Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 9 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 411) om skatt å vissa pälsvaror

1961-03-03 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:106, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 9 § förordningen den 30 juni 1943 (nr 411) om skatt å vissa pälsvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

1

Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 9 §

förordningen den 30 juni 1943 (nr 411) om skatt å

vissa pälsvaror; given Stockholms slott den 3 mars

1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till vissa av EFTA-konventionen föranledda

ändringar i pälsvarubeskattningen. Förslaget innebär, att de nuvarande

protektionistiska elementen i beskattningen avlägsnas och att skatten

på importerade pälsskinn och pälsvaror anpassas efter beskattningen på inhemska

varor.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1962. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 1943

(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. samt 9 och 17 §§ förordningen den

30 juni 1943 om skatt å vissa pälsvaror1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3 §•

2. För vara, som införes till riket,

utgår skatten med tjugu procent av

varans värde, beräknat enligt 4 §

tulltaxeförordningen med tillägg av

den å varan belöpande tullen; dock

att beträffande beredda lösa skinn av

räv skatten skall utgå med minst det

belopp, som enligt 1 mom. utgår vid

beredning inom riket.

(Föreslagen lydelse)

3 §•

2. För vara, som införes till riket,

utgår skatten med följande procentuella

andel av varans värde, nämligen
a)

för beredda lösa pälsskinn och

avfallsbitar av pälsskinn 10 procent;

b) för beredda pälsskinn, hopfogade

till tavlor, ämnen eller liknande

stycken 8 procent;

c) för varor av pälsskinn, härunder

inbegripet handskar, tillverkade

av pälsskinn eller försedda med foder

eller besättning av pälsskinn,

samt huvudbonader med pålsskinn

till övertyg eller foder 6 procent; samt

d) för kläder av textilmaterial, försedda

med krage, uppslag eller annan

besättning av pälsskinn 4 procent

eller, där pälsdelens storlek är

ringa, 2 procent.

Varans värde skall beräknas enligt

3 § tulltaxeförordningen med tilllägg

av den å varan belöpande tullen.

9 §• 9 §.

För skattepliktig---beträf- För skattepliktig —--beträffande

skatten. fande skatten.

För vara, som införts till riket men Om skatt tidigare erlagts för varan

sedermera utförts ur riket eller till eller i varan ingående pälsskinn, skall

skatten vid införsel nedsättas med

vad sålunda erlagts.

1 Senaste lydelse av 3 § 2 mom. och 9 § se 1960:118 (vari även förordningen i sin helhet

omtryckts). 17 § tillagd se 1951: 214.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

(Nuvarande lydelse)

svensk frihamn, må åtnjutas restitution

av skatt i den ordning och omfattning

Kungl. Maj:t bestämmer.

Skatt utgår icke vid återinförsel av

här i riket beredda lösa skinn, för

vilka skatt erlagts vid beredningen,

ej heller för varor, som införas under

sådana omständigheter, att för

desamma åtnjutes antingen tullfrihet

enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen

eller tullindring enligt 9 §

samma förordning. Dock föreligger

skattskyldighet vid återinförsel av

vara, för vilken skatt icke erlagts eller

erlagd skatt restituerats.

17 §.

Där inom riket beredda pälsskinn,

för vilka skatt erlagts, använts för

framställning av pälsverk eller arbeten

därav och dessa under vederbörlig

tullkontroll utförts ur riket, äger

Kungl. Maj.t medgiva tillverkaren

av varorna återbetalning med belopp

motsvarande den erlagda skatten.

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Där inom riket beredda pälsskinn,

för vilka skatt erlagts, använts för

framställning av andra varor och dessa

under vederbörlig tullkontroll utförts

ur riket, äger kontrollstyrclsen

medgiva tillverkaren av varorna återbetalning

med belopp motsvarande

den erlagda skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

av pälsvarubeskattningen samt anför därvid följande.

I. Inledning

Enligt konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen

(EFTA) får medlemsstaterna icke, vare sig direkt eller

indirekt, belägga importerade varor med fiskala avgifter utöver dem som

uttages på inhemska varor av samma slag och icke heller eljest tillämpa dylika

avgifter så att ett faktiskt skydd beredes inhemska varor av samma

slag. Medlemsstaterna har också förbundit sig att avskaffa varje protektionistiskt

element i fråga om interna skatter eller andra interna avgifter

senast den 1 januari 1962.

Redan i samband med att EFTA-konventionen förelädes riksdagen för

godkännande framhöll jag att anslutningen till konventionen — med hänsyn

till de nyssnämnda klausulerna — aktualiserade frågan om pälsvaruskattens

utformning. Samtidigt påpekade jag att frågan krävde särskild utredning.

Förslag till ändrad utformning av pälsvarubeskattningen har numera

framlagts i en promemoria, som utarbetats inom finansdepartementets

rättsavdelning av byråchefen i kontrollstyrelsen Allan Schultz såsom

särskilt tillkallad utredningsman. Förslaget har utformats med utgångspunkt

från att skatteintäkten skall bli i stort sett oförändrad.

Ett vid promemorian fogat förslag till förordning om skatt å pälsskinn

torde såsom Bihang få fogas till statsrådsprotokollet för denna dag.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen,

generaltullstyrelsen, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd,

lantbruksstyrelsen, Svenska pälsbranschens centralkommitté, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges

industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges pälsdjursuppfödares

riksförbund, Sveriges textilhandlareförbund (som även inkommit med en

särskild framställning i ämnet) och Kooperativa förbundet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

Generaltullstyrelsen, har bifogat yttranden från tulldirektionerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, kommerskollegium yttranden från samtliga

handelskammare i riket och en skrivelse från Svenska viltskinnshandlareföreningen.

Vid remissbehandlingen har delade meningar framkommit om den lämpligaste

utformningen av en punktbeskattning på pälsvaror. Det har också

ifrågasatts huruvida en särskild beskattning av pälsvaror överhuvud bör

bibehållas.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga den förevarande

frågan och avser därvid att till en början lämna en redogörelse för gällande

bestämmelser på området.

II. Gällande ordning

Stadgandena angående pälsvaruskatten återfinnes i förordningen den

30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.1

Skatteplikt föreligger dels för inom riket beredda lösa pälsskinn och dels

för importerade pälsvaror, nämligen beredda lösa pälsskinn, skinn hopsydda

till s. k. tavlor och vissa arbeten av pälsskinn såsom pälsverk, handskar

och huvudbonader samt slutligen kläder av textilmaterial, försedda med

krage, uppslag eller annan besättning av pälsskinn.

För inom riket beredda skinn skall skatten erläggas av beredaren och för

importerad vara av den för vars räkning införseln äger rum. Skatten utgår

för inom riket beredda skinn såsom styckeskatt med belopp, som för varje

särskilt skinnslag finnes angivet i en vid förordningen fogad förteckning.

Härvidlag har avsetts att skattebelastningen för varje skinnslag skall motsvara

15 procent av genomsnittspriset. För importerad skattepliktig vara

utgår skatten såsom värdeskatt efter en skattesats av 20 procent på varans

värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den på varan

belöpande tullen. För visst fall stadgas minimiskattebelopp.

Beskattningsmyndighet är kontrollstyrelsen såvitt avser yrkesmässig beredning

inom riket och generaltullstyrelsen såvitt avser införsel till riket.

I övrigt gäller i huvudsak följande särskilda bestämmelser.

Inhemsk beredare är skyldig att angående sin verksamhet avge särskild

driftsanmälan till kontrollstyrelsen, som har att utfärda bevis om

verkställd anmälan. Det åligger vidare beredaren att hålla kontrollstyrelsen

underrättad om förändringar i verksamheten och att anordna bokföring eller

föra anteckningar beträffande rörelsen på sådant sätt att en betryggande

kontroll över densamma kan utövas. Beredare skall inom en månad efter

varje kalenderkvartals utgång insända deklaration angående det antal skinn,

som under kvartalet utlämnats från beredningsstället eller av honom tagits

i anspråk för vidare bearbetning. I deklaration må avdrag göras för skinn,

som varit oanvändbara eller enligt tullmyndighets bevis utförts ur riket

1 I sin helhet omtryckt i SFS 1960: 118.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr t06 år 1961

eller till svensk frihamn. Skatteavdrag för returer och kundförluster kan

även medgivas efter särskild prövning av kontrollstyrelsen. Tillverkare av

pälsverk eller arbeten därav kan efter ansökan hos Kungl. Maj :t erhålla återbetalning

med belopp motsvarande erlagd skatt för pälsskinn ingående i

pälsverk m. m., som av honom under vederbörlig tullkontroll utförts ur riket.

Vid införsel till riket av skattepliktig vara skall skatt erläggas till

tullverket i samma ordning som gäller för tull. För införd skattebelagd vara,

som återutföres, kan skatterestitution åtnjutas i den ordning Kungl. Maj:t

bestämmer. Skatt utgår ej vid återinförsel av här i riket beredda lösa skinn,

för vilka skatt erlagts vid beredningen, ej heller för varor som införes under

sådana omständigheter att tullfrihet föreligger. Skattskyldighet föreligger

dock vid återinförsel av vara, för vilken skatt icke erlagts eller erlagd skatt

restituerats.

För beredda pälsskinn och varor av pälsskinn utgår vid import dessutom

tull. Tullsatsen är 6 procent. Gentemot EFTA-länderna har dock fr. o. m.

den 1 juli 1960 successiv nedskrivning av tullen påbörjats.

En särskild pälsvarubeskattning infördes 1941 som ett komplement till

den då gällande 5-procentiga allmänna omsättningsskatten. Skatten uttogs

efter en förhöjd skattesats av 15 procent. Skattskyldighet inträdde i likhet

med vad som gällde för den allmänna omsättningsskatten i princip vid försäljning

till konsument. Det skattepliktiga varuområdet omfattade icke endast

beredda, lösa pälsskinn utan även arbeten av pälsverk av alla slag.

Beskattningens utformning som en detaljhandelsskatt befanns emellertid

relativt snart vara mindre lämplig, bl. a. beroende på att tillverkningen och

handeln med pälsvaror i icke ringa utsträckning sökte sig andra vägar än

de normala.

Efter framställning från branschhåll om en ändring i beskattningen framlade

Kungl. Maj:t till 1943 års riksdag förslag till ny lagstiftning i ämnet.

Förslaget innebar å ena sidan en styckebeskattning av inom riket beredda

pälsskinn med olika belopp för skilda slag av skinn och med skattskyldigheten

knuten till beredaren samt å andra sidan en värdebeskattning av till

riket införda beredda pälsskinn och vissa arbeten därav efter en skattesats

av 15 procent av importvärdet med tillägg av därå belöpande tull. I förra

fallet skulle kontrollstyrelsen vara beskattningsmyndighet och i senare fallet

generaltullstyrelsen. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget och beskattningen

anordnades genom den ännu gällande förordningen den 30 juni

1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror, vilken trädde i kraft den 1 juli

samma år.

Pälsvarubeskattningen upptogs därefter till behandling av varubeskattningskommittén

i dess ar 1947 avgivna betänkande. Kommittén diskuterade

möjligheten att helt undanröja olikformigheterna i beskattningen genom

att tillämpa samma beskattningssystem både vid import och vid tillverkning

inom riket. Härvidlag ansåg kommittén att ett värdeskattesystem i

vissa avseenden var förenat med avsevärda fördelar. Då införandet av ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr i06 år 1961

sådant emellertid också var förenat med betydande olägenheter och med

hänsyn till den då föreliggande situationen på pälsvarumarknaden fann

kommittén likväl att det 1943 införda skattesystemet borde bibehållas men

förordade att skattesatsen vid import borde höjas från 15 till 20 procent.

Kommitténs förslag upptogs i proposition till 1948 års riksdag. Departementschefen

anslöt sig här till varubeskattningskommitténs förslag. Genom

höjningen av skattesatsen vid import från 15 till 20 procent skulxe,

framhölls det, en viss marginal emellan styckeskattebelastningen på inom

riket beredda pälsskinn å ena sidan och värdebeskattade importerade pälsvaror

å andra sidan tillskapas utan att detta skulle innebära ett obehörigt

skydd för den inhemska hanteringen. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionsförslaget.

