Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m

1961-04-14 · 76 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 75 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:154, Med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15>r år 1961

1

JSr 154

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vattenlagen m. m.; given Stockholms slott

den H april 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen;

2) lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om

flottning i allmän flottled; samt

3) lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)

om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande

av närliggande marks torrläggning.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

WILHELM

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt förslaget skall kommunerna — landskommuner, köpingar och städer

— få rätt att självständigt föra talan i flertalet vattenmål för tillgodoseende

av allmänna intressen inom orten. Någon inskränkning i kammarkollegiets

nuvarande behörighet att bevaka det allmännas talan i vattenmålen

åsyftas icke.

Förslaget innebär vidare, att de bestämmelser om kungörelsers publicering

i kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande författningar,

skall upphävas utan att ersättas med föreskrifter om annan publiceringsmetod.

Slutligen föreslås i propositionen bestämmelser om muntlig förberedelse

i vattenmål. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap. 70 §, 10 kap. 6,

38, 42, 44, 65 och 79 §§ samt 11 kap. 11, 32—35, 40, 47, 50, 59, 65, 77, 79,

82, 87, 88, 91 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 KAP.

64 §.

Rätten att handhava de med företag,

som i detta kap. avses, förenade

angelägenheter utövas å sammanträde,

därvid envar deltagare i företaget

äger rösträtt efter det andelstal, som

jämlikt 23—26 §§ samt 29 § är bestämmande

för hans skyldighet att

taga del i kostnaden för företaget.

Kallelse till sammanträde skall, där

ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,

antingen skriftligen delgivas

samtliga deltagarna minst en vecka

före sammanträdet eller ock minst

fjorton dagar därförut kungöras såväl

i kyrkan för den eller de församlingar,

där samfälligheten är belägen,

som ock i minst en av ortens tidningar.

Beträffande sådant sammanträde

skall i övrigt vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet

i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Rätten att handhava de med företag,

som i detta kap. avses, förenade

angelägenheter utövas å sammanträde,

därvid envar deltagare i företaget

äger rösträtt efter det andelstal, som

jämlikt 23—26 §§ samt 29 § är bestämmande

för hans skyldighet att

taga del i kostnaden för företaget.

Kallelse till sammanträde skall, där

ej i särskilda stadgar annorledes besiämts,

antingen skriftligen delgivas

samtliga deltagarna minst en vecka

före sammanträdet eller ock senast

fjorton dagar därförut kungöras i

minst en av ortens tidningar. Beträffande

sådant sammanträde skall i övrigt

vad i 3 kap. 22 § är föreskrivet i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 kap. 64 § SFS 1920: 459, beträffande 8 kap. 51 § 1941: 614.

beträffande 10 kap. 6 § 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 42 §

1920: 459, beträffande 10 kap. 44 § 1956: 581, beträffande 10 kap. 65 § 1920: 459, beträffande

10 kap. 79 § 1941: 614, beträffande 11 kap. 32—35 §§ 1952: 235, beträffande 11 kap. 47 och

50 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 59 § 1956: 581, beträffande 11 kap. 65, 77, 79, 82 och 87 §§

1946:839, beträffande 11 kap. 88 § 1948:479, beträffande 11 kap. 91 § 1941:614 samt beträffande

11 kap. 97 § 1960:304.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

3

i Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 KAP.

51 §.

Rätten att —-----underhåll, tillämpas.

Kallelse till sammanträde skall, där Kallelse till sammanträde skall, där

ej i särskilda stadgar annorledes be- ej i särskilda stadgar annorledes bestämts,

antingen skriftligen delgivas stämts, antingen skriftligen delgivas

samtliga deltagarna minst en vecka samtliga deltagarna minst en vecka

före sammanträdet eller ock minst före sammanträdet eller ock senast

fjorton dagar därförut kungöras så- fjorton dagar därförut kungöras i

väl i kyrkan för den eller de försam- minst en av ortens tidningar.

lingar, där anläggningen är belägen,

som ock i minst en av ortens tidningar.

.

Beträffande sådant-------till efterrättelse.

9 KAP.

70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning

efter ty i 69 § sägs varde

hållet så snart ske kan, dock i fall,

som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.

Kallelse till sammanträde

skall genom Konungens befallningshavandes

försorg med posten sändas

till ägaren av den fastighet, varom

fråga är, kända innehavare av fordran,

som skall utgå ur ersättningen,

samt rättighetshavare, åt vilka särskild

ersättning blivit bestämd; är

innehavare av fordran okänd, föranstalte

ock Konungens befallningshavande,

att kungörelse om sammanträdet

minst fjorton dagar förut uppläses

i kyrkan för den församling, där

fastigheten är belägen, samt införes i

allmänna tidningarna och tidning

inom orten.

De med--

Sammanträde för fördelning av ersättning

efter ty i 69 § sägs varde

hållet så snart ske kan, dock i fall,

som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.

Kallelse till sammanträde

skall genom Konungens befallningshavandes

försorg med posten sändas

till ägaren av den fastig,het, varom

fråga är, kända innehavare av fordran,

som skall utgå ur ersättningen,

samt rättighetshavare, åt vilka särskild

ersättning blivit bestämd; är

innehavare av fordran okänd, föranstalte

ock Konungens befallningshavande,

att kungörelse om sammanträdet

minst fjorton dagar förut införes

i allmänna tidningarna och tidning

inom orten.

av ersättningsgivaren.

10 KAP.

6 §.

Om tid och ställe för sammanträ- Om tid och ställe för sammanträde,

som i 5 § sägs, så ock för syne- de, som i 5 § sägs, så ock för syncgång,

som i samband därmed före- gång, som i samband därmed företages,

förordne förrättningsmannen lages, förordne förrättningsmannen

efter samråd med övriga synemän efter samråd med övriga synemän

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 15t år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

och sökanden, samt meddele sakägare

och andra besked därom medelst

kungörelse, som av förrättningsmannen

varder minst tre veckor före den

för sammanträdet utsatta tiden avsänd

till vederbörande pastorsämbete

för uppläsande, så snart ske kan, i

kyrkan för församling, där sammanträdet

skall hållas, så ock minst fjorton

dagar.förut införd i en eller, där

förhållandena påkalla det, två eller

flera av ortens tidningar. Om tid och

plats för första sammanträdet under

förrättningen varde därjämte underrättelse

i god tid tillställd allmänt

ombud och ortsombud.

Finnas, då —---

Har sammanträde

och sökanden, samt meddele sakägare

och andra besked därom medelst

kungörelse, som genom förrättningsmannens

försorg varder minst fjorton

dagar före sammanträdet införd i

en eller, där förhållandena påkalla

det, två eller flera av ortens tidningar.

Om tid och plats för första sammanträdet

under förrättningen varde

därjämte underrättelse i god tid tillställd

allmänt ombud och ortsombud.

före sanmianträdet.

----i ärendet.

38 §.

Efter samråd med de övriga synemännen

ävensom med sökanden, där

så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen

tid och ställe för

syneförrättningen. Han skall därom

ofördröj ligen ej mindre underrätta de

andra synemännen än även utfärda

kungörelse, vari tillika de fastigheter,

som företaget förmenas angå, skola

namngivas eller, i den mån det kan

ske på oförtydbart sätt, utmärkas

medelst gemensam geografisk eller

annan beteckning; föranstalte ock

därom, att kungörelsen varder minst

tre veckor före den för förrättningen

utsatta tiden avsänd till vederbörande

pastorsämbete för uppläsande så

snart ske kan i kyrkan för den eller

de församlingar, där fastighet, som

nyss nämnts, är belägen, så ock minst

fjorton dagar före förrättningssammanträdet

införd i en eller, där förhållandena

påkalla det, två eller flera

av ortens tidningar.

Är företaget —------ — stadgade ordning.

I kungörelse -—------- ersättning därför

Efter samråd med de övriga synemännen

ävensom med sökanden, där

så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen

tid och ställe för

syneförrättningen. Han skall därom

ofördröj ligen ej mindre underrätta de

andra synemännen än även utfärda

kungörelse, vari tillika de fastigheter,

som företaget förmenas angå,

skola namngivas eller, i den mån det

kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas

medelst gemensam geografisk eller

annan beteckning; föranstalte ock

därom, att kungörelsen varder minst

fjorton dagar före förrättningssammanträdet

införd i en eller, där förhållandena

påkalla det, två eller flera

av ortens tidningar.

42 §.

Är fråga om sänkning eller uttapp- 1 mom. Är fråga om sänkning elning

av sjö eller reglering av vatt- ler uttappning av sjö eller reglering

nets avrinning ur sådant vattenom- av vattnets avrinning ur sådant vat
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

råde eller förändring av vattnets

djup eller läge i vattendrag, där

kungsådra eller allmän farled eller

allmän flottled finnes, eller kan företag,

som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,

antagas beröra allmänna intressen

av någon betydelse, skall avskrift

av ansökningshandlingarna jämte

kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen

översändas till kammarkollegiet,

som har att, där det

prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende

av de allmänna intressen, som

kunna vara i fråga.

Föres efter---

Om förordnande —

tenområde eller förändring av vattnets

djup eller läge i vattendrag, där

kungsådra eller allmän farled eller

allmän flottled finnes, eller kan företag,

som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,

antagas beröra allmänna intressen

av någon betydelse, skall avskrift

av ansökningshandlingarna jämte

kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen

översändas till kammarkollegiet,

som har att, där det

prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende

av de allmänna intressen, som

kunna vara i fråga.

--stycket förmäles.

----därtill förekommer.

2 inom. Kan företag antagas beröra

allmänna intressen inom orten av någon

betydelse, skall förrättningsmannen

utan dröjsmål översända avskrift

av kungörelsen till vederbörande

kommun. Kommun äger föra talan

för tillgodoseende av allmänna intressen

inom orten. Om sådan talan

skall kommunen snarast underrätta

kammarkollegiet.

44

Beträffande företag, —----

Avskrift av kungörelsen skall tilllika

utan dröjsmål översändas till ortens

hälsovårdsmyndighet, förste provinsialläkaren

i länet och distriktsingenjören

för vatten och avlopp

samt, om företaget är av betydelse för

byggnadsverksamheten eller ordnandet

av avlopp inom orten, till byggnadsnämnden

och länsarkitekten.

Förste provinsialläkaren, distriktsingenjören

för vatten och avlopp och

länsarkitekten hava att, om anledning

därtill förekommer, hos Körningens

befallningshavande göra anmälan

om företaget för den åtgärd,

som enligt 42 § sista stycket eller eljest

må ankomma på Konungens befallningsbava

nde.

§•

— statens vatteninspektion.

Avskrift av kungörelsen skall tilllika

utan dröjsmål översändas till ortens

hälsovårdsmyndighet, förste provinsialläkaren

i länet och distriktsingenjören

för vatten och avlopp

samt, om företaget är av betydelse för

byggnadsverksamheten eller ordnandet

av avlopp inom orten, till byggnadsnämnden

och länsarkitekten.

Förste provinsialläkaren, distriktsingenjören

för vatten och avlopp och

länsarkitekten hava att, om anledning

därtill förekommer, hos Konungens

befallningshavande göra anmälan

om företaget för den åtgärd,

som enligt 42 § 1 mom. sista stycket

eller eljest må ankomma på Konungens

bef al I ni n g sha va nde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

05 §.

Förrättningen skall,---------och avslutas.

Varder nytt----------bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort- Finnes under förrättningens fortgång

saken angå fastighet, som ej på gång saken angå fastighet, som ej på

sätt i 38 § är föreskrivet angivits i sätt i 38 § är föreskrivet angivits i

förut utfärdad kungörelse om för- förut utfärdad kungörelse om förrättningen,

och har ej ägare och rättningen, och har ej ägare och

känd nyttjanderättshavare till den känd nyttjanderättshavare till den

fastighet ändock tillstädeskommit, fastighet ändock tillstädeskommit,

åligge förrättningsmannen att därom åligge förrättningsmannen att därom

utfärda kungörelse med tillkännagi- utfärda kungörelse med tillkännagivande

vad ägare till sådan fastighet vande vad ägare till sådan fastig,het

så ock nyttjanderättshavare, där den- så ock nyttjanderättshavare, där dennes

rätt är i fråga, har att iakttaga nes rätt är i fråga, har att iakttaga

för bevakande av talan vid samman- för bevakande av talan vid sammanträde

ävensom att till sakägare, som träde ävensom att till sakägare, som

nu nämnts, avsända underrättelse på nu nämnts, avsända underrättelse på

sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall

sist tre veckor före sammanträdet för minst fjorton dagar före sammanträuppläsande

i kyrkan avsändas till det införas i en eller flera av ortens

pastorsämbetet i den eller de försam- tidningar. Har enligt 39 § meddelats

lingar, där i kungörelsen angivna fas- föreskrift om handlingars tillhandatighetcr

äro belägna, så ock minst hållande, skall ett exemplar av kunijorton

dagar före sammanträdet in- görelsen ofördröj ligen översändas till

föras i en eller flera av ortens tid- de härför bestämda ställen. Är upningar.

Har enligt 39 § meddelats fö- penbarligen fråga allenast om viss elreskrift

om handlingars tillhanda- ler vissa sakägares hörande, vare

hållande, skall ett exemplar av kun- kungörelse och underrättelse, som nu

görelsen ofördröjligen översändas till sagts, dock icke erforderliga, såframt

de härför bestämda ställen. Är up- sådan sakägare i den för stämning

penbarligen fråga allenast om viss el- stadgade ordning kallas till sammanler

vissa sakägares hörande, vare träde sist å åttonde dagen förut,

kungörelse och underrättelse, som nu

sagts, dock icke erforderliga, såframt

sådan sakägare i den för stämning

stadgade ordning kallas till sammanträde

sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde--------till sammanträdet.

79 §.

Vad i 30 § törsta och andra styc- Vad i 30 § första och andra styckena

är stadgat om förrättningskost- kena är stadgat om förrättningskost11

ad lände jämväl till efterrättelse i nåd lände jämväl till efterrättelse i

fråga om syneförrättning, som avses fråga om syneförrättning, som avses

i 32 §; dock att ersättning till orts- i 32 §; dock att ersättning till ortsombud,

som omförmäles i 42 § and- ombud, som omförmäles i 42 § 7

ra stycket, skall förskjutas av sökan- mom. andra stycket, skall förskjuden.

tas av sökanden.

Äro flera----------förskottspliktiga funnes.

Delägare vare-------sin rätt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

7

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 KAP.

11

För sina sammanträden vare vatlendomstol

berättigad att disponera

över nödiga lokaler i tings- eller rådhus,

allmän skola eller annan allmän

byggnad, som icke är för tillfället

upptagen för sitt huvudsakliga ändamål

eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,

belysning, städning eller

dylikt, skola de ersättas.

§•

För sina sammanträden vare vattendomstol

berättigad att disponera

över nödiga lokaler i tings- eller rådhus,

allmän skola eller annan allmän

byggnad, som icke är för tillfället

upptagen för sitt huvudsakliga ändamål

eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,

belysning, städning eller dylikt,

skola de ersättas.

Bestämmelserna i första stycket

skola gälla jämväl i fråga om sammanträden

för muntlig förberedelse.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna —-------utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla Kungörelse skall innehålla

dels tillkännagivande: dels tillkännagivande:

att, intill----- ---dylika ställen;

att, därest------eller ställen;

att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits

mantråde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens

protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens

skola därstädes i avskrift vara för sammanträde, de vid dessa sammanparterna

att tillgå; samt träden förda protokollen samt vatten
domstolens

utslag skola därstädes i

avskrift vara för parterna att tillgå;

samt

att kallelser----------— är sagt;

dels erinran------- — skola ingivas;

dels ock —---— — särskilt biträde.

I mål,----- --------är utfört.

Innefattar ansökan — -----i företaget.

Om kungörelsens---------finnes stadgat.

Är fråga-----------stycket sägs.

Huruledes mål-------61 § andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall

genom vattenrättsdomarens försorg

dels för uppläsande så snart ske kan

i kyrkan genast avsändas, i mål, som i

17 § 1—19 samt 18, 19, 21 och 22 avses,

till pastorsämbetet i den eller de

församlingar, där fastigheter, som

omförmälas i kungörelsen, äro be
-

Kunigörelse, som i 32 § sägs, skall

genom vattenrättsdomarens försorg

inom tio dagar införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

cj allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna.

Ett exemplar av kungörelsen skall

tillika med ett exemplar av ansök
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lägna, i mål, som avses i 17 § U, 15, ningshandlingarna ofördröjligen sän16

och 17, till pastorsämbetet i den das till det eller de ställen, som i

eller de församlingar, där den del av kungörelsen angivits.

farleden eller flottleden, varom fråga

är, framgår, samt i mål, som avses

i 17 § 20, till pastorsämbetet i den

eller de församlingar, i vilka ansökan

om företaget förut kungjorts,

dels ock inom tio dagar införas i en

eller flera av ortens tidningar så ock,

där fråga ej allenast är om företag

enligt 7 eller 8 kap., i allmänna tidningarna.

Ett exemplar av kungörelsen

skall tillika med ett exemplar av

ansökningshandlingarna ofördröj ligen

sändas till det eller de ställen,

som i kungörelsen angivits.,

Vattenrättsdomaren skall--— — — — sådan sakägare.

Där sakägare, — —---— nu sagts.

Är jord--— — ---- sätt underrättad.

Ägare av--------fastighetens ägare.

34 §.

Finnes fastighet,--- — — — — den myndighet.

Är i-------- skall verkställas.

Är fråga om ansökan om tillstånd

att tillgodogöra grundvatten, skall

vattenrättsdomaren jämväl underrätta

kommun, inom vars område tillgången

å grundvatten kan påverkas.

35 §.

1 mom. Där fråga------i fråga.

Föres efter — —----biträda dem.

Om allmänt — — —---- parternas kännedom.

2 mom. Finnes i-------den myndighet.

Är fråga om företag enligt 7 kap., Är fråga om företag enligt 7 kap.,

skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat skall vad i 10 kap. 42 § 1 mom. är

äga motsvarande tillämpning. stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. I mål, som avses i 17 § 2—

11 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts

genom ansökan enligt 2

kap. 8 § andra stycket samt 4 kap.

1 § sista stycket och 74 § andra och

femte styckena, må kommun föra talan

för tillgodoseende av allmänna intressen

inom orten. Om sådan talan

skall kommunen snarast underrätta

kammarkollegiet.

Kan företag, som avses i första

stycket, antagas beröra allmänna intressen

inom orten av någon bety del
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

se, skall vattenrättsdomaren utan

dröjsmål översända kungörelsen till

vederbörande kommun. Är fråga om

ansökan om tillstånd att tillgodogöra

grundvatten, skall dock kungörelsen

städse tillställas kommun, inom vars

område tillgången på grundvatten

kan påverkas.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle 1 mom. Prövar vattenrältsdomaren

böra lämnas parterna att växla flera tillfälle böra lämnas parterna att växskrifter

än ovan sagts, äge han för- la flera skrifter än ovan sagts, äge

ordna därom och i den för kallelser han förordna därom och i den för

till parterna stadgade ordning med- kallelser till parterna stadgade orddela

dem de för ändamålet nödiga ning meddela dem de för ändamålet

föreskrifter. nödiga föreskrifter.

2 mom. Där det för målets beredande

är lämpligt, må vattenrättsdomaren

förordna om muntlig förberedelse

i målet eller i särskild del därav.

Sådan förberedelse skall äga rum

inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för muntlig förberedelse

skola bestämmas av vattenrättsdomaren,

och skall besked därom

delgivas de parter, som enligt

vattenrättsdomarens bestämmande

skola inställa sig; där det av särskilda

skäl är påkallat, må beskedet i

stället meddelas parterna i den för

kallelser till dem bestämda ordningen.

Vattenrättsdomaren må förelägga

part vid vite att komma tillstädes eller

infinna sig personligen. Vid förberedelsen

må förlikning icke stadfästas

eller målet på grund av parts

medgivande eller uteblivande avgöras

eller avskrivas. Part äge vid muntlig

förberedelse åberopa av honom ingiven

skrift. Redogörelse bör lämnas

för skriftens innehåll. I övrigt skall

vad rättegångsbalken innehåller om

muntlig förberedelse i tillämpliga delar

gälla med iakttagande att vad som

sägs om rätten skall avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras

protokoll. Därom skall i tillämp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

liga delar gälla vad om protokollföring

vid vattendomstolens sammanträde

är föreskrivet.

47 §.

Framgår av utlåtande, som i 45 §

sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,

varom i målet är fråga, angår

fastighet, som icke blivit enligt vad i

.‘12 § är föreskrivet i kungörelse angiven,

åligge vattenrättsdomaren att

därom utfärda kungörelse med tillkännagivande

vad ägare till sådan

fastighet så ock nyttjanderättshavare,

där dennes rätt är i fråga, har att

iakttaga för bevakande av sin rätt i

målet ävensom att i fall, som i 33 §

sägs, och på sätt, där finnes stadgat,

meddela sakägare, som nu nämnts,

underrättelse om kungörelsens utfärdande.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg sist å fjortonde

dagen före vattendomstolens

sammanträde införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna

samt för uppläsande i kyrkan avsändas

till pastorsämbetet i den eller de

församlingar, där de i kungörelsen

angivna fastigheter äro belägna. Ett

exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen

sändas till det eller de i

kungörelse enligt 32 § angivna ställe

eller ställen.

Där så

Framgår av utlåtande, som i 45 §

sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,

varom i målet är fråga, angår

fastighet, som icke blivit enligt vad i

32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,

åligge vattenrättsdomaren att

därom utfärda kungörelse med tillkännagivande

vad ägare till sådan

fastighet så ock nyttjanderättshavare,

där dennes rätt är i fråga, har att

iakttaga för bevakande av sin rätt i

målet ävensom att i fall, som i 33 §

sägs, och på sätt, där finnes stadgat,

meddela sakägare, som nu nämnts,

underrättelse om kungörelsens utfärdande.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg sist å fjortonde

dagen före vattendomstolens

sammanträde införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna. Ett

exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen

sändas till det eller de i

kungörelse enligt 32 § angivna ställe

eller ställen.

— finnes stadgat.

50

Huvudförhandling i-----

Tiden och stället för vattendomstolens

sammanträde bestämmes av vattenrättsdomaren

och skall sist å fjortonde

dagen före sammanträdet tillkännagivas

parterna i den för kallelser

till dem bestämda ordning.

Har sökanden —

— parterna välbelägen.

Tiden och stället för vattendomstolens

sammanträde bestämmes av vattenrättsdomaren

och skall sist å fjortonde

dagen före sammanträdet tillkännagivas

parterna i den för kallelser

till dem bestämda ordning. Om

anledning därtill förekommer, skall

uppgift tillika lämnas å de frågor,

som avses skola behandlas vid sammanträdet.

parternas rätt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961

11

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

59

Av de vid vattendomstolens sammanträde

ingivna handlingar samt

vattendomstolens protokoll och utslag

skall av vattenrättsdomaren inom

den för utbekommande av expedition

i vattenmål stadgade tid avskrift

sändas till det eller de i kungörelse

enligt 32 § angivna ställen.

Är fråga---— — — statens v

De handlingar, som ingivits vid

sammanträde för muntlig förberedelse

eller vid vattendomstolens sammanträde,

de vid dessa sammanträden

förda protokollen samt vattendomstolens

utslag skola av vattenrättsdomaren

inom den för utbekommande

av expedition i vattenmål

stadgade tiden i avskrift sändas till

det eller de i kungörelse enligt 32 §

angivna ställena.

atteninspektion.

65 §.

Ändå att-------------motsvarande tillämpning.

Har svarandepari genom att utebliva

från vattendomstolen eller ej

iakttaga föreläggande, som vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen

meddelat, eller genom påstående eller

invändning, som han insett eller bort

inse sakna fog, eller annorledes genom

vårdslöshet eller försummelse

föranlett uppskov i målet eller eljest

vållat kostnad, gottgöre han sökanden

de utgifter, som därigenom åsamkats

denne.

Har svarandepart genom att utebliva

från muntlig förberedelse eller

vattendomstolens sammanträde eller

ej iakttaga föreläggande, som vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen

meddelat, eller genom påstående eller

invändning, som han insett eller bort

inse sakna fog, eller annorledes genom

vårdslöshet eller försummelse

föranlett uppskov i målet eller eljest

vållat kostnad, gottgöre han sökanden

de utgifter, som därigenom åsamkats

denne.

77

Möter ej mot talans upptagande

hinder, som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren

å stämningsinlagan

föreläggande för svaranden vid äventyr,

som i 82 § förmäles, att inom viss

av vattenrättsdomaren förelagd tid,

minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna

delgivits honom,

till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt

svaromål å stämningspåståendena

med bifogande av de handlingar

lian vill åberopa till stöd för svaromålet

så ock att senare iakttaga bestämmelse,

som vattenrättsdomaren

må komma att jämlikt 80 S meddela

om tid och plats, då parterna hava

att inställa sig inför vattendomstolen

för målets vidare utredning.

§•

Möter ej mot talans upptagande

hinder, som i 76 § avses, teckne vattenrättsdomaren

å stämningsinlagan

föreläggande för svaranden vid äventyr,

som i 82 § förmäles, att inom viss

av vattenrättsdomaren förelagd tid,

minst fjorton dagar, efter det stämningshandlingarna

delgivits honom,

till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt

svaromål å stämningspåståendena

med bifogande av de handlingar

han vill åberopa till stöd för svaromålet

så ock att senare iakttaga bestämmelse,

som vattenrättsdomaren

må komma alt jämlikt 79 § 2 mom.

eller 80 § meddela om tid och plats,

då parterna hava alt inställa sig för

målets vidare utredning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

79 §.

