Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

1961-03-23 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:128, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

1

Nr 128

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt

giltighet av samma lag, m. m.; given Stockholms slott

den 23 mars 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed

sammanhänger förlänges till och med utgången av år 1963. Vidare föreslås

att hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll inte skall

tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet, som är avsedd att

helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 128

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 158) gäller till och med

den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1963.

(Föreslagen Igdelse)

26 §.

- —-----myndighets tillstånd.

(Gällande lydelse)

Vad i-------

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant statligt lån,

som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december

1956 samt icke uppsagts till

betalning. Stadgandena skola ej heller

tillämpas på upplåtelse i första

hand av lägenhet i sådant av kommun

eller av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat

hus, som Konungen bestämmer.

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant statligt lån,

som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december

1956 samt icke uppsagts till

betalning. Stadgandena skola ej heller

tillämpas på upplåtelse i första

hand av lägenhet i sådant av kommun

eller av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat

hus, som Konungen bestämmer,

eller på statlig myndighets upplåtelse

av lägenhet, som är avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser förordnandet om fortsatt giltighet

av lagen om hyresreglering m. m., den 1 juli 1961 och i övrigt den 1 januari 1

1962.

1 Senaste lydelse se SFS 1957: 233.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961

3

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1961

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1961, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 juli 1961 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1961 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december

1961, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1961.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 15 maj 1959

(nr 159) gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1963.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt

i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 15 maj 1959 (nr 160)

gäller till och med den 31 december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 december 1963.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken gäller till och med den 31

december 1961, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1963.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om förlängning av

hgresregleringen m. m. samt anför därvid följande.

Statens hyresråd har i skrivelse den 14 november 1960 hemställt, att lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. m. (hyresregleringslagen)

och lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av

bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen), vilka lagar gäller till och med

den 31 december 1961, måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den 31

december 1963.

Vidare har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 20 december 1960 och järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 21 december 1960 hemställt om viss avveckling

av hyresregleringen beträffande statsverkets fastigheter på sätt framgår

i det följande.

över framställningarna har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, Sveriges fastighetsägareförbund

och Hyresgästernas riksförbund, över byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens

framställningar har dessutom yttranden avgivits av statens

hyresråd, statens bostadsnämnd, statens personalbostadsdelegation, Statstjänarkartellen,

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation.

.Tåg anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.

Gällande bestämmelser

Genom hyresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek

för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och

reglering av vissa andra hyresförhållanden. Lagen äger tillämpning i varje

stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst

2 000 invånare, om icke Kungl. Maj :t förordnar annorlunda. Den är tillämp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

lig också i annan tättbebyggd ort, som Kungl. Maj :t bestämmer. Lagen är

dock icke på någon ort tillämplig på upplåtelse av bostad som är förenad

med allmän tjänst.

För lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad

och ej uthyres i möblerat skick skall enligt 2 § hyran regleras enligt

bestämmelserna i 3—5 §§, och detsamma gäller beträffande lägenhet som

icke är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej

hyran den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för

skilda tider. I fråga om annan lägenhet gäller enligt 6 § att, om lägenheten

är uthyrd mot en hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet

och övriga omständigheter föranleder, hyresnämnden äger nedsätta hyran

efter vad som finnes skäligt; nämnden äger därvid föreskriva att lägenheten

skall vara underkastad bestämmelserna i 3—5 §§. Enligt 3 § första

stycket må hyresvärden icke mottaga, träffa avtal om eller begära högre

hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran, där ej annat

föranledes av vad som särskilt stadgas i lagen. För lägenhet som färdigställts

före den 1 januari 1942 och som var uthyrd vid denna tidpunkt anses

såsom grundhyra det hyresbelopp som lägenheten då betingade. Var lägenheten

ej uthyrd vid denna tid, fastställes grundhyran efter hyresläget vid

samma tid. Enligt 3 § andra stycket äger hyresnämnd under vissa förutsättningar

höja eller sänka grundhyran för en lägenhet. Var hyran den 1 januari

1942 avsevärt lägre än hyran för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens

värde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete eller föreligger

för visst fall annat skäl av därmed jämförlig betydelse må hyresnämnden

sålunda på framställning av hyresvärden höja grundhyran till det

belopp som föranledes därav. Sänkning av grundhyra kan förekomma, om

lägenheten den 1 januari 1942 betingade en hyra som i avsevärd mån översteg

hyran för jämförliga lägenheter eller om lägenhetens skick avsevärt

försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts.

Utöver grundhyran må hyresvärden enligt 4 § avtala om skälig ersättning

för lägenhetens uppvärmning och förseende med varmvatten eller, om gottgörelse

därför ingår i grundhyran, för den ökade kostnad som för sådant

ändamål åsamkas hyresvärden. 5 § innehåller bestämmelser som reglerar

Kungl. Maj :ts rätt att tillåta generell hyreshöjning. Förutsättningen är att

detta finnes påkallat till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning

i viss kommun. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

hyresrådet äger då medge, att avtal må för tid som anges i beslutet träffas

om hyreshöjning utöver grundhyran.

Hyresregleringslagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter en

ändring som den 7 december 1956 (nr 565) vidtogs i lagens 26 §, icke tilllämpning

på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket

utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

7

rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt

icke uppsagts till betalning. Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957 (nr

233) i 26 § är bestämmelserna från ingången av 1958 icke heller tillämpliga

på upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt

eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Kungl.

Maj :t bestämmer. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t i kungörelse

den 27 juni 1957 (nr 475) förordnat, att från lagens reglering av

hyran skall undantagas upplåtelse i första hand av lägenhet i hus, som förvaltas

av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle eller helkommunalt

bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna kungörelser

om bostadslån in. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts med

kommun.

Om hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsäger hyresavtal,

äger hyresnämnden enligt 7 § på framställning av hyresgästen förklara uppsägningen

ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obillig. Om hyresgästen samtycker härtill, kan nämnden

även förlänga hyresförhållandet mot den hyra som hyresvärden enligt vad

tidigare sagts äger betinga sig och på de villkor i övrigt som finnes skäliga.

I det fall att hyresavtal är slutet på bestämd tid utan förbehåll om uppsägning

och hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet, äger vidare

enligt 8 § hyresnämnden att förlänga detta. Slutligen finnes i 8 a § bestämmelser

om övertagande av hyresrätt i vissa fall.

Enligt 13 § skall hyresnämnd även tjänstgöra såsom sådan medlingsnämnd

som avses i lagen den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister.

Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom bostadsrättskontrollagen

införts reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt

och andra former av bostadskooperation. Lagen äger tillämpning

i ort där hyresregleringslagen gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig

även lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om makars

gemensamma bostad. Denna lag, vilken liksom hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen gäller till och med den 31 december 1961, reglerar

vid hemskillnad, äktenskapsskillnad och återgång av äktenskap förhållandet

mellan makarna och vid makes död förhållandet mellan efterlevande

make och andra dödsbodelägare, allt såvitt angår bostad som makarna

eller en av dem förhyr, innehar med bostadsrätt eller äger.

För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen har Kungl. Maj:t

genom en lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1957 tillagts befogenhet

att bringa hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget

på bostadsmarknaden icke kräver fast reglering. Kungl. Maj :t äger vidare

efter en lagändring den 6 juni 1957 bestämma att lagen i den ort där den

gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.

Vidare gäller från den 1 januari 1957 lagen den 7 december 1956

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961

(nr 567) med vissa bestämmelser som skola iakttagas sedan hyresregleringen

upphört, i det följande kallad övergångslagen. I 2 § första stycket första

punkten denna lag stadgas, att om hyresregleringslagen varit tillämplig på

hyresavtal, som även omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört

att gälla, avtalet skall, ändå att där annorlunda stadgats, för nämnda tid

anses upptaga den hyra, som skolat utgå då hyresregleringen upphörde.

I andra punkten sägs, att om annat villkor är bestämt genom hyresnämnds

beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll som framgår av beslutet.

Lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal, i fortsättningen kallad besittningsskyddslagen,

vilken gäller till och med den 31 december 1961, innehåller dels regler om

besittningsskydd motsvarande bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§ hyresregleringslagen,

dels regler om bestämmande av hyresvillkoren, innebärande

bl. a. att om parterna ej kan enas domstol skall ge tvingande föreskrifter

därom. Besittningsskyddslagen skall med vissa undantag tillämpas på de

orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke

gäller. Undantagna från lagens tillämpning är fall då lägenhet upplåtits till

bostad i en- eller tvåfamilj shus eller till bostad i möblerat skick eller då

fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad.

Kungl. Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande

hyresläget till Kungl. Maj :t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande,

vartill utredningen kan ge anledning. Efter förslag av hyresrådet har

Kungl. Maj :t genom beslut den 28 maj 1959 förordnat, att hyresregleringslagstiftningen

från och med den 1 november 1959 skall upphöra att gälla

i 61 kommuner. Vidare har Kungl. Maj :t den 4 november 1960 förordnat,

att lagstiftningen från och med den 1 februari 1961 skall upphöra att gälla

helt inom ytterligare 14 kommuner och i viss del av en kommun, beträffande

lägenheter som uthyres för annat ändamål än bostad inom 39 kommuner

samt beträffande bostäder som uthyres i möblerat skick i ett mycket stort

antal kommuner.

Förlängning av hyresregleringen

Hyresrådets framställning. Beträffande läget på bostadsmarknaden hänvisar

hyresrådet i sin förut nämnda framställning till en inom bostadsstyrelsen

företagen undersökning, enligt vilken utvecklingen i stort gått mot

ett förbättrat läge men antalet bostadssökande alltjämt är av betydande

omfattning, framför allt i de större städerna.

Hyresrådet uppger vidare, att rådet i skrivelser i februari 1958 till fullmäktige

i de hyresreglerade kommuner, vilkas invånarantal ej översteg

20 000, anhållit om fullmäktiges medverkan till införskaffande av viss utredning

angående läget på hyresmarknaden samt om fullmäktiges yttrande

om behovet av fortsatt tillämpning av hyresregleringslagstiftningen inom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

9

orten. För den fortsatta prövningen av förutsättningarna för avveckling av

hyresregleringen har hyresrådet i mars 1960 funnit nödvändigt att ånyo

höra de kommunala myndigheterna i vissa kommuner. Därjämte har hyresrådet

hemställt om utredning och yttrande av nämnt slag hos fullmäktige

i kommuner, vilkas invånarantal överstiger 20 000 men ej 50 000. Av den

hittills inkomna och bearbetade utredningen -— omfattande 353 kommuner

— framgår enligt hyresrådet, att fullmäktige i 59 kommuner föreslår regional

avveckling, fullmäktige i 102 kommuner föreslår endast kategorimässig

avveckling och fullmäktige i 192 kommuner önskar bibehålla hyresregleringen

oinskränkt. Hyresrådet avser att under den närmaste tiden till Kungl.

Maj :t inkomma med de ytterligare förslag till avveckling, vartill den begärda

utredningen kan giva anledning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då ett återställande av en någorlunda

tillfredsställande balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter

i vart fall i de större städerna enligt hyresrådet icke torde kunna uppnås

under de närmaste åren, anser hyresrådet ofrånkomligt, att hyresregleringslagstiftningen

består efter den 31 december 1961.

Hyresrådet hemställer därför, att hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen

gives förlängd giltighet till och med den 31 december 1963

samt anför vidare, att vid bifall till detta förslag även besittningsskyddslagen

och lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

torde böra erhålla förlängd giltighet.

Yttrandena. Hyresrådets förslag om förlängning av hyresregleringen tillstyrkes

av socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och Hyresgästernas riksförbund.

Hyreslagskommittén förklarar, att ur de synpunkter kommittén har att anlägga

skäl icke finnes till erinran mot framställningen. Sveriges fastighetsägareförbund

uttalar tveksamhet men förklarar sig icke nu vilja avstyrka,

att hyresregleringen förlänges.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt anför hyreslagskommittén.

Det ligger i sakens natur, att en reglering av rättsförhållandet mellan

hyresvärd och hyresgäst måste i åtskilliga stycken bliva olika alltefter det

marknadsläge, för vilket regleringen är avsedd. Kommittén har i sitt arbete

utgått ifrån att regler avsedda att inflyta i en allmän hyreslag böra utformas

närmast med sikte på någorlunda normala marknadssituationer. Regler

som tillkommit med tanke på dylika situationer lämpa sig icke i allo för

extraordinära marknadslägen. Även om en reform av den allmänna hyreslagen

skulle komma till stånd på grundval av förslag som kommittén utarbetat,

bortfaller följaktligen icke därmed behovet att för orter med krisartad

hyresmarknad upprätthålla en för abnorma marknadsförhållanden

avpassad reglering.

Sveriges fastighetsägareförbund uttalar, att en snabbare takt bör kunna

hållas när det gäller den regionala avvecklingen av hyresregleringen. Här
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

för talar enligt förbundet erfarenheterna från de orter där avvecklingen

genomförts. En av förbundet verkställd undersökning av hyresförhållandena

på dessa orter — sedan bestämmelserna i övergångslagen upphört att

gälla och marknaden följaktligen var fri — har således enligt förbundet

visat, att farhågorna för obilliga uppsägningar och kraftiga hyreshöjningar

varit helt ogrundade. Hyresmarknaden har enligt förbundet tvärtom förhållit

sig mycket lugn och hyreshöjningar har varit ovanliga. Förbundet

framhåller vidare, att resultatet av ortsundersökningen, vilken byggt på

uppgifter från kommunala förtroendemän och fastighetsägarerepresentanterna

i de förutvarande hyresnämnderna, bekräftats av en undersökning av

i vilken omfattning hyresgäster på dessa orter ansett det nödvändigt att påkalla

domstols prövning av en uppsägning eller hyreshöjning under åberopande

av besittningsskyddslagen. Av svar på frågor som tillställts 46 berörda

häradsrätter har enligt förbundet framgått, att vid 42 intet sådant

mål anhängiggjorts. Fyra häradsrätter redovisade ett mål vardera, av vilka

två förlikts och ett vilandeförklarats. Endast ett mål hade således enligt

förbundet avgjorts, varvid avgörandet inneburit att domstolen icke funnit

att den hyra hyresvärden begärt avsevärt överstigit hyran för jämförliga

lägenheter. Erfarenheterna av den hittills företagna avvecklingen måste således

enligt förbundets mening betecknas såsom mycket goda och försvarar

väl en snabbare takt mot en fri hyresmarknad.

Vad angår den kategorimässiga avvecklingen framhåller fastighetsägareförbundet,

att en omedelbar avveckling bör genomföras för lägenheter, som

är eller blir upplåtna för annat ändamål än bostad. Bestämmelserna om

maximihyror för affärslokaler har enligt förbundet kommit att framstå såsom

alltmera orättvisa och onödiga. Förbundet uttalar, att en affärslokals

hyresvärde numera självfallet ingalunda kan bestämmas på grundval av

huru förhållandena var den 1 januari 1942. Enligt förbundets uppfattning

saknas bärande skäl att icke låta en affärslokals verkliga värde bli avgörande

för hyressättningen.

Den princip, som följts vid besluten 1959 och 1960 om regleringens upphörande

i vissa kommuner, har vidare enligt fastighetsägareförbundet bland

annat inneburit, att den kommunala uppfattningen och det kommunala

ställningstagandet till frågan på respektive orter blivit så gott som helt avgörande

för den centrala instansens beslut. Förbundet ställer sig av flera

skäl kritiskt till lämpligheten av denna ordning. Särskilt när det gäller

affärslokaler, synes enligt förbundets uppfattning fullmäktiges motstånd

mot en fri hyresmarknad icke ha baserats på någon verkligt dokumenterad

eller beräknad brist på lokaler. Förbundet uttalar, att avgörandet om avveckling

åtminstone för affärslokalernas vidkommande präglas av tillfälligheter

och godtycke, något som enligt förbundet ytterligare stöder kravet på

ett omedelbart frisläppande för hela denna kategori.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961

11

Fastighetsägareförbundet anför vidare.

Hyresregleringen har bl. a. förorsakat att hyrorna i den äldre bebyggelsen

på ett visst antal orter — ibland endast i viss del av en ort — låsts fast vid

en hyresnivå, som medför att förvaltningen av ifrågavarande fastigheter

blivit direkt förlustbringande. Bostadslägenheter med moderna bekvämligheter

kunna exempelvis i vissa fall betinga en grundhyra av endast 10—12

kronor per kvm. Hyresregleringslagen medger en höjning av hyrorna allenast

om de avsevärt understiga hyrorna för jämförliga lägenheter. Eftersom

jämförelsen enligt praxis endast har fått omfatta lägenheter på orten —

eller i stadsdelen — vilka alltså haft samma låga hyresnivå, har det varit

omöjligt att inom de nuvarande rättsreglernas ram erhålla en rättvis uppjustering

av de alltför låga hyrorna. Det synes icke vara försvarligt att förlänga

hyresregleringslagstiftningen utan att bereda nu berörda fastighetsägare

möjligheter att erhålla hyror, som göra förvaltningen räntabel. Förbundet

har övervägt vilka åtgärder, som — så länge regleringen ännu är

gällande — kunna företagas för att råda bot på ifrågavarande missförhållande.

Därvid har förbundet stannat för förslaget att, såsom ytterligare ett

alternativ för avveckling av hyresregleringen, regionalt upphäva 3—5 §§

hyresregleringslagen. Om så skedde, skulle hyresprisbildningen i princip

bliva fri, medan å andra sidan hyresnämndens medverkan skulle kunna

påkallas därest parterna icke kunde enas om en hyras storlek. Då förbundet

icke kunnat överblicka huruvida en sådan reform låter sig genomföras utan

lagändring och då någon fullständig kartläggning av de orter det här är

fråga om, icke stått till förfogande, har förbundet ansett sig böra stanna vid

att nu endast föreslå en utredning av frågan genom vederbörlig myndighets

försorg.

Fastighetsägareförbundet föreslår slutligen, alt för avvecklingsarbetet

bildas ett särskilt administrationsorgan, fristående från statens hyresråd,

att organet i fråga gives sådana direktiv att den centrala prövningen av avvecklingsfrågorna

grundas endast på dokumentariska fakta om tillgång och

efterfrågan på lägenheter av skilda slag i respektive orter, samt att det uppdrages

åt det nya avvecklingsorganet att företaga utredning om möjligheten

att såsom ett ytterligare avvecklingsalternativ genomföra ett regionalt urkraftsättande

av 3—5 §§ hyresregleringslagen.

Socialstyrelsen erinrar om att lagen med särskilda bestämmelser om makars

gemensamma bostad är motiverad icke blott med hänsyn till bostadsbristen

utan även med hänsyn till behovet av ökade möjligheter för barn

och deras vårdnadshavare att bo kvar i bostaden, samt uttalar att denna lag

icke bör upphöra att gälla förrän hithörande förhållanden reglerats i äktenskapslagstiftningen.

Vad angår förlängningen av besittningsskyddslagen förklarar lujreslagskommittén,

att den beräknar att dess förslag till ändrad hyreslag skall avgivas

under 1961. Huruvida detta kan ske å sådan tid på året, att proposition

kan föreläggas 1962 års riksdag, kan enligt kommittén för närvarande

knappast förutsägas med sådan bestämdhet, att tillräcklig anledning kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

anses föreligga att föreslå kortare förlängningstid för besittningsskyddslagen

än för den provisoriska hyreslagstiftningen i övrigt.

Departementschefen. Av den föregående redogörelsen framgår, att sedan

1956 en successiv avveckling av hyresregleringen pågår. En kategorimässig

avveckling har sålunda skett genom ändringar i 26 § hyresregleringslagen,

innebärande att från lagens bestämmelser om hyreskontroll dels undantagits

upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått

sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att

uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts

till betalning, dels undantagits upplåtelse i första hand av lägenhet i

sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag

förvaltat hus, som Kungl. Maj :t bestämmer. Detta bemyndigande har

Kungl. Maj :t begagnat sig av för att utfärda bestämmelser, enligt vilka från

lagens reglering av hyran undantages upplåtelse i första hand av lägenhet

i hus, som förvaltas av landstingskommun, kommun, municipalsamhälle

eller helkommunalt bostadsföretag eller av företag som enligt vissa angivna

kungörelser om bostadslån m. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts

med kommun. Med stöd av 1 § hyresregleringslagen i dess sedan den

1 januari 1957 gällande lydelse har dessutom en regional avveckling ägt

rum. Efter en 1957 vidtagen ändring i nämnda stadgande har vidare Kungl.

Maj :t fått rätt att helt eller beträffande visst eller vissa slag av lägenheter

bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort

där regleringen gäller. Denna möjlighet har såsom framgått av det föregående

utnyttjats för en samordnad regional och kategorimässig avveckling

av hyresregleringen.

Erfarenheterna av den beslutade kategorimässiga avvecklingen bär såvitt

hittills kunnat bedömas varit goda. Sålunda har den administrativa förenkling

som eftersträvats med genomförandet av ändringarna i 26 § hyresregleringslagen

kunnat vinnas utan olägenheter ur hyressättningssynpunkt. I

fråga om resultatet av den kategorimässiga avveckling som skett med stöd

av bestämmelsen i 1 § hyresregleringslagen, omfattande bl. a. lägenheter

som uthyres för annat ändamål än bostad i omkring 40 kommuner, är det

ännu för tidigt att yttra sig. Sveriges fastighetsägareförbund har emellertid

förordat en fullständig och omedelbar avveckling av hyresregleringen beträffande

lägenheter som är upplåtna för annat ändamål än bostad. Denna

fråga har tidigare i olika sammanhang varit föremål för bedömande. Statsmakterna

har därvid med hänsyn till befarade avsevärda hyreshöjningar,

mot vilka besittningsskyddsreglerna icke skulle ge något egentligt skydd

och vilka särskilt skulle drabba sådana affärsidkare i de större städernas

centrala delar som icke har långtidskontrakt, ställt sig avvisande till kravet

på en omedelbar avveckling av hyresregleringen för de kommersiella lägen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12S år 1961

13

heterna. I stället har utvägen med en samordnad regional och kategorimässig

avveckling valts. De betänkligheter som anförts mot en omedelbar avveckling

av hyresregleringen beträffande ifrågavarande lägenheter gör sig

fortfarande i allt väsentligt gällande. Även i fortsättningen torde därför en

successiv avveckling med prövning ort för ort vara att förorda. Därvid bör

viss ledning kunna erhållas av de erfarenheter som framkommer på de

orter där avveckling genomförts.

Även den regionala avveckling som skett har på ifrågavarande orter i

stort sett kunnat genomföras utan att några olägenheter uppkommit. Att

därav draga några bestämda slutsatser angående den takt, med vilken avvecklingen

kan ske på andra orter, låter sig emellertid icke göra. Frågan

om behovet av hyresreglering bör uteslutande bedömas med utgångspunkt

från det på de olika orterna rådande bostadsmarknadsläget. I detta sammanhang

får jag hänvisa till bostadsstyrelsens i det föregående refererade

undersökning, varav framgår att, oaktat utvecklingen i stort går mot ett

förbättrat läge, antalet bostadssökande alltjämt är betydande framför allt

i de större städerna.

Den fortsatta avvecklingen bör alltså liksom hittills grundas på ingående

utredning angående förhållandena på resp. orters hyresmarknad. Såsom

tidigare har förutsatts bör hänsyn härvid tagas till vederbörande kommunala

myndighets bedömning. Detta bör emellertid ej hindra, att hyresregleringen

på en ort avvecklas mot de kommunala myndigheternas uttalade

önskemål, där det är uppenbart att hyresmarknadsläget ej längre motiverar

dess bibehållande. Riktpunkten bör vara att avvecklingen bedrives så skyndsamt

som är möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.

Såsom beredningsorgan för ärenden rörande avvecklingen fungerar hyresrådet,

som utöver tidigare framlagda förslag för närvarande förbereder

en ytterligare framställning till Kungl. Maj :t om fortsatt avveckling av

regleringen. Sveriges fastighetsägareförbund har förordat, att en särskild

nämnd inrättas för detta ändamål. Detta förslag har tidigare avvisats av

statsmakterna. Anledning synes ej föreligga att under nu pågående arbete

ompröva detta ställningstagande.

