Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

1961-03-11 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:132, Med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

1

Nr 132

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag

vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse;

given Stockholms slott den 17 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om

rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att skattskyldiga, som lämnat utfästelse om pension

enligt den mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet

och Sveriges arbetsledareförbund den 30 juni 1960

träffade överenskommelsen rörande bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner

eller enligt annan överenskommelse med väsentligen likalydande

innehåll, skall vid 1961 års taxering erhålla avdrag för härav föranledd

avsättning till pensionsstiftelse, även om därigenom större avdrag erhålles

än enligt kommunalskattelagens regler.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 132

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års

taxering för avsättning till pensionsstiftelse

Härigenom föroTdnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna

i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

under beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1961,

skall, om därigenom större avdrag erhålles, gälla vad nedan i 2 § sägs.

2 §•

Skattskyldig, vilken lämnat utfästelse om pension enligt den mellan Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska industri^ änstemannaförbundet och Sveriges

arbetsledareförbund den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen rörande

bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner eller enligt annan

överenskommelse av väsentligen likalydande innehåll och vilken under beskattningsåret

verkställt sådan avsättning till pensionsstiftelse som till följd

av överenskommelsen ålegat honom för att säkerställa efter utgången av år

1959 intjänad pension, äger, därest han under beskattningsåret icke verkställt

annan avsättning till pensionsstiftelse, åtnjuta avdrag för avsättningen.

För avsättning till sådan särskild stiftelse, som inrättats till följd av överenskommelse

varom nyss sagts, må avdrag erhållas med 5 001 kronor, även om

vad den skattskyldige till följd av överenskommelsen är pliktig avsätta icke

uppgår till detta belopp.

Avdrag må dock ej åtnjutas med mindre de villkor för avdragsrätt, som

angivas i punkt 2 första och andra styckena av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,

äro uppfyllda. Ej heller må avdrag erhållas till den del

avsättningen gäller pensionering av någon som avses i fjärde stycket av

samma anvisningspunkt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars

1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser

rörande rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

samt anför därvid följande.

I. Inledning

I en till finansdepartementet den 23 januari 1961 ingiven skrivelse har

Svenska arbetsgivareföreningen hemställt, att företagen måtte få rätt att vid

1961 års taxering åtnjuta avdrag för viss avsättning till pensionsstiftelse

utan hinder av de begränsningsregler som stadgas i kommunalskattelagen.

Till skrivelsen hade fogats en promemoria angående avdrag vid 1961 års

taxering för avsättning till pensionsstiftelse, inrättad enligt uppgörelse den

26 oktober 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet

och Sveriges arbetsledareförbund.

Över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, pensionsstiftelseutredningen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Värmlands och Västernorrlands län, allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation samt

Sveriges akademikers centralorganisation.

Jag avser nu att upptaga den av arbetsgivareföreningen aktualiserade frågan

och skall till en början lämna en redogörelse för de bestämmelser som

är av intresse i sammanhanget.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 132

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

II. Gällande rätt

I punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgas, att med

pensionsstiftelse avses, »förutom bankaktiebolags och sparbanks pensionsstiftelse

samt pensionsstiftelse bildad enligt lagen om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, jämväl inrättning, självständig fond eller annan

stiftelse under förutsättning att denna står under tillsyn enligt lagen om tillsyn

över stiftelser, att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten,

att stiftelsens kapital och avkastning må användas endast till pensioner på

grund av tjänst, att genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats

för att stiftelsen så länge den består skall hava sådant ändamål samt

att vid dess upplösning eller då det icke längre finnes eller kan antagas

komma att finnas någon, vars rätt till pension på grund av tjänst skall

tillgodoses av stiftelsen, återstående medel antingen skola användas för

dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål».

Enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

äger skattskyldig rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse intill dess stiftelsens förmögenhet uppgår

till ett belopp som — bedömt på grundval av förhållandena vid beskattningsårets

utgång — jämte framtida avgifter erfordras för att säkerställa »de pensioner

jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tillägg, vilka högst

skola utgå enligt gjorda bindande utfästelser till personer som omfattas av

stiftelsens ändamålsbestämning».

Avdrag medgives inte med mindre pensioneringen ordnats på sådant sätt

att fråga är om pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagens regler. Vidare

kräves för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier,

obligationer eller därmed jämförliga tillgångar till ett värde motsvarande den

gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen. Är fråga om aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening, må med tillgångar

som nyss sagts jämställas av den skattskyldige utfärdat och till stiftelsen

överlämnat skuldebrev.

I s. k. familjebolag får avdrag icke ske för avsättning till pensionsstiftelse

för att säkerställa pensionsutfästelser till »någon, vilken genom eget eller

anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bolaget

eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga».

Enligt 2 § 1937 års stiftelselag må överföring av vinstmedel till en bunden

stiftelse beslutas allenast vid fastställande av balansräkningen för föregående

år och skall avse räkenskapsårets utgång (balansdagen). Avdraget

för överföringen skall nämligen göras mot intäkterna för det år, varunder

den årsvinst uppkommit, från vilken överföringen sker. Avdrag medgives

även i sådana fall, då bolagsstämman, sedan deklarationen avgivits, beslutar

överföring, ehuru överföring ej föreslagits av styrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

Även i fråga om fria pensionsstiftelser medgives avdrag i praxis, om avsättningen

upptagits såsom skuld till stiftelsen i bolagets balansräkning för

det beskattningsår, för vilket avdrag yrkas. Har en avsättning bokförts såsom

en efter beskattningsåret verkställd utgift, kan däremot avdrag medgivas

först påföljande år.

Innebörden av gällande bestämmelser för beräkning av tillåten stiftelseavsättning

är att avdrag får åtnjutas intill sådant belopp att stiftelsens förmögenhet

i princip uppgår till högst värdet av pensionsskulden. Avdrag får

med andra ord ske för de på beskattningsåret och tidigare år belöpande

pensionskostnaderna men däremot inte för s. k. framtida kostnader.

För beräkning av pensionsskulden anvisar kommunalskattelagen två möjligheter.

Den ena innebär att man nöjer sig med en mera schablonmässig

beräkning. Det »tak» för avsättningen, som erhålles med tillämpning av

denna schablonregel, brukar benämnas investeringsskattetaket, enär principen

för takberäkningen är densamma som kom till användning i förordningen

om investeringsskatt. Den andra möjligheten medger en exakt beräkning

av pensionsskuldens storlek.