Finner vattenrättsdomaren för målets

beredande erforderligt, att ytterligare

skriftväxling äger rum mellan

parterna, äge han förordna därom.

Vattenrättsdomaren äge ——---

1 mom. Finner vattenrättsdomaren

för målets beredande erforderligt, att

ytterligare skriftväxling äger rum

mellan parterna, äge han förordna

därom.

--82 § förmäles.

2 mom. Där det för målets beredande

är lämpligt, må vattenrättsdomaren

förordna om muntlig förberedelse

i målet eller i särskild del därav.

Sådan förberedelse skall äga rum

inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för munllig förberedelse

skola bestämmas av vattenrättsdomaren,

och skall besked därom

delgivas parterna. Vattenrättsdomaren

må förelägga part vid vite att

komma tillstädes eller infinna sig

personligen. Vid förberedelsen må

förlikning icke stadfästas eller målet

på grund av parts medgivande eller

uteblivande avgöras eller avskrivas.

Part äge vid muntlig förberedelse

åberopa av honom ingiven skrift. Redogörelse

bör lämnas för skriftens innehåll.

1 övrigt skall vad rättegångsbalken

innehåller om muntlig förberedelse

i tillämpliga delar gälla med

iakttagande att vad som sägs om rätten

skall avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras

protokoll. Därom skall i tillämpliga

delar gälla vad om protokollföring

vid vattendomstolens sammanträde

är föreskrivet.

82

Underlåter svaranden att inom förelagd

tid avgiva svaromål eller har

part genom att utebliva från vattendomstolen

eller ej iakttaga föreläggande,

som vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen meddelat, eller genom

påstående eller invändning, som

han insett eller bort inse sakna fog,

eller annorledes genom vårdslöshet

eller försummelse föranlett uppskov

§•

Underlåter svaranden att inom förelagd

tid avgiva svaromål eller har

part genom att utebliva från muntlig

förberedelse eller vattendomstolens

sammanträde eller ej iakttaga föreläggande,

som vattenrättsdomaren eller

vattendomstolen meddelat, eller

genom påstående eller invändning,

som han insett eller bort inse sakna

fog, eller annorledes genom vårdslös
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr löt år 1961

13

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i målet eller eljest vållat kostnad för het eller försummelse föranlett uppmotparten,

vare den försumlige, ändå skov i målet eller eljest vållat kostatt

hans talan bifalles, pliktig att nåd för motparten, vare den försumgottgöra

motparten de utgifter, som lige, ändå att hans talan bifalles,

därigenom åsamkats denne. pliktig att gottgöra motparten de ut
gifter,

som därigenom åsamkats denne.

87 §.

Möter ej---—--utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla Kungörelsen skall innehålla

dels tillkännagivande: dels tillkännagivande:

att, intill------eller personer;

att även vid vattendomstolens sam- att även handlingar, som ingivits

manträde ingivna handlingar samt vid sammanträde för muntlig förbevattendomstolens

protokoll och utslag redelse eller vid vattendomstolens

skola på nämnda sätt i avskrift vara sammanträde, de vid dessa sammanför

parterna att tillgå; samt träden förda protokollen samt vat
tendomstolens

utslag skola på nämnda

sätt i avskrift vara för parterna att

tillgå; samt

att kallelser —------eller personer;

dels ock —--------89 § avgivas.

Angå besvären-----— — 89 § andra stycket.

I sammanhang--—---sammanträdet bestämmas.

88 §.

Angående offentliggörande av kun- Angående offentliggörande av kungörelse,

som i 87 § sägs, gälle beiräf- görelse, som i 87 § sägs, gälle vad i

fande mål, som avse företag enligt 6 33 § första stycket finnes stadgat. Är

kap., vad i 33 § första stycket finnes företag enligt 7 eller 8 kap. av mindstadgat

i fråga om mål enligt 17 § 1 i, re omfattning och berör det allenast

15, 16 och 17 men i andra fall vad viss eller vissa sakägare, må kungönämnda

lagrum föreskriver beträf- relsen, i stället för att införas i en elfande

mål, som omförmälas i 17 § ler flera ortstidningar, delgivas envar

1—13 samt 18, 19, 21 och 22; dock sakägare.

vare i fråga om företag enligt 7 eller

8 kap. ej erforderligt, att kungörelsen

införes i allmänna tidningarna.

Är sådant företag av mindre omfattning

och berör det allenast viss eller

vissa sakägare, må kungörelsen, i

stället för att införas i en eller flera

ortstidningar, delgivas envar sakägare.

Kungörelsen varde----—- — — mottaga förrättningshandlingarna.

Angå besvär,------nämnda intressen.

Där i-----— motsvarande tillämpning.

91 §.

I besvärsmål skall tid och ställe för I besvärsmål skall tid och ställe för

målets handläggning inför vatten- målets handläggning inför vatten
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

domstolen sist å fjortonde dagen före

sammanträdet tillkännagivas parterna

i den för kallelser till dem bestämda

ordning, såframt ej underrättelse

därom intagits i kungörelse enligt

87 §.

Underställningsmål skall---

Är fråga

domstolen sist å fjortonde dagen före

sammanträdet tillkännagivas parterna

i den för kallelser till dem bestämda

ordning, såframt ej underrättelse

därom intagits i kungörelse

enligt 87 §. Om anledning därtill förekommer,

skall uppgift tillika lämnas

å de frågor, som avses skola behandlas

vid sammanträdet.

mottaga förrättningshandlingarna.

kungörelse skett.

97 §.

1 mom. Sökande i ansökningsmål 1 mom. Sökande i ansökningsmål

vare pliktig att förskjuta: vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för------sökandens försorg;

ersättning för sådana utgifter för ersättning för sådana utgifter för

vattendomstolens sammanträde, var- sammanträde, varom i It § förmäles;

om i It § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt person------i målet;

gottgörelse åt sakkunnig, — ------föranstaltar; samt

ersättning för------— 45 § 1 mom.

Vad nu-----—--hans besvär.

Där i--------— av klagande.

Huruvida kostnad, —— ----------gällande regler.

2 mom. För inställelse vid vatten- 2 mom. För inställelse vid muntlig

domstolens sammanträde eller vid förberedelse, vid vattendomstolens

undersökning enligt 45 § 2 mom. skall sammanträde eller vid undersökning

av allmänna medel utgå gottgörelse enligt 45 § 2 mom. skall av allmänna

åt domstolens ledamöter och åt an- medel utgå gottgörelse åt domstolens

nan i domstolen tjänstgörande per- ledamöter och åt annan i domstolen

son, vars biträde erfordras. Kostna- tjänstgörande person, vars biträde erden

för sådan gottgörelse skall stan- fordras. Kostnaden för sådan gottgöna

å statsverket. relse skall stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1962.

Lagen äger ej tillämpning beträffande

mål eller ärende, som av vattendomstol

eller synemän avgjorts

före ikraftträdandet.

Vad i 10 kap. 42 § 2 mom. första

punkten och 11 kap. 35 § 3 mom.

andra stycket första punkten nya lagen

stadgas skall ej gälla i mål, vari

före ikraftträdandet kungörelse utfärdats

med stöd av 10 kap. 38 § eller

11 kap. 32 eller 61 §.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr I54 år 1961

15

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning

i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän

flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Sedan i underställningsmål rörande

företag enligt (i kap. vattenlagen

vattendomstolen meddelat beslut om

allmän flottleds inrättande eller om

vidtagande av åtgärder för redan befintlig

allmän flottleds utvidgande

eller förbättrande, äge envar, som vill

yttra sig över synemännens förslag

till bestämmelser rörande de i 10 kap.

19 § vattenlagen omförmälta frågor,

att inom trettio dagar från det vattendomstolens

beslut meddelades till

Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva

eller i betalt brev med posten insända

sina erinringar i saken. Erfordras

före ärendets avgörande ytterligare

utredning, äge Kungl. Maj :ts befallningshavande

härför anlita biträde

av förrättningsmannen eller annan

sakkunnig person; prövas nödigt att

vidare höra sakägarna, lämne Kungl.

Maj:ts befallningshavande dem tillfälle

att yttra sig vid sammanträde inför

Kungl. Maj:ts befallningshavande

eller, där fråga är om mindre flottled

och det i övrigt finnes lämpligt, inför

någon av länsstyrelsens tjänstemän.

Kungörelse om sådant sammanträde

skall minst tre veckor före sammanträdet

dels avsändas till pastorsämbetet

för uppläsande i kyrkan för den

eller de församlingar, där flottleden

framgår, dels tillställas den eller de

personer, som jämlikt 10 kap. 20 §

vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna

i målet, ävensom senast tio

dagar förut införas i en eller flera

Sedan i underställningsmål rörande

företag enligt 6 kap. vattenlagen

vattendomstolen meddelat beslut om

allmän flottleds inrättande eller om

vidtagande av åtgärder för redan befintlig

allmän flottleds utvidgande

eller förbättrande, äge envar, som vill

yttra sig över synemännens förslag

till bestämmelser rörande de i 10 kap.

19 § vattenlagen omförmälta frågor,

att inom trettio dagar från det vattendomstolens

beslut meddelades till

Kungl. Maj:ts befallningshavande ingiva

eller i betalt brev med posten insända

sina erinringar i saken. Erfordras

före ärendets avgörande ytterligare

utredning, äge Kungl. Maj :ts befallningshavande

härför anlita biträde

av förrättningsmannen eller annan

sakkunnig person; prövas nödigt att

vidare höra sakägarna, lämne Kungl.

Maj :ts befallningshavande dem tillfälle

att yttra sig vid sammanträde

inför Kungl. Maj :ts befallningshavande

eller, där fråga är om mindre flottled

och det i övrigt finnes lämpligt,

inför någon av länsstyrelsens tjänstemän.

Kungörelse om sådant sammanträde

skall minst tre veckor före sammanträdet

tillställas den eller de personer,

som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen

utsetts att mottaga handlingarna

i målet, ävensom senast tio

dagar förut införas i en eller flera

tidningar inom orten. Anläggaren av

flottleden varde lill sammanträdet

särskilt kallad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tidningar inom orten. Anläggaren av

flottleden varde till sammanträdet

särskilt kallad.

Så snart — — — —------och 30 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1962.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)

om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas

till tryggande av närliggande marks torrläggning

Härigenom förordnas, att 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid

anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande

marks torrläggning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

Sedan handlingarna-----

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg dels för uppläsande

så snart ske kan i kyrkan

genast översändas till pastorsämbetet

i den eller de församlingar, där järnvägen

skall framgå, dels ock inom tio

dagar införas i en eller flera av ortens

tidningar så ock i allmänna tidningarna.

— ingivna planen.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg inom tio dagar

införas i en eller flera av ortens tidningar

så ock i allmänna tidningarna.

10 §.

Under syneförrättning--—--

Om tid och plats för sammanträde

skall förrättningsmannen utfärda

kungörelse, vari den sträcka av järnvägen,

som med sammanträdet avses,

skall tydligen angivas; föranstalte

ock därom, att kungörelsen beträffande

varje sammanträde varder

minst tre veckor förut avsänd till ve
-

--av järnvägen.

Om tid och plats för sammanträde

skall förrättningsmannen utfärda

kungörelse, vari den sträcka av järnvägen,

som med sammanträdet avses,

skall tydligen angivas; föranstalte

ock därom, att kungörelsen beträffande

varje sammanträde varder

minst fjorton dagar förut införd i en

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse)

derbörande pastorsämbete för uppläsande

i kyrkan för den eller de församlingar,

där den del av järnvägen

framgår, som med sammanträdet avses,

så ock minst fjorton dagar före

sammanträdet införd i en eller flera

av ortens tidningar. Förrältningsmannen

åligge ock att inom tid, som

sist sagts, i betalt öppet brev eller

brevkort å posten avlämna underrättelse

om förrättningen till ägare av

mark, som framställt erinran mot

planen.

(Föreslagen lydelse)

eller flera av ortens tidningar. Förrättningsmannen

åligge ock att inom

samma tid i betalt öppet brev eller

brevkort å posten avlämna underrättelse

om förrättningen till ägare av

mark, som framställt erinran mot

planen.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari

1962.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 dr 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar i

vattenlagen m. m. o''ch anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 november 1959, nr 320, har riksdagen

anhållit, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att vidga kommunernas behörighet

att vara parter i vattenmål. Med anledning härav har inom justitiedepartementet

upprättats en promemoria (stencilerad), dagtecknad den 6 oktober

1960, med förslag angående kommuns rätt att föra talan i vattenmål.

Vid promemorian fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 42 §

och 11 kap. 35 § vattenlagen torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll

(bilaga B).

Över promemorian med därvid fogat lagförslag har efter remiss yttranden

avgivits av vattenöverdomstolen, vattendomstolarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen,

länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen, Svenska vattenkraftföreningen, styrelsen

för Svenska landskommunernas förbund, styrelsen för Svenska stadsförbundet,

Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Västerbottens länsorgan

för vattenkraftfrågor, Fjällkommunernas samarbetskommitté, Tornedalskommunernas

förbund, styrelsen för Sveriges advokatsamfund samt Riksförbundet

Landsbygdens folk.

Med det utlåtande, som avgivits av Nedre Norrbygdens vattendomstol, har

överlämnats ett särskilt yttrande av två vattenrättsdomare vid vattendomstolen.

Vid det av länsstyrelsen i Kronobergs län avgivna yttrandet har fogats

utlåtanden av kommunalfullmäktige i Almundsryds och Traryds köpingar

samt Urshults kommun. Länsstyrelsen i Blekinge län har överlämnat

yttranden av stadsfullmäktige i Karlshamn, Ronneby stads drätselkammare

och kommunalfullmäktige i Mörrums kommun. Länsstyrelsen i Värmlands

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

19

län har vid sitt yttrande fogat utlåtanden av kommunalfullmäktige i Nors,

Fryksände och Finnskoga-Dalby kommuner. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län har överlämnat yttranden, som inhämtats från Älvdalens, Mora, Rättviks,

Leksands, Lima, Malungs, Järna och Stora Skedvi kommuner. Vid det av

länsstyrelsen i Västernorrlands län avgivna utlåtandet har fogats yttranden

av kommunalfullmäktige i Borgsjö, Fjällsjö, Junsele och Resele kommuner

och av stadsfullmäktige i Sollefteå stad. Länsstyrelsen i Jämtlands län har

inkommit med yttranden av kommunalfullmäktige i Ströms, Frostvikens,

Kalls, Offerdals och Svegs kommuner. Vid utlåtandet från länsstyrelsen i

Västerbottens län är fogat yttranden från Vilhelmina, Tärna, Stensele, Sorsele

och Degerfors kommuner, Umeå landskommun och Åsele köping. Med

det utlåtande, som avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens län, har överlämnats

yttranden från Luleå stad samt Arvidsjaurs, Arjeplogs, Jokkmokks,

överluleå och Nederluleå kommuner.

Yttranden har därjämte inkommit från Norrlandsförbundet, Norrlands naturvärn

och Sveriges fartygsbefälsförening.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars 1956 har dåvarande

chefen för justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig, lagmannen Nils

Viklund, för att verkställa utredning angående vattendomstolarnas organisation

och därmed sammanhängande frågor. Utredningsmannen, som tidigare

avgivit flera förslag1, har den 17 oktober 1960 framlagt en promemoria

(stencilerad) med vissa avslutande synpunkter och förslag. Däri avhandlas

bl. a. frågan om förfarandet i vattenmål. I detta hänseende har utredningsmannen

undersökt olika möjligheter till partiella reformer för underlättande

och påskyndande av vattendomstolarnas arbete och därvid kommit till

det resultatet, att den nuvarande processordningen i stort sett bör bibehållas.

I två hänseenden föreslår utredningsmannen reformer. I anledning

närmast av vad som anförts i riksdagens skrivelse den 6 december 1955, nr

376, förordas sålunda, att bestämmelserna i vattenlagen och därtill knutna

författningar om offentliggörande av kungörelse i kyrka skall upphöra att

gälla. Vidare föreslås bestämmelser om muntlig förberedelse i vattenmål.

Promemorian bilagda förslag till lag om ändring i vattenlagen m. fl. lagförslag

torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (bilaga C).

över utredningsmannens promemoria med därvid fogade lagförslag har efter

remiss yttranden avgivits av, såvitt nu är i fråga, vattenöverdomstolen

efter hörande av vattendomstolarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen

med statens vatteninspektion, 1951 års rättegångskommitté,

länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens

län, domkapitlet i Luleå stift, Svenska vattenkraftföreningen, Riksförbundet

Landsbygdens folk, styrelsen för Sveriges advokatsamfund, Västerbottens

länsorgan för vattenkraftfrågor, Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor,

Sveriges juristförbund, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

samt Statstjänarkartellen.

1 .Jfr prop. 1958: 33 och 1960: 52.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

Med det utlåtande, som avgivits av Nedre Norrbygdens vattendomstol, har

överlämnats ett särskilt yttrande av två vattenrättsdomare vid vattendomstolen.

Vid fiskeristyrelsens utlåtande har fogats yttrande av statens vatteninspektion.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat ett utlåtande

av lantbruksnämnden i länet. Domkapitlet i Luleå stift har vid sitt utlåtande

fogat ett yttrande av kyrkoherden H. Sandberg i Jokkmokk.

Frågan om förfarandet i vattenmålen har även berörts i en framställning

från Folkpartiets ungdomsförbund den 9 januari 1959, vari bl. a. hemställts

om åtgärder för en snabbare handläggning av vattenmålen.

Jag anhåller nu att få upptaga de ifrågavarande förslagen. I avd. I avser

jag att behandla frågan om kommuns rätt att föra talan i vattenmål, i avd.

II frågan om kyrkokungörandet i sådana mål och i avd. III frågan om förberedelsen

i vattenmålen.

I. Kommuns rätt att föra talan

Gällande bestämmelser m. m. Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i

2 kap. bestämmelser om byggande i vatten och vattentäkt. Beträffande

alla sådana företag gäller enligt 2 och 43 §§, att de skall utföras

så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och

olägenhet för annan. Enligt vad som framgår av motiven till bestämmelserna

bör åt desamma givas den tolkningen, att det däri begagnade ordet »annan»

brukas såsom ett gemensamt uttryck för alla motstående intressen,

såväl enskilda som allmänna. Av särskild vikt är för vattenbyggnadsföretagens

del de i kapitlets 3 § upptagna allmänna förutsättningarna för byggande

i vatten, vilket medför skada på annans egendom eller berör allmänna

intressen. För dylik vattenbyggnad krävs enligt paragrafen viss matematisk

relation mellan nyttan och skadan — uträknade i penningar — av det ifrågasatta

företaget. Men även när detta villkor är uppfyllt, föreligger hinder

för tillstånd, om företaget kommer att medföra intrång i vissa särskilt angivna

allmänna intressen. Ett företag, som ej uppfyller villkoren om visst

förhållande mellan nyttan och skadan eller som medför allmänna olägenheter

av det slag som angives i lagen, kan emellertid få komma till stånd under

förutsättning att det prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet

eller för orten eller eljest från allmän synpunkt samt Kungl. Maj :t efter

hemställan av vattendomstol lämnar medgivande till företaget. Liknande bestämmelser

har meddelats i 44 § i fråga om anordnandet och nyttjandet av

vattentäkt. Bl. a. gäller, att nyttjande av vattentäkt ej må medföra, att ett

flertal fastigheter berövas erforderligt vatten till husbehovsförbrukning eller

att större fabrik eller annan anläggning, varav många har uppehälle,

måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas.

Enligt 3 kap. 2 och 26 §§ vattenlagen är de nyssnämnda allmänna förutsättningarna

för byggande i vatten i stort sett tillämpliga också i fråga om

vattenreglering.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1961

I 4 kap. vattenlagen lämnas föreskrifter om särskilda villkor beträffande

större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar. Här märkes först bestämmelserna

om bygdekraft. Den som anlägger ett kraftverk av viss

omfattning kan enligt 1 § förpliktas att för tillgodoseende av kringliggande

bygds behov av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk

eller till belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den

årliga kraftmängd, som kan utlagas i anläggningen. Storleken av denna

s. k. bygdekraftsandel bestämmes av vattendomstolen för tjugu år i sänder,

första gången räknat från det kalenderår under vilket anläggningen enligt

därom meddelad bestämmelse skall ha fullbordats. Om ej anläggningens

ägare eller någon, som må anses berättigad att komma i åtnjutande av bygdekraft,

eller också myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att bevaka

bygdens intresse i förevarande hänseende, genom ansökan hos vattendomstolen

påkallar ny prövning, skall förut meddelad bestämmelse lända till

efterrättelse jämväl för påföljande tjuguårsperiod. Talan om rätt att komma

i åtnjutande av kraft, som anläggningens ägare har förpliktats att tillhandahålla,

föres enligt 4 § efter ansökan hos vattendomstolen av den som må

anses berättigad till kraft. Närmast följande paragrafer ävensom kapitlets

16 § innehåller bestämmelser om nyprövning. Kungl. Maj :t eller myndighet,

åt vilken Kungl. Maj :t uppdragit att i förevarande hänseende bevaka

det allmännas rätt, ävensom företagaren kan påkalla ny prövning angående

de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen vissa vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar må äga bestånd. Yrkande om sådan

prövning skall framställas under femtiofemte året efter det kalenderår, under

vilket företaget skall ha fullbordats, samt därefter vart fyrtionde år.

Föreskrives vid nyprövningen för tillgodoseende av allmänna intressen villkor,

som är till men för byggnadens ägare m. fl., skall ersättning av statsmedel

i vissa fall utgå. Beträffande större vattenregleringar finnes särskilda

bestämmelser i kapitlets 13 § om Kungl. Maj :ts prövningsrätt.

När det gäller reglering av någon av de sex största sjöarna i landet äger

Kungl. Maj :t enligt denna paragraf pröva, huruvida av allmänna skäl hinder

möter mot företaget eller särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande.

Samma prövningsrätt kan tillkomma Kungl. Maj :t, då det är fråga om andra

vattenregleringar, som är av synnerlig omfattning. Förutsättningen är, att

Kungl. Maj :t förbehåller sig sådan prövning och besked därom lämnas vattendomstolen

innan målet slutligen avgjorts av denna. Om reglering sa

vgift stadgas i 4 kap. 14 och 15 §§. Enligt 14 § kan ägare av strömfall,

som får båtnad av ett vattenregleringsföretag, bli skyldig att erlägga en årlig

avgift, bestämd inom viss latitud med hänsyn bl. a. till den olägenhet eller

fördel som genom företaget uppkommer för den kringliggande bygden.

Avgiftsskyldighetens omfattning bestämmes av vattendomstolen för en tioårsperiod.

Första gången skall denna räknas från det kalenderår, under vilket

tillståndet till vattenregleringen först tagits i anspråk. Ny prövning kan

begäras av strömfallsägaren eller av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

År 1959 infördes en bestämmelse, som gav vattendomstolen rätt att på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

yrkande av sådan myndighet meddela beslut om förskottsinbetalning av en

del av de årliga avgifter, som bestämts för en avgiftsperiod. Enligt uttalande

av föredragande departementschefen i prop. 1959: 31 s. 34 kunde det förutsättas

att den myndighet, som hade att framställa sådant yrkande, nämligen

kammarkollegiet, genom hänvändelser till vederbörande länsstyrelse och

kommuner gjorde sig underrättad om det omedelbara behovet av avgiftsmedel.

1 Influtna avgiftsmedel skall enligt 15 § användas — förutom till reglering

av skador, som ej blivit ersatta i vattenmålet — för att tillgodose allmänna

ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget. Som exempel

på sådana ändamål nämner lagen jordbrukets främjande, beredande

av tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri

eller eljest för befolkningens behov.

Vattenlagens 7 kap. innehåller bestämmelser om torrläggning av

mark genom dikning, vattenavledning och invallning. I förevarande sammanhang

må beträffande dessa bestämmelser endast anmärkas, att de i flera

hänseenden — särskilt beträffande vattenavledning och invallning — liknar

reglerna om byggande i vatten och vattenreglering.

Såvitt avser avloppsvatten, varom bestämmelser intagits i 8 kap.

vattenlagen, skiljes mellan kloakvatten och industriellt avloppsvatten. I

det förstnämnda avseendet gäller enligt 23 § som en allmän regel, att den,

som avleder eller ämnar avleda kloakvatten till vattenområde, skall vidtaga

de åtgärder till motverkande av förorening, som med hänsyn till beskaffenheten

av vattenområdet och förhållandena i övrigt kan anses påkallade ur

allmän eller enskild synpunkt. Vissa slag av kloakvatten får ej avledas med

mindre det uppenbarligen kan ske utan olägenhet. Industriellt avloppsvatten

får enligt 32 § ej avledas på sådant sätt, att genom förorening av vattenområde

olägenhet av någon betydelse uppkommer ur allmän eller em

skild synpunkt, med mindre föroreningens förebyggande prövas kräva åtgärder,

som ej skäligen kan fordras. Kan avloppsvatten befaras i avsevärd

mån förnärma allmänna intressen, må medgivande till dess utsläppande lämnas

endast om Kungl. Maj :t efter hemställan av vattendomstolen förklarat,

att med hänsyn till fabrikens eller inrättningens betydelse för näringslivet

eller för orten eller eljest från allmän synpunkt hinder icke möter däremot.

