att

åtalas i samband med åtal enligt skattestrafflagen för falsk eller vårdslös deklaration.

I vissa fall och särskilt, när på grund av avsaknad av bokföring eller

väsentliga brister i densamma det inte är möjligt att förebringa erforderlig

bevisning för att falskdeklaration eller vårdslös deklaration föreligger,

kan emellertid föreskrifterna om straffansvar i dessa fall bli ett betydelsefullt

komplement till skattestrafflagens stadganden.

Utredningen framhåller att, när det gäller att närmare taga ställning till

vilket straff, som i förevarande fall bör stadgas, skäl självfallet kan anföras

för att ett förfarande, som innebär att vederbörande genom falsk, uppenbart

felaktig eller helt underlåten bokföring undandrar sig skyldigheten att

på ett behörigt och riktigt sätt redovisa sin inkomst och därigenom föranleder

att densamma inte kan tillförlitligen beräknas, ur allmän synpunkt

knappast bör bedömas lindrigare än ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten

i samband med vanligt gäldenärsbrott. Enligt stadgande i 23 kap. 5 §

strafflagen straffas sådant brott med fängelse eller straffarbete i högst två

år, för såvitt inte brottet är ringa, då straffet är böter, dock inte under 30

dagsböter. Enligt utredningens mening torde det dock få anses tillräckligt

att brottet inte bedömes strängare än som om vårdslös deklaration skett,

d. v. s. normalstraffet bör bestämmas till böter — i förevarande fall dagsböter,

dock lägst 30 — och endast, om omständigheten kan anses synnerligen

försvårande, bör fängelse i högst sex månader kunna ådömas. Utredningen

anför att som synnerligen försvårande omständigheter i regel torde

få anses de fall, då räkenskaper överhuvud taget ej förts eller inte bevarats.

I fråga om den allmänna varuskatten bör-enligt utredningen gälla samma

regler som förordats i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen. I anledning

härav föreslås i varuskatteförordningen ett tillägg till 38 § och en

ny 76 a §. I

I förevarande sammanhang har utredningen också ägnat uppmärksamhet

åt bestämmelsen i 21 § taxeringsförordningen om skönstaxering.

Utredningen erinrar bl. a. om att bestämmelsen tillkommit för att hos de

skattskyldiga inskärpa angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvändigheten

av att föra och även bevara erforderliga räkenskaper och anteckningar.

Det framhålles emellertid också, alt skönstaxering är den sista av

de utvägar, som står taxeringsmyndigheterna till buds när det gäller att

åsätla en materiellt riktig taxering och därför endast får tillgripas när deklaration

saknas eller avgiven deklaration eller underlaget för densamma företer

sådana väsentliga brister, att deklarationen eller underlaget inte kan

godtagas ur taxeringssynpunkt, samt annan möjlighet inte föreligger att på

ett tillförlitligt sätt beräkna den skattskyldiges inkomst av viss förvärvs
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

källa. I betänkandet erinras vidare om att skönstaxering inte får ske på ett

sådant sätt att densamma kommer att innebära straff i någon form för den

försumlige.

Utredningen konstaterar, att reglerna om skönstaxering genom sin allmänna

avfattning ibland i det praktiska taxeringsarbetet vållar svårigheter

och föranleder missförstånd. Eftersom skönstaxeringsinstitutet innefattar

en av taxeringsmyndigheternas mera väsentliga befogenheter, skulle det enligt

utredningen självfallet vara av stor betydelse för både de skattskyldiga

och taxeringsmyndigheterna om mera detaljerade regler kunde utarbetas

beträffande förutsättningarna för skönstaxering och grunderna för inkomstberäkningen

vid sådan taxering.

Utredningen har emellertid den uppfattningen att taxeringsmyndigheternas

bedömning av huruvida skönstaxering är befogad eller ej — för vilken

bedömning skattedomstolarnas praxis ger ledning — är relativt enhetlig.

Någon komplettering av bestämmelserna i nämnda avseende föreslås därför

inte.

Vad åter gäller bedömningen av vad som vid skönstaxering kan anses vara

skäligt belopp synes enligt utredningen osäkerhet och delade meningar

råda. Utredningen anför härom.

Av regeringsrättens och kammarrättens utslag framgår att i många fall

avsevärda nedsättningar skett i ursprungligen av taxeringsnämnderna åsatta

skönstaxeringar. Ofta har dessa nedsättningar sin förklaring i de större krav

på bevisningen, som skattedomstolarna har, och den hårdare bevisprövning,

som där sker. Det säger sig självt att taxeringsnämnderna, utifrån den allmänna

kännedom som där finns eller förutsätts skola finnas om en skattskyldig

och om av honom bedriven verksamhet, ofta har svårt att rätt bedöma

vad som är ett skäligt resultat av verksamheten i fråga. Företagna

taxeringsrevisioner har också utvisat att utåt sett relativt små och obetydliga

verksamheter, som för den helt oinvigde uppfattas som föga inkomstbringande,

i verkligheten haft en helt annan och betydligt större omfattning

och visat avsevärt större överskott än som visats i deklarationerna.

Utredningen erinrar i sammanhanget om att man sedan gammalt använder

bruttovinsten, när det gäller att bedöma huruvida det av en rörelseidkare

redovisade resultatet kan anses godtagbart.

Utredningen upplyser, att enligt vad utredningen erfarit undersökningar

påbörjats inom riksskattenämndens kontrollbyrå rörande möjligheten att

i samråd med näringslivets branschorganisationer och sammanslutningar

få fram väl underbyggda bruttovinstprocenter inom olika branscher. Utredningen

anför härom.

Därvid avses dels att definiera vad som är normalrörelsen för branschen

i fråga genom att ange denna rörelses normala omsättning av varor, grupperade

med hänsyn till vanligen förekommande påläggsprocenter, och dels att

ange variationerna i bruttovinstprocenten vid varierande sammansättning av

omsättningen. På så sätt framräknade bruttovinstprocenter kommer självfallet

att ge betydligt säkrare stöd för bedömningen av en rörelses resultat

på grund av att bruttovinstprocenterna då blir baserade på ett riktigare siffermaterial

än som nu sker. Genom att hela uppbyggnaden av dessa procent
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

tal förutsätts skola vara känd inte bara av taxeringsmyndigheterna utan

även av de skattskyldiga, möjliggör detta för de senare att mera ingående

undersöka och för taxeringsmyndigheterna förklara orsaken till eventuella

avvikelser från normalrörelsens bruttovinstprocent utöver dem som är betingade

av variationer i omsättningens sammansättning.

Utredningen anser, att på angivet sätt framräknade bruttovinstprocenter

kommer att ha stor betydelse vid taxeringskontroll och vid taxering överhuvud

taget. Utredningen ifrågasätter huruvida inte föreskrifterna i 21 §

taxeringsförordningen borde kompletteras med ett tillägg, vari direkt utsädes,

att skönstaxering skall åsättas därest enligt deklaration redovisad bruttovinst

avviker från den för normalrörelsen inom branschen framräknade

och godtagbar förklaring till denna avvikelse inte lämnas. Enligt utredningen

skulle skönstaxeringen då även kunna beloppsmässigt bestämmas

med hjälp av normalbruttovinstprocenten för branschen. Då på angivet sätt

framräknade bruttovinstprocenter ännu inte föreligger och det alltså inte

förelegat möjligheter för utredningen att mera direkt bedöma värdet av desamma,

har utredningen emellertid inte ansett sig böra föreslå nyssnämnda

komplettering.

Remissyttrandena

Den av utredningen föreslagna möjligheten att vidga kretsen av de kategorier

skattskyldiga som skall föra räkenskaper har vid remissbehandlingen

tilldragit sig stor uppmärksamhet. I allmänhet bestrides inte

behovet av en lagstiftning på området som i större utsträckning än de nuvarande

bestämmelserna tillgodoser det allmännas intresse av att ett tillfredsställande

underlag finnes för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande.

I många yttranden vänder man sig emellertid mot utredningens förslag att

det skall ankomma på Kungl. Maj :t eller eventuellt riksskattenämnden att i

administrativ ordning meddela föreskrifter om skyldighet att föra räkenskaper.

Enligt dessa yttranden bör föreskrifter av dylik art antagas av riksdagen.

1 samband härmed framhålles, att man i första hand bör omarbeta bokföringslagen,

som anses vara mogen för översyn. På några håll förordas, att

den föreslagna befogenheten att meddela föreskrifter uteslutande skall tillkomma

Kungl. Maj :t och således inte kunna överlämnas till riksskattenämnden.

Av de drygt fyrtio remissinstanser, som tagit ställning till förevarande

spörsmål, kan omkring hälften sägas ha uttalat sig mer eller mindre positivt

om utredningens förslag. Till denna grupp kan hänföras länsstyrelserna

i Uppsala, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Västmanlands, Kopparbergs, Älvsborgs, Skaraborgs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län. I samma riktning uttalar sig

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund, Kooperativa förbundet och

Svensk industriförening.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Avstyrkande uttalanden göres däremot av justitiekanslersämbetet, kammarrätten,

riksskattenämnden, besvärssakkunniga, överståthållarämbetet,

några länsstyrelser samt de flesta intresseorganisationerna inom näringslivet.

Från remissyttrandena torde följande få återgivas.

Justitiekanslersämbetet anför att ämbetet bibragts den uppfattningen, att

behov föreligger, särskilt beträffande vissa kategorier uppgiftsskyldiga, av

bestämmelser som främjar åstadkommande av erforderligt underlag för fullgörande

av den i taxeringsförordningen stadgade deklarations- och uppgiftsskyldigheten

samt för kontroll därav. Ämbetet tillstyrker därför åtgärder för

tillgodoseende av detta behov. Ämbetet framhåller emellertid, att den fullmakt,

som enligt förslaget skulle lämnas Kungl. Maj :t och riksskattenämnden,

onekligen är synnerligen vidsträckt, samt anför vidare.

I förslaget angivas icke närmare vilka uppgiftsskyldiga som avses skola

komma i fråga, ej heller de fordringar som skola ställas på bokföringens beskaffenhet.

Endast i så måtto kan en begränsning sägas vara stadgad, att

det föreskrives, att tillfälle skall, där så kan ske, beredas branschsammanslutning

eller liknande organisation att avgiva yttrande, innan bestämmelse

i ämnet meddelas. Med hänsyn till det nu anförda möter förslaget betänkligheter.

Visserligen lärer en sådan fullmakt som den föreslagna kunna antagas

komma att begagnas med försiktighet. I verkligheten "föreligger säkerligen

ej heller anledning antaga annat än att de som skola taga befattning

med beredande och utfärdande av här åsyftade föreskrifter skola låta sig

angeläget vara att söka tillgodose de uppgiftsskyldigas berättigade önskningar

att icke över hövan betungas med föreskrifter av nu förevarande slag. Men

även med beaktande härav torde övervägande skäl likväl tala för att mera

detaljerade bestämmelser utarbetas och underställas riksdagens prövning,

så att icke blott Kungl. Maj;t utan även riksdagen mera direkt tager ställning

till vilka kategorier uppgiftsskyldiga som skola åläggas förpliktelserna

i fråga och vad dessa närmare skola innebära.

Ämbetet understryker, att ett sådant förfarande skulle befordra en allsidigare

behandling av det delvis ömtåliga ämnet och även främja önskemålet,

att föreskrifterna i fråga finge en fastare förankring hos allmänheten.

I fråga om vad föreskrifterna bör innehålla anför ämbetet.

I de nya bestämmelserna torde till en början de kategorier uppgiftsskyldiga,

som avses, böra angivas. Huruvida en sådan uppräkning kan göras uttömmande

undandrager sig ämbetets bedömande, men det vore önskvärt att

så kunde ske. Möjligen är det emellertid påkallat att lämna Kungl. Maj :t,

eventuellt även riksskattenämnden, bemyndigande att ålägga även annan uppgiftsskyldig

än de särskilt angivna den förpliktelse, varom här är fråga. Därvid

synas emellertid om möjligt vissa kriterier böra uppställas för vinnande

av nödig begränsning och därmed även ledning för bemvndigandets ianspråktagande.

Vidare förefalla bestämmelserna böra ges sådant innehåll, att

därav i den utsträckning som må kunna ske framgår både vilka böcker som

skola föras och sättet för bokföringen samt redovisningen i övrigt. Även i

denna del torde utrymme böra finnas för ändringar och kompletteringar, och

föreskrift lärer följaktligen böra meddelas om en sådan möjlighet och sättet

för dess begagnande. Utom å Kungl. Maj :t synes det böra ankomma å Kungl.

Maj:t underordnad myndighet, kanske icke blott riksskattenämnden utan

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

även, särskilt såvitt angår lättnader för de uppgiftsskyldiga, vederbörande

länsstyrelse att härutinnan besluta.

Ämbetet tillägger.

Det synes ligga nära till hands att antaga, att bestämmelser av här ifrågasatt

slag bliva alltför vidlyftiga för att lämpligen låta sig inordnas i taxeringsförordningen.

Beträffande vissa jordbrukare och idkare av skogsbruk

har ju också en särskild författning antagits, som stadgar skyldighet för

dem att föra räkenskaper såsom underlag för taxering. Det förefaller önskvärt

att fortsätta på den sålunda inslagna vägen. Huruvida detta lämpligen

låter sig göra är emellertid en fråga, till vilken ämbetet har svårt att taga

ställning.

Kammarrätten hyser betänkligheter mot den ifrågasatta fullmaktslagstiftningen

och vill för sin del ifrågasätta lämpligheten av att genomföra förslaget

i förevarande del. Kammarrätten anför.

Även om den generella fullmakten begränsas genom närmare bestämmelser

i en särskild lag synes det dock icke vara tillfredsställande att det

beträffande vissa näringsidkare föreligger en i lag noggrant fastställd bokföringsskyldighet

under det att beträffande andra näringsidkare och med

dem jämställda skattskyldiga en dylik plikt skulle kunna åläggas i administrativ

väg. Vid tillämpandet av en "sådan fullmakt torde självfallet stor varsamhet

behöva iakttagas så att icke enskildas väsentliga intressen trädas för

nära. Med hänsyn härtill kan jämväl det praktiska värdet av den generella

fullmakten ifrågasättas.

I detta sammanhang kommer kammarrätten in på frågan om en revision

av bokföringslagen.

Enligt kammarrättens mening bör frågan rörande lämpligheten av att införa

en vidgad bokföringsplikt föregås av en ingående utredning. Gällande

bokföringslag kan icke i alla avseenden anses motsvara anspråken på en

tidsenlig lagstiftning för reglering av näringsidkares bokföringsskyldighet.

Vid en översyn av bokföringslagen skulle spörsmålet om en utvidgad bokföringsplikt

för olika kategorier skattskyldiga kunna tagas under närmare

övervägande, liksom även frågan huruvida bokföringsplikten generellt skall

givas samma omfattning som förpliktelsen för med näringsidkare jämställda

skattskyldiga att avgiva självdeklaration. I ett sådant sammanhang bör

jämväl utredas behovet av att räkenskaperna föras systematiskt på sådant

sätt, att de lämna möjlighet för taxeringsmyndigheterna att bättre än för

närvarande direkt kunna kontrollera de bokföringspliktigas inkomst och

förmögenhet från taxeringssynpunkt.

Kammarrätten, som avstyrker den föreslagna fullmaktsbestämmelsen, uttalar

emellertid att en möjlighet att, i avvaktan på resultatet av den av kammarrätten

föreslagna översynen av bokföringslagen, i någon mån nå det av

utredningen åsyftade målet i fråga om vidgad bokföringsplikt synes vara

att riksskattenämnden på eget initiativ i samråd med olika branschorganisationer

inom näringslivet utarbetar anvisningar i form av rekommendationer

till de skattskyldiga i fråga om bokförings- och anteckningsskyldighelens

fullgörande i taxeringshänseende. Kammarrätten erinrar om att möjlighet

redan nu föreligger att vid taxeringsrevision giva enskild skattskyl
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

dig råd beträffande uppläggandet och förandet för framtiden av dennes räkenskaper.

Besvärssakkunniga avstyrker den av utredningen föreslagna fullmaktsbestämmelsen

från principiella utgångspunkter. Till att börja med hävdar besvärssakkunniga,

att lagstiftaren vid bokföringslagens tillkomst haft i

sikte icke endast, såsom utredningen gjort gällande, borgenärsintressena

utan även taxeringsförfarandets behov. Till stöd härför åberopas ett uttalande

av dåvarande chefen för justitiedepartementet, i vilket denne berört de

brister som vidlådde den före bokföringslagen gällande förordningen på

området. Enligt uttalandet hade denna förordning i mångt och mycket »blivit

otjänlig för sitt ändamål att befordra ordning och trygghet i affärsförbindelser

mellan enskilda och att i det allmännas intresse underlätta skattskyldighetens

bestämmande». De sakkunniga tillägger.

I den mån bokföringslagens reglering framstår såsom otidsenlig och

bristfällig ur taxeringssynpunkt, kan det förmodas, att liknande anmärkningar

kunna riktas mot den ur borgenärssynpunkt. Den naturliga åtgärden

synes då vara, att lagen moderniseras under aktgivande jämväl på taxeringsförfarandets

behov. Kretsen av bokföringsskyldiga torde därvid böra

utvidgas och föreskrifterna om sättet för bokföringsskyldighetens fullgörande

omarbetas. Vidare torde generella straffsanktioner böra införas såsom

garantier för reglernas efterföljd.

De sakkunniga konstaterar att — frånsett de särskilda bestämmelserna i

förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att

föra räkenskaper såsom underlag för taxering, vilken skyldighet dock förutsätter

ett frivilligt åtagande från den skattskyldiges sida — gällande bestämmelser

om kretsen av bokföringsskyldiga för närvarande är samlade i

bokföringslagen. De i betänkandet ifrågasatta bestämmelserna om bokföringsskyldighet

för näringsidkare och andra företagare än dem, som för

närvarande är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen, torde enligt besvärssakkunniga

bli av samma allmängiltiga karaktär som bokföringslagens

regler om bokföringsskyldighet. De sakkunniga anser, att bestämmelserna

i fråga vid sådant förhållande enligt gängse lagstiftningspraxis bör

intagas i bokföringslagen. En uppdelning av reglerna om allmän bokföringsskyldighet

på skilda författningar skulle, framhåller de sakkunniga,

leda till svåröverskådlighet och systematisk oreda.

Ä\en i fråga om sättet för bokföringsskyldighetens fullgörande anser

besvärssakkunniga att en reglering inom bokföringslagens ram i möjligaste

mån bör eftersträvas. Risk finnes eljest, framhåller de sakkunniga,

att den enskilde i ett eller flera avseenden tvingas tillämpa flera redovisningssystem

parallellt beträffande en och samma verksamhet.

Skulle, oaktat vad besvärssakkunniga anfört, särskilda föreskrifter rörande

kretsen av bokföringsskyldiga och beträffande bokföringsskyldighetens

fullgörande likväl anses böra meddelas utanför bokföringslagen, anser de

sakkunniga, att den av utredningen föreslagna lagstiftningsformen är ägnad

att ingiva betänkligheter. De sakkunniga ifrågasätter om icke stadganden om

opaginerad Kontrollera mot PDF

23a

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

bokföringsskyldighet är av den ingripande karaktär, att de bör tillkomma

under riksdagens medverkan.

Uppfattningen att det i första hand är bokföringslagens bestämmelser som

bör underkastas översyn och att föreskrifter om bokföringsplikt bör underställas

riksdagen delas, såsom förut antytts, av jämväl andra remissinstanser.

Till dessa hör riksskattenämnden, som inledningsvis anför.

Enligt riksskattenämndens mening bestyrka de i betänkandet lämnade exemplen

på huru gällande regler i dessa avseenden missbrukas och kringgås,

att behov föreligger av väsentligt mera preciserade regler än de nu gällande.

Nämnden gör detta uttalande i medvetande om att flertalet rörelseidkare i dagens

läge fullgöra deklarations- och uppgiftsskyldigheten på ett godtagbart

sätt och att missförhållandena föreligga endast hos en minoritet av de skattskyldiga.

Dessa missförhållanden bedömer emellertid riksskattenämnden

som så allvarliga, att tvingande och effektiva regler måste tillskapas trots att

dylika regler komma att drabba även lojala skattskyldiga.

Utifrån ovan anförda synpunkter finner riksskattenämnden det mest ändamålsenligt,

att en genomgripande omarbetning av den nu mer än 30 år

gamla bokföringslagen skyndsamt kommer till stånd.

Det får anses mindre tillfredsställande att icke samtliga regler rörande

skyldighet att föra räkenskaper finnas samlade i en författning. En omarbetning

av bokföringslagen framstår som så mycket mera angelägen, som

dennas ensidiga inriktning på att tillgodose borgenärsintressena får anses

föga ändamålsenlig i dagens samhälle. Skattesynpunkter, ATP-redovisnmgen

och andra ur det allmännas synpunkt viktiga intressen förtjäna i lika

mån beaktande, och härvid framstår som nödvändigt att införa straff för

oriktig bokföring icke blott vid konkurs- och ackordsförfarande. Riksskattenämnden

ifrågasätter sålunda för sin del om tiden icke nu är mogen att

frångå den traditionella uppfattningen att bokföringsbrottet bör betraktas

som ett renodlat gäldenärsbrott. Omläggningen skulle innebära att den allmänna

konstruktionen av bokföringsbrottet ändrades till att passa för våra

dagars samhällsliv och dess krav. Ett ytterligare skäl för en omarbetning

av bokföringslagen torde vara att, även om bokföringsbrottet alltjämt skulle

bedömas som ett renodlat gäldenärsbrott, bokföringslagens bestämmelser på

åtskilliga punkter behöva överses för att bättre anpassas till modern bokforingsleknik.

Nämnden framhåller att, därest det icke är möjligt att relativt snabbt få

till stånd en översyn av bokföringslagen och en ändrad konstruktion av bokföringsbrottet,

en provisorisk lagstiftning av i stort sett det innehåll utredningen

förordat uppenbarligen är nödvändig. Med hänsyn till de långtgående

ingrepp en dylik lagstiftning skulle medföra anser riksskattenämnden det

emellertid önskvärt och bäst förenligt med hävdvunna principer för svensk

lagstiftning, att föreskrifterna utfärdas genom samfällt beslut av Kungl.

Maj :t och riksdagen. Måhända skulle därvid bemyndigande kunna givas

Kungl. Maj :t att utfärda tillämpningsföreskrifter. Lika med utredningen finner

riksskattenämnden del därvid vara nödvändigt att föreskrifternas efterlevnad

tryggas genom straffbestämmelser.

Nämnden tillfogar, att vad nämnden anfört rörande formerna för inedde
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj :ts proposition nr 100 år 1961

lande av föreskrifter beträffande skyldighet att föra räkenskaper givetvis

icke innebär, att riksskattenämnden vill undandraga sig den av utredningen

förutsatta, på nämnden ankommande uppgiften att upprätta förslag till föreskrifter.

Även länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar, att ett trängande behov av

föreskrifter föreligger på förevarande område. Enligt länsstyrelsens mening

bör dock ett tillrättaläggande i första hand ske genom en i och för sig mycket

välbehövlig omarbetning av gällande bokföringslag. Därest man anser

sig icke kunna avvakta en sådan omarbetning, torde enligt länsstyrelsen

som ett provisorium särskilda föreskrifter kunna godtagas. Med hänsyn till

de ingripande verkningar dylika bokföringsföreskrifter kommer att få för

därav berörda skattskyldiga, bör, framhåller länsstyrelsen, desamma därvid

icke få utfärdas i kungörelseform eller av riksskattenämnden utan som lag

eller förordning under riksdagens medverkan.

Angelägenheten av en revision av bokföringslagen understrykes jämväl av

länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus och Jämtlands län.

Bland de företrädare för näringslivet, vilka i sina yttranden avvisar tanken

på administrativa föreskrifter om räkenskapsskyldighet, må nämnas Sveriges

köpmannaförbund, som anför.

Föreskrifter om bokföring och fullgörandet av denna hör enligt förbundets

åsikt hemma i bokföringslagen och uteslutande i denna. Däremot råder

ingen tvekan om att bokföringslagen är mogen för en revision. Utvecklingen

ifråga om maskiner etc. har gått synnerligen snabbt, och man frågar sig

bl. a. i vad mån datamaskiner motsvarar lagens krav. En anpassning av lagen

till modern redovisnings- och revisionsteknik bör ske och ske snabbt!

Samtidigt måste bokföringsplikten utsträckas att omfatta kategorier, som

f. n. ej berörs av lagen. Bl. a. gäller detta de olika former av ambulerande

handel m. m„ som ofta på ett illojalt sätt konkurrerar med den reguljära

butikshandeln. Det kan däremot icke överlåtas åt skattemyndigheterna att

avgöra, hur en rationell bokföring skall ordnas. Detta gäller så mycket mera

som utredningen föreslår, att straffbestämmelser skulle införas ej endast i

bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen utan även i de i administrativ

ordning utfärdade föreskrifterna. Stadganden om straff för åsidosatt

bokföringsskyldighet m. m. bör enligt förbundets mening endast finnas

i bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen och ej i särskilda

föreskrifter om bokföring, enär gränsdragningen då skulle bli flytande och

helt godtycklig.

Även Skånes handelskammare ansluter sig oreserverat till utredningens

mening att bokföringslagen inte erbjuder den bokföringsmässiga plattform

för deklarationsskyldighetens fullgörande, som det nutida skattesystemet

kräver. Enligt handelskammaren framstår otvivelaktigt bokföringslagens

bestämmelser icke blott ur skattesynpunkt utan även i övrigt såsom omoderna

och otillräckliga. Emellertid bör enligt handelskammarens mening

den av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna bokföringslagen även i fortsättningen

vara den lag, som i princip reglerar näringsidkarnas skyldigheter

i fråga om bokföringsplikten och handelsböckernas förande. En dylik ordning

torde icke utesluta, att för särskilt angivna yrkeskategorier, som icke

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

är underkastade bokföringslagens bestämmelser, där så befinnes ovillkorligen

erforderligt ur skattekontrollsynpunkt, Kungl. Maj :t skall äga rätt

att utfärda föreskrifter om de anteckningar som skola föras för att tjäna

som underlag för deklarationsskyldigheten. Principiellt torde emellertid

även i detta fall bestämmelserna i ämnet böra beslutas av Kungl. Maj:t

och riksdag gemensamt.

Samtidigt föreslår handelskammaren att frågan om en revision av bokföringslagen,

som enligt kammaren är av behovet påkallad även ur andra

synpunkter, göres till föremål för särskild utredning, varvid jämväl införandet

av straffpåföljd för försummelse att iakttaga de i lagen givna föreskrifterna

torde böra övervägas.

Lantbrukets skattedelegation yttrar bl. a. följande.

I betänkandet har inte närmare avgränsats de kategorier, varom det i

första hand skulle vara fråga. Som exempel har anförts kreaturshandlare,

tandläkare, läkare, veterinärer m. fl. Av uttalanden i samband med de föreslagna

straffbestämmelserna för den, som underlåtit att föra räkenskaper

m.°m., framgår, att de grupper, som inte skulle beröras av den utvidgade

bokföringsskyldigheten, skulle vara jordbrukare med inkomstredovisnmg

enligt kontantprincipen, fastighetsägare, löntagare och ägare av kapital samt

mindre rörelseidkare. Delegationen anser sig av detta uttalande kunna draga

den slutsatsen att bokföringsskyldigheten genom särskilda föreskrifter skulle

regleras för praktiskt taget alla rörelseidkare och därmed jämställda.

En dylik utveckling ter sig ur många synpunkter betänklig. En reglering

av detta slag kommer att medföra, att många rörelseidkare, som hittills

själva förmått sköta sina räkenskaper, i framtiden skulle vara hänvisade till

bokföringssakkunnig hjälp med därav följande kostnader. Ett genomförande

av förslaget kan också leda till att en rörelseidkare, som i dag för en enkel

men fullt korrekt bokföring och på grundval av denna kan upprätta en riktig

deklaration, genom utfärdade föreskrifter skulle tvingas in i en bokföringstyp,

som han inte behärskar och som kan leda till att hans deklaration

blir oriktig.

De svårigheter som, därest utredningens förslag genomfördes, skulle uppkomma

för särskilt de mindre näringsidkarna understrykes även av Sveriges

advokatsamfund, som yttrar.

Man måste tyvärr befara att detaljerade föreskrifter om bokföringsskyldighet

och om sättet för bokföringsskyldighetens fullgörande skulle av administrativ

myndighet göras så invecklade och krångliga att manga mindre

näringsidkare, kanske de flesta, skulle komma att sakna praktisk möjlighet

att följa föreskrifterna. Om utredningens förslag genomföres, kommer

följden säkerligen att bli att de små näringsidkarna i stor utsträckning ser

sig nödsakade att anlita särskild hjälp för att iordningställa räkenskaper,

som åtminstone formellt ter sig som förda i enlighet med de meddelade föreskrifterna.

Man får räkna med att den hjälp som anlitas antingen är föga

kvalificerad eller också dyr för den skattskyldige. Det primärmaterial som

den skattskyldige tillhandahåller den som skall iordningställa hans räkenskaper

kommer sannolikt ofta att vara bristfälligt. Ur synpunkten att man

önskar få fram ett tillförlitligt underlag för taxeringen är föga vunnet med

detaljerade föreskrifter om bokföringsskyldighet och om hur den skall full
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

göras. Den som vill fuska kan lätt göra det genom att helt enkelt underlåta

att bokföra vissa intäkter.

Samfundet tillägger dock, att samfundet icke anser det i och för sig

obilligt att av de skattskyldiga kräva att de genom anteckningar sörjer för

att det finns erforderligt skriftligt material till grund för deklarationernas

upprättande. Samfundet anför.

Det är enligt samfundets uppfattning fullt berättigat att — såsom skett genom

det nu gällande stadgandet i 20 § taxeringsförordningen — av den,

som är skyldig att avge deklaration till ledning för egen taxering eller ock

uPP§ift till ledning för annans taxering, fordra att han i skälig omfattning

genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörjer för

att underlag finns för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande

och för kontroll därav.

Upprättningen att de mindre rörelseidkarna inte bör åläggas en vidgad

bokföringsplikt delas jämväl av överståthållarämbetet, som avstyrker förslaget

med hänsyn till att detsamma framlagts utan någon utredning av

dess principiella och praktiska aspekter. Härom anför ämbetet följande.

I sistnämnda hänseende må exempelvis framhållas, att den grupp skattskyldiga,

vilken skulle komma att åläggas bokföringsskyldighet, torde ha

en mycket heterogen sammansättning. Sålunda torde bl. a. ett betydande

antal utgöras av mindre rörelseidkare och likställda; en under hösten 1960

verkställd genomgång av rörelseidkarnas i Stockholm deklarationer utvisade,

att omkring en fjärdedel av samtliga rörelseidkare kunde hänföras till

den nyssnämnda kategorien mindre rörelseidkare. Att för kontrolländamål

vid taxeringen ålägga dessa bokföringsplikt utöver den i 20 § taxeringsförordningen

redan stadgade skyldigheten att i skälig omfattning föra räkenskaper

in. in. synes icke vara erforderligt. Dock bör givetvis den av utredningen

föreslagna skyldigheten att bevara underlaget för taxeringen genomföras.

Sveriges fastighetsägareförbund konstaterar, att ägare av fastighet inte

omfattas av bokföringslagens bestämmelser om bokföringsskyldighet, samt

påpekar att frågan om bokföringsskyldighetens utsträckande till andra kategorier

än dem som berörs av lagen var aktuell redan i samband med lagens

tillkomst, men att tanken därpå avvisades. Förbundet anför.

Det måste anses principiellt oriktigt att genom bestämmelser i taxeringsförordningen

skapa möjligheter till administrativa förordnanden om bokföringsskyldighet

för grupper av skattskyldiga som icke ha sådan skyldighet

enligt gällande bokföringslag. För den händelse svårigheter uppstå vid

kontroll av vissa yrkesgruppers inkomstdeklarationer, torde man i stället

böra överväga erforderliga kompletteringar av bestämmelserna i bokföringslagen,

som har till syfte dels att befordra ordning och trygghet i affärsförbindelser

mellan enskilda dels ock att i det allmännas intresse underlätta

skattskyldighetens bestämmande.

Kompletterande bestämmelser i detta avseende kunna dock inte anses erforderliga

för ägarna av annan fastighet. Några svårigheter att kontrollera

fastighetsägarnas inkomstdeklarationer torde nämligen inte föreligga. Enligt

bestämmelserna i 20 och 31 §§ taxeringsförordningen föreligger redan

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

skyldighet att i viss omfattning föra räkenskaper och anteckningar, meddela

upplysningar till ledning för egen taxering samt att efter anmaning

meddela de ytterligare upplysningar, som kunna anses erforderliga. De

flesta fastighetsägare torde föra räkenskaper och anteckningar i enlighet

med i handeln förekommande särskilt utarbetade kassaböcker för förvaltning

av fastigheter. När det gäller intäkterna bör beaktas, att de hyror

som utgå för lägenheterna i en hyresfastighet, äro noggrant angivna i de

huvudförteckningar, som avlämnas varje höst och att de generella tilläggen

härå, som utgå på reglerade orter, bestämmas av Kungl. Maj :t. Skäl att

skärpa kraven på redovisning av inkomster och utgifter för annan fastighet

torde alltså inte föreligga.

Härtill kommer den rent praktiska synpunkten, att en mycket stor del

av fastighetsägarna torde sakna möjligheter att själva fullgöra en bokföringsskyldighet

enligt bokföringslagen.

Förbundets slutsats är att det ur taxeringsmässiga synpunkter torde vara

onödigt och ur praktiska synpunkter olämpligt att införa skärpta bestämmelser

för redovisning när det gäller hyresfastigheter. Förbundet understryker,

att sådana bestämmelser icke utfärdats i Norge och Danmark.

I de senast återgivna yttrandena har, såsom framgår av det sagda, givits

uttryck för farhågor att kretsen av dem som skulle beröras av en vidgad

räkenskapsplikt skulle kunna bli alltför vidsträckt. Det har emellertid på

andra håll ansetts, att denna krets i förslaget gjorts alltför begränsad.

Sålunda framhåller riksskattenämnden — med anknytning till vad utredningen

anfört om att bestämmelserna inte skulle omfatta jordbrukare med

kontantredovisning — att varje anledning saknas att undantaga lantbrukarna

från skyldighet att föra räkenskaper. Nämnden anför härom.

Det är visserligen riktigt att — såsom utredningen anfört — beträffande

många lantbrukare möjligheterna till kontroll av intäkterna äro goda men

det måste beaktas, att lika goda möjligheter icke alls föreligga att kontrollera

kostnadssidan. Vidare framstår det såsom orimligt därest den, som driver

t. ex. en mindre hantverks- eller kioskrörelse skulle vara räkenskapsskyldig,

men icke den som driver ett storjordbruk med årlig omsättning på

hundratusentals kronor. I praktiken förekommer också icke sällan att dylika

jordbrukare med kontantmässig redovisning underkastas taxeringsrevision.

Även Föreningens Sveriges taxeringsintendenter framhåller att bland jordbrukarna

finns många, som har en omfattande ekonomisk verksamhet. Enligt

föreningen skulle det ur rättvisesynpunkt te sig stötande om icke denna

grupp underkastades samma kontroll som rörelseidkare i allmänhet.

Länsstyrelsen i Gotlands län — som anser att det bör ankomma på Kungl.

Maj :t att med riksdagen bestämma vilka kategorier skattskyldiga som skall

vara underkastade skyldighet att föra räkenskaper — finner däremot i likhet

med utredningen, att de ifrågavarande jordbrukarna inte behöver medtagas;

delta med hänsyn till den uppgiftsskyldighet som åvilar den jordbruksekonomiska

föreningsrörelsens organ. Att i övrigt göra skillnad mellan

olika slag av fria yrkesutövare eller rörelseidkare anser länsstyrelsen

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

inte motiverat. — När det gäller att bestämma hur bokföringsskyldigheten

skall fullgöras säger sig länsstyrelsen icke hysa principiella betänkligheter

mot att föreskrifterna härom, vilka ej torde kunna göras ensartade för alla

kategorier, utfärdas i administrativ ordning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är inte tilltalad av tanken på en genom

fullmaktslagstiftning tillkommen speciell bokföringsförfattning vid sidan

av bokföringslagen, oaktat liknande system synes förekomma i Norge och

Danmark. Enligt länsstyrelsen kan den föreliggande frågan, särskilt med tanke

på utövare av fria yrken, lösas på följande sätt.

Den taxeringskontroll utredningen här åsyftat torde exempelvis beträffande

flertalet utövare av fria yrken likaväl och med mindre arbete för den

skattskyldige kunna uppnås genom föreskrift, som ålägger den skattskyldige

att enligt något kontrollerbart system lämna kvitto på alla belopp, som

utgöra inkomst i hans verksamhet, och sedan tillvarataga stammen eller

kopian på dessa kvitton såsom inkomstverifikationer. En tänkbar lösning

är det system som plägar tillämpas av kommuner vid uttagande av nöjesskatt,

innebärande att vederbörande myndighet tillhandahåller kvittohäften

— i detta fall biljetthäften — med löpande nummer, som antecknats före

utlämnandet. Om skyldighet ålägges vissa skattskyldiga att tillvarataga inkomstverifikationer

enligt något här föreslaget eller liknande system, torde

det ligga i de skattskyldigas eget intresse att även föra löpande (dock icke

nödvändigtvis dagliga) anteckningar över inkomster och utgifter och spara

verifikationer för de senare.

Även länsstyrelsen i Hallands län föreslår beträffande de fria yrkesutövarna,

såsom tandläkare, läkare, veterinärer m. fl., vilkas inkomster enligt

länsstyrelsen erfarenhetsmässigt är svårkontrollerbara, att för dem införes

skyldighet att lämna kvitto på mottagna belopp.

Såsom tidigare nämnts har några remissinstanser motsatt sig att den föreslagna

befogenheten att utfärda föreskrifter om räkenskapsskyldighet

skulle få utövas jämväl av riksskattenämnden. Sålunda anser länsstyrelsen

i Kronobergs län, att dylika bestämmelser bör utfärdas av Kungl. Maj :t

och publiceras i Svensk författningssamling, i synnerhet om underlåtenhet

att följa sådana bestämmelser skall kunna medföra straffansvar. Inte heller

länsstyrelsen i Västmanlands län finner sig kunna biträda förslaget i

denna del.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna rörande räkenskapsplikten

har emellertid, som förut nämnts, helt eller i huvudsak tillstyrkts av

omkring hälften av de remissinstanser som behandlat frågan.

Riksåklagarämbetet uttalar, att ämbetet i princip intet har att erinra mot

att möjlighet införes att ålägga företagare, som icke är bokföringsskyldig,

att föra räkenskaper såsom underlag för den deklarations- eller uppgiftsskyldighet,

som avses i 20 §.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län synes vad utredningen förordat

om att Kungl. Maj :t skulle kunna utfärda bestämmelser för vissa skattskyldiga

att föra räkenskaper vara motiverat. Länsstyrelsen vill här erinra

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

om kontrollstyreisens tillämpningsföreskrifter angående vissa skattskyldigas

bokföring samt de särskilda skatterättsliga bokföringsbestämmelser som,

förutom i Danmark och Norge, även finnes i Västtyskland. Länsstyrelsen

tillägger.

Utredningen har som exempel på sådana skattskyldiga, för vilka speciella

bokföringsregler skulle kunna utfärdas, omnämnt tandläkare, läkare, veterinärer

m. fl. Därest man genom detalj föreskrifter för lagerbokföringen kunde

skapa ökade möjligheter att i räkenskaperna kontinuerligt följa lagrets

förändring i mängd för olika slag av varor, torde enligt länsstyrelsens mening

åtskilligt vara att vinna ur kontrollsynpunkt. Som exempel på branscher,

som här skulle kunna ifrågakomma, kan nämnas bl. a. radiohandeln och

bilhandeln. En viss enhetlighet i fråga om kontoplanerna synes för övrigt

böra eftersträvas. Det synes emellertid lämpligt att erfarenheter av motsvarande

bestämmelser i andra länder ytterligare studeras innan närmare föreskrifter

på området tillskapas i vårt land.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det torde vara svårt att

genom kontrollåtgärder åstadkomma en riktig taxering så länge deklarationsunderlaget

är bristfälligt, och anser sig därför i princip kunna tillstyrka,

att Kungl. Maj :t erhåller befogenhet att utfärda särskilda föreskrifter

om skyldighet för vissa skattskyldiga att på närmare angivet sätt föra räkenskaper.

Länsstyrelsen säger sig därvid ha beaktat, att ordentligt förda

räkenskaper torde vara till fördel icke blott för beskattningsmyndigheterna

utan även för den skattskyldige själv och hans borgenärer.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför, att de av utredningen föreslagna

bestämmelserna om skyldighet för vissa näringsidkare och andra företagare

att föra räkenskaper måhända kan förefalla att gå alltför långt i fiskalt hänseende.

Länsstyrelsen vill likväl icke motsätta sig ett genomförande av förslaget,

då de ifrågasatta föreskrifterna icke enbart kommer att gagna det

allmännas intresse av kontrollmöjligheter i beskattningshänseende utan i

minst lika hög grad är ägnade att åstadkomma ett bättre utgångsläge för de

skattskyldiga själva.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden tillstyrker de föreslagna bestämmelserna i allt väsentligt.

Landsorganisationen i Sverige framhåller, att de av utredningen föreslagna

åtgärderna för en effektivisering av taxeringskontrollen helt ligger i linje

med de önskemål som tidigare i olika sammanhang framförts av organisationen.

Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker förslagen om befogenhet

för Kungl. Maj :t att föreskriva skyldighet att föra räkenskaper m. m.

Svenska landstingsförbundet har inte något att invända mot de i betänkandet

framlagda förslagen; detta med hänsyn särskilt till de fördelar som

genom en förbättrad taxeringskontroll kan vinnas i fråga om kontroll över

det kommunala skatteunderlaget.