Den schablonmässiga beräkningen, investeringsskattetaket, har införts i

syfte att underlätta uträkningen av tillåten stiftelseavsättning. Investeringsskattetaket

är emellertid i flertalet fall högre än det »tak», som motsvarar

den exakta pensionsskulden, och en beräkning enligt schablonen medger

därför i regel större stiftelseavsättningar än den exakta beräkningen.

Vid beräkning av tillåten stiftelseavsättning skall hänsyn endast tagas

till pensioner m. m., som skall utgå enligt bindande utfästelser. För att bindande

utfästelse skall anses föreligga kräves, att företaget beslutat att till

den anställde vid uppnådd pensionsålder utbetala viss pension samt att den

anställde erhållit del av beslutet. Bindande utfästelse anses föreligga även

om den anställde går förlustig pensionsrätten genom att sluta i företaget

före uppnådd pensionsålder. Utfästelsen får emellertid ej vara förbunden

med något villkor, som innebär, att arbetsgivaren tillerkännes diskretionär

prövningsrätt, huruvida pension i ett visst fall skall utgå eller ej. Utfästelsen

skall alltså vara sådan, att det endast får bero av en objektiv tolkning

av densamma, huruvida pensionsrätt i ett visst fall föreligger.

Företagen har i viss utsträckning i sina utfästelser om pension gjort förbehåll

av innebörd, att pensionen kan nedsättas med belopp motsvarande

det, som den skattskyldige genom den allmänna tilläggspensioneringen blir

berättigad uppbära.

Från och med 1960 års taxering skulle de gjorda förbehållen ha beaktats

vid beräkningen av pensionsutfästelsernas storlek, varigenom företagens

möjligheter till avdragsgilla avsättningar skulle ha reducerats. I prop. nr

40 till 1960 års riksdag framlades emellertid förslag till förordning med särskilda

bestämmelser om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning

till pensionsstiftelse. Förslaget innebar att företagen, med hänsyn till på
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

gående förhandlingar i pensionsfrågan, skulle kunna göra avsättningar till

pensionsstiftelser i samma omfattning som dittills. Förslaget bifölls av riksdagen

(BevU 34; SFS 1960: 41).

III. Promemorian

I promemorian erinras om att Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska

industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund den 30

juni 1960 träffat en överenskommelse rörande bl. a. plan för kompletterande

pensionsförmåner vid sidan om lagen om försäkring för allmän tilläggspension

och lagen om folkpensionering. Uppgörelsen har formen av en rekommendation,

vilken under hösten antagits av samtliga de till Svenska arbetsgivareföreningen

anslutna förbunden. Tidigare pensionsutfästelse skall

enligt uppgörelsen omformas på sådant sätt, att kompletteringspensionen

baseras även på tjänstetid före 1960, varvid den anställde dock alltid är berättigad

till en pension, som motsvarar minst det fribrevsvärde som intjänats

vid 1959 års utgång. Å andra sidan skall före 1960 intjänt pensionskapital

utnyttjas vid finansieringen av kompletteringspensionen. Denna pension

består således av en del som hänför sig till tjänstetid före den 1 januari

1960 och en del som hänför sig till tjänstetid fr. o. m. nämnda datum.

I allt väsentligt likalydande överenskommelser som den förutnämnda har,

upplyses det, träffats av vissa andra arbetsmarknadsorganisationer. I promemorian

anföres därefter.

De kompletterande pensionsförmånerna skall enligt uppgörelsen beredas

enligt det enskilda företagets bestämmande antingen genom tecknande av

pensionsförsäkring eller på annat betryggande sätt. Den 26 oktober 1960

träffades uppgörelse mellan nämnda parter om pensionering utan försäkring

i vad avser sådan kompletterande ålderspension, som intjänas efter

1959 års utgång. Den del av kompletteringspensionen som hänför sig till

tjänstetid före 1960 omfattas icke av denna uppgörelse.

I det nya pensioneringssystemet utan försäkring ombesörjs administrationen

— uträkning och utbetalning av pensioner m. m. -— i huvudsak av

ett särskilt organ, Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). Varje företag, som

ansluter sig till PRI-systemet, skall till tryggande av förmånerna dels

teckna kreditförsäkring i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt

(FPG), dels ock inrätta en särskild pensionsstiftelse.

På grund av att överenskommelsen den 30 juni 1960 i normalfallet skall

tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1960, är, enligt promemorian, företag som

väljer PRI-systemet, skyldigt att redan i 1960 års bokslut göra avsättning

till en nyinrättad stiftelse. Denna avsättning skall som redan nämnts endast

avse den pensionsskuld, som motsvarar under 1960 intjänad pensionsrätt.

PRI, som är under uppbyggnad i anknytning till SPP, kan icke, framhålles i

promemorian, innan bokslut i flertalet företag upprättats uträkna pensionsskulden

och därmed storleken av den avsättning som skall ske till PRI-stiftelsen.

För flertalet företag kan sådana beräkningar väntas föreligga först

vid mitten av innevarande år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 132 år 1961

7

Med hänsyn härtill har, framhålles vidare, arbetsgivareföreningen ingått

till riksskattenämnden med hemställan att nämnden måtte i anvisning förklara,

att avsättning till PRI-stiftelse skall kunna beräknas till 5,7 % av

lönesumman för år 1960 för tjänstemän i intjänandeålder. Även om en sådan

beräkningsmetod godtages, återstår emellertid viktiga problem i samband

med 1961 års taxering. Härom anföres i promemorian.

För att bedöma möjligheten till avdrag för stiftelseavsättning måste nämligen

hänsyn tagas även till den del av kompletteringspensionen, som belöper

på tjänstetid före 1960. Uträkningen av denna del av pensionen samt i

anslutning därtill uträkningen av skattetaket för hela pensionen kan för det

övervägande antalet företag på grund av brist på erforderlig expertis ej väntas

bli utförda före taxeringsarbetets början.

