Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 9 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 411) om skatt å vissa pälsvaror
1961-03-03 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:106, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 9 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 411) om skatt å vissa pälsvaror
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
1
Nr 106
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 9 §
förordningen den 30 juni 1943 (nr 411) om skatt å
vissa pälsvaror; given Stockholms slott den 3 mars
1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till vissa av EFTA-konventionen föranledda
ändringar i pälsvarubeskattningen. Förslaget innebär, att de nuvarande
protektionistiska elementen i beskattningen avlägsnas och att skatten
på importerade pälsskinn och pälsvaror anpassas efter beskattningen på inhemska
varor.
De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 106
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943
(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror
Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. samt 9 och 17 §§ förordningen den
30 juni 1943 om skatt å vissa pälsvaror1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
3 §•
2. För vara, som införes till riket,
utgår skatten med tjugu procent av
varans värde, beräknat enligt 4 §
tulltaxeförordningen med tillägg av
den å varan belöpande tullen; dock
att beträffande beredda lösa skinn av
räv skatten skall utgå med minst det
belopp, som enligt 1 mom. utgår vid
beredning inom riket.
(Föreslagen lydelse)
3 §•
2. För vara, som införes till riket,
utgår skatten med följande procentuella
andel av varans värde, nämligen
a)
för beredda lösa pälsskinn och
avfallsbitar av pälsskinn 10 procent;
b) för beredda pälsskinn, hopfogade
till tavlor, ämnen eller liknande
stycken 8 procent;
c) för varor av pälsskinn, härunder
inbegripet handskar, tillverkade
av pälsskinn eller försedda med foder
eller besättning av pälsskinn,
samt huvudbonader med pålsskinn
till övertyg eller foder 6 procent; samt
d) för kläder av textilmaterial, försedda
med krage, uppslag eller annan
besättning av pälsskinn 4 procent
eller, där pälsdelens storlek är
ringa, 2 procent.
Varans värde skall beräknas enligt
3 § tulltaxeförordningen med tilllägg
av den å varan belöpande tullen.
9 §• 9 §.
För skattepliktig---beträf- För skattepliktig —--beträffande
skatten. fande skatten.
För vara, som införts till riket men Om skatt tidigare erlagts för varan
sedermera utförts ur riket eller till eller i varan ingående pälsskinn, skall
skatten vid införsel nedsättas med
vad sålunda erlagts.
1 Senaste lydelse av 3 § 2 mom. och 9 § se 1960:118 (vari även förordningen i sin helhet
omtryckts). 17 § tillagd se 1951: 214.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
(Nuvarande lydelse)
svensk frihamn, må åtnjutas restitution
av skatt i den ordning och omfattning
Kungl. Maj:t bestämmer.
Skatt utgår icke vid återinförsel av
här i riket beredda lösa skinn, för
vilka skatt erlagts vid beredningen,
ej heller för varor, som införas under
sådana omständigheter, att för
desamma åtnjutes antingen tullfrihet
enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen
eller tullindring enligt 9 §
samma förordning. Dock föreligger
skattskyldighet vid återinförsel av
vara, för vilken skatt icke erlagts eller
erlagd skatt restituerats.
17 §.
Där inom riket beredda pälsskinn,
för vilka skatt erlagts, använts för
framställning av pälsverk eller arbeten
därav och dessa under vederbörlig
tullkontroll utförts ur riket, äger
Kungl. Maj.t medgiva tillverkaren
av varorna återbetalning med belopp
motsvarande den erlagda skatten.
(Föreslagen lydelse)
17 §.
Där inom riket beredda pälsskinn,
för vilka skatt erlagts, använts för
framställning av andra varor och dessa
under vederbörlig tullkontroll utförts
ur riket, äger kontrollstyrclsen
medgiva tillverkaren av varorna återbetalning
med belopp motsvarande
den erlagda skatten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.
4
Knngl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 mars 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar
av pälsvarubeskattningen samt anför därvid följande.
I. Inledning
Enligt konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) får medlemsstaterna icke, vare sig direkt eller
indirekt, belägga importerade varor med fiskala avgifter utöver dem som
uttages på inhemska varor av samma slag och icke heller eljest tillämpa dylika
avgifter så att ett faktiskt skydd beredes inhemska varor av samma
slag. Medlemsstaterna har också förbundit sig att avskaffa varje protektionistiskt
element i fråga om interna skatter eller andra interna avgifter
senast den 1 januari 1962.
Redan i samband med att EFTA-konventionen förelädes riksdagen för
godkännande framhöll jag att anslutningen till konventionen — med hänsyn
till de nyssnämnda klausulerna — aktualiserade frågan om pälsvaruskattens
utformning. Samtidigt påpekade jag att frågan krävde särskild utredning.
Förslag till ändrad utformning av pälsvarubeskattningen har numera
framlagts i en promemoria, som utarbetats inom finansdepartementets
rättsavdelning av byråchefen i kontrollstyrelsen Allan Schultz såsom
särskilt tillkallad utredningsman. Förslaget har utformats med utgångspunkt
från att skatteintäkten skall bli i stort sett oförändrad.
Ett vid promemorian fogat förslag till förordning om skatt å pälsskinn
torde såsom Bihang få fogas till statsrådsprotokollet för denna dag.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,
generaltullstyrelsen, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd,
lantbruksstyrelsen, Svenska pälsbranschens centralkommitté, Sveriges
grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges
industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges pälsdjursuppfödares
riksförbund, Sveriges textilhandlareförbund (som även inkommit med en
särskild framställning i ämnet) och Kooperativa förbundet.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
Generaltullstyrelsen, har bifogat yttranden från tulldirektionerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, kommerskollegium yttranden från samtliga
handelskammare i riket och en skrivelse från Svenska viltskinnshandlareföreningen.
Vid remissbehandlingen har delade meningar framkommit om den lämpligaste
utformningen av en punktbeskattning på pälsvaror. Det har också
ifrågasatts huruvida en särskild beskattning av pälsvaror överhuvud bör
bibehållas.
Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga den förevarande
frågan och avser därvid att till en början lämna en redogörelse för gällande
bestämmelser på området.
II. Gällande ordning
Stadgandena angående pälsvaruskatten återfinnes i förordningen den
30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.1
Skatteplikt föreligger dels för inom riket beredda lösa pälsskinn och dels
för importerade pälsvaror, nämligen beredda lösa pälsskinn, skinn hopsydda
till s. k. tavlor och vissa arbeten av pälsskinn såsom pälsverk, handskar
och huvudbonader samt slutligen kläder av textilmaterial, försedda med
krage, uppslag eller annan besättning av pälsskinn.
För inom riket beredda skinn skall skatten erläggas av beredaren och för
importerad vara av den för vars räkning införseln äger rum. Skatten utgår
för inom riket beredda skinn såsom styckeskatt med belopp, som för varje
särskilt skinnslag finnes angivet i en vid förordningen fogad förteckning.
Härvidlag har avsetts att skattebelastningen för varje skinnslag skall motsvara
15 procent av genomsnittspriset. För importerad skattepliktig vara
utgår skatten såsom värdeskatt efter en skattesats av 20 procent på varans
värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den på varan
belöpande tullen. För visst fall stadgas minimiskattebelopp.
Beskattningsmyndighet är kontrollstyrelsen såvitt avser yrkesmässig beredning
inom riket och generaltullstyrelsen såvitt avser införsel till riket.
I övrigt gäller i huvudsak följande särskilda bestämmelser.
Inhemsk beredare är skyldig att angående sin verksamhet avge särskild
driftsanmälan till kontrollstyrelsen, som har att utfärda bevis om
verkställd anmälan. Det åligger vidare beredaren att hålla kontrollstyrelsen
underrättad om förändringar i verksamheten och att anordna bokföring eller
föra anteckningar beträffande rörelsen på sådant sätt att en betryggande
kontroll över densamma kan utövas. Beredare skall inom en månad efter
varje kalenderkvartals utgång insända deklaration angående det antal skinn,
som under kvartalet utlämnats från beredningsstället eller av honom tagits
i anspråk för vidare bearbetning. I deklaration må avdrag göras för skinn,
som varit oanvändbara eller enligt tullmyndighets bevis utförts ur riket
1 I sin helhet omtryckt i SFS 1960: 118.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr t06 år 1961
eller till svensk frihamn. Skatteavdrag för returer och kundförluster kan
även medgivas efter särskild prövning av kontrollstyrelsen. Tillverkare av
pälsverk eller arbeten därav kan efter ansökan hos Kungl. Maj :t erhålla återbetalning
med belopp motsvarande erlagd skatt för pälsskinn ingående i
pälsverk m. m., som av honom under vederbörlig tullkontroll utförts ur riket.
Vid införsel till riket av skattepliktig vara skall skatt erläggas till
tullverket i samma ordning som gäller för tull. För införd skattebelagd vara,
som återutföres, kan skatterestitution åtnjutas i den ordning Kungl. Maj:t
bestämmer. Skatt utgår ej vid återinförsel av här i riket beredda lösa skinn,
för vilka skatt erlagts vid beredningen, ej heller för varor som införes under
sådana omständigheter att tullfrihet föreligger. Skattskyldighet föreligger
dock vid återinförsel av vara, för vilken skatt icke erlagts eller erlagd skatt
restituerats.
För beredda pälsskinn och varor av pälsskinn utgår vid import dessutom
tull. Tullsatsen är 6 procent. Gentemot EFTA-länderna har dock fr. o. m.
den 1 juli 1960 successiv nedskrivning av tullen påbörjats.
En särskild pälsvarubeskattning infördes 1941 som ett komplement till
den då gällande 5-procentiga allmänna omsättningsskatten. Skatten uttogs
efter en förhöjd skattesats av 15 procent. Skattskyldighet inträdde i likhet
med vad som gällde för den allmänna omsättningsskatten i princip vid försäljning
till konsument. Det skattepliktiga varuområdet omfattade icke endast
beredda, lösa pälsskinn utan även arbeten av pälsverk av alla slag.
Beskattningens utformning som en detaljhandelsskatt befanns emellertid
relativt snart vara mindre lämplig, bl. a. beroende på att tillverkningen och
handeln med pälsvaror i icke ringa utsträckning sökte sig andra vägar än
de normala.
Efter framställning från branschhåll om en ändring i beskattningen framlade
Kungl. Maj:t till 1943 års riksdag förslag till ny lagstiftning i ämnet.
Förslaget innebar å ena sidan en styckebeskattning av inom riket beredda
pälsskinn med olika belopp för skilda slag av skinn och med skattskyldigheten
knuten till beredaren samt å andra sidan en värdebeskattning av till
riket införda beredda pälsskinn och vissa arbeten därav efter en skattesats
av 15 procent av importvärdet med tillägg av därå belöpande tull. I förra
fallet skulle kontrollstyrelsen vara beskattningsmyndighet och i senare fallet
generaltullstyrelsen. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget och beskattningen
anordnades genom den ännu gällande förordningen den 30 juni
1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror, vilken trädde i kraft den 1 juli
samma år.
Pälsvarubeskattningen upptogs därefter till behandling av varubeskattningskommittén
i dess ar 1947 avgivna betänkande. Kommittén diskuterade
möjligheten att helt undanröja olikformigheterna i beskattningen genom
att tillämpa samma beskattningssystem både vid import och vid tillverkning
inom riket. Härvidlag ansåg kommittén att ett värdeskattesystem i
vissa avseenden var förenat med avsevärda fördelar. Då införandet av ett
7
Kungl. Maj:ts proposition nr i06 år 1961
sådant emellertid också var förenat med betydande olägenheter och med
hänsyn till den då föreliggande situationen på pälsvarumarknaden fann
kommittén likväl att det 1943 införda skattesystemet borde bibehållas men
förordade att skattesatsen vid import borde höjas från 15 till 20 procent.
Kommitténs förslag upptogs i proposition till 1948 års riksdag. Departementschefen
anslöt sig här till varubeskattningskommitténs förslag. Genom
höjningen av skattesatsen vid import från 15 till 20 procent skulxe,
framhölls det, en viss marginal emellan styckeskattebelastningen på inom
riket beredda pälsskinn å ena sidan och värdebeskattade importerade pälsvaror
å andra sidan tillskapas utan att detta skulle innebära ett obehörigt
skydd för den inhemska hanteringen. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionsförslaget.