Svenska stadsförbundet framhåller beträffande rätten att meddela föreskrifter

angående räkenskapsplikt, att det här gäller en långtgående hefogen
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

het, men förbundet vill likväl tillstyrka förslaget. Eftersom föreskrift icke

skall få meddelas utan att, där så kan ske, tillfälle beretts branschsammanslutning

eller liknande organisation att avgiva yttrande, torde enligt förbundet

garanti skapas för att de föreskrifter som utfärdas blir för varje berörd

bransch eller företagarkategori lämpligt avvägda.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnads föreningars riksförbund, som i

huvudsak biträder förslaget, utgår från att sannolikt inte alla näringsidkare

och företagare äger förutsättningar att kunna föra en fullständig

bokföring. Riksförbundet ifrågasätter därför om inte den föreslagna fullmakten

att föreskriva räkenskapsplikt bör begränsas att gälla vissa kategorier

näringsidkare och företagare, såsom skett i Danmark och Norge.

Svensk industriförening har för sin del i princip intet att invända mot

de framlagda förslagen, i den mån dessa kan förväntas medföra en förbättrad

taxeringskontroll.

Beträffande den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna

om rätt för Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, riksskattenämnden

att meddela föreskrifter angående räkenskapsplikt har —- utöver vad som framgår av det förut anförda — i huvudsak gjorts följande

uttalanden.

Justitiekanslersämbetet riktar till att börja med uppmärksamheten på

innehållet i 20 § taxeringsförordningen i dess gällande lydelse. Med utgångspunkt

från att till nämnda författningsrum enligt förslaget skall knytas en

straffbestämmelse, upptagen i den nya 118 a §, ifrågasätter ämbetet, om

20 § i gällande lydelse är så tydlig till innebörden att därå kan byggas ett

straff stadgande. Ämbetet yttrar härom följande.

Osäkert förefaller det nämligen vara, om den som är bokföringspliktig

enligt i 20 § andra stycket angiven författning och fullgjort vad som enligt

denna åvilar honom är förfallen till straff enligt 118 a §, därest det befinnes,

att han likväl icke, på sätt i 20 § första stycket kräves, sörjt för att

underlag finnes för fullgörande av honom åliggande deklarations- eller uppgiftsskyldighet

och för kontroll därav. Särskilt synes tveksamhet härvidlag

kunna råda, såframt förordningen den 7 december 1951 om skyldighet för

vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag

för taxering varit tillämplig å honom. Om han följt denna författning,

som ju tillkommit just för att säkerställa tillgången till erforderligt

taxeringsunderlag, men sådant likväl anses saknas, synes väl möjligt, att

han befinnes ha iakttagit vad som ålegat honom. Huruvida ett sådant fall

kan tänkas inträffa, är vanskligt att säga, men utredningen har å s. 236

anfört, att mindre nogräknade skattskyldiga kunna ordna sin bokföring på

ett sådant sätt att densamma gör en effektiv taxeringskontroll omöjlig eller

i vart fall avsevärt försvårar den. Även om detta uttalande måhända närmast

avser 1929 års bokföringslag, torde det dock jämväl hänföra sig till

1951 års jordbruksbokföringsförordning. På grund av vad här anförts synes

kunna ifrågasättas en omformulering av 20 § taxeringsförordningen, så att

därav på ett otvetydigt sätt framgår, att även den som enligt 1929 års bokföringslag

eller 1951 års jordbruksbokföringsförordning är skyldig att föra

räkenskaper har att fullgöra denna sin skyldighet så, att erforderligt un
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

derlag för taxering därigenom vinnes. Till jämförelse må erinras om den

avfattning motsvarande bestämmelser i taxeringsforordmngen hade i för

slaget till effektivare taxering (SOU 1954:24); se 49 §, dan skillnad också

gjordes mellan bokföringsskyldiga enligt 1951 års förordning och enli.,

bokföringslagen.

Vad beträffar de av utredningen föreslagna nya bestämmelserna i 20 §

__på vilkas avfattning ämbetet säger sig inte vilja närmare mgå stajler

sig ämbetet frågande till huruvida uttrycket »näringsidkare och annan företagare»

täcker de kategorier uppgiftsskyldiga som avses med forslaget. Enligt

ämbetet synes det i varje fall för det allmänna språkbruket i någon

mån främmande alt kalla sådana fria yrkesutövare som läkare, tandläkare,

arkitekter m. fl. för näringsidkare eller företagare.

Justitiekanslersämbetet kommer härefter in på de olika kategorier som i

detta sammanhang åsyftas och på de bestämmelser som kan komma att

gälla för dem med avseende å taxeringsunderlaget. Härom anfor ämbetet.

Särskilda regler givas för bokföringspliktiga och andra. Med bokföringspliktiga

avses därvid de, å vilka bokföringslagen eller jordbruksbokfonn sförordningen

är tillämplig. Vad angår den senare gruppen uppgiftsskyldiga

synas de föreslagna bestämmelserna innebara, att för dem k»n komma att

<rälla dels 20 § 1 mom. taxeringsförordmngen, innefattande en allmän sky

dighet att sörja för taxeringsunderlag, de1®, nyssnämnda /°ro/!dal.n^

1951, som på sätt förut nämnts tillkommit för att sakerstalla tillgången t

erforderligt taxeringsunderlag, dels ock den föreskrift, som med samma sy - te som nyss sagts kan komma att utfärdas med stöd av 20 § 2 ^ia

stvcket taxeringsförordmngen. Det synes mindre tilltalande, att för ifråga

varande idkare av jordbruk och skogsbruk flera olika författningsbestämmelser,

mer eller mindre likartade, skola gälla beträffande deras bokföringsskyldighet.

Det riktiga lärer vara att inarbeta nödiga bestämmelser i 19ol

års förordning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län yttrar angående de ifrågasatta administrativa

föreskrifterna om räkenskapsplikt följande.

Ehuru det ligger i sakens natur, att kontakt med vederbörande branschsammanslutningar

bör tagas innan sådan föreskrift meddelas, ifrågasätter

Syrelsen om det kaninses erforderligt och lämpligt att i lagtexten införa

särskild bestämmelse härom. Med hansyn till den rika förekomsten a%

olika former av sammanslutningar i detta land, icke sallan konliurrerande

med varandra inom samma bransch, kan befaras, att svårigheter uppstå att

uppfylla en sådan föreskrift. En organisation, som av förbiseende icke blivit

hörd, kan härvid komma att ifrågasätta lagligheten av meddelade föreskrifter.

Länsstyrelsen föreslår därför att stadgandet harom utgår ur laD

texten.

Besvärssakkunniga bär samma uppfattning och framhåller, att mera

central lagstiftning regelmässigt inte bör belastas med föreskrifter a\ denna

art rörande remissförfarandets utformning i detalj.

Utredningens förslag om

material under sex år har i

skyldighet att bevara räkenskaper och annat

allmänhet inte föranlett någon erinran vid re
-

missbehandlingen.

(0 Bihang till riksdagens protokoll 1001. 1 samt. År 100

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Denna del av förslaget betecknas av länsstyrelsen i Jönköpings län som

ett av de värdefullaste tilläggen till de nu gällande bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför, att det i och för sig måste anses

påkallat med föreskrifter av hithörande slag, men uttalar viss tveksamhet

om vilken allmängiltighet föreskrifterna bör få. Länsstyrelsen ifrågasätter

sålunda, om dessa föreskrifter bör gälla alla i 20 § 1 mom. taxeringsförordningen

omnämnda skattskyldiga och uppgiftsskyldiga. Enligt länsstyrelsen

skulle införandet av generella sådana föreskrifter innebära alltför stora krav

på den breda allmänheten; föreskrifterna skulle säkerligen i stor utsträckning

icke kunna efterföljas.

Besvärssakkunniga finner, att stadgandet om skyldighet att bevara räkenskaper

och annat material är obehövligt. De sakkunniga erinrar om att bestämmelser

rörande skyldighet att bevara räkenskapsmaterial m. m. redan

finns i såväl bokföringslagen som förordningen om skyldighet för vissa

idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för

taxering. Enligt de sakkunnigas mening erfordras för de av nämnda författningar

berörda kategorierna inte några stadganden i taxeringsförordningen

om förvaringsplikt. Vad beträffar de kategorier deklarations- och uppgiftsskyldiga,

vilka inte är bokföringspliktiga enligt bokföringslagen eller den

nyssnämnda förordningen, konstaterar de sakkunniga, att förvaringsskyldigheten

i denna del enligt utredningens förslag inte skall vara straffsanktionerad

liksom inte heller motsvarande skyldighet att sörja för underlagets

tillkomst. De sakkunniga tillägger, att det knappast kan begäras av deklarations-

och uppgiftsskyldiga i gemen, att de skall bevara räkningar, kvittenser,

anteckningar om inkomster o. d. under längre tid.

Beträffande förvaringstiden föreslår länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands

och Älvsborgs län att densamma skall bestämmas till sju år. Den

förstnämnda länsstyrelsen åberopar härvid hänsyn till lagstiftningen om

förlustutjämning och till sådan förskjutning i tiden som kan uppkomma

genom att den skattskyldige tillämpar brutet räkenskapsår. Samma länsstyrelse

föreslår vidare att bestämmelsen i 3 mom. förtydligas i så måtto att

därav framgår, att verifikationer skall sparas även i fall då fullständiga anteckningar

finns.

Länsstyrelsen i Blekinge län förordar en tioårig förvaringstid och åberopar,

utom de nyssnämnda skälen, bokföringslagen samt bestämmelserna om

ackumulerad inkomst. Även besvärssakkunniga förordar för vinnande av

likformighet en tioårig förvaringstid.

Riksskattenämnden gör icke någon erinran mot den av utredningen föreslagna

förvaringstiden men föreslår, att ordet »kalenderår» i det föreslagna

3 mom. av 20 § taxeringsförordningen utbytes mot »beskattningsår» för att

garantera att skattskyldig med brutet räkenskapsår tillräckligt länge bevarar

jämväl de räkenskaper som hänför sig till den tidigare delen av inkomståret.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framför samma förslag.

Sveriges fastighetsägareförbund anser sig kunna godtaga den föreslagna

sexårstiden och tillägger, att fastighetsägarna redan nu torde bevara sitt räkenskapsmaterial

under minst denna tid.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Att bestämmelserna om räkenskapsplikt, såsom föreslagits av utredningen,

sanktioneras genom en nyinförd straffbestämmelse har i allmänhet

godtagits vid remissbehandlingen. I några enstaka yttranden har

emellertid lämpligheten av en dylik straffbestämmelse satts i fråga. Därjämte

anföres kritik mot den föreslagna bestämmelsens utformning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är tveksam inför den föreslagna straffpåföljden.

Enligt länsstyrelsens uppfattning kommer stora svårigheter att

uppstå, då det gäller att avgöra om försummelsen är sådan, att den skall

kunna förskylla straff.

Sveriges redareförening anser att det — med hänsyn till att bestämmelserna

såväl i bokföringslagen som i den tilltänkta administrativa författningen

med nödvändighet i vissa hänseenden måste ha en svävande avfattning

— framstår som olämpligt att införa straffbestämmelser. Redan nu

föreliggande sanktioner — särskilt möjligheten av skönstaxering —- är enligt

föreningen tillfyllest i nu förevarande avseende.

Kammarrätten säger sig, med hänsyn till de av utredningen anförda skälen

för nödvändigheten av en straffpåföljd i förevarande fall, endast vilja

framhålla såsom särskilt önskvärt, att man genom effektiv upplysningsverksamhet

bringar till de skattskyldigas kännedom vilka skyldigheter som

härvidlag åvilar dem och vilken påföljd som kan följa av att skyldigheten

åsidosättes.

I några yttranden ifrågasättes, om straffbestämmelserna, såsom föreslagits,

bör placeras i taxeringsförordningen.

Besvärssakkunniga intar — med utgångspunkt från sin uppfattning att

alla föreskrifter angående skyldighet att föra räkenskaper bör finnas i bokföringslagen

-— följande ståndpunkt.

Då ifrågavarande förseelser uppenbarligen icke äro av den karaktär, att

straffstadganden härom böra införas i strafflagen, är den naturliga platsen

för sådana stadganden tydligen själva bokföringslagen. Att i enlighet med

utredningens förslag låta bokföringslagens regler sanktioneras av bestämmelser

i taxeringsförordningen innefattar en ordning, som icke kan förenas

med kravet på en klar och överskådlig uppbyggnad av lagstiftningen. En

lagteknisk lösning av så osystematisk natur kan ej tillstyrkas.

Näringslivets skattedelegation uttalar, att enligt dess bestämda uppfattning

straffsanktioner vid bristande fullgörande av bokföringsskyldighet icke

bör stadgas i taxeringsförordningen.

Vad beträffar brottsbeskrivningen i den föreslagna 118 a § bär i remissyttrandena

krilik anförts i följande hänseenden.

Justitiekanslersämbetet anser, att straffbestämmelsen uppställer för

många rekvisit för straffets inträdande, och anför bl. a.

Vad angår no berörda straffbestämmelse, torde kunna ifrågasättas, om

såsom ett rekvisit för straffbarhet skall uppställas, att underlag för deklarations-

eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav saknas

eller att förefintligt underlag icke är ägnat att användas för sådant än
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

damål. Väl äro nu berörda omständigheter av betydelse, då det gäller att

bedöma den verkan i straffhänseende ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten

bör medföra; det kan vara rimligt att underlåta anmälan till åtal

och vid åtal kan skäl föreligga till mildare straff. Men det synes kunna göras

gällande, att åsidosättandet såsom sådant av vad som i här ifrågavarande

avseende är föreskrivet bör medföra ansvar. Uppställes nämnda rekvisit,

kan detta obehörigen försvåra beivrandet av brottet.

Enligt riksåklagarämbetets uppfattning är brottsbeskrivningen i ett avseende

för snäv. Ämbetet ifrågasätter sålunda huruvida med paragrafens

nuvarande lydelse straffansvar — såsom lärer ha avsetts — inträder för

den som visserligen fullgjort sin bokföringsskyldighet eller skyldighet att

föra räkenskaper men som underlåtit att bevara räkenskapsmaterialet under

den tid som föreskrives i det föreslagna stadgandet i 20 § 3 mom. Den

osäkerhet, som kan råda härom, synes böra föranleda sådant förtydligande

av paragrafen att därav klart framgår, att straffansvar inträder jämväl i berörda

fall.

Att den föreslagna 118 a § bör omarbetas på sådant sätt att den otvetydigt

täcker underlåtenhet att bevara underlag som nyss nämnts framhålles

även i andra yttranden.

I fråga om brottsrekvisiten uttalar justitiekanslersämbetet vidare att, då

i andra stycket av den föreslagna 118 a § stadgas att taxeringsintendenten

i länet skall göra anmälan till åtal om brottet, denna anmälan icke utgör

någon förutsättning för åtal. Det är enligt ämbetet således, åtminstone formellt

sett, icke så som i motiven anföres, att genom anmälningsskyldigheten

skapats garantier för att inga onödiga anmälningar sker.

Utredningens förslag att från straffansvar undantaga de kategorier, som

endast är underkastade den allmänna anteckningsskyldigheten enligt 20 § 1

mom. taxeringsförordningen, har i allmänhet inte mött invändningar.

Några instanser har dock ansett en dylik begränsning omotiverad.

Sålunda uttalar länsstyrelsen i Kronobergs län, att det inte synes tilltalande

att i angivna hänseende diskriminera en enda grupp av skattskyldiga,

nämligen »bokföringsskyldiga». Länsstyrelsen vill för sin del förorda ett

allmänt straffansvar för skattskyldiga, som icke fullgör sina skyldigheter

enligt 20 § taxeringsförordningen.

Den av länsstyrelsen i Kronobergs län uttalade uppfattningen delas av

länsstyrelserna i Hallands och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför följande i anslutning till

utredningens uttalande att straffansvar inte borde ifrågakomma för jordbrukare

med kontantmässig redovisning.

Utredningen har som skäl för detta sitt ställningstagande anfört, att ifrågavarande

inkomsttagares inkomster skulle vara lättkontrollerbara. Detta

anser länsstyrelsen emellertid icke med fog kunna påstås vara fallet. De

exemplifierade kategoriernas inkomster äro enligt vad erfarenheten visar

tvärtom ofta mycket svåra att kontrollera. I många fall är det för övrigt

vanskligt att avgöra om en näringsidkare är bokföringsskyldig eller icke en
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1061

ligt bokföringslagen. Med hänsyn till den allmänna avfattningen av 20 §

taxeringsförordningen anser länsstyrelsen emellertid att straffansvar för

underlåtenhet att föra anteckningar för närvarande icke bör stadgas.

Föreningen Sveriges taxeringsintendenter förordar, att det föreslagna

tillägget till 20 § taxeringsförordningen och därmed straffbestämmelsen bör

utökas att omfatta såväl jordbrukare som fastighetsägare, i varje fall sådana

som driver verksamhet i större omfattning.

Lantbrukets skattedelegation anför följande om den av utredningen föreslagna

begränsningen.

En sådan gränsdragning ter sig betänklig — i synnerhet vid beaktande

av att en kategori skattskyldiga från det ena året till det andra genom Kungl.

Maj :ts föreskrifter skulle kunna överföras från den ena gruppen till den

andra. För lantbrukets del innebär sålunda förslaget, att jordbrukare med

bokföringsmässig inkomstredovisning i detta avseende skulle komma i en

sämre ställning än jordbrukare med inkomstredovisning enligt kontant principen.

Delegationen vill i detta sammanhang också framhålla, att det i

många fall trots de av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifterna torde bli svårt

att avgöra huruvida brott av nu aktuellt slag förövats. Att införa straffansvar

med den av utredningen föreslagna lydelsen av 20 § TF är inte godtagbart

ur rättssäkerhetssynpunkt. En straffpåföljd skulle kunna vara motiverad

om en väl genomarbetad bokföringslag för taxeringsbruk infördes.

Sveriges redareförening yttrar, att från principiella synpunkter det föreslagna

straffansvaret för bokföringspliktiga företagare måste betecknas såsom

en rent diskriminerande åtgärd.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler anser för sin del att farhågorna för en

icke önskvärd extension av straffsanktionens räckvidd, därest påföljden

bleve generell, är överdrivna.

I många yttranden påtalas, att straffsatsen och särskilt minimistraffet.

30 dagsböter, är för högt. Även förslaget om straffrihet vid ringa brott göres

till föremål för viss kritik.

Sålunda anser varken justitiekanslersämbetet eller riksåklagarämbetet,

att anledning föreligger att införa ett straffminimum å 30 dagsböter. Av

riksåklagarämbetet ifrågasättes jämväl, om inte bestämmelsen om straffrihet

vid ringa brott bör utgå. Enligt ämbetet torde något utrymme för regeln

knappast förefinnas med den utformning straffbestämmelsen erhållit.

Riksskattenämnden och flera länsstyrelser anser, att straffet bör bestämmas

till dagsböter utan angivande av lägsta dagsbotantal av trettio.

Näringslivets skattedelegation yttrar.

Den valda strafflatituden medför det egendomliga förhållandet, att man

får ett stort hopp mellan ringa brott, som medför straffrihet, och brott som

icke är fullt så obetydligt. Är brottet tämligen ringa har domstolen att välja

mellan minimistraffet, 30 dagsböter, och straffbefrielse. En nyanserad tilllämpning

skulle sålunda omöjliggöras. Det föreslagna minimistraffet, 30

dagsböter, har tillkommit med SL 23: 5 som förebild. För straffbarhet enligt

sistnämnda lagrum torde dock fordras grövre försummelse än den som

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

avses i 118 a §. En jämförelse med andra straffbestämmelser innehållande

bötesminima visar också, att ett minimistraff av 30 dagsböter är högt. För

att möjliggöra för domstolarna att tillämpa en rimlig straffmätning bör hela

den ordinarie bötesskalan från en dagsbot kunna komma till användning.

Riksåklagarämbetet konstaterar, att brott mot 118 a § kan föreligga samtidigt

med bokföringsbrott enligt 23 kap. 5 § strafflagen eller brott mot

skattestrafflagen. Enligt ämbetet torde i båda fallen — såsom också utredningen

synes ha förutsatt — få anses föreligga verklig brottskonkurrens.

I remissyttrandena har man i allmänhet inte berört utredningens uttalande

om önskvärdheten av mera detaljerade regler beträffande skönstaxering.

Däremot har man på några håll ingått på utredningens önskemål om att

få fram väl underbyggda bruttovinstprocenter inom olika branscher och

den i samband därmed framförda tanken att göra ett tillägg till 21 § taxeringsförordningen,

vari direkt utsädes, att skönstaxering skulle åsättas,

därest den redovisade bruttovinsten skulle avvika från den för branschen

normala och godtagbar förklaring till denna avvikelse inte lämnades.

Sålunda vill länsstyrelsen i Malmöhus län understryka vikten av en undersökning

av möjligheterna att efter samråd med branschorganisationerna

få fram väl underbyggda bruttovinstprocenttal, som kan tjäna till ledning

vid kontroll av rörelsedeklarationerna.

Ett liknande uttalande göres av länsstyrelsen i Blekinge lån.

Däremot avstyrker länsstyrelsen i Hallands län bestämt den ifrågasatta

ändringen av 21 § taxeringsförordningen och anför.

Det må nämnas, att i Hallands län i samband med 1959 års taxering en

n°ggrann statistik upprättats beträffande bruttovinstprocenterna inom vissa

branscher, varvid företagen i varje bransch uppdelats i en kategori, avseende

rörelser belägna i stad eller köping, samt en kategori, avseende rörelser

å landsbygden. Inom båda kategorierna ha företagen spaltats upp i

grupper efter omsättningens storlek, och för varje grupp har angivits dels

en vägd genomsnittssiffra för bruttovinsten, uttryckt i procent av omsättningen,

dels det antal företag, å vilken siffran är beräknad. Såsom underlag

för beräkningarna har legat de uppgifter, som de skattskyldiga lämnat i

sina självdeklarationer. Härigenom kan visserligen felaktigheter förekomma,

exempelvis i fråga om den faktiska omsättningens storlek, men trots

detta torde den slutsatsen bl. a. kunna dragas, att spridningen inom vissa

branscher kommer att vara mycket stor även vid korrekt beräknade bruttovinstprocenter.

Skånes handelskammare säger sig icke vilja bestrida, att skönstaxeringsinstitutet,

vilket legaliserades genom 1955 års lagstiftning, är ett nödvändigt

remedium i skattemyndigheternas händer för att hos de skattskyldiga

inskärpa angelägenheten av korrekta uppgifter och nödvändigheten av att

föra och även bevara erforderliga räkenskaper och anteckningar.

Handelskammaren anför emellertid i fortsättningen följande.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Å andra sidan är nämnda institut ur rättssäkerhetssynpunkt minst sagt

äventyrligt, vilket även framgår av den omständigheten, att av taxeringsnämnd

åsatta skönstaxeringar i ett stort antal fall i anledning av besvär

nedsatts i högre instans. Även om ändring omsider sker i högre instans lororsakar

skönstaxering olägenheter i olika hänseenden för den skattskyldige.

Skönstaxeringsinstitutet bör därför anvandas med försiktighet. Den

av utredningen framförda tanken att skönstaxering obligatoriskt skall åsattas,

därest i deklaration redovisad bruttovinst avviker från den för normalrörelsen

i branschen framräknade och godtagbar förklaring till denna avvikelse

icke lämnats, finner Handelskammaren ur rättssäkerhetssynpunkt

ytterst betänklig.

Även Sveriges köpmannaförbund avstyrker ett tillägg till 21 § taxeringsförordningen

av nyss angiven innebörd. Förbundet understryker, att bruttovinsten

är en alltför komplicerad sak för att användas så lättvindigt.

Förbundet framhåller, att i okunniga händer skönstaxering blir ett mycket

farligt vapen.

Departementschefen

Redan före tillkomsten av nuvarande bestämmelser om anteckningsskyldighet

m. in. stod det klart, att deklarationsplikt och annan plikt att tillhandagå

med uppgifter för taxering tillika innefattade en skyldighet att sörja

för och bevara räkenskaper, anteckningar, verifikationer och annat

underlag. Utan tillgång till sådana handlingar kan deklarations- eller uppgiftsplikten

mången gång överhuvud inte fullgöras; någon kontroll kan i

sådana fall inte heller ske. Det torde också ha varit erkänt, att skyldigheten

att skaffa och bevara underlag gällde oberoende av eventuell bokföringsplikt

enligt bokföringslagen.

Bestämmelserna om anteckningsskyldignet i 1956 års taxeringsförordning

innefattar i och för sig endast en erinran om vad sålunda tidigare ansetts

gälla utan direkt författningsstöd. Då där hänvisas till bokföringslagen och

den särskilda bokföringsförordningen för vissa jordbrukare, torde detta innebära,

att för de därav berörda kategorierna den allmänna skyldigheten

att sörja för och bevara underlag skall fullgöras även med iakttagande av de

föreskrifter nämnda författningar innehåller.

Såsom framgår av förarbetena till taxeringsförordningens bestämmelse

om anteckningsskyldighet, sträcker sig denna skyldighet i och för sig ganska

långt. Skyldigheten att, som förordningen uttrycker det, i skälig omfattning

sörja för och bevara underlag innebär i själva verket för alla, som inte liar

helt enkla inkomstförhållanden, att de med tillbörlig omsorg skall föra och,

så länge kontroll kan bli aktuell, bevara anteckningar eller åtminstone ta

vara på verifikationer, varigenom inkomster och avdragsgilla utgifter kan

framräknas. De är också skyldiga skaffa sig underlag för uppgifter om utbetalda

löner o. dyl.

Erfarenheten har emellertid visat, att bestämmelsens allmänt hållna av
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

fattning, även bland kategorier där ett underlag för deklaration och kontroll

är av särskild betydelse, avsiktligt eller oavsiktligt missförståtts. Härvidlag

torde även ha inverkat att egentliga sanktioner för underlåtenhet att fullgöra

anteckningsskyldigheten hittills har saknats.

Utredningens förslag om befogenhet för Kungl. Maj:t att i administrativ

ordning meddela föreskrifter för särskilda kategorier om förande av räkenskaper

är att se mot denna bakgrund. Vid remissbehandlingen har också

allmänt vitsordats behovet av en dylik precisering av den allmänna regeln

om skyldighet att sörja för underlag. Framförda invändningar hänför sig

till formerna för de tilltänkta föreskrifternas utfärdande samt till sådana

föreskrifters förhållande till bokföringslagen.

Även för egen del har jag blivit övertygad om nödvändigheten av att för

olika kategorier deklarations- och uppgiftsskyldiga erhålla mera preciserade

bestämmelser om anteckningar in. in.

Vad angår förhållandet till bokföringslagen vill jag erinra om att det, såsom

nyss påpekats, redan nu, vid sidan av nämnda lag, existerar en skyldighet

att för taxeringsändamål ombesörja räkenskaper och annat underlag.

De ifrågasatta nya bestämmelserna avser endast att närmare precisera denna

skyldighet. De kan därför utfärdas oberoende av bokföringslagen. Självfallet

bör emellertid tillses, att man icke för samma kategorier får emot varandra

stridande regler i bokföringslagen och i föreskrifter av det här aktuella

slaget. Vidare ligger det i sakens natur, att vissa sådana föreskrifter

kan bli obehövliga efter en framtida revision av bokföringslagen.

Däremot anser jag mig kunna dela de betänkligheter som anförts mot att

Kungl. Maj :t skulle erhålla befogenhet att ensam utfärda föreskrifter av

det ifrågasatta slaget. I fråga om punktskatterna föreligger visserligen redan

en befogenhet att i administrativ ordning föreskriva hur räkenskaper och

andra anteckningar skall föras, men dessa föreskrifter angår allenast redovisningen

av något eller några punktbeskattade varuslag. I förevarande sammanhang

är det däremot fråga om föreskrifter, som i princip skall omfatta

en total redovisning av verksamheten. Sådana föreskrifter bör, liksom den

nuvarande förordningen om bokföringsskyldighet för vissa jordbrukare, antagas

av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. Förslag till sådana föreskrifter

bör utarbetas av riksskattenämnden, som i sitt yttrande också förklarat

sig beredd därtill. Det är självfallet önskvärt, att förslaget snarast

kan föreläggas riksdagen.

I enlighet med det anförda förordar jag nu endast en ändring av den i 20 §

gjorda hänvisningen till bokföringslagen m. in., så att hänvisningen även

omfattar de blivande bestämmelserna om anteckningsskyldighet. Avsikten

är, såsom framgår av det förut sagda, att nämnda bestämmelser, jämte bokföringslagen

och jordbruksbokföringsförordningen, för de därav berörda

skall specificera vad som, i vart fall som ett allmänt minimum, åligger dem

enligt den allmänna regeln i första stycket. Att därutöver, alltefter omständigheterna,

enligt den allmänna regeln kan fordras exempelvis en ordnad

redovisning av utbetalda löneförmåner ligger i sakens natur med hänsyn

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

till uppgiftsskyldigheten rörande de anställda. — Motsvarande ändring bör

göras i 38 § förordningen om allmän varuskatt.

Beträffande de tillämnade nya bestämmelsernas innehåll kan anmärkas

följande. Bestämmelserna bör inte omfatta andra kategorier än sådana i

fråga om vilka ett mera påtagligt behov av utförligare anteckningar framträtt.

Å andra sidan bör icke någon särskild yrkeskategori från början vara

utesluten; även i fråga om jordbrukare bör dylika bestämmelser kunna ifrågakomma.

Bestämmelserna bör emellertid inte omfatta sådana skattskyldiga

på vilka bokföringslagen eller jordbruksbokföringsförordningen är tillämpliga.

Givetvis bör det tillses att de skattskyldiga, för vilka bestämmelserna blir

gällande, inte över hövan betungas. Mera komplicerade regler för bokföringen

bör sålunda icke ifrågakomma. Syftet med bestämmelserna bör i stället

vara att föreskriva vissa räkenskaper eller anteckningar, som från taxeringsmässiga

utgångspunkter framstår som ett nödvändigt minimum, exempelvis

någon form av kassabok eller annan dagbok samt anteckningar rörande

utbetalda löneförmåner. Därjämte kan t. ex. ifrågakomma att närmare

ange i vilken utsträckning utgiftsverifikationer bör anskaffas och bevaras.

I fråga om bestämmelsernas närmare innehåll synes i övrigt de av justi - tiekanslersämbetet anförda synpunkterna böra beaktas.

Jag tillstyrker utredningens förslag, att räkenskaper och annat underlag

— däri inbegripet verifikationer o. dyl. — skall bevaras under sex år.

Tiden synes — med tanke på att skyldigheten att sörja för underlag även

gäller vid lämnande av kontrolluppgifter — böra avse det kalenderår underlaget

avser. I sammanhanget bör erinras om att bokföringslagen och jordbruksbokföringsförordningen

föreskriver en förvaringstid av tio år.

Jag delar utredningens uppfattning, att reglerna om skön staxering

bör kvarstå oförändrade. Frågan om användning av bruttovinslprocenter

torde få lösas i tillämpningen.

Tanken att genom en straffbestämmelse sanktionera underlåtenhet

att sörja för och bevara underlag har i allmänhet godtagits vid

remissbehandlingen. Meningarna är emellertid delade om hur en sådan

straffbestämmelse bör närmare utformas.

Såsom utredningen funnit föreligger uppenbarligen ett behov av att

komplettera reglerna om anteckningsskyldighet med en straffbestämmelse.

Mindre nogräknade skattskyldiga kan, genom att icke föra anteckningar

eller att undertrycka förefintligt underlag, uppnå att de blir åsatta skönstaxeringar

som är lägre än som motsvarar de verkliga inkomsterna; de kan

också, med hänsyn till bevissvårigheterna, undgå ansvar för begånget deklarationsbrott.

Vidare torde erfarenheten ge vid handen, att taxeringsmyndigheterna

i pedagogiskt syfte kan behöva påvisa för tredskande skattskyldiga

att ett åsidosättande av anteckningsskyldigheten kan bestraffas.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

För att tillgodose det sålunda föreliggande behovet synes det emellertid

knappast erforderligt att kunna bestraffa varje brist i fråga om fullgörandet

av den ifrågavarande skyldigheten. En inskränkning av det straffbara

området till mera kvalificerade fall torde vara befogad. Detta syfte synes

lämpligen kunna uppnås, om såsom förutsättning för straffbarhet anges,

att den försumlige omöjliggjort eller allvarligt försvårat fullgörande av

deklarations- eller uppgiftsskyldighet eller kontroll därav. Att straff därvid

skall ådömas exempelvis en bokföringsskyldig näringsidkare, som inte alls

fört böcker eller fört dem så bristfälligt att de inte kan läggas till grund för

en bedömning av hans inkomstförhållanden, ligger i öppen dag. Detsamma

torde gälla, om en arbetsgivare med en ej alltför obetydlig verksamhet icke

kan redovisa för utbetalda löneförmåner. Å andra sidan undgår man den

enligt min mening stötande konsekvensen att straffhotet formellt avser även

mindre väsentliga fel.

Med den här ifrågasatta begränsningen av det straffbara området synes

det knappast erforderligt att begränsa bestämmelsens giltighet till de

kategorier på vilka bokföringslagen, jordbruksbokföringsförordningen eller

de tillämnade särskilda bestämmelserna om anteckningsskyldighet är

tillämpliga. Även annan skattskyldig, beträffande vilken det är betydelsefullt

att underlag finnes, bör kunna straffas för allvarligare försummelser

att sörja för sådant underlag. Straffbestämmelsen bör självfallet även

omfatta underlåtenhet att bevara anteckningar m. m.

Straffet synes lämpligen kunna bestämmas till dagsböter, utan särskilt

minimum. Vid grovt brott bör straffet vara fängelse i högst sex månader.

För åtal bör krävas anmälan av taxeringsintendent.

Jag förordar, att en straffbestämmelse av här angivet innehåll upptages

i taxeringsförordningen, lämpligen som ett första stycke i 121 §, samt i

förordningen om allmän varuskatt såsom ett andra stycke i 77 §.

Straffbestämmelserna kommer enligt vanliga regler icke att bli tillämpliga

på förhållanden, som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Anmaning att förete handlingar utan samband

med taxeringsrevision

Utredningen

I betänkandet konstateras, att skattskyldig jämlikt bestämmelserna i 31

§ 2 mom. taxeringsförordningen kan anmanas att i den omfattning som

i anmaningen anges meddela de ytterligare upplysningar som kan vara

erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen

taxering. Angående den närmare innebörden av stadgandet anför utredningen.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

En strikt tillämpning av stadgandets ordalydelse torde, såsom taxeringsintendenten

i Malmöhus län också anfört, innebära att taxeringsmyndigheterna

inte äger möjlighet att utan att tillgripa taxeringsrevision anmoda en

skattskyldig att inkomma med anteckningar, räkenskaper eller annat grundmaterial

för att därmed styrka riktigheten av i deklarationen eller annorledes

lämnade uppgifter. Detta skulle alltså t. ex. innebära att en taxeringsnämnd

inte äger anmana en skattskyldig jordbrukare eller rörelseidkare

att förete de verifikationer, räkenskaper eller andra noteringar, som ligger

till grund för viss eller vissa i vederbörandes deklaration upptagna poster,

att en handelsresande inte skulle av en taxeringsnämnd kunna anmanas att

förete de noteringar och verifikationer, som ligger till grund för i deklarationen

yrkade avdrag för reseomkostnader eller att en skattskyldig, som

försålt fastighet under sådana förhållanden, att skattepliktig realisationsvinst

föreligger, inte skulle kunna av taxeringsnämnd anmanas att förete

de kontrakt eller andra handlingar, som styrker i deklarationen lämnade

uppgifter angående inköps- och försäljningspris. I samtliga dessa fall skulle

den för en riktig taxering erforderliga kontrollen inte kunna åstadkommas

på annat sätt än genom taxeringsrevision efter förordnande av taxeringsintendenten

i länet.

Enligt utredningen torde emellertid i det praktiska taxeringsarbetet stadgandet

i regel inte tillämpas så rigoröst. Taxeringsmyndigheterna torde sålunda

i nämnda fall inte använda anmaningsinstitutet utan i stället lämna

den skattskyldige tillfälle att, då beträffande viss eller vissa poster i deklaration

föreligger tveksamhet, genom företeende av erforderliga handlingar

eller på annat lämpligt sätt styrka posternas riktighet. Utredningen tillägger,

att från det praktiska taxeringsarbetet också torde kunna omvittnas, att

de skattskyldiga i dylika fall vanligen inkommer med de för kontrollen

nödvändiga handlingarna. Mot det sätt, på vilket stadgandet sålunda tilllämpas

i praktiken, torde emellertid, påpekar utredningen, formellt kunna

riktas den anmärkningen, att även om en taxeringsmyndighets skrivelse

till en skattskyldig formuleras så att denne lämnas tillfälle att genom företeende

av underlag för deklarationen styrka förhandenvaron av visst förhållande,

skrivelsens formulering likväl av den skattskyldige ofta torde fattas

så att det föreligger en uttrycklig skyldighet för honom att efterkomma

vad taxeringsmyndigheten begär, d. v. s. som om en formlig anmaning skett.

Enligt utredningens mening får det anses uppenbart, att om en effektiv

och samtidigt i förhållande till de skattskyldiga smidigt arbetande taxeringskontroll

skall kunna komma till stånd, taxeringsmyndigheterna bör ges de

formella möjligheterna att få taga del av underlaget för den skattskyldiges

deklaration ulan att en tidskrävande och för den skattskyldige besvärande

taxeringsrevision skall behöva verkställas. Utredningen föreslår därför en

omredigering av stadgandet i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen på så

salt att i stadgandet intas en föreskrift om att, därest behov föreligger av

en komplettering av skattskyldigs deklaration, denne skall vara skyldig

att efter anmaning inte endast meddela de ytterligare upplysningar, som

erfordras för kontroll av deklarationens riktighet eller eljest för hans taxering,

utan även, om så påfordras, därvid förete sådana i 20 § taxeringsför
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ordningen avsedda räkenskaper, anteckningar och andra handlingar, som

utgör underlag för deklarationsskyldighetens fullgörande, i de delar soin

erfordras för att styrka riktigheten av i den skattskyldiges självdeklaration

eller till densamma hörande bilagor upptagna belopp. Taxeringsmyndigheterna

bör dock, anmärker utredningen, inte medges rätt att enligt dessa bestämmelser

taga del av handlingar, beträffande vilkas innehåll skattskyldig

har att iakttaga tystnadsplikt.

Angående det föreslagna stadgandet anför utredningen vidare följande.

Genom att skyldigheten att förete räkenskaper, handlingar etc. begränsas

till endast de delar av desamma, som erfordras för att styrka riktigheten av

de poster, som upptagits i den skattskyldiges självdeklaration och till denna

hörande bilagor, skapas möjligheter för taxeringsmyndigheterna att på ett

både för dem och för de skattskyldiga smidigt sätt taga del av de handlingar

som i allmänhet erfordras för kontroll av en deklarations riktighet. Den

skattskyldige kommer inte heller att betungas på samma sätt som om taxeringsrevision

skulle ske.

Den föreslagna möjligheten för taxeringsmyndigheten att taga del av

underlaget för deklarationen bör endast innebära en kontroll av huruvida

de i deklarationen och till densamma hörande bilagorna upptagna beloppen

stämmer överens med underlaget. Däremot bör inte den föreslagna föreskriften

få av taxeringsmyndigheterna utnyttjas så att själva underlagets

riktighet också kontrolleras. Om så anses erforderligt bör endast taxeringsrevision

få ifrågakomma.

Det säger sig självt att den föreslagna möjligheten för taxeringsmyndigheterna

att taga del av underlaget för deklarationen får sin främsta betydelse

när det gäller icke-rörelseidkare. Med stöd av de ifrågavarande föreskrifterna

kan sålunda t. ex. en jordbrukare med kontantmässig redovisning anmanas

att förete de noteringar eller handlingar, som ligger till grund för i

jordbruksbilagan angivna intäkter, eller förete de verifikationer eller andra

handlingar, som styrker riktigheten av verkställda avdrag. En ägare av annan

fastighet kan anmanas att förete de kvitton eller andra verifikationer,

som styrker riktigheten av i fastighetsbilagan verkställda avdrag för ränta å

lånat, i fastigheten nedlagt kapital, samt för reparations- och andra omkostnader

för fastigheten, eller förete de noteringar, hyreskontrakt o. dyl. som

styrker riktigheten av uppgivna hyresintäkter. En handelsresande kan med

stöd av nämnda föreskrifter anmanas förete de noteringar, verifikationer

etc., som ligger till grund för i deklarationen verkställda avdrag för reseomkostnader,

och en förmögenhetsägare t. ex. de motböcker med bank, som

styrker riktigheten av i förmögenhetsbilagan lämnade uppgifter om uppburna

ränteintäkter. En skattskyldig, som försålt fast eller lös egendom under

sådana förhållanden, att skattepliktig realisationsvinst föreligger, kan

anmanas förete de kontrakt eller andra handlingar som ligger till grund för

uppgivna försäljnings- och inköpskostnader samt vid beräkningen av den

skattepliktiga vinsten avdragsgilla omkostnader.

När det gäller rörelseidkare torde de föreslagna bestämmelserna endast

få begränsad räckvidd, eftersom en effektiv taxeringskontroll beträffande

nämnda skattskyldiga knappast kan verkställas utan att grundmaterialets

riktighet granskas. De ifrågavarande bestämmelserna möjliggör emellertid

för taxeringsmyndigheterna att — utan att taxeringsrevision sker — kontrollera

huruvida i deklarationens rörelsebilaga angivna belopp stämmer

överens med noteringarna i räkenskaperna samt huruvida i rörelsebilagan

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

yrkade avdrag stämmer överens med dessa noteringar och till dem hörande

handlingar. Genom bestämmelserna får taxeringsmyndigheterna även möjlighet

att i begränsad omfattning vid behov infordra avskrifter eller utdrag

av vissa konton i räkenskaperna — t. ex. förmögenhets- och propriekonton

— som erfordras för att en tillförlitlig kontantberäkning av deklarationen

skall kunna ske. Däremot ger dessa bestämmelser — såsom nyss nämnts —

inte möjlighet för taxeringsmyndigheterna att kontrollera huruvida noteringarna

i rörelseidkares räkenskaper och annat grundmaterial om influtna

rörelseintäkter stämmer överens med inkomna kontrolluppgifter. För att

en dylik kontroll skall kunna ske måste sålunda taxeringsrevision tillgripas.