Under tiden härefter har ändringar i styckeskattesatserna för inom riket

beredda pälsskinn genomförts 1951, 1953, 1958 och 1960 till följd av inträffade

prisändringar för pälsskinn. Ändringarna har i stort sett inneburit

mindre jämkningar nedåt med undantag för ändringen år 1960, då

viss prisåtstramning ledde till höjning av skattesatserna för en del skinn.

Frågan om pälsvaruskattens fortbestånd har upptagits till behandling

av 1952 års kommitté för indirekta skatter. Kommitténs slutsats blev

att pälsvarubeskattningen av skattetekniska skäl borde upphävas oavsett

om en allmän varubeskattning infördes eller ej.

Intäkterna av pälsvaruskatten uppgår för närvarande till ca 5 milj. kronor

om året. Kontroll- och uppbördskostnaderna är obetydliga, 20—30 000

kronor per år.

Antalet skattskyldiga pälsskinnberedare inom riket uppgår till 10. Rörelsen

vid samtliga beredningsställen är av tämligen stor omfattning. Arbetsmaterialet

utgöres av råa pälsskinn, såväl importerade som inhemska. I

vissa fall inköper beredare själv sådana skinn och försäljer dem i berett

skick och i andra fall inlämnas skinn till beredare av ägaren för beredning

enligt avtal om arbetsbeting (löneberedning).

Handeln med beredda pälsskinn går till största delen genom grossister.

Även beredarna fungerar i viss omfattning som grossister. Antalet grossister

torde uppgå till omkring 100 och antalet körsnärer och pälsvarufabrikanter

till omkring 2 000. En betydande del av körsnärerna bedriver verksamheten

i liten skala — även som hemsömnad. Förhållandevis få körsnärer

torde framställa pälsverk i större omfattning. Handel med färdigvaror,

delvis bestående av pälsskinn, exempelvis kappor med pälsbesättning, förekommer

i varierande omfattning i all detaljhandel, som saluför beklädnadsartiklar.

Värdet av inom riket beredda pälsskinn uppgick 1959/60 till ca 38 milj.

kronor. Härav exporterades varor till ett värde av drygt 5 milj. kronor.

Likvärdiga statistiska uppgifter om importen föreligger inte. Det kan emellertid

konstateras att importen av beredda skinn är betydligt mindre än ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

lämningen från de inhemska berederierna. Tilläggas bör att importen av

färdiga pälsverk är mycket liten. Den sammanlagda importen av pälsvaror

representerade 1957 ett värde av ca 10 milj. kronor.

III. Utredningspromemorian

Inledning. I promemorian erinras inledningsvis om den föreliggande diskrimineringen

av pälsvaruimporten och det förhållandet att pälsvaruskatten

anordnats enligt två olika skatteformer, såsom styckeskatt vid beredning

inom riket av pälsskinn och såsom värdeskatt vid import av pälsvaror. Härvid

uttalas bl. a. följande.

Styckeskatten för inom riket beredda pälsskinn har avsetts skola motsvara

ett skattetryck av 15 procent av genomsnittspriset för här i riket beredda

och för pälsvaruändamål använda skinn, medan värdeskatten på import

lastställts till 20 procent av tullvärdet med tillägg av därå belöpande tull.

I realiteten har styckeskattesatserna emellertid genomsnittligt kommit att

innebära en skattebelastning av något under 10 procent. Snedheten i skattebelastningen

blir än mer framträdande, då fråga är om införda konfektionerade

pälsverk, där pälsvaruskatt efter 20 procent av tullvärdet med därå

belöpande tull skall erläggas för hela den färdiga varan och en motsvarande

här i landet tillverkad vara icke blir skattebelastad med mera än gällande

styckeskatt för de i pälsvaran ingående beredda skinnen.

Den största ojämnheten i skattebelastningen mellan importerade och inhemska

varor har, understryker utredningen, uppstått genom att skatten

vid import av färdiga pälsvaror utgår på varans hela värde och ej endast på

värdet av däri ingående pälsskinn.

I sammanhanget påpekas att speciella problem föreligger när det gäller

import av klädespersedlar av textilmaterial, försedda med krage, uppslag eller

annan besättning av pälsskinn. Beskattningsvärdet är i dylika fall hela

persedelns värde inklusive pälsdelen, även om denna utgör en obetydlig del

och representerar ett litet värde i förhållande till hela persedelns värde. Enligt

praxis vid tulltaxeringen uttages emellertid icke pälsvaruskatt för mer

än värdet av pälsdelen, om den införes såsom extra tillbehör till persedel av

annat material, som kan användas utan pälsdelen. I promemorian nämns

också, att Sveriges textilhandlareförbund i sin särskilda framställning till

Kungl. Maj :t hemställt att pälsvaruskatt vid import av kläder av textilmaterial

med pälsbesättning skall uttagas enbart på pälsdelen.

Förslagets allmänna utformning. Det i promemorian framlagda förslaget

innebär att beskattningen — såväl i fråga om inhemsk tillverkning som i

fråga om import — utformas såsom en skatt uteslutande på beredda skinn.

Genom att vid import av färdigvara skatten sålunda lägges på de skinn, som

ingår i den färdiga varan och icke på hela varan, uppstår ingen diskriminering

av importen. Skatten bör regelmässigt uttagas hos tillverkare samt hos

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

pälshandlare och importörer med stor omsättning. Vid import i mindre omfattning

bör skatten däremot erläggas av den för vars räkning importen äger

rum. Vad gäller valet mellan styckeskatt och värdeskatt har utredningen

funnit övervägande skäl tala för den sistnämnda beskattningsformen.

I motiveringen till förslaget understrykes att börja med, att en principiell

likställighet i skattehänseende mellan inhemska och importerade pälsvaror

bör genomföras med utgångspunkt från att samma beskattningsform

kommer till användning i båda fallen. Utredningen anför.

Beskattningen av pälsvaror kan framdeles icke förbli oförändrad. Enbart

ett borttagande av det särskilda skydd för den inhemska beredningen, som

föreligger genom att skattetrycket för importvaror nu är högre än för inhemska

varor, är icke tillfyllest bl. a. därför, att importskatten belastar icke

blott beredda lösa skinn utan även färdiga pälsvaror och sammansatta varor.

Även om det vore möjligt att tillämpa differentierade värdeskattesatser

vid import, skulle — med en beskattning av inhemsk verksamhet lagd enbart

på beredda skinn enligt styckeskattemetod — risk finnas för diskriminering.

Det skulle, i vart fall med den teknik som hittills tillämpats tor

åstadkommande av samklang mellan styckeskattesatserna för olika skinnslag

och importskattetrycket, icke vara möjligt att erhålla mer än en ungefärlig

likformighet och detta icke ens vid de tillfällen, då styckeskattesatserna

ändras.

I sammanhanget erinras för övrigt om att såväl varubeskattningskommittén

som 1952 års kommitté för indirekta skatter belyst olägenheterna av att

ha olika beskattningsformer för import och inhemsk tillverkning.

Då man sålunda icke bör tillämpa en styckebeskattning för inhemsk beredning

och en odifferentierad värdeskatt vid import, anses ett val böra göras

mellan dessa båda skatteformer. Därvid bör uppmärksamheten i första hand

knytas till beskattningen vid import dels på grund av att importen avser såväl

färdiga varor — helt eller delvis bestående av pälsskinn — som beredda

lösa pälsskinn och vissa halvfabrikat dels på grund av att en beskattning av

inom riket tillverkad vara ur skattetekniska synpunkter utan större svåiigheter

kan anordnas antingen som styckeskatt eller som värdeskatt. Vilken av

dessa skatteformer som än väljes, uppstår, framhålles det, vissa kontrolltekniska

problem.

Den i promemorian därefter gjorda granskningen av olika föreliggande

möjligheter avser två huvudalternativ, nämligen en detaljhandelsskatt, d. v. s.

ett uttagande av skatten vid försäljning till konsument, respektive en tillverkningsskatt.

I sistnämnda fall diskuteras främst valet mellan styckeskatt

och värdeskatt.

När det gäller alternativet med uttagande av skatten vid försäljning

till konsument — vilket förutsättes ske efter värde på de

färdiga varorna — föreligger, framhålles det, den fördelen att oavsett om en

vara importeras eller tillverkas inom riket full likformighet i beskattningen

alltid torde föreligga och risk för diskriminering vara utesluten. En beskattning

av pälsvaror enligt denna metod skulle sålunda uppfylla nu aktuella

krav. Skatten skulle sålunda, i likhet med vad som gällde under den skärpta

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

omsättningsskattens tid, kunna utgöra en påbyggnad på den allmänna varuskatten.

De negativa erfarenheterna av den skärpta omsättningsskatten talar

emellertid enligt promemorian mot en återgång till en sådan beskattningsform.

Ehuru förhållandena på området nu är något annorlunda än i början

av 1940-talet, kan man utgå från att konkurrens- och kontrollsvårigheter

skulle uppkomma även nu med beskatlningsformen i fråga. Antalet företagare

med tillverkning och försäljning av pälsvaror i egentlig mening är

relativt stort — bortåt 2 000 — men ett betydligt större antal firmor torde

driva detaljhandel med varor, som helt eller delvis består av pälsskinn.

Även om det vore möjligt att från skatteplikt undantaga viss del av varusortimentet,

där pälsdelen i varorna är av mindre eller underordnad betydelse,

torde enligt promemorian dock kvarstå ett tämligen stort beskattat

område av sammansatta varor, vid vilkas försäljning pälsvaruskatt skulle

utgå förutom allmän varuskatt, exempelvis kappor, mössor och handskar

med besättning eller foder av pälsskinn.

Att utforma skatten enligt den variant till den nu berörda skatteformen

som representeras av den redan förefintliga försäljningsskatten på bl. a.

mattor och guldsmedsvaror anses icke heller vara en lämplig lösning. Härom

anföres följande.

försäljningsskatten är uppbyggd med den förutsättningen att obligatorisk

skattskyldighet åvilar alla som tillverkar skattepliktig vara för försäljning

och att återförsäljare (specialaffärer) kan få inträda såsom skattskyldiga.

Eftersom uppskattningsvis bortåt 2 000 personer bedriver tillverkning

av skattepliktiga pälsvaror, skulle med ett sådant system kretsen av

obligatoriskt skattskyldiga bli ungefär lika stor och kontrollmässigt svårbemästrad

som vid tillämpning av en förhöjd allmän varuskatt. Vidare torde

ett icke ringa antal återförsäljare, som bedriver försäljning av med pälsvaruskatt

belagda varor jämte andra varor, bli skattskyldiga. För en riktig

skatteredovisning och effektiv kontroll i dylika fall skulle erfordras en

tämligen omfattande affärsbokföring, som i många fall endast med stor

svårighet torde kunna vidmakthållas. Erfarenheterna av försäljningsskatten

på guld- och silvervaror särskilt i fråga om beskattning av sammansatta varor

och kontroll beträttande skattefria varors andel i totalförsäljningen tyder

på att en pälsvarubeskattning efter liknande principer skulle vara en inindre

lämplig skatteform.

Därest en beskattning vid försäljning till konsument avvisas återstår enligt

promemorian att lägga skatten på de beredda skinnen, huvudsakligen i

tillverkarledet. En beskattning av oberedda skinn skulle, framhålles det, bli

synnerligen ojämn bl. a. på grund av det mycket variabla svinn, som uppkommer

vid beredning av skinn. Särskilt stor risk för diskriminering skulle

sannolikt uppkomma vid beskattning av import av färdiga pälsvaror. Liksom

hittills maste, framhalles det, en beskattning av beredda skinn förläggas

till tillverkarledet.

Såsom förut antytts kan en skatt av sist angiven typ utformas antingen

som styckeskatt eller värdeskatt.

Beträffande en styckebeskattning framhålles det i promemorian

att en sådan skatteform, som i princip måste avvägas med hänsyn till värdet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

på olika skinnslag, är tämligen stel i uppbyggnaden. Skattetrycket kan förutsättas

bli ändrat endast relativt sällan och blott vid mera betydande ändringar

i prisnivån för pälsskinn av olika slag. Prisändringar för pälsskinn,

som inträffar under tid mellan ändringar i skattesatserna, kan också medföra,

att skattesatsen för visst skinn står i stark disproportion till avsett

skattetryck.

