Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m
1961-03-23 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:128, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
1
Nr 128
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt
giltighet av samma lag, m. m.; given Stockholms slott
den 23 mars 1961.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt
4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed
sammanhänger förlänges till och med utgången av år 1963. Vidare föreslås
att hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll inte skall
tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att
helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 128
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag
Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 158) gäller till och med
den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1963.
(Föreslagen Igdelse)
26 §.
- —-----myndighets tillstånd.
(Gällande lydelse)
Vad i-------
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kommun
eller av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat
hus, som Konungen bestämmer.
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kommun
eller av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat
hus, som Konungen bestämmer,
eller på statlig myndighets upplåtelse
av lägenhet, som är avsedd att helt
eller till väsentlig del nyttjas till bostad.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser förordnandet om fortsatt giltighet
av lagen om hyresreglering m. m., den 1 juli 1961 och i övrigt den 1 januari 1
1962.
1 Senaste lydelse se SFS 1957: 233.
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961
3
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1961
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1961, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 juli 1961 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 juli 1961 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december
1961, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1961.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 15 maj 1959
(nr 159) gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december 1963.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt
i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal
Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 160)
gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 31 december 1963.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda
bestämmelser om makars gemensamma bostad
Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad, vilken gäller till och med den 31
december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1963.
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 mars 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om förlängning av
hgresregleringen m. m. samt anför därvid följande.
Statens hyresråd har i skrivelse den 14 november 1960 hemställt, att lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. m. (hyresregleringslagen)
och lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av
bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen), vilka lagar gäller till och med
den 31 december 1961, måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den 31
december 1963.
Vidare har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 20 december 1960 och järnvägsstyrelsen
i skrivelse den 21 december 1960 hemställt om viss avveckling
av hyresregleringen beträffande statsverkets fastigheter på sätt framgår
i det följande.
över framställningarna har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, Sveriges fastighetsägareförbund
och Hyresgästernas riksförbund, över byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens
framställningar har dessutom yttranden avgivits av statens
hyresråd, statens bostadsnämnd, statens personalbostadsdelegation, Statstjänarkartellen,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation.
.Tåg anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.
Gällande bestämmelser
Genom hyresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek
för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och
reglering av vissa andra hyresförhållanden. Lagen äger tillämpning i varje
stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst
2 000 invånare, om icke Kungl. Maj :t förordnar annorlunda. Den är tillämp
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
lig också i annan tättbebyggd ort, som Kungl. Maj :t bestämmer. Lagen är
dock icke på någon ort tillämplig på upplåtelse av bostad som är förenad
med allmän tjänst.
För lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad
och ej uthyres i möblerat skick skall enligt 2 § hyran regleras enligt
bestämmelserna i 3—5 §§, och detsamma gäller beträffande lägenhet som
icke är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej
hyran den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för
skilda tider. I fråga om annan lägenhet gäller enligt 6 § att, om lägenheten
är uthyrd mot en hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet
och övriga omständigheter föranleder, hyresnämnden äger nedsätta hyran
efter vad som finnes skäligt; nämnden äger därvid föreskriva att lägenheten
skall vara underkastad bestämmelserna i 3—5 §§. Enligt 3 § första
stycket må hyresvärden icke mottaga, träffa avtal om eller begära högre
hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran, där ej annat
föranledes av vad som särskilt stadgas i lagen. För lägenhet som färdigställts
före den 1 januari 1942 och som var uthyrd vid denna tidpunkt anses
såsom grundhyra det hyresbelopp som lägenheten då betingade. Var lägenheten
ej uthyrd vid denna tid, fastställes grundhyran efter hyresläget vid
samma tid. Enligt 3 § andra stycket äger hyresnämnd under vissa förutsättningar
höja eller sänka grundhyran för en lägenhet. Var hyran den 1 januari
1942 avsevärt lägre än hyran för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens
värde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete eller föreligger
för visst fall annat skäl av därmed jämförlig betydelse må hyresnämnden
sålunda på framställning av hyresvärden höja grundhyran till det
belopp som föranledes därav. Sänkning av grundhyra kan förekomma, om
lägenheten den 1 januari 1942 betingade en hyra som i avsevärd mån översteg
hyran för jämförliga lägenheter eller om lägenhetens skick avsevärt
försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts.
Utöver grundhyran må hyresvärden enligt 4 § avtala om skälig ersättning
för lägenhetens uppvärmning och förseende med varmvatten eller, om gottgörelse
därför ingår i grundhyran, för den ökade kostnad som för sådant
ändamål åsamkas hyresvärden. 5 § innehåller bestämmelser som reglerar
Kungl. Maj :ts rätt att tillåta generell hyreshöjning. Förutsättningen är att
detta finnes påkallat till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning
i viss kommun. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
hyresrådet äger då medge, att avtal må för tid som anges i beslutet träffas
om hyreshöjning utöver grundhyran.
Hyresregleringslagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter en
ändring som den 7 december 1956 (nr 565) vidtogs i lagens 26 §, icke tilllämpning
på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket
utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
7
rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt
icke uppsagts till betalning. Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957 (nr
233) i 26 § är bestämmelserna från ingången av 1958 icke heller tillämpliga
på upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt
eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl.
Maj :t bestämmer. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t i kungörelse
den 27 juni 1957 (nr 475) förordnat, att från lagens reglering av
hyran skall undantagas upplåtelse i första hand av lägenhet i hus, som förvaltas
av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle eller helkommunalt
bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna kungörelser
om bostadslån in. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts med
kommun.
Om hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsäger hyresavtal,
äger hyresnämnden enligt 7 § på framställning av hyresgästen förklara uppsägningen
ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Om hyresgästen samtycker härtill, kan nämnden
även förlänga hyresförhållandet mot den hyra som hyresvärden enligt vad
tidigare sagts äger betinga sig och på de villkor i övrigt som finnes skäliga.
I det fall att hyresavtal är slutet på bestämd tid utan förbehåll om uppsägning
och hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet, äger vidare
enligt 8 § hyresnämnden att förlänga detta. Slutligen finnes i 8 a § bestämmelser
om övertagande av hyresrätt i vissa fall.
Enligt 13 § skall hyresnämnd även tjänstgöra såsom sådan medlingsnämnd
som avses i lagen den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister.
Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom bostadsrättskontrollagen
införts reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt
och andra former av bostadskooperation. Lagen äger tillämpning
i ort där hyresregleringslagen gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig
även lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad. Denna lag, vilken liksom hyresregleringslagen
och bostadsrättskontrollagen gäller till och med den 31 december 1961, reglerar
vid hemskillnad, äktenskapsskillnad och återgång av äktenskap förhållandet
mellan makarna och vid makes död förhållandet mellan efterlevande
make och andra dödsbodelägare, allt såvitt angår bostad som makarna
eller en av dem förhyr, innehar med bostadsrätt eller äger.
För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen har Kungl. Maj:t
genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1957 tillagts befogenhet
att bringa hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget
på bostadsmarknaden icke kräver fast reglering. Kungl. Maj :t äger vidare
efter en lagändring den 6 juni 1957 bestämma att lagen i den ort där den
gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.
Vidare gäller från den 1 januari 1957 lagen den 7 december 1956
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961
(nr 567) med vissa bestämmelser som skola iakttagas sedan hyresregleringen
upphört, i det följande kallad övergångslagen. I 2 § första stycket första
punkten denna lag stadgas, att om hyresregleringslagen varit tillämplig på
hyresavtal, som även omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört
att gälla, avtalet skall, ändå att där annorlunda stadgats, för nämnda tid
anses upptaga den hyra, som skolat utgå då hyresregleringen upphörde.
I andra punkten sägs, att om annat villkor är bestämt genom hyresnämnds
beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll som framgår av beslutet.
Lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst
till nytt hyresavtal, i fortsättningen kallad besittningsskyddslagen,
vilken gäller till och med den 31 december 1961, innehåller dels regler om
besittningsskydd motsvarande bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§ hyresregleringslagen,
dels regler om bestämmande av hyresvillkoren, innebärande
bl. a. att om parterna ej kan enas domstol skall ge tvingande föreskrifter
därom. Besittningsskyddslagen skall med vissa undantag tillämpas på de
orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke
gäller. Undantagna från lagens tillämpning är fall då lägenhet upplåtits till
bostad i en- eller tvåfamilj shus eller till bostad i möblerat skick eller då
fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad.