Utredningen understryker, att den föreslagna kompletteringen av 31 § 2

mom. taxeringsförordningen endast innebär ett formellt lagfästande av vad

i praktiken redan nu tillämpas.

Utredningen erinrar om att de i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen meddelade

bestämmelserna motsvaras av 36 § varuskatteförordningen. Utredningen

föreslår, att jämväl föreskrifterna i sistnämnda paragraf utvidgas

på här angivet sätt.

Remissyttrandena

Av de remissinstanser, som ingått på förslaget om skyldighet att efter anmaning

förete deklarationsunderlag i form av räkenskaper, anteckningar

och andra handlingar, har endast ett fåtal ställt sig avvisande. I övrigt

liar förslaget tillstyrkts eller lämnats utan principiell erinran.

I avstyrkande riktning uttalar sig riksskattenämnden, som anser att den

föreslagna föreskriften i själva verket innebär att taxeringsnämnden får

rätt att efter eget skön verkställa ett slags taxeringsrevision. Med hänsyn

till de stränga och enligt nämndens mening befogade regler, som uppställts

för att förhindra att taxeringsrevision sker i oträngt mål och för att bereda

erforderliga garantier i fråga om sättet för revisions verkställande, kan

nämnden inte godtaga den i 31 § 2 mom. taxeringsförordningen föreslagna

regeln. Å andra sidan föreligger enligt nämndens uppfattning icke bärande

skäl för att införa regler, som hindrar det ofta praktiserade förfarandet att

skattskyldig beredes tillfälle att genom företeende av räkenskaper eller verifikationer

styrka i deklaration lämnade uppgifter.

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser, att det föreslagna förfaringssättet,

vilket möjliggör för taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsassistent

att utan särskilt förordnande av taxeringsintendenten i viss mån

verkställa taxeringsrevision, är ägnat inge starka betänkligheter.

Sveriges köpmannaförbund förklarar sig inte kunna tillstyrka förslaget.

Risken för missbruk är enligt förbundets mening alltför stor, och man skulle,

framhåller förbundet, lätt få en form av taxeringsrevision, vilken icke

kringgärdas av de formella föreskrifter som gäller för verklig taxeringsrevision.

Lantbrukets skattedelegation uttalar, att den nuvarande bestämmelsen i

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

31 § 2 mom. taxeringsförordningen endast kan ha haft till syfte att taxeringsmyndigheterna

skall kunna kontrollera en eller ett fåtal uppgifter i

den skattskyldiges deklaration. Delegationen anför vidare.

Den avgränsning, som utredningen försökt bygga upp mellan de föreslagna

bestämmelserna i 31 § 2 mom. och bestämmelserna i 56 och 57 §§ TF

angående taxeringsrevision, kommer i praktiken att bli en nullitet. De skattskyldiga

har rätt att kräva att endast kvalificerad arbetskraft får tillgång

till hela räkenskapsunderlaget. Delegationen anser alltså, att den av utredningen

föreslagna kompletteringen av 31 § 2 mom. TF inte innebär, såsom

utredningen framhållit, ett formellt lagfästande av vad i praktiken redan

nu tillämpas. Delegationen kan därför inte tillstyrka den föreslagna kompletteringen

utan anser, att endast punktkontroll av skattskyldigs deklaration

bör få ske genom anmaning enligt 31 § 2 mom. I annat fall får taxeringsrevision

tillgripas.

Kammarrätten har, med hänsyn till önskemålet att så långt försvarligt

är från rättssäkerhetssynpunkt skapa en likformig taxering, i princip icke

någon erinran mot de föreslagna ökade befogenheterna för taxeringsmyndigheterna

att i samband med granskningsarbetet inhämta upplysningar,

uppgifter m. m.

Överståthållarämbetet har i och för sig intet att erinra mot förslaget men

vill fästa uppmärksamheten på att vid den praktiska tillämpningen ovisshet

kan uppkomma beträffande vilka handlingar som omfattas av tystnadsplikt.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det uppenbart, att man inte på en

omväg skall kunna uppnå en partiell taxeringsrevision, men framhåller tilllika,

att det å andra sidan icke kan vara rationellt att framtvinga en taxeringsrevision

endast för att kontrollera en enda detalj.

Länsstyrelsen i Gotlands län finner visserligen skäl föreligga för att i taxeringsförordningen

fastslå rätt för taxeringsmyndigheterna att i annan ordning

än genom taxeringsrevision införskaffa viss handling eller vissa handlingar.

Länsstyrelsen anser emellertid, att utredningen lämnat taxeringsmyndigheterna

alltför vittgående befogenhet, då utredningen härvid medtagit

även räkenskaper och anteckningar. Enligt länsstyrelsens uppfattning

bör räkenskaper och anteckningar endast kunna infordras genom taxeringsrevision;

de handlingar som utan taxeringsrevision skulle kunna infordras

skulle enligt länsstyrelsen avse t. ex. verifikationer till någon eller några

enstaka poster i deklarationen, avskrifter av köpekontrakt och undantagskontrakt

vid överlåtelse av fastighet etc.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att den föreslagna bestämmelsen

fått en sådan formulering att den kan åberopas för en undersökning

som i praktiken innefattar en fullständig taxeringsrevision. Länsstyrelsen

uttalar, att en omformulering, som bättre motsvarar bestämmelsens syfte,

synes erforderlig.

Besvärssakkunniga finner att det på det hela taget torde vara naturligt

och riktigt, att skyldighet att lämna från sig handlingar skall gälla för skattskyldig

i taxeringsförfarandet, även om här kan bli fråga om ganska långt
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

gående krav. Enligt de sakkunniga torde emellertid vissa detaljer i förslaget

böra granskas. Härom anföres.

Enligt förslaget till ändring av 31 § 2 mom. taxeringsförordningen skall

editionsskyldigheten avse »i 20 § avsedda räkenskaper, anteckningar och

andra handlingar». I 20 § taxeringsförordningen omförmälas emellertid inga

andra handlingar än räkenskaper och anteckningar. Vilka »andra handlingar»

i 20 § som avses synes ej fullt klart. Vid sådant förhållande vilja

besvärssakkunniga ifrågasätta, om man icke vid angivandet av editionspliklens

omfattning borde avstå från anknytningen till 20 § och söka en annan

teknisk lösning. Lämpligen bör editionsplikten kunna avse exempelvis även

sådana handlingar som kontrakt, till vilka det kan vara behövligt att ha tillgång

för att riktigt bedöma en transaktions innebörd men vilka ej synas

falla under nämnda 20 §.

En inskränkning i editionsskyldigheten föreslås av utredningen till förmån

för skattskyldig åvilande tystnadsplikt. Reglerna härom synas böra

jämföras med och anpassas till motsvarande regler beträffande tystnadsplikt

vid uppgiftslämnande.

Näringslivets skattedelegation anför om den föreslagna bestämmelsen i

31 § 2 mom. taxeringsförordningen.

Vad här föreslås tillagt är väsentligen en kodifiering av en redan på

många håll tillämpad praxis. I den mån tillägget går därutöver synes detsamma

vara ägnat att på ett ändamålsenligt sätt skapa ett säkrare underlag

för taxering i första instans. Å andra sidan bör denna möjlighet för taxeringsnämnden

att taga del av handlingar m. m. ges en klarare avgränsning

så att stadgandet icke kan tolkas såsom en rätt att företaga någon form av

taxeringsrevision. Liksom vid taxeringsrevision bör dock vid tillhandahållande

av handlingar enligt det föreslagna författningstillägget gälla att de

infordrade handlingarna återställes inom rimlig tid. Stadgande härom bör

intagas i förevarande författningsrum.

Departementschefen

Genom bestämmelserna om taxeringsrevision tillgodoses intresset av att

för taxeringskontroll erhålla del av räkenskaper, anteckningar, verifikationer

eller andra handlingar rörande en skattskyldigs verksamhet. I fråga

om dessa handlingar har den skattskyldige editionsplikt. Att vid sidan

därav — och utan de särskilda rättsskyddsgarantier som reglerna om taxeringsrevision

innebär — införa nya bestämmelser i taxeringsförordningen

om allmän editionsplikt kan enligt min mening inte ifrågakomma.

Det har emellertid omvittnats, att man i det praktiska taxeringsarbetet

i viss utsträckning förfar så, att den skattskyldige erhåller tillfälle att

styrka sina uppgifter genom att förete kontrakt, verifikationer o. dyl. Förfarandet

innebär utan tvivel påtagliga fördelar både för myndigheterna

och den enskilde. Syftet med utredningens förslag om rätt för myndigheterna

att genom anmaning infordra handlingar av olika slag har också

närmast varit att lagfästa ett sådant förfarande. Att så sker finner jag i

likhet med flertalet remissinstanser önskvärt.

En lösning av den föreliggande frågan synes, såsom antytts i några ytt
-

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

randen, kunna sökas efter den linjen, att anmaningsrätten omfattar endast

ett fåtal uppräknade handlingar, varibland självfallet inte får ingå handelsböcker

o. dyl. Anmaningsrätten synes lämpligen kunna omfatta kontrakt,

kontoutdrag, räkning, kvitto eller annan därmed jämförlig handling. Att

taxeringsmyndigheterna kan begära att få granska sådana handlingar torde

från de skattskyldigas synpunkt inte framstå som mera ingripande än att

vissa skattskyldiga i 30 § taxeringsförordningen ålagts att vid sin självdeklaration

foga vissa kontoutdrag, protokoll m. m. För att ytterligare förebygga,

att den ifrågavarande befogenheten användes till en med taxeringsrevision

jämförlig granskning synes böra gälla att tvångsmedel icke skall få

användas för att ge eftertryck åt anmaningen. Efterkommes inte denna, får

det ankomma på myndigheterna att överväga om taxeringsrevision bör

verkställas eller icke. Därmed erhålles också en enkel lösning av de frågor

som sammanhänger med att en begärd handling kan omfattas av tystnadsplikt.

På grundval av dessa överväganden förordar jag, att 31 § 2 mom. taxeringsförordningen

kompletteras med ett andra stycke av innehåll att deklarationsskyldig

efter anmaning skall förete kontrakt, kontoutdrag, räkning,

kvitto eller annan därmed jämförlig handling. Därutöver erfordras en

jämkning i 53 § så att därav framgår, att vite ej må föreläggas i anmaning

av ifrågavarande slag. Ett stadgande motsvarande det föreslagna andra stycket

i 31 § 2 mom. bör vidare upptagas i 36 § förordningen om allmän varuskatt.

Kontrolluppgifter m. in. till ledning för annans taxering

Uppgifter so in skall lämnas utan anmaning

Ersättning för tillfälligt arbete å annan fastighet

Utredningen

Utredningen föreslår, att det i 37 § 1 mom. punkt 1 föreskrivna undantaget

från den generella uppgiftsskyldigheten beträffande ersättning och förmån

i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet —

d. v. s. att uppgift inte behöver lämnas om vad som sammanlagt utgivits har

lägre värde än 500 kronor (undantag c) — skall ändras därhän att uppgift

skall lämnas så snart den utgivna ersättningen uppgår till 100 kronor.

Utredningen framhåller, att anledningen till att beloppsgränsen bestämdes

till 500 kronor främst synes ha varit att man inte velat oskäligt betunga de

uppgiftsskyldiga. Enligt utredningen synes emellertid erfarenheterna utvisa,

att begränsningen i uppgiftsplikten medfört att åtskilliga inkomsttagare

undandragit sig beskattning för inkomster, som de förvärvat vid arbeten

å annan fastighet, t. ex. under fritid eller semester. På grund härav och

då det beträffande tillfälligt arbete å annan fastighet enligt utredningens

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

mening inte finns någon saklig grund att göra skillnad mot annat tillfälligt

arbete, beträffande vilket uppgiftsskyldigheten är begränsad till lägst 100

kronor, föreslår utredningen, såsom nämnts, att beloppsgränsen i den i 37 §

1 mom. punkt 1 meddelade undantagsbestämmelsen c) sänkes till 100

kronor. Den föreslagna utvidgningen av uppgiftsskyldigheten kan enligt

utredningens mening inte innebära några olägenheter för de uppgiftspliktiga.

Det måste nämligen förutsättas, framhåller utredningen, att samtliga fastighetsägare,

alltså även ägarna av en- och tvåfamilj sfastigheter, redan nu

bevarar kvitton, räkningar o. dyl. beträffande den egna fastigheten, vilka

möjliggör uppgiftspliktens behöriga fullgörande.

Remissyttrandena

I flertalet remissyttranden ställer man sig, med hänsyn till den dåliga

efterlevnaden av uppgiftsskyldigheten redan enligt den ifrågavarande bestämmelsens

nuvarande lydelse, ganska skeptisk till värdet av den ökade

uppgiftsskyldighet, som den föreslagna lägre beloppsgränsen skulle innebära.

I flera yttranden föreslås, att den nämnda gränsen i vart fall inte sättes

lägre än 300 kronor.

De här antydda synpunkterna utvecklas av riksskattenämnden med följande

ord.

Såvitt riksskattenämnden har sig bekant efterleves gällande föreskrift

härutinnan i stor utsträckning icke och detta kan förväntas i än högre grad

bliva fallet vid sänkning av gränsen för uppgiftsskyldigheten till blott 100

kronor. Härav skulle följa att respekten för lagstiftningen sjönk, vilket

självfallet är ägnat ingiva betänkligheter. Utifrån dessa förhållanden framstår

det som tveksamt, om mycket står att vinna med utredningens förslag

i denna del. Den bristfälliga efterlevnaden av gällande föreskrifter torde

emellertid till icke oväsentlig del vara att hänföra till okunnighet om bestämmelsernas

rätta innebörd. Härvid bör även beaktas, att den uppgiftsskyldige,

i den mån fråga är om schablontaxerad fastighet, icke själv har

något behov av att redovisa utgiften ifråga. En lämplig medelväg skulle måhända

vara att begränsa uppgiftsskyldigheten till belopp, uppgående till 300

kronor eller mera. Därigenom skulle vinnas överensstämmelse med reglerna

i lagen om försäkring för allmän tilläggspension rörande den inkomst av

anställning resp. av annat arbete för annan persons räkning, som är eller kan

vara pensionsgrundande såsom inkomst av anställning. I anslutning till en

sådan reform torde det böra ankomma på riksskattenämnden att pröva frågan

om att genom meddelanden i olika organisationers fackorgan och på

annat sätt verka för att föreskrifterna iakttagas bättre.

I stort sett samma uppfattning och förslag framföres av länsstyrelserna i

Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Älvsborgs och Västmanlands län ävensom

av Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Länsstyrelsen i Hallands län, som är inne på samma linje, föreslår att

gränsen sättes till 200 kronor. Länsstyrelsen förutsätter härvid, att en effektivare

kontroll av uppgiftsskyldighetens fullgörande kan åstadkommas.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

På en del håll föreslås en kategoriklyvning av de uppgiftsskyldiga.

Sålunda anför länsstyrelsen i Örebro län, att anledning saknas att, när fråga

är om hyresfastighet, göra annan begränsning av uppgiftsskyldigheten vid

tillfälligt arbete än som normalt gäller. För ägare av hyresfastigheter bör

alltså enligt länsstyrelsen undantag från uppgiftsskyldigheten föreligga endast

vid mindre ersättning än 100 kronor för hela året. I fråga om sådan annan

fastighet, för vilken schablontaxering tillämpas, anser länsstyrelsen däremot

den föreslagna sänkningen av gränsen för uppgiftsplikten från 500 till

100 kronor mera tveksam och fortsätter.

Genom införandet av schablontaxeringen ville man förenkla deklarationsoch

taxeringsförfarandet bl. a. genom att slopa reparationskostnadsavdragen.

För sin självdeklaration behöver därför en villa- eller sommarstugeägare

inte föra anteckningar eller skaffa verifikationer beträffande reparationskostnader.

När man sålunda beträffande villa- och sommarstugeägarens

egen deklaration velat åstadkomma förenklingar för vederbörande, synes

angeläget att i möjligaste mån begränsa skyldigheten att lämna kontrolluppgifter

för annans taxering, särskilt som med uppgiftsskyldigheten följer

anteckningsskyldighet och skyldighet att under straffhot bevara anteckningarna

med tillhörande verifikationer under sex år efter utbetalningsåret. Vad

gäller gränsdragningen må erinras om alt fastighetsägare är skyldig verkställa

källskatteavdrag för anlitad arbetstagare vid anställning under minst

en vecka. I sådant fall skall han enligt 37 § 1 mom. punkt 2 laxeringsförordningen

lämna kontrolluppgift även om lönen understigit 500 kr. Med hänsyn

härtill torde gränsen 500 kr. kunna sänkas till 300 kr. utan att nuvarande

uppgiftsplikt för villa- och sommarstugeägarna nämnvärt ökas. Till en

längre gående sänkning av uppgiftspliktsgränsen ställer sig länsstyrelsen

tveksam.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår en liknande uppdelning och tillstyrker

sålunda förslaget i vad detta avser skyldighet för ägare av hyreshus

och för bostadsföreningar att utan anmaning lämna kontrolluppgifter eller

att bevara uppgiftsmaterial. När det gäller villa-, egnahems- och sommarstugeägare

uppkommer däremot enligt länsstyrelsen så stor tvekan att länsstyrelsen

inte anser sig kunna tillstyrka förslaget i vad gäller dessa kategorier.

Eventuellt kunde det, tillägger länsstyrelsen, övervägas att bestämma

lägsta beloppsgränsen avsevärt högre än till 100 kronor, exempelvis till 300

kronor.

Svenska stadsförbundet ifrågasätter lämpligheten av att låta uppgiftsplikten

omfatta även egnahemsägare, sommarstugeägare och bostadsrättshavare.

Också lantbrukets skattedelegation anser, att en utvidgad uppgiftsplikt inte

bör påläggas ägare av schablontaxerad fastighet, även om detta i vissa fall

kunde vara önskvärt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar en

översyn av bestämmelserna om uppgiftsskyldigheten och föreslår som en

provisorisk lösning, att befrielse från uppgiftsskyldighet införes för ägare

eller innehavare av annan fastighet för det fall att inkomsten från fastigheten

skall beräknas jämlikt 24 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Näringslivets skattedelegation anser att, även om åtskilliga skäl kan andragas

för en sänkning av gränsen för uppgiftslämnandet, det för dagen är

mera angeläget att upplysning sprids bland allmänheten om den nu föreliggande

uppgiftsskyldigheten så att denna ordentligt fullgöres.

Även Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker förslaget, då fördelarna

inte kan anses uppväga nackdelarna.

Sveriges köpmannaförbund har intet att erinra mot att beloppsgränsen för

uppgiftsskyldighet i fråga om tillfälligt arbete å annans fastighet sänks, men

endast till 300 kronor, som är pensionsgrundande enligt ATP.

Svensk industriförening tillstyrker den föreslagna nedsättningen av gränsen

till 100 kronor.

I övrigt må nämnas att kammarrätten tillstyrkt förslaget under hänvisning

till intresset av likformig taxering, ehuru kammarrätten ifrågasätter

om genom den utvidgade uppgiftsskyldigheten i praktiken kan vinnas något

mera väsentligt, samt att överståthållarämbetet ansett förslaget i och för sig

välbetänkt, då det enligt ämbetet kan antagas att en stor del av ifrågavarande

slags inkomster, liksom över huvud taget inkomster av servicekaraktär,

undandras beskattning, överståthållarämbetet ifrågasätter likväl, om

den skärpta bestämmelsen kommer att få den tänkta effekten, då innehavarna

av schablontaxerade fastigheter knappast kan förväntas följa bestämmelserna.

Ersättning till rörelseidkare för tillfälligt arbete

Utredningen

Utredningen föreslår att ersättningar för tillfälligt arbete som utbetalas

till rörelseidkare — vilka ersättningar enligt gällande föreskrift i 37 § 1

mom. taxeringsförordningen inte föranleder uppgiftsskyldighet för utbetalaren,

därest mottagaren av ersättningen enligt lag är bokföringsskyldig

och ersättningen för denne utgör intäkt av rörelse — i fortsättningen skall

vara undantagna från uppgiftsskyldighet, oberoende av om bokföringsskyldighet

åvilat mottagaren eller ej. Den föreslagna ändringen motiveras enligt

utredningen av att det ofta uppstår betydande svårigheter för utbetalaren

att avgöra, hur det förhåller sig med bokföringsskyldigheten för en

av honom för tillfälligt arbete anlitad rörelseidkare. Förslaget får även ses

mot bakgrund av vad utredningen förordat beträffande sättet för bokförings-

och anteckningsskyldighetens fullgörande samt rörande uppgiftsskyldighet

enligt 39 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena

Den föreslagna ändringen, som innebär en viss lindring i uppgiftsskyldighetens

omfattning, har inte föranlett någon erinran från remissinstansernas

sida.

Länsstyrelsen i Blekinge län vill dock framhålla, att det visserligen är

svårt för att ej säga omöjligt för en uppgiftsskyldig att avgöra om en ro
-

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

relseidkare, som mottagit utgivet belopp, är bokföringsskyldig eller ej.

Enligt länsstyrelsens erfarenhet har emellertid en uppgiftslämnare minst

lika stor svårighet att draga en gräns mellan rörelseidkare och andra personer,

som fullgör tillfälliga uppdrag. Det torde därför, framhåller länsstyrelsen,

vara nödvändigt att komplettera den ifrågavarande undantagsregeln

med en föreskrift, att undantaget endast gäller de fall, då det framstår

som uppenbart, att mottagaren är rörelseidkare.

Ersättningar från försäkringsanstalt

Utredningen

I betänkandet erinras om en skrivelse av den 18 december 1959 från riksskattenämnden

till statsrådet och chefen för finansdepartementet, i vilken

nämnden anmält att reglerna angående den uppgiftsskyldighet till ledning

för inkomsttaxeringen, som jämlikt 37 § 1 mom. punkt 3 taxeringsförordningen

åligger bl. a. försäkringsanstalt, var i behov av översyn. Nämnden

hade bl. a. framhållit, att skyldighet att utan anmaning lämna kontrolluppgift

enligt nämnda författningsrum inte kunde anses föreligga beträffande

belopp som på grund av sakförsäkring utbetalats för exempelvis skog,

gröda eller kreatur, trots att sådant belopp i regel utgör skattepliktig intäkt

för mottagaren.

Utredningen föreslår, att uppgiftsskyldigheten skall utvidgas att omfatta

även dylika ersättningsbelopp. Därvid hänvisas till en vid riksskattenämndens

skrivelse fogad promemoria, återgiven i betänkandet å sid. 120

—129. Utredningen förordar, att i 37 § 1 mom. införes en ny punkt 3 a i

huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till författningstext som

framlagts såsom första alternativ i promemorian. Som egen motivering till

förslaget anför utredningen följande.

Att försäkringsanstalter med vissa undantag inte ansetts böra vara skyldiga

att utan anmaning lämna kontrolluppgifter beträffande sådana utbetalningar

på grund av sakförsäkring, som för mottagarna utgör klart skattepliktiga

intäkter eller som väsentligt inverkar på mottagarens inkomstredovisning

i taxeringshänseende, innebär en avsevärd inskränkning i möjligheterna

att upprätthålla en effektiv taxeringskontroll beträffande jordbrukarna,

innehavarna av annan fastighet och rörelseidkarna. Erfarenheterna

ger nämligen vid handen, att skattskyldiga, som uppbär sådana ersättningar,

ofta inte redovisar dessa i sina deklarationer. Detta torde många gånger

bero på att de skattskyldiga antingen tror att ifrågavarande ersättningar

inte utgör skattepliktig intäkt eller också helt enkelt glömmer bort att redovisa

dem. De på grund av sakförsäkring utbetalda ersättningarna, som inte

sallan uppgår till betydande belopp, exempelvis vid brandskador, undgår

härigenom ofta beskattning. Utredningen anser det uppenbart att en utvidgning

av uppgiftsskyldigheten i förevarande avseende bör komma till

stand.

Samtidigt föreslår utredningen, att nuvarande punkt 3 i samma moment

av 37 § omredigeras så att av författningstexten klart framgår att däri endast

avses annan försäkring än sakförsäkring.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961 261

I anslutning till vad utredningen sålunda föreslagit kan här tilläggas

följande.

Av den nyss nämnda promemorian framgår bl. a. att ifrågavarande punkt

3 av 37 § 1 mom. taxeringsförordningen kan återföras till ett likalydande

stadgande i 33 § i 1928 års taxeringsförordning, vilket fått sin lydelse genom

förordning den 26 maj 1950, nr 313. Av förarbetena till sistnämnda

förordning framgår enligt promemorian, att med stadgandet egentligen

endast åsyftades personförsäkringar. Vid 1955 års riksdag föreslogs sådan

ändring av ifrågavarande stadgande att uppgiftsskyldigheten skulle anges

avse »annan försäkring än sakförsäkring». Ändringsförslaget avvisades emellertid

av riksdagen. Enligt promemorian torde avsikten med bibehållandet

av den äldre lydelsen ha varit att därigenom klargöra, att uppgiftsskyldigheten

även omfattade exempelvis livränta på grund av ansvarighets- eller trafikförsäkring,

ehuru sådan försäkring försäkringstekniskt icke hänföres till

personförsäkring utan till sakförsäkring. I promemorian framhålles, att anledningen

till denna särbehandling av försäkringsersättningar i form av

pension eller annan livränta torde vara, att dylik ersättning enligt kommunalskattelagen

principiellt alltid utgör skattepliktig intäkt. I promemorian

anföres vidare.

I enlighet med det anförda bör under det i 37 § 1 mom. punkt 3 i 1956 års

taxeringsförordning förekommande uttrycket »försäkring av den art att

skatteplikt för beloppet föreligger» icke inbegripas sakförsäkring, såvida

icke fråga är om ersättning i form av pension eller annan livränta eller om

sådant i stället för livränta utbetalat engångsbelopp, som avses i anvisningarna

till 19 § kommunalskattelagen andra stycket första meningen. Skyldighet

att utan anmaning lämna kontrolluppgift bör sålunda icke anses föreligga

beträffande belopp, som utbetalats på grund av exempelvis försäkring

av skog, gröda eller kreatur, trots att sådant belopp i regel utgör för mottagaren

skattepliktig intäkt.

Utredningens förslag överensstämmer såsom redan nämnts huvudsakligen

med det förslag, vilket framlagts såsom första alternativ i den vid

riksskattenämndens skrivelse fogade promemorian. I promemorian nämnes

också ett andra alternativ av följande innebörd.

Det kan kanske invändas att det för uppgiftslämnaren är svårt att avgöra

huruvida en försäkringsersättning är hänförlig till jordbruk, annan fastighet

eller rörelse och att man därför istället borde angiva de försäkringsobjekt,

ifråga om vilka uppgift om utbetalda försäkringsersättningar skall

lämnas, såsom byggnader, inventarier och maskiner, djur, växande gröda

och skog, förbrukningsartiklar och andra förnödenheter för produktionen,

varulager samt varor under tillverkning, hyresförlust, driftavbrott, stilleståndsersättning.

Vid detta alternativ skulle ifråga om förbrukningsartiklar,

inventarier och maskiner erfordras en inskränkande bestämmelse om

att uppgiftsskyldighet ej skall föreligga beträffande personlig lösegendom.

Även enligt detta alternativ bör undanlag ske för annan ersättning på grund

av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Remissyttrandena

De av utredningen föreslagna ändringarna i uppgiftsskyldigheten rörande

försäkringsersättningar har berörts endast av några få remissinstanser.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar.

Den föreslagna utvidgningen av bl. a. försäkringsanstalternas uppgiftsskyldighet

torde få stor betydelse för taxeringskontrollen och förordas livligt.

Länsstyrelsen är medveten om, att den utvidgade uppgiftsskyldigheten

kommer att medföra vissa svårigheter för försäkringsbolagen. Detta förhållande

får emellertid icke åberopas såsom ett avgörande skäl mot förslaget.

Länsstyrelsen i Värmlands län anmärker, att uppgiftsskyldigheten enligt

den föreslagna punkten 3 a är begränsad till ersättningar om lägst 500 kronor

för varje försäkringsfall. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte gränsen bör

sättas vid 200 kronor i likhet med vad som redan gäller beträffande i samma

paragraf punkt 3 angivna försäkringsbelopp.

Vissa betänkligheter anföres av lantbrukets skattedelegation, som yttrar.

Vad utredningen föreslagit beträffande försäkringsanstalts uppgiftsskyldighet

rörande belopp, som utbetalats på grund av sakförsäkring, föranleder

i och för sig inte någon erinran från delegationens sida. Delegationen vill dock

framhålla, att den skattemässiga bedömningen i åtskilliga av dessa fall är

så svår att göra, att varken taxeringsnämnderna eller de skattskyldiga kan

antas besitta tillräcklig kompetens härför. Risk föreligger därför att även

skattefria ersättningar blir beskattade. Tillräckliga garantier i detta avseende

lämnar enligt delegationens uppfattning inte den föreslagna utformningen

i taxeringsförordningen.

Näringslivets skattedelegation hyser så starka betänkligheter mot förslaget

att delegationen avstyrker detsamma. Delegationen anför.

Pe^ föreslagna uppgiftsskyldigheten är ytterligt vidsträckt och skiljer sig

från gällande uppgiftsskyldighet i så måtto att den icke alls sammanfaller

med gränserna för vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst. Det är

omöjligt att ange hur stor del av de uppgifter, vilka skulle lämnas enligt

förslaget, som skulle avse icke skattepliktiga försäkringsersättningar, men

att det rör sig om en mycket hög procent är helt klart. Talrika rättsförluster

kan befaras som resultat av ett genomförande av förslaget. Allmänheten har

nämligen vant sig vid att kunna använda sin kopia av kontrolluppgiften såsom

ett direkt underlag för deklaration och någon ändring härutinnan

torde vara mycket svår att uppnå — även om uppgiftsformuläret förses med

en tydlig information om att den omständigheten att kontrolluppgift lämnas

icke i och för sig innebär att det ifrågavarande beloppet är skattepliktigt.

Den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle för allmänhetens och taxeringsmyndigheternas

del leda till ett mycket omfattande arbete med —

i ett mycket stort antal fall — irrelevanta fakta. För att ge en antydan om

vilken omfattning detta uppgiftslämnande skulle få har en undersökning

verkställts hos sju försäkringsbolag De skadefall, som skulle kunnat falla

under förslaget, uppgick hos dessa sju bolag till ca 30 000 per år. Försäkringar

av den art som förslaget avser meddelas av ca 60 riksbolag samt av

ca 1 000 lokala bolag.

Även ur andra synpunkter måste kritik riktas mot den föreslagna

punkten 3 a. Enligt dess lydelse skall uppgift lämnas »där beloppet utgör

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ersättning, vilken är hänförlig till av mottagaren bedrivet jordbruk eller

innehavd jordbruksfastighet eller annan fastighet eller bedriven rörelse».

Ett uppgiftslämnande enligt en sådan formulerad bestämmelse skulle innebära

att försäkringsanstalt för varje särskilt fall skulle tvingas gora en

mer eller mindre — omfattande utredning rörande ersättningsbeloppets anknvtning

till det ena eller andra inkomstslaget. Detta skulle kräva kvalificerade

befattningshavare i betydande antal och trots detta skulle uppkomma

stora svårigheter att fullgöra uppgiftsskyldigheten på ett riktigt satt. Det

synes med hänsyn till det nu sagda anmärkningsvart att utredningsmannen

inte lagit fasta på det alternativa förslag som riksskattenämnden framställt

i sin ovannämnda skrivelse (s. 129) och som hänför sig till de försäkrmgsobjekt

för vilka ersättning utgivits.

Skattedelegationen berör också den föreslagna omredigeringen av den nuvarande

punkten 3 till 37 § 1 mom., därvid delegationen anför.

I 37 § 1 mom. 3. taxeringsförordningen föreslås en redaktionell ändring,

avsedd att medföra kongruens mellan punkterna 3. och 3 a. Sålunda skulle

enligt punkt 3. uppgift lämnas angående ersättning på grund av »försäkring

av annan art än nedan under 3 a. sägs». Alldeles bortsett från att under

punkt 3 a. icke angives någon art av försäkring — utom motorfordonslorsäkring,

vilken i huvudsak undantages — skulle en sålunda formulerad hanvisning

medföra en inskränkning av det nuvarande området för punkten 3.

Å ena sidan måste nämligen ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring

anses falla under den föreslagna punkt 3 a. Å andra sidan skall för 11 arv arande

uppgift jämlikt punkt 3. lämnas angående vissa personskadeersattningar

på grund av ansvarighetsförsäkring. Den föreslagna hänvisningen

skulle innebära att sådana uppgifter icke längre skulle behöva lämnas. Utredningsmannen

har uppenbarligen icke åsyftat ett sådant resultat.

Även Folksam anför starka betänkligheter mot den vidgade uppgiftsskyldighet

som utredningen föreslagit. Anstalten yttrar följande.

Både beträffande antalet fall och beloppens storlek synes sådana kontrolluppgifter

i mycket stor omfattning komma att avse försäkringsei sättningar,

vilka icke är att hänföra till skattepliktig inkomst. Detta synes ägnat

att skapa en betydande osäkerhet både för deklaranten — som är van

att betrakta inkomstuppgifterna som ett riktigt underlag för deklarationen

_ och för taxeringsmyndigheterna. Med hänsyn till de utredningar hos

taxeringsmyndigheten, som synes bli nödvändiga vare sig deklaranten tar

upp eller underlåter ta upp erhållen försäkringsersättning som skattepliktig

inkomst, torde den föreslagna uppgiftsskyldigheten leda till ett betydande

arbete för alla parter.

För försäkringsanstalternas del kommer arbetet med att lämna kontrolluppgifter

för flera tiotusental fall, vilka uppgifter endast till en mindre

del ger fakta för en riktig deklaration, att bli icke oväsentligt i och för sig.

Därtill kommer alt försäkringsanstalterna enligt förslaget ålägges att i varje

särskilt fall uppgiva till vilken inkomstgren — jordbruk, jordbruksfastighet,

annan fastighet, rörelse — utgiven ersättning är att hänföra. Detta åläggande

kommer i många fall, eftersom man önskar korrekta uppgifter, att

kräva kvalificerade undersökningar.

I detta avseende är alltså riksskattenämndens alternativa förslag att uppgifterna

skall avse försäkringsobjekt i stället för inkomstgren väsentligt att

föredraga.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Departementschefen

Kontrolluppgifter, som lämnas utan anmaning, är av särskilt värde i det

att de möjliggör en i princip fullständig kontroll över transaktioner av det

slag uppgifterna avser. Hit hör bl. a. de uppgifter om utbetalda löner, som

ger underlag för den i stort sett effektiva kontrollen över löneinkomster i

någorlunda fasta anställningar. Vidare kan erinras om den nära nog fullständiga

kontrollen över aktieutdelningar. Det ligger emellertid i sakens natur,

att man endast i starkt begränsad utsträckning kan föreskriva att kontrolluppgifter

skall lämnas utan anmaning. Uppgiftsskyldigheten är betungande

för dem som skall lämna uppgifterna. Härtill kommer, att taxeringsmyndigheterna

endast i begränsad omfattning kan hinna sortera och

för taxeringskontrollen nyttiggöra den stora mängd uppgifter varom här kan

bli fråga.

Utvidgningar i den nu föreliggande uppgiftsskyldigheten kan av dessa

skäl inte övervägas med mindre starka skäl kan åberopas för desamma. Av

olika utvidgningar, som diskuterats i betänkandet och yttrandena, anser jag

mig därför här endast böra upptaga dem som rör uppgifter om arbeten på

annan fastighet än jordbruksfastighet samt om utbetalda försäkringsersättningar.

Därutöver har utredningen förordat vissa skärpningar i reglerna om

uPPgifter rörande aktieutdelningar m. in., medan vissa remissinstanser uttalat

sig för en generell uppgiftsskyldighet vid inköp av ägg samt rörande

vissa av myndigheter utbetalade belopp, såsom ersättningar till advokater

och vittnen samt vissa statsbidrag. På dessa områden bör man enligt min

mening i vart fall tills vidare lita till nuvarande kontrollmöjligheter, i första

hand möjligheterna att infordra uppgifter genom anmaning. I

I fråga om arbeten på annan fastighet infördes år 1955 en generell

uppgiftsskyldighet rörande utbetalda ersättningar, dock endast i den

mån den sammanlagda ersättningen uppgår till eller överstiger 500 kronor.

Gränsbeloppet sattes så högt med tanke på att uppgiftsskyldigheten var ny;

man ansåg sig böra avvakta närmare erfarenheter.

Utredningen har nu föreslagit, att gränsbeloppet sänkes till 100 kronor.

Det har från olika håll vitsordats, att den nuvarande begränsningen till

ersättningsbelopp om minst 500 kronor gjort det möjligt för åtskilliga att

undandra sig beskattning för inkomster som de, bl. a. under fritid och semester,

förvärvat genom arbete på hyreshus, villor och egna hem. Av remissbehandlingen

framgår också att man ganska allmänt kan tillstyrka en

sänkning av beloppsgränsen. Härvid har man emellertid i regel ansett att

utredningen gått för långt och uttalat sig för att gränsen för uppgiftsskyldigheten

sättes vid ersättningar om sammanlagt minst 300 kronor, vilket

belopp också utgör minimum för pensionsgrundande inkomst vid den allmänna

tilläggspensioneringen.

Enligt min mening innefattar vad sålunda föreslagits en lämplig avvägning.

Jag kan alltså tillstyrka att gränsen för skyldighet att lämna uppgift

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

om ersättning för arbete på annan fastighet bestämmes till 300 kronor. För

att bestämmelsen om denna uppgiftsskyldighet skall efterlevas bättre än

nu, är det önskvärt att upplysning om densamma anordnas. Såsom riksskattenämnden

uttalat, är det lämpligt att initiativ härtill tas genom nämndens

försorg.

Utredningen har i anslutning till det nu behandlade förslaget även förordat,

att föreliggande skyldighet att lämna kontrolluppgift om ersättningar

till vissa rörelseidkare för tillfälligt arbete skall borttagas. Förslaget, som

inte mött egentlig erinran vid remissbehandlingen, kan av mig tillstyrkas.

Befrielse från uppgiftsskyldighet till rörelseidkare gäller även om arbetet utförts

på annan fastighet.

I fråga om uppgiftsskyldighet rörande ersättningar, som utbetalts på

grund av försäkring, har utredningen föreslagit en ganska genomgripande

omläggning. För närvarande föreligger enligt punkten 3 i 37 § 1 mom.

taxeringsförordningen skyldighet att utan anmaning avge kontrolluppgift

rörande ersättningar som utbetalts på grund av personförsäkring samt därutöver

rörande pensioner och livräntor, som utbetalts på grund av sakförsäkring.

Enligt utredningens förslag skulle stadgandet i punkten 3 endast

gälla personförsäkringar. I stället skulle i en punkt 3 a. införas uppgiftsskyldighet

dels rörande förut nämnda pensioner och livräntor, dels en ny

skyldighet att lämna uppgift rörande brandförsäkringsersättningar m. m.

som i mottagarens hand vanligen utgör skattepliktig inkomst eller motsvaras

av icke avdragsgilla kostnader.

Förslaget har, särskilt på försäkringshåll, väckt betänkligheter, varvid

man hänvisat till att den föreslagna nya uppgiftsskyldigheten skulle bli betungande

och i viss utsträckning komma att avse icke skattepliktiga ersättningar.

Från dessa synpunkter har man, om en vidgad uppgiftsskyldighet

skulle anses nödvändig, gjort uttalanden till förmån för ett alternativt, ursprungligen

inom riksskattenämnden utarbetat förslag i ämnet. Tillika har

uttalanden gjorts till förmån för att behålla den nuvarande punkten 3 oförändrad.

Enligt min mening talar starka skäl för att, såsom utredningen föreslagit,

införa generell uppgiftsplikt beträffande ersättningar som utbetalas av sakförsäkringsbolag.

Det kan inte anses tillfredsställande att ersättningar för

skador på varulager och inventarier, på skog eller gröda eller för förolyckade

kreatur eller dylikt faller utanför uppgiftsskyldigheten, trots att de i regel

är skattepliktiga och kan avse betydande belopp.

Jag anser mig därför böra förorda, att uppgiftsplikt införes i dessa hänseenden.

Vid bestämmelsernas utformning bör emellertid hänsyn så långt

möjligt tas till de önskemål som framförts från försäkringshåll. Nuvarande

punkten 3 bör sålunda lämnas oförändrad. Jag vill i sammanhanget anmärka,

att nämnda punkt även torde omfatta de ersättningar för förlorad arbetsförtjänst

som i propositionen nr 5 till innevarande riksdag föreslagits

skola bli skattepliktiga. Den nya uppgiftsskyldigheten bör utformas i anslut
-

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ning till det nyss nämnda alternativet, som innebär att uppgiftsskyldigheten

anknytes till de försäkrade objekten och icke, såsom enligt utredningens förslag,

till mottagarens egenskap av jordbrukare, rörelseidkare m. m. För att

begränsa försäkringsbolagens arbete med uppgiftslämnandet bör vidare

uPPgiftsplikten endast avse ersättningar om minst 1 000 kronor för varje

försäkringsfall. För kreatursförsäkring synes dock erforderligt att sätta

gränsen lägre, förslagsvis vid 500 kronor. Med hänsyn till karaktären av

ifrågavarande ersättningar synes det ofrånkomligt, att uppgiftsskyldigheten

även omfattar ersättningar som utbetalts till rörelseidkare.

Även om uppgiftsplikten utformas i enlighet med vad jag här angivit, torde

det inte kunna undvikas att uppgift kommer att lämnas i vissa fall om

ersättningar som inte är skattepliktiga. Ett lämpligt sätt att förebygga att

missförstånd uppkommer i anledning härav synes vara att riksskattenämnden

i anvisningar till ledning vid taxeringsarbetet anger riktlinjer för bedömande

i vad mån skatteplikt föreligger för försäkringsersättningar av ifrågavarande

slag.