En betydande olägenhet av en styckeskatt föreligger, påpekas det, därigenom

att värdet av skinn av samma slag ofta är starkt varierande med kvaliteten.

En pälsvara av hög kvalitet blir förhållandevis lågt beskattad och en

av låg kvalitet högt beskattad. En styckebeskattning av den typ, som nu gäller

för inom riket beredda pälsskinn, erbjuder emellertid — framhåller utredningen

— också flera fördelar. Den är relativt enkel att administrera och

kontrollera, då antalet skattskyldiga uppgår till endast 10. Även för de

skattskyldiga torde en styckebeskattning i och för sig framstå såsom praktisk

ur redovisningssynpunkt.

Flera speciella nackdelar med denna beskattningsform har dock enligt

promemorian kommit till synes under den tid den tillämpats. Härom anföres

följande.

En svårighet ligger däri att skinn från olika djurarter i viss utsträckning

måste sammanföras till en gemensam skattegrupp. Som exempel härpå kan

nämnas att man inom »persiangruppen» nödgats sammanföra skinn med så

skilda värden som breitschwanz och salzfelle. Ännu en nackdel är att den

förteckning över pälsskinn, för vilka skatt skall erläggas, vid olika tillfällen

visat sig icke uttömmande och därför måst ändras eller kompletteras. Sålunda

har det förekommit, att tidigare icke aktuella skinn beretts och visat sig

ha annat värde än vad som svarar mot gällande skattesats. Ur kontrollsynpunkt

föreligger även vissa svårigheter att förvissa sig om att det relativt

stora antal skinn, som antecknats såsom oanvändbara, även varit i så hög

grad felaktiga att skatt ej bör utgå.

En tillämpning av styckeskatt för importvaror skulle vidare enligt promemorian

sannolikt medföra vissa kontrollsvårigheter för tullverkets tjänstemän.

I sådant hänseende göres följande uttalanden.

Vad gäller importen av beredda, lösa skinn torde svårigheterna dock

kunna bemästras, då importen i regel är koncentrerad till ett fåtal tullställen

och vanligen icke omfattar mer än något tiotal olika skinnslag. En styckebeskattning

av färdiga pälsverk skulle emellertid kräva kännedom om antalet

i varje pälsverk ingående pälsskinn. Visserligen skulle uppgift härom

kunna lämnas i deklaration av importören men en exakt kontroll av riktigheten

av dylik uppgift låter sig i regel ej göra. Styckebeskattning även vid

import skulle sålunda nödvändiggöra detaljerade kontrollföreskrifter om

det minsta antal skinn, för vilket skatt bör erläggas för pälsverk av olika

slag. Vad gäller import av tavlor av exempelvis persian- eller ozelotben

eller framställda av delar av skinn skulle en sådan minimiregel ej kunna

tillämpas, utan skatten finge i dylika fall utgå efter annan grund, måhända

efter yta.

Vad härefter angår en enhetlig beskattning efter värde, är det,

framhåller utredningen, en fördel alt redovisningen av skatten vad gäller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

inhemsk skinnberedning på ett relativt enkelt sätt kan anknyta till de skattskyldigas

ekonomiska redovisning och fakturering på liknande sätt som gäller

exempelvis för beskattningen enligt förordningen om särskild varuskatt.

En värdeskatt ger dessutom framförallt tillverkare möjlighet att låta skattekostnaden

kalkylationsmässigt påverka prissättningen. I fråga om import av

beredda skinn utgår skatten redan nu, påpekas det, efter värde, varför införandet

av en enhetlig värdeskatt inte skulle göra någon förändring i skatteberäkningsteknilcen

aktuell. Ur författningstekniska synpunkter skulle dessutom

erhållas en förenkling i så måtto att särskild förteckning över skattepliktiga

pälsskinn icke erfordrades. Skatteplikt och skattesats kunde sålunda

angivas direkt i författningen enligt nu gällande teknik för importvaror.

Nackdelarna med en värdebeskattning består enligt promemorian bl. a. i

svårigheten för beredare att bestämma beskattningsvärde för pälsskinn, som

här i landet inlämnas för s. k. löneberedning och för vilka något skinnvärde

icke kan uppges eller skinnägaren av affärssekretesskäl icke önskar yppa

värdet för beredaren. Om beskattningen av pälsvaror för ernående av likformighet

i princip inriktas på värdet av beredda lösa skinn, uppkommer

även vissa svårigheter att bestämma beskattningsvärde för dylika skinn,

som ingår i importerade färdiga pälsverk. Svårigheterna är här, framhälles

det, av samma slag som vid tillämpning av styckeskatt men med den väsentliga

skillnaden, att uppgift eller ungefärlig uppfattning om antal ingående

skinn icke utgör skattegrund utan endast tjänar till ledning vid kontroll av

uppgivet beskattningsvärde.

Sitt allmänna ståndpunktstagande sammanfattar utredningen på följande

sätt. I

I enlighet med vad tidigare anförts finner utredningen, att en beskattning

av pälsvaror bör utformas såsom en skatt på beredda skinn. Skatten bör

uttagas hos tillverkare och hos pälshandlare med stor omsättning samt vid

import i mindre omfattning hos den, för vars räkning importen äger rum.

Vad gäller valet mellan styckeskatt och värdeskatt har utredningen funnit

övervägande skäl tala för den sistnämnda beskattningsformen. Därvid har

beaktats, att de nyss anförda nackdelarna, vilka vid löneberedning i och för

sig kan vara förenade med en värdeskatt, i allt väsentligt svnes kunna elimineras

genom skattetekniska anordningar med avseende på skattskyldighetens

inträdande m. m. De särskilda problem, som är förknippade med beskattningen

av pälsskinn, ingående i färdigvaror, är vidare — såsom även

berörts i det föregående — ej heller så framträdande vid en värdeskatt som

vid en styckeskatt. Erinras må också om att varubeskattningskommittén uttalat,

att för vinnande av full likformighet i beskattningen endast värdeskatt

kan komma i fråga. Till detta uttalande ansluter utredningen sig. Härvid må

särskilt framhållas, att målet för denna utredning är att i enlighet med

EFTA-avtalet undanröja diskriminering på förevarande område.

Med den allmänna uppläggning av beskattningen som här i korthet angivits

kommer denna att i sina huvuddrag nära ansluta sig till den typ av

punktskatter, bl. a. den särskilda varuskatten, som framgått av de senare

årens lagstiftningsarbete på området.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

Detaljutformning. Såsom i det föregående antytts föreslår utredningen i

fråga om det skattepliktiga varuområdet att skatt i fråga

om såväl inhemsk tillverkning som import lägges uteslutande på beredda

skinn. Utredningen anför härom närmare följande.

Skatt bör sålunda uttagas på skinn, som ingår i de färdigvaror, som nu

i sin helhet beskattas. Endast ett par mindre jämkningar föreslås. Av förenklingsskäl

undantages från skatteplikt vissa huvudbonader där ingående

pälsskinn regelmässigt har endast obetydligt värde. En viss utvidgning har

skett dels genom att — för undvikande av diskriminering — även inom

landet tillverkade tavlor o. dyl. gjorts skattepliktiga och dels ej blott handskar

utan jämväl andra beklädnadsartiklar av läder med besättning av pälsskinn

bli föremål för beskattning. Vad beträffar den sistnämnda vidgningen

har ansetts önskvärt att t. ex. en krage av pälsskinn på en läder jacka

beskattas i likhet med vad som är och blir fallet med en pälsskinnkrage på

en tygkappa.

En viss ojämnhet i beskattningen skulle emellertid kvarstå — framhåller

utredningen — därest från skatteplikt för beredda lösa skinn ej undantages

sådana skinn, som skall användas för tillverkning av icke skattepliktiga

färdigvaror. Utredningen anför.

Vin man fasthålla principen om generell skattebeläggning av all pälsskinnberedning

inom riket skulle — för ernående av full likformighet i beskattningen

— i skatteförfattningen behöva upptagas ytterligare ett flertal

tulltaxenummer, till vilka varor innehållande pälsskinn är hänförliga. hn

dylik anordning är emellertid olämplig dels på grund av att det torde vara

ogörligt att uttömmande bestämma området för skattepliktiga varor och

dels ur tulltekniska synpunkter med hänsyn till svårigheten att bestämma

beskattningsvärde, då detta endast skall avse del av varan.

I enlighet med det anförda förordar utredningen att skattskyldig vid

försäljning av beredda skinn för tillverkning av andra färdigvaror än sådana,

för vilka skatt utgår, skall kunna ha möjlighet att leverera skinnen

utan skattekostnad. Den skattskyldige bör för detta ändamål skaffa försäkran

av köparen att inköpt vara skall användas för ändamål, för vilket skatt

icke skall utgå. Även den som importerar beredda lösa skinn för användning

som nyss sagts och för vilken skattskyldighet inträder vid införseln,

bör genom avlämnande till tullverket av liknande försäkran kunna erhålla

skattebefrielse.

I fråga om skattskyldigheten skulle beträffande här i riket

beredda pälsskinn denna enligt promemorian liksom hittills väl kunna inskränkas

till att avse endast beredare. Flera skäl talar emellertid, framliålles

det, för att skattskyldigheten utsträckes till att i viss omfattning avse

även pälshandlare och vissa fabrikanter. Utredningen förordar också

en sådan utvidgning av kretsen av skattskyldiga. I likhet med vad som gäller

enligt försäljningsskatteförordningen bör de skattskyldiga i så fall kunna

registreras hos beskattningsmyndigheten. Sålunda registrerade skattskyldiga

skulle genom registreringen å ena sidan ha att deklarera och erlägga

skatt efter leverans till köpare av beredda lösa pälsskinn eller arbeten därav

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

men å andra sidan äga rätt att importera eller från annan registrerad inköpa

pälsvaror utan skattekostnad.

Från skattetekniska synpunkter bör enligt förslaget registrering vara

obligatorisk för beredare och för tillverkare av halvfabrikat såsom tavlor,

om tillverkningen sker för försäljning. Registrering i andra fall bör vara

frivillig, då den i första hand är avsedd att ge möjlighet för pälshandlare

och fabrikant med större lagerhållning att undvika ränteutgifter för täckande

av skattekostnader. Rätten till frivillig registrering bör dock av kontrolltekniska

skäl begränsas till pälshandlare och fabrikanter, som bedriver

pälsvarurörelse i större omfattning, varmed i detta sammanhang synes

böra förstås rörelse med en årsomsättning överstigande 500 000 kronor

i beskattningsvärde räknat.

Genom en anordning med registrering vinnes, framhålles det, även den

med hänsyn till affärssekretessen ingalunda oviktiga fördelen att inhemsk

beredare ej av beskattningsskäl behöver få kännedom om värdet av råa

pälsskinn, vilka av registrerad inlämnats för beredning mot lön.

Vid import av skattepliktiga varor av annan än registrerad föreslås att

skattskyldigheten såsom hittills skall åvila den, för vars räkning införseln

äger rum. Med tillämpning av ett registreringssystem som det sålunda föreslagna

anses tullverkets bestyr med uttagande av pälsvaruskatt minska betydligt.

Såsom beskattningsvärde bör enligt förslaget i princip väljas

fakturapriset i varje särskilt fall på de beredda skinnen. Denna metod för

bestämmande av beskattningsvärdet erbjuder, framhåller utredningen, såväl

redovisningstekniska som skattetekniska fördelar. När det gäller registrerad

skaltskyldig kan uppgifter om fakturapriset hämtas ur hans handelsbokföring.

I fråga om import av beredda lösa skinn, vilken verkställes av

oregistrerad, kan importfakturans prisuppgifter direkt läggas till grund för

beskattningsvärdet. Bestämmandet av beskattningsvärde vid oregistrerads

import av färdigvaror som helt eller delvis består av pälsskinn, förutsätter

dock, påpekas det, att importören för skatlebeläggning uppvisar av den utländske

exportören bestyrkt uppgift angående värde, antal och slag av pälsskinn,

som ingår i importvaran. Såvitt framgår av den av Sveriges textilhandlareförbund

gjorda framställningen, anges redan nu i vissa fall uppgift om

skinnvärde i sammansatta varor. Man bör enligt promemorian kunna räkna

med att liknande uppgifter kan erhållas beträffande här ifrågavarande varor

i allmänhet.