Kungl. Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande
hyresläget till Kungl. Maj :t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande,
vartill utredningen kan ge anledning. Efter förslag av hyresrådet har
Kungl. Maj :t genom beslut den 28 maj 1959 förordnat, att hyresregleringslagstiftningen
från och med den 1 november 1959 skall upphöra att gälla
i 61 kommuner. Vidare har Kungl. Maj :t den 4 november 1960 förordnat,
att lagstiftningen från och med den 1 februari 1961 skall upphöra att gälla
helt inom ytterligare 14 kommuner och i viss del av en kommun, beträffande
lägenheter som uthyres för annat ändamål än bostad inom 39 kommuner
samt beträffande bostäder som uthyres i möblerat skick i ett mycket stort
antal kommuner.
Förlängning av hyresregleringen
Hyresrådets framställning. Beträffande läget på bostadsmarknaden hänvisar
hyresrådet i sin förut nämnda framställning till en inom bostadsstyrelsen
företagen undersökning, enligt vilken utvecklingen i stort gått mot
ett förbättrat läge men antalet bostadssökande alltjämt är av betydande
omfattning, framför allt i de större städerna.
Hyresrådet uppger vidare, att rådet i skrivelser i februari 1958 till fullmäktige
i de hyresreglerade kommuner, vilkas invånarantal ej översteg
20 000, anhållit om fullmäktiges medverkan till införskaffande av viss utredning
angående läget på hyresmarknaden samt om fullmäktiges yttrande
om behovet av fortsatt tillämpning av hyresregleringslagstiftningen inom
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
9
orten. För den fortsatta prövningen av förutsättningarna för avveckling av
hyresregleringen har hyresrådet i mars 1960 funnit nödvändigt att ånyo
höra de kommunala myndigheterna i vissa kommuner. Därjämte har hyresrådet
hemställt om utredning och yttrande av nämnt slag hos fullmäktige
i kommuner, vilkas invånarantal överstiger 20 000 men ej 50 000. Av den
hittills inkomna och bearbetade utredningen -— omfattande 353 kommuner
— framgår enligt hyresrådet, att fullmäktige i 59 kommuner föreslår regional
avveckling, fullmäktige i 102 kommuner föreslår endast kategorimässig
avveckling och fullmäktige i 192 kommuner önskar bibehålla hyresregleringen
oinskränkt. Hyresrådet avser att under den närmaste tiden till Kungl.
Maj :t inkomma med de ytterligare förslag till avveckling, vartill den begärda
utredningen kan giva anledning.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett återställande av en någorlunda
tillfredsställande balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter
i vart fall i de större städerna enligt hyresrådet icke torde kunna uppnås
under de närmaste åren, anser hyresrådet ofrånkomligt, att hyresregleringslagstiftningen
består efter den 31 december 1961.
Hyresrådet hemställer därför, att hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen
gives förlängd giltighet till och med den 31 december 1963
samt anför vidare, att vid bifall till detta förslag även besittningsskyddslagen
och lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad
torde böra erhålla förlängd giltighet.
Yttrandena. Hyresrådets förslag om förlängning av hyresregleringen tillstyrkes
av socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och Hyresgästernas riksförbund.
Hyreslagskommittén förklarar, att ur de synpunkter kommittén har att anlägga
skäl icke finnes till erinran mot framställningen. Sveriges fastighetsägareförbund
uttalar tveksamhet men förklarar sig icke nu vilja avstyrka,
att hyresregleringen förlänges.
Till närmare utveckling av sin ståndpunkt anför hyreslagskommittén.
Det ligger i sakens natur, att en reglering av rättsförhållandet mellan
hyresvärd och hyresgäst måste i åtskilliga stycken bliva olika alltefter det
marknadsläge, för vilket regleringen är avsedd. Kommittén har i sitt arbete
utgått ifrån att regler avsedda att inflyta i en allmän hyreslag böra utformas
närmast med sikte på någorlunda normala marknadssituationer. Regler
som tillkommit med tanke på dylika situationer lämpa sig icke i allo för
extraordinära marknadslägen. Även om en reform av den allmänna hyreslagen
skulle komma till stånd på grundval av förslag som kommittén utarbetat,
bortfaller följaktligen icke därmed behovet att för orter med krisartad
hyresmarknad upprätthålla en för abnorma marknadsförhållanden
avpassad reglering.
Sveriges fastighetsägareförbund uttalar, att en snabbare takt bör kunna
hållas när det gäller den regionala avvecklingen av hyresregleringen. Här
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
för talar enligt förbundet erfarenheterna från de orter där avvecklingen
genomförts. En av förbundet verkställd undersökning av hyresförhållandena
på dessa orter — sedan bestämmelserna i övergångslagen upphört att
gälla och marknaden följaktligen var fri — har således enligt förbundet
visat, att farhågorna för obilliga uppsägningar och kraftiga hyreshöjningar
varit helt ogrundade. Hyresmarknaden har enligt förbundet tvärtom förhållit
sig mycket lugn och hyreshöjningar har varit ovanliga. Förbundet
framhåller vidare, att resultatet av ortsundersökningen, vilken byggt på
uppgifter från kommunala förtroendemän och fastighetsägarerepresentanterna
i de förutvarande hyresnämnderna, bekräftats av en undersökning av
i vilken omfattning hyresgäster på dessa orter ansett det nödvändigt att påkalla
domstols prövning av en uppsägning eller hyreshöjning under åberopande
av besittningsskyddslagen. Av svar på frågor som tillställts 46 berörda
häradsrätter har enligt förbundet framgått, att vid 42 intet sådant
mål anhängiggjorts. Fyra häradsrätter redovisade ett mål vardera, av vilka
två förlikts och ett vilandeförklarats. Endast ett mål hade således enligt
förbundet avgjorts, varvid avgörandet inneburit att domstolen icke funnit
att den hyra hyresvärden begärt avsevärt överstigit hyran för jämförliga
lägenheter. Erfarenheterna av den hittills företagna avvecklingen måste således
enligt förbundets mening betecknas såsom mycket goda och försvarar
väl en snabbare takt mot en fri hyresmarknad.
Vad angår den kategorimässiga avvecklingen framhåller fastighetsägareförbundet,
att en omedelbar avveckling bör genomföras för lägenheter, som
är eller blir upplåtna för annat ändamål än bostad. Bestämmelserna om
maximihyror för affärslokaler har enligt förbundet kommit att framstå såsom
alltmera orättvisa och onödiga. Förbundet uttalar, att en affärslokals
hyresvärde numera självfallet ingalunda kan bestämmas på grundval av
huru förhållandena var den 1 januari 1942. Enligt förbundets uppfattning
saknas bärande skäl att icke låta en affärslokals verkliga värde bli avgörande
för hyressättningen.
Den princip, som följts vid besluten 1959 och 1960 om regleringens upphörande
i vissa kommuner, har vidare enligt fastighetsägareförbundet bland
annat inneburit, att den kommunala uppfattningen och det kommunala
ställningstagandet till frågan på respektive orter blivit så gott som helt avgörande
för den centrala instansens beslut. Förbundet ställer sig av flera
skäl kritiskt till lämpligheten av denna ordning. Särskilt när det gäller
affärslokaler, synes enligt förbundets uppfattning fullmäktiges motstånd
mot en fri hyresmarknad icke ha baserats på någon verkligt dokumenterad
eller beräknad brist på lokaler. Förbundet uttalar, att avgörandet om avveckling
åtminstone för affärslokalernas vidkommande präglas av tillfälligheter
och godtycke, något som enligt förbundet ytterligare stöder kravet på
ett omedelbart frisläppande för hela denna kategori.
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961
11
Fastighetsägareförbundet anför vidare.