Uppgifter efter anmaning

Fastighetsägares uppgifter

U tredningen

Utredningen föreslår, att uttryckliga bestämmelser införes i 39 § taxeringsförordningen

om skyldighet för ägare av annan fastighet och för bostadsrättsinnehavare

att efter anmaning lämna kontrolluppgifter beträffande

ersättningar till rörelseidkare för utförda tjänster.

Utredningen hänvisar bl. a. till sitt förslag att fastighetsägarna icke skall

vara skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgift, när fråga är om

ersättningar till rörelseidkare för tillfälligt arbete å annan fastighet. För

närvarande utgör föreskrifterna i 39 § 1 mom. punkt 1 taxeringsförordningen

ett komplement till bestämmelserna i 37 § om uppgifter som skall lämnas

utan anmaning. Enligt nämnda punkt kan sålunda en fastighetsägare —

i den mån han är skyldig att utan anmaning lämna uppgifter angående utbetalningar

— anmanas att lämna kontrolluppgifter beträffande utbetalningar

som inte omfattas av den generella uppgiftsplikten. Det angivna

villkoret — att fastighetsägaren skall ha varit skyldig att utan anmaning

lämna kontrolluppgift — har enligt utredningen på sina håll tolkats så att

uppgiftsskyldighet efter anmaning inte ansetts föreligga beträffande utbetalningar,

som ägare av annan fastighet verkställt till bokföringsskyldig

rörelseidkare. Med hänsyn till den osäkerhet som sålunda synes råda beträffande

uppgiftsskyldigheten samt för att åstadkomma effektiva kontrollmöjligheter

beträffande olika företagare anser utredningen att bestämmelserna

i 39 § bör ändras i enlighet med vad förut angivits. Ändringarna berör

1 mom. punkt 7 samt 2 mom.

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Vad särskilt angår den föreslagna ändringen i 39 § 1 mom. punkt 7 anför

utredningen följande.

Enligt 39 § 1 mom. punkt 7 föreligger skyldighet för den som bedrivit

jordbruk, skogsbruk eller rörelse att efter anmaning av taxeringsmyndighet

beträffande namngiven annan näringsidkare lämna kontrolluppgift å belopp

för vilket den uppgiftspliktige under viss angiven tid köpt eller salt

varor. Utredningen föreslår att uppgiftsskyldigheten utsträckes till att omfatta

även den, som ägt annan fastighet än jordbruksfastighet eller som

varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt. Uppgiftsskyldigheten, som

bör avse namngiven näringsidkare, bör omfatta inte endast belopp för vilket

den uppgiftspliktige under viss angiven tid sålt eller köpt varor utan även

belopp, som den uppgiftspliktige under viss angiven tid utbetalt eller ei hållit

såsom ersättning för utförda tjänster. Uppgiftsskyldigheten bör emellertid

liksom hittills anknytas till det förhållandet, att beloppet i mottagarens

eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift. För de

ifrågavarande fastighetsägarnas och bostadsrättsinnehavarnas del innebar

det nu angivna att dessa blir skyldiga att efter anmaning beträffande namngiven

näringsidkare lämna kontrolluppgift t. ex. beträffande utbetalning för

inköpta varor och utförda tjänster och arbeten för fastighetens eller lägenhetens

del i den mån utbetalningen antingen är avdragsgill hos fastighetsägaren

eller — oavsett om utbetalningen är avdragsgill hos fastighetsägaren

_ den utgör skattepliktig intäkt hos den namngivne näringsidkaren. Härigenom

får taxeringsmyndigheterna alltså möjlighet att beträffande namngivna

näringsidkare inom t. ex. byggnadsbranschen genomföra en tillfredsställande

kontroll.

I fråga om ändringen i 39 § 2 mom. yttrar utredningen.

39 § 2 mom. TF ger i sin nuvarande lydelse taxeringsintendenten i länet

möjlighet till en generell stickprovskontroll av rörelseidkares deklarationer.

Enligt föreskrifterna i detta moment kan nämligen taxeringsintendenten

från olika näringsidkare inom jordbruk, skogsbruk och rörelse infordra

kontrolluppgifter beträffande samtliga nämnda näringsidkares inköp och

försäljningar eller viss del av dessa, oaktat säljarens eller köparens namn

inte anges i anmaningen. I momentet angiven uppgiftsplikt bör — av skäl

som tidigare anförts — även stadgas för ägare av annan fastighet och för

innehavare av lägenhet med bostadsrätt. Uppgiftsplikten bör i detta hänseende

även omfatta belopp, som den uppgiftspliktige under viss angiven

tid erhållit såsom ersättning för utförda tjänster och anknytas till förutsättningen

att beloppet, som kontrolluppgiften skall avse, är av sådan beskaffenhet

att detsamma i mottagarens eller utgivarens hand utgör skattepliktig

intäkt eller avdragsgill utgift. I

I betänkandet framhålles att, därest författningsbestämmelserna utformas

på nu föreslaget sätt, en effektivare taxeringskontroll av samtliga företagare

torde kunna möjliggöras. Utredningen tillägger.

Genom att den föreslagna uppgiftsplikten utsträckes till ägare av annan

fastighet och innehavare av lägenhet med bostadsrätt kommer visserligen

att på dem läggas en ökad uppgiftsplikt. Denna kompenseras emellertid

delvis genom den ovan föreslagna inskränkningen i den obligatoriska uppgiftsskyldigheten.

Utredningen förutsätter även att liksom hittills och i enlighet

med departementschefens och bevillningsutskottets uttalanden vid

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

1955 års riksdag taxeringsintendenterna kommer att använda de ökade befogenheter,

som härvid anförtros dem, med största urskiljning så att de

uppgiftspliktiga inte betungas i oskälig omfattning. Sin främsta betydelse

får utvidgningen av befogenheterna i ifrågavarande hänseende vid sådana

kategorigranskningar, som initieras av riksskattenämndens kontrollbyrå.

Redan på grund härav får det antas att nämnda befogenheter endast kommer

till användning, när så ansetts nödvändigt.

I anslutning till det sagda erinrar utredningen om att föreslagen uppgiftsplikt

för ägare av annan fastighet och innehavare av lägenhet med bostadsrätt

även kommer att innebära skyldighet för dem att genom anteckningar

eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för uppgiftsskyldighetens

fullgörande och för kontroll därav.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har utredningens nu ifrågavarande förslag i allmänhet

inte föranlett särskilda uttalanden från remissinstansernas sida.

På samma sätt som beträffande den generella uppgiftsskyldigheten ifrågasättes

även här på sina håll nyttan av den utvidgade uppgiftsskyldigheten

såvitt angår schablontaxerade fastigheter.

Riksskattenämnden har intet att erinra emot förslaget. Även länsstyrelsen

i Hallands län tillstyrker de föreslagna ändringarna.

Överståthållarämbetet vill inte direkt avstyrka ändringen i 39 § 1 mom.

punkt 7 men förklarar sig tveksam beträffande de schablontaxerade fastigheterna.

En liknande ståndpunkt intar länsstyrelsen i Värmlands län. Även

lantbrukets skattedelegation ifrågasätter om den utvidgade uppgiftsplikten

skäligen kan omfatta ägare av schablontaxerade fastigheter med hänsyn

till att dessa taxeringsmässigt inte erhåller avdrag för några kostnader utöver

ränta och därför i många fall kanske inte sparar verifikationer o. d.

Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker förslaget, enär uppgiftsskyldigheten

i fråga, som skulle komma att omfatta även de ringaste belopp,

enligt förbundets uppfattning är alltför vittgående och betungande. Under

alla förhållanden bör enligt förbundet en begränsning nedåt å förslagsvis

500 kronor stipuleras.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

ifrågasätter om vederbörande bostadsrättsinnehavare äger förutsättningar

att fullgöra uppgiftsskyldighet i så omfattande utsträckning som förslaget

innebär. Om anmaningsförfarandet blir vanligen förekommande, medför

den föreslagna uppgiftsskyldigheten, framhåller förbundet, dessutom ett

betydande administrativt merarbete. Förbundet avstyrker förslaget.

Cash and carry-företag

Utredningen

I betänkandet anföres beträffande skyldigheten för näringsidkare att

lämna kontrolluppgifter rörande inköp från och försäljningar till annan

näringsidkare, att kritik riktats mot den i 39 § 1 mom. punkt 7 och 2 mom.

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

samma paragraf stadgade undantagsregeln i fråga om köp eller försäljning

av varor »över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen

icke kan fullgöras». I fortsättningen anföres härom.

Med hänsyn till — såsom någon taxeringsintendent uttryckt det —

det burskap som beteckningen »dagskassa» vunnit även i sådana företag,

som utan svårighet skulle kunna specifiera dagens inkomster med angivande

av kundernas namn, bär från flera håll framhållits att innebörden

av ifrågavarande undantagsregel bör närmare preciseras. Vad man framför

allt synes vända sig mot är den form av försäljning över disk, som numera

förekommer inom grosshandeln genom försäljning »cash and carry»

och som bl. a. innebär att detaljhandlarna hos vederbörande grossist kontant

inköper och därvid i regel själv avhämtar de varor, som sedan skall

återför sälj as. Eftersom försäljningen i detta fall sker kontant, kommer

densamma att i grossistens bokföring i regel redovisas såsom »dagskassa»

eller »kontantförsäljning», vilket utesluter eller ansetts utesluta möjlighet

för grossisten att lämna kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna

beträffande detaljhandlarnas inköp. Härigenom erhåller de mindre nogräknade

bland dessa — utan större risk för upptäckt — betydande möjligheter

till vad som förut betecknats som »krympning» av rörelsen. De mest

flagranta fallen av skattefusk bland rörelseidkare under senare år har

också i regel kommit till stånd genom sådan »krympning».

Utredningen föreslår i enlighet med det anförda, att undantagsregeln

förses med ett tillägg, vari uttryckligt utsäges att densamma endast är tilllämplig

på i detaljhandeln verkställda köp eller försäljningar. Enligt utredningen

kommer genom undantagsregelns anknytning till detaljhandeln

uppgiftsplikt att föreligga för alla grossister och andra, som över disk eller

genom t. ex. kringföringshandel försäljer varor till personer, som i sin

tur skall återförsälja dessa varor direkt till konsument eller förbrukare.

Remissyttrandena

Vad utredningen här föreslagit har berörts i flera remissyttranden.

Riksskattenämnden har intet att erinra emot den i punkt 7 av 39 § 1 mom.

taxeringsförordningen utvidgade uppgiftsskyldigheten. Undantagsregeln

bör dock omformuleras så att det klart framgår, att med »liknande fall»

icke avses grosshandel enligt »cash and carry»-systemet utan endast sådan

detaljhandel som är likställd med försäljning över disk. Förslaget

innebär, påpekar nämnden, att cash and carry-företagen delvis måste lägga

om sin teknik och sin bokföring så att uppgiftsskyldigheten kan fullgöras.

Riksskattenämnden anser detta befogat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län understryker kraftigt angelägenheten

av att företag, som tillämpar det s. k. cash and carry-systemet, ålägges

att ordna sin bokföring så att lagstadgad uppgiftsskyldighet kan fullgöras.

Härom anför länsstyrelsen.

En rörelseidkare kan bliva frestad att i räkenskaperna underlåta att notera

vissa inköp, eftersom skattemyndigheterna sakna möjlighet att införskaffa

uppgift om desamma från cash and carryföretagen. Härigenom kom
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

mer rörelseidkaren att kunna redovisa normal bruttovinst, ehuru bruttointäkterna

redovisats med för låga belopp. Från cash and carryföretagen kan

rörelseidkaren vidare inköpa allehanda varor för privat bruk och påföra rörelsen

kostnaderna härför utan att detta framgår av det kassakvitto, som

utgör verifikation å inköpen ifråga. Någon möjlighet att vid taxeringsrevision

kontrollera om rörelsen påförts obehöriga kostnader finnes under sådana

förhållanden icke. Den speciella organisationen av dylika företag medför

sålunda för närvarande, att de skattskyldiga i två hänseenden ges möjlighet

till att undandraga sig beskattning. Det bör i detta sammanhang framhållas,

att tillkomsten av varuskatten gjort det än mera lockande än hittills

att »krympa» omsättningen. Härigenom uppnås icke allenast lägre skattebelastning

genom lägre inkomstskatt utan även att varuskatt, som affärsmannen

påfört allmänheten vid varans försäljning, kan tillföras honom

själv i stället för att inlevereras till statsverket.

Överståthållarämbetet samt Sveriges köpmannaförbund har intet att invända

mot förslaget. Föreningen Sveriges kommunala revisorer anser att

förslaget är utmärkt.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län understryker vikten av att cash and

carry-företagen blir uppgiftsskyldiga enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen

anför.

»Dagskassa» har blivit ett synnerligen tänjbart begrepp. Att en detaljist,

t. ex. inom livsmedelsbranschen, icke rimligen kan åläggas att med namn

och belopp specificera i en dagskassa ingående delposter är naturligt. Annorlunda

blir förhållandet t. ex. vid försäljning av TV-apparater, radioapparater

och andra större och dyrbarare objekt (kapitalvaror). Regler bör om möjligt

utformas om var gränsen för rätten till icke specificerad dagskassa kan

anses gå i varuslagshänseende.

Kritisk mot förslaget är däremot Skånes handelskammare som anför.

Gentemot förslaget om skyldighet för grosshandelsföretag, som driver försäljning

enligt det s. k. cash and carrysystemet, att efter anmaning insända

kontrolluppgifter å kundernas inköp måste Handelskammaren framföra en

bestämd invändning. Enligt vad Handelskammaren inhämtat saknar de

företag, som tillämpar detta försäljningssystem, merendels överhuvudtaget

möjlighet att tillhandahålla de stadgade kontrolluppgifterna med mindre

de vidtaga åtgärder för en väsentlig utökning av sin bokföring, vilken f. n.

på inkomstsidan uteslutande är byggd på lagliga kassaregistersaldon; någon

kundbokföring förekommer icke. Det är denna omständighet som utgör

en av systemets hörnstenar och möjliggör den kostnadsbesparande distribution

i grosshandelsledet, som systemet såsom sådant innebär. Införandet

av en bokföring, som satte vederbörande förelag i stånd att fullgöra den

föreslagna uppgiftsskyldigheten, skulle otvivelaktigt medföra icke obetydligt

ökade personalkostnader och därigenom väsentligen minska de kostnadsmässiga

fördelarna av systemet såsom sådant. Handelkammaren nödgas

därför avstyrka vad i denna del föreslås.

Även näringslivets skattedelegation är kritisk och anför.

Utformningen av undantagsregeln under denna punkt innebär enligt utredningsmannens

uttalande, att uppgiftsplikt skall föreligga för alla grossister

och andra som över disk eller genom t. ex. kringföringshandel försäljer

varor till personer som i sin tur skall återför sälj a dessa varor direkt till kon
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

sument eller förbrukare. Tolkningen av den föreslagna författningstexten synes

diskutabel för de fall då säljaren saknar uppgift om köparen. Senare

ledet av undantagsregeln torde nämligen gälla i fråga om direktförsäljning

om vilken säljaren icke verkställer annat än en kassanotering. Vad nu

sagts gäller även den föreslagna omformuleringen av 39 § 2 mom. 3 st.

Det kan med skäl ifrågasättas om det är rimligt att en i rationaliseringssyfte

framvuxen försäljningsform skall fördyras genom en ökad bokföringsskyldighet

på sätt utredningsmannen åsyftar. Därest uppgifter av nu ifrågavarande

slag anses så väsentliga för taxeringskontrollen, att uppgiftsskyldighet

bör införas, bör en sådan föreskrift tillkomma först efter överläggningar

med representanter för vederbörande organisation om utformningen av

redovisningen på denna punkt.

Vissa försäkringsersättningar

Utredningen

Såsom ett komplement till den av utredningen förordade nya punkten 3 a

i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen — genom vilken försäkringsanstalt

skulle åläggas obligatorisk uppgiftsplikt beträffande vissa sakförsäkringsersättningar

— föreslår utredningen motsvarande ändring av bestämmelserna

i 39 § 1 mom. punkt 6 så att berörda inrättningar blir skyldiga att efter

anmaning avlämna kontrolluppgifter för utbetalda försäkringsbelopp, oavsett

försäkringens art. Utredningen hänvisar jämväl i detta sammanhang

till den tidigare omnämnda promemoria, som bifogats riksskattenämndens

till utredningen överlämnade skrivelse. Av promemorian framgår enligt utredningen,

att det kan vara tveksamt om inte den i 39 § 1 mom. punkt 6

föreskrivna uppgiftsskyldigheten avsetts skola vara begränsad till att gälla

endast personförsäkringar, ehuru ordalydelsen inte utesluter att uppgift

även skall kunna erhållas i fråga om sakförsäkringar. Kompletteringen föreslås

enligt utredningen för att författningstexten skall bli otvetydig i detta

avseende.

Remissyttrandena

Mot utredningens förslag på denna punkt har invändningar inte framkommit

vid remissbehandlingen.

Riksskattenämnden vill dock — med erinran om grunden för nämndens

i betänkandet återgivna tidigare skrivelse i ämnet och då den föreslagna

lagtexten icke uttryckligen reglerar frågan — framhålla, att i blivande

proposition i ämnet bör intagas ett för tolkningen vägledande uttalande, enligt

vilket även sakförsäkringar avses skola inbegripas under föreskriften.

Kontrolluppgifternas innehåll m. m.

Utredningen

Utredningen framhåller att i ett flertal av taxeringsintendenternas yttranden

olika förslag framförts om det närmare innehållet i de kontrolluppgifter,

som skall avlämnas enligt 39 §, och vad uppgifterna skall avse.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Utredningen föreslår att i ett nytt 3 mom. av paragrafen vissa föreskrifter

meddelas i detta hänseende.

Härom anför utredningen.

Till detta moment bör sålunda i första hand överföras de i 1 mom. punkt

7 nu meddelade bestämmelserna om att kontrolluppgift, där så begäres,

skall innehålla upplysning om varuslag och myckenhet samt om verkställda

likvider. För att tillgodose en del av framförda förslag föreslår utredningen

vidare att i 3 mom. föreskrifter meddelas om att, där så begäres i

anmaning, de i 1 och 2 mom. avsedda uppgifterna utöver vad tidigare sagts

skall innehålla uppgift om tidpunkten för verkställda likvider, betalningssätt

samt arten och omfattningen av utförda arbeten. Vidare bör de uppgiftsskyldiga

vara skyldiga att, om så påfordras och lämpligen kan ske,

lämna uppgifterna i form av kontokurant. Härigenom kommer de väsentligaste

av formföreskrifterna beträffande kontrolluppgifter enligt 39 § 1

och 2 mom. att bli samlade till ett ställe. Någon nämnvärd utvidgning av

de uppgiftspliktigas skyldigheter sker inte heller — flertalet av ifrågavarande

upplysningar lämnas redan enligt nu gällande bestämmelser — men

verkställandet av taxeringskontroll genom taxeringsrevisioner torde komma

att i inte ringa mån underlättas och befrämjas.

Remissyttrandena

Riksskattenämnden, som konstaterar att utredningen i ett nytt 3 mom.

av 39 § taxeringsförordningen föreslagit bestämmelser av delvis samma

innehåll som i gällande lydelse av 39 § 1 mom. punkt 7 taxeringsförordningen,

förklarar sig icke dela utredningens uppfattning, att någon nämnvärd utvidgning

av den uppgiftspliktiges skyldigheter därigenom icke skulle ske.

Utredningen synes enligt nämnden förbise, att enligt 39 § 1 mom. p. 7)

fråga allenast är om namngiven annan näringsidkare, medan frågan ju

får helt annan betydelse enligt 2 mom., där uppgiftsskyldigheten är generell.

Utsträckningen av uppgiftsskyldigheten till att även avse de i 39 § 2

mom. avsedda fallen kan i åtskilliga fall innebära en orimlig belastning på

näringsidkarna, framhåller nämnden. Riksskattenämnden anser det rimligare

att man börjar med att enligt 39 § 2 mom. taxeringsförordningen infordra

uppgifter å utbetalda eller uppburna belopp och därefter i den mån

så finnes erforderligt — för namngivna skattskyldiga —- infordrar övriga i

39 § 1 och 3 mom. taxeringsförordningen avsedda uppgifter.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.

framhåller att förslaget, att uppgiftsskyldigheten skall avse även vem som

gjort insättning eller till vem utbetalning skett, skulle exempelvis omöjliggöra

nuvarande former vid viss av förbundet och även av andra penninginrättningar

bedriven inlåningsverksamhet. Förbundet avstyrker därför den

föreslagna utvidgningen av detta moment.

Riksskattenämnden påpekar, att 39 § 4 mom. taxeringsförordningen torde

böra formuleras så att uppgiftsskyldigheten, såvitt gäller skulder, klart

angives avse skulder till penninginrättningen i fråga.

Näringslivets skattedelegation erinrar att uppgiftsskyldigheten om namngiven

persons skulder redan föreligger enligt gällande lydelse av 39 § 1

mom. punkt 5.

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

273

Rätten att utfärda anmaning

Utredningen

I betänkandet framhålles, att frågan om rätten att utfärda anmaning enligt

bestämmelserna i taxeringsförordningen intimt hänger samman med taxeringskontrollen

och hur denna skall kunna pa ett effektivt sätt bedrivas. Från

ett flertal håll har enligt utredningen uttalats den åsikten att den i 51 § taxeringsförordningen

stadgade rätten för vissa taxeringsfunktionärer att utfärda

anmaning skulle utsträckas till att omfatta även andra funktionärer.

Utredningen anser emellertid, att endast sådana utvidgningar av denna rätt

bör ifrågakomma, som är ägnade att göra taxeringsarbetet i olika led smidigare

och som inte medför en minskning i taxeringsintendenternas självklara

skyldighet att tillse att anmaningsrätten, särskilt enligt 39 §, inte utnyttjas

i onödan.

Utredningen föreslår sålunda, att rätten att utfärda anmaning enligt det

av utredningen föreslagna nya 4 mom. (i huvudsak = nuvarande 3 mom.)

av 39 § taxeringsförordningen utvidgas till att omfatta inte endast taxeringsintendent

utan även revisionsintendent. Under benämningen revisionsintendent

bör enligt utredningen inbegripas jämväl länsrevisor, som förestår

länsstyrelses taxeringsrevision. För att klargöra detta föreslår utredningen

ett tillägg till 3 § taxeringsförordningen. Vidare bör enligt utredningens

mening inte endast taxeringsintendent utan även revisionsintendent ha rätt

att utfärda anmaning med stöd av bestämmelserna i 41 § och 42 § 2 mom.

Särskilt vid värdering av aktier i inte börsnoterade aktiebolag och andelar i

ekonomiska föreningar synes enligt utredningens mening den nuvarande

ordningen, enligt vilken endast taxeringsintendent kan anmana bolagen eller

föreningarna att inkomma med de i 41 § föreskrivna uppgifterna, onödigt

tungrodd och omständlig.

Utredningen påpekar vidare att med nuvarande bestämmelser taxeringsassistent

inte ens i begränsad omfattning har rätt att utfärda anmaning.

Enligt utredningen har detta framstått som en olägenhet i det praktiska

taxeringsarbetet. Att taxeringsassistent vid utredningar under taxeringsperioden

är tvingad att vända sig till taxeringsnämndens ordförande med begäran

om att denne skall anmana den skattskyldige att inkomma med erforderliga

uppgifter synes enligt utredningens mening vara föga ändamålsenligt

och alltför tidsödande. Taxeringsassistent bör därför enligt utredningens

uppfattning äga anmaningsrätt i de fall, som avses i 31 § 2 inom.,

36 § andra stycket, 39 § 1 inom. samt 45 §. Rätt att utfärda anmaning i förut

angivna fall torde dock, framhåller utredningen, endast böra tillkomma

taxeringsassistent under den tid arbetet i taxeringsnämnd pågår.

Remissy ttrandenn

I remissyttrandena har olika uppfattningar kommit till uttryck beträffande

den anmaningsrätt som bör tillkomma taxeringsassistenter och föreståndare

för taxeringsrevision.

18 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 274 Kontrollera mot PDF

274 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

överståthållarämbetet finner den föreslagna rätten för taxeringsassistenterna

att under taxeringsperioden i viss utsträckning utfärda anmaning vara

ändamålsenlig och ägnad att underlätta deras arbete. Även övriga föreslagna

ändringar i anmaningsrätten synes enligt ämbetet ägnade att förenkla

arbetet utan att rättssäkerheten eftersättes.

Anmaningsrätt för taxeringsassistenter och revisionsintendenter tillstyrkes

vidare av länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands län. Båda dessa

länsstyrelser anser emellertid, att anmaningsrätten bör utsträckas att gälla

även den som på taxeringsintendentens uppdrag förbereder värderingen av

aktier i icke börsnoterade aktiebolag och andelar i ekonomiska föreningar.

Enligt riksskattenämndens mening synes anmaningsrätten för taxeringsassistent

av praktiska skäl böra — utöver utredningens förslag — utvidgas

att omfatta jämväl i 36 § första stycket taxeringsförordningen avsedda fall.

Det lärer nämligen i praktiken ofta förhålla sig så, anför nämnden, att taxeringsassistenten

realiter avgör vilka skattskyldiga, som skall anmanas att

avgiva självdeklaration.

Länsstyrelsen i Stockholms län är emellertid betänksam inför den för

taxeringsassistenter föreslagna anmaningsrätten. Länsstyrelsen anser nämligen

att, då taxeringsassistenten endast skall biträda taxeringsnämndens

ordförande i dennes arbete, lämplighetsskäl talar för att assistenten icke

bör få samma anmaningsrätt som tillkommer ordföranden.

Även näringslivets skattedelegation anser att taxeringsnämndsordföranden

bör vara ansvarig för utfärdandet av anmaningar m. m. Delegationen

erinrar om att taxeringsassistenterna enligt utredningen avses skola växla

mellan olika taxeringsnämnder. Delegationen framhåller, att då assistenterna

härigenom kommer att få än mindre kännedom om de skattskyldiga

inom nämndens verksamhetsområde än som nu är fallet, det är av betvdelse

att taxeringsnämndsordföranden, som i allmänhet tjänstgör flera år

i samma taxeringsnämnd, har överinseende över assistentens arbete.

Principiella skäl emot att ge taxeringsassistenterna anmaningsrätt anföres

av besvärssakkunniga. Anmaningen har enligt de sakkunnigas mening

sitt berättigande, endast om den förbehålles för sådana fall, då vite kan

utsättas. Då rätt att förelägga vite uppenbarligen icke bör tillerkännas

taxeringsassistent utan liksom hittills förbehållas taxeringsnämnden, anser

de sakkunniga sig böra avstyrka förslaget om anmaningsrätt för taxeringsassistent.

Med hänsyn till taxeringskontrollen och dess effektiva bedrivande anser

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att den av utredningen föreslagna

utöknmgen av anmaningsrätten icke är tillfyllest. Länsstyrelsen tänker härvid

på föreståndaren för taxeringsrevisionen och anför.

Enligt förslaget ges föreståndaren för länsstyrelsens taxeringsrevision

rätt att utfärda anmaning dels jämlikt det av utredningen föreslagna nva

4 mom. av § 39 taxeringsförordningen samt dels enligt 4l" § och 42 §2 inom

taxeringstorordningen. Föreståndaren skall emellertid enligt utredningens

förslag (s. 193) svara för ledningen av hela granskningsverksamheten. För

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

att underlätta detta arbete synes denne befattningshavare böra ges möjlighet

att själv införskaffa olika slag av uppgifter, vilka kunna komma till

användning vid taxeringsrevisionerna.

På grund härav anser länsstyrelsen, att föreståndare för revisionsdetalj

även bör tillerkännas anmaningsrätt enligt 31 § 2 mom., 33 §, 39 § 1 och

2 mom. samt 45 § taxeringsförordningen.

Utredningen har beträffande rätten att i anmaning förelägga vite anfört,

att sådan rätt icke bör medgivas taxeringsrevisionens föreståndare, övertygande

skäl för denna uppfattning synas emellertid icke vara anförda.

Länsstyrelsen delar icke utredningens uppfattning i denna fråga och vill

förorda, att föreståndaren i likhet med taxeringsnämndens ordförande enligt

53 och 63 §§ taxeringsförordningen tillerkännes rätt att förelägga vite.

Länsstyrelsens uppfattning angående berörda anmaningsrätt delas av

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Departementschefen

I fråga om de kontrolluppgifter, som skall lämnas först efter anmaning,

har utredningen framlagt vissa förslag, som närmast är att se som en konsekvens

av vad som förordats i fråga om skyldigheten att lämna uppgifter

utan anmaning. Detta gäller i första hand den föreslagna bestämmelsen att

innehavare av annan fastighet eller bostadsrättslägenhet skall kunna

anmanas att lämna uppgift om ersättningar för reparationer o. dyl. Förslaget

har tillstyrkts vid remissbehandlingen, frånsett att man från fastighetsägarhåll

uttryckt farhågor för att uppgiftsskyldigheten skulle kunna bli betungande

i vissa fall. Jag kan inte dela dessa farhågor. Vad särskilt angår

villor och bostadslägenheter kommer det här att röra sig om helt enkla frågor,

som det inte torde vara svårt att besvara någorlunda tillfredsställande.

Att taxeringsmyndigheterna här som eljest bör begagna sina befogenheter

med urskillning och omdöme är självklart. Jag biträder förslaget.

Såsom eu konsekvens av skyldigheten att lämna uppgift utan anmaning

är även att se utredningens förslag, att uppgift skall kunna infordras om

utbetalda försäkringsersättningar. Förslaget omfattar sådana

ersättningar av alla slag och alltså även sakförsäkringsersättningar. Vid remissbehandlingen

har invändningar icke framförts, och jag kan även för

egen del tillstyrka förslaget.

Av större faktisk betydelse är utredningens förslag, att grossistföretag av

typen cash and carry skall kunna genom anmaning åläggas att inkomma

med kontrolluppgifter rörande kundernas inköp.

Att dessa företag hittills inte ansetts uppgiftsskyldiga sammanhänger med

att man vid 1955 års revision av reglerna på området gjorde undantag för köp

och försäljningar av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen inte kan fullgöras. Undantagsregeln avsåg vid sin tillkomst

inte ifrågavarande företag — som då knappast var kända — utan

näringsidkares inköp av varor för sin rörelse i vanlig detaljhandel, t. ex. en

restauratörs uppköp av grönsaker och livsmedel på salutorg eller i vanlig

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

speceributik. Den är emellertid enligt sin ordalydelse tillämplig även på casli

and carry företagen.

Såsom utredningen och flertalet remissinstanser funnit är det från kontrollsynpunkt

angeläget att kunna inhämta uppgifter från ifrågavarande företag.

Även konkurrensskäl kan åberopas till förmån för en sådan ändring.

Den vanliga grossisthandeln är underkastad uppgiftsplikt och bör inte bli

lidande i konkurrensen på att andra företags leveranser inte kan bli föremål

för skattekontroll. Mot denna bakgrund bör man även se den framförda invändningen,

att införandet av uppgiftsplikt skulle nödga cash and carryföretagen

att utvidga sin bokföring, en olägenhet vars betydelse f. ö. icke får

överdrivas.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag utredningens förslag att begränsa

den förut nämnda undantagsregelns räckvidd till att avse köp och

försäljningar inom detaljhandel.

Utredningen har även föreslagit vissa ändringar i fråga om innehållet

i de kontrolluppgifter som kan infordras rörande olika affärstransaktioner.

Såsom riksskattenämnden funnit bör regler av det ifrågasatta slaget endast

avse fall, då uppgifter infordras rörande namngiven rörelseidkare. Jag förordar

i enlighet härmed att bestämmelser av i huvudsak det innehåll utredningen

tänkt sig inarbetas i punkten 7 av 39 § 1 mom. taxeringsförordningen.

Av utredningen ytterligare föreslagna skärpningar i uppgiftsskyldigheten

— avseende flottningsföreningar och banker — har vid remissbehandlingen

genomgående avstyrkts och synes icke böra här upptagas.

Utredningen har slutligen förordat vissa utvidgningar av den krets taxeringsmyndigheter

som har anmaningsrätt. Den nämnda frågan har

särskild betydelse från rättssäkerhetssynpunkt och blev föremål för närmare

överväganden vid tillkomsten av den nu gällande taxeringsförordningen.

Oaktat vissa praktiska fördelar skulle vara förenade med utredningens förslag

i detta hänseende, anser jag, att man inte bör gå ifrån den då gjorda

avvägningen. Jag kan alltså inte biträda utredningens förslag i denna del.

Taxeringsrevision

Utredningen

I betänkandet konstaterar utredningen, att kritik i skilda hänseenden

riktats mot de bestämmelser i taxeringsförordningen, som reglerar taxeringsmyndigheternas

befogenheter i samband med taxeringsrevision. Framför

allt är det — framhåller utredningen — föreskrifterna i 56 § 2 mom.

om rätt för granskningsman att genast få taga del av handlingar för

granskning och i 56 § 3 mom. om sättet, tiden och platsen för revisionens

verkställande, som inte ansetts tillfyllest för ett effektivt revisionsarbete.

Angående den kritik som anförts mot de nu gällande bestämmelserna

lämnar utredningen följande sammanfattande redogörelse.

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1901

Från flera håll har understrukits de stora svårigheter, som vid taxeringsrevision

ofta möter granskningsmannen att snabbt få taga del av den skattskyldiges

räkenskaper. Detta torde trämst sammanhänga med att den skattskyldige,

om han finner det förenligt med sina intressen, mycket lätt kan

förhala revisionens utförande genom att hänvisa till den i 56 § 3 mom.

intagna föreskriften, att taxeringsrevision såvitt möjligt skall ske på sådant

sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verksamheten för

den, hos vilken revisionen sker. Den omständigheten att den skattskyldige

på detta vis kan uppskjuta revisionen till en för honom lämplig tidpunkt

är på grund av det sätt, på vilket det utnyttjas, en belastning för en effektiv

taxeringskontroll. Erfarenheterna visar nämligen, att förhållandevis

många skattskyldiga genom att förebringa allehanda svepskäl utnyttjar

denna möjlighet att fördröja verkställandet av en taxeringsrevision för att

därigenom få tid att på ett för dem fördelaktigt sätt ordna de räkenskapshandlingar,

som skall företes för granskning. Det torde inte sällan förekomma,

att den skattskyldige, då han erhåller meddelande om taxeringsrevision,

går igenom sina räkenskaper och tager bort sådana handlingar,

som kan utgöra bevis för att underdeklaration föreligger, men han kan

även genom andra åtgärder förvanska räkenskaperna, så att revisionen

försvåras. I vissa fall torde den skattskyldige också ha begagnat det sålunda

erhållna uppskovet med revisionens utförande till att upprätta en

helt ny bokföring. Skulle den skattskyldige vägra att förete sina räkenskaper

för granskning, kan han, som tidigare nämnts, vid vite föreläggas

att göra detta men syftet att förhala revisionen har likväl vunnits pa giund

av den tid vitesförfarandet i regel tar.---

Den i 56 § 3 mom. TF meddelade bestämmelsen, att taxeringsrevision

med den skattskyldiges medgivande må verkställas hos honom, torde i

realiteten innebära att denne efter eget gottfinnande kan bestämma var

revisionen skall äga rum. Med nuvarande bestämmelser kan den skattskyldige

sålunda, om han skulle tinna detta förenligt med sina intressen,

förhindra att granskningsmannen erhåller tillträde till rörelsens lokaler,

varigenom den senare berövas möjlighet att på platsen skaffa sig upplysningar

om dels verksamhetens omfattning och dels vilka handlingar

den skattskyldige är i besittning av. Vid andra tillfällen åter kan den skattskyldige

påfordra, att revisionen skall utföras hos honom, vilket understundom

tvingar granskningsmannen att göra tidsödande och kostnadskrävande

resor även i sådana fall, där revisionen med hänsyn till rörelsens

omfattning med fördel skulle kunnat ske på granskningsmannens tjänsterum.

I samband härmed må framhållas att en taxeringsrevision många

gånger kan vara så komplicerad, att granskningsmannen med hänsyn till

de ofta mycket omfattande utredningar, som måste företagas, under en

längre tidsrymd kontinuerligt behöver ha tillgång till den skattskyldiges

räkenskaper eller viss del därav. Att den skattskyldige under sadana omständigheter

skall kunna förvägra granskningsmannen att medtaga räkenskaperna

till tjänsterummet — härvid bortses från sådana delar av räkenskaperna

som den skattskyldige omöjligen kan avvara — utgör givetvis

ett betydande hinder för ett effektivt och rationellt bedrivande av revisionsarbetet.

Andra inte oväsentliga nackdelar med revisionens utförande hos

den skattskyldige är att granskningsmannen merendels inte har möjlighet

att utnyttja sådana maskinella hjälpmedel, som han törtogar över i sin

tjänstefokal, samt att han i regel inte kan använda den biträdeshjälp som

slår till hans förfogande.

Enligt utredningen visar den lämnade redogörelsen, att de nuvarande

bestämmelserna inte är helt lämpliga, när det gäller att komma till rätta

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

med de mera avancerade skattefuskarna. Utredningen framlägger därför

förslag till nya föreskrifter angående taxeringsrevisions verkställande. Därvid

vill emellertid utredningen redan från början slå fast, att flertalet taxeringsrevisioner

hos rörelseidkare hittills kunnat verkställas utan att dessa

gjort svårigheter, men att — såsom någon taxeringsintendent uttryckt saken

— det är de få missbruken av gällande bestämmelser som bör kunna

bemästras. Det finns, tillfogar utredningen, också all anledning anta att

just i dessa fall alltid försök gjorts att undandraga belopp från beskattning.

Utredningen föreslår ingen ändring i fråga om vem som skall äga besluta

om taxeringsrevision. Utredningen anser nämligen, att det liksom hittills

endast bör tillkomma taxeringsintendenten i länet, d. v. s. taxeringssektionens

chef, att bestämma huruvida taxeringsrevision skall ske.

Däremot föreslås en ändring i fråga om bestämmanderättens omfattning.

Med hänsyn till att taxeringsrevisionsarbetet skall kunna uppläggas och bedrivas

rationellt samt för att åvägabringa att inte den skattskyldige eller

uppgiftsskyldige genom olika åtgöranden kan omöjliggöra, förhindra eller

förhala en taxeringsrevision föreslår utredningen sålunda, att i förekommande

fall redan vid förordnande om taxeringsrevision taxeringsintendenten

även skall kunna bestämma när och var taxeringsrevisionen skall äga rum.

Att taxeringsintendenten därvid skall taga hänsyn till den skattskyldiges

eller uppgiftsskyldiges berättigade intressen säger sig självt, framhåller utredningen.

Taxeringsintendentens rätt att bestämma när taxeringsrevisionen skall

äga rum innebär enligt utredningen följande.

Beträffande tidpunkten för revisionens verkställande bör liksom hittills

gälla att den, vars räkenskaper skall granskas, inte nödvändigtvis behöver

i förväg underrättas om att taxeringsrevision skall ske. Därigenom tillgodoses

möjligheterna att i de fall, då så erfordras, utnyttja det för allt revisionsarbete

viktiga överrumplingsmoment, som ligger däri att granskningsinannen

oförberett kan infinna sig hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige

för revisionens utförande och omedelbart påbörja densamma innan

vederbörande hinner vidtaga åtgärder för att undanskaffa eller förvanska

räkenskaperna. Överrumplingsmomentet bör emellertid utnyttjas endast i

undantagsfall och när särskilda skäl därtill föranleder. Det normala bör

alltså fortfarande vara att den, hos vilken granskning skall ske, i förväg

underrättas om att taxeringsrevision beslutats.

Befogenheten för taxeringsintendenten att i förekommande fall kunna

bestämma tidpunkten för revisionens verkställande bör innebära en skyldighet

för den, vars räkenskaper skall granskas, att vid bestämd tidpunkt

omedelbart tillhandahålla samtliga räkenskaper jämte därtill hörande handlingar.

Om vederbörande underlåter att överlämna dessa räkenskaper och

handlingar bör liksom hittills i första hand vitesföreläggande tillgripas.

Enligt utredningen bör såsom förut angivits, taxeringsintendenten också

kunna bestämma var taxeringsrevisionen skall utföras. Utredningens

förslag på denna punkt innebär, att taxeringsintendenten kan välja mellan

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kangl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

att låta revisionen ske hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige eller att

låta verkställa revisionen hos den myndighet, vid vilken granskningsmannen

är anställd. Var revisionen lämpligen skall äga rum får, framhåller utredningen,

i regel bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt

fall. Utredningen tillägger att, om taxeringsintendenten bestämt att granskningen

skall utföras hos den skattskyldige eller uppgiftsskyldige, denne inte

hör ha rätt att motsätta sig detta. Förslaget innebär vidare att, i likhet med

vad som nu gäller beträffande taxeringsrevision för kontroll av allmän varuskatt,

den hos vilken granskning sker skall vara skyldig att lämna granskningsmannen

tillträde till de lokaler, som användes i vederbörandes verksamhet,

ävensom att för granskning av handlingar och varulager tillhandahålla

nödigt biträde.

I betänkandet understrykes, att taxeringsintendentens ifrågavarande befogenhet

måste utnyttjas med omdöme och på ett sådant sätt att inte den,

vars räkenskaper skall granskas, hindras i sin verksamhet.

För att närmare belysa frågan om var taxeringsrevisionen företrädesvis bör

verkställas anför utredningen bl. a. följande.