På grund av anförda förhållanden anses det enligt utredningen mest ändamålsenligt,

att beskattningsvärdet, såvitt angår registrerad skattskyldig, bestämmes

till

för beredda lösa pälsskinn samt tavlor m. in.: fakturavärdet i varje särskilt

fall, samt

för arbeten, i vilka pälsskinn ingår: det fakturavärde, som skulle ha till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961 15

lämpats, om i färdigvaran ingående pälsskinn hade importerats eller levererats

särskilt.

Vid import som verkställes av oregistrerad, bör enligt förslaget beskattningsvärdet

för beredda lösa skinn samt tavlor m. m. utgöra varans värde

enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å varan belöpande tullen.

I likhet med vad som gäller enligt förordningen om särskild varuskatt anses

det böra kunna ankomma på beskattningsmyndigheten att lämna närmare

anvisningar för beskattningsvärdets bestämmande. Därvid bör iakttagas

att i beskattningsvärdet skall ingå även kostnad för färgning av beredda

skinn.

Beskattningsmyndigheter bör enligt förslaget vara kontrollstyrelsen

och generaltullstyrelsen, den sistnämnda i fråga om skatt, som

skall erläggas vid införseln, och kontrollstyrelsen i övriga fall. Förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning förutsättes liksom

nu är fallet vara tillämplig även i fortsättningen. Skatteredovisningen bör

ske enligt sedvanligt deklarationsförfarande.

Om man vill erhålla en skatteintäkt av samma storleksordning som

hittills, skulle — under i övrigt oförändrade förhållanden — enligt promemorian

fastställas en skattesats på åtminstone 12,5 procent. En rimlig och

från skatteteknisk synpunkt lämplig avvägning anses vara, att skattesatsen

faslställes till 15 procent. Därmed skulle skattetrycket också bli det för

inhemsk beredning hittills avsedda.

Anledning anses icke föreligga att efter EFTA-avtalets tillkomst ändra

gällande tullsatser på förevarande område. IV.

IV. Remissyttrandena

Det allmänna ståndpunktstagandet. Den föreliggande utredningen har, såsom

inledningsvis berörts, verkställts i syfte att anpassa pälsvarubeskattningens

konstruktion till EFTA-konventionens föreskrifter rörande varubeskattningens

utformning och med utgångspunkt från ett oförändrat skatteuttag.

Remissbehandlingen av det framlagda förslaget har emellertid givit

flertalet hörda instanser anledning att också upptaga frågan om en särskild

pälsvarubeskattning bör bibehållas.

Kontrollstyrelsen har inskränkt sig till att understryka, att dess yttrande

avgivits under den i promemorian angivna förutsättningen av en bibehållen

pälsvarubeskattning. Kommerskollegium förordar, att den aktuella skatterevisionen,

med hänsyn till det arbete som pågår inom den allmänna skatteberedningen,

endast ges interimistisk karaktär. Enligt statens pris- och

kartellnämnd synes det oundvikligt att den föreslagna omläggningen ger

ökad vikt åt den uppfattning 1952 års kommitté för indirekta skatter gav

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

uttryck åt — att pälsvarubeskattningen av skattetekniska skäl borde avvecklas.

I flertalet övriga yttranden har framställts yrkanden om skattens

slopande.

När det gäller utformningen av skattesystemet — vid en fortsatt särskild

beskattning av pälsvaror — har meningarna vid remissbehandlingen varit

delade.

Kooperativa förbundet och Sveriges textilhandlareförbund har intet att

erinra mot att beskattningen utformas i enlighet med utredningens förslag.

Statens pris- och kartellnämnd har ej heller funnit särskild anledning ifrågasätta

att en utformning av pälsvarubeskattningen i huvudsak i enlighet

med förslaget skulle vara den lämpligaste.

Också kommerskollegium ansluter sig i huvudsak till utredningsförslaget.

Ämbetsverket förordar dock att beskattningsvärdet för manufakturerade importvaror

skall beräknas efter schematiska grunder. Enligt kontrollstyrelsens

mening bör de föreslagna bestämmelserna kunna godtagas efter vissa

ändringar bl. a. i fråga om reglerna för beskattningsvärdets bestämmande.

Styrelsen vill dock ifrågasätta möjligheten av att bibehålla gällande ordning

med endast den ändringen att skattesatsen för importerade varor sänkes

från 20 till 15 procent av värdet och styckeskattesatserna för inhemska varor

samtidigt uppjusteras. I sistnämnda fall kan dock — påpekas det — all

diskriminering ej undvikas.

Sveriges pälsdjur suppfödares riksförbund anser att man bör avvakta de

förslag som kommer att framläggas av allmänna skatteberedningen och nu

inskränka sig till att sänka skattesatsen på importerade pälsvaror till 15

procent.

Generaltullstyrelsen har — efter övervägande av de olika föreliggande alternativen

— kommit till den bestämda uppfattningen att en tillfredsställande

beskattning av importerade pälsvaror inte kan åvägabringas i annan

form än genom en värdeskatt på de färdiga pälsvarornas hela värde. Med

hänsyn till nödvändigheten att tillämpa en enhetlig beskattningsform bör

också skatten på inhemsk tillverkning på samma sätt läggas på färdiga varor.

Under sådana förhållanden anses det lämpligast att uttaga den inhemska

skatten vid försäljning till konsument.

Om pälsvaruskatten skall bibehållas hävdar lantbruksstyrelsen att skatten

— såsom utredningen föreslagit — skall läggas på beredda skinn men

beträffande såväl import som inhemsk tillverkning uttagas såsom styckeskatt.

Svenska pälsbranschens centralkommitté, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund samt

Sveriges köpmannaförbund, vilka alia i första hand hemställer om pälsvaruskattens

slopande, anser att utredningsförslaget icke kan läggas till grund

för ny lagstiftning och förordar att frågan om skattens utformning, därest

skatten skall bibehållas, göres till föremål för ny utredning.

I flertalet yttranden har frågan om tullen för pälsvaror upptagits till sär
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

skild behandling. För vad som härvidlag anförts lämnas närmare redogörelse

i det följande.

Skattesystemets utformning. I det följande lämnas en närmare redogörelse

för de olika synpunkter på utformningen av skattesystemet som framkommit

vid remissbehandlingen.

I yttrandena från Kooperativa förbundet och Sveriges textilhandlareförbund

— som icke haft något att erinra mot utredningens utformning av

skattesystemet — göres inte några utförligare kommentarer till förslaget.

Sveriges textilhandlareförbund inskränker sig till att med skärpa framhålla

nödvändigheten av att en sådan ändring av pälsvaruskatten vidtages att den

nuvarande diskrimineringen när det gäller klädespersedlar med pälsbesättning

borttages.

Statens pris- och kartellnämnd, vilken såsom förut nämnts inte funnit

särskild anledning ifrågasätta att den i promemorian föreslagna ordningen

är den lämpligaste, pekar emellertid i sitt yttrande på vissa problematiska

punkter i den föreliggande utredningen. Nämnden påpekar att den skattepliktiga

försäljningen, såvitt nämnden kan bedöma, enligt den föreslagna

anordningen merendels kommer att försiggå från frivilligt registrerade företag

och till övervägande del avse konfektionerade pälsvaror eller på annat

sätt vidareförädlade pälsskinn. Promemorian har emellertid, påpekas det,

inte närmare ingått på frågan om hur i sådana fall skattevärdet — d. v. s.

det hypotetiska fakturavärdet av i färdigvaran ingående pälsskinn — skall

bestämmas av den skattskyldige och än mindre på frågan om hur de uppgivna

skattevärdena i dylika fall skall kunna kontrolleras av beskattningsmyndigheten.

Nämnden framhåller i fortsättningen att även andra svårigheter torde

vara förknippade med den föreslagna ordningen. Härvidlag anföres följande.

I sådana fall där den skattepliktige är körsnär, vars rörelse helt baseras

på inköp av lösa pälsskinn och vars försäljning helt går till oregistrerade

kunder, förefaller det inte osannolikt att de ifrågavarande problemen skola

kunna bemästras utan alltför stora svårigheter. Det torde dock höra till vanligheten

att skattepliktiga körsnärer inköpa dels pälsskinn och dels konfektionerade

pälsvaror samt försälja färdiga pälsvaror dels till registrerade

köpare och dels till andra kunder. En registrerad pälsvaruhandlare som inköpt

färdiga pälsvaror torde vid bestämningen av det hypotetiska fakturavärdet

av i färdigvarorna ingående pälsskinn i stor utsträckning bli hänvisad

till att inhämta erforderliga uppgifter från leverantören som härigenom

skulle få en ömtålig men i promemorieförslaget inte närmare beskriven

roll i beskattningssysteinet. Enligt 10 § av förslag till förordning om skatt

å pälsskinn skall det visserligen ankomma på kontrollstyrelsen att utfärda

närmare anvisningar för bestämmande av beskattningsvärde, men promemorieförslaget

har överhuvudtaget inte ingått på frågan om hur dessa anvisningar

böra utformas. 1 all synnerhet när det gäller pälsvaror som importerats

i färdigt skick förefaller det i vart fall som om bestämningen av skattevärdet

skulle kunna bli en vansklig uppgift.

Nämnden understryker slutligen att det under alla omständigheter synes

vara en förutsättning för atl pälsvarubeskattningen i den föreslagna ut
t!

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 106

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

formningen skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt att beskattningsmyndigheten

för sin kontroll av beskattningsvärdena i väsentligt större

utsträckning än för närvarande får tillgång till pälsvaruexperter som bör

inta en obunden ställning gentemot den kontrollerade parten. Någon beräkning

av kostnaderna för skattekontrollen föreligger inte i promemorian,

påpekas det, men nämnden finner del inte uteslutet att dessa kan komma

att bli jämförelsevis betydande i förhållande till det belopp om 6 å 7 miljoner

kronor, som pälsvaruskatten kan beräknas inbringa.

Såsom tidigare nämnts har kommerskollegium och kontrollstyrelsen efter

vissa jämkningar ansett sig kunna godtaga den i promemorian föreslagna

beskattningsformen.

Kommerskollegium uttalar inledningsvis att det i och för sig vore önskvärt

om omdaningen av lagstiftningen på detta speciella område kunde anstå

till dess resultatet av den allmänna skatteberedningens arbete föreligger.

Förpliktelserna enligt EFTA-konventionen torde emellertid, framhåller

kollegium, icke medgiva så långt uppskov som fordras, enär de diskriminerande

bestämmelserna skall vara avlägsnade redan vid årsskiftet 1961/62.

Då det icke heller anses vara en framkomlig väg att i avvaktan på skatteberedningens

förslag provisoriskt slopa pälsvarubeskattningen, är det enligt

ämbetsverket angeläget att den nu nödvändiga revisionen av pälsvarubeskattningen,

vilken skulle få interimistisk karaktär, ej blir av genomgripande

art utan så nära som möjligt ansluter sig till det nuvarande uppbördsförfarandet.

Ett utbyggande av den administrativa apparaten bör enligt kommerskollegium

om möjligt undvikas.

I fråga om beskattningens utformning delar kommerskollegium utredningens

uppfattning om olämpligheten att konstruera pälsvaruskatten vare

sig som en detaljhandelsskatt vid sidan om den allmänna varuskatten eller

som en styckeskatt i tillverkarledet. Sistnämnda skatteform skulle uppenbarligen

— frainhålles det — ur administrativ synpunkt bli alltför belastande

för tullverket.

Det kan emellertid enligt kommerskollegium inte bestridas att vissa olägenheter

vidlåder också ett system med värdeskatt i tillverkarledet. I fråga

om beskattningen av inom riket beredda skinn anföres härvidlag följande.

