Sök i Ratio Lex

Angående särskilda åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, m. m

1961-03-23 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:134, Angående särskilda åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1961

1

Nr 134

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskilda åtgärder

för rationalisering av jordbruket och skogsbruket

i Kopparbergs län, m. m.; given Stockholms

slott den 23 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen angives vissa riktlinjer för den fortsatta rationaliseringen

av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län i det angelägna syftet att

förbättra de otillfredsställande fastighetsförhållandena i länet. Bland annat

förordas, att verksamheten i första hand skall koncentreras till områden,

där under behörigt hänsynstagande till de skilda trakternas naturliga produktionsförutsältningar

och andra lokala förhållanden den största effekten

är att vänta utifrån såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska synpunkter.

Målsättningen för de koncentrerade rationaliseringsinsatserna skall

vara att såvitt möjligt i ett sammanhang upprusta berörda brukningsenheter

till fulll bärkraftiga och med för driften erforderliga anordningar försedda

jord- och skogsbruksföretag. Storleksrationaliseringen anges som en

primär åtgärd i rationaliseringsarbetet, men även skogsmarksbyten och andra

åtgärder för arronderingsförbättringar bör komma till stånd i ökad omfattning.

Betydelsen av att också rationaliseringsverksamheten i ordinarie

former skall på olika sätt påskyndas inom länet i dess helhet betonas.

Vidare föreslås vissa åtgärder i syfte att främja tillkomsten av sammanslutningar

för gemensam animalieproduktion ävensom —- försöksvis — viss

organisation för driftsrationalisering vid bland annat det mindre jordbruket.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 134

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1961

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 mars 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående särskilda

åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs

län, m. m. samt anför följande.

I anledning av Kungl. Maj :ts uppdrag har lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen

i samråd med skogsstyrelsen i gemensam skrivelse den 25

november 1960 framlagt förslag till åtgärder för effektivisering av jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering i Kopparbergs län. Remissyttranden

häröver har avgivits av styrelsen för lantbruksliögskolan och statens lantbruksförsök,

länsstyrelsen i Kopparbergs län efter hörande av överlantmätaren,

lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen samt hushållningssällskapet i

länet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

I det följande torde få lämnas en redogörelse för omförmälda framställning

och däröver avgivna yttranden. Härutöver torde jag, såsom i årets

statsverksproposition (bil. 11, p. 16) förutskickats, få återkomma till frågan

om närmare regler för dispositionen av det belopp om 500 000 kronor,

som Kungl. Maj :t på min hemställan i sagda proposition föreslagit skall avsättas

under en särskild post under anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering,

m. m. för att disponeras till särskilda åtgärder för att intensifiera

jordbrukets och skogsbrukets rationalisering i Kopparbergs län.

Lantmäteristyrelsens och lantbruksstyrelsens framställning angående

rationaliseringsverksamheten i Kopparbergs län

Ämbetsverkens framställning. I lantmäteristyrelsens och lantbruksstyrelsens

i samråd med skogsstyrelsen den 25 november 1960 avgivna framställning

med förslag till åtgärder för effektivisering av jordbrukets och skogsbrukets

rationalisering i Kopparbergs län har ämbetsverken inledningsvis

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1961

3

lämnat en redogörelse för de i länet föreliggande förhållanden som är av

betydelse för rationaliseringsverksamheten ävensom för nu pågående dylik

verksamhet.

Ämbetsverken beskriver till en början produktionsför utsättningarna

för jordbruk och skogsbruk i länet och anför

därvid i sammandrag följande.

Kopparbergs län omfattar eu landareal av ca 2 800 000 ha, varav ca 98 000

ha utgöres av åkermark och ca 2 005 000 ha av skogsmark. Länet har en största

längd i norr—söder av 330 km och en största bredd i öster—väster av 175

km. I norr och nordväst finnes tämligen vidsträckta fjällområden. De mellersta

delarna av landskapet utgöres huvudsakligen av stora skogsområden, men

här finnes framförallt utefter dalälvarna en blandning mellan skog och öppen

bygd. Detta område övergår i sydväst i Bergslagsområdet, där skogen

ävenledes dominerar och där industri och bergsbruk liar gamla anor. I den

sydöstra delen av länet på slätterna omkring Dalälven finnes slutligen jordbruksbygd

av god beskaffenhet. Betingelserna för jordbruket och skogsbruket

är i hög grad växlande inom dessa olika delar av länet.

Den officiella statistiken indelar Kopparbergs län i fyra s. k. naturliga

jordbruksområden: Fjällbygden, Mellanbygden, Östra Dalarna och Bergslagen.

Indelningsmässigt brukar man även uppdela länet i storskiftesbygden

och den övriga delen av länet. Storskiftesbygden omfattar Fjällbygden, Mellanbygden

med undantag av Säfsnäs socken och av Östra Dalarna socknarna

Enviken, Svartnäs, Svärdsjö, Stora Tuna, Gustafs, Silvberg, Säter samt delar

av Sundborns, Aspeboda, Vika, Torsångs och Grangärde socknar. Inom

storskiftesbygden med undantag av sistnämnda sockendelar uppgår åkerarealen

till ca 50 200 ha och arealen skogsmark till ca 1 638 000 ha.

Fjällbygdens fyra socknar, Idre, Särna, Älvdalen och Transtrand, utgöres

av en bergs- och skogsbygd med en obetydlighet av odlad jord. Skogsbruket

är i denna bygd helt dominerande, vilket belyses av att det för varje ha

åkerjord finnes 160 ha skogsmark. Området är glest befolkat; endast 1,5

invånare per kin2 mot 6 i Mellanbygden, 25 i Östra Dalarna och 16 i Bergslagen.

Av brukningsenheterna omfattar 83 procent en areal av mellan 2—5

ha åker.

Mellanbygden är till sin struktur mindre enhetlig. Inom denna del av länet

utgör åkerarealen ca 33 800 ha. Proportionerna mellan skogsmark och åker

är här i medeltal 30 ha skogsmark för varje ha åker. Utefter Västerdalälven

ligger lågbygder av växlande storlek. I Siljansområdet finnes lågbygder

kring vattendragen och högbygder på moränjord inom silurområdet. Moränjorden

är här jämförelsevis stenfri, rätt näringsrik och av god beskaffenhet,

öslerdalälven nedanför Siljan omges av tätt befolkade bygder med relativt goda

jordar. Även brukningsenheterna inom detta område är små; ca 66 procent

av brukningsenheterna har en areal av högst 5 ha åker och ca 94 procent

har en areal av högst 10 ha åker.

Inom Östra Dalarna finnes 59 000 ha åker och skogsmarken utgör här endast

6 ha på varje ha åkerjord. I delta område finnes flera slättbygder. Tunaslätten

är en av norra Sveriges största jordbruksbygder. Den övergår åt

öster i Skedevislätten och i sydost i Hedemoraslätten. I det sydostligaste

hörnet av länet börjar det mellansvenska slättlcrområdet. I Östra Dalarna

är brukningsenheterna större än i andra delar av länet; endast 24 procent av

enheterna har mellan 2 och 5 ha åker, ea 28 procent har mellan 5 och 10 ha

och ca 48 procent har mer än 10 ha.

1 Bergslagen, som har ungefär 7 400 ha åker, finnes det viktigaste jord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1961

bruksområdet kring sjöarna Väsman och Barken. Men även här är brukningsenheterna

små, ca 47 procent har mellan 2 och 5 ha åker och ca 31

procent mellan 5 och 10 ha.

Ämbetsverken uttalar, att även klimatet i länet visar stora skillnader och

anför härom bl. a. följande.

Sydöstra Dalarna kan sägas ha likartat klimat som områdena norr om Mälaren.

I norra Dalarna däremot är klimatet mycket hårt. Särna och Idre

är kända som kallorter, där temperaturförhållandena är fullt jämförbara

med dem i övre Norrland. Sydöstra Dalarna och även vissa områden i

Siljansbygden har låg sommarnederbörd, medan nederbörden är rätt hög

inom andra delar av mellersta Dalarna och framförallt i gränstrakterna mot

Värmland och Norge. Siljansbygden har ett ur jordbrukssynpunkt ganska

gott klimat. I Västerdalarna däremot är klimatet hårt och kännetecknas

bl. a. av tidiga och för jordbruket menliga höstfroster.

Beträffande produktionsinriktningen hos länets jordbruk gör ämbetsverken

följande uttalanden.

Klimatförhållandena medför, att jordbruken i länet i allmänhet är inriktade

på animalieproduktion. I växtodlingen dominerar därför vallodlingen

och vallarealen upptar omkring 50 procent av åkerarealen. Foderväxtodlingen

har under de senaste åren avsevärt förbättrats, bl. a. därigenom att jordbrukarna

har fått uppmärksamheten riktad på betydelsen av fullvärdiga

utsäden.

Endast i Östra Dalarna och Västerbergslagen kan höstsäd med framgång

odlas. Havreodling förekommer upp till Älvdalen i nordost och upp till

Malung i Västerdalarna. Nordgränsen för kornodlingen ligger någonstans på

linjen Lima—Älvdalen. De nya specialväxterna har inte i större utsträckning

odlats inom länet. Potatisodling har sedan gammalt förekommit i Siljansbygden

och Västerdalarna. Någon nyodling av åker förekommer praktiskt

taget inte i länet. I stället sker en ej obetydlig överföring av åkerjord

till skogsmark. Framför allt gäller detta i fråga om sådan åkerareal som är

belägen utanför de egentliga jordbruksområdena.

Sammanfattningsvis anför ämbetsverken att jordbruken i länet i allmänhet

är mycket små, om hänsyn tages endast till arealen åker. De pågående

strukturförändringarna inom landets jordbruk medför dock, liksom i landet

i övrigt, att brukningsenheternas storlek ökar. En jämförelse mellan de

två senaste jordbruksråkningarna visar enligt ämbetsverken att antalet

brukningsenheter med åkerareal överstigande 2 ha minskat från 11 904 år

1951 till 10 284 år 1956 eller med ca 14 procent. Den procentuella minskningen

är i gruppen 2—5 ha ca 15 procent, över hela länet består brukningsenheterna

regelmässigt av s. k. kombinerade jordbruk. I södra Dalarna

är det, anför ämbetsverken, jordbruken som är kombinerade med skog,

men ju längre norrut man kommer desto mera ökar skogen och skogsarbetet

i betydelse. I Västerdalarna och i norra Dalarna är jordbruket i viss mån

att betrakta som en binäring till skogsbruket. Inom dessa bygder är försäljning

av skogsprodukter, skogsarbeten och skogskörslor de förnämsta inkomstkällorna

för jordbrukarna. Över huvud taget kan enligt ämbetsverkens

uppfattning i ett län som Kopparbergs jordbrukets och skogsbrukets förhål
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13i år 1961

5

landen inte behandlas skilda från varandra. Jordbruket behöver tillgång till

skog för att vara bärkraftigt och skogsbruket drar i sin tur fördel av att

jordbruksbygden finnes. Skogsbrukets betydelse framgår, anför ämbetsverken,

av att i det närmaste en tiondedel av hela landets samlade virkesavkastning

kommer från skogarna i länet.

Härefter lämnar ämbetsverken en översikt av fastighets- och

ä g ande rätts förhålla n de n as utveckling i länet, vari beträffande

utvecklingen i den s. k. storskiftesbygden fram till tillkomsten av

nu gällande jorddelningslag i sammandrag uttalas följande.

Utvecklingen på fastighetsindelningens område kom tidigt att i stora delar

av Kopparbergs län karakteriseras av en livlig hemmansklyvnings- och

jordstyckiiingsverksamliet, som ledde till en oerhörd ägosplittring. Till en

väsentlig del hade detta sin grund i vissa allmänt brukade olämpliga former

för arvsdelningar och upplåtelser av fast egendom. För att råda bot på missförhållandena

igångsattes i början av 1800-talet en över hela socknar sig

sträckande storskiftes- och avvittringsverksamhet som fortgick till och med

år 1894. Storskiftena genomfördes sockenvis och bekostades till relativt stor

del med allmänna medel. De vid skiftena utlagda fastigheterna motsvarade

väl dåtida krav på för jordbruk och skogsbruk lämpliga fastigheter.

Med storskiftenas genomförande avsågs att ernå sådana fastighetsförhållanden,

att utvecklingen därefter skulle kunna följa samma linjer som i

andra delar av landet. En förnyad stark ägosplittring uppstod emellertid

efter hand. Orsaken härtill torde främst få sökas i att uppdelning genom

arv och andra fång av de vid storskiftena utlagda lotterna skedde i långt

större utsträckning än eljest inom landet. En annan starkt bidragande orsak

var också att jordägarna för bestämmande av områdena för de särskilda

fastigheterna på marken i så stor utsträckning själva ombesörjde jorddelningen

att sämjedelningen var ett förhärskande delningsinstitut. Redan det

förhållandet att den långtgående klyvningen och styckningen av de vid storskiftena

bildade fastigheterna endast i mindre mån blev föremål för legala

fastighetsbildningsåtgärder vållade oreda i äganderättsförhållandena och

otrygghet i de faktiska besittningsförhållandena. Storskiftesindelningen bröts

sönder, vilket resulterade i oklara äganderättsförhållanden samt inkongruenser

mellan formell och reell äganderätt.