Hyresregleringen har bl. a. förorsakat att hyrorna i den äldre bebyggelsen
på ett visst antal orter — ibland endast i viss del av en ort — låsts fast vid
en hyresnivå, som medför att förvaltningen av ifrågavarande fastigheter
blivit direkt förlustbringande. Bostadslägenheter med moderna bekvämligheter
kunna exempelvis i vissa fall betinga en grundhyra av endast 10—12
kronor per kvm. Hyresregleringslagen medger en höjning av hyrorna allenast
om de avsevärt understiga hyrorna för jämförliga lägenheter. Eftersom
jämförelsen enligt praxis endast har fått omfatta lägenheter på orten —
eller i stadsdelen — vilka alltså haft samma låga hyresnivå, har det varit
omöjligt att inom de nuvarande rättsreglernas ram erhålla en rättvis uppjustering
av de alltför låga hyrorna. Det synes icke vara försvarligt att förlänga
hyresregleringslagstiftningen utan att bereda nu berörda fastighetsägare
möjligheter att erhålla hyror, som göra förvaltningen räntabel. Förbundet
har övervägt vilka åtgärder, som — så länge regleringen ännu är
gällande — kunna företagas för att råda bot på ifrågavarande missförhållande.
Därvid har förbundet stannat för förslaget att, såsom ytterligare ett
alternativ för avveckling av hyresregleringen, regionalt upphäva 3—5 §§
hyresregleringslagen. Om så skedde, skulle hyresprisbildningen i princip
bliva fri, medan å andra sidan hyresnämndens medverkan skulle kunna
påkallas därest parterna icke kunde enas om en hyras storlek. Då förbundet
icke kunnat överblicka huruvida en sådan reform låter sig genomföras utan
lagändring och då någon fullständig kartläggning av de orter det här är
fråga om, icke stått till förfogande, har förbundet ansett sig böra stanna vid
att nu endast föreslå en utredning av frågan genom vederbörlig myndighets
försorg.
Fastighetsägareförbundet föreslår slutligen, alt för avvecklingsarbetet
bildas ett särskilt administrationsorgan, fristående från statens hyresråd,
att organet i fråga gives sådana direktiv att den centrala prövningen av avvecklingsfrågorna
grundas endast på dokumentariska fakta om tillgång och
efterfrågan på lägenheter av skilda slag i respektive orter, samt att det uppdrages
åt det nya avvecklingsorganet att företaga utredning om möjligheten
att såsom ett ytterligare avvecklingsalternativ genomföra ett regionalt urkraftsättande
av 3—5 §§ hyresregleringslagen.
Socialstyrelsen erinrar om att lagen med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad är motiverad icke blott med hänsyn till bostadsbristen
utan även med hänsyn till behovet av ökade möjligheter för barn
och deras vårdnadshavare att bo kvar i bostaden, samt uttalar att denna lag
icke bör upphöra att gälla förrän hithörande förhållanden reglerats i äktenskapslagstiftningen.
Vad angår förlängningen av besittningsskyddslagen förklarar lujreslagskommittén,
att den beräknar att dess förslag till ändrad hyreslag skall avgivas
under 1961. Huruvida detta kan ske å sådan tid på året, att proposition
kan föreläggas 1962 års riksdag, kan enligt kommittén för närvarande
knappast förutsägas med sådan bestämdhet, att tillräcklig anledning kan
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
anses föreligga att föreslå kortare förlängningstid för besittningsskyddslagen
än för den provisoriska hyreslagstiftningen i övrigt.
Departementschefen. Av den föregående redogörelsen framgår, att sedan
1956 en successiv avveckling av hyresregleringen pågår. En kategorimässig
avveckling har sålunda skett genom ändringar i 26 § hyresregleringslagen,
innebärande att från lagens bestämmelser om hyreskontroll dels undantagits
upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått
sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att
uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts
till betalning, dels undantagits upplåtelse i första hand av lägenhet i
sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag
förvaltat hus, som Kungl. Maj :t bestämmer. Detta bemyndigande har
Kungl. Maj :t begagnat sig av för att utfärda bestämmelser, enligt vilka från
lagens reglering av hyran undantages upplåtelse i första hand av lägenhet
i hus, som förvaltas av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle
eller helkommunalt bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna
kungörelser om bostadslån m. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts
med kommun. Med stöd av 1 § hyresregleringslagen i dess sedan den
1 januari 1957 gällande lydelse har dessutom en regional avveckling ägt
rum. Efter en 1957 vidtagen ändring i nämnda stadgande har vidare Kungl.
Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa slag av lägenheter
bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort
där regleringen gäller. Denna möjlighet har såsom framgått av det föregående
utnyttjats för en samordnad regional och kategorimässig avveckling
av hyresregleringen.
Erfarenheterna av den beslutade kategorimässiga avvecklingen bär såvitt
hittills kunnat bedömas varit goda. Sålunda har den administrativa förenkling
som eftersträvats med genomförandet av ändringarna i 26 § hyresregleringslagen
kunnat vinnas utan olägenheter ur hyressättningssynpunkt. I
fråga om resultatet av den kategorimässiga avveckling som skett med stöd
av bestämmelsen i 1 § hyresregleringslagen, omfattande bl. a. lägenheter
som uthyres för annat ändamål än bostad i omkring 40 kommuner, är det
ännu för tidigt att yttra sig. Sveriges fastighetsägareförbund har emellertid
förordat en fullständig och omedelbar avveckling av hyresregleringen beträffande
lägenheter som är upplåtna för annat ändamål än bostad. Denna
fråga har tidigare i olika sammanhang varit föremål för bedömande. Statsmakterna
har därvid med hänsyn till befarade avsevärda hyreshöjningar,
mot vilka besittningsskyddsreglerna icke skulle ge något egentligt skydd
och vilka särskilt skulle drabba sådana affärsidkare i de större städernas
centrala delar som icke har långtidskontrakt, ställt sig avvisande till kravet
på en omedelbar avveckling av hyresregleringen för de kommersiella lägen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 12S år 1961
13
heterna. I stället har utvägen med en samordnad regional och kategorimässig
avveckling valts. De betänkligheter som anförts mot en omedelbar avveckling
av hyresregleringen beträffande ifrågavarande lägenheter gör sig
fortfarande i allt väsentligt gällande. Även i fortsättningen torde därför en
successiv avveckling med prövning ort för ort vara att förorda. Därvid bör
viss ledning kunna erhållas av de erfarenheter som framkommer på de
orter där avveckling genomförts.
Även den regionala avveckling som skett har på ifrågavarande orter i
stort sett kunnat genomföras utan att några olägenheter uppkommit. Att
därav draga några bestämda slutsatser angående den takt, med vilken avvecklingen
kan ske på andra orter, låter sig emellertid icke göra. Frågan
om behovet av hyresreglering bör uteslutande bedömas med utgångspunkt
från det på de olika orterna rådande bostadsmarknadsläget. I detta sammanhang
får jag hänvisa till bostadsstyrelsens i det föregående refererade
undersökning, varav framgår att, oaktat utvecklingen i stort går mot ett
förbättrat läge, antalet bostadssökande alltjämt är betydande framför allt
i de större städerna.
Den fortsatta avvecklingen bör alltså liksom hittills grundas på ingående
utredning angående förhållandena på resp. orters hyresmarknad. Såsom
tidigare har förutsatts bör hänsyn härvid tagas till vederbörande kommunala
myndighets bedömning. Detta bör emellertid ej hindra, att hyresregleringen
på en ort avvecklas mot de kommunala myndigheternas uttalade
önskemål, där det är uppenbart att hyresmarknadsläget ej längre motiverar
dess bibehållande. Riktpunkten bör vara att avvecklingen bedrives så skyndsamt
som är möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.
Såsom beredningsorgan för ärenden rörande avvecklingen fungerar hyresrådet,
som utöver tidigare framlagda förslag för närvarande förbereder
en ytterligare framställning till Kungl. Maj :t om fortsatt avveckling av
regleringen. Sveriges fastighetsägareförbund har förordat, att en särskild
nämnd inrättas för detta ändamål. Detta förslag har tidigare avvisats av
statsmakterna. Anledning synes ej föreligga att under nu pågående arbete
ompröva detta ställningstagande.