Taxeringsrevisionens uppgift är ju att antingen kontrollera att deklarations-

och uppgiftsskyldigheten behörigen fullgjorts eller att eljest bereda

beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

eftertaxering. Taxeringsrevisionen bör därför i regel omfatta en fullständig

genomgång av hela räkenskapsmaterialet, eftersom en revision, som inte är

total, vanligen inte ger den effekt som är avsedd och önskvärd. Därvid bör

bemärkas att en total revision inte utesluter stickprovsvis kontroll av vissa

delar av räkenskapsmaterialet.---En fullständig taxeringsrevision tar

emellertid vanligen ganska lång tid i anspråk, om rörelsen är av mera betydande

storleksordning. Det ter sig därför ofta naturligt, att granskningsmannen,

efter det att han hesökt den, vars räkenskaper skall granskas, och

på platsen tagit del av befintligt räkenskapsmaterial samt satt sig in i redovisningen,

får medtaga räkenskaperna till sitt tjänsterum, då dessas omfång

tillåter detta. Genom att räkenskapsmaterialet medtages till granskningsmannens

tjänstelokal, förorsakas den skattskyldige också mindre besvär

än om hela granskningen sker hos honom. Att större delen av en revision,

såvitt möjligt, utföres å granskningsmannens tjänstelokal synes lämpligt

även med hänsyn till att denne där har tillgång till biträdespersonal och

erforderliga kontorsmaskiner.

Utredningen anser alltså, att en och samma taxeringsrevision normalt

bör äga rum både hos den, vars räkenskaper skall granskas, och på granskningsmannens

tjänsterum. Detta utesluter naturligtvis inte att, med hänsyn

till omständigheterna i det speciella fallet, revisionen uteslutande verkställes

hos den skaltskyldige eller uppgiftsskyldige eller enbart å granskningsmannens

tjänsterum.

Det understrykes att, om taxeringsrevision skall kunna bedrivas på förut

angivet sätt, det måste föreligga en uttrycklig rätt för granskningsmannen

att få till tjänsterummet medföra det bokföringsmaterial, som skall granskas,

eller få detsamma översänt till sig. Denna rättighet hör föreligga oavsett

huruvida den, vars räkenskaper skall granskas, åberopar hinder för att

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj ds proposition nr 100 år 1961

granskningen verkställes hos honom. Han bör alltså vara skyldig att, då så

påfordras, till granskningsmannen omedelbart överlämna eller översända

sina räkenskaper jämte därtill hörande handlingar i den utsträckning som

av granskningsmannen begäres. Denne bör enligt utredningen alltid överlämna

kvitto å mottagna handlingar. Kvittot bör upprättas i två exemplar,

varav det ena behålles av granskningsmannen.

Utredningen tillägger.

Under senare år har skattskyldiga, som anlitat revisionsbyråer eller annan

sakkunnig hjälp vid upprättande av bokföring och deklaration, i allt

mera tilltagande omfattning yrkat att granskningen skall ske hos deras

medhjälpare. Om taxeringsintendenten skulle finna att så lämpligen kan

ske, bör taxeringsintendenten givetvis tillmötesgå en sådan framställning.

Någon rätt för den skattskyldige att få revisionen uteslutande verkställd

hos medhjälparen bör emellertid inte föreligga utan liksom eljest får det

helt ankomma på taxeringsintendenten att avgöra var taxeringsrevisionen

lämpligen bör ske.

Angående frågan om vilka års räkenskaper m. m. som taxeringsrevisionen

bör få omfatta föreslår utredningen, att skyldigheten att vid

taxeringsrevision förete räkenskaper m. m. och att, om så påfordras, till

granskningsmannen överlämna eller översända dessa handlingar bör gälla

inte endast för det senast tilländalupna och de fem närmast föregående beskattningsåren

utan även för det löpande beskattningsåret. Med hänsyn till

kontrollen beträffande den allmänna varuskatten bör enligt utredningen inte,

såsom för närvarande gäller, taxeringsrevision beträffande det löpande

årets räkenskaper göras beroende av huruvida taxeringsrevision även sker

av tidigare beskattningsårs räkenskaper.

Vidare föreslår utredningen särskilda bestämmelser om hur lång tid

granskningsmannen skall få förfoga över granskningsmaterialet. Enligt dessa

bestämmelser skall för taxeringsrevision överlämnade böcker och handlingar,

avseende det löpande året, snarast möjligt och senast inom en vecka

återlämnas till den skattskyldige, så att denne inte alltför mycket kommer

efter med sin bokföring. Övriga års räkenskaper skall däremot granskningsmannen

få behålla under högst en månad, eftersom en taxeringsrevision

enligt utredningens mening i normala fall bör kunna avslutas inom

denna tid. Om granskningsmannen för revisionens verkställande skulle behöva

tillgång till räkenskaperna under längre tid än vad nu sagts, skall enligt

förslaget länsstyrelsens särskilda tillstånd därtill inhämtas. Utredningen

framhåller, att även sådant tillstånd bör vara tidsbegränsat alltefter omständigheterna

i det enskilda fallet.

Utredningen går i detta sammanhang också in på bestämmelsen i 14 §

iaxeringskungörelsen, att kassainventering endast bör företagas av

taxeringsintendenten eller efter dennes särskilda medgivande och allenast

när särskilda omständigheter därtill föranleder.

Utredningen konstaterar att, eftersom frågan om kassainventering i regel

aktualiseras först efter det att granskningen påbörjats, svårigheter ofta fö
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

religger för granskningsmannen att inhämta taxeringsintendentens tillstånd

härtill så skyndsamt, att den skattskyldige inte hinner träffa anstalter för

att korrigera en eventuellt föreliggande divergens mellan verklig och i räkenskaperna

redovisad kassabehållning. På grund av nämnda inskränkning

förekommer enligt utredningen kassainventering i samband med taxeringsrevision

endast i absoluta undantagsfall.

I fortsättningen anför utredningen.

När det gäller att bedöma frågan huruvida sådan kassainventering bor

ske vill utredningen först erinra om den centrala ställning kassaredovisningen

intar inom hela redovisningssystemet. Genom att kunna avstämma

den verkliga kassabehållningen mot det enligt bokföringen framkomna kassasaldot

erhålles en god bild av bokföringens tillförlitlighet. Utredningen

anser därför att kassainventering ofta får betraktas som ett normalt led i

taxeringsrevisioner hos vissa företagare. En dylik inventering förekommer

för övrigt alltid vid vanliga revisioner. Eftersom frågan om kassainventering

vid taxeringsrevision i regel aktualiseras först sedan revisionen påbörjats,

synes det böra ankomma på granskningsmannen att själv bestämma

när kassainventering skall äga rum.

I samband med taxeringsrevision visar det sig enligt utredningen ofta

önskvärt att granskningsmannen själv hos annan skattskyldig utan dröjsmål

kontrollerar riktigheten av uppgifter i de räkenskaper, som är föremål

för revision. En dylik kontroll »vid sidan» kan, påpekar utredningen,

enligt nuvarande bestämmelser inte företagas utan taxeringsintendentens

särskilda förordnande om taxeringsrevision hos den andre skattskyldige.

Enligt utredningen har från några håll framhållits att möjligheter

borde skapas till ett smidigare förfarande i sådana fall. Utredningen, som

delar denna uppfattning, föreslår i angivna syfte en ny bestämmelse som

innebär, att den, som har att verkställa taxeringsrevision hos viss skatlskvldig,

äger rätt att, för kontroll av viss uppgift i de räkenskaper som är föremål

för granskningen, hos annan person — eller, närmare bestämt, hos sådan

uppgiftsskyldig som avses i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen taga

del av dennes räkenskaper i de delar som erfordras för sagda kontroll. Det

förutsättes, att kontrollen endast gäller uppgift som avses i nämnda författningsrum.

Enligt utredningen innebär denna kontroll »vid sidan» i praktiken samma

förfarande som om den andre skattskyldige med stöd av bestämmelserna

i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen anmanas inkomma med kontrolluppgift

beträffande den vars räkenskaper är föremål för taxeringsrevision.

Utredningen erinrar om att enligt 51 § taxeringsförordningen sådan anmaning

kan utfärdas av tjänsteman åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision.

Det ler sig därför enligt utredningen praktiskt att granskningsmannen,

i stället för att anrnana den uppgiftspliktige att avlämna ifrågavarande

uppgift, själv inhämtar densamma ur den uppgiftspliktiges räkenskaper.

Härigenom vinnes främst, framhåller utredningen, att uppgiften

kan erhållas genast och så snabbt atl den, vars räkenskaper revideras, och

s. 282 Kontrollera mot PDF

282 Kungi. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

den uppgiftspliktige inte hinner träffa överenskommelse om försvarsåtgärder.

Beträffande de förordnanden och instruktioner i övrigt som kan vara

erforderliga i samband med taxeringsrevision anför utredningen följande.

Tidigare har nämnts, att beslut om taxeringsrevision endast får meddelas

av taxeringsintendenten i länet. Därvid skall för den, som utses att

verkställa taxeringsrevision, utfärdas skriftligt förordnande, som tillika

skall innehålla erinran om vikten av att stadgad tystnadsplikt noggrant

iakttages. Förordnande att utföra taxeringsrevision bör enligt utredningen

endast utfärdas för vederbörande granskningsman, även om han vid revisionens

utförande kommer att anlita biträdeshjälp. Taxeringsintendenten

bör emellertid utfärda ett generellt förordnande för biträdespersonalen,

varigenom denna får rätt att biträda vid förekommande taxeringsrevisioner.

Om biträdespersonal användes vid taxeringsrevisioner ute på fältet

bör detta generella förordnande medföras för att vid behov uppvisas. Det

synes ej heller nödvändigt att i samband med varje granskningsförordnande

erinra om tystnadsplikten, utan denna fråga synes lämpligen böra lösas

pa sa sätt, att samtliga befattningshavare -— alltså även biträdena — vid

anställningens början får avlämna en skriftlig försäkran om att vederbörande

erinrats om föreskriven tystnadsplikt. Därjämte bör det åligga

taxeringsintendenten att vid skilda tillfällen erinra om gällande sekretessbestämmelser.

Enligt nuvarande föreskrifter har endast den, som erhållit förordnande

att verkställa taxeringsrevision, rätt att taga del av den skattskyldiges

räkenskaper med därtill hörande handlingar. För att föreståndarna för

revisionsdetaljerna skall kunna utöva en god ledning och övervakning av

i evisionspersonalen och även bistå den med råd och anvisningar, torde en

generell bestämmelse böra införas om att revisionsintendent eller annan

tjänsteman, åt vilken uppdragits att övervaka revisionsarbetets rätta bedrivande,

skall vara berättigad att för detta ändamål taga del av räkenskaper,

som är föremål för taxeringsrevision av såväl andra befattningshavare

på revisionsdetaljerna som taxeringsassistenterna.

Remissyttrandena

Att taxeringsmyndigheternas befogenheter i samband med taxeringsrevisioner

bör vidgas i vissa hänseenden för att möjliggöra en mera effektiv

taxeringskontroll har de flesta remissinstanserna i och för sig icke bestritt.

De meningsskiljaktigheter som framkommit har i allmänhet avsett

befogenheternas omfattning och föreskrifternas avfattning i vissa delar.

På några håll har man emellertid intagit en mer avvisande ståndpunkt.

Följande allmänna uttalanden beträffande utredningens förslag i förevarande

del må här återgivas.

Över ståthallar ämbetet anför, att den i betänkandet lämnade redogörelsen

visar de svårigheter, som föreligger att med nuvarande bestämmelser

komma till rätta med mera avancerade skattefuskare. Ämbetet anser, att

utredningens förslag är väl motiverat och att de ytterligare befogenheter

för taxeringsmyndigheterna som föreslagits är ägnade att underlätta och

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

effektivisera revisionsarbetet. Ämbetet vill dock föreslå vissa ändringar till

förtydligande av innebörden av förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser också, att de gällande bestämmelserna

är i behov av översyn, och finner de förtydliganden, ändringar och

kompletteringar, som utredningen föreslagit, i det väsentliga välgrundade.

Likaså kan länsstyrelsen i Hallands län i stort instämma i de ändringsförslag,

som utredningen framlagt beträffande verkställandet av taxeringsrevision.

Allmänt kritiska uttalanden görs däremot av några organisationer.

Svenska företagares riksförbund anser att den föreslagna utvidgningen

av taxeringsmyndigheternas befogenheter uppenbarligen skulle i hög grad

öka de praktiska olägenheterna för de skattskyldiga. Än väsentligare är

enligt förbundet att de enskilda näringsidkarna skulle utlämnas till taxeringstjänstemännens

godtycke på ett sätt, som fullständigt stridei mot

svensk rättsuppfattning. Av både praktiska och principiella skäl finner

förbundet det uteslutet att denna del av utredningens förslag skulle kunna

läggas till grund för lagstiftning.

Enligt Svenska sparbanksföreningens mening framstår det såsom tveksamt,

huruvida tillräcklig anledning föreligger för ändring av de nuvarande,

endast för några år sedan antagna bestämmelserna.

Sveriges advokatsamfund förklarar sig icke kunna godtaga utredningens

förslag till ändrad lydelse av bestämmelserna om taxeringsrevision. Enligt

samfundet präglas förslaget av nära nog fullständig brist på förståelse för

andra intressen än de fiskaliska.

Besvärssakkunniga hänvisar till vad de i annat sammanhang nämligen

i sitt yttrande över promemoria med förslag till lag om handräckning

i vissa fall åt beskattningsmyndighet — anfört om behovet av en särskild

civillag rörande revision såsom utredningsmedel i beskattningsförfarandet

och av en precisering av förutsättningarna för revisionsinstitutets användning,

om vad ett beslut om taxeringsrevision bör innehålla m. m. Skall

användningen av revisionsinstitutet vidgas, framstår det enligt de sakkunniga

som än mera betydelsefullt att förutsättningarna för åtgärden tydligt

preciseras i författning. De sakkunniga tillägger.

Av det av utredningen framlagda förslaget ha de sakkunniga stärkts i

sin uppfattning att det skulle vara en vinning, om reglerna om revision

som ett utredningsmedel i skatteförfaranden av olika slag samlades i en

författning. En allmän iakttagelse beträffande de föreslagna bestämmelserna

i 56 § taxeringsförordningen är dessas iögonenfallande utförlighet. Medan

man i 9 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

beträffande motsvarande institut kunnat nöja sig med relativt kortfattade

föreskrifter, föreslås här synnerligen detaljerade stadganden. I en

allmän lag skulle de viktigaste stadgandena om institutet få sin plats med

möjlighet" att med stöd av lagen i administrativ ordning utfärda de tilllämpningsföreskrifter,

som därutöver kunna befinnas erforderliga. Att låta

föreskrifter av denna art utan vidare inflyta i taxeringsförordningen är

eu lagtekniskt föga tilltalande lösning.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Utredningens ståndpunkt, att det liksom hittills endast bör tillkomma

taxeringsintendenten i länet att bestämma huruvida taxeringsrevision

skall ske, har mött gensagor i några yttranden, där det föreslås att även

föreståndare för länsstyrelses taxeringsrevision får befogenhet att besluta

om revision.

Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Därest utredningens förslag i fråga om assistentorganisationens och revisionsdetaljernas

personalökning godtages, kommer revisionsuppgifterna i

flertalet län att handläggas av ett mycket stort antal befattningshavare. Utbyggnaden

av kontrollapparaten medför med andra ord en betydande utökning

av revisionsverksamheten. Denna ökning kommer att fordra en

noggrann planering av verksamheten. Enligt vad utredningen tidigare anfört

skola revisionsdetaljernas föreståndare svara för ledningen därav. Med

hänsyn härtill synes det lämpligt att föreståndaren för revisionsdetaljen

även medgives rätt att förordna om taxeringsrevision. Det ligger i sakens

natur att så sker inom ramen för av taxeringsintendenten lämnade allmänna

direktiv. Länsstyrelsen föreslår att den av utredningen föreslagna formuleringen

av 56 § 2 mom. taxeringsförordningen ändras i enlighet härmed.

Samma uppfattning framföres av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar.

Motivet för inrättandet av tjänster som revisionsintendent vid de större

länsstyrelserna får antagas i första hand ha varit att mildra taxeringsintendentens

arbetsbörda och ansvar, naturligtvis framför allt i vad avser

revisionsdetaljen och med taxeringsrevision förenade bestyr. Det framstår

därför som mindre välbetänkt, då utredningen föreslagit, att endast taxeringsintendenten

— såsom redan nu är förhållandet — äger meddela beslut

om taxeringsrevision. Länsstyrelsen anser därför, att jämväl revisionsintendenten

bör erhålla denna befogenhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför.

I fråga om befogenheten att förordna om taxeringsrevision är länsstyrelsen

icke främmande för tanken att införa möjlighet till delegation av

denna taxeringsintendentens befogenhet till föreståndaren för revisionsdetaljen

genom beslut av länsstyrelsen i samma ordning som nu finnes stadgad

i°21 § länsstyrelseinstruktionen beträffande vissa av taxeringsintendentens

åligganden. Taxeringsrevision skall ju bli en normal och relativt regelbundet

återkommande åtgärd beträffande rörelseidkare med räkenskaper

t^t;llna verksamhet måste i detalj planläggas å revisionsdetaljen under

föreståndarens närmaste överinseende. Taxeringsintendentens beslut om

taxeringsrevision blir därför nästan undantagslöst av rent formell natur.

Utredningens förslag angående vidgade befogenheter för taxeringsintendenten

att bestämma om tid och plats för taxeringsrevision har Aid

remissbehandlingen mött invändningar i olika avseenden.

Sålunda anser riksskattenämnden, att taxeringsintendentens bestämmanderätt

blivit alltför omfattande enligt förslaget. En viss modifikation av de

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 285

gällande bestämmelserna föreslås likväl av nämnden. Nämnden anför följande.

Enligt riksskattenämndens mening böra nn gällande bestämmelser i 56 §

3 mom. taxeringsförordningen, vilka föreskriva att taxeringsrevision såvitt

mö i ligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid alt den icke förorsakar

hinder i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker, bibehållas, dock

med tillägg av att »utan hinder av vad sålunda är stadgat må, där så finnes

påkallat, taxeringsintendenten bestämma när och var taxeringsrevision

skall äga rum». Riksskattenämnden kan sålunda icke ansluta sig till utredningens

förslag att taxeringsintendenten alltid skall äga fritt bestämma

när och var revisionen skall äga rum. Vid bifall till vad riksskattenämnden

sålunda föreslagit, böra i 56 § 2 mom. sista stycket orden »som taxeringsintendenten

i länet bestämmer» utgå.

Sveriges köpmannaförbund finner, att gällande bestämmelser angående

beslutanderättens omfattning i princip bör bibehållas. Förbundet gör följande

uttalande.

Liksom utredningen anser Sveriges Köpmannaförbund, att endast taxeringsintendenten

bör få besluta om taxeringsrevision. Däremot bör han ej

få bestämma, när och var revisionen skall äga rum. Det är av stor vikt för

den skattskyldige, att han får avgöra dessa frågor, så länge han icke uppenbarligen

förhalar eller söker hindra en granskning. En taxeringsrevision är

ett så betydande ingrepp i den skattskyldiges verksamhet, att ett motsatt

förhållande framstår som ett rent övergrepp. Icke heller delar förbundet

utredningens mening, att den, vars räkenskaper skall granskas, inte nödvändigtvis

behöver i förväg underrättas om att taxeringsrevision skall ske.

En omdömeslöst insatt taxeringsrevision kan åstadkomma stor skada för

den skattskyldige och avsevärt hindra honom i hans rörelse. Det kan f. ö.

inträffa, att granskaren kominer vid en tidpunkt, då den skattskyldige är

bortrest eller sjuk. Skall granskaren då ha fritt tillträde utan någon kontroll

av hans åtgärder eller uppträdande? Förbundet avstyrker bestämt förslaget

i denna del och anser sig kunna göra detta under hänvisning till utredningens

uttalande å sid. 265, att flertalet taxeringsrevisioner hos rörelseidkare

hittills kunnat verkställas, utan att dessa gjort svårigheter. De av

utredningen föreslagna åtgärderna innebär under sådana förhållanden

större våld än nöden kräver. För de fall, där förhalning eller försök att

hindra granskning skäligen kan misstänkas, bör man i stället kunna utgå

från att vederbörande deklarerat för låg inkomst, varför en kraftig skönstaxering

torde vara det rätta påtryckningsmedlet. Vill den skattskyldige

sedan vinna rättelse, får han ställa räkenskaper till förfogande.

Likaså hävdar Sveriges advokatsamfund, att det inte föreligger någon

anledning att upphäva bestämmelsen att taxeringsrevision såvitt möjligt

skall ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i

verksamheten för den hos vilken revisionen sker. Det bör enligt samfundet

vara dennes sak att avgöra om han vill att revisionen skall ske hos honom

eller om han vill utlämna räkenskaper och andra handlingar för revision

på annan plats. Ett utlämnande av räkenskaper och handlingar kan, framhåller

samfundet, vålla den skattskyldige avsevärd olägenhet, särskilt när

fråga är om exempelvis dagbok för löpande räkenskapsår eller reskontra,

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

som innehåller uppgifter om aktuella mellanhavanden med andra personer.

Sveriges hantverks- och industriorganisation uttalar, att de fåtaliga fallen

av missbruk av gällande bestämmelser enligt organisationens mening

icke kan motivera en skärpning av bestämmelserna på föreslaget sätt. Organisationen

framhåller att, även om taxeringsintendenten utnyttjar sina befogenheter

med omdöme, detta icke torde garantera att den som skall utföra

taxeringsrevisionen i det enskilda fallet verkligen handlar i överensstämmelse

härmed. I de få fall där missbruk från de skattskyldigas sida

sker, lärer detta kunna beivras i annan ordning, och den skattskyldige försätter

sig samtidigt i ett försämrat läge i taxeringshänseende.

Näringslivets skattedelegation anser, att vad i betänkandet upplyses om

vissa skattskyldigas uppträdande i samband med taxeringsrevision påkallar

att taxeringsintendent erhåller befogenhet att bestämma tid och plats för

taxeringsrevision. Å andra sidan finner delegationen med hänsyn till det

allt övervägande antalet lojala näringsidkare erforderligt, att till stadgandet

fogas den nuvarande föreskriften, att taxeringsrevision såvitt möjligt skall

ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten

för den hos vilken revisionen sker.

Ett dylikt förbehåll förordas också av länsstyrelsen i Värmlands län.

I ett par yttranden diskuteras särskilt den föreslagna befogenheten för

taxeringsintendenten att bestämma den plats där revisionen skall äga rum.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker i princip utredningens förslag

på ifrågavarande punkter men anser, att taxeringsintendentens bestämmanderätt

bör begränsas så att revisionen skall äga rum i länsstyrelsen, i lokal

skattemyndighets tjänstelokaler eller hos den revisionen avser. Revision å

annan plats bör enligt länsstyrelsen kunna ske endast i samförstånd med

den som skall granskas.

Överståthållarämbetet framhåller däremot, att frågan om var revisionen

skall äga rum i de flesta fall icke blir aktuell, förrän granskningsmannen

kommit i förbindelse med den skattskyldige. Vanligtvis kan man komma

överens om platsen. Om så icke kan ske, bör taxeringsintendenten enligt

ämbetets mening senare kunna besluta om på vilken plats granskningen

skall utföras.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar uppfattningen, att det inte bör särskilt

anges i granskningsförordnandet var granskningen skall äga rum. Det

bör enligt länsstyrelsen få ankomma på revisorn och den skattskyldige att

komma överens härom. I tvistiga fall bör däremot taxeringsintendenten i

länet få bestämma platsen.

Länsstyrelsen kan inte biträda utredningens mening att taxeringsintendenten

bör kunna tillmötesgå en framställning om att granskningen skall

ske hos den skattskyldiges bokföringsmedhjälpare. Länsstyrelsen yttrar.

Att granskning förlägges till bokföringsmedhjälparens lokal är mindre

lämpligt. Därmed går ju revisorn miste om möjligheten att få en överblick

över den granskades rörelse, vilket av utredningen framhålles såsom synnerligen

viktigt. Dessutom kan detta förfaringssätt leda till ökade kostna
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

der för den skattskyldige, då en viss kategori av bokförare kan antagas icke

underlåta att debitera den skattskyldige särskilt, om en taxeringsrevisor i

flera dagar vistas på bokförarens kontor.

Lantbrukets skattedelegation anför.

Enligt delegationens uppfattning är det motiverat att införa sådan bestämmelse

att taxeringsrevisionen kan äga rum hos den skattskyldige. Det har

betydelse för granskningsmannens bedömning att han får se den skattskyldiges

rörelse. Däremot föreligger knappast skäl för att den skattskyldige

mot sin vilja skall kunna avkrävas räkenskaperna ens för så kort tid som

en vecka för det löpande räkenskapsåret. Det är t. ex. orimligt antaga, att

en rörelse med aldrig så liten reskontra överhuvud skall kunna undvara

denna. Vid sådant förhållande anser skattedelegationen, att bestämmelsen

i stället bör utformas på sådant sätt att taxeringsintendenten skall kunna

bestämma att taxeringsrevisionen skall äga rum hos den skattskyldige men

att den skattskyldige inte skall kunna tvingas att avstå från sitt räkenskapsmaterial.

En liknande uppfattning framföres av näringslivets skattedelegation, som

framhåller, att revision av det löpande årets räkenskaper, med hänsyn till

gällande föreskrifter om räkenskapernas förande, regelmässigt bör äga rum

hos den skattskyldige och endast i särskilda undantagsfall på granskningsmannens

tjänsterum.

Frågan om tidpunkten för revisionen tas upp av länsstyrelsen i Södermanlands

län, som ifrågasätter om taxeringsintendenten kan ha möjlighet att

överblicka arbetet å revisionsavdelningen på ett sådant sätt, att han vid utfärdandet

av beslutet om taxeringsrevision kan bestämma tidpunkten för

revisionens utförande. Länsstyrelsen föreslår att den som skall utföra revisionen

får avgöra tidpunkten för densamma.

Den av utredningen i 56 § 3 mom. andra stycket föreslagna skyldigheten

att genast överlämna eller översända de handlingar som skall

granskas anser riksskattenämnden böra begränsas till att avse allenast de

fall, då så på grund av särskilda skäl påfordras. Enligt nämnden bör vidare

i samma stycke av den föreslagna författningstexten stadgas, att överlämnandet

eller översändandet skall ske mot kvitto.

Förslag i sistnämnda avseende framföres även av näringslivets skattedelegation.

Länsstyrelsen i Södermanlands län betecknar, med hänsyn till vunna erfarenheter,

såsom värdefullt att i betänkandet klart utsäges, att skattskyldig

har att omedelbart tillhandahålla räkenskaper och därtill hörande handlingar.

Denna uppfattning delas inte av Sveriges advokatsamfund, som med anknytning

till de av utredningen bibehållna bestämmelserna om tystnadsplikt

framhåller att, om utredningens förslag oförändrat lägges till grund för lagstiftning,

det skydd som tystnadsplikten innebär blir sämre än vad det nu

är. Samfundet anför härom bl. a. följande.

Enligt förslaget skall nämligen den hos vilken taxeringsrevision skall ske

vara pliktig att, om så påfordras, till den som har att verkställa revisionen

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

»genast» överlämna eller översända de handlingar som skall granskas. Något

rådrum behöver sålunda icke medges; överrumplingsmomentet anses av

utredningen ur fiskalisk synpunkt vara så värdefullt att det stundom bör

utnyttjas. Styrelsen bestrider icke att det kan finnas fall, där det kan vara

av värde att kunna påbörja en granskning utan att vederbörande i förväg

underrättats därom, men när det gäller taxeringsrevision hos yrkesutövare

som, enligt vad myndigheterna väl känner till, har en omfattande tystnadsplikt

mot de personer som anlitat dem, kan man med skäl kräva att vederbörande

får sådant rådrum att han hinner undersöka vilka handlingar han

kan förete utan att därmed klart åsidosätta sina uppdragsgivares berättigade

intresse av tystnadspliktens upprätthållande. Han måste ju ha möjlighet

att söka utverka det låt vara ytterligt svaga skydd som bestämmelserna

om framställning hos länsstyrelsen innebär.

Samfundet vänder sig i sammanhanget också mot den föreslagna skyldigheten

att tillhandahålla det löpande årets räkenskaper och anför.

Hur utredningen menar att en bokföringspliktig näringsidkare skall kunna

dag för dag fullgöra sin lagliga bokföringsplikt, om böckerna för det

löpande året fråntas honom, är obegripligt. Att döma av motiven (sid. 269

nederst) synes utredningen anse att det är tillräckligt om böcker och handlingar,

avseende det löpande året, återlämnas med sådan grad av skyndsamhet

att vederbörande »inte alltför mycket» kommer efter med sin bokföring.

Denna ståndpunkt är icke hållbar. Taxeringsförordningen kan icke

få innehålla bestämmelser, som tvingar en näringsidkare att åsidosätta

skyldigheter som åvilar honom enligt allmän lag.

Ej heller anser samfundet riktigt att utan inskränkning stadga, att den

hos vilken taxeringsrevision sker skall vara pliktig att lämna den som har

att verkställa revisionen nödigt biträde för granskning av handlingar och

varulager. Den föreslagna bestämmelsen därom bör enligt samfundet förses

med tillägg av innehåll att skyldighet att lämna biträde skall föreligga allenast

i den mån så utan olägenhet kan ske. I annat fall befarar samfundet

att stundom alltför långt gående anspråk på biträde kommer att framställas.

Även riksskattenämnden anser, att bestämmelsen om »nödigt biträde»

kan inbjuda till missförstånd. Enligt nämnden bör med »nödigt biträde»

uppenbarligen icke avses hjälp med t. ex. kontrollsummering eller andra

moment i själva granskningen av räkenskaperna. Nämnden föreslår, att

bestämmelsen omformuleras till huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande

regler i 42 § varuskatteförordningen.

Vad utredningen föreslagit om den tid under vilken vederbörande granskningsman

skall få behålla de till honom överlämnade räkenskapshandlingarna

har framkallat åtskillig kritik.

Överståthållarämbetet ifrågasätter behovet och lämpligheten av den föreslagna

bestämmelsen och anför.

De flesta enklare revisionerna kräva icke så lång granskningstid som en

månad. Men det är alls icke givet, att revisionen för den skull alltid kan

utföras i en följd. En taxeringsrevision får avbrytas av olika skäl, kund- eller

leverantörsförfrågan, infordrande av kontokurant från postgiro, bankförfrågan,

infordrande av viss utredning från den skattskyldige, komplette
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

ring av räkenskaps- och verifikationsmaterial m. m. I avvaktan på att uppgifter

skola inkomma arbetar granskningsmannen med andra skattskyldigas

räkenskaper. Räkenskapsmaterialet kan därför nödgas bli kvarliggande

hos granskningsmannen väsentligt längre tid än en månad, vilket dock icke

innebär, att granskningen pågått hela denna tid. Risk finnes vidare för att

bestämmelsen kan otillbörligt utnyttjas av den skattskyldige eller dennes

ombud gentemot granskningsmannen. Genom förhalning med svar och utredningar

från dag till dag ställes granskningsmannen inför problemet, om

och när han skall behöva begära förlängning av tidsfristen. Bestämmelsen

kommer att skapa oro och irritation, men icke befrämja ett gott och snabbt

granskningsresultat.

överståthållarämbetet anser det vara tillräckligt med hittillsvarande bestämmelse,

att räkenskaperna skall återställas så fort ske kan. Endast i

den mån revisionen avser det löpande årets räkenskaper kan enligt ämbetet

finnas anledning till särskilt stadgande eller anvisning rörande den tid,

under vilken de må behållas.

I stort sett liknande uttalanden göres av länsstyrelserna i Södermanlands,

Kristianstads och Malmöhus län ävensom av Föreningen Sveriges kommunala

taxeringsrevisorer.

På några håll framhålles, att de angivna tiderna ofta kan bli svåra att

hålla och att det skulle innebära en onödig omgång för granskningsmannen

att nödgas inhämta särskilt tillstånd att behålla räkenskaperna under

längre tid, om den skattskyldige icke har något att erinra däremot. Därför

föreslås, att den föreslagna regeln endast bör gälla om den skattskyldige

själv ej medger förlängd tid för granskningen.

Förslag av sådan innebörd har framförts av länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus, Örebro, Värmlands och Västernorrlands län. Den sistnämnda

länsstyrelsen utgår från att tiden över huvud taget bör bestämmas från fall

till fall. Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län bör även en annan och enklare

utväg kunna tillgripas för förlängning av den föreslagna tidsmaximeringen,

nämligen genom överenskommelse mellan granskningsmannen och

den skattskyldige om längre tid.

Riksskattenämnden anser, att den i 56 § 5 mom. taxeringsförordningen

föreslagna rätten för länsstyrelsen att utsträcka den tid, varunder för taxeringsrevision

överlämnade räkenskaper och andra handlingar må behållas,

med hänsyn till den lagstadgade skyldigheten att föra dagboken dagligen

icke bör omfatta dagboken för det löpande året. Dagboken för det löpande

året bör enligt nämnden överhuvud icke få fråntagas den skattskyldige.

— Föreskrift att talan ej må föras över länsstyrelsens beslut enligt

delta moment bör införas, tillägger nämnden.

Länsstyrelsen i Hallands län anser det inte vara rationellt att granskningsmannen,

därest tiden överskrides, skall vara skyldig inhämta länsstyrelsens

särskilda tillstånd för att få behålla böckerna ytterligare en tid.

Det bör enligt länsstyrelsen räcka med en anmälan till taxeringsintendenten,

som bär ansvaret för granskningen.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden konstate
19

llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

rar, att föreskriften om inhämtande av länsstyrelsens särskilda tillstånd

att behålla räkenskapshandlingar utöver viss tid knappast passar för mellankommunala

fall. Allmänna ombudet föreslår, att taxeringsintendenten

skall åläggas att underrätta den skattskyldige, om handlingarna måste behållas

längre än de för normalfallen angivna tidsperioderna, och att därvid

lämna motivering härför. I övrigt framhåller allmänna ombudet som sin mening,

att den föreslagna tiden, i vad avser räkenskaper för löpande räkenskapsår,

synes vara väl lång men att däremot den ifrågasatta tiden med avseende

å äldre räkenskapshandlingar ibland kan vara för kort.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar följande.

Det synes kunna ifrågasättas, om ej den tid, inom vilken för taxeringsrevision

överlämnade böcker skall återlämnas, bör förlängas och i stället

möjligheten att inhämta länsstyrelsens tillstånd till längre förvaringstid

bortfalla. Det synes nämligen ur principiell synpunkt ej vara lämpligt, att

länsstyrelsen på detta sätt direkt skall taga befattning med taxeringsintendentens

verksamhet. Länsstyrelsen föreslår en förlängning av tidsfristen

till tio dagar beträffande böcker m. m., avseende det löpande året, och två

månader för övriga års räkenskaper. Tvåmånaderstiden bör då räknas från

den dag sist avlämnade räkenskapshandlingar erhållits, för den händelse

den skattskyldige successivt överlämnar sitt räkenskapsmaterial. I annat

tall får skattskyldig möjlighet att förhindra, att alla förefintliga böcker och

handlingar samtidigt finns tillgängliga för granskning.

Sveriges köpmannaförbund understryker vikten av att de skattskyldiga

ej tvingas avvara sina räkenskaper under längre lid och tillägger.

Det löpande årets räkenskaper bör sålunda alltid granskas hos den skattskyldige,

såvida denne ej uttryckligen medgiver, att de överlämnas till

granskare. Exempel saknas inte på att granskare behållit räkenskaper så

lång tid, att den skattskyldige hindrats fullgöra sin deklarationsplikt följande

år! De av utredningen föreslagna tidsgränserna bör därför icke få

överskridas annat än om mycket starka skäl kunna åberopas av granskaren.

Utredningens förslag, att kassainventering skall få beslutas av

granskningsmannen själv, när särskilda omständigheter det föranleder, och

inte såsom nu endast av taxeringsintendenten eller efter dennes särskilda

medgivande, har kommenterats i några yttranden.

Riksskattenämnden anför, att föreskriften om kassainventering hör utsträckas

att omfatta även den som enligt jordbruksbokföringsförordningen

eller enligt föreskrift, som utfärdats med stöd av den föreslagna bestämmelsen

i 20 § 2 mom. taxeringsförordningen, är skyldig föra räkenskaper.

Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter, om kassainventering har den

stora betydelse, som utredningen vill göra gällande. I länet har, såvitt länsstyrelsen

har sig bekant, icke i något enda fall kassainventering ägt rum

eller ens ansetts påkallad. En sådan inventering kan bli mycket omfattande

och tidsödande, och länsstyrelsen finner därför att, om bestämmelsen över

huvud skall finnas kvar i taxeringsförordningen, kassainventering icke bör

äga rum utan taxeringsintendentens medgivande.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att en utvidgning på denna

punkt är mindre tilltalande med tanke på att en kassainventering ställer

höga krav på granskningsmannens kvalifikationer. En bristande överensstämmelse

mellan räkenskaper och faktisk kassabehållning kommer, uttalar

delegationen, att i taxeringsprocessen åberopas som ett viktigt argument

för ett underkännande av den skattskyldiges räkenskaper: om kassainventeringen

då blivit felaktig, finns det inte någon möjlighet för den skattskyldige

att i efterhand påvisa detta förhållande. Med hänsyn härtill bör enligt

delegationen rätt till kassainventering i vart fall inte tilläggas granskningsman

i lägre tjänsteställning än förste taxeringsrevisor.

Sveriges köpmannaförbund, som inte anfört någon invändning mot förslaget

som sådant, yttrar.

Att kassainventering endast skall få ske i närvaro av den skattskyldige

eller dennes ombud finner förbundet självklart. Som ombud bör endast få

räknas person, som erhållit den skattskyldiges uppdrag att närvara vid

inventeringen, alltså icke personal i rörelsen, såvida ej den skattskyldige

uttryckligen uppdragit åt anställd att närvara vid kassainventeringen. Det

är givetvis synnerligen viktigt, att personalen och eventuella kunder ej^ bibringas

den uppfattningen, att rörelseidkaren gjort sig skyldig till något

brott.

Den i betänkandet föreslagna befogenheten för granskningsmannen att i

samband med taxeringsrevision hos viss skattskyldig jämväl få taga del

av annan persons räkenskaper för kontroll av den skattskyldiges uppgifter

— d. v. s. vad utredningen kallar »kontroll vid sidan» — har blivit

föremål för delade meningar vid remissbehandlingen.

Näringslivets skattedelegation har ingen erinran mot förslaget, och

Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer betecknar det som utmärkt.

Förslaget tillstyrkes också av länsstgrelsen i Kronobergs län, som

emellertid understryker, att granskningsrätten bör förutsätta taxeringsintendentens

medgivande i form av särskilt förordnande.

Till dem som är kritiska mot förslaget hör riksskattenämnden, som anför.

Den i andra stycket av 56 § 4 mom. föreslagna rätten att taga del av räkenskaperna

för andra företagare än den, som är föremål för taxeringsrevision,

föranleder tveksamhet ur principiella synpunkter, då ju förfarandet

i realiteten innebär, att hos tredje man företages en formlös partiell taxeringsrevision

utan beslut av taxeringsintendenten i länet. Även om en dylik

befogenhet medgåves den, som verkställer taxeringsrevision, skulle man

för övrigt icke komma till rätta med dem som laborera med falska fakturor

o. d. Det måste nämligen antagas att, om ett par näringsidkare samarbeta

i fråga om falska fakturor, den som blir föremål för taxeringsrevision på

ett tidigt stadium — och innan vederbörande taxeringstjänsteman i räkenskaperna

uppspårat medkontrahenten — varskor medkontrahenten om den

påbörjade revisionen, varför överraskningsmomentet ändock kommer att

utebliva.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kan den föreslagna bestämmelsen

visserligen i och för sig synas praktisk, men den kan enligt länsstyrelsen

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

likväl icke accepteras. Kontrollbesök av dylik art skulle sannolikt hos vederbörande

väcka stark irritation och känsla av godtycklig behandling, framhåller

länsstyrelsen, som anser att kontroll i nämnda hänseende bör få ske

allenast i enlighet med nu gällande bestämmelser.

Länsstyrelsen i Gotlands lön avstyrker förslaget liksom även länsstyrelsen

i Hallands län, som anför bl. a.

Med de goda kommunikationer som nu finnes, bör det icke möta någon

svårighet för granskningsmannen att omgående få taxeringsintendentens

förordnande till sådan granskning. Det förordade förslaget att med stöd av

granskningsförordnande å viss person verkställa taxeringsrevision hos annan

skattskyldig, skulle för denne framstå såsom egendomligt och måhända

giva anledning till icke önskvärda spekulationer.

Lantbrukets skattedelegation säger sig ha förståelse för de av utredningen

framförda synpunkterna, men hyser allvarliga farhågor för att den föreslagna

möjligheten till kontroll kan komma att missbrukas. Liksom beträffande

kassainventering har delegationen den uppfattningen att den ifrågasatta befogenheten

i vart fall endast bör tilläggas särskilt kvalificerad granskningsman.

Sveriges köpmannaförbund yttrar.

De sidoaktioner, som utredningen föreslagit för kontroll av uppgifter, vilka

inhämtats vid en granskning, kan förbundet icke tillstyrka. I det alldeles

övervägande antalet fall kan granskaren anteckna de poster, som han vill

kontrollera och sedan i den ordning, som föreskrivs för taxeringsrevision,

göra en kontrollgranskning hos den andre rörelseidkaren. Det är direkt

olämpligt, att han för den senare uppger, att annan persons räkenskaper är

föremål för taxeringsrevision. En sådan aktion kan stundom svårt skada den

reviderade, bl. a. inverka på hans kreditmöjligheter.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna om taxeringsrevision kan i

övrigt återges följande uttalanden.

Besvärssakkunniga önskar en precisering av det i 56 § 6 mom. taxeringsförordningen

föreslagna stadgandet, att meddelande om »resultat av taxeringsrevisionen»

skall lämnas den som reviderats. De sakkunniga påpekar,

att över verkställd revision regelmässigt upprättas en granskningsberättelse.

Denna bör enligt de sakkunnigas mening i enlighet med allmänna förfarandegrundsatser

delgivas den reviderade så snart den färdigställts.

Utredningens uttalande att taxeringsintendenten bör utfärda ett generellt

förordnande för den biträdespersonal, som anlitas av vederbörande granskningsman,

anser länsstyrelsen i Malmöhus län lämpligt.