Rörande de överväganden i fråga om fastighetsbildning med sikte på de

särskilda förhållandena i länet, som förekom i anslutning till tillkomsten av

jorddelningslagen eller som ägt rum därefter, anföres i framställningen bl. a.

följande.

Vid det under 1920-talet bedrivna arbetet på den nu gällande jorddelningslagstiftningen

visade sig alt denna lagstiftning inte kunde i alla delar ges ett

för dalaförhållandena lämpligt innehåll. Å andra sidan hade olägenheterna av

de rådande förhållandena redan då visat sig vara så stora alt särskilda åtgärder

framstod som erforderliga. Efter en viss försöksverksamhet och med

ledning av erfarenheter från bl. a. provskiften — handlagda enligt särskilda

provisoriska stadganden — utfärdades den 17 juni 1932 lag med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län (dalalagen). Eu överarbetning av dalalagen, som syftade till att bättre

samordna lagens bestämmelser med riktlinjerna för jordbrukets rationalisering,

resulterade år 1948 i vissa ändringar i lagen. Den viktigaste nyheten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is proposition nr 13i år 1961

var att vid skifte enligt datalagen möjligheten öppnades att ålägga innehavarna

av små, obebyggda andelar att frånträda sin åkerjord mot likvid i

pengar, varigenom åkerjord kunde bli tillgänglig för förstärkning av ofullständiga

jordbruk inom skifteslaget. I detta sammanhang torde böra nämnas

alt lanlmäteristyrelsen efter av Kungl. Maj:t givet uppdrag år 1954 framlade

förslag till vissa ytterligare ändringar i datalagen i syfte att utvidga i

det föregående nämnd inlösningsrätt till att avse jämväl mindre andelar i

skogsmark. Slutlig ställning har ännu inte tagits till detta förslag.

Före dalalagens ikraftträdande utfördes inom storskiftesbygden vissa laga

skiften, helt enligt då gällande rikslagstiftning. Vid dessa förrättningar förekom

inte åtgärder för äganderättsutredning och sammanläggning av det

otal fastighetsdelar som i dessa trakter ofta ingår i en brukningsenhet. För

att i efterhand möjliggöra en komplettering i detta hänseende utfärdades

lag den 4 juni 1943 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län. Syftet

med dessa förrättningar var att få klarhet i äganderättsförhållandena och

alt skapa en rättslig fastighetsindelning, som anslöt sig till dessa förhållanden.

Genom förrättningarna, som till större delen bekostades med allmänna medel,

förbättrades däremot ej brukningsförhållandena på marken utöver vad

som skett vid lagaskiftesförrättningarna.

Ämbetsverken uttalar, att berörda lagstiftningsåtgärder har medfört upphävande

av rådande ägosplittring inom endast en mindre del av storskiftesbygden.

Inom övriga delar av denna bygd har däremot de oefterrättliga

fastighets- och äganderättsförhållandena snarast förvärrats sedan 1920- talet genom fortgående sämjevis verkställda delningar. Nya arvfall och

oskiftade dödsbon har också tillkommit i stor omfattning. Rådande förhållanden

illustreras i framställningen av följande ur en artikel i Svensk lantmäteritidskrift

(årgång 1960 s. 533) hämtade beskrivning av ett enstaka fall.

Böl Sven Eriksson äger skog i 85 ägoskiften och hans skogsmarksinnehav

kan redan på den grunden betecknas som ganska splittrat. Nu är det emellertid

så att det inte finnes ett enda av dessa skiften som han äger ensam.

Beträffande två är det ganska väl beställt; i dessa har han bara en meddelägare.

I femton skogsskiften har han tre meddelägare och i sju är meddelägarnas

antal fyra. Men sedan blir det något besvärligare. I ett skifte har

han åtta meddelägare, i två har han tio och i två andra elva meddelägare.

Tolv meddelägare har han i tolv skiften, tretton i tretton skiften, fjorton i

sex skiften, femton i fyra skiften, sexton i ett skifte, sjutton i sex skiften,

aderton i två skiften, nitton i fyra skiften och tjuguen meddelägare i tre skiften.

I vart och ett av de fem återstående skogsskiftena slutligen har han

trettiosex meddelägare. Den omständigheten att Böl Sven bär sjutton meddelägare

i sex skogsskiften innebär inte alls att det är samma meddelägare

han har att göra med i alla sex; bara inom dessa förekommer det tre olika

meddelägarekombinationer. Totalt har Böl Sven att hålla reda på tjugofem

olika sådana ägaregrupper som han är inblandad i. Naturligtvis får man

inte heller förledas att tro alt Böl Sven äger just en tjugondedel av ett

skogsskifte där han har nitton meddelägare; det är skäligen otroligt att så

skulle vara förhållandet. Det här exemplet är inte något extremfall. Det finnes

skifteslag som är värre sönderplottrade, även om det måhända kan tyckas att

uppdelningen gått tillräckligt långt för Böl Sven när han har sjutton meddelägare

i ett skogsskifte på 1 400 kvadratmeter eller när fjorton skall dela

på avkastningen från två skiften om sammanlagt 1 700 kvadratmeter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år WC>1

7

Ämbetsverken framhåller även, att det snart efter verkställandet av förut

berörda skiften visade sig att de uppnådda förbättringarna höll på att omintetgöras

därigenom att nya privata jorddelningar företogs inom de nyskiftade

områdena. För att motverka denna form av privat jorddelning utfärdades

efter förslag av lantmäteristyrelsen år 1952 lag innebärande att

sämjedelning av jord, som varit föremål för viss förrättning enligt den jordrättsliga

särlagstiftningen för Kopparbergs län, frånkännes rättsverkan.

I de delar av länet som inte ingår i storskiftesbygden är enligt ämbetsverken

fastighets- och äganderättsförhållandena i stort sett likartade med de

som råder i landet i övrigt och särskilt inom angränsande län. Ehuru sålunda

här inte råder sådana extrema förhållanden som inom storskiftesbygden, uttalar

ämbetsverken att fastighetsindelningen och i viss mån även äganderättsförhållandena

också i dessa delar av länet inte i allo är sådana att förhållandena

medger utövandet av rationellt jord- och skogsbruk.

I framställningen redovisas vidare den pågående rationaliserings

verks a mheten i fråga om jordbruket och skogsbruket

i Kopparbergs län. Ämbetsverken uttalar härom inledningsvis

att såväl lantmäteriet som lantbruksorganisationen strävat efter att, inom

ramen för tillgängliga personella och materiella resurser samt så långt gällande

lagstiftning medgivit, åstadkomma en omfattande rationaliseringsverksamhet

i länet. Även skogsvårdsstyrelsen och hushållningssällskapet

har i betydande omfattning inriktat sin verksamhet på åtgärder i samma

syfte.

Beträffande fastighetsregleringsverksamheten i länet, som är av stor omfattning

och främst koncentrerad till storskiftesbygden, anför ämbetsverken

i sammandrag följande.

Av de 2 300 000 ha i landareal, som storskiftesbygden omfattar, har bortåt

en tiondel eller omkring 200 000 ha underkastats laga skiften enligt dalalagen.

Sådana skiften om sammanlagt 30 000 ä 35 000 ha har avslutats och

fastställts, medan av de återstående, som omfattar ungefär 170 000 ha och

berör något över 5 000 sakägare, ett par beräknas komma att avslutas inom

ett år och flertalet inom den närmaste femårsperioden. De brukningsenheter,

som ingått i laga skiftena, utgöres till övervägande del av småbruk.

Med hänsyn härtill har det ansetts synnerligen angeläget att i samband med

fastighetsregleringarna få till stånd storleksrationaliseringar. Genom de i det

föregående nämnda reglerna om inlösen i datalagen och genom den aktiva

inköpsverksamhet, som lantbruksnämnden bedriver, har kunnat erhållas

viss rationaliseringsreserv. Genom nära samarbete mellan förrättningsmännen

och lantbruksnämnden har inköpsverksamheten i möjligaste mån koncentrerats

till de fastighetsregleringsobjekt, där det från jordägarnas sida

framställes önskemål om tillskottsjord. Lantbruksnämnden har härutöver

ombesörjt viss förmedlingsverksamhet av jord inom skifteslagen. Vid faslighetsregleringarna

ägnas markanvändningsfrågorna stor uppmärksamhet. Sålunda

betraktas vid värderingarna sämre jordbruksjord såsom skogsmark i

betydande omfattning.

I samband med fastighetsregleringarna sker även betydande investeringar

i tekniska anläggningar in. in. Till åtgärder såsom vägbyggnad i inägor

och skog, utflyttningar, invallningar, o. d. har utgått och utgår statsbidrag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1961

i betydande omfattning. Sammanlagt har sedan 1948 till sådana åtgärder beviljats

statsbidrag med ca 2 500 000 kr. Även andra rationaliseringsåtgärder

av inre rationaliseringskaraktär samt skogsvårdsåtgärder verkställes i

anslutning till fastighetsregleringarna.

Ämbetsverken uttalar i detta sammanhang att det är uppenbart, att de

åtgärder som sker genom och i anslutning till nämnda genomgripande fastighetsregleringar

— uppordnande av de kaotiska äganderättsförhållandena,

upphävande av den privaträttsliga ägoblandningen mellan byarna, viss storleksrationalisering,

välgörande bortstädning av en mängd småfastigheter,

en ändamålsenlig utformning av ägoskiften, utbyggnad av rationella tekniska

anläggningar, åtgärder av inre rationaliseringskaraktär, uppgörande av

åtgärdsförslag beträffande framtida skogsskötsel för bondeskogsbruket

m. m. — i hög grad förbättrar förutsättningarna för bedrivande av ett rationellt

jordbruk och skogsbruk. En undersökning, som verkställts rörande

den ekonomiska effekten av vissa provskiften utvisar också att innevånarna

i de skiftade byarna genomsnittligt erhållit en avsevärd årlig inkomstförbättring

i jämförelse med innevånarna i ej omskiftade byar inom berört område.

Härtill kommer att enligt ämbetsverken inom de trakter där regleringarna

nu pågår skogsbruket är det dominerande näringsfånget och att det

är omarronderingen i skogsmarken som ger de verkligt stora vinsterna.

Rörande fastighetsregleringsverksamheten i andra delar av länet än i

storskiftesbygden anför ämbetsverken bl. a. följande.

Även utanför storskiftesbygden pågår i viss utsträckning genomgripande

fastighetsregleringar av typen laga skifte, särskilt i södra länsdelen. Förutom

omarrondering sker vid dessa regleringar betydande storleksrationaliseringar.

Sålunda har vid en nyligen avslutad fastighetsreglering på en by omfattande

ca 1 150 ha, varav ca 600 ha åker, arealen åker i medeltal per brukningsenhet

ökats från ca 15 ha till 25 ha. Vidare sker en betydande successiv

rationalisering. Lantbruksnämnden har sålunda under senare år inköpt

jordbruksmark och skogsmark för i genomsnitt drygt 1 200 000 kr. för år samt

därutöver lämnat ekonomiskt stöd till förvärv av tillskottsjord, arronderingsåtgärder

m. m.

Inom Kopparbergs län pågår härjämte en betydande fastighetsregleringsverksamhet

avseende skogliga arronderingsbgten. I framställningen göres

bl. a. följande uttalanden rörande denna verksamhet.

De skogliga arronderingsbytena inleddes efter initiativ från några av

skogsbolagen i länet i början av 1959 och hittills har byten omfattande en

areal av ca 16 000 ha avslutats. Huvudparten av denna areal är belägen i

de västra delarna av länet och är fördelad på ungefär 800 skiften. Bytena

har medfört en väsentlig reducering av antalet skiften och en koncentration

av innehaven. Under innevarande år fortsättes arronderingsbytena i norra

delarna av länet och f. n. är byten, omfattande ca 40 000 ha under genomförande.

Vid dessa senast nämnda byten beröres även domänverket samt

besparingsskogar och vissa andra för jordägarna gemensamma enheter inom

socknarna. Avsikten är att bytesverksamheten inom det större skogsbruket

sedan skall fullföljas för länet i omgångar med årligen minst 15 000—

20 000 ha.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 13''r år 1961

En bytesetapp, som avser regleringar mellan det större och mindre skogsbruket,

har påbörjats i Svärdsjö och Envikens socknar. F. n. är två projekt,

som sammanlagt berör ungefär 2 000 ha under handläggning.

På senare tid bär också avsevärda projekt avseende byten enligt kompensationsprincipen

igångsatts, genom vilka förutvarande bolagsmark blir disponibel

för arronderingsförbättring och komplettering av jordbruk med

skogsmark.

En annan rationaliseringsåtgärd, som har stor omfattning i Kopparbergs

län, är enligt ämbetsverken planering och utbyggnad av erforderligt

skogsbilvägnät. Härom anföres i framställningen i sammandrag följande.