Av det anförda framgår, att det i regel icke är möjligt för företag, som anslutit

sig till PRI-systemet, att på sätt kommunalskattelagen föreskriver uträkna

skattetaket. Härtill kommer den särskilda svårighet som ligger däri,

att företag ofta av civilrättsliga skäl icke kan överföra medel från gammal

stiftelse till PRI-stiftelse. Även i de fall sådan överföring enligt gällande stiftelsestadgar

medgives, kan dock överföring för närvarande ej ske, eftersom

man icke kan visa kapitalvärdet av de utfästelser, för vilka de gamla stiftelserna

svarar. Pensionsstiftelseutredningen kan under 1961 väntas framlägga

förslag till bl. a. regler om överföring av medel från en pensionsstiftelse till

en annan, men något sådant förslag kan självfallet icke hinna genomföras

med verkan redan för 1960 års bokslut. Det är därför angeläget, att företagen

vid 1961 års taxering erhåller avdrag för avsättning till PRI-stiftelse med

det ovan angivna schablonbeloppet. Avdrag bör sålunda erhållas även om en

beräkning enligt kommunalskattelagens regler, därest en sådan kunnat utföras,

skulle ha utvisat, att ett överskott föreligger i en äldre stiftelse. Ett utkast

till förordning om sådan avdragsrätt bilägges. Förordningen skulle alltså

gälla endast avsättning som skall ske till PRI-stiftelse och följaktligen

icke påverka utrymmet för andra avsättningar. Ett företag som därutöver

vill göra avsättning till en annan stiftelse än PRI-stiftelse, t. ex. för att trygga

den del av kompletteringspensionen som hänför sig till tjänstetid före

1960, måste kunna visa att denna avsättning ryms under ett efter vanliga

regler beräknat skattetak.

Effekten för staten och kommunerna av en sådan avdragsrätt kan, uttalas

i promemorian, väntas bli obetydlig. Sammanlagt kan avsättningar till PRIstiftelser

i 1960 års bokslut beräknas uppgå till ett belopp av 60—80 milj.

kronor. Åtskilliga företag har emellertid redan nu enligt gällande kommunalskattelag

på grund av äldre utfästelser rätt till ytterligare avdrag för

avsättningar till pensionsstiftelser. En avdragsrätt av här föreslagen art kan

därför enligt promemorian beräknas medföra att skatteunderlaget minskar

med endast en mindre del av nyssnämnda belopp. Från fiskalisk synpunkt

kan, framhålles vidare, den föreslagna avdragsrätten så mycket mindre föranleda

erinringar, som de företag, varom här är fråga, alltid äger teckna

pensionsförsäkringar motsvarande de lämnade utfästelserna. Väljer företagen

sist angivna metod erhålles avdrag enligt gällande lag, alltså utan hänsyn

till eventuella överskott i pensionsstiftelse. Avdraget skulle i sådant fall ungefär

motsvara avdraget för ovannämnda avsättningar. Det skulle vara högst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1961

orationellt om företagen för allenast ett år använde försäkringsformen. Därefter

anföres.

Skulle en avdragsrätt av här angivet slag medgivas, kommer såsom följd

härav justering av de framtida avsättningarna att ske. I den mån en sådan

avdragsrätt medför högre avdrag för ett företag vid 1961 års taxering än enligt

nu gällande kommunalskattelag, innebär den dock endast att avdrag

medgives tidigare än som annars skolat ske. Frågan är sålunda endast, vilket

beskattningsår som skall belastas med ifrågavarande omkostnad.

Enligt kommunalskattelagen har som villkor för avdragsrätten uppställts

att pensionsstiftelsen står under tillsyn. Länsstyrelse äger emellertid avvisa

anmälan enligt 1929 års lag om tillsyn över stiftelse, därest stiftelsens

förmögenhet ej uppgår till lägst 5 000 kronor. I utkastet till lagtext har intagits

en regel genom vilken hänsyn tages härtill.

Det vid promemorian fogade förslaget till förordning med särskilda bestämmelser

om rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse

i vissa fall torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

IV. Riksskattenämndens anvisning

I sin framställning till riksskattenämnden erinrade arbetsgivareföreningen

om den överenskommelse som den 26 oktober 1960 träffats om villkoren

för pensionering utan (försäkring. I det system, som skulle tillskapas enligt

sistnämnda överenskommelse, skulle administrationen — uträkning och utbetalning

av pensioner m. m. — i huvudsak ombesörjas av ett särskilt organ,

Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). Varje företag, som anslöt sig till

systemet (det s. k. PRI-systemet), skulle till tryggande av förmånerna dels

teckna kreditförsäkring i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt,

dels inrätta en särskild pensionsstiftelse och till denna avsätta ett belopp

motsvarande den av PRI beräknade pensionsskulden. Även arbetsgivare, som

icke var delägare i arbetsgivareföreningen, hade möjlighet att ansluta sig till

systemet. Detta hade utarbetats i nära samråd med försäkringsinspeklionen

och Svenska Personal-Pensionskassan (SPP). Endast den ålderspension, som

intjänades från och med den 1 januari 1960, omfattades av PRI-systemet.

Arbetsgivareföreningen framhöll, att PRI endast för vissa företag torde

hinna beräkna pensionsskulden innan företagen hade att avlämna självdeklaration

år 1961. Vid ett flertal företag torde icke heller uträkningen av pensionsförmånerna

ha hunnit verkställas före nämnda tidpunkt. Med hänsyn

till nyssnämnda omständigheter var det enligt arbetsgivareföreningens uppfattning

synnerligen angeläget att företagen utan utredning i det enskilda fallet

kunde enligt någon enkel metod beräkna avsättningen vid 1961 års taxering.

En på statistiskt underlag grundad generell beräkning hade givit till

resultat, att pensionsskulden motsvarande de nya utfästelserna enligt PRIsystemet

kunde antagas vid 1960 års utgång uppgå till ett belopp motsvarande

5,7 % av lönesumman för tjänstemän i intjänandeålder, d. v. s. i åldrarna

25—65 år för man (vid pensionsåldern 65 år) och 30—60 år för kvinna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

(vid pensionsåldern 60 år). Arbetsgivareföreningen anförde vidare följande.

Enligt bestämmelserna i punkt 2 tredje stycket anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen får avdrag för avsättning till pensionsstiftelse icke

medgivas med högre belopp än som — bedömt på grundval av förhållandena

vid beskattningsårets utgång — erfordras för att jämte framtida avgifter

säkerställa pensionerna. Avdrag får sålunda ske högst för de på beskattningsåret

och tidigare år belöpande pensionskostnaderna men icke för framtida

kostnader.

Den anpassning av tidigare pensionsutfästelser till ATP som nu skett har

för tjänstemän med oantastbara pensionsutfästelser icke inneburit någon

minskning av fribrevsvärdet, i allmänhet beräknat per den 31 december 1959.