Departementschefen

Taxeringsrevision utgör, såsom i olika sammanhang framhållits, en av de

viktigaste formerna för taxeringskontroll, i fråga om vissa skattskyldiga den

enda verkligt effektiva formen. En taxeringsrevision kan emellertid för den

som är föremål för densamma åsamka åtskillig olägenhet. Det har därför

ansetts erforderligt att föreskriva regler, som ger tillbörliga garantier för

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

rättsskydd. De nuvarande bestämmelserna innebär i enlighet härmed en avvägning

mellan de mot varandra delvis stridande intressena av att möjliggöra

en effektiv granskning och av att skydda den enskilde mot åtgärder

som medför alltför stor olägenhet för honom.

Enligt min åsikt bör reglerna om taxeringsrevision även i fortsättningen

vara utformade efter samma principiella grunder. Detta innebär, att jag

inte kan i allo godtaga de delvis ganska djupgående ändringar i effektiviserande

riktning som utredningen föreslagit. Jag vill tillägga, att om den i

propositionen nr 62 till innevarande års riksdag föreslagna lagen om handräckning

vid taxeringsrevision genomföres, behovet av skärpningar i taxeringsförordningens

regler om taxeringsrevision i viss mån minskas. Vad som

anförts i betänkandet och de däröver avgivna yttrandena ger emellertid vid

handen, att vissa utvidgningar av myndigheternas befogenheter är påkallade

av hänsyn till arbetets effektivitet och synes kunna genomföras utan att

befogade rättsskyddsintressen trädes för nära.

I enlighet med det anförda bör såsom en huvudregel kvarstå att taxeringsrevision

såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid att den

icke förorsakar hinder i verksamheten för den hos vilken revisionen sker.

Med iakttagande härav bör emellertid taxeringsintendenten i länet i händelse

av behov äga föreskriva när och var taxeringsrevisionen skall

verkställas. De alternativ som härvid — d. v. s. när överenskommelse i saken

inte kan träffas — står till buds blir, såsom utredningen framhållit, i

allmänhet den granskades egna lokaler eller offentlig mydighets lokal, i

första hand granskningsmannens tjänsterum. Det bör uttryckligen stadgas,

att revisionen skall, oavsett vägran från den granskades sida, kunna ske

hos honom. I samband därmed bör efter mönster från varuskatteförordningen

föreskrivas, att granskning får ske av varulager samt att den granskade

skall vara skyldig att såväl vid denna granskning som vid granskning av

handlingar lämna erforderligt biträde. Självfallet bör därvid vad som hör

till själva granskningen, såsom kontrollsummering o. dyl., inte utföras av

den granskade eller hans personal.

I den mån revisionen skall verkställas annorstädes än hos den granskade,

måste böcker och andra handlingar överlämnas till granskningsmannen.

Såsom föreslagits av utredningen och tillstyrkts i ett flertal yttranden

bör i förtydligande syfte stadgas, att handlingarna på anfordran

skall överlämnas till granskningsmannen samt att denne därvid skall avge

kvitto.

Vid taxeringsrevision underrättas i regel den granskade i förväg för överenskommelse

om tid och plats. Redan enligt nuvarande regler kan emellertid

granskningsmannen, om obehöriga åtgärder med räkenskaperna befaras,

påfordra att genast få ta del av dem. I sådant fall kan det vara lämpligt att

taxeringsintendenten redan från början bestämmer tid och plats för revisionen.

Då detta framgår redan av nu gällande och här förut tillstyrkta bestämmelser

erfordras inte särskilda föreskrifter i ämnet. Jag vill emellertid

understryka, alt befogenheterna härutinnan bör användas med urskillning

s. 294 Kontrollera mot PDF

294 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

och varsamhet så att olägenhet icke utan Hängande skäl vållas den som

skall granskas.

I enlighet med vad som förordats av utredningen bör uttryckliga bestämmelser

meddelas om vem som får taga del av räkenskaper och andra

handlingar som skall överlämnas för taxeringsrevision. Kretsen synes böra

begränsas till vederbörande granskningsman, biträde till honom samt tjänsteman

som har att övervaka revisions verkställande, d. v. s. i regel taxeringsintendenten

i länet samt länsrevisorn och biträdande länsrevisorn.

I betänkandet har föreslagits särskilda bestämmelser om den tid under

vilken omhändertagna räkenskaper och andra handlingar får behållas

av granskningsmannen. Förslaget har vid remissbehandlingen kritiserats

från skilda utgångspunkter; vissa myndigheter har ansett de föreslagna

tiderna för korta, medan från vissa näringsorganisationers sida framhållits,

att en näringsidkare inte bör vara betagen tillgång till handlingarna under

de avsedda tiderna.

För egen del vill jag anlägga följande synpunkter på denna fråga. De

ifrågavarande handlingarna är alltid mer eller mindre erforderliga i den

granskades verksamhet. De bör därför inte behållas längre än som är oundgängligen

erforderligt och är förenligt med den granskades berättigade intressen.

I den mån överenskommelse inte träffas om annat, bör därför det

löpande årets räkenskaper inte annat än helt tillfälligt — för några timmar

åt gången — få föras från den skattskyldiges kontor. Beträffande tidigare

års räkenskaper bör gälla, att handlingarna inte behålles längre än de verkligen

är föremål för granskning. De bör alltså inte betraktas som ingivna till

myndigheten att av denna behållas i avbidan på resultatet av mera tidskrävande

utredningar, för vilka böckerna icke är oundgängligen behövliga. Då

detta torde framgå redan av den nuvarande bestämmelsen att böcker eller

handlingar, som överlämnats för taxeringsrevision, skall återställas så fort

ske kan, synes någon ny bestämmelse på området inte vara erforderlig.

Såsom utredningen funnit bör förordnande om taxeringsrevision

även i fortsättningen endast få meddelas av taxeringsintendenten i länet.

Även om ledningen av revisionsverksamheten i praktiken i största utsträckning

kommer att ligga hos länsrevisorn, anser jag det från rättssäkerhetssynpunkt

betydelsefullt att också taxeringssektionens chef är ansvarig för

beslut om vilka som skall bli föremål för taxeringsrevision.

Utredningens förslag, att granskningsmannen utan särskilt förordnande

skulle äga att göra »kontroll vid sidan» hos annan än den hans

förordnande avser, innebär ett avsteg från nämnda regel. Ehuru praktiska

hänsyn utan tvivel kan åberopas för utredningens förslag i detta hänseende,

anser jag mig av nyssnämnda principiella skäl inte kunna biträda utredningens

förslag. I de avsedda situationerna bör alltså granskningsmannen

även i fortsättningen inhämta taxeringsintendentens förordnande. Att detta

vid behov lämnas genom telegram eller t. o. m. muntligen för att sedan bekräftas

genom formligt skriftligt förordnande, synes emellertid förenligt med

gällande bestämmelser och även i övrigt godtagbart.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

295

På samma sätt bär taxeringsintendenten också besluta om kassainventering

skall verkställas eller ej.

Med tanke på den allmänna varuskatten har utredningen förordat, att

granskning av det löpande årets räkenskaper skall — i motsats till

vad nu gäller — få ske även om räkenskaperna för tidigare år inte är föremål

för revision. Förslaget synes i och för sig välgrundat men bör genomföras

endast i vad avser varuskatten. I den mån en granskning verkställes

enbart med avseende på inkomstskatt bör alltså liksom hittills gälla att det

löpande årets räkenskaper endast får granskas i samband med revision

avseende tidigare år.

Jag förordar, att 56 § 1—3 mom. taxeringsförordningen och 42 § förordningen

om allmän varuskatt ändras i de hänseenden jag här angivit.

Angående utdömande av vite

Inledning

Taxeringsförfarandet bygger i stor utsträckning på medverkan av enskilda.

De skattskyldiga skall sålunda varje år inkomma med självdeklarationer,

och de skall vara beredda att förete räkenskaper och andra anteckningar.

Kontrolluppgifter skall lämnas om utbetalda löner o. s. v. För att

garantera denna medverkan erfordras vissa sanktioner mot dem som inte

fullgör sina skyldigheter.

Den nya taxeringsförordningen av 1956 innebar en omläggning av det

tidigare använda sanktionssystemet. Den huvudsakliga påföljden för deklarationsförsummelse

var förut att den skattskyldige förlorade sin rätt att

anföra besvär hos kammarrätten och regeringsrätten. Därutöver användes

— delvis vid sidan av varandra — böter och viten.

I den nya taxeringsförordningen leder deklarationsförsummelse inte

längre till förlust av besvärsrätt. Vidare har användningsområdena för böter

resp. viten närmare preciserats; böter utgör sanktion för försummelse

att inkomma med deklarationer och övriga handlingar, som skall avges

utan anmaning, medan vitet användes för att ge eftertryck åt anmaningar.

Vitet har på olika sätt gjorts effektivare, bl. a. genom att taxeringsmyndigheterna

fått rätt att använda posten för delgivning av vitesförelägganden.

Erfarenheterna av det nya sanktionssystemet i taxeringsförordningen torde

i huvudsak vara goda. Vissa problem har emellertid framkommit vid tilllämpningen.

Ett sådant problem gäller i vad mån den som fått ett vitesföreläggande

kan undgå att erlägga vitet genom att efterkomma föreläggandet

i efterhand, d. v. s. efter den i föreläggandet utsatta tiden men innan

laga kraft ägande beslut om vitets utdömande föreligger. Från regeringsrättens

avgöranden i denna fråga torde kunna utläsas, att möjligheterna

att undgå vitet genom försenat fullgörande bortfaller i och med

att länsstyrelsen fattar beslut att utdöma vitet (jfr bl. a. RÅ 1959 not. Fi

s. 296 Kontrollera mot PDF

296 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

870). Å andra sidan har regeringsrätten genom ett den 18 oktober 1960

i plenum meddelat utslag förklarat, att vitet inte kan utdömas, om föreläggandet

efterkommits för sent i förhållande till vad som angivits i föreläggandet

men likväl före det länsstyrelsen haft att pröva frågan om vitets

utdömande. Regeringsrättens ståndpunktstagande innebär, att den som

fått ett vitesföreläggande utan risk kan underlåta att fullgöra den begärda

prestationen intill dess vederbörande erfarit att länsstyrelsens prövning

är omedelbart förestående; vetskap härom erhåller han genom att taxeringsintendentens

framställning till länsstyrelsen om vitets utdömande delgives

honom. Den i föreläggandet utsatta fristen blir i praktiken härigenom

förlängd, i vissa fall avsevärt beroende på med vilken skyndsamhet

myndigheterna kan handla.

Med hänsyn till de konsekvenser gällande bestämmelser sålunda har

fått för taxeringsvitenas effektivitet har det ansetts påkallat att överväga

frågan om en författningsändring på området. Inom finansdepartementets

rättsavdelning utarbetades därför såsom nämnts redan i den allmänna inledningen

i november 1960 en promemoria angående viss ändring i 12i §

taxerings för ordningen.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

besvärssakkunniga, kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Värmlands samt Västernorrlands län, Sveriges

industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges redareförening, Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens

centralorganisation.

Gällande bestämmelser

I promemorian lämnas följande redogörelse för gällande bestämmelser.

Försummelse att utan anmaning avge deklaration eller, när så är föreskrivet,

kontrolluppgift rörande annan straffas enligt 120 § taxeringsförordningen

med böter, högst 300 kronor. Finnes försummelsen ringa eller

eljest ursäktlig må från straff frias. Åtal eller strafföreläggande kan enligt

122 § inte ske utan att taxeringsintendent gjort anmälan till åklagaren.

Bestämmelserna förutsätter, att en sovring sker hos taxeringsmyndigheterna

så att ursäktliga fall inte leder till bötespåföljd.

I andra fall än då deklaration eller kontrolluppgift skall avgivas utan

anmaning användes, såsom tidigare nämnts, enbart vite såsom sanktion.

Detta gäller om någon försummat att utan anmaning avge deklaration

eller kontrolluppgift och anmaning sålunda får tillgripas (36, 45 och 53 §§),

om myndigheterna vill begagna sin rätt att infordra uppgifter som skall

lämnas först efter anmaning (39 § m. fl. och 53 §) eller vill erhålla tillgång

till handelsböcker eller andra handlingar för taxeringsrevision (58 §).

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

297

Vitesföreläggande tillgripes i regel först sedan myndigheterna på annat

sätt — genom formlösa uppmaningar eller anmaningar utan vitesföreläggande

— försökt förmå vederbörande att fullgöra sin skyldighet. Vite får

enligt 53 och 58 §§ föreläggas av taxeringsnämnd (i regel nämndens ordförande,

se 63 § andra stycket), taxeringsintendent och prövningsnämnd

(i regel ordföranden, se 87 § andra stycket). För delgivning av vitesföreläggande

skall i regel användas postdelgivning (54 §). Vitet skall vara lägst

100 och högst 5 000 kronor (123 §).

Har ett vite försuttits och fråga om utdömande av vitet anhängiggjorts,

kan — i den mån det ursprungliga föreläggandet inte återtages — nytt

vite inte föreläggas, förrän frågan om utdömande av det försuttna vitet

avgjorts genom laga kraft vunnet beslut, se bl. a. RÅ 1942 ref. 42.

Ett vitesföreläggande kan inte överklagas (125 §). Frågan om föreläggandet

varit befogat prövas i stället i samband med utdömande av vitet.

Därvid kan även vitets belopp jämkas (124 § tredje stycket).

När ett vitesföreläggande inte efterkommits och vitet därför skall utdömas,

är gången följande (124 §). Vederbörande taxeringsindentent underrättas

(därest han inte själv förelagt vitet) om att vitet försuttits. Intendenten

gör därefter, i vart fall om vitet förelagts av taxeringsnämnd,

en första prövning av om föreläggandet varit befogat och om det allmännas

intressen kräver att vitet utkräves. Finner han detta, anmäler han förhållandet

till länsstyrelsen och yrkar att vitet skall utdömas. Hans anmälan

delgives den försumlige, som på detta sätt får tillfälle att bemöta yrkandet

om vitets uttagande. Målet avgöres sedan av länsstyrelsen, vars

beslut kan överklagas hos kammarrätten. Därifrån kan målet föras vidare

till regeringsrätten (125 §).

När länsstyrelsen tar ställning till frågan om vitet skall utdömas har den

ett flertal omständigheter att beakta. Den skall sålunda undersöka huruvida

vitesföreläggandet varit lagligt och befogat samt om beloppet är skäligt.

Vidare gäller enligt uttryckligt stadgande i 124 § andra stycket, att

om det, då fråga uppkommer att utdöma vitet, finnes att ändamålet med

vitet förfallit, vitet ej må utdömas.

Sistnämnda stadgande, som har direkt motsvarighet i 9 kap. 8 § rättegångsbalken,

syftar bl. a. på att vitesföreläggandet kan visa sig meningslöst,

t. ex. därför att en eftersökt uppgift kunnat erhållas på annat håll

eller befunnits vara utan betydelse. Ändamålet med vitet kan emellertid

även komma att bedömas vara förfallet av andra anledningar. Såsom inledningsvis

nämnts, har man i praxis särskilt uppmärksammat det fallet,

att vitesföreläggandet fullgjorts efter den i föreläggandet angivna tidsfristens

utgång. Det torde vara anledning att här något närmare redovisa

det förut omtalade i plenum träffade avgörandet.

En skattskyldig förelädes med skrivelse den 20 maj 1959 att vid vite av

300 kronor inom sex dagar efter mottagandet inkomma med självdeklaration.

Då den skattskyldige icke ställde sig föreläggandet till efterrättelse,

anmälde taxeringsintendenten i länet i en den 11 juni 1959 till länsstyrel
-

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

sen inkommen skrivelse, att den skattskyldige inte efterkommit föreläggandet

samt hemställde, att länsstyrelsen måtte besluta om uttagande av

vitet. Den skattskyldige delgavs den 19 juni 1959 intendentens skrivelse

och inkom därefter med deklaration den 22 i samma månad. Länsstyrelsen

utdömde vitet genom beslut den 27 juli 1959.

Sedan den skattskyldige besvärat sig hos kammarrätten, nedsatte denna

vitet till 100 kronor men fastställde i övrigt länsstyrelsens beslut.

Som redan nämnts, avgjorde regeringsrätten målet i plenum. Därvid

ändrades underinstansernas avgöranden, och den skattskyldige befriades

från vitet. Regeringsrättens utslag, som bestämdes av åtta ledamöter, har

följande lydelse.

»Enär upplyst blivit att klaganden den 22 juni 1959 avlämnat deklarationen

och länsstyrelsen därför ej bort utdöma vitet,

prövar Kungl. Maj :t lagligt att, med ändring av länsstyrelsens beslut

dch kammarrättens utslag, förklara taxeringsintendentens i målet förda

talan icke kunna bifallas.»

Övriga åtta ledamöter röstade däremot för samma utgång som i kammarrätten,

ehuru med olika motiveringar.

Tre ledamöter anslöt sig sålunda till ett yttrande av denna lydelse.

»Jag finner — i betraktande av att klaganden avlämnat självdeklaration

den 22 juni 1959 och således efter det han erhållit del av taxeringsintendentens

skrivelse med hemställan om vitets utdömande — ej skäl

att göra ändring i överklagade utslaget.»

Fem ledamöter slutligen godkände följande yttrande.

»Enär klaganden underlåtit att inom den i vitesföreläggandet angivna

tiden ställa sig detta till efterrättelse,

samt ändamålet med vitet icke kan anses hava förfallit därigenom, att

klaganden den 22 juni 1959 — och således vid en tidpunkt då taxeringsnämndens

verksamhet stått inför sin snara avslutning — inkommit med

deklarationen,

alltså och då ej heller i övrigt förekommit omständighet, på grund varav

vitet till det av kammarrätten bestämda beloppet icke bör utdömas,

prövar jag lagligt fastställa det slut, vartill kammarrätten kommit i målet.

»

När det gäller viten av andra slag än taxeringsviten har regeringsrätten

av åtskilliga rättsfall att döma genomgående tillämpat principer liknande

dem som kommit till uttryck i det nyss refererade målet, d. v. s. vitet har

inte ansetts böra utdömas, om den begärda prestationen fullgjorts innan beslut

om utdömandet meddelats (se t. ex. RÅ 1944 not. Fo 7 och 10, 1952 not.

S 54 och 1957 not. Jo 6). Däremot brukar det med ledning av några rättsfall

antas, att högsta domstolen intager en motsatt ståndpunkt. Viten har sålunda

utdömts, oaktat prestationen fullgjorts efter tidsfristens utgång men

innan frågan om vitets utdömande avgjorts i första instans (se NJA 1936

s. 637 och 1943 s. 588, jfr 1951 s. 116). I

I promemorian framlagt förslag

För att taxeringsförfarandet skall fungera kräves, framhålles i promemorian,

icke blott att deklarationer m. in. överhuvud inkommer utan även

att de inkommer inom avsedd tid. Särskilda tidsfrister är utsatta för olika

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

led i förfarandet: taxeringsnämnderna skall avsluta sitt arbete senast viss

dag; taxeringsintendenterna har därefter att omedelbart igångsätta eftergranskningsarbetet

med taxeringsrevisioner o. d.; de skattskyldiga och intendenterna

har fixerade besvärstider att iakttaga; prövningsnämnden har

sin givna slutdag för sitt arbete med visst års taxering o. s. v. Det ligger i

sakens natur, att om de skattskyldiga eftersätter sina skyldigheter att i föreskriven

ordning avge deklaration eller att inom förelagd tid efterkomma

myndigheternas anmaningar, taxeringsarbetet förryckes. I promemorian erinras

om, att antalet inkomstskattedeklarationer ligger i storleksordningen

4_5 milj. Vidare uttalas att — även om en ringa procentuell andel av dessa

skulle inkomma i slutet av första halvåret — taxeringsförfarandet inte längre

fungerar på föreskrivet sätt. Taxeringsnämnderna, som numera inrättats

för en effektiv kontroll, blir bortspelade. Inkommer deklaration först mot

mitten av juni eller senare, hinner denna inte ens formellt antecknas såsom

behandlad av taxeringsnämnd och instansordningsprincipen brytes även i

yttre måtto. — För sent avlämnade deklarationer kan även, uttalas det vidare,

lätt medföra rättsförluster för det allmänna, i det de mången gång

helt enkelt inte hinner kontrolleras utan måste preliminärt godtagas även av

prövningsnämnderna sådana de avlämnats, varefter taxeringsintendenten är

hänvisad att i efterhand granska dem och — om den vägen är framkomlig

_ev. yrka eftertaxering. Det saknas, framhålles i promemorian, ingalunda

exempel på att mindre nogräknade deklaranter medvetet spekulerat i sådana

situationer. Gäller anmaningen böcker och andra handlingar i och för taxeringsrevision,

är det ävenledes ofta ett starkt intresse för myndigheterna

att omedelbart få ta del av dessa.

Det sagda torde enligt promemorian med tydlighet visa behovet av att vitessanktionen

är effektiv och även ge vid handen, att man ingalunda kan

inskränka sig till att framtvinga fullgörandet av den prestation varom fråga

är, såsom avlämnande av deklaration, tillhandahållande av räkenskapshandlingar

etc. Genom vitet skall vederbörande också kunna förmås till prestationens

fullgörande inom den föreskrivna tiden. Taxeringsvitets uppgift måste,

enligt promemorian, sålunda vara tvåfaldig: viss prestation och prestation

inom viss tid.

De nuvarande vitesbestämmelserna i taxeringsförordningen, sådana de tolkats

av regeringsrätten i det förut återgivna plenifallet, fyller enligt vad i

promemorian uttalas, endast den förstnämnda av dessa båda uppgifter. Kan

vitets utdömande hindras genom ett fullgörande av föreläggandet så sent att

den utsatta tidsfristen för länge sedan passerats och förfarandet med utdömandet

igångsatts, innebär delta att nämnda tidsfrist i praktiken saknar betydelse.

Den som får ett vitesföreläggande kan ulan risk dröja åtskillig tid

med att efterkomma detsamma, i vart fall till dess taxeringsintendentens

yrkande om vitets utdömande delgivits honom och ytterligare under de dagar

som han har på sig att bemöta detta yrkande. Även om myndigheterna

handlar så snabbt som möjligt, ligger det i sakens natur, framhålles i promemorian,

att härvid åtskillig tid hinner förflyta till förfång för möjlighe
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

terna att bevaka det allmännas intressen. Risk finnes, att när regeringsrättens

utslag blir känt, situationen kan komma att i ökad omfattning utnyttjas

av mindre nogräknade skattskyldiga.

Vad sålunda anförts torde, enligt promemorian, ge vid handen, att en författningsändring

är påkallad. En sådan ändring bör givetvis inte gå ut på

att vitet under alla förhållanden skall utdömas, så snart en i vitesföreläggande

angiven tidsfrist överskridits. Taxeringsintendenterna bör, uttalas i

promemorian, liksom hittills icke påyrka utdömande av viten i andra fall

än då så anses påkallat från allmän synpunkt, och länsstyrelserna bör på

samma sätt som nu äga vittgående befogenheter att bedöma frågor om uttagande

av vite med ledning av föreliggande omständigheter. Författningsändringen

bör, enligt promemorian, i stället taga sikte på att undanröja det hinder

mot att utdöma ett vite, som enligt regeringsrättens tidigare återgivna

utslag torde föreligga, om föreläggandet iakttages innan länsstyrelsen fattat

beslut i målet, hur lång tid efter utgången av den bestämda tidsfristen detta

än må ske. Det synes m. a. o. erforderligt, uttalas i promemorian, att tillse,

att man inte utan risk kan nämnvärt överskrida den tidsfrist som angives i

ett vitesföreläggande.

En tänkbar väg att nå detta syfte skulle, enligt promemorian, i och för sig

vara att i 124 § andra stycket taxeringsförordningen föreskriva, att ändamålet

med vitet icke skall anses hava förfallit därigenom att föreläggandet

iakttagits efter den bestämda tidens utgång.

Ett stadgande av sådan innebörd skulle emellertid, framhålles i promemorian,

innebära en längre gående avvikelse från den nuvarande ordningen

än som påkallas för att nå det förut angivna syftet. Att utdöma vitet när

förseningen endast är någon eller några få dagar synes inte böra ifrågakomma.

Enligt promemorian torde en lämplig avvägning i stället kunna erhållas,

om stadgandet erhåller sådan utformning, att ett försenat fullgörande

inte skall hindra vitets uttagande, om det kommer efter det myndigheterna

börjat vidtaga åtgärder för utdömandet, d. v. s. efter det taxeringsintendentens

yrkande i saken inkommit till länsstyrelsen. Även med ett sådant stadgande

vinnes, att det alltid blir förbundet med risker att dröja med fullgörandet

av ett vitesföreläggande. Den försumlige kan nämligen inte veta när

intendenten framställer sitt yrkande.

En regel av denna innebörd bör, framhålles i promemorian, så mycket

mindre vara ägnad att inge betänkligheter, som den förut lämnade redogörelsen

utvisar, att hälften av regeringsrättens ledamöter ansett att redan en

tolkning av de nuvarande bestämmelserna bör ge en till slutresultatet i huvudsak

likartad utgång.

I promemorian föreslås på grund av de här redovisade skälen ett tillägg

till 124 § andra stycket taxeringsförordningen av innehåll att, om ett vitesföreläggande

iakttagits efter det taxeringsintendentens anmälan om vitets

uttagande inkommit till länsstyrelsen, skall ändamålet med vitet icke anses

hava därigenom förfallit. Det anmärkes i promemorian, att den föreslagna

bestämmelsen utarbetats med tanke på de särskilda förhållandena inom

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

taxeringsförfarandet och därför i och för sig icke torde behöva inverka på

bedömningen av motsvarande lagstiftningsfrågor på andra områden.

Vid promemorian fanns fogat ett i enlighet med det anförda upprättat förslag

till förordning om ändrad lydelse av 124 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena

Förslaget har tillstyrkts av det helt övervägande flertalet hörda myndigheter

och organisationer. Några remissinstanser har dock avstyrkt förslaget

under framhållande av att specialstadganden rörande vitesinstitutet bör undvikas

och att frågan i vart fall bör utredas ytterligare.

Tillstyrkande uttalanden har gjorts av justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna

i Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Västernorrlands

län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges advokatsamfund,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och

Sveriges akademikers centralorganisation. Kammarrätten uttalar, att — om

omedelbar lagstiftningsåtgärd finnes påkallad — kammarrätten icke motsätter

sig en bestämmelse av föreslaget innehåll.

De remissinstanser som uttalar sig i avstyrkande riktning ger i allmänhet,

som redan nämnts, uttryck för den uppfattningen att specialstadganden rörande

vitesinstitutet överhuvudtaget bör undvikas och att frågan bör göras

till föremål för ytterligare utredning.

Besvårssakkunniga erinrar sålunda om att de sakkunniga i sitt remissutlåtande

över 1955 års taxeringssakkunnigas betänkande om ändrad taxeringsorganisation

avstyrkte intagandet i taxeringsförordningen av de föreskrifter,

som nu återfinnes i 124 § andra och tredje styckena. De sakkunniga

anförde då, att anledning inte syntes föreligga att giva dessa frågor en författningsmässig

reglering just i det begränsade sammanhang, varom fråga

var, och att de i stället borde bedömas med ledning av allmänna regler. Föreskrifterna

i de nämnda styckena inger dock enligt de sakkunniga inte så

stora betänkligheter, eftersom de knappast utsäger annat än vad som ändå

skulle iakttagas. Därefter anföres.

Helt annorlunda förhåller det sig med det i promemorian föreslagna tilllägget

till 124 § andra stycket taxeringsförordningen. Härmed åsyftas införande

av en annan ordning i visst avseende i fråga om taxeringsviten än beträffande

viten i övrigt. Det framhålles t. o. in. uttryckligen, att bestämmelsen

utarbetats med tanke på de särskilda förhållandena inom taxeringsförfarandet

och därför i och för sig icke torde behöva inverka på bedömningen

av motsvarande lagstiftningsfrågor på andra områden. Detta resonemang

torde vara verklighetsfrämmande. Även inom andra förvaltningsområden

återfinnas tidsgränser för förvaltningsuppgifters fullgörande, motsvarande

de för taxeringsnämnd och taxeringsintendent gällande, och det torde i

realiteten icke kunna undvikas, att en specialregel kan komma att få återverkningar

åtminstone på sådana områden.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Det förhållandet att de rättstillämpande myndigheterna hittills inte lyckats

att i sin praxis åvägabringa en enhetlig utformning av vitesinstitutet i alla

hänseenden bör enligt de sakkunnigas mening inte tagas till intäkt för specialreglering

av institutet på skilda förvaltningsområden. Fastmera bör det

föranleda, att vitesrätten tages upp till samlade överväganden och generell

lagstiftning.

Enligt de sakkunnigas mening torde några mera påtagliga vådor för taxeringsarbetet

inte behöva följa av den praxis i fråga om vites utdömande, som

upprätthålles av regeringsrätten, därest vitesföreläggande och anmälningar

om vites uttagande sker med en efter förhållandena anpassad snabbhet. De

sakkunniga anser en sådan ordning böra eftersträvas i fråga om vitesförfarandet

på taxeringsnämndsstadiet, att taxeringsintendents anmälningar om

vitesuttagande kan framställas i god tid före taxeringsarbetets avslutande.

Motsvarande bör gälla i fråga om de av taxeringsintendent meddelade vitesföreläggandena.

Den föreslagna specialbestämmelsen förutsätter enligt de sakkunniga förekomsten

av en allmän regel av innebörd, att ett vitesändamål förfaller, så

snart vitesföreläggandet fullgjorts. De sakkunniga fortsätter.

Det synes emellertid tvivelaktigt, huruvida en sådan regel kan anses gälla.

Fullgöres t. ex. en prestation av betydelse för eftertaxering först efter det att

tiden för eftertaxering utgått, torde prestationen, vare sig den skett före taxeringsintendents

anmälan eller ej, icke kunna tillerkännas någon betydelse

för bedömningen av om vitets ändamål förfallit. Även andra situationer

kunna uppkomma, där en prestations fullgörande icke kan tillmätas avgörande

betydelse för nämnda bedömning. Det sagda framhäver de vådor,

som äro förenade med en lagstiftning, som har till syfte att stadga undantag

icke från annan lagstiftning utan från praxis.

De sakkunniga avstyrker den föreslagna författningsändringen, i första

hand därför att specialstadganden rörande vitesinstitutet överhuvudtaget

bör undvikas, i vart fall så länge en allmän reglering saknas, och i andra

hand därför att de praktiska skälen för ändringen icke synes tillräckligt

vägande.

Riksskattenämnden säger sig inte vara övertygad om att praktiska svårigheter

kan väntas uppkomma till följd av regeringsrättens omförmälda utslag.

Utgången i målet torde, såvitt nämnden har sig bekant, kunna anses

innebära en konfirmation av en inom åtskilliga län redan tillämpad praxis.

Den tidsfaktor, varom här är fråga, blir beroende av när under taxeringsperioden

vitesföreläggandet sker, en omständighet varöver den gentemot vilken

föreläggandet riktas inte kan råda. Nämnden anför vidare.

Den ytterligare tidsfrist, som den deklarationsskyldige erhåller från det

taxeringsintendenten för länsstyrelsen anmält frågan om uttagandet av vitet

till tidpunkten för länsstyrelsens utdömande av detsamma, synes riksskattenämnden

vara en konsekvens av att förfarandet inför länsstyrelsen är

att anse som en process mellan i princip likaberättigade parter. Betydelsen

av att vid ett vitesföreläggande prestationen fullgöres inom avsedd tid, finner

riksskattenämnden icke vara en för taxeringsförfarandet speciell omstän
-

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

dighet. Även i åtskilliga andra sammanhang kan ett viktigt samhällsintresse

kräva att snabb verkställighet sker, t. ex. då fråga är om vitesföreläggande

i samband med brandskydds- eller hälsovårdsfrågor, därvid syftet kan vara

att skydda människors liv eller hälsa.

Det synes nämnden tveksamt, huruvida av promemorian bör dragas den

slutsatsen att, efter ett genomförande av den föreslagna ändringen i 124 §

taxeringsförordningen, olika praxis borde tillämpas av samma domstol i mål

av nu avsedda slag alltefter målets karaktär av taxeringsmål eller ej. Riksskattenämnden

finner det otillfredsställande därest olika rättstillämpning

skulle komma att gälla beträffande vitesförelägganden, alltefter som fråga

vore om taxeringsviten eller andra vitesförelägganden.

Sammanfattningsvis uttalar nämnden, att nämnden finner den i promemorian

behandlade frågan vara av så allmänprocessuell art, att den bör prövas

i ett vidare sammanhang. Någon fara i dröjsmål med en lagstiftning i

detta hänseende för taxeringsförfarandets räkning anser nämnden inte föreligga
Liknande

synpunkter framföres av överståthållarämbetet som jämväl avstyrker

förslaget.

Även kammarrätten ifrågasätter, om förslaget redan nu bör genomföras.

Endast om man har grundad anledning antaga att respekten för vitesförelägganden

kommer att minska framdeles, synes det enligt kammarrättens

mening befogat att införa den föreslagna föreskriften. Några belägg för att

regeringsrättens utslag, som inte innebär något nytt ställningstagande till

förevarande spörsmål utan endast bekräftar vad som tidigare gällt i praxis,

skulle få denna verkan, saknas givetvis ännu. Det synes kammarrätten vidare

kunna diskuteras, om inte föreliggande spörsmål bör lösas genom generella

regler för vitesinstitutets hela tillämpningsområde eller i vart fall genom

regler för det administrativa förvaltningsområdet i dess helhet. Kammarrätten

fortsätter.

Därest emellertid vid remissbehandlingen av förevarande ärende sådana

omständigheter skulle framkomma, att omedelbar lagstiftningsåtgärd finnes

påkallad, vill kammarrätten — som erinrar om att taxeringsförordningen

innehåller bestämmelser, vilka få anses giva den enskilde betryggande

garantier mot missbruk av vitesinstitutet från myndigheternas sida

— icke motsätta sig att en bestämmelse av föreslaget innehåll införes.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att frågan utan olägenhet

bör kunna göras beroende av att ytterligare erfarenhet vinnes om vilken

betydelse regeringsrättens praxis får för taxeringsarbetet. Länsstyrelsen avstyrker

därför i första hand att ändrad lagstiftning nu genomföres. Därefter

anför länsstyrelsen.

I andra hand ifrågasättes om icke länsstyrelsen skulle kunna tillerkännas

möjlighet att fritt pröva, huruvida vite bör utdömas eller ej för det

fall att prestationen fullgjorts först efter det att taxeringsintendentens anmälan

inkommit till länsstyrelsen. Härigenom vinnes den fördelen, att den

förelagde icke ulan risk kan dröja med prestationens fullgörande utöver

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

den i föreläggandet fastställda tiden. Samtidigt beredes länsstyrelsen möjlighet

att avstå från att uttaga vitet, därest prestationen blivit fullgjord

och omständigheterna i övrigt äro sådana, att en eftergift framstår såsom

skälig.

Samtliga övriga hörda länsstyrelser tillstyrker som nämnts förslaget. Angående

behovet av en författningsändring anför länsstyrelsen i Blekinge

län.

Det har visat sig att det nya sanktionssystemet för att ge eftertryck åt

anmaningar till skattskyldiga att inkomma med självdeklarationer och

andra uppgifter till ledning för taxering till att börja med hade en mycket

god effekt. Snart nog började emellertid vissa skattskyldiga och kanske

framförallt dessas deklarations- och bokföringsmedhjälpare att utnyttja

möjligheterna att förhala gången av ett vitesföreläggande så, att infordrad

handling kunde ingivas i slutet av taxeringsnämndens arbetsperiod utan

att risk förefanns, att i anmaning förelagt vite skulle utdömas. En ändring

av gällande bestämmelser, som kan medföra större eftertryck åt vitesförelägganden

enligt taxeringsförordningen, är därför i hög grad önskvärd.

Länsstyrelsen finner den föreslagna författningsändringen väl avvägd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län vitsordar att genom regeringsrättens utslag

i förenämnda plenimål risk uppkommer för missbruk. Utslaget innebär,

att den i vitesföreläggandet meddelade tidsfristen i verkligheten förlänges

genom att den som förelagts vite riskfritt kan underlåta att fullgöra

ålagd prestation tills länsstyrelsens prövning är omedelbart förestående.

Vetskap härom erhåller vederbörande genom delgivning av taxeringsintendentens

framställning till länsstyrelsen om vitets utdömande. Länsstyrelsen

fortsätter.

Länsstyrelsen finner den lösning beträffande föreliggande fråga, som

föreslås i promemorian, lämplig. Detta innebär visserligen, att vitesföreläggandets

tidsfrist icke kommer att sanktioneras i så vidsträckt omfattning,

att ändamålet med vitet icke skall anses förfallet enligt taxeringsförordningen

124 § stycke 2 i varje situation, då föreläggandet iakttagits efter

den fixerade tidpunktens utgång. Men det kan ej heller anses lämpligt att utdöma

vitet i fall av endast några få dagars försening. Den lämpliga tidpunkten

synes vara den i promemorian angivna, det vill säga då taxeringsintendentens

hemställan om vitels uttagande inkommit till länsstyrelsen. Härigenom

blir det alltid riskabelt att dröja med fullgörandet av ett vitesföreläggande

med hänsyn till att den försumlige icke kan veta, när taxeringsintendenten

framställer sitt yrkande hos länsstyrelsen. Med hänsyn till de speciella

förhållandena inom taxeringsförfarandet och med beaktande av att

i plenimålet 1960 hälften av regeringsrättens ledamöter voterade för ett

utdömande av vitet, tillstyrker länsstyrelsen lagändring i enlighet med promemorians

förslag.

Länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län framhåller, att det

är av största vikt, att den med vitesföreläggandet avsedda prestationen fullgöres

inom rätt tid, enär eljest stora förskjutningar i taxeringsarbetet kan

befaras. Länsstyrelserna finner det framlagda förslaget välbetänkt och förordar

att detsamma lägges till grund för lagstiftning.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att den föreslagna ändringen i

taxeringsförordningen innebär ett steg i rätt riktning och bör genomföras.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner det vara angeläget, att man avlägsnar

möjligheten för en skattskyldig att påföljdsfritt dröja med fullgörandet

av ett vitesföreläggande ända till dess meddelandet om taxeringsintendentens

anmälan kommer vederbörande tillhanda. Länsstyrelsen fortsätter.

Då vitet till sin natur är ett tvångsmedel och ej ett straff kan det visserligen

te sig naturligt och även anses stå i överensstämmelse med allmänna

rättsgrundsatser att man icke får utdöma vitet om föreläggandet låt

vara först efter vitestidens utgång — blivit fullgjort, men länsstyrelsen

anser att man när det gäller deklarationsskyldigheten måste av allmänpreventiva

skäl äga möjlighet att åtminstone i vissa fall utdöma vitet trots

ett försenat fullgörande av föreläggandet.

Den utformning förslaget erhållit finner länsstyrelsen emellertid inte

vara helt invändningsfri. Det bör enligt länsstyrelsen övervägas om inte

bestämmelserna skulle kunna givas en annan och mjukare utformning.

Länsstyrelsen anför.

En tänkbar lösning synes vara att ge vederbörande myndighet möjlighet

att pröva huruvida ett försenat fullgörande skall medföra befrielse

från vitet. Författningstexten skulle kunna givas exempelvis det innehåll

att ett försenat fullgörande icke utgör hinder för vitets utdömande. Utdömandet

av vitet skulle då komma att bero på vad myndigheten med hänsyn

till anledningen till dröjsmålet och övriga omständigheter prövar skäligt.

Justitiekanslersämbetet finner väl betänkligheter i viss mån kunna anföras

mot förslaget med hänsyn till att den tillagda bestämmelsen, genom

att motsatsslut måhända dragés av densamma, kan komma att leda till en

icke avsedd tillämpning av föreskrifter om utdömande av vite inom andra

lagstiftningsområden. Ämbetet anser förslaget likväl kunna godtagas.

Sveriges advokatsamfund förklarar sig inte ha något att erinra mot förslaget.

Förslaget tillstyrkes jämväl av Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges

akademikers centralorganisation.

Kooperativa förbundet uttalar, att förbundet hyser förståelse för de motiv,

som föranlett förslaget i promemorian. Förbundet fortsätter.

Den föreslagna bestämmelsen skulle dock komma att i viss mån intaga

en särställning gentemot vitesbestämmelser i övrigt. Den torde icke, anföres

det i promemorian, behöva inverka på bedömningen av motsvarande

lagstiftningsfrågor på andra områden. Huruvida detta blir fallet eller icke

synes dock framstå som i någon mån oklart. Under föreliggande omständigheter

vill styrelsen ifrågasätta om icke närmare utredning härom bör

vidtagas, innan förslaget i promemorian göres till föremål för lagstiftning.

|[ £0 Ilihung till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. AV 100

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Av de hörda näringsorganisationerna har endast Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges redareförening avstyrkt förslaget. Sveriges köpmannaförbund

säger sig väl förstå, att en bestämmelse som den föreslagna kan

förefalla ändamålsenlig, men fortsätter.

Emellertid föreligger icke någon utredning om förekomsten av tredska

av angiven art. Ett bärande skäl för förslaget anges bl. a. vara, att prövningsnämnderna

och länsstyrelsernas taxeringssektioner skulle få en ökad

börda, för vilken de ej är avsedda eller dimensionerade. Därest sådan tredska,

som det här är fråga om, är en relativt sällsynt företeelse, vilket på

goda grunder kan antagas, kan den emellertid knappast innebära någon

nämnvärd ökning av arbetsbördan för berörda myndigheter.

Sveriges redareförening avstyrker förslaget och anför.

Skulle såsom i promemorian föreslås vite utdömas för det fall, att rättelsen

skett först efter den i föreläggandet utsatta tiden innebure detta,

att vitet i realiteten finge karaktären av ett straff. Därmed skulle ett avsteg

komma att göras från de nuvarande användningsområdena enligt taxeringsförordningen

för böter respektive viten.

Sveriges industriförbund framhåller att det genom regeringsrättens förenämnda

utslag aktualiserade problemet kan uppstå även inom andra rättsområden.

Förbundet fortsätter.

