Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1961-10-13 · 78 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:178, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

1

Nr 178

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370); given Stockholms slott den 13 oktober 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges, på grundval av pensionsstiftelseutredningens

betänkande, förslag till ändrade bestämmelser i fråga om rätt till avdrag

vid taxeringen för avsättning till pensionsstiftelse m. m. De föreslagna bestämmelserna

är betingade av det förändrade läge, som inträtt på pensioneringsområdet

främst genom tillkomsten av ATP. Förslaget innebär, att möjligheterna

att skattefritt avsätta till pensionsstiftelse begränsas i förhållande

till vad nu gäller. För rätt till avdrag för avsättning kräves vidare att pensionsutfästelsen

skall ha lämnats av den skattskyldige själv och att utfästelsen,

om den lämnas efter den 31 december 1962, skall innefatta rätt till

fribrev vid avgång ur tjänsten före uppnådd pensionsålder, d. v. s. fråga

skall vara om s. k. oantastbar pensionsrätt. De nya avsättningsreglerna är

avsedda att träda i kraft vid 1962 års taxering.

Bl. a. genom tillkomsten av ATP har överskott uppkommit i många pensionsstiftelser.

I propositionen föreslås, att skattskyldig, som har pensionsstiftelse

med överskott, inte skall medgivas avdrag för avgifter till ATP i

den mån han kunnat anlita pensionsstiftelsens medel härför men underlåtit

att göra detta. Sådan avtappning av överskott i stiftelsen behöver dock inte

göras med större belopp än alt stiftelseförmögenheten därefter uppgår till

120 procent av pensionsreserven. Avtappningsregeln är avsedd att träda

i kraft först vid 1964 års taxering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. i samt. Nr 178

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 28 § 1 mom. och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 22 §,

punkt 2 av anvisningarna till 29 § samt punkt 6 av anvisningarna till 53 §

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 §. 28 §.

1 mom. Till intäkt----— — honom tillgodo.

Räntor samt---—--tillhört rörelsen.

Royalty och--— —---annan fastighet.

Ersättning, som-----— av rörelse.

Belopp, som idkare av rörelse uppburit

ur pensions- eller annan personalstiftelse

såsom gottgörelse för

utgift, räknas som intäkt av rörelse.

Vad nu sagts skall dock icke gälla i

den mån utgiften föranlett att avdrag

vid tidigare års taxering ej fått

göras för avgifter, som avses i 29 §

4 mom. sista ledet, eller gottgörelsen

skett av medel, för vilka avdrag ej

fått göras vid avsättningen till stiftelsen.

Gottgörelsen skall i första

hand anses hava skett av sådana medel.

29 §• 29 §.

4 mom. Avdrag får icke göras för:

hyra för----— — i rörelsen;

kostnad för------grundförbättring därå;

avgifter från arbetsgivare enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension

till den del kostnaden härför

motsvaras av under räkenskapsåret

erlagda dylika avgifter, för vilka den

skattskyldige ägt gottgöra sig enligt

5 § lagen med vissa bestämmelser om

pensionsstiftelse men för vilka han

icke uttagit gottgörelse, dock att vad

nu sagts skall gälla endast i den mån

gottgörelsen kunnat uttagas utan att

stiftelsens förmögenhet bringats att

underskrida ett belopp motsvarande

etthundratjugu procent av stiftelsens

pensionsreserv.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

nincSnaUll 22 fso, 19^ lan “ W ^ 368’ av.29 § 4 mom’ se 1930:190> av punkt 1 av anvisan“garL

tU153 § sh955: 255P 2 aV an™nln«arna tiU 29 § « 1956:57 samt av punkt 6 av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 22 §. till 22 §.

1. Såsom driftkostnad —----- — ny sådan.

Värdet av------som driftkostnad.

Därest inkomst------nedan sägs.

Kostnad för — —-----om jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna

till 29 § angående avdrag

för överföring av medel till pensionsstiftelse

eller annan personalstiftelse,

såvitt angår rörelse, ävensom bestämmelserna

i 28 § 1 mom. sista stycket

och 29 § å mom. sista ledet avseende

rörelseidkare, som äger gottgöra sig

för utgift ur sådan stiftelse, skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om

jordbruksfastighet.

Värdet av-------som intäkt.

Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna

till 29 § angående avdrag

för överföring av medel till pensionsstiftelse

eller annan personalstiftelse,

såvitt angår rörelse, skola äga motsvarande

tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

till 29 §.

2. Skattskyldig må åtnjuta avdrag

för medel, som avsatts till pensionsstiftelse

varom förmäles i punkt 6

av anvisningarna till 53 § för pensionering

av personal, som är eller varit

anställd i rörelsen, eller efterlevande

till sådan personal.

Avdrag må icke medgivas med

mindre pensioneringen anordnats på

sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives

som villkor för att livförsäkring

skall hänföras till pensionsförsäkring.

Vidare kräves för rätt till

avdrag att medlen kontant eller i

form av aktier, obligationer eller därmed

jämförliga tillgångar till ett värde

motsvarande den gjorda avsättningen

överlämnats till stiftelsen. Är

fråga om aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag,

sparbank, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan

eller bostadskreditförening, må med

tillgångar som nyss sagts jämställas

av den skattskyldige utfärdat och till

stiftelsen överlämnat skuldebrev.

till 29 §.

2. a. Skattskyldig må åtnjuta avdrag

för medel, som avsatts till pensionsstiftelse

varom förmäles i punkt

6 av anvisningarna till 53 §.

Avdrag må icke medgivas med

mindre avsättningen avser pensionering,

som anordnats på sätt i anvisningarna

till 31 § föreskrives som

villkor för att livförsäkring skall hänföras

till pensionsförsäkring.

För rätt till avdrag kräves vidare

att medlen kontant eller i form av

aktier, obligationer eller därmed jämförliga

tillgångar till ett värde motsvarande

den gjorda avsättningen

överlämnats till stiftelsen. Är fråga

om aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank,

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening,

må med tillgångar

som nyss sagts jämställas av den

skattskyldige utfärdat och till stiftelsen

överlämnat skuldebrev. Såsom

förutsättning härför skall gälla, att

skuldebrevet innefattar utfästelse om

att ränta skall utgå med lägst tre och

högst sex procent om året och om att

räntan årligen skall tillföras huvud
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

(Nuvarande lydelse)

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

må icke medgivas med högre

belopp än som — bedömt på grundval

av förhållandena vid beskattningsårets

utgång— erfordras för att

jämte framtida avgifter säkerställa

de pensioner jämte dyrtidstillägg eller

andra därmed jämförliga tillägg,

vilka högst skola utgå enligt gjorda

bindande utfästelser till personer som

omfattas av stiftelsens ändamålsbestämning.

Vid beräkning av det belopp,

vartill stiftelsens förmögenhet

sålunda högst må uppgå, skall hänsyn

tagas endast till den, som vid ingången

av beskattningsåret uppnått tjugufem

års ålder, och må de framtida

avgifterna icke antagas lägre än de

från tjugufem år till pensionsåldern

oföränderliga avgifter, som skolat erfordras

för att säkerställa nu ifrågavarande

pensionsförmåner. Oaktat

vad nyss sagts må den framtida avgiftsbetalningen

anses grundad på

från dagen för anställningen och till

pensionsåldern med oförändrade belopp

utgående avgifter och må all

personal för vilken bindande utfästelse

gäller oavsett åldern medräknas.

Härvid skall dock, om löneförhöjning

erhållits under anställningstiden, avgiften

för den del av utfästelsen, som

belöper på eller kan anses belöpa på

löneförhöjningen, beräknas utgå från

dagen för löneförhöjningen. Ävenså

skall, i fall av tilläggsutfåstelse av

annan anledning än nyss nämnts, avgiften

för tilläggsutfästelsen anses utgå

från den dag då denna gavs.

Om aktierna------är fråga.

(Föreslagen lydelse)

stolen. Avdrag må dock medgivas

även om skuldebrevet innehåller förbehåll

att skyldighet att utgiva ränta

ej föreligger, når stiftelsens förmögenhet

uppgår till ett belopp motsvarande

etthundratjugu procent av stiftelsens

pensionsreserv.

För rätt till avdrag kråves jämväl

att avsättningen tjänar till tryggande

av den skattskyldiges utfästelser

om pension. Utfästelse skall vara

gjord av den skattskyldige till arbetstagare

eller arbetstagares efterlevande.

Utfästelse till arbetstagare om

pension, som ännu ej börjat utgå,

skall innefatta att denne vid avgång

ur tjänsten utan samband med inträffat

pensionsfall har rätt till den

del av pensionen som intjänats vid

avgången (fribrev). Avdraget för avsättningen

må uppgå till högst det

belopp som fordras för att uppbringa

stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets

utgång till vad som motsvarar

en enligt 10 § lagen med vissa

bestämmelser om pensionsstiftelse

beräknad pensionsreserv för sådana

utfästelser som ovan sagts.

Skattskyldig må jämväl åtnjuta

avdrag för medel, som avsatts till annan

personalstiftelse än pensionsstiftelse,

därest medlen kontant eller i

form av aktier, obligationer eller därmed

jämförliga tillgångar till ett vär
-

b. Skattskyldig må åtnjuta avdrag

för medel, som avsatts till annan

personalstiftelse än pensionsstiftelse,

därest medlen kontant eller i form av

aktier, obligationer eller därmed jämförliga

tillgångar till ett värde mot
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

(Nuvarande lydelse)

de motsvarande den gjorda avsättningen

överlämnats till stiftelsen och

under förutsättning tillika att stiftelsens

ändamål är sådant, att den

skattskyldige vid direkt omkostnad

för dylikt ändamål är berättigad till

avdrag, samt att stiftelsen i övrigt

uppfyller villkor motsvarande dem

som i punkt 6 av anvisningarna till

53 § stadgats beträffande pensionsstiftelse.

till 53 §.

6. Med pensionsstiftelse avses, förutom

bankaktiebolags och sparbanks

pensionsstiftelse samt pensionsstiftelse

bildad enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

jämväl inrättning, självständig

fond eller annan stiftelse under förutsättning

att denna står under tillsyn

enligt lagen om tillsyn över stiftelser,

att stiftelsens stadgar fastställts av

tillsynsmyndigheten, att stiftelsens

kapital och avkastning må användas

endast till pensioner på grund av

tjänst, att genom föreskrifter i reglementet

eller eljest trygghet skapats

för att stiftelsen så länge den består

skall hava sådant ändamål samt att

vid dess upplösning eller då det icke

längre finnes eller kan antagas komma

att finnas någon, vars rätt till pension

på grund av tjänst skall tillgodoses

av stiftelsen, återstående medel

antingen skola användas för dylik

pensionering eller ock skola anslås

till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål. _

(Föreslagen lydelse)

svarande den gjorda avsättningen

överlämnats till stiftelsen och under

förutsättning tillika att stiftelsens ändamål

är sådant, att den skattskyldige

vid direkt omkostnad för dylikt ändamål

är berättigad till avdrag, atl

stiftelsen, om den icke bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser eller är knuten

till bankaktiebolag eller sparbank,

står under tillsyn enligt lagen om tillsyn

över stiftelser samt att stiftelsen

i övrigt uppfyller villkor motsvarande

dem som i punkt 6 av anvisningarna

till 53 § stadgats beträffande

pensionsstiftelse.

till 53 §.

6. Under 53 § 1 mom. d) hör, förutom

pensionsstiftelse bildad enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, jämväl annan

pensionsstiftelse under följande

förutsättningar. Stiftelsens stadgar

skola hava fastställts av tillsynsmyndigheten

och innehålla föreskrift att

stiftelsens ändamål uteslutande är

pensionering på grund av tjänst och

att ändamålet skall vara oförändrat

så länge stiftelsen består samt att vid

dess upplösning eller då det icke längre

finnes eller kan antagas komma

att finnas någon, vars rätt till pension

på grund av tjänst skall tillgodoses

av stiftelsen, återstående medel

antingen skola användas för dylik

pensionering eller ock skola anslås

till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, dä lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Vad som stadgas

i 29 § 4 mom. i dess nya lydelse skall äga tillämpning första gången med

avseende å det beskattningsår, för vilket taxering verkställes i första instans

år 1964. Övriga bestämmelser skola tillämpas första gången vid 1962

års taxering. Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1961 års

taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1961 och tidigare år.

I samband med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas.

1. Stadgandet i 29 § 4 mom. sista ledet skall icke föranleda atl avdrag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

vägras vid 1964 års taxering, om den skattskyldige under beskattningsåret

nedbringat stiftelsens förmögenhet med en tredjedel av skillnaden mellan

förmögenheten före gottgörelse och ett belopp motsvarande etthundratjugu

procent av stiftelsens pensionsreserv, eller vid 1965 års taxering, om den

skattskyldige under beskattningsåret nedbringat stiftelsens förmögenhet med

hälften av skillnaden mellan motsvarande belopp.

Riksskattenämnden äger, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva

att rätt till avdrag skall föreligga utan hinder av stadgandet i 29 § 4 mom.

sista ledet om stiftelsens förmögenhet, på sätt nämnden föreskriver, nedbringas

till ett belopp motsvarande etthundratjugu procent av stiftelsens

pensionsreserv senast under det beskattningsår, för vilket taxering i första

instans verkställes år 1968. Över beslut, som riksskattenämnden meddelat i

sådant ärende, må klagan icke föras.

2. Har utlästelse om pension, vilken icke är förenad med fribrev, lämnats

före den 1 januari 1963, skall utfästelsen vid beräkning av det belopp, varmed

avdrag för avsättning till pensionsstiftelse högst får medgivas, anses

förenad med fribrev. Därvid skall hänsyn icke tagas till mer än det belopp

som var utfäst före nämnda dag jämte sådana utfästa tillägg som må hava

föranletts av levnadskostnadernas ökning fram till tidpunkten för avsättningen.

Vid beräkning av pensionsreserv skall utfästelsen jämte förekommande

tillägg anses innefatta ett fribrev beräknat jämlikt 10 § tredje stycket

lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Förenas pensionsutfästelse,

som enligt vad nu sagts må beaktas vid beräkning av avdragsgill avsättning,

till en del med fribrev, må vid pensionsreservens beräkning den

pensionsdel, som icke förenats med fribrev, anses tillfullo intjänad. Såsom

förutsättning härför skall dock gälla, att den skattskyldige åtagit sig att till

pensionsstiftelse avsätta medel till tryggande av utfästelsen om pension till

den del densamma förenats med fribrev och att åtagandet jämväl innefattar

avsättning för tillägg till denna pensionsdel, eller, om åtaganden som nu

sagts icke gjorts, att för de båda pensionsdelarna sammanlagt icke beräknas

en större pensionsreserv än som skulle hava beräknats, om den ursprungliga

utfästelsen icke förenats med fribrev.

3. Har pensions- eller annan personalstiftelse sådan ändamålsbestämning,

att avdrag för avsättning till stiftelsen på grund härav icke kan medgivas,

må sådant avdrag likväl åtnjutas, därest stiftelsen bildats före den 5 juni

1955 och den skattskyldige vid självdeklarationen fogar handling som utvisar

att stiftelsens styrelse beslutat mottaga de under beskattningsåret avsatta

medlen under uttryckligt förbehåll att medlen i fråga skola användas

uteslutande för sådant ändamål, som utgör förutsättning för avdragsrätt.

Handling som nyss sagts skall vidfogas deklarationen i två exemplar, varav

det ena skall av taxeringsnämnd eller prövningsnämnd överlämnas till taxeringsintendenten

för att av denne tillställas myndighet som har att öva tillsyn

över stiftelsen.

Har pension börjat utgå före den 5 juni 1955 utan att pensionsutbetalningen

är grundad på utfästelse gentemot den som uppbär pensionen, må, oaktat vad

i denna lag stadgas, vid beräkning av det belopp, varmed avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse högst får medgivas, så anses som om pensionen

i fråga utgår på grund av utfästelse.

Sådan stiftelse, som utom i vad avser stiftelsens ändamålsbestämning

uppfyller förutsättningarna för frikallelse, helt eller delvis, från skattskyldighet

för inkomst och förmögenhet, är frikallad från dylik skattskyldighet

under förutsättning att stiftelsen bildats före den 5 juni 1955 och att stiftelsens

ändamålsbestämning står i överensstämmelse med vad därom stadgades

i lagen den 30 juni 1937, nr 662, eller lagen den 26 maj 1950, nr 308.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 13 oktober 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade bestämmelser

i fråga om rätt till avdrag vid taxeringen för avsättning till pensionsstiftelse,

m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

I proposition nr 177 till årets riksdag har framlagts ett inom justitiedepartementet

utarbetat förslag till viss lagstiftning beträffande pensionsstiftelser.

Till grund för förslaget har legat ett av pensionsstiftelseutredningen

den 6 april 1961 avgivet första delbetänkande, kallat Pensionsstiftelser I,

med förslag till civilrättslig och skatterättslig lagstiftning beträffande pensionsstiftelser

(SOU 1961:14). Det inom justitiedepartementet utarbetade

förslaget gäller den civilrättsliga lagstiftningen. Jag anhåller nu att få upptaga

frågan om den skatterättsliga lagstiftningen till behandling.

över pensionsstiftelseutredningens betänkande i vad detsamma avser förslag

till skatterättslig lagstiftning har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

riksförsäkringsanstalten (ingår numera i riksförsäkringsverket),

riksräkenskapsverket (numera riksrevisionsverket), pensionsstyrelsen (ingår

numera i riksförsäkringsverket), bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

försäkringsinspektionen, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från samtliga handelskammare i riket), riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges redareförening, Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska

försäkringsbolags riksförbund, Svensk industriförening, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

centralorganisation, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges

advokatsamfund samt Föreningen Auktoriserade revisorer. Härvid har Sveriges

industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare samt Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare åberopat ett av näringslivets skattedelegation

avgivet utlåtande, medan Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk hänfört sig till ett av lantbrukets skattedelegation

upprättat yttrande.

Vid betänkandet fogat av utredningen utarbetat förslag till lag om ändring

i kommunalskattelagen torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag.

II. Historik och gällande rätt

Regler om avdrag vid inkomsttaxering för avsättning till pensionsstiftelse

infördes i kommunalskattelagen år 1937. I proposition nr 301 till 1937 års

riksdag anfördes, att full klarhet ej förelåg rörande frågan i vad mån rätt

till avdrag för avsättningar eller överföringar av medel till pensionsstiftelser

överhuvud enligt allmänna principer förefanns. Denna rätt kunde sammanhänga

dels med stiftelsens karaktär, dels med andra omständigheter. Det ansågs

fördenskull klokast att avstå från en allmän reglering av denna fråga

och såsom regel överlämna åt rättstillämpningen att avgöra, hur långt avdragsrätten

i varje särskilt fall sträckte sig. Vad angick pensionsstiftelser

enligt det samtidigt framlagda förslaget till lag om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser bedömdes det däremot vara av vikt, att särskilt stadgande

rörande avdragsrätten meddelades. Oavsett om rätt till avdrag för avsättning

eller överföring till sådana stiftelser följde av allmänna principer

eller ej, syntes det med hänsyn till de garantier, varmed dessa stiftelser var

kringgärdade, ej böra möta betänkligheter att uttryckligen stadga avdragsrätt,

då fråga var om avsättning eller överföring enligt den föreslagna lagstiftningen.

Genom beslut av 1937 års riksdag (SFS 1937: 662) upptogs i punkt 2 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen ett stadgande av innehåll, att

aktiebolag, som jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

överfört medel till pensionsstiftelse (bunden pensionsstiftelse), var

berättigat till avdrag för överföringen. För att avdrag skulle beviljas erfordrades

icke, att den skattskyldige som arbetsgivare gjort utfästelse till anställd

om pension. Avdrag kunde erhållas för vad som överförts till sådan pensionsstiftelse

utan någon som helst begränsning. Motsvarande kom enligt skattepraxis

att gälla även beträffande avsättning till s. k. fria pensionsstiftelser

d. v. s. pensionsstiftelser, som icke bildats enligt 1937 års lag om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser. Även andra skattskyldiga än aktiebolag

kunde bilda fria pensionsstiftelser och erhålla avdrag för avsättning till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

dessa enligt de regler, som enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § gällde

beträffande de bundna stiftelserna.

Efter förslag av 1944 års allmänna skattekommitté (SOU 1948: 22) infördes

år 1950 genom ändring i nyssnämnda anvisningspunkt (SFS 1950:308;

jfr prop. 1950: 93) viss inskränkning i rätten till avdrag för avsättning till

pensionsstiftelse. De härigenom införda bestämmelserna, som även reglerade

avsättning till fria pensionsstiftelser och som tillämpades första gången vid

1952 års taxering, innehar att avsättning icke fick överstiga den s. k. engångspremiereserven

enligt försäkringsteknisk beräkning eller, med lagtextens

ord, vad som erfordrades »för att säkerställa de pensioner jämte dyrtidstillägg

eller andra därmed jämförliga tillägg, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom vederbörande företag tillämpad sedvänja högst skola utgå».

Under början och mitten av 1950-talet infördes i konjunkturdämpande

syfte inskränkningar av tillfällig natur i avdragsrättens omfattning. Enligt

den för beskattningsåret 1951 gällande förordningen om investeringsskatt

(SFS 1951: 151) fick sålunda avdrag för avsättning till pensionsstiftelse göras

— utan att taxering till sådan skatt föranleddes — högst med belopp,

som måste avsättas för att stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets utgång

skulle uppgå till belopp, som erfordrades för att jämte »framtida avgifter»

säkerställa pensionerna (det s. k. investeringsskattetaket). Avsättning

till pensionsstiftelse föranledde med andra ord taxering till investeringsskatt

till den del avsättningen avsåg att täcka framtida kostnader för pensionering.

En begränsningsregel av i huvudsak samma innehåll infördes beträffande

inkomsttaxeringen för beskattningsåren 1952, 1953 och 1954 (SFS 1952: 382

och 1954:50).

Efter förslag av företagsbeskattningskommittén (SOU 1954: 19) infördes

år 1955 (SFS 1955: 255; jfr prop. 1955: 100 och bevillningsutskottets betänkande

1955: 45) genom ändring av anvisningspunkterna 2 till 29 § och 6 till

53 § samt med giltighet från och med 1956 års taxering i allt väsentligt de nu

gällande reglerna om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. I fråga

om det avdragsgilla beloppets storlek innebar reglerna, att investeringsskattetaket

gjordes beständigt. Vidare medgavs aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank -— men inga andra skattskyldiga

— uttryckligen rätt att göra avdrag för avsättning som skett genom

att till stiftelsen överlämnats ett av den skattskyldige utfärdat skuldebrev.

Genom lagändring 1956 (SFS 1956: 57) utvidgades den rätt som tillerkänts

vissa juridiska personer att avsätta medel till pensionsstiftelse i form

av skuldebrev till alt avse jämväl Sveriges allmänna hypoteksbank och

några andra kreditinstitut.

Vid 1960 års taxering gällde särskilda bestämmelser om rätt till avdrag

för avsättning till pensionsstiftelser (SFS 1960:41; jfr prop. 1960:40). Bestämmelsernas

huvudsakliga innebörd var att den skattskyldige, såvitt avsåg

utfästelse om pension som gjorts före beskattningsåret 1959, vid beräkning

av det avdragsgilla beloppet ägde bortse från alt utfästelsen kunde vara försedd

med förbehåll om att pensionen fick nedsättas i anledning av att den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

anställde ägde åtnjuta förmån enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

Även vid 1901 års taxering gällde särskilda bestämmelser (SFS 1961: 130;

jfr prop. 1961: 132) av innebörd att skattskyldiga, som lämnat utfästelse om

pension enligt den mellan Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska industritjänstemannaförbundet

och Sveriges arbetsledareförbund den 30 juni 1960

träffade överenskommelsen rörande bl. a. plan för kompletterande pensionsförmåner

eller enligt annan överenskommelse med väsentligen likalydande

innehåll, ägde vid 1961 års taxering erhålla avdrag för härav föranledd

avsättning till pensionsstiftelse, även om härigenom större avdrag erhölls

än enligt kommunalskattelagens regler.

Beträffande innehållet i gällande rätt må följande här framhållas.

I punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgas, att med

pensionsstillelse avses, »förutom bankaktiebolags och sparbanks pensionsstiftelse

samt pensionsstiftelse bildad enligt lagen om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, jämväl inrättning, självständig fond eller annan

stiftelse under förutsättning att denna står under tillsyn enligt lagen om tillsyn

över stiftelser, att stiftelsens stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten,

att stiftelsens kapital och avkastning må användas endast till pensioner på

grund av tjänst, att genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats

för att stiftelsen så länge den består skall hava sådant ändamål samt

att vid dess upplösning eller då det icke längre finnes eller kan antagas

komma att finnas någon, vars rätt till pension på grund av tjänst skall

tillgodoses av stiftelsen, återstående medel antingen skola användas för

dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål».

I 53 § kommunalskattelagen behandlas skattskyldighet och där anges under

1 mom. d), att pensionsstiftelse är skyldig att erlägga skatt allenast för

inkomst av fastighet. Såvitt gäller den statliga inkomstskatten är pensionsstiftelse

jämlikt 7 § e) förordningen om statlig inkomstskatt frikallad från

skattskyldighet för all inkomst. Pensionsstiftelse är jämlikt 6 § 1 mom. b)

förordningen om statlig förmögenhetsskatt jämförd med sistnämnda stadgande

även frikallad från skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt.

Enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

äger skattskyldig rätt att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse intill dess stiftelsens förmögenhet uppgår

till ett belopp som — bedömt på grundval av förhållandena vid beskattningsårets

utgång — jämte framtida avgifter erfordras för att säkerställa »de pensioner

jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tillägg, vilka högst

skola utgå enligt gjorda bindande utfästelser till personer som omfattas av

stiftelsens ändamålsbestämning».

Avdrag medgives inte med mindre pensioneringen ordnats på sådant sätt

att fråga är om pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagens regler. Vidare

kräves för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

obligationer eller därmed jämförliga tillgångar till ett värde motsvarande den

gjorda avsättningen överlämnats till stiftelsen. Är fråga om aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening, må med tillgångar

som nyss sagts jämställas av den skattskyldige utfärdat och till stiftelsen

överlämnat skuldebrev.

I s. k. familjebolag får avdrag icke ske för avsättning till pensionsstiftelse

för att säkerställa pensionsutfästelser till »någon, vilken genom eget eller

anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i bolaget

eller föreningen, eller ock efterlevande till någon varom sålunda är fråga».

Enligt 2 § 1937 års stiftelselag må överföring av vinstmedel till en bunden

stiftelse beslutas allenast vid fastställande av balansräkningen för föregående

år och skall avse räkenskapsårets utgång (balansdagen). Avdraget

för överföringen skall nämligen göras mot intäkterna för det år, varunder

den årsvinst uppkommit, från vilken överföringen sker. Avdrag medgives

även i sådana fall, då bolagsstämman, sedan deklarationen avgivits, beslutar

överföring, ehuru överföring ej föreslagits av styrelsen.

Även i fråga om fria pensionsstiftelser medgives avdrag i praxis, om avsättningen

upptagits såsom skuld till stiftelsen i bolagets balansräkning för

det beskattningsår, för vilket avdrag yrkas. Har en avsättning bokförts såsom

en efter beskattningsåret verkställd utgift, kan däremot avdrag medgivas

först påföljande år.

Innebörden av gällande bestämmelser för beräkning av avdragsgill stiftelseavsättning

är att avdrag får åtnjutas intill sådant belopp att stiftelsens

förmögenhet i princip uppgår till högst värdet av pensionsskulden. Avdrag

får med andra ord ske för de på beskattningsåret och tidigare år belöpande

pensionskostnaderna men däremot inte för s. k. framtida kostnader.

För beräkning av pensionsskulden anvisar kommunalskattelagen två möjligheter.