Behovet av ytterligare skogsbilvägar bedömdes vid en av skogsvårdsstyrelsen

1956 utförd inventering till ca 3 500 km varav ca 40 procent eller

1 400 km uppskattades falla på privata skogar (bolagssltogar undantagna).

Under de senaste åren har utbyggnadstakten beträffande skogsbilvägar, till

vilka statsbidrag utgår, hållit sig i stort sett konstant kring 100—120 km

per år. Statsbidragsgivningen har väsentlig betydelse för arbetet med planläggningen

och lokaliseringen av skogsbilvägarna, främst därigenom att

man här har ett medel att leda och styra utbyggandet av ett rätt lokaliserat

och ändamålsenligt utformat skogsbilvägnät. Då planeringen lämpligast sker

i samband med verkställandet av förrättningar enligt lagen om enskilda vägar,

har ett nära samarbete inletts mellan skogsvårdsstyrelsen och lantmäteriet

i dessa frågor. Samarbetet innebär bl. a. att vägplanering utföres gemensamt

av skogsvårdsstyrelsen och lantmäteriet inom de flesta områden,

där byggande av skogsbilväg aktualiseras genom statsbidragsansökan. Vid

planläggningen av större skogsbilvägnät omfattar samarbetet även lantbruksnämnden,

vägförvaltningen och skogsbrukets transportutredning. På

senaste tid har planering ägt rum för tre skogstrakter med en produktiv

skogsmarksareal varierande mellan 6 200 och 8 200 ha och en sammanlagd

projekterad väglängd av 91 km.

I förevarande sammanhang nämner ämbetsverken slutligen den verksamhet

med upprättande av skog sbruks planer, som bedrives i länet, och uttalar

härom bl. a. följande.

Denna verksamhet är av betydelse som fullföljdsåtgärd till fastighelsregleringsverksamheten.

De nybildade ägolotterna i skogsmarken kommer nämligen

att bestå av ett konglomerat av äldre fastigheter och delar därav med

mycket varierande skogstillstånd. För att få hithörande problem klarlagda

har under de senare åren i samarbete mellan lantmäteriet och skogsvårdsstyrelsen

inletts en omfattande försöksverksamhet. Under 1959 slutfördes

beträffande ett försöksområde det omfattande skogliga inventeringsarbete

som erfordras för bestämmande av skogslikvider vid fastighetsreglering. Det

har visat sig att intresset för skogsbruksplaner varit mycket stort inom

försöksområdet och från ägarna av ungefär två tredjedelar av den skogsmark,

som tillhör det mindre, enskilda skogsbruket, har inkommit anmälningar

om att få planer upprättade. Totalkostnaden för upprättande av skogsbruksplaner

av ifrågavarande slag i samband med de större fastighetsregleringar,

som förekommer inom storskiftesbygden, kan beräknas uppgå till ca

två kronor per ha produktiv skogsmark.

Upprättande av skogsbruksplaner till bondeskogsbruket i övrigt i länet

ombesörjes till betydande del av skogsvårdsstyrelsen. Denna verksamhet omfattar

3 000—4 000 ha årligen. För att stimulera planläggningsverksamlieten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 13i år 1961

har för åren 1959—1960 av konjunkturutjämningsmedel anslagits sammanlagt

40 000 kr. Bidrag ur dessa medel utgår med högst 200 kr. per plan, dock

aldrig med mer än 50 procent av plankostnaden.

I berörda sammanhang anför ämbetsverken att för rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets och skogsbrukets områden i länet har avdelats betydande

personella och materiella resurser. För fastighetsregleringsverksamheten

inom storskiftesbygden finnes sju specialorganisationer inom lanlmäteriet,

vid vilka tjänstgör tillhopa 16 lantmätare, 20 mätningstekniker och

ett stort antal annan biträdespersonal. För de skogliga arronderingsbytena,

för skogsbilvägplaneringen ävensom för fastighetsregleringar utanför storskiftesbygden

finnes ytterligare två specialorganisationer, vid vilka tjänstgör,

förutom kontorsbiträdespersonal, tre lantmätare och fyra mätningstekniker.

Lantbruksnämnden har sin personal, som uppgår till ett tiotal befattningshavare

jämte kontorspersonal, avdelad för yttre och inre rationalisering

med tyngdpunkt på den yttre rationaliseringen. Även skogsvårdsstyrelsen

och hushållningssällskapet har ett betydande antal befattningshavare

direkt eller indirekt engagerade i rationaliseringsarbete i länet.

I ett andra avsnitt av framställningen redovisas vissa riktlinjer

för den framtida rationaliseringsverksamheten på

jordbrukets och skogsbrukets områden i Kopparbergs

1 ä n, som enligt ämbetsverkens mening bör gälla. Inledningsvis gör härvid

ämbetsverken följande allmänna uttalanden angående behovet av rationaliseringsåtgärder

i länet.

De naturliga förutsättningarna för bedrivande av jordbruk är goda främst

inom länets mellersta och södra delar. Skogsmarken har hög avkastningsförmåga

och producerar årligen räknat efter fastighetstaxeringsbonitet över

5 000 000 fms virke. Inom stora delar av länet är emellertid möjligheterna

att på ett ur jordbruksekonomiskt och skogsekonomiskt tillfredsställande

sätt utnyttja markens naturliga produktionsförmåga mindre goda. Detta beror

på att jordbruksjorden är uppdelad på i allmänhet mycket små brukningsenlieter,

vilkas arrondering dessutom är synnerligen otillfredsställande.

Skogsmarken är också i mycket stor omfattning söndersplittrad i skiften

med obetydlig areal och med en utformning, som förhindrar såväl användningen

av lämpliga skogsbruksmetoder som verkställandet av skogsvårdande

åtgärder. Till det nu sagda kommer att de kaotiska äganderättsförhållandena

inom stora och betydelsefulla delar av länet försvårar överlåtelser

o. d. i fråga om fast egendom och dess utnyttjande såsom underlag för kreditgivning.

Ämbetsverken uttalar, att till följd av här berörda förhållanden blir det

ekonomiska resultatet av jordbruket och skogsbruket dåligt trots de i många

fall goda naturliga förutsättningarna. Detta måste med hänsyn inte blott

till berörd bygd utan även ur allmän samhällsekonomisk synpunkt betecknas

såsom otillfredsställande. De nyss angivna förhållandena föreligger enligt

ämbetsverken främst inom storskiftesbygden, men behovet av rationaliseringsåtgärder

är även framträdande inom andra delar av länet. Den to

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 1961

11

lala omfattningen av behovet av yttre rationalisering inom länet belyses av

att enligt en av iantmäteristyrelsen 1957 verkställd inventering av fastighetsregleringsbehovet

inom Kopparbergs län inte mindre än ca 1 365 000 ha fördelad

på ungefärligen 25 000 äganderättsiiga enheter bör underkastas sådana

åtgärder. Enligt samma undersökning är fastighetsregleringsbehovet

trängande för ca 1 200 000 ha av nyssnämnda areal. Det torde kunna antagas,

anför ämbetsverken, att behovet av inre rationalisering, driftsrationalisering

och skogliga upprustningsåtgärder av skilda slag är mycket framträdande

såväl inom nyssnämnda områden som inom andra delar av länet.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts anser ämbetsverken, att betingelserna

för rationaliseringsverksamheten i Kopparbergs län är så skiljaktiga

från förhållandena i nämnda hänseende i landet i övrigt att särskilda åtgärder

är påkallade i syfte att åstadkomma förutsättningar för bedrivande av

rationellt jordbruk och skogsbruk i de delar av länet där möjligheterna härtill

f. n. är små på grund av strukturförhållandena. Även med hänsyn till att

den saneringsetapp, som utgöres av de pågående laga skiftena, är i sitt slutskede

är enligt ämbetsverkens mening tiden nu inne att ompröva riktlinjerna

för det fortsatta rationaliseringsarbetet i länet.

I detta sammanhang erinrar ämbetsverken om att de föreliggande särskilda

problemen beträffande rationaliseringsverksamheten i Kopparbergs

län under de senaste åren har uppmärksammats i skilda sammanhang. Härvid

uttalas att det av 1960 års riksdag fattade beslutet om upprättande av

ekonomisk karta för länet kommer att väsentligt underlätta bedrivandet av

rationaliseringsverksamheten där. Vidare understrykes, att de av ämbetsverken

i gemensam framställning den 20 januari 1960 framlagda förslagen

rörande bl. a. viss ändring i uppsiktslagen ävensom det framlagda utredningsförslaget

rörande de s. k. myrslogarna snarast bör genomföras. Förslagen

är dock inte, anför ämbetsverken, av sådan karaktär att enbart härigenom

redan existerande olägenheter kan avhjälpas, utan torde närmast

få betraktas såsom ett hjälpmedel i strävandena att sanera fastighets- och

äganderättsförhållandena.

När det gäller att finna vägar för det fortsatta rationaliseringsarbetet beträffande

storskiftesbygden träder enligt ämbetsverken frågan huru de kaotiska

äganderättsförhållandena skall kunna uppordnas i förgrunden. Uppordning

av dessa förhållanden utgör nämligen, anför ämbetsverken, en

primär förutsättning för rationalisering av jordbruket och skogsbruket inom

sagda del av länet. Hitintills har möjligheter att på ett rationellt sätt angripa

äganderättsförhållandena i syfte att uppordna desamma endast förelegat vid

verkställande av laga skiften enligt dalalagen. Delta har enligt ämbetsverken

medfört alt det egentliga fastighetsregleringsarbetet tidsmässigt starkt

belastats, eftersom verkställandet av äganderättsutredning m. m. har tagit

lång tid i anspråk.

Uppordnandet av äganderättsförhållandena inom ett område medför givetvis

i och för sig inte någon förbättring av fastighetsstrukturen. Jämväl

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1961

en sanering av fastighelsförhållandena anser därför ämbetsverken vara nödvändig.

Rörande de frågor som vid en sådan sanering måste särskilt uppmärksammas

uttalas bl. a. följande.

Vid saneringen bör såväl genomgripande omarrondering som eu omfattande

storleksrationalisering ske. Sådan strukturrationalisering förutsätter

att eu rationaliseringsreserv av betydande storlek finnes disponibel. I detta

syfte erfordras stora insatser beträffande jordförmedling och jordanskaffning

från ralionaliseringsorganens sida. Ett annat spörsmål är frågan om

den framtida markanvändningen. Inom vissa trakter av slorskiftesbygden

synes det nämligen vara lämpligt att sämre jordbruksjord i betydande utsträckning

överföres till skogsmark. Erforderligheten härav framgår av den

i dessa trakter framträdande tendensen att brukningen av åkerjorden nedlägges,

varigenom förekomsten av vanhävdad jordbruksjord blivit stor. Utvecklingen

har också gått i riktning mot ett ökat överförande av jordbruksjord

till mark för bebyggelseändamål. Då fråga är om goda jordbruksjordar,

måste i dylika överföringsfrågor en avvägning ske mellan de skilda

intressena.

Fastighetsregleringsåtgärderna bör enligt ämbetsverken i erforderlig utsträckning

kombineras med åtgärder av inrerationaliserings- och driftsrationaliseringskaraktär

vad gäller jordbruket och skogliga upprustningsåtgärder

i fråga om skogsbruket. I framställningen anlägges bl. a. följande

synpunkter på dessa rationaliseringsåtgärder.

På ett tidigt stadium i fastighetsregleringarna bör ingående överväganden

göras beträffande möjliga framtida produktionsgrenar inom växtodling och

djurproduktion. Vad gäller åtgärder för inre rationalisering måste beaktas

att de fastigheter, som utgår ur fastighetsregleringsprocessen, för att vara

lämpliga kräver byggnader och tekniska anläggningar som är anpassade till

den avsedda produktionsinriktningen. Behovet av en upprustning i dessa

hänseenden kan förutsättas vara stort, eftersom nuvarande brukningsenheter

torde komma att undergå stora förändringar vid fastighetsregleringarna.

Härtill kommer att det med hänsyn till angelägenheten av att de ur regleringarna

utgående fastigheterna snart nog medger helt rationell drift är erforderligt

att åtgärderna för inre rationalisering samordnas med fastighetsregleringarna.

Samtidigt som fastighetsbeståndet och de tekniska anläggningarna

omskapas måste driftsformerna anpassas till de nya förutsättningarna.

Allmänt torde rörande dessa frågor kunna sägas att även om jordbruket

i förevarande områden med hänsyn till klimat och övriga förhållanden

främst måste vara inriktat på nötkreatursskötsel torde förutsättningarna

för en differentiering av växtodlingen böra uppmärksammas. Möjligheterna

att åstadkomma en förbättrad lönsamhet genom bl. a. odling av nya

foderväxter eller potatis synes nämligen endast delvis ha utnyttjats. En intensifierad

upplysnings- och rådgivningsverksamhet i frågor av här berörd

art bör lämpligen ske inom fastighetsområdena.

I fråga om de skogliga upprustningsåtgärder som bör ske i anslutning till

fastighetsregleringarna uppehåller sig ämbetsverken särskilt vid behovet av

skogsbruksplaner och anför härom bl. a. följande.