Flertalet av de företag, som berörts i det föregående, förutsätter särskilt

tillstånd. Prövningen skall i allmänhet ske vid vattendomstol, men när fråga

är om vattenregleringar, torrläggningar och utsläppande av avloppsvatten

skall företaget i vissa fall prövas vid synef örrättning enligt 10

kap. vattenlagen. I förrättningsmannens åligganden ingår att utfärda kungörelse

om förrättningen. Enligt 42 § skall kungörelsen jämte avskrift av ansökningshandlingarna

översändas till kammarkollegiet bl. a. i fråga om torrläggnings-

och vattenregleringsföretag, som kan beröra allmänna intressen av

någon betydelse. Enligt samma paragraf åligger det kollegiet att, där det

prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som

■ Jfr tredje lagutskottets uti. 1959: 5 s. 17.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

23

kan vara i fråga. I 43 och 44 §§ stadgas, att förrättningsmannen under

olika förutsättningar skall översända avskrift av kungörelsen och, i vissa

fall, även avskrift av ansökningshandlingarna till bl. a. fiskeristyrelsen, statens

vatteninspektion, ortens hälsovårdsmyndighet och byggnadsnämnd.

Om förfarandet vid vattendomstol meddelas bestämmelser i

vattenlagens 11 kap.

De flesta målen vid vattendomstol anhängiggöres genom skriftlig ansökan.

Är ansökningshandlingarna fullständiga skall kungörelse utfärdas om ansökningen

av det innehåll, som närmare anges i 11 kap. 32 §. Enligt 33 §

skall kungörelsen jämte ett exemplar av ansökningshandlingarna översändas

till person — tjänsteman, kommunal befattningshavare eller pålitlig

enskild person —- som utsetts att såsom aktförvarare hålla handlingarna i

målet tillgängliga för parterna.1 I vissa fall skall meddelande tillställas länsstyrelsen.

Denna skall sålunda på grund av föreskrift i 34 § underrättas i de

fall, då berörd fastighet finnes tillhöra kronan eller allmän anstalt. Är tillämnat

företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, skall

länsstyrelsen tillställas ansökningshandlingarna jämte kungörelsen. Är fråga

om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall den kommun

underrättas, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas. I

mål om byggande i vatten och vattenreglering skall enligt 35 § 1 mom. ansökningshandlingarna

och kungörelsen insändas till kammarkollegiet, som

har att, där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kan vara i fråga. Föres på detta sätt talan av allmänt ombud,

åligger det ombudet att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres

i saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Beträffande

torrläggningsföretag hänvisas i paragrafens 2 mom. till den förut

återgivna föreskriften i 10 kap. 42 §. Fiskeristyrelsen skall jämlikt stadgande

i 11 kap. 36 § i vissa fall underrättas på samma sätt som kammarkollegiet.

Även statens vatteninspektion och övriga i 10 kap. 44 § anmärkta

myndigheter och tjänstemän skall ibland tillställas meddelande från vattendomstolen.

I motsats till vad som gäller i dispositiva tvistemål har domstolen i vattenmålen

en långtgående officialprövningsskyldighet, särskilt i vad avser

allmänna intressen. Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen kan sålunda

enligt stadgande i 43 § självmant föranstalta om bevisning. Om det är lämpligt,

kan vattenrättsdomaren vidare enligt 48 § förordna att särskilda sammanträden

skall hållas i sammanhang med undersökning genom sakkunnig

eller vattenrättsingenjör eller också i annan ordning. Därvid skall vederbörande

kommuner, trafikanter och andra lämnas tillfälle att yttra sig angående

den inverkan företag eller åtgärd, som det är fråga om i målet, kan

medföra på allmän samfärdsel eller flottning eller eljest på allmänna intressen

samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika intressen

m. in. För anordnandet av sådana sammanträden äger vattenrättsdomaren

påkalla biträde av länsstyrelsen.

1 Se även s. 29.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

Sedan förberedelsen i ett mål avslutats skall vattendomstolen hålla huvudförhandling

i målet. Enligt 50 § skall den hållas vid syn på stället eller,

om målet kan prövas utan syn, på annan plats som är välbelägen för parterna.

Närmare bestämmelser om kammarkollegiets åligganden i vatlenmålen

återfinnes i kungörelsen den 23 december 1918 angående bevakande av det

allmännas talan i vattenmål. Där det enligt bl. a. vattenlagen tillkommer

myndighet, som Kungl. Maj :t utser, att föra talan för att tillvarataga viss

bygds intressen eller eljest för att bevaka det allmännas rätt, åligger det

kammarkollegiet att bevaka dylik talan. Kollegiet äger också i andra fall, när

fråga om allmänt intresse förekommer, föra talan för det allmänna. Avser

talan vid vattendomstol medgivande till företag, beträffande vilket Kungl.

Maj :t må förbehålla sig prövningsrätt, huruvida hinder möter mot företaget

eller särskilda villkor bör föreskrivas för dess utförande, skall kollegiet, om

skälig anledning föreligger härtill, i god tid göra framställning till Kungl.

Maj :t om förhållandet. Har kammarkollegiet fattat beslut om bevakande

av talan, skall denna utföras av kollegiets advokatfiskal som dess ombud. I

särskilda fall kan kollegiet meddela förordnande att föra talan åt annan

person, som finnes lämplig därtill. Vid talans utförande skall ombudet ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som kollegiet må meddela,

och skall, om vattendomstolen meddelat beslut varigenom för det allmänna

förd talan ogillats, förvara det allmännas rätt till fullföljd av talan

mot beslutet; på kollegiet ankommer därefter att, om anledning föreligger

därtill, fullfölja talan på det allmännas vägnar.

Företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet är numera

redan på planeringsstadiet underkastade viss offentlig undersökning.

Bestämmelser härom finnes i kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse

av vissa företag enligt vattenlagen. Dessa bestämmelser innebär i

huvudsak, att länsstyrelsen i samråd med företagaren skall, så snart de tekniska’

förutsättningarna för företaget blivit i huvudsak klarlagda, bereda

kommunala organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som

har till uppgift att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, tillfälle

att framföra önskemål och eljest överlägga med företagaren om företagets

huvudsakliga planläggning och om utförandet av skadeförebyggande åtgärder.

Företagaren skall också medverka till att ortsbefolkningen får erforderliga

upplysningar om företaget. Länsstyrelsen kan för detta ändamål

anordna särskilda sammanträden. På kammarkollegiet ankommer att efter

samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild utredning

som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering ur allmänna

naturskyddssynpunkter.

Beträffande kommuns rätt att i ett kraftverksmål föra talan för tillvaratagande

av allmänt intresse har i rättspraxis uttalats, att kommun väl får

anses äga rätt att såväl vid vattendomstolen som i högre instans andraga

vad kommunen för tillgodoseende av sina allmänna intressen aktar nödigt,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

25

men att det icke kan antagas, att i sådant mål behörighet att såsom part

föra — och således även självständigt fullfölja — talan för det allmänna

tillkommer annan än kommarkollegiet.1

Framställningar om lagändring. I två vid 1959 års riksdag väckta likalydande

motioner (1:332 och 11:402) hemställdes, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag till sådant tillägg

i vattenlagen, att kommunerna blir berättigade att uppträda som sakägare

i vattenmål.

Tredje lagutskottet inhämtade yttranden över motionerna från vissa myndigheter

och sammanslutningar.2 I sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 22) uppehöll sig utskottet först vid vissa frågor om kommuns rätt till

ersättning i vattenmål för skattebortfall och om beskattning av vattenkraftanläggningar

in. m. Rörande kommunernas partsställning såvitt avser allmänna

intressen i vattenmålen framhöll utskottet därefter, att kommunerna

— även om de icke såsom fastighetsägare eller av annan grund vore sakägare

i egentlig mening — icke helt saknade möjligheter att vid sidan av

kammarkollegiet verka för att deras intressen beaktades. Utskottet fortsatte:
Sålunda

må erinras om det förberedelseförfarande, som numera i regel

äger rum i alla större vattenbyggnadsmål. Syftet härmed är bl. a. att kommunala

organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, som har

till uppgift att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, skall få tillfälle

att framföra önskemål och eljest överlägga med företagaren om företagets

huvudsakliga planläggning och om vilka skadeförebyggande åtgärder

som bör vidtagas för att skydda mera betydande allmänna intressen. Vidare

har vattendomstolarna möjlighet — ehuru den hittills inte ansetts behöva

begagnas i någon större utsträckning — att hålla särskilda sammanträden

för att lämna bl. a. vederbörande kommuner tillfälle att yttra sig i vattenbyggnadsmål.

Den långtgående officialprövning som åligger vattendomstolarna

medför att kommun, även om den inte är sakägare i vattenlagens mening,

inte kan vägras att framlägga sina synpunkter på de frågor av allmän

natur som är under prövning i målet. Framhållas må också att frågan om

tillåtligheten av stora och ingripande utbyggnadsföretag ofta hänskjuts till

Kungl. Maj :ts avgörande. Det av formella regler mera obundna administrativa

förfarandet i sådana underställningsärenden ger kommunerna vissa ytterligare

möjligheter att bevaka sina intressen.

Även om alltså kommunerna för närvarande inte är utestängda från att

komma till tals i de stora vattenbyggnadsmålen, har utskottet full förståelse

för kommunernas uppfattning att den nuvarande ordningen inte bereder

dem tillräckliga möjligheter att hävda sina intressen i dessa mål. Detta

innebär inte någon kritik av kammarkollegiets verksamhet. Kollegiet fullgör,

såvitt utskottet kan bedöma, på ett förtjänstfullt sätt den betydelsefulla och

nödvändiga uppgiften som främste företrädare för de allmänna intressen,

som menligt berörs av vattendragens utbyggnad. Med hänsyn till de ofta

våldsamma ingrepp i bygdens liv och ortsbefolkningens levnadsförhållanden,

som de stora ulbyggnadsföretagen innebär, framstår det enligt utskottets

mening som ett rättvisekrav att de lokala intressena direkt får komma till

1 NJA I 1959 s. 81; jfr NJA I 1959 s. 540.

J Beträffande innehällct i yttrandena, se L''U 1959: 22 s. 7—12.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

tals i vattenmålen i större utsträckning än nu är fallet. Kommunerna har

också i allmänhet helt andra resurser numera att tillvarataga sina intressen

än vad fallet var då vattenlagen tillkom. Det synes således rimligt och

rättvist att kommunerna i princip får talerätt beträffande frågan om tillåtligheten

och utformningen av utbyggnadsföretag, såvitt avser inverkan på

olika allmänna intressen av särskild betydelse för den berörda bygden. I

vattenmålen uppkommer dessutom ofta åtskilliga skadefrågor av gemensamt

intresse för en kommuns innevånare, t. ex. frågor om utförandet av

badplatser och andra fritidsområden eller om motverkande av sanitära olägenheter.

Beträffande sådana angelägenheter synes det i allmänhet vara

mera praktiskt att talan förs av kommunerna själva än av kammarkollegiet.

Utskottet har med vad nu anförts velat peka på några områden, där rättvisesynpunkter

och praktiska skäl kan åberopas för att stärka kommunernas

partsslällning. Även andra områden kan tänkas, där det måhända är

lämpligt att kommunerna får behörighet att föra talan. Från kommunalt

håll har exempelvis nämnts frågorna om regleringsavgifter och bygdekraft.

Frågan i vilka hänseenden kommunerna bör tillerkännas talerätt fordrar

emellertid ytterligare undersökningar och överväganden. Vidare är utskottet

medvetet om att en utvidgning av kommunernas behörighet att vara parter

medför vissa problem beträffande samordningen med kammarkollegiets

verksamhet i vattenmålen. En förstärkning av kommunernas ställning bör

enligt utskottets mening inte få innebära att kammarkollegiets uppgift som

företrädare för allmänna intressen blir överflödig. Ett centralt organ som

främste företrädare för de vattenkraftintresset motstående allmänna intressena

är enligt utskottets mening även för framtiden erforderligt. Å andra

sidan får kommunernas ändrade ställning inte leda till onödigt dubbelarbete

med ökade utredningskostnader och vidlyftigare domstolsbehandling som

följd. En lösning av detta problem kan vara att kommuns rätt att föra talan

görs beroende av att kammarkollegiet inte uppträder i målet som talesman

lör samma intressen som kommunen avser att bevaka. En sådan regel

synes dock böra kompletteras med bestämmelser om att kammarkollegiet

skall samråda med vederbörande kommun och helt eller delvis avstå från

att självt föra talan, i den mån de allmänna intressena kan förväntas bli på

ett betryggande sätt tillvaratagna genom kommunens försorg. Även andra

lösningar torde vara möjliga. Hur samordningsproblemet skall lösas fordrar

emellertid vissa närmare överväganden av praktisk och lagteknisk art.

Utskottets utlåtande utmynnade i en hemställan om åtgärder i syfte att

vidga kommunernas behörighet att vara parter i vattenmål. Såsom tidigare

nämnts godkände riksdagen utskottets utlåtande.

I en gemensam framställning i maj 1959 till Kungl. Maj:t har Fjäll kommunernas

samarbetskommitté, Tornedalskommunernas förbund och Norrlands

naturvärn framfört önskemål om att kommunerna skall få rätt att föra

självständig talan i vattenmålen så att de kan bevaka bygdernas intressen.

Departementspromemorian. I departementspromemorian framhålles, att

kravet på civilrättslig grund för rätt till talan i princip upprätthålles inom

vattenrättens område och att sålunda kommun, som vill föra talan såsom

sakägare i ett vattenmål, har att åberopa äganderätt eller annan sakrätt till

egendom, som tages i anspråk för företaget eller menligt påverkas därav.

Ehuru denna regel ofta torde tillämpas på ett för kommunerna liberalt sätt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1961

27

medför den självfallet, att kommunerna i många fall blir utestängda från

att uppträda såsom sakägare i vattenmålen. Det påpekas emellertid samtidigt,

att kommunerna därför icke betagits alla möjligheter att komma till

tals i vattenmålen. När det gäller större företag ger 1953 års kungörelse

angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen de kommunala

organen tillfälle att på ett tidigt stadium framföra önskemål om företagets

huvudsakliga planläggning och om åtgärder som kan förebygga eller minska

skador. Vattendomstolarna kan föranstalta om särskilda sammanträden

för att lämna bl. a. kommunerna tillfälle att yttra sig om företagets inverkan

på allmänna intressen. Kommun har också möjlighet och rätt att, utan

att vara part i målet, direkt inför vattendomstolen eller högre instans framföra

vad kommunen anser erforderligt för att tillgodose sina allmänna intressen.

När fråga är om företag, som på grund av stadgandena i 2 kap. 3 §

tredje stycket eller 4 kap. 13 § vattenlagen blivit föremål för Kungl. Maj :ts

bedömande, får kommunerna dessutom regelmässigt tillfälle att yttra sig

om företaget. I alla de nu nämnda fallen uppträder kommun icke såsom

sakägare utan fastmera såsom företrädare för kommunmedlemmarnas gemensamma

intressen.

På flera håll har den uppfattningen kommit till uttryck, att gällande rätt

icke ger kommunerna tillräckliga möjligheter att framföra sina synpunkter

och yrkanden i vattenmålen. Främst gäller detta i fråga om kraftverk

och vattenregleringar, som ofta kan medföra betydande ingrepp i bygdens

liv och ortsbefolkningens levnadsförhållanden. Riksdagen har anslutit sig

till denna mening och i samband därmed betecknat det såsom ett rättvisekrav

att de lokala intressena direkt får komma till tals i vattenmålen i större

utsträckning än som fallet nu är. Enligt vad i promemorian anföres bör

det dock icke komma i fråga att till förmån för kommunerna ge sakägarbegreppet

i vattenmål ett annat och vidare innehåll än det har för närvarande.

Den förstärkning av kommuns ställning i dessa mål, som riksdagen begärt,

föreslås i stället få formen av ett medgivande för kommun i dess egenskap

av representant för vissa allmänna intressen att självständigt föra

talan i målen. Det framhålles tillika, att en dylik ställning som företrädare

för allmänna intressen i vissa avseenden tillkommer kommun redan enligt

gällande rätt.1 Den ifrågasatta reformen skulle därför ej innebära någon

principiell nyhet.

I anslutning till vad som nu gäller om kammarkollegiets talan i vattenmål

enligt 11 kap. 35 § vattenlagen föreslås den nya ordningen komma i

fråga i mål om byggande i vatten och vattenreglering. Den bör innebära rätt

för kommun att föra talan för tillvaratagande av allmänna ortsintressen.

Dit kan vara att hänföra frågor om företags tillåtlighet enligt vattenlagen,

om anläggnings utformning och om åtgärder för att förebygga eller minska

skada eller olägenhet, allt i den mån något lokalt allmänintresse beröres.

1 Se 2 kap. 9 § och 3 kap. 8 § vattenlagen; jfr även vattenrätts- och dikningslagskommittéernas

år 1910 avgivna bet. med förslag till vattenlag m. m. s. 368 och det av särskilda sakkunniga

år 1917 avgivna bet. med förslag till vattenlag m. in. s. 223.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

I och för sig är det — enligt vad i promemorian anföres — av processekonomiska

skäl önskvärt, att man begränsar kretsen av de kommuner

som, ensamma eller jämsides med kammarkollegiet, får föra talan för tillvaratagande

av det allmännas rätt. En sådan begränsning vinnes, om talerätten

förbehålles den eller de kommuner, där företaget huvudsakligen skall

utföras. I regel är det också dessa kommuner, som främst blir lidande genom

företagen. Emellanåt kan dock företag ha betydande verkningar även

inom andra kommuner. Den berörda inskränkningen skulle i sådana fall

vara obillig. Med hänsyn härtill föreslås rätt att föra talan skola medgivas

icke blott den eller de kommuner, inom vilka företaget huvudsakligen skall

verkställas, utan även andra kommuner, där skada eller intrång vållas genom

företaget. Till kommun bör i detta sammanhang icke hänföras landsting

(jfr NJA II 1919 s. 195).

I promemorian erinras vidare om, att vattenrättsdomaren i vissa fall skall

tillställa kammarkollegiet ansökningshandlingar och kungörelse. En motsvarande

rätt att få dessa handlingar sig tillsända föreslås tillkomma kommun,

inom vilken företaget huvudsakligen skall utföras.

Från kommunalt håll har uttalats önskemål om behörighet för kommun

att föra talan även beträffande regleringsavgifter och bygdekraft. Vad angår

regleringsavgifterna talar enligt promemorian praktiska skäl för att den

nuvarande ordningen bibehålies. Kammarkollegiet bör alltså fortfarande

ensam bevaka det allmännas intresse i dessa hänseenden, kommun självfallet

obetaget att till kollegiet framföra de önskemål och göra de påpekanden

som kommunen anser erforderliga. I promemorian uttalas vidare,

att på högsta domstolens prövning är beroende ett mål, vari fråga är om

kommuns rätt att föra talan om storleken av bygdekraftsandel. Först när

domstolens avgörande i detta mål meddelats, anses det lämpligen kunna

bedömas, om något behov av lagändring föreligger. En sådan torde i varje

fall icke böra företagas förrän i samband med en eventuell revision av bygdekraftsreglerna,

vartill förslag föreligger.

Den nya bestämmelsen om kommuns rätt att föra talan föreslås skola

införas i 11 kap. 35 § vattenlagen. I fråga om vattenreglering, som handlägges

vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, erfordras ett motsvarande

tillägg i 10 kap. 42 §.

Riksdagen har i sin framställning berört problemet om en samordning

mellan kammarkollegiets verksamhet för tillvaratagande av de allmänna

intressena i vattenmålen och en motsvarande verksamhet från kommunernas

sida. Därvid har bl. a. framhållits, att kommunernas ändrade ställning

icke får leda till onödigt dubbelarbete med ökade utredningskostnader och

vidlyftigare domstolsbehandling som följd. De föreskrifter härom, som må

vara erforderliga, behöver enligt vad som uttalas i promemorian icke intagas

i vattenlagen utan kan utfärdas i administrativ ordning, eventuellt såsom

ändring i 1918 års kungörelse angående bevakande av det allmännas

talan i vattenmål. Det anses emellertid lämpligt att vänta därmed, tills man

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

fått någon erfarenhet av den omfattning, i vilken den nya talerätten kommer

att utnyttjas.

En fråga, som i viss mån sammanhänger med samordningsproblemet,

gäller ersättning för sådan kostnad, som kommun får vidkännas, när den

bevakar talan för allmänna intressen. Någon särskild reglering därav utöver

nuvarande bestämmelser i 11 kap. 65 § vattenlagen anses ej erforderlig

(jfr prop. 1952: 52 s. 95). Vattendomstolen får alltså avgöra i vad mån

kommunens kostnad är att hänföra till nödig kostnad och som sådan av

beskaffenhet att böra gäldas av sökanden. Om — utöver kommunen •— kammarkollegiet

fört talan i målet, kan självfallet denna omständighet inverka

vid prövningen, huruvida kommunens kostnad varit nödig för att tillvarataga

det allmännas rätt.

Avslutningsvis uttalas i departementspromemorian önskemålet, att den

nya ordningen skall kunna tillämpas så snart som möjligt. Lagändringen

föreslås därför skola träda i kraft den 1 juli 1961.

Yttrandena. Förslaget att i lag reglera spörsmålet om kommuns rätt att

föra talan i vattenmål har biträtts av flertalet remissinstanser. Vattenöverdomstolen

erinrar om att den redan tidigare — i utlåtande till tredje lagutskottet

över de förut anmärkta motionerna till 1959 års riksdag — framhållit,

att starka skäl kunde andragas för att bereda kommunerna möjlighet

att i vattenrättsprocessen bevaka vissa allmänna intressen. Enligt Nedre Norrbygdens

vattendomstol främjas ett mera effektivt tillvaratagande av allmänna

ortsintressen bäst, om ortsintressena har en självständig talerätt. Västerbygdens

vattendomstol åberopar såsom en vid vattendomstolen vunnen erfarenhet,

att det stundom kan vara lämpligt att kommun får föra självständig

talan i frågor av gemensamt intresse för kommunens innevånare.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att en kommuns allmänna

intressen redan nu synes väl tillvaratagna i de fall, som berör styrelsens

ämbetsområde, dels genom den ordning, som gäller för upprättande och

fastställande av arbetsplan för väg och dels genom de möjligheter att komma

till tals i vattenmålen, som kommunen faktiskt har. Styrelsen har dock

intet att erinra mot att kommun tillägges en självständig rätt att föra talan

för tillvaratagande av allmänna ortsintressen. Icke heller vattenfallsstyrelsen

har i och för sig något att erinra mot att kommunerna beredes lagstadgad

möjlighet att självständigt föra talan i vattenmål. Länsstyrelsen i

Jämtlands län finner det med hänsyn till kommunernas ställning inom dagens

samhälle naturligt, att dessa tillerkännes författningsenlig rätt att såsom

företrädare för allmänna ortsintressen föra talan i vattenmål. En dylik

befogenhet för kommunerna synes enligt länsstyrelsen väl överensstämma

med den inom förvaltningen rådande tendensen att lägga ökat ansvar och

inflytande på kommunerna, vilken tendens bl. a. tagit sig uttryck i de nya

bestämmelserna inom byggnadslagstiftningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till de stora vattenkraftutbyggnaderna,

främst i Norrland, och anför:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

Många sådana företag är av beskaffenhet att i hög grad inverka på betydelsefulla

näringsgrenar såsom jordbruk, skogsbruk, fiske, renskötsel och

turistnäringen samt på kommunikationerna. Landskapsbilden utsättes ej

sällan för stora förändringar, överdämningar av bebyggelser liksom andra

av vattenregleringar följande förhållanden, som medför minskning av antalet

arbetstillfällen eller minskad trivsel, inverkar negativt på befolkningsutvecklingen.

Mångfalden och storleksordningen av företagens verkningar

medför många problem för de av företagen berörda kommunerna.

Länsstyrelsen har funnit det angeläget att ägna uppmärksamhet åt vattenbyggnadsföretagens

verkningar i kommunalt hänseende ävensom åt kommunernas

verksamhet att bevaka sina intressen i vattenmålen. Länsstyrelsen

har därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att kommun bör

givas rätt att i sin egenskap av kommun föra talan i vattenmål. Då vattenlagen

på sin tid tillkom, torde man inte ha räknat med att kommunerna i

allmänhet var lämpade att föra talan för allmänna intressen i vattenmålen.

Numera är förhållandena härutinnan helt annorlunda. Kommunerna har

numera en fast organisation och i övrigt långt bättre möjligheter att bevaka

sina intressen än vad tidigare varit förhållandet.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser en förstärkning av kommunernas

ställning i vattenmål vara ett angeläget länsintresse med hänsyn till de

befarade verkningarna av pågående och planerade utbyggnadsföretag. Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen hälsar med tillfredsställelse

att ett förslag tramlagts om rätt för kommun att föra talan till bevakande

av den egna bygdens särskilda intressen. Kommunalfullmäktige i Fryksände

kommun anser det vara praktiskt att kommun får bevaka lokala allmänna

intressen med hänsyn till att kammarkollegiet icke alltid torde få den rätta

uppfattningen om uppkommande skador och intrång i nämnda hänseenden.