Den ena innebär att man nöjer sig med en mera schablonmässig

beräkning. Detta »tak» för avsättningen brukar, som redan nämnts, benämnas

investeringsskattetaket. Den andra möjligheten avser en exakt beräkning

av pensionsskuldens storlek.

Den schablonmässiga beräkningen, investeringsskattetaket, har införts i

syfte att underlätta uträkningen av tillåten stiftelseavsättning. Investeringsskattetaket

är emellertid i flertalet fall högre än det »tak», som motsvarar

den exakta pensionsskulden, och en beräkning enligt schablonen medger

därför i regel större stiftelseavsättningar än den exakta beräkningen.

Vid beräkning av avdragsgill stiftelseavsättning skall hänsyn endast tagas

till pensioner m. m., som skall utgå enligt bindande utfästelser. För att bindande

utfästelse skall anses föreligga kräves, att företaget beslutat att till

den anställde vid uppnådd pensionsålder utbetala viss pension samt att den

anställde erhållit del av beslutet. Bindande utfästelse anses föreligga även

om den anställde går förlustig pensionsrätten genom att sluta i företaget

före uppnådd pensionsålder. Utfästelsen får emellertid ej vara förbunden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

med något villkor, som innebär, att arbetsgivaren tillerkännes diskretionär

prövningsrätt, huruvida pension i ett visst fall skall utgå eller ej. Utfästelsen

skall alltså vara sådan, att det endast får bero av en objektiv tolkning

av densamma, huruvida pensionsrätt i ett visst fall föreligger.

Företagen har i viss utsträckning i sina utfästelser om pension gjort förbehåll

av innebörd, att pensionen kan nedsättas med belopp motsvarande

det, som den skattskyldige genom den allmänna tilläggspensioneringen blir

berättigad uppbära.

Från och med 1961 års taxering har de gjorda förbehållen beaktats vid

beräkningen av pensionsutfästelsernas storlek, varigenom företagens möjligheter

till avdragsgilla avsättningar reducerats. De avsättningar, som tidigare

gjorts till pensionsstiftelser, har i många fall visat sig för stora i förhållande

till de utfästelser stiftelserna i fortsättningen skall trygga. Den

schablonmässiga beräkningen av skattetaket har bidragit till att avsättningarna

blivit för stora.

För att få kännedom om de befintliga pensionsstiftelsernas beskaffenhet

och omfattning har pensionsstiftelseutredningen inhämtat uppgifter i olika

hänseenden från samtliga tillsynsmyndigheter. Beträffande resultatet av

dessa undersökningar torde få hänvisas till Bilaga 1 i betänkandet. III.

III. Utredningens förslag

Allmän motivering m. m.

Utredningen erinrar om, att skattereglerna om avsättning till pensionsstiftelse,

vilka återfinnes i anvisningspunkt 2 till 29 § kommunalskattelagen,

i allt väsentligt fick sin nuvarande lydelse genom lagstiftning 1955. Företagsbeskatlningskommittén

betonade i sitt förslag, att institutet pensionsstiftelse

utgjorde ett svagt underlag för fasta, rättvist verkande avdragsregler

vid inkomsttaxeringen. För att nå en mera tillfredsställande lösning

krävdes en särskild civilrättslig lagstiftning, som reglerade de fria stiftelsernas

ställning i olika hänseenden. I propositionen 1955: 100 erinrades om

pågående utredningar om en allmän tjänstepensionering och inledda överläggningar

mellan organisationerna på arbetsmarknaden beträffande arbetarpensioneringen.

Den omständigheten att skattereglerna senare kunde behöva

ändras ånyo ansågs dock icke utgöra något skäl för uppskov. Vid en översyn

av företagsbeskattningen från konjunkturpolitisk synpunkt kunde man

icke lämna pensions- och övriga personalstiftelser å sido.

Pensionsstiftelseutredningen understryker, att efter tillkomsten av ATP

och med hänsyn till redan verkställda och för framtiden beslutade höjningar

av folkpensionen frågan om privata pensioner från arbetsgivaren icke kommer

att få samma sociala räckvidd som tidigare. Som framgår av den centrala

uppgörelsen den 30 juni 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

å ena, och industritjänstemännen och arbetsledarna, å andra sidan, samt av

övriga liknande överenskommelser kommer emellertid, framhålles i betänkandet,

att i framtiden utgå kompletterande pensioner till betydande belopp.

På Landsorganisationens initiativ har förhandlingar upptagits om kompletterande

anordningar även för arbetare.

Den centrala uppgörelsen för tjänstemännen den 30 juni 1960 som sedermera

kompletterats med en uppgörelse mellan samma parter den 26 oktober

1960 förutsätter, uttalar utredningen vidare, att arbetsgivaren skall

kunna fondera medel i pensionsstiftelse och att erforderliga avsättningar

skall vara avdragsgilla i skattehänseende. Flera andra uppgörelser utgår

från samma förutsättningar. Utredningen fortsätter.

Utredningen anser, att arbetsgivaren liksom hittills bör äga rätt till avdrag

vid taxeringen för avsättning till pensionsstiftelse. Utredningen har dock

menat att avdraget bör begränsas till att avse i huvudsak vad som motsvarar

storleken av fondering för samma ändamål i ett försäkringsbolag. PRI-systemet

(systemet att utan försäkring säkerställa pensionsförmåner enligt den

centrala uppgörelsen den 30 juni 1960) utgår också från avsättning enligt

liknande grunder.1

Nu gällande skatteregler ger den skattskyldige frihet att beräkna sina avsättningar

med utgångspunkt från en schablon. Denna schablon bygger på

principen, att fonderingens storlek skall bestämmas försäkringsmässigt, men

de antaganden som ligger till grund för beräkningarna har vidsträckta marginaler.

Taket för avsättningarna blir därför regelmässigt högre än som skulle

motsvara andelen i uppsamlade medel hos ett försäkringsbolag för samma

pensioner och utfästelser. Man brukar antaga, att fonderingen enligt schablonen

(skattetaket) genomsnittligt ligger 30 procent över det belopp som skulle

ha inbetalats till ett försäkringsbolag, om arbetsgivaren i stället hade valt att

säkerställa sina åtaganden genom försäkring på sedvanliga villkor. Vid nämnda

antagande utgår man från att företagets personalbestånd har en normal

sammansättning ur ålderssynpunkt. Av de i Bilaga 2 (i betänkandet) redovisade

exemplen, som vardera omfattar löneförlopp för en anställd, framgår

fonderingens storlek under varje år av anställningen efter olika metoder.

Antages det förslag till lag om pensionsstiftelses verksamhet som framlagts

av utredningen, kan man, framhålles i betänkandet, på ett rationellare sätt än

tidigare bestämma intill vilket belopp avsättningar till pensionsstiftelse skall

vara avdragsgilla. Pensioner och utfästelser om pension behandlas som försäkringsmässigt

beräknade skuldposter till pensionstagare och bärare av

pensionslöften. Avsättning medges i princip så långt detta erfordras för att

tillföra pensionsstiftelsen medel tillräckliga att täcka pensionsreserven. Hur

pensionsreserven enligt utredningens förslag skall beräknas framgår av 9 §

civillagsförslaget. Beträffande beräkningen torde få hänvisas till betänkandet

och till prop. 177 (9 § i utredningens förslag motsvaras av 10 § i departementsförslaget).

Utredningen bar ansett att som villkor för avdragsgill fondering bör ställas,

att arbetsgivaren ger sina utfästelser om pension nöjaktig kvalitet. Skattereglerna

tjänar härvid, framhålles i betänkandet, ett självständigt syfte vid si
-

1 FRI = Pensionsregistreringsinstitutet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

dan av de civiirättsliga reglerna i lagen om pensionsstiftelses verksamhet.

Utredningen föreslår, att för framtiden utfästelse om pension skall vara

oantastbar i den meningen att arbetstagaren skall ha rätt till fribrev vid avgång

ur tjänsten utan samband med inträffat pensionsfall. För de närmare

skälen till utredningens förslag på denna punkt skall redogörelse lämnas i

det följande i samband med behandlingen av utredningens förslag till ny

lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Förslaget

innebär på denna punkt, att från beskattning må undantagas och fonderas

i pensionsstiftelse medel intill ett belopp motsvarande kapitalvärdet

av de vid varje tidpunkt utgående pensionerna och av de fribrev som må

vara knutna till utfästelser om pension. Ett pensionslöfte givet före den 1

juli 1962 skall dock enligt de närmare regler som ges i övergångsbestämmelse

medföra avdragsrätt även om rätt till fribrev ej knutits till löftet.

Att en företagare medges avdrag för avsättning till pensionsstiftelse innebär

att han vid beräkning av sin skattepliktiga inkomst får taga i beaktande

kostnader som först i framtiden kommer att föranleda utgifter. I sitt förslag

till lag om pensionsstiftelses verksamhet har utredningen upptagit bestämmelser

om rätt för arbetsgivaren att använda överskott i stiftelse för att

gottgöra sig vad han betalat i löpande pensioner, avgifter för ATP eller annan

pensionsförsäkring (pensionspost eller avgift för pensionsförsäkring

eller annan kostnad i samband med pensionering, 4 § jämförd med 6 § i utredningens

förslag; 5 § jämförd med 7 § i departementsförslaget). Beträffande

den närmare utformningen av dessa bestämmelser torde få hänvisas

till betänkandet och till prop. 177.

Hittills bar, konstaterar utredningen, icke funnits några regler som ålägger

företagaren att utnyttja medel som avsatts till pensionsstiftelse. Oavsett

storleken av stiftelsens tillgångar har arbetsgivaren kunnat upptaga som

avdragsgilla sina utgifter för pensionering. Utredningen fortsätter.

Medges avdrag för avsättning till pensionsstiftelse, undantages från beskattning

medel som eljest normalt skulle ha tillförts företagets vinst. Det är

icke lämpligt att sådana medel får kvarstå i stiftelse, om medlen icke längre

erfordras för att säkerställa utgående pensioner eller utfästelser om pension

och arbetsgivaren samtidigt har pensionsutgifter som faller inom stiftelsens

ram. Finnes överskott ovanför en viss linje bör företaget utnyttja sina

möjligheter till gottgörelse. I syfte att vinna denna effekt föreslår utredningen,

att i skattelagstiftningen införes en avtappningsregel av innehåll,

att utgift av antydd art icke får föranleda avdrag vid intäktens beräknande

om företaget kunnat gottgöra sig ur pensionsstiftelse utan att stiftelsens

förmögenhet bringats att underskrida ett belopp motsvarande 120/100 av

stiftelsens pensionsreserv (tillägg till kommunalskattelagen 29 § 4 mom.).

Utredningen förordar en övergångsbestämmelse, enligt vilken amortenngsbeloppen

må begränsas under de två första åren då avtappningsregeln

är i tillämpning. rot,

Utredningen föreslår också ett flertal andra ändringar i kommunalskattelagen;

det är här fråga om ändringar av mindre räckvidd. Dessa ändringar

skall behandlas i det följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

Utredningen konstaterar, att företagen under den senaste tioårsperioden

årligen avsatt betydande belopp till pensionsstiftelser. Avsättningarnas storlek

låter sig beräknas relativt noga. Behållningen i pensionsstiftelser utgjorde

enligt företagsbeskattningskommittén vid utgången av 1952 omkring 1 900

miljoner kronor. Enligt utredningens statistiska undersökning var motsvarande

siffra vid utgången av 1958 närmare 6 000 miljoner kronor. I allmänhet

torde, framhåller utredningen, årligen ränta eller annan avkastning på

kapitalet tillföras stiftelserna. Å andra sidan har stiftelsernas kapital samtidigt

utnyttjats för utgivande av pensioner och betalning av pensionsavgifter.

Om man betraktar samtliga stiftelser som helhet, har vad som tagits i anspråk

snarast varit mindre än avkastningen. Den kraftiga ökningen av stiftelsernas

totala förmögenhet beror till allt väsentligt på nyavsättningar. Under

de sex åren 1953—1958 torde avsättningarna genomsnittligt ha varit

omkring 600 miljoner kronor. Även för år 1959 har avsättningarna haft en

liknande storleksordning.

Läget i framtiden blir, framhåller utredningen, i flera hänseenden ett

annat. Därefter anföres.

Sedan ett företag fonderat i pensionsstiftelse vad som motsvarar dess skuld

på grund av utgående pensioner och utfästelser om framtida pension, blir utrymmet

för nya avsättningar mindre. Ett bortfall inträder alltid beroende på

utbetalningar av pension eller pensionsberättigades avgång med döden. Nya

skulder föranledes av nya åtaganden eller av vad de anställda fortlöpande

intjänar i fribrev. Utrymme för avsättning föreligger endast om de nya skuldposterna

är större än bortfallet. Även tillkomsten av ATP har påverkat bilden.

I den mån tidigare pensionsutfästelser avsåg bruttopensioner, där pensionsbeloppet

skulle reduceras med vad den pensionsberättigade kunde komma

att uppbära i ATP, minskades företagets pensionsskuld. En stiftelse som

icke hade medel tillräckliga att täcka sin pensionsreserv, fick kanske i stället

ett överskott. Så länge detta överskott består, är nyavsättningar uteslutna.

Nya behov har dock anmält sig. Enligt PRI-systemet skall kompletterande

pensioner för tjänstemannagrupper säkerställas i pensionsstiftelser. Detta

system har vunnit anslutning av ett stort antal företag som förut haft sina

tjänstemannapensioner försäkrade i SPP. Arbetsgivaren har att för varje år

avsätta till PRI-stiftelse vad som motsvarar kapitalvärdet av under året intjänat

fribrev jämte visst tillägg. De samlade avsättningarna till PRI-stiftelser

beräknas för 1960 till omkring 90 miljoner kronor. Denna siffra får antagas

förbli någorlunda konstant under de närmast följande åren. Ett betydande

belopp torde kunna tillföras PRI-stiftelserna genom överföring av överskott

i äldre stiftelser. Här må antagas, alt behovet av nyavsättningar för år

1960 är omkring hälften av 90 miljoner kronor, i varje fall icke mer än 50

miljoner kronor. Jämfört med de tidigare årliga avsättningarna på omkring

600 miljoner kronor är detta dock eu mindre post.

De hittillsvarande bestämmelserna om det s. k. skattetaket har, framhålles

i betänkandet, givit företagen möjlighet att avsätta högre belopp än som

svarar mot den verkliga skulden. Man brukar antaga, att skattetaket genomsnittligt

ligger 30 procent över det belopp som skulle ha inbetalats till ett försäkringsbolag

om arbetsgivaren i stället valt att säkerställa sina åtaganden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

genom försäkring på sedvanliga villkor. De av utredningen föreslagna nya

avsättningsreglerna innebär, att rätten till avsättning begränsas. Till stiftelse

må avsättas avdragsgillt högst det belopp som motsvarar en pensionsreserv

bestämd enligt civilrättsliga regler. Det är, konstaterar utredningen,

ett känt förhållande, att åtskilliga företag avsatt mera än som

svarar mot den verkliga skulden. Som exempel erinras om, att många företag

som haft försäkringar i SPP låtit beräkna skillnaden mellan det maximibelopp,

som är avdragsgillt enligt skatteschablonen, och andelen i premiereserven

i SPP för att sedan göra avsättning till pensionsstiftelse för

detta skillnadsbelopp. Helt allmänt torde dock, enligt utredningens mening,

sådana överfonderingar icke representera någon faktor av betydelse. Det är

känt, att flertalet storföretag i sina avsättningar icke kommit upp till nu

gällande skattetak.

Nu anförda omständigheter pekar, enligt utredningens mening, i riktningen

att det kommer att finnas utrymme för endast obetydliga avsättningar i

den närmaste framtiden.

Utredningen föreslår införandet av en avtappningsregel av innehåll att ett

företag måste söka gottgörelse för pensionsutbetalningar och ATP-avgifter

ur sin pensionsstiftelse så länge i stiftelsen finns överskott utöver vad som

fordras för att täcka pensionsreserven plus 20 procent.

För företagarna måste det, betonar utredningen, länge ha stått klart, att

utrymmet för nyavsättningar i framtiden måste bli mycket knappt. Ingen

har kunnat förutsätta, att avsättning till pensionsstiftelse skulle bestå så

länge företaget önskade. Det är, enligt utredningen, naturligt att avsatta

medel skall användas, när de behövs för sitt ändamål. Den av utredningen

föreslagna avtappningsregeln innebär dock en nyhet i skattelagstiftningen.

I betänkandet framhålles, att det skulle vara av intresse att närmare

beräkna vilka medel som på grund av den föreslagna avtappningsregeln må

komma att återföras till beskattning. Utredningen har prövat flera uppslag

att besvara frågan men icke kommit längre än till osäkra antaganden om

ungefärliga siffror. Utredningen föreslår att avtappningsregeln tillämpas

första gången vid 1963 års taxering. Detta innebär för ett företag med räkenskapsår

= kalenderår, att regeln kommer att tillämpas för räkenskapsåret

1962. Därefter anför utredningen.

Behållningen i pensionsstiftelser torde den 31 december 1959 ha uppgått

till omkring 6 600 miljoner kronor. Man kan jämföra detta belopp med en

premiereserv för pensionsförsäkring hos ett försäkringsbolag. SPP:s premiereserv

var den 31 december 1959 4 786 miljoner kronor. För SPP utgjorde

utbetalda pensioner (jämte återköp) år 1960 ett belopp av 86 miljoner kronor.

Pensionskostnader belastande medel fonderade i stiftelse skulle med

Sannolikt har stocken av pensionsberättigade i pensionsstiftelser en annan

sammansättning än SPP:s. När det gällt äldre anställda torde företagen ofta

ha ansett SPP-försäkringar kräva för stora premiebetalningar och därför

i stället valt att säkerställa dessa anställdas pensionering genom att avsätta

medel till pensionsstiftelse. Pensionskostnader belastande stiftelsemedel,

samma proportion för år 1960 utgöra 119 miljoner

4 786

6 600’

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

d. v. s. företagets utgifter för egna pensioner som är säkerställda i pensionsstiftelse,

antages för år 1960 gissningsvis utgöra 200 miljoner kronor.

Avgifter till ATP skall enligt förslaget till avtappningsregel också raknas

till de kostnader för vilka en företagare bör söka gottgörelse ur överskottsmedel

i pensionsstiftelse. Avgifter för ATP till fonden nr 2 (privata arbetsgivare

med genomsnittligt minst 20 arbetstagare) har för år 1960 inbetalats

med 246 miljoner kronor (preliminärt debiterade avgifter). Minst 2/3 av

alla större företag torde ha medel avsatta i pensionsstiftelser. Bland småföretagen

är pensionsstiftelser icke lika vanliga. Med en grov approximation

må ATP-premierna för företag med pensionsstiftelser antagas utgöra samma

belopp som de preliminära avgifterna till fonden nr 2 eller för år 1960

246 miljoner kronor. Dessa företags utgifter för egna pensioner jämte ATPavgifter

skulle på grundval av nu angivna osäkra antaganden för år 1960

ha uppgått till sammanlagt omkring 450 miljoner kronor. ATP-avgifterna

stiger relativt kraftigt. Enligt uppskattningar av riksförsäkringsanstalten

skulle till fonden nr 2 inflyta år 1962 445 miljoner kronor i preliminärt debiterade

avgifter och 50 miljoner kronor i avgifter för slutlig reglering a\

debiteringen för år 1960. Under år 1962 skulle fonden nr 2 sålunda tillföras

i avgifter sammanlagt omkring 500 miljoner kronor. Det är sannolikt att

företagens egna pensionsutgifter även kommer att stiga något fram till samma

tidpunkt men ej i samma takt som ATP-avgifterna. Det sammanlagda

beloppet av ATP-avgifter och egna pensionsutgifter för företag med pensionsstiftelse,

kan för 1962 uppskattas till omkring 750 miljoner kronor.

Det är, understryker utredningen, icke fråga om att aterföra till beskattning

ett årligt belopp av denna storlek. Avtappningsregeln har för övrigt

endast tillämpning på företag med överskott i sina pensionsstiftelser utö\er

120 procent av pensionsreserven. Det är icke möjligt att utan stor omgång

beräkna vilka företag som hade sådant överskott vid slutet av 1960, än

mindre att fastställa överskott för 1962 eller att ange om överskotten då är

tillräckliga att täcka de sammanlagda pensionsutgifterna för samma företag.

Utredningen gör det antagandet att återföringar av stiftelsemedel som

följd av den föreslagna avtappningsregeln — genomförd fullt ut första året

den är i tillämpning — skulle komma att avse hälften av den samlade

summan av pensionskostnader och ATP-avgifter för företag med pensionsstiftelse.

Det skulle då vara fråga om ca 375 miljoner kronor för 1962 (1963

års taxering). Härmed må, framhåller utredningen, jämföras den samlade

beskattade vinsten hos aktiebolag och ekonomiska föreningar. Denna siffra

utgjorde vid 1960 års taxering ett belopp om 2 300 miljoner kronor. Utredningen

fortsätter.

Även om avtappningsregeln enligt denna jämförelse har en begränsad ekonomisk

räckvidd, kan de ökade kraven på likvida medel kännas besvärande

för det enskilda företaget. Har företaget stort överskott i pensionsstiftelse

mot vilket svarar reversfordran på företaget, skall på reversen varje år

amorteras ett belopp motsvarande de samlade pensionsutgifterna. Som förut

nämnts har utredningen föreslagit en övergångsregel innebärande att ett

företag äger att på tre år fördela avtappningen av överskott i pensionsstiftelse.

Det är inte möjligt att uppskatta vad denna regel kan ha för betydelse

i stort beträffande takten för återföring. Det nämnda beloppet 375 miljoner

kronor vid 1963 års taxering kommer att reduceras, ovisst dock hur mycket.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 178

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

Av det nu sagda framgår att utredningens förslag i fråga om den skatterätlsliga

lagstiftningen innebär vissa ändringar i och tillägg till kommunalskattelagen.

Det synes lämpligt att behandla ändringsförslagen paragrafvis,

därvid avsättningsreglerna i anvisningarna till 29 § och avtappningsregeln

i 29 § 4 mom., såsom varande de mest betydelsefulla, behandlas först. I samband

med behandlingen av de olika förslagen skall redovisas de erinringar,

som framkommit vid remissbehandlingen.

Förslag om ändring i kommunalskattelagen

Punkt 2 av anvisningarna till 29 § jämte ikraftträdandebestämmelser

Nu gällande skatteregler beträffande pensionsstiftelser har i sina huvuddrag

redan berörts. Här skall lämnas en kort sammanfattande redogörelse

för avsättningsreglerna i anvisningspunkt 2 till 29 §.

Avsättning till pensionsstiftelse måste för att vara avdragsgill avse pensionering

av personal som är eller varit anställd i rörelsen eller efterlevande

till sådan personal. Pensioner till ägare av enskild firma eller till delägare i

ett handels- eller kommanditbolag kan sålunda ej säkerställas avdragsgillt

genom avsättning till pensionsstiftelse. Vidare gäller, att pensioneringen

måste vara anordnad på sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives som villkor

för att försäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Avsatta medel

skall överlämnas till stiftelsen i form av kontanter eller likvärdiga tillgångar.

Aktiebolag och vissa andra juridiska personer äger dock göra avsättning genom

att till stiftelsen överlämna ett av den skattskyldige utfärdat skuldebrev

å beloppet i fråga. För avdragsrätt kräves ej att skuldebrevet är räntebärande.

Avdrag får endast åtnjutas för medel som erfordras för att säkerställa

pensioner grundade på bindande utfästelser till personer som omfattas

av stiftelsens ändamålsbestämning. Fn utfästelse behöver dock ej avse s. k.

oantastbar pensionsrätt, den kan lämnas antingen av den skattskyldige eller

av stiftelsen. Avdrag må icke medges med högre belopp än som, bedömt

på grundval av förhållandena vid beskattningsårets utgång, erfordras för att

jämte framtida avgifter säkerställa ovannämnda pensioner jämte dyrtidstilllägg

eller andra därmed jämförliga tillägg. Vid beräkning av det avdragsgilla

beloppet äger den skattskyldige välja mellan att lägga till grund den »exakta

pensionsskulden» och en antagen skuld byggd på den s. k. skatteschablonen.

Utfästelserna förutsättes enligt skatteschablonen motsvara andelen i en premiereserv

uppbyggd efter principen lika premier; varje löftestagare som

fyllt 25 år anses ha varit anställd hos den skattskyldige från denna ålder

och vara redan då tillerkänd den pensionsförmån som tillkommer honom

vid beskattningsårets utgång.

De ändringsförslag, som föranlett erinringar från remissinstansernas sida

gäller i första hand följande frågor, nämligen avsättning för utgående pensioner,

vem som skall ha lämnat pensionsutfästelse, pensionsutfästelsens in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr US år 1961

nebörd, ränta å skuldebrev till stiftelse samt slutligen takberäkningen, d. v. s.

beräkningen av maximiavsättning. Dessa frågor torde få behandlas var för

sig. Därefter skall redogörelse lämnas för de ytterligare ändringsförslag, som

utredningen framlagt beträffande nu ifrågavarande anvisningspunkt.

Avsättning för utgående pensioner

Utredningen

Utredningen framhåller, at,t avdragsrätt enligt gällande bestämmelser

medges endast under förutsättning att avsättningen avser att sakerstalla

pensioner vilka skall utgå »enligt gjorda bindande utfästelser». Enbart den

omständigheten att pension utgår medför således icke rätt till avdragsgill

avsättning för ett kapitalvärde motsvarande framtida pensionsposter. Nuvarande

bestämmelser har gällt fr. o. in. 1956 års taxering. Dessförinnan medgavs

avdrag för att säkerställa pensioner som utgick eller kunde komma att

utgå på grund av inom vederbörande företag tillämpad sedvänja. Detta innebar

en rätt att vid avsättning taga i beaktande dels pension till person,

som efter inträdd pensionsålder börjat uppbära pension (utgående pension),

dels även blivande pension till anställd, detta även om den anställde icke

fått något löfte om pension. o

Utredningen förordar en återgång till vad som gällde före 19o6 ars taxering.

Avdragsrätt föreslås sålunda för »sedvänjepension» sedan denna börjat

utgå. Utredningen framhåller, att förslaget i denna del får ses mot bakgrunden

av att utredningen i möjligaste mån sökt uppstalla gemensamma

regler för civilrätt och skatterätt. Enligt 1937 års lag om aktiebolags pensions-

och andra personalstiftelser skall utgående pension medtagas vid beräkning

av pensionsreserven oavsett om pensionslöfte föreligger. Samma är

förhållandet vid beräkning av pensionsreserv enligt C § i utredningens förslag

till civillag (10 § i departementetsförslaget). Utredningen anför ''lidaie.

Vad som skall förstås med »utgående pension» får avgöras från fall till

fall. Det måste alltid vara fråga om vederlag för tjänst till en person som

varit anställd hos den skattskyldige eller till anställds efterlevande. Som pension

kan icke betraktas avgångsvederlag som har engångskaraktär eller skall

utgå endast i några få månatliga poster. Förutsättningen för att kapitalyaidet

av en pension skall tagas i beaktande trots att någon utfästelse ej föreligger

är att pensionen börjat utgå. Att ett företag betalat en enda post till en

förutvarande anställd är knappast tillräcklig grund för ett ansprak pa avsättning

för kapitalvärdet av ett antal likadana poster i framtiden. Annat

är exempelvis läget när eu arbetstagare som lämnat sin tjänst efter inträdd

pensionsålder under någon tid uppburit periodiska belopp. Oavsett vad som

nu sagts bör arbetsgivaren alltid ha rätt att beakta kapitalvärdet av utgående

pension, om han med hänsyn till tidigare praxis inom företaget skulle anses

vara bunden i förhållande till pensionstagaren att fortsättningsvis utge pensionen.

r, -Mi

Där pensionsåldern är lägre än folkpensionens och AlP:s pensionsålder

ligger det nära till hands att antaga, att arbetsgivaren avser att reducera

pensionsbeloppet med folkpensionen och ATP. Ger den privata pensionen

icke full försörjning, kan dock det motsatta antagandet synas mera sannolikt.