En tjänsteman med sådan pensionsrätt har således, om avgång ur tjänst

skett efter den 31 december 1959, rätt till minst sagda fribrevsvärde.

I ovannämnda anvisningspunkt beröres ej det fall, att en oantastbar pensionsutfästelse

nedsättes till fribrev eller eljest reddceras med garanterande

av att arbetstagaren skall vara berättigad till minst det intjänade fribrevsvärdet

vid den tidpunkt, då nedsättningen sker. Hur skattetaket därvid påverkas

hade före ATP:s införande varit av mindre intresse, då frågan i huvudsak

endast torde ha aktualiserats i samband med att en pensionsutfästelse nedsattes

till fribrev vid avgång ur tjänst. Då en allmän anpassning nu skett

till ATP, har frågan emellertid fått stor betydelse.

Som framgår av det ovan sagda, måste vid oantastbar pensionering på förfluten

tid anses belöpa kostnader motsvarande kapitalvärdet av fribrevet vid

varje tidpunkt. Detta kapitalvärde motsvarar företagets upplupna pensionsskuld.

I princip måste företaget kunna påföra rörelsen så stora belopp i form

av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse, att de motsvarar kostnaden

för inköp mot engångspremie av pensionsförsäkring av det intjänade fribrevsvärdet.

Vid skattetakets beräkning bör därför icke antagas, att några

framtida avgifter erfordras för säkerställande av pensionsutfästelse, som

nedsatts till fribrev.

Föreningen hemställde, att riksskattenämnden i anvisning till ledning för

taxeringsmyndigheterna måtte uttala, dels att vid 1961 års taxering det försäkringstekniskt

beräknade värdet av utfästelserna enligt PRI-systemet måtte

— därest särskild utredning av vederbörande företag icke förebragtes —

anses uppgå till 5,7 % av lönesumman för år 1960 för tjänstemän i inljänandeålder

eller, i förekommande fall, för den del av kalenderåret 1960, som

fölle inom det beskattningsår för vilket taxering i första instans skedde år

1961, dels ock att vid beräkning av det belopp, med vilket avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse finge ske, icke borde antagas, att några framtida

avgifter erfordrades för säkerställande av sådan pensionsutfästelse, som

nedsatts till fribrev, eller — därest utfästelsen icke nedsatts ända till fribrev

—- för den del av utfästelsen, som motsvarade intjänat fribrevsvärde.

Riksskattenämnden beslöt den 7 februari 1961 att såsom anvisning till ledning

för taxeringsmyndigheterna göra följande uttalande.

Med hänsyn till det läge, som uppkommit genom införandet av ATP och

den i anslutning därtill överenskomna anpassningen av tidigare pensionsutfästelser

till ATP, bör vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse

vid 1961 års taxering — under förutsättning att övriga i kommunal
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

skattelagen angivna villkor för avdragsrätt föreligga — avdrag medgivas enligt

följande beräkningsgrunder.

Under förutsättning att det framstår såsom sannolikt, att nedan omförmälda

avdrag för pensionsutfästelser enligt PRI-systemet jämte behållningen

i äldre stiftelser vid beskattningsårets utgång rymmes inom det för vederbörande

företag enligt reglerna i kommunalskattelagen gällande skattetaket,

bör avdrag för pensionsutfästelse enligt PRI-systemet utan särskild utredning

medgivas med ett belopp motsvarande 5,7 procent av lönesumman för

år 1960 för tjänstemän i intjänandeålder eller, i förekommande fall, 5,7 procent

av den del av nämnda lönesumma, som belöper på det beskattningsår

för vilket taxering i första instans sker år 1961. Härvid förutsättes, i överensstämmelse

med vad ovan angivits, att i lönesumman icke medräknas lön

till personer, som avses i punkt 2 fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Vidare förutsättes, att de skriftliga besked med närmare

uppgift om vederbörandes pensionsförmåner, som avses skola av respektive

företag tillställas envar tjänsteman, erhålla sådan utformning att deras karaktär

av bindande pensionsutfästelser klart framgår.

Beträffande tidigare utfästelser om oantastbar pension, som enligt ifrågavarande

överenskommelse nedsatts till fribrev, bör den avdragsgilla avsättningen

anses uppgå högst till ett belopp, som jämte tidigare behållning motsvarar

kapitalvärdet av fribreven vid utgången av år 1959. Det sagda innebär,

att man med avseende å nämnda värde icke bör räkna med framtida

avgifter. Vid beräkning av avsättningen böra emellertid medräknas endast

direkt utfästa pensioner; pensioner till sådana anställda, som visserligen anmälts

till försäkring hos SPP eller annat försäkringsföretag men som icke

erhållit bindande utfästelse om pension, böra följaktligen icke medräknas.

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse för tryggande av utfästelser

enligt PRI-systemet bör godkännas oaktat utfästelserna lämnats efter beskattningsårets

utgång blott utfästelserna äro lämnade vid den tid då taxeringen

prövas. Den omständigheten att pensionsstiftelse bildats, ställts under

tillsyn eller fått stadgarna av tillsynsmyndigheten fastställda efter beskattningsårets

utgång bör icke heller utgöra hinder för avdrag för avsättning

blott stiftelsen bildats, ställts under tillsyn och fått stadgarna fastställda

vid den tid då taxeringen prövas.

V. Remissyttrandena

Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna har tillstyrkt en

lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med det i promemorian framlagda

förslaget. Endast överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län samt allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden avstyrker framställningen. Från remissyttrandena

må följande här återgivas.

Överståthållarämbetet anser de i framställningen anförda skälen för ett

avsteg från tillämpning av gällande beskattningsregler om den verkliga pensionsskulden

som grund för beräkning av avdragsgilla avsättningar icke

vara av beskaffenhet att nödvändiggöra en provisorisk särlagstiftning jämväl

vid 1961 års taxering och avstyrker sålunda den nu föreslagna lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att en lagstiftning i föreslagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

11

riktning kommer att medge vissa företag avdrag, som måste betecknas som

oberättigade. Så kommer att bli förhållandet för sådana bolag, som hittills

utnyttjat avdragsmöjligheterna i full utsträckning och sålunda vid utgången

av år 1959 hade gjort avsättningar till pensionsstiftelser upp till dittills

gällande skattetak. Genom införandet av ATP reduceras taket för

skattefri avsättning avsevärt, och den gamla stiftelsens förmögenhet kommer

att betydligt överstiga värdet av samtliga förpliktelser till och med utgången

av år 1960. I de fall avsättningar enligt PRI-systemet väl täckes av

redan tidigare gjorda avsättningar kan det enligt länsstyrelsens mening icke

anses motiverat med ytterligare avsättningar. Länsstyrelsen fortsätter.