Svenska vattenkraf tf öreningen uttalar, att den kan förstå de önskemål som

framställts om uttrycklig lagbestämmelse angående kommuns talerätt, och

motsätter sig icke en rättslig reglering av frågan. Norrbottens länsorgan för

vattenkraftfrågor anser det vara svårt för kammarkollegiet, som är förlagt

till Stockholm, att förskaffa sig samma ingående kännedom om de lokala

förhållandena som de kommunala myndigheterna får anses äga. Enligt länsorganet

har det också från kommunalt håll och sakägarhåll betecknats såsom

principiellt olämpligt, att ett statligt ämbetsverk skall bevaka de s. k.

motstående intressena i vattenmål, där vattenfallsstyrelsen ensam eller tillsammans

med andra sökande för talan. Norrlands naturvärn betonar, att

det med nutida uppfattning om kommunernas ansvar för ekonomiska och

andra intressen inom kommunerna måste framstå såsom ett verkligt behov

att kommunerna får talerätt till bevakande av den egna bygdens särskilda

intressen. Sveriges fartygsbefälsförening fäster uppmärksamheten på att

ett tlertai stora projekt i samband med de landväga kommunikationernas

utbyggnad berör även inre farleder i vårt land samt framhåller att befolkningens

levnadsförhållanden inom en kommun kan komma att i mycket hög

grad beröras av begränsningar i en vattenleds utbyggnadsmöjligheter. Kommunerna

kan i dessa fall ha egna intressen att bevaka, som inte sammanfaller

med centrala myndigheters men vilkas betydelse för landets näringsliv

och ekonomi dock kan vara mycket stor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

Mellanbygdens vattendomstol intager en avvisande hållning till tanken att

närmare reglera kommuns talerätt. Vattendomstolen uttalar, att den hittillsvarande

ordningen med kammarkollegiet som ensam företrädare för allmänna

intressen i vattenmål enligt domstolens åsikt är tillräcklig, även

såvitt avser de lokala allmänintressena inom de av målen berörda kommunerna.

Även kammarkollegiet intager en avstyrkande ståndpunkt i lagstiftningsfrågan.

Kollegiet förordar, att spörsmålet om kommuns behörighet att

töra talan i vattenmål i varje fall göres till föremål för fortsatt utredning

och att nytt förslag till lagstiftning jämte fullständiga förslag till administrativa

följ dförfattningar underkastas remissbehandling.

Vad angår grunderna för en lagreform på området har

det i departementspromemorian framlagda förslaget i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran, övre Norrbygdens vattendomstol framhåller, att

det i rättspraxis allmänt torde förekomma, att kommun tillätes yttra sig i

frågor, som rör allmänna ortsintressen. Den självständiga talerätten blir

dock av betydelse för rätten för kommun att få ersättning för sina rättegångskostnader

och att fullfölja talan. Med hänsyn till att sakägarbegreppet

i ansökningsmål enligt vattenlagen icke är fullt klarlagt och då detta

förhållande synes ha särskild aktualitet i fråga om kommunernas talerätt,

torde det enligt vattendomstolens mening vara ägnat att verka till en eftersträvansvärd

enhetlighet i bedömningen av talerätten, om kommuns rätt att

föra självständig talan inom ett viktigt område göres fri från kravet att

kommun skall vara sakägare.

I ett par av yttrandena har emellertid förslaget utsatts för kritik i förevarande

hänseende. Därvid har framförts önskemål om ändring i vattenlagens

sakägarbegrepp under hänvisning bl. a. till att riksdagen i sin förutnämnda

skrivelse hemställt om åtgärder i syfte att vidga kommunernas

behörighet att vara parter i vattenmål. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor

uttalar, att vad kommunerna önskar och åsyftar är ett rättsligt

skydd för sådana orts- och bygdeintressen, som genom vattenkraftutbyggnaderna

skadas eller lider intrång, och en härpå grundad talerätt för kommun

i vattenmål. Länsorganet förordar alltså att sakägarbegreppet i vattenmål

skall givas ett annat innehåll än det nu har. Kommuns talerätt i dylika

mål skall också grundas därpå, att ett kommunen tillkommande rättsligt

intresse skadas, och icke på en lagfäst talerätt för bevakande av allmänna

bygdeintressen. Den i promemorian förordade lösningen betecknas

som en halvmesyr, som icke tillgodoser kommunernas intressen i de stora

vattenmålen på sätt de har rätt att fordra. Till dessa synpunkter ansluter

sig kommunalfullmäktige i flera kommuner i Västerbottens län.

Även kommunalfullmäktige i Borgs jo anser, att sakägarbegreppet bör

vidgas till förmån för kommunerna. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund

anför bl. a. följande:

Styrelsen anser det önskvärt att kommunerna får möjlighet att i de stora

vattenexploateringsmålen bevaka de kommunala ortsintressena och att de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 15''r år 1961

bereds tillfälle att genom talan inför vattendomstol framlägga synpunktei

och yidtanden beträffande företagens tillåtlighet och sättet för deras utförande,

när företagen motiverar anspråk på skadeförebyggande åtgärder

eller ersättningar rörande sådana frågor som natur och trevnad, allmänna

badplatser, allmänna vatten- och avloppsanläggningar, brandskydd, kommunikationer

m. m. Emellertid anser styrelsen---att en civilrättslig

grund bör tillskapas för rätt till sådan talan. Objekt av angiven art bör

således, utan att vara av beskaffenhet att kunna hänföras till viss fastighet,

tillerkännas rättsligt skydd mot angrepp. Ingripanden i de sålunda

rättsligt skyddade intressena bör berättiga kommunen till ersättning och

legitimera talan av vederbörande kommunala organ. Härför erforderliga

bestämmelser bör upptagas i 9 kap. vattenlagen. Preciseringen av de objekt

som sålunda bör erhålla rättsligt skydd tarvar givetvis mera ingående överväganden

än vad styrelsen varit i tillfälle att företaga. Ytterligare bestämmelser

i anslutning härtill torde icke erfordras, då vattenlagens regler om

skydd för sakägare skulle bli tillämpliga även på kommunerna, under förutsättning

givetvis att det aktuella företaget innebär ett angrepp på ett

sålunda rättsligt skyddat kommunalt intresse.

Den i promemorian föreslagna ändringen skulle däremot i praktiken icke

innebära någon förstärkning av kommuns ställning i vattenmål annat än

i fråga om kommuns möjlighet att självständigt föra talan mot lägre rätts

beslut i frågor som rör allmänna ortsintressen.---- Förslaget ger vis
serligen

kommun talerätt i en fråga om exempelvis det allmänna intresset

av att badmöjligheterna inom kommunen icke försämras men utan att

samtidigt ge objektet för sådan talan något rättsligt skydd. En dylik talerätt

har, såvitt styrelsen kan finna, ingen reell innebörd. Förslaget skulle

icke ens trygga rätten till ersättning för kostnader å målen, då frågan huruvida

dessa varit nödiga skulle bli beroende bl. a. av den talan kammarkollegiet

fört. Ett genomförande av det i promemorian framlagda förslaget

skulle enbart härigenom samt jämväl i övrigt medföra risk för splittring

mellan kommun och kammarkollegiet och därmed även mellan olika såsom

allmänna rubricerade intressen. Enligt styrelsens uppfattning ter

det sig ur dessa synpunkter lyckligare att begränsa kommunernas saklegitimation

till vissa till arten angivna lokala skadeobjekt, vilka skyddas

genom bestämmelser i 9 kap. vattenlagen. Visserligen medger en sådan grund

för rätt till talan att kommunen, liksom varje annan legitimerad sakägare,

jämväl är oförhindrad att föra talan som part i frågor om exempelvis ett

företags tillåtlighet jämlikt 2 kap. 3 eller 12 § vattenlagen, vare sig företagets

inverkan på kommunens sålunda skyddade objekt är av beskaffenhet att

rimligen kunna påverka företagets tillåtlighet eller icke, men en sådan

talan är då att betrakta som en talan från en sakägare vilken som helst

och icke obetingat såsom en talan från en företrädare för ett allmänt intresse.

Motsvarande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västerbottens län, som

anslutit sig till länsorganets förut återgivna uttalande. Därest genomförande

av en lagändring, som hänför sig till saklegitimationsfrågorna, skulle befinnas

medföra en fördröjning av den brådskande frågan om kommuns talerätt

i vattenmål, anser länsstyrelsen att man måhända till nöds kan bli

tvungen att tills vidare acceptera den i departementspromemorian föreslagna

utvägen. Om så sker, är det enligt länsstyrelsens mening angeläget,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961

att åtgärder skyndsamt vidtages i syfte att ernå en slutgiltig och mera tillfredsställande

lösning av frågan. I samma riktning uttalar sig Norrlands

naturvärn.

Den i departementspromemorian föreslagna begränsningen av

kommuns talerätt till vissa typer av vattenmål har

föranlett uttalanden i några remissyttranden. Österbijgdens vattendomstol

anser det lämpligt, att uppmärksamhet i sammanhanget ägnas åt frågan om

kommunernas ställning i mål om grundvatten och avloppsvatten. Kommunerna

har ansvaret för lösningen av vatten- och avloppsfrågorna — vattendomstolen

hänvisar i sammanhanget till lagen den 3 juni 1955 om allmänna

vatten- och avloppsanläggningar — men trots att kommunen eller vederbörande

kommunala organ skall underrättas i mål om vatten- och avloppsfrågor,

torde kommunen som sådan icke ha större rätt att föra talan i dessa

mål än som nu angetts i promemorian beträffande mål om byggande i

vatten eller vattenreglering. Vattendomstolen förordar därför, att även frågan

om kommuns ställning i mål om grundvatten och avloppsvatten nu

blir behandlad och att kommun i dem likställes med vad som skall gälla i

mål om byggande i vatten och om vattenreglering. Söderbggdens vattendomstol

erinrar om förekomsten av mål rörande rätt för en industri att för

täckande av sitt fabrikationsvattensbehov anlägga större vattentäkt, vars

utnyttjande kan befaras försvåra en närliggande tätorts vattenförsörjning.

Skäl kan enligt domstolens mening med tanke på sådana fall finnas att

låta den utvidgade kommunala talerätten gälla även i vattentäktsmål, där

det sökta företaget är av betydande omfattning eller har ingripande verkningar.

Vidkommande åter avloppsmål kan t., ex. anläggandet eller utvidgandet

av en fabrik, som utsläpper industriellt avloppsvatten, stundom

medföra besvärande problem för närliggande kommuner. Av sådan anledning

kan det enligt vattendomstolen ibland föreligga berättigat intresse för

dessa kommuner att i målet om fabriksutsläppet framlägga sina allmänna

synpunkter genom självständig talan. Även Västerbygdens vattendomstol

förordar, att uppmärksamhet i sammanhanget ägnas åt vattentäkts- och

avloppsmålen. Jämväl i mål om mera omfattande torrläggningsföretag lärer

det enligt samma vattendomstols mening vara av vikt för kommun att

kunna bevaka allmänna ortsintressen i sanitärt avseende m. m. I frågan

har också kammarkollegiet uttalat sig. Med hänsyn till att i 1959 års riksdagsmotioner

endast avsågs vattenkraftmål, kan man enligt kollegiet måhända

förledas att tro, att spörsmålet om kommunernas partsställning är

begränsat till dylika mål. Detta anser kollegiet dock icke vara fallet. Anser

man att kommunerna har ett skäligt anspråk på förbättrad partsställning

i kraftverksmål, bör en vidgad talerätt tillerkännas dem även i vissa andra

grupper av mål, såsom avloppsmål. Vid en lagstiftning bör uppmärksammas,

att vattentäkts- och avloppsmålen, såvitt kollegiet förstår, i fortsättningen

kommer att utgöra en allt större del av det totala antalet nya vattenmål,

där allmänna intressen kan beröras. Kollegiet anmärker i detta sam3

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majjts proposition nr 154 år 1961

manhang, att kollegiets bevakning av allmänna intressen i ansökningsmål

enligt vattenlagen icke är begränsad till mål som avses i 11 kap. 35 § 1 mom.

vattenlagen. Med stöd av 1 § kungörelsen den 23 december 1918 angående

bevakande av det allmännas talan i vattenmål utför kollegiet sådan talan

även i åtskilliga andra vattenmål. Ronneby stads drätselkammare kan icke

instämma i förslaget, att en förstärkning av kommuns ställning i vattenmål

skall begränsas enbart till frågor om byggande i vatten samt vattenreglering.

Frågan om vilka intressen som skall omfattas av ko mmuns

talerätt beröres av många remissorgan, övre Norrbygdens vattendomstol

ifrågasätter, om icke den i promemorian använda bestämningen

»allmänt ortsintresse» är ägnad att vilseleda. Den åsyftade innebörden

synes enligt samma domstol bäst tydliggjord, om uttrycket »allmänt intresse»

bibehålies även beträffande kommuns behörighet med lämplig bestämning

för att utvisa, att behörigheten skall vara beroende av att det allmänna

intresset har anknytning till kommunen. Två vattenrättsdomare

vid Nedre Norrbygdens vattendomstol har givit uttryck för liknande uppfattning.

De finner uttrycket »allmänna ortsintressen» vara alltför obestämt

och kunna medföra den uppfattningen, att de intressen, för vilka kommun

äger föra talan, är av annat slag än de, som kammarkollegiet har att tillvarataga.

I stället bör den nya behörighetsregeln anknytas till motsvarande

stadgande rörande kammarkollegiet, så att kommuns talerätt skall avse

tillgodoseendet av de allmänna intressena, i den mån kommunen beröres

därav. Även termen »allmänna intressen» kan synas obestämd, men under

årens lopp har den dock i rättstillämpningen fått en ganska klart fixerad

innebörd. Dock ifrågasättes, om icke också i denna formulering inrymmes

frågor om regleringsavgift och bygdekraft, vilka enligt motiven till förslaget

tills vidare bör lämnas å sido. österbygdens vattendomstol framhåller,

att uttrycket »allmänna ortsintressen» icke alltid torde överensstämma med

de intressen en kommun kan vilja bevaka. Det förekommer sålunda att

kommun av ekonomiska skäl vill främja tillkomsten av en anläggning, som

andra kommuner av hänsyn till allmänna intressen, såsom naturskydd och

trevnad, bekämpar. Även i andra fall, t. ex. då det gäller en kommunal

ekonomisk fråga eller en vattenförsörjnings- eller avloppsfråga, kan en kommun

ha anledning att intaga en ståndpunkt som, betraktad ur en vidare

synvinkel, avviker från »allmänna ortsintressen». Det synes lämpligt att

kommun får rätt att — utan att vara sakägare i civilrättslig mening — föra

talan för tillvaratagande av såväl kommuns speciella intressen som allmänna

intressen inom orten. Uttrycket »allmänna ortsintressen» torde enligt

samma vattendomstols mening vidare vara mindre lämpligt om avsikten är

att däri icke inbegripa frågor om bygdekraft och regleringsavgift.

Västerbygdens vattendomstol anser det ej lämpligt att kommun uppträder

som part för att tillgodose sina fiskaliska intressen, då dessa frågor i

regel lär ligga vid sidan av de frågor, som skall behandlas i vattenmål. 1

vissa fall torde kommuns fiskaliska intressen till och med kunna medföra

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

35

ett ställningstagande, som ej tillräckligt beaktar de skador vederbörande

företag kan förorsaka allmänna intressen, varvid kommunen kommer i en

motsatsställning till exempelvis kammarkollegiet. Det torde emellertid knappast

vara möjligt att i lagtext särskilja de olika slag av allmänna frågor,

beträffande vilka kommun skulle få intaga partsställning, på annat sätt

än som skett i förslaget.

Kammarkollegiet efterlyser en närmare undersökning av frågan vilka intressen

som skall omfattas av kommunens processuella befogenheter och

anför följande:

Varken uttrycket i den föreslagna lagtexten »allmänna ortsintressen»

eller den i motiveringen begagnade lokutionen »lokala allmänintressen» är

särskilt klargörande. Innebörden av förstnämnda uttryck är, om uttrycket

ställes emot sin språkliga motsats »enskilda ortsintressen», oviss. Möjligen

motsvarar den i motiven begagnade formuleringen bättre intentionerna i

förslaget.

Kammarkollegiet föreställer sig att utgångspunkt för en undersökning av

behovet av talerätt för kommun i vattenmål bör tagas i kommunernas skyldighet

att ombesörja viss verksamhet. I blickfältet kommer därvid inverkan

av företag enligt vattenlagen på exempelvis brandskyddets ordnande och på

sanitära förhållanden. Då ett företag genomföres inom en tättbefolkad trakt

kan även vederbörande kommunala organs ställning av lokal planmyndighet

tänkas utgöra saklig grundval för kommunal talan i vattenmålet. I sakens

alltjämt tämligen outredda skick är kollegiet ----ovisst om i vad

mån lagfästande av behörighet för kommunen att föra talan för kommunala

intressen av här avsedd art innebär en rättsändring.

I promemorian omnämnes några frågor, som regelmässigt omfattas av

kammarkollegiets talan i större kraftverks- och sjöregleringsmål, nämligen

företagets tillåtlighet med hänsyn till motstående intressen, bestämmande

av regleringsavgifter samt bestämmande av bygdekraftsprocent. Några anmärkningar

torde få göras beträffande sagda frågor.

Lagfästes rätt för kommunen att även i annan egenskap än fastighetsägare

föra talan i vattenmål, kan kommunens talan självfallet avse frågan

om företagets tillåtlighet med hänsyn till åtskilliga motstående intressen.

Vissa dylika intressen kan ha en tämligen klar kommunal aspekt. Andra —

och däribland några av de mest betydelsefulla — har en utpräglad rikskaraktär,

såsom det allmänna naturskyddsintresset, tillgodoseendet av tillräckliga

livsbetingelser inom landet för vandringsfisk samt bevarandet av bästa

möjliga förutsättningar för fortsatt renskötsel. Mellan dessa två utpräglade

typer av ett företag motstående intressen finnes en stor mängd, från mål till

mål växlande intressen av allmän karaktär. Sistnämnda intresseområde liksom

självfallet nyss åsyftade utpräglade riksintressen måste — såsom också

riksdagen synes mena — alltfort bevakas av central ställföreträdare. I

detla sammanhang må anmärkas att bedömandet från kommunal synpunkt

av ett företags önskvärdhet eller lämplighet kan på ett sätt, som stundom

måste vara främmande för central företrädare av företaget motstående intressen,

bli beroende av vilka värden av kompenserande art som företagaren

erbjuder sig att tillföra kommunen. Delta torde kunna bestyrkas med exempel

från vissa kraftverks- och sjöregleringsföretag, som under senare år

underställts prövning av Kungl. Maj:t i statsrådet. Ytterligare må anmärkas

att åtminstone i mycket vidsträckta kommuner avvägandet av etl företags

positiva och negaliva verkningar icke behöver utfalla på samma säll för

den av företaget närmast berörda befolkningen och för kommunens officiella

företrädare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

I promemorian uttalas att kammarkollegiet av praktiska skäl bör fortfarande

ensam bevaka det allmännas intressen i fråga om bestämmande av

regleringsavgift. Kollegiet delar denna mening. Redan det förhållandet, att

användningsområdet för de från visst vattenregleringsföretag härflytande

regleringsmedlen mycket ofta omfattar ett stort antal kommuner, kommer

kommun att framstå såsom mindre ägnad att självständigt föra talan i dylik

sak. Kollegiet nödgas emellertid påpeka att lagtexten icke väl återspeglar

den i motiven intagna ståndpunkten. Det kan icke uteslutas att domstolarna

skulle komma att anse sig på språkliga grunder tvungna att låta uttrycket

»allmänna ortsintressen» avse även bestämmandet av regleringsavgift.

Den sist gjorda formella anmärkningen synes även vara giltig i fråga om

behandlingen i promemorian av spörsmålet om talerätt beträffande bygdekraftsprocent.

Kammarkollegiet vill härutöver ifrågasätta om det i högsta

domstolen anhängiga, i promemorian berörda målet samt den sedan länge vilande

lagstiftningsfrågan verkligen utgör bärande skäl för att lämna spörsmålet

om talerätt beträffande bygdekraft helt öppet vid reglering av kommunernas

ställning i vattenmål.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund anser det vara ett önskemål

att kommun får rätt att föra talan i fråga om regleringsavgift och

bygdekraft samt erinrar om de indirekta skador i form av ett försämrat

skatteunderlag, som särskilt kännbart drabbar sådana kommuner, inom

vilkas gränser endast regleringsdammar anlägges och som icke kan komma i

åtnjutande av kompensation på sätt som kan ifrågakomma för kraftverksdammar.

Styrelsen fortsätter:

Härutöver torde kunna andragas åtskilliga exempel på indirekta skador

för kommunerna till följd av företag, hänförliga till byggande i vatten eller

vattenreglering. Sålunda kan ett företag tillfoga den för många inlandskommuner

betydelsefulla turistnäringen ett ytterst kännbart avbräck genom

irreparabla ingrepp i naturen. Från kommunalt håll har också framhållits

såsom en följdverkan av avflyttningen från en kommun på grund av

ett vattenkraftsföretag att underlaget för befintliga skolor rubbats, varigenom

gjorda investeringar i skolfastigheter blivit helt eller delvis onyttiga.

I fråga om fiskets befrämjande har kommun i vattenlagen tillerkänts initiativrätt

på sätt närmare framgår av stadgandet i 2 kap. 9 §. Det synes därför

rättvist och rimligt, att de kommunala intressena direkt får komma till

tals i vattenmål, som gäller lagligheten och tillåtligheten av ett företag eller

en åtgärd, som kan lända till väsentligt förfång för fiskerinäring av större

betydenhet. Jämväl andra för den av byggande i vatten eller vattenreglering

berörda bygden betydelsefulla frågor, som för sin lösning kan påkalla ett

kommunalt engagemang för att tillgodose intresset av gemensamhetsanordningar

av sanitär eller annan art, motiverar en självständig talerätt för

kommunerna. En uppräkning av alla de spörsmål av allmänt intresse, som

kan resas i detta sammanhang, torde icke kunna ske med anspråk på fullständighet.

I likhet med styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhåller

åtskilliga andra remissorgan, att kommuns talerätt bör omfatta frågor

om regleringsavgift och bygdekraft. Kommuns behörighet i dessa hänseenden

bör enligt Nedre Norrbygdens vattendomstol gälla såväl i mål, vari dessa

frågor behandlas tillsammans med frågor om kraftutbyggnader, som i mål

och ärenden, som allenast angår förevarande ämnen. Länsstyrelsen i Norr
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

bottens län framhåller, att regleringsavgifterna redan nu, i varje fall i

Norrbottens län, har en mycket stor betydelse för därav berörda kommuner,

exempelvis Suorvamedlen för Jokkmokks och Gällivare kommuner, samt

att avgifternas betydelse kommer att ytterligare öka efter genomförandet

av förestående stora regleringar både i Skellefteälv och Luleälv. Det synes

länsstyrelsen därför rimligt att kommunernas behörighet att själva bevaka

sina intressen i hithörande frågor lagfästes. Det föreligger enligt länsstyrelsens

mening icke heller någon anledning att förvägra kommunerna talerätt

beträffande bygdekraften. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor

har sig icke bekant vilka praktiska skäl som skulle tala för den nuvarande

ordningens bibehållande i fråga om regleringsavgifterna. Däremot

känner styrelsen väl till, att storleken av dessa avgifter är av den allra

största betydelse för de av vattenbyggnadsföretagen berörda bygderna. Det

ligger enligt länsorganets mening vidare i sakens natur, att det för de representanter,

som är ansvariga för dessa bygder, är lättare att bedöma behovet

av regleringsavgifter för att i möjligaste mån undanröja och minska

skadeverkningarna av utbyggnaderna. Bygdekraften är med den utformning

reglerna därom fått i vattenlagen icke i dagens läge av samma betydelse

för kommunerna som regleringsavgifterna. Det oaktat är bevakandet av

bygdekraftsfrågan ett allmänt intresse, som nära berör de kraftverksbygget

omgivande kommunerna och deras medlemmar. Talerätt för detta intresse

bör därför tillkomma kommunerna. I samma riktning uttalar sig

styrelsen för Sveriges advokatsamfund. I det yttrande, som avgivits enligt

beslut av kommunalfullmäktige i Kalls kommun framhålles, att kammarkollegiet

och kommun i något fall kan ha avsevärt olika mening om regleringsavgifts

storlek. Det vore i sådant fall orätt, om det allmännas synpunkter

företräddes endast av kollegiet. Till förmån för kommunernas talerätt

beträffande regleringsavgifter och bygdekraft uttalar sig vidare länsstyrelserna

i Västernorrlands och Västerbottens län, Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen, Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor,

Fjällkommunernas samarbetskommitté, Norrlandsförbundet, Norrlands naturvärn

samt flera av de i ärendet hörda kommunerna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län motsätter sig ej att frågan om kommunernas

talerätt beträffande bygdekraft får anstå i avvaktan å en revidering av

gällande bygdekraftsregler. Det förefaller länsstyrelsen inkonsekvent att

icke tillerkänna kommunerna talerätt beträffande regleringsavgifter. Dessa

avgifter utgör ju, anför länsstyrelsen, regleringsföretagets ersättning till

bygden för det intrång och de olägenheter, som icke kunnat preciseras av

vattendomstolen. Här måste sålunda vara fråga om ett sådant allmänt ortsintresse,

som lämpligen bör kunna tillvaratas av kommunerna. Då verkningarna

av ett regleringsföretag ofta sträcker sig långt nedströms själva

regleringsinagasinet, kan åtskilliga kommuner tänkas komma att göra anspråk

på att föra talan beträffande såväl företagets tillåtlighet som regleringsavgifterna.

Därest det av processekonomiska eller andra skäl anses

olämpligt att ett flertal kommuner för talan om regleringsavgifter, synes

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

den kommunala talerätten i detta hänseende kunna begränsas till att avse

endast den eller de kommuner, inom vars områden regleringsmagasinet

kommer att ligga eller företaget eljest huvudsakligen utföres. I varje fall

anser länsstyrelsen det mer tillfredsställande att begränsa talerätten på

nyssnämnda sätt än att helt utesluta kommuner från varje möjlighet att

självständigt föra talan om regleringsavgifter.