Under tiden härefter har ändringar i styckeskattesatserna för inom riket
beredda pälsskinn genomförts 1951, 1953, 1958 och 1960 till följd av inträffade
prisändringar för pälsskinn. Ändringarna har i stort sett inneburit
mindre jämkningar nedåt med undantag för ändringen år 1960, då
viss prisåtstramning ledde till höjning av skattesatserna för en del skinn.
Frågan om pälsvaruskattens fortbestånd har upptagits till behandling
av 1952 års kommitté för indirekta skatter. Kommitténs slutsats blev
att pälsvarubeskattningen av skattetekniska skäl borde upphävas oavsett
om en allmän varubeskattning infördes eller ej.
Intäkterna av pälsvaruskatten uppgår för närvarande till ca 5 milj. kronor
om året. Kontroll- och uppbördskostnaderna är obetydliga, 20—30 000
kronor per år.
Antalet skattskyldiga pälsskinnberedare inom riket uppgår till 10. Rörelsen
vid samtliga beredningsställen är av tämligen stor omfattning. Arbetsmaterialet
utgöres av råa pälsskinn, såväl importerade som inhemska. I
vissa fall inköper beredare själv sådana skinn och försäljer dem i berett
skick och i andra fall inlämnas skinn till beredare av ägaren för beredning
enligt avtal om arbetsbeting (löneberedning).
Handeln med beredda pälsskinn går till största delen genom grossister.
Även beredarna fungerar i viss omfattning som grossister. Antalet grossister
torde uppgå till omkring 100 och antalet körsnärer och pälsvarufabrikanter
till omkring 2 000. En betydande del av körsnärerna bedriver verksamheten
i liten skala — även som hemsömnad. Förhållandevis få körsnärer
torde framställa pälsverk i större omfattning. Handel med färdigvaror,
delvis bestående av pälsskinn, exempelvis kappor med pälsbesättning, förekommer
i varierande omfattning i all detaljhandel, som saluför beklädnadsartiklar.
Värdet av inom riket beredda pälsskinn uppgick 1959/60 till ca 38 milj.
kronor. Härav exporterades varor till ett värde av drygt 5 milj. kronor.
Likvärdiga statistiska uppgifter om importen föreligger inte. Det kan emellertid
konstateras att importen av beredda skinn är betydligt mindre än ut
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
lämningen från de inhemska berederierna. Tilläggas bör att importen av
färdiga pälsverk är mycket liten. Den sammanlagda importen av pälsvaror
representerade 1957 ett värde av ca 10 milj. kronor.
III. Utredningspromemorian
Inledning. I promemorian erinras inledningsvis om den föreliggande diskrimineringen
av pälsvaruimporten och det förhållandet att pälsvaruskatten
anordnats enligt två olika skatteformer, såsom styckeskatt vid beredning
inom riket av pälsskinn och såsom värdeskatt vid import av pälsvaror. Härvid
uttalas bl. a. följande.
Styckeskatten för inom riket beredda pälsskinn har avsetts skola motsvara
ett skattetryck av 15 procent av genomsnittspriset för här i riket beredda
och för pälsvaruändamål använda skinn, medan värdeskatten på import
lastställts till 20 procent av tullvärdet med tillägg av därå belöpande tull.
I realiteten har styckeskattesatserna emellertid genomsnittligt kommit att
innebära en skattebelastning av något under 10 procent. Snedheten i skattebelastningen
blir än mer framträdande, då fråga är om införda konfektionerade
pälsverk, där pälsvaruskatt efter 20 procent av tullvärdet med därå
belöpande tull skall erläggas för hela den färdiga varan och en motsvarande
här i landet tillverkad vara icke blir skattebelastad med mera än gällande
styckeskatt för de i pälsvaran ingående beredda skinnen.
Den största ojämnheten i skattebelastningen mellan importerade och inhemska
varor har, understryker utredningen, uppstått genom att skatten
vid import av färdiga pälsvaror utgår på varans hela värde och ej endast på
värdet av däri ingående pälsskinn.
I sammanhanget påpekas att speciella problem föreligger när det gäller
import av klädespersedlar av textilmaterial, försedda med krage, uppslag eller
annan besättning av pälsskinn. Beskattningsvärdet är i dylika fall hela
persedelns värde inklusive pälsdelen, även om denna utgör en obetydlig del
och representerar ett litet värde i förhållande till hela persedelns värde. Enligt
praxis vid tulltaxeringen uttages emellertid icke pälsvaruskatt för mer
än värdet av pälsdelen, om den införes såsom extra tillbehör till persedel av
annat material, som kan användas utan pälsdelen. I promemorian nämns
också, att Sveriges textilhandlareförbund i sin särskilda framställning till
Kungl. Maj :t hemställt att pälsvaruskatt vid import av kläder av textilmaterial
med pälsbesättning skall uttagas enbart på pälsdelen.
Förslagets allmänna utformning. Det i promemorian framlagda förslaget
innebär att beskattningen — såväl i fråga om inhemsk tillverkning som i
fråga om import — utformas såsom en skatt uteslutande på beredda skinn.
Genom att vid import av färdigvara skatten sålunda lägges på de skinn, som
ingår i den färdiga varan och icke på hela varan, uppstår ingen diskriminering
av importen. Skatten bör regelmässigt uttagas hos tillverkare samt hos
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
pälshandlare och importörer med stor omsättning. Vid import i mindre omfattning
bör skatten däremot erläggas av den för vars räkning importen äger
rum. Vad gäller valet mellan styckeskatt och värdeskatt har utredningen
funnit övervägande skäl tala för den sistnämnda beskattningsformen.
I motiveringen till förslaget understrykes att börja med, att en principiell
likställighet i skattehänseende mellan inhemska och importerade pälsvaror
bör genomföras med utgångspunkt från att samma beskattningsform
kommer till användning i båda fallen. Utredningen anför.
Beskattningen av pälsvaror kan framdeles icke förbli oförändrad. Enbart
ett borttagande av det särskilda skydd för den inhemska beredningen, som
föreligger genom att skattetrycket för importvaror nu är högre än för inhemska
varor, är icke tillfyllest bl. a. därför, att importskatten belastar icke
blott beredda lösa skinn utan även färdiga pälsvaror och sammansatta varor.
Även om det vore möjligt att tillämpa differentierade värdeskattesatser
vid import, skulle — med en beskattning av inhemsk verksamhet lagd enbart
på beredda skinn enligt styckeskattemetod — risk finnas för diskriminering.
Det skulle, i vart fall med den teknik som hittills tillämpats tor
åstadkommande av samklang mellan styckeskattesatserna för olika skinnslag
och importskattetrycket, icke vara möjligt att erhålla mer än en ungefärlig
likformighet och detta icke ens vid de tillfällen, då styckeskattesatserna
ändras.
I sammanhanget erinras för övrigt om att såväl varubeskattningskommittén
som 1952 års kommitté för indirekta skatter belyst olägenheterna av att
ha olika beskattningsformer för import och inhemsk tillverkning.
Då man sålunda icke bör tillämpa en styckebeskattning för inhemsk beredning
och en odifferentierad värdeskatt vid import, anses ett val böra göras
mellan dessa båda skatteformer. Därvid bör uppmärksamheten i första hand
knytas till beskattningen vid import dels på grund av att importen avser såväl
färdiga varor — helt eller delvis bestående av pälsskinn — som beredda
lösa pälsskinn och vissa halvfabrikat dels på grund av att en beskattning av
inom riket tillverkad vara ur skattetekniska synpunkter utan större svåiigheter
kan anordnas antingen som styckeskatt eller som värdeskatt. Vilken av
dessa skatteformer som än väljes, uppstår, framhålles det, vissa kontrolltekniska
problem.
Den i promemorian därefter gjorda granskningen av olika föreliggande
möjligheter avser två huvudalternativ, nämligen en detaljhandelsskatt, d. v. s.
ett uttagande av skatten vid försäljning till konsument, respektive en tillverkningsskatt.
I sistnämnda fall diskuteras främst valet mellan styckeskatt
och värdeskatt.
När det gäller alternativet med uttagande av skatten vid försäljning
till konsument — vilket förutsättes ske efter värde på de
färdiga varorna — föreligger, framhålles det, den fördelen att oavsett om en
vara importeras eller tillverkas inom riket full likformighet i beskattningen
alltid torde föreligga och risk för diskriminering vara utesluten. En beskattning
av pälsvaror enligt denna metod skulle sålunda uppfylla nu aktuella
krav. Skatten skulle sålunda, i likhet med vad som gällde under den skärpta
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
omsättningsskattens tid, kunna utgöra en påbyggnad på den allmänna varuskatten.
De negativa erfarenheterna av den skärpta omsättningsskatten talar
emellertid enligt promemorian mot en återgång till en sådan beskattningsform.
Ehuru förhållandena på området nu är något annorlunda än i början
av 1940-talet, kan man utgå från att konkurrens- och kontrollsvårigheter
skulle uppkomma även nu med beskatlningsformen i fråga. Antalet företagare
med tillverkning och försäljning av pälsvaror i egentlig mening är
relativt stort — bortåt 2 000 — men ett betydligt större antal firmor torde
driva detaljhandel med varor, som helt eller delvis består av pälsskinn.
Även om det vore möjligt att från skatteplikt undantaga viss del av varusortimentet,
där pälsdelen i varorna är av mindre eller underordnad betydelse,
torde enligt promemorian dock kvarstå ett tämligen stort beskattat
område av sammansatta varor, vid vilkas försäljning pälsvaruskatt skulle
utgå förutom allmän varuskatt, exempelvis kappor, mössor och handskar
med besättning eller foder av pälsskinn.
Att utforma skatten enligt den variant till den nu berörda skatteformen
som representeras av den redan förefintliga försäljningsskatten på bl. a.
mattor och guldsmedsvaror anses icke heller vara en lämplig lösning. Härom
anföres följande.
försäljningsskatten är uppbyggd med den förutsättningen att obligatorisk
skattskyldighet åvilar alla som tillverkar skattepliktig vara för försäljning
och att återförsäljare (specialaffärer) kan få inträda såsom skattskyldiga.
Eftersom uppskattningsvis bortåt 2 000 personer bedriver tillverkning
av skattepliktiga pälsvaror, skulle med ett sådant system kretsen av
obligatoriskt skattskyldiga bli ungefär lika stor och kontrollmässigt svårbemästrad
som vid tillämpning av en förhöjd allmän varuskatt. Vidare torde
ett icke ringa antal återförsäljare, som bedriver försäljning av med pälsvaruskatt
belagda varor jämte andra varor, bli skattskyldiga. För en riktig
skatteredovisning och effektiv kontroll i dylika fall skulle erfordras en
tämligen omfattande affärsbokföring, som i många fall endast med stor
svårighet torde kunna vidmakthållas. Erfarenheterna av försäljningsskatten
på guld- och silvervaror särskilt i fråga om beskattning av sammansatta varor
och kontroll beträttande skattefria varors andel i totalförsäljningen tyder
på att en pälsvarubeskattning efter liknande principer skulle vara en inindre
lämplig skatteform.
Därest en beskattning vid försäljning till konsument avvisas återstår enligt
promemorian att lägga skatten på de beredda skinnen, huvudsakligen i
tillverkarledet. En beskattning av oberedda skinn skulle, framhålles det, bli
synnerligen ojämn bl. a. på grund av det mycket variabla svinn, som uppkommer
vid beredning av skinn. Särskilt stor risk för diskriminering skulle
sannolikt uppkomma vid beskattning av import av färdiga pälsvaror. Liksom
hittills maste, framhalles det, en beskattning av beredda skinn förläggas
till tillverkarledet.
Såsom förut antytts kan en skatt av sist angiven typ utformas antingen
som styckeskatt eller värdeskatt.
Beträffande en styckebeskattning framhålles det i promemorian
att en sådan skatteform, som i princip måste avvägas med hänsyn till värdet
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
på olika skinnslag, är tämligen stel i uppbyggnaden. Skattetrycket kan förutsättas
bli ändrat endast relativt sällan och blott vid mera betydande ändringar
i prisnivån för pälsskinn av olika slag. Prisändringar för pälsskinn,
som inträffar under tid mellan ändringar i skattesatserna, kan också medföra,
att skattesatsen för visst skinn står i stark disproportion till avsett
skattetryck.