Sveriges fastighetsägareförbund har föreslagit en utredning om möjligheten
av att på viss eller vissa orter upphäva tillämpningen av 3—5 §§
hyresregleringslagen under hänvisning till att därigenom hyresprisbildningen
i princip skulle bli fri men möjlighet föreligga att påkalla hyresnämnds
medverkan, om enighet om hyran inte skulle uppnås. En dylik avveckling
synes till sina verkningar väsentligen icke skilja sig från en fullständig avveckling
i annat avseende än att vid oenighet om hyrans storlek hyresnämnd
i stället för domstol skulle bli behörigt organ. Det synes icke heller
i övrigt föreligga skäl som talar för att en på sådant sätt begränsad avveckling
skulle vara bättre än den nu tillämpade ordningen att regionalt avveck
-
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
la hela regleringen. Jag kan därför icke biträda förslaget om utredning av
denna fråga.
Av vad jag nu anfört följer, att jag biträder hyresrådets förslag om fortsatt
förlängning av hyresregleringslagstiftningen. Såsom hyresrådet förordat
torde giltighetstiden böra förlängas till och med den 31 december 1963.
Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag, som innefattar
bestämmelse om förlängningen, böra fogas övergångsbestämmelser
av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande
av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid,
må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.
I likhet med hyresregleringslagstiftningen bör besittningsskyddslagen och
lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad få förlängd
giltighet till och med utgången av år 1963.
Hyresregleringen beträffande lägenheter förvaltade av staten
Begränsning av tjänstebostadstvånget. Genom principbeslut 1956 (prop.
116, SU 118, rskr 271) har ändrade riktlinjer antagits i fråga om tillämpning
av tjänstebostadstvång och i fråga om hyressättningen för tjänstebostäder.
Enligt beslutet skall tjänstebostadstvång föreligga endast då upplåtande
av bostad är av väsentlig betydelse för de med tjänsten förenade
arbetsuppgifternas behöriga fullgörande eller eljest kräves för ett ändamålsenligt
bedrivande av verksamheten vid tjänstestället. Detta innebär, att
tjänstebostadstvånget starkt begränsas för statliga tjänstemän och att ett
stort antal tjänstebostäder kommer att övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.
I fråga om hyressättningen för såväl de kvarvarande tjänstebostäderna
som uthyrningsbostäderna skall till utgångspunkt tagas den
hyra, som en likvärdig bostad på orten betingar i den fria hyresmarknaden.
När bostadstvånget består förutsättes dock, att en hyresreducering skall
kunna ske i vissa fall.
Det nya tjänstebostadssystemet avses skola träda i kraft den 1 januari
1962. Författningsbestämmelser, innefattande bl. a. övergångsregler beträffande
hyressättningen för lägenheter, som i samband med ikraftträdandet
övergår från att vara tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder, är under
utarbetande inom civildepartementet. Statens personalbostadsdelegation
har sedan den 1 juli 1958 Kungl. Maj:ts uppdrag att förbereda övergången
till det nya tjänstebostadssystemet och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande
myndigheterna framlägga förslag till hyror. I fråga om tjänstebostäder
gäller för närvarande den bestämmelsen, att då överenskommelse rörande
hyrans storlek icke kan träffas mellan vederbörande myndighet och
tjänstemannen, frågan skall hänskjutas till statens bostadsnämnd.
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
15
Framställningarna från byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen. I den
inledningsvis nämnda skrivelsen från byggnadsstyrelsen anföres, att det vid
upphävandet av bostadstvånget och den därpå följande hyressättningen
skulle för förvaltningsmyndigheterna bli en betungande arbetsbörda att hos
hyresnämnderna begära fastställelse av hyror för sådana tjänstebostäder å
hyresreglerad ort, som övergår till att bli s. k. uthyrningsbostäder. Det synes
enligt byggnadsstyrelsen dessutom direkt olämpligt att utvidga hyresregleringen
att gälla sådana bostäder, sedan riksdagen nu beslutat att åtgärder
skall vidtagas för avveckling av lagstiftningen. Om befrielse från
hyresreglering ej erhålles för lägenheter i kronans hus, uppstår vidare enligt
byggnadsstyrelsens mening olämpliga artskillnader mellan tjänstebostäder
som övergår till hyresbostäder med hänsyn till belägenheten å hyresreglerad
ort och ej hyresreglerad sådan. Byggnadsstyrelsen anser därför,
att det skulle innebära en förenkling av hyresregleringen, om samtliga kronans
hus undantages från densamma. Styrelsen anför vidare.
Det borde enligt byggnadsstyrelsens uppfattning ligga nära till hands att
den frihet som givits kommuner och allmännyttiga bostadsföretag utsträckes
till att omfatta jämväl statsverket. Betydande principiella likheter föreligger
nämligen i hyresregleringsfrågor mellan kommunernas och vissa
statsmyndigheters intressen. Kommunernas frihet gäller ej blott nyproducerade
fastigheter, där man har ett naturligt intresse av att det allmänna
tillhandahåller bostäder på förmånligaste villkor, utan även gaturegleringsfastigheter
och rivningshus samt fastigheter inköpta för ett framtida allmänt
intresse beträffande vilka största möjliga inkomst eftersträvas för att
ej kostnaderna för det med förvärvet avsedda syftet skall bliva för stora.
De statliga affärsdrivande verken har i viss utsträckning byggt bostäder
för sin personal eller medverkat på annat sätt härtill och har alltså samma
intresse för sina anställda som kommun för sin befolkning. Kommunen
önskar här få skälig ränta på investerat kapital men har därutöver ej något
utpräglat vinstintresse.
Byggnadsstyrelsen framhåller därjämte, att statsverkets hyresgäster på
förut hyresreglerad ort, liksom hyresgästerna hos de allmännyttiga bostadsföretagen,
givetvis skulle behålla sitt uppsägningsskydd samt att möjligheten
av ett överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut hos Kungl.
Maj:t alltid står en hyresgäst till buds, om han skulle vara missnöjd med
hyressättningen.
Byggnadsstyrelsen hemställer därför att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
att hyresregleringen på angivet sätt avvecklas beträffande statsverkets fastigheter.
Järnvägsstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att det nya system som skall
träda i kraft den 1 januari 1962 innebär, att större delen av det nuvarande
statliga tjänstebostadsbeståndet övergår till uthyrningsbostäder, som utan
tvång kan förhyras av verkens personal. Styrelsen anför vidare.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961
För statens järnvägars del innebär ikraftträdandet av det nya tjänstebostadssystemet,
såvitt för närvarande kan bedömas, att endast banbiträden
(sträckvakter), viss personal vid elektriska driften och stationsföreståndare
vid de minsta trafikplatserna kommer att åläggas bostadstvång. Av
verkets cirka 10 500 personalbostäder, av vilka i dagens läge cirka 9 000 är
att betrakta som tjänstebostäder, kommer sålunda med denna begränsning
av bostadstvånget högst 2 500 bostäder att tagas i anspråk såsom tjänstebostäder.
Återstoden kommer att hyras ut med sedvanliga hyreskontrakt
i första hand till SJ-personal. Kontrakten avses skola förses med s k avflyttningsklausul.
Eftersom lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m m är tillämplig
på statsverkets bostadsbestånd, innebär upphävandet av bostadstvånget för
bostad, belägen inom hyresreglerat område, att grundhyra skall fastställas
för bostaden av hyresregleringsmyndigheterna. En undersökning har visat,
att cirka 4 000 av de SJ-bostäder, som i samband med det nya tjänstebostadssystemets
ikraftträdande övergår från tjänstebostäder till uthyrningsbostäder,
är belägna inom hyresreglerat område.
Statens Järnvägar har till statens personalbostadsdelegation överlämnat
det material rörande bostadsbeståndet, som skall ligga till grund för den
översyn av hyrorna för statsverkets m fl bostäder, vilken jämlikt cirkulär
den 29 augusti 1958 (nr 470) uppdragits åt delegationen. Enligt vad järnvägsstyrelsen
under hand erfarit avser delegationen att under tredje kvartalet
1961 delge styrelsen resultatet av översynen i form av hyresförslag.
Det skall sedan ankomma på statens järnvägar att beträffande uthyrningsbostäder
på hyresreglerade orter under senare delen av år 1961 bringa hyresfrågan
under hyresnämndernas prövning för fastställande av grundhyror.