Flera remissinstanser, däribland vattenöverdomstolen och några länsstyrelser,

framhåller, att det uppenbarligen bör tillkomma vederbörande kommun

själv att avgöra, om kommunen skall föra talan, varför det ifrågasättes,

om ej i tydlighetens intresse de i departementspromemorians lagförslag

använda orden »prövas det nödigt» bör utgå ur lagtexten. Länsstyrelsen i

Norrbottens län och Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor föreslår,

att rätt för kommun att föra talan i vattenmål skall föreligga, så snart skada

eller intrång kan befaras genom ett företag.

Även frågan om samordning av kammarkollegiets och

kommuns talan för det allmänna har behandlats i flera yttranden.

Österbygdens vattendomstol uttalar, att det av riksdagen framförda kravet,

att talerätt för kommun icke skall få leda till bl. a. vidlyftigare domstolsbehandling,

ofta torde vara oförenligt med verkligheten. En ökad rätt

för kommunerna lärer med stor sannolikhet även orsaka ökad utredning.

I synnerhet är det antagligt att kommunerna, även om kammarkollegiet för

talan i frågor av allmänt intresse, kommer att däri framföra egna synpunkter

och åberopa särskilda utredningar. Därmed följer ansvällning och

tyngre handläggning av vattenmålen. Detta är dock olägenheter som enligt

vattendomstolen torde få bäras, om den avsedda rätten bedömes vara av

betydande värde.

övre Norrbygdens vattendomstol anser det vara svårt att i lag eller författning

åstadkomma så klara och otvetydiga bestämmelser om vilket organ

det under olika förutsättningar skulle tillkomma att verka för tillvaratagande

av ett allmänt intresse, att tveksamhet och irritation förebygges.

Ett författningsmässigt stadgat ställningstagande i dessa tveksamma fall

skulle sannolikt, på vilken myndighet det än ankomme, i sig självt medföra

arbete av avsevärd och kostnadskrävande omfattning. Det synes kunna

förväntas, att en kommun inträder i ett mål för att bevaka ett allmänt intresse

först efter att med kammarkollegiet ha diskuterat ett samgående.

Enligt vattendomstolens mening bör det, i vart fall tills vidare, lämnas åt

kollegiet och kommunerna att efter eget bedömande göra upp om en fördelning

av utförandet av talan för det allmänna intresset. I betydande utsträckning

torde utredning och övrigt processmaterial kunna införas gemensamt,

även om samgående icke sker i fråga om själva utförandet av talan.

Såsom i promemorian påpekats lär bestämmelserna om ersättning för rättegångskostnaderna

motverka, att arbetet i ett mål göres onödigtvis vidlyftigt

genom att kommun jämsides med kollegiet nedlägger arbete i en fråga,

som faller under bådas behörighet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 15t år 1961

Nedre Norrbygdens vattendomstol hävdar, att kommunernas talan för tillvaratagande

av allmänna ortsintressen bör vara oberoende av kammarkollegiets

talan.1 Härom anföres följande:

Med hänsyn till den officialprövning, som åligger domstolen i fråga om

tillgodoseende av allmänna intressen, synes några olägenheter icke kunna

uppkomma därav att talan för allmänna intressen samtidigt kan föras, kanske

på olika sätt, av skilda organ. Förutsättningarna synes vara goda för

ett gott samarbete mellan advokatfiskalsämbetet och kommunerna. Den erfarenhet,

som samlats av advokatfiskalsämbetet, och ämbetets kännedom

om vattenprocessen, blir under alla förhållanden ett värdefullt stöd och

komplement för de allmänna bygdeintressena. Det behov som kan föreligga

av att samordna kammarkollegiets talan och kommunernas talan torde fullt

tillräckligt kunna tillgodoses genom föreskrifter, innebärande att kammaradvokatfiskalen

har att hålla sig underrättad om hur kommunerna avser att

tillvarataga allmänna ortsintressen och genom skyldighet för kommunerna

att härom på begäran lämna uppgifter till advokatfiskalsämbetet.

I fråga om vissa allmänna intressen kan det te sig naturligt att de i första

hand bevakas av advokatfiskalsämbetet. Detta gäller främst sådana allmänna

intressen, som ej har närmare samband med förhållandena i den berörda

bygden. I den män de allmänna intressena har lokal anknytning till

bygden, ligger det i sakens natur, att ortsintressenas egna representanter bör

få utföra självständig talan. Angeläget är att advokatfiskalsämbetet övervakar

att fatalietider iakttages, t. ex. i fråga om anmälan av oförutsedda skador

och omprövning av regleringsavgifter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att fall kan inträffa, där

kammarkollegiet och kommunen har skilda åsikter eller olika intressen

att bevaka. Kollegiet kan ha till uppgift att bevaka ett intresse, som sträcker

sig långt utöver kommunens gränser, t. ex. naturvårdsintresset, medan kommunens

intresse är mera lokalt betonat. Kommunen kan bli tvungen att för

tillgodoseende av sina intressen verkställa utredningar av företagens verkningar

i skilda hänseenden och det är då viktigt för kommunen att talan

kan föras med stöd av sådana utredningar.

Promemorians mening i hithörande frågor kan icke delas av kammarkollegiet,

som menar att uppskovsförslaget bygger på ett antagande, att

Kungl. Maj :ts möjligheter att i efterhand göra den detaljreglering, som

erfarenheten skulle visa vara önskvärd, är mera omfattande än de i själva

verket är. Kungl. Maj:t skulle nämligen väl kunna i administrativ ordning

meddela reglerande föreskrifter angående kollegiets verksamhet, men skulle

däremot icke — i vart fall icke utan bemyndigande i vattenlagen — kunna

i samma ordning begränsa eller annorledes reglera kommunens processuella

kompetens. Dylikt bemyndigande finnes ej i lagförslaget. Kungl. Maj:t skulle

alltså enligt kollegiet vid framtida detaljreglering finna sin handlingsmöjlighet

på ett ensidigt sätt begränsad.

Till undvikande av dubbelarbete, motstridiga yrkanden och onödiga merkostnader

bör enligt vattenfallsstyrelsen redan från början klarläggas, i

1 I ett av två vattenrättsdomare vid vattendomstolen avgivet särskilt yttrande understrykes—

med hänsyn till risken för dubbelarbete och onödiga utredningskostnader—behovet av samordning

mellan kollegiets och kommunernas ifrågavarande verksandiet, varom bestämmelser bör

meddelas redan i samband med lagändringen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

vilka frågor kammarkollegiet respektive kommunerna skall företräda de

allmänna intressena. Möter, såsom i promemorian antagits, svårigheter mot

en sådan uppdelning innan erfarenhet vunnits av den omfattning, i vilken

den nya talerätten kommer att utyttjas, synes frågan, åtminstone tills vidare,

böra så lösas, att överenskommelse från fall till fall får träffas mellan

kommun och kollegiet om vem som skall föra det allmännas talan i uppkommande

frågor.

Svenska vattenkraftföreningen framhåller, att ett genomförande av förslaget

öppnar möjlighet för både kommun och kammarkollegiet att i viss

utsträckning föra talan i samma fråga. Detta kan enligt föreningens åsikt

knappast vara lämpligt. Det kan mycket väl inträffa att kommunen har

en annan uppfattning än kammarkollegiet om vad som är önskvärt ur allmän

synpunkt, och man skulle sålunda i målet kunna få mot varandra stridande

representanter för det allmänna. Man bör vidare undvika att dubbelarbete

uppstår och att utredningar i samma frågor företages både av kollegiet

och av kommun, varigenom dubbla rättegångskostnader uppkommer.

Enligt föreningens mening bör man redan från början meddela bestämmelser

rörande dessa spörsmål, lämpligen med innehåll att kollegiet skall avgöra i

vilka frågor i ett mål, som talan får föras av kommunen i stället för av kammarkollegiet.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund erinrar om önskvärdheten av att

förfarandet enligt kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse av

vissa företag enligt vattenlagen effektiviseras, varigenom en önskvärd samordning

sannolikt skulle på ett tidigt stadium kunna åvägabringas mellan

kommunernas och kammarkollegiets verksamhet i vattenmålen. Denna fråga

beröres även i det yttrande som avgivits av Norrbottens länsorgan för

vattenkraft frågor.

I anslutning till vad som i departementspromemorian uttalats rörande

kommuns rätt till ersättning för rättegångskostnad framhåller

österbygdens vattendomstol att det beträffande kammarkollegiet synes förhålla

sig så, att kollegiet är berättigat till ersättning för särskild utgift och

kostnad, medan kostnaden för kollegiets egen verksamhet skall stanna å

det allmänna. Om kommun medges rätt att föra talan i vattenmål utan att

vara sakägare, bör enligt vattendomstolens mening motsvarande regler gälla.

Kommunen bör alltså icke erhålla ersättning för arbete, som utföres av

kommunens egna befattningshavare, medan däremot gottgörelse bör kunna

tillerkännas kommun för särskilda utgifter och kostnader.

Vad beträffar frågan om underrättelse till kommun om ansökan

i mål, vari kommun må föra talan, föreslår vattenöverdomstolen

ett förtydligande av bestämmelsen i förslaget, att ansökningshandlingar

och kungörelse skall översändas till den eller de kommuner, inom vilka företaget

huvudsakligen skall verkställas. Härav anser vattenöverdomstolen det

ej fullt tydligt framgå, hur avgränsningen mellan olika kommuner i detta

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

41

hänseende skall ske. Även Nedre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter

ett förtydligande av sagda bestämmelse.

Flera vattendomstolar riktar kritik mot förslaget, att vattenrättsdomare

skall vara skyldig tillställa kommun ansökningshandlingarna. Därvid framhålles

att en sådan ordning stundom kan medföra väsentligt arbete och avsevärda

kostnader. Härtill kommer, att ansökningshandlingarna — liksom

övriga handlingar i målen — är lätt tillgängliga för vederbörande kommun

hos aktförvararna, vartill ofta utses kommunala befattningshavare. Ifrågavarande

vattendomstolar förordar därför, att endast kungörelserna, vari bl. a.

ges anvisning om var ansökningshandlingarna är att tillgå, skall tillhandahållas

kommunerna. Följes emellertid förslaget i departementspromemorian,

bör enligt Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar en jämkning

ske i de i 11 kap. 29 § vattenlagen upptagna bestämmelserna rörande antalet

exemplar, vari ansökningshandlingar skall ingivas.

Övre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter, om icke kretsen av de kommuner,

som skall tillställas kungörelse, bör utökas att omfatta — förutom

kommuner, där företaget huvudsakligen verkställes — jämväl kommuner,

som eljest kan antagas väsentligt beröras av företaget. Två vattenrättsdomare

vid Nedre Norrbygdens vattendomstol förordar, att kungörelse skall

sändas till varje kommun, som beröres av företaget.

Österbygdens vattendomstol ifrågasätter, om det är nödvändigt eller ens

lämpligt att underrätta kommunerna i alla mål om byggande i vatten, sålunda

även i det stora antal mål rörande broar, bryggor, trummor, utfyllnader

m. m., som vattendomstolarna har att behandla. Det synes beträffande

mål om byggande i vatten vara tillräckligt, att kommunerna underrättas

om sådana mål som anges i 11 kap. 27 § 6 mom. vattenlagen, d. v. s. om dem

som rör företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Det

torde vara rena undantagsfall, då kommun anser sig ha intresse att bevaka

i andra mål. Liknande uttalande göres av Söderbygdens vattendomstol.

Ronneby stads drätselkammare förordar, att avskrift av ansökningshandlingarna

skall tillställas icke enbart den eller de kommuner, inom vilka företaget

huvudsakligen skall verkställas, utan även de kommuner, som kan beräknas

lida skada av företaget. En ökad rätt för kommun att erhålla ansökningshandlingar

i vattenmål skulle väsentligen underlätta en kommuns

möjligheter att tillvarataga sin rätt. Till förmån för en dylik bestämmelse

uttalar sig även Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen och

Norrlands naturvärn.

Vad beträffar övergångsbestämmelserna hemställer länsstyrelsen

i Västerbottens län och Norrlandsförbundet, att skyndsamma åtgärder

måtte vidtagas för genomförande av ifrågavarande lagändring. Norrlands

naturvärn förordar att de nya stadgandena skall få träda i kraft i och

med alt lagarna utkommer av trycket. Naturvärnet hälsar med glädje förslaget,

att kommunerna skall kunna föra talan även i de mål, som är anhängiga

vid ikraf(trädandet. De praktiska svårigheterna beträffande redan

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

anhängiga mål kan säkerligen lösas med gott handlag hos vattendomstolarna.

Kommunerna ha redan nu brukat att hos vattendomstolen framföra

sina synpunkter och detta torde inför den kommande lagändringen ske i

än större utsträckning. Vattenöverdomstolen fäster uppmärksamheten på

att vissa problem bör beaktas beträffande mål, som är anhängiggjorda vid

nya lagstiftningens ikraftträdande. Som exempel nämnes frågan i vad mån

kungörelse och ansökningshandlingar skall översändas till kommuner i

mål, vari kungörelse utfärdats före ikraftträdandet. Vidare nämnes spörsmålet

huruvida en kommun, som inträder i rättegången med stöd av den

nya lagstiftningen, är bunden av redan utsatta tidsfrister. Övre Norrbygdens

vattendomstol ifrågasätter, om rätt till ersättning bör medgivas för

kostnader, som nedlagts för talans förberedande före ikraftträdandet. Kommunalfullmäktige

i Kalls kommun uttalar, med instämmande av länsstyrelsen

i Jämtlands län, att de nya bestämmelserna bör möjliggöra för kommun

att föra talan även i mål, där redan före ikraftträdandet tillåtligheten

prövats men slutligt tillstånd då ej ännu lämnats.

Departementschefen. Företag som genomföres med stöd av vattenlagen kan

ofta medföra betydande olägenheter för kringliggande bygd och dess invånare.

Att kommunerna i sådana fall vill framföra sina synpunkter och

yrkanden vid vattendomstolsbehandlingen är naturligt.

Enligt gällande bestämmelser åligger det kammarkollegiet att bevaka det

allmännas talan i vattenmålen. Såsom berörts i det föregående saknar

emellertid kommun för den skull icke helt möjligheter att göra sin stämma

hörd. Sålunda gäller bl. a. att kommun, även om den ej är part i

målet, icke kan vägras att direkt inför vattendomstolen utveckla sina synpunkter

på de frågor av allmänt intresse, som är föremål för prövning.

De möjligheter, som står kommunerna till buds, har dock ej ansetts tillfredsställande

från kommunal synpunkt. I sin i det föregående omnämnda

skrivelse har riksdagen betecknat det som rimligt och rättvist, att kommunerna

får bättre möjligheter än för närvarande att hävda sina intressen.

Därvid har betonats, att kommunerna i våra dagar ofta har helt andra

resurser i sådant hänseende än vad fallet var, då vattenlagen kom till för

mer än fyrtio år sedan.

Även enligt min mening är en reform påkallad. Utan att kammarkollegiets

befattning med vattenmålen därför bör upphöra, synes det nu kunna

anförtros åt kommunerna — landskommuner, köpingar och städer —

att självständigt föra talan i dessa mål och därvid bevaka sådana allmänna

intressen, som de anser viktiga för orten. Jag vill i detta sammanhang

särskilt erinra om det i år av riksdagen antagna förslaget om ändring i vattenlagen,

innebärande bl. a. att vid vattendomstolens tillåtlighetsprövning

särskild betydelse skall tillmätas ett företags verkningar för bygden och dess

invånare (se prop. 1961: 13, tredje lagutskottets utlåtande 1961:5).

Med hänsyn främst till att utvecklingen pekar mot en avveckling av municipalsamhällsinstitutionen,

synes det mindre lämpligt att nu tillerkänna

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

även municipalsamhällena en självständig rätt att föra talan för allmänna

intressen (jfr prop. 1959: 172 s. 9 f).

I den promemoria, som med anledning av riksdagens framställning i

ämnet upprättats inom justitiedepartementet, har förordats, att förstärkningen

av komunernas ställning i vattenmålen skall ges formen av ett medgivande

för kommun att i egenskap av representant för vissa allmänna

intressen föra talan i målen. Detta förslag har i allmänhet godtagits vid

remissbehandlingen. Några remissinstanser har anmält avvikande mening

och uttalat sig för «en lagändring, varigenom de allmänna intressen, som

angår orten, skall ges ett särskilt rättsligt skydd med kommun som saklegitimerad

för dessa intressen. Förslaget i promemorian tillmötesgår emellertid

enligt min mening i skälig mån intresset att stärka kommunernas

ställning i vattenmålen. Jag biträder sålunda i princip detta förslag.

Enligt departementspromemorian bör de nya bestämmelserna om kommuns

talerätt vinna tillämpning endast i mål om byggande i vatten och

om vattenreglering för kraftändamål. Även om det främst är sådana företag,

som brukar leda till mera betydande olägenheter från allmän synpunkt,

synes den föreslagna gränsdragningen väl snäv. Såsom vid remissbehandlingen

från några håll anmärkts, kan också tillgodogörande av grundvatten,

torrläggningar och avloppsföretag i vissa fall beröra viktiga allmänna intressen.

Jag kan därför tillstyrka att även mål om sådana företag skall omfattas

av de nya bestämmelserna.

Delade meningar har framkommit om vilka intressen som kommun

lämpligen bör äga företräda. Enligt min uppfattning bör reformen åsyfta

att i mål som nyss nämnts ge kommunerna en av kammarkollegiet oberoende,

i princip oinskränkt rätt att föra talan för tillgodoseende av sådana

allmänna intressen, som har lokal karaktär eller eljest har anknytning till

orten. Att ett allmänt intresse, som har lokal aspekt, även är av rikskaraktär

skall sålunda icke betaga kommun rätten att ensam eller vid sidan av kammarkollegiet

företräda intresset i vattenrättsprocessen. Undantagna från

kommuns behörighet bör endast vara sådana allmänna intressen, som

helt saknar anknytning till viss ort, t. ex. det allmännas intresse i fråga

om skyldighet för vattenbyggnads ägare att jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen

erlägga avgift till befrämjande av fisket inom landet. Bevakandet av allmänna

intressen, som främst har anknytning till ett municipalsamhälles förvaltningsområde,

bör ankomma på den kommun, till vilken samhället hör.

Om de nya bestämmelserna utformas i enlighet med dessa principer

kommer de bl. a. att medföra rätt för kommun att föra talan om bygdekraft

och regleringsavgift i ansökningsmål angående kraftverk resp. vattenregleringar.

Med hänsyn till den betydelse dessa frågor kan äga för kommunerna,

synes detta böra godtagas. Kommunerna torde även böra tillerkännas en

motsvarande rätt i vissa andra fall, nämligen när det gäller redan anhängiggjorda

mål om ny prövning av bygdekraftsskyldigheten jämlikt 4 kap. 1 §

sista stycket, om bestämmande av regleringsavgift enligt 4 kap. 14 § andra

stycket och om ny prövning av sådan avgift enligt femte stycket i sistnämnda

paragraf. Samma regler bör också gälla om mål om ansökan enligt 2 kap. 8 §

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1961

andra stycket rörande anordningar eller föreskrifter till skydd för fiske. Däremot

kan jag icke förorda, att den befogenhet att genom ansökan påkalla vattendomstolens

prövning i berörda hänseenden, som enligt de ifrågavarande

lagrummen skall vara förbehållen myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer,

d. v. s. kammarkollegiet, skall tillerkännas även andra företrädare

för det allmänna (jfr prop. 1954: 23 s. 59 och tredje lagutskottets utlåtande

nr 2 s. 36). Härav följer, att kommun i mål, anliängiggjort av kollegiet, icke

kan framställa yrkande, som går utöver kollegiets. Befogenheten att framställa

yrkande om att regleringsavgift delvis skall utgå som engångsbelopp

(4 kap. 14 § sista stycket) bör även liksom hittills vara förbehållen kollegiet.

Av vad jag sagt i det föregående torde följa, att behov icke föreligger av

någon närmare reglering i lag eller annan författning av förhållandet mellan

kammarkollegiets och kommuns talan för det allmänna. Självfallet är

dock ett nära samarbete mellan kollegiet och de kommuner, som beröres

av ett företag, alltid önskvärt och i många fall nödvändigt, om de allmänna

intressena skall kunna hävdas med erforderlig kraft och en ansvällning

och fördyring av processen skall kunna undvikas. Till underlättande av

kammarkollegiets arbete torde det med tanke härpå böra åläggas kommun,

som för talan i ett vattenmål såsom företrädare för allmänna intressen, att

underrätta kollegiet om detta.

Vad beträffar kostnader, som kommun åsamkas när den bevakar talan

för det allmänna, bör det såsom i departementspromemorian anförts tillkomma

vattendomstolen att pröva, huruvida dessa kostnader jämlikt 11

kap. 65 § vattenlagen är av beskaffenhet att böra gäldas av sökanden i

målet. För kommunen talan i mål rörande ansökan av kammarkollegiet enligt

2 kap. 8 § andra stycket eller 4 kap. 1 eller 14 § nämnda lag, torde kommunen,

som oftast är att anse som kollegiets medpart, regelmässigt böra

stå sina egna rättegångskostnader (jfr prop. 1954: 23 s. 59—60).

I departementspromemorian har föreslagits, att den eller de kommuner,

inom vilka ett vattenbyggnads- eller vattenregleringsföretag huvudsakligen

skall verkställas, skall tillställas såväl ansökningshandlingar som kungörelse.

Med anledning av den kritik som vid remissbehandlingen riktats häremot

vill jag förorda den begränsningen, att endast kungörelser skall översändas.

Vidare torde kretsen av kommuner, som skall underrättas om ansökningen,

böra utökas i jämförelse med vad som förordats i promemorian,

så att varje kommun som beröres av ett företag får underrättelse. Såsom

förutsättning bör dock gälla, att företaget kan antagas inverka på ett allmänt

intresse inom orten och att detta intresse är av någon betydelse (jfr

10 kap. 42 § första stycket). Den omständigheten att vissa kommunala organ

redan enligt gällande bestämmelser skall underrättas, när fråga är om

avloppsföretag, synes icke böra föranleda, att sådana företag skall undantagas

i förevarande hänseende.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordar jag att till 11 kap.

35 § vattenlagen fogas ett nytt tredje moment, i vars första stycke upptages

en bestämmelse om rätt för kommun att i mål, som avses i 17 §

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

45

2—11 och 19, ävensom i mål om ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket

samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra och femte styckena, föra talan

för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten med föreskrift tillika

att kommun, som för sådan talan, snarast skall underrätta kammarkollegiet

därom. I ett andra stycke i samma moment bör bestämmelser meddelas om

kommuns underrättande. Till detta stycke torde lämpligen böra överflyttas

den i 11 kap. 34 § sista stycket upptagna föreskriften om skyldighet för vattenrättsdomaren

att i fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten

underrätta kommun, inom vars område tillgången på grundvatten

kan påverkas. Såvitt avser syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 och 8

kap. vattenlagen bör motsvarande regler om kommuns talan för allmänna

intressen upptagas i ett nytt andra moment i 10 kap. 42 §. Denna lagändring

föranleder formella jämkningar i 10 kap. 44 och 79 §§ samt 11 kap. 35 §

2 mom. På grund av hänvisningen i 10 kap. 45 § till bl. a. 42 § i samma kap.

kommer beträffande syneförrättningsfallen att gälla, att förrättningsmannen

— i samband med kungörelsens översändande till kommun som berörs

av företaget — bör lämna de upplysningar rörande allmänna intressen inom

orten, vartill han kan ha tillgång.1 Enligt hänvisning i 11 kap. 88 § skall

kommun i vissa fall tillställas besvärshandlingar ävensom av vattenrättsdomaren

jämlikt 87 § samma kap. utfärdad kungörelse.

Vad beträffar övergångsförhållandena synes det vara ett önskemål, att

de nya reglerna i vid omfattning blir tillämpliga beträffande mål, som

anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet. Detta bör emellertid

ej få leda till, att avgörandena i de äldre målen försenas eller att processuella

komplikationer eljest uppkommer. Med hänsyn bl. a. härtill bör det

föreskrivas, att äldre lag skall gälla beträffande mål och ärenden, som vid

ikraftträdandet redan avgjorts i första instans. Härutöver torde icke erfordras

föreskrifter i annat hänseende än beträffande reglerna i 10 kap.

42 § 2 mom. och 11 kap. 35 § 3 mom. om underrättelser till kommun i

vissa fall, vilka regler — i den mån de saknar motsvarighet i äldre lag —

icke bör äga tillämpning i mål, vari kungörelse utfärdats före nya lagens

ikraftträdande.

II. Kungörande i kyrka m. m.

Gällande bestämmelser. Enligt vattenlagen med därtill anslutande författningar

skall kungöranden i kyrka ske i följande fall:

1. kallelse till sammanträde med deltagarna i torrläggnings- och avloppsföretag

skall alternativt kungöras i kyrkan för den eller de församlingar,

där företaget är beläget (7 kap. 64 § och 8 kap. 51 § vattenlagen);

2. om sammanträde för fördelning av nedsatta ersättningsmedel skall,

då innehavare av fordran är okänd, av länsstyrelsen utfärdad kungörelse

1 Jfr NJA II 1920 s. 469.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

uppläsas i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen (9 kap.