Till en början må framhållas att ett fakturavärde här icke kan få samma

betydelse som för skattebeläggning vid import. I de fall då faktura bifogas

ett för beredning inlämnat skinnparti, föreligger ingen säkerhet för att fakturan

återgiver det rätta värdet. Vidare måste förutsättas att i åtskilliga fall

faktura ej närslutes ett skinnparti, t. ex. när skinnen för beredning inlämnas

av en pälsdjursuppfödare. Slutligen må betonas att, i de fall beredare behandlar

inköpta skinn för egen räkning, han till skillnad från vad nu gäller

skulle komina att sakna fasta normer för beskattningen; ett skinns värde är

alltid tänjbart.

De sålunda angivna olägenheterna torde emellertid enligt kommerskollegiets

mening i allt väsentligt kunna undvikas, därest för varje skinnsort av

t. ex. kontrollslyrelsen fastställdes ett belopp per styck som icke finge un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

derskridas. Eu sådan komplettering av värdeskatten, såvitt anginge de inhemska

skinnen, finner kollegium ej vara oförenlig med EFTA-konventionens

bestämmelser.

Beträffande beskattningen av importerade manufakturerade pälsvaror ar

det enligt kommerskollegium uppenbart, att bestämmandet av en värdeskatt

är vansklig mot bakgrunden av att exportörer i EFTA-länder icke får i skattehänseende

försättas i sämre läge än motsvarande svenska företagare. Svårigheten

ligger i att rätt beräkna värdet av de i varan ingående skinnen. Enligt

kollegiets mening är det system som utredningsmannen förordar till bemästrande

av denna svårighet alltför invecklat och ägnat att leda till krångel.

Vad kollegium framför allt vänder sig emot är, att i lager hos en pälsvaruliandlare

kunde komma att ingå såväl beskattade som obeskattade skinn.

Kollegium förordar att i stället upptages till prövning ett system, innebärande

att manufaktureringskostnaden utbrytes ur det pälsvaran åsatta värdet

efter schematiska grunder, varefter återstående delen av detta värde,

d. v. s. skinnvärdet, lägges till grund för beskattningen. Detta system kan

måhända, anmärkes det, påfordra att pälsvarorna uppdelas i olika grupper,

men dessa behöver icke bli så många att icke tullen utan allt för stora svårigheter

skulle kunna tillämpa systemet. Enligt vad kollegium har sig bekant

tillämpas i andra europeiska länder vid uttagande av varuskatter vid

import liknande schematiska beräkningsmetoder. En reglering av pälsvaruskatten

enligt dylika riktlinjer torde, framhåller kollegium, vara förenlig

med EFTA-konventionens bestämmelser om icke-diskriminering.

Kontrollshjrelsen förklarar sig vara ense med utredningen därom, att full

likställighet i skattehänseende mellan å ena sidan inom landet framställda

pälsvaror och å andra sidan importerade sådana varor i princip kan ernås

endast genom att samma beskattningsform användes i båda fallen. Vad utredningen

anfört beträffande de för- och nackdelar, som är förenade med

olika tänkbara alternativa beskattningsformer, kan styrelsen i stort sett biträda.

Styrelsen anser sig därför kunna instämma i utredningens slutsats,

att övervägande skäl talar för att välja en enhetlig värdeheskattning, i princip

lagd på beredda skinn och uttagen beträffande inom landet framställda

varor i tillverkarledet och beträffande varor som införes till riket vid importtillfället.

De svårigheter av praktisk och kontrollmässig art, som otvivelaktigt ar

förbundna med en beskattning enligt angivna principer, hänför sig också

enligt kontrollstyrelsens mening — främst till bestämmandet av beskattningsvärde

för pälsskinn, som inom landet inlämnas för beredning mot lön,

och för pälsskinn ingående i importerade färdiga pälsvaror. Enligt utredningen

skulle, påpekar styrelsen, nämnda svårigheter väsentligen minska i

betydelse genom det föreslagna systemet med registrering av återförsäljare

och fabrikanter med viss större omsättning. Då emellertid utredningen samtidigt

föreslagit, att beskattningsvärdet för lösa eller till tavlor in. in. hopfogade

pälsskinn vid leverans till köpare inom riket bestämmes till vederlaget,

innebär delta för eu registrerad grossist eller fabrikant högre skatt än

2-f llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 106

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

den han skulle ha att erlägga som oregistrerad importör av motsvarande

skinn. Med hänsyn härtill torde, framhåller styrelsen, få — om ens någon —

inom berörda kategorier komma att ansöka om registrering, varigenom

vinsten med registreringssystemet givetvis skulle gå förlorad.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan kontrollstyrelsen icke tillstyrka,

att det av utredningen framlagda förslaget i oförändrat skick lägges till

grund för en lagstiftning.

Styrelsen har övervägt olika möjligheter till jämkningar i förslaget med

beaktande av den angivna grundprincipen om icke-diskriminering av importen

men har därvid icke kunnat finna någon lösning, mot vilken icke vägande

invändningar ur skattetekniska och kontrolltekniska synpunkter kan

göras. Den lösning som i fråga om uppbörden inom riket synes erbjuda

minst svårigheter har styrelsen funnit vara att jämka utredningsförslaget

främst beträffande reglerna om beskattningsvärdets bestämmande. Härom

anföres följande.

I stället för att, såsom föreslagits, beskattningsvärdet i fråga om lösa pälsskinn

och palsskinn hopfogade till tavlor, ämnen eller liknande stycken skall

anses utgöra vederlaget eller, där skattskyldighet inträder vid införsel, pälsskinnets

vante beraknat enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å skinnet

belöpande tullen, skulle beskattningsvärdet i dessa fall bestämmas till vär„e.

av.,sk}I}net.1 oberett skick plus kostnaderna för beredning och färgning.

För palsskinn ingående i vissa varor, skulle beskattningsvärdet bestämmas i

enlighet med förslagets lydelse, som emellertid då finge en annan innebörd

J“*? tfn-Syn ovannamnda ändring. I 3 § tredje stycket, som behandlar

beskattningsvärdets bestammande vid löneberedning inom riket samt vid uttag

ur rörelsen för annat ändamål än försäljning, skulle sådan ändring vidta^as,

att beskattningsvärdet i princip motsvarar det pris skinnet i oberett

skick skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan av varandra

oberoende köpare och säljare plus gängse kostnader för beredning och färgnm8*
-

Om beskattmngsvärdesreglerna ändrades på nu angivet sätt och registreringsmöjligheterna

samtidigt gjordes liberalare genom att gränsen härvidlag

sanktes till 100 000 kronors årlig omsättning borde enligt kontrollstyrelsens

mening praktiskt taget alla grossister och fabrikanter ävensom flertalet större

detaljhandlare och körsnärer finna det fördelaktigt att låta registrera sig.

Vid sådant förhållande skulle den övervägande delen av importvarorna komma

att införas skattefritt och bli föremål för beskattning först vid senare tillfälle

inom riket. För skattekontrollen skulle därvid kunna anlitas den särskilda

sakkunskap, som redan nu i viss utsträckning står till kontrollstyrelsens

förfogande och som vid behov skulle kunna förstärkas.

Beträffande importen av färdiga pälsvaror bör enligt kontrollstyrelsen stipuleras

skyldighet för vederbörande importör att lämna erforderliga uppgifter

från säljaren att läggas till grund för beskattningsvärdets bestämmande.

I de fall, där tillfredsställande uppgifter icke lämnas, bör vederbörande

beskattmngsmyndigheter kunna med utgångspunkt från gällande priser på

oberedda skinn samt gängse kostnader för beredning och färgning fastställa

ett beskattningsvärde, som kan anses motsvara ett genomsnitt. För att ytterligare

minska svårigheterna ifrågasätter styrelsen om inte viss inskränk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

ning av det skattepliktiga varuområdet, utöver vad utredningen föreslagit,

kan genomföras. Sålunda anses vissa varor, som regelmässigt tillverkas av

enklare skinnslag och där värdet av ingående skinn absolut sett icke är särskilt

betydande, utan större olägenhet kunna undantagas från beskattning,

såsom handskar av eller med pälsskinn.

Liksom utredningen anser generaltullstyrelsen att likställighet i skattehänseende

mellan inhemska och importerade pälsvaror icke kan ernås på

annat sätt än genom att samma beskattningsform kommer till användning i

båda fallen. I valet av beskattningsform har utredningen emellertid — påpekas

det — avvisat alternativet med en beskattning i detaljistledet under

hänvisning främst till de negativa erfarenheter av en pälsvarubeskattning

i detta led som gjordes under den skärpta omsättningsskattens tid. Att

en dylik utformning av pälsvarubeskattningen är förenad med stora olägenheter

torde enligt generaltullstyrelsen icke kunna bestridas. Dessa olägenheter

måste emellertid — framhåller styrelsen — vägas mot de olägenheter

som är förenade med en beskattning i tillverkarledet, i vilket hänseende

förhållandena avsevärt förändrats genom det nu aktualiserade kravet på

lika behandling av import och inhemsk tillverkning. Även tillkomsten av

den allmänna varuskatten med därav betingad kontroll över detaljhandelns

försäljningar innebär ändrade förutsättningar för valet mellan olika beskattningsformer.

Enligt styrelsens uppfattning bör därför möjligheten att

uttaga pälsvaruskatten i detaljistledet icke lämnas ur räkningen. I dylikt

fall bör skatten självfallet utgå efter de försålda pälsvarornas hela värde.

I sådant hänseende skulle man enligt generaltullstyrelsens mening kunna

tänka sig en utvidgning av nuvarande försäljningsskatt till att omfatta

jämväl pälsvaror eller en skärpning av den allmänna varuskatten för sådana

varor. I det ändrade läge som nu föreligger bör den omständigheten

att man tidigare funnit en skatt av liknande konstruktion mindre lämplig

icke i och för sig utgöra hinder för en sådan lösning.

Styrelsen anför i övrigt bl. a. följande.

Att en värdeskatt från principiell synpunkt är att föredraga torde stå

utom diskussion. Från praktisk synpunkt äro i varje fall för importens vidkommande

båda formerna förenade med stora olägenheter. Tillämpning av

styckeskatt vid import ställer sålunda redan när det gäller lösa skinn krav

på sakkunskap inom pälsbranschen, som man icke rimligen kan begära

av tulltjänstemännen, och beträffande varor av pälsverk möter det utomordentliga

svårigheter alt avgöra, huru många skinn (eller till äventyrs

huru stora delar av skinn) som ingå i varorna. Dessa omständigheter ha

medfört att man enligt gällande bestämmelser, trots att skatten vid inhemsk

beredning utgår efter stycke, vid import beräknar skatten efter varornas

värde. Frånsett risken för skattesvelc genom angivande av för låga

värden erbjuder detta icke några svårigheter, så länge skatten såsom för

närvarande är fallet beräknas på de importerade varornas hela värde. Förslaget

i promemorian är från principiell synpunkt riktigt men inger starka

betänkligheter med avseende å sin praktiska tillämpning. I stort sett skulle

den föreslagna anordningen medföra samma olägenheter som föranlett att

tanken på stycketull vid import blivit avvisad. Visserligen skulle tullmyn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1961

digheten enligt förslaget kunna avkräva den skattskyldige en av tillverkaren

eller säljaren avgiven bestyrkt uppgift angående värde, antal och slag

av i varan ingående pälsskinn, men möjligheten till kontroll av den lämnade

uppgiftens riktighet skulle i praktiken vara ringa på grund av de avsevärda

prisvariationer som förekomma hos pälsskinn av ett och samma

slag. Det är därför att befara att försöken till skattesvek, som visat sig

förekomma på grund av den relativt höga skattesatsen, skulle komma att

avsevärt öka med de föreslagna bestämmelserna. Att arbetet med skattebeläggningen

av importerade pälsvaror skulle i hög grad kompliceras torde

vara uppenbart.

För tullverkets del skulle — framhåller styrelsen — nu berörda olägenheter

minska i betydelse i den mån det i promemorian föreslagna registreringssystemet

komme till användning. Import av skattepliktiga varor verkställes

emellertid även av många små företag, särskilt i damkonfektionsbranschen,

för vilka registrering knappast torde bli aktuell. Tullverket väntas

därför även om den föreslagna registreringen genomföres komma att

uppbära skatten i avsevärd omfattning. Tvekan synes för övrigt enligt generaltullstyrelsens

mening kunna råda i vad mån registreringsmöjligheten

skulle komma att utnyttjas, då detta i allmänhet torde medföra att skatten

beräknas på ett högre värde än eljest skulle vara fallet.