Ifråga om bostäder på icke hyresreglerad ort har statens järnvägar att direkt
med bostadsinnehavaren träffa överenskommelse om hyresvillkoren. Inskjutas
må, att samma förfarande är avsett att tillämpas inte endast beträffande
statens järnvägars bostadsbestånd utan bostäderna inom hela
statsförvaltningen.
Järnvägsstyrelsen uttalar, att införskaffandet på sin tid av materialet till
statens personalbostadsdelegation för statens järnvägars del medförde ett
icke obetydligt arbete. I viss utsträckning torde enligt vad som framhålles
i skrivelsen detta material visserligen kunna användas vid handläggningen
av hyresmål inför hyresnämnd men införskaffandet av kompletterande
uppgifter samt närvaro vid besiktningar och hyresnämndssammanträden av
representant för statens järnvägar kan dock förutses medföra en betungande
arbetsbörda och betydande kostnader för verket. Järnvägsstyrelsen framhåller,
att även hyresnämndernas arbete på många orter blir betydande, om
hyror skall fastställas för samtliga uthyrningsbostäder.
Liksom byggnadsstyrelsen hänvisar järnvägsstyrelsen vidare till att lägenheter,
som förvaltas av landsting, kommun eller municipalsamhälle, är
undantagna från tillämpningen av 2—6 §§ hyresregleringslagen. Beträffande
garantierna mot oskäligt hög hyra framhåller järnvägsstyrelsen, att besvärsrätt
föreligger hos Kungl. Maj :t över den bostadsförvaltande myndighetens
beslut. I det sammanhanget ifrågasätter järnvägsstyrelsen, huruvida
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 dr 1961
inte en administrativt smidigare handläggning av sådana ärenden skulle
vinnas, om — i varje fall under en övergångsperiod i samband med det nya
tjänstebostadssystemets ikraftträdande på förslagsvis två år — statens bostadsnämnd
anförtroddes avgörandet av hyresmål jämväl beträffande statsverkets
utliyrningsbostäder.
Med anledning av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen, att hyresregleringslagen upphör att
gälla i fråga om bostadslägenhet med tillhörande garage i hus, som förvaltas
av statsverket.
Yttrandena. Byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens förslag avstyrkes
av statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas
riksförbund. Från statens hyresråds beslut, som innefattar ledamöterna
Wiboms, Breitholtz’, Järtelius’ och Svenssons mening, är emellertid ledamöterna
Levinson, Nyquist och Lekman skiljaktiga och tillstyrker förslagen.
Vidare tillstyrkes förslagen eller lämnas i huvudsak utan erinran av
socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, statens bostadsnämnd,
statens personalbostadsdelegation, Statstjänarkarteilen, Statstjänstemännens
riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation.
Tjänstemännens centralorganisation har icke framfört något bestämt yrkande.
Beträffande antalet lägenheter som beröres av förslagen framhåller
statens personalbostadsdelegation, att det statliga bostadsbeståndet
enligt tjänstebostadsutredningen år 1953 utgjorde omkring 30 000 bostäder,
varav omkring 22 000 upplåtna med bostadstvång, samt att enligt ett av
Kungl. Maj :t meddelat beslut den 14 november 1958 om preliminär bostadstvångsförteckning
antalet tjänstebostäder reduceras från omkring 22 000
till omkring 5 000. Personalbostadsdelegationen utarbetar för närvarande
förslag till definitiv bostadstvångsförteckning och förväntar, att som en
följd därav antalet tjänstebostäder kommer att reduceras ytterligare något.
Antalet utliyrningsbostäder kan med utgångspunkt från förestående beräkningar
enligt delegationen antagas komma att utgöra omkring 25 000 efter
det nya tjänstebostadssystemets ikraftträdande. Hur många av dessa bostäder
som är belägna på hyresreglerade orter säger sig delegationen inte
kunna fastställa utan en tidsödande undersökning men följande bedömning
göres. Statens järnvägar har omkring 4 000 bostäder på sådana orter. En
stor del av försvarets omkring 7 000 bostäder liksom medicinalstyrelsens
omkring 3 500 torde ävenledes vara belägna inom hyresreglerat område. På
vissa orter, garnisonsstäder och större järnvägsknutpunkter m. fl., kommer
antalet utliyrningsbostäder att bli betydande. Beträffande exempelvis vattenfallsverkets,
tullverkets, sjöfartsverkets och domänverkets bostadsbe
-
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 128
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
stånd gäller å andra sidan, att det övervägande antalet bostäder återfinnes
på icke hyresreglerade orter.
Statstjänstemännens riksförbund beräknar, att på hyresreglerade orter
omkring 10 000 tjänstebostäder kommer att övergå till vanliga uthyrningsbostäder,
när det nya tjänstebostadssystemet träder i kraft.
Hyresrådet anför till en början, att en avveckling av hyresregleringen med
hänsyn till olika ägarekategorier inger principiella betänkligheter
samt erinrar om att tredje lagutskottet i utlåtandena nr 28 år 1956
och nr 20 år 1957 uttalat, att det ej är principiellt tilltalande, att skilda
företagsformer behandlas olika. Då likväl sådan avveckling skett att stadgandena
i 2—6 §§ hyresregleringslagen upphört att gälla från och med den
1 januari 1958 beträffande upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av
kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat
hus, som Kungl. Maj :t bestämmer, har detta enligt hyresrådet uttryckligen
motiverats med att det i fråga om dessa fastigheter icke kan antagas
föreligga ett ekonomiskt intresse för fastighetsägaren att uttaga högre hyror
än som erfordras för att täcka fastighetsomkostnaderna. Hyresrådet
påpekar, att de former varunder dessa förvaltningar bedrives också gjort
det möjligt att genom förhandlingar med vederbörande organisationer skapa
vissa garantier för att denna princip upprätthålles. Att sådant inflytande
beredes hyresgästerna bör enligt hyresrådet vara en förutsättning för en
avveckling av hyreskontrollen i en utpräglad bristsituation. Sådana förutsättningar
synes enligt hyresrådets mening icke föreligga beträffande statsverkets
fastigheter.
Reservanterna i hyresrådet uttalar en annan mening och framhåller, att
de skäl, som anförts för att undantaga vissa upplåtelser i hus som förvaltas
av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag från
hyreskontroll enligt hyresregleringslagen, synes äga tillämpning jämväl beträffande
statsverkets bostäder. Därvid förutsättes att icke heller beträffande
statsverkets bostäder, vilka till övervägande del upplåtes åt anställda,
behöver befaras att förefintlig bostadsbrist kommer att inverka på hyrorna
och att de direktiv beträffande hyressättningen, som i sådant avseende må
kunna erfordras, kommer att utfärdas.
Synpunkter överensstämmande med dem som framförts av hyresrådets
majoritet göres även gällande i yttrandena av Sveriges fastighetsägareförbund
och Hyresgästernas riksförbund. Det sistnämnda remissorganet anför
vidare, att både kommuner och allmännyttiga företag har en sådan bokföring,
att därur direkt kan utläsas drifts- och kapitalkostnader för fastigheterna
och det ekonomiska utfallet av fastighetsförvaltningen. Det är sålunda
enligt förbundets mening för denna kategori av hus möjligt att med
någorlunda säkerhet bestämma vad som är självkostnadshyra. Då beträffande
kronans fastigheter hyresintäkterna överföres direkt till statskassan
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1061
19
och medel att bestrida driftsutgifterna beviljas genom beslut av riksdagen,
är det enligt förbundet inte möjligt att på sätt som sker för kommuner och
allmännyttiga företag fixera hyror på självkostnadsbas.
Bostadsstijrelsen framhåller att avsikten med att upphäva hyreskontrollen
i fråga om kommunala företag var att genomföra en förenklad handläggning
av låneärendena, vilket icke ansågs innebära någon risk för en
alltför hög hyressättning, då kommunala företag antogs sakna ekonomiskt
intresse att uttaga högre hyror än som erfordrades för att täcka omkostnaderna.