70 § vattenlagen och 13 § lagen om flottning i allmän flottled);

3. kungörelse om tid och ställe för sammanträde m. m. under syneförrättning

rörande flottledsföretag skall uppläsas i kyrkan i den församling, där

sammanträdet skall hållas (10 kap. 6 § vattenlagen);

4. om tid och plats för framläggande av utlåtande vid syneförrättning rörande

flottledsföretag skall kungörelse uppläsas i vederbörande kyrkor (10

kap. 28 § vattenlagen);

5. kungörelse om tid och ställe för syneförrättning m. m. rörande vattenreglerings-,

torrläggnings- eller avloppsföretag skall uppläsas i kyrkan för

den eller de församlingar, där fastighet som företaget angår är belägen (10

kap. 38 och 65 §§ vattenlagen);

6. om yrkande rörande utvidgning av företag som nyss nämnts skall

kungörelse uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där ifrågakommande

fastigheter är belägna (10 kap. 58 § vattenlagen);

7. om tid och plats för framläggande av utlåtande vid syneförrättning

rörande torrläggningsföretag skall i vissa fall kungörelse uppläsas i kyrkan

för den eller de församlingar, där berörda fastigheter är belägna (10 kap.

71 § vattenlagen);

8. av vattenrättsdomaren utfärdad kungörelse om ansökningsmål, besvärsmål

eller underställningsmål vid vattendomstol skall uppläsas i vederbörande

församlingars kyrkor (11 kap. 33, 47, 61, 88 och 91 §§ vattenlagen)

;

9. länsstyrelses kungörelse om sammanträde för sakägares hörande angående

de i 10 kap. 19 § vattenlagen omförmälda frågorna skall uppläsas

i kyrkan för den eller de församlingar, där flottleden framgår (14 § lagen

om flottning i allmän flottled);

10. av vattenrättsdomaren utfärdad kungörelse angående plan över järnvägs

eller spårvägs läge och vattenavlopp genom dess banvall skall uppläsas

i kyrkan för de församlingar, där järnvägen (spårvägen) skall framgå

(4 § lagen om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas

till tryggande av närliggande marks torrläggning); samt

11. kungörelse om tid och plats för sammanträde under syneförrättning

rörande järnvägs- eller spårvägsanläggning samt om framläggande av utlåtande

därvid skall likaledes uppläsas i kyrka för de församlingar, där

järnvägen (spårvägen) skall framgå (10 och 12 §§ nyssnämnda lag om

vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas).

Alla de kungörelser som nu nämnts skall offentliggöras — förutom genom

uppläsning i kyrka — genom införande i en eller flera ortstidningar.

De under 2 och 10 behandlade kungörelserna skall dessutom införas i Postoch

inrikes tidningar. Detta gäller också sådan kungörelse som avses i

punkt 8, om kungörelsen ej uteslutande avser torrläggnings- eller avloppsföretag.

Härtill kommer, att kända sakägare i många fall skall tillställas

personliga underrättelser samt att kungörelserna som regel hålles tillgängliga

hos aktförvarare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

47

I rättegångsbalken finnes föreskrifter om delgivning genom kungörande

1 kyrkan i 33 kap. 16 och 19 §§. Dessa bestämmelser är, på grund av hänvisningen

ill kap. 1 § sista stycket vattenlagen, tillämpliga även i vattenmål.

Bestämmelserna om kungörelsers uppläsande i kyrka tillämpas ej enligt

ordalagen i de särskilda författningarna. Genom lagen den 13 mars 1942

med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka har man nämligen i princip

avskaffat uppläsandet i kyrka av s. k. världsliga kungörelser. I 1 §

nämnda lag stadgas, att om i lag eller författning är föreskrivet, att kungörelse

skall uppläsas i kyrka, skall i stället före gudstjänstens början i

vapenhuset eller på annan lämplig plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens

rubrik eller kort uppgift om dess innehåll jämte tillkännagivande,

att kungörelsen, där ej laga hinder möter, under den närmaste veckan finnes

tillgänglig för allmänheten på pastorsexpeditionen eller annat ställe som

av vederbörande präst bestämts. Hålles gudstjänsten annorstädes än i kyrkan,

skall anslag äga rum där den förrättas. Enligt bestämmelser i 1 och

2 §§ skall dock kungörelsen undantagsvis uppläsas i kyrkan.

I kungörelsen den 29 maj 1942 med föreskrifter rörande tillämpningen av

lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka

föreskrives, att kungörelse, när den överlämnas till vederbörande pastor,

antingen skall vara försedd med rubrik innehållande kort uppgift om innehållet

eller ock vara åtföljd av sådan uppgift. Anslag om kungörelse skall

ske genom att rubriken eller uppgiften införes i förteckning, vilken uppsättes

å tid och ställe, som stadgas i 1 § av lagen. På förteckningen skall

pastor angiva var och under vilken tid kungörelsen finnes tillgänglig för

allmänheten.

Föreskrifter om profan kungörelses uppläsande i kyrkan innebär således

numera i allmänhet blott, att meddelande om kungörelsen anslås. Bestämmelser

om liknande publiceringsförfaranden genom anslag har givits

även på annat sätt. Enligt 14 § kommunallagen den 18 december 1953 skall

sålunda kungörelse om fullmäktigsammanträde anslås på en av kommunen

anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla).

Frågans behandling vid 1955 års riksdag. I två vid 1955 års riksdag väckta

motioner (I: 162 och II: 205) framfördes förslag om ändring av de i olika

författningar införda bestämmelserna angående vissa kungöranden i kyrka.

Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära sådan

ändring. Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 41), att de

rubriker över inkomna kungörelser, som nu författningsenligt sättes upp i

kyrkorna, praktiskt taget saknar betydelse i publiceringshänseende och att

åtgärder bör vidtagas i syfte att få till stånd en bättre ordning. Att omedelbart

och allmängiltigt föreskriva, att de särskilda stadgandena om kungörande

i kyrka skall upphöra att gälla ansåg utskottet dock icke möjligt. I

stället förordades eu reform etappvis. Såsom ett led däri borde ingå eu översyn

av de viktigare författningar, som alltjämt inrymmer bestämmelser om

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

kungörande i kyrka, varvid denna publiceringsmetod borde utbytas mot

andra sådana eller, om möjligt, slopas utan ersättning. Utskottet fortsatte:

Vilka publiceringsförfaranden som bör komma till användning i stället

för kyrkokungörandet får naturligen bero på de särskilda kraven inom olika

lagstiftningsområden. Utskottet vill emellertid som en allmän grundsats

uttala, att man bör söka skapa sådana publiceringsmetoder, vilka medför ett

verkligt allmänt bekantgörande. Från denna utgångspunkt synes man böra

eftersträva att använda annonsering i ortspressen, medan däremot anslagsförfaranden

i allmänhet ej är ändamålsenliga. Att helt undvika publicering

genom anslag lär döck, bl. a. av ekonomiska skäl, ej låta sig göra.

Utskottet fann sig icke kunna tillstyrka vare sig att någon omedelbar lagändring

skulle ske eller att en särskild utredning i frågan skulle tillsättas.

Däremot föreslogs, att utskottets synpunkter i frågan borde genom skrivelse

till Kungl. Maj:t bringas till Kungl. Maj :ts kännedom. Vad utskottet hemställt

bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse 1955:376).

Frågan om att avskaffa förfarandet med kungörelse i kyrka har varit föremål

för behandling även vid 1960 års riksdag (jfr motion II: 574 och

första lagutskottets utlåtande nr 15).

Utredningsmannen. Utredningsmannen för vattendomstolarnas organisation

framhåller att — liksom när det gäller övriga profana kungörelser -—

kyrkokungörandet i fråga om de vattenrättsliga kungörelserna synes vara

utan nämnvärd praktisk betydelse ur publiceringssynpunkt. Det finnes därför

ingen anledning motsätta sig att föreskrifterna därom upphäves. En sådan

åtgärd innebär för övrigt en förenkling av förfarandet, vilken med hänsyn

till kyrkokungörandets omfattning i vattenrättsliga sammanhang torde

vara icke helt oväsentlig. Utredningsmannen påpekar emellertid, att vinsten

av förenklingen blir beroende av huruvida bestämmelserna om kungörande i

kyrka kan slopas utan ersättning eller om denna publiceringsmetod måste

utbytas mot en annan. Alla de kungörelser, som enligt nuvarande vattenrättsliga

bestämmelser skall uppläsas i kyrka, skall också publiceras i ortspressen.

Därjämte skall vissa av kungörelserna såsom förut anmärkts införas

i Post- och inrikes tidningar, vartill i en del fall kommer bl. a. personliga

underrättelser till kända sakägare. Dessa publiceringsmetoder är enligt

utredningsmannens mening i och för sig fullt tillräckliga för att uppfylla

rimliga krav på ett allmänt bekantgörande. Utredningsmannen föreslår

därför, att gällande föreskrifter om kungörande i kyrka i vattenlagen, lagen

om flottning i allmän flottled och lagen om vad vid anläggande av järnväg

eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning

skall upphävas utan att ersättas av andra bestämmelser.

Yttrandena. Förslaget att upphäva de vattenrättsliga föreskrifterna om kungöranden

i kyrka bär vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Remissorganen har också i allmänhet anslutit sig till

utredningsmannens uppfattning, att några nya bestämmelser om annan

publiceringsmetod icke kan anses erforderliga. I det sistnämnda hänseen
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

det har dock avvikande mening anmälts i särskilt yttrande av en vattenrättsdomare

vid Mellanbygdens vattendomstol. Denne framhåller, att kungörande

i kyrka numera otvivelaktigt är av ringa faktiskt värde men att det

synes betänkligt att inom det vattenrättsliga området slopa detta hävdvunna

förfarande utan att något annat sättes i dess ställe. Såvitt angår underrättelse

till sakägarna själva torde tillkännagivande i allmänna tidningarna

vara ännu verkningslösare än kungörande i kyrka. Annonserande i ortspressen

innebär bättre publicitet, men enär det icke torde kunna förutsättas, att

ortstidningarnas annonsavdelningar läses av alla vederbörande med högre

grad av noggrannhet och regelbundenhet, anser nämnde vattenrättsdomare

det vara erforderligt, att jämte annonserande i ortstidningar tillämpas även

annat kungörande, som verkligen är ägnat att nå ortsborna. Söderbygdens

vattendomstol ifrågasätter en ersättningsföreskrift såvitt angår kungörelse

rörande ansökan enligt 11 kap. 17 § 19 vattenlagen om företag, som avses

i 8 kap. samma lag. Skälet härför skulle vara, att i detta slag av mål personliga

underrättelser till sakägarna ej utgår annat än då fråga är om bestämmande

av ersättning för skada genom förorening samt att företag av

ifrågavarande slag stundom kan på ett mera allmänt sätt beröra invånarna

i den kommun, där företaget är beläget.

I det yttrande, som avgivits av Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor

har berörts vissa frågor om kungörelseförfarandet i vattenmål, som

icke behandlats i utredningsmannens promemoria. Enligt 11 kap. 50 § andra

stycket vattenlagen skall tid och ställe för vattendomstolens sammanträde

tillkännagivas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordningen sist

på fjortonde dagen före sammanträdet. Med tanke främst på sakägarombuden

i vattenmålen ifrågasätter nu länsorganet, att nämnda fjortondagarstid

skall förlängas, förslagsvis till fyra veckor. Länsorganet hemställer vidare

om föreskrift, att det i kungörelsen om sammanträdet skall angivas

fullständigt vad som skall förekomma vid sammanträdet. Länsorganet framhåller,

att det under senare år blivit allt vanligare, att vattendomstolarna

tid efter annan håller sammanträden för förhandling rörande vissa delfrågor

i målen, beträffande vilka därefter deldom meddelas. Visserligen brukar

i den kungörelse om dylika sammanträden, som vattendomstolen utfärdar,

intagas föreskrift om vad som skall förekomma därvid. Denna uppgift är

dock ofta långt ifrån fullständig, vilket medför, att parter och ombud icke

alltid är på det klara med, vilka frågor som skall behandlas, och därför icke

heller alltid kan inställa sig nöjaktigt förberedda. Även styrelsen för Sveriges

advokatsamfund uttalar sig för en förlängning av den tid före ett sammanträde,

då parterna skall underrättas därom.

Departementschefen. Förslaget att upphäva de bestämmelser om kungörelsers

publicering i kyrka, som finnes i vattenlagen och därtill anslutande

lagar, bar genomgående biträtts vid remissbehandlingen och jag vill även

för egen del tillstyrka denna lagändring. Liksom utredningsmannen anser

jag övriga, redan föreskrivna publiceringsmetoder vara tillräckliga, varför

4 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 154

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 154- år 1961

några bestämmelser icke torde erfordras i stället för dem, som skall upphävas.

Med anledning av ett vid remissbehandlingen framfört förslag vill jag

härutöver förorda en bestämmelse av innehåll att parterna i ansökningsoch

besvärsmål — i samband med att tid och ställe för vattendomstolens

sammanträde tillkännages dem — skall meddelas uppgift å de frågor, som

avses bli behandlade vid sammanträdet. Sådan uppgift bör dock icke intagas

i tillkännagivande om sammanträde med mindre särskild anledning

därtill förekommer. Detta torde regelmässigt icke vara förhållandet, när ett

mål skall behandlas i sin helhet. Ett förslag av några remissorgan om förlängning

av den tid före ett sammanträde, då detta skall tillkännagivas

parterna, anser jag mig icke böra biträda.

Vad nu förordats innebär ändringar i 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap.

70 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§ samt 11 kap. 33, 47, 50 och 91 §§ vattenlagen

ävensom i 14 § lagen om flottning i allmän flottled samt 4 och 10 §§ lagen

om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande

av närliggande marks torrläggning. I samband med nämnda ändringar

i vattenlagen torde 11 kap. 88 § samma lag få jämkas i redaktionellt

hänseende.

III. Muntlig förberedelse

Gällande bestämmelser. Förberedelsen i vattenmål har alltsedan vattenlagens

tillkomst varit i huvudsak skriftlig. Någon ändring därutinnan skedde

ej i samband med processreformen.1 Vissa förberedande undersökningar

kan dock äga rum vid sammanträde med parterna. Enligt 11 kap. 45 § 1

mom. vattenlagen kan vattenrättsdomaren sålunda uppdraga åt sakkunnig

att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande i mål, vari erfordras

särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering. Där så med

hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen finnes

erforderligt, skall vattenrättsdomaren lämna parterna besked om tiden

för undersökningens företagande. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan

vattenrättsdomaren också uppdraga åt vattenrättsingenjörerna eller en av

dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av

dem, verkställa undersökning å stället. I enklare fall må sådant uppdrag

kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en av dem. Om tiden

för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna underrättelse.

Protokoll över undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren

därtill förordnat och sedermera tillställas vattenrättsdomaren.

Där undersökningen sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde

till syn på stället, är dock underrättelse och protokoll ej av nöden.

Vidare må i sammanhanget erinras om den förut berörda bestämmelsen

i 11 kap. 48 § vattenlagen om sammanträden med bl. a. vederbö
1

Jfr SOU 1944:10 s. 225.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

51

rande kommuner och trafikanter angående företags inverkan på allmän

samfärdsel eller flottning eller eljest på allmänna intressen.1

Utredningsmannen. Utredningsmannen framhåller, att åtskillig tid enligt

vad erfarenheten visar kan vara att vinna, om parterna under den skriftliga

förberedelsen eller efter dennas avslutande beredes möjlighet att sammanträffa

inför någon ledamot av vattendomstolen till muntlig förberedelse.

Vid en sådan kan parternas ståndpunkter ofta klarläggas snabbare

och exaktare än som är möjligt vid en rent skriftlig förberedelse. Den

muntliga förberedelsen innebär också fördelar i andra hänseenden. Uppgifter

rörande tillämnad bevisning kan sålunda inhämtas. Många frågor

kan därvid bli förlikta, överenskommelser kan lätt träffas om erforderlig

ytterligare utredning samt plan för huvudförhandlingen kan uppgöras i

samförstånd med parterna. Jämväl arbetet för domstolens ledamöter kan

genom ett sådant förfarande bli mindre betungande och tidsödande. Utredningsmannen

anser det uppenbart, att alla dessa omständigheter är

ägnade att underlätta huvudförhandlingen och inskränka tiden för denna.

Vid de större vattendomstolarna har också under de gångna åren utvecklat

sig den praxis, att någon av domstolens ledamöter haft överläggningar med

parterna i vissa frågor. Det är enligt utredningsmannens uppfattning synnerligen

önskvärt, att denna praxis lagfästes. Detta gäller framför allt med

tanke på de stora kraftverks- och vattenregleringsmålen. Även i mindre mål

kan dock ofta en muntlig förberedelse vara motiverad. De kostnader, som

uppstår för parterna och andra intressenter genom de muntliga förberedelsesammanträdena,

torde i de allra flesta fall uppvägas genom den besparing,

som vinnes genom den snabbare och smidigare behandlingen av målet. Utredningsmannen

anser det icke vara att vänta, att sammanträden för muntlig

förberedelse blir utsatta i andra fall än då det för vattenrättsdomaren

står klart, att väsentliga fördelar kan vara att vinna genom en sådan förberedelse.

Utredningsmannen föreslår, att bestämmelser om muntlig förberedelse,

såvitt avser ansökningsmålen, skall införas i ett nytt andra moment i It

kap. 40 § vattenlagen, vilken paragraf för närvarande innehåller vissa föreskrifter

om den skriftliga förberedelsen. Enligt de sålunda föreslagna nya

bestämmelserna skall vattenrättsdomaren beredas möjlighet att förordna

om muntlig förberedelse, när det finnes påkallat för målets beredande. Förberedelsen

bör hållas inför vattenrättsdomaren. Är det önskvärt eller nödvändigt

att teknisk expertis biträder vattenrättsdomaren, bör denne enligt

utredningsmannens mening anmoda vattenrättsingenjörerna eller en av dem

att närvara. Någon särskild bestämmelse härom torde ej vara erforderlig

i lagen. Lika litet som den muntliga förberedelsen skall vara obligatorisk

i vattenmålen, bör tvingande regler meddelas angående den omfattning i

vilken ett mål bör behandlas vid sådan förberedelse. I de fall muntlig förberedelse

skall hållas i mindre mål kan det ofta vara ändamålsenligt att

'' Se sid. 6.

4f B ihan g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr l,U

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1961

upptaga hela målet till behandling. När det åter gäller mera omfattande

mål, synes regelmässigt endast någon eller några frågor eller frågekomplex

erfordra muntlig behandling. Härav följer också, att det i varje särskilt

fall måste beslutas om, vilka parter som skall närvara vid förberedelsen.

Att sökanden alltid bör vara med torde vara klart, men vilken eller

vilka av dennes motparter som måste infinna sig kan svårligen avgöras

på förhand. Härom bör det tillkomma vattenrättsdomaren att bestämma

liksom beträffande tid och ställe för förberedelsesammanträdet. Även om

detta sammanträde i regel bör äga rum på vattendomstolens kansliort, kan enligt

utredningsmannen kostnadssynpunkter och hänsyn till parterna ibland

motivera att förberedelsen hålles på annan ort. Till förberedelsen skall

ifrågakommande parter kallas. Med hänsyn till att kretsen av dessa blir begränsad,

torde individuella kallelser vara att föredraga framför kallelser,

som införes i ortstidning och hålles tillgängliga hos aktförvarare i enlighet

med bestämmelserna i 11 kap. 32 § vattenlagen. Vad angår formen för den

muntliga förberedelsen anser utredningsmannen det icke vara påkallat att i

lagen meddela några regler. Förhandlingsgången och ordningen vid förhandlingen

böra i stället bestämmas av vattenrättsdomaren med hänsyn till

vad som är lämpligt i det enskilda fallet. Däremot torde det i lagen böra

utsägas, att protokoll alltid skall föras (jfr 11 kap. 45 § 2 mom. andra

stycket vattenlagen). Därutöver föreslås beträffande protokolleringen, att

man inskränker sig till en hänvisning till de regler, som gäller för protokoliföring

vid huvudförhandling.1

Bestämmelser om muntlig förberedelse i stämningsmål skall enligt förslaget

upptagas i ett nytt andra moment i 11 kap. 79 § vattenlagen. De

synes enligt utredningsmannens mening till sitt innehåll i stort sett böra

överensstämma med de föreslagna bestämmelserna om förberedelse i ansökningsmål.

Med hänsyn till stämningsmålens karaktär föreslås dock, att

alla parter blir kallade i dessa mål.

På grund av hänvisning i 11 kap. 92 § vattenlagen blir de nya reglerna

om muntlig förberedelse i ansökningsmål tillämpliga även i besvärs- och

underställningsmål.

Utöver de lagändringar som här berörts föreslår utredningsmannen jämkningar

i vissa andra paragrafer ill kap. vattenlagen, nämligen i 11 §, som

gäller disponerandet av lokaler för sammanträden och utgifter för städning

m. m. av sådana lokaler, i 65 §, som behandlar rättegångskostnader i

ansökningsmål vid vattendomstol, i motsvarande bestämmelser i 82 § beträffande

stämningsmål samt i 97 §, vari bestämmelser meddelats om vissa

kostnader i vattenmål.

Yttrandena. Utredningsmannens förslag beträffande muntlig förberedelse

i vattenmål har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissorganen.

Vattenöverdomstolen anser den föreslagna ordningen vara ägnad

1 11 kap. 72 § vattenlagen; jfr 3—9 §§ kungörelsen den 3 juni 1960 med närmare föreskrifter

om protokollföring, dagböcker och aktbildning i mål vid vattendomstol m. m.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1961

att utgöra ett lämpligt komplement till vattenlagens bestämmelser om målens

beredande till huvudförhandling. Övre Norrbygdens vattendomstol framhåller,

att den muntliga förberedelsen är nyttig även i hänseenden, som

icke nämnts av utredningsmannen och betonar särskilt behovet av överläggningar

med närvaro av parter och sakkunniga om sakkunnigutredningar.

Enligt Nedre Norrbygdens vattendomstol är behovet av muntlig förberedelse

måhända icke så stort. Vattendomstolen har dock icke något att erinra mot

att möjlighet att hålla muntlig förberedelse införes. I det av två vattenrättsdomare

vid sistnämnda domstol avgivna särskilda yttrandet betonas, att den

muntliga förberedelsen torde möjliggöra avsevärda kostnadsbesparingar för

såväl sökandena som det allmänna, särskilt genom förkortning och koncentration

av huvudförhandlingen. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund

anser förevarande reform angelägen samt vitsordar, att erfarenheterna av

muntliga förberedelser är goda och att desamma uppenbarligen underlättar

såväl domstolens som parternas arbete. Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor

instämmer livligt i utredningsmannens ifrågavarande förslag

samt fortsätter:

Det råder intet tvivel om att avsevärda fördelar står att vinna genom tillskapande

av en lagfäst möjlighet till muntlig förberedelse i vattenmålen.

Detta gäller icke blott vattendomstolarnas befattningshavare utan kanske i

lika hög grad de olika sakägarna, vilkas intressen länsorganet har att i första

hand bevaka. För den som haft tillfälle att under det senaste decenniet följa

vattendomstolshandläggningen i de stora kraftverks- och regleringsmålen

har det framstått som ett uppenbart slöseri med tid och pengar, när hela dagar

av domstolshandläggningen ofta åtgått till långvariga och sakligt ofta

föga givande muntliga anföranden och diskussioner om en enda isolerad ersättningsfråga,

som kanske inte berört mer än ett fåtal av den understundom

till hundratals personer uppgående menigheten. Härutinnan skulle otvivelaktigt

mycket stå att vinna, om domstolsförhandlingen föregicks av en muntlig

förberedelse, varigenom materialet kunde begränsas och koncentreras.

1951 års rättegångskommitté har icke funnit anledning till erinran mot

lagförslaget.

Den närmare utformningen av reglerna om muntlig förberedelse behandlas

i några remissyttranden.

Vattenöverdomstolen anser i likhet med utredningsmannen att den muntliga

förberedelsen alltid bör hållas inför vattenrättsdomaren. Med hänsyn

till bestämmelserna i It kap. 45 § 2 mom. vattenlagen synes något behov icke

föreligga av muntliga förberedelser i tekniska frågor inför vattenrättsingenjör.

Beträffande muntlig förberedelse i brottmål anmärker vattenöverdomstolen,

att enligt utredningsmannens förslag till ändring av It kap. 79 §

vattenlagen bestämmelserna blir tillämpliga i sådana brottmål, där talan

föres av enskild målsägande. I sådana brottmål, vari allmänt åtal föres,

lärer på grund av bestämmelserna ill kap. 84 § vattenlagen institutet icke

bli tillämpligt. Med hänsyn till de speciella regler, som gäller förfarandet i

sådana mål, torde det icke böra ifrågakomma att genom ändring av sistnämnda

lagrum utsträcka tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 15k år I96i

sådana brottmål. Vattenöverdomstolen anför vidare att, på grund av hänvisningsbestämmelsen

i 11 kap. 1 § sista punkten vattenlagen, rättegångsbalkens

regler om muntlig förberedelse blir tillämpliga på sådan förberedelse

i vattenmål, därest icke regler härom, avsedda att vara uttömmande, meddelas

i vattenlagen. Ehuru de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna

om muntlig förberedelse i vattenmål icke framstår såsom uttömmande,

framgår det ej, huruvida utredningsmannen avsett att för vattenmålens

del i något hänseende utesluta tillämpning av dessa rättegångsbalkens regler.

Det torde vara uppenbart, att exempelvis rättegångsbalkens bestämmelser

om påföljd i vissa fall av parts utevaro och om tredskodom samt om

förbud mot ingivande och uppläsande av skriftlig inlaga eller annat skriftligt

anförande icke är lämpade för muntlig förberedelse i vattenmål. Det kan

ifrågasättas, vilka befogenheter som skall tillkomma vattenrättsdomaren

vid muntlig förberedelse. Vattenöverdomstolen anser det påkallat, att vid

ärendets fortsatta behandling nu angivna synpunkter beaktas. Som utredningsmannen

uttalat bör det ankomma på vattenrättsdomaren att bestämma

tid och plats för förberedelsen samt avgöra vilka som skall kallas till förhandlingen.