En betydande olägenhet av en styckeskatt föreligger, påpekas det, därigenom
att värdet av skinn av samma slag ofta är starkt varierande med kvaliteten.
En pälsvara av hög kvalitet blir förhållandevis lågt beskattad och en
av låg kvalitet högt beskattad. En styckebeskattning av den typ, som nu gäller
för inom riket beredda pälsskinn, erbjuder emellertid — framhåller utredningen
— också flera fördelar. Den är relativt enkel att administrera och
kontrollera, då antalet skattskyldiga uppgår till endast 10. Även för de
skattskyldiga torde en styckebeskattning i och för sig framstå såsom praktisk
ur redovisningssynpunkt.
Flera speciella nackdelar med denna beskattningsform har dock enligt
promemorian kommit till synes under den tid den tillämpats. Härom anföres
följande.
En svårighet ligger däri att skinn från olika djurarter i viss utsträckning
måste sammanföras till en gemensam skattegrupp. Som exempel härpå kan
nämnas att man inom »persiangruppen» nödgats sammanföra skinn med så
skilda värden som breitschwanz och salzfelle. Ännu en nackdel är att den
förteckning över pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas, vid olika tillfällen
visat sig icke uttömmande och därför måst ändras eller kompletteras. Sålunda
har det förekommit, att tidigare icke aktuella skinn beretts och visat sig
ha annat värde än vad som svarar mot gällande skattesats. Ur kontrollsynpunkt
föreligger även vissa svårigheter att förvissa sig om att det relativt
stora antal skinn, som antecknats såsom oanvändbara, även varit i så hög
grad felaktiga att skatt ej bör utgå.
En tillämpning av styckeskatt för importvaror skulle vidare enligt promemorian
sannolikt medföra vissa kontrollsvårigheter för tullverkets tjänstemän.
I sådant hänseende göres följande uttalanden.
Vad gäller importen av beredda, lösa skinn torde svårigheterna dock
kunna bemästras, då importen i regel är koncentrerad till ett fåtal tullställen
och vanligen icke omfattar mer än något tiotal olika skinnslag. En styckebeskattning
av färdiga pälsverk skulle emellertid kräva kännedom om antalet
i varje pälsverk ingående pälsskinn. Visserligen skulle uppgift härom
kunna lämnas i deklaration av importören men en exakt kontroll av riktigheten
av dylik uppgift låter sig i regel ej göra. Styckebeskattning även vid
import skulle sålunda nödvändiggöra detaljerade kontrollföreskrifter om
det minsta antal skinn, för vilket skatt bör erläggas för pälsverk av olika
slag. Vad gäller import av tavlor av exempelvis persian- eller ozelotben
eller framställda av delar av skinn skulle en sådan minimiregel ej kunna
tillämpas, utan skatten finge i dylika fall utgå efter annan grund, måhända
efter yta.
Vad härefter angår en enhetlig beskattning efter värde, är det,
framhåller utredningen, en fördel alt redovisningen av skatten vad gäller
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
inhemsk skinnberedning på ett relativt enkelt sätt kan anknyta till de skattskyldigas
ekonomiska redovisning och fakturering på liknande sätt som gäller
exempelvis för beskattningen enligt förordningen om särskild varuskatt.
En värdeskatt ger dessutom framförallt tillverkare möjlighet att låta skattekostnaden
kalkylationsmässigt påverka prissättningen. I fråga om import av
beredda skinn utgår skatten redan nu, påpekas det, efter värde, varför införandet
av en enhetlig värdeskatt inte skulle göra någon förändring i skatteberäkningsteknilcen
aktuell. Ur författningstekniska synpunkter skulle dessutom
erhållas en förenkling i så måtto att särskild förteckning över skattepliktiga
pälsskinn icke erfordrades. Skatteplikt och skattesats kunde sålunda
angivas direkt i författningen enligt nu gällande teknik för importvaror.
Nackdelarna med en värdebeskattning består enligt promemorian bl. a. i
svårigheten för beredare att bestämma beskattningsvärde för pälsskinn, som
här i landet inlämnas för s. k. löneberedning och för vilka något skinnvärde
icke kan uppges eller skinnägaren av affärssekretesskäl icke önskar yppa
värdet för beredaren. Om beskattningen av pälsvaror för ernående av likformighet
i princip inriktas på värdet av beredda lösa skinn, uppkommer
även vissa svårigheter att bestämma beskattningsvärde för dylika skinn,
som ingår i importerade färdiga pälsverk. Svårigheterna är här, framhälles
det, av samma slag som vid tillämpning av styckeskatt men med den väsentliga
skillnaden, att uppgift eller ungefärlig uppfattning om antal ingående
skinn icke utgör skattegrund utan endast tjänar till ledning vid kontroll av
uppgivet beskattningsvärde.
Sitt allmänna ståndpunktstagande sammanfattar utredningen på följande
sätt. I
I enlighet med vad tidigare anförts finner utredningen, att en beskattning
av pälsvaror bör utformas såsom en skatt på beredda skinn. Skatten bör
uttagas hos tillverkare och hos pälshandlare med stor omsättning samt vid
import i mindre omfattning hos den, för vars räkning importen äger rum.
Vad gäller valet mellan styckeskatt och värdeskatt har utredningen funnit
övervägande skäl tala för den sistnämnda beskattningsformen. Därvid har
beaktats, att de nyss anförda nackdelarna, vilka vid löneberedning i och för
sig kan vara förenade med en värdeskatt, i allt väsentligt svnes kunna elimineras
genom skattetekniska anordningar med avseende på skattskyldighetens
inträdande m. m. De särskilda problem, som är förknippade med beskattningen
av pälsskinn, ingående i färdigvaror, är vidare — såsom även
berörts i det föregående — ej heller så framträdande vid en värdeskatt som
vid en styckeskatt. Erinras må också om att varubeskattningskommittén uttalat,
att för vinnande av full likformighet i beskattningen endast värdeskatt
kan komma i fråga. Till detta uttalande ansluter utredningen sig. Härvid må
särskilt framhållas, att målet för denna utredning är att i enlighet med
EFTA-avtalet undanröja diskriminering på förevarande område.
Med den allmänna uppläggning av beskattningen som här i korthet angivits
kommer denna att i sina huvuddrag nära ansluta sig till den typ av
punktskatter, bl. a. den särskilda varuskatten, som framgått av de senare
årens lagstiftningsarbete på området.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
Detaljutformning. Såsom i det föregående antytts föreslår utredningen i
fråga om det skattepliktiga varuområdet att skatt i fråga
om såväl inhemsk tillverkning som import lägges uteslutande på beredda
skinn. Utredningen anför härom närmare följande.
Skatt bör sålunda uttagas på skinn, som ingår i de färdigvaror, som nu
i sin helhet beskattas. Endast ett par mindre jämkningar föreslås. Av förenklingsskäl
undantages från skatteplikt vissa huvudbonader där ingående
pälsskinn regelmässigt har endast obetydligt värde. En viss utvidgning har
skett dels genom att — för undvikande av diskriminering — även inom
landet tillverkade tavlor o. dyl. gjorts skattepliktiga och dels ej blott handskar
utan jämväl andra beklädnadsartiklar av läder med besättning av pälsskinn
bli föremål för beskattning. Vad beträffar den sistnämnda vidgningen
har ansetts önskvärt att t. ex. en krage av pälsskinn på en läder jacka
beskattas i likhet med vad som är och blir fallet med en pälsskinnkrage på
en tygkappa.
En viss ojämnhet i beskattningen skulle emellertid kvarstå — framhåller
utredningen — därest från skatteplikt för beredda lösa skinn ej undantages
sådana skinn, som skall användas för tillverkning av icke skattepliktiga
färdigvaror. Utredningen anför.
Vin man fasthålla principen om generell skattebeläggning av all pälsskinnberedning
inom riket skulle — för ernående av full likformighet i beskattningen
— i skatteförfattningen behöva upptagas ytterligare ett flertal
tulltaxenummer, till vilka varor innehållande pälsskinn är hänförliga. hn
dylik anordning är emellertid olämplig dels på grund av att det torde vara
ogörligt att uttömmande bestämma området för skattepliktiga varor och
dels ur tulltekniska synpunkter med hänsyn till svårigheten att bestämma
beskattningsvärde, då detta endast skall avse del av varan.
I enlighet med det anförda förordar utredningen att skattskyldig vid
försäljning av beredda skinn för tillverkning av andra färdigvaror än sådana,
för vilka skatt utgår, skall kunna ha möjlighet att leverera skinnen
utan skattekostnad. Den skattskyldige bör för detta ändamål skaffa försäkran
av köparen att inköpt vara skall användas för ändamål, för vilket skatt
icke skall utgå. Även den som importerar beredda lösa skinn för användning
som nyss sagts och för vilken skattskyldighet inträder vid införseln,
bör genom avlämnande till tullverket av liknande försäkran kunna erhålla
skattebefrielse.
I fråga om skattskyldigheten skulle beträffande här i riket
beredda pälsskinn denna enligt promemorian liksom hittills väl kunna inskränkas
till att avse endast beredare. Flera skäl talar emellertid, framliålles
det, för att skattskyldigheten utsträckes till att i viss omfattning avse
även pälshandlare och vissa fabrikanter. Utredningen förordar också
en sådan utvidgning av kretsen av skattskyldiga. I likhet med vad som gäller
enligt försäljningsskatteförordningen bör de skattskyldiga i så fall kunna
registreras hos beskattningsmyndigheten. Sålunda registrerade skattskyldiga
skulle genom registreringen å ena sidan ha att deklarera och erlägga
skatt efter leverans till köpare av beredda lösa pälsskinn eller arbeten därav
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
men å andra sidan äga rätt att importera eller från annan registrerad inköpa
pälsvaror utan skattekostnad.
Från skattetekniska synpunkter bör enligt förslaget registrering vara
obligatorisk för beredare och för tillverkare av halvfabrikat såsom tavlor,
om tillverkningen sker för försäljning. Registrering i andra fall bör vara
frivillig, då den i första hand är avsedd att ge möjlighet för pälshandlare
och fabrikant med större lagerhållning att undvika ränteutgifter för täckande
av skattekostnader. Rätten till frivillig registrering bör dock av kontrolltekniska
skäl begränsas till pälshandlare och fabrikanter, som bedriver
pälsvarurörelse i större omfattning, varmed i detta sammanhang synes
böra förstås rörelse med en årsomsättning överstigande 500 000 kronor
i beskattningsvärde räknat.
Genom en anordning med registrering vinnes, framhålles det, även den
med hänsyn till affärssekretessen ingalunda oviktiga fördelen att inhemsk
beredare ej av beskattningsskäl behöver få kännedom om värdet av råa
pälsskinn, vilka av registrerad inlämnats för beredning mot lön.
Vid import av skattepliktiga varor av annan än registrerad föreslås att
skattskyldigheten såsom hittills skall åvila den, för vars räkning införseln
äger rum. Med tillämpning av ett registreringssystem som det sålunda föreslagna
anses tullverkets bestyr med uttagande av pälsvaruskatt minska betydligt.
Såsom beskattningsvärde bör enligt förslaget i princip väljas
fakturapriset i varje särskilt fall på de beredda skinnen. Denna metod för
bestämmande av beskattningsvärdet erbjuder, framhåller utredningen, såväl
redovisningstekniska som skattetekniska fördelar. När det gäller registrerad
skaltskyldig kan uppgifter om fakturapriset hämtas ur hans handelsbokföring.
I fråga om import av beredda lösa skinn, vilken verkställes av
oregistrerad, kan importfakturans prisuppgifter direkt läggas till grund för
beskattningsvärdet. Bestämmandet av beskattningsvärde vid oregistrerads
import av färdigvaror som helt eller delvis består av pälsskinn, förutsätter
dock, påpekas det, att importören för skatlebeläggning uppvisar av den utländske
exportören bestyrkt uppgift angående värde, antal och slag av pälsskinn,
som ingår i importvaran. Såvitt framgår av den av Sveriges textilhandlareförbund
gjorda framställningen, anges redan nu i vissa fall uppgift om
skinnvärde i sammansatta varor. Man bör enligt promemorian kunna räkna
med att liknande uppgifter kan erhållas beträffande här ifrågavarande varor
i allmänhet.