Av Svenska Arbetsgivareföreningens skrivelse framgår, att den huvudsakliga

orsaken till den föreslagna speciallagstiftningen ligger i det förhållandet

att det stöter på praktiska svårigheter för företagen att i tid få skattetaksberäkningar

utförda av erforderlig expertis. Länsstyrelsen vill därför för

sin del föreslå, att frågan om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse vid

1961 års taxering löses på så sätt att riksskattenämnden utfärdar en anvisning

av innehåll att en avsättning till pensionsstiftelse i enlighet med det

framlagda förslaget utan försäkringsteknisk utredning bör av taxeringsnämnden

preliminärt godtagas, men att företag, som yrkat avdrag, ålägges

att exempelvis senast den 1 oktober 1961 inkomma med erforderlig utredning,

så att taxeringsintendenten får möjlighet att besvärsvägen ta upp frågan

till slutlig behandling.

Länsstyrelsen framhåller slutligen, att normalstadgarna för ifrågavarande

stiftelser järnte i stadgarna åberopade pensionsuppgörelser icke synes bereda

trygghet för att pensioneringen anordnas på sätt i anvisningarna till

31 § kommunalskattelagen föreskrives som villkor för att livförsäkring skall

hänföras till pensionsförsäkring.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att det icke kan vara tillfredsställande

att ens temporärt medgiva i sak icke motiverade avdrag vid

taxeringen. Påståendet att företagen genom försäkring skulle kunna tillförsäkra

sig avdrag för i promemorian angivna pensionskostnader torde enligt

länsstyrelsen icke vara riktigt, då premie för en pensionsförsäkring, som erlägges

under år 1961, icke kan vara avdragsgill i bokslutet för år 1960.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anför följande.

Arbetsgivareföreningens motparter vid pensionsuppgörelsen kommer enligt

uppgift icke att kräva att arbetsgivare skall göra avsättning i 1960 års

bokslut till en vid utgången av räkenskapsåret icke bildad pensionsstiftelse.

Något behov av avsättning till PRI-stiftelse i 1960 års bokslut på grund av

uppgörelsen i pensionsfrågan föreligger alltså ej. Någon avsättning till

PRI-stiftelse behöver inte heller göras i 1960 års bokslut på grund av bestämmelser

i aktiebolagslagen; om reservering för PRI-förpliktclser anses

böra göras i detta bokslut, kan detta ske på ett principiellt riktigare sätt

än genom avsättning till den nya stiftelsen.

En eventuell lagstiftning måste, framhålles vidare i yttrandet, komma till

stånd vid så sen tidpunkt, att den som regel inte kan utnyttjas av företag

med ordinarie bolagsstämma i början av år 1961. Till denna grupp av före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

tag liör ett avsevärt antal företag för vilka räkenskapsåret inte sammanfaller

med kalenderåret. Att genomföra lagstiftning vid så sen tidpunkt, att en

del skattskyldiga ej kan utnyttja vissa förmåner, strider mot principen att

taxeringen skall vara rättvis och likformig.

Riksskattenämnden anser sig med hänsyn till angelägenheten av att underlätta

samordningen av de olika pensioneringssystemen böra tillstyrka den

föreslagna lagstiftningen. Samma ståndpunkt intages av länsstyrelserna i

Stockholms och Västernorrlands län.

Länsstyrelsen i Kalmar län säger sig i princip inte ha något att erinra

mot den föreslagna lagstiftningen. Länsstyrelsen tillägger dock följande.

Vid bifall till arbetsgivareföreningens hemställan komma de ändrade bestämmelserna

i många fall icke att kunna tillämpas av de företag, som vid

tidpunkten för förordningens ikraftträdande upprättat bokslut och avgivit

deklaration. Sagda förhållande synes länsstyrelsen icke stå i överensstämmelse

med rättvis och likformig taxering, varför det torde kunna ifrågasättas

om avdrag för avsättning till PRI-stiftelser bör medgivas vid innevarande

års taxering, såvida icke för samtliga företag, som beröres av avtalet, möjliggöres

att erhålla avdrag i berörda avseende.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att förslaget synes kunna försvaras

på grund av svårigheterna att beräkna de pensionsskulder som fortfarande

åvilar äldre pensionsstiftelser och med hänsyn till att hela problemkomplexet

rörande de hittillsvarande stiftelserna torde komma att regleras

genom särskild lagstiftning. Länsstyrelsen fortsätter.

Beträffande förslagets innebörd att i verkligheten sätta ur kraft spärrregeln

i p. 2 stycket 4 anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen ställer sig

länsstyrelsen tveksam. Att för framtiden upphäva nämnda bestämmelse torde

med hänsyn till möjligheterna till missbruk knappast låta sig göra. Det

synes då icke lämpligt att partiellt sätta den ur kraft genom en särbestämmelse

för ett visst års taxering. Visserligen kan sägas att det förhållande förslaget

avser att reglera är resultatet av en önskvärd överenskommelse mellan

parterna på arbetsmarknaden, som tagit sikte på att generellt lösa ett föreliggande

pensionsproblem och som därför har ett speciellt intresse även ur

det allmännas synpunkt. Häremot kan emellertid genmälas, att överenskommelsen

ur denna synpunkt icke på något sätt berör ifrågavarande delägare i

tamiljebolag m. fl. och att densamma därför icke bör tagas som intäkt för

att deras ställning i beskattningshänseende skall bli gynnsammare än enligt

de allmänna reglerna. Det torde ej heller vålla någon'' praktisk svårighet___

och äventyrar icke på något sätt förslagets reella innebörd för företagen i

allmänhet — om en särlagstiftning i ifrågavarande hänseende för innevarande

års taxering utformas med beaktande av nämnda spärregel.

Enligt kammarrätten torde särskild lagstiftning vara påkallad för att i

nuvarande läge bereda de skattskyldiga rätt till avdrag för avsättning till

pensionsstiftelse. Kammarrätten fortsätter.