En generell reglering framstår därför som naturlig och det måste med

skäl ifrågasättas om en dylik skall föregripas på sätt som nu föreslagits.

Vidare bör uppmärksammas att problemets betydelse och omfattning på

taxeringsområdet är huvudsakligen organisatoriskt betingade. En snabbare

handläggning av vitesärenden skulle vara ägnat att begränsa de påtalade

olägenheterna. Även om vi sålunda finner, att åtskilliga skäl kan

anföras emot den föreslagna lagstiftningen, vill vi dock icke motsätta oss

densamma. Samtidigt vill vi understryka vikten av att en med hänsyn till

förhållandena i det enskilda fallet rimlig tid lämnas vederbörande att fullgöra

vad i anmaningen angives. Vidare bör det, såsom i promemorian också

framhålles, icke ifrågakomma att utdöma vite vid endast någon eller några

dagars försening. Slutligen bör visad skälig anledning till försening ej föranleda

vitesanmälan eller, om sådan anmälan ändock göres, utdömande av

vite.

Enahanda synpunkter framföres av Sveriges grossistförbund och Sveriges

hantverks- och industriorganisation.

Sveriges lantbruksförbund anser förslaget väl underbyggt. Konsekvenserna

av det föreslagna tillägget i taxeringsförordningen synes också rimliga

med hänsyn till syftet med bestämmelserna om taxeringsviten. Förbundet

anser därför att förslaget bör genomföras.

Departementschefen

Delade meningar torde inte råda om att taxeringsförfarandet är beroende

av att effektiva tvångsmedel finnes mot skattskyldiga dch andra uppgiftsskyldiga,

som inte lämnar föreskriven medverkan i form av självde
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

klaration, kompletterande uppgifter, tillhandahållande av räkenskaper och

andra handlingar för taxeringsrevision o. s. v. Det räcker här att peka på

sådana faktorer som det stora antalet taxeringar som varje år skall fastställas,

på de tidsbegränsningar, som bl. a. av rättssäkerhetsskäl föreskrivits

för de olika taxeringsorganens arbete med visst års taxeringar, samt

på den omfattande underdeklarationen. I den före 1958 gällande taxeringsförordningen

hade man med tanke på dessa speciella förhållanden infört

en så drastisk sanktion mot försummelser i angivna hänseenden som att

beröva den skattskyldige hans rätt att klaga i skattedomstolarna. Då jag

år 1956 framlade förslaget till den nu gällande taxeringsförordningen, ansåg

jag angeläget att borttaga denna från rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande

sanktion. Tyngdpunkten i den nya förordningens sanktionssystem

lades i stället på ett i olika hänseenden effektiviserat vitesförfarande.

Genom det tidigare refererade avgörandet i regeringsrätten har klarlagts,

att nuvarande bestämmelser tillåter den som fått ett vitesföreläggande

att utan någon risk negligera detta, till dess han genom delgivning av

taxeringsintendentens framställning får kännedom om att vitets utdömande

är omedelbart förestående. Att bestämmelserna har denna innebörd kan

enligt min uppfattning icke godtagas. Såsom närmare utvecklats i promemorian

är det inte tillräckligt att vitet är effektivt i den meningen, att deklarationer

eller andra handlingar överhuvud inkommer. Det är lika viktigt att

de inkommer i tid. Den tidsfrist som utsättes i ett vitesföreläggande måste

med andra ord respekteras.

I remissyttrandena har olika åsikter framkommit om i vilken utsträckning

föreliggande möjligheter att tredskas med fullgörandet av vitesförelägganden

har utnyttjats. Enligt min mening kan vad hittills iakttagits

härvidlag inte tillmätas avgörande betydelse; det har först genom regeringsrättens

ståndpunktstagande blivit klart att sådana möjligheter föreligger.

Tidigare torde man — såsom bl. a. framgår av kammarrättens utslag

i det förut refererade målet — ganska allmänt ha tolkat gällande bestämmelser

annorlunda. All erfarenhet visar, att i den mån det blir bekant

att gällande bestämmelser innebär möjligheter att försvåra taxeringsmyndigheternas

arbete, dessa möjligheter också utnyttjas.

Det föreliggande förslaget lar sikte på att borttaga möjligheten att utan

risk trotsa ett vitesföreläggande, utan att man likväl betager länsstyrelserna

rätten att liksom hittills tillämpa vitesbestämmelserna efter skälighet och

billighet. Det materiella resultat som sålunda åsyftas torde i och för sig inte

ha väckt betänkligheter. Förslaget har också tillstyrkts på de flesta håll. De

invändningar som framförts i enstaka yttranden tar i stället sikte på att man

inte inom en speciell gren av förvaltningen bör införa särskilda bestämmelser

på vitesområdet, ett område som eljest i väsentliga stycken reglerats genom

praxis. Det göres vidare gällande, att de i promemorian påtalade konsekvenserna

av de nuvarande bestämmelserna väsentligen skulle kunna undgås,

om vitesförfarandet blev snabbare.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

För egen del vill jag starkt understryka vikten av att ärenden om föreläggande

och utdömande av viten handlägges så snabbt som möjligt. Uppenbarligen

återstår härvidlag en del att göra. Det bör emellertid samtidigt

framhållas, att möjligheterna att påskynda vitesärendenas handläggning

är förhållandevis begränsade. Här träder återigen de särskilda förhållandena

inom taxeringsväsendet —- tvånget att slutföra ett mycket stort antal

ärenden inom begränsad tid o. s. v. — i blickpunkten. Det är, i vart fall

innan den stora massan av taxeringarna fastställts av taxeringsnämnderna,

svårare än på andra områden att följa upp enskilda ärenden och omedelbart

vidta åtgärder i dessa. Därför är det enligt min mening realistiskt att

räkna med att, om bestämmelserna inte ändras, den som vill tredskas med

att fullgöra ett vitesföreläggande kommer att ha avsevärda möjligheter härtill,

även om myndigheterna så långt möjligt påskyndar vitesförfarandet.

På ett område kommer, enligt ett i prop. 62 framlagt förslag, en effektivisering

att äga rum. Taxeringsmyndigheterna får, om detta förslag genomföres,

möjlighet att använda ett exekutivt förfarande för att få tillgång

till räkenskaper och andra handlingar som skall granskas vid taxeringsrevision.

Detta förfarande kan emellertid endast tillgripas i ett begränsat

antal fall, och kan över huvud inte begagnas för att framtvinga deklarationer,

kontrolluppgifter o. dyl. Behovet av ett effektivt verkande vitesinstrument

kvarstår därför även efter genomförandet av nämnda förslag.

Det är mot denna bakgrund som de nyss återgivna invändningarna av

rättssystematisk natur bör ses. Om ett påtagligt behov föreligger att tillskapa

särskilda regler på ett speciellt område, bör man inte avstå från att

tillgodose detta behov, därför att man inom andra områden, där motsvarande

problem inte förefinnes, i praxis tillämpar andra principer än dem

man vill lagfästa. Vad jag nyss anfört torde ge vid handen, att inom taxeringsförfarandet

förefinnes ett påtagligt behov av särskilda regler i det nu

aktuella ämnet.

Jag är därför beredd att förorda en författningsändring av föreslagen

innebörd. Mot förslagets utformning har egentliga invändningar inte gjorts.

Det kan förtjäna framhållas, att förslaget endast innebär att man undanröjer

det hinder mot att utdöma viten i de avsedda situationerna som nu ansetts

föreligga. Förslaget berövar alltså inte, såsom man på några håll synes

befara, myndigheterna deras nuvarande möjligheter att efter skälighetsöverväganden

jämka ett försuttet vite nedåt eller underlåta att utdöma

det. I sammanhanget kan förtjäna påpekas, att om taxeringsmyndigheterna

— vid bifall till det förut nämnda förslaget — genom utmätningsmannens

försorg berett sig tillgång till handlingar som skall granskas vid taxeringsrevision,

skälighetshänsyn i regel synes tala för att icke utdöma vite som dessförinnan

förelagts för att framtvinga handlingarnas utlämnande.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag det i promemorian framlagda

förslaget.

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

309

Portofrihet för vissa infordrade handlingar

Utredningen

I betänkandet har utredningen i anledning av framförda förslag tagit

upp frågan om införande av portofrihet vid insändande till taxeringsmyndigheterna

av vissa uppgifter.

Enligt utredningen föreligger redan nu portofrihet i begränsad omfattning

beträffande vissa av uppbördsmyndigheterna infordrade uppgifter.

Härom upplyser utredningen följande.

Portofrihet föreligger redan nu i begränsad omfattning beträffande vissa

av uppbördsmyndigheterna infordrade uppgifter. Enligt Kungl. Maj :ts ämbetsskrivelse

till generalpoststyrelsen den 31 oktober 1947 och riksräkenskapsverkets

med stöd av denna skrivelse fattade beslut den 28 februari

1955 föreligger sålunda portofrihet för svar å vissa i uppbördsärenden avlåtna

förfrågningar.

Enligt utredningens mening får det anses vara ett betydande intresse ur

taxeringskontrollsynpunkt att allt göres för att underlätta insändandet till

taxeringsmyndigheterna av sådana kontrolluppgifter, som inte omfattas av

den obligatoriska uppgiftsplikten utan som skall avlämnas först efter särr

skild anmaning, samt sådana räkenskaper, anteckningar och andra handlingar,

som skall bli föremål för taxeringsrevision. Att portofrihet därvid

har sin givna betydelse anser utredningen uppenbart. Utredningen föreslår

därför att i likhet med vad som gäller beträffande svar å vissa i uppbördsärenden

avlåtna förfrågningar bestämmelser utfärdas om portofrihet vid

insändande till taxeringsmyndighet av

dels i 39, 41 och 42 §§ taxeringsförordningen avsedda kontrolluppgifter,

som skall avlämnas efter anmaning av taxeringsintendent, revisionsintendent

eller tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision, och

dels räkenskaper, anteckningar och andra därtill hörande handlingar,

beträffande vilka enligt av taxeringsintendenten i länet utfärdat förordnande

taxeringsrevision skall ske. Utredningen tillägger.

Portofriheten bör liksom beträffande förfrågningar i uppbördsärenden

tekniskt utformas på sådant sätt att den uppgiftspliktige i samband med

anmaningen tillställes kuvert för svarsförsändelsen, å vilket är med tryck

angivet att försändelsen är portofri. I de fall, då räkenskaper o. dyl. skall

insändas, medger emellertid ofta dessas omfattning inte att de försändes

annat än som paket. I dessa fall kan det måhända synas lämpligt att den,

vars räkenskaper skall granskas, i stället tillställes ett märke, avsett att

klistras å paket, som utvisar att portofrihet för försändelsen åtnjutes. Det

torde emellertid få ankomma på riksskattenämnden och generalpoststyrelsen

att närmare utforma de erforderliga bestämmelserna på området.

Utredningen säger sig inte ha funnit möjligt att närmare bedöma vilka

kostnader den nu ifrågasatta portofriheten kommer att draga. Utredningen

antar emellertid att kostnaderna blir av mycket begränsad natur.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Remissyttrandena

Förutom av generalpoststyrelsen har utredningens förslag om vidgad rätt

till portofrihet endast berörts av ett fåtal remissinstanser.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det rimligt att portofrihet

införes för försändelser, vars innehåll består av sådana uppgifter eller räkenskapshandlingar,

vilka infordrats av taxeringsmyndighet. Portofriheten

torde, uttalar länsstyrelsen, på sätt utredningen föreslagit böra begränsas

till uppgifter, som skall lämnas först efter anmaning, men bör icke vara

inskränkt till uppgift, som lämnas på anmaning av taxeringsintendent, revisionsintendent

eller tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa taxeringsrevision.

Även för uppgifter av angivet slag, som infordras av taxeringsnämnd

eller prövningsnämnd, anser länsstyrelsen sålunda portofrihet

böra stadgas.

Även länsstyrelserna i Hallands och Norrbottens län ansluter sig till förslaget.

Att portofrihet föreslås för vissa av taxeringsmyndigheterna infordrade

handlingar finner Sveriges köpmannaförbund i sin ordning. Enligt förbundet

är det snarast förvånande, att portofrihet ej införts långt tidigare. Portofrihet

bör f. ö. enligt förbundets mening gälla även vid insändande av

deklarationer.

Generalppststyrelsen avstyrker förslaget och framhåller i sitt yttrande

bl. a., att frågan huruvida statsverket bör påtaga sig portokostnad i anslutning

till en den enskilde åliggande skyldighet att avgiva uppgifter etc. till

myndigheter vid flera tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling i samband

med därom väckta motioner. Styrelsen påpekar, att förslagen konsekvent

avvisats av praktiska skäl och under beaktande av den ringa kostnad

för den enskilde varom här är fråga.

I fortsättningen påpekar generalpoststyrelsen att med det i betänkandet

använda uttrycket »portofrihet» torde avses sådan frankeringsfrihet, som

omnämnes i 6 § Kungl. Maj:ts förordning den 8 juni 1945 angående utgörandet

av postavgifter för tjänsteförsändelser m. m. (SFS 329/1945). Styrelsen

upplyser, att enligt detta stadgande postavgift för försändelse, som är

adresserad till tjänstebrevsberättigad och beträffande vilken Kungl. Maj :t

medgivit frankeringsfrihet, i allmänhet skall gäldas på samma sätt som avgifterna

för tjänstebrevsberättigades avgående postförsändelser.

Generalpoststyrelsen framhåller emellertid att den sedan lång tid tillbaka

i avgivna utlåtanden över framställningar om frankeringsfrihet relaterat de

Stora postala olägenheter, som vidlåder detta system, och framhållit att det

med frankeringsfrihet avsedda syftet numera i regel kan vinnas på annat

sätt. Styrelsen har nämligen jämlikt Kungl. Maj:ts generella bemyndigande

av den 15 februari 1929 erhållit rätt att låta till postbefordran mottaga

ofrankerad inrikes försändelse (s. k. svarsförsändelse) ställd till korrespondent,

som förbundit sig att utlösa försändelsen mot erläggande av den avgift,

som eljest skolat erläggas av avsändaren.

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungt. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961

Generalpoststyrelsen framhåller bl. a., att Kungl. Maj :t efter svarsförsändelsesystemets

tillkomst intagit en mycket restriktiv hållning i fråga om

frankeringsfrihet och i regel avslagit framställningar om dylik förmån i

sådana fall, där syftet med den begärda frankeringsfriheten ansetts utan

olägenhet kunna vinnas genom tillämpning av; svarsfqrsändelsesystemet.

Generalpoststyrelsen hemställer, att om statsmakterna skulle besluta att

påtaga sig här ifrågavarande portokostnader, svarsförsändelsesystemet i sådant

fall skall komma till användning.

Vt f. 7 >■!.•? ''.llOlV)r: .*t •

i-dff*m uiori Ayfiiim 1

Departementschefen

I likhet med utredningen finner jag befogat att porto inte skall behöva

erläggas av den enskilde för sådana försändelser till beskattningsmyndigheterna,

som innehåller uppgifter och räkenskaper, infordrade för taxeringsoch

skattekontroll. Såsom generalpoststyrelsen framhållit bör härvid svarsförsändelsesystemet

komma till användning. Det får ankomma på riksskattenämnden

att med generalpoststyrelsen träffa de överenskommelser som

erfordras för att tillåta portofrihet för paketförsändelser. De kostnader som

införandet av portofriheten medför torde få belasta den mottagande myndighetens

expensanslag.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

V. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

A) antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623); samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt;

B) godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna

för förbättrad taxeringskontroll;

C) godkänna de av mig framlagda förslagen till lönegradsplacering

av tjänster m. m.;

D) bemyndiga Kungl. Maj:t vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för länsstyrelserna, vilka erfordras i

anledning av de av mig framlagda förslagen; samt

E) till Vissa kostnader för förbättrad taxeringskontroll

för budgetåret 1961/62 under XI huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 4 700 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

opaginerad Kontrollera mot PDF

Taxeringssektionernas i länen personal den 1/1 1960

Bilaga 1 SS

Län

Grupp

Taxe-

rings-

inten-

den-

ter

Allmänna detaljen

Revisionsdetaljen

V aruskat tekontoret

Summa

Bitr.

taxe-

rings-

inten-

den-

ter

Taxe-

rings-

in-

spek-

törer

Lands-

kans-

lister

Biträden

Summa

Läns-

revi-

sorer

Taxe-

rings-

revi-

sorer

Lands-

kans-

lister

Biträ-

den

Summa

Bitr.

taxe-

rings-

inten-

den-

ter

Lands-

kans-

lister

Biträ-

den

Summa

personal

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

B

M

0

P

Y

E

L

S

W

X

AG

BD

F

H

R

T

D

U

Z

C

G

K

N

1

i

ii

III A

III B

III C

III D

IV

V

S:a

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

24

1

2

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

14

4

9

6

4

4

4

4

3

3

3

3

3

4(1)

3

3

3

2

2

3

2

2

2

2

78(1)

4

6

7,5

5 (1)

6 (2)

6 (1)

5 (2)

3

4

5 (1)

2

2

5 (1)

4

4

2 (1)

2

4 (2)

3

3 (1)

2

3

2

2

91,5 (12)

3

10

13 (2)

5 (1)

3

5 (2)

4

6 (2)

2

6 (1)

2

6

5 (1)

6 (3)

4

2

2

8 (3)

3

4

3

3

5 (1)

1

in (16)

12

27

28,5 (2)

15 (2)

14 (2)

16 (3)

14 (2)

13 (2)

10

15 (2)

8

12

14 (3)

13 (3)

11

7 (1)

6

14 (5)

9

9 (1)

7

8

9 (1)

3

294,5 (29)

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

i

24

8

13

12

8

7

7

6

5

5

5

5

5

5

5

5

5

5

5

5

5

5

5

5

1

142

1

2

2

2

1

1

4(2)

1

2

1

17(2)

3

6

7(1)

2

2

2

4

2

3

1

2

1

2

2

2

2

2

2(1)

4(2)

1

2

1

2

1

58(4)

13

22

22(1)

13

11

11

15(2)

9

9

9

8

7

9

8

8

8

8

8(1)

10(2)

7

8

7

8

3

241 (6)

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

23

2

4

2

2

2

“2

2

2

2

.2

1

1

2

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

38

4

7,5

8 (1)

6

4

5

5

4

4

4

3

3

4

4

4

4

3

3

3

3

3

3

3

2

95,5 (1)

7

12,5

H (1)

8

7

8

8

7

7

7

5

5

7

7

6

6

5

5

5

5

5

5

5

3

156,5 (1)

33

62,5

62,5 (4)

37 (2)

33 (2)

36 (3)

38 (4)

30 (2)

27

32 (2)

22

25

31 (3)

29 (3)

26

22 (1)

20

28 (6)

26 (2)

22 (1)

21

21

23 (1)

10

716 (36)

Anm. Inom parentes angivna siffror avser antal befattningshavare å övergångsstat och utom personalplanen stadigvarande anställda befattningshavare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Kvalificerade tjänster på taxeringssektionerna i länen den 1/1 1960

Tjänster

Lönegrad

Grupp

Sum-

I

II

III A

III B

III C

III D

IV

V

Län

B

M

0

P

Y

E

L

S

W

X

AC

BD

F

H

R

T

D

U

z

G

G

K

N

I

1

2

3 1 4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

Personal inom per- sonalplanen:

24

Taxeringsintendent..

Bo 1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

Bitr. taxeringsinten-

Ao 26

1

3

3

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

16

21

D:o................

Ao 24

1

—

—

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

Förste taxerings-

Ao 23

1

3

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

—

26

25

D:o r...............

Ao 21

2

3

2

2

2

2

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

—

—

1

—

"7

Taxeringsinspektör ..

»

Ao 19

Ae 19

1

1

2

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

—

14

Tillhopa

7

13

10

7

7

7

7

6

6

6

6

6

5

5

5

5

4

4

5

4

4

4

4

i

138

Ao 26

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

i

24

Förste taxerings-

Ao 23

2

3

3

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

1

1

1

1

1

—

29

D:o................

Ao 21

3

5

4

3

3

3

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

z

z

i

1

D:o................

Taxeringsrevisor----

Ae 21

Af 13-Ae 19

3

5

5

3

3

3

3

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

57

Tillhopa

9

14

13

9

8

8

7

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

2

166

Summa personal inom

16

27

23

16

15

15

14

12

12

12

12

12

11

11

11

11

10

10

11

10

10

10

10

3

304

Personal å övergångsstat och utom

personalplanen stadigvarande an- ställd personal med arbetsuppgif-

ter motsvarande

Taxeringsinspektör .

Taxeringsrevisor ...

5

139

Summa »juristpersonal*

7

13

10

7

7

7

7

6

6

6

6

6

6

5

5

5

4

4

4

4

4

4

1

Summa »civilekonompersonal»

9

14

13

9

8

8

7

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

6

2

166

Totalsumma

16

27

23

16

15

15

14

12

12

12

12

12

12

11

11

11

10

10

11

10

10

10

10

3

305

Anm. År 1960 beslutade lönegradsändringar redovisas ej i bilagan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

Landskanslist- och biträdestjänsters fördelning på taxeringssektionerna i linan den 1/1 1960

Bilaga 3

o»

Oi

Tjänster

Lönegrad

Grupp

Sum-

I

II

III A

III B

III C

III D

IV

V

ma

Lä

n

B

M

O

P

Y

E

L

S

W

X

AC

BD

F

H

R

T

D

U

Z

C

G

K

N

I

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

It

13

18

17

18

19

20

21

22

23

24

23

28

27

Allmänna detaljen

l:e landskanslist ....

Landskanslist ......

» ......

Ao 19

Ao 16

Åt 9—Ae 13

1

1

2

i

3

1

0,5

4

3

1

1

p

1

2

i

1

2

p

1

1

1

1

2

1

2

1

1

2

1

1

1

1

1

2

1

1

2

1

1

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

23,5

31

1

—

—

*-

2

—

—

1

—

1

24

Tillhopa

4

5

7,5

4

4

5

3

3

4

4

2

2

4

4

4

1

2

2

3

2

2

3

2

2

78,5

Kansliskrivare......

Ao eller Ae 10

Ao eller Ae 9

Ao eller Ae 7

Åt 1—Ao 5

1

1

2

10

27

56

Kontorist ..........

x

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

—

—

—

—

—

Kanslibiträde ......

1

2

3

A

1

1

f

1

o

1

1

"i

3

7

i

1

~~

“7

1

1

2

I

1

—

Kontorsbiträde......

6

6

2

x

9

25

1

1

1

1

3

—

—

O

3

2

3

2

1

Tillhopa

3

10

11

4

3

3

4

4

2

6

2

6

4

3

4

2

2

5

3

4

3

3

4

1

95

Revisionsdetaljen

l:e landskanslist____

Landskanslist ......

Ao 19

Ao 16

—

1

1

1

—

—

1

—

—

1

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

* ......

Åt 9—Ae 13

x

1

x

1

1

1

1

1

1

''

—

5

10

*

““*

--

--

-■

—

—

*—

— :

——

——

—

Tillhopa

1

2

2

2

1

1

2

1

—

2

15

Kansliskrivare......

Kontorist ..........

Kanslibiträde ......

Ao eller Ae 10

Ao eller Ae 9

1

2

4

1

1

1

1

1

1

1

1

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

23

30

Kontorsbiträde......

Afl—Ao 5

2

A

x

1

1

Q

1

1

1

1

1

1

--

1

—“

1

—

1;

—

1

—

2

——

Tillhopa

3

6

6

2

2

2

4

2

3

1

2

1

2

2

2

2

2

1

2

1

2

1

2

1

54

Ktmgl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 1

2

3

* 1

5 1

6

7 1

8 1

9

10 |

n

12 |

13

14 |

15

10

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

Varuskattelcontoret

l:e landskanslist ....

Ao 19

1

Landskanslist ......

Ao 15

1

1

—

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

23

* ......

Al 9—Ae 13

1

3

1

1

1

1

1

1

1

1

—

—

1

1

—

—

—

—

**—

"—

—

—

—

—

14

Tillhopa

2

4

2

2

2

2

2

2

2

2

1

1

2

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

38

Kansliskrivare......

Ao eller Ae10

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

24

Kontorist ..........

Ao eller Ae 9

1

1

1

—

1

1

—

——

—

““

—

—

—

1 ■

Kanslibiträde ......

Ao eller Ae 7

1

2

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

—

—

23

Kontorsbiträde......

Al 1—Ao 6

2

3,5

4

2

2

2

2

2

2

2

1

1

2

2

2

2

1

1

1

1

1

1

2

1

42,5

Tillhopa

4

7,5

7

5

4

5

5

4

4

4

3

3

4

4

4

4

3

3

3

3

3

3

3

2

94,5

Summa

Landskanslistpersonal

Inom personalplanen

7

11

11,5

8

7

8

7

6

6

8

3

3

7

6

5

2

3

3

4

3

3

4

3

3

131,5

Å övergångsstat____

—

—

—

—

1

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

1

—

1

——

“”

0

in

Utom personalplanen

—

1

—

1

1

—

4

—

—

1

““

1

Tillhopa

7

12

11,5

9

9

9

ii

6

6

9

3

3

8

6

5

3

3

5

4

4

3

4

3

3

146,5

Biträdes personal

Inom personalplanen

10

23,5

24

11

9

10

13

10

9

10

7

10

10

9

10

8

7

9

8

8

8

7

9

4

243,5

Å övergångsstat____

on

Utom personalplanen

—

—

4

1

—

2

—

2

''

1

O

Tillhopa

10

23,5

28

12

9

12

13

12

9

11

7

10

11

12

10

8

7

13

10

8

8

7

10

4

264,5

Sammanlagt

17

35,5

39,5

21

18

21

24

18

15

2Q

10

13

19

18

15

11

10

18

14

12

11

11

13

7

411

Anm. År 1960 beslutade lönegradsändringar redovisas ej i bilagan.

ce

k—*

Kangl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 4 1

Prövningsnämndskansliemas i länen personal den 1/1 1960

(ej arkiv- och expeditionsvaktspersonal)

Län

Grupp

Länsas-

Länsno-

Lands-

Biträdes-

Summa

sessorer

tarier

kanslister

personal

personal

1

2

3

4

s

6

7

B

I

1

___

6

22 (17)

29 (17)

M

1

3

4

8 (1)

16 (1)

0

1

1

4,5

18 (5)

24,5 (5)

p

II

1

—

4

12 (3)

17 (3)

Y

1

—

4

16 (4)

21 (4)

E

III A

1

1 (1)

2

11 (1)

15 (2)

L

1

—

2

5 (1)

8 (1)

S

1

—

3

5 (1)

9 (1)

w

1

—

2

4

7

X

1

—

2

5 (1)

8 (1)

AC

III B

1 r

—

2

5,5 (0,5)

8,5 (0,5)

BD

1

—

3

6

10

F

III C

1

—

2

3

6

H

1

—

3 (1)

6,5 (1,5)

10,5 (2,5)

R

1

—

2

5

8

T

1

3

18,ö (1,5)

*12,5 (1,5)

D

III D

1

—

2

4 (2)

7 (2)

U

1

—

2

4 (2)

7 (2)

Z

1

—

1

4

6

C

IV

—

1

2

3 (1)

6 (1)

G

—

1

2

3 (1)

6 (1)

K

—

1

2

4 (2)

7 (2)

N

—

1

3

4

8

i

V

—

—

1

2

3

Summa

19

9 (1)

63,5 (1)

168,5 (45,5)

260 (47,5)

Anm. Siffror inom parentes anger antal befattningshavare å övergångsstat och stadigvarande

anställda befattningshavare utom personalplanen.

År 1960 beslutade lönegradsändringar redovisas ej i bilagan.

1 3,5 biträden gemensamma för hela kameralsektionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 5

Landskanslisttjänsternas fördelning å landskontoren 1/1 1960

Län

Grupp

Kameralsektion

Taxeringssektion

Uppbördssektlon

Sum- ma t

Prövnings-

nämndens

kansli1

Sektionen

i övrigt1

Varuskatte-

kontoret1

Revisions-

detaljen1

Sektionen i

övrigt1

Med tjänstgö- ring normalt

förlagd till

fögderi1

Sektionen

i övrigt1

a

b

C

d

a

b

C

d

a

b

C

d

a

b

C

d

a

b

C

d

a

b

C

d

a

b

C

d

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

B

i

1

i

4

2

2

1

1

1

i

1

1

1

2

6

1

4

2

32

M

1

2

1

—

2

3

3

—

—

1

3

—

—

i

1

—

1

3

1

1

—

—

3

—

1

4

2

1

35

O*

0,5

3

2

—

2

2

2

—

i

—

1

—

—

i

1

—

0,5

4

3

—

—

—

2

—

1

3

4

33

P

ii

1

1

2

_

1

1

1

—

__

1

1

_

_

i

1

_

1

1

2

1

__

_

3

_

1

3

4

—

27

Y

1

2

1

—

1

1

1

—

—

1

1

—

—

—

1

—

1

2

1

2

—

—

3

—

1

2

4

—

26

E

III A

1

_

1

_

1

2

1

1

_

1

1

_

_

_

1

_

1

2

2

1

_

_

3

—

1

2

2

—

24

L

1

1

_

—

1

1

1

1

—

1

1

—

—

i

1

2

1

1

1

2

—

—

2

—

1

2

2

1

25

S

1

2

—

—

1

1

1

—

—

1

1

—

—

—

1

—

1

—

2

—

—

—

1

—

1

3

4

1

22

W

1

_

1

—

1

2

_

—

—

1

1

—

—

—

—

—

1

2

1

—

—

—

4

—

1

2

3

—

21

X

1

—

1

—

1

1

2

—

—

1

1

—

—

i

1

—

1

2

1

1

—

—

1

—

1

2

3

—

22

AC

III B

1

1

_

_

1

2

—

—

_

1

—

_

_

_

_

_

1

_

1

_

_

—

3

—

1

2

3

—

17

BD

1

1

1

—

1

2

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

—

—

4

—

1

1

2

—

18

F

III C

—

1

_

_

1

_

1

_

_

1

1

_

_

_

1

_

1

2

1

1

_

—

3

—

1

3

2

—

20

H

_

1

1

—

1

1

1

—

—

1

1

—

—

—

—

—

1

2

1

—

—

—

2

—

1

2

1

1

18

R

—

1

1

—

1

1

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

1

2

1

—

—

—

3

—

1

2

1

—

17

T

—

2

1

—

1

2

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

1

—

—

1

—

—

2

—

1

2

2

—

17

D

III D

_

1

1

_

1

1

_

_

_

1

_

_

_

_

_

_

1

1

_

_

_

—

2

_

1

1

3

—

14

U

—

1

1

—

1

1

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

1

1

—

2

—

—

4

—

1

1

2

1

19

z

—

1

—

—

1

1

—

1

—

1

—

—

—

—

—

—

1

—

2

—

—

—

2

—

1

2

1

14

c

IV

—

1

1

—

1

1

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

1

1

—

1

—

—

2

—

1

1

1

Q

—

14

19

K

_

1

1

_

1

1

_

_

1

_

_

.. -

___

_

_

1

1

1

_

_

_

1

_

1

2

_

12

N

—

1

2

—

1

1

—

1

—

1

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

—

—

1

—

1

1

1

—

13

I

V

1

—

—

—

1

—

—

1

—

1

—

—

—

—

—

—

1

—

1

—

—

—

—

—

1

1

1

—

.. 9

S:a

12,5

27

23

—

27

30

21

6

i

23

14

—

—

5

10

2

23,5

31

24

13

—

—

58

—

24

48

53

5

481

62,5

84

38

17

91,5

58

130

1 a) = Förste landskanslist i Ao 19. b) = Landskanslist i Ao 15. c) = Landskanslist i Af 9—Ae 13. d) = Stadigvarande anställd personal

utom personalplanen och personal å övergångsstat med landskanslistuppgifter. Anm. I a)—c) inräknas även vikarier å vakanta dylika tjänster.

* Sjömansskattekontorets personal ej inräknad.

Oi

H-*

tv

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 6

Befattningshavare med tazeringsintendentsgSrontäl 1939

Län

Grupp

Ti

Bo 1

Bitr. ti

Ao 26

1. tax.

insp.

Ao 23

1. tax.

Insp.

Ao 21

Tinsp.

Ao, Ae

19

Läns-

rev.

Ao 26

1. trev.

Ao 23

1.trev.

Ao, Ae

21

Summa

1

2

3

i

5

6

1

8

9

10

11

B

I

i

1

2

M

i

2

1

—

—

0,5

0,2

—

4,7

O

i

2

—

2,8

—

—

5,8

P

II

i

1

0,7

0,7

—

0,6

0,5

4,5

Y

i

1

1

0,3

—

0,6

0,2

—

4,1

E

III A

i

1

1

2

1

_

0,2

_

6,2

L

i

1

1

1

—

1

0,7

_

5,7

S

i

1

1

1

—

0,2

_

4,2

w

i

1

0,4

1

—

0,8

_

_

4,2

X

i

1

0,3

1

—

0,3

—

—

3,6

AC

III B

i

1

0,2

0,2

1

1

0,7

_

5,1

BD

i

1

1

0,3

0,5

1

0,5

—

5,3

F

III C

i

_

1,7

_

_

_

__

_„

2,7

H

i

—

1

1

0,8

0,3

—

0,1

4,2

R

i

—

1

0,5

—

0,9

—

3,4

T

i

—

1

—

—

0,2

0,2

—

2,4

D

III D

i

—

1

_

_,

0,5

_

_

2,5

U

i

—

0,7

—

—

0,7

0,2

_

2,6

z

i

—

0,7

—

—

0,2

—

1,9

c

IV

i

—

1

_

_

0,1

_

_

2,1

G

i

—

1

—

_

1

_

3

K

i

—

1

—

—

1

0,3

3,3

N

i

—

1

—

—

1

0,2

—

3,2

I

V

i

—

—

—

—

0,1

—

—

1,1

Anm. I kol. 3—11 angivna siffror anger antalet befattningshavare med här ifrågavarande göromål.

Därest befattningshavare endast tidvis under året innehaft uppdrag fullgöra sådana göromål,

har hänsyn härtill tagits genom att årsarbetskraften beräknats i förhållande till den tid vederbörande

innehaft sådant uppdrag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

21 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 100

Bilaga 7

Taxeringsassistentorganisationen i länen vid olika organisationsformer

Lön, fögderi, stad

Härads-

skrivarens

statione-

ringsort

Folk-

mängd

Beräk-

nat

antal

rörelse-

dekla-

ratio-

ner

m. fl.

Antal

den 1.4.

1960

regi- stre- rade

varu- skatte- skyl- diga

Antal

fr. o. m.

den 1.1.

1961

inrätta- de tax.- ass.- tjänster

Alt. 1

Oför- ändrad

organi- sation.

Antal

vid ber.

kapaci- tet av

ca 1 350

dekl./

tax.ass.

Alt. II

Tax.ass.

inplace- rade i

länssty- relsen.

Antal

vid ber.

kapaci- tet av

ca 1 600

dekl./

tax.ass.

Alt. III

Tax.ass. samman- förda för i princip

två fögderier

Alt. IV

Tax.ass. sammanförda för vissa

fögderier eller anknutna till

länsstyrelsen

Placering

Antal

vid ber.

kapaci- tet av

ca 1 400

dekl./

tax.ass.

Placering

Antal vid ber. kapa- citet per tax.ass. av

a

ca

1400

dekl.

b

ca

1500

dekl.

C

ca

1600

dekl.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

Stockholms län

Norra Roslag

Hallstavik

25 400

1300

546

i

1

Norrtälje

2

Norrtälje

2

2

2

Mellersta Roslag

Norrtälje

23 900

1250

546

i

1

»

»

Svartsjö

Stockholm

38100

2 000

696

i

2

Stockholm 1

3

Länsstyr.

13

12

11

Lidingö-Täby

Lidingö

47 000

2 700

671

i

2

» 2

4

»

Värmdö

Stockholm

46 100

2 600

908

2

2

» 1

»

Danderyd

»

48 500

3 200

865

1

3

» 2

»

Solna

Solna

49 300

2 900

753

2

3

Solna

4

»

Sundbyberg

Sundbyberg

43 800

2 200

601

1

2

»

»

Svartlösa

Stockholm

53 400

2 850

824

2

3

Stockholm 3

2

»

öknebo

»

39 500

1500

532

1

2

Södertälje

2

Södertälje

2

2

2

Södertälje stad

—

30 400

1500

556

—

2

»

»

23 900

7 498

13

23

15

17

17

16

15

Uppsala län

Trögd

Enköping

30 700

1900

565

1

2

Uppsala

6

Länsstyr.

6

6

5

Tiunda

Uppsala

28100

1350

448

1

1

»

»

Örbyhus

Tierp

32 100

1250

480

1

1

»

»

Uppsala stad

—

74 900

4 000

1497

—

3

»

»

8 500

2 990

3

7

5

6

6

6

5

Kungl. Majits proposition lir iöö år 196i

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

2__3 | 4 5

Södermanlands län

Nyköpings f:i

Nyköping

32 400

1500

481

1

Katrineholm

Katrineholm

35 800

1500

635

1

Flen

Flen

29 200

1400

512

1

Gripsholm

Strängnäs

20 700

900

426

1

Relcarne

Eskilstuna

25 700

1200

402

1

Nyköpings stad

—

23 300

1100

481

1

Eskilstuna stad

—

58 000

3 000

1067

2

10 600

4 004

8

Östergötlands län

Motala

Motala

31 200

1700

607

1

Vadstena

Vadstena

22 000

800

500

Mjölby

Kinda och Ydre

Mjölby

Kisa

33 800

17 600

1700

800

705

380

1

1

Linköpings f:i

Linköping

35 100

1500

557

1

Finspång

Norrköping

35 900

1400

541

1

Norrköpings f:i

»

28100

1300

630

Norrköpings stad

—

90100

5 200

1978

4

Linköpings stad

—

64 400

3 600

1478

18 000

7 376

9

Jönköpings län

Vetlanda

Vetlanda

29 300

2 000

731

1

Eksjö

Eksjö

37 400

2 600

975

1

Tranås

Tranås

31 600

2 000

894

1

Jönköpings f:i

Jönköping

39 200

1900

719

Sävsjö

Sävsjö

26 900

1600

696

1

Värnamo

Värnamo

39 500

3100

1083

1

Reftele

Reftele

30 500

2 000

801

1

Jönköpings stad

—

49 900

3 900

1208

3

19100

7107

9

Kronobergs län

Upp vidinge

Växjö

23 700

1400

580

1

Konga

23 400

1250

542

1

Kinnevald-Norr-

vidinge

27 600

1500

630

1

8

9

10

2

Nyköping

2

2

Flen

2

1

»

1

Eskilstuna

4

1

»

1

Nyköping

3

Eskilstuna

11

7

8

2

Motala

3

1

»

2

»

1

Linköping

4

2

»

1

Norrköping

6

1

4

»

3

Linköping

17

11

13

2

Vetlanda

5

2

»

2

Jönköping

6

2

»

2

Vetlanda

3

Värnamo

4

2

»

3

Jönköping

18

12

15

1

Växjö

5

1

>

2

»

1 u

12

13

14

Länsstyr.

4

4

4

»

Eskilstuna

4

4

3

»

Länsstyr.

Eskilstuna

8

8

7

Motala

2

2

2

»

Länsstyr.

5

5

5

»

»

Norrköping

6

5

5

»

»

Länsstyr.

13

12

12

Vetlanda

5

4

4

»

Länsstyr.

6

5

5

»

Vetlanda

Värnamo

4

4

3

»

Länsstyr.

15

13

12

Länsstyr.

5

5

5

»

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

X 1

2 1

3

4 | 5 | 6 |

7 1

8 1

9

10 |

il i

12 |

13 |

14

Allho

Alvesta

30 400

1350

753

1

1

Växjö

Länsstyr.

2

Sunnerbo

Växjö stad

Ljungby

31000

23 100

2 000

1800

860

596

1

2

2

Ljungby

Växjö

2

Ljungby

Länsstyr.

2

2

9 300

3 961

5

9

6

7

7

7

7

Kalmar län

Västerviks f:i

Västervik

60 900

2 400

864

2

2

Västervik

3

Västervik

3

3

3

Vimmerby

Oskarshamn

Vimmerby

Oskarshamn

30 200

29 400

1500

1600

632

656

1

1

2

2

*

Oskarshamn

3

Oskarshamn

3

2

2

Högsby

Kalmar norra

Högsby

Kalmar

23 700

27 300

1500

1400

634

600

1

1

2

1

»

Kalmar

5

Länsstyr.

5

4

4

Kalmar södra

*

29 000

1400

661

1

1

»

Öland

Borgholm

23 800

1200

502

—

1

»

Kalmar stad

—

30 100

2 500

748

1

2

»

13 500

5 297

8

13

9

11

11

9

9

Gotlands län

Gotlands norra

Visby

29 900

1400

622

1

1

Visby

2

Länsstyr.

2

2

2

* södra

»

25 400

1100

457

1

1

»

2 500

1079

2

2

2

2

2

2

2

Blekinge län

Karlskrona f:i

Karlskrona

30 000

1900

514

1

2

Karlskrona

4

Länsstyr.

4

3

3

Ronneby

Karlshamn

Ronneby

Karlshamn

26 200

27 700

1200

1800

552

668

1

2

1

2

»

Karlshamn

3

Karlshamn

3

3

3

Sölvesborg

Karlskrona stad

Sölvesborg

27 600

33 700

2 000

1700

592

634

2

2

2

2

»

Karlskrona

Länsstyr.

8 600

2 960

8

9

6

7

7

6

6

Kristianstads län

8

Simrishamn

34400

2 200

964

1

2

Simrishamn

2

Länsstyr.

9

8

Tollarp

Kristianstad

24 500

1600

639

1

2

Kristianstad

4

Kristianstads f:i

Osby

»

Osby

29 600

25 500

1900

1200

631

692

1

2

1

»

Hässleholm

4

»

Hässleholm

Hässleholm

28900

1900

798

1

2

»

Vittsjö

Klippan

»

Klippan

24 900

31200

1800

1700

806

800

1

1

2

2

»

Klippan

3

Klippan

3

3

3

Ängelholm

Kristianstads stad

Ängelholm

33 400

25 400

2 400

1900

981

791

2

2

2

Kristianstad

Länsstyr.