På grund av anförda förhållanden anses det enligt utredningen mest ändamålsenligt,
att beskattningsvärdet, såvitt angår registrerad skattskyldig, bestämmes
till
för beredda lösa pälsskinn samt tavlor m. in.: fakturavärdet i varje särskilt
fall, samt
för arbeten, i vilka pälsskinn ingår: det fakturavärde, som skulle ha till
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961 15
lämpats, om i färdigvaran ingående pälsskinn hade importerats eller levererats
särskilt.
Vid import som verkställes av oregistrerad, bör enligt förslaget beskattningsvärdet
för beredda lösa skinn samt tavlor m. m. utgöra varans värde
enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å varan belöpande tullen.
I likhet med vad som gäller enligt förordningen om särskild varuskatt anses
det böra kunna ankomma på beskattningsmyndigheten att lämna närmare
anvisningar för beskattningsvärdets bestämmande. Därvid bör iakttagas
att i beskattningsvärdet skall ingå även kostnad för färgning av beredda
skinn.
Beskattningsmyndigheter bör enligt förslaget vara kontrollstyrelsen
och generaltullstyrelsen, den sistnämnda i fråga om skatt, som
skall erläggas vid införseln, och kontrollstyrelsen i övriga fall. Förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning förutsättes liksom
nu är fallet vara tillämplig även i fortsättningen. Skatteredovisningen bör
ske enligt sedvanligt deklarationsförfarande.
Om man vill erhålla en skatteintäkt av samma storleksordning som
hittills, skulle — under i övrigt oförändrade förhållanden — enligt promemorian
fastställas en skattesats på åtminstone 12,5 procent. En rimlig och
från skatteteknisk synpunkt lämplig avvägning anses vara, att skattesatsen
faslställes till 15 procent. Därmed skulle skattetrycket också bli det för
inhemsk beredning hittills avsedda.
Anledning anses icke föreligga att efter EFTA-avtalets tillkomst ändra
gällande tullsatser på förevarande område. IV.
IV. Remissyttrandena
Det allmänna ståndpunktstagandet. Den föreliggande utredningen har, såsom
inledningsvis berörts, verkställts i syfte att anpassa pälsvarubeskattningens
konstruktion till EFTA-konventionens föreskrifter rörande varubeskattningens
utformning och med utgångspunkt från ett oförändrat skatteuttag.
Remissbehandlingen av det framlagda förslaget har emellertid givit
flertalet hörda instanser anledning att också upptaga frågan om en särskild
pälsvarubeskattning bör bibehållas.
Kontrollstyrelsen har inskränkt sig till att understryka, att dess yttrande
avgivits under den i promemorian angivna förutsättningen av en bibehållen
pälsvarubeskattning. Kommerskollegium förordar, att den aktuella skatterevisionen,
med hänsyn till det arbete som pågår inom den allmänna skatteberedningen,
endast ges interimistisk karaktär. Enligt statens pris- och
kartellnämnd synes det oundvikligt att den föreslagna omläggningen ger
ökad vikt åt den uppfattning 1952 års kommitté för indirekta skatter gav
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
uttryck åt — att pälsvarubeskattningen av skattetekniska skäl borde avvecklas.
I flertalet övriga yttranden har framställts yrkanden om skattens
slopande.
När det gäller utformningen av skattesystemet — vid en fortsatt särskild
beskattning av pälsvaror — har meningarna vid remissbehandlingen varit
delade.
Kooperativa förbundet och Sveriges textilhandlareförbund har intet att
erinra mot att beskattningen utformas i enlighet med utredningens förslag.
Statens pris- och kartellnämnd har ej heller funnit särskild anledning ifrågasätta
att en utformning av pälsvarubeskattningen i huvudsak i enlighet
med förslaget skulle vara den lämpligaste.
Också kommerskollegium ansluter sig i huvudsak till utredningsförslaget.
Ämbetsverket förordar dock att beskattningsvärdet för manufakturerade importvaror
skall beräknas efter schematiska grunder. Enligt kontrollstyrelsens
mening bör de föreslagna bestämmelserna kunna godtagas efter vissa
ändringar bl. a. i fråga om reglerna för beskattningsvärdets bestämmande.
Styrelsen vill dock ifrågasätta möjligheten av att bibehålla gällande ordning
med endast den ändringen att skattesatsen för importerade varor sänkes
från 20 till 15 procent av värdet och styckeskattesatserna för inhemska varor
samtidigt uppjusteras. I sistnämnda fall kan dock — påpekas det — all
diskriminering ej undvikas.
Sveriges pälsdjur suppfödares riksförbund anser att man bör avvakta de
förslag som kommer att framläggas av allmänna skatteberedningen och nu
inskränka sig till att sänka skattesatsen på importerade pälsvaror till 15
procent.
Generaltullstyrelsen har — efter övervägande av de olika föreliggande alternativen
— kommit till den bestämda uppfattningen att en tillfredsställande
beskattning av importerade pälsvaror inte kan åvägabringas i annan
form än genom en värdeskatt på de färdiga pälsvarornas hela värde. Med
hänsyn till nödvändigheten att tillämpa en enhetlig beskattningsform bör
också skatten på inhemsk tillverkning på samma sätt läggas på färdiga varor.
Under sådana förhållanden anses det lämpligast att uttaga den inhemska
skatten vid försäljning till konsument.
Om pälsvaruskatten skall bibehållas hävdar lantbruksstyrelsen att skatten
— såsom utredningen föreslagit — skall läggas på beredda skinn men
beträffande såväl import som inhemsk tillverkning uttagas såsom styckeskatt.
Svenska pälsbranschens centralkommitté, Sveriges industriförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund samt
Sveriges köpmannaförbund, vilka alia i första hand hemställer om pälsvaruskattens
slopande, anser att utredningsförslaget icke kan läggas till grund
för ny lagstiftning och förordar att frågan om skattens utformning, därest
skatten skall bibehållas, göres till föremål för ny utredning.
I flertalet yttranden har frågan om tullen för pälsvaror upptagits till sär
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
skild behandling. För vad som härvidlag anförts lämnas närmare redogörelse
i det följande.
Skattesystemets utformning. I det följande lämnas en närmare redogörelse
för de olika synpunkter på utformningen av skattesystemet som framkommit
vid remissbehandlingen.
I yttrandena från Kooperativa förbundet och Sveriges textilhandlareförbund
— som icke haft något att erinra mot utredningens utformning av
skattesystemet — göres inte några utförligare kommentarer till förslaget.
Sveriges textilhandlareförbund inskränker sig till att med skärpa framhålla
nödvändigheten av att en sådan ändring av pälsvaruskatten vidtages att den
nuvarande diskrimineringen när det gäller klädespersedlar med pälsbesättning
borttages.
Statens pris- och kartellnämnd, vilken såsom förut nämnts inte funnit
särskild anledning ifrågasätta att den i promemorian föreslagna ordningen
är den lämpligaste, pekar emellertid i sitt yttrande på vissa problematiska
punkter i den föreliggande utredningen. Nämnden påpekar att den skattepliktiga
försäljningen, såvitt nämnden kan bedöma, enligt den föreslagna
anordningen merendels kommer att försiggå från frivilligt registrerade företag
och till övervägande del avse konfektionerade pälsvaror eller på annat
sätt vidareförädlade pälsskinn. Promemorian har emellertid, påpekas det,
inte närmare ingått på frågan om hur i sådana fall skattevärdet — d. v. s.
det hypotetiska fakturavärdet av i färdigvaran ingående pälsskinn — skall
bestämmas av den skattskyldige och än mindre på frågan om hur de uppgivna
skattevärdena i dylika fall skall kunna kontrolleras av beskattningsmyndigheten.
Nämnden framhåller i fortsättningen att även andra svårigheter torde
vara förknippade med den föreslagna ordningen. Härvidlag anföres följande.
I sådana fall där den skattepliktige är körsnär, vars rörelse helt baseras
på inköp av lösa pälsskinn och vars försäljning helt går till oregistrerade
kunder, förefaller det inte osannolikt att de ifrågavarande problemen skola
kunna bemästras utan alltför stora svårigheter. Det torde dock höra till vanligheten
att skattepliktiga körsnärer inköpa dels pälsskinn och dels konfektionerade
pälsvaror samt försälja färdiga pälsvaror dels till registrerade
köpare och dels till andra kunder. En registrerad pälsvaruhandlare som inköpt
färdiga pälsvaror torde vid bestämningen av det hypotetiska fakturavärdet
av i färdigvarorna ingående pälsskinn i stor utsträckning bli hänvisad
till att inhämta erforderliga uppgifter från leverantören som härigenom
skulle få en ömtålig men i promemorieförslaget inte närmare beskriven
roll i beskattningssysteinet. Enligt 10 § av förslag till förordning om skatt
å pälsskinn skall det visserligen ankomma på kontrollstyrelsen att utfärda
närmare anvisningar för bestämmande av beskattningsvärde, men promemorieförslaget
har överhuvudtaget inte ingått på frågan om hur dessa anvisningar
böra utformas. 1 all synnerhet när det gäller pälsvaror som importerats
i färdigt skick förefaller det i vart fall som om bestämningen av skattevärdet
skulle kunna bli en vansklig uppgift.
Nämnden understryker slutligen att det under alla omständigheter synes
vara en förutsättning för atl pälsvarubeskattningen i den föreslagna ut
t!
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 106
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
formningen skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt att beskattningsmyndigheten
för sin kontroll av beskattningsvärdena i väsentligt större
utsträckning än för närvarande får tillgång till pälsvaruexperter som bör
inta en obunden ställning gentemot den kontrollerade parten. Någon beräkning
av kostnaderna för skattekontrollen föreligger inte i promemorian,
påpekas det, men nämnden finner del inte uteslutet att dessa kan komma
att bli jämförelsevis betydande i förhållande till det belopp om 6 å 7 miljoner
kronor, som pälsvaruskatten kan beräknas inbringa.
Såsom tidigare nämnts har kommerskollegium och kontrollstyrelsen efter
vissa jämkningar ansett sig kunna godtaga den i promemorian föreslagna
beskattningsformen.
Kommerskollegium uttalar inledningsvis att det i och för sig vore önskvärt
om omdaningen av lagstiftningen på detta speciella område kunde anstå
till dess resultatet av den allmänna skatteberedningens arbete föreligger.
Förpliktelserna enligt EFTA-konventionen torde emellertid, framhåller
kollegium, icke medgiva så långt uppskov som fordras, enär de diskriminerande
bestämmelserna skall vara avlägsnade redan vid årsskiftet 1961/62.
Då det icke heller anses vara en framkomlig väg att i avvaktan på skatteberedningens
förslag provisoriskt slopa pälsvarubeskattningen, är det enligt
ämbetsverket angeläget att den nu nödvändiga revisionen av pälsvarubeskattningen,
vilken skulle få interimistisk karaktär, ej blir av genomgripande
art utan så nära som möjligt ansluter sig till det nuvarande uppbördsförfarandet.
Ett utbyggande av den administrativa apparaten bör enligt kommerskollegium
om möjligt undvikas.
I fråga om beskattningens utformning delar kommerskollegium utredningens
uppfattning om olämpligheten att konstruera pälsvaruskatten vare
sig som en detaljhandelsskatt vid sidan om den allmänna varuskatten eller
som en styckeskatt i tillverkarledet. Sistnämnda skatteform skulle uppenbarligen
— frainhålles det — ur administrativ synpunkt bli alltför belastande
för tullverket.
Det kan emellertid enligt kommerskollegium inte bestridas att vissa olägenheter
vidlåder också ett system med värdeskatt i tillverkarledet. I fråga
om beskattningen av inom riket beredda skinn anföres härvidlag följande.