Sveriges fastighetsägareförbund har föreslagit en utredning om möjligheten

av att på viss eller vissa orter upphäva tillämpningen av 3—5 §§

hyresregleringslagen under hänvisning till att därigenom hyresprisbildningen

i princip skulle bli fri men möjlighet föreligga att påkalla hyresnämnds

medverkan, om enighet om hyran inte skulle uppnås. En dylik avveckling

synes till sina verkningar väsentligen icke skilja sig från en fullständig avveckling

i annat avseende än att vid oenighet om hyrans storlek hyresnämnd

i stället för domstol skulle bli behörigt organ. Det synes icke heller

i övrigt föreligga skäl som talar för att en på sådant sätt begränsad avveckling

skulle vara bättre än den nu tillämpade ordningen att regionalt avveck
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

la hela regleringen. Jag kan därför icke biträda förslaget om utredning av

denna fråga.

Av vad jag nu anfört följer, att jag biträder hyresrådets förslag om fortsatt

förlängning av hyresregleringslagstiftningen. Såsom hyresrådet förordat

torde giltighetstiden böra förlängas till och med den 31 december 1963.

Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag, som innefattar

bestämmelse om förlängningen, böra fogas övergångsbestämmelser

av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande

av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid,

må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.

I likhet med hyresregleringslagstiftningen bör besittningsskyddslagen och

lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad få förlängd

giltighet till och med utgången av år 1963.

Hyresregleringen beträffande lägenheter förvaltade av staten

Begränsning av tjänstebostadstvånget. Genom principbeslut 1956 (prop.

116, SU 118, rskr 271) har ändrade riktlinjer antagits i fråga om tillämpning

av tjänstebostadstvång och i fråga om hyressättningen för tjänstebostäder.

Enligt beslutet skall tjänstebostadstvång föreligga endast då upplåtande

av bostad är av väsentlig betydelse för de med tjänsten förenade

arbetsuppgifternas behöriga fullgörande eller eljest kräves för ett ändamålsenligt

bedrivande av verksamheten vid tjänstestället. Detta innebär, att

tjänstebostadstvånget starkt begränsas för statliga tjänstemän och att ett

stort antal tjänstebostäder kommer att övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.

I fråga om hyressättningen för såväl de kvarvarande tjänstebostäderna

som uthyrningsbostäderna skall till utgångspunkt tagas den

hyra, som en likvärdig bostad på orten betingar i den fria hyresmarknaden.

När bostadstvånget består förutsättes dock, att en hyresreducering skall

kunna ske i vissa fall.

Det nya tjänstebostadssystemet avses skola träda i kraft den 1 januari

1962. Författningsbestämmelser, innefattande bl. a. övergångsregler beträffande

hyressättningen för lägenheter, som i samband med ikraftträdandet

övergår från att vara tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder, är under

utarbetande inom civildepartementet. Statens personalbostadsdelegation

har sedan den 1 juli 1958 Kungl. Maj:ts uppdrag att förbereda övergången

till det nya tjänstebostadssystemet och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande

myndigheterna framlägga förslag till hyror. I fråga om tjänstebostäder

gäller för närvarande den bestämmelsen, att då överenskommelse rörande

hyrans storlek icke kan träffas mellan vederbörande myndighet och

tjänstemannen, frågan skall hänskjutas till statens bostadsnämnd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

15

Framställningarna från byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen. I den

inledningsvis nämnda skrivelsen från byggnadsstyrelsen anföres, att det vid

upphävandet av bostadstvånget och den därpå följande hyressättningen

skulle för förvaltningsmyndigheterna bli en betungande arbetsbörda att hos

hyresnämnderna begära fastställelse av hyror för sådana tjänstebostäder å

hyresreglerad ort, som övergår till att bli s. k. uthyrningsbostäder. Det synes

enligt byggnadsstyrelsen dessutom direkt olämpligt att utvidga hyresregleringen

att gälla sådana bostäder, sedan riksdagen nu beslutat att åtgärder

skall vidtagas för avveckling av lagstiftningen. Om befrielse från

hyresreglering ej erhålles för lägenheter i kronans hus, uppstår vidare enligt

byggnadsstyrelsens mening olämpliga artskillnader mellan tjänstebostäder

som övergår till hyresbostäder med hänsyn till belägenheten å hyresreglerad

ort och ej hyresreglerad sådan. Byggnadsstyrelsen anser därför,

att det skulle innebära en förenkling av hyresregleringen, om samtliga kronans

hus undantages från densamma. Styrelsen anför vidare.

Det borde enligt byggnadsstyrelsens uppfattning ligga nära till hands att

den frihet som givits kommuner och allmännyttiga bostadsföretag utsträckes

till att omfatta jämväl statsverket. Betydande principiella likheter föreligger

nämligen i hyresregleringsfrågor mellan kommunernas och vissa

statsmyndigheters intressen. Kommunernas frihet gäller ej blott nyproducerade

fastigheter, där man har ett naturligt intresse av att det allmänna

tillhandahåller bostäder på förmånligaste villkor, utan även gaturegleringsfastigheter

och rivningshus samt fastigheter inköpta för ett framtida allmänt

intresse beträffande vilka största möjliga inkomst eftersträvas för att

ej kostnaderna för det med förvärvet avsedda syftet skall bliva för stora.

De statliga affärsdrivande verken har i viss utsträckning byggt bostäder

för sin personal eller medverkat på annat sätt härtill och har alltså samma

intresse för sina anställda som kommun för sin befolkning. Kommunen

önskar här få skälig ränta på investerat kapital men har därutöver ej något

utpräglat vinstintresse.

Byggnadsstyrelsen framhåller därjämte, att statsverkets hyresgäster på

förut hyresreglerad ort, liksom hyresgästerna hos de allmännyttiga bostadsföretagen,

givetvis skulle behålla sitt uppsägningsskydd samt att möjligheten

av ett överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut hos Kungl.

Maj:t alltid står en hyresgäst till buds, om han skulle vara missnöjd med

hyressättningen.

Byggnadsstyrelsen hemställer därför att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,

att hyresregleringen på angivet sätt avvecklas beträffande statsverkets fastigheter.

Järnvägsstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att det nya system som skall

träda i kraft den 1 januari 1962 innebär, att större delen av det nuvarande

statliga tjänstebostadsbeståndet övergår till uthyrningsbostäder, som utan

tvång kan förhyras av verkens personal. Styrelsen anför vidare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1961

För statens järnvägars del innebär ikraftträdandet av det nya tjänstebostadssystemet,

såvitt för närvarande kan bedömas, att endast banbiträden

(sträckvakter), viss personal vid elektriska driften och stationsföreståndare

vid de minsta trafikplatserna kommer att åläggas bostadstvång. Av

verkets cirka 10 500 personalbostäder, av vilka i dagens läge cirka 9 000 är

att betrakta som tjänstebostäder, kommer sålunda med denna begränsning

av bostadstvånget högst 2 500 bostäder att tagas i anspråk såsom tjänstebostäder.

Återstoden kommer att hyras ut med sedvanliga hyreskontrakt

i första hand till SJ-personal. Kontrakten avses skola förses med s k avflyttningsklausul.

Eftersom lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m m är tillämplig

på statsverkets bostadsbestånd, innebär upphävandet av bostadstvånget för

bostad, belägen inom hyresreglerat område, att grundhyra skall fastställas

för bostaden av hyresregleringsmyndigheterna. En undersökning har visat,

att cirka 4 000 av de SJ-bostäder, som i samband med det nya tjänstebostadssystemets

ikraftträdande övergår från tjänstebostäder till uthyrningsbostäder,

är belägna inom hyresreglerat område.

Statens Järnvägar har till statens personalbostadsdelegation överlämnat

det material rörande bostadsbeståndet, som skall ligga till grund för den

översyn av hyrorna för statsverkets m fl bostäder, vilken jämlikt cirkulär

den 29 augusti 1958 (nr 470) uppdragits åt delegationen. Enligt vad järnvägsstyrelsen

under hand erfarit avser delegationen att under tredje kvartalet

1961 delge styrelsen resultatet av översynen i form av hyresförslag.

Det skall sedan ankomma på statens järnvägar att beträffande uthyrningsbostäder

på hyresreglerade orter under senare delen av år 1961 bringa hyresfrågan

under hyresnämndernas prövning för fastställande av grundhyror.

Ifråga om bostäder på icke hyresreglerad ort har statens järnvägar att direkt

med bostadsinnehavaren träffa överenskommelse om hyresvillkoren. Inskjutas

må, att samma förfarande är avsett att tillämpas inte endast beträffande

statens järnvägars bostadsbestånd utan bostäderna inom hela

statsförvaltningen.

Järnvägsstyrelsen uttalar, att införskaffandet på sin tid av materialet till

statens personalbostadsdelegation för statens järnvägars del medförde ett

icke obetydligt arbete. I viss utsträckning torde enligt vad som framhålles

i skrivelsen detta material visserligen kunna användas vid handläggningen

av hyresmål inför hyresnämnd men införskaffandet av kompletterande

uppgifter samt närvaro vid besiktningar och hyresnämndssammanträden av

representant för statens järnvägar kan dock förutses medföra en betungande

arbetsbörda och betydande kostnader för verket. Järnvägsstyrelsen framhåller,

att även hyresnämndernas arbete på många orter blir betydande, om

hyror skall fastställas för samtliga uthyrningsbostäder.

Liksom byggnadsstyrelsen hänvisar järnvägsstyrelsen vidare till att lägenheter,

som förvaltas av landsting, kommun eller municipalsamhälle, är

undantagna från tillämpningen av 2—6 §§ hyresregleringslagen. Beträffande

garantierna mot oskäligt hög hyra framhåller järnvägsstyrelsen, att besvärsrätt

föreligger hos Kungl. Maj :t över den bostadsförvaltande myndighetens

beslut. I det sammanhanget ifrågasätter järnvägsstyrelsen, huruvida

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 dr 1961

inte en administrativt smidigare handläggning av sådana ärenden skulle

vinnas, om — i varje fall under en övergångsperiod i samband med det nya

tjänstebostadssystemets ikraftträdande på förslagsvis två år — statens bostadsnämnd

anförtroddes avgörandet av hyresmål jämväl beträffande statsverkets

utliyrningsbostäder.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen, att hyresregleringslagen upphör att

gälla i fråga om bostadslägenhet med tillhörande garage i hus, som förvaltas

av statsverket.

Yttrandena. Byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens förslag avstyrkes

av statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas

riksförbund. Från statens hyresråds beslut, som innefattar ledamöterna

Wiboms, Breitholtz’, Järtelius’ och Svenssons mening, är emellertid ledamöterna

Levinson, Nyquist och Lekman skiljaktiga och tillstyrker förslagen.

Vidare tillstyrkes förslagen eller lämnas i huvudsak utan erinran av

socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, hyreslagskommittén, statens bostadsnämnd,

statens personalbostadsdelegation, Statstjänarkarteilen, Statstjänstemännens

riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation.

Tjänstemännens centralorganisation har icke framfört något bestämt yrkande.

Beträffande antalet lägenheter som beröres av förslagen framhåller

statens personalbostadsdelegation, att det statliga bostadsbeståndet

enligt tjänstebostadsutredningen år 1953 utgjorde omkring 30 000 bostäder,

varav omkring 22 000 upplåtna med bostadstvång, samt att enligt ett av

Kungl. Maj :t meddelat beslut den 14 november 1958 om preliminär bostadstvångsförteckning

antalet tjänstebostäder reduceras från omkring 22 000

till omkring 5 000. Personalbostadsdelegationen utarbetar för närvarande

förslag till definitiv bostadstvångsförteckning och förväntar, att som en

följd därav antalet tjänstebostäder kommer att reduceras ytterligare något.

Antalet utliyrningsbostäder kan med utgångspunkt från förestående beräkningar

enligt delegationen antagas komma att utgöra omkring 25 000 efter

det nya tjänstebostadssystemets ikraftträdande. Hur många av dessa bostäder

som är belägna på hyresreglerade orter säger sig delegationen inte

kunna fastställa utan en tidsödande undersökning men följande bedömning

göres. Statens järnvägar har omkring 4 000 bostäder på sådana orter. En

stor del av försvarets omkring 7 000 bostäder liksom medicinalstyrelsens

omkring 3 500 torde ävenledes vara belägna inom hyresreglerat område. På

vissa orter, garnisonsstäder och större järnvägsknutpunkter m. fl., kommer

antalet utliyrningsbostäder att bli betydande. Beträffande exempelvis vattenfallsverkets,

tullverkets, sjöfartsverkets och domänverkets bostadsbe
-

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 128

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

stånd gäller å andra sidan, att det övervägande antalet bostäder återfinnes

på icke hyresreglerade orter.

Statstjänstemännens riksförbund beräknar, att på hyresreglerade orter

omkring 10 000 tjänstebostäder kommer att övergå till vanliga uthyrningsbostäder,

när det nya tjänstebostadssystemet träder i kraft.

Hyresrådet anför till en början, att en avveckling av hyresregleringen med

hänsyn till olika ägarekategorier inger principiella betänkligheter

samt erinrar om att tredje lagutskottet i utlåtandena nr 28 år 1956

och nr 20 år 1957 uttalat, att det ej är principiellt tilltalande, att skilda

företagsformer behandlas olika. Då likväl sådan avveckling skett att stadgandena

i 2—6 §§ hyresregleringslagen upphört att gälla från och med den

1 januari 1958 beträffande upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av

kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat

hus, som Kungl. Maj :t bestämmer, har detta enligt hyresrådet uttryckligen

motiverats med att det i fråga om dessa fastigheter icke kan antagas

föreligga ett ekonomiskt intresse för fastighetsägaren att uttaga högre hyror

än som erfordras för att täcka fastighetsomkostnaderna. Hyresrådet

påpekar, att de former varunder dessa förvaltningar bedrives också gjort

det möjligt att genom förhandlingar med vederbörande organisationer skapa

vissa garantier för att denna princip upprätthålles. Att sådant inflytande

beredes hyresgästerna bör enligt hyresrådet vara en förutsättning för en

avveckling av hyreskontrollen i en utpräglad bristsituation. Sådana förutsättningar

synes enligt hyresrådets mening icke föreligga beträffande statsverkets

fastigheter.

Reservanterna i hyresrådet uttalar en annan mening och framhåller, att

de skäl, som anförts för att undantaga vissa upplåtelser i hus som förvaltas

av kommun eller av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag från

hyreskontroll enligt hyresregleringslagen, synes äga tillämpning jämväl beträffande

statsverkets bostäder. Därvid förutsättes att icke heller beträffande

statsverkets bostäder, vilka till övervägande del upplåtes åt anställda,

behöver befaras att förefintlig bostadsbrist kommer att inverka på hyrorna

och att de direktiv beträffande hyressättningen, som i sådant avseende må

kunna erfordras, kommer att utfärdas.

Synpunkter överensstämmande med dem som framförts av hyresrådets

majoritet göres även gällande i yttrandena av Sveriges fastighetsägareförbund

och Hyresgästernas riksförbund. Det sistnämnda remissorganet anför

vidare, att både kommuner och allmännyttiga företag har en sådan bokföring,

att därur direkt kan utläsas drifts- och kapitalkostnader för fastigheterna

och det ekonomiska utfallet av fastighetsförvaltningen. Det är sålunda

enligt förbundets mening för denna kategori av hus möjligt att med

någorlunda säkerhet bestämma vad som är självkostnadshyra. Då beträffande

kronans fastigheter hyresintäkterna överföres direkt till statskassan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1061

19

och medel att bestrida driftsutgifterna beviljas genom beslut av riksdagen,

är det enligt förbundet inte möjligt att på sätt som sker för kommuner och

allmännyttiga företag fixera hyror på självkostnadsbas.

Bostadsstijrelsen framhåller att avsikten med att upphäva hyreskontrollen

i fråga om kommunala företag var att genomföra en förenklad handläggning

av låneärendena, vilket icke ansågs innebära någon risk för en

alltför hög hyressättning, då kommunala företag antogs sakna ekonomiskt

intresse att uttaga högre hyror än som erfordrades för att täcka omkostnaderna.

I fråga om statsverkets lägenheter och lokaler gäller enligt bostadsstyrelsen,

att de affärsdrivande verken har intresse av att uppvisa ett gott

vinstresultat, även när det gäller fastighetsförvaltning. Bostadsstyrelsen

framhåller, att detta icke motväges av något sådant ansvar för bostadsförsörjningen,

som åvilar kommunen och gör denna intresserad av en låg

hyresnivå. Vad beträffar statsverkets bostadslägenheter torde man dock

enligt bostadsstyrelsen kunna utgå från, att staten, då uthyrning sker till

den egna personalen, har en önskan att hålla hyrorna nere, eftersom staten

här har sitt intresse som arbetsgivare att bevaka. Dessa lägenheter skulle

därför enligt bostadsstyrelsens åsikt icke behöva vara underkastade hyreskontroll.

Vad därefter beträffar bostäder, uthyrda till icke statsanställda,

utgör dessa enligt bostadsstyrelsen ett förhållandevis ringa antal. För enhetlighetens

skull och då gränsen mellan de båda typerna av bostäder kan

bli flytande med hänsyn till att uthyrning till statsanställda och andra personer

kan skifta från tid till annan, förklarar sig bostadsstyrelsen vara benägen

att tillstyrka en avveckling av hyresregleringen även för privatuthyrda

bostäder inom hyresreglerat område.

Liknande synpunkter anföres av statens personalbostadsdelegation. Statens

bostadsnämnd påpekar att 1957 års beslut medfört, att hyresregleringen

upphävts även för sådana uthyrningsbostäder, som av kommun upplåtits

till hos kommunen anställda tjänstemän, för vilka gäller statliga avlöningsbestämmelser,

exempelvis polispersonal. Tjänstebostäder, vilka övergår

till uthyrningsbostäder, är sålunda enligt nämnden i vad angår sådan

personal redan nu undantagna från hyresregleringen.

Även Statstjänstemannens riksförbund finner det naturligt, att staten i

samma mån som kommun undantages från hyresregleringen, när frågan

i detta sammanhang aktualiserats. Förbundet framhåller, att sannolikt inemot

hälften av totalantalet av statsverkets fastigheter ligger på orter, som

icke är hyresreglerade och där verksmyndigheterna sålunda redan för närvarande

fastställer hyrorna. Enligt förbundets mening bör statliga verk ha

god erfarenhet av marknadshyrorna. Dessa bestämmes enligt förbundet på

hyresreglerade orter huvudsakligen av hyresnämndernas prissättning. Härtill

kommer enligt förbundets mening, att staten har största intresse av all

dess anställda tillhandahålles bostäder på förmånliga villkor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

Tjänstemännens centralorganisation anser, att jämförelsen med de kommunala

och allmännyttiga företagen är något haltande med hänsyn till den

ekonomiska förvaltningens ordnande. Organisationen ifrågasätter, om samma

överblick beträffande inkomster och utgifter kan göras vid förvaltningen

av statsverkets fastigheter som beträffande de kommunala och allmännyttiga

företagen, speciellt möjligheterna att kalkylera utgifterna, samt

framhåller att ett system med förhandlingsordningar mellan de kommunala

och allmännyttiga företagen å ena sidan och hyresgästföreningarna å andra

sidan har tillkommit. Det synes organisationen ovisst, om en motsvarande

regulator mot illa övervägda hyreshöjningar kan komma till stånd beträffande

statsverkets fastigheter.

Statens personalbostadsdelegation och Statstjänstemännens riksförbund

instämmer i vad som av byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen anförts

om den arbetsbelastning för såväl de förvaltande som de hyresreglerande

myndigheterna som blir följden av slopandet av tjänstebostadstvånget,

om icke förslagen genomföres.

Sveriges fastighetsägareförbund förklarar sig oreserverat instämma i vad

som anförts om den belastning hyresregleringen utgör för fastighetsförvaltningen

men uttalar att detta icke motiverar en särbehandling av statsverkets

fastigheter.

Tjänstemännens centralorganisation anser icke detta skäl tillräckligt bärande,

då samma argument kan åberopas av privata fastighetsägare. Organisationen

finner dessutom vad som anförts i detta avseende något överdrivet

med hänsyn till att statens personalbostadsdelegation redan gjort åtskilliga

undersökningar, som förenklar förfarandet betydligt vid handläggningen

inför hyresnämnd.

Vad beträffar i statsverkets fastigheter förefintliga lokaler, som uthyres

till allmänheten, ställer sig bostadsstgrelsen tveksam till frågan om

en fri liyressättning. I sådana fall finns enligt bostadsstyrelsen måhända

icke samma intresse för återhållsamhet i fråga om en hög hyressättning

som när det gäller bostäder. Vidare kan det enligt bostadsstyrelsens mening

uppkomma besvärliga frågor med hänsyn till att lokalhyror ofta är svåra

att bedöma. Att upphäva den kontroll, som för närvarande utövas över hyrorna

för statsverkets lokaler inom hyresreglerat område, anser bostadsstyrelsen

därför icke befogat.

Icke heller reservanterna i hyresrådet förklarar sig för närvarande vara

beredda att tillstyrka, att lägenheter som uthyres för annat ändamål än

bostad undantages från hyreskontrollen. I

I fråga om hyressättningen erinrar statens personalbostadsde
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

21

legation om att riksdagens beslut i princip icke innebär någon ändring i förhållande

till vad som för närvarande gäller för såväl tjänstebostäder som

uthyrningsbostäder. I fråga om båda kategorierna av bostäder skall sålunda

marknadshyran utgöra grunden vid hyressättningen, d. v. s. bostaden skall

åsättas den hyra, som en likvärdig bostad betingar på den allmänna marknaden

i orten. Med ledning av de riktlinjer för hyressättningen, som riksdagen

godtagit, har delegationen bl. a. att verkställa översyn av hyrorna för

ifrågavarande bostäder. Delegationen anför vidare.

Som grund för nämnda översyn har delegationen infordrat detaljerade

uppgifter rörande bostäderna från bostadsförvaltande och vissa andra myndigheter.

Själva hyressättningsarbetet, som bedrivits länsvis, har föregåtts

av ett »fältarbete», innefattande besiktning av en stor del av det ifrågavarande

bostadsbeståndet samt överläggningar rörande hyresnivån på den allmänna

marknaden för olika kategorier av bostäder med hyresnämnder, förmedlingsorgan

och länsbostadsnämnder. Från bostadsstyrelsen har därutöver

införskaffats ett omfattande material avseende medelhyror för lägenheter

i flerfamiljshus, uppförda under 1940- och 50-talen. Efter den 1 januari

1960, från vilken dag landstingen övergått till en hyresvärdering av

sina bostäder enligt marknadsprincipen, har delegationen under fältarbetet

tagit kontakt med representanter för de av landstingen tillsatta bostadsnämnderna.

De ovannämnda åtgärderna har — i varje fall vad beträffar de hyresreglerade

orterna — givit delegationen ett gott underlag för de hyresförslag,

som kommer att avlämnas till myndigheterna under senare hälften av innevarande

år.

Delegationen framhåller vidare, att delegationen med hänsyn till den

översyn som gjorts av hyrorna har vissa möjligheter att i stort överblicka

den kommande hyresutvecklingen inom detta bostadsbestånd. Det synes

delegationen ofrånkomligt att hyrorna kommer att höjas för en stor del av

de bostäder, som för närvarande är tjänstebostäder men som i samband

med det nya tjänstebostadssystemets ikraftträdande övergår till uthyrningsbostäder.

Delegationen anser det med anledning därav välbetänkt, att innehavare

av sådan bostad övergångsvis gives möjlighet att få den fordrade

hyran prövad av statens bostadsnämnd, om överenskommelse i hyresfrågan

inte kan träffas med myndigheten. Härtill skulle enligt delegationens mening

komma fördelen av en administrativt smidigare handläggning av besvärsärenden

rörande hyror för nyssnämnda bostäder än om eventuella

besvär skulle prövas av Kungl. Maj :t. Vad beträffar den grupp bostäder,

som redan i dagens läge är uthyrningsbostäder, torde enligt delegationen

för det övervägande flertalet bostäder grundhyror vara fastställda av hyresregleringsmyndigheterna.

Delegationen avser att i sina förslag i regel inte

överskrida den sålunda fastställda grundhyran. I ett mindre antal fall kommer

dock delegationen att föreslå hyreshöjning även för bostäder inom

denna grupp.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

Hyresgästernas riksförbund uttalar att frånvaron av en central instans

inom statsförvaltningen, under vilken hela bostadsbeståndet kunde sortera,

utgör ett betydande hinder för att förhandlingsvis kunna lösa tvister rörande

hyressättningen. Visserligen står enligt förbundet möjligheten av ett

överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut alltid hyresgästen till

buds, om han skulle vara missnöjd med hyressättningen, men detta skulle

medföra den enligt förbundet olämpliga ordningen, att de olika departementen

skulle få fungera som hyresdomstolar. Förbundet ifrågasätter därför

starkt, om förslaget om hyresregleringens avveckling för statens bostäder

skulle komma att innebära den administrativa förenkling, som förslagsställarna

förutsatt. Det finns enligt förbundet tvärtom anledning antaga att

den av förslagsställarna angivna ordningen skulle komma att bli administrativt

betungande såväl för de bostadsförvaltande myndigheterna som för

Kungl. Maj :t. — Liknande synpunkter framföres av hyresrådet.

Socialstyrelsen förklarar sig icke ha någon erinran mot järnvägsstyrelsens

förslag att statens bostadsnämnd under en övergångsperiod skall anförtros

avgörandet i sista instans av hyresmål beträffande statsverkets uthyrningsbostäder.

Även Statstjänstemännens riksförbund finner det välbetänkt,

att lämpligt centralt organ blir besvärsmyndighet.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att ett friläggande av

hyressättningen i statsverkets fastigheter endast bör ske, om samtidigt möjlighet

ges att till en särskild besvär sinstans hänskjuta beslut om grundhyra

eller hyreshöjning, där detta beslut anses felaktigt eller obilligt. Särskilt

betydelsefullt är enligt organisationen att en sådan prisövervakning finns

under de första åren, då hyressättningen skall ske och kontraktsvillkoren

i övrigt utformas. Som en sådan besvärsinstans torde enligt organisationen

statens bostadsnämnd kunna fungera men organisationen ifrågasätter, om

icke nämnden i dylika fall bör kompletteras med två ledamöter, den ene

representerande fastighetsägar- och den andre hyresgästintressen. — Statstjänarkartellen

förklarar sig tillstyrka förslagen endast under förutsättning

att statens bostadsnämnd anförtros avgörandet i hyresmål jämväl beträffande

uthyrningsbostäder.

Statens bostadsnämnd förklarar, att nämnden bör anförtros uppgiften att

vara hyresfastställande myndighet, om överenskommelse beträffande hyran

icke kan träffas mellan myndigheten och tjänstemannen. Nämndens uppgifter

är i princip begränsade till tjänstebostadsområdet, men nämnden

anser sig kunna förorda denna utvidgning till andra bostäder, eftersom det

är en övergångsanordning, som enligt nämndens mening bör begränsas att

gälla två år. För den händelse denna anordning skulle komma att tillämpas,

bör den enligt nämnden naturligen begränsas så, att den kommer att avse

endast sådana av staten förvaltade bostäder, som i samband med det nya

tjänstebostadssystemets genomförande övergår från tjänstebostäder till ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

23

hyrningsbostäder på hyresreglerad ort. I detta sammanhang erinrar nämnden

om att staten för närvarande förvaltar ett stort antal uthyrningsbostäder

på sådan ort, vilka bostäder sedan gammalt helt varit underkastade

hyresregleringslagens bestämmelser. Att utvidga bostadsnämndens uppgifter

till att omfatta även hyressättningen för sistnämnda bostäder bör enligt

nämndens mening icke ifrågakomma.

Även reservanterna i hyresrådet uttalar sig för statens bostadsnämnd som

besvärsinstans. Vidare erinras om att parterna äger hänskjuta hyrestvister

till hyresnämnden, vilken fungerar som medlingsnämnd enligt lagen den

22 juni 1939 om medling i hyrestvister.

Socialstyrelsen, Statstjänarkartellen och Tjänstemännens centi-alorganisation

förklarar sig uttryckligen förutsätta, att hyresregleringslagens b esittningsskyddsregler

fortfarande skall gälla. Reservanterna i

hyresrådet framhåller i detta avseende, att hyresgäst, sedan hyresavtal träffats,

äger i hyresreglerad ort under förutsättningar, som stadgas i 7 och 8 §§

hyresregleringslagen, erhålla förlängning av hyresavtalet. I mål om förlängning

av hyresavtal har hyresnämnden jämlikt sagda lagrum att pröva skäligheten

av de villkor hyresvärden uppställer för förlängning av avtalet.

Tjänstemännens centralorganisation ifrågasätter lämpligheten av s. k.

avflyttningsklausuler, som enligt järnvägsstyrelsen skall intagas i hyreskontrakten.

Skulle dylika avflyttningsklausuler införas bör enligt organisationen

hänsyn härtill tagas vid hyressättningen, då en sådan klausul ställer

hyresgästen i ett ogynnsammare läge än andra hyresgäster som bor i fria

lägenheter. Statstjänarkartellen förklarar sig tillstyrka förslagen endast under

förutsättning att kontrakten icke förses med avflyttningsklausul.

Departementschefen. Enligt 26 § första stycket hyresregleringslagen skall

lagen icke äga tillämpning på upplåtelse av bostad, som är förenad med

allmän tjänst. Till bostäder av detta slag räknas sådana statsverket tillhöriga

lägenheter som är upplåtna under tjänstebostadstvång. Övriga statsverket

tillhöriga lägenheter är, om de är belägna på hyresreglerad ort, i

vanlig ordning underkastade hyresregleringslagens bestämmelser.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har statsmakterna år 1956

fattat principbeslut om begränsning av hittills gällande tjänstebostadstvång.

Det är avsett att beslutet skall bringas i tillämpning från och med

den 1 januari 1962. Härigenom kommer flertalet av de nuvarande tjänstebostäderna

att vid nämnda tidpunkt övergå till att bli vanliga uthyrningsbostäder.

Antalet sådana bostäder kan med ledning av gjorda beräkningar

antagas utgöra omkring 25 000. Av dessa är i runt tal 10 000 belägna inom

hyresreglerade områden. Upphävandet av tjänstebostadstvånget kommer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

alltså, om gällande bestämmelser bibehålles, att medföra att omkring 10 000

lägenheter föres in under hyresregleringen.

Denna följd av tjänstebostadstvångets upphävande var förutsedd av statsmakterna,

då 1956 års principbeslut fattades. Byggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen

har emellertid nu, under hänvisning till genomförandet av

det nya tjänstebostadssystemet, föreslagit att hyresregleringslagens bestämmelser

om hyreskontroll icke skall gälla beträffande bostadslägenheter som

förvaltas av staten. Till stöd för förslaget anföres i huvudsak, att det för

förvaltningsmyndigheterna skulle bli en betungande arbetsbörda att hos

hyresnämnderna begära fastställelse av hyror för tjänstebostäder, som övergår

till att bli uthyrningsbostäder, och att det synes rimligt att den frihet

som tidigare givits kommuner och allmännyttiga bostadsföretag utsträckes

till att omfatta jämväl statsverket. Vidare påpekas i byggnadsstyrelsens

framställning, att det måste anses olämpligt att, sedan riksdagen numera

beslutat att åtgärder skall vidtagas för avveckling av hyresregleringen, utvidga

regleringen till en ny kategori lägenheter.

Byggnadsstyrelsens och järnvägsstyrelsens förslag har vunnit stöd hos

flertalet remissorgan. Även jag är av den uppfattningen att man i dagens

läge, då en avveckling av hyresregleringen påbörjats, i möjligaste mån bör

undvika att föra in ytterligare lägenhetsgrupper under regleringen. Ett fullständigt

friställande av dessa lägenheter torde dock icke kunna komma i

fråga. Förslaget förutsätter icke heller annat än att hyresregleringslagens

bestämmelser om möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal skall gälla

för dessa lägenheter. Vad som avses är som nyss har nämnts att man skulle

beträffande staten tillhöriga lägenheter avskaffa den särskilda hyreskontroll

som är stadgad i hyresregleringslagen. Avgörande vid ställningstagandet

till denna fråga är givetvis, huruvida utan sådan kontroll risk kan föreligga

för uttagande av omotiverat höga hyror. Det är därför av betydelse att

klargöra vilka garantier häremot som finns eller kan skapas.