16 600

7 102

8

17

10

13

12

11

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

1 2

1 3

! 4

1 5

1 6

1 7

1 8

1 9

1 10

1 ii

1 12 1 13 1 14

Malmöhus län

Hälsingborgs f:i

^Landskrona fri

Hälsingborg

Landskrona

31400

24 800

1700

1500

747

550

1

1

2

2

Hälsingborg

7

Hälsingborg

7

7

6

Eslöv

Eslöv

32 800

2 300

903

2

2

Eslöv

3

3

3

3

Lunds fri

Malmö fri

Lund

Malmö

29 400

30800

1600

2 100

623

786

1

2

2

2

Malmö

14

Länsstyr.

16

15

14

Trelleborgs fri

Ystad

Trelleborg

Ystad

24 000

35 000

1300

2 000

625

869

1

1

1

2

Trelleborg

4

»

Hörby

Hörby

25 200

1400

690

1

1

Eslöv

Eslöv

Malmö stad

Hälsingborgs stad

Landskrona stad

—

252 000

75 700

29 000

13 500

5 500

1300

5 142

1944

569

5

2

1

10

4

1

Malmö

Hälsingborg

Länsstyr.

Hälsingborg

Lunds stad

Trelleborgs stad

—

39100

18 600

2 000

1300

949

530

1

1

2

1

Malmö

Trelleborg

Länsstyr.

37 500

14 927

20

32

23

28

26

25

23

Hallands län

Laholm

Halmstads fri

Laholm

Halmstad

20 700

27 200

1800

1600

587

569

1

1

2

2

Halmstad

7

Länsstyr.

7

6

6

Falkenberg

Falkenberg

27 700

2 200

716

2

2

Yarberg

Kungsbacka

Varberg

Kungsbacka

28 500

26 900

2 200

1800

747

609

2

2

2

2

Varberg

3

Varberg

3

3

3

Halmstads stad

—

38 600

3 500

1217

3

Halmstad

Länsstyr.

13 100

4 445

8

13

8

10

10

9

9

Göteborgs o. Bohus län

Mölndal

Göteborgs fri

Mölndal

Göteborg

34 600

36 700

2 200

4 600

698

707

1

2

2

4

Göteborg

»

*28

Länsstyr.

*28

*26

*26

Inland

»

31 600

2 300

688

1

2

»

Uddevalla fri

Uddevalla

25 700

1500

485

1

2

Uddevalla

3

*5

*4

14

Sunnervikenj

Munkedal

33 400

3 400

832

2

3

Munkedal

4

Norrviken

Strömstad

23 100

2 400

595

1

2

»

2

2

2

Göteborgs stad

Uddevalla stad

—

397 300

33 400

32 500

1900

8 532

777

2

24

2

Göteborg

Uddevalla

Länsstyr.

Uddevalla

50 800

13 314

10

41

^0

35

35

32

31

Vid beräkningen av antalet tax.ass. har hänsyn tagits till vad utredningen föreslagit beträffande taxering av fiskare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 I 2 |

3 1

4 1

5

6 1

7

8 | 9

10

11

12

13

14

Ålvsborgs län

Åmål

Åmål

26 300

1400

603

1

i

Mellerud

2

Län sstyr.

5

5

4

Mellerud

Mellerud

26 100

1400

541

1

i

»

Vänersborg

Vänersborg

31 200

1800

671

—

2

Vänersborg

3

»

Trollhättan

Trollhättan

42 700

2 000

786

—

2

»

Alingsås

Alingsås

36 700

2 400

1032

1

2

Alingsås

3

Alingsås

3

3

3

Ale-Vättle

Göteborg

32 000

1700

663

1

2

»

»

Borås f:i

Borås

32 100

2 400

755

1

2

Borås 1

7

Borås

9

9

8

Ulricehamn

Ulricehamn

26 000

1900

726

—

2

» 1

»

Kinna

Kinna

31 900

2 000

778

1

2

» 2

3

Svenljunga

Svenljunga

22 900

1600

585

—

2

* 2

»

Borås stad

—

65 700

5 300

1757

—

4

* 1

»

23 900

8 897

6

22

15

18

17

17

15

Skaraborgs län

Lidköping

Lidköping

31100

1600

750

1

2

Lidköping

3

Skara

4

4

3

Vara

Vara

28 300

1600

694

1

2

»

»

Skara

Skara

31100

1950

746

1

2

Skövde

4

Mariestad

Mariestad

29 400

1850

571

1

2

Mariestad

3

Länsstyr.

3

3

2

Falköping

Falköping

35 000

2 200

864

1

2

Falköping

3

Skövde

5

4

4

Tidaholm

Tidaholm

26 000

1500

639

1

2

»

It

Skövde

Skövde

45 300

2 900

914

1

3

Skövde

Töreboda

Töreboda

25 400

1600

527

1

2

Mariestad

Länsstyr.

15 200

5 705

8

17

9

13

12

11

9

Värmlands län

Östersy sslet

Filipstad

31000

1150

483

1

1

Karlstad 1

6

Länsstyr.

8

7

7

Karlstads f:i

Karlstad

30 000

1250

497

1

1

* 1

Älvdal

Hagfors

30 400

1300

480

1

1

» 2

2

»

Mellansysslet

Karlstad

30 200

1100

554

1

1

» 2

»

Södersysslet

Säffle

25 300

1200

482

1

1

Säffle

2

»

NordmarkJ

Årjäng

17 600

1000

361

—

1

»

Arvika

3

3

3

Jösse

Arvika

34 900

1900

828

1

2

Arvika

3

»

Fryksdal

Sunne

29 000

1400

683

1

1

»

»

Karlstads stad

—

41100

3 700

1184

—

3

Karlstad 1

Länsstyr.

Kristinehamns stad

—

21 100

1500

549

1

2

* 1

tf

15 500

6101

8

14

10

13

ii

10

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

co

bo

Oi

1

2

3

I 4

5

1 6

7

1 8

1 »

1 io

1 u

1 12

1 13

1 H

Örebro län

Örebro f:i

Örebro

29 900

1350

451

_

1

Örebro

7

10

9

9

Hallsberg

Hallsberg

29 400

1300

554

1

1

Kumla

Kumla

26 100

1550

511

1

2

Karlskoga

Karlskoga

44 400

2 050

769

1

2

Karlskoga

2

»

Nora

Nora

21 700

800

352

1

1

Nora

2

Linde

Lindesberg

35 400

1850

788

2

2

Örebro stad

—

74 200

5 000

1933

1

4

Örebro

tf

13 900

5 358

7

13

9

11

10

9

9

Västmanlands län

Köping

Köping

44 900

2 550

927

2

2

Västerås 1

6

Länsstyr.

8

7

7

Fagersta

Fagersta

37 900

1300

601

1

1

» 2

2

Västerås f:i

Västerås

39 200

1450

568

1

2

» 1

Sala

Sala

32 000

1700

674

1

2

» 2

Västerås stad

—

74 800

3 700

1252

4

3

» 1

»

10 700

4 022

9

10

7

8

8

7

7

Kopparbergs län

Avesta

Avesta

28 900

1000

478

1

1

Avesta

2

Länsstyr.

6

5

5

Hedemora

Hedemora

29 200

1100

489

1

1

»

Falu f:i

Falun

28 700

1200

513

1

1

Falun

3

»

Borlänge

Borlänge

39 300

1600

747

1

2

Borlänge

3

Västerbergslag

Ludvika

46 800

1800

767

1

2

Västerdal

Malung

28 900

1500

720

1

2

Mora

3

Mora

4

4

3

Nedansiljan

Leksand

29 600

1800

713

1

2

Falun

»

Ovansiljan

Mora

36 800

1800

723

1

2

Mora

»

Falu stad

—

18 700

1300

509

-

1

Falun

Länsstyr.

Gävleborgs län

13 100

5 659

8

14

8

11

10

9

8

Storvik

Storvik

32 700

1300

512

1

1

Gävle

6

Länsstyr.

6

5

5

Sandviken

Sandviken

26 700

1200

398

_

1

Gävle f:i

Gävle

27 200

1400

416

1

1

»

Söderhamn

Söderhamn

35 700

2100

632

1

2

Bollnäs

3

Bollnäs

3

3

3

Hudiksvalls s:a

Hudiksvall

27 000

1500

462

1

2

Hudiksvall

4

Hudiksvall

4

4

3

Bollnäs

Bollnäs

35 900

2100

692

1

2

Bollnäs

Bollnäs

Ljusdal

Ljusdal

27 500

1600

573

1

2

Hudiksvall

Hudiksvall

Hudiksvalls n:a

Hudiksvall

28 200

2 000

595

1

2

»

Gävle stad

—

53 200

3 800

1108

3

3

Gävle

Länsstyr.

17 000

5 388

10

16

11

13

13

12

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 I 2 I

3 1

4 1

5 1

6 1

7 1

8

» 1

10

n 1

12 | 13

14

V ästernorrlands län

Ljunga

Ånge

23 700

800

414

1

1

Sundsvall 1

2

Sundsvall

4

4

4

Sundsvalls f:i

Sundsvall

39 600

1600

622

1

2

» 2

3

»

Indals

»

27 300

900

412

1

1

» 1

Härnösands f:i

Härnösand

34 800

1800

788

—

2

Härnösand

2

Länsstyr.

4

4

3

Kramfors

Kramfors

27 600

1200

521

1

1

»

»

Sollefteå

Sollefteå

23 800

1250

468

1

1

Sollefteå

2

21500

900

398

1

1

»

»

2

Nordanskog

Örnsköldsvik

26 200

1200

498

1

1

Örnsköldsvik

2

Örnsköldsvik

2

2

Örnsköldsvik

35 600

1750

865

1

2

»

»

Sundsvalls stad

—

28 900

2 500

711

1

2

Sundsvall 2

Sundsvall

Jämtlands län

13900

5 697

9

14

9

11

10

10

9

Jämtlands östra

Östersund

29 400

1900

499

1

2

Östersund 1

3

Länsstyr.

6

6

6

* norra

»

28 800

1500

501

1

2

» 1

»

» västra

»

30 900

1700

614

1

2

* 2

4

»

* södra

»

28 100

1500

565

1

2

» 2

»

Östersunds stad

—

24100

2100

657

2

2

> 2

»

Västerbottens län

8 700

2 836

6

10

6

7

6

6

6

Umeå södra

Umeå

32 200

1450

561

1

2

Umeå

4

Länsstyr.

4

4

3

* norra

»

33 100

1700

674

1

2

»

Burträsk

Burträsk

27 300

1200

524

1

1

Skellefteå

3

Skellefteå

3

3

3

Skellefteå

Skellefteå

39 200

2 000

749

1

2

»

»

Norsjö

»

29 700

1100

547

1

1

»

»

Lycksele

Lycksele

33 000

1850

572

1

2

Lycksele

3

Lycksele

3

2

2

Åsele

Vilhelmina

24 400

1200

360

1

1

»

»

Umeå stad

—

21000

1600

584

1

2

Umeå

Länsstyr.

12 100

4 471

8

13

8

10

10

9

8

Norrbottens lån

Piteå

Piteå

29 900

1300

598

1

1

Luleå

5

Länsstyr.

7

7

6

Arvidsjaur

Arvidsjaur

25 500

1 400

479

1

1

»

»

Boden

Boden

38 600

2100

619

2

2

»

2

Gällivare

Gällivare

39 500

1300

493

1

1

Gällivare

2

Gällivare

2

2

Kalix

Kalix

36 600

2100

613

2

2

Haparanda

3

Länsstyr.

Haparanda

Kiruna

Haparanda

Kiruna

23 600

38 300

1000

1000

385

581

1

1

1

1

»

Gällivare

»

Gällivare

Luleå stad

29 600

1400

542

1

1

Luleå

Länsstyr.

1

11600

4 310

10

10

7

10

9

9

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

opaginerad Kontrollera mot PDF

32g

kungi. Maj:is proposition nr 1Ö0 år I96i

Bilaga 8

Antal taxeringsassistenter i länen vid olika organisationsformer

än

Antal

fr. o. m.

den 1.1.

1961 in- rättade

tax.ass.

tjänster

Alt. I

Oföränd- rad orga- nisation

(Ber.

kapacitet

ca 1 350

dekl. /

tax.ass.)

Alt. II

Tax.ass.

inplace- rade i

länssty- relsen

(Ber.

kapacitet

ca 1 600

dekl./

tax.ass.)

Alt. III

Tax.ass.

samman- förda för

i princip

två fög- derier

(Ber.

kapacitet

ca 1 400

dekl./

tax.ass.)

Alt. IV

Tax.ass. sammanförda för vissa

fögderier eller anknutna

till länsstyrelsen

a

(Ber.

kapacitet

ca 1 400

dekl./

tax.ass.)

b

(Ber.

kapacitet

ca 1 500

dekl./

tax.ass.)

c

(Ber.

kapacitet

ca 1 600

dekl./

tax.ass.)

13

23

15

17

17

16

15

3

7

5

6

6

6

5

8

11

7

8

8

8

7

9

17

11

13

13

12

12

9

18

12

15

15

13

12

5

9

6

7

7

7

7

8

13

9

11

11

9

9

2

2

2

2

2

2

2

8

9

6

7

7

6

6

8

17

10

13

12

11

11

20

32

23

28

26

25

23

8

13

8

10

10

9

9

10

41

30

35

35

32

31

6

22

15

18

17

17

15

8

17

9

13

12

11

9

8

14

10

13

11

10

10

7

13

9

11

10

9

9

9

10

7

8

8

7

7

8

14

8

11

10

9

8

10

16

11

13

13

12

11

9

14

9

11

10

10

9

6

10

6

7

6

6

6

8

13

8

10

10

9

8

3 ......

10

10

7

10

9

9

8

Summa

ör länen

200

365

243

297

285

265

249

15

—

—

—

—

55

—

B

C

D .

E

F

G ,

H.

I

K.

L

M.

N .

O

P

R

S

T

U .

w.

X.

Y .

z

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961

329

Bilaga 9

Taxeringsassistenter och jbi träden med fördelning pa lönegrader

enligt utredningensjförslag alt. IV b

Län, tax.ass. placering

Tax.ass.

Biträden

Lönegrad

Summa

Lönegrad

Summa

Ao 19

Ao el.

Ae 17

Ao 7

Af 1—

Ae 5

1

2

3

4

5

6

7

Stockholms

2

10

12

3

7

10

2

2

2

2

1

1

2

2

2

3

13

16

3

11

14

U ppsala

1

5

6

2

3

5

1

5

6

2

3

5

Södermanlands

1

3

4

1

3

4

1

3

4

1

3

4

2

6

8

2

6

8

Östergötlands

1

4

5

1

3

4

2

2

2

2

1

4

5

1

3

4

2

10

12

2

8

10

Jönköpings

1

4

5

1

3

4

1

3

4

1

3

4

1

3

4

1

3

4

3

10

13

3

9

12

Kronobergs

1

4

5

1

3

4

2

2

2

2

1

6

7

1

5

6

Kalmar

1

3

4

1

3

4

1

2

3

1

2

3

2

2

2

2

2

7

9

2

7

9

Gotlands

1

1

2

2

2

1

1

2

2

2

22 Bihang till riksdagens protokoll 1961.1 samt. Nr 100

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungt. Maj: ts proposition nr 100 år 1961

1

1 2

1 3

1 4

1 5

1 6

7

Blekinge ■,

Länsstyrelsen ............

1

2

3

1

2

3

Karlshamn................

3

3

1

2

3

1

5

6

2

4

6

Kristianstads

o* cq 3*iii

fci/iel t*>»n

r«, nlmir*!

Länsstyrelsen ............

1

7

8

! ''2 :«>

5

7

Klippan..................

1

2

3

1

2

;;

2

9

ii

3

7

10

Malmöhus

Länsstyrelsen ............

3

12

15

4

7

11

Hälsingborg ..............

1

6

7

2

4

6

Eslöv ....................

3

3

1

2

3

4

21

25

7

13

20

Hallands

Länsstyrelsen ............

1

5

6

2

3

5

Varberg..................

1

2

3

1

2

3

2

7

9

3

5

8

Göteborgs och Bohus

Länsstyrelsen ............

5

21

26

6

13

19

Uddevalla................

1

3

4

1

3

4

Strömstad................

2

2

2

2

6

26

32

7

18

25

Älvsborgs

Länsstyrelsen ............

1

4

5

1

3

4

Alingsås..................

1

2

3

1

2

3

Borås....................

1

8

9

3

5

8

3

14

17

5

10

15

Skaraborgs

Länsstyrelsen ............

3

3

1

2

3

Skara....................

1

3

4

1

3

4

Skövde ..................

1

3

4

1

3

4

2

9

11

3

8

11

Värmlands

Länsstyrelsen ............

1

6

7

2

4

6

Arvika ..................

1

2

3

1

2

3

2

8

10

3

6

9

Örebro

Länsstyrelsen ............

2

7

9

3

5

8

2

7

9

3

5

8

Västmanlands

Länsstyrelsen ............

1

6

7

2

4

6

1

6

7

2

4

6

Kopparbergs

Länsstyrelsen ............

1

4

5

1

3

4

Mora ....................

1

3

4

1

3

4

2

7

9

2

6

8

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

331

1

2

3

4

5

6

7

Gävleborgs

Länsstyrelsen ............

1

4

5

i

3

4

Bollnäs ..................

3

3

i

2

3

Hudiksvall................

1

3

4

i

3

4

2

10

12

3

8

11

Västernorrlands

1

i&iiire i m i

j[. i'' • -,4‘tfVI "1

Vf#1 ''-■tit»''!''1»1

u

»i

Länsstyrelsen ............

1

3

4

1

3

4

Sundsvall ................

1

3

4

1

3

4

Örnsköldsvik..............

2

2

2

2

2

8

10

2

8

10

Jämtlands

Länsstyrelsen ............

1

5

6

2

3

5

1

5

6

2

3

5

Västerbottens

Länsstyrelsen ............

1

3

4

1

3

4

3

3

1

2

3

Lycksele..................

1

1

2

2

2

2

7

9

2

7

9

Norrbottens

Länsstyrelsen ............

1

6

7

2

4

6

Gällivare ................

1

1

2

2

2

2

7

9

2

6

8

Summa

Länsstyrelserna............

31

132

163

42

94

136

I övrigt..................

20

82

102

24

75

99

Totalt....................

Öl

214

265

66

169

235

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 10

Personal å länsstyrelsernas revisionsdetaljer enligt utredningens förslag

Län

Grupp

Civilekonompersonal

Revi-

sions-

inten-

dent

Länsre-

visor

Ao 26

Bitr.

länsre-

visor

Ao 24

l:e tax.

rev.

Ao 23

l:e tax.

rev.

Ao 21

Tax. rev.

Regi.

befordr.

Summa

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

M

1

_

1

i

i

_

_

5

6

5

6

3

2

14

16

O

—

1

i

i

—

—

5

7

4

7

3

2

13

18

B

2 A

—

1

i

i

—

—

2

2

4

4

2

1

9

9

E

2 B

—

1

i

i

—

—

2

2

3

3

2

1

8

8

P

—

1

i

i

—

—

2

2

4

4

2

1

9

9

F

3 A

—

1

i

i

—

—

1

1

3

3

1

1

6

7

L

—

1

i

i

—

—

1

1

3

3

2

1

7

7

X

—

1

i

i

—

—

1

1

3

3

1

1

6

7

Y

—

1

i

i

—

—

2

1

3

3

2

1

8

7

H

3 B

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

S

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

T

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

W

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

AC

3 C

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

BD

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

D

4

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

N

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

R

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

U

—

—

i

i

—

i

1

1

3

3

1

1

6

7

C

5

—

—

i

i

—

—

1

1

3

3

1

1

6

6

G

—

—

i

i

—

—

1

1

3

3

1

1

6

6

K

—

—

i

i

—

—

1

1

3

3

1

1

6

6

Z

—

—

i

i

—

—

1

1

3

3

1

1

6

6

I

6

—

—

i

i

—

—

—

—

1

1

—

—

2

2

Summa

Ökning (+) eller

—

9

24

24

—

JO

35

_37

75

JO

32

25

166

184

minskning (—)

+ 9

± 0

+ 10

+ 2

+ 4

7

+ 18

s. 333 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

333

Landskanslistpersonal

Biträdespersonal

Tax.-

kon-

trollör

Ao 21

l:e

lands- kanslist

Ao 19

Lands- kanslist

Ao 15

Lands-

kanslist

Regi.

befordr.

Summa

Kansli- skrivare

Ao 10

Konto-

rist

Ao 9

Kansli- biträde

Ao 7

Kontors-

biträde

Regi.

befordr.

Sun

ima

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

nu

förs.

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

3

3

i

4

4

4

5

14

1

i

2

1

3

4

3

6

9

—

3

—

3

i

6

2

4

3

16

—

1

2

2

—

4

4

3

6

10

—

2

—

2

—

2

2

2

2

8

—

1

1

1

—

2

2

1

3

5

_

2

_

2

_

2

2

2

2

8

—

—

1

1

—

2

1

2

2

5

—

2

—

2

i

2

2

3

3

9

—

—

1

1

—

3

1

2

2

6

_

2

-

1

__

3

2

2

2

8

—

—

1

1

—

2

1

2

2

5

__

2

_

1

i

2

2

1

3

6

—

—

1

1

--

2

3

1

4

4

.

2

_

1

i

2

2

1

3

6

—

—

1

1

—

2

—

1

1

4

--

2

—

1

2

2

1

2

6

—

—

1

1

—

2

1

1

2

4

1

_

1

i

2

1

1

1

5

_

--

1

1

—

1

1

1

2

3

1

_

1

_,

2

2

1

2

5

—

—

1

1

—

1

1

1

2

3

1

_

1

_

2

_

1

--

5

—

—

1

1

—

1

1

1

2

3

—

1

—

1

—

2

1

1

1

5

—

—

1

1

—

1

2

1

3

3

1

_

1

i

1

_.

1

1

4

—

—

1

1

—

1

1

1

2

3

—

1

—

1

i

1

—

1

1

4

—

—

1

1

—

1

—

1

1

3

.

-

1

i

2

1

1

4

_

_

1

1

—

1

1

1

2

3

_

_

1

i

1

_

1

1

3

—

—

1

1

—

1

1

1

2

3

-

_

1

1

_

1

—

3

—

-.

1

1

—

1

1

1

2

3

—

—

—

1

i

2

—

1

1

4

—

—

1

1

—

1

—

1

1

3

_

__m

_

_

i

1

_

—

1

1

—

—

1

1

—

—

—

1

1

2

_

_

_

_

i

1

_

-.

1

1

—

—

1

1

—

--

1

1

2

2

_

_

i

1

—

—

1

1

—

-.

1

1

—

--

—

1

1

2

—

—

—

—

i

1

—

—

1

1

—

—

1

1

—

—

1

1

2

2

—

--

—

—

i

1

—

—

1

1

—

—

—

—

1

1

—

—

1

1

—

26

—

26

15

46

24

30

39

128

—

3

24

25

2

33

28

30

54

91

+ 26

+ 26

+ 31

+ 6

+ 89

+ 3

+ 1

+ 31

+ 2

+ 37

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 11

Taxeringssektionernas allmänna detaljer

Biträdande taxeringsintendenter och taxeringsinspektörer enl. statens organisationsnämnds (SON) och

länsstyrelsernas (LS) förslag

Län

Antal

besvär

inkom- na till

PN år

1959

Bitr.

tax.int.

löne- gr 26

l:e

tax.insp.

löne- gr 23

l:e

tax.insp.

löne- gr 21

Tax.insp.

löne- gr 19

övr.

Summa

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

B Stockholms ......

8 322

1

2

2

1

2

2

2

3

3

1

3

3

5

10

1

M Malmöhus........

9 083

2

2

3

3

3

2

3

3

3

3

3

3

ii

11

11

0 Göteborgs o. Bohus

9 794

2

2

2

2

3

3

2

4

4

2

3

3

8

12

12

P Älvsborgs ........

5 206

1

1

2

1

2

1

2

2

2

1

1

1

5

6

Y Västernorrlands ..

5166

1

1

1

1

2

2

2

2

2

1

1

1

5

6

6

E Östergötlands ....

4 977

1

1

2

1

2

2

2

2

2

1

1

1

5

6

7

L Kristianstads......

2 861

1

1

1

1

1

1

2

1

2

1

1

1

5

4

5

S Värmlands........

4 415

1

1

1

1

1

1

1

2

2

1

1

1

4

5

5

W Kopparbergs......

3 465

1

1

1

1

1

1

1

1

2

1

1

1

4

4

5

X Gävleborgs ......

4195

1

1

1

1

1

1

1

2

2

1

1

1

4

5

5

AC Västerbottens ....

3 561

1

1

1

1

1

1

1

1

2

1

1

1

4

4

5

BD Norrbottens ,.....

4 338

1

1

1

1

1

2

1

2

2

1

1

1

4

5

6

F Jönköpings ......

3158

1

1

1

1

1

2

2

1

1

1

1

4

4

5

H Kalmar ..........

3 414

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

3

4

i

R Skaraborgs........

2 708

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

3

3

4

T Örebro ..........

4 374

1

1

1

1

1

1

2

2

1

1

1

3

5

5

D Södermanlands....

3119

1

1

1

1

2

1

1

1

2

3

4

U Västmanlands ....

3 304

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

3

4

Z Jämtlands........

2 747

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

3

3

4

C Uppsala..........

2 521

1

1

1

1

1

1

1

1

2

3

3

G Kronobergs ......

2 074

1

1

1

1

1

1

1

2

2

3

K Blekinge..........

2 328

1

1

1

1

1

1

1

1

2

3

3

N Hallands..........

2 610

1

1

1

1

1

1

1

1

2

3

3

I Gotlands..........

750

1

1

14 17

24

26

31

31

25

38

42

26

28

29

1

92

114 126

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1961

,335

Bilaga 11 b

Taxeringssektionemas allmänna detaljer

Landskanslistpersonal enl. statens orgamsationsnämnds (SON) och länsstyrelsernas (LS) förslag

Län

Antal

besvär

inkomna

till PN

år 1959

l:e landskans

list lönegr 19

Landskanslist

lönegr 9—15

övr

Nu

SON LS

Nu

SON LS

Nu

B

Stockholms ........

8 322

1

1

1

3

4

M

Malmöhus..........

9 083

1

1

1

5

5

5

0

Göteborgs o. Bohus..

9 794

0,5

1

1

7

5

7

P

Älvsborgs ..........

5 206

1

1

1

3

3

3

1

Y

Västernorrlands ....

5166

1

1

1

3

3

7

2

E

Östergötlands ......

4 977

1

1

1

4

3

5

i

L

Kristianstads.......

2 861

1

1

1

2

2

2

S

Värmlands..........

4 415

1

1

1

2

2

2

w

Kopparbergs........

3 465

1

1

1

2

2

3

X

Gävleborgs ........

4195

1

1

1

3

2

2

1

AC

Västerbottens ......

3 561

1

1

1

1

2

2

BD

Norrbottens ........

4 338

1

1

1

1

2

3

F

Jönköpings ........

3158

1

1

1

3

2

2

i

H

Kalmar............

3 414

1

1

1

3

2

3

R

Skaraborgs.........

2 708

1

1

1

3

2

3

T

Örebro .............

4 374

1

1

1

2

2

1

D

Södermanlands......

3119

1

1

1

1

2

2

U

Västmanlands ......

3 304

1

1

1

1

2

2

2

z

Jämtlands..........

2 747

1

1

1

2

2

2

c

Uppsala............

2 521

1

1

1

1

1

1

G

Kronobergs.........

2 074

1

1

1

1

1

1

K

Blekinge............

2 328

1

1

1

2

1

2

N

Hallands ..........

2 610

1

1

1

1

1

1

I

Gotlands............

750

1

1

1

1

1

i

23,5

24

24

55

54

9

Summa

LS

Nu

SON

4 5

6 6

7.5 6

5 4

6 4

6 4

3 3

3 3

3 3

5 3

2 3

2 3

5 3

4 3

4 3

2 3

2 3

4 3

3 3

2 2

2 2

3 2

2 2

2 2

87.5 78

LS

6

8

4

8

6

3

3

4

3

3

4

3

4

4

3

3

3

3

2

2

3

2

2

Länsstyrelsen anser att ytterligare förstärkning är påkallad,

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 11 c

Taxeringssektionernas allmänna detaljer

Biträdes personal enl. statens organisationsnämnds (SON) och länsstyrelsernas (LS) förslag

Län

Antal

besvär

inkom- na till

PN år

1959

Kansli- skrivare

löne- gr 10

Konto- rist

löne- gr 9

Kansli- biträde

löne- gr 7

Kontors

biträde

löne- gr 1—5

övr.

Summa

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

B Stockholms ......

8 322

1

1

1

2

2

2

5

5

3

8

8

M Malmöhus........

9083

1

1

1

3

3

3

6

6

6

10

10

10

0 Göteborgs o. Bohus

9 794

1

1

1

4

3

4

6

7

8

2

13

11

13

P Älvsborgs ........

5 206

1

1

1

1

2

2

2

3

3

1

5

6

6

Y Västernorrlands ..

5166

1

1

1

1

2

2

1

3

4

3

6

7

E Östergötlands ....

4 977

1

1

1

2

2

2

3

4

2

5

6

7

L Kristianstads......

2 861

1

1

1

1

1

1

2

2

2

4

4

4

S Värmlands........

4 415

1

1

1

1

1

1

2

3

3

2

6

5

5

W Kopparbergs......

3 465

1

1

1

1

1

1

1

2

2

3

4

4

X Gävleborgs ......

4195

1

1

2

1

1

3

3

3

1

6

5

5

AC Västerbottens ....

3 561

1

1

1

1

1

1

2

2

2

4

3

4 338

1

1

1

1

9

A

Q

O

F Jönköpings ......

3158

1

1

1

1

1

1

2

2

2

1

5

4

4

H Kalmar ..........

3 414

1

1

1

2

1

2

2

3

3

6

4

6

R Skaraborgs........

2 708

1

1

1

1

1

3

2

2

4

4

4

T Örebro ..........

4 374

1

1

1

1

2

3

3

2

5

5

D Södermanlands....

3119

1

1

1

1

1

1

2

2

2

4

4

U Västmanlands ....

3 304

1

1

1

1

1

1

3

2

2

3

8

4

4

Z Jämtlands........

2 747

1

1

1

2

3

3

3

4

4

C Uppsala..........

2 521

1

1

1

3

2

2

4

3

3

G Kronobergs ......

2 074

1

1

1

2

2

2

3

3

3

K Blekinge..........

2 328

1

1

1

1

2

2

1

3

3

3

N Hallands..........

2 610

1

1

1

3

2

4

1

5

3

5

I Gotlands..........

750

1

1

1

1

1

1

2

2

11 18

16

27

31

34

56

67 72

16

112 116 124

Länsstyrelsen önskar denna tjänst utbytt mot en l:e taxeringsinspektörstjänst i lönegrad 21.

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 dr 1961

337

Bilaga 12 a

Prövningsnämndemas kanslier

Läas assessorer m. fl* enl. statens organisationsnämnds (SON) och länsstyrelsernas (LS) förslag

Län

Antal

besvär

inkom- na till

Läns- assessor

löne- gr 24

l:e läns- notarie

löne- gr 23

l:e läns- notarie

löne- gr 21

Läns- notarie

löne- gr 15—19

ÖVT.

PN är

1959

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

B Stockholms ......

8 322

1

1

1

1 1

1

1 1

M Malmöhus........

9C83

1

1

1

1

1

1 1

1

2

O Göteborgs o. Bohus

9 794

1

1

1

1

1

1 1

1

1

P Älvsborgs ........

5 206

1

1

1

1

1

Y Västernorrlands ..

5166

1

1

1

1

1

E Östergötlands ....

4 977

1

1

1

1

2

1

L Kristianstads......

2 861

1

1

1

S Värmlands........

4 415

1

1

1

W Kopparbergs......

3 465

1

1

1

X Gävleborgs........

4195

1

1

1

AC Västerbottens ....

3 561

1

1

1

BD Norrbottens ......

4 338

1

1

1

1

F Jönköpings ......

3158

1

1

1

H Kalmar ..........

3 414

1

1

1

R Skaraborgs........

2 708

1

1

1

T Örebro ..........

4 374

1

1

D Södermanlands----

3119

1

1

1

U Västmanlands ____

3304

1

1

1

Z Jämtlands........

2 747

1

1

1

C Uppsala..........

2 521

1

1

1

G Kronobergs ......

2 074

1

1

1

K Blekinge..........

2 328

1

1

1

N Hallands..........

2 610

1

1

1

X Gotlands..........

750

23

23

21

2

2

3 6

8

3 1 1

1

Summa

Nu SON LS

1 1

1 1

3

2

3

2

2

3

1

1

1

1

1

2

1

1

1

30 32 32

Länsstyrelsen önskar denna tjänst uppflyttad till lönegrad 26.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Bilaga 12

Prövningsnämndemas kanslier 1

Landskanslistpersonal enl. statens organisationsnämnds (SON) och länsstyrelsernas (LS) förslag

Län

Antal

l:e landskans-

Landskanslist

övr.

Summa

besvär

lönegr 19

lönegr 9—

15

till PN

Nu

SON

LS

Nu

SON

LS

Nu SON LS

Nu

SON

LS

1959

B

Stockholms ........

8322

1

1

1

5

3

3

6

4

4

M

Malmöhus..........

9 083

1

1

1

3

4

4

4

5

4

O

Göteborgs o. Bohus..

9 794

0,5

1

1

4

4

4

4,5

5

5

P

Älvsborgs ..........

5 206

1

1

1

3

2

2

4

3

3

Y

Västernorrlands.....

5166

1

1

1

3

2

2

4

3

3

E

Östergötlands ......

4 977

1

1

1

1

2

2

2

3

3

L

Kristianstads.......

2 861

1

1

1

1

1

1

2

2

2

S

Värmlands..........

4 415

1

1

1

2

2

2

3

3

3

AV

Kopparbergs........

3 465

1

1

1

2

1

2

3

2

3

X

Gävleborgs.........

4195

1

1

1

1

2

2

2

3

3

AC

Västerbottens ......

3 561

1

1

1

1

1

1

2

2

2

BD Norrbottens ........

4 338

1

1

1

2

2

2

3

3

3

F

Jönköpings ........

3158

1

1

2

1

1

2

2

H

Kalmar............

3 414

1

1

2

1

2

1

3

2

R

Skaraborgs .........

2 708

1

1

2

1

1

2

2

2

T

Örebro.............

4 374

1

1

3

2

2

3

3

3

D

Södermanlands......

3119

1

1

2

1

1

2

2

2

U

Västmanlands ......

3 304

1

1

2

1

1

2

2

2

Z

Jämtlands..........

2 747

1

1

1

1

1

1

2

2

C

Uppsala............

2 521

1

1

2

1

2

2

2

1

G

Kronobergs ........

2 074

1

1

2

1

1

2

2

2

K

Blekinge............

2 328

1

1

2

1

1

2

2

2

N

Hallands...........

2 610

1

1

3

1

2

3

2

3

I

Gotlands............

750

1

1

1

1

1

1

12,5

24

23

51

38

40

1

64,5

62

63

1 Länsstyrelsen önskar denna tjänst uppflyttad till lönegrad 21.

* Länsstyrelsen önskar denna tjänst utbytt mot en kontoristtjänst i lönegrad 9.

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1961

339

Bilaga 12 c

Prövningsnämndemas kanslier

Biträdespersonal enl. statens organisationsnämnds (SON) och länsstyrelsernas (LS) förslag

Län

Antal

besvär

inkom- na till

PN år

1959

Kansli- skrivare

löne- gr 10

Konto- rist

löne- gr 9

Kansli- biträde

löne- gr 7

Kontors- biträde

löne- gr 1—5

Övr.

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

Nu SON LS

B Stockholms ......

8322

1

1

1

3

2

4

1

5

9

17

M Malmöhus........

9 083

1

1

1

3

3

6

5

5

1

O Göteborgs o. Bohus

9 794

1

1

1

3

3

4

9

6

9

5

P Älvsborgs ........

5 206

1

1

1

1

2

2

6

3

3

3

Y Västernorrlands ..

5166

1

1

3

2

2

9

3

7

4

E Östergötlands ____

4 977

1

1

2

2

2

8

3

3

i

L Kristianstads......

2 861

2

1

1

2

3

3

i

S Värmlands........

4 415

1

1

1

1

1

2

3

i

W Kopparbergs......

3 465

2

1

2

2

3

3

X Gävleborgs........

4195

1

1

1

1

1

1

2

3

3

i

AC Västerbottens ----

3 561

1

1

1

4

3

3

0,5

BD Norrbottens ......

4 338

1

1

1

1

2

5

3

3

F Jönköpings ......

3158

1

1

1

2

3

3

H Kalmar ..........

3 414

1

1

1

4

3

5,5

1,5

R Skaraborgs........

2 708

2

1

1

3

3

3

T Örebro ..........

4374

1

1

1

2

1

2

4

3

3

1,5

D Södermanlands ....

3119

1

1

1

1

3

3

2

U Västmanlands ____

3 304

1

1

1

1

3

3

2

Z Jämtlands........

2 747

1

1

1

3

3

3

C Uppsala..........

2 521

1

1

1

1

1

2

2

1

G Kronobergs ......

2 074

1

1

1

1

2

2

1

K Blekinge..........

2 328

1

1

1

1

2

2

2

N Hallands..........

2 610

2

1

1

2

3

3

I Gotlands..........

750

1

1

1

1

1

1

2

1

6

10

10

34

32

80

74

45,5

Summa

Nu SON LS

22

8

18

11

16

11

5

5

4

5

6,5

6

3

6.5

5

8.5

4

4

4

3

3

4

4

8 14

9 9

10 14

6 6

6 10

6 6

4 4

5 1

4 5

5 5

4 4

5 6

4 4

4 6,5

4 4

5 6

4 4

4 4

4 4

3 4

3 3

3 3

4 4

2 2 2

167,5 116

Länsstyrelsen önskar ett större antal biträden än vad organisationsnämnden föreslagit.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................... 1

Författningsförslag

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623)............................................... 4

Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt............................... 11

I. Inledning....................................................... 13

II. Allmänna synpunkter............................................. Ig

översikt över taxeringskontrollutredningens förslag.................. 18

Översikt över organisationsnämndens rapport....................... 24

Allmänna synpunkter i remissyttrandena............................ 25

Departementschefen.............................................. 32

III. Taxeringsorganisationen........................................... 35

Nuvarande organisation i huvuddrag............................... 35

Förslag till omorganisation........................................ 50

Taxeringen i första instans; taxeringsassistentorganisationen......... 50

Rörelsedistriktets omfattning.................................. 50

Rörelsenämnds sammansättning............................... 58

Taxeringsassistentorganisationens utformning.................... 64

Taxeringsassistenternas arbetsuppgifter m. m.................... 96

Lönefrågor m. m. inom taxeringsorganisationen i första instans____ 108

Länsstyrelsernas revisionsdetaljer ................................ 119

Revisionspersonalens arbetsuppgifter m. m....................... 119

Lönefrågor m. m. inom revisionsdetaljerna...................... 143

Utbildningsfrågor.............................................. 154

Taxeringssektionerna i övrigt.................................... 174

Prövningsnämndernas kanslier................................... 189

Övriga frågor rörande taxeringsorganisationen..................... 197

Kostnadsberäkningar........................................... 202

IV. Taxeringsmyndigheternas befogenheter................................ 205

Gällande bestämmelser............................................ 205

Förslag till ändrade bestämmelser.................................. 221

Anteckningsskyldighet m. m..................................... 221

Anmaning att förete handlingar utan samband med taxeringsrevision . 250

Kontrolluppgifter m. m. till ledning för annans taxering............. 256

Uppgifter som skall lämnas utan anmaning...................... 256

Uppgifter efter anmaning..................................... 266

Taxeringsrevision.............................................. 276

Angående utdömande av vite.................................... 295

Portofrihet för vissa infordrade handlingar........................ 309

V. Departementschefens hemställan..................................... 312

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1961 341

Bilagor

Bilaga 1. Taxeringssektionernas i länen personal den 1/1 1960 .......... 314

Bilaga 2. Kvalificerade tjänster på taxeringssektionerna i länen den 1/1

1960 .................................................. 315

Bilaga 3. Landskanslist- och biträdestjänsters fördelning å taxeringssektionerna

i länen den 1/1 1960 ............................ 316

Bilaga 4. Prövningsnämndskansliernas i länen personal den 1/1 1960 .... 318

Bilaga 5. Landskanslisttjänsternas fördelning å landskontoret den 1/1 1960 319

Bilaga 6. Befattningshavare med taxeringsintendentsgöromål 1959 ...... 320

Bilaga 7. Taxeringsassistentorganisationen i länen vid olika organisationsformer

................................................ 321

Bilaga 8. Antal taxeringsassistenter i länen vid olika organisationsformer 328

Bilaga 9. Taxeringsassistenter och biträden med fördelning på lönegrader

enligt utredningens förslag alt. IV b...................... 329

Bilaga 10. Personal å länsstyrelsernas revisionsdetaljer enligt utredningens

förslag................................................ 332

Bilaga 11 a. Personal med akademisk examen på taxeringssektionernas allmänna

detaljer........................................ 334

Bilaga 11 b. Landskanslistpersonal på taxeringssektionernas allmänna detaljer

................................................... 335

Bilaga 11 c. Biträdespersonal på taxeringssektionernas allmänna detaljer ... 336

Bilaga 12 a. Personal med akademisk examen på prövningsnämndernas kanslier

................................................... 337

Bilaga 12 b. Landskanslistpersonal på prövningsnämndernas kanslier...... 338

Bilaga 12 c. Biträdespersonal på prövningsnämndernas kanslier........... 339

610086 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av viss kronoegendom. a1 i texten
  2. SU 1961:124 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under elfte huvudtiteln gjorda framställningar rörande anslag för budgetåret 1961/62 till övers s. 13 i texten
  3. BevU 1961:50 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrad taxeringskontroll, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte s. 1 i texten