Till en början må framhållas att ett fakturavärde här icke kan få samma
betydelse som för skattebeläggning vid import. I de fall då faktura bifogas
ett för beredning inlämnat skinnparti, föreligger ingen säkerhet för att fakturan
återgiver det rätta värdet. Vidare måste förutsättas att i åtskilliga fall
faktura ej närslutes ett skinnparti, t. ex. när skinnen för beredning inlämnas
av en pälsdjursuppfödare. Slutligen må betonas att, i de fall beredare behandlar
inköpta skinn för egen räkning, han till skillnad från vad nu gäller
skulle komina att sakna fasta normer för beskattningen; ett skinns värde är
alltid tänjbart.
De sålunda angivna olägenheterna torde emellertid enligt kommerskollegiets
mening i allt väsentligt kunna undvikas, därest för varje skinnsort av
t. ex. kontrollslyrelsen fastställdes ett belopp per styck som icke finge un
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
19
Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
derskridas. Eu sådan komplettering av värdeskatten, såvitt anginge de inhemska
skinnen, finner kollegium ej vara oförenlig med EFTA-konventionens
bestämmelser.
Beträffande beskattningen av importerade manufakturerade pälsvaror ar
det enligt kommerskollegium uppenbart, att bestämmandet av en värdeskatt
är vansklig mot bakgrunden av att exportörer i EFTA-länder icke får i skattehänseende
försättas i sämre läge än motsvarande svenska företagare. Svårigheten
ligger i att rätt beräkna värdet av de i varan ingående skinnen. Enligt
kollegiets mening är det system som utredningsmannen förordar till bemästrande
av denna svårighet alltför invecklat och ägnat att leda till krångel.
Vad kollegium framför allt vänder sig emot är, att i lager hos en pälsvaruliandlare
kunde komma att ingå såväl beskattade som obeskattade skinn.
Kollegium förordar att i stället upptages till prövning ett system, innebärande
att manufaktureringskostnaden utbrytes ur det pälsvaran åsatta värdet
efter schematiska grunder, varefter återstående delen av detta värde,
d. v. s. skinnvärdet, lägges till grund för beskattningen. Detta system kan
måhända, anmärkes det, påfordra att pälsvarorna uppdelas i olika grupper,
men dessa behöver icke bli så många att icke tullen utan allt för stora svårigheter
skulle kunna tillämpa systemet. Enligt vad kollegium har sig bekant
tillämpas i andra europeiska länder vid uttagande av varuskatter vid
import liknande schematiska beräkningsmetoder. En reglering av pälsvaruskatten
enligt dylika riktlinjer torde, framhåller kollegium, vara förenlig
med EFTA-konventionens bestämmelser om icke-diskriminering.
Kontrollshjrelsen förklarar sig vara ense med utredningen därom, att full
likställighet i skattehänseende mellan å ena sidan inom landet framställda
pälsvaror och å andra sidan importerade sådana varor i princip kan ernås
endast genom att samma beskattningsform användes i båda fallen. Vad utredningen
anfört beträffande de för- och nackdelar, som är förenade med
olika tänkbara alternativa beskattningsformer, kan styrelsen i stort sett biträda.
Styrelsen anser sig därför kunna instämma i utredningens slutsats,
att övervägande skäl talar för att välja en enhetlig värdeheskattning, i princip
lagd på beredda skinn och uttagen beträffande inom landet framställda
varor i tillverkarledet och beträffande varor som införes till riket vid importtillfället.
De svårigheter av praktisk och kontrollmässig art, som otvivelaktigt ar
förbundna med en beskattning enligt angivna principer, hänför sig också
enligt kontrollstyrelsens mening — främst till bestämmandet av beskattningsvärde
för pälsskinn, som inom landet inlämnas för beredning mot lön,
och för pälsskinn ingående i importerade färdiga pälsvaror. Enligt utredningen
skulle, påpekar styrelsen, nämnda svårigheter väsentligen minska i
betydelse genom det föreslagna systemet med registrering av återförsäljare
och fabrikanter med viss större omsättning. Då emellertid utredningen samtidigt
föreslagit, att beskattningsvärdet för lösa eller till tavlor in. in. hopfogade
pälsskinn vid leverans till köpare inom riket bestämmes till vederlaget,
innebär delta för eu registrerad grossist eller fabrikant högre skatt än
2-f llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 106
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
den han skulle ha att erlägga som oregistrerad importör av motsvarande
skinn. Med hänsyn härtill torde, framhåller styrelsen, få — om ens någon —
inom berörda kategorier komma att ansöka om registrering, varigenom
vinsten med registreringssystemet givetvis skulle gå förlorad.
Med hänsyn till vad sålunda anförts kan kontrollstyrelsen icke tillstyrka,
att det av utredningen framlagda förslaget i oförändrat skick lägges till
grund för en lagstiftning.
Styrelsen har övervägt olika möjligheter till jämkningar i förslaget med
beaktande av den angivna grundprincipen om icke-diskriminering av importen
men har därvid icke kunnat finna någon lösning, mot vilken icke vägande
invändningar ur skattetekniska och kontrolltekniska synpunkter kan
göras. Den lösning som i fråga om uppbörden inom riket synes erbjuda
minst svårigheter har styrelsen funnit vara att jämka utredningsförslaget
främst beträffande reglerna om beskattningsvärdets bestämmande. Härom
anföres följande.
I stället för att, såsom föreslagits, beskattningsvärdet i fråga om lösa pälsskinn
och palsskinn hopfogade till tavlor, ämnen eller liknande stycken skall
anses utgöra vederlaget eller, där skattskyldighet inträder vid införsel, pälsskinnets
vante beraknat enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å skinnet
belöpande tullen, skulle beskattningsvärdet i dessa fall bestämmas till vär„e.
av.,sk}I}net.1 oberett skick plus kostnaderna för beredning och färgning.
För palsskinn ingående i vissa varor, skulle beskattningsvärdet bestämmas i
enlighet med förslagets lydelse, som emellertid då finge en annan innebörd
J“*? tfn-Syn ovannamnda ändring. I 3 § tredje stycket, som behandlar
beskattningsvärdets bestammande vid löneberedning inom riket samt vid uttag
ur rörelsen för annat ändamål än försäljning, skulle sådan ändring vidta^as,
att beskattningsvärdet i princip motsvarar det pris skinnet i oberett
skick skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra
oberoende köpare och säljare plus gängse kostnader för beredning och färgnm8*
-
Om beskattmngsvärdesreglerna ändrades på nu angivet sätt och registreringsmöjligheterna
samtidigt gjordes liberalare genom att gränsen härvidlag
sanktes till 100 000 kronors årlig omsättning borde enligt kontrollstyrelsens
mening praktiskt taget alla grossister och fabrikanter ävensom flertalet större
detaljhandlare och körsnärer finna det fördelaktigt att låta registrera sig.
Vid sådant förhållande skulle den övervägande delen av importvarorna komma
att införas skattefritt och bli föremål för beskattning först vid senare tillfälle
inom riket. För skattekontrollen skulle därvid kunna anlitas den särskilda
sakkunskap, som redan nu i viss utsträckning står till kontrollstyrelsens
förfogande och som vid behov skulle kunna förstärkas.
Beträffande importen av färdiga pälsvaror bör enligt kontrollstyrelsen stipuleras
skyldighet för vederbörande importör att lämna erforderliga uppgifter
från säljaren att läggas till grund för beskattningsvärdets bestämmande.
I de fall, där tillfredsställande uppgifter icke lämnas, bör vederbörande
beskattmngsmyndigheter kunna med utgångspunkt från gällande priser på
oberedda skinn samt gängse kostnader för beredning och färgning fastställa
ett beskattningsvärde, som kan anses motsvara ett genomsnitt. För att ytterligare
minska svårigheterna ifrågasätter styrelsen om inte viss inskränk
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
ning av det skattepliktiga varuområdet, utöver vad utredningen föreslagit,
kan genomföras. Sålunda anses vissa varor, som regelmässigt tillverkas av
enklare skinnslag och där värdet av ingående skinn absolut sett icke är särskilt
betydande, utan större olägenhet kunna undantagas från beskattning,
såsom handskar av eller med pälsskinn.
Liksom utredningen anser generaltullstyrelsen att likställighet i skattehänseende
mellan inhemska och importerade pälsvaror icke kan ernås på
annat sätt än genom att samma beskattningsform kommer till användning i
båda fallen. I valet av beskattningsform har utredningen emellertid — påpekas
det — avvisat alternativet med en beskattning i detaljistledet under
hänvisning främst till de negativa erfarenheter av en pälsvarubeskattning
i detta led som gjordes under den skärpta omsättningsskattens tid. Att
en dylik utformning av pälsvarubeskattningen är förenad med stora olägenheter
torde enligt generaltullstyrelsen icke kunna bestridas. Dessa olägenheter
måste emellertid — framhåller styrelsen — vägas mot de olägenheter
som är förenade med en beskattning i tillverkarledet, i vilket hänseende
förhållandena avsevärt förändrats genom det nu aktualiserade kravet på
lika behandling av import och inhemsk tillverkning. Även tillkomsten av
den allmänna varuskatten med därav betingad kontroll över detaljhandelns
försäljningar innebär ändrade förutsättningar för valet mellan olika beskattningsformer.
Enligt styrelsens uppfattning bör därför möjligheten att
uttaga pälsvaruskatten i detaljistledet icke lämnas ur räkningen. I dylikt
fall bör skatten självfallet utgå efter de försålda pälsvarornas hela värde.
I sådant hänseende skulle man enligt generaltullstyrelsens mening kunna
tänka sig en utvidgning av nuvarande försäljningsskatt till att omfatta
jämväl pälsvaror eller en skärpning av den allmänna varuskatten för sådana
varor. I det ändrade läge som nu föreligger bör den omständigheten
att man tidigare funnit en skatt av liknande konstruktion mindre lämplig
icke i och för sig utgöra hinder för en sådan lösning.
Styrelsen anför i övrigt bl. a. följande.
Att en värdeskatt från principiell synpunkt är att föredraga torde stå
utom diskussion. Från praktisk synpunkt äro i varje fall för importens vidkommande
båda formerna förenade med stora olägenheter. Tillämpning av
styckeskatt vid import ställer sålunda redan när det gäller lösa skinn krav
på sakkunskap inom pälsbranschen, som man icke rimligen kan begära
av tulltjänstemännen, och beträffande varor av pälsverk möter det utomordentliga
svårigheter alt avgöra, huru många skinn (eller till äventyrs
huru stora delar av skinn) som ingå i varorna. Dessa omständigheter ha
medfört att man enligt gällande bestämmelser, trots att skatten vid inhemsk
beredning utgår efter stycke, vid import beräknar skatten efter varornas
värde. Frånsett risken för skattesvelc genom angivande av för låga
värden erbjuder detta icke några svårigheter, så länge skatten såsom för
närvarande är fallet beräknas på de importerade varornas hela värde. Förslaget
i promemorian är från principiell synpunkt riktigt men inger starka
betänkligheter med avseende å sin praktiska tillämpning. I stort sett skulle
den föreslagna anordningen medföra samma olägenheter som föranlett att
tanken på stycketull vid import blivit avvisad. Visserligen skulle tullmyn
-
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1961
digheten enligt förslaget kunna avkräva den skattskyldige en av tillverkaren
eller säljaren avgiven bestyrkt uppgift angående värde, antal och slag
av i varan ingående pälsskinn, men möjligheten till kontroll av den lämnade
uppgiftens riktighet skulle i praktiken vara ringa på grund av de avsevärda
prisvariationer som förekomma hos pälsskinn av ett och samma
slag. Det är därför att befara att försöken till skattesvek, som visat sig
förekomma på grund av den relativt höga skattesatsen, skulle komma att
avsevärt öka med de föreslagna bestämmelserna. Att arbetet med skattebeläggningen
av importerade pälsvaror skulle i hög grad kompliceras torde
vara uppenbart.
För tullverkets del skulle — framhåller styrelsen — nu berörda olägenheter
minska i betydelse i den mån det i promemorian föreslagna registreringssystemet
komme till användning. Import av skattepliktiga varor verkställes
emellertid även av många små företag, särskilt i damkonfektionsbranschen,
för vilka registrering knappast torde bli aktuell. Tullverket väntas
därför även om den föreslagna registreringen genomföres komma att
uppbära skatten i avsevärd omfattning. Tvekan synes för övrigt enligt generaltullstyrelsens
mening kunna råda i vad mån registreringsmöjligheten
skulle komma att utnyttjas, då detta i allmänhet torde medföra att skatten
beräknas på ett högre värde än eljest skulle vara fallet.