Lantbruks styr elsen anser såsom redan angivits att, om pälsskatt skall utgå,

bör den uttagas såsom styckeskatt. Styrelsen anför.

Värdeskatt kan synbarligen vid import av pälsskinn och färdigvara i

viss man förenkla arbetet, men ifråga om den inhemska tillverkningen synes

styckeskatt avgjort vara att föredraga. Såväl ifråga om import som

ifråga om inhemsk tillverkning synes värdeskatt kunna inbjuda till försök

att genom åtgärder på bokföringsplanet sänka det pris, som skall läggas

till grund för beskattningen. I fråga om pälsskinn som här i landet inlämnas

för beredning mot lön och för vilka något skinnvärde ej uppgives,

ofta på grund av att ägaren ej vet priset då han själv producerat skinnen,

synes enda möjligheten vara att fastställa genomsnittliga styckepris för

ifrågavarande typ av pälsskinn. Den allmänna omsättningsskatten har även

såtillvida förändrat läget vid bedömningen av dessa frågor, att de dyrare

palsvarorna redan genom denna skatt blir mera beskattade än de billigare,

varigenom en del av syftet med värdeskatt redan uppnåtts. Utredningen

anvisar även i huvuddrag de vägar som är möjliga för att styckeskatt skall

kunna användas även i fråga om importerade lösa pälsskinn och andra

palsvaror, och svårigheterna att i detta avseende nå en tillfredsställande

lösning synes ej vara större än att fördelarna vid beskattning av den inhemska

tillverkningen bör tillmätas större vikt.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning har utredningen inte när det gäller

skattesatsen framlagt tillräckliga skäl för den föreslagna höjningen. Styrelsen

anser att någon sådan inte bör ifrågakomma oberoende av hur skatten

uttages.

Av de yttranden som avgivits från näringslivets organisationer innehåller

yttrandet från Svenska pålsbranschens centralkommitté den utförligaste argumenteringen.

Om pälsvaruskatten anses böra bibehållas kan enligt centralkommitténs

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

bestämda mening det framlagda förslaget icke läggas till grund för ny lagstiftning

i ämnet. Visserligen torde man, framhålles det, med förslaget nå

det uppställda målet, nämligen att skatten icke skall vara diskriminerande.

Förslaget anses emellertid icke praktiskt genomförbart. Det skulle ge anledning

till en mångfald tvister bl. a. angående rätta beskattningsvärdet, medföra

en stor administrativ apparat för såväl det enskilda företaget som

beskattningsmyndigheterna med åtföljande kostnader och ändock inte åstadkomma

ett effektivt kontrollerbart skattesystem. I varje fall fordras enligt

centralkommittén en helt ny utredning om bästa utformningen. En sådan utredning

bör taga sikte på en styckeskatt vid såväl beredning inom landet

som vid import. Olägenheterna av styckeskatt vid import anses mindre än

nackdelarna av en värdeskatt, uttagen på lösa beredda skinn.

De av centralkommittén anförda skälen mot ett genomförande av utredningsförslaget

hänför sig såväl till skatteplikten och skattskyldigheten som

till beskattningsvärdet och den föreslagna värdeskatteformen över huvud.

Såvitt angår skatteplikten delar centralkommittén utredningens uppfattning,

att den bör avse beredda lösa skinn. Beträffande de föreslagna undantagen

har centralkommittén däremot en avvikande mening. Om skattebefrielse

skall beviljas för skinn avsedda för vissa färdigvaror, t. ex. leksaker,

målarrullar och putsrondeller, bör — framhålles det — samma undantagsställning

ges andra varuslag, som inte har direkt pälskaraktär, t. ex. foderskinn

till skor och handskar. Enligt centralkommitténs mening bör emellertid

inga som helst undantag göras. Kommittén anför.

Tidigare ha sådana undantag funnits men slopats. Anledningen härtill

var berederiernas svårigheter att kunna skilja på användningsområdena. En

och samma fabrikant kunde tillverka både pälsvaror och leksaker av skinn,

ett för övrigt ganska naturligt sätt att tillvarataga avfall. Den föreslagna

försäkran från en köpare angående användningen av de köpta skinnen befriar

visserligen säljaren från ansvaret för skatten, men det kan ifrågasättas,

om inte möjligheter därigenom ånyo skapas att kringgå skattebestämmelserna.

Ju enklare regler och färre undantag desto lättare kontroll.

I likhet med andra remissinstanser anser centralkommittén att den av utredningen

förutsatta relativt omfattande frivilliga registreringen av skattskyldiga

företag inte kan åstadkommas med det framlagda förslaget. Härom

anföres följande.

En oregistrerad importör skall betala skatt vid importen beräknad efter

de beredda skinnens importvärde plus tull, medan skattevärdet hos den registrerade

grossisten eller fabrikanten är dennes verkliga eller beräknade

utförsäljningspris för skinnen. Beskattningsvärdet blir sålunda lägre för den

oregistrerade importören än för den registrerade vid i övrigt lika kostnadsförhållanden.

Räntekostnaderna för skatteutläggen svara inte på langt nar

mot den skattevinst den oregistrerade importören gör genom att erlagga

skatten direkt vid importen. .

Ett registreringssystem enligt utredningens förslag torde vidare i manga

fall komma att leda till egendomliga och ej avsedda resultat. Om t. ex.

importerade beredda lösa skinn säljas av en oregistrerad grossist, som salunda

erlagt skatt vid importen, till en registrerad fabrikant, vilken seder
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

mera skall redovisa skatt vid försäljning av färdigvaran till oregistrerad detaljist

(§ 4 inom. 1 föreslagen förordning), kommer en dubbelbeskattnin

att äga rum. Det torde vara helt ogörligt att förhindra detta genom att följ

de lösa skinnens gång under bearbetningen och fastställa vilka skinn i den

fardiga varan som helt eller delvis redan beskattats. Ett skinnparti omsorteras

nämligen mycket ofta hos fabrikanten och praktiskt taget alltid hos

en grossist och blandas med andra partier. Skinnen skäras och bearbetas

aven så att deras identitet är omöjlig att fastställa.

Härtill kommer, att en integration förekommer inom pälsbranschen såväl

uppåt som nedåt och att varorna ingalunda gå uteslutande »uppifrån och

ned». Möjligheterna till dubbelbeskattning liksom kontrollsvårigheterna bli

darfor utomordentligt stora.

Av vad nyss nämnts angående den frivilliga registreringen framgår, att i

sjalva verket endast berederierna och taveltillverkarna torde komma att bli

registrerade. Härav följer, att ett beskattningsvärde måste fastställas vid

praktiskt taget all lönberedning i stället för undantagsvis, som utredningen

raknat med (jfr 3 § 3 stycket föreslagen förordning). Den i olika sammanhang

patalade olagenheten for en uppdragsgivaregrossist att för berederiet,

som samtidigt är konkurrerande grossist, behöva uppge ett värde på skinnen,

blir salunda stor och utbredd. Frågan om på vilket sätt det sålunda

uppgivna värdet skall kontrolleras eller hur det eljest skall fastställas i praktiken

gar utredningen inte in på utan hänvisar till senare utfärdade anvisnmgar

av beskattningsmyndigheterna. Det bör observeras, att denna svårighet

att fastställa ett riktigt värde på lönberedda skinn är ett av de mest vägande

skalen till att värdebeskattning vid inhemsk beredning tidigare i varje

utredning avböjts. Detta skäl kvarstår i full utsträckning

o*

Mot förslaget göres i övrigt bl. a. följande invändningar.

Som skatteplikten skall vila på beredda lösa skinn, måste vid ett oregistrerat

företags import av färdigvaror en deklaration följa icke blott beträffanae

heraknat antal skinn som ingå utan även rörande skinnens sammanlagda

J.ar . ''it. 8 1 mom föreslagen förordning). Redan inom ramen för en i och

„ S1S försvarbar kalkyl finns stort utrymme för att överföra så stor del av

värdet som möjligt på manufaktureringskostnaderna, varigenom det deklarerade

skinnvärdet, som utgör underlag för skatten, blir lågt. I fall då tullmyndigheterna

misstänker, att skinnvärdet är alltför lågt upptaget i deklaratmnen,

torde importören emellertid ha små möjligheter att skaffa bevis

för deklarationens riktighet. Denna blir därför, vare sig den är riktig eller

ej, importorens enda underlag för skattevärdets fastställande.

Aven vid tillverkning av en färdigvara inom landet hos en registrerad

labrikant kommer dennes kalkylsystem att påverka beskattningsvärdet. Detta

utgores av ett antaget pris för de i den färdiga varan ingående skinnen,

därest dessa skulle ha sålts särskilt (3 § andra stycket sista delen föreslagen

torordning). I detta antagna pris ingår även omkostnadspålägg. Fabrikanten

kan emellertid utan att på något sätt förfara oriktigt fördela sitt omkostnadspalagg

med stor del på arbetslön och liten del på skinnkostnad och

därigenom nedbringa beskattningsvärdet.

Centralkommittén pekar slutligen på att det föreslås ankomma på beskattningsmyndigheterna,

d. v. s. kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen,

att utfärda närmare anvisningar för beskattningsvärdets bestämmande. Enligt

kommittén måste det emellertid väcka principiella betänkligheter att

riksdagen skulle avhända sig denna bestämmanderätt.

''ce oj

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kiirtgl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

Sveriges grossistförbund understryker de synpunkter som framförts av

Svenska pälsbranschens centralkommitté. Härtill fogas ytterligare några

anmärkningar. Bl. a. anföres följande.

Vi önskar här endast ytterligare understryka de olägenheter och uppenbara

svårigheter, som på grund av pälsvarornas speciella karaktär och den

omvandling dessa undergår vid den vidare bearbetningen skulle uppkomma

för näringsidkarna bl. a. för att tillgodose kravet på korrekta uppgifter för

fastställandet av beskattningsvärdet för i färdigmanufakturerade artiklar

ingående pälsskinn. Även antalet i en färdig artikel ingående skinn är ofta

svårt att fastställa även för fackmannen. Svårigheterna att vid import av

färdiga artiklar erhålla erforderliga intyg och försäkringar från utländsk

exportör torde vara avsevärda samtidigt som myndigheternas möjligheter

att kontrollera uppgifternas riktighet torde vara mycket begränsade. De angivna

olägenheterna torde vara i stort sett likartade oavsett om de färdiga

artiklarna importeras eller tillverkas inom landet. I och för sig ur företagsekonomisk

synpunkt oantastliga olikartade kalkylsystem inom industrin

respektive olika principer för värdering av i en färdig artikel ingående pälsskinn

torde nämligen ge mycket varierande beskattningsvärden, trots att

de färdiga artiklarna är likvärdiga.

Synpunkter på frågan om pälsvaruskattens bibehållande. Enligt generaltullstyrelsen

är det tydligt att en särskild beskattning av pälsvaror, oavsett

vilken beskattningsform som väljes, erbjuder mycket stora skattetekniska

problem. Hittills har man, framhåller styrelsen, hjälpligt kunnat bemästra

dessa genom att med uppgivande av principen om icke-diskriminering tilllämpa

skilda skatteformer för import och inhemsk tillverkning. I och med

att detta icke längre är möjligt måste man enligt styrelsens uppfattning

konstatera, att de skattetekniska problemen blivit så komplicerade, att de

med beskattningen förenade olägenheterna framstår som oproportionerligt

stora i förhållande till skatteintäkten. I enlighet härmed och i överensstämmelse

med den uppfattning som företrätts av 1952 års kommitté för indirekta

skatter vill styrelsen därför i första hand hemställa att förslag måtte

framläggas om avskaffande av pälsvaruskatten.

Lantbruks styrelsen konstaterar att den inhemska produktionen av pälsskinn

i hög grad är inställd på export och sålunda är starkt beroende av

konjunkturerna på den internationella marknaden. En större förbrukning

på hemmamarknaden skulle dock enligt styrelsen kunna vara en konjunkturutjämnande

faktor och vara ägnad minska riskerna vid plötsliga förändringar

i exportmöjligheterna. För den framtida utvecklingen av denna näringsgren

och i synnerhet för den framtida utvecklingen av den speciellt på

pälsproduktionen inriktade fåraveln vore det därför önskvärt att hela denna

specialskatt skulle kunna borttagas.