Vad härefter angår innehållet i en sådan lagstiftning bör anmärkas, att

en lösning av problemen väsentligt försvåras därav, att förordning i ämnet

näppeligen hinner komma till de skattskyldigas kännedom förrän^efter den

31 mars innevarande år, då huvuddelen av här ifrågavarande skattskyldiga

jämlikt 34 § taxeringsförordningen skola hava avgivit självdeklaration avseende

beskattningsåret 1960, eller motsvarande brutna räkenskapsår

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

13

I den föreliggande situationen torde två olika lösningar vara tänkbara,

den ena i huvudsak motsvarande det remitterade förslaget, den andra att de

skattskyldiga erhålla rätt att vid 1962 års taxering göra avdrag för de avsättningar

till pensionsstiftelse, som verkställts i bokslutet för räkenskapsåret

1960 eller för motsvarande brutna räkenskapsår i den mån sådant avdrag

icke medgivits vid 1961 års taxering.

Den föreslagna lagstiftningen tillstyrkes av de hörda organisationerna på

näringslivets område. Sveriges redareförening tillägger.

I § 2 i utkastet till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag

vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse i vissa fall

förutsättes, att fråga är om avdrag för avsättning till sådan pensionsstiftelse,

som inrättats enligt PRI-systemet. Uppmärksammas må, att skattskyldig

kan hava lämnat utfästelse om pension i överensstämmelse med den mellan

Arbetsgivareföreningen, Industritjänstemanna- och Arbetsledareförbundet

den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen utan att den skattskyldige därvid

anslutit sig till ovannämnda system. Även i de fall, då sådan anslutning

som ovan nämnts ej gjorts av den skattskyldige, bör denne vara berättigad

till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse, såvitt avser sådan pensmnsrätt,

som omförmäles i § 1 i förenämnda utkast till förordning. Texten till

§ 2 i förslaget bör ändras i enlighet härmed.

Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller, att rätten till avsättning

enligt förslaget även bör omfatta företag som icke anslutits till Pensionsregistreringsinstitutet

(PRI), därest överenskommelse av likartat innehåll

träffats med de anställda om plan för kompletterande pensionsförmåner.

Kooperativa förbundet säger sig inte ha något att erinra mot bifall till

framställningen men hemställer att rätten till avdrag ej måtte begränsas till

företag som gör avsättningar till s. k. PRI-stiftelser utan utsträckas att gälla

företag som gör avsättning till andra stiftelser än PRI-stiftelser, under förutsättning

att dessa företag med sina anställda träffat motsvarande överenskommelse

om kompletterande pensionsförmåner som avses i framställningen.

Eu sådan utvidgning anser förbundet motiverad, emedan de företag,

som löst sin pensionsfråga på ett tillfredsställande sätt utan att anlita försäkringsanstalt

eller som ej ämnar ansluta sig till PRI, eljest skulle bli förhindrade

att göra avsättning till pensionsstiftelse under 1960. Förbundet

framhåller att detta är fallet med den pensionsanordning man har inom

konsumentkooperationen och som anlitas även av vissa närstående företag.

Förbundet tillägger.

I sin promemoria anför SAF att den schablonmässiga avsättningen i 1960

års bokslut bör fastställas till 5,7 % av lönesumman från 1960 för tjänstemän

i intjänandeålder. Denna procentsiffra, som framräknats av direktör

Lars Dahlgren och som får anses plausibel, förutsätter emellertid att övriga

pensionsförmåner de anställda tillerkänts under 1960 nämligen familje- och

invalidpensioneringen, förvaltas av försäkringsinrattning, till vilken företagen

inbetalar pensionsförsäkringspremie, vilken som ovan nämnts i alla

händelser är avdragsgill. Inom den konsumentkooperativa sektorn har man

icke tecknat pensionsförsäkring för dessa delar av pensionsutfästelsen, utan

dessa bestridas också genom inbetalningar till Konsumentkooperationens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

pensionsstiftelse. Kostnaden för dessa pensionsmoment torde uppgå till ca

3 % av lönesumman, varför vi hemställer med stöd av vad som anförts om

rätt periodisering av pensionskostnader att när det gäller att fastställa avsättning

till pensionsstiftelse för företag, som i likhet med konsumentkooperationen

icke anlitar försäkringsinrättning, avsättningen måtte beräknas

till 8 % av lönesumman för 1960 för anställda i intjänandeålder, varav 5,7 %

hänföres till intjänande av ålderspension.

Landsorganisationen tillstyrker framställningen men betonar, att avdragsrätten

inte bör avse endast PRI-stiftelserna utan även andra pensionsstiftelser

under förutsättning att det träffats överenskommelse med de anställda

om kompletterande pensionsförmåner av liknande typ som i tjänstemannauppgörelsen.

Organisationen ifrågasätter även, om inte den schablonmässiga

avdragsrätten bör begränsas till sådana fall då den skattskyldige inte

kan beräkna det belopp, vartill avsättning högst skulle medges enligt kommunalskattelagen,

d. v. s. det s. k. skattetaket.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att bestämmelserna måste

ges en sådan generell utformning att de kan tillämpas för pensionsstiftelser

av olika förekommande slag och avse avsättningar för säkerställande av

under år 1960 intjänat fribrev såväl avseende ålderspension som i förekommande

fall andra pensionsdelar. Liknande synpunkter framföres av Sveriges

akademikers centralorganisation.

Pensionsstiftelseutredningen upplyser, att utredningen avser att under

vårens lopp framlägga förslag till nya regler för beräkning av avdragsgillt

belopp vid avsättning till pensionsstiftelse. Avsättning skall enligt förslaget

alltid få avse kapitalvärdet av intjänat fribrev. Utredningen fortsätter.

Ett genomförande av förslaget om provisorisk lagstiftning vid 1961 års

taxering kan komma att medföra att företag medgives avdrag för avsättningar

som enligt de vanliga reglerna icke skulle medgivits till avdrag förrän

ett senare år. Det kan också bli fråga om avsättningar, vilka icke skulle bli

tillåtna därför att företaget redan tidigare utnyttjat alla avsättningsmöjligheter.