Lantbruks styr elsen anser såsom redan angivits att, om pälsskatt skall utgå,
bör den uttagas såsom styckeskatt. Styrelsen anför.
Värdeskatt kan synbarligen vid import av pälsskinn och färdigvara i
viss man förenkla arbetet, men ifråga om den inhemska tillverkningen synes
styckeskatt avgjort vara att föredraga. Såväl ifråga om import som
ifråga om inhemsk tillverkning synes värdeskatt kunna inbjuda till försök
att genom åtgärder på bokföringsplanet sänka det pris, som skall läggas
till grund för beskattningen. I fråga om pälsskinn som här i landet inlämnas
för beredning mot lön och för vilka något skinnvärde ej uppgives,
ofta på grund av att ägaren ej vet priset då han själv producerat skinnen,
synes enda möjligheten vara att fastställa genomsnittliga styckepris för
ifrågavarande typ av pälsskinn. Den allmänna omsättningsskatten har även
såtillvida förändrat läget vid bedömningen av dessa frågor, att de dyrare
palsvarorna redan genom denna skatt blir mera beskattade än de billigare,
varigenom en del av syftet med värdeskatt redan uppnåtts. Utredningen
anvisar även i huvuddrag de vägar som är möjliga för att styckeskatt skall
kunna användas även i fråga om importerade lösa pälsskinn och andra
palsvaror, och svårigheterna att i detta avseende nå en tillfredsställande
lösning synes ej vara större än att fördelarna vid beskattning av den inhemska
tillverkningen bör tillmätas större vikt.
Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning har utredningen inte när det gäller
skattesatsen framlagt tillräckliga skäl för den föreslagna höjningen. Styrelsen
anser att någon sådan inte bör ifrågakomma oberoende av hur skatten
uttages.
Av de yttranden som avgivits från näringslivets organisationer innehåller
yttrandet från Svenska pålsbranschens centralkommitté den utförligaste argumenteringen.
Om pälsvaruskatten anses böra bibehållas kan enligt centralkommitténs
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
bestämda mening det framlagda förslaget icke läggas till grund för ny lagstiftning
i ämnet. Visserligen torde man, framhålles det, med förslaget nå
det uppställda målet, nämligen att skatten icke skall vara diskriminerande.
Förslaget anses emellertid icke praktiskt genomförbart. Det skulle ge anledning
till en mångfald tvister bl. a. angående rätta beskattningsvärdet, medföra
en stor administrativ apparat för såväl det enskilda företaget som
beskattningsmyndigheterna med åtföljande kostnader och ändock inte åstadkomma
ett effektivt kontrollerbart skattesystem. I varje fall fordras enligt
centralkommittén en helt ny utredning om bästa utformningen. En sådan utredning
bör taga sikte på en styckeskatt vid såväl beredning inom landet
som vid import. Olägenheterna av styckeskatt vid import anses mindre än
nackdelarna av en värdeskatt, uttagen på lösa beredda skinn.
De av centralkommittén anförda skälen mot ett genomförande av utredningsförslaget
hänför sig såväl till skatteplikten och skattskyldigheten som
till beskattningsvärdet och den föreslagna värdeskatteformen över huvud.
Såvitt angår skatteplikten delar centralkommittén utredningens uppfattning,
att den bör avse beredda lösa skinn. Beträffande de föreslagna undantagen
har centralkommittén däremot en avvikande mening. Om skattebefrielse
skall beviljas för skinn avsedda för vissa färdigvaror, t. ex. leksaker,
målarrullar och putsrondeller, bör — framhålles det — samma undantagsställning
ges andra varuslag, som inte har direkt pälskaraktär, t. ex. foderskinn
till skor och handskar. Enligt centralkommitténs mening bör emellertid
inga som helst undantag göras. Kommittén anför.
Tidigare ha sådana undantag funnits men slopats. Anledningen härtill
var berederiernas svårigheter att kunna skilja på användningsområdena. En
och samma fabrikant kunde tillverka både pälsvaror och leksaker av skinn,
ett för övrigt ganska naturligt sätt att tillvarataga avfall. Den föreslagna
försäkran från en köpare angående användningen av de köpta skinnen befriar
visserligen säljaren från ansvaret för skatten, men det kan ifrågasättas,
om inte möjligheter därigenom ånyo skapas att kringgå skattebestämmelserna.
Ju enklare regler och färre undantag desto lättare kontroll.
I likhet med andra remissinstanser anser centralkommittén att den av utredningen
förutsatta relativt omfattande frivilliga registreringen av skattskyldiga
företag inte kan åstadkommas med det framlagda förslaget. Härom
anföres följande.
En oregistrerad importör skall betala skatt vid importen beräknad efter
de beredda skinnens importvärde plus tull, medan skattevärdet hos den registrerade
grossisten eller fabrikanten är dennes verkliga eller beräknade
utförsäljningspris för skinnen. Beskattningsvärdet blir sålunda lägre för den
oregistrerade importören än för den registrerade vid i övrigt lika kostnadsförhållanden.
Räntekostnaderna för skatteutläggen svara inte på langt nar
mot den skattevinst den oregistrerade importören gör genom att erlagga
skatten direkt vid importen. .
Ett registreringssystem enligt utredningens förslag torde vidare i manga
fall komma att leda till egendomliga och ej avsedda resultat. Om t. ex.
importerade beredda lösa skinn säljas av en oregistrerad grossist, som salunda
erlagt skatt vid importen, till en registrerad fabrikant, vilken seder
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
mera skall redovisa skatt vid försäljning av färdigvaran till oregistrerad detaljist
(§ 4 inom. 1 föreslagen förordning), kommer en dubbelbeskattnin
att äga rum. Det torde vara helt ogörligt att förhindra detta genom att följ
de lösa skinnens gång under bearbetningen och fastställa vilka skinn i den
fardiga varan som helt eller delvis redan beskattats. Ett skinnparti omsorteras
nämligen mycket ofta hos fabrikanten och praktiskt taget alltid hos
en grossist och blandas med andra partier. Skinnen skäras och bearbetas
aven så att deras identitet är omöjlig att fastställa.
Härtill kommer, att en integration förekommer inom pälsbranschen såväl
uppåt som nedåt och att varorna ingalunda gå uteslutande »uppifrån och
ned». Möjligheterna till dubbelbeskattning liksom kontrollsvårigheterna bli
darfor utomordentligt stora.
Av vad nyss nämnts angående den frivilliga registreringen framgår, att i
sjalva verket endast berederierna och taveltillverkarna torde komma att bli
registrerade. Härav följer, att ett beskattningsvärde måste fastställas vid
praktiskt taget all lönberedning i stället för undantagsvis, som utredningen
raknat med (jfr 3 § 3 stycket föreslagen förordning). Den i olika sammanhang
patalade olagenheten for en uppdragsgivaregrossist att för berederiet,
som samtidigt är konkurrerande grossist, behöva uppge ett värde på skinnen,
blir salunda stor och utbredd. Frågan om på vilket sätt det sålunda
uppgivna värdet skall kontrolleras eller hur det eljest skall fastställas i praktiken
gar utredningen inte in på utan hänvisar till senare utfärdade anvisnmgar
av beskattningsmyndigheterna. Det bör observeras, att denna svårighet
att fastställa ett riktigt värde på lönberedda skinn är ett av de mest vägande
skalen till att värdebeskattning vid inhemsk beredning tidigare i varje
utredning avböjts. Detta skäl kvarstår i full utsträckning
o*
Mot förslaget göres i övrigt bl. a. följande invändningar.
Som skatteplikten skall vila på beredda lösa skinn, måste vid ett oregistrerat
företags import av färdigvaror en deklaration följa icke blott beträffanae
heraknat antal skinn som ingå utan även rörande skinnens sammanlagda
J.ar . ''it. 8 1 mom föreslagen förordning). Redan inom ramen för en i och
„ S1S försvarbar kalkyl finns stort utrymme för att överföra så stor del av
värdet som möjligt på manufaktureringskostnaderna, varigenom det deklarerade
skinnvärdet, som utgör underlag för skatten, blir lågt. I fall då tullmyndigheterna
misstänker, att skinnvärdet är alltför lågt upptaget i deklaratmnen,
torde importören emellertid ha små möjligheter att skaffa bevis
för deklarationens riktighet. Denna blir därför, vare sig den är riktig eller
ej, importorens enda underlag för skattevärdets fastställande.
Aven vid tillverkning av en färdigvara inom landet hos en registrerad
labrikant kommer dennes kalkylsystem att påverka beskattningsvärdet. Detta
utgores av ett antaget pris för de i den färdiga varan ingående skinnen,
därest dessa skulle ha sålts särskilt (3 § andra stycket sista delen föreslagen
torordning). I detta antagna pris ingår även omkostnadspålägg. Fabrikanten
kan emellertid utan att på något sätt förfara oriktigt fördela sitt omkostnadspalagg
med stor del på arbetslön och liten del på skinnkostnad och
därigenom nedbringa beskattningsvärdet.
Centralkommittén pekar slutligen på att det föreslås ankomma på beskattningsmyndigheterna,
d. v. s. kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen,
att utfärda närmare anvisningar för beskattningsvärdets bestämmande. Enligt
kommittén måste det emellertid väcka principiella betänkligheter att
riksdagen skulle avhända sig denna bestämmanderätt.
''ce oj
25
Kiirtgl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
Sveriges grossistförbund understryker de synpunkter som framförts av
Svenska pälsbranschens centralkommitté. Härtill fogas ytterligare några
anmärkningar. Bl. a. anföres följande.
Vi önskar här endast ytterligare understryka de olägenheter och uppenbara
svårigheter, som på grund av pälsvarornas speciella karaktär och den
omvandling dessa undergår vid den vidare bearbetningen skulle uppkomma
för näringsidkarna bl. a. för att tillgodose kravet på korrekta uppgifter för
fastställandet av beskattningsvärdet för i färdigmanufakturerade artiklar
ingående pälsskinn. Även antalet i en färdig artikel ingående skinn är ofta
svårt att fastställa även för fackmannen. Svårigheterna att vid import av
färdiga artiklar erhålla erforderliga intyg och försäkringar från utländsk
exportör torde vara avsevärda samtidigt som myndigheternas möjligheter
att kontrollera uppgifternas riktighet torde vara mycket begränsade. De angivna
olägenheterna torde vara i stort sett likartade oavsett om de färdiga
artiklarna importeras eller tillverkas inom landet. I och för sig ur företagsekonomisk
synpunkt oantastliga olikartade kalkylsystem inom industrin
respektive olika principer för värdering av i en färdig artikel ingående pälsskinn
torde nämligen ge mycket varierande beskattningsvärden, trots att
de färdiga artiklarna är likvärdiga.
Synpunkter på frågan om pälsvaruskattens bibehållande. Enligt generaltullstyrelsen
är det tydligt att en särskild beskattning av pälsvaror, oavsett
vilken beskattningsform som väljes, erbjuder mycket stora skattetekniska
problem. Hittills har man, framhåller styrelsen, hjälpligt kunnat bemästra
dessa genom att med uppgivande av principen om icke-diskriminering tilllämpa
skilda skatteformer för import och inhemsk tillverkning. I och med
att detta icke längre är möjligt måste man enligt styrelsens uppfattning
konstatera, att de skattetekniska problemen blivit så komplicerade, att de
med beskattningen förenade olägenheterna framstår som oproportionerligt
stora i förhållande till skatteintäkten. I enlighet härmed och i överensstämmelse
med den uppfattning som företrätts av 1952 års kommitté för indirekta
skatter vill styrelsen därför i första hand hemställa att förslag måtte
framläggas om avskaffande av pälsvaruskatten.
Lantbruks styrelsen konstaterar att den inhemska produktionen av pälsskinn
i hög grad är inställd på export och sålunda är starkt beroende av
konjunkturerna på den internationella marknaden. En större förbrukning
på hemmamarknaden skulle dock enligt styrelsen kunna vara en konjunkturutjämnande
faktor och vara ägnad minska riskerna vid plötsliga förändringar
i exportmöjligheterna. För den framtida utvecklingen av denna näringsgren
och i synnerhet för den framtida utvecklingen av den speciellt på
pälsproduktionen inriktade fåraveln vore det därför önskvärt att hela denna
specialskatt skulle kunna borttagas.
Svenska pälsbranschens centralkommitté understryker att en rad skäl talar
för att pälsvaruskatten avvecklas och anför.
Den under fjolåret tillsatta Allmänna skatteberedningen torde komma att
principiellt ompröva alla slag av skatter, sålunda även pälsvaruskatten. Det
kan då knappast vara vare sig lämpligt eller ändamålsenligt att nu pröva
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1961
nya former för pälsvaruskatten, detta allra helst mot bakgrunden av de tidigare
utredningarnas slutsatser om denna skatt.
När den skärpta omsättningsskatten på pälsvaror på sin tid infördes motiverades
det med, att pälsvaror voro som det hette umbärliga. Detta gamla
tänkesätt, att umbärliga varor skola särbeskattas, torde emellertid numera
ha övergetts i den skatteteoretiska diskussionen.
Det kan för övrigt ifrågasättas, om inte den avgjort större delen av pälsvarutillverkningen
i dag, särskilt med hänsyn till den levnadsstandard som
råder här i landet och vårt klimat, är inriktad på artiklar för nyttobruk.
I det skärpta konkurrensläge för branschen, som EFTA kommer att medföra,
innebär det vidare en diskriminering för branschen gentemot andra
branscher att vara särbeskattad. Därvid förtjänar särskilt framhållas, att
med pälsvaror direkt konkurrerande artiklar av syntetiska material äro befriade
från sådan beskattning liksom alla slags tygkappor, även de som ligga
i ungefär samma prisläge som enklare pälskappor.
Av de system för pälsvaruskatt, som under årens lopp prövats eller på
förberedande stadium diskuterats, ha samtliga av olika skattetekniska skäl
förkastats med undantag för det nuvarande, lätt kontrollerbara. Varubeskattningskommitténs
synpunkter härutinnan samt den slutsats, vartill 1952
års kommitté för indirekta skatter kom, nämligen att skatten borde avvecklas,
ha redan berörts härovan.
Liknande synpunkter anlägges av Sveriges grossistförbund som bl. a.
anför.
En avveckling bör enligt vår uppfattning snarast äga rum icke endast med
hänsyn till de redan av 1952 års utredning uppmärksammade skattetekniska
olägenheterna utan även med hänsyn till att en särbeskattning av
pälsvaror överhuvud taget nu icke är objektivt motiverad. Pälsvarutillverkningen
är idag främst inriktad på artiklar för nyttobruk och endast i mycket
begränsad omfattning kan pälsvaror betecknas såsom lyxvaror. Såväl
de klimatiska förhållandena i vårt land som den under efterkrigstiden allmänt
höjda levnadsstandarden, icke minst på beklädnadsområdet, har medfört,
att pälsvaror icke betraktas såsom umbärliga varor, ett förhållande som
åberopades då skatten på sin tid infördes.
Sveriges industriförbund uttalar att pälsvaruskatten är en kvarleva från
de under andra världskriget gällande allmänna och speciella omsättningsskatterna.
Sedan numera den allmänna varuskatten införts framstår skatten
som än mer irrationell. Den är utan betydelse i fiskaliskt hänseende och
de varor skatten drabbar är till helt övervägande del icke lvxvaror i nutida
mening. Något rimligt skäl för en särskild beskattning av pälsvaror kan
enligt förbundet numera icke anges.
Tullen på pälsvaror. Såsom tidigare berörts har frågan om tullen på pälsvaror
berörts i ett flertal yttranden.
Generaltullstyrelsen erinrar om att den nuvarande tullsatsen — 6 procent
av värdet för såväl beredda lösa skinn som hopsydda skinn och färdiga pälsvaror
— fastställts på förslag av 1952 års tulltaxekommitté med beaktande
av att nuvarande skattediskriminering innebär ett visst skydd för inhemsk
tillverkning. Vare sig pälsvaruskatten avskaffas eller skattediskriminering
-
27
Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
en undanröjes på annat sätt, får det enligt generaltullstyrelsen anses skäligt
att pälsvarubranschens tullskydd justeras på sätt tulltaxekommittén för
sådant fall föreslagit, d. v. s. att tullen höjes för hopsydda skinn till 8 procent
och för färdiga persedlar till 10 procent av värdet.
I princip samma ståndpunkt intages av kommerskollegium som emellertid
erinrar om att tullarna i enlighet med bestämmelserna i EFTA-konventionen
skall successivt borttagas mellan de fördragsslutande parterna. Med
hänsyn till åtagandena enligt konventionen torde det enligt kollegium vara
otänkbart att under avtrappningsperioden höja den grundtull för pälsvaror
från vilken avtrappningen gentemot EFTA-länderna sker. Däremot tillstyrker
kollegium, att frågan om tullskyddet för inhemska pälsvaror gentemot
varor från andra länder än EFTA-länder omprövas i samband med att det
protektionistiska elementet i pälsvarubeskattningen borttages.
Sveriges industriförbund hävdar att tullsatserna — oavsett om pälsvaruskatten
avskaffas eller endast befrias från protektionistiska inslag — bör
anpassas efter det nya läget. I anslutning till vad branschen förordat inför
tulltaxekommittén hemställer förbundet att tullen för lösa skinn fastställes
till 6 procent, för tavlor och ämnen till 8 procent och för färdiga pälsvaror
till 12 procent av värdet. En särskild tullsats för lösa får- och kaninskinn
förordas därjämte.
Sveriges grossistförbund anför.
Det synes oss naturligt, att frågan om tullskyddet för den inhemska tillverkningen
av pälsvaror blir föremål för förnyat övervägande, då pälsvarubeskattningens
protektionistiskt verkande element nu måste bortfalla. Branschens
tullskydd bör enligt vår uppfattning avvägas efter samma principer,
som varit vägledande vid fastställandet av tullskydd för övriga likartade industrier
inom landet.
Svenska pälsbranschens centralkommitté framhåller att det tullskydd, som
ligger i den nuvarande utformningen av pälsvaruskatten under alla förhållanden
nu kommer att försvinna. Det är då enligt kommittén oundgängligen
nödvändigt att i stället ge den inhemska tillverkningen åtminstone samma
skydd i form av höjda tullar som andra branscher erhållit. Kommittén
anför.
Den inhemska tillverkningen av färdiga pälsvaror, vare sig den sker som
konfektion eller hantverksmässigt av körsnärer, måste i den kommande
konkurrensen ges samma möjligheter till existens gentemot länder utanför
EFTA-området som dessa länders pälsföretag. Utredningens på två rader avfärdade
behandling av denna för branschens framtid utomordentligt viktiga
fråga, innebärande att inga tullsatser böra ändras, är synnerligen anmärkningsvärd.
Därest tullen på importerade beredda skinn är 6 % och samma
tullsats skulle gälla för färdigvara, skulle nettoskyddet för fabrikanten och
hantverkaren stanna vid mindre än 2 %. Pälsvarutillverkningen skulle sålunda
sättas i strykklass jämfört med varje annan inhemsk tillverkning. I
varje fall pälsindustrins möjligheter att överleva vore mycket ringa. Då
denna industri därjämte är starkt koncentrerad till en enda plats i Sverige,
Tranås, skulle en sådan utveckling även få svåra sociala konsekvenser för
denna stad.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
Även den inhemska pälsskinnberedningen kommer i ett avsevärt sämre
läge genom skattens förändring eller borttagande. Den skulle utan tulljustering
direkt förlora det skydd, som nu ligger i pälsvaruskatten.
En fortsatt existens inom landet för pälsskinnberedning och pälsvarutillverkning
kräver därför, att tullfrågan löses i detta sammanhang. Centralkommittén
föreslog på sin tid, då det icke var tal om att ändra pälsvaruskatten,
en tullsats av 6 8 % pa beredda lösa skinn, 8 % på s. k. tavlor och
ämnen samt 12 % på färdiga pälsvaror. 1952 års tulltaxekommitté förordade
principiellt resp. 6, 8 och 10 % medan det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
föreslog resp. 10, 10 och 15 %.
V. Departementschefen
Såsom framgått av den tidigare redogörelsen har en särskild beskattning
av pälsvaror funnits i vårt land sedan år 1941. I sin nuvarande konstruktion
uttages pälsvaruskatten efter skilda principer i fråga om inhemska
varor och vid import. Inom riket erlägges skatten av beredarna som en styckeskatt
med vissa för olika slag av pälsskinn fastställda skattebelopp. Den
genomsnittliga skattebelastningen utgör för närvarande ca 10 procent av
skinnens värde i berett skick. Vid import skattlägges däremot såväl beredda
lösa pälsskinn som andra varor, vari beredda pälsskinn ingår. Importbeskattningen
är utformad såsom en värdeskatt och uttages med 20 procent av
skinnens eller, vid införsel av vara som innehåller pälsskinn, denna varas
värde. Skatt utgår icke vare sig inom landet eller vid import på råa (oberedda)
skinn.
Pälsvaruskatten är i sin nuvarande utformning högre vid import än inom
landet. Som det nyss sagda ger vid handen motsvarar skattebelastningen
pa den inhemska produktionen ungefär hälften av vad som vid import
uttages på lösa skinn. Men importen är vidare hårdare beskattad genom
att skatten pa andra pälsvaror utgår på varans hela värde oavsett pälsskinnsinnehållet.
Enligt EFTA-avtalet skall protektionistiska element i indirekt beskattning
avskaffas senast den 1 januari 1962. Med anledning härav har frågan om
ändrad utformning av pälsvaruskatten utretts inom finansdepartementet
av en särskilt tillkallad utredningsman. I utredningspromemorian har -—
med utgångspunkt från att statsinkomsterna av pälsvarubeskattningen i
stort sett skulle vara oförändrade — föreslagits en enhetlig värdeskatt om
15 procent såväl på den inhemska produktionen som vid import. Därjämte
skulle vid import av andra varor än lösa pälsskinn beskattningen begränsas
till värdet av de i sådana varor ingående pälsskinnen.
Vid remissbehandlingen har förslaget gjorts till föremål för kritik från
skilda synpunkter. Gemensamt för de framförda erinringarna kan sägas
vara, att den föreslagna skatteformen skulle vara förenad med allvarliga
problem i den praktiska tillämpningen.
Det bör här understrykas att vad som i förevarande sammanhang är
aktuellt endast är att utforma beskattningen av pälsvaror så att skattebe
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
lastningen vid import motsvarar den inom landet rådande. Jag saknar därför
anledning att ingå på framkomna förslag att avskaffa pälsvaruskatten.
Vad som framkommit vid remissbehandlingen har enligt min mening
givit vid handen, att det i promemorian föreslagna systemet visserligen tillgodoser
syftet att vid beskattningen likställa importvarorna med den inhemska
produktionen men är behäftat med så avsevärda olägenheter från
praktisk synpunkt att det inte kan förordas. Detsamma gäller de skilda
alternativa förslag som framförts i vissa yttranden. Systemet med styckeskatt
på den inhemska produktionen bör därför bibehållas.
I fråga om nivån för skatten på inhemska pälsvaror skulle vissa skäl
kunna anföras för att höja denna, bl. a. det förhållandet att skattebelastningen
på den inhemska produktionen tidigare avsetts skola motsvara
omkring 15 procent av värdet. En sådan åtgärd skulle dock gå utöver syftet
med den nu aktuella ändringen, och jag finner därför inte anledning
framlägga förslag därom. Jag vill emellertid understryka att -—- liksom
hittills varit fallet — skattesatserna bör justeras vid mera väsentliga förändringar
i prisutvecklingen på pälsmarknaden. Kontrollstyrelsen bör noggrant
följa denna utveckling och inkomma med de förslag som kan påkallas
därav. Nu nämnda justeringar bör i fortsättningen ske med utgångspunkt
från att den genomsnittliga skattebelastningen på inom landet beredda
skinn skall vara 10 procent av värdet.