I fråga om statsverkets lägenheter och lokaler gäller enligt bostadsstyrelsen,
att de affärsdrivande verken har intresse av att uppvisa ett gott
vinstresultat, även när det gäller fastighetsförvaltning. Bostadsstyrelsen
framhåller, att detta icke motväges av något sådant ansvar för bostadsförsörjningen,
som åvilar kommunen och gör denna intresserad av en låg
hyresnivå. Vad beträffar statsverkets bostadslägenheter torde man dock
enligt bostadsstyrelsen kunna utgå från, att staten, då uthyrning sker till
den egna personalen, har en önskan att hålla hyrorna nere, eftersom staten
här har sitt intresse som arbetsgivare att bevaka. Dessa lägenheter skulle
därför enligt bostadsstyrelsens åsikt icke behöva vara underkastade hyreskontroll.
Vad därefter beträffar bostäder, uthyrda till icke statsanställda,
utgör dessa enligt bostadsstyrelsen ett förhållandevis ringa antal. För enhetlighetens
skull och då gränsen mellan de båda typerna av bostäder kan
bli flytande med hänsyn till att uthyrning till statsanställda och andra personer
kan skifta från tid till annan, förklarar sig bostadsstyrelsen vara benägen
att tillstyrka en avveckling av hyresregleringen även för privatuthyrda
bostäder inom hyresreglerat område.
Liknande synpunkter anföres av statens personalbostadsdelegation. Statens
bostadsnämnd påpekar att 1957 års beslut medfört, att hyresregleringen
upphävts även för sådana uthyrningsbostäder, som av kommun upplåtits
till hos kommunen anställda tjänstemän, för vilka gäller statliga avlöningsbestämmelser,
exempelvis polispersonal. Tjänstebostäder, vilka övergår
till uthyrningsbostäder, är sålunda enligt nämnden i vad angår sådan
personal redan nu undantagna från hyresregleringen.
Även Statstjänstemannens riksförbund finner det naturligt, att staten i
samma mån som kommun undantages från hyresregleringen, när frågan
i detta sammanhang aktualiserats. Förbundet framhåller, att sannolikt inemot
hälften av totalantalet av statsverkets fastigheter ligger på orter, som
icke är hyresreglerade och där verksmyndigheterna sålunda redan för närvarande
fastställer hyrorna. Enligt förbundets mening bör statliga verk ha
god erfarenhet av marknadshyrorna. Dessa bestämmes enligt förbundet på
hyresreglerade orter huvudsakligen av hyresnämndernas prissättning. Härtill
kommer enligt förbundets mening, att staten har största intresse av all
dess anställda tillhandahålles bostäder på förmånliga villkor.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
Tjänstemännens centralorganisation anser, att jämförelsen med de kommunala
och allmännyttiga företagen är något haltande med hänsyn till den
ekonomiska förvaltningens ordnande. Organisationen ifrågasätter, om samma
överblick beträffande inkomster och utgifter kan göras vid förvaltningen
av statsverkets fastigheter som beträffande de kommunala och allmännyttiga
företagen, speciellt möjligheterna att kalkylera utgifterna, samt
framhåller att ett system med förhandlingsordningar mellan de kommunala
och allmännyttiga företagen å ena sidan och hyresgästföreningarna å andra
sidan har tillkommit. Det synes organisationen ovisst, om en motsvarande
regulator mot illa övervägda hyreshöjningar kan komma till stånd beträffande
statsverkets fastigheter.
Statens personalbostadsdelegation och Statstjänstemännens riksförbund
instämmer i vad som av byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen anförts
om den arbetsbelastning för såväl de förvaltande som de hyresreglerande
myndigheterna som blir följden av slopandet av tjänstebostadstvånget,
om icke förslagen genomföres.
Sveriges fastighetsägareförbund förklarar sig oreserverat instämma i vad
som anförts om den belastning hyresregleringen utgör för fastighetsförvaltningen
men uttalar att detta icke motiverar en särbehandling av statsverkets
fastigheter.
Tjänstemännens centralorganisation anser icke detta skäl tillräckligt bärande,
då samma argument kan åberopas av privata fastighetsägare. Organisationen
finner dessutom vad som anförts i detta avseende något överdrivet
med hänsyn till att statens personalbostadsdelegation redan gjort åtskilliga
undersökningar, som förenklar förfarandet betydligt vid handläggningen
inför hyresnämnd.
Vad beträffar i statsverkets fastigheter förefintliga lokaler, som uthyres
till allmänheten, ställer sig bostadsstgrelsen tveksam till frågan om
en fri liyressättning. I sådana fall finns enligt bostadsstyrelsen måhända
icke samma intresse för återhållsamhet i fråga om en hög hyressättning
som när det gäller bostäder. Vidare kan det enligt bostadsstyrelsens mening
uppkomma besvärliga frågor med hänsyn till att lokalhyror ofta är svåra
att bedöma. Att upphäva den kontroll, som för närvarande utövas över hyrorna
för statsverkets lokaler inom hyresreglerat område, anser bostadsstyrelsen
därför icke befogat.
Icke heller reservanterna i hyresrådet förklarar sig för närvarande vara
beredda att tillstyrka, att lägenheter som uthyres för annat ändamål än
bostad undantages från hyreskontrollen. I
I fråga om hyressättningen erinrar statens personalbostadsde
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
21
legation om att riksdagens beslut i princip icke innebär någon ändring i förhållande
till vad som för närvarande gäller för såväl tjänstebostäder som
uthyrningsbostäder. I fråga om båda kategorierna av bostäder skall sålunda
marknadshyran utgöra grunden vid hyressättningen, d. v. s. bostaden skall
åsättas den hyra, som en likvärdig bostad betingar på den allmänna marknaden
i orten. Med ledning av de riktlinjer för hyressättningen, som riksdagen
godtagit, har delegationen bl. a. att verkställa översyn av hyrorna för
ifrågavarande bostäder. Delegationen anför vidare.
Som grund för nämnda översyn har delegationen infordrat detaljerade
uppgifter rörande bostäderna från bostadsförvaltande och vissa andra myndigheter.
Själva hyressättningsarbetet, som bedrivits länsvis, har föregåtts
av ett »fältarbete», innefattande besiktning av en stor del av det ifrågavarande
bostadsbeståndet samt överläggningar rörande hyresnivån på den allmänna
marknaden för olika kategorier av bostäder med hyresnämnder, förmedlingsorgan
och länsbostadsnämnder. Från bostadsstyrelsen har därutöver
införskaffats ett omfattande material avseende medelhyror för lägenheter
i flerfamiljshus, uppförda under 1940- och 50-talen. Efter den 1 januari
1960, från vilken dag landstingen övergått till en hyresvärdering av
sina bostäder enligt marknadsprincipen, har delegationen under fältarbetet
tagit kontakt med representanter för de av landstingen tillsatta bostadsnämnderna.
De ovannämnda åtgärderna har — i varje fall vad beträffar de hyresreglerade
orterna — givit delegationen ett gott underlag för de hyresförslag,
som kommer att avlämnas till myndigheterna under senare hälften av innevarande
år.
Delegationen framhåller vidare, att delegationen med hänsyn till den
översyn som gjorts av hyrorna har vissa möjligheter att i stort överblicka
den kommande hyresutvecklingen inom detta bostadsbestånd. Det synes
delegationen ofrånkomligt att hyrorna kommer att höjas för en stor del av
de bostäder, som för närvarande är tjänstebostäder men som i samband
med det nya tjänstebostadssystemets ikraftträdande övergår till uthyrningsbostäder.
Delegationen anser det med anledning därav välbetänkt, att innehavare
av sådan bostad övergångsvis gives möjlighet att få den fordrade
hyran prövad av statens bostadsnämnd, om överenskommelse i hyresfrågan
inte kan träffas med myndigheten. Härtill skulle enligt delegationens mening
komma fördelen av en administrativt smidigare handläggning av besvärsärenden
rörande hyror för nyssnämnda bostäder än om eventuella
besvär skulle prövas av Kungl. Maj :t. Vad beträffar den grupp bostäder,
som redan i dagens läge är uthyrningsbostäder, torde enligt delegationen
för det övervägande flertalet bostäder grundhyror vara fastställda av hyresregleringsmyndigheterna.