Vid tvekan bör väsentlig betydelse tillmätas hur arbetsgivaren förut

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

handlat i likartade fall. Vid beräkning av de pensionsbelopp som kan komma

att utgå efter folkpensionsålderns inträde torde man få antaga, att folkpensionen

då kommer att vara densamma som vid beräkningstillfället och

att arbetstagarens familjeförhållanden är oförändrade. ATP-pensionen torde

få uppskattas med utgångspunkt från antagandena, att basbeloppet förblir

oförändrat och att arbetstagaren icke uttager ATP-pension före 67 års

ålder.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser bar inte berört utredningens förslag i fråga om

sedvänjepensioner. Näringslivets skattedelegation och Sveriges köpmannaförbund

anser utredningens förslag riktigt. Enligt länsstyrelsen i Skaraborgs

län får utredningens förslag i denna del i fråga om skattelagstiftningen anses

vara en följdriktig konsekvens av de föreslagna civilrättsliga bestämmelserna

om beräkning av pensionsreserven. Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter,

om icke denna utvidgning av avdragsrätten i viss utsträckning kan

komma att öppna möjligheter för i sak obefogade avdrag. Med hänsyn till

önskvärdheten av att största möjliga överensstämmelse föreligger mellan de

civilrättsliga och skatterättsliga reglerna, vill länsstyrelsen likväl icke föreslå

någon ändring av förslaget härutinnan.

Övriga länsstyrelser som yttrat sig i denna fråga, sammanlagt 11 länsstyrelser,

ävensom överståthållarämbetet och riksskattenämnden avstyrker utredningens

förslag i denna del. Riksskattenämnden befarar att taxeringsnämnderna,

om förslaget genomfördes, många gånger skulle ställas inför

svårigheter vid avgörande av om sådana understöd, som utbetalats endast

ett par gånger, borde betraktas som pensioner; tolkningssvårigheterna härvidlag

framgår för övrigt av vad utredningen själv anfört. Nämnden fortsätter.

Motsvarande problem uppkommer beträffande understöd, som visserligen

utbetalats under ett antal år men som utgått på grund av beslut blott för ett

år i taget. Nämnden åsyftar härvid i första hand arbetarpensioner, som icke

förknippats med någon utfästelse om betalning av pension för framtiden

utan som äro av tills vidare-natur. Dylika ex gratia-pensioner kunna utbetalas

under goda år men kunna indragas om konjunkturerna försämras.

Riksskattenämnden anser följaktligen att pensioner, som utgå utan att utfästelse

lämnats, liksom för närvarande böra få avdragas endast såsom löpande

kostnader. Om företaget vill göra avsättningar till säkerställande av

dylika pensioner, bör det alltså krävas att företaget — innan avsättning

första gången sker — i vederbörlig ordning lämnar utfästelse om pensionerna

i fråga.

Enligt överståthållarämbetet synes det kunna ifrågasättas om icke utvecklingen

på pensionsområdet och jämväl den avtalsmässiga regleringen mellan

arbetsgivare och arbetstagare sedan år 1937 undergått sådan förändring

att de nu gällande skatterättsliga reglerna härutinnan måste bedömas vara

mera tidsenliga än de civilrättsliga. Då vidare dessa frågor i första hand

skall upptagas av beskattningsnämnderna, kan det enligt ämbetet förväntas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

att betydande svårigheter uppkommer för dessa att rätt bedöma det civilrättsliga

läget om vad som skall förstås med »utgående pension» vilket även

torde framgå av utredningens uttalande i denna fråga. Utredningens förslag

på denna punkt måste därför enligt ämbetets mening bestämt avstyrkas.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge. Kristianstads, Hallands, 1 ästmanlands

och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Blekinge län tillägger att det

enligt länsstyrelsens mening vore lämpligt att civillagen anpassades eftei

skattelagen i stället för såsom föreslagits tvärtom.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att förslaget ger uttryck

åt en strävan hos de sakkunniga att skapa gemensamma regler för civilrätt

och skatterätt. Därefter anföres.

Det må då invändas, att de sakkunniga i många andra hänseenden icke

följt en sådan strävan. Några exempel må nämnas. När det gäller den

viktiga frågan om rätt till fribrev, har de sålunda i förslaget till civillag utgått

från att vid pensionsreservens beräkning hänsyn skall tagas till utfästelsen

som icke är förenade med rätt till fribrev, medan de för avdrag vid

taxeringen uppställt krav på att utfästelsen är förenad med sådan rätt. Vidare

råder icke enligt föreslagna bestämmelser överensstämmelse mellan

civilrättens pensionsstiftelsebegrepp och det slcatterättsliga begreppet pensionsstiftelse,

i det att det förra är avsett att vara vidsträcktare än det senare.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är av de sakkunniga framlagda skäl inte

tillräckligt starka för att motivera ändring av nu gällande krav för avdragsrätt.

En arbetsgivare, som verkligen avser att för framtiden utgiva pension

till en anställd, kan inte rimligen ha något att erinra mot att lämna en utfästelse.

Härigenom får han också den fördelen, att tvist om pensionsskuldens

storlek undvikes. Länsstyrelsen anser att kravet på utfästelse bör bibehållas

som en förutsättning för avdragsrätt även vid utgående pension.

Utfästelse om pension skall ha lämnats av den skattskyldige

Utredningen

För närvarande gäller, att en skattskyldig vid avdrag för avsättning till

pensionsstiftelse har rätt att beakta icke blott utfästelse om pension av den

skattskyldige själv utan även utfästelser från pensionsstiftelse. I utredningens

förslag till lag om pensionsstiftelses verksamhet har emellertid i 2 § andra

stycket (3 § i departementsförslaget) införts ett stadgande av innehåll

att pensionsstiftelse ej själv må utfästa pension. Löften givna av stiftelse

före lagens ikraftträdande beröres dock icke av den föreslagna regeln.

Utredningen anser, att den skatlskyldige bör få beakta utfästelse vid avsättning

till pensionsstiftelse endast om utfästelsen gjorts av den skattskyldige

själv. Utöver de skäl som redovisats i motiven till den föreslagna civillagen

(se prop. 177) anför utredningen en skatterättslig synpunkt. Förmånen

av avdragsrätt för fonderade medel ges för alt uppmuntra den skattskyldige

alt säkerställa framtida uppfyllelse av pensionsutfästelser. Ett pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Ma j:ts proposition nr 178 år 1961

sionslöfte som enbart må göras gällande mot en pensionsstiftelse är genomsnittligt

mindre värdefullt för arbetstagaren än ett sådant löfte av hans

arbetsgivare som är förenat med säkerhet i stiftelsemedel. Skälen att ge en

favör i beskattningshänseende är därför, enligt utredningens mening, i det

förra fallet svagare än i det senare. Därefter anföres.

Det kan synas obehövligt att på skattesidan som villkor för avdrag stadga

att utfästelsen skall vara gjord av den skattskyldige såsom arbetsgivare.

Andra pensionslöften skall ju ej få förekomma, med undantag för dem som

givits före civillagens ikraftträdande. Genom den föreslagna skatteregeln

kan man dock vinna en effekt som icke uppnås med den civilrättsliga regeln.

Varje gång en skattskyldig fortsättningsvis önskar erhålla avdrag för

avsättning till pensionsstiftelse, har han att visa att mot avsättningen svarar

en verklig eller antagen skuld på grund av utgående pensioner eller på

grund av fribrev enligt utfästelser om blivande pensioner. Vid avsättningstillfället

beaktas endast utfästelser som uppfyller de i då gällande skattelag

uppställda villkoren. Det angivna kravet att utfästelse skall vara given av den

skattskyldige betyder, att utfästelser från pensionsstiftelse om framtida pension

icke längre får medtagas vid beräkning av det belopp som må föranleda

ytterligare avsättning verkställd efter dagen för lagens ikraftträdande. Genom

skatteregeln skapas därför i denna punkt ett incitament för den skattskyldige

att själv ikläda sig ansvar för äldre stiftelseutfästelser.

Enligt nuvarande regler skall avsättning till pensionsstiftelse för att val a

avdragsgill avse att säkerställa pensioner som skall »utgå enligt gjorda bindande

utfästelser». Uttrycket »bindande utfästelse» infördes i lagtexten på

förslag av företagsbeskattningskommittén vid 1955 års ändringar. Kommittén

avsåg härmed att markera, att avsättning skulle avse medel som företaget

var civilrättsligt förpliktat att utbetala till den anställde, da villkoren

för pensionsrätt blivit uppfyllda.

Utredningen anser ordet »bindande» överflödigt och föreslår att det utgår

ur lagtexten. Utredningen betonar, att detta icke betyder någon eftergift.

Beträffande utfästelse om blivande pension avser förslaget tvärtom skärpta

krav på utfästelsernas kvalitet.

Remissyttrandena

Förslaget, att endast sådan utfästelse om pension, som gjorts av den skattskyldige,

skall medföra rätt till skattefri avsättning till pensionsstiftelse,

får ses i samband med utredningens förslag i fråga om den civilrättsliga

lagstiftningen att pensionsstiftelse i fortsättningen ej må utfästa pension.

Beträffande sistnämnda fråga hänvisas till prop. 177. Utredningens förslag

liar, såvitt gäller skattelagstiftningen, berörts endast i ett fåtal remissyttranden.

Rikskaltenämnden säger sig inte ha något att invända mot förslaget. Enligt

nämndens mening bör emellertid i förtydligande syfte uttalas, att det

icke föreligger hinder mot att en arbetsgivare allenast delvis övertager en av

pensionsstiftelse tidigare gjord utfästelse. En konsekvens av en dylik begränsning

bliver i så fall givetvis, att avdragsrätten begränsas till den del

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

av utfästelsen arbetsgivaren övertagit. Liknande synpunkter framföres av

länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län.

Överståthållarämbetet säger sig inte ha något att erinra mot förslaget men

tillägger.

Genom den föreslagna skatteregeln avser man att vinna en effekt som

icke uppnås med den civilrättsliga och anser utredningen att genom skatteregeln

ett incitament skapas för den skattskyldige att själv ikläda sig ansvar

för äldre stiftelseutfästelser. Emellertid må framhållas att läget även

kan vara det motsatta om förutsättningar för tillämpning av avtappningsregeln

skulle föreligga, vilket torde vara fallet i flertalet sådana stiftelser.

Den skattskyldige lärer därvid anse det förmånligare att få behålla den

civilrättsliga pensionsreserv som tillätes enligt övergångsbestämmelserna till

civillagen.

Näringslivets skattedelegation finner det av utredningen uppställda kravet,

att utfästelse skall ha gjorts av den skattskyldige för att denne skall erhålla

avdrag för avsättning, vara strängt och befarar att ett sådant krav

kan tänkas motverka intresset av att lämna pensionsutfästelser. Särskilt

för de mindre företagen skulle den föreslagna regeln bli synnerligen besvärande

och kan tänkas få till följd, att dessa företag ställer sig avvisande till

ytterligare frivilliga tilläggspensioner. I förtydligande syfte bör, enligt delegationen,

framhållas, att arbetsgivares övertagande av utfästelse kan begränsas

till del av utfästelsen. Sveriges köpmannaförbund uttalar, att det

stundom kan vara riktigt och bäst, att utfästelsen göres av stiftelse. Enligt

Skånes handelskammare bör utfästelser gjorda av pensionsstiftelser liksom

hittills grunda avdragsrätt.

Pensionsutfästelsens innebörd. Rätt till fribrev

Utredningen

Utredningen framhåller att frågan, huruvida utfästelse om framtida pension

skall avse oantastbar pension, d. v. s. vara förenad med fribrev som intjänas

under anställningstiden, har varit föremål för överväganden vid olika

tillfällen. I betänkandet återges uttalanden, som i olika sammanhang gjorts

i denna fråga. Beträffande dessa uttalanden torde få hänvisas till betänkandet

s. 141 ff.

Utredningen erinrar om att rätt till fribrev ansetts som det naturliga, när

arbetsgivaren tecknat en försäkring till säkerhet för arbetstagarens pension.

Pensioner säkerställda i pensionsstiftelse har däremot vanligen varit betingade

av villkoret, att arbetstagaren skall kvarstå i tjänst vid inträffat pensionsfall.

Uppfattningen har dock på denna punkt efter hand förändrats.

De nyligen träffade överenskommelserna mellan olika parter på arbetsmarknaden

om kompletterande pensioner bygger på förutsättningen, att pensionsutfästelse

i den mån pensionen intjänas i framtiden skall vara förenad

med fribrev. Detta gäller även för det fall att pensioneringen ordnas utan

försäkring.

Utredningen har i sitt förslag till civillag utgått från att vid pcnsionsre
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

servens beräkning hänsyn skall tagas även till utfästelse som icke är förenad

med fribrev. I förslagets 9 § andra stycket (10 § tredje stycket i departementsförslaget)

har givits en bestämmelse om hur pension skall anses intjänad,

där regler om intjänandet ej knutits till utfästelsen. Utredningen

anser likväl, att skattelagstiftningen bör bygga på en annan grundsats. Vid

avsättning till pensionsstiftelse bör endast få beaktas utfästelser om framtida

pension, som är förenade med rätt till fribrev. Förslaget att avdrag för

avsättning icke må komma i fråga för utfästelser som icke är förenade med

fribrev skall enligt en övergångsbestämmelse dock endast avse utfästelser

lämnade den 1 juli 1962 eller senare (se punkt 2 av övergångsbestämmelserna).

Vid sitt ställningstagande säger sig utredningen särskilt ha beaktat följande

synpunkter.

Att pensionsutfästelse skall medföra rätt till fribrev ligger i den enskildes

intresse. Han behöver inte känna sig lika bunden till sin arbetsgivare som

han annars skulle ha gjort, om han till en ny anställning kan medföra värdet

av intjänad pension.

Det skulle kunna anföras, att det för arbetsgivarna vore ett intresse, att

de kunde när de så önskade göra pensionsutfästelser villkorade. En arbetsgivare

skulle på detta sätt kunna knyta en anställd fastare till sitt företag.

Ur en mera allmän synvinkel är arbetskraftens rörlighet likväl även ett arbetsgivareintresse.

För en arbetsgivare, som tar en medelålders arbetstagare

i sin tjänst, är det en fördel om arbetstagaren medför ett fribrev, så att kostnaderna

för arbetstagarens pensionering fördelas på flera händer. Mot utredningens

förslag kan man vänta invändningen, att krav på fribrev skulle

göra arbetsgivare mindre benägna att ge pensionsutfästelser än som eljest

skulle ha varit fallet. De senaste uppgörelserna på arbetsmarknaden talar

emellertid mot detta antagande.

Även allmänna rättsliga överväganden må anföras till stöd för principen

om rätt till fribrev för intjänad del av pensionen. Betraktas utfästelse om

pension som en skuld för arbetsgivaren, mot vilken svarar en fordran för

arbetstagaren, är det icke tilltalande att godtaga villkor, att arbetstagarens

fordran skall upphöra om han lämnar sin anställning. På arbetsgivarsidan

har man också varit medveten om detta förhållande. När en tjänsteman avgått

i förtid, har arbetsgivaren vanligen lämnat ett fribrev eller vid bestämmandet

av avgångsvederlag sökt att kompensera förlusten av pensionsrätt.

Arbetstagarens krav på fribrev är särskilt befogat när — såsom i nu berörda

fall — arbetsgivaren avskilt medel motsvarande åtminstone en del av utfästelsen

genom avsättning till pensionsstiftelse. Från rent skatterättsliga synpunkter

har hittillsvarande ordning ingett betänkligheter. En fondering avseende

utfästelse utan fribrev kan lätt komma att omfatta även medel som

aldrig behöver tagas i anspråk för sitt ändamål. Det kan bli frågan om

skattekredit till avsevärt belopp, om arbetskraften inom branschen är rörlig.

Undviker man fiktiva poster, vinner man på ett annat sätt än hittills garantier

mot missbruk av rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

För undvikande av missförstånd må, framhåller utredningen, ett påpekande

göras för det fall att enligt en utfästelse om pension rätt till fribrev

inträder efter ett visst antal tjänsteår. Den skattskyldige må då icke beakta

utfästelsen vid beräkning av avdragsgill avsättning förrän karenstiden gått

till ända.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Knngl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

Remissyttrandena

Utredningens förslag, att avdragsrätten göres beroende av att pensionsutfästelsen

medför rätt till fribrev, har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.

Samtliga de myndigheter som yttrat sig i frågan har tillstyrkt

förslaget. Riksskattenämnden erinrar om att, därest kravet på fribrev inte

upprätthålles, avsättningarna till stiftelserna kan bli för stora. Länsstyrelsen

i Södermanlands län anser, att den nuvarande ordningen med pensionsutfästelser

utan fribrev ger anledning till allvarliga erinringar i skatterättsligt

hänseende och framhåller önskvärdheten av att avdragsrätten göres beroende

av att pensionen är oantastbar. Liknande uttalanden göres av länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Hallands, Skaraborgs,

Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att rättsutvecklingen i stort sett

gått i riktning mot oantastbar pensionsrätt och anser sig icke böra motsätta

sig förslaget, att avdragsrätten göres beroende av att pensionsutfästelse medför

rätt till fribrev. Enligt delegationens mening är dock utfästelse om antastbar

pension icke så ointressant för de anställda, som utredningen synes

antaga. Sveriges köpmannaförbund finner det rimligt att rätt till fribrev vid

avgång ur tjänsten utan samband med inträffat pensionsfall göres till villkor

för avdragsrätt.

Kooperativa förbundet säger sig inte vilja motsätta sig förslaget om oantastbara

pensionsutfästelser som grund för avdragsgilla avsättningar men

skulle helst vilja uppskjuta sitt ställningstagande till detta spörsmål till dess

lagstiftningen i dess helhet föreligger klar.

Skånes handelskammare förordar att det föreslagna kravet på oantastbarhet

utgår. Handelskammaren ifrågasätter om utredningen inte tagit något

för lätt på invändningen att ett generellt krav på oantastbarhet i vissa fall

kan motverka pension sförbättringar som eljest varit möjliga. Enligt handelskammarens

mening förefaller det exempelvis rätt sannolikt att en arbetsgivare,

som skulle velat höja en anställds pension utöver den i de centrala

pensionsuppgörelserna föreskrivna nivån, kan avhållas därifrån om tillläggspensionen

måste göras oantastbar. Samma kan tänkas inträffa i andra

fall, där pensionsutfästelserna har karaktären av frivilliga åtaganden från

arbetsgivarens sida. Liknande synpunkter framföres av handelskammaren

i Gefle.

Ränta å skuldebrev till stiftelse

Utredningen

Utredningen konstaterar till att börja med, att enligt 1937 års lag medför

den omständigheten att aktiebolag i sin balansräkning överför medel till

bunden pensionsstiftelse uppkomsten av en fordran för stiftelsen hos bolaget.

Därefter anföres.

Lagen kräver icke att bolaget utfärdar skuldebrev ä beloppet. Om ej annat

förbehåll gjorts i beslutet om bildande av pensionsstiftelse, skall å sådan ford
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

rån för varje räkenskapsår beräknas ränta, ej understigande den högsta

ränta som allmänt gottgöres å depositionsräkning hos bank, dock ej å belopp

varmed stiftelsens förmögenhet överstiger stiftelsens pensionsreserv;

högre ränta än sex procent får ej gottgöras stiftelsen (8 § första stycket).

Lagberedningen framhöll i sina motiv (s. 75 ff), att ränteberäkning vanligen

skulle framstå som önskvärd med hänsyn till angelägenheten att befordra

stiftelseförmögenhetens tillväxt. Lagberedningen ansåg sig likväl ej böra föreslå,

att ovillkorlig ränteplikt ålades bolaget. Ett sådant tvång kunde befaras

avhålla bolagen från att de år då rörelsen lämnade mer betydande vinst

göra större avsättningar till pensionsstiftelse. Dessutom påpekades den nackdel

en ränteskyldighet skulle utgöra för bolagen under förlustår.

Enligt nuvarande lydelse av punkt 2 andra stycket av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen kräves för avdragsgillhet vid avsättning till pensionsstiftelse,

att till stiftelsen överföres medel kontant eller i form av aktier,

obligationer eller därmed jämförliga tillgångar. Aktiebolag och vissa

andra juridiska personer må dock med avdragsrätt överföra medel till pensionsstiftelse

genom att till stiftelsen överlämna av den skattskyldige utfärdat

skuldebrev. I samband med förslag till införande av nyssnämnda

regler tog företagsbeskattningskommittén upp till diskussion frågan om

ränta borde utgå på skulden till stiftelsen. Därvid konstaterades, att ränta

ej behövde utgå såvitt gällde bunden stiftelse. Det ansågs icke heller föreligga

skäl att fordra förräntning av skulden för de fria pensionsstiftelsernas

del. Ytterligare framhöll kommittén att, om stiftelsens förmögenhet

uppnått den storlek att avdrag för avsättning till stiftelsen inte medgavs vid

inkomsttaxeringen, avdrag likväl borde medges för skälig ränta å skuld till

stiftelsen. Något uttryckligt stadgande härom syntes kommittén inte erforderligt

att meddela (SOU 1954: 19 s. 299).

Den skattskyldige äger således rätt till avdrag för skälig ränta å skuldebrev

till stiftelsen. Vidare är att märka att pensionsstiftelse jämlikt 53 §

1 mom. d) kommunalskattelagen åtnjuter förmånen att vara fritagen från

skatt för sin inkomst med undantag av inkomst av fastighet, därest stiftelsen

uppfyller de förutsättningar som uppställts i anvisningspunkt 6 till

samma paragraf. Ränteinkomsten är då icke skattepliktig för stiftelsen.

Det saknas uppgift om i vilken utsträckning stiftelsereverser löper med

ränta. Dock torde man, enligt utredningen, kunna antaga att större delen av

reverserna är räntebärande.

Utredningen anser, att krav bör uppställas på att revers skall vara räntebärande.

Enligt utredningens mening vore det i och för sig önskvärt, att avsättning

till pensionsstiftelse skedde kontinuerligt med sådana belopp, att pensionsreserven

vid utgången av varje år vore täckt. Utredningen framhåller, att

enligt PRI-systemet arbetsgivaren åtagit sig fortlöpande avsättningar till sin

PRI-stiftelse. Om en pensionstiftelses förmögenhet genom frivilliga avsättningar

en gång uppbringats till pensionsreserven, är det, enligt utredningens

mening, angeläget att stiftelsens förmögenhet fortsättningsvis håller jämna

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 178 år 1961 27

steg åtminstone med den ökning av pensionsreserven som följer automatiskt

av det förhållandet, att kalkylen är baserad på en viss ränteavkastning på de

medel som skall täcka reserven.

Mot tanken att skuldebrevet bör löpa med ränta skulle, framhålles i betänkandet,

kunna invändas att, eftersom avsättning är frivillig, ett krav på

ränta möjligen skulle verka avkylande på företagens lust att avstå medel för

pensionsändamål och att avsättningarna därigenom kunde komma att minska

totalt utan att detta kompenserades av den ränta som tillgodofördes stiftelserna.

Detta antagande förefaller dock utredningen mindre troligt. Avsättning

medelst revers till pensionsstiftelse grundar en långfristig skuld för

företaget och det synes naturligt att denna liksom andra långfristiga skulder

är förenad med skyldighet att betala ränta. Utredningen anför därefter.

Den i 1937 års lag angivna minimigränsen för ränta — räntan å banks

depositionsräkning — förefaller ej lämplig som gräns i detta sammanhang.

Bankräntan har på senare år fluktuerat och man får räkna med förändringar

även i framtiden. Lagstiftaren hör i stället fordra, att företaget betalar

"på överlämnade reverser en lägsta ränta motsvarande den efter vilken

kapitalisering sker vid beräkning av pensionsreserven. För bundna stiftelser

sker kapitalisering efter en räntefot av 2,5 procent, försäkringsbolagen

räknar numera i allmänhet med 3 procent vid sin beräkning av premiereserv;

man torde få antaga att Kungl. Maj :t i nya grunder för beräkning av pensionsstiftelses

pensionsreserv kommer att utgå från en ränta om 3 pro
cent.

. ..

I 1937 års lag föreskrives som ovan är nämnt att ränta icke ma gottgoras

stiftelse med högre belopp än G procent för ar. Det torde \aia lämpligt att

även i skatteförfattning upptaga samma maximum. Föreskriften i 1937 års

lag är närmast betingad av hänsyn till bolagets borgenärer. För fastställande

av ett maximum talar även önskemålet att begränsa avdragsrätt till vad

som må anses betingat med hänsyn till syftet. Utredningen har därför föreslagit,

att reversen skall löpa med en ränta av lägst 3 och högst 6 procent.

Det må för tydlighets skull nämnas att den föreslagna marginalen givetvis

ej innebär någon förändring i aktiebolags skyldighet att i det fall ränta skall

utgå å skuld till bunden stiftelse betala den i 1937 års lag föreskrivna minimiräntan.

Ytterligare må nämnas, att enligt PRUsystemet avsättningen till

den särskilda stiftelsen skall omfatta även ränta pa fonderade medel och att

den förutsatta räntefoten ligger inom de föreslagna gränserna.

Enligt utredningens förslag äger företaget efter eget skön bestämma räntefoten

mellan tre och sex procent. Det är också tillätet att föreskriva, att

ränta skall utgå lägst med viss procent och högst med viss procent under förutsättning

givetvis, att de angivna gränserna ligger inom det medgivna utrymmet.

Företaget har i sistnämnda fall rätt att för varje år välja den ränta

inom gränserna som det finner förmånligast. Har företaget till stiftelsen

överfört ränta för ett år, är därmed räntan för detta år definitivt bestämd

och företaget äger icke ett senare år tillgodoräkna sig någon del därav. Om

sålunda enligt reversen ränta skall utgå med lägst 3 och högst G procent och

företaget ett år överfört till stiftelsen ränta med 5 procent, äger företaget

icke följande år tillgodoräkna sig de två procent som året dessförinnan tillförts

stiftelsen utöver lägsta tillåtna ränta. Utredningen tillägger.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr li8 är 1961

Vid säkerställande av pensioner är det av betydelse att avsatta medel

ökas genom att ränta lägges på ränta. Om en sliftelserevers lyder på 100 000

kr. samt löper med 5 procent ränta, bör ränta tillföras stiftelsen för första

året med 5 procent å 100 000 kr., d. v. s. med 5 000 kr., för andra året med 5

procent å (100 000 -j- 5 000) 105 000 kr., d. v. s. med 5 250 kr., för tredje

året med 5 procent å (100 000 -f- 5 000 +5 250) 110 250 kr. d. v. s. med

5 513 kr. o. s. v. För att visa vilken betydelse det har att ränta utgår även på

räntan kan nämnas, att det ursprungliga beloppet 100 000 kr. med ränta

samt ränta på ränta efter 40 år bär stigit till 703 999 kr. Om ränta utgått

endast å grundbeloppet skulle summan efter 40 år vara 300 000 kr.

Enligt nu gällande skatteregler skall en rörelseidkare beräkna sin inkomst

enligt bokföringsmässiga grunder (anvisningspunkt 1 till 41 § kommunalskattelagen).

1 enlighet härmed medges sådan skattskyldig avdrag för ränta

å revers till pensionsstiftelse även om räntan icke utbetalas. Det är tillräckligt,

att räntan bokföres i den skattskyldiges böcker såsom en skuld till

stiftelsen. För avdragsrätt kräves ej att ränta utgår på räntan. Stiftelsen

kan på detta sätt få en räntefordran avseende flera år utan att någonsin ränta

lagts på ränta. För att nå syftet med den föreslagna skatteregeln har för

avdragsrätt uppställts icke blott det kravet, att reversen skall vara räntebärande,

utan även att räntan årligen skall tillföras huvudstolen. Detta utgör

dock icke i och för sig hinder för en rörelseidkare att göra avdrag för

ränta som en kostnadspost hänförlig till visst beskattningsår utan att någon

kontant utbetalning sker till pensionsstiftelse. Det är tillräckligt att skulden

till stiftelsen beräknas så att ränta lägges på ränta.