Vad härefter angår den framtida utformningen av importbeskattningen
har jag på grundval av vad som anförts vid remissbehandlingen kommit
till den uppfattningen att det enda från praktiska synpunkter godtagbara
alternativet är att bibehålla systemet med värdebeskattning. En styckeskatt
är nämligen, såsom bl. a. framgår av generaltullstyrelsens yttrande, förenad
med betydande olägenheter. En konsekvens av det här anförda blir, att man
också i fortsättningen måste uttaga skatten på inhemsk produktion och på
importvaror efter skilda principer. Även inom ramen för ett sådant system
är det emellertid enligt min mening möjligt att tillgodose syftet att göra
skattebelastningen lika för inhemska och importerade varor. En förutsättning
härför är, att skattenivån på de inhemska varorna hålles konstant
vid 10 procent. Vidare måste en differentiering ske av skatten på olika slag
av importvaror.
Jag förordar i enlighet med det anförda, att skatten på importen även
fortsättningsvis utformas såsom en värdebeskattning. Denna bör avvägas
så att skatten på importerade lösa pälsskinn bestämmes till 10 procent —
motsvarande den genomsnittliga skattebelastningen inom landet — samt
att i fråga om övriga pälsvaror behörig hänsyn tages till den större eller
mindre mängden ingående pälsskinn ävensom till manufaktureringskostnaderna.
Det ligger i sakens natur att den nu skisserade avvägningen måste bli i
viss mån schablonmässig. Det synes sålunda icke praktiskt genomförbart
alt i fråga om sammansatta pälsvaror särskilt bestämma värdet av de skinn,
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
som ingår i varan. Beskattningen bör därför anknytas till varornas värde
såsom helhet och differentieringen i stället erhållas genom olika skatteprocent
på detta värde. För sådant ändamål torde nu ifrågavarande pälsvaror
lämpligen kunna uppdelas i tre huvudgrupper, som ansluter sig till
den i skatteförfattningen gjorda indelningen av det skattepliktiga varuområdet,
nämligen dels s. k. tavlor, d. v. s. skinn eller skinndelar hopsydda
till större enheter, dels färdiga pälsvaror, d. v. s. pälsar, pälsmössor o. dyl.
där pälsskinn utgör den övervägande delen av materialet, och dels textilvaror
med pälsbesättningar, t. ex. ytterplagg med pälskrage.
Vad därvid till en början gäller färdiga pälsvaror synes — med hänsyn
till manufaktureringskostnaden och med beaktande av att annat material än
pälsskinn till viss del ingår i varan — en skattesats av 6 procent vara lämplig.
I fråga om s. k. tavlor torde en skattesats av 8 procent kunna anses utgöra
en tillfredsställande genomsnittlig avvägning i förhållande till skattesatserna
för lösa skinn och färdiga pälsvaror. Vad slutligen angår gruppen
textilvaror med pälsbesättning synes en differentiering inom gruppen erforderlig
med hänsyn till de variationer som kan förekomma i fråga om
pälsbesättningarnas storlek. En lämplig uppdelning bör kunna vara att skattesatsen
bestämmes till 2 procent, där pälsbesättningen är jämförelsevis
ringa, och eljest till 4 procent. En pälsbesättning bör anses vara av sådan
ringa storlek, när den är mindre än ordinära kragar och uppslag.
I enlighet med det anförda förordar jag att värdeskatten på importerade
sammansatta pälsvaror utformas efter en fallande skatteskala av 8, 6, 4
och 2 procent av varans totala värde. Som tidigare föreslagits bör värdeskatten
vid import av lösa pälsskinn fastställas till 10 procent.
Omläggningen av importbeskattningen bör med hänsyn till EFTA-avtalets
föreskrifter träda i kraft den 1 januari 1962. Inom finansdepartementet
har upprättats förslag till erforderliga författningsändringar. I
samband därmed har vissa bestämmelser utmönstrats eller jämkats med
hänsyn till den nya tulltaxeförordningen och förordningen om frihet från införselavgift
i vissa fall. Ytterligare föreslås en ändring i 17 §, innebärande
att vissa restitutionsärenden överflyttas från Kungl. Maj :t till kontrollstyrelsen.
Den ändrade utformningen av importbeskattningen, innebärande att de
nuvarande protektionistiska elementen försvinner, aktualiserar den i flera
remissyttranden berörda frågan om tullskyddet på pälsvaruområdet. I samband
med införandet av 1958 års nya tulltaxa fastställdes tullen på pälsskinn
och andra pälsvaror till 6 procent under hänvisning till det faktiska skydd
som låg i pälsvaruskattens diskriminerande utformning. Jag avser att i
samband med förslag om andra ändringar i tulltaxan ompröva jämväl tullarna
på pälsskinn och andra pälsvaror då importskyddet via beskattningen
upphör. Redan nu må emellertid erinras om att en tullhöjning icke får verkan
gentemot EFTA-länderna.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
Sänkningen av importbeskattningen på pälsvaruområdet innebär i och
för sig ett skattebortfall, som kan beräknas till ca 1,5 miljoner kronor om
året vid oförändrad volym och sammansättning av importen. Någon anledning
att i detta sammanhang ändra inkomstberäkningen i fråga om inkomsttiteln
Särskilda varuskatter, där bl. a. pälsvaruskatten ingår, för nästa
budgetår — 350 miljoner kronor — föreligger icke.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo Natt och Dag
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961
Bihang
I utredningspromemorian framlagt förslag till förordning om skatt å
pälsskinn
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För yrkesmässigt beredda pälsskinn skall erläggas särskild skatt.
2 §•
Skatten utgår för
a) pälsskinn, lösa eller hopfogade till tavlor, ämnen eller liknande stycken,
i tulltaxan upptagna under tulltaxenummer 43.02; samt
b) pälsskinn, som under a) sägs och som ingår i vara, upptagen under
tulltaxenummer 42.03, 43.03, 60.05, 61.01, 61.02, 65.05 och 65.06.
Skatt utgår icke för pälsskinn som i första stycket a) sägs, beträffande
vilket den för skinnet skattskyldige lämnat eller mottagit försäkran att det
skall användas för tillverkning av annan vara än i samma stycke b) avses.
3 §•
Skatten utgår med femton procent av beskattningsvärdet.
Beskattningsvärdet utgör
då fråga är om pälsskinn, som i 2 § första stycket a) sägs, det avtalade
vederlaget eller, där skattskyldighet inträder vid införsel, pälsskinnets värde
beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å skinnet belöpande
tullen; samt
då fråga är om vara som avses i 2 § första stycket b), det beskattningsvärde,
som skulle ha asatts, därest i varan ingående skinn, tavlor, ämnen
eller liknande stycken levererats eller införts särskilt.
Där pälsskinn inom riket beredes enligt avtal om arbetsbeting eller uttages
ur rörelse för annat ändamal än försäljning, utgör beskattningsvärdet
det pris, skinnet skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan
av varandra oberoende köpare och säljare.
Där skattskyldighet inträder vid införsel och den skattepliktiga varan införes
under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medföra rätt till
tullnedsättning enligt 6 § 2—4 mom. tulltaxeförordningen, må dock vid beskattningsvärdets
bestämmande avräknas det beskattningsvärde, som vid
tidigare beskattning enligt denna förordning under enahanda omständigheter
skulle ha åsatts varan i dess dåvarande skick.
4 §•
1 mom. Skattskyldighet inträder
a) för vara, som av någon som blivit registrerad enligt 5 § levereras till
icke registrerad eller uttages från rörelsen för annat ändamål än försäljning
eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen, uttaget eller
avregistreringen sker; samt
b) för vara, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln
sker.
2 mom. Skattskyldigheten åvilar i fall som avses i 1 mom. a) den registrerade
och eljest den för vars räkning införseln äger rum.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
33
5 §•
Den som inom riket yrkesmässigt bereder lösa pälsskinn eller för försäljning
tillverkar tavlor, ämnen eller liknande stycken, som i 2 § första stycket
a) sägs, skall göra anmälan hos kontrollstyrelsen för registrering.
Den som i större omfattning inom riket bedriver tillverkning eller försäljning
av vara, som avses i 2 § första stycket b), eller som till riket inför skattepliktig
vara, må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.
Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller ansökan,
skall kontrollstyrelsen underrättas härom.
6 §.
I fråga om skatt som utgår annorledes än vid införsel är kontrollstyrelsen
beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid
viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.
Där skatt utgår vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.
Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande
införsel.
7 §•
Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalenderkvartal
eller, där styrelsen så föreskriver, för varje kalendermånad, varunder skattskyldighet
uppkommit.
Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods
utgång. Kontrollstyrelsen må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva, att
deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom två månader efter
utgången av den beskattningsperiod deklarationen avser.
I deklarationen skall lämnas uppgift om beskattningsvärdet å de varor,
för vilka skattskyldighet inträtt under beskattningsperioden. Avdrag må härvid
göras för beskattningsvärdet å vara, som enligt bevis av tullmyndighet
utförts ur riket eller till svensk frihamn, ävensom för beskattningsvärdet å
vara, för vilken skatt enligt denna förordning tidigare erlagts.
På kontrollstyrelsen ankommer att pröva, huruvida och i vad mån avdrag
må göras för beskattningsvärdet å vara, som återtagits av den skattskyldige
eller vars beredning, tillverkning eller försäljning förorsakat honom förlust
på grund av bristande betalning.
8 §•
1 mom. Den som har att erlägga skatt till tullverket åligger att i samband
med tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten i införselorten avlämna på
heder och samvete avgiven deklaration med uppgift om varans beskattningsvärde.
Tullmyndigheten äger avkräva den skattskyldige av tillverkaren eller
säljaren av varan avgiven bestyrkt uppgift angående värde, antal och slag
av pälsskinn, som ingår i varan.
2 mom. Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, uppbäres i den ordning
som är föreskriven beträffande tull. Skatten skall i fråga om varje
varuparti, som särskilt anmälts till förtullning, påföras i hela kronor, så att
överskjutande öretal bortfaller. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande
betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd av fördröjd eller utebliven
betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.
9 §■
Där inom riket beredda pälsskinn eller här tillverkade tavlor, ämnen eller
liknande stycken, för vilka skatt erlagts, av någon som icke är hos kon
-
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961
trollstyrelsen registrerad använts vid tillverkning av vara, som avses i 2 §
första stycket b), och denna under vederbörlig tullkontroll utförts ur riket,
äger han återbekomma den erlagda skatten.
Vad nu sagts skall äga tillämpning jämväl då inom riket beredda skinn,
för vilka skatt erlagts, använts vid tillverkning av tavla, ämne eller liknande
stycke, som under vederbörlig tullkontroll utförts ur riket.
10 §.
Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda
kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för kontrollens
utövande.
Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, då skattskyldighet inträder vid
införsel, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att utfärda
närmare anvisningar för bestämmande av beskattningsvärde.
11 §•
Tullmyndighet åligger att till kontrollstyrelsen lämna uppgift angående
den införsel till riket av skattepliktig vara, som företages av registrerad
skattskyldig.
12 §.
Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av
skattepliktig vara i deklaration lämnar oriktig uppgift, skall gälla vad i lagen
om straff för varusmuggling är stadgat.
Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat oriktig
uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
13 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på
åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter.
2. Genom den nya förordningen upphäves förordningen den 30 juni 1942
(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror. Sistnämnda förordning skall dock alltjämt
äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden
före den 1 juli 1961.
3. Den som har att erlägga skatt till kontrollstyrelsen må från skatt, som
angivits i deklaration, göra avdrag med beloppet av skatt, som enligt förordningen
den 30 juni 1943 (nr 477) erlagts för eller belöper på varor som han
har i lager den 31 december 1961 klockan 24. Avdrag som nu sagts må dock
åtnjutas endast om den skattskyldige före utgången av januari 1962 till
kontrollstyrelsen avlämnat särskild deklaration angående nämnda lager.
Stockholm 1961. Isaac Marcas Boktryckeri Aktiebolag 610S06
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BevU 1961:75 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 19i3 s. 1 i texten
- BevU 1961:66 Bevillningsutskottets memorial nr 66 år 1961 s. 1 i texten
- BevU 1961:58 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 s. 28 i texten