Svenska pälsbranschens centralkommitté understryker att en rad skäl talar

för att pälsvaruskatten avvecklas och anför.

Den under fjolåret tillsatta Allmänna skatteberedningen torde komma att

principiellt ompröva alla slag av skatter, sålunda även pälsvaruskatten. Det

kan då knappast vara vare sig lämpligt eller ändamålsenligt att nu pröva

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1961

nya former för pälsvaruskatten, detta allra helst mot bakgrunden av de tidigare

utredningarnas slutsatser om denna skatt.

När den skärpta omsättningsskatten på pälsvaror på sin tid infördes motiverades

det med, att pälsvaror voro som det hette umbärliga. Detta gamla

tänkesätt, att umbärliga varor skola särbeskattas, torde emellertid numera

ha övergetts i den skatteteoretiska diskussionen.

Det kan för övrigt ifrågasättas, om inte den avgjort större delen av pälsvarutillverkningen

i dag, särskilt med hänsyn till den levnadsstandard som

råder här i landet och vårt klimat, är inriktad på artiklar för nyttobruk.

I det skärpta konkurrensläge för branschen, som EFTA kommer att medföra,

innebär det vidare en diskriminering för branschen gentemot andra

branscher att vara särbeskattad. Därvid förtjänar särskilt framhållas, att

med pälsvaror direkt konkurrerande artiklar av syntetiska material äro befriade

från sådan beskattning liksom alla slags tygkappor, även de som ligga

i ungefär samma prisläge som enklare pälskappor.

Av de system för pälsvaruskatt, som under årens lopp prövats eller på

förberedande stadium diskuterats, ha samtliga av olika skattetekniska skäl

förkastats med undantag för det nuvarande, lätt kontrollerbara. Varubeskattningskommitténs

synpunkter härutinnan samt den slutsats, vartill 1952

års kommitté för indirekta skatter kom, nämligen att skatten borde avvecklas,

ha redan berörts härovan.

Liknande synpunkter anlägges av Sveriges grossistförbund som bl. a.

anför.

En avveckling bör enligt vår uppfattning snarast äga rum icke endast med

hänsyn till de redan av 1952 års utredning uppmärksammade skattetekniska

olägenheterna utan även med hänsyn till att en särbeskattning av

pälsvaror överhuvud taget nu icke är objektivt motiverad. Pälsvarutillverkningen

är idag främst inriktad på artiklar för nyttobruk och endast i mycket

begränsad omfattning kan pälsvaror betecknas såsom lyxvaror. Såväl

de klimatiska förhållandena i vårt land som den under efterkrigstiden allmänt

höjda levnadsstandarden, icke minst på beklädnadsområdet, har medfört,

att pälsvaror icke betraktas såsom umbärliga varor, ett förhållande som

åberopades då skatten på sin tid infördes.

Sveriges industriförbund uttalar att pälsvaruskatten är en kvarleva från

de under andra världskriget gällande allmänna och speciella omsättningsskatterna.

Sedan numera den allmänna varuskatten införts framstår skatten

som än mer irrationell. Den är utan betydelse i fiskaliskt hänseende och

de varor skatten drabbar är till helt övervägande del icke lvxvaror i nutida

mening. Något rimligt skäl för en särskild beskattning av pälsvaror kan

enligt förbundet numera icke anges.

Tullen på pälsvaror. Såsom tidigare berörts har frågan om tullen på pälsvaror

berörts i ett flertal yttranden.

Generaltullstyrelsen erinrar om att den nuvarande tullsatsen — 6 procent

av värdet för såväl beredda lösa skinn som hopsydda skinn och färdiga pälsvaror

— fastställts på förslag av 1952 års tulltaxekommitté med beaktande

av att nuvarande skattediskriminering innebär ett visst skydd för inhemsk

tillverkning. Vare sig pälsvaruskatten avskaffas eller skattediskriminering
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

en undanröjes på annat sätt, får det enligt generaltullstyrelsen anses skäligt

att pälsvarubranschens tullskydd justeras på sätt tulltaxekommittén för

sådant fall föreslagit, d. v. s. att tullen höjes för hopsydda skinn till 8 procent

och för färdiga persedlar till 10 procent av värdet.

I princip samma ståndpunkt intages av kommerskollegium som emellertid

erinrar om att tullarna i enlighet med bestämmelserna i EFTA-konventionen

skall successivt borttagas mellan de fördragsslutande parterna. Med

hänsyn till åtagandena enligt konventionen torde det enligt kollegium vara

otänkbart att under avtrappningsperioden höja den grundtull för pälsvaror

från vilken avtrappningen gentemot EFTA-länderna sker. Däremot tillstyrker

kollegium, att frågan om tullskyddet för inhemska pälsvaror gentemot

varor från andra länder än EFTA-länder omprövas i samband med att det

protektionistiska elementet i pälsvarubeskattningen borttages.

Sveriges industriförbund hävdar att tullsatserna — oavsett om pälsvaruskatten

avskaffas eller endast befrias från protektionistiska inslag — bör

anpassas efter det nya läget. I anslutning till vad branschen förordat inför

tulltaxekommittén hemställer förbundet att tullen för lösa skinn fastställes

till 6 procent, för tavlor och ämnen till 8 procent och för färdiga pälsvaror

till 12 procent av värdet. En särskild tullsats för lösa får- och kaninskinn

förordas därjämte.

Sveriges grossistförbund anför.

Det synes oss naturligt, att frågan om tullskyddet för den inhemska tillverkningen

av pälsvaror blir föremål för förnyat övervägande, då pälsvarubeskattningens

protektionistiskt verkande element nu måste bortfalla. Branschens

tullskydd bör enligt vår uppfattning avvägas efter samma principer,

som varit vägledande vid fastställandet av tullskydd för övriga likartade industrier

inom landet.

Svenska pälsbranschens centralkommitté framhåller att det tullskydd, som

ligger i den nuvarande utformningen av pälsvaruskatten under alla förhållanden

nu kommer att försvinna. Det är då enligt kommittén oundgängligen

nödvändigt att i stället ge den inhemska tillverkningen åtminstone samma

skydd i form av höjda tullar som andra branscher erhållit. Kommittén

anför.

Den inhemska tillverkningen av färdiga pälsvaror, vare sig den sker som

konfektion eller hantverksmässigt av körsnärer, måste i den kommande

konkurrensen ges samma möjligheter till existens gentemot länder utanför

EFTA-området som dessa länders pälsföretag. Utredningens på två rader avfärdade

behandling av denna för branschens framtid utomordentligt viktiga

fråga, innebärande att inga tullsatser böra ändras, är synnerligen anmärkningsvärd.

Därest tullen på importerade beredda skinn är 6 % och samma

tullsats skulle gälla för färdigvara, skulle nettoskyddet för fabrikanten och

hantverkaren stanna vid mindre än 2 %. Pälsvarutillverkningen skulle sålunda

sättas i strykklass jämfört med varje annan inhemsk tillverkning. I

varje fall pälsindustrins möjligheter att överleva vore mycket ringa. Då

denna industri därjämte är starkt koncentrerad till en enda plats i Sverige,

Tranås, skulle en sådan utveckling även få svåra sociala konsekvenser för

denna stad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

Även den inhemska pälsskinnberedningen kommer i ett avsevärt sämre

läge genom skattens förändring eller borttagande. Den skulle utan tulljustering

direkt förlora det skydd, som nu ligger i pälsvaruskatten.

En fortsatt existens inom landet för pälsskinnberedning och pälsvarutillverkning

kräver därför, att tullfrågan löses i detta sammanhang. Centralkommittén

föreslog på sin tid, då det icke var tal om att ändra pälsvaruskatten,

en tullsats av 6 8 % pa beredda lösa skinn, 8 % på s. k. tavlor och

ämnen samt 12 % på färdiga pälsvaror. 1952 års tulltaxekommitté förordade

principiellt resp. 6, 8 och 10 % medan det nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

föreslog resp. 10, 10 och 15 %.

V. Departementschefen

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen har en särskild beskattning

av pälsvaror funnits i vårt land sedan år 1941. I sin nuvarande konstruktion

uttages pälsvaruskatten efter skilda principer i fråga om inhemska

varor och vid import. Inom riket erlägges skatten av beredarna som en styckeskatt

med vissa för olika slag av pälsskinn fastställda skattebelopp. Den

genomsnittliga skattebelastningen utgör för närvarande ca 10 procent av

skinnens värde i berett skick. Vid import skattlägges däremot såväl beredda

lösa pälsskinn som andra varor, vari beredda pälsskinn ingår. Importbeskattningen

är utformad såsom en värdeskatt och uttages med 20 procent av

skinnens eller, vid införsel av vara som innehåller pälsskinn, denna varas

värde. Skatt utgår icke vare sig inom landet eller vid import på råa (oberedda)

skinn.

Pälsvaruskatten är i sin nuvarande utformning högre vid import än inom

landet. Som det nyss sagda ger vid handen motsvarar skattebelastningen

pa den inhemska produktionen ungefär hälften av vad som vid import

uttages på lösa skinn. Men importen är vidare hårdare beskattad genom

att skatten pa andra pälsvaror utgår på varans hela värde oavsett pälsskinnsinnehållet.

Enligt EFTA-avtalet skall protektionistiska element i indirekt beskattning

avskaffas senast den 1 januari 1962. Med anledning härav har frågan om

ändrad utformning av pälsvaruskatten utretts inom finansdepartementet

av en särskilt tillkallad utredningsman. I utredningspromemorian har -—

med utgångspunkt från att statsinkomsterna av pälsvarubeskattningen i

stort sett skulle vara oförändrade — föreslagits en enhetlig värdeskatt om

15 procent såväl på den inhemska produktionen som vid import. Därjämte

skulle vid import av andra varor än lösa pälsskinn beskattningen begränsas

till värdet av de i sådana varor ingående pälsskinnen.

Vid remissbehandlingen har förslaget gjorts till föremål för kritik från

skilda synpunkter. Gemensamt för de framförda erinringarna kan sägas

vara, att den föreslagna skatteformen skulle vara förenad med allvarliga

problem i den praktiska tillämpningen.

Det bör här understrykas att vad som i förevarande sammanhang är

aktuellt endast är att utforma beskattningen av pälsvaror så att skattebe
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

lastningen vid import motsvarar den inom landet rådande. Jag saknar därför

anledning att ingå på framkomna förslag att avskaffa pälsvaruskatten.

Vad som framkommit vid remissbehandlingen har enligt min mening

givit vid handen, att det i promemorian föreslagna systemet visserligen tillgodoser

syftet att vid beskattningen likställa importvarorna med den inhemska

produktionen men är behäftat med så avsevärda olägenheter från

praktisk synpunkt att det inte kan förordas. Detsamma gäller de skilda

alternativa förslag som framförts i vissa yttranden. Systemet med styckeskatt

på den inhemska produktionen bör därför bibehållas.

I fråga om nivån för skatten på inhemska pälsvaror skulle vissa skäl

kunna anföras för att höja denna, bl. a. det förhållandet att skattebelastningen

på den inhemska produktionen tidigare avsetts skola motsvara

omkring 15 procent av värdet. En sådan åtgärd skulle dock gå utöver syftet

med den nu aktuella ändringen, och jag finner därför inte anledning

framlägga förslag därom. Jag vill emellertid understryka att -—- liksom

hittills varit fallet — skattesatserna bör justeras vid mera väsentliga förändringar

i prisutvecklingen på pälsmarknaden. Kontrollstyrelsen bör noggrant

följa denna utveckling och inkomma med de förslag som kan påkallas

därav. Nu nämnda justeringar bör i fortsättningen ske med utgångspunkt

från att den genomsnittliga skattebelastningen på inom landet beredda

skinn skall vara 10 procent av värdet.