Avsättningar till PRI-stiftelser för verksamhetsåret 1960 beräknas

uppgå till omkring 90 miljoner kronor. Av detta belopp kan grovt räknat

hälften antagas belöpa på företag som, inberäknat nämnda avsättning, icke

når upp till skattetaket i sina pensionsstiftelser. Återstoden eller 40—50 miljoner

kronor skulle hänföra sig till företag som redan har överskott i sina

stiftelser och som därför med tillämpning av nuvarande regler i kommunalskattelagen

icke skulle ha varit befogade till avdrag. Reträffande konsumentkooperationen

har uppgivits, att konsumtionsföreningarna icke gjort några

avsättningar till pensionsstiftelse i 1960 års bokslut med hänsyn till ovissheten

rörande avdragsrätten. KF däremot avser att — om rätt till avdrag

anses trolig — avsätta till pensionsstiftelse ett belopp i storleksordningen

8—10 miljoner kronor. För nämnda belopp torde avdrag enligt vanliga regler

icke kunna ske. Ytterligare pensionsanordningar än de nu nämnda kan

beröras av den ifrågasatta speciallagstiftningen, men aktuella belopp i dessa

fall är troligen av mindre storleksordning. Det kan gissningsvis antagas att

vid 1961 års taxering avdrag kommer att medgivas med ett 60 miljoner kronor

för högt belopp, om en provisorisk lagstiftning skulle genomföras som

tillgodosåg SAF:s och KF:s önskemål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1961

15

Utredningen konstaterar, att arbetsgivarens åtagande att årligen göra avsättning

till pensionsstiftelse med belopp motsvarande pensionsskulden ger

de anställda stora fördelar. Det är skäligt, att avsättningar kan ske på sätt

förutsatts i berörda överenskommelser redan från den tidpunkt, då de nya

pensionsförmånerna börjat intjänas eller från och med den 1 januari 1960.

Med tanke på alt antalet försäkringsmatematiker är litet är det enligt utredningen

icke att förvåna, att det visat sig omöjligt att hinna få erforderliga

beräkningar gjorda i tid.

Den åsyftade provisoriska lagstiftningen bör enligt utredningens mening

avse samtliga fall där en skattskyldig åtagit sig att fortlöpande göra avsättningar

till en pensionsstiftelse. Avdrag bör vara medgivet för en avsättning

motsvarande värdet av det fribrev som tillerkänts anställd, oberoende av

storleken av under året intjänat fribrev i förhållande till den anställdes lön.

Utredningen, som anser sig kunna tillstyrka provisorisk lagstiftning, uttalar,

att denna lämpligen skulle kunna utformas på i huvudsak följande sätt.

En pensionsutfästelses värde må uppskattas till nedan angivna belopp

även om detta skulle vara högre än det belopp som må tagas i beaktande enligt

de i anvisningspunkt 2 till 29 § kommunalskattelagen givna reglerna.

Utfästelsen motsvarar dels en pensionsreserv beräknad på grundval av utfästelsens

innehåll den 31 december 1959, dels ock vad den skattskyldige

åtagit sig att för år 1960 avsätta till pensionsstiftelse för att säkerställa under

detta år intjänat fribrev.

Med pensionsreserv avses här det belopp som erfordras för att säkerställa

en pensionsutfästelse enligt de antaganden som angives i nyssnämnda anvisningspunkt.

Sammanfaller den skattskyldiges räkenskapsår ej med kalenderår bör i

stället för den 31 december 1959 gälla slutdagen av det räkenskapsår för vilket

taxering i första instans verkställts år 1960.

Vill den skattskyldige ej beräkna det belopp, vartill för alla utfästelser

sammanlagt avsättning högst medgives, är han likväl berättigad att åtnjuta

avdrag för vad han enligt åtagande avsatt till pensionsstiftelse för att säkerställa

under år 1960 intjänade fribrev.

Sker avsättning för fribrev intjänat under 1960 till stiftelse som särskilt

inrättats för sådan avsättning, må avsättning till den särskilda stiftelsen

avse 5 001 kronor även om intjänade fribrev icke uppgår till detta belopp.

VI. Departementschefen

Företagens rätt till avdragsgilla pensionsstiftelseavsättningar är enligt

kommunalskattelagens regler beroende av i vad mån bindande pensionsutfästelser

kan anses föreligga. Före antagandet av lagen om försäkring för

allmän tilläggspension (TPL) har man ansett en pensionsutfästelse bindande,

även om företaget förbehållit sig rätt att reducera förmånerna i händelse

av en allmän tilläggspensionering. Sådant förbehåll får självfallet numera

beaktas. Förutsättningarna för avdragsrätten har således ändrats genom

tillkomsten av TPL. Företagens möjligheter till avdragsgilla avsättningar

är mindre än förut, i många fall avsevärt mindre.

Frågan om verkningarna i detta hänseende av den allmänna tjänstepen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

sioneringen var aktuell redan vid 1960 års taxering. Med hänsyn till då pågående

förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om undantagande av

vissa arbetstagargrupper från den allmänna tjänstepensioneringen och om

andra med pensionsreformen sammanhängande spörsmål framlades i

prop. nr 40 till 1960 års riksdag förslag till förordning med särskilda bestämmelser

om rätt till avdrag vid 1960 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

Enligt den föreslagna förordningen, som oförändrad antogs

av riksdagen, medgavs företagen rätt att vid 1960 års taxering göra avsättningar

till pensionsstiftelser i samma omfattning som dittills. I propositionen

framhöll jag emellertid, att den föreslagna lagstiftningen var att se som

en engångsåtgärd, företagen i anledning av det rådande förhandlingsläget.

Från och med 1961 års taxering blev kommunalskattelagens regler att tilllämpa,

varvid hänsyn fick tagas till den reduktion av avsättningsmöjligheterna

som föranledes av TPL.

Bland de företag, som förbehållit sig rätt att reducera pensionsförmånerna

med hänsyn till TPL, torde ett flertal få anlita försäkringsteknisk expertis

för att fastställa den vid 1961 års taxering avdragsgilla avsättningen.

Vissa sådana företag torde inte hinna få dessa beräkningar utförda i sådan

tid att en i enlighet med kommunalskattelagens regler beräknad avsättning

kan göras i 1960 års bokslut. Detta förhållande synes i och för

sig knappast utgöra skäl för att införa specialregler i fråga om stiftelseavsättningar

även vid årets taxering. Avsättningarna skulle nämligen utan

större olägenhet kunna uppskjutas till kommande bokslut.

Arbetsgivareföreningens framställning innefattar inte heller krav på åtgärder

motsvarande de under fjolåret beslutade. Den utmynnar i stället

i förslag om särskild lagstiftning med avseende på avsättningar, som föranletts

av att företagen, som ett led i det s. k. PRI-systemet, åtagit sig att

avsätta medel till täckande av en i enlighet med detta system beräknad

pensionsskuld. En sådan avsättning kan enligt föreningens mening inte

uppskjutas till ett kommande bokslut utan att företaget bryter den överenskommelse

som ligger till grund för systemet.