Delegationen avser att i sina förslag i regel inte
överskrida den sålunda fastställda grundhyran. I ett mindre antal fall kommer
dock delegationen att föreslå hyreshöjning även för bostäder inom
denna grupp.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
Hyresgästernas riksförbund uttalar att frånvaron av en central instans
inom statsförvaltningen, under vilken hela bostadsbeståndet kunde sortera,
utgör ett betydande hinder för att förhandlingsvis kunna lösa tvister rörande
hyressättningen. Visserligen står enligt förbundet möjligheten av ett
överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut alltid hyresgästen till
buds, om han skulle vara missnöjd med hyressättningen, men detta skulle
medföra den enligt förbundet olämpliga ordningen, att de olika departementen
skulle få fungera som hyresdomstolar. Förbundet ifrågasätter därför
starkt, om förslaget om hyresregleringens avveckling för statens bostäder
skulle komma att innebära den administrativa förenkling, som förslagsställarna
förutsatt. Det finns enligt förbundet tvärtom anledning antaga att
den av förslagsställarna angivna ordningen skulle komma att bli administrativt
betungande såväl för de bostadsförvaltande myndigheterna som för
Kungl. Maj :t. — Liknande synpunkter framföres av hyresrådet.
Socialstyrelsen förklarar sig icke ha någon erinran mot järnvägsstyrelsens
förslag att statens bostadsnämnd under en övergångsperiod skall anförtros
avgörandet i sista instans av hyresmål beträffande statsverkets uthyrningsbostäder.
Även Statstjänstemännens riksförbund finner det välbetänkt,
att lämpligt centralt organ blir besvärsmyndighet.
Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att ett friläggande av
hyressättningen i statsverkets fastigheter endast bör ske, om samtidigt möjlighet
ges att till en särskild besvär sinstans hänskjuta beslut om grundhyra
eller hyreshöjning, där detta beslut anses felaktigt eller obilligt. Särskilt
betydelsefullt är enligt organisationen att en sådan prisövervakning finns
under de första åren, då hyressättningen skall ske och kontraktsvillkoren
i övrigt utformas. Som en sådan besvärsinstans torde enligt organisationen
statens bostadsnämnd kunna fungera men organisationen ifrågasätter, om
icke nämnden i dylika fall bör kompletteras med två ledamöter, den ene
representerande fastighetsägar- och den andre hyresgästintressen. — Statstjänarkartellen
förklarar sig tillstyrka förslagen endast under förutsättning
att statens bostadsnämnd anförtros avgörandet i hyresmål jämväl beträffande
uthyrningsbostäder.
Statens bostadsnämnd förklarar, att nämnden bör anförtros uppgiften att
vara hyresfastställande myndighet, om överenskommelse beträffande hyran
icke kan träffas mellan myndigheten och tjänstemannen. Nämndens uppgifter
är i princip begränsade till tjänstebostadsområdet, men nämnden
anser sig kunna förorda denna utvidgning till andra bostäder, eftersom det
är en övergångsanordning, som enligt nämndens mening bör begränsas att
gälla två år. För den händelse denna anordning skulle komma att tillämpas,
bör den enligt nämnden naturligen begränsas så, att den kommer att avse
endast sådana av staten förvaltade bostäder, som i samband med det nya
tjänstebostadssystemets genomförande övergår från tjänstebostäder till ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
23
hyrningsbostäder på hyresreglerad ort. I detta sammanhang erinrar nämnden
om att staten för närvarande förvaltar ett stort antal uthyrningsbostäder
på sådan ort, vilka bostäder sedan gammalt helt varit underkastade
hyresregleringslagens bestämmelser. Att utvidga bostadsnämndens uppgifter
till att omfatta även hyressättningen för sistnämnda bostäder bör enligt
nämndens mening icke ifrågakomma.
Även reservanterna i hyresrådet uttalar sig för statens bostadsnämnd som
besvärsinstans. Vidare erinras om att parterna äger hänskjuta hyrestvister
till hyresnämnden, vilken fungerar som medlingsnämnd enligt lagen den
22 juni 1939 om medling i hyrestvister.
Socialstyrelsen, Statstjänarkartellen och Tjänstemännens centi-alorganisation
förklarar sig uttryckligen förutsätta, att hyresregleringslagens b esittningsskyddsregler
fortfarande skall gälla. Reservanterna i
hyresrådet framhåller i detta avseende, att hyresgäst, sedan hyresavtal träffats,
äger i hyresreglerad ort under förutsättningar, som stadgas i 7 och 8 §§
hyresregleringslagen, erhålla förlängning av hyresavtalet. I mål om förlängning
av hyresavtal har hyresnämnden jämlikt sagda lagrum att pröva skäligheten
av de villkor hyresvärden uppställer för förlängning av avtalet.
Tjänstemännens centralorganisation ifrågasätter lämpligheten av s. k.
avflyttningsklausuler, som enligt järnvägsstyrelsen skall intagas i hyreskontrakten.
Skulle dylika avflyttningsklausuler införas bör enligt organisationen
hänsyn härtill tagas vid hyressättningen, då en sådan klausul ställer
hyresgästen i ett ogynnsammare läge än andra hyresgäster som bor i fria
lägenheter. Statstjänarkartellen förklarar sig tillstyrka förslagen endast under
förutsättning att kontrakten icke förses med avflyttningsklausul.
Departementschefen. Enligt 26 § första stycket hyresregleringslagen skall
lagen icke äga tillämpning på upplåtelse av bostad, som är förenad med
allmän tjänst. Till bostäder av detta slag räknas sådana statsverket tillhöriga
lägenheter som är upplåtna under tjänstebostadstvång. Övriga statsverket
tillhöriga lägenheter är, om de är belägna på hyresreglerad ort, i
vanlig ordning underkastade hyresregleringslagens bestämmelser.
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har statsmakterna år 1956
fattat principbeslut om begränsning av hittills gällande tjänstebostadstvång.
Det är avsett att beslutet skall bringas i tillämpning från och med
den 1 januari 1962. Härigenom kommer flertalet av de nuvarande tjänstebostäderna
att vid nämnda tidpunkt övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.
Antalet sådana bostäder kan med ledning av gjorda beräkningar
antagas utgöra omkring 25 000. Av dessa är i runt tal 10 000 belägna inom
hyresreglerade områden. Upphävandet av tjänstebostadstvånget kommer
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
alltså, om gällande bestämmelser bibehålles, att medföra att omkring 10 000
lägenheter föres in under hyresregleringen.
Denna följd av tjänstebostadstvångets upphävande var förutsedd av statsmakterna,
då 1956 års principbeslut fattades. Byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen
har emellertid nu, under hänvisning till genomförandet av
det nya tjänstebostadssystemet, föreslagit att hyresregleringslagens bestämmelser
om hyreskontroll icke skall gälla beträffande bostadslägenheter som
förvaltas av staten. Till stöd för förslaget anföres i huvudsak, att det för
förvaltningsmyndigheterna skulle bli en betungande arbetsbörda att hos
hyresnämnderna begära fastställelse av hyror för tjänstebostäder, som övergår
till att bli uthyrningsbostäder, och att det synes rimligt att den frihet
som tidigare givits kommuner och allmännyttiga bostadsföretag utsträckes
till att omfatta jämväl statsverket. Vidare påpekas i byggnadsstyrelsens
framställning, att det måste anses olämpligt att, sedan riksdagen numera
beslutat att åtgärder skall vidtagas för avveckling av hyresregleringen, utvidga
regleringen till en ny kategori lägenheter.
Byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens förslag har vunnit stöd hos
flertalet remissorgan. Även jag är av den uppfattningen att man i dagens
läge, då en avveckling av hyresregleringen påbörjats, i möjligaste mån bör
undvika att föra in ytterligare lägenhetsgrupper under regleringen. Ett fullständigt
friställande av dessa lägenheter torde dock icke kunna komma i
fråga. Förslaget förutsätter icke heller annat än att hyresregleringslagens
bestämmelser om möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal skall gälla
för dessa lägenheter. Vad som avses är som nyss har nämnts att man skulle
beträffande staten tillhöriga lägenheter avskaffa den särskilda hyreskontroll
som är stadgad i hyresregleringslagen. Avgörande vid ställningstagandet
till denna fråga är givetvis, huruvida utan sådan kontroll risk kan föreligga
för uttagande av omotiverat höga hyror. Det är därför av betydelse att
klargöra vilka garantier häremot som finns eller kan skapas.