Vad härefter angår den framtida utformningen av importbeskattningen

har jag på grundval av vad som anförts vid remissbehandlingen kommit

till den uppfattningen att det enda från praktiska synpunkter godtagbara

alternativet är att bibehålla systemet med värdebeskattning. En styckeskatt

är nämligen, såsom bl. a. framgår av generaltullstyrelsens yttrande, förenad

med betydande olägenheter. En konsekvens av det här anförda blir, att man

också i fortsättningen måste uttaga skatten på inhemsk produktion och på

importvaror efter skilda principer. Även inom ramen för ett sådant system

är det emellertid enligt min mening möjligt att tillgodose syftet att göra

skattebelastningen lika för inhemska och importerade varor. En förutsättning

härför är, att skattenivån på de inhemska varorna hålles konstant

vid 10 procent. Vidare måste en differentiering ske av skatten på olika slag

av importvaror.

Jag förordar i enlighet med det anförda, att skatten på importen även

fortsättningsvis utformas såsom en värdebeskattning. Denna bör avvägas

så att skatten på importerade lösa pälsskinn bestämmes till 10 procent —

motsvarande den genomsnittliga skattebelastningen inom landet — samt

att i fråga om övriga pälsvaror behörig hänsyn tages till den större eller

mindre mängden ingående pälsskinn ävensom till manufaktureringskostnaderna.

Det ligger i sakens natur att den nu skisserade avvägningen måste bli i

viss mån schablonmässig. Det synes sålunda icke praktiskt genomförbart

alt i fråga om sammansatta pälsvaror särskilt bestämma värdet av de skinn,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

som ingår i varan. Beskattningen bör därför anknytas till varornas värde

såsom helhet och differentieringen i stället erhållas genom olika skatteprocent

på detta värde. För sådant ändamål torde nu ifrågavarande pälsvaror

lämpligen kunna uppdelas i tre huvudgrupper, som ansluter sig till

den i skatteförfattningen gjorda indelningen av det skattepliktiga varuområdet,

nämligen dels s. k. tavlor, d. v. s. skinn eller skinndelar hopsydda

till större enheter, dels färdiga pälsvaror, d. v. s. pälsar, pälsmössor o. dyl.

där pälsskinn utgör den övervägande delen av materialet, och dels textilvaror

med pälsbesättningar, t. ex. ytterplagg med pälskrage.

Vad därvid till en början gäller färdiga pälsvaror synes — med hänsyn

till manufaktureringskostnaden och med beaktande av att annat material än

pälsskinn till viss del ingår i varan — en skattesats av 6 procent vara lämplig.

I fråga om s. k. tavlor torde en skattesats av 8 procent kunna anses utgöra

en tillfredsställande genomsnittlig avvägning i förhållande till skattesatserna

för lösa skinn och färdiga pälsvaror. Vad slutligen angår gruppen

textilvaror med pälsbesättning synes en differentiering inom gruppen erforderlig

med hänsyn till de variationer som kan förekomma i fråga om

pälsbesättningarnas storlek. En lämplig uppdelning bör kunna vara att skattesatsen

bestämmes till 2 procent, där pälsbesättningen är jämförelsevis

ringa, och eljest till 4 procent. En pälsbesättning bör anses vara av sådan

ringa storlek, när den är mindre än ordinära kragar och uppslag.

I enlighet med det anförda förordar jag att värdeskatten på importerade

sammansatta pälsvaror utformas efter en fallande skatteskala av 8, 6, 4

och 2 procent av varans totala värde. Som tidigare föreslagits bör värdeskatten

vid import av lösa pälsskinn fastställas till 10 procent.

Omläggningen av importbeskattningen bör med hänsyn till EFTA-avtalets

föreskrifter träda i kraft den 1 januari 1962. Inom finansdepartementet

har upprättats förslag till erforderliga författningsändringar. I

samband därmed har vissa bestämmelser utmönstrats eller jämkats med

hänsyn till den nya tulltaxeförordningen och förordningen om frihet från införselavgift

i vissa fall. Ytterligare föreslås en ändring i 17 §, innebärande

att vissa restitutionsärenden överflyttas från Kungl. Maj :t till kontrollstyrelsen.

Den ändrade utformningen av importbeskattningen, innebärande att de

nuvarande protektionistiska elementen försvinner, aktualiserar den i flera

remissyttranden berörda frågan om tullskyddet på pälsvaruområdet. I samband

med införandet av 1958 års nya tulltaxa fastställdes tullen på pälsskinn

och andra pälsvaror till 6 procent under hänvisning till det faktiska skydd

som låg i pälsvaruskattens diskriminerande utformning. Jag avser att i

samband med förslag om andra ändringar i tulltaxan ompröva jämväl tullarna

på pälsskinn och andra pälsvaror då importskyddet via beskattningen

upphör. Redan nu må emellertid erinras om att en tullhöjning icke får verkan

gentemot EFTA-länderna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

Sänkningen av importbeskattningen på pälsvaruområdet innebär i och

för sig ett skattebortfall, som kan beräknas till ca 1,5 miljoner kronor om

året vid oförändrad volym och sammansättning av importen. Någon anledning

att i detta sammanhang ändra inkomstberäkningen i fråga om inkomsttiteln

Särskilda varuskatter, där bl. a. pälsvaruskatten ingår, för nästa

budgetår — 350 miljoner kronor — föreligger icke.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Natt och Dag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1961

Bihang

I utredningspromemorian framlagt förslag till förordning om skatt å

pälsskinn

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För yrkesmässigt beredda pälsskinn skall erläggas särskild skatt.

2 §•

Skatten utgår för

a) pälsskinn, lösa eller hopfogade till tavlor, ämnen eller liknande stycken,

i tulltaxan upptagna under tulltaxenummer 43.02; samt

b) pälsskinn, som under a) sägs och som ingår i vara, upptagen under

tulltaxenummer 42.03, 43.03, 60.05, 61.01, 61.02, 65.05 och 65.06.

Skatt utgår icke för pälsskinn som i första stycket a) sägs, beträffande

vilket den för skinnet skattskyldige lämnat eller mottagit försäkran att det

skall användas för tillverkning av annan vara än i samma stycke b) avses.

3 §•

Skatten utgår med femton procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet utgör

då fråga är om pälsskinn, som i 2 § första stycket a) sägs, det avtalade

vederlaget eller, där skattskyldighet inträder vid införsel, pälsskinnets värde

beräknat enligt 3 § tulltaxeförordningen med tillägg av den å skinnet belöpande

tullen; samt

då fråga är om vara som avses i 2 § första stycket b), det beskattningsvärde,

som skulle ha asatts, därest i varan ingående skinn, tavlor, ämnen

eller liknande stycken levererats eller införts särskilt.

Där pälsskinn inom riket beredes enligt avtal om arbetsbeting eller uttages

ur rörelse för annat ändamal än försäljning, utgör beskattningsvärdet

det pris, skinnet skulle betinga vid försäljning i öppna marknaden mellan

av varandra oberoende köpare och säljare.

Där skattskyldighet inträder vid införsel och den skattepliktiga varan införes

under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medföra rätt till

tullnedsättning enligt 6 § 2—4 mom. tulltaxeförordningen, må dock vid beskattningsvärdets

bestämmande avräknas det beskattningsvärde, som vid

tidigare beskattning enligt denna förordning under enahanda omständigheter

skulle ha åsatts varan i dess dåvarande skick.

4 §•

1 mom. Skattskyldighet inträder

a) för vara, som av någon som blivit registrerad enligt 5 § levereras till

icke registrerad eller uttages från rörelsen för annat ändamål än försäljning

eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen, uttaget eller

avregistreringen sker; samt

b) för vara, som av annan än registrerad införes till riket, när införseln

sker.

2 mom. Skattskyldigheten åvilar i fall som avses i 1 mom. a) den registrerade

och eljest den för vars räkning införseln äger rum.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

33

5 §•

Den som inom riket yrkesmässigt bereder lösa pälsskinn eller för försäljning

tillverkar tavlor, ämnen eller liknande stycken, som i 2 § första stycket

a) sägs, skall göra anmälan hos kontrollstyrelsen för registrering.

Den som i större omfattning inom riket bedriver tillverkning eller försäljning

av vara, som avses i 2 § första stycket b), eller som till riket inför skattepliktig

vara, må efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller ansökan,

skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

6 §.

I fråga om skatt som utgår annorledes än vid införsel är kontrollstyrelsen

beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid

viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning.

Där skatt utgår vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyndighet.

Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande

införsel.

7 §•

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalenderkvartal

eller, där styrelsen så föreskriver, för varje kalendermånad, varunder skattskyldighet

uppkommit.

Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods

utgång. Kontrollstyrelsen må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva, att

deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom två månader efter

utgången av den beskattningsperiod deklarationen avser.

I deklarationen skall lämnas uppgift om beskattningsvärdet å de varor,

för vilka skattskyldighet inträtt under beskattningsperioden. Avdrag må härvid

göras för beskattningsvärdet å vara, som enligt bevis av tullmyndighet

utförts ur riket eller till svensk frihamn, ävensom för beskattningsvärdet å

vara, för vilken skatt enligt denna förordning tidigare erlagts.

På kontrollstyrelsen ankommer att pröva, huruvida och i vad mån avdrag

må göras för beskattningsvärdet å vara, som återtagits av den skattskyldige

eller vars beredning, tillverkning eller försäljning förorsakat honom förlust

på grund av bristande betalning.

8 §•

1 mom. Den som har att erlägga skatt till tullverket åligger att i samband

med tulltaxeringen av varan till tullmyndigheten i införselorten avlämna på

heder och samvete avgiven deklaration med uppgift om varans beskattningsvärde.

Tullmyndigheten äger avkräva den skattskyldige av tillverkaren eller

säljaren av varan avgiven bestyrkt uppgift angående värde, antal och slag

av pälsskinn, som ingår i varan.

2 mom. Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, uppbäres i den ordning

som är föreskriven beträffande tull. Skatten skall i fråga om varje

varuparti, som särskilt anmälts till förtullning, påföras i hela kronor, så att

överskjutande öretal bortfaller. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande

betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd av fördröjd eller utebliven

betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.

9 §■

Där inom riket beredda pälsskinn eller här tillverkade tavlor, ämnen eller

liknande stycken, för vilka skatt erlagts, av någon som icke är hos kon
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1961

trollstyrelsen registrerad använts vid tillverkning av vara, som avses i 2 §

första stycket b), och denna under vederbörlig tullkontroll utförts ur riket,

äger han återbekomma den erlagda skatten.

Vad nu sagts skall äga tillämpning jämväl då inom riket beredda skinn,

för vilka skatt erlagts, använts vid tillverkning av tavla, ämne eller liknande

stycke, som under vederbörlig tullkontroll utförts ur riket.

10 §.

Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda

kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för kontrollens

utövande.

Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, då skattskyldighet inträder vid

införsel, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att utfärda

närmare anvisningar för bestämmande av beskattningsvärde.

11 §•

Tullmyndighet åligger att till kontrollstyrelsen lämna uppgift angående

den införsel till riket av skattepliktig vara, som företages av registrerad

skattskyldig.

12 §.

Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av

skattepliktig vara i deklaration lämnar oriktig uppgift, skall gälla vad i lagen

om straff för varusmuggling är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat oriktig

uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

13 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpningen av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på

åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter.

2. Genom den nya förordningen upphäves förordningen den 30 juni 1942

(nr 477) om skatt å vissa pälsvaror. Sistnämnda förordning skall dock alltjämt

äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden

före den 1 juli 1961.

3. Den som har att erlägga skatt till kontrollstyrelsen må från skatt, som

angivits i deklaration, göra avdrag med beloppet av skatt, som enligt förordningen

den 30 juni 1943 (nr 477) erlagts för eller belöper på varor som han

har i lager den 31 december 1961 klockan 24. Avdrag som nu sagts må dock

åtnjutas endast om den skattskyldige före utgången av januari 1962 till

kontrollstyrelsen avlämnat särskild deklaration angående nämnda lager.

Stockholm 1961. Isaac Marcas Boktryckeri Aktiebolag 610S06

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1961:75 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 30 juni 19i3 s. 1 i texten
  2. BevU 1961:66 Bevillningsutskottets memorial nr 66 år 1961 s. 1 i texten
  3. BevU 1961:58 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 s. 28 i texten