På grund av den rådande ägosplittringen kan de vid fastighetsregleringarna

utlagda ägololterna i skogsmarken komma att bestå av ett konglomerat

av äldre fastigheter och fastighetsdelar med mycket varierande skogstillstånd.

Såsom en fullföljdsåtgärd till fastighetsregleringarna bör därför skogs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1961

13

bruksplaner upprättas för de nybildade fastigheterna. Härigenom får markägaren

handledning rörande den hushållning med skogskapital och vård

av skogsmarker, som erfordras för att de skogliga fördelarna av fastighetsregleringen

helt skall kunna utnyttjas. På grund av det sagda får det anses

vara angeläget att försöksverksamheten beträffande upprättande av skogsbruksplaner

leder till att dylika planer kommer att upprättas såsom en normal

fullföljdsåtgärd till samtliga regleringar.

Bland andra skogliga upprustningsåtgärder, som bör utföras i anslutning

till fastighetsregleringarna, nämner ämbetsverken särskilt utförande av

skogsplantering o. d. på mark, som vid regleringarna bedömts böra överföras

till skogsmark.

Inom vissa delar av länet utanför storskiftesbygden, främst de norra samt

de östra och västra gränstrakterna, föreligger enligt ämbetsverken möjligheter

att med annat tillvägagångssätt än genomgripande fastighetsregleringar i

ett sammanhang nå ett förbättrat produktionsunderlag. Detta gäller särskilt

skogsbruket, där det har visat sig att de nyligen påbörjade skogliga arronderingsbytena

leder fram till betydande arronderingsvinster. I den verksamhet,

som i detta hänseende hittills ägt rum och som bygger på erfarenheter

från tidigare utförda byten i Norrland, har man, uttalar ämbetsverken, nått

fram till en metodik som är väl lämpad för byten berörande storskogsbruket.

Möjligheter synes föreligga att fortsätta denna verksamhet. Med tillvaratagande

av dessa erfarenheter synes även förutsättningar finnas att utforma

lämpliga metoder i syfte att, såsom redan påbörjats, utvidga verksamheten

till att avse byten mellan storskogsbruket och bondeskogsbruket. De

speciella problem som möter härvidlag är ännu endast delvis lösta. Ämbetsverken

avser emellertid att inom den närmaste tiden gemensamt taga dessa

problem under övervägande samt uttalar, att det finnes grundad anledning

antaga alt verksamheten av rationaliseringsorganen i samverkan skall kunna

ges ökad omfattning. Likaså utgår ämbetsverken från, att bytesverksamhet

av denna art jämväl kommer att utsträckas till att omfatta enbart fastigheter

inom bondeskogsbruket. I anslutning härtill framhålles, att det också

bör uppmärksammas i vilken utsträckning det är möjligt att genom skogsägaresamverkan

över fastighetsgränserna undanröja de olägenheter som dålig

arrondering och fastigheternas ringa storleksordning för med sig för bondeskogsbruket.

Förutsättningarna för sådan samverkan torde öka efter i det

föregående nämnda byten eller fastighetsregleringar.

I nära anslutning till övriga åtgärder, som vidtages för att komma tillrätta

med arronderingsförhållandena i skogsmarken, bör enligt ämbetsverken

den påbörjade verksamheten med planläggning inom större områden av

rationellt utformat skogsbilvägnät fortsättas och intensifieras. På grund av

de betydande investeringar, som är erforderliga för byggandet av skogsbilvägar

inom länet, är det anför ämbetsverken, av framträdande angelägenhet

att del tillses att vägarnas lokalisering blir den lämpligaste.

Ämbetsverken övergår härefter till frågan huru det fortsatta rationaliseringsarbetet

i länet organisatoriskt bör bedrivas. Härvid framhålles till en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1961

början, att vid rationaliseringsarbetet erforderliga åtgärder måste varieras beroende

på förhållandena inom skilda delar av länet. Mot bakgrunden av det

föreliggande behovet av rationaliseringsåtgärder är det, anför ämbetsverken,

också uppenbart att tillgängliga resurser för rationaliseringsarbetet och

därmed sammanhängande upprustningsåtgärder inte kommer att vara tillräckliga

för att alla områden, där behov av rationaliseringsåtgärder föreligger,

skall kunna angripas samtidigt. För att rationaliseringsarbetet inom

rimlig tid inom vissa områden skall ge påtagliga resultat är det nödvändigt

att de tillgängliga resurserna koncentreras. Rationaliseringsarbetet bör med

hänsyn till det sagda enligt ämbetsverken i första hand inriktas på områden,

där under behörigt hänsynstagande till de skilda trakternas naturliga produktionsförutsättningar

och andra lokala förhållanden den största effekten

ur ekonomiska och samhälleliga synpunkter är att vänta. Vid det val av

rationaliseringsområden, som sålunda bör ske, blir jordägarnas inställning

till rationaliseringsarbetet av avgörande betydelse. Som en förutsättning för

vidtagande av rationaliseringsåtgärder inom ett område bör därför gälla att

ett positivt intresse härför allmänt visas från berörda aktiva brukares sida.

Eu förstahandsåtgärd vid den fortsatta rationaliseringsverksamheten i länet

bör enligt ämbetsverken vara verkställandet av inventeringar och bedömanden

av översiktligt slag i syfte att anskaffa underlag för utväljande av

lämpliga rationaliseringsobjekt och för fastställande av turordningen dem

emellan och huru rationaliseringsarbetet inom desamma i stort skall uppläggas.

Även frågan på vilket sätt samordning av rationaliseringsorganens

samlade resurser skall ske i nyssnämnda arbete måste övervägas. Visst material

till ledning för avgöranden i nu berörda frågor finnes redan utarbetat.

Sålunda föreligger en för Gagnefs socken verkställd utredning rörande förutsättningar

och framtida målsättningar för jordbruk och bondeskogsbruk

inom socknen. Den länsutredning, som nyligen igångsatts på initiativ av

länsstyrelsen och där jord- och skogsbruksfrågorna avses att få en framträdande

plats, kommer utan tvekan att ge ett betydelsefullt material för nyss

berörda ställningstaganden.

Med hänsyn till karaktären av rationaliseringsverksamheten i länet anser

ämbetsverken, att riktlinjer för nyss angivna bedömanden rörande rationaliseringsarbetet

lämpligen bör behandlas vid sådana överläggningar inom

länsrådens ram vartill landshövdingen enligt beslut av 1959 års riksdag bör

sammankalla överlantmätaren, lantbruksdirektören, länsjägmästaren och

hushållningssällskapets sekreterare. Ämbetsverken förutsätter, att det vid

dessa överläggningar även skall vara möjligt att bereda företrädare för berörda

kommuner och för sammanslutningar av jordägare och skogsägare

tillfälle att framföra synpunkter i dessa frågor.

Då det gäller det närmare bedrivandet av de ifrågavarande förberedande

arbetena erinrar ämbetsverken om att 1960 års riksdag i syfte att nå en

effeklivisering av verksamheten beslutat om ändrad organisation för lantmäteriet

och lantbruksorganisationen och anför i sammanhanget bl. a. följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj. ts proposition nr 134 år 1901

Genom organisationsändringarna har avsetts att överlantmätare och lantbruksdirektör

skall ha ökade möjligheter att ägna sig åt planering av verksamheten

i stort. Skyldighet bär sålunda ålagts överlantmätaren att ta initiativ

till sådana planeringsåtgärder, som bör föregå större fastighetsregleringsprojekt.

Inom lantinäteriet har vidare inrättats specialorganisationer,

som sorterar direkt under överlantmätaren, för bl. a. arbetsuppgifter av förevarande

slag. För att lantbruksdirektören i större utsträckning skall kunna

ägna sig åt intensifierade rationaliseringsinsatser har vid lantbruksnämnderna

inrättats särskilda befattningar för den direkta ledningen av nämndens

uppgifter i fråga om den yttre rationaliseringen. Angeläget "är vidare att i arbetet

med de översiktliga bedömandena samverkan sker med skogsvårdsstvrelsen

och hushållningssällskapet.

I detta sammanhang framhåller ämbetsverken, att en intensifierad upplysnings-

och rådgivningsverksamhet är en viktig förutsättning för en effektivisering

av strukturrationaliseringen och i samband därmed för rationaliseringen

av jordbruket och skogsbruket i länet över huvud taget. Denna verksamhet

är enligt ämbetsverkens mening av stor betydelse inte minst då

målsättningen för de olika rationaliseringsprojekten skall uppdragas och

när planer för fastighetsregleringarna och därmed sammanhängande investeringar

samt driftsomläggningar in. m. utformas. Upplysnings- och rådgivningsverksamheten

bör sålunda förberedas på ett tidigt stadium så att berörda

brukares intresse och medverkan kan påräknas redan vid de inledande

arbetena i fråga om rationaliseringsprojekten.

Rörande genomförandet av rationaliseringsarbetet i de utvalda objekten

anför ämbetsverken bl. a. följande.

Sedan inom länsrådets ram lämpliga rationaliseringsprojekt utvalts och

riktlinjer i stort uppdragits för rationaliseringsarbetet inom desamma bör

genomförandet ske så snabbt förhållandena medger. I detta syfte bör till

de utvalda projekten i möjligaste mån koncentreras en inte oväsentlig del

av rationaliseringsorganens samlade resurser i såväl personellt som materiellt

avseende. De arbetsuppgifter, som normalt torde komma att behöva

utföras vid arbetet med rationaliseringsprojekten, är uppordning av äganderättsförhållandena,

anskaffning av rationaliseringsreserv, verkställandet av

fastighetsreglering och i anslutning därtill vidtagande av inrerationaliserings-

och driftsrationaliseringsåtgärder ävensom av skogliga upprustningsåtgärder.

Det måste i detta sammanhang understrykas angelägenheten av

att redan på ett förberedande stadium i arbetet det avsedda resultatet härav

konkret åskådliggöres för berörda markägare genom att den nya fastighetsindelningen

preliminärt redovisas för dem. Av synnerlig vikt är att

planeringen sker i intimt samarbete mellan rationaliseringsorganens specialister

på jordbrukets och skogsbrukets områden. Gemensam planläggning och

väl samordnade förberedelser bör kunna förenkla genomförandet och nedbringa

tiden för fastighetsregleringarna. I anslutning till det sagda anser sig

ämbetsverken vidare böra framhålla angelägenheten av alt efter det nyss

nämnda rationaliseringsarbeten genomförts brukarna har tillgång till sakkunniga

rådgivare när driften skall organiseras vid de nya brukningsenheterna.

I detta sammanhang framhåller ämbetsverken att metodikfrågorna vid fastighetsregleringar

sedan några år ägnas stort utrymme vid det av lantmä
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1961

teristyrelsen bedrivna arbetet för rationalisering av lantmäteriverksamheten.

Såvitt nu kan bedömas finnes genom ett utvidgat användande av moderna

tekniska hjälpmedel, t. ex. databehandlingsmaskiner, och genom metodikförenklingar

möjligheter till en viss ytterligare arbetsrationalisering och därmed

även ett snabbare genomförande av fastighetsregleringar av den art

som erfordras i vissa delar av Kopparbergs län.

Med hänsyn till att behovet av rationaliseringsåtgärder inom Kopparbergs

län är mycket stort, understryker ämbetsverken angelägenheten av att högst

betydande personella och materiella resurser kan insättas i rationaliseringsarbetet.

1 fråga om möjligheterna härtill anföres i framställningen bl. a. följande.

Vad gäller lantmäteritekniskt utbildad personal är möjligheterna att under

de närmare åren tillföra länet ytterligare sådan personal starkt begränsade

med hänsyn till rekryteringsläget och till arbetsläget inom lantmäteriorganisationen

i andra delar av landet. Ej heller torde inom ramen för nuvarande

personalstater de andra rationaliseringsorganen kunna tillföras

nämnvärda förstärkningar med personal, som är speciellt inriktad på nu

ifrågavarande rationaliseringsverksamhet. Erfarenheterna från det hittills

bedrivna rationaliseringsarbetet i länet visar emellertid, att goda möjligheter

föreligger att i vissa delar av verksamheten utnyttja även personal som

inte är specialutbildad för densamma. Sålunda torde, såsom lantmäteristyrelsen

tidigare framhållit, juridiskt utbildad personal med fördel kunna

medverka i arbetet med äganderättsutredningar. Det är därför angeläget

att möjligheter finnes att antingen anlita i domstolsväsendet anställda jurister

eller att anställa andra jurister direkt vid rationaliseringsverksamheten.

För de skogliga värderingar, som utgör ett arbetskrävande moment i fasiighetsregleringsverksamheten

i länet, är personer med skogsmästarutbildning

väl lämpade". Tillgängligt antal sådana tjänstemän inom rationaliseringsorganen

torde dock inte förslå för arbetet utan flera bör kunna anställas.