Såsom förut framgått utarbetas för närvarande inom civildepartementet

förslag till övergångsbestämmelser rörande uthyrning av sådana lägenheter

som övergår från att ha varit tjänstebostäder till att bli uthyrningsbostäder.

De bestämmelser som kommer att föreslås torde enligt vad jag inhämtat i

stort sett innebära följande. Statstjänsteman, som träffar hyresavtal beträffande

sådan lägenhet, tillförsäkras rätt att under en tvåårstid bo kvar i

lägenheten, om han under denna tid står kvar i samma tjänst. Hyran får

icke överstiga den hyra, som en likvärdig bostad betingar i orten. Under

1962 får den vidare icke med mer än 25 procent överstiga den för tjänstebostaden

senast gällande hyran och under 1963 får hyran icke överstiga

hyran under 1962 med mer än 25 procent.

Statens personalbostadsdelegation, som sedan den 1 juli 1958 har Kungl.

Maj:ts uppdrag att förbereda övergången till det nya tjänstebostadssyste
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

met och därvid bl. a. för de bostadsförvaltande myndigheterna framlägga

förslag till hyror, har som förut redovisats gjort en ingående undersökning

av hyrorna beträffande de av staten förvaltade bostadslägenheterna. I enlighet

med den av statsmakterna fastslagna principen om hyressättning

med hänsyn till vad en likvärdig bostad betingar i hyra i den fria marknaden

kan det enligt delegationen bli erforderligt att höja hyrorna för en stor

del av de bostäder som för närvarande är tjänstebostäder men övergår till

uthyrningsbostäder. Detta är en konsekvens av bostadstvångets upphävande

som från början varit att räkna med men verkningarna mildras genom de

tilltänkta övergångsbestämmelserna.

I fråga om de hyror som kommer att gälla efter övergångstiden bör framhållas,

att det förhållandet att hyresregleringslagens bestämmelser om

tvångsförlängning av hyresavtal fortfarande skall gälla innebär, att hyresgäst,

som icke vill godkänna en begärd hyreshöjning och därför blir uppsagd

eller eljest vägras förlängning av hyresavtalet, kan påkalla hyresnämnds

prövning i fråga om förlängning av avtalet och därvid få prövad

skäligheten av de villkor som hyresvärden uppställer härför.

Det finns även ett mindre antal staten tillhöriga bostäder, som redan nu

är uthyrningsbostäder. Beträffande denna grupp torde vid en avveckling

som regel bestämmelsen i 2 § första stycket i 1956 års övergångslag komma

att gälla. I det nämnda lagrummet stadgas dels att hyresavtal, som även

omfattar tid efter det hyresregleringslagen upphört att gälla, skall, ändå att

däri annorlunda stadgats, för nämnda tid anses upptaga den hyra som skolat

utgå, då hyresregleringen upphörde, dels att, om annat villkor är bestämt

genom hyresnämnds beslut, avtalet i denna del skall anses ha det innehåll

som framgår av beslutet. Det kan redan nu med ledning av statens personalbostadsdelegations

uppgifter sägas, att den sålunda bestämda hyran så gott

som genomgående kommer att bli gällande även i fortsättningen. Om i något

undantagsfall hyresavtal uppsäges för reglering av hyran, har vidare hyresgästen

enligt vad som anförts i det föregående möjlighet att få frågan prövad

av hyresnämnd.

Av det nu sagda framgår, att såvitt för närvarande kan överblickas de

fall då hyreshöjningar kan ifrågakomma så gott som uteslutande kommer

att hänföra sig till tjänstebostäder, som övergår till uthyrningsbostäder, och

avse en successiv justering av hyrorna till den nivå som gäller på den fria

hyresmarknaden. Utöver det skydd för hyresgästen som föreligger enligt

vad som anförts i det föregående bör beaktas, att då lägenhet uthyres till

det förvaltande organets egen personal, vilket torde bli det vanligaste, myndigheten

torde sakna anledning uttaga högre hyra än som motsvarar marknadshyran.

Av vad nu anförts framgår enligt min mening, att tillfredsställande garantier

föreligger för en skälig hyressättning utan att ifrågavarande bostä
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

der behöver vara underkastade hyreskontroll. Vid bedömning av frågan bör

vidare — ehuru förhållandena icke är fullt likartade — beaktas, att erfarenheterna

av upphävandet av 2—6 §§ hyresregleringslagen beträffande lägenheter

som förvaltas av kommun eller kommunalt eller därmed jämställt

bostadsföretag varit gynnsamma. I likhet med de förslagsställande myndigheterna

och flertalet remissorgan anser jag därför, att av staten förvaltade

bostadslägenheter icke bör vara underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen.

De i ärendet gjorda framställningarna avser inte andra lägenheter än

bostadslägenheter. Reservanterna i hyresrådet har tagit upp frågan om en

avveckling av hyresregleringen beträffande lägenheter, som av staten uthyres

för annat ändamål än bostad, men har förklarat sig icke vilja tillstyrka

en dylik avveckling. Bostadsstyrelsen, som också diskuterat denna

fråga, har likaså motsatt sig en fri hyressättning beträffande dylika lokaler.

Även för egen del är jag av den uppfattningen, att ändrade regler härom

icke nu bör införas. Dessa lokaler är ju redan underkastade hyresregleringen

i de orter denna är gällande. Om samma lägenhet upptager såväl bostadsutrymme

som annat utrymme, bör i likhet med vad som gäller enligt 2 §

i lagen det avgörande vara, huruvida lägenheten till väsentlig del nyttjas

som bostad.

För närvarande gäller att om överenskommelse icke kan träffas om ersättning

för upplåtelse av tjänstebostad frågan skall hänskjutas till statens

bostadsnämnd. Järnvägsstyrelsen har med instämmande av flera remissorgan

föreslagit, att samma ordning under en övergångstid skall tillämpas

i fråga om beslut angående hyressättning för statliga uthyrningsbostäder.

Vissa skäl talar för detta förslag. Jag är dock ej beredd att nu taga ställning

till frågan, som i stället torde få närmare övervägas i samband med genomförandet

av tjänstebostadsreformen.

I vissa remissyttranden har ifrågasatts lämpligheten av s. k. avflyttningsklausuler

i hyreskontrakten, innebärande att viss anställning utgör förutsättning

för hyresförhållandets bestånd. Då riktlinjerna för det nya tjänstebostadssystemet

fastställdes av statsmakterna, förutsattes emellertid att

sådana klausuler skulle kunna införas i hyreskontrakten i likhet med vad

som tillämpas inom det enskilda näringslivet. Det synes ej vara anledning

att nu, på grund av den förordade avvecklingen av hyreskontrollen beträffande

de ifrågavarande lägenheterna, ompröva detta ställningstagande.

Framhållas må, att hyresgästen äger möjlighet att få avflyttningsklausul

prövad i samband med fråga om tillämpning av 7 eller 8 § hyresregleringslagen.

I praxis torde visserligen uppsägning som sker med åberopande av

sådan klausul i regel icke anses obillig, men hyresgästen brukar medges viss

tidsfrist för avflyttningen.

På grund av vad nu anförts förordar jag, att i 26 § andra stycket hyres
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1961

27

regleringslagen intages en bestämmelse av innehåll, att stadgandena i 2—6 §§

i lagen inte skall tillämpas på statlig myndighets upplåtelse av lägenhet,

som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad.

Den föreslagna ändringen torde böra träda i kraft samtidigt som det nya

tjänstebostadssystemet träder i tillämpning, d. v. s. den 1 januari 1962.

Hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 4-29)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

•

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, bär här uteslutits.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 mars 1961.

N ärvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 22 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 17 mars 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den

19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag; 2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om

rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt 4) lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av tf lagbyråchefen O. Rainer.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

T. Johansson

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1961

29

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över de till lagrådet den 17 mars 1961 remitterade förslagen

till

1) lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Johansson

STOCKHOLM 10 61. KUNQL. BOKTRYCKERIET P. A%NORSTEDT S SÖNER

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:311 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om tillskapande av en ny svensk edition av bibeln. a1 i texten
  2. 3LU 1961:24 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 19b2 s. 1 i texten