Såsom förut framgått utarbetas för närvarande inom civildepartementet
förslag till övergångsbestämmelser rörande uthyrning av sådana lägenheter
som övergår från att ha varit tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder.
De bestämmelser som kommer att föreslås torde enligt vad jag inhämtat i
stort sett innebära följande. Statstjänsteman, som träffar hyresavtal beträffande
sådan lägenhet, tillförsäkras rätt att under en tvåårstid bo kvar i
lägenheten, om han under denna tid står kvar i samma tjänst. Hyran får
icke överstiga den hyra, som en likvärdig bostad betingar i orten. Under
1962 får den vidare icke med mer än 25 procent överstiga den för tjänstebostaden
senast gällande hyran och under 1963 får hyran icke överstiga
hyran under 1962 med mer än 25 procent.
Statens personalbostadsdelegation, som sedan den 1 juli 1958 har Kungl.
Maj:ts uppdrag att förbereda övergången till det nya tjänstebostadssyste
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
met och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande myndigheterna framlägga
förslag till hyror, har som förut redovisats gjort en ingående undersökning
av hyrorna beträffande de av staten förvaltade bostadslägenheterna. I enlighet
med den av statsmakterna fastslagna principen om hyressättning
med hänsyn till vad en likvärdig bostad betingar i hyra i den fria marknaden
kan det enligt delegationen bli erforderligt att höja hyrorna för en stor
del av de bostäder som för närvarande är tjänstebostäder men övergår till
uthyrningsbostäder. Detta är en konsekvens av bostadstvångets upphävande
som från början varit att räkna med men verkningarna mildras genom de
tilltänkta övergångsbestämmelserna.
I fråga om de hyror som kommer att gälla efter övergångstiden bör framhållas,
att det förhållandet att hyresregleringslagens bestämmelser om
tvångsförlängning av hyresavtal fortfarande skall gälla innebär, att hyresgäst,
som icke vill godkänna en begärd hyreshöjning och därför blir uppsagd
eller eljest vägras förlängning av hyresavtalet, kan påkalla hyresnämnds
prövning i fråga om förlängning av avtalet och därvid få prövad
skäligheten av de villkor som hyresvärden uppställer härför.
Det finns även ett mindre antal staten tillhöriga bostäder, som redan nu
är uthyrningsbostäder. Beträffande denna grupp torde vid en avveckling
som regel bestämmelsen i 2 § första stycket i 1956 års övergångslag komma
att gälla. I det nämnda lagrummet stadgas dels att hyresavtal, som även
omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört att gälla, skall, ändå att
däri annorlunda stadgats, för nämnda tid anses upptaga den hyra som skolat
utgå, då hyresregleringen upphörde, dels att, om annat villkor är bestämt
genom hyresnämnds beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll
som framgår av beslutet. Det kan redan nu med ledning av statens personalbostadsdelegations
uppgifter sägas, att den sålunda bestämda hyran så gott
som genomgående kommer att bli gällande även i fortsättningen. Om i något
undantagsfall hyresavtal uppsäges för reglering av hyran, har vidare hyresgästen
enligt vad som anförts i det föregående möjlighet att få frågan prövad
av hyresnämnd.
Av det nu sagda framgår, att såvitt för närvarande kan överblickas de
fall då hyreshöjningar kan ifrågakomma så gott som uteslutande kommer
att hänföra sig till tjänstebostäder, som övergår till uthyrningsbostäder, och
avse en successiv justering av hyrorna till den nivå som gäller på den fria
hyresmarknaden. Utöver det skydd för hyresgästen som föreligger enligt
vad som anförts i det föregående bör beaktas, att då lägenhet uthyres till
det förvaltande organets egen personal, vilket torde bli det vanligaste, myndigheten
torde sakna anledning uttaga högre hyra än som motsvarar marknadshyran.
Av vad nu anförts framgår enligt min mening, att tillfredsställande garantier
föreligger för en skälig hyressättning utan att ifrågavarande bostä
-
26
Kungi. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
der behöver vara underkastade hyreskontroll. Vid bedömning av frågan bör
vidare — ehuru förhållandena icke är fullt likartade — beaktas, att erfarenheterna
av upphävandet av 2—6 §§ hyresregleringslagen beträffande lägenheter
som förvaltas av kommun eller kommunalt eller därmed jämställt
bostadsföretag varit gynnsamma. I likhet med de förslagsställande myndigheterna
och flertalet remissorgan anser jag därför, att av staten förvaltade
bostadslägenheter icke bör vara underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen.
De i ärendet gjorda framställningarna avser inte andra lägenheter än
bostadslägenheter. Reservanterna i hyresrådet har tagit upp frågan om en
avveckling av hyresregleringen beträffande lägenheter, som av staten uthyres
för annat ändamål än bostad, men har förklarat sig icke vilja tillstyrka
en dylik avveckling. Bostadsstyrelsen, som också diskuterat denna
fråga, har likaså motsatt sig en fri hyressättning beträffande dylika lokaler.
Även för egen del är jag av den uppfattningen, att ändrade regler härom
icke nu bör införas. Dessa lokaler är ju redan underkastade hyresregleringen
i de orter denna är gällande. Om samma lägenhet upptager såväl bostadsutrymme
som annat utrymme, bör i likhet med vad som gäller enligt 2 §
i lagen det avgörande vara, huruvida lägenheten till väsentlig del nyttjas
som bostad.
För närvarande gäller att om överenskommelse icke kan träffas om ersättning
för upplåtelse av tjänstebostad frågan skall hänskjutas till statens
bostadsnämnd. Järnvägsstyrelsen har med instämmande av flera remissorgan
föreslagit, att samma ordning under en övergångstid skall tillämpas
i fråga om beslut angående hyressättning för statliga uthyrningsbostäder.
Vissa skäl talar för detta förslag. Jag är dock ej beredd att nu taga ställning
till frågan, som i stället torde få närmare övervägas i samband med genomförandet
av tjänstebostadsreformen.
I vissa remissyttranden har ifrågasatts lämpligheten av s. k. avflyttningsklausuler
i hyreskontrakten, innebärande att viss anställning utgör förutsättning
för hyresförhållandets bestånd. Då riktlinjerna för det nya tjänstebostadssystemet
fastställdes av statsmakterna, förutsattes emellertid att
sådana klausuler skulle kunna införas i hyreskontrakten i likhet med vad
som tillämpas inom det enskilda näringslivet. Det synes ej vara anledning
att nu, på grund av den förordade avvecklingen av hyreskontrollen beträffande
de ifrågavarande lägenheterna, ompröva detta ställningstagande.
Framhållas må, att hyresgästen äger möjlighet att få avflyttningsklausul
prövad i samband med fråga om tillämpning av 7 eller 8 § hyresregleringslagen.
I praxis torde visserligen uppsägning som sker med åberopande av
sådan klausul i regel icke anses obillig, men hyresgästen brukar medges viss
tidsfrist för avflyttningen.
På grund av vad nu anförts förordar jag, att i 26 § andra stycket hyres
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961
27
regleringslagen intages en bestämmelse av innehåll, att stadgandena i 2—6 §§
i lagen inte skall tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet,
som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad.
Den föreslagna ändringen torde böra träda i kraft samtidigt som det nya
tjänstebostadssystemet träder i tillämpning, d. v. s. den 1 januari 1962.
Hemställan
I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 4-29)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt
4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
•
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Margit Hirén
1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, bär här uteslutits.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 mars 1961.
N ärvarande:
justitierådet Regner,
regeringsrådet Jarnerup,
justitieråden af Trolle,
Bomgren.
Enligt lagrådet den 22 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 17 mars 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag; 2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om
rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt 4) lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser
om makars gemensamma bostad.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av tf lagbyråchefen O. Rainer.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
T. Johansson
Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961
29
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 mars 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets denna dag avgivna
utlåtande över de till lagrådet den 17 mars 1961 remitterade förslagen
till
1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt
4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med
särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.
Föredraganden hemställer, att lagförslagen, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
T. Johansson
STOCKHOLM 10 61. KUNQL. BOKTRYCKERIET P. A%NORSTEDT S SÖNER
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1961:311 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln. a1 i texten
- 3LU 1961:24 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 19b2 s. 1 i texten