Även för det i det föregående berörda framträdande behovet av en intensifierad

rådgivnings- och upplysningsverksamhet, som inte kan medhinnas i

erforderlig omfattning av rationaliseringsorganens ordinarie personal, måste

kunna anställas särskild personal. Angeläget är slutligen att möjligheter

föreligger att anskaffa sådan utrustning, som är speciellt lämpad för rationaliseringsverksamheten

i länet. Att så kan ske är särskilt önskvärt i fråga

om tekniska hjälpmedel som erfordras för att iordningställa arbetsmaterial

som skall behandlas enligt moderna databehandlingsmetoder.

Det angivna behovet av särskild personal och i viss omfattning även av

utrustning för rationaliseringsverksamheten i Kopparbergs län kan enligt

ämbetsverken inte utan allvarliga olägenheter för verksamhet i andra landsdelar

tillgodoses inom ramen för de anslagsmedel som står till rationaliseringsorganens

förfogande. Mot bakgrunden av det framträdande behovet av

en intensifiering av rationaliseringsverksamheten i länet är det således, anför

ämbetsverken, oundgängligen erforderligt att särskilda medel anvisas

för verksamheten. Enligt ämbetsverkens beräkningar erfordras under det

första året en medelsanvisning av 300 000 kr. Detta belopp är enligt ämbetsverken

i förhållande till omfattningen av rationaliseringsarbetet att

betrakta som ett minimum.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 13k år 1961

17

Slutligen har ämbetsverken i framställningen behandlat frågan om det

statliga stödet till rationaliseringsåtgärderna i länet. Enligt ämbetsverken

torde resultaten av rationaliseringsverksamheten i länet i hög grad bli beroende

av att möjligheter föreligger att i tillräcklig omfattning lämna

statligt stöd till de rationaliseringskostnader, som faller på jordägarna.

Såvitt ämbetsverken nu kan förutse torde dock i allmänhet de stödmöjligheter,

som föreligger enligt rationaliseringskungörelsen, vara tillfyllest särskilt

som ifrågakommande stödberättigade inre rationaliseringsåtgärder

genom att de verkställes i anslutning till fastighetsregleringar kan stödjas

till större del än vad som eljest är fallet. Möjligt är dock att för den genomgripande

upprustning av ekonomibyggnaderna, som erfordras vid ändrad

driftsinriktning i samband med långtgående storleksrationalisering, det

kan visa sig erforderligt med särskilda stödåtgärder. Ämbetsverken är

emellertid i förevarande sammanhang inte beredda att framlägga förslag i

denna fråga, enär ytterligare överväganden först bör ske. Vad sedan gäller

det på lantinäteriväsendet ankommande rationaliseringsarbetet torde få förutsättas

att med hänsyn till det samhälleliga intresset av att äganderättsförhållandena

uppklaras i länet enligt lantmäteritaxan normalt utgående ersättning

för arbetet i sagda del av lantmäteristyrelsen skall kunna helt eller

delvis nedsättas. Däremot bör, såsom ock 1960 års riksdag beslutat, ersättning

enligt för landet i övrigt gällande normer utgå för det egentliga fastighetsregleringsarbetet.

Rörande det statliga stödet till skogliga upprustningsåtgärder i sammanhanget

anför ämbetsverken, att de stödmöjligheter, som föreligger enligt

gällande skogliga bidragsförfattningar, i stort sett torde vara tillräckliga.

Ett undantag anses dock bestämmelserna rörande bidrag till upprättande av

skogsbruksplaner vara. Ämbetsverken, som föreslår att bidrag till kostnaderna

för dylika planer i anslutning till fastighetsreglering skall kunna utgå

med högst 50 procent, anför i denna fråga bl. a. följande.

Enligt gällande regler utgår bidrag till upprättande av skogsbruksplaner

enbart i samband med stöd till annan åtgärd, såsom återväxtåtgärd, skogsvägbyggnad

in. m. och på så sätt, alt plankostnaderna inräknas i kostnaden

för åtgärden i fråga. Bidrag till de skogsbruksplaner, som försöksvis upprättats

i anslutning till pågående fastighetsregleringar i länet, har utgått ur länets

konjunkturutjämningsfond för det enskilda skogsbruket. Det är ovisst

huru länge denna utväg kommer att stå till buds. Såsom förut anförts är det

av framträdande betydelse att såsom en fullföljdsåtgärd till fastighetsregleringarna

skogsbruksplaner upprättas på samma sätt som övriga skogsbruksplaner

d. v. s. i enlighet med de föreskrifter som av skogsstyrelsen utfärdas

rörande upprättande av dylika. Ehuru kostnaderna för planupprättandet i

och för sig iir relativt låga, kan de såsom tillägg till övriga på den enskilda

fallande fastighetsregleringskostnader utgöra hinder mot att markägarna i

önskvärd utsträckning utnyttjar möjligheterna att få skogsbruksplaner upprättade.

För att upprättandet av skogsbruksplaner i anslutning till fastighetsregleringar

i länet inte skall äventyras bör stadigvarande bidragsmöjligheter

till kostnaderna härför finnas. Därest inte, såsom skogsstyrelsen

föreslagit, bidrag i allmänhet anses böra utgå till upprättande av skogsbruksplan

såsom fristående åtgärd, synes i förevarande fall eu lösning av frågan

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 134

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1961

kunna ernås genom att fastighetsreglering betraktas såsom åtgärd i samband

med vilken bidrag kan utgå till upprättande av dylik plan. Bidrag skulle

vid sådant förhållande kunna utgå från Statens skogsförbättringsanslag med

förslagsvis högst 50 procent av kostnaderna och i övrigt enligt gängse regler.

Med hänsyn till de stora medelsanspråken i övrigt på detta anslag kan

ifrågasättas om inte en omaximerad post under anslaget borde upptagas för

bidrag till bär avsedda skogsbruksplaner.

Yttranden. De i lantmäteristyrelsens och lantbruksstyrelsens framställning

uppdragna riktlinjerna för den fortsatta rationaliseringsverksamheten i Kopparbergs

län har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Av yttrandena torde här få återges följande.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök åberopar

som eget utlåtande en av professorerna K. F. Svärdström och L. Hjelm upprättad

promemoria. I denna uttalas inledningsvis, att vad de båda ämbetsverken

anför av principiell karaktär i syfte att intensifiera rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets och skogsbrukets områden i länet med hänsyn

till de särpräglade fastighets- och äganderättsförhållandena synes vara

väl värt att prövas och beaktas. Rörande rationaliseringsverksamhetens inriktning

uttalas vidare i promemorian i huvudsak följande.

I detta sammanhang bör ytterligare understrykas behovet av att inriktningen

av jordbruks- och skogsdriften i vissa delar av Kopparbergs län blir

föremål för en fortsatt och grundlig omprövning. Sannolikt måste driftsformerna

omprövas i många bygder för att bärkraftiga företag skall kunna

skapas. Det kan ifrågasättas om en fastiglietsrationalisering över huvud taget

kan genomföras i många områden av länet utan en väsentlig omläggning

av jordbrukets produktionsinriktning och företagsformer. För att detta skall

kunna ske måste rationaliseringsverksamheten också sammankopplas med

en intensifierad rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

Viss personalförstärkning för rationaliseringsverksamhetens effektiva bedrivande

är enligt promemorian uppenbart nödvändig. Ämbetsverkens förslag

i detta avseende tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig i princip till det framlagda

förslaget till riktlinjer för effektivisering av rationaliseringsverksamheten i

länet. Härvid understryker länsstyrelsen uttalandet om nödvändigheten att

koncentrera rationaliseringsverksamheten till de områden, som kan förväntas

ge de ur ekonomiska och samhälleliga synpunkter bästa resultaten. Inventeringar

och översiktliga bedömningar för bestämmande av lämpliga rationaliseringsobjekt

kommer därför att utgöra en uppgift av nyckelkaraktär

för den fortsatta rationaliseringsverksamheten. Länsstyrelsen anser, att för

dessa förberedande arbeten liksom för ställningstagande till frågan hur samordningen

av de olika rationaliseringsorganens resurser skall ske är det av

största vikt att ett samarbete mellan organen kommer till stånd på ett tidigt

stadium. Detta samarbete kan, anför länsstyrelsen, lämpligen inledas vid

överläggningar enligt ämbetsverkens förslag. För det utökade samarbetet och

för den intensifierade verksamheten på fältet ställes — såsom ämbetsverken

framhållit — ökade krav på personella och tekniska resurser. Länsstyrelsen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1961

19

anser, att den för första året föreslagna medelsanvisningen av 300 000 kr.

inte är tillfyllest för verksamheten.

Överlantmätaren i Kopparbergs län uttalar också sin anslutning i allt väsentligt

till de av ämbetsverken uppdragna riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten.

Det avgjort mest trängande behovet av fastighetsregleringar

föreligger enligt överlantmätaren i storskiftesområdet, som i huvudsak omfattar

småbruksbygder. Man torde kunna utgå från att de koncentrerade insatserna

i första hand blir aktuella där. Överlantmätaren betonar, att uppordning

av äganderättsförhållandena utgör en grundförutsättning för att en

rationalisering över huvud taget skall bli möjlig inom nämnda del av länet.

Enligt överlantmätarens mening är det därför ytterst angeläget att det i

framställningen förebådade äganderättsutredningsinstitutet kommer till

stånd. Hithörande verksamhet bör handhavas av en särskild specialorganisation

inom lantmäteriet, vilken för att kunna arbeta effektivt bör omfatta

minst två personer med högskoleutbildning och två mätningstekniker. Överlantmätaren

anser vidare att det är ett framträdande önskemål, att den verksamhet,

som avser skogliga arronderingsbyten, planering och utbyggnad av

erforderligt skogsbilvägnät och upprättande av förslag till skogliga fullföljdsåtgärder

i anslutning till fastighetsregleringar, kan intensifieras. I övrigt

anser överlantmätaren, att för det intensifierade rationaliseringsarbetet

erfordras förstärkning av lantmäteriets specialenheter i länet med bl. a. ytterligare

minst tre befattningshavare med skogsmästarkompetens. Den tekniska

utrustningen bör i första hand kompletteras med ett halvautomatiskt

arealräkningsinstrument till kostnad av ca 55 000 kr. Enligt överlantmätarens

mening erfordras för rationaliseringsverksamheten med hänsyn bl. a.

till det sagda ytterligare medel utöver det av ämbetsverken i framställningen

beräknade beloppet.

Lantbruksnämnden i Kopparbergs län lämnar inledningsvis i sitt yttrande

redogörelse för den pågående rationaliseringsverksamheten i länet. Vad gäller

riktlinjerna för den fortsatta rationaliseringsverksamheten understryker

nämnden, att det för denna verksamhet är synnerligen angeläget att arbetet

med den ekonomiska kartan bedrives med all skyndsamhet och att kartan

göres så fullständig det går. Ett uppklarande av äganderättsförhållandena

är också oundgängligen nödvändigt. Lantbruksnämnden finner det vidare

angeläget, att en effektiv uppsiktslag erhålles. Likaså är utan tvekan bedrivandet

av en aktiv inköpsverksamhet av stor vikt. För att tillgodose behovet

av rationaliseringsreserv understryker nämnden även vikten av att frågan

om vidgad inlösenrätt vid dalaskiftena löses. Ytterligare ett sätt att öka möjligheterna

till anskaffning av den nödvändiga rationaliseringsreserven är enligt

nämndens uppfattning att »få bukt med sterbhusen». I sammanhanget

framhåller nämnden, att med ökat innehav av mark för rationaliseringsändamål

följer också ökade förvaltningsproblcm för densamma. Lantbruksnämnden

understryker härutöver, att jämsides med åtgärder på jordbrukets område

måste motsvarande insatser göras för att höja skogsbrukets standard.

De områden av rationaliseringsverksamheten, där personalförstärkningar er
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1961

fordras, är enligt nämndens mening främst i vad gäller äganderättsutredningar

och för inköpsverksamhet. Vidare bör lantmäteriets kapacitet i länet

stärkas. Avslutningsvis uttalar lantbruksnämnden att i förevarande sammanhang

till behandling bör upptagas de ytterligare problem — bl. a. spörsmål

om enklare och snabbare förfaranden vid den yttre rationaliseringen —

som finnes och som måhända är större än vad som redovisats i ämbetsverkens

skrivelse.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig i stort till de synpunkter,

som anförts i ämbetsverkens framställning, och understryker särskilt,

att uppordningen av äganderättsförhållandena utgör en primär förutsättning

för rationalisering av jord- och skogsbruket inom länets stor skiftesbygd. Styrelsen

betonar det goda samarbete, som äger rum med lantmäteriet i fråga

om skogliga åtgärder i anslutning till skiftesverksamheten och vid skogsvägplanering.

I sammanhanget anför styrelsen, att samarbetet med lantmäteriet

hittills har möjliggjorts bl. a. tack vare anslag från länets konjunkturutjämningsfond

men att dylika medel fortsättningsvis inte torde vara att påräkna.

För den skull är ett belopp av 50 000 kr. för år — motsvarande kostnader

för en extra jägmästare samt vissa materialkostnader —- behövligt för

skogsvårdsstyrelsens del. Skogsvårdsstyrelsen understryker härjämte vikten

av att tillräckliga medel ställes till förfogande såväl till skogsförbättrande

åtgärder som till upprättande av skogsbruksplaner. Beträffande den översiktliga

skogsvägplaneringen uttalas, att den för skogsvårdsstyrelsens del

medför kostnader för såväl personal som material. I den mån dessa kostnader

inte täckes av den av ämbetsverken föreslagna medelsanvisningen borde

medel enligt styrelsens mening ställas till förfogande ur ett förstärkt anslag

till vägbyggnader å skogar i enskild ägo.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott vitsordar, att

äganderätts- och fastighetsförhållandena utgör ett hinder för en önskvärd

strukturomvandling och omintetgör förandet av en aktiv inköpspolitik från

lantbruksnämndens sida. För att dessa åtgärder skall kunna genomföras

i nämnvärd utsträckning erfordras att en äganderättsutredning i första hand

sker inom ifrågavarande jordbruksområden. Förvaltningsutskottet föreslår,

att dessa åtgärder kompletteras med en intensiv rådgivning i ekonomiska och

driftstekniska frågor, riktad till jordbrukarna inom berörda områden. Dylik

rådgivningsverksamhet, som bör anförtros åt särskilt härför anställd personal,

bör vara knuten till hushållningssällskapet och ske i samarbete med övriga

rationaliseringsorgan. Sammanfattningsvis framhåller förvaltningsutskottet

bl. a., att de jordbrukare som utövar sin näring inom här avsedda

områden arbetar under mycket svåra förhållanden som betingas av ägosplittring,

för litet brukningsunderlag och osäkra brukningsförhållanden. Det är

därför enligt utskottets mening angeläget att det allmännas åtgärder syftar

till att snabbt förbättra förhållandena för dessa jordbrukare för att näringen

inom berörda trakter skall kunna överleva.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att den besvärliga ägosplitt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13i år 1961

21

ringen och oklarheterna rörande äganderättsförhållandena i länet bl. a. gör

att åtgärderna för behövlig fastighetsreglering blir mycket tidskrävande. På

grund härav har jordägarnas intresse för dessa åtgärders vidtagande mattats

av och är många gånger inte tillräckligt stort. Det är därför angeläget att berörda

verksamhet i länet erhåller ökade resurser. Även själva metodiken i

fastighetsregleringsarbetet måste uppmärksammas och förbundsstyrelsen

ifrågasätter om det inte skulle vara möjligt att effektivisera verksamheten

genom att minska kraven på s. k. millimeterrättvisa samt genom att förenkla

och tillämpa mera schematiska tillvägagångssätt vid de utredningar som föregår

och ligger till grund för uppordnandet av fastighetsförhållandena. Förbundsstyrelsen

betonar också, att det såsom ämbetsverken framhållit kräves

en väsentligt utvidgad upplysnings- och rådgivningsverksamhet för att

åstadkomma den avsedda effektiviseringen av såväl strukturrationaliseringen

som den därefter följande driftsrationaliseringen. Denna verksamhet bör sättas

in på ett tidigt stadium så att jordbrukarna redan från början är förtrogna

och införstådda med målsättningen och de olika åtgärderna för att uppnå

dessa. Enligt förbundsstyrelsens mening är det angeläget, att särskild personal

kan ställas till förfogande även för nu berörda arbetsuppgifter.

Sveriges tantbruksförbund delar ämbetsverkens uppfattning i fråga om

jordbrukets produktionsförutsättningar inom länet, men framhåller, att i den

redovisning som lämnas av den pågående rationaliseringsverksamheten synes

driftsrationaliseringen och den inre rationaliseringen i alltför ringa omfattning

ha beaktats och belysts. Enligt lantbruksförbundets mening bör jämsides

med rationaliseringsverksamhetens inriktning på stora sammanhängande

områden lantbrukets rationalisering alltfort tryggas genom insatser

hos en och annan brukare. Dessa insatser ger den enskilde brukaren möjligheter

att senare bära den tillfälligt ökade ekonomiska belastningen som en

genomgripande rationalisering innebär. På grund av fastighets- och äganderättsförhållandena

hindras inte minst enskilda initiativ såsom markanskaffning

och driftsrationalisering. Ett uppklarande av dessa kaotiska förhållanden

är därför, anför förbundet, den åtgärd som i första hand bör sättas

igång och bedrivas med all skyndsamhet. Det är vidare enligt förbundets

mening angeläget att den beslutade ekonomiska kartläggningen av länet

bedrives med all skyndsamhet. Av vikt är att i de frågor som berörts i ämbetsverkens

framställning ett intensivt samarbete sker mellan olika organ

och de av jordbrukets organisationer som har intresse häri. Lantbruksförbundet

framhåller slutligen, att jämsides med de åtgärder för rationaliseringen,

som föreslås av ämbetsverken och som förordas av förbundet, även

en intensifierad rådgivnings- och upplysningsverksamhet bör komma till

stånd.

Riksförbundet Lnndsbggdens folk, som tillstyrker ämbetsverkens förslag,

uttalar att samtliga de i framställningen angivna åtgärderna är av synnerlig

stor angelägenhetsgrad. Det måste således anses både ur allmän och enskild

synpunkt önskvärt att jordbrukets och skogsbrukets rationalisering möjlig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1961

göres genom större personalinsatser och ökade bidrag till förrättningar m. m.

Det är vidare enligt riksförbundet angeläget, att de föreslagna åtgärderna

snabbt kommer till stånd.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund förklarar sig helt dela ämbetsverkens

uppfattning att det kräves speciella åtgärder för att bringa reda

i de kaotiska fastighets- och äganderättsförhållandena inom stora delar av

Kopparbergs län. Särskilt framträdande är enligt riksförbundets mening behovet

av att till en början få ekonomisk karta upprättad och äganderättsförhållandena

klarlagda. Det behövs också i stor utsträckning en sanering

av fastighetsbeståndet, vilken bör omfatta ej blott en omarrondering av innehaven

utan även en storleksrationalisering. För stora områden är, anför

riksförbundet, genomgripande fastighetsregleringar i ett sammanhang absolut

nödvändiga, medan inom vissa trakter, särskilt i skogsmarken, markbyten

av mera begränsad räckvidd kan vara tillfyllest. Inom områden, där

ägosplittringen gått måttligt långt, har det visat sig möjligt att nöjaktigt

eliminera olägenheterna av skogsmarksparcelleringen genom samverkan

mellan skogsägarna inom s. k. skogsbruksområden. Genom Dalarnas skogsägareförening

har hittills bildats fyra skogsbruksområden med en sammanlagd

areal av ca 10 000 ha och flera kan väntas. Riksförbundet uttalar vidare,

att det synes lämpligt att, såsom ämbetsverken föreslagit, riktlinjer för

en fortsatt intensifierad rationaliseringsverksamhet utformas vid överläggningar

inom länsrådets ram och att därvid också företrädare för markägares

organisationer beredes möjlighet att deltaga. Angelägenheten av att tillräckliga

resurser ställes till förfogande för en intensifierad rationaliseringsverksamhet

understrykes av riksförbundet, som framhåller att de medel,

som investeras i denna verksamhet, bör kunna ge ett gott ekonomiskt utbyte

inte minst på skogsbrukets område.

Departementschefen

I åtskilliga bygder inom Kopparbergs läns mellersta och södra delar är de

naturliga förutsättningarna för bedrivande av jordbruk relativt goda. Änmer

fördelaktiga är emellertid förhållandena beträffande skogsbruket i länet.

Det gynnas bland annat av att skogsmarken mestadels har hög avkastningsförmåga.

Oaktat dessa förutsättningar är inom betydande delar av

länet möjligheterna att på ett ur jordbruksekonomiskt och skogsekonomiskt

tillfredsställande sätt utnyttja markens naturliga produktionsförmåga

tämligen starkt begränsade. Jordbruks- och skogsfastigheterna karakteriseras

nämligen ofta av synnerligen stark ägosplittring och olämplig arrondering.

Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 verkställd undersökning är

inte mindre än 1 200 000 hektar inom länet i trängande behov av fastighetsregleringsåtgärder.

Situationen förvärras dessutom av att äganderättsförhållandena

är mycket invecklade vad gäller marken inom stora och betydelsefulla

delar av Dalarna.

Antalet mindre jordbruk är mycket stort i Kopparbergs län, säkerligen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 134- år 1961

23

till avsevärd del beroende på nyss nämnda förhållanden. Enligt 1956 års

jordbruksräkning faller nära 50 procent av länets samtliga brukningsenheter

inom storleksgruppen med 2—5 hektar åker och nära 28 procent inom

storleksgruppen med 5—10 hektar åkerjord. I länets mellanbygd, där

strukturbilden är särskilt otillfredsställande, hänföres jämlikt samma statistik

cirka 66 procent av brukningsenheterna till den förstnämnda gruppen

och cirka 27 procent till den senare.

Dalarnas speciella fastighets- och äganderättsförhållanden har sedan

lång tid motiverat vissa särbestämmelser för att motverka de olägenheter

som hänger samman därmed. Sålunda gäller alltsedan år 1932 en lag med

särskilda jorddelningsbestämmelser för vissa delar av Kopparbergs län.

Även på inskrivningsväsendets område har särskilda regler befunnits nödvändiga

för vissa trakter inom länet.

Under senare år har behovet av ytterligare åtgärder för att underlätta

rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och skogsbrukets områden i

ifrågavarande län alltmer uppmärksammats. I anledning härav uttalade

1960 års jordbruksutskott i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 19

(rskr. 212), att det var av sådan vikt att söka komma till rätta med de

otillfredsställande förhållandena att Kungl. Maj :t oberoende av pågående

utredningsarbeten beträffande fastighetsbildnings- och jordlagstiftningen

borde överväga ändringar i gällande regler och bestämmelser för att på så

sätt påskynda fastighetsregleringarna i Kopparbergs län. På Kungl. Maj :ts

uppdrag har lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen i samråd med

skogsstyrelsen gemensamt utarbetat förslag till åtgärder för att effektivisera

jordbrukets och skogsbrukets rationalisering i Dalarna. De föreslagna riktlinjerna

har i allt väsentligt tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Den svåra uppsplittringen av marken inom väsentliga delar av Kopparbergs

län i mycket små och olämpligt utformade ägoskiften medför betydande

svårigheter för en rationell och lönsam jord- och skogsbruksdrift.

Enligt min mening är snara åtgärder påkallade för att förbättra läget. För

att staten skall kunna effektivt medverka i jordbrukets och skogsbrukets

rationalisering i länet anser jag att efter omständigheterna särskilt anpassade

riktlinjer bör uppdragas. Det är nödvändigt att rationaliseringsorganen

till sitt förfogande har tillfredsställande hjälpmedel i form av lagar och andra

bestämmelser med sådan utformning att möjligheter föreligger att på ett relativt

enkelt, snabbt och billigt sätt konuna till rätta med de särpräglade äganderätts-

och fastighetsförhållandena. Jag vill i sammanhanget erinra om att

nyligen till lagrådet remitterats ett förslag till viss ändring i uppsiktslagstiftningen

i syfte att förebygga för jordbruket och rationaliseringsverksamheten

i Kopparbergs län skadlig utveckling i fråga om vanhävd av jordbruksjord.

Det är vidare min förhoppning, att riksdagen så snart omständigheterna

medger skall kunna föreläggas proposition rörande lagstiftning

om äganderättsutredningar i länet i anslutning till ett av lantmäteristyrelsen

den 31 december 1960 framlagt förslag i ämnet. I samband härmed torde

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1961

böra nämnas, att de av en särskilt tillkallad utredningsman framlagda förslagen

till särskild lagstiftning om myrslogar i storskiftesbygden i Dalarna

(SOU 1959: 31) för närvarande prövas inom justitiedepartementet.

Den fortsatta rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och skogsbrukets

områden i Kopparbergs län bör givetvis i princip ske på de grunder

1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) beslutat för dylik

verksamhet i allmänhet. De närmare riktlinjer, vilka jag i det följande vill

förorda för verksamheten i fråga inom länet och som föranledes av de speciella

förhållandena där, inrymmes därför helt inom angivna generella

normer men ansluter samtidigt delvis till vad numera särskilt tillämpas

inom övre Norrland.

Behovet av yttre rationalisering är, såsom framgår av lantmäteristyrelsens

och lanbruksstyrelsens framställning, synnerligen stort i Dalarna, framförallt

inom den s. k. storskiftesbygden. Sådan rationalisering bör därför

enligt min mening komma till stånd i väsentligt ökad utsträckning. Härvid

bör målsättningen i överensstämmelse med förut nämnda beslut av 1959

års riksdag vara att bilda sådana brukningsenheter, som huvudsakligen

kan skötas av en eller två män utan anlitande av arbetskraft utanför deras

familjer. Givetvis bör vid rationaliseringsarbetet eftersträvas en lämplig

kombination av jord- och skogsbruk. Mot bakgrunden av nyssnämnda

målsättning och med hänsyn till det stora antalet mindre jordbruk måste

storleksrationaliseringen bli en grundläggande faktor i hela det ifrågavarande

rationaliseringsarbetet. I flertalet fall är det emellertid nödvändigt att

arronderingsförbättring sker samtidigt med storleksrationaliseringen.

Nu berörda spörsmål kommer att kunna närmare belysas sedan en genom

lantbruksorganisationen pågående utredning rörande jord- och skogsbruket

i Kopparbergs län avslutats. Avsikten med denna utredning är att

ge en aktuell bild av vad som väntas ske i skilda bygder beträffande ändrad

markanvändning, förändringar i fråga om företagsenheter, befolkning och

arbetskraft, knuten till jord- och skogsbruket, liksom av den framtida lokaliseringen

av länets jordbruks- och skogsproduktion.

Vid bedömningen av de lämpligaste formerna för den yttre rationaliseringen

i Dalarna står det enligt min mening fullt klart att denna i stora områden

av länet —■ däribland storskiftesbygden — inte kan ske på annat sätt

än i form av genomgripande fastighetsregleringar berörande ett flertal brukningsenheter.

Detta med hänsyn till den mycket stora ägosplittringen inom

dessa områden. Såsom de två ämbetsverken uttalat i sin skrivelse bör dock

i de trakter där så är möjligt även andra, mindre genomgripande men snabbare

förfaranden tillgripas. Jag avser härvid främst arronderingsbyten för

att åstadkomma förbättringar av fastighetsindelningen i skogsmarken. En

sådan verksamhet av betydande omfattning har redan kommit till stånd genom

lokala initiativ och under medverkan av en för ändamålet särskilt avdelad

specialorganisation inom lantmäteriet. För närvarande har byten berörande

cirka 16 000 hektar avslutats och byten pågår i fråga om cirka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1961

25

40 000 hektar. Avsikten är att bytena, vilka försiggår såväl såsom avtalsbyten

som ägoutbyten enligt fastighetsbildningslagstiftningen, fortsättningsvis

skall verkställas i årliga etapper omfattande mellan 15 000 och 20 000

hektar. Denna utveckling finner jag i hög graa vård att främja. Såsom jag

uttalat i årets statsverksproposition vid behandlingen av lantmäteristatens

avlöningsanslag är det såväl ur allmän som enskild synpunkt angeläget att

åtgärderna för arronderingsförbättringar under lantmäteriets medverkan

fortskrider i om möjligt ökad takt. Lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen

har framfört uppfattningen att bytesverksamheten, som hitintills

främst gällt byten inom storskogsbruket, bör utvidgas till att avse såväl

byten mellan slorskogsbruk och bondeskogsbruk som byten inom bondeskogsbruket.

Likaså bör eftersträvas att i ökad utsträckning få till stånd

s. k. kompensationsbyten av skogsmark mellan storskogsbruket och bondeskogsbruket

genom lantbruksnämnds förmedling. I denna verksamhet bör

inte förbises de möjligheter som kan föreligga att uppnå goda resultat genom

byten som sträcker sig över länsgränserna. Nu ifrågavarande bytesverksamhet

torde för övrigt komma att högst väsentligt underlättas genom ett av

chefen för finansdepartementet tidigare denna dag framlagt förslag om sådan

ändring i stämpelförordningen att under vissa förutsättningar befrielse

från skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel kan beviljas i fråga om bjdesförvärv.

Den förebådade lagstiftningen om äganderättsutredningar i Kopparbergs

län åsyftar att påskynda det tekniska fastighetsregleringsförfarandet

över huvud.

Eu fråga som nära sammanhänger med arronderingsbytena av skogsmark

är spörsmålet om skoglig samverkan. Såsom jag uttalade i propositionen

1959: 148 är dylik samverkan i vissa fall nödvändig för rationellt skogsbruk

inom sådana områden, där fastigheternas arrondering är bristfällig.

Med hänsyn härtill och då det uppenbarligen måste förflyta tämligen lång

tid innan strukturförhållandena i skogsmarken i Kopparbergs län mera allmänt

förbättrats genom fastiglietsregleringsålgärder bör rationaliseringsorganen

självfallet verka för att ifrågavarande slag av samverkan kommer

till stånd i den utsträckning som kan befinnas möjlig. Enligt vad som upplysts

bland annat i det av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund avgivna

remissyttrandet synes goda förutsättningar föreligga för utvidgad

skoglig samverkan i länet.

Ytterligare en fråga, som är av betydelse för den yttre rationaliseringen, är

tillkomsten av ett ändamålsenligt skogsvägnät. Skogsvägarna torde nämligen

ofta utgöra den stomme kring vilken en lämplig fastighetsindelning i skogsmarken

skall äga rum. Jag anser det vara av vikt att den pågående planläggningen

i stort av skogsvägar inom länet fortsättes och intensifieras. Med

hänsyn till det betydande belopp av statsmedel, som utgår för att delvis

täcka kostnaderna för byggande av dylika vägar, bör sådan planläggning som

nyss sagts om möjligt föregå beslut om anläggande inom vederbörande område

av vägar, vartill bland annat statsanslag anlitas.

Åtgärder med karaktär av inre rationalisering bör också ba en framträdan
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 1961

de plats i rationaliseringsarbetet i Kopparbergs län. Särskilt angeläget är

enligt min mening behovet av att tillse att brukningsenheter, som undergår

yttre rationalisering så att de därigenom blir fullt bärkraftiga, förses med erforderliga

tekniska anläggningar i form av exempelvis vägar och täckdiken

samt ekonomibyggnader som är anpassade till den avsedda driftsinriktningen.

I sammanhanget bör förutsättningarna för gemensamt utnyttjande för

flera brukningsenheters behov av byggnader och andra fasta anläggningar

övervägas såsom alternativ till investeringar å varje enhet för sig. Likaså bör

undersökas förutsättningarna för att med berörda brukare taga upp till

diskussion frågor om anordnande av gemensamhetsanläggningar för animalieproduktion.

Driftsrationaliserings frågorna bör enligt min mening i hög grad uppmärksammas

vid den fortsatta rationaliseringsverksainheten i Kopparbergs län.

Problemen om lämpligaste produktionsinriktning och om rationellare driftsformer

vid jordbruken bör sålunda ingående övervägas. Även om åtskilligt

ännu torde kunna åstadkommas på den hittills vanligaste vägen att öka inkomsterna

av jordbruksdriften, nämligen genom ökad avkastning av jordbruksdrift

i traditionella former, anser jag liksom lantbrukshögskolans expertis

på området att i fortsättningen mera radikala produktionsomläggningar

inte sällan torde bli nödvändiga för att ernå den önskvärda inkomstförbättringen.

Särskilt gäller det sagda i fråga om det mindre jordbruket. Utrymme

synes finnas för flera olika former av specialiserad produktion. En förstahandsåtgärd

för att främja övergång till rationellare driftsmetoder och specialiserad

produktion med högre lönsamhet bör enligt min mening vara

att man inom de rationaliseringsområden jag avser återkomma till i det

följande inriktar sig på att få fram brukningsenheter med karaktär av demonstrationsgårdar.

En naturlig följd av det övriga rationaliseringsarbetet i Kopparbergs län

är att jämväl behovet av skogliga upprustningsåtgärder ökar. Enligt min

uppfattning bör därvid möjligheterna att överföra sämre jordbruksjord till

skogsmark speciellt uppmärksammas. Betydelsen av att denna verksamhet

intensifieras understrykes enligt min mening av den omfattande förekomsten

av vanhävdad jordbruksjord. Eliuru detta till en del torde bero på ägosplittringen,

synes anledningen härtill även få sökas i den omständigheten

att jordbruksmarken delvis är av sådan beskaffenhet att densamma inte

längre kan brukas ekonomiskt.

En betydelsefull faktor i det fortsatta rationaliseringsarbetet i Dalarna anser

jag vara en intensifierad rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Möjligheterna

att få till stånd samt i enkla och smidiga former genomföra rationaliseringsåtgärder

av i det föregående angivet slag är nämligen i hög grad

beroende av berörda fastighetsägares intresse och medverkan. En aktiv upplysningsverksamhet

i syfte att för dessa på ett tidigt stadium klarlägga förutsättningarna

för och verkningarna i lönsamhetshänseende av skilda rationaliseringsåtgärder

finner jag vara angelägen. Vidare anser jag det vara nödvändigt

att under genomförandet av ett rationaliseringsföretag och även un
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1961

27

der tiden därefter omställningsprocessen stödjes genom en effektiv rådgivning

från lantbruksnämndens, lanlmäteriets och hushållningssällskapets

sida.

Omläggningar delvis eller helt av driften till specialiserad produktion måste

självfallet särskilt stödjas genom rådgivnings- och upplysningsverksamhet.

I anslutning härtill vill jag erinra om att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

under anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering

m. m. föreslagit att ett belopp av 500 000 kronor skall disponeras

uteslutande för särskild kursverksamhet och teknisk rådgivning rörande

småbrukets ekonomiska och tekniska spörsmål. Sagda belopp torde böra

användas för upplysnings- och kursverksamhet i syfte att främja driftsomläggningar

inom det mindre jordbruket bland annat med syfte på viss

övergång till specialiserad produktion. Informationsverksamheten bör därvid

i stor utsträckning grunda sig på forsknings- och försöksverksamhetens rön.

Med hänsyn härtill bör enligt min mening tills vidare prövas att anknyta

rådgivningen i fråga, vilken huvudsakligen torde böra ha karaktär av individuell

upplysning, till den organisation för försöksverksamheten på lantbrukets

område, varom förslag framlagts i den nyligen avlämnade propositionen

nr 69 angående upprustning av forskning, försök och högre undervisning på

jordbruks- och trädgårdsområdena. Till ett vart av de fyra jordbruksförsöksdistrikt,

som föreslås för nämnda försöksverksamhet, bör därför knytas

specialrådgivare för nu behandlade ändamål. Under nästa budgetår bör

anlitas sju sådana rådgivare, varav två med särskild inriktning på de ekonomiska

spörsmålen vid driftsomläggningar och återstoden inriktade på

tekniska frågor i sammanhanget. Av ekonomirådgivarna bör en ha sin verksamhet

inom östra och norra försöksdistriktet och en inom södra och västra

försöksdistriktet, medan av de för tekniska uppgifter avsedda rådgivarna

två bör vara verksamma inom södra försöksdistriktet och de övriga tre

inom ett vart av de andra distrikten. För att bestrida kostnaderna i samband

med anlitandet av sagda sju specialrådgivare — vilka självfallet bör

utöva sin verksamhet i nära kontakt med vederbörande hushållningssällskap

och lantbruksnämnder — anser jag att 350 000 kronor av förenämnda belopp

å 500 000 kronor bör lagas i anspråk. För den allmänna samordningen

av den skisserade speciella rådgivningsverksamheten samt för den information

som bör utgå till de till försöksdistrikten knutna specialrådgivarna liksom

också i viss mån till den av hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna

gemensamt anlitade ekonomiska expertisen torde ett belopp

av 120 000 kronor böra ställas till lantbrukshögskolans förfogande. Med användande

av denna summa bör högskolan till sig knyta ett par experter på

området. Beträffande behovet av och resurserna för anskaffande och centralt

sammanställande av erforderligt kunskaps- och erfarenhetsmateriel åt

de till försöksdistrikten hänförliga specialrådgivarna torde jag få hänvisa

till vad jag anfört därom i den nyssnämnda propositionen nr 69 (s. 380).

Återstoden av beloppet om 500 000 kronor eller 30 000 kronor bör jämte medel

i övrigt under anslaget Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 13''f år 1961

m. in. tagas i anspråk för ersättningar enligt nu gällande grunder till deltagare

i sådana kurser, som anordnas särskilt för rådgivning av det slag

varom här är fråga.

Jag övergår härefter till frågor rörande det ekonomiska statsstödet till

de i det föregående angivna rationaliseringsålgärderna i Kopparbergs län.

Lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen har ansett att de stödmöjligheter,

som föreligger enligt rationaliseringskungörelsen (1948: 342) och gällande

skogliga bidragsförfattningar (1948: 239 och 1943: 530), i allmänhet

är tillfyllest för att finansiellt bistånd i tillräcklig omfattning skall

kunna utgå till kostnaderna för rationaliseringsåtgärderna. Till denna

uppfattning, som i stort sett delas av remissinstanserna, ansluter jag

mig i princip. Jag vill samtidigt särskilt framhålla de möjligheter, som föreligger

att enligt 9 § rationaliseringskungörelsen vid förvärv av mark

för rationaliseringsändamål bevilja statsbidrag med belopp motsvarande

skillnaden mellan godkänd köpeskilling för fastighet eller fastighetsdel

och det värde fastigheten eller fastighetsdelen kan anses äga för den brukningsenhet

till vilken den skall läggas. Enligt min uppfattning bör sådant

s. k. värdeutjämningsbidrag kunna komma i fråga i relativt stor utsträckning

i de vid rationaliseringen i länet ofta förekommande fall, då byggnader

eller andra fasta anläggningar finnes och dessa är obehövliga eller oanvändbara

för den rationaliserade brukningsenhelen. Likaså torde en tillämpning

av stadgandet i 14 § sista stycket omförmälda kungörelse behöva aktualiseras

i åtskilliga rationaliseringsärenden. Enligt sagda stadgande må

statsbidrag till inre rationaliseringsåtgärd beviljas intill ett belopp motsvarande

högst 50 procent av kostnaden, då åtgärden erfordras för att tillgodose

ändamålet med en mera omfattande fastighetsreglering som berör ett

större antal brukningsenheter och vars genomförande framstår som ett

allmänt intresse av betydenhet. På grund av de särpräglade förhållandena i

länet torde dessutom omständigheterna inte sällan motivera beslut av Kungl.

Maj:t jämlikt 15 § rationaliseringskungörelsen om ytterligare förhöjt statsbidrag.

Rörande täckandet av de merkostnader, som uppkommer vid tilllämpning

av sistnämnda paragraf, torde jag få återkomma i det följande.

I det föregående har jag antytt önskvärdheten av att förutsättningarna

för åvägabringande av vissa gemensamhetsanläggningar prövas i samband

med det intensifierade rationaliseringsarbetet. Det är enligt min mening av

allmänt intresse att tillkomsten av dylika anläggningar befrämjas genom

lämpligt avvägt ekonomiskt stöd. Jag anser mig därför i detta sammanhang

böra anmäla, att lantbruksstyrelsen i skrivelse den 17 februari 1961 —- i

anledning av ett av Kungl. Maj :t den 27 januari 1961 givet uppdrag för styrelsen

att efter samråd med vissa andra organ utarbeta och inkomma med

förslag till åtgärder för att främja tillkomsten av vissa gemensamhetsanläggningar

— såsom en förstahandsåtgärd föreslagit vissa författningsändringar

i syfte att underlätta tillkomsten av anläggningar för gemensam animalieproduktion.

Enligt i rationaliseringskungörelsen och i kungörelsen den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1961

29

11 juni 1948 (nr 366) angående den statliga jordbruksegnahemsverksamheten

intagna bestämmelser om ekonomiskt stöd i form av statlig lånegaranti

och statsbidrag till vissa gemensamhetsanläggningar må sådant stöd

beviljas sammanslutning för drivande av andelsladugård. Lantbruksstyrelsen

har i skrivelsen bland annat framhållit, att fördelar i form av låga byggnads-

och arbetskostnader även står att vinna inom andra grenar av animalieproduktionen

än mjölkproduktionen vid drift i jämförelsevis stor skala.

Det är därför enligt styrelsens uppfattning önskvärt att olika sammanslutningar

för bedrivande av gemensam animalieproduktion jämställes vad beträffar

möjligheterna att erhålla ekonomiskt stöd till åtgärder för inre rationalisering

samt för anskaffande av driftskredit vid verksamhetens igångsättande.

Till följd härav anser styrelsen, att reglerna i nyssnämnda kungörelser

om statligt stöd till sammanslutning för drivande av andelsladugård bör utvidgas

till att allmänt gälla sammanslutningar för gemensam animalieproduktion.

För egen del anser jag det vara ett betydelsefullt led i strävandena att

öka lönsamheten hos framförallt det mindre jordbruket att staten kan

lämna finansiellt bistånd till sammanslutningar för gemensam animalieproduktion

i form av exempelvis svinuppfödning, höns- och kycklinguppfödning

samt göddjursproduktion. Anordnandet av sådan gemensamhetsdrift

kräver liksom annan specialproduktion särskilda investeringar samt

tillgång till visst driftskapital vid produktionsomläggningen. Med hänsyn

till det anförda tillstyrker jag i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens

förslag, att statligt stöd bör få utgå till sammanslutningar för alla slag av

gemensam animalieproduktion enligt samma grunder som nu gäller beträffande

sammanslutning för drivande av andelsladugård. Härför erforderliga

bidragsbelopp och lånegarantier torde kunna rymmas inom de ifrågavarande

anslag och garantiramar, som i statsverkspropositionen föreslagits

för nästkommande budgetår. Den garantiram, som är avsedd för

krediter för finansiering av övergång helt eller delvis till eller nystartande

av specialproduktion, har för övrigt avsevärt vidgats enligt sistberörda

förslag. Jag föreslår att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens godkännande av

de av mig föreslagna stödåtgärderna för rationalisering av formerna för animalieproduktion.

Härav föranledda ändringar i 5 och 34 §§ rationaliseringskungörelsen

samt 19 och 20 §§ jordbruksegnahemskungörelsen torde ankomma

på Kungl. Maj:t.

Även i fråga om ekonomiskt stöd till åtgärder med karaktär av driftsrationalisering

är enligt min mening gällande bestämmelser innefattande

jämväl föreliggande förutsättningar för lån ur statens maskinlånefond,

ävensom förenäinnda möjligheter till statsgarantier i stort sett tillräckliga

för de behov som följer med det fortsatta rationaliseringsarbetet i Kopparbergs

län. Emellertid anser jag det erforderligt, att den i det föregående

berörda, betydelsefulla demonslrationsgårdsverksamheten inom olika rationaliseringsområden

i länet särskilt stimuleras.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1961

Vad gäller spörsmålet hur det fortsatta rationaliseringsarbetet i Dalarna

bör bedrivas organisatoriskt sett har de två ifrågavarande ämbetsverken i

sin vid remissbehandlingen i ifrågavarande hänseende helt tillstyrkta framställning

förordat, att arbetet i första hand skall koncentreras på områden,

där under behörigt hänsynstagande till de skilda trakternas naturliga produktionsförutsättningar

och andra lokala förhållanden den största effekten

är att vänta utifrån såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska

synpunkter. Även jag är av samma uppfattning. För Dalarnas del föreligger

nämligen i huvudsak samma skäl för genomförande av koncentrerade rationaliseringsinsatser

som för de fyra nordligaste länen, beträffande vilka

1960 års riksdag beslutat dylika insatser (prop. 62; JoU 19 och 32; rskr. 305).

Härtill kommer, såsom ämbetsverken framhållit, att det med hänsyn till det

överväldigande behovet av rationaliseringsåtgärder i länet är uppenbart att

inte samtliga områden där sådant behov föreligger kan bearbetas samtidigt.

Jag vill emellertid framhålla, att det är angeläget att vid sidan av de koncentrerade

insatserna — vilka i likhet med vad som gäller för de fyra nordligaste

länen bör avse såväl grupper av brukningsenheter som enstaka sådana

— jämväl det ordinarie rationaliseringsarbetet, till vilket jag självfallet

även hänför verksamheten med skogliga arronderingsbyten, bedrives med

största möjliga kraft.

Vid utväljandet av objekten för de koncentrerade insatserna bör givetvis

en rad inventeringar och bedömanden av översiktligt slag ske. Den förut

berörda av lantbruksorganisationen påbörjade undersökningen rörande jordoch

skogsbruket i länet bör härvid bli av stor betydelse. Stor vikt måste vidare

tillmätas berörda brukares inställning till rationaliseringsverksamheten,

enär en självklar förutsättning för sådan verksamhet måste vara ett positivt

intresse härför från vederbörandes sida. Beträffande varje objekt bör

bland annat övervägas den lämpligaste framtida produktionsinriktningen

för jordbruksdriften, behovet av storleksrationaliseringar och arronderingsförbättringar,

överföring av sämre jordbruksjord till skogsmark, angelägenheten

av investeringar å marken och i byggnader ävensom behovet av

gemensamma anläggningar av skilda slag samt av andra inre rationaliserings-

och driftsrationaliseringsåtgärder. Målsättningen för rationaliseringsarbelet

inom objekten — vilket arbete givetvis bör grundas på fullt realistiska

ekonomiska bedömanden med hjälp bland annat av investeringskalkyler

— anser jag nämligen böra vara att såvitt möjligt i ett sammanhang

upprusta berörda brukningsenheter till enligt 1959 års normer fullt bärkraftiga

och med för driften erforderliga anordningar försedda jord- och skogsbruksföretag.

Den fortsatta rationaliseringsverksamheten i Kopparbergs län, sådan den

här beskrivits, kräver enligt mitt bedömande gemensamma åtgärder från

lantbruksnämndens, hushållningssällskapets, lantmäterimyndighetens och

skogsvårdsstyrelsens sida. Riktlinjer för verksamheten bör därför, såsom

i lantmäteristyrelsens och lantbruksstyrelsens av länsmyndigheterna tillstyrkta

skrivelse angivits, lämpligen behandlas vid det organiserade sam
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1961

31

råd inom länsrådets ram, som jämlikt beslut av 1959 års riksdag (prop. 148;

JoU 30; rskr. 284) bör äga rum mellan nämnda organ. Härvid synes bland

annat böra utväljas objekt för de gemensamma rationaliseringsinsatserna

samt överenskommas om en rationell arbetsfördelning mellan organen vid

arbetets bedrivande inom objekten. Jag vill samtidigt betona angelägenheten

av att vederbörande centrala myndigheter — lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen

och skogsstyrelsen — noga följer rationaliseringsverksamheten

och genom sina befattningshavare stödjer och samordnar de lokala

organens verksamhet. Bland annat bör tillses att rationaliseringsorganen i

Kopparbergs län, i den utsträckning tillgängliga resurser medgiver, tillföres

den personal och den utrustning, som erfordras för den intensifierade

verksamheten. Jag förutsätter, att de centrala myndigheterna till Kungl.

Maj :t inkommer med redogörelser för rationaliseringsarbetets utveckling

i länet.

I anslutning härtill anser jag mig böra behandla ett administrativt spörsmål

som uppkommit beträffande arronderingsbyten av mark över länsgränserna.

Ena parten i dessa byten är ofta lantbruksorganisationen medan

den andra parten oftast utgöres av domänverket eller bolag. Med hänsyn

till önskvärdheten av att snabbt få till stånd överenskommelser om

sådana byten har det visat sig vara lämpligast att befogenheten att för

lantbruksorganisationens del träffa bytesavtal m. m. i här åsyftade fall ankommer

på lantbruksstyrelsen i stället för på de berörda lantbruksnämnder.

Jag anser mig därför böra förorda, att i fråga om sådana byten som

nyss sagts befogenhet att träffa avtal om överlåtelse och förvärv av i bytena

ingående fastigheter för lantbruksorganisationens del jämväl får tillkomma

det centrala ämbetsverket.

Såsom inledningsvis nämnts har i årets statsverksproposition (bil. 11,

p. 16) föreslagits, att ett belopp av 500 000 kronor skall avsättas såsom en

särskild post under anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m.

för att disponeras till särskilda åtgärder för intensifiering av jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering i Kopparbergs län. Jag har därvid antytt

att dessa anslagsmedel till väsentlig del bör användas för sådant expertarbete

som erfordras för rationaliseringsåtgärderna i länet. Experter i form

av tillfälligt anställd personal av skilda kategorier behöver tillföras de lokala

rationaliseringsorganen. Såsom exempel på sådan expertpersonal torde

kunna nämnas skogstekniker och annan skoglig expertis vid såväl de koncentrerade

rationaliseringsinsatserna som vid de skogliga arronderingsbytena,

expertis för äganderättsutredningar, byggnadstekniker samt instruktörer

för driftsrationaliseringen. Behovet av tillfällig personal vid berörda

centrala myndigheter för på dem ankommande uppgifter i sammanhanget

bör jämväl tillgodoses med anlitande av förenämnda särskilda medel. Likaså

bör medel från anslagsposten få tagas i anspråk för alt täcka kostnader

för inköp av för rationaliseringsarbetet nödvändig utrustning samt för att

finansiera anskaffande av film och annat informationsmaterial. I inte obe
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1961

tydlig utsträckning torde medel också erfordras för att bestrida utgifter

av expeuskaraktär vid utrednings- och undersökningsarbeten rörande till

exempel fastighetstekniska och ekonomiska spörsmål samt byggnadsfrågor

direkt inriktade på rationaliseringsverksamheten i Dalarna. Förenämnda

belopp på 500 000 kronor bör vidare användas för att täcka uppkommande

merkostnader vid tillämpningen av 15 § rationaliseringskungörelsen i fråga

om särskilt ekonomiskt stöd till rationaliseringsåtgärder i länet. Likaså bör

driftsrationalisering i olika former av demonstrationsgårdar inom rationaliseringsområdena

i länet kunna delvis bekostas med medel ur anslagsposten.

Beslut om fördelning av postens medel på skilda ifrågakommande

ändamål bör meddelas av Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna att rationaliseringsverksamheten i fråga om

jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län tills vidare

bedrives efter i huvudsak de riktlinjer vilka angivits i det

föregående;

2) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande befogenhet

för lantbruksstyrelsen att träffa avtal i anslutning

till arronderingsbyten berörande fastigheter som innehaves

av lantbruksorganisationen, då fråga är om byten som berör

två eller flera lantbruksnämnders områden; samt

3) godkänna de i det föregående framlagda förslagen angående

stödåtgärder för rationalisering av formerna för animalieproduktion

m. m.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Siöalth

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610459

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:271 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ungdomens fostran till psykisk och fysisk hälsa, om främjande av ungdoms fostrande verksamhet, o a1 i texten
  2. 3LU 1961:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 1947 s. 3 i texten
  3. JoU 1961:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilda åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, m. m. jämte s. 1 i texten