Om avsättningen till PRI-stiftelsen rymmes inom den för företaget avdragsgilla

pensionsstiftelseavsättningen, det s. k. skattetaket, är skyldigheten

att avsätta till PRI-stiftelsen inte något problem för företaget. Företaget

hinner i vart fall beräkna skattetaket under år 1961. Har företaget emellertid

redan tidigare år gjort avsättningar, som uppgår till eller överstiger

skattetaket, kommer avdrag för avsättningen till PRI-stiftelsen att vägras

vid inkomsttaxeringen. I dylikt fall skulle en i och för sig lämplig lösning

kunna vara att företaget, i stället för att göra ny avsättning till PRI-stiftelsen,

överför medel från äldre pensionsstiftelser till PRI-stiftelsen. Mången

gång torde emellertid stiftelsestadgarna lägga hinder i vägen för sådan överföring

av medel.

Enligt vad jag inhämtat kommer pensionsstiftelseutredningen att i ett

betänkande, som avlämnas under april månad detta år, föreslå en lagstift
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Knngl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

ning, som medger företagen rätt att överföra överskottsmedel i en pensionsstiftelse

till en annan dylik stiftelse. Samtidigt kommer utredningen att

framlägga förslag till nya regler för beräkning av avdragsgillt belopp vid

avsättning till pensionsstiftelse och om avtappning av överskottsmedel i

äldre pensionsstiftelser.

Då skyldigheten att avsätta till PRI-stiftelser är en följd av förhandlingar

mellan arbetsmarknadens parter, vill jag inte motsätta mig att — i avvaktan

på ett ståndpunktstagande till pensionsstiftelseutredningens blivande

förslag — företagen genom särskilda bestämmelser får rätt att vid 1961

års taxering åtnjuta avdrag för avsättningar till PRI-stiftelser, även om därigenom

större avdrag skulle erhållas än enligt kommunalskattelagens regler.

De särskilda bestämmelserna bör dock gälla endast för det fall att företaget

i 1960 års bokslut uteslutande gör sådan avsättning, som företaget

enligt överenskommelse med arbetstagarnas organisationer är skyldigt verkställa.

Den provisoriska lagstiftningen bör vidare, såsom flera remissinstanser

framhållit, inte begränsas till att gälla allenast avsättningar till PRI-stiftelser.

Den bör avse även andra fall, där företaget, på grund av överenskommelser

av väsentligen samma innehåll som de i framställningen åberopade,

åtagit sig att fortlöpande göra avsättningar till pensionsstiftelse.

Avdragsrätten bör avse det belopp som företaget enligt överenskommelsen

är skyldigt avsätta till stiftelsen. Storleken av denna avsättning får det

ankomma på de tillämpande myndigheterna att fastställa. Vad gäller avsättning

till PRI-stiftelser har riksskattenämnden i den tidigare återgivna

anvisningen godtagit viss schablonberäkning. Sker avsättningen till en särskilt

inrättad pensionsstiftelse bör dock, av skäl som i framställningen angivits,

avsättningen få avse ett belopp av 5 001 kronor, även om summan av

intjänade fribrev inte uppgår till detta belopp.

En förutsättning för avdragsrätt bör vara, att avsättningen inte avser att

trySSa pensionsutfästelse till sådan anställd, som avses i fjärde stycket av

punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, d. v. s. i regel huvudaktieägare

i familjebolag eller denne närstående, samt att avsättningen

sker till pensionsstiftelse som avses i punkt 6 av anvisningarna till 53 §

kommunalskattelagen. Vidare måste pensioneringen vara anordnad på sätt

i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen föreskrives som villkor för

att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Vanliga regler bör i

övrigt gälla beträffande formerna för avsättningen.

Några remissinstanser har ansett det otillfredsställande, att de nya bestämmelserna

i vissa fall inte kan tillämpas av företag, som vid tidpunkten

för förordningens ikraftträdande upprättat bokslut och avgivit deklaration.

Med anledning härav vill jag framhålla att även dessa företag varit

skyldiga enligt den ifrågavarande överenskommelsen att verkställa pensionsstiftelseavsätlning

under beskattningsåret. Har så skett får bestämmelserna

betydelse även för dylika förelag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1961

Vad jag här förordat innebär allenast att vissa företag kan få uppskov

med skatt som eljest skolat erläggas på grundval av 1961 års taxering. De

belopp, varom här är fråga, är inte av den storleksordning att de bör påverka

inkomstberäkningen för budgetåret 1961/62.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj.t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning med särskilda bestämmelser om

rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättning till pensionsstiftelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Norén

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1961

19

Bihang

Vid promemorian fogat förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års

taxering för avsättning till pensionsstiftelse i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

§ I
Har

skattskyldig lämnat utfästelse om pension enligt den mellan Svenska

Arbetsgivareföreningen, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges

Arbetsledareförbund den 30 juni 1960 träffade överenskommelsen rörande

bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner eller enligt annan

överenskommelse med väsentligen likalydande innehåll, skall, såvitt avser

pensionsrätt intjänad efter utgången av år 1959, vid beräkning av avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen under beskattningsår, för vilket

taxering i första instans verkställdes år 1961, i den män därigenom större

avdrag kan erhållas, gälla vad nedan i § 2 sägs.

§ 2.

Skattskyldig som lämnat anställd utfästelse enligt överenskommelse som

nämns i § 1 att gälla från ingången av år 1960 eller, därest anställning skett

senare under året, från anställningsdagen samt åtagit sig att säkerställa

pensionsrätt intjänad efter utgången av år 1959 på sätt föreskrives i en

mellan de i § 1 nämnda parterna den 26 oktober 1960 träffad uppgörelse,

äger åtnjuta avdrag för avsättning till pensionsstiftelse, som inrättats enligt

samma uppgörelse. Avdraget må uppgå till 5 000 kronor eller till det

högre belopp som motsvarar 5,7 procent av lönesumman under beskattningsåret

för de anställda, vilka intjäna ålderspension enligt utfästelsen.

Avdraget skall därvid beräknas på lönesumma som belöper på tiden från

och med den 1 januari 1960.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 6104113

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av vissa postavgifter m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. BevU 1961:55 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om rätt till avdrag vid 1961 års taxering för avsättn s. 1 i texten