I fråga om kallelseförfarandet kan det ifrågasättas, huruvida

särskilda bestämmelser är erforderliga för andra mål än stämningsmålen.

Med hänsyn till syftet med den muntliga förberedelsen synes det ändamålsenligt,

att frågan om kallelseförfarandet i dessa andra mål avgöres från

fall till fall. Möjlighet för vattenrättsdomaren att tillämpa samma kallelseförfarande

som vid kallelse till huvudförhandling bör enligt vattenöverdomstolens

mening hållas öppen. Vad åter angår stämningsmålen synes det lämpligt

att parterna kallas genom delgivningsförfarande såsom utredningsmannen

föreslagit. Beträffande slutligen ordningen vid muntlig förberedelse biträder

vattenöverdomstolen vad utredningsmannen uttalat härom och anser

liksom utredningsmannen, att i lagen bör utsägas att protokoll alltid skall

föras vid muntlig förberedelse.

Enligt Övre Norrbygdens vattendomstol skulle den muntliga förberedelsen

fylla ett behov i brottmål. De som bedrivit förundersökningen är ofta,

naturligt nog, icke så insatta i de tekniska och hydrologiska förhållandena.

Härtill kommer att rättsläget mången gång kan vara synnerligen komplicerat

liksom behovet av utredning svåröverskådligt för parterna. I fråga om

protokollföringen biträder nämnda vattendomstol utredningsmannens förslag.

Skyldigheten att föra protokoll behöver ej vara betungande, då bestämmelserna

om protokollföring i vattenmål lämnar stort utrymme åt domstolen

för avgörande från fall till fall av frågan om protokollets utförlighet.

Vattendomstolen framhåller härjämte önskvärdheten av att förberedelse

skall kunna äga rum — förutom inför vattenrättsdomaren — inför

vattenrättsingenjör. I det särskilda yttrande, som avgivits av två vattenrättsdomare

vid Nedre Norrbygdens vattendomstol, uttalas samma önskemål.

Däri anföres tillika, att protokolleringsskyldigheten icke bör göras undantagslös,

då muntlig förberedelse kan vara av värde jämväl vid behandling

av frågor, där protokollföring medför ingen eller ringa nytta i förhål
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

55

lande till tidsåtgången för protokollets uppsättande. Mellanbygdens vattendomstol

ifrågasätter, huruvida det bör föreskrivas, att kallelse till muntlig

förberedelse i ansökningsmål skall delgivas vederbörande; på sätt jämlikt

11 kap. 32 § gäller i fråga om andra kallelser, som ej skall kungöras i

ortstidningarna, synes det böra stadgas att kallelsen skall »tillställas» dem

som bör närvara vid förberedelsen. Två vattenrättsdomare vid sistnämnda

vattendomstol ifrågasätter i ett särskilt yttrande, om fog finnes för att i likhet

med utredningsmannen utgå från att kretsen av ifrågakommande parter

vid muntlig förberedelse i ansökningsmål alltid blir så begränsad, att man

bör utesluta möjligheten att kallelser till förberedelsen bör meddelas parterna

på det för underrättelser till dem vanliga sättet, nämligen genom att

kallelser införes i ortstidningar och hålles tillgängliga hos akbförvarare. I

samma riktning uttalar sig styrelsen för Sveriges advokatsamfund.

Sveriges Juristförbund ifrågasätter om icke den av utredningsmannen

föreslagna ordningens införande kräver särskilda bestämmelser, då eljest

rättegångsbalkens bestämmelser om muntlig förberedelse torde bli tillämpliga.

Nedre Norrbygdens vattendomstol anför, att — även om nu införes bestämmelser

om muntlig förberedelse — därmed icke tillgodoses hela det behov

av överläggningar, som kan finnas i olika situationer. Det ligger därför

enligt vattendomstolens mening nära till hands att i detta sammanhang

även ägna översyn åt bestämmelserna om undersökningar. Vattendomstolen

förordar i sådant hänseende att rättsliga utredningar skall kunna ske

enligt 11 kap. 45 § vattenlagen och att vattenrättsdomare, vattenrättssekreterare

eller protokollssekreterare skall kunna utföra sådan undersökning.

Departementschefen. Vattendomstolen handlägger som regel målen vid

huvudförhandling. Denna föregås av en förberedelse, vilken ledes av vattenrättsdomaren.

På grund särskilt av vattenmålens tekniska karaktär är

förberedelsen i huvudsak skriftlig. Ett undantag från denna princip utgör

den undersökning på stället, som vattenrättsingenjörerna •— med eller utan

biträde av vattenrättsnämndemännen — har att företaga efter förordnande

av vattenrättsdomaren.

Utredningsmannen har undersökt möjligheterna att genom ändringar av

de processuella reglerna i vattenlagen åstadkomma en snabbare och billigare

behandling av vattenmålen. Dessa undersökningar har bl. a. lett till

förslag om bestämmelser angående muntlig förberedelse. Förslaget innebär

att ett förfarande, som redan i viss utsträckning tillämpats vid några vattendomstolar

med ett till synes gott resultat, blir lagfäst. Vid remissbehandlingen

har förslaget i princip tillstyrkts som ett lämpligt komplement till

gällande regler om förberedelse och huvudförhandling. Det bör även enligt

min mening med vissa jämkningar genomföras.

Med hänsyn till vattenmålens omfattning och beskaffenhet bör de nya

reglerna avfattas så, att vattenrättsdomaren får en betydande frihet att bestämma

rörande den muntliga förberedelsen. Liksom utredningsmannen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1961

anser jag sålunda, att vattenrättsdomaren bör få förordna om muntlig förberedelse

i de fall då det enligt hans mening är lämpligt för ett måls beredande,

vare sig det sker medan den skriftliga förberedelsen ännu pågår eller

efter dennas avslutande.

Förordnande om muntlig förberedelse bör kunna meddelas i alla vattenmål

utom brottmål, vari allmänt åtal föres. Såsom vattenöverdomstolen i

sitt remissyttrande framhållit är ett undantag för sådana mål betingat av

de speciella regler som gäller beträffande dem.

En fråga som uppmärksammats vid remissbehandlingen gäller, huruvida

muntlig förberedelse alltid skall hållas inför vattenrättsdomaren eller

om jämväl vattenrättsingenjör skall kunna, efter vattenrättsdomarens förordnande,

hålla sådan förberedelse. Med hänsyn till möjligheterna att ordna

ingenjörsundersökningar å stället synes det icke föreligga något egentligt

behov av bestämmelser om muntlig förberedelse, ledd av vattenrättsingenjör.

Jag kan således icke biträda förslagen därom.

Det bör ankomma på vattenrättsdomaren att bestämma, huruvida mål

skall företagas till muntlig förberedelse i sin helhet eller blott till viss del.

Det bör vidare, såvitt avser ansökningsmålen samt besvärs- och underställningsmålen,

vara vattenrättsdomarens sak att med beaktande av vilka frågor

som skall dryftas avgöra, vilka parter som skall kallas till förberedelsen.

Vad beträffar kallelseförfarandet bör som utredningsmannen anfört delgivning

användas. Enligt allmänna regler skall sådan i regel ske genom posten.

Några detaljbestämmelser beträffande delgivningen torde icke vara

nödvändiga. En bestämmelse, enligt vilken parterna alltid måste underrättas

genom delgivning, kan emellertid i vissa fall medföra olägenheter; så lär

exempelvis vara förhållandet, om ett betydande antal personer skall underrättas

eller om en kallelse riktar sig till en obestämd krets av sakägare. En

undantagsregel synes därför erforderlig, enligt vilken vattenrättsdomaren,

när det är påkallat av särskilda skäl, kan underrätta parterna i den för kallelser

till dem bestämda ordningen. För stämningsmålens del kan annan

metod för parternas kallande än delgivning dock icke komma i fråga (jfr

11 kap. 81 § sista stycket vattenlagen).

Enligt 11 kap. 1 § vattenlagen skall i allt, varom ej i nämnda lag eller annan

lag eller författning är särskilt stadgat, om rättegången i vattenmål gälla

vad som är föreskrivet i fråga om allmän domstol, där det är tillämpligt.

På grund härav blir rättegångsbalkens regler om muntlig förberedelse tilllämpliga

i vattenmål, i den mån icke särskilda stadganden eller modifierande

föreskrifter meddelas. Ett spörsmål av detta slag gäller påföljd för parts

utevaro. Reglerna i 42 och 44 kap. rättegångsbalken om bl. a. tredskodom

och måls avskrivande på grund av parts utevaro synes icke böra tillämpas

i fråga om sammanträde för muntlig förberedelse i vattenmål. Om parterna

eller någon av dem uteblir från sådant sammanträde, torde, om man

bortser från rättegångskostnaderna, verkan härav endast böra bli att ett

nytt förberedelsesammanträde skall utsättas, därest vattenrättsdomaren anser

detta vara erforderligt för att nå det med den muntliga förberedelsen avsedda

syftet. Är det önskvärt eller nödvändigt att part kommer tillstädes

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

eller inställer sig personligen, bör vattenrättsdomaren kunna förelägga honom

vite, varvid de befogenheter, som enligt 9 kap. 8 §, 19 kap. 5 § första

stycket och 20 kap. 1 § rättegångsbalken tillkommer rätten, bör åvila vattenrättsdomaren.

Enligt 9 kap. 8 § rättegångsbalken skall vitesföreläggande

delgivas den som föreläggandet avser. Härav följer att underrättelse enligt

den för kallelser till parterna bestämda ordningen icke kan ifrågakomma vid

vitesföreläggande. Har sådant föreläggande meddelats part, men kan den

muntliga förberedelsen avslutas utan hinder av att parten ej kommit tillstädes,

får vitet enligt stadgande i sistnämnda paragraf ej utdömas.

Den muntliga förberedelsen i vattenmål bör ske i de former, som enligt

vattenrättsdomarens bedömande är bäst ägnade att i varje särskilt fall tillgodose

dess uppgift att underlätta målets beredande. Med hänsyn härtill och

till vattenmålens tekniska natur torde förbudet i 42 kap. 11 § rättegångsbalken

mot uppläsande av skriftlig inlaga eller annat skriftligt anförande icke

böra upprätthållas vid förberedelse i sådana mål. Åberopas skrift vid förberedelsesammanträde,

torde dock som regel redogörelse böra lämnas för dess

innehåll (jfr 11 kap. 55 § vattenlagen).

I 42 kap. 18 § rättegångsbalken stadgas bl. a., att dom i anledning av talan

om anspråk, som medgivits eller eftergivits, må meddelas under förberedelsen

i dispositiva tvistemål ävensom att förlikning må stadfästas av rätten.

Dessa föreskrifter, som icke torde böra gälla i vattenmålen, lär redan på

grund av domförhetsreglerna ill kap. 2 § vattenlagen icke kunna tillämpas

beträffande sådana mål.

Liksom utredningsmannen anser jag att protokoll alltid bör föras vid förberedelsesammanträde.

Om det som förekommer vid sammanträdet icke ger

anledning till annat, skall protokollet självfallet göras kortfattat. Reglerna

om protokollföring vid vattendomstolens sammanträde, vilka avses gälla

även i fråga om förberedelse, lägger icke hinder i vägen härför. Protokoll

som förts vid muntlig förberedelse bör, liksom därunder ingivna handlingar,

tillställas aktförvararna i målen.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag har från ett håll

förordats sådan komplettering av bestämmelserna om undersökning genom

vattenrättsingenjör, att undersökning på stället även skall kunna hållas i

rättsliga frågor och då av vattenrättsdomaren eller juridiskt utbildad tjänsteman

vid vattendomstolen. Något behov härav synes emellertid ej föreligga.

Hinder finnes ej att upptaga rättsliga frågor vid den här förordade muntliga

förberedelsen.

Såsom utredningsmannen föreslagit torde bestämmelserna om muntlig

förberedelse för ansökningsmålens del kunna upptagas i ett nytt moment i

11 kap. 40 § vattenlagen och i fråga om stämningsmålen i ett likaledes nytt

moment i 79 § samma kapitel. På grund av redan gällande hänvisning i kapitlets

92 § blir reglerna om muntlig förberedelse i ansökningsmål tillämpliga

i besvärs- och underställningsmålen. I anslutning till nu förordade lagändringar

erfordras smärre jämkningar i 11 kap. 11, 32, 59, 65, 77, 82, 87

och 97 §§ vattenlagen. Ändringarna i 59 och 65 §§, som avser ansöknings
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

mål, blir enligt 92 resp. 93 § gällande beträffande besvärs- och underställningsmål.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1962.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen;

2) lag om ändrad lydelse av 1b § lagen den 19 juni 1919 (nr b26) om flottning

i allmän flottled; samt

3) lag om ändrad lydelse av b och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr b60)

om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bär iakttagas till tryggande

av närliggande marks torrläggning.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga A1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

1 Det i bilaga A upptagna förslaget till lag om ändring i vattenlagen har här uteslutits i de delar

detsamma lämnats utan erinran av lagrådet. Frånsett vissa formella jämkningar är förslaget därutinnan

likalydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i vattenlagen.

Även de båda övriga i bilagan upptagna lagförslagen, vilka är likalydande med motsvarande vid

propositionen fogade lagförslag, har här uteslutits.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

59

Bilaga A

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 7 kap. 64 §, 8 kap. 51 §, 9 kap. 70 §, 10 kap. 6,

38, 42, 44, 65 och 79 §§ samt 11 kap. 11, 32—35, 40, 47, 50, 59, 65, 77, 79,

82, 87, 88, 91 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

42

År fråga om sänkning eller uttappning

av sjö eller reglering av vattnets

avrinning ur sådant vattenområde

eller förändring av vattnets

djup eller läge i vattendrag, där

kungsådra eller allmän farled eller

allmän flottled finnes, eller kan företag,

som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,

antagas beröra allmänna intressen

av någon betydelse, skall avskrift

av ansökningshandlingarna j ämte

kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen

översändas till kammarkollegiet,

som har att, där det

prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende

av de allmänna intressen, som

kunna vara i fråga.

Föres efter —------s

Om förordnande---—--i

§.

1 mom. Är fråga om sänkning eller

uttappning av sjö eller reglering

av vattnets avrinning ur sådant vattenområde

eller förändring av vattnets

djup eller läge i vattendrag, där

kungsådra eller allmän farled eller

allmän flottled finnes, eller kan företag,

som i 32 § 1—3 mom. eljest avses,

antagas beröra allmänna intressen

av någon betydelse, skall avskrift

av ansökningshandlingarna jämte

kungörelsen utan dröjsmål av förrättningsmannen

översändas till kammarkollegiet,

som har att, där det

prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende

av de allmänna intressen, som

kunna vara i fråga,

tycket förmäles.

lärtill förekommer.

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 kap. 64 § SFS 1920: 459, beträffande 8 kap. 51 § 1941: 614,

beträffande 10 kap. 6 § 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941: 614, beträffande 10 kap. 42 §

1920: 459, beträffande 10 kap. 44 § 1956: 581, beträffande 10 kap. 65 § 1920: 459, beträffande

10 kap. 79 § 1941: 614, beträffande 11 kap. 32—35 §§ 1952: 235, beträffande 11 kap. 47 och

50 §§ 1946: 839, beträffande 11 kap. 59 5 1956: 581, beträffande 11 kap. 65, 77, 79, 82 och 87 §§

1946: 839, beträffande 11 kap. 88 § 1948: 479, beträffande 11 kap. 91 § 1941: 614 samt beträffande

11 kap. 97 $ 1960: 304.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. För tillgodoseende av allmänna

intressen inom orten må kommun

föra talan vid syneförrättningen.

Om sådan talan skall kommunen

snarast underrätta kammarkollegiet.

Kan företaget antagas beröra allmänt

intresse inom orten, skall förrättningsmannen,

om nämnda intresse

är av någon betydelse, utan dröjsmål

översända avskrift av kungörelsen

till vederbörande kommun.

11 KAP.

35 §.

1 mom. Där fråga-------i fråga.

Föres efter-------— biträda dem.

Om allmänt-------parternas kännedom.

2 mom. Finnes i---— —--— — den myndighet.

Är fråga om företag enligt 7 kap.,

skall vad i 10 kap. 42 § är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

40

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle

böra lämnas parterna att växla flera

skrifter än ovan sagts, äge han förordna

därom och i den för kallelser

Är fråga om företag enligt 7 kap.,

skall vad i 10 kap. 42 § 1 mom. är

stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 mom. I mål, som avses i 17 § 2—

11 och 19, ävensom i mål, vari fråga

är om ansökan enligt 2 kap. 8 § andra

stycket samt b kap. 1 § sista stycket

och lb § andra och femte styckena,

må kommun föra talan för tillgodoseende

av allmänna intressen

inom orten. Om sådan talan skall

kommunen snarast underrätta kammarkollegiet.

Kan företag, som avses i första

stycket, antagas beröra allmänt intresse

inom orten, skall vattenrättsdomaren,

om nämnda intresse är av

någon betydelse, utan dröjsmål översända

kungörelsen till vederbörlig

kommun; dock skall, där fråga är

om ansökan om tillstånd att tillgodogöra

grundvatten, kungörelsen städse

tillställas kommun, inom vars område

tillgången på grundvatten kan

påverkas.

§•

1 mom. Prövar vattenrättsdomaren

tillfälle böra lämnas parterna att växla

flera skrifter än ovan sagts, äge

han förordna därom och i den för

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1961

61

(Gällande lydelse)

till parterna stadgade ordning meddela

dem de för ändamålet nödiga

föreskrifter.

(Föreslagen lydelse)

kallelser till parterna stadgade ordning

meddela dem de för ändamålet

nödiga föreskrifter.

2 mom. Där det för målets beredande

är lämpligt, må vattenrättsdomaren

förordna om muntlig förberedelse

i målet eller i särskild del därav.

Sådan förberedelse skall äga rum

inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för muntlig förberedelse

skola bestämmas av vattenrättsdomaren

och besked därom delgivas

de parter, som enligt vattenrättsdomarens

bestämmande böra inställa

sig vid förberedelsen. Där det

av särskilda skäl är påkallat, må beskedet

i stället meddelas parterna i

den för kallelser till dem bestämda

ordningen. Vattenrättsdomaren må

vid vite förelägga part att komma tillstädes

eller infinna sig personligen. I

fråga om vitet skola därvid gälla bestämmelserna

i 9 kap. 8 §, 19 kap. 5 §

första stycket och 20 kap. 1 § rättegångsbalken;

vad där sägs om rätten

skall gälla vattenrättsdomaren. Utebliva

parterna eller någon av dem

från sammanträde för muntlig förberedelse,

och kan denna på grund därav

ej avslutas, skall vattenrättsdomaren

förordna om nytt sådant sammanträde.

Part skall vid muntlig förberedelse

äga åberopa av honom ingiven skrift.

Redogörelse bär lämnas för skriftens

innehåll.

Vid muntlig förberedelse skall föras

protokoll. Därom skall i tillämpliga

delar gälla vad om protokollföring

vid vattendomstolens sammanträde

är föreskrivet.

79 §.

Finner vattenrättsdomaren för må- 1 mom. Finner vattenrättsdomaren

lets beredande erforderligt, att ytter- för målets beredande erforderligt, att

Iigare skriftväxling äger rum mellan ytterligare skriftväxling äger rum

parterna, äge han förordna därom. mellan parterna, äge han förordna

därom.

Vattenrättsdomaren äge-------- — 82 § förmäles.

2 mom. Där det för målets beredande

är lämpligt, må vattenrältsdomaren

förordna om muntlig förbe5

Bilianu till riktdagenn protokoll 1961. 1 samt. Nr 154

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

redelse i målet eller i särskild del därav.

Sådan förberedelse skall äga rum

inför vattenrättsdomaren.

Tid och ställe för muntlig förberedelse

skola bestämmas av vattenrättsdomaren

och besked därom delgivas

parterna. Vattenrättsdomaren

må vid vite förelägga part att komma

tillstädes eller infinna sig personligen.

1 fråga om vitet skola därvid

gälla bestämmelserna i 9 kqp. 8 §,

19 kap. 5 § första stycket och 20 kap.

1 § rättegångsbalken; vad dår sägs

om rätten skall gälla vattenrättsdomaren.

Utebliva parterna eller någon

av dem från sammanträde för muntlig

förberedelse, och kan denna på

grund därav ej avslutas, skall vattenrättsdomaren

förordna om nytt sådant

sammanträde.

Part skall vid muntlig förberedelse

äga åberopa av honom ingiven skrift.

Redogörelse bör lämnas för skriftens

innehåll.

Vid muntlig förberedelse skall föras

protokoll. Därom skall i tillämpliga

delar gälla vad om protokollföring

vid vattendomstolens sammanträde

är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1962.

Lagen äger ej tillämpning beträffande

mål eller ärende, som av vattendomstol

eller synemän avgjorts

före ikraftträdandet.

Vad i 10 kap. 42 § 2 mom. andra

stycket och 11 kap. 35 § 3 mom. andra

stycket första punkten nya lagen

stadgas skall ej gälla i mål, vari före

ikraftträdandet kungörelse utfärdats

med stöd av 10 kap. 38 § eller 11 kap.

32 eller 61 §.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

63

Bilaga B

Vid departementspromemorian den 6 oktober 1960 fogat förslag till

Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 42 § och 11 kap. 35 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 10 kap. 42 § och 11 kap. 35 § vattenlagen den

28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 KAP.

42 §.

År fråga om sänkning eller uttapp- 1 mom. Är fråga om sänkning eller

ning av sjö eller reglering av vattnets uttappning av sjö eller reglering av

avrinning ur sådant vattenområde vattnets avrinning ur sådant vatteneller

förändring av vattnets djup el- område eller förändring av vattnets

ler läge i vattendrag, där kungsådra djup eller läge i vattendrag, där

eller allmän farled eller allmän flott- kungsådra eller allmän farled eller

led finnes, eller kan företag, som i allmän flottled finnes, eller kan före32

§ 1—3 mom. eljest avses, antagas tag, som i 32 § 1—3 mom. eljest avberöra

allmänna intressen av någon ses, antagas beröra allmänna intresbetydelse,

skall avskrift av ansök- sen av någon betydelse, skall avskrift

ningshandlingarna jämte kungörel- av ansökningshandlingarna jämte

sen utan dröjsmål avförrättnings- kungörelsen utan dröjsmål av förrättmannen

översändas till kammarkol- ningsmannen översändas till kamlegiet,

som har att, där det prövas no- markollegiet, som har att, där det

digt, föra talan för tillgodoseende av prövas nödigt, föra talan för tillgodode

allmänna intressen, som kunna seende av de allmänna intressen, som

vara i fråga. kunna vara i fråga.

Föres efter------stycket förmäles.

Om förordnande-----— därtill förekommer.

2 mom. Beträffande företag, som

avses i 32 § 3 mom., skall avskrift av

ansökningshandlingarna jämte kungörelsen

utan dröjsmål av förrättningsmannen

översändas till den eller

de kommuner, inom vilka företaget

huvudsakligen skall verkställas.

Prövas det nödigt, må sådan kommun

så ock annan kommun, där skada

eller intrång vållas genom företaget,

föra talan för tillvaratagande

av allmänna ortsintressen i målet.

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 42 § SFS 1920: 459 och beträffande 11 kap. 35 §

1952: 235.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Där fråga---

Föres efter----—

Om allmänt-----

2 mom. Finnes i---- -

Är fråga ------

11 KAP.

35 §.

----i fråga.

- biträda dem.

- — parternas kännedom.

--— den myndighet.

- motsvarande tillämpning.

3 mom. I mål, som avses i 1 mom.,

skall ett exemplar av ansöknings- handlingarna jämte kungörelsen utan

dröjsmål av vattenråttsdomaren över- sändas till den eller de kommuner,

inom vilka företaget huvudsakligen

skall verkställas. Prövas det nödigt,

må sådan kommun så ock annan

kommun, där skada eller intrång

vållas genom företaget, föra talan för

tillvaratagande av allmänna ortsin- tressen i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1961.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15A år 1961

65

Bilaga C

Vid promemorian den 17 oktober 1960 fogade förslag till

1) Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 9 kap. 70 §, 10 kap. 6, 38 och 65 §§ samt 11

kap. 11, 33, 40, 47, 65, 79, 82 och 97 §§ vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.,

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 KAP.

70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning

efter ty i 69 § sägs varde

hållet så snart ske kan, dock i fall,

som avses i 58—60 §§ ej före tillträdesdagen.

Kallelse till sammanträde

skall genom Konungens befallningshavandes

försorg med posten sändas

till ägaren av den fastighet, varom

fråga är, kända innehavare av fordran,

som skall utgå ur ersättningen,

samt rättighetshavare, åt vilka särskild

ersättning blivit bestämd; är

innehavare av fordran okänd, föranstalte

ock Konungens befallningshavande,

att kungörelse om sammanträdet

minst fjorton dagar förut upplåses

i kyrkan för den församling, där

fastigheten är belägen, samt införes i

allmänna tidningarna och tidning

inom orten.

De med

Sammanträde för fördelning av ersättning

efter ty i 69 § sägs varde

hållet så snart ske kan, dock i fall,

som avses i 58—60 §§, ej före tillträdesdagen.