Utredningen föreslår ett tillägg till 29 § 4 mom. kommunalskattelagen

innebärande avtappning av den del av pensionsstiftelses förmögenhet som

må överstiga 120 procent av pensionsreserven. Om man inför krav på att

revers skall vara räntebärande för att reversavsättning i framtiden skall

vara avdragsgill, kan det med hänsyn till denna avtappningsregel anses vara

riktigt att ränteplikten upphör, när stiftelsens förmögenhet uppnått 120

procent av pensionsreserven. Det kan ju nämligen sägas vara meningslöst

att kräva ränta i de fall att räntebeloppet, helt eller delvis, kan komma

att redan samma år ränta utgått återföras till företaget på grund av avtappningsregeln.

Utredningen föreslår, att den skattskyldige tillätes att i

skuldebrevet införa föreskrift att skyldighet att utgiva ränta ej föreligger

när stiftelsens förmögenhet uppgår till ett belopp motsvarande 120/100 av

stiftelsens pensionsreserv.

Utredningen framhåller att, när en skattskyldig efter lagens ikraftträdande

yrkar avdrag för avsättning till pensionsstiftelse medelst revers, det åligger

skattemyndigheten att kontrollera, att reversen är så formulerad, att

avdraget kan godkännas med hänsyn till innehållet i den föi‘eslagna skatteregeln.

Däremot har skattemyndigheten icke någon skyldighet att befatta

sig med frågan hur den skattskyldige fullgör sitt åtagande att gälda ränta.

Efter det att reversen överlämnats till stiftelsen, har stiftelsens styrelse eller

den som eljest företräder stiftelsen att se till att räntan tillföres stiftelsen

i vederbörlig ordning. Tillsynsmyndigheten har här liksom på andra punkter

att bevaka att stiftelsens styrelse fullgör sina åligganden.

Utredningen betonar att det föreslagna kravet på ränta blott gäller för

de skuldebrev som skall överlämnas i samband med avsättningar efter lagens

ikraftträdande. Avsikten är sålunda icke att kräva utbyte av räntelösa

skuldebrev som överlämnats dessförinnan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

29

Remissyttrandena

Utredningens förslag om krav på ränta, då avsättningen verkställes i form

av en revers, har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Av de hörda

myndigheterna har endast kammarrätten och länsstyrelserna i Kronobergs

och Blekinge län ställt sig avvisande. Kammarrätten ifrågasätter, om räntevillkoret

uppbäres av så starka skäl att detsamma, med de komplikationer

som därav föranledes, bör lagfästas. Länsstyrelsen i Kronobergs län finner

förslaget om räntevillkoret ej helt övertygande och fortsätter.

För krav på att revers från den skattskyldige till pensionsstiftelsen skall

löpa med ränta talar visserligen — såsom utredningen framhållit — sådana

omständigheter som att pensionsstiftelses förmögenhet bör hålla jämna steg

med pensionsreserven och att det är naturligt att den långfristiga skuld som

stiftelsen ådrager sig medelst reversavsättning bör vara förenad med ränteinkomst

för stiftelsen. Dessa synpunkter höra dock knappast hemma i en

skattelagstiftning, allraminst om man — som nu skett — försökt att i särskild

lagstiftning skapa en civilrättslig grund att bygga på. Det måste vidare

anses vara tveksamt om man bör tvinga fram en större avsättning än

ett företag anser sig orka med. Någon större praktisk betydelse torde dock

frågan knappast ha med hänsyn till den av utredningen förordade valfriheten

ifråga om räntornas storlek, vilket i och för sig måste anses lämpligt.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att, då eljest någon som helst skyldighet

för arbetsgivare att göra avsättningar till pensionsstiftelse ej föreligger,

det kan ifrågasättas, om det är motiverat att göra sådana avsättningar

obligatoriska, när de har formen av ränta. Det synes enligt länsstyrelsen ej

heller ur skattesynpunkt vara befogat att göra ränteutfästelsen till ett villkor

för avdrag. Föreligger ej radikalt verkande avtappningsregler, kan ränteutfästelsen

föranleda en ej obetydlig reservbildning i stiftelserna i en del

fall. Införes emellertid räntevillkoret, kan man, framhåller länsstyrelsen,

fråga sig, om ej i ett sådant läge föreslagen rätt att uraktlåta att utgiva

ränta å stiftelses fordran, när avsättningstaket nåtts, borde ersättas med en

bestämmelse att avdrag för ränta ej medgives.

Riksskattenämnden tillstyrker förslaget om räntevillkor. Nämnden framhåller

dock, att betalning av ränta till pensionsstiftelse kan medföra att överskott

uppstår i stiftelsen trots avtappningsregeln. Nämnden fortsätter.

Detta kan t. ex. inträffa i fåmansbolag, som under beskattningsår, för

vilka taxering skett före år 1956, gjort stora avsättningar på grund av utfästelser

om pension till enbart huvudaktieägare. Så länge huvudaktieägaren

icke pensioneras, kan enligt de föreslagna bestämmelserna i 4 § lagen om

pensionsstiftelses verksamhet ingen gottgörelse uttagas ur stiftelsen. I dylika

fall kan det alltså inträffa, att pensionsstiftelsens förmögenhet ökar i

stället för att avtappas. Om räntan är skälig kan detta uppenbarligen icke

förhindras beträffande tidigare utfärdade skuldebrev med ränteklausul;

föreligger civilrättslig skyldighet att utgiva ränta å reversen kan avdrag för

utgiven ränta självfallet icke vägras. Däremot skulle i och för sig hinder

icke föreligga mot att beträffande skuldebrev, som utfärdas efter viss framtida

tidpunkt, föreskriva att vid överkompensation avdrag för ränta icke

skall medgivas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1961

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Hallands län.

Länsstyrelsen i Uppsala län har i och för sig intet att erinra mot ränteförslaget,

men även med beaktande av att viss insyn finnes i aktiebolags

och övriga här ifrågavarande kategoriers förvaltning i motsats till vad som

är fallet beträffande en enskild skattskyldigs verksamhet, finner länsstyrelsen

förfaringsättet ej tillräckligt betryggande för de anställda. Det vore enligt

länsstyrelsens mening befogat, att även dessa skattskyldiga i likhet med

enskilda finge överlämna de avsatta medlen till stiftelsen kontant eller i

form av aktier, obligationer eller därmed jämförliga tillgångar. I varje fall

synes det enligt länsstyrelsens mening böra övervägas att en viss del av

de avsatta medlen skulle överlämnas på nyss angivet sätt, vilket skulle innebära

en säkerhetsgaranti för de anställda, om företaget skulle råka i ekonomiska

svårigheter. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i

Södermanlands och Värmlands län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att skattereglerna i fråga om pensionsstiftelserna

icke bör bli föremål för omprövning, förrän pensionsstiftelseutredningen

sakbehandlat den avgörande frågan, huruvida pensionsstiftelserna

även i fortsättningen skall ha rätt att ha stiftelsens medel placerade

i reverser utan säkerhet samt utan möjlighet för tillsynsmyndighet att

utöva effektiv kontroll. Länsstyrelsen hemställer därför att utredning om

kontrollens innebörd företages, innan pensionsstiftelsernas skattefrågor blir

föremål för ny riksdagsbehandling.

Näringslivets skattedelegation uttalar att det i förslaget uppställda räntevillkoret

framstår såsom egendomligt mot bakgrunden av att utredningen

framhåller att skyldighet att göra avsättning upp till pensionsreserven icke

kan lagligen föreskrivas. Med hänsyn till frågans underordnade betydelse

anser sig delegationen icke böra motsätta sig förslaget i denna del.

Sveriges köpmannaförbund anser att högre ränta än 6 % bör kunna medgivas.

I nuvarande läge, då räntor på 7 å 8 % eller mera är en vanlig företeelse,

förefaller det förbundet närmast egendomligt, om man skulle begränsa

ränteavsättningen till en stiftelse med högst 6 %.

Sparbanksinspektionen framhåller, att det icke gärna kan råda något förbud

för företag att utbetala räntebeloppet till stiftelsen, varefter det blir

dennas sak att göra det räntebärande. En viss justering av ordalagen beträffande

räntans förande till huvudstolen torde därför enligt inspektionens

mening vara lämplig. Inspektionen fortsätter.

Slutligen vill sparbanksinspektionen påpeka, att när sparbank — och motsvarande

torde gälla vad bankaktiebolag angår — gör avsättning till pensionsstiftelse,

kvarstår vanligen beloppet i sparbanken som insättning å

räkning. Härigenom torde stiftelsens sålunda uppkomna fordran komma att

redovisas som banktillgodohavande, vilket torde vara förklaringen till, enligt

den i betänkandet å sidan 166 under M. 2. sammanställda uppgiften angående

till bankaktiebolag eller sparbank anslutna pensionsstiftelsers fordringar

på det egna företaget, att dessa i detta fall utgöra en så osedvanligt

liten del av den sammanlagda nettoförmögenheten. Sparbanks avsättning til!

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

pensionsstiftelse i form av insättning a räkning torde emellertid uppfylla

villkoren för avdragsrätt i skattehänseende när insättningen noteras i motbok

eller därå utfärdas depositionsbevis, vilka papper båda äro skuldebrev.

Sparbank måste för övrigt i detta sammanhang använda dylikt skuldebrev

för utfästelse på längre sikt, då sparbank icke må anlita upplåning annat än

för fyllande av tillfälligt penningbehov. När nu praxis är den angivna hos

sparbanker — och förmodligen också hos affärsbanker kan det enligt inspektionens

mening ifrågasättas, om andra räntebestämmelser erfordras föi

av dylikt institut vid avsättning till pensionsstiftelse utfärdat skuldebrev,

som utgör bevis om insättning, än att skuldebrevet skall löpa med vanlig

bankränta. Sådan bestämmelse, som vad gäller motboksräkning inkluderar

ränta på ränta och vad gäller depositionsräkning innebär att räntan blir tillgänglig

för lyftning på bestämda förfallodagar, förefaller inspektionen vara

rimlig och ur stiftelses synpunkt tillfredsställande.

Beräkning av maximiavsättning

Utredningen

Nuvarande schablon för beräkning av det avdragsgilla beloppet bygger

som förut redovisats — på antagandena att löftestagaren har varit anställd

vid företaget från fyllda 25 år samt att han redan vid anställningens början

har utlovats de pensionsförmåner, som tillkommer honom vid tillfället för

avsättningen.

I 9 § i utredningens förslag till civillag (10 § i departementsförslaget) har

angivits, hur pensionsreserven skall beräknas. Beträffande utgående pensioner

skall avdrag få ske för kapitalvärdet, vilket är detsamma som engångspremien

för en försäkring som täcker framtida poster.

När fråga är om utfästelse om blivande pension medges enligt förslaget

avdrag för avsättning intill kapitalvärdet av det vid avsättningstillfället föreliggande

fribrevet. Avdragets storlek i varje särskilt fall beror således på vilket

fribrev som utlovats. Förslaget till civillag innehåller i 9 § andra stycket

(10 § tredje stycket i departementsförslaget) en bestämning av fribrevets

storlek, som är tillämplig när särskilda regler om pensionens intjänande icke

knutits till pensionsutfästelsen.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att maximiavsättningen i fortsättningen skall motsvara

en efter försäkringstekniska grunder beräknad pensionsreserv har i

allmänhet inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Kooperativa

förbundet säger sig dock med oro ha tagit del av utredningens förslag

att ersätta den schablonmässiga beräkningen av upplupen pensionsskuld

med en försäkringsteknisk beräkning av denna och därmed begränsa de

skattefria avsättningsmöjligheterna till denna försäkringsstatistiskt sett mera

exakta skuld. På grund av de skiftande förhållandena hos de företag, som

ligger bakom de olika pensionsstiftelserna, måste, framhåller förbundel,

osäkerhetsmomenten bliva väsentligt större än vad som gäller för försäkringsföretag

vid beräkning av premiereserv. Förbundet fortsätter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

I verkligheten inträffade avvikelser från försäkringsmässiga beräkningar

kan för speciellt de mindre företagen medföra väsentliga kastningar i pensionskostnadsförloppet.

Visserligen skall enligt förslaget ett säkerhetstillägg

om tio procent inräknas i pensionsreserven men detta torde icke tillräckligt

överstiga den säkerhetsmarginal, som enligt försäkringsmässigt betraktelsesätt

är erforderlig. Styrelsen anser därför att avsättningsmöjligheter bör beredas

arbetsgivaren för belopp, som med viss marginal överstiger den i det

civilrättsliga förslagets 9 § definierade pensionsreserven för att därigenom

få tillbörlig täckning för de osäkerhetsmoment som trots allt föreligger ifråga

om pensionsberäkningar. Utredningen har visserligen föreslagit att de skattefria

avsättningsmöjligheterna skall begränsas till belopp motsvarande pensionsreserven

men vissa uttalanden i annat sammanhang synes dock tyda

på att utredningen varit inne på samma tankegångar, som de styrelsen här

framfört. Styrelsen syftar här på förslaget om den föreslagna tvångsmässiga

avtappningen av stiftelseöverskott.

Förbundet yrkar att de föreslagna skatterättsliga reglerna ändras därhän,

att avdrag för avsättning till pensionsstiftelse vid taxering medgives intill

belopp motsvarande 120 procent av pensionsreserven enligt 9 § i utredningens

förslag till civillag.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att den föreslagna takberäkningen

medför en skärpning i beskattningen av företagen, då den har den

principiella innebörden, att en ytterligare begränsning införes i företagens

möjligheter att räkenskapsmässigt utjämna de resultat, som redovisas och

ligga till grund för beskattningen. Föreningen fortsätter.

Även om Föreningen såsom representerande en grupp verksam för bl. a.

förbättrad redovisning icke i och för sig har anledning att försvara den

räkenskapsmässiga resultatutjämningen, vilken tenderar att snedvrida de

publicerade resultaten av företagens verksamhet, finner Föreningen skäl att

framhålla denna skärpning i beskattningen, dels därför att det ofta i betänkanden

och i den offentliga debatten förekommer, att man motiverar relativt

höga skattesatser för företagen med förekomsten av resultatutjämningsmöjligheter

av olika slag, dels emedan det bör beaktas, att en föreslagen

civilrättslig bestämmelse får denna effekt med avseende på beskattningen.

Föreningen är emellertid medveten om att den genom en Kungl.

förordning 8 april 1960 införda rätten till förlustutjämning vid taxering för

inkomst till en del eliminerat nackdelarna, ur företagens synpunkt, av nya

begränsningar av de räkenskapsmässiga resultatutjämningsmöjligheterna.

Handelskammaren i Göteborg förordar, att de nuvarande reglerna i skattelagstiftningen

om avdragsgill reserv, vilka regler enligt handelskammarens

mening är att föredraga i fråga om praktisk tillämpning, blir normgivande

för bestämmelserna om pensionsreserv.

Bestämmelserna hur pensionsreserv skall beräknas återfinnes i 9 § i utredningens

förslag till civillag (10 § i departementsförslaget). För remissinstansernas

ställningstagande till denna fråga har redogörelse lämnats i

prop. 177, till vilken torde få hänvisas. I flera yttranden har framhållits svårigheterna

att få beräkningarna av pensionsreserv utförda inom den tid

som erfordras. Detta spörsmål skall behandlas i samband med ikraftträdandebestämmelserna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

I några yttranden har framhållits de värderings problem som uppkommer

då stiftelsen äger andra tillgångar än fordringar på företagen. Kammarrätten

betonar angelägenheten av lagfästa föreskrifter för värdering av stiftelsernas

tillgångar. Frånvaron av sådana regler kan förutses föranleda

tvister. Näringslivets skattedelegation hemställer, att i motiveringen föi

den kommande lagstiftningen utsäges, att vid beräkning av pensionsreserven

de normer, som vid inkomsttaxeringen godkänts för försäkringsanstalternas

nedskrivning av tillgångar, må tillämpas vid värdering av stiftelsei - nas tillgångar.

Skånes handelskammare befarar att, om man förser det i lag reglerade

pensionsinstitutet med stela och obekväma regler, detta kan leda till att

andra i lag oreglerade stiftelseformer anlitas för pensionsändamål.

Övriga ändringsförslag

Utredningen

Nuvarande avdragsregler innehåller, att avdrag må ske för att säkerställa

pensioner »jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tillägg» som

skall utgå enligt gjorda bindande utfästelser. Enligt utredningens mening

är det inte erforderligt att i lagtexten särskilt ange dyrtidstillägg. Utredningen

anför härom.

Utredningens förslag innebär icke någon försämring för den skattskyldige

av nuvarande regler om rätt till avsättning för dyrtidstillägg. Vid beräkning

av kapitalvärdet av en utgående pension beaktas för närvarande

de dyrtidstillägg som löper vid tidpunkten för avsättningen. Det förutsättes,

att samma dyrtidstillägg kommer att utgå oförändrat. Däremot anses det

icke tillåtet att taga hänsyn till att penningvärdet kan komma att försämras

i framtiden och att arbetsgivaren därför kan komma att utge ytterligare

tillägg. Beträffande avsättning på grund av löfte om framtida pension

är läget likartat. Förut var det vanligt, att löfte om pension i likhet

med lönen avsåg ett fast årligt belopp jämte ett procentuellt tillägg — numera

brukar ju löftet avse, att pension skall utgå med en viss procent av

lönen. Ett löfte om pension med ett fast belopp jämte dyrtidstillägg är att

behandla på samma sätt som ett löfte om sammanlagt det fasta beloppet

och dyrtidstillägget. Därvid är det fråga om det dyrtidstillägg som skulle

erläggas om förhållandena förblev oförändrade i framtiden.

Enligt utredningens mening bör nu angivna regler gälla även i fortsättningen.

Det är dock icke erforderligt att detta anges i lagtexten.

De nuvarande orden i lagtexten »dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga

tillägg» kan ge anledning till missförstånd och bör därför utgå. Vanligen

bestämmes numera pensionen till en viss procent av lönen. Utfästelsen

om pension kommer då att undan för undan justeras efter ändringar i

löneläget. Om slutlönen åsyftas blir pensionslöftet på detta sätt värdebeständigt

fram till inträdet i pensionsåldern. När man på arbetsmarknaden

talar om dyrtidstillägg på pensioner avses delvis något annat än vad som

åsyftas med ordet »dyrtidstillägg» i gällande text till anvisningar till kommunalskattelagen.

I dag avses därmed tillägg till utgående pensioner föi

att kompensera den dyrtid som inträffat efter det att vederbörande pensionstagare

börjat uppbära pension. Orden »dyrtidstillägg eller andra där
;S

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 178

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

med jämförliga tillägg» skulle därför kunna ge intryck, att den skattskyldige

skulle få vid avsättning till pensionsstiftelse beakta icke blott tillägg

som ban redan börjat utge utan även tänkta ytterligare tillägg i händelse

av framtida försämring av penningvärdet. Något sådant är icke meningen.

Utredningen har icke ansett nödvändigt att i lagtexten intaga regler om

hur avdrag skall beräknas, när en utfästelse om pension är försäkrad. Nuvarande

praxis bör anses tillfredsställande. Är kapitalvärdet av fribrevet

enligt utfästelsen större än kapitalvärdet av fribrevet enligt försäkringen,

får avdrag ske för avsättning motsvarande skillnadsbeloppet. Beräkningsmetodiken

har närmare redovisats i motiven till reglerna om beräkning av

pensionsreserv i 9 § civillagen (10 § i departementsförslaget).

Utredningen har icke föreslagit någon ändring i de för fåmansbolag

e n gällande särskilda bestämmelserna vid avsättning till pensionsstiftelse.

Remissyttrandena

Av nu berörda frågor har endast frågan om de särskilda bestämmelserna

för fåmansbolagen föranlett yttrande från remissinstansernas sida. Därjämte

har i några yttranden hemställts om rätt för handelsbolag att verkställa

avsättning genom överlämnande av revers. Sveriges köpmannaförbund

finner det icke motiverat att aktie- eller andelsägare i fåmansbolag

sättes i särklass. I den mån de verkligen är arbetstagare i förhållande till

företaget, bör de också omfattas av rätten till avdragsgill avsättning. Förbundet

anför vidare.

Vad härefter angår den skatterättsliga lagstiftningen om stiftelser, så

är det enligt förbundets mening en uppenbar brist, att pensioner till ägare

av enskild firma eller till delägare i ett handels- eller kommanditbolag icke

kan säkerställas avdragsgillt genom avsättning till pensionsstiftelse ävensom

att enskild firma eller handelsbolag icke kan göra avsättning genom

att till stiftelsen överlämna ett av den skattskyldige utfärdat skuldebrev.

Då man ifråga om den allmänna sjukförsäkringen och ATP jämställt arbetsgivare

och arbetstagare, bör enligt förbundets mening de enskilda företagarna

icke sättas i särklass, när det gäller rätten till avsättning till pensionsstiftelse.

Det är rimligt, att även ägare av enskild firma eller delägare i

ett handels- eller kommanditbolag får avdrag för avsättning till pensionsstiftelse,

som gäller pension till honom själv, om betryggande kontroll finns.

Skånes handelskammare framhåller att utredningen från gällande lag

övertagit bestämmelsen att hänsyn inte får tagas till pensionsutfästelse åt

huvudaktieägare vid bestämmande av taket för avsättningarna. Sedan nu

pensionsrätten för stora grupper av tjänstemän reglerats genom centrala

uppgörelser framstår denna bestämmelse, enligt handelskammarens mening,

alltmera som en oberättigad diskriminering av ifrågavarande anställda.

Handelskammaren anser därför att hänsyn i fortsättningen bör få tagas

även till pensionsutfästelser åt huvudaktieägare, i den mån utfästelserna icke

överstiger de pensionsnormer som fastställts genom de nämnda centrala

uppgörelserna. Den begränsning som ligger häri torde, framhåller handels
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

kammaren, vara tillfyllest för att förebygga missbruk. Liknande synpunkter

anföres av Östergötlands och Södermanlands handelskammare.

Föreningen Auktoriserade revisorer hemställer, att handelsbolag och kommanditbolag

berättigas att företaga avsättning till stiftelse av den konstruktion,

som utmärker stiftelserna i PRI-systemet, utan att medlen överlämnas

till stiftelsen i annan form än genom av bolaget utfärdat skuldebrev samt

att 4 st. av anvisningspunkt 2 till 29 § kommunalskattelagen (i förslaget

5 st. av anvisningspunkt 2 a) ändras i det hänseendet, att där angivet förbud

att i pensionsreservberäkning för avsättning till pensionsstiftelse inräkna

vissa personer icke skall gälla, därest avsättningen avser att säkerställa

pension eller pensionsutfästelse motsvarande vad som utgår eller utfästs

till övriga anställda.

Ikraftträdandebestämmelserna till ändringarna i anvisningarna till 29 §

Utredningen

Tillkomsten av ATP har, framhåller utredningen, skapat ett läge, i vilket

nya beräkningar blir nödvändiga beträffande huvudparten av alla utfästelser

om framtida pensioner. Sålunda skall avsättningar för att säkerställa tjänstemännens

kompletterande pensioner beräknas på särskilt sätt. Omräkningar

är nödvändiga även för arbetarpensioner så snart de har den vanliga klausulen

inom SAF:s område, åsyftande att utlovad pension må nedsättas med

de pensionsförmåner arbetaren kan bli berättigad att uppbära enligt ATP.

Samma blir förhållandet med vad som kan tänkas komma att träda i stället

för tidigare pensioner säkerställda i pensionsstiftelse.

Antages utredningens förslag att avsättning medges för en pensionsreserv

beräknad på civilrättslig grundval, bör detta förslag, enligt utredningens

mening, omedelbart träda i tillämpning. Det kan nämligen icke

anses ändamålsenligt att göra beräkningar efter de gamla avsättningsreglerna

ett år för att året därpå göra beräkningar efter helt nya grunder.

Utredningen föreslår, att de nya bestämmelserna skall träda i kraft samtidigt

med föreslagen lagstiftning på det civilrättsliga området. Av utredningen

har förordats att den civilrättsliga lagstiftningen sättes i kraft före

1961 års utgång. Bestämmelserna på skattesidan avses tillämpade första

gången vid 1962 års taxering, dock med undantag för avtappningsregeln i

29 § 4 mom. som föreslås tillämpad först vid 1963 års taxering. Utredningen

anför vidare.

Det förhållandet, att olika provisorier påkallats, visar angelägenheten

alt avlösa gällande regler. Vid 1960 års taxering gällde en särskild förordning

(SFS 1960: 41). Vid beräkning av avsättning till pensionsstiftelse var

den skattskyldige befogad att i huvudsak bortse från att en s. k. SAF-klausul

kunde vara fogad till pensionsutfästelsen. Svenska arbetsgivareföreningen

har i eu särskild framställning yrkat provisorisk lagstiftning för 1961

års taxering. För tjänstemannapension intjänad under år 1960 skulle avsättning

medges till PRI-stiftelse även om företagen icke kunde beräkna

skattetak för dessa eller för övriga utfästelser. Skulle nuvarande regler be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

stå, förefaller det icke osannolikt att provisorisk lagstiftning i ett eller annat

hänseende kommer att yrkas också för nästa års taxering.

Utredningen är medveten om de olägenheter som är förenade med en

tillämpning av de nya avsättningsreglerna första gången redan vid 1962

års taxering. Uträkningen av pensionsreservens storlek kräver tid. Det finnes

endast få som är experter på denna uppgift. Men det är att märka

att praktiska olägenheter av ungefär samma art skulle möta, om man i

stället valde att låta nuvarande regler vara tillämpliga ännu ett beskattningsår.

Beträffande företag med räkenskapsår som avslutas före den 1 oktober

1961 kunde man likväl överväga att låta nuvarande regler få fortsatt

tillämpning vid 1962 års taxering. Utredningen förutsätter, att frågan vid

vilken tidpunkt de nya avsättningsreglerna hör träda i tillämpning kommer

att belysas i olika remissyttranden.

Utredningen anser det lämpligt att parterna på arbetsmarknaden får ett

rådrum att anpassa sina relationer efter det nya kravet om oantastbarhet

som villkor för att pensionsutfästelse skall få tagas i beaktande vid avsättning

till pensionsstiftelse. I en övergångsbestämmelse har därför föreslagits

att om en skattskyldig utfäst pension till arbetstagare före den 1 juli 1962

sådan utfästelse skall medföra avdragsrätt utan något villkor att pensionen

skall vara oantastbar. När fribrevsrätt icke föreligger må dock vid beräkning

av avdraget beaktas endast det belopp som var utfäst före den 1 juli

1962 jämte sådana vid nämnda tidpunkt eller senare utfästa tillägg, som

må ha föranletts av levnadskostnadernas ökning fram till tidpunkten för

avsättningen. Vid beräkning av pensionsreserven skall utfästelsen jämte förekommande

tillägg antagas innefatta ett fribrev beräknat jämlikt 9 § andra

stycket civillagen (10 § tredje stycket i departementsförslaget). Utredningen

tillägger.

Hur övergångsbestämmelsen är avsedd att fungera må belysas av ett exempel.

En arbetstagare erhöll år 1960 löfte om pension med 10 000 kr. per

år. Löftet var ej förenat med rätt till fribrev. År 1968 utfäster sig arbetsgivaren

att höja pensionen till 15 000 kr. — fortfarande utan rätt till fribrev.

Samtidigt förklarar arbetsgivaren att denna höjning avser kompensation för

levnadskostnadernas ökning. Levnadskostnaderna antages ha ökat med 20

procent från 1960 till 1968 (beräknas med ledning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex).

Arbetsgivaren får vid 1969 års taxering beakta ett pensionsbelopp

av 12 000 kr. (10 000 -f- 20 procent). Avdrag erhålles för avsättning

till pensionsstiftelse med kapitalvärdet av ett fribrev å den del av pensionen

som skall antagas vara intjänad enligt den regel som uppställes i 9 §

andra stycket civillagen. Vid detta tillfälle bortser man från de överskjutande

3 000 kronorna.

Slutligen må framhållas, att utredningen anser att punkt 2 av övergångsbestämmelserna

till 1955 års ändringar i kommunalskattelagen rörande

pensionsstiftelses skattskyldighet och rätt till avdrag för avsättning

till sådan stiftelse bör gälla även i framtiden. Med hänsyn till utredningens

förslag beträffande rätt till avdrag för avsättning för att trygga utgående

pension torde, enligt utredningen, andra stycket av punkt 2 likväl kunna

utgå som överflödigt. För att undvika hänvisning föreslår utredningen,

att nämnda övergångsbestämmelse ersättes av förslagets övergångsbestäm
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961 37

melser punkt 3, där i tillämpliga delar innehållet i den äldre bestämmelsen

upprepas.

Remissyttrandena

Från många remissinstansers sida framhålles svårigheterna för de skattskyldiga

och för beskattnings- och tillsynsmyndigheterna att hinna verkställa

och kontrollera beräkningar av pensionsreserv om bestämmelserna skall

tillämpas redan vid 1962 års taxering. Av denna anledning förordas från

flera myndigheters sida, nämligen kammarrätten, rikskattenämnden

samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens

län, att de nya bestämmelserna för beräkning av avdragsgill avsättning

tillämpas första gången vid 1963 års taxering. Enligt kammarrätten

och länsstyrelsen i Västerbottens län bör därvid de för 1961 års taxering tillfälligt

införda särbestämmelserna få giltighet under ytterligare ett år.

Länsstyrelserna i Kopparbergs och Korrbottens län förordar att de nya

reglerna skall tillämpas första gången vid 1963 års taxering såvitt avser företag

med räkenskapsår, som avslutas före den 1 oktober 1961.

Övriga hörda myndigheter har tillstyrkt de föreslagna övergångsbestämmelserna

eller lämnat desamma utan erinran. Överståthållarämbetet framhåller,

att det ur taxeringssynpunkt är angeläget att det oklara läget i fråga

om avdragsrätten för pensionsstiftelseavsättningar, som uppstått i samband

med tillkomsten av lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspension

och i dess spår följande olika slag av pensionsanordningar för kompletterande

pensioner, exempelvis PRI-systemet, snarast bringas ur världen. Provisorier

av det slag som förekommit vid 1960 och 1961 års taxeringar har enligt

ämbetet föranlett tvekan och tidsutdräkt i det praktiska taxeringsarbetet

och även osäkerhet i förhållande till de skattskyldiga. Länsstyrelsen i Kristianstads

län understryker angelägenheten av att de föreslagna bestämmelserna

träder i kraft snarast möjligt och framhåller att övergångssvårigheter

alltid kommer att finnas oberoende av till vilken tidpunkt ikraftträdandet

än bestämmes. Länsstyrelsen i Älvsborgs län gör följande uttalande.

Om ett företag till ett senare år nödgas uppskjuta en avsättning till pensionsstiftelse,

enär erforderlig utredning ej kunnat vinnas om skattetaket,

ter sig denna olägenhet ringa jämförd med fördelen att få nuvarande provisorier

ersatta med ny lagstiftning redan vid 1962 års taxering. För nystartade

företag och företag som ej har pensionsstiftelse eller har en stiftelse

med klart otillräcklig förmögenhet torde några utredningssvårigheter inte

föreligga.

Ej heller beträffande företag med räkenskapsår som avslutas före den 1

oktober 1961 synes några undantagsregler vara nödvändiga. En företagare

måste vid valet av räkenskapsperiod väga fördelar och nackdelar mot varandra.

En av de senare är, att man i bokslutet ej kan beakta eventuella ändringar

i skattelagstiftning eller rättspraxis. Denna nackdel kan emellertid

uppvägas exempelvis av fördelen att få åtnjuta en ej obetydlig skattekredit.

Om ett företag önskar ändra sitt bokslut i anledning av nu föreslagna beskattningsregler

torde möjlighet härtill merendels föreligga. Enda olägen
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

heten är då bestyret med ett nytt bokslut. Det synes för övrigt knappast

riktigt att söka eliminera nackdelarna med brutet räkenskapsår och låta

fördelarna kvarstå.

Näringslivets skattedelegation uttalar att — även om det i och för sig

vore av värde att låta civillagstiftningen och avsättningsreglerna i kommunalskattelagen

träda i kraft utan dröjsmål — det föreligger så betydande

svårigheter att detta icke bör ske. Enligt delegationens uppfattning kan expertis

icke förväntas finnas tillgänglig för att beräkna pensionsreserverna

i så god tid att t. ex. överföringsbestämmelserna i civillagsförslaget och

nämnda skatteregler skulle kunna utnyttjas vid 1962 års taxering. Delegationen

fortsätter.

Skulle lagstiftningen träda i kraft i december 1961 medför detta också en

olika behandling av företagen, beroende på tidpunkten för deras bokslut, en

konsekvens som bör undvikas beträffande ikraftträdande av en permanent

lagstiftning. För att ernå en önskvärd likformighet föreslår vi, att civillagen

och avdragsreglerna träder i kraft den 1 mars 1962, givetvis med tillämpning

först vid det följande årets taxering. Samtliga företag skulle därvid

komma att behandlas lika vid 1963 års taxering. En speciallagstiftning likartad

innevarande års erfordras i följd härav vid 1962 års taxering. Denna

bör, för undvikande av alltför stora olägenheter, tillkomma under höstriksdagen

1961.

Liknande synpunkter anföres av Kooperativa förbundet, Västergötlands

och Norra Hallands handelskammare, Skånes handelskammare samt Föreningen

Auktoriserade revisorer. Kooperativa förbundet tillägger.

Beräkningarna av pensionsreservens storlek efter de i förslaget angivna

normerna kan inte utföras schematiskt utan kräver inom konsumentkooperationens

pensionsstiftelse ingående behandling och individuella överväganden

för ca 40 000 anställda. Det bör här särskilt påpekas, att det i dagens situation

är synnerligen svårt att finna kvalificerad arbetskraft på detta område.

Den första beräkningen av pensionsreserven enligt de nya reglerna

blir principiellt grundläggande för de efterföljande och måste därför ske

med särskilt stor omsorg och med tillbörligt beaktande av de gällande pensionsutfästelsernas

natur och andra svårbedömda omständigheter. Vad som

gäller Konsumentkooperationens pensionsstiftelse torde också ha giltighet

beträffande åtskilliga andra pensionsstiftelser.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller, att under de första åren

efter den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande kommer de allra flesta

av de företag, som har pensionsstiftelse, att bliva tvungna att företaga årliga

beräkningar, och ett mycket stort antal företag, vilkas pensionsstiftelser nu

äger ett kapital av en storleksordning i närheten av pensionsreserven eller

senare kommer att erhålla ett sådant kapital, torde även i fortsättningen få

lov att räkna med detta arbete såsom en årligen återkommande uppgift.

Föreningen anser så vidsträckta krav på beräkningsarbeten föranleda avsevärda

betänkligheter mot införandet av förslagen i betänkandet, såvida icke

beräkningarna låter sig utföras enkelt. Helst böra de kunna genomföras

utan anlitande av särskild försäkringsteknisk expertis, så att även de företag,

som icke äger sådan inom sin personal, kunna utföra dem utan att be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

höva konsultera utomstående. Föreningen säger sig emellertid vara synnerligen

tveksam om huruvida detta krav på enkelhet är tillgodosett i de föreliggande

lagförslagen.

Sveriges köpmannaförbund anser att man i fråga om företag, som avslutat

sitt räkenskapsår före den 1 oktober 1961, rimligen bör låta nuvarande

regler få fortsatt tillämpning vid 1962 års taxering.

Vad utredningen föreslagit i punkt 2 och punkt 3 av övergångsbestämmelserna

har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissmyndigheterna.

Beträffande bestämmelserna i punkt 2 att avdrag medgives för avsättning

avseende utfästelse om pension, vilken icke är förenad med fribrev, när

utfästelsen lämnats före den 1 juli 1962 uttalar dock Landsorganisationen

att det — med hänsyn till arbetsmarknadsparternas anpassningsbehov till

ett nytt system — vore önskvärt att tidpunkten framflyttades till den 1 januari

1963.

Skånes handelskammare gör följande uttalande.

Enligt punkt 2 i de för kommunalskattelagen föreslagna övergångsbestämmelserna

skall avdrag medges för avsättningar för äldre pensionsutfästelser,

som icke är förenade med fribrev. Man skulle ha väntat sig att

utredningen föreslagit en motsvarande övergångsbestämmelse för sådana

kvarstående äldre pensionsutfästelser, som avgivits av pensionsstiftelser.

Någon dylik övergångsbestämmelse innehåller förslaget emellertid icke. Utredningen

har i motiveringen till civillagsförslaget framhållit, att stiftelseutfästelserna

ger den pensionsberättigade ett bräckligt stöd. Från denna

utgångspunkt synes det föga rimligt att motverka en förbättring av detta

stöd, som dock är det enda den pensionsberättigade i det avsedda fallet har,

genom att vägra avdragsrätt för kvarstående äldre stiftelseutfästelser. Handelskammaren

— som ovan motsatt sig förbudet för stiftelser att utfästa

pension — får därför yrka, att om förbudet införes, avdrag det oaktat skall

kunna erhållas för avsättningar till tryggande av kvarstående äldre utfästelser

av detta slag.

Såsom framgår av den i proposition nr 177 lämnade redogörelsen för remissyttrandena

har bl. a. från länsstyrelsernas sida framhållits, att kontrollen

av pensionsreservberäkningarna kan komma att medföra avsevärt

merarbete för såväl taxerings- som tillsynsmyndigheter. I

I en den 8 september 1961 dagtecknad till chefen för justitiedepartementet

ställd skrivelse har Svenska arbetsgivareföreningen till närmare klargörande

av den föreliggande situationen för pensionsstiftelserna anfört följande.

Under år 1960 träffades överenskommelser avseende kompletterande pensionsförmåner

åt tjänstemän. Enligt en uppgörelse mellan Svenska Arbetsgivareföreningen,

Svenska Industri^änstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareförbund

har för möjliggörande av pensionering i egen regi anordnats

ett särskilt system för tryggande av dessa pensioner. Systemet har ingående

refererats av Pensionsstiftelseutredningen, varför någon redogörelse

för detsamma ej erfordras i delta sammanhang. Sättes i enlighet med utredningens

förslag den civilrättsliga och den skatterättsliga lagstiftningen i

kraft redan innevarande år uppstår för företag, som anslutit sig till detta

system, åtskilliga problem, vilkas lösande förutsätter flera åtgärder av lagstiftaren

och myndigheter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

Företag med bokslut efter lagens ikraftträdande har att uträkna pensionsreserven

i de äldre stiftelserna och Pensionsregistreringsinstitutet (PRI)

skall beräkna pensionsreserven i de s. k. PRI-stiftelserna. Enligt uppgift

från SPP och PRI har hittills (den 31 augusti 1961) de hos SPP försäkrade

pensionerna kunnat omräknas i enlighet med överenskommelserna om kompletteringspensioner

per den 1 januari 1960 för cirka 94 000 anställda. 46 000

dylika pensioner återstår att omräkna. Vid ingången av år 1961 kan beståndet

i PRI beräknas omfatta cirka 120 000 anställda. Det kan förväntas

att företag med bokslut efter lagens ikraftträdande skall med anlitande av

uppgifter från SPP uträkna pensionsreserven i sina gamla stiftelser. Därmed

skulle också eventuellt befintliga överskott i sistnämnda stiftelser kunna

fixeras. Däremot saknas möjlighet för PRI att exakt angiva pensionsreserven

i de nyinrättade PRI-stiftelserna vid utgången av de räkenskapsår, för

vilka taxering sker år 1962. Kontakt har därför under hand tagits med Kungl.

Försäkringsinspektionen, som förklarat sig beredd att, under förutsättning

av vederbörande avtalsslutande parters godkännande, i grunderna för beräkning

av pensionsreserv enligt den väntade lagstiftningen förorda intagandet

av vissa schablonregler för beräkning av pensionsreserven i PRI-stiftelserna.

Dessa schablonregler bör avse en övergångstid och tillämpas vid

1962 års taxering. På dylikt sätt utformade grunder skulle lösa de civilrättsliga

och skatterättsliga frågorna för de företag, vilkas bokslut inträffar efter

lagstiftningens ikraftträdande.

Taxeringen år 1962 avser emellertid även företag, vilkas bokslut inträffar

fr. o. m. den 1 mars 1961 t. o. m. dagen före lagens ikraftträdande. Företag

med sådana bokslutstidpunkter kan i övervägande antalet fall på grund av

gällande stiftelsestadgar icke överföra medel från gamla stiftelser till PRIstiftelserna.

För nyavsättning till PRI-stiftelse skulle företag med överskott

i sina gamla stiftelser icke erhålla avdrag vid 1962 års taxering, såvida ej

särskild lagstiftning öppnar möjlighet därtill. Försäkringsbolaget Pensionsgaranti,

ömsesidigt (FPG), har i sin bolagsordning en bestämmelse av innebörd

att försäkringstagare skall i varje års bokslut avsätta medel till PRIstiftelse

och bringa upp dess förmögenhet till en på visst sätt beräknad pensionsskuld.

Skulle den nya lagstiftningen gälla vid 1962 års taxering är som

nyss nämnts företagen icke berättigade — annat än i undantagsfall — att

överföra medel till sina PRI-stiftelser. FPG har därför förhört sig hos Försäkringsinspektionen

om inspektionen såsom tillsynsmyndighet kommer att

inskrida mot ett förfarande, innebärande att dessa företag utfäster sig gentemot

FPG att, så snart civillagstiftningen det möjliggör, från gamla stiftelser

överföra erforderliga belopp till PRI-stiftelserna. Försäkringsinspektionen

torde enligt vad föreningen under hand inhämtat icke komma att göra

anmärkning mot ett sådant förfarande.

För de företag, som icke har överskott i gamla stiftelser, bör den nya lagstiftningen

innebära rätt till avdrag vid 1962 års taxering för en på ovan

angivet sätt schablonmässigt beräknad pensionsreserv i PRI-stiftelserna.

Öppnas möjlighet för företagen att förfara på nu angivet sätt, skulle de rättsliga

problemen i samband med ett ikraftträdande innevarande år reduceras

så långt sig göra låter.

Av vad ovan anförts framgår, att flera åtgärder måste vidtagas för att ett

ikraftträdande i slutet av innevarande år icke skall medföra allvarliga svårigheter

för företagen. En enklare lösning vore dock att, som skattedelegationen

förordat i sitt yttrande, en provisorisk skattelagstiftning genomföres

av samma innehåll som den som gällt vid 1961 års taxering.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

41

Departementschefen

Av den lämnade historiken och redogörelsen för gällande rätt framgår, att

möjligheterna till skattefria avsättningar till pensionsstiftelser successivt

begränsats sedan 1930-talets sista år. Anledningen till att avdragsrätten på

detta sätt beskurits har varit dels att man velat förhindra att bestämmelserna

utnyttjades i syfte att nå icke avsedda skatteförmåner, dels att alltför liberala

avsättningsmöjligheter inte ansetts förenliga med en konjunkturstabiliserande

ekonomisk politik. Trots att avsättningsmöjligheterna begränsats

möjliggör dock nu gällande bestämmelser, att till pensionsstiftelse i

regel kan skattefritt överföras betydligt mer än som svarar mot den vid

bokslutstillfället uppkomna pensionsskulden beräknad efter försäkringsmässiga

grunder.

Det förändrade läge, som uppstått för pensionsstiftelserna genom tillkomsten

av ATP och de i prop. 177 föreslagna ändringarna i civilrättsligt hänseende

av pensionsstiftelseinstitutet, gör det nödvändigt att ånyo överse de

skatterättsliga bestämmelserna på detta område. Utformningen av nuvarande

skatteregler får ses mot bakgrunden av att pensionsfrågan före ATP:s

tillkomst för det stora flertalet anställda var helt beroende av frivilliga åtaganden

från arbetsgivarens sida. Genom liberala avsättningsmöjligheter har

man i viss män velat stimulera företagarna att lämna pensionsutfästelser.

Som en följd härav har vid beräkning av avdragsgill avsättning godtagits

även utfästelser om s. k. antastbar pension d. v. s. pensioner, som utgår endast

under förutsättning att den anställde vid uppnådd pensionsålder fortfarande

är i tjänst hos arbetsgivaren i fråga. Även i övrigt har önskemålet

att stimulera till pensionsutfästelser påverkat bestämmelsernas utformning.

Pensionsstiftelseutredningens förslag innebär att möjligheterna till skattefria

avsättningar till pensionsstiftelser ytterligare begränsas. Sålunda framför

utredningen krav på oantastbara pensionsutfästelser

som grund för avdragsgilla avsättningar, d. v. s. utfästelserna skall innebära

rätt till fribrev vid avgång från tjänsten före uppnådd pensionsålder. Dock

skall utfästelser om antastbara pensioner godtagas vid beräkning av avdragsgill

avsättning om de lämnats före den 1 juli 1962.

Utredningens förslag i denna del, som tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av så gott som samtliga remissinstanser, bör även enligt min mening

genomföras. Oaktat utfästelser om antastbar pensionsrätt även i fortsättningen

och framför allt innan ATP trätt helt i kraft kan ha betydelse för de

anställda, finnes inte längre samma anledning att genom liberala avsättningsregler

stimulera till dylika utfästelser. De senaste pensionsuppgörelserna

på arbetsmarknaden visar också att utvecklingen nu fört fram till ett

läge, där lämnandet av oantastbara pensionsförpliktelser synes bliva det

normala.

Kravet på fribrev som förutsättning för avdragsrätt gäller endast framlida

utfästelser. Jag anser mig kunna tillstyrka utredningens förslag, att av
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

drag medgives för avsättning i fråga om redan lämnade utfästelser om antastbar

pension, även om en dylik avdragsrätt i viss mån kan sägas minska

företagarnas intresse av att förena dessa utfästelser med fribrev. Genom den

av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen, att avdrag medgives för

avsättning avseende utfästelse om antastbar pensionsrätt om utfästelsen

lämnats före den 1 juli 1962, lämnas rådrum för anpassning till de nya reglerna.

I och för sig bör denna tidsfrist vara tillfyllest, men jag vill dock, med

hänsyn till behovet för arbetsmarknadens parter av en viss anpassningstid,

inte motsätta mig att densamma utsträckes till den 1 januari 1963.

Enligt utredningens förslag skall vidare den skattskyldige vid avsättning

till pensionsstiftelse få beakta utfästelse endast om utfästelsen

gjorts av den skattskyldige själv. Även detta innebär en begränsning

i fråga om avsättningsmöjligheten, då enligt gällande bestämmelser

en skattskyldig vid avdrag för avsättning till pensionsstiftelse har rätt

att beakta icke blott utfästelse om pension av den skattskyldige själv utan

även utfästelse från pensionsstiftelse. Näringslivets skattedelegation befarar,

att kravet på att utfästelsen skall ha gjorts av den skattskyldige kan

tänkas motverka arbetsgivarnas intresse av att lämna pensionsutfästelser.

Särskilt för de mindre företagen skulle den föreslagna regeln bli besvärande

och tänkas få till följd, att dessa företag ställer sig avvisande till ytterligare

frivilliga tilläggspensioner.

Förslaget i denna del får ses i samband med utredningens förslag till lag

om pensionsstiftelses verksamhet. Enligt sistnämnda lagförslag, som underställes

riksdagen i prop. nr 177 — där benämnt förslag till lag med vissa

bestämmelser om pensionsstiftelse — får pensionsstiftelse i fortsättningen

ej utfästa pension. Sker det ändå är utfästelsen ogiltig. Godtages denna bestämmelse

i förslaget till lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse

får, som utredningen framhåller, den föreslagna skatteregeln betydelse endast

i fråga om redan lämnade utfästelser.

Ett pensionslöfte, som kan göras gällande enbart gentemot en pensionsstiftelse,

är i regel mindre värdefullt för arbetstagaren än ett sådant löfte

av hans arbetsgivare, som är förenat med säkerhet i stiftelsemedel. Den föreslagna

skatteregeln får till följd att — i de fall pensionsstiftelse lämnat utfästelser

— arbetsgivaren själv måste ikläda sig ansvar för dessa pensionsutfästelser,

därest de skall få tas i betraktande vid beräkning av avdragsgill

avsättning. Då en sådan verkan av skattereglerna i och för sig får anses

önskvärd, anser jag mig kunna tillstyrka utredningens förslag i denna del.

Hinder föreligger givetvis inte mot att en arbetsgivare allenast delvis övertar

en av pensionsstiftelse tidigare gjord utfästelse. Avdragsrätten begränsas

då till den del av utfästelsen som arbetsgivaren övertagit. Arbetsgivaren

kan således överta pensionsutfästelser till så stor del, att pensionsreserven

för övertagna utfästelser svarar mot redan avsatta medel. I

I ett hänseende innebär utredningens förslag en uppmjukning i förhållande

till nu gällande avsättningsregler. I fråga om redan utgående pensioner

förordar utredningen en återgång till vad som gällde före 1955

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

års ändring, nämligen att dylik pension skall beaktas vid beräkning av avdragsgill

avsättning även om pensionen inte grundar sig på utfästelse. Utredningen

motiverar förslaget i denna del med att utredningen velat i möjligaste

mån uppställa gemensamma regler för civilrätt och skatterätt.

I och för sig är det givetvis önskvärt att pensionsreserven, beräknad enligt

civilrättsliga och skatterättsliga regler, alltid varit densamma. Såsom

vissa remissinstanser framhållit har en sådan överensstämmelse inte helt

kunnat uppnås. Vid beräkning av pensionsreserv enligt den civilrättsliga lagstiftningen

beaktas t. ex. utfästelser till huvudaktieägare och framtida utfästelser

om antastbar pension. Därmed minskas i viss mån betydelsen av

att ha samma regler i civilrätt och skatterätt i fråga om utgående pensioner.

Då ett bifall till utredningens förslag i denna del, såsom bl. a. riksskattenämnden

framhållit, kan leda till tolkningssvårigheter och därmed även till

skatteprocesser, vill jag för egen del förorda att kravet på utfästelse bibehålies

även då det gäller utgående pensioner. Framhållas må att om ett företag

börjat utbetala pension i enlighet med tillämpad sedvänja det vanligen uppstår

en för företaget juridiskt bindande förpliktelse att även fortsättningsvis

utbetala denna pension. Enda skillnaden blir således att företaget, om pensionen

skall tas i beaktande vid beräkning av avdragsgill avsättning, måste

bekräfta den i realiteten redan föreliggande förpliktelsen. Vid bifall till vad

jag nu förordat bör gällande övergångsbestämmelse beträffande pensioner,

som börjat utgå vid ikraftträdandet av 1955 års lagstiftning, alltfort äga

giltighet.

Utredningens förslag om krav på ränta i fråga om de skuldebrev, som

avlämnas i samband med avsättningar efter lagens ikraftträdande, har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. För egen

del anser jag mig böra tillstyrka förslaget i denna del. Med anledning av

vad sparbanksinspektionen anfört vill jag framhålla, att företagaren givetvis

kan, om han så önskar, utbetala räntebeloppet till stiftelsen. Den föreslagna

utformningen av lagtexten lägger inte hinder i vägen härför. Ett krav

på en förräntning av minst tre procent i enlighet med vad utredningen förordat

synes godtagbart även då det gäller bankföretagens pensionsstiftelser.

Frågan om ränta å reverserna får särskild betydelse, då stiftelseförmögenheten

nått taket för skattefria avsättningar. Några remissinstanser har

ifrågasatt att avdrag för ränta borde vägras i dylika fall. Den av utredningen

föreslagna avtappningsregeln minskar emellertid risken för överavsättningar

genom att ränta tillföres stiftelsen och jag vill därför för närvarande

inte förorda en regel av sådan innebörd. Å andra sidan finns inte skäl godkänna

högre ränta än av utredningen föreslagna sex procent. Med anledning

av vad vissa remissinstanser uttalat angående säkerhetskravet i samband

med reversavsättningar må framhållas, att detta, såsom även i prop. 177

uttalats, är eu fråga som inte kan komma under prövning i detta sammanhang.

Utredningens förslag, att maximiavsättningen, s k a 11 e t a k e t, i fortsättningen

skall motsvara en efter försäkringstekniska grunder beräknad

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

pensionsreserv, har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av del

helt övervägande antalet remissinstanser. Vad i remissyttrandena uttalats

angående utformningen av de försäkringstekniska grunderna har återgivits

i prop. 177. De grunder, som kommer att gälla vid beräkning av pensionsreserv''

enligt den civilrättsliga lagstiftningen, bör kunna accepteras även i

skatterätten. Jag tillstyrker därför utredningens förslag i denna del. Tilläggas

må att frågan om rätten till avdrag för stiftelseavsättningar i första

hand måste bedömas som en fråga rörande pensionering och inte som en

möjlighet att skattefritt bevara vinstmedel inom företagen.

Det utrymme, som vid viss tidpunkt finns för avsättning till pensionsstiftelse,

motsvarar skillnaden mellan skattetaket och värdet av stiftelsens

förmögenhet. Några remissinstanser har ifrågasatt behovet av särskilda normer

för värdering av stiftelsens tillgångar. Till detta vill jag framhålla, att

tillgångarna givetvis skall upptagas till det värde, som de kan anses betinga

vid försäljning under normala förhållanden. Det finns ingen anledning att

på en omväg öka avsättningsmöjligheterna genom att tillåta lägre värdesättning

å stiftelsens tillgångar än saluvärdena. Någon uttrycklig föreskrift angående

värdesättningen anser jag inte erforderlig. Det närmare ställningstagandet

till tveksamma värderingsfrågor torde få överlåtas åt praxis. Det

får ankomma på riksskattenämnden att i mån av behov ge vägledande anvisningar.

Beträffande fåmansbolagen har utredningen icke föreslagit några

ändrade bestämmelser. Det får ankomma på utredningen att i sitt fortsatta

arbete undersöka, om sådana regler kan utformas, att avsättning för huvudaktieägarens

pensionering kan medgivas utan risk för att reglerna missbrukas.

Någon ändring i gällande bestämmelser kan jag därför icke nu förorda.

Ej heller är jag beredd tillstyrka att handels- och kommanditbolag beredes

förmånligare avsättningsmöjligheter än enskilda rörelseidkare. Det är i

praktiken understundom svårt att avgöra om ett visst företag utgör enskild

firma eller bolag.

Även om de enskilda detaljerna i utredningens förslag till ändrade bestämmelser

i fråga om avsättning till pensionsstiftelse i huvudsak kan sägas

ha fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen, framhålles

dock från såväl myndigheter som organisationer att beräkningen och kontrollen

av den skattemässiga pensionsreserven kommer att innebära mycket

arbete för skattskyldiga och beskattningsmyndigheter. På grund härav förordar

flera remissinstanser att bestämmelserna sättes i kraft först

vid 1963 års taxering.

Såsom även utredningen framhållit är vissa olägenheter förenade med utredningens

förslag att de nya avsättningsreglerna skall tillämpas första

gängen redan vid 1962 ars taxering. Uträkningen av pensionsreservens storlek

krävei sin tid och det finnes endast få som är experter på denna uppgift.

Det är emellertid att märka att praktiska olägenheter av ungefär samma art

skulle möta, om man i stället väljer att låta nuvarande regler vara tillämp
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

liga ännu ett år. Även beräkningen av nuvarande skattetak med hänsyn tagen

till förändringarna genom ATP:s tillkomst är tidsödande och kräver ofta

medverkan av experter och denna beräkning skulle få betydelse endast vid

1962 års taxering.

Till detta kommer att jag icke är beredd att för 1962 års taxering tillstyrka

en provisorisk lagstiftning i fråga om stiftelseavsättningar motsvarande

den som gällde vid 1961 års taxering. En sådan lagstiftning skulle få

till följd betydande överavsättningar i förhållande till nu gällande skattetak,

vilket tak i sin tur är högre än det av utredningen förordade. Man skulle

därigenom ytterligare öka svårigheterna i samband med den av utredningen

föreslagna avtappningsregeln, då det synes ofrånkomligt att dessa

nya överavsättningar snarast måste återföras. Den uppmjukning av avtappningsreglerna,

som jag i det följande kommer att förorda, skulle då inte

kunna tillstyrkas.

Såsom framgår av skrivelsen av den 8 september 1961 från Svenska

arbetsgivareföreningen kan de speciella problem, som är förbundna med

de PRI-anslutna företagens pensionsavsättningar, lösas om de nya bestämmelserna

tillämpas från och med 1962 års taxering. Jag erinrar om att i

prop. 177 framhållits, att hinder inte bör möta att i samband med fastställandet

av de försäkringstekniska grunderna för beräkning av pensionsreserv

föreskrives schablonregler, som under en övergångstid kan gälla för beräkning

av pensionsreserv i PRI-stiftelserna och liknande slag av stiftelser. Då

dessa grunder skall tillämpas vid beräkning av pensionsreserv enligt såväl

den civilrättsliga som den skatterättsliga lagstiftningen följer därav, att

schablonreglerna blir tillämpliga även vid beräkning av skattetaket vid 1962

års taxering. Framhållas må att behovet av schablonregler för PRI-stiftelserna

i och för sig inte föranledes av att de nya reglerna sättes i kraft vid 1962

års taxering. Liknande schablonregler skulle blivit erforderliga för dessa stiftelser

vid nämnda taxering även om ikraftträdandet av de nya bestämmelserna

framflyttades till 1963 års taxering.

Det förhållandet, att de nya bestämmelserna sättes i kraft redan vid

1962 års taxering innebär inte att alla företag, som har pensionsstiftelser,

då måste beräkna den skattemässiga pensionsreserven. De många företag,

som vet att redan gjorda avsättningar överstiger det nya skattetaket,

behöver inte göra några beräkningar. Företag, som tidigare inte gjort avsättningar

eller endast gjort mindre sådana, kan ofta genom en överslagsberäkning

konstatera, att den avsättning man vill göra måste ligga inom

taket. Den exakta beräkningen av pensionsreserven kan då uppskjutas till

ett kommande år. Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningen

kommer att utge vissa tabeller för underlättandet av pensionsreservsberäkningarna.

Endast de företag, som önskar göra avsättning men som är tveksamma om

stiftelseförmögenheten genom avsättningen kommer att överstiga den avdragsgilla

reserven, måste göra en exakt takberäkning. Hinner ett sådant

företag inte före bokslutstillfället göra eu exakt takberäkning, får företaget

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposilion nr 178 år 1961

antingen uppskjuta avsättningen till ett senare år eller också avsätta det

belopp, som vid en överslagsberäkning bedömes som avdragsgillt, och till avsättningen

knyta villkoret att densamma sker under förutsättning att avdrag

medgives vid taxeringen. Skulle avdrag för avsättningen helt eller delvis vägras

har företaget då möjlighet att återföra det för mycket avsatta beloppet.

Ett förbehåll av sistnämnd art göres redan nu, då tveksamhet beträffande

avdragsrätten föreligger. Det förhållandet, att vissa företag, som inte hinner

verkställa en exakt beräkning av skattetaket, väljer att uppskjuta ytterligare

avsättningar till ett kommande år, utgör inte något avgörande skäl mot att

sätta de nya bestämmelserna i kraft redan vid 1962 års taxering.

Några remissinstanser har förordat, att nuvarande bestämmelser borde

få gälla vid 1962 års taxering beträffande företag, som har s. k. brutet

räkenskapsår. Även utredningen har antytt att man kunde överväga särskilda

regler för företag med räkenskapsår, som avslutats före den 1 oktober

1961. Med anledning härav vill jag framhålla, att utredningens betänkande

avlämnades i början av april detta år. Utredningens förslag har således

varit känt vid den tidpunkt, då företag med brutet räkenskapsår upprättat

det bokslut, som skall ligga till grund för 1962 års taxering. Med hänsyn

till den diskussion, som de senaste åren förts kring problemet med pensionsstiftelseavsättningar,

torde företagen ha varit medvetna om att avsättningsmöjligheterna

kunde komma att begränsas vid 1962 års taxering.

I den mån företagen gjort avsättning bär de sannolikt till avsättningen

knutit det villkoret att avdrag medgives vid taxeringen. Skulle det mot förmodan

finnas företag, som i 1962 års bokslut gjort en stiftelseavsättning,

vilken inte kan godkännas enligt de nya bestämmelserna, och som till avsättningen

inte knutit ett sådant villkor som nyss sagts, kan detta företag

— enligt de bestämmelser jag i det följande kommer att föreslå — uttaga

gottgörelse ur överskottet i stiftelsen för kommande pensionskostnader utan

att beskattas härför i den mån gottgörelsen skett av stiftelsemedel, för vilka

avdrag icke åtnjutits vid taxeringen. Det synes därför inte finnas någon anledning

att införa särskilda ikraftträdandebestämmelser för företag med

brutet räkenskapsår.

Vad så angår beskattningsmyndigheternas arbete med kontrollen av pensionsreservsberäkningarna

i de fall, då avdrag för avsättning yrkas, må

framhållas att denna kontroll liksom hittills måste grundas på den utredning,

som företaget lämnar. Det åligger företaget att förete en tillfredsställande

utredning angående skattetaket. Beskattningsmyndigheterna bör

kunna godtaga en uträkning av den skattemässiga pensionsreserven, som

verkställts av person, vilken har erfarenhet på området och är att anse som

trovärdig. Vare sig sakkunnig anlitas eller ej bör för taxeringsmyndigheterna

framläggas de fakta varpå beräkningarna är grundade. Det är därvid

främst fråga om vad utfästelsen åsyftat samt storleken av verkliga eller

fingerade fribrev. I tveksamma fall kan frågan om pensionsreservens beräkning,

om taxeringsintendenten så finner lämpligt, underställas försäkringsinspektionen.

Givetvis bör detta ske endast i undantagsfall. Det finns en
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

ligt min mening knappast anledning antaga att det förhållandet, att de nya

avsättningsreglerna i stället för de nuvarande gäller vid 1962 års taxering,

skulle innebära någon större ökning av beskattningsnämndernas arbete i

fråga om kontrollen av stiftelseavsättningar. En annan sak är att kontrollen

i samband med den föreslagna avtappningsregeln kan bli mera betungande.

Till denna fråga skall jag återkomma i det följande.

Av det sagda framgår att jag kan tillstyrka utredningens förslag att de

nya avsättningsreglerna träder i kraft för samtliga företag vid 1962 års

taxering. Såsom jag tidigare förordat bör den av utredningen i punkt 2.

av övergångsbestämmelserna angivna tidsfristen utsträckas till den 1 januari

1963. Om kravet på utfästelse bibehålies även för utgående pensioner

föranleder detta, som även tidigare framhållits, ett tillägg till punkt 3.

av de föreslagna övergångsbestämmelserna.

Till punkt 2 av övergångsbestämmelserna enligt utredningens förslag har

fogats ett tillägg. Beträffande detta tillägg vill jag framhålla följande.

Såsom jag redan förordat bör avdrag för avsättning medgivas för sådana

utfästelser om antastbar pension, vilka lämnats före den 1 januari 1963. Man

fingerar därvid att utfästelsen är förenad med fribrev beräknat enligt 10 §

tredje stycket i den föreslagna civilrättsliga lagstiftningen. Förenas en före

nämnda dag lämnad utfästelse om antastbar pension i sin helhet med fribrev,

d. v. s. göres oantastbar, är de föreslagna övergångsbestämmelserna inte

längre tillämpliga å utfästelsen. Vid beräkning av avdragsgill avsättning

motsvaras pensionsreserven av kapitalvärdet av den utfästa pensionen till

den del densamma enligt utfästelsen intjänats vid tillfället för beräkningen.

Om utfästelsen i fråga endast till en del förenas med fribrev, får utfästelsen

anses uppdelad i två delar, en avseende antastbar pension och en avseende

oantastbar pension. De av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna

är alltjämt tillämpliga å den del av utfästelsen som avser antastbar pension.

I prop. nr 177 med förslag till civilrättslig lagstiftning i fråga om pensionsstiftelser

konstateras, att reglerna om pensionsreserv enligt nämnda

lagförslag ej beaktar det särskilda läge, att en från början antastbar utfästelse

uppdelas i en antastbar och en oantastbar del. Det framhålles emellertid

att det framstår som naturligt att pensionsreserven ej bör minska på

grund av en sådan uppdelning. Ett belopp motsvarande kapitalvärdet av vad

som fingeras vara intjänat av den ursprungliga utfästelsen bör alltjämt ligga

kvar i stiftelsen till tryggande av arbetstagarens pensionsrätt.

Då det gäller den skatterättsliga lagstiftningen synes det skäligt att —

om en antastbar utfästelse, som enligt de av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna

skall beaktas vid beräkning av avdragsgill avsättning,

(ill en del förenas med fribrev — detta förhållande i princip inte skall medföra

minskade avsättningsmöjligheter. Jag anser mig därför böra förorda

att till punkt 2 av de av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna

fogas ett tillägg av innebörd, att om en antastbar utfästelse, som omfattas av

nämnda bestämmelser, till eu del förenas med fribrev, den återstående

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

antastbara delen av den utfästa pensionen skall anses tillfullo intjänad. För

den oantastbara delen motsvaras pensionsreserven av kapitalvärdet av den

pension som enligt utfästelsen intjänats vid tiden för beräkningen. Såsom

förutsättning för att pensionsreserven för den antastbara delen skall få beräknas

på sätt nu angivits bör dock gälla, att för de båda pensionsdelarna

sammanlagt inte beräknas en större pensionsreserv än som skulle ha beräknats

om den ursprungliga utfästelsen inte förenats med fribrev. Sistnämnda

spärregel synes dock inte böra gälla i fall då den skattskyldige, t. ex. när

fråga är om ett PRI-anslutet företag, till utfästelsen om den oantastbara

pensionsdelen knutit åtaganden att till pensionsstiftelse avsätta medel för

pensionen jämte tillägg till denna. Det sagda kan belysas av det exempel som

anförts i prop. nr 177 och som jag här får återge med vissa kommentarer

i fråga om den skatterättsliga tillämpningen.

En arbetstagare erhåller, då han anställes vid 40 års ålder, en utfästelse

om antastbar pension å 25 000 kronor om året från 65 år. Det antages att

lian anställts före den 1 januari 1963, varför utfästelsen enligt punkt 2

av övergångsbestämmelserna skall beaktas vid beräkning av avdragsgill avsättning.

Enligt bestämmelserna i 10 § tredje stycket i den civilrättsliga lagstiftningen

fingeras för beräkning av pensionsreserv, att arbetstagaren årligen

intjänar 1/25 av den utfästa pensionen, d. v. s. 1 000 kronor. När arbetstagaren

är 50 år anses han sålunda ha intjänat en årlig pension om 10 000

kronor. Vid beräkning av avdragsgill avsättning beräknas pensionsreserven

för utfästelsen till kapitalvärdet av 10 000 kronor. Arbetsgivaren utfäster, då

arbetstagaren fyller 50 år, att den återstående delen av pensionen, 15 000

kronor, skall vara förenad med fribrev; fribrevsbeloppet stiger enligt utfästelsen

med 1 000 kronor per år. Pensionen anses då uppdelad på en antastbar

och en oantastbar del. Enligt det av mig förordade tillägget till punkt 2

av övergångsbestämmelserna får pensionsreserven för den antastbara delen

beräknas som kapitalvärdet av 10 000 kronor, d. v. s. den antastbara pensionen

anses tillfullo intjänad. Den oantastbara delen motsvarar en utfästelse

om pension å 15 000 kronor. Efter fem år, när arbetstagaren fyllt 55 år,

utgör den skattemässiga pensionsreserven dels kapitalvärdet av ett fingerat

fribrev om 10 000 kronor, dels kapitalvärdet av ett verkligt fribrev om 5 000

kronor eller sammanlagt kapitalvärdet av ett fribrev om 15 000 kronor. Om

den ursprungliga utfästelsen inte förenats med fribrev, hade pensionsreserven

vid beräkning av avdragsgill avsättning beräknats till kapitalvärdet av

ett fingerat fribrev om 15 000 kronor.

I detta exempel har således möjligheten att skattefritt avsätta till pensionsstiftelse

varken ökat eller minskat genom rätten till fribrev. Det verkliga

fribrevet kunde emellertid, beroende på de regler som i utfästelsen angivits

för intjänandet, ha varit större eller mindre än 5 000 kronor. Om det verkliga

fribrevet varit t. ex. 6 000 kronor och den skattskyldige åtagit sig att till

pensionsstiftelse avsätta medel för pensionen jämte tillägg till denna, får

den skattemässiga pensionsreserven enligt det av mig förordade tillägget till

punkt 2 av övergångsbestämmelserna beräknas till kapitalvärdet av ett fri
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

49

brev om sammanlagt 16 000 kronor. Tilläggas må, att — om en utfästelse

om antastbar pension, som lämnats före den 1 januari 1963, till en del förenas

med fribrev — det alltid står den skattskyldige fritt att vid beräkning

av avdragsgill avsättning anse de båda pensionsdelarna som två helt skilda

utfästelser. Det fingerade fribrevet för den antastbara pensionen i exemplet

15

kommer då att uppgå till endast — av 10 000 kronor det år den anställde

fyllt 55 år.

Slutligen vill jag något beröra ett speciellt problem som har samband med

beräkningen av pensionsreserv. För att kunna beräkna pensionsreserven

är det nödvändigt att känna till storleken av utlovade pensioner. Om emellertid

pensionsutfästelsen, som ofta är fallet, har den innebörden att pensionen

skall reduceras med vad den anställde må komma att uppbära genom

ATP och, i vissa fall, folkpension, är det svårt att fastställa storleken

av den pension, som skall utgå från företaget. Man måste då beräkna de

belopp, som den anställde kan komma att erhålla i tilläggspension och folkpension.

Redan i prop. nr 40 till 1960 års riksdag berörde jag detta problem. Jag uttalade

då att man borde kunna godtaga att den allmänna tilläggspensionen

beräknades som om den anställde under följande år fram till pensionsåldern

hade samma lön som under det aktuella beskattningsåret. Jag vill

som min mening ånyo understryka att det bör godtagas att man i detta sammanhang

vid beräkning av kommande tilläggspension av praktiska skäl får

bortse från framtida förändringar i lönens och basbeloppets storlek. Folkpensionens

storlek beräknas på grundval av de beslut, som föreligger vid

beskattningsårets utgång. Enligt vad jag erfarit har pensionsstiftelseutredningen

för avsikt att efter dessa principer utarbeta tabeller, som utvisar de

belopp, varmed utlovade pensioner i förekommande fall skall reduceras med

hänsyn till ATP och folkpension. Då utvecklingen, så vitt kan bedömas, går

mot högre folkpensioner och högre tilläggspensioner innebär vad jag nu förordat

att pensionsreserverna för de kompletterande pensionerna blir något

för högt beräknade, vilket förhållande dock bör kunna godtagas.

Tillägg till 29 § 4 mom. jämte ikraftträdandebestämmelser

Utredningen

Utredningen framhåller, att en av dess uppgifter varit att föreslå den

lagstiftning för pensionsstiftelser som fordras i det läge som uppstått genom

tillkomsten av lagstiftningen om allmän tilläggspensionering (ATP).

Såsom ett led i detta arbete har möjlighet öppnats för en arbetsgivare att

ur överskott i pensionsstiftelse gottgöra sig den del av hans avgift till

ATP, som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt sådana

personer vilka omfattas av stiftelsens ändamål. Detta framgår av förslaget

till lag om pensionsstiftelses verksamhet 4 § jämförd med 6 § (5 och 7 §§

4 Bihanq till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 178

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

i departementsförslaget). Gottgörelse kan enligt nämnda paragrafer ske

för vad arbetsgivaren utgivit såsom pensionspost eller avgift för pensionsförsäkring

(inbegripet avgift till ATP) eller för annan kostnad i samband

med pensionering avseende nämnda personer.

I betänkandet framhålles att, då avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

medges, detta innebär att från beskattning undantages medel som eljest normalt

skulle ha tillförts företagets vinst. Det är enligt utredningens mening

inte lämpligt att sådana medel får kvarstå i stiftelse om medlen icke längre

erfordras för att säkerställa utgående pensioner eller utfästelser om pension

och arbetsgivaren samtidigt har pensionsutgifter, som faller inom stiftelsens

ram.

Utredningen erinrar om att enligt nuvarande skattepraxis gäller, att en

skattskyldig, som gottgör sig ur en stiftelse för en i och för sig avdragsgill

kostnad, medges avdrag för nämnda kostnad endast om han upptagit gottgörelsen

som inkomst. Däremot torde avdrag godkännas, om han underlåtit

att gottgöra sig ur stiftelsen, trots att möjligheten till gottgörelse stått honom

till buds.

Har arbetsgivaren möjlighet till gottgörelse ur pensionsstiftelse talar, enligt

utredningens mening, särskilda skäl för en ändring av skattepraxis. Skattereglerna

bör utformas så, att arbetsgivaren får intresse av att utnyttja de

möjligheter till gottgörelse ur pensionsstiftelse som lagstiftaren erbjudit.

Utredningen förordar att vad som eljest skulle vara avdragsgillt icke må

betraktas som avdragsgill kostnad till den del gottgörelse kunnat ske ur

pensionsstiftelse med stöd av 4 § lagen om pensionsstiftelses verksamhet

(5 § i departementsförslaget).

I princip skulle, framhåller utredningen, en avtappning ända ned till pensionsreserven

kunna krävas, dock att det därvid blir fråga om den civilrättsliga

pensionsreserven, vilken kan ha beräknats även på grundval av utfästelser

som icke uppfyller de i skattelag angivna kvalitetskraven. Det är dock,

enligt utredningens mening, icke önskvärt att driva fram en avtappning

ända ned till denna gräns. En pensionsstiftelse bör nämligen tillåtas ha något

överskott för utjämning i framtiden. Kravet, att den skattskyldige skall

gottgöra sig ur stiftelsens förmögenhet, har därför av utredningen begränsats

till att avse fall, där stiftelsens medel täcker mer än 120 procent av pensionsreserven.

Utredningen anför vidare.

Innebörden av den föreslagna skatteregeln framgår av följande exempel.

En skattskyldig antages ha en fri pensionsstiftelse med en förmögenhet

av 130 000 kr. Pensionsreserven utgör 100 000 kr.; 120 procent av pensionsreserven

är då 120 000 kr. Den skattskyldiges utgifter av pensionskaraktär,

för vilka gottgörelse ur stiftelsen kan ske med stöd av 4 § den

föreslagna civillagen, antages uppgå till 15 000 kr. Underlåter den skattskyldige

att skaffa sig gottgörelse men belastar likväl rörelsen med 15 000

kr. som kostnad, vägras han avdrag för 10 000 kr. (130 000 — 120 000 ==

10 000) och medges avdrag för 5 000 kr.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

Utredningens förslag avser endast att reglera fall diir gottgörelse ur pensionsstiftelse

kan ske med stöd av 4 § jämförd med 6 § i den föreslagna

lagen om pensionsstiftelses verksamhet (5 och 7 §§ i departementsförslaget).

Emellertid är det, framhåller utredningen, tänkbart att den skattskyldige

har möjlighet till gottgörelse ur pensionsstiftelse för kostnader

som icke nämnes i 4 § civillagen (5 § i departementsförslaget). Sålunda

äger arbetsgivare enligt 5 § samma lag (6 § i departementsförslaget) undei

däri stadgade förutsättningar gottgöra sig ur stiftelse för vissa pensionering

närliggande ändamål. En fri pensionsstiftelses stadgar kan dessutom

lämna ytterligare fördelar åt arbetsgivaren. Vidare har man, betonar utredningen,

att räkna med stiftelser vilka visserligen har ett pensionsändamål,

men för vilka pensionering icke är huvudändamål. Sådana stiftelser ligger

utanför området för den föreslagna civillagen. Beträffande dessa situationer

tänker sig utredningen icke någon ändring av nuvarande skattepraxis.

Den omständigheten att den skattskyldige har möjlighet att gottgöra sig

ur stiftelse påverkar hans taxering endast för det fall att han faktiskt uttagit

gottgörelse. Därefter anför utredningen.

En skattskyldig kan ha flera pensionsstiftelser som helt eller delvis omfattar

samma personkrets. Som redovisats i motiven till den föreslagna civillagen

har dessa stiftelser gemensam pensionsreserv, där icke annat följer

av ändamålsbestämningen. Vid tillämpningen av avtappningsregeln får

den skattskyldige ej räkna den gemensamma pensionsreserven mer än en

gång. I förslaget till civillag har i 8 § intagits anvisning till vilken stiftelse

den gemensamma reserven skall tänkas förlagd. Dessa frågor må belysas

med ett exempel. Ett företag har en särskild fri pensionsstiftelse för

tjänstemän med behållning av 500 000 kr. och en allmän fri pensionsstiftelse

(d. v. s. en fri stiftelse för företagets samtliga anställda) med behållning

av 400 000 kr. Pensionsreserven för löften till tjänstemän utgör

500 000 kr. och för löften till arbetare i företaget 200 000 kr. I detta fall

är pensionsreserven för tjänstemännens pensionslöften gemensam för båda

stiftelserna; 120 procent därav blir 600 000 kr. Detta belopp lägges enligt

åsyftade turordningsregler i civillagen i den särskilda stiftelsen så långt

dennas behållning "förslår. Vad som återstår, 100 000 kr., lägges sedan i

den allmänna stiftelsen. I sistnämnda stiftelse skall jämväl täckas skattemässigt

sett — 120 procent av pensionsreserven för arbetarlöftena, d. v. s.

240 000 kr. Det kommer sålunda att bli ett avtappningsbart överskott i

den allmänna stiftelsen på 60 000 kr. (400 000— 100 000 — 240 000 =

60 000). Har företaget sådana avdragsgilla kostnader, för vilka gottgörelse

kan ske enligt 4 § civillagen men icke sker, skall avdrag härför vägras i den

mån dessa kostnader ej överstiger 60 000 kronor.

För den händelse ett företag har två särskilda pensionsstiftelser avseende

olika personkretsar, t. ex. en tjänstemannastiftelse och en stiftelse

för arbetare, den ena med överskott den andra med underskott, leder, framhåller

utredningen, den föreslagna avtappningsregeln till följande.

Därest tjänstemannastiftelsen har eu förmögenhet överstigande 120 procent

av pensionsreserven för tjänstemannalöftena, vägras i motsvarande

män avdrag för sådana pensionskostnader för tjänstemännen, för vilka gotl
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

görelse kan ske. Däremot medges avdrag för de pensionskostnader som avser

arbetarna. Härför har den skattskyldige nämligen ingen befogenhet att

gottgöra sig ur tjänstemannastiftelsen, även om denna stiftelse skulle ha

ett aldrig så stort överskott. Att avtappningsregeln kan komma alt tillämpas

på tjänstemannastiftelsen får sålunda icke någon återverkan på arbetarstiftelsen.

Det kan erinras om att företaget enligt de vanliga avsättningsreglerna

äger rätt göra avdragsgill avsättning till arbetarstiftelsen upp till dess

avdragsgilla reserv.

Följande exempel belyser en från praktisk synpunkt viktig effekt av

skatteregeln. Ett aktiebolag har en allmän pensionsstiftelse med en förmögenhet

av 150 000 kr. Pensionsreserven utgör 100 000 kr. och det finns

alltså ett överskott utöver pensionsreserven på 50 000 kr. (= 50 procent).

Bolagets kostnader för pensionering antages under det aktuella året ha

uppgått till 20 000 kr. Om någon avtappningsregel ej funnes, skulle bolaget

vid ifrågavarande taxering kunna välja att gottgöra sig sagda kostnader

eller att underlåta att skaffa sig gottgörelse. I förra fallet finge bolaget upptaga

det gottgjorda beloppet som inkomst. I båda fallen medges avdrag för

kostnaderna i fråga. En tillämpning av den föreslagna skatteregeln innebär

att om bolaget underlåter gottgörelse, avdrag skall vägras. Det är då naturligt,

att bolaget utnyttjar gottgörelsemöjligheten och det är ju också avsikten

med regeln att så sker. Vanligen består stiftelsens tillgångar av en fordran

på bolaget. Gottgörelse sker på det sättet, att bolaget avskriver gottgörelsebeloppet

på sin skuld. Hade den föreslagna avtappningsregeln icke funnits

och hade bolaget valt att icke taga någon gottgörelse under beskattningsåret,

skulle beloppet om 20 000 kr. likväl ha belastat rörelsen som en kostnadspost.

En tillämpning av avtappningsregeln innebär att avdrag vägras

för kostnadsposten om 20 000 kr. Bolaget har följaktligen att betala skatt

på ett 20 000 kr. högre belopp än den skattepliktiga inkomst som skulle

förelegat om en sådan regel icke funnits.

Den föreslagna avtappningen av överskott för bestridande av pensionsutgifter

får, enligt utredningens mening, anses som en rimlig avvägning

mellan det allmännas intresse att överskottsmedel i pensionsstiftelse skall

återföras till beskattning, stiftelsens intresse att till pensionering anslagna

medel skall komma till användning för pensionsändamål och det enskilda

företagets intresse — i det fall stiftelsens tillgångar helt eller delvis består

av fordran å företaget — att bördan att amortera skulden till stiftelsen skall

fördelas över en längre period.

Skattemässigt betyder avtappningsregeln, alt medel som varit undantagna

återföres till beskattning. I den allmänna motiveringen till utredningens förslag

har gjorts ett försök att bedöma avtappningsregelns ekonomiska verkningar

i stort. För det enskilda företaget har, framhåller utredningen, denna

regel även en annan aspekt, nämligen att företaget måste ha likvida medel

att möta ökade utbetalningar. Består stiftelsens tillgångar av kontanter

eller liknande, behöver man icke räkna med några svårigheter. Företaget

får då från stiftelsen vad som behöves för att bestrida den skatt som kommer

att falla på den ökade vinsten.

Det är, konstaterar utredningen, omöjligt att bedöma i vad mån en sådan

betalning kan komma att rubba ett företags likviditet. Det är nämligen bara

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

fråga om en av ett flertal samtidigt verkande faktorer. Problemet kan väntas

få aktualitet främst för företag med jämförelsevis stora sammanlagda pensionskostnader

och samtidigt överskott i stiftelse mot vilket svarar reversfordran

på företaget.

Beträffande ikraftträdandet av avtappningsregeln föreslår utredningen,

att densamma skall tillämpas först vid 1963 års taxering. Detta

innebär, framhåller utredningen, att företag, som icke gör anspråk på avsättning

för det räkenskapsår som är föremål för taxering år 1962, får god

tid att verkställa erforderliga beräkningar av pensionsreservens storlek.

Utredningen avser att i början av hösten 1961 publicera tabeller för beräkning

av avdragsgillt belopp i syfte att underlätta företagens arbete med

de nya beräkningarna.

Utredningen har ansett det lämpligt, att företagen under de första åren

skall kunna begränsa de belopp som uttages såsom gottgörelse. Till förslaget

har fogats en övergångsbestämmelse som ger ett företag möjlighet att fördela

på tre år amorteringen av överskottet ovanför linjen 120/100 av pensionsreserven

oavsett storleken av företagets pensionskostnader. Stadgandet

i 29 § 4 mom. sista ledet skall icke föranleda, att avdrag vägras vid 1963 års

taxering, om den skattskyldige under beskattningsåret nedbringat stiftelsens

förmögenhet med en tredjedel av skillnaden mellan förmögenheten före gottgörelse

och ett belopp motsvarande 120 procent av stiftelsens pensionsreserv,

och vid 1964 års taxering, om den skattskyldige under beskattningsåret

nedbringat stiftelsens förmögenhet med hälften av skillnaden mellan motsvarande

belopp. Utredningen anför vidare.

Hur övergångsbestämmelsen fungerar må belysas med följande exempel.

Under arbetet med bokslutet per den 31/12 1962 i ett företag konstateras att

företagets pensionsstiftelse har en förmögenhet om 400 000 kr., att stiftelsens

pensionsreserv utgör 250 000 kr. och att 120 procent därav är 300 000

kr. Företagets pensionskostnader under 1962, för vilka gottgörelse kan ske

hos stiftelsen jämlikt 4 § .civillagen, uppgår till 50 000 kr. Företaget bör nu

t .. . l.e, . . 400 000 — 300 000 QQ oQo , ua

gottgora sig ur stiftelsen minst------- 33 333 kr. Företaget be
O
-

slutar att hos stiftelsen före årsskiftet gottgöra sig för 40 000 kr. Eftersom

detta belopp är högre än det förut angivna minimibeloppet, träder avtappningsregeln

icke i tillämpning vid 1963 års taxering. Vid arbetet med 1963

års bokslut konstateras, att stiftelsens förmögenhet är 360 000 kr., att pensionsreserven

alltjämt är 250 000 kr. samt att företaget under 1963 haft pensionskostnader

av det slag som avses i 4 § civillagen till ett belopp av 55 000

kr. Företaget bör nu gottgöra sig ur stiftelsen med minst

360 000 — 3 00 000

2

eller 30 000 kr.

Beträffande kontrollen av den föreslagna avtappningsregeln må följande

anföras. Om en skattskyldig har en pensionsstiftelse bör han i samband med

avgivande av självdeklaration uppge storleken av samtliga de kostnader som

omnämnes i 4 § (pensionspost, avgift för pensionsförsäkring och annan

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

kostnad i samband med pensionering). Vidare bör anges om gottgörelse skett

och i så fall upptages detta belopp som inkomst. Om gottgörelse ej skett bör

det åligga den skattskyldige att visa, att han likväl varit berättigad till avdrag

för de aktuella pensionskostnaderna. Detta förutsätter att han lämnar

uppgift om pensionsstiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets utgång

före eventuell gottgörelse och om storleken av stiftelsens pensionsreserv vid

samma tidpunkt. Är det uppenbart, att stiftelsens förmögenhet understiger

120 procent av pensionsreserven — det kan t. ex. framgå av en tidigare år

gjord beräkning av pensionsreserven — torde skattemyndigheten kunna

ställa mindre stränga krav på uppgifter från den skattskyldige. Det må slutligen

framhållas, att tillsynsmyndigheten har att taga befattning med kontrollen

av att pensionsreserven är riktigt beräknad. Skattemyndigheten bör

därför på denna punkt få hjälp av tillsynsmyndigheten.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har i regel i princip godtagit, att en avtappning av överskotten

i pensionsstiftelserna bör ske och att behov föreligger av bestämmelser

om en tvångsvis avtappning. Några remissinstanser bl. a. kommerskollegium

har dock framhållit att, i den mån överskott uppstått i en stiftelse,

detta skett i hägnet av gällande bestämmelser och att det därför kan

te sig stötande att företagen under en kort tid tvingas uttaga större delen

av överskottet till beskattning. Utformningen av avtappningsregeln och framför

allt ikraftträdandebestämmelserna har däremot föranlett erinringar.

Flera remissinstanser anser att den tvångsvisa avtappningen borde begränsas

till att avse ATP-avgifter. Kammarrätten uttalar farhågor för de

olägenheter, vilka kan tänkas uppstå vid tillämpning av den s. k. avtappningsregeln

och fortsätter.

Det kan härutinnan först erinras om att destinatärernas ställning i vissa

fall försvagas. Detta gäller särskilt beträffande de s. k. reversstiftelserna, därest

avtappningstvång införes innan frågan om de fria stiftelsernas förmånsrätt

i arbetsgivares konkurs löses. Det skulle således kunna vara till fördel

för de anställda om överskottet i de fria stiftelserna fick stå kvar i dessa

så länge frågan om sagda förmånsrätt är olöst.

Enligt kammarrättens mening manar även till försiktighet den svåröverskådlighet,

som vidlåder frågan om avtappningsregelns betydelse för företagens

likviditet. Utredningen har här inte haft möjlighet att framlägga något

belysande material och kammarrätten kan för egen del allenast uttala farhågor

för uppkomsten i enskilda fall av allvarligare likviditetssvårigheler.

Kammarrätten framhåller, att de anförda synpunkterna talar för en begränsning

tills vidare av avtappningsregeln till att omfatta endast ATP-avgifter.

Härigenom vinnes även en likformigare behandling av arbetsgivarna.

Liknande synpunkter anföres av riksskattenämnden och länsstyrelsen i

Stockholms län.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att från de anställdas synpunkt

är det en fördel med överskott i de fria stiftelserna så länge förmånsrättsfrågan

är olöst. Under förutsättning av en skyndsam lösning av detta problem

anser sig delegationen inte böra motsätta sig huvudprinciperna i lag
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

förslaget om överskottens användning. Med hänsyn till risken för lik\iditetssvårigheter

bör företagen beredas en försiktig övergång till de nya bestämmelserna.

Delegationen anser att tvångsgottgörelsen åtminstone borde

begränsas till ATP-avgifler. Härför talar enligt delegationen även andra

skäl. Delegationen anför därvid.

Härigenom vinnes ett underlag för företagen att med större säkerhet beräkna

avtappningen för de närmast efter ikraftträdandet liggande åren. Vidare

kommer företagen alt behandlas lika, eftersom en tvångsavtappning

omfattande utgående pensioner och premier för frivilliga pensionsförsäkringar,

skulle komma att slå synnerligen ojämnt med hänsyn till de varierande

förhållandena i skilda företag. Utöver dessa synpunkter bör följande

förhållanden beaktas.

Den likviditetspåfrestning, som i det enskilda fallet kan komma att uppstå,

kan få till följd att företaget finner angeläget att annullera eller reducera

sina frivilliga pensionsförsäkringar eller att ändra dem så att lägre

premier erlägges under en övergångstid. Intresset för tecknande av nyra

frivilliga pensionsförsäkringar kan också befaras starkt minska.

Liknande synpunkter anföres av Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening,

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och handelskammaren i Gefle.

Kooperativa förbundet tillägger att förbundet helst velat se att åtminstone i

vissa fall överskott kunde få behållas i pensionsstiftelse. Det kan nämligen,

framhåller förbundet, mycket väl tänkas fall, där pensionsplaner och därmed

sammanhängande tilltänkt användande av stiftelseöverskott får anses

fullt legitima samt överensstämmande med stiftarens intentioner vid stiftelsebildandet,

ehuru för dagen några konkreta utfästelser icke kan eller lämpligen

bör utfärdas. Därefter anför förbundet.

Det bör i detta sammanhang beaktas att de, enligt nu föreslagna regler

konstaterade stiftelseöverskotten, uppkommit helt i överensstämmelse med

vid avsättningstillfällena gällande skattelagstiftning. Å andra sidan kan styrelsen

icke bortse från att åtskilliga avsättningar under senare år skett och

avdrag härför medgivits vid taxering i klart medvetande om att de utfästelser,

som legat till grund för avsättningarna, kunde komma att avlösas genom

ett statligt pensioneringssystem av den typ, som nu tillkommit genom

ATP. Gentemot ett förslag att genom dylik avlösning uppkomna stiftelseöverskott

skall användas för att bestrida arbetsgivarens kostnader för det nya

statliga pensioneringssystemet synes ingen invändning kunna göras. Det

torde dock i praktiken icke vara möjligt att beräkna och avskilja stiftelseöverskott

av detta slag. Styrelsen vill i detta läge förorda en kompromisslösning,

som innebär alt stiftelseöverskott enligt civillagen får disponeras på

det sätt utredningen föreslår men att skattereglerna utformas så att tvångsavtappning

av överskott skall ske endast medelst ATP-avgifter. Något tvång

att belasta stiftelseöverskott med utgående pension, pensionsförsäkringspremie,

eller andra liknande pensionskostnader skall däremot icke föreskrivas.

Utredningens förslag, att tvångsvis avtappning skall ske endast då stiftelsens

förmögenhet överstiger 120 procent av pensionsreserven beräknad enligt

den föreslagna lagen om pensionsstiftelses verksamhet, bar i regel tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

Södermanlands län säger sig doek endast med tvekan kunna tillstyrka en

sådan begränsning av avtappningstvånget och anför.

Då den föreslagna bestämmelsen bygger på den civilrättsliga pensionsreserven,

vilken understundom utgör ett högre belopp än det, intill vilken avdragsgill

avsättning är tillåten, synes det visserligen motiverat med en avsättning

överstigande 100 %, men en avsättning med 120 % av pensionsreserven

måste ur beskattningssynpunkt bedömas som väl frikostig. En begränsning

till Ilo % synes därför böra övervägas.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Värmlands län. Enligt

länsstyrelsen kan några bärande skäl icke anses föreligga för att begränsa

avtappningstvånget till 120 procent av pensionsreserven.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att den föreslagna utformningen

av avtappningsregeln väl kan sägas vara tillfredsställande om pensionsstiftelsen

säkerställer ett förhållandevis stort antal pensionsutfästelser men synes

vara mindre tillfredsställande i de fall, då endast en eller några få pensionsutfästelser

föreligger och det är stiftelsen som verkställt utfästelserna.

Ur destinalärens synpunkt innebär i sistnämnda fall den föreslagna avtappningsregeln

ett osäkerhetsmoment. Delegationen föreslår därför att den föreslagna

lydelsen av 29 § 4 mom. tillämpas endast så länge som pensionsstiftelse

har mer än fem utfästelser.

I några yttranden framhålles att avtappningsregeln inte blir effektiv då

det gäller fåmansbolag. Overståthållarämbelet framhåller att följande iakttagna

åtgöranden kan befaras få efterföljd.

Ett aktiebolag (fåmansbolag) har verkställt avsättningar till pensionsstiftelse,

som ställts under tillsyn. Bolaget har lämnat utfästelse om blivande

pension, som varit betingad av att arbetstagaren stannat i tjänst hos bolaget

till pensionsålderns inträde. Aktieägaren har därefter helt övertagit rörelsen

från bolaget, som endast redovisar fordran å denne samt skuld till stiftelsen

och aktiekapital. Aktieägaren är efter dessa transaktioner den ende som kan

sägas vara anställd hos bolaget och avser han att icke lämna annan pension

till de numera hos honom personligen anställda än vad som betingas av ATP.

Han synes i detta läge icke kunna förvägras avdrag för ATP-avgifter. Stiftelseavsättningen

blir bestående.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att en enbart för direktör och

styrelseledamöter avsedd stiftelse av äldre datum kan behålla ett kanske

betydande kapital utan alt påverkas av avtappningsregeln, eftersom de pensionsberättigade

ej pensioneras utan erhåller lön eller arvode till sitt frånfälle.

Länsstyrelsen i Värmlands län befarar att avtappningsregeln i åtskilliga

fall kommer att försättas ur spel genom att bolagen ger aktieägarna

pensionsutfästelser. Visserligen erhåller bolagen icke direkt avdrag för den

pensionsreserv, som svarar mot aktieägarnas pensioner, men genom att bolagens

civilrättsligt beräknade pensionsreserv ökar, kommer de att erhålla

ytterligare avdrag för ATP-avgifter motsvarande, icke blott den nyskapade

pensionsreserven för huvudaktieägares pensionering, utan 120 procent härav.

På samma sätt kan företagen erhålla indirekt avdrag för andra antastbara

pensionsutfästelser, vilket kommer att minska deras intresse att ge pensions
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

utfästelser med fribrevsrätt. Man bör, framhåller länsstyrelsen, inte eliminera

de fördelar ur säkerhetssynpunkt, som erhållits genom att krav på fribrev

ställes för avdragsrätt till avsättning, genom en alltför generös avtappningsregel.

Enligt länsstyrelsens mening bör därför avtappningsregeln utformas

så att vid beräkning av pensionsreserven hänsyn icke skall tagas till

pension eller pensionsutfästelse avseende någon, vilken genom eget eller

anhörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i

bolaget eller föreningen eller ock efterlevande till någon varom sålunda är

fråga. Ej heller bör hänsyn tagas till utfästelse, som icke är förenad med

fribrev, därest utfästelsen lämnats efter den 30 juni 1962.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att av utredningen föreslagen gräns

för stiftelseförmögenheten förefaller generöst beräknad, särskilt vad gäller

familjebolagen. När dessa tidigare verkställt avsättningen till pensionsstiftelser,

har de endast i undantagsfall haft möjlighet inräkna pensionsutfästelser

till aktieägare och deras anhöriga. Intet hindrar, att man nu lämnar sådana

utfästelser i den mån detta ej redan skett och får dessa beaktade vid

fastställandet av pensionsreserven.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter, om icke pensionsutfästelser

till huvudaktieägare eller honom närstående vid avtappningsregelns tillämpning

borde begränsas genom uttryckligt stadgande i stället för att grundas

på gällande praxis i fråga om skäligheten av sådana pensioner. Man kunde,

enligt länsstyrelsen, t. ex. tänka sig en begränsning till 65 procent av medellönen

under de senast förflutna fem åren, dock högst ett belopp, som sätts i

skälig relation till allmänna tilläggspensionen.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

i vissa fall vägrats vid inkomsttaxeringen. Det är enligt delegationen

inte rimligt att tvinga arbetsgivaren att avtappa sådana stiftelsemedel.

Kammarrätten konstaterar att ett och samma avtappningsöverskott kan

föranleda att skattskyldig vid mer än ett års taxering vägras avdrag för vissa

kostnader. Kammarrätten fortsätter.

Det sagda må belysas med följande. Arbetsgivare underlåter ett år möjligheten

till gottgörelse ur överskott och vägras därför avdrag för viss pensionskostnad.

Han underlåter även nästa år att gottgöra sig ur stiftelsen,

något som i och för sig varit möjligt med hänsyn till underlåtenheten det

tidigare året. Ehuru det inte klart framgår av författningstexten, torde förslaget

avse att ett sådant avtappningsöverskott även vid det senare årets

taxering skall medföra att den skattskyldige vägras avdrag. Enligt kammarrättens

uppfattning synes ett klarläggande på denna punkt böra ske, i författningstexten

eller i motiven.

I några yttranden framhålles, att pensionsreservberäkningarna kan bli besvärliga

att verkställa för de skattskyldiga och svåra att kontrollera för

taxeringsmyndigheterna. Riksskattenämnden framhåller att — om taxeringsmyndigheterna

skall kunna utöva en effektiv kontroll — skulle uppgift

behöva lämnas om ålder, pension, familjeförhållanden etc. för varje pensionsberättigad.

Enligt nämndens mening torde det av praktiska skäl icke

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

bliva möjligt för företagen att regelmässigt prestera av försäkringsaktuarier

eller motsvarande experter utfärdade intyg. Fortsatta undersökningar torde

därför böra göras i syfte att klarlägga hur kontrollen lämpligen kan anordnas.

Det bör, enligt riksskattenämnden, vidare övervägas om icke eventuella

schabloner för beräkningen böra i någon form sanktioneras av statsmakterna.

Nämnden fortsätter.

Enligt riksskattenämndens uppfattning är det en fråga av förhållandevis

mindre vikt om premiereserven temporärt blir för hög eller om tiden för

avtappningen kommer att bli något längre än vad utredningen tänkt sig. Enligt

nämndens mening är det mera betydelsefullt att reglerna bliva så lätttillämpliga,

som förhållandena medge, och all därmed även kontrollen förenklas.

Det må i anslutning härtill erinras om att utredningen (s. 156 i betänkandet)

uttalat, att skattemyndigheten bör »på denna punkt få hjälp av

tillsynsmyndigheten». Riksskattenämnden noterar detta med tillfredsställelse

men vill samtidigt framhålla vikten av att tillsynsmyndigheten vid behov

tillföres sådana personalresurser, att den under pågående taxeringsperiod

hinner lämna taxeringsnämnderna erforderlig hjälp.

Liknande synpunkter anföres av kammarrätten, överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,

Hallands och Jämtlands län.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att det finns två skilda

pensionsreservsbegrepp, nämligen civillagens pensionsreserv, d. v. s. den pensionsreserv,

som blir aktuell vid tillämpning av avtappningsregeln, och den

pensionsreserv som gäller då fråga är om avdragsrätt för avsättningar. Föreningen

anför.

Även om betydelsen av skillnaden mellan dessa två reservbegrepp icke

bör överdrivas —- ett företag kan ju självt vidtaga åtgärder för att eliminera

de härovan nämnda differenserna — måste det dock konstateras, dels att ett

företag kan bliva tvingat att företaga beräkning av två olika pensionsreservbelopp

samma år, dels att stor risk för förväxling föreligger. Både företaget,

beräkningsmannen och de, som skola kontrollera lagreglernas efterlevnad,

måste alltid hava klart för sig, att det finns två reservbegrepp, och vilket av

dessa som är det aktuella i varje särskilt fall.

Det synes föreningen råda en viss oklarhet i betänkandet om vem eller

vilka, som i första hand tänkts utföra de nu nämnda beräkningarna, och om

den verifiering av beräkningarna, som tänkts bliva ansedd som erforderlig

i förhållande till tillsyns- och beskattningsmyndighet. I

I proposition nr 177 har vid behandlingen av 7 § i förslaget till lag med

vissa bestämmelser om pensionsstiftelse redovisats de erinringar, som från

remissinstansernas sida riktats mot att den goltgörelse som må ske ur stiftelse

skall avse utgift för pensionspost m. m. under räkenskapsåret. Flera

remissinstanser har ansett att rätten till gottgörelse bör avse den på året

belöpande kostnaden för pensioner etc. Även då det gäller skattelagstiftningen

har motsvarande önskemål framförts bl. a. från riksskattenämnden,

näringslivets skattedelegation och Föreningen Auktoriserade revisorer. Sistnämnda

förening anför i denna fråga bl. a.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

Antages utredningens förslag att gottgörelse skall uttagas för utgifterna,

skulle det medföra, att en differens uppstode mellan de av företaget redovisade

kostnaderna och det belopp, varmed gottgörelse får — och i vissa tall

skall__• krävas ur stiftelse. Vissa år kan gottgörelse icke sökas for hela

kostnaden, medan andra år åter gottgörelse måste sökas för mer än den havda

kostnaden. I det senare fallet kommer pensionskostnadskontot därefter att

visa ett kreditsaldo, dvs. man redovisar en »pensionsintäkt». Dessa resultat

kunna icke anses tillfredsställande vare sig ur redovisningssynpunkt eller

med hänsyn till skattekontrollen. Avdrag för »utgift», som den skattskyldige

ägt gottgöra sig ur pensionsstiftelse, skall ju enligt förslaget vägras,

och kontrollen härav kommer att avsevärt försvåras, om differenser av nu

nämnd art uppkomma.

Utredningens förslag till ikraftträdandebestämmelser i

fråga om avtappningsregeln har föranlett erinringar i flera remissyttranden.

Sålunda har — under hänvisning framför allt till svårigheterna for de

skattskyldiga och beskattnings- och tillsynsmyndigheterna att hinna verkställa

och kontrollera pensionsreservsberäkningar — kammarrätten, riksskattenämnden,

länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län, näringslivets

skattedelegation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening och

handelskammaren i Gefle förordat att avtappningsregeln skall tillämpas

första gången vid 1964 års taxering. Sveriges köpmannaförbundifrågasätter

om inte ikraftträdandet eventuellt borde uppskjutas till 1965 års taxering.

Vad utredningen föreslagit i punkt 1 av övergångsbestämmelserna, nämligen

att avtappningen icke i något fall skall behöva ske snabbare än på tre

år, har likaledes föranlett erinringar från många remissinstanser. Därvid

har framhållits att den tvångsvisa avtappningen kan medföra likviditetssvårigheter

för företagen och att den därför bör utsträckas över längre tid

än tre år. Sålunda förordar kammarrätten, länsstyrelsen i Östergötlands

län, näringslivets skattedelegation, Kooperativa förbundet, Östergötlands och

Södermanlands handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län och handelskammaren i Gefle att fördelningstiden bestämmes

till fem år. Svensk industriförening förordar sex år, Smålands och Blekinge

handelskammare sju—åtta år samt handelskammaren i Göteborg och Skånes

handelskammare tio år. Även Sveriges redareförening förordar i första

hand en fördelningstid av tio år men framhåller alt — om tvångsavtappningen

begränsas till att avse endast A 4 P-avgifler föidelningstiden kan

begränsas till fem år. Kommerskollegium, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs

och Hallands län, Sveriges köpmannaförbund, lantbrukets skattedelegation

och Sveriges advokatsamfund förordar, utan att ange någon bestämd

tidrymd, en längre fördelningstid än tre år.

I några yttranden har förordats ett dispensförfarande i de fall,

då avtappningsreglerna medför avsevärda likviditetssvåi igheter för ett företag.

Sålunda framhåller riksskattenämnden att det icke lärer kunna uteslutas,

att vid tillämpning av avtappningsregeln kan uppkomma vissa icke

önskvärda, nu oförutsebara verkningar. Det synes därför böra övervägas,

om icke någon form av dispensbestämmelse borde införas, innebärande möj
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

lighet för riksskattenämnden att i speciella fall medgiva uppdelning av avtappningen

på längre tid än den av utredningen föreslagna.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Hallands och Älvsborgs län, näringslivets skattedelegation, lantbrukets

skattedelegation och Sveriges köpmannaförbund.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövning snämnden framhåller

att den föreslagna avtappningsregeln jämte övergångsbestämmelser kommer

att medföra stor ojämnhet i fråga om den tid under vilken avtappning skall

ske. Vissa pensionsstiftelser som har en vid ändamålsbestämning — exempelvis

omfattande alla tjänstemän och arbetare hos ett företag — kommer

att avtappas på några få år, eftersom stiftelsen måste avtappas med belopp

motsvarande samtliga kostnader för pensionering, medan företag med en

stiftelse, som omfattar allenast en mindre del av de anställda, kan behålla

överskottet i praktiskt taget obegränsad tid genom att erlägga maximal ränta

på sin skuld till stiftelsen.

Allmänna ombudet fortsätter.

Det kunde därför ifrågasättas att införa bestämmelser, varigenom avdrag

för ränta å skuld till pensionsstiftelse skulle vägras, om stiftelsens kapitalbehållning

överstege 120 procent av pensionsreserven. Problemet med avveckling

av överskott i stiftelser torde dock lämpligen kunna lösas så, att

bestämmelser införes av innebörd att tillägg vid 1964 års taxering skall göras

med hälften av det belopp varmed pensionsstiftelses förmögenhet vid

utgången av beskattningsåret 1963 överstiger 120 procent av pensionsreserven

och vid 1966 års taxering med hela det belopp varmed stiftelseförmögenheten

vid utgången av beskattningsåret 1965 överstiger 120 procent av

pensionsreserven. Om skattskyldig under efterföljande år ur pensionsstiftelse

gottgör sig utgifter i enlighet med bestämmelserna i 4 § pensionsstiftelselagen,

äger han enligt vanliga regler njuta avdrag härför. De föreslagna

nya bestämmelserna i 29 § 4 mom. kommunalskattelagen skulle då behöva

träda i kraft först vid 1967 års taxering.

Departementschefen

Då avdrag medgives för avsättning till pensionsstiftelse, undantages från

beskattning medel som eljest normalt skulle ha tillförts företagets vinst.

De medel som avsatts till pensionsstiftelser är avsedda att komma till användning

för pensioneringsändamål. Om de gjorda avsättningarna på grund

av det ändrade läge på pensioneringsområdet, som uppstått genom bl. a. tillkomsten

av ATP, bedömes vara för stora, framstår det som naturligt att

överskottsmedlen användes för löpande pensioneringskostnader. Jag delar utredningens

uppfattning att det inte är lämpligt att sådana överskottsmedel

kvarstår i stiftelse, om arbetsgivaren samtidigt har pensionsutgifter som

faller inom stiftelsens ram. Rätten till avdrag för stiftelseavsättningar måste

i första hand bedömas som en fråga om pensionering och inte som en möjlighet

att skattefritt bevara vinstmedel inom företagen. Ingen har kunnat

förutsätta, att avsättning till pensionsstiftelse skulle bestå så länge företaget

önskade. Det kan därför knappast te sig som stötande att införa sådana

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

regler att företagen finner det med sin fördel förenat att använda överskottsmedlen

i stiftelserna för löpande pensioneringskostnader. Det torde vara

orealistiskt att förutsätta, att företagen utan tvingande bestämmelser skulle

verkställa en avtappning av stiftelseöverskotten.

Däremot kan givetvis delade meningar råda om hur avtappningsregeln

lämpligen bör utformas och i vilken takt avtappningen bör ske. Så gott som

samtliga remissinstanser har godtagit den piåncipiella utformning av avtappningsregeln,

som utredningen föreslagit. Även om vissa fördelar är förknippade

med det förslag till lösning av avtappningsproblemet, som allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framlägger —

nämligen att överskottsmedlen återföres till beskattning — kan en lösning

efter dessa linjer inte nu förordas. Förslaget rymmer bl. a. många rent tekniska

problem, som först måste lösas. Jag kan därför tillstyrka att avtappningsregeln

utformas på sätt utredningen föreslagit nämligen att avdrag

vägras vid taxeringen för kostnader, som den skattskyldige kunnat gottgöra

sig ur stiftelsen men för vilka han inte gottgjort sig. I likhet med flertalet

remissinstanser kan jag vidare tillstyrka utredningens förslag att avtappningsskyldigheten

begränsas till det belopp, varmed stiftelseförmögenheten överstiger

120 procent av pensionsreserven. Det må i detta sammanhang framhållas

att, om gottgörelse uttages för en pensionspost under samma beskattningsår

som densamma erlägges, avdrag medgives för pensionsposten medan

gottgörelsen upptages som skattepliktig intäkt.

Beträffande den takt, i vilken avtappningen skall ske, kan till en början

konstateras, att det ur principiella synpunkter inte bör möta betänkligheter

att överskotten i pensionsstiftelserna, så långt dessa medel förslår och

innan företagets egna tillgångar tages i anspråk för ändamålet, användes för

bestridande av löpande pensioneringskostnader. Det framstår snarare som

naturligt att ett företag, som har medel avsatta för ett visst ändamål, i

första hand tar dessa medel i anspråk för sina kostnader för ändamålet i

fråga. Jag delar därför utredningens uppfattning att avdrag i princip bör

vägras för samtliga pensioneringskostnader, för vilka den skattskyldige

kunnat gottgöra sig från stiftelse men underlåtit att göra detta. I och för

sig är också en snabb avtappning av överskotten önskvärd. Vissa modifieringar

i utredningens förslag, vilka betingas av skäl hänförliga till en övergångstid,

skall behandlas i det följande.

Innan de föreslagna avtappningsbestämmelserna träder i kraft bör samtliga

de företag, som beröres av desamma, ha hunnit för sina stiftelser beräkna

pensionsreserven enligt den föreslagna lagen med vissa bestämmelser

om pensionsstiftelse. Det synes skäligt att företagen beredes sådant rådrum

för dessa beräkningar, att de kan vara verkställda redan vid ingången av det

räkenskapsår, för vilket avtappningsreglerna första gången blir tillämpliga.

Jag kan därför tillstyrka att bestämmelserna tillämpas första gången vid

1964 års taxering, d. v. s. för beskattningsåret 1963. Även för tillsynsmyndig
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

heten, på vilken det ankommer att kontrollera pensionsreservsberäkningarna

enligt civillagen, då överskottsmedel tas i anspråk, bör ett sådant uppskov

vara önskvärt.

Vidare anser jag mig, främst för att underlätta beskattningsmyndigheternas

arbete med kontrollen av att bestämmelserna efterleves, kunna tillstyrka

att avtappningsskyldigheten tillsvidare begränsas till enbart ATPavgifter.

Några uppgifter behöver då inte infordras huruvida ett företag

med stiftelseöverskott har andra pensioneringskostnader än ATP-avgifter,

för vilka företaget kunnat gottgöra sig ur stiftelsen. Det synes lämpligt att

—■ sedan viss erfarenhet vunnits av avtappningsregelns tillämpning och uppgifter

föreligger om storleken av överskotten och hur dessa fördelar sig på

olika företag — avtappningsregelns utformning omprövas i syfte att uppställa

enhetliga regler för ATP-avgifter och andra pensionsutgifter. Därvid

får även prövas huruvida särskilda regler i fråga om avtappningen erfordras

för bl. a. fåmansbolagen.

Varje skattskyldig, som har pensionsstiftelse och som vid 1964 års taxering

yrkar avdrag för avgifter till ATP, har att förete utredning, som visar

att stiftelseförmögenheten inte överstiger 120 procent av pensionsreserven.

Företer han inte sådan utredning eller är utredningen inte tillfredsställande

får han räkna med att avdrag vägras för ATP-avgifter.

Beträffande den utredning som erfordras må framhållas, att i vissa fall

redan en enkel överslagsberäkning torde ge vid handen att stiftelseförmögenheten

inte kan överstiga 120 procent av pensionsreserven. Ligger stiftelseförmögenheten

i närheten av 120 procent av pensionsreserven blir emellertid

en noggrannare beräkning nödvändig. För att underlätta dylika beräkningar

kommer, som redan nämnts, pensionsstiftelseutredningen att utge

vissa tabeller.

Har den skattskyldige vid 1964 års taxering företett en tillfredsställande

utredning, som visar att stiftelseförmögenheten understiger 120 procent av

pensionsreserven vid 1963 års utgång, bör beskattningsmyndigheterna i normala

fall — utan ny utredning — kunna utgå från att detta förhållande

består under en följd av år. Företagen kan således mången gång undvika

återkommande pensionsreservsberäkningar genom att snabbt avtappa överskotten

i stiftelserna. Vad nu sagts gäller framför allt företag med många

anställda. Det är för dessa som svårigheterna att beräkna pensionsreserven

är störst. Är antalet anställda litet är arbetet med pensionsreservsberäkningen

inte så betungande.

Granskningen av pensionsreservsberäkningarna i och för tillämpning av

avtappningsregeln ankommer i första hand på beskattningsmyndigheterna

men de bör, som utredningen framhållit, på denna punkt få hjälp av tillsynsmyndigheten.

En uträkning av pensionsreserv genom person, som bär

erfarenhet på området och vilken är att anse som trovärdig, bör i regel kunna

godtagas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

I prop. nr 177 har beträffande den civilrättsliga lagstiftningen framhållits,

att rätten till gottgörelse ur pensionsstiftelse av olika skäl bör knytas

till vad arbetsgivaren verkligen utbetalat för bl. a. ATP-avgifter. Såsom i

några remissyttranden påpekats komplicerar detta förhållande i viss mån

utformningen och tillämpningen av avtappningsregeln.

Innebörden av den föreslagna avtappningsregeln blir följande. De på beskattningsåret

belöpande kostnaderna för ATP antages för ett visst företag

utgöra 100 000 kronor. Om företaget under beskattningsåret erlagt avgifter

till ATP — i regel det belopp varmed ATP-avgifter ingår i arbetsgivaravgift

enligt 24 § förordningen den 18 december 1959 angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. — med

exempelvis 80 000 kronor har beskattningsmyndigheterna att undersöka om

företaget haft möjlighet att gottgöra sig för dessa 80 000 kronor ur stiftelsen

utan att stiftelseförmögenheten nedgått under 120 procent av pensionsreserven.

Befinnes så vara fallet reduceras det yrkade avdraget för på året belöpande

ATP-kostnader — i exemplet 100 000 kronor — med 80 000 kronor.

Som avdragsgill kostnad medges allenast (100 000 — 80 000 =) 20 000 kronor.

Uppgår de under beskattningsåret erlagda ATP-avgifterna, för vilka

gottgörelse som nu sagts kunnat uttagas, till 100 000 kronor eller mer, vägras

hela avdraget för ATP-kostnader. Några större svårigheter vid tillämpningen

och kontrollen synes en sådan regel knappast behöva medföra. Det

torde för övrigt kunna förutsättas att ett företag, som är medvetet om att

stiftelseförmögenheten ligger över 120 procent av pensionsreserven, kommer

att uttaga gottgörelse för under året erlagda ATP-avgifter.

Om ett företag med tillämpning av avtappningsregeln vägras avdrag för

ATP-kostnader för att det inte utnyttjat möjligheten att uttaga gottgörelse,

är detta givetvis — såsom utredningen framhållit — ett fall, då tillsynsmyndigheten

skall medgiva att gottgörelse uttages ett senare år under förutsättning

att stiftelsen även då har överskott. Underlåter ett företag att uttaga

gottgörelse kan, såsom kammarrätten påpekat, följden bli att företaget under

en följd av år vägras avdrag för ATP-kostnader på grund av »samma»

överskott i stiftelsen. Mot en sådan verkan av avtappningsregeln synes inte

vara något att erinra. Avtappningsregeln avser att framtvinga att gottgörelse

uttages ur stiftelserna, när dessa har överskott.

Skulle, såsom lantbruksförbundet framhållit, till stiftelsen ha avsatts medel,

för vilka avdrag inte medgivits, bör detta inte inverka på tillämpningen

av avtappningsregeln. Även överskott, som tillskapats av beskattade medel,

bör i princip avtappas. En annan sak är att gottgörelsen i sådant fall inte

bör utgöra skattepliktig intäkt. Till denna fråga skall jag emellertid återkomma

vid behandlingen av den föreslagna bestämmelsen i 28 § 1 mom.

Om avtappningsregeln såsom tidigare förordats sättes i kraft först vid

1964 års taxering och avtappningsskyldigheten begränsas till ATP-avgifter,

synes någon risk för att bestämmelserna kan medföra några allvarligare

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

likviditetssvårigheter för företagen knappast föreligga. Det finnes därför

ingen anledning utsträcka den av utredningen föreslagna kompletteringsregeln

i punkt 1 av övergångsbestämmelserna till att avse längre tid än tre

år. Däremot vill jag inte motsätta mig att riksskattenämnden medgives rätt

att i speciella fall genom dispens förlänga tidsperioden dock till högst fem

år. Dispens bör emellertid medgivas endast om tillämpningen av bestämmelserna

skulle medföra avsevärda betalningssvårigheter för den skattskyldige.

Tillägg till 28 § 1 mom.

Utredningen

Utredningen framhåller, att enligt förslaget till lag om pensionsstiftelses

verksamhet 4 och 5 §§ (5 och 6 §§ i departementsförslaget) skall arbetsgivare

äga att gottgöra sig ur stiftelses överskott för vad han utgivit såsom

pensionsposl eller avgift för pensionsförsäkring eller för annan kostnad i

samband med pensionering ävensom för vissa pensionering närstående ändamål.

Vad arbetsgivare uppbär från den till företaget knutna pensionsstiftelsen

— genom nedsättning av sin skuld till stiftelsen eller genom att uttaga

medel från stiftelsen — bör upptagas som intäkt. Utredningen anför vidare.

I 28 § 1 mom. första stycket kommunalskattelagen anges exempel på intäkter

av vanlig typ. I de följande styckena uppräknas mera speciella slag

av intäkter. Utredningen föreslår, att till denna uppräkning fogas ett nytt

stycke beträffande gottgörelse ur pensionsstiftelse. Till förtydligande må

framhållas, att den föreslagna lagtexten omfattar all gottgörelse för utgift

ur pensions- eller annan personalstiftelse. Det kan utöver sådan gottgörelse

som avses i 4 och 5 §§ av den föreslagna civillagen vara fråga om exempelvis

gottgörelse för sjukhjälp till en anställd ur en personalstiftelse, vars

ändamål omfattar sjukhjälp. Förslaget innebär icke någon nyhet i förhållande

till gällande rätt.

Enligt den avtappningsregel som är avsedd att fogas till 29 § 4 mom. kommunalskattelagen

skall under vissa förutsättningar avdrag vägras för utgift

i rörelse, för vilken utgift den skattskyldige haft möjlighet att gottgöra sig

ur pensionsstiftelse enligt 4 § civillagsförslaget (utgift för »pensionspost eller

avgift för pensionsförsäkring eller för annan kostnad i samband med pensionering»).

Har avdrag vägrats för sådan utgift visst beskattningsår, bör den

skattskyldige ett senare beskattningsår vara befogad att gottgöra sig för utgiften

ur pensionsstiftelse utan att denna gottgörelse skall betraktas såsom

intäkt. Detta förhållande har för tydlighets skull särskilt angivits i lagtexten.

Remissyttrandena

Det föreslagna tillägget till 28 § 1 mom. har berörts endast i ett fåtal

yttranden.

Kammarrätten framhåller, att beskattningen av vad som uppburits från

stiftelsen grundar sig på att fråga är om återbekommen kostnad som tidigare

fått avdragas. Kammarrätten fortsätter.

Beskattning bör således i princip ej äga rum vid gottgörelse ur tillgångar

uppkomna genom avsättning, för vilken den skattskyldige inte erhållit av
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

drag vid taxering. Denna inskränkning har, måhända medvetet, ej kommit

till uttryck i förslaget. Enligt förslaget måste således skattskyldig, som av

en eller annan anledning inte fått avdrag för avsättning till pensionsstiftelse,

under vissa förutsättningar gottgöra sig nr avtappningsöverskottet för

t. ex. ATP-avgifter. Detta innebär att han vid taxeringen inte får avdrag för

dessa avgifter. De föreslagna bestämmelserna ger med andra ord ett materiellt

tillfredsställande resultat endast för de fall, där arbetsgivaren tidigare

erhållit avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. Kammarrätten ifrågasätter

om bestämmelser med denna innebörd bör meddelas.

Näringslivets skatte delegation betonar att — om avdrag för avsättningen

icke åtnjutits — återföringen ej bör föranleda beskattning. För undvikande

av tvister bör detta komma till uttryck i lagtexten. För att ernå en likformig

behandling av dessa fall bör enligt delegationen samtidigt föreskrivas att

de avsättningar, för vilka avdrag ej åtnjutits, först skall anses konsumerade

vid gottgörelse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller, att det föreslagna stadgandet

inte innebär något nytt i sak. En uttrycklig skyldighet att från avsatt stiftelse

söka gottgörelse för havda pensionsutgifter har visserligen tidigare ej

förelegat, men om gottgörelse skett — direkt eller indirekt —- torde medlen i

fråga ha återförts till beskattning såsom inkomst av rörelse. Länsstyrelsen

säger sig emellertid icke ha något att erinra mot de föreslagna reglerna i

detta hänseende, eftersom härigenom de skatterättsliga konsekvenserna i

sammanhanget blir klart angivna.

Riksskattenämnden anser att det i författningstexten bör komma till uttryck,

att det här är fråga om fall, då avdrag för pensionskostnad vägrats

ett tidigare beskattningsår än det då gottgörelse ur pensionsstiftelsen ägt rum.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att bestämmelserna i 28 § 1 mom.

kommunalskattelagen liksom också de fall då pensionsstiftelse skapats med

beskattade medel motiverar någon form av kontinuerlig redovisning av pensionsstiftelse

i arbetsgivares deklaration, så att tveksamhet aldrig kan uppkomma

om arbetsgivarens rätt att skattefritt tillgodoföra sig medel från pensionsstiftelse,

då avdrag för utgift vägrats med stöd av bestämmelserna i

29 § 4 mom. sista ledet eller att erhålla avdrag för pensionskostnad då stiftelsemedlen

skapats med beskattade vinstmedel.

Departementschefen

Om en skattskyldig har överskott i pensionsstiftelse och på grund härav

uttager gottgörelse för pensionspost, innebär de föreslagna bestämmelserna

att avdrag medgives för pensionspostcn och att gottgörelsen upptages som

skattepliktig intäkt.

Såsom jag förut framhållit kan jag tillstyrka att bestämmelserna i 28 §

1 mom. utformas så att gottgörelse ur stiftelse, som sker av medel för vilka

avdrag vägrats vid avsättningen, inte skall utgöra skattepliktig intäkt. Har

avdrag vägrats för avsättning till stiftelse skall dessa medel i första hand

anses ha tagits i anspråk vid gottgörelse.

En bestämmelse av dylik innebörd kan komma att föranleda vissa svå
5

Bihang till riksdagens protokoll 19(i1. I saml. Nr 178

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1961

righeter vid tillämpningen. Emellertid torde sådana fall där avdrag för avsättning

vägrats och avsättningen det oaktat fullföljts vara mycket sällsynta.

Med anledning av vad lantbrukets skattedelegation anfört får jag framhålla,

att det måste ankomma på den skattskyldige att förete tillfredsställande

utredning om och i vad mån stiftelsen tillförts medel, för vilka avdrag vägrats

vid taxeringen. Det bör understrykas att fråga endast är om sådana

avsättningar, för vilka avdrag av olika skäl inte medgivits vid taxeringen.

Huruvida avdrag för en avsättning kunnat utnyttjas vid taxeringen eller ej

har i detta sammanhang inte någon betydelse.

Har avdrag vägrats för ATP-kostnader på grund av avtappningsregeln —

vilket innebär att den skattskyldige haft pensionsstiftelse, vars förmögenhet

överstigit 120 procent av pensionsreserven, och under beskattningsåret inte

uttagit gottgörelse för då erlagda ATP-avgifter — måste den skattskyldige

enligt den civilrättsliga lagstiftningen ha särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten

för att få uttaga gottgörelse för dessa avgifter ett senare år.

Beskattningsmyndigheterna har således möjlighet att i det enskilda fallet

kontrollera om en uttagen gottgörelse avser under ett tidigare räkenskapsår

erlagda avgifter.

Tilläggas må att — om en skattskyldig vägrats avdrag för viss avsättning

och stiftelseförmögenheten överstiger 120 procent av pensionsreserven -—

den skattskyldige har särskild anledning tillse att han uttager gottgörelse

för ATP-avgifter det år avgifterna erlägges. Uttager han inte gottgörelsen under

räkenskapsåret och avdrag för ATP-kostnader därför vägras, blir gottgörelsen

visserligen skattefri när den ett senare år uttages. Men denna goltgörelse

har då tagits av medel, för vilka avdrag vägrats vid avsättningen till

stiftelsen, och skulle — om gottgörelsen uttagits samma år som ATP-avgiflen

erlades — ändock inte ha beskattats. I sistnämnda fall hade således avdrag

medgivits för ATP-kostnaderna och gottgörelsen skulle ändock inte ha beskattats,

eftersom den i första hand utgått av medel, för vilka avdrag vägrats

vid taxeringen.

Punkt 1 av anvisningarna till 22 §

Utredningen

De ändringar i lagtext som utredningen föreslår beträffande rätt till avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse m. m. berör förvärvskällan rörelse.

Beträffande jordbruksfastighet finns i femte stycket av punkt 1 av anvisningarna

till 22 § en hänvisning till bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna

till 29 §. För fullständighetens skull bör punkten 1 av anvisningarna

till 22 § också hänvisa till 29 § 4 mom. sista ledet. I tillämpliga delar avses

de nya bestämmelserna även skola gälla i förvärvskällan annan fastighet i

den mån avdrag för avsättning till pensionsstiftelse där kan förekomma. Något

särskilt stadgande härom torde ej vara erforderligt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

67

Remissyttrandena

Den föreslagna ändringen av anvisningarna till 22 § har inte föranlett

erinringar från remissinstansernas sida. Däremot har i ett par yttranden

framhållits den oklarhet som råder i fråga om avdragsrätt för avsättning

till pensionsstiftelse, då fråga är om annan förvärvskälla än rörelse och jordbruk

med bokföringsmässig vinstredovisning.

Kammarrätten framhåller, att under tidigare lagstiftningsarbete i fråga

om pensionsstiftelser har lagstiftaren inte uttalat något som pekar på någon

avsikt att inskränka rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse beträffande

andra inkomstkällor än rörelse och bokföringsmässigt redovisat

jordbruk.

Näringslivets skattedelegation hemställer, att gällande praxis i fråga om

rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse vid beräkning av inkomst

av annan fastighet kodifieras. Med hänsyn till att en viss oklarhet

föreligger om den skatterättsliga rubriceringen av förvaltningsföretagens

verksamhet yrkar delegationen, att en särskild bestämmelse intages i kommunalskattelagen

av innehåll att förvaltningsföretag äger rätt att göra avsättning

till pensionsstiftelse enligt samma regler som gäller för rörelsedrivande

företag. En lagstiftning av denna innebörd är enligt delegationen även

den att anse som en kodifiering av gällande rätt.

Departementschefen

Såsom i några remissyttranden framhållits har frågan om rätten till avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse m. m. beträffande andra inkomstkällor

än rörelse och jordbruk med bokföringsmässig redovisning inte särskilt

reglerats i skattelagarna. I och för sig skulle uttryckliga föreskrifter

vara önskvärda. Jag är emellertid inte nu beredd att framlägga förslag härom.

En sådan reglering måste föregås av en utredning beträffande hithörande

problem. Denna utredning synes lämpligen kunna göras i samband

med den översyn av avtappningsregeln som enligt vad jag tidigare framhållit

måste komma till stånd längre fram. Viss omredigering har skett av den av

utredningen föreslagna lagtexten. Hänvisning har gjorts även till den föreslagna

nya bestämmelsen i 28 § 1 mom.

Punkt 6 av anvisningarna till 53 §

Utredningen

Utredningen framhåller, att vad som avses med pensionsstiftelse har angivits

i 1 § lagen om pensionsstiftelses verksamhet. Enligt nämnda paragraf

förstås med pensionsstiftelse en av arbetsgivare grundad stiftelse som

har till huvudsakligt ändamål att främja pensionering av arbetstagare och

deras efterlevande. Härav framgår att en stiftelse räknas som pensionsstiftelse

även när den vid sidan av huvudändamålet pensionering har ett biändamål

(blandad pensionsstiftelse).

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

Nuvarande skattelagstiftning bygger, framhåller utredningen, på ett snävare

pensionsstiftelsebegrepp. Som pensionsstiftelse med dess privilegierade

ställning i skattehänseende godkännes endast sådan stiftelse som uppfyller

de i anvisningspunkt 6 till 53 § angivna förutsättningarna. En av dessa avser,

att stiftelsens ändamål enbart skall vara pensionering (ren pensionsstiftelse).

Enligt särskilda övergångsbestämmelser till 1955 års ändringar i

punkt 2 av anvisningarna till 29 § och punkt 6 av anvisningarna till 53 §

jämställes dock med privilegierad pensionsstiftelse vissa äldre stiftelser

med huvudsakligen pensioneringsändamål, vilka stiftelser tillkommit före

ikraftträdandet av nämnda lagändringar. Utredningen anför vidare.

I och för sig vore det önskvärt att lägga det civilrättsliga pensionsstiftelsebegreppet

till grund för det skatterättsliga. Andra skäl som får tillmätas

utslagsgivande betydelse talar dock mot en sådan lösning. Civillagen reglerar

ej vad biändamålet får vara hos en blandad pensionsstiftelse. Detta ändamål

kan sålunda avse att tillgodose något som vid direktutbetalning från

den skattskyldige icke skulle föranleda avdrag vid taxering. Om en blandad

pensionsstiftelse med ett dylikt icke avdragsgillt biändamål godkändes såsom

privilegierad pensionsstiftelse, kunde följande situation uppkomma.

Den skattskyldige skulle kunna med avdragsrätt fylla på stiftelsen för pensioneringsändamålet

och därefter avtappa medel ur stiftelsen för biändamålet

samt sedan ånyo fylla på stiftelsen avdragsgillt för huvudändamålet

och på nytt avtappa för biändamålet. Med hänsyn till det anförda anser utredningen,

att skatteprivilegiet endast bör omfatta rena pensionsstiftelser

och att nuvarande regler på denna punkt sålunda bör behållas.

De bundna pensionsstiftelserna står enligt 1937 års lag obligatoriskt under

tillsyn. Utredningen har föreslagit sådan ändring av 1929 års lag om tillsyn

över stiftelser, att även fria pensionsstiftelser utan undanlag skall slå

under tillsyn. Detta innebär att det i anvisningspunkt 6 till 53 § intagna kravet,

att stiftelse måste stå under tillsyn för att anses som pensionsstiftelse i

skattelagens mening, kan utgå. Motsvarande gäller det undantag för fria

pensionsstiftelser hörande till bankaktiebolag och sparbanker, som nu finnes

i anvisningspunkten.

Utredningen har föreslagit en del omflyttningar i texten till anvisningspunkt

2 till 29 §. Samtidigt har företagits några smärre redaktionella ändringar

i förevarande anvisningspunkt till 53 §.

Utredningen erinrar om att arbetsgivare enligt 5 § civillagen (6 § i departementsförslaget)

under vissa förutsättningar medgives ur överskott i

pensionsstiftelse gottgöra sig för vad han utgivit såsom engångsunderstöd

till arbetstagare eller såsom avgift för försäkring av sådana understöd. Detta

förhållande skall, framhåller utredningen, icke påverka den skatterättsliga

bedömningen av en pensionsstiftelse.

Remissyttrandena

Den föreslagna ändringen av nu ifrågavarande anvisningspunkt har berörts

endast i ett fåtal yttranden.

Riksskattenämnden framhåller, att utredningen uttalat, att den omständigheten,

att en arbetsgivare enligt 5 § civillagen under vissa förutsättningar

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961 69

kan gottgöra sig ur överskott i en pensionsstiftelse för vad han utgivit exempelvis

såsom engångsunderstöd till arbetstagare, icke skall påverka den

skatterättsliga bedömningen av en pensionsstiftelse. Enligt riksskattenämndens

uppfattning överensstämmer icke detta uttalande med vad som i

punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen enligt utredningens

förslag kräves för att pensionsstiftelse skall hänföras till sådana juridiska

personer som omförmäles under 53 § 1 mom. d) sistnämnda lag. Enligt den

nyssnämnda anvisningspunkten kräves bl. a. — i likhet med vad som gäller

för närvarande — att pensionsstiftelses stadgar skall innehålla föreskrifter,

att stiftelsens ändamål uteslutande är att tjäna pensionering på grund

av tjänst. Eventuellt kan man, enligt nämndens mening, överväga att utvidga

den skatterättsliga ändamålsbestämningen till att omfatta även engångsunderstöd.

Skånes handelskammare förordar att punkt 6 i de föreslagna anvisningarna

till 53 § kommunalskattelagen ändras så, att denna punkt kommer

att omfatta pensionsstiftelser, vilkas ändamål uteslutande är av sådan beskaffenhet

att den skattskyldige vid direkt omkostnad därför är berättigad

till avdrag. Den förordade ändringen berör, framhåller handelskammaren,

i första hand skyldigheten för pensionsstiftelser att erlägga inkomstskatt.

Med den konstruktion punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

har, kommer ändringen emellertid dessutom automatiskt att få till

följd, att avsättningar till pensionsstiftelser med avdragsgillt biändamål blir

avdragsgilla för den skattskyldige. Enhetligheten härvidlag ser handelskammaren

som en fördel. Handelskammaren tillägger.

Godtages icke den förordade ändringen bör enligt handelskammarens mening

åtminstone avdragsrätten för avsättningar till pensionsstiftelser, vilkas

ändamål ej uteslutande är att främja pensionering, regleras. Utgångspunkten

för lösningen av denna fråga bör vara, att pensionsstiftelser med av

dragsgillt biändamål i varje fall icke bör behandlas ogynnsammare än andra

personalstiftelser. För den händelse handelskammarens yrkande om ändring

i punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen icke godtages,

hemställer handelskammaren därför, att sådana ändringar göres i

punkt 2 av anvisningarna till 29 § samma lag, att avsättningar till dessa

pensionsstiftelser blir avdragsgilla, åtminstone i den omfattning som gäller

för avsättningar till andra personalstiftelser.

Departementschefen

Den av utredningen föreslagna ändrade lydelsen av nu ifrågavarande anvisningspunkt

anser jag mig med viss ändring av redaktionell natur kunna

tillstyrka. Med anledning av vad riksskattenämnden anfört vill jag framhålla,

att för pensionsstiftelse, som här avses, alltfort hör krävas alt stiftelsens

stadgar innehåller föreskrift, alt stiftelsens ändamål uteslutande är

att tjäna pensionering på grund av tjänst. Det förhållandet att den föreslagna

civilrättsliga lagstiftningen ger arbetsgivaren rätt att — under speciella

förutsättningar — ur en stiftelse med överskott gottgöra sig även för

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

vissa engångsunderstöd, bör inte föranleda att man utvidgar den ändamålsbestämning

som skall angivas i stadgarna.

Har en stiftelse, vilken bl. a. avser att trygga pensioner på grund av tjänst,

vid sidan därav även annat ändamål som gör att stiftelsen inte är att hänföra

till pensionsstiftelse, är stiftelsen — om även biändamålet avser företagets

anställda — att anse som en annan personalstiftelse än pensionsstiftelse.

Avdragsrätten för avsättning till stiftelsen bedömes då enligt de regler

som gäller för dylika stiftelser.

Tilläggas må att det ankommer på pensionsstiftelseutredningen att överse

de skatterättsliga reglerna även i fråga om andra personalstiftelser än

sådana, som ur skatterättslig synpunkt är att anse som pensionsstiftelser.

Därvid får även frågan om företagens möjligheter att återlåna medel från

dylika stiftelser upptagas till prövning.

IV. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenien,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Sundström

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

71

Bihang

Pensionsstiftelseutredningens förslag till lag om ändring i konununalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 28 § 1 mom. och 29 § 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 22 §,

punkt 2 av anvisningarna till 29 § samt punkt 6 av anvisningarna till 53 §

samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 §. 28 §.

1 mom. Till intäkt--- —---honom tillgodo.

Räntor samt------- tillhört rörelsen.

Royalty och------annan fastighet.

Ersättning, som----— — av rörelse.

Belopp som idkare av rörelse uppburit

ur pensions- eller annan personalstiftelse

vid gottgörelse för utgift

räknas som intäkt av rörelse,

där icke avdrag för utgiften vägrats

med stöd av bestämmelserna i 29 §

4 mom. sista ledet.

29 §. 29 §.

4 mom. Avdrag får icke göras för:

hyra för —-------i rörelsen;

kostnad för-------— grundförbättring därå;

utgift, för vilken den skattskyldige

ägt gottgöra sig enligt 4 § lagen om

pensionsstiftelses verksamhet men

för vilken han icke uttagit gottgörelse,

till den del sådan kunnat ske

utan att stiftelsens förmögenhet

bringats att underskrida ett belopp

motsvarande etthundratjugu etthundradelar

av stiftelsens pensionsreserv.

Anvisningar

till 22 §. till 22 §.

1. Såsom driftkostnad-----—- — ny sådan.

Värdet av-------som driftkostnad.

Därest inkomst---------nedan sägs.

Kostnad för — — —----om jordbruksfastighet.

1 Senaste lydelse av 28 § 1 mom. se SFS 1938: 368, av 29 § 4 mom. se SFS 1930:190, av

punkt 1 av anvisningarna till 22 § se SFS 1951: 790, av punkt 2 av anvisningarna till 29 § se

SFS 1956: 57 samt av punkt 6 av anvisningarna till 53 § se SFS 1955: 255.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

(Nuvarande lydelse)

Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna

till 29 § angående avdrag

för överföring av medel till pensionsstiftelse

eller annan personalstiftelse,

såvitt angår rörelse, skola äga motsvarande

tillämpning i fråga om

jordbruksfastighet.

Värdet av-------som i

(Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i 29 § 4 mom. sista

ledet hur pensionsutgift i rörelse

behandlas om den skattskyldige i

visst fall underlåtit att gottgöra sig ur

pensionsstiftelse för utgiften och bestämmelserna

i punