Sök i Ratio Lex

Angående upphävande av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger— Bergsjö

1961-05-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:169, Angående upphävande av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger— Bergsjö

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

1

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upphävande

av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger—

Bergsjö; given Stockholms slott den 12 maj 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av ett mellan staten och lokala intressenter träffat avtal

beslöts vid 1945 års riksdag, att den smalspåriga järnvägslinjen Harmånger

—Bergsjö skulle ombyggas till normalspår. I propositionen framlägges för

riksdagens godkännande förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt

Bergsjö kommun och Hudiksvalls stad, å andra sidan, rörande nämnda

järnvägslinje, innebärande att någon ombyggnad icke skall ske. I stället

avses järnvägstrafiken skola nedläggas omkring den 1 januari 1962.

1—llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 maj 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund anmäler

— efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga

om upphävande av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger

Bergsjö samt anför.

Bergsjöbanans tillkomst, 1927 års avtal m.m.

Genom resolutioner den 22 december 1892 och den 16 augusti 1895 lämnade

Kungl. Maj :t koncession å en smalspårig järnväg mellan Hudiksvall

och Bergsjö, kallad Norra Hälsinglands järnväg (NHJ). Den 40 km långa

järnvägen byggdes av Norra Hälsinglands järnvägsaktiebolag och öppnades

för allmän trafik år 1896.

Ostkustbanan (OKB) mellan Gävle och Härnösand, som byggdes under

1920-talet, kom att få en sträckning, som sammanföll med NHJ:s södra

del. I anledning härav föreskrev Kungl. Maj :t, att OKB aktiebolag skulle

lämna NHJ aktiebolag ersättning för intrång och skada genom OKB:s tillkomst.

Mellanhavandena mellan de båda bolagen löstes i ett år 1927 träffat

avtal på så sätt, att NHJ inköptes av och införlivades med OKB.

Då bansträckan Hudiksvall—Njurunda på OKB byggdes, anslöts NHJ:s

norra del till Harmångers station. Sedan nämnda bansträcka på OKB öppnats

för allmän trafik den 1 november 1927, upprevs södra delen av NHJ.

Nyssnämnda avtal — som i samband med äskande av medel för OIvB:s

utbyggnad anmäldes för riksdagen (prop. 1926: 171, SU 84, Rskr. 160) —

godkändes av Kungl. Maj:t den 26 juli 1927.

Vid de förhandlingar, som föregick avtalet, försökte ortsintressenterna

i första hand säkerställa att trafiken på bansträckan Harmånger—Bergsjö

(Bergsjöbanan) skulle upprätthållas i viss omfattning samt tillförsäkra

orten möjlighet att framdeles få bansträckan ombyggd till normalspår.

Beträffande innebörden av 1927 års avtal må följande nämnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

OKB övertog betalningsansvaret för NHJ :s samtliga skulder samt överlämnade

till NHJ:s intressenter ett belopp av 216 360 kr. i räntefria skuldbevis.

OKB förband sig vidare att allt fortfarande med minst två tåg om

dagen i vardera riktningen trafikera sträckan Harmånger—Bergsjö med

anslutning till söderut gående och söderifrån kommande tåg.

I syfte att främja ombyggnaden av linjen till normalspår åtog sig OKB

slutligen att årligen — första gången den 1 januari 1929 — till riksgäldskontoret

inbetala ett belopp motsvarande 5 % ränta å 216 360 kr. De sålunda

inbetalda medlen skulle av riksgäldskontoret förvaltas såsom en

särskild fond under namn av Bergsjö bredspårsfond. Enligt åtagande skulle

riksgäldskontoret å inbetalda belopp gottgöra 5 % ränta på ränta.

Då fonden vuxit till ett belopp, som inberäknat ett av Kungl. Maj :t åt

OKB beviljat låneunderstöd å 216 360 kr. svarade mot minst en tredjedel

av engångskostnaden för ombyggnad till bredspår av järnvägen Harmånger

—Bergsjö, kunde OKB eller Bergsjö kommun föreslå ombyggnadens genomförande.

För det fall att ombyggnaden komme till stånd, ägde OKB att

fritt förfoga över Bergsjö bredspårsfond i och för ombyggnaden. De förut

omnämnda skuldbevisen skulle helt upphöra att gälla samtidigt som ifrågavarande

handel bredspårig öppnades för allmän trafik, och därmed skulle

även upphöra den OKB åliggande skyldigheten att fullgöra inbetalningar

till Bergsjö bredspårsfond. Uppnåddes icke enighet huruvida ombyggnaden

skulle utföras eller icke, skulle frågan underställas Kungl. Maj :t, som hade

att avgöra densamma med hänsyn till innebörden av förevarande avtal

samt till rådande ekonomiska och finansiella förutsättningar. Hade beslut

rörande ombyggnaden icke fattats inom 20 år efter det järnvägen Hudiksvall—Harmånger

öppnats för allmän trafik, vore Bergsjö kommun och

Hudiksvalls stad genom samstämmiga beslut berättigade påfordra, att

skuldbevisen inlöstes. Härtill skulle i första hand användas Bergsjö bredspårsfond.

Skulle densamma ej förslå därtill, finge det omförmälda låneunderstödet

å 216 360 kr. tillgripas. Vad av Bergsjö bredspårsfond återstod,

sedan erforderligt belopp för inlösen av nyssnämnda skuldbevis blivit

avsatt, skulle tillfalla OKB.

OKB inklusive bandelen Harmånger—Bergsjö förvärvades av staten och

införlivades med statens järnvägar den 1 augusti 1933. Härigenom övertog

järnvägsstyrelsen OKB aktiebolags förpliktelser enligt 1927 års avtal.

1945 års avtal och riksdagsbeslut

En av Bergsjö kommun utsedd kommitté, benämnd Bergsjö järnvägskommitté

hemställde i skrivelse den 22 februari 1944 hos 1943 års järnvägskommitté

alt beslut måtte fattas om breddning av bandelen Harmånger

—Bergsjö till normalspår. Efter överläggningar mellan de båda kommittéerna

framlades ett förslag till avtal om breddning av bandelen. Sedan

avtalsförslaget godkänts av Bergsjö kommunalfullmäktige och Hudiksvalls

stadsfullmäktige och av Kungl. Maj :t underställts riksdagens prövning

(prop. 1945: 107, SU 107, Rskr. 211), godkändes detsamma av Kungl. Maj:t

den 18 maj 1945.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungi. Maj.ts proposition nr 169 år 1961

Avtalet, som ersatte 1927 års överenskommelse, innebar i huvudsak följande.

Staten åtog sig att ombygga bandelen Harmånger—Bergsjö till normalspår.

För detta ändamål skulle staten äga fritt förfoga över Bergsjö bredspår

sfond, vars behållning år 1945 uppgick till 279 541 kr. I och med avtalet

upphörde statens skyldighet att göra inbetalningar till fonden. Samtidigt

upphörde de i 1927 års avtal omförmälda skuldbevisen att gälla.

I fråga om trafikeringen sedan bandelen ombyggts förband sig staten

att upprätthålla regelbunden godstrafik på bandelen med minst ett tåg i

vardera riktningen. Dock föreskrevs, att om transportbehovet visade sig

vara så ringa, att tåg skäligen icke borde framföras regelbundet, trafiken

finge efter Kungl. Maj :ts bestämmande upprätthållas i den omfattning behovet

krävde. Rörande persontrafiken skulle utredning på visst sätt verkställas,

varefter Kungl. Maj :t skulle avgöra frågan huruvida persontrafik

skulle upprätthållas eller icke.

Föredragande departementschefen anförde bl. a., att enligt 1927 års avtal

någon juridiskt tvingande skyldighet för statsmakterna att låta verkställa

ombyggnaden icke förelåg. Oavsett detta fann departementschefen emellertid

i likhet med 1943 års järnvägskommitté i betraktande av omständigheterna

önskvärt, att en uppgörelse träffades, som på ett rättvist sätt tillgodosåg

bygdens intressen. Det borde icke förbises, att Bergsjöbygden själv

anlagt och bekostat den smalspåriga järnvägen mellan Bergsjö och Hudiksvall

samt överlåtit järnvägen med allt vad därtill hörde utan annat reellt

vederlag än de räntefria skuldbevisen. På grund av att en del av den överlåtna

järnvägen nedlagts hade Bergsjöbygden mistat sin tidigare direkta

förbindelse med Hudiksvall och dess hamn samt blivit eftersatt i fråga om

järnvägskommunikationer. Det framstod därför såsom rimligt med vissa

investeringar inom denna bygd för ernående av en skälig förbättring av

järnvägsförbindelserna. Att behov av en dylik förbättring förelåg syntes

departementschefen genom den föreliggande utredningen vara ådagalagt.

Trafikförhållandena å Bergsjöbanan var icke tillfredsställande. Kostnaderna

för det trafikarbete, som utfördes under otidsenliga driftformer, var

också oproportionerligt höga i förhållande till arbetets resultat. Av utredningen

framgick, att driftunderskotten efter en ombyggnad ansågs kunna

avsevärt reduceras, särskilt om trafiken — som man hade skäl att vänta

skulle få en ökad omfattning.

Departementschefen anförde vidare, att det även för statens vidkommande

syntes vara av värde att i samförstånd med ortsrepresentanterna

få till stånd en uppgörelse, vilken reglerade det rådande, i viss mån oklara

avtalsförhållandet, undanröjde den särställning, som Bergsjöbanan i vissa

hänseenden intog i jämförelse med övriga järnvägar, samt upphävde skyldigheten

för staten att avsätta och förränta medel i en särskild fond.

Rörande tidpunkten för banbreddningen uttalade departementschefen,

att ombyggnaden icke borde komma till utförande förrän läget befunnes

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961 5

motivera dylika arbeten såsom led i åtgärder för sysselsättning av friställd

arbetskraft.

Kostnaderna för ombyggnaden beräknades till omkring 1 milj. kr. Det

belopp, som erfordrades utöver behållningen på Bergsjö bredspårsfond,

förutsattes skola anvisas på allmän beredskapsstat.

Statsutskottet uttalade viss tvekan om de trafikekonomiska betingelserna

var tillräckligt gynnsamma för att motivera banans breddning, men ansåg

starka billighetsskäl tala för ett bifall till propositionen.

Riksdagen godkände avtalet och beslöt att bandelen Harmånger—Bergsjö

skulle med anlitande av Bergsjö bredspårsfond av staten ombyggas till

normalspår.

1957 års utredning

År 1954 ingavs till Kungl. Maj:t en den 12 och 19 maj dagtecknad framställning

från Hudiksvalls stad och Bergsjö kommun att järnvägsstyrelsen

måtte anbefallas vidtaga anstalter för att förverkliga det av 1945 års riksdag

fattade breddningsbeslutet.

I utlåtande den 20 juni 1957 över framställningen anförde järnvägsstyrelsen

bl. a., att ett stort antal nya investeringsobjekt måste tillerkännas

prioritet framför här ifrågavarande breddningsarbeten. Såväl trafikutvecklingen

som förhållandena på arbetsmarknaden hade gestaltat sig

annoidunda än vad som förutskickats vid tidpunkten för avtalets tillkomst.

En breddning var icke längre ekonomiskt försvarbar, utan järnvägstrafiken

på bandelen borde helt nedläggas och överföras till landsväg. Med hänsyn

till 1945 års riksdagsbeslut och det svävande läge, i vilket frågan om bandelens

framtida ställning alltjämt befann sig, fann järnvägsstyrelsen det

därför angeläget att ärendet omprövades i hela dess vidd.

Med anledning av vad sålunda förekommit förordnades, efter bemyndigande

av Kungl. Maj :t, landshövdingen i Gävleborgs län J. Lingman att

verkställa utredning rörande bandelens fortsatta ställning och därmed

sammanhängande spörsmål samt att därvid bl. a. vara ordförande vid förhandlingar

i frågan mellan representanter för järnvägsstyrelsen och berörda

kommuner.

Utredningsmannen överlämnade med skrivelse den 26 mars 1958 en promemoria,

vari lämnades en sammanfattande historik över vad som förevarit

i ärendet ävensom en redogörelse för trafikutvecklingen på bandelen,

järnvägsdriftens ekonomiska x-esultat samt av statens järnvägar utförda

beräkningar över intäkter och kostnader för driften av bandelen vid olika

alternativa driftformer.

Vidare meddelade utredningsmannen, att vid förda förhandlingar enighet

icke kunnat uppnås mellan representanter för Bergsjö kommun och järnvägsstyrelsen

om på vilket sätt frågan om Bergsjöbanans framtida ställning

skulle lösas. Enär de av respektive parter hävdade synpunkterna vä
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

sentligt divergerade såväl vad gällde de rent principiella spörsmålen som beträffande

sakfrågorna, fann utredningsmannen att fortsatta förhandlingar

för det dåvarande icke hade utsikt att leda till något resultat. Utredningsmannen

hemställde därför om befrielse från sitt uppdrag.

I anledning härav entledigades Lingman från utredningsuppdraget genom

beslut den 18 april 1958.

Trafik och ekonomi m.m.

I fråga om Bergsjöbanans driftförhållanden, trafik och ekonomi in. in.

inhämtas följande ur dels de av utredningsmannen överlämnade handlingarna,

dels en av järnvägsstyrelsen den 28 september 1959 gjord framställning

om nedläggning av driften på ifrågavarande handel.

Bergsjöbanans nuvarande längd är 19,5 km. Spårvidden uppgår till 0,891

m. Förutom stationerna vid Harmånger och Bergsjö finns fyra hållplatser

vid banan.

Folkmängden i bandelens trafikområde uppgick vid 1957 års utgång till

något över 6 000 personer. De viktigaste industriföretagen i området är

Gränsfors Bruk beläget 6 km från Bergsjö och 10 km från Gnarp vid OKB

med cirka 40 anställda samt Bergsjöverken med cirka 25 anställda. Gränsfors

Bruk tillverkar yxor och Bergsjöverken järnsmiden. I övrigt finnes

omkring 10 industri- och affärsföretag i storleksordningen 5—13 anställda.

Dessutom utnyttjas bandelen av AB Plyfa i Hassela, 27 km från Bergsjö,

som tillverkar plywood och har cirka 140 anställda.

Riksväg 13 tangerar trafikområdets östra del. Området har dels ett flertal

anslutningsvägar till riksvägen, dels direkt vägförbindelse med Hudiksvall.

Den trafik, som numera ombesörjes''på bandelen Harmånger—Bergsjö

är enligt järnvägsstyrelsen så obetydlig, att den utan svårighet kan övertagas

av ortens vägnät. Den kollektiva persontrafiken på landsväg är väl

utvecklad.

På bandelen har under de senaste åren varje vardag framförts två kombinerade

person- och godståg i vardera riktningen.

Antalet vid bandelen försålda personbiljetter har från år 1945 till år

1958 nedgått från 8 393 till 1 120, eller med 87 %. Minskningen torde icke

ha nämnvärt påverkats av tågtidtabellen för banan, enär denna i stort sett

icke förändrats efter år 1940. Antalet resor beräknades genom eu specialundersökning

år 1957 och uppgick då till i genomsnitt nio per vardag eller

cirka två per personförande tåg. Banan användes icke för resor av arbetare

eller skolbarn och saknar helt betydelse som persontransportled genom att

rikliga alternativa resemöjligheter med vägbussar finnes. Busstrafikens

relativa betydelse framgår därav, att enligt trafikräkning för busslinjen

Hudiksvall—Bergsjö under veckan 8—14 mars 1959 medeltalet resande vid

avgång och ankomst Bergsjö uppgick till i medeltal 196 per dag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

Statens järnvägars paket- och ilstyckegodstrafik på sträckan Harmånger

•—Bergsjö visar en viss ökning sedan år 1945, medan fraktstyckegodstrafiken

nedgått. Det totala antalet styckegodsexpeditioner har minskat med

en femtedel sedan år 1945. Genomsnittliga antalet expeditioner per vardag

var år 1958 för paket- och ilstyckegods 33 och för fraktstyckegods 30. Det

av SJ befordrade fraktstyckegodset har redan överförts från järnväg till

lastbil. Paket- och ilstyckegodset, som fortfarande befordras på järnväg,

är av så ringa omfattning att transporterna kan övertagas av statens järnvägars

busstrafik i området.

I fråga om vagnslastgodset på bandelen uppgick antalet avsända och

mottagna expeditioner år 1945 till 1 358 och år 1958 till 359, vilket innebär

en minskning med 74 %. Speciella undersökningar rörande den transporterade

godsmängden har gjorts vid skilda tillfällen och utvisar följande.

År

Ton

1951 ..........

.......... 12 500

1954 ..........

.......... 8 600

1956 ..........

.......... 6 100

1958 ..........

.......... 4100

Det ekonomiska resultatet av järnvägsdriften på Bergsjöbanan var mindre

tillfredsställande redan under NHJ:s förvaltningstid 1897—1926. Visserligen

uppvisades som regel överskott, oftast obetydliga, men undantagsvis uppgående

till inemot 50 000 kr. Då avsättning till förnyelse icke förekom vare

sig i form av fondering eller avskrivning, måste emellertid dessa överskott

betraktas som fiktiva. Någon utdelning till NHJ :s aktieägare kom icke heller

ifråga.

Under OKB:s förvaltning, 1927—1932, då bandelens trafikunderlag minskades

av flera orsaker — ökad bilkonkurrens, nedåtgående konjunkturer

samt nedläggning av ett sågverk vid Högen — redovisades betydande årliga

underskott, varierande mellan 72 700 och 96 000 kr. Efter det att OKB

införlivats med statsbanenätet har det ekonomiska resultatet av driften på

bandelen Harmånger—Bergsjö icke kontinuerligt redovisats separat. Beräkningar

och utredningar om driften på bandelen ger dock belägg för att

resultatet av denna järnvägs drift, efter viss förbättring under 1930-talets

slut, gradvis försämrats.

Vid nyligen företagen utredning har den ekonomiska belastning, som

det innebär för statens järnvägar att upprätthålla trafiken på bandelen,

fastställts genom beräkning av hur SJ-företagets intäkter och kostnader

skulle förändras om bandelen nedlades. Mindreintäktskalkylen bygger på

bedömningar av det trafikbortfall, som en nedläggning kan väntas medföra.

Mindrekostnaderna har beräknats med utgångspunkt från fortsatt långvarigt

upprätthållande av smalspårstrafiken, som skulle förutsätta att banan

rustades upp för en kostnad av 1,15 milj. kr. för att förebygga en

kraftig stegring av underhållskostnaderna. Beräkningarna, som baserats

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

på 1957 års prisnivå och 1958 års trafikvolym och trafikstruktur, har i

sammanfattning givit följande resultat:

Kr

Mindreintäkter per år................ 41 000

Mindrekostnader per år.............. 418 000

Resultatförbättring per år............ 377 000

Kostnaderna för ombyggnad av bandelen till normalspår har beräknats

enligt olika alternativ, vilka schematiskt sammanställts i det följande.

Alt.

Standard

Investerings- behov, kr

Årligt

underskott, kr

1

60—80 km/tim

4 390000

529 000

2

40 km/tim

3 800 000

495 000

3

40 km/tim, endast

godstrafik

3 650 000

430 000

4

20 km/tim, indust- rispår

2 825 000

264 000

De angivna beloppen är beräknade vid 1957 års prisnivå utom för alternativ

4, som avser 1958 års prisnivå.

Förhandlingsöverenskommelse år 1961

Under åren 1958—1961 har överläggningar ägt rum mellan representanter

för å ena sidan kommunikationsdepartementet och å andra sidan Bergsjö

kommun och Hudiksvalls stad i syfte att söka nå en överenskommelse

om revidering av 1945 års avtal. I mars 1961 har förhandlingsdelegationerna

enats om ett förslag till avtal och förklarat sig skola hos vederbörande

huvudmän tillstyrka, att avtal träffas i överensstämmelse med förslaget.

Avtalsförslaget har följande lydelse.

Mellan svenska staten, å ena, samt Bergsjö kommun och Hudiksvalls stad,

nedan kallade kommunerna, å andra sidan, har följande avtal träffats

rörande järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö m. m.

§ 1

Staten förbinder sig att låta upprusta landsvägen Bergsjö—Ilsbo—Hudiksvall

(Länsväg 758). Vägen kommer därvid att iordningställas för 10 tons

axeltryck och 18 tons boggitryck samt förses med en 6 m bred, belagd

vägbana. Projekterings- och byggnadsarbetena avses skola bedrivas med

sikte på att vägen skall vara iordningställd före utgången av år 1964, i

den mån det icke av vägbyggnadstekniska skäl kan vara lämpligt att låta

beläggning av vissa sträckor anstå till 1965.

§ 2

Mom. 1. Av Ostkustbanans aktiebolag utfärdade skuldbevis, omnämnda i

en av Kungl. Maj:t den 26 juli 1927 godkänd överenskommelse mellan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

Ostkustbanans aktiebolag och Norra Hälsinglands järnvägsaktiebolag, skola

inlösas med kapitalbeloppen. Staten har därvid att senast den 1 januari 1962

till Bergsjö kommun utgiva 53 300 kronor och till Hudiksvalls stad 80 000

kronor för de av kommunerna innehavda skuldbevisen. Därjämte skall före

nämnda dag erläggas 83 000 kronor till Bergsjö kommun mot att kommunen

åtager sig att svara för den betalningsskyldighet som må föreligga enligt

av andra än kommunen och Hudiksvalls stad innehavda skuldbevis.

Mom. 2. Utöver de i mom. 1 angivna beloppen har staten att senast den 1

januari 1962 till Bergsjö kommun erlägga ett belopp av 650 000 kronor, att

av kommunen avsättas i en fond till stöd för näringslivet i kommunen.

Mom. 3. För fullgörandet av de i mom. 1 och 2 angivna förbindelserna

skall staten äga tillgodogöra sig Bergsjö bredspårsfond.

§ 3

Kommunerna avsäga sig samtliga på grund av tidigare avtal dem tillkommande

rättigheter och anspråk gentemot staten beträffande järnvägslinjen

Harmånger—Bergsjö samt förklara sig icke hava någon erinran mot

att trafiken å ifrågavarande järnvägslinje nedlägges omkring den 1 januari

1962 och att spåren därefter upprivas.

§ 4

Sedan trafiken å järnvägslinjen nedlagts, skola statens järnvägar svara

för att särskilda anordningar finnas för in- och utlämning av paket-, il- och

fraktstyckegods i Bergsjö kyrkby, så länge detta är motiverat med hänsyn

till godstrafikens omfattning.

§ 5

Genom statens järnvägars försorg skall uppföras en busstation i Bergsjö

kyrkby. Den statens järnvägar tillhöriga mark inom Bergsjö kyrkby som ej

erfordras för busstationen med därtill hörande garage och uppställningsplatser

för bussar skall — sedan järnvägstrafiken nedlagts och spåren upprivits

— i första hand hembjudas till kommunen.

§ 6

Parterna förutsätta, att befordringen av gods, som f. n. transporteras i

vagnslaster, efter nedläggningen huvudsakligen kommer att ske i beställningstrafik

med de lastbilar, som redan finnas tillgängliga för dylik trafik

inom järnvägslinjens trafikområde. För att kunna underlätta godsbefordringen

vid mera betydande temporär ansvällning av trafiken komma statens

järnvägar att ansöka om tillstånd till beställningstrafik med ett av de

fordon, som äro stationerade i Hudiksvall och användas i linjetrafik, i och

för fordonets användning för transport av vagnslastgods från och till Bergsjö

kommun. Därest undantagsvis de nu nämnda transportmedlen tillfälligt

icke skulle räcka till för att tillgodose trafikbehovet, komma statens

järnvägar — i den mån trafikbehovet icke täckes på annat sätt — att hos

vederbörande länsstyrelse söka utverka tillfälligt tillstånd att bruka lastbilar

från annat håll inom SJ-koncerncn. Statens järnvägar skola noga

följa transportsituationen i avsikt att i görligaste mån snabbt kunna tillgodose

uppträdande transportbehov.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

§ 7

Kommunerna förklara sig införstådda med att efter järnvägstrafikens

nedläggning befordran med bil skall ske mot de person- och godstaxor, som

gälla för biltrafik.

Denna överenskommelse, som ej är för staten bindande förrän densamma

godkänts av Kungl. Maj:t, skall träda i tillämpning fr. o. m. den dag, då

sådant godkännande lämnats.

Avtalsförslaget har godkänts av kommunalfullmäktige i Bergsjö kommun

och stadsfullmäktige i Hudiksvall den 26 april 1961.

I anslutning till redogörelsen för avtalsförslaget må här nämnas, att behållningen

i Bergsjö bredspårsfond beräknas uppgå till ca 517 000 kr. per den

1 januari 1962. Om avsättningar till fonden i enlighet med bestämmelserna

i 1927 års avtal hade fullgjorts även för tiden efter år 1945, skulle

fondens behållning per den 1 januari 1962 ha uppgått till ca 908 000 kr.

Departementschefen

Vid 1945 års riksdag fattades beslut att den ca 2 mil långa, smalspåriga

järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö skulle ombyggas till normalspår.

Riksdagen godkände samtidigt ett avtal med Bergsjö kommun och Hudiksvalls

stad rörande breddningen. Någon tidpunkt för breddningen var ej

fixerad i avtalet, utan ombyggnaden förutsattes icke skola komma till utförande

förrän detta befunnes motiverat såsom led i åtgärder för sysselsättning

av friställd arbetskraft.

De förutsättningar, som gällde vid beslutet om breddningen av denna

bana, har under de gångna 16 åren radikalt förändrats. Såväl person- som

godstrafiken på banan har fortlöpande minskat i avsevärd grad genom att

en allt större del av trafiken inom området övergått till landsväg. Sedan

år 1945 har persontrafiken minskat med 85 å 90 % och vagnslastgodset

med ca 75 %. Antalet resor uppgår till mindre än tio per vardag eller till

i genomsnitt ca två per personförande tåg. Av den totala godsmängden till

och från Bergsjö i ton räknat svarar landsvägstransporterna för icke mindre

än ca 95 %. Några planer för näringslivets utveckling inom bygden av sådan

art eller omfattning, att trafikapparatens utformning skulle kunna påverkas

därav, är ej kända.

Statens järnvägars förlust på driften av bandelen — eller rättare uttryckt

resultatförbättringen vid en nedläggning av bandelen — har beräknats till

ca 375 000 kr. per år. Investeringsutgifterna för bandelens breddning kan i

dagens penningvärde beräknas till omkring 3 mkr. vid lägsta industrispårsstandard

och till 4 å 5 mkr. om även persontåg skall kunna framföras på

banan. Även efter en ombyggnad skulle banan gå med betydande driftunderskott.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden har det länge stått klart, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

ett fullföljande av 1945 års beslut om breddning av banan skulle innebära

en felinvestering. Från statens sida har därför förhandlingar tagits upp

med de lokala intressenterna om revidering av 1945 års avtal. Vid förhandlingarna

— som till en början fördes av järnvägsstyrelsen, sedermera

under ledning av en särskilt förordnad ordförande och slutligen av kommunikationsdepartementet

— har meningsmotsättningarna rörande villkoren

för en revision av avtalet varit stora och överläggningarna har därför

dragit ut på tiden. Till slut har dock överenskommelse kunnat träffas,

under förbehåll av vederbörande huvudmäns godkännande.

För att klargöra den huvudsakliga innebörden av det framlagda avtalsförslaget

torde jag först få sammanfatta de mera väsentliga punkterna i

tidigare överenskommelser rörande Bergsjöbanan.

Bergsjöbanan anlades i slutet av 1800-talet av ett enskilt företag, Norra

Hälsinglands järnvägsaktiebolag, och järnvägslinjen sträckte sig ursprungligen

från Bergsjö till Hudiksvall. I samband med tillkomsten av Ostkustbanan

norr om Hudiksvall träffades år 1927 en överenskommelse om försäljning

av Bergsjöbanan till Ostkustbanans aktiebolag. Genom bestämmelser

i överenskommelsen sökte ortsintressenterna säkerställa, att trafiken å

den smalspåriga järnvägen skulle upprätthållas i viss omfattning, ävensom

tillförsäkra orten möjlighet att framdeles få Bergsjöbanan ombyggd till

normalspår. Vid försäljningen erhöll intressenterna i Norra Hälsinglands

järnvägsaktiebolag räntefria skuldbevis å belopp, motsvarande halva aktiekapitalets

värde. De avstod alltså från kontant likvid och ränta, detta i

syfte att för sin del bidraga till att banan i framtiden kunde bliva ombyggd

till normalspår. Ostkustbanans aktiebolag åtog sig å sin sida att årligen

till riksgäldskontoret inbetala ett belopp motsvarande 5 % ränta på skuldbevisen,

vilka medel skulle av riksgäldskontoret förvaltas och förräntas

såsom en särskild fond, Bergsjö bredspårsfond.

I avtalet fanns vidare bl. a. vissa regler för hur frågan om ombyggnaden

skulle avgöras. Dessa bestämmelser innebar ej någon juridiskt tvingande

skyldighet för statsmakterna att låta verkställa ombyggnaden.

Sedan Ostkustbanan införlivats med statens järnvägar, övergick förpliktelserna

enligt överenskommelsen på järnvägsstyrelsen.

1927 års avtal ersattes år 1945 av den av mig inledningsvis nämnda överenskommelsen,

vari staten åtog sig att — utan precisering av tidpunkten —

ombygga Bergsjöbanan till normalspår. Enligt bestämmelser i 1945 års avtal

skulle statens skyldigheter att göra inbetalningar till Bergsjö bredspårsfond

upphöra, och staten skulle äga fritt förfoga över fondens behållning

i och för ombyggnaden. De av Ostkustbanans aktiebolag utfärdade skuldbevisen

skulle också upphöra alt gälla.

Jag övergår härefter till att redogöra för det nva avtalsförslagets innehåll.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 169 år 1961

Enligt avtalsförslaget upphäves statens skyldigheter enligt 1945 års avtal

och kommunerna förklarar sig ej ha något emot att trafiken på Bergsjöbanan

nedlägges omkring den 1 januari 1962 och att spåren därefter upprives.

För att bereda bandelsintressenterna kompensation för den uteblivna

breddningen gör staten vissa åtaganden.

För det första skall landsvägen Bergsjö—Ilsbo—Hudiksvall upprustas

till en i avtalet närmare angiven standard, som överensstämmer med den

gängse vid nybyggnader av vägar med i stort sett motsvarande trafik. Viss

del av vägen har redan ombyggts genom beredskapsarbeten. De återstående

kostnaderna för vägupprustningen kan beräknas till ca 7 mkr. Vid bedömningen

av den ekonomiska innebörden av denna förpliktelse bör beaktas,

att arbetet är att anse som ett tidigareläggande av ett projekt, som under

alla förhållanden skulle komma till stånd i en framtid.

För det andra erlägger staten ett belopp motsvarande i runt tal det nominella

värdet av de av Ostkustbanans aktiebolag utfärdade skuldbevisen

eller 216 300 kr. Härav erhåller Hudiksvalls stad sin andel om 80 000 kr.,

medan till Bergsjö kommun utbetalas dels kommunens egen andel om

53 300 kr., dels resterande 83 000 kr. mot att kommunen åtager sig att

svara för den betalningsskyldighet som må föreligga gentemot övriga skuldbevisinnehavare.

För det tredje skall staten till Bergsjö kommun erlägga ett engångsbelopp

av 650 000 kr., att av kommunen avsättas till en fond för näringslivet

i kommunen.

Vidare har överenskommits, att staten för fullgörandet av sina förpliktelser

äger tillgodogöra sig behållningen i Bergsjö bredspårsfond. Denna

behållning utgör per den 1 januari 1962 ca 517 000 kr.

Den ekonomiska uppoffringen för staten i anledning av breddningsbeslutets

hävande skulle alltså — förutom kostnaderna för tidigareläggandet av

vägarbetena — uppgå till ca (216 000 + 650 000) 866 000 kr. minskat med

517 000 kr., d. v. s. 349 000 kr. I sammanhanget må framhållas att, om avsättningar

till bredspårsfonden även efter år 1945 hade gjorts enligt det ursprungliga

avtalet, fondens behållning, således exklusive skuldbevisens kapitalbelopp,

per den 1 januari 1962 skulle ha uppgått till ca 908 000 kr.

Utöver nämnda bestämmelser om kompensation för den uteblivna breddningen

innehåller avtalsförslaget vissa föreskrifter om ersättningstrafiken

vid nedläggning av Bergsjöbanan. Bl. a. skall genom statens järnvägars försorg

i Bergsjö kyrkby uppföras en busstation, vilken enligt järnvägsstyrelsens

uppfattning erfordras för ett ändamålsenligt ordnande av busstrafiken

i bygden.

De med staten avtalsslutande parterna är enligt förslaget — i likhet med

vad fallet var vid 1945 års avtal — Bergsjö kommun och Hudiksvalls stad.

Fullmäktigeförsamlingarna i dessa kommuner har godkänt avtalet.

Enligt min mening innebär det upprättade avtalsförslaget en godtag
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1961

bär uppgörelse ur statsverkets synpunkt. Den ekonomiska uppoffringen för

staten i form av engångsutgifter till följd av det nya avtalet kan bedömas

icke överstiga investeringsutgiften vid ett fullföljande av breddningsbeslutet.

Avtalsrevisionen innebär samtidigt att en i nuvarande läge meningslös investeringsutgift

utbytes mot åtgärder, som kommer ifrågavarande bygder

till påtaglig nytta, varjämte driftförlusterna för upprätthållande av den

kollektiva trafiken på Bergsjö kan minskas avsevärt genom att trafiken

överföres på landsväg. Jag tillstyrker således, att avtalsförslaget godkännes

för statens del.

Utgifterna för vägens iordningställande torde — i den mån arbetena icke

kommer till utförande såsom beredskapsarbeten — få bestridas från anslaget

Vissa vägbyggnadsarbeten. Vad som utöver behållningen i Bergsjö

bredspårsfond erfordras för inlösen av skuldbevisen och för engångsersättningen

till Bergsjö kommun bör bestridas av statens järnvägars driftmedel.

Beslut om nedläggande av järnvägstrafiken torde framdeles i vanlig ordning

få träffas av Kungl. Maj :t. I samband därmed kommer frågan om ytterligare

bestämmelser rörande ordnandet av ersättningstrafiken att upptagas

till prövning.

Under åberopande av det anförda och under förmälan att intet torde vara

att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas senare än under

innevarande vårsession hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att, med upphävande av 1945 års riksdags beslut rörande

ombyggnad till normalspår av järnvägslinjen Harmånger—

Bergsjö, bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna förutnämnda

avtalsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Curt Ohrner

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:360 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående skyddsarbetet inom försvaret, m. m. a1 i texten
  2. SU 1961:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upphävande av avtal om breddning av järnvägslinjen Harmånger—Bergs jo. s. 4 i texten