Kallelse till sammanträde

skall genom Konungens befallningshavandes

försorg med posten sändas

till ägaren av den fastighet, varom

fråga är, kända innehavare av fordran,

som skall utgå ur ersättningen,

samt rättighetshavare, åt vilka särskild

ersättning blivit bestämd; är

innehavare av fordran okänd, föranstalte

ock Konungens befallningshavande,

att kungörelse om sammanträdet

minst fjorton dagar förut införes

i allmänna tidningarna och tidning

inom orten.

av ersättningsgivaren.

10 KAP.

6 §•

Om tid och ställe för sammanträ- Om tid och ställe för sammanträde,

som i 5 § sägs, så ock för syne- de, som i 5 § sägs, så ock för synegång,

som i samband därmed företa- gång, som i samband därmed företages,

förordne förrättningsmannen ef- ges, förordne förrättningsmannen efter

samråd med övriga synemän och ter samråd med övriga synemän och

1 Senaste lydelse, se beträffande 10 kap. 6 § SFS 1919: 425, beträffande 10 kap. 38 § 1941:614,

beträffande 10 kap. 65 § 1920:459, beträffande 11 kap. 33 § 1952:235, beträffande 11 kap.

47, 65, 79 och 82 §§ 1946: 839 samt beträffande 11 kap. 97 § 1960: 304.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b dr 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

sökanden, samt meddele sakägare och

andra besked därom medelst kungörelse,

som av förrättning smannen

varder minst tre veckor före den för

sammanträdet utsatta tiden avsänd

till vederbörande pastorsämbete för

uppläsande, så snart ske kan, i kyrkan

för församling, där sammanträdet

skall hållas, så ock minst fjorton

dagar förut införd i en eller, där förhållandena

påkalla det, två eller flera

av ortens tidningar. Om tid och plats

för första sammanträdet under förrättningen

varde därjämte underrättelse

i god tid tillställd allmänt ombud

och ortsombud.

Finnas, då---

Har sammanträde

sökanden, samt meddele sakägare och

andra besked därom medelst kungörelse,

som genom förrättningsmannens

försorg varder mint fjorton dagar

före sammanträdet införd i en eller,

där förhållandena påkalla det,

två eller flera av ortens tidningar.

Om tid och plats för första sammanträdet

under förrättningen varde därjämte

underrättelse i god tid tillställd

allmänt ombud och ortsombud.

före sammanträdet.

--i ärendet.

38 §.

Efter samråd med de övriga synemännen

ävensom med sökanden, där

så lämpligen kan ske, bestämme förrättningsmannen

tid och ställe för

syneförrättningen. Han skall därom

ofördröj ligen ej mindre underrätta de

andra synemännen än även utfärda

kungörelse, vari tillika de fastigheter,

som företaget förmenas angå,

skola namngivas eller, i den mån det

kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas

medelst gemensam geografisk eller

annan beteckning; föranstalte ock

därom, att kungörelsen varder minst

tre veckor före den för förrättningen

utsatta tiden avsänd till vederbörande

pastorsämbete för uppläsande så

snart ske kan i kyrkan för den eller

de församlingar, där fastighet, som

nyss nämnts, är belägen, så ock

minst fjorton dagar före förrättningssammanträdet

införd i en eller, där

förhållandena påkalla det, två eller

flera av ortens tidningar.

Är företaget-----— stadgade ordning.

I kungörelse------ersättning därför.

Efter samråd med de övriga synemännen

ävensom med sökanden, där

så lämpligen kan ske, bestämme forrättningsmannen

tid och ställe för

syneförrättningen. Han skall därom

ofördröjligen ej mindre underrätta de

andra synemännen än även utfärda

kungörelse, vari tillika de fastigheter,

som företaget förmenas angå,

skola namngivas eller, i den mån det

kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas

medelst gemensam geografisk eller

annan beteckning; föranstalte ock

därom, att kungörelsen varder minst

fjorton dagar före förrättningssammanträdet

införd i en eller, där förhållandena

påkalla det, två eller flera

av ortens tidningar.

65 §.

Förrättningen skall —------och avslutas.

Varder nytt —• — —--— bestämda ställen.

Finnes under förrättningens fort- Finnes under förrättningens fortgång

saken angå fastighet, som ej på gång saken angå fastighet, som ej på

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1961

67

(Gällande lydelse)

sätt i 38 § är föreskrivet angivits i

förut utfärdad kungörelse om förrättningen,

och har ej ägare och känd

nyttjanderättshavare till den fastighet

ändock tillstädeskommit, åligge

förrättningsmannen att därom utfärda

kungörelse med tillkännagivande

vad ägare till sådan fastighet så ock

nyttjanderättshavare, där dennes rätt

är i fråga, har att iakttaga för bevakande

av talan vid sammanträde

ävensom att till sakägare, som nu

nämnts, avsända underrättelse på

sätt i 8 § stadgas. Kungörelsen skall

sist tre veckor före sammanträdet för

uppläsande i kyrkan avsändas till

pastorsämbetet i den eller de församlingar,

där i kungörelsen angivna fastigheter

äro belägna, så ock minst

fjorton dagar före sammanträdet införas

i en eller flera av ortens tidningar.

Har enligt 39 § meddelats föreskrift

om handlingars tillhandahållande,

skall ett exemplar av kungörelsen

ofördröjligen översändas till de

härför bestämda ställen. Är uppenbarligen

fråga allenast om viss eller

vissa sakägares hörande, vare kungörelse

och underrättelse, som nu sagts,

dock icke erforderliga, såframt sådan

sakägare i den för stämning stadgade

ordning kallas till sammanträde

sist å åttonde dagen förut.

Har sammanträde —-------

(Föreslagen lydelse)

sätt i 38 § är föreskrivet angivits i

förut utfärdad kungörelse om förrättningen,

och har ej ägare och känd

nyttjanderättshavare till den fastighet

ändock tillstädeskommit, åligge

förrättningsmannen att därom utfärda

kungörelse med tillkännagivande

vad ägare till sådan fastighet så ock

nyttjanderättshavare, där dennes rätt

är i fråga, har att iakttaga för bevakande

av talan vid sammanträde

ävensom att till sakägare, som nu

nämnts, avsända underrättelse på sätt

i 8 § stadgas. Kungörelsen skall

minst fjorton dagar före sammanträdet

införas i en eller flera av ortens

tidningar. Har enligt 39 § meddelats

föreskrift om handlingars tillhandahållande,

skall ett exemplar av kungörelsen

ofördröjligen översändas till

de härför bestämda ställen. Är uppenbarligen

fråga allenast om viss eller

vissa sakägares hörande, vare

kungörelse och underrättelse, som nu

sagts, dock icke erforderliga, såframt

sådan sakägare i den för stämning

stadgade ordning kallas till sammanträde

sist å åttonde dagen förut.

till sammanträdet.

It KAP

It

För sina sammanträden vare vattendomstol

berättigad att disponera

över nödiga lokaler i tings- eller rådhus,

allmän skola eller annan allmän

byggnad, som icke är för tillfället

upptagen för sitt huvudsakliga ändamål

eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,

belysning, städning eller

dylikt, skola de ersättas.

§•

För sina sammanträden vare vattendomstol

berättigad att disponera

över nödiga lokaler i tings- eller rådhus,

allmän skola eller annan allmän

byggnad, som icke är för tillfället

upptagen för sitt huvudsakliga ändamål

eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning,

belysning, städning eller

dylikt, skola de ersättas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 15) år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i första stycket

skola gälla jämväl i fråga om sammanträden

för muntlig förberedelse.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall

genom vattenrättsdomarens försorg

dels för upplåsande så snart ske kan

i kyrkan genast avsändas, i mål, som i

17 § 1—13 samt 18, 19, 21 och 22 avses,

till pastorsämbetet i den eller de

församlingar, dår fastigheter, som

omförmälas i kungörelsen, äro belägna,

i mål, som avses i 17 § 1), 15,

16 och 17, till pastorsämbetet i den

eller de församlingar, där den del av

farleden eller flottleden, varom fråga

är, framgår, samt i mål, som avses i

17 § 20, till pastorsämbetet i den eller

de församlingar, i vilka ansökan om

företaget förut kungjorts, dels ock

inom tio dagar införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna.

Ett exemplar av kungörelsen skall

tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas

till det eller de ställen, som i

kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall

Där sakägare----

Är jord-------

Ägare av------

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall

genom vattenrättsdomarens försorg

inom tio dagar införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna.

Ett exemplar av kungörelsen skall

tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas

till det eller de ställen, som i

kungörelsen angivits.

sådan sakägare.

--nu sagts.

sätt underrättad.

- fastighetens ägare.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle

böra lämnas parterna att växla flera

skrifter än ovan sagts, äge han förordna

därom och i den för kallelser

till parterna stadgade ordning meddela

dem de för ändamålet nödiga föreskrifter.

1 mom. Prövar vattenrättsdomaren

tillfälle böra lämnas parterna att växla

flera skrifter än ovan sagts, äge

han förordna därom och i den för

kallelser till parterna stadgade ordning

meddela dem de för ändamålet

nödiga föreskrifter.

2 mom. Där det för målets beredande

finnes påkallat, må vattenrättsdomaren

förordna om muntlig

förberedelse i målet eller i särskild

del därav. Sådan förberedelse skall

äga rum inför vattenrättsdomaren.

Tiden och stället för den muntliga

förberedelsen skall bestämmas av

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

vattenrättsdomaren och besked därom

delgivas de parter, som enligt vattenrättsdomarens

bedömande böra inställa

sig vid förberedelsen. Skall delgivning

ske genom sökandens försorg,

skall vad i 32 kap. 2 § rättegångsbalken

sägs om rätten avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras

protokoll. Därom skall i tillämpliga

delar gälla vad som finnes föreskrivet

om protokoll öring vid vattendomstolens

sammanträde.

47

Framgår av utlåtande, som i 45 §

sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,

varom i målet är fråga, angår

fastighet, som icke blivit enligt vad i

32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,

åligge vattenrättsdomaren att

därom utfärda kungörelse med tillkännagivande

vad ägare till sådan

fastighet så ock nyttjanderättshavare,

där dennes rätt är i fråga, har att

iakttaga för bevakande av sin rätt i

målet ävensom att i fall, som i 33 §

sägs, och på sätt, där finnes stadgat,

meddela sakägare, som nu nämnts,

underrättelse om kungörelsens utfärdande.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg sist å fjortonde

dagen före vattendomstolens

sammanträde införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna

samt för uppläsande i kyrkan avsändas

till pastorsämbetet i den eller de

församlingar, där de i kungörelsen

angivna fastigheter äro belägna. Ett

exemplar av kungörelsen skall ofördröjligen

sändas till det eller de i

kungörelse enligt 32 § angivna ställe

eller ställen.

Där så------finnes stac

§.

Framgår av utlåtande, som i 45 §

sägs, eller eljest, att företag eller åtgärd,

varom i målet är fråga, angår

fastighet, som icke blivit enligt vad i

32 § är föreskrivet i kungörelse angiven,

åligge vattenrättsdomaren att

därom utfärda kungörelse med tillkännagivande

vad ägare till sådan

fastighet så ock ny ttj ander ättshavare,

där dennes rätt är i fråga, har att

iakttaga för bevakande av sin rätt i

målet ävensom att i fall, som i 33 §

sägs, och på sätt, där finnes stadgat,

meddela sakägare, som nu nämnts,

underrättelse om kungörelsens utfärdande.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg sist å fjortonde

dagen före vattendomstolens

sammanträde införas i en eller flera

av ortens tidningar så ock, där fråga

ej allenast är om företag enligt 7 eller

8 kap., i allmänna tidningarna. Ett

exemplar av kungörelsen skall ofördröj

ligen sändas till det eller de i

kungörelse enligt 32 § angivna ställe

eller ställen.

65 §.

Ändå att-------- motsvarande tillämpning.

Har svarandepart genom att ute- Har svarandepart genom att utebliva

från vattendomstolen eller ej bliva från muntlig förberedelse eller

iakttaga föreläggande, som vatten- vattendomstolens sammantrade eller

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

(Gällande lydelse)

rättsdomaren eller vattendomstolen

meddelat, eller genom påstående eller

invändning, som hän insett eller

bort inse sakna fog, eller annorledes

genom vårdslöshet eller försummelse

föranlett uppskov i målet eller eljest

vållat kostnad, gottgöre han sökanden

de utgifter, som därigenom åsamkats

denne.

79

Finner vattenrättsdomaren för målets

beredande erforderligt, att ytterligare

skriftväxling äger rum mellan

parterna, äge han förordna därom.

Vattenrättsdomaren äge-----

(Föreslagen lydelse)

ej iakttaga föreläggande, som vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen

meddelat, eller genom påstående eller

invändning, som han insett eller bort

inse sakna fog, eller annorledes genom

vårdslöshet eller försummelse

föranlett uppskov i målet eller eljest

vållat kostnad, gottgöre han sökanden

de utgifter, som därigenom åsamkats

denne.

§•

1 mom. Finner vattenrättsdomaren

för målets beredande erforderligt, att

ytterligare skriftväxling äger rum

mellan parterna, äge han förordna

därom.

--82 § förmäles.

2 mom. Där det för målets beredande

finnes påkallat, må vattenrättsdomaren

förordna om muntlig

förberedelse i målet eller i särskild

del därav. Sådan förberedelse skall

äga rum inför vattenrättsdomaren.

Tiden och stället för den muntliga

förberedelsen skall bestämmas av

vattenrättsdomaren och besked därom

delgivas parterna. Skall delgivning

ske genom kärandens försorg,

skall vad i 32 kap. 2 § rättegångsbalken

sägs om rätten avse vattenrättsdomaren.

Vid muntlig förberedelse skall föras

protokoll. Därom skall i tillämpliga

delar gälla vad som finnes föreskrivet

om protokoll öring vid vattendomstolens

sammanträde.

82 §.

Underlåter svaranden att inom fö- Underlåter svaranden att inom förelagd

tid avgiva svaromål eller har relagd tid avgiva svaromål eller har

part genom att utebliva från vatten- part genom att utebliva från muntdomstolen

eller ej iakttaga föreläg- lig förberedelse eller vattendomstogande,

som vattenrättsdomaren eller lens sammanträde eller ej iakttaga

vattendomstolen meddelat, eller ge- föreläggande, som vattenrättsdomanom

påstående eller invändning, som ren eller vattendomstolen meddelat,

han insett eller bort inse sakna fog, eller genom påstående eller invändeller

annorledes genom vårdslöshet ning, som han insett eller bort inse

eller försummelse föranlett uppskov sakna fog, eller annorledes genom

i målet eller eljest vållat kostnad för vårdslöshet eller försummelse föranmotparten,

vare den försumlige, ändå lett uppskov i målet eller eljest vålatt

hans talan bifalles, pliktig att lat kostnad för motparten, vare den

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr löt år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gottgöra motparten de utgifter, som försumlige, ändå att hans talan bifaldärigenom

åsamkats denne. les, pliktig att gottgöra motparten de

utgifter, som därigenom åsamkats

denne.

97 §.

1 mom. Sökande i ansökningsmål 1 mom. Sökande i ansökningsmål

vare pliktig att förskjuta: vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för------sökandens försorg;

ersättning för sådana utgifter för ersättning för sådana utgifter för

vattendomstolens sammanträde, var- sammanträde, varom i 11 § förmäles;

om i 11 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt---------i målet;

gottgörelse åt-------föranstaltar; samt

ersättning för —--: ----45 § 1 mom.

Vad nu --------- hans besvär.

Där i------av klagande.

Huruvida kostnad------gällande regler.

2 mom. För inställelse vid vatten- 2 mom. För inställelse vid muntlig

domstolens sammanträde eller vid förberedelse, vid vattendomstolens

undersökning enligt 45 § 2 mom. skall sammanträde eller vid undersökning

av allmänna medel utgå gottgörelse enligt 45 § 2 mom. skall av allmänna

åt domstolens ledamöter och åt an- medel utgå gottgörelse åt domstolens

nan i domstolen tjänstgörande per- ledamöter och åt annan i domstolen

son, vars biträde erfordras. Kostna- tjänstgörande person, vars biträde erden

för sådan gottgörelse skall stan- fordras. Kostnaden för sådan gottgöna

å statsverket. relse skall stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den

2) Lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426)

om flottning i allmän flottled

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän

flottled skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14

Sedan i underställningsmål rörande

företag enligt 6 kap. vattenlagen

vattendomstolen meddelat beslut om

allmän flottleds inrättande eller om

vidtagande av åtgärder för redan befintlig

allmän flottleds utvidgande

eller förbättrande, äge envar, som vill

§•

Sedan i underställningsmål rörande

företag enligt 0 kap. vattenlagen

vattendomstolen meddelat beslut om

allmän flottleds inrättande eller om

vidtagande av åtgärder för redan befintlig

allmän flottleds utvidgande eller

förbättrande, äge envar, som vill

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Ma[:ls proposition nr lök år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

yttra sig över synemännens förslag

till bestämmelser rörande de i 10 kap.

19 § vattenlagen omförmälta frågor,

att inom trettio dagar från det vattendomstolens

beslut meddelades till

Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva

eller i betalt brev med posten insända

sina erinringar i saken. Erfordras

före ärendets avgörande ytterligare

utredning, äge Kungl. Maj :ts

befallningshavande härför anlita biträde

av förrättningsmannen eller

annan sakkunnig person; prövas nödigt

att vidare höra sakägarna, lämne

Kungl. Maj :ts befallningshavande

dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde

inför Kungl. Maj:ts befallningshavande

eller, där fråga är om

mindre flottled och det i övrigt finnes

lämpligt, inför någon av länsstyrelsens

tjänstemän. Kungörelse om

sådant sammanträde skall minst tre

veckor före sammanträdet dels avsändas

till pastorsämbetet för upplåsande

i kyrkan för den eller de församlingar,

där flottleden framgår,

dels tillställas den eller de personer,

som jämlikt 10 kap. 26 § vattenlagen

utsetts att mottaga handlingarna i

målet, ävensom senast tio dagar förut

införas i en eller flera tidningar

inom orten. Anläggaren av flottleden

varde till sammanträdet särskilt kallad.

Så snart------och 30 §1

yttra sig över synemännens förslag

till bestämmelser rörande de i 10 kap.

19 § vattenlagen omförmälta frågor,

att inom trettio dagar från det vattendomstolens

beslut meddelades till

Kungl. Maj :ts befallningshavande ingiva

eller i betalt brev med posten insända

sina erinringar i saken. Erfordras

före ärendets avgörande ytterligare

utredning, äge Kungl. Maj :ts

befallningshavande härför anlita biträde

av förrättningsmannen eller

annan sakkunnig person; prövas nödigt

att vidare höra sakägarna, lämne

Kungl. Maj :ts befallningshavande

dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde

inför Kungl. Maj :ts befallningshavande

eller, där fråga är om

mindre flottled och det i övrigt finnes

lämpligt, inför någon av länsstyrelsens

tjänstemän. Kungörelse om sådant

sammanträde skall minst tre

veckor före sammanträdet tillställas

den eller de personer, som jämlikt 10

kap. 26 § vattenlagen utsetts att mottaga

handlingarna i målet, ävensom

senast tio dagar förut införas i en eller

flera tidningar inom orten. Anläggaren

av flottleden varde till sammanträdet

särskilt kallad.

Denna lag träder i kraft den

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b dr 1961

73

3) Lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)

om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till

tryggande av närliggande marks torrläggning

Härigenom förordnas, att 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid

anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande

marks torrläggning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Sedan handlingarna--—--

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg dels för uppläsande

så snart ske kan i kyrkan genast

översändas till pastorsämbetet i

den eller de församlingar, där järnvägen

skall framgå, dels ock inom tio

dagar införas i en eller flera av ortens

tidningar så ock i allmänna tidningarna.

10

Under syneförrättning-----

Om tid och plats för sammanträde

skall förrättningsmannen utfärda

kungörelse, vari den sträcka av järnvägen,

som med sammanträdet avses,

skall tydligen angivas; föranstalte

ock därom, att kungörelsen beträffande

varje sammanträde varder

minst tre veckor förut avsänd till vederbörande

pastorsämbete för uppläsande

i kyrkan för den eller de församlingar,

där den del av järnvägen

framgår, som med sammanträdet avses,

så ock minst fjorton dagar före

sammanträdet införd i en eller flera

av ortens tidningar. Förrättningsmannen

åligge ock att inom tid, som

sist sagts, i betalt öppet brev eller

brevkort å posten avlämna underrättelse

om förrättningen till ägare av

mark, som framställt erinran mot

planen.

— ingivna planen.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg inom tio dagar

införas i en eller flera av ortens tidningar

så ock i allmänna tidningarna.

§•

--av järnvägen.

Om tid och plats för sammanträde

skall förrättningsmannen utfärda

kungörelse, vari den sträcka av järnvägen,

som med sammanträdet avses,

skall tydligen angivas; föranstalte

ock därom, att kungörelsen beträffande

varje sammanträde varder

minst fjorton dagar förut införd i en

eller flera av ortens tidningar. Förrättningsmannen

åligge ock att inom

samma tid i betalt öppet brev eller

brevkort å posten avlämna underrättelse

om förrättningen till ägare av

mark, som framställt erinran mot

planen.

Denna lag träder i kraft den

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 april

1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 27 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 10 mars 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till lag om ändring i vattenlagen, lag om ändrad lydelse

av 14 § lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled samt lag

om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 om vad vid anläggande

av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande

marks torrläggning.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn G, Dyrssen.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

10 kap. 42 §.

I fråga om företag som behandlas i denna paragraf torde kommuns talerätt

böra avse rätt att föra talan icke blott vid syneförättningen utan även

vid vattendomstol, jämväl genom att anföra besvär. Orden »vid syneförrättningen»

böra därför utgå. Lämpligt synes vara att, i enlighet med avfattningen

av 1 mom., det nya 2 mom. inledes med bestämmelsen om översändande

av kungörelseavskrift samt att i en andra punkt stadgas, att

kommun äger föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom

orten, varefter i en tredje punkt intages föreskriften angående underrättelse

till kammarkollegiet. Ändras 2 mom. enligt vad nu sagts, föranledes

härav en jämkning i tredje stycket av övergångsbestämmelserna.

11 kap. 35 §.

Av vad departementschefen anfört rörande kommuns talerätt i fråga om

mål enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra

och femte styckena framgår, att talerätten icke skall omfatta anhängiggörande

av dylikt mål utan allenast rätt att — såsom vid självständig intervention

— föra talan i mål som anhängiggjorts av därtill enligt lagrummen

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

75

behörig sökande. För att begränsningen skall bliva tydligare böra orden »vari

fråga är om ansökan» utbytas mot »som anhängiggjorts genom ansökan».

11 kap. 40 och 79 §§.

Enligt förslaget skall allenast beträffande vitesföreläggande om vattenrättsdomaren

gälla vad i rättegångsbalken stadgas om rätten. Härigenom

uteslutas från tillämpning vid muntlig förberedelse inför vattenrättsdomaren

åtskilliga bestämmelser som enligt rättegångsbalken kunna vinna tilllämpning

vid muntlig förberedelse i tvistemål, bl. a. vissa andra bestämmelser

i 9 kap. Av motiven framgår att begränsningen har sin grund i att

det icke ansetts lämpligt att, i den mån möjlighet därtill eljest skulle förefunnits,

valtenrättsdomaren vid förberedelsen stadfäster förlikning eller avgör

målet på grund av medgivande eller parts utevaro eller ock avskriver

målet. Detta är också den egentliga innebörden i den föreslagna bestämmelsen

om nytt sammanträde därest parterna eller någon av dem uteblir;

att vattenrättsdomaren, om det finnes lämpligt, äger förordna om nytt sammanträde

är uppenbart. Anledning att begränsa vattenrättsdomarens prövning

i vidare mån än nyss sagts lärer icke föreligga. På grund härav samt

för att bestämmelsernas innebörd i fråga om rättegångsbalkens tillämplighet

skall bliva tydligare synes det vara påkallat, att avfattningen av andra

och tredje styckena i paragrafernas 2 mom. ändras, lämpligen så att däri,

efter stadgandena om bestämmande av tid och ställe för förberedelsen och

parternas underrättande därom, i skilda punkter stadgas dels att vattenrättsdomaren

må förelägga part vid vite att komma tillstädes eller infinna

sig personligen, dels att vid förberedelsen förlikning icke må stadfästas eller

målet på grund av parts medgivande eller uteblivande avgöras eller avskrivas,

dels att part äger åberopa av honom ingiven skrift och att redogörelse

bör lämnas för skriftens innehåll, dels slutligen att i övrigt vad rättegångsbalken

innehåller om muntlig förberedelse i tillämpliga delar skall

gälla med iakttagande att vad som sägs om rätten skall avse vattenrättsdomaren.

Lagrådet hemställer om ändringar i enlighet med vad nu sagts.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1961

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 14 april 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 6 april 1961

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 10 mars 1961 remitterade förslagen

till

1) lag om ändring i vattenlagen;

2) lag om ändrad lydelse av 14 § lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om

flottning i allmän flottled; samt

3) lag om ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 11 juni 1920 (nr 460)

om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande

av närliggande marks torrläggning.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden, att

lagförslagen, med ändring av 10 kap. 42 § samt 11 kap. 35, 40 och 79 §§ vattenlagen

i överensstämmelse med lagrådets yrkande samt med ett par redaktionella

jämkningar, måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande. Tillika förmäler föredraganden, att intet

är att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än

under innevarande vårsession.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

610327

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:356 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vattenlagen m. m., dels ock i ämnet väckta motione a1 i texten
  2. 3LU 1961:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. 3LU 1961:28 Tredje lagutskottets memorial nr 28 år 1961 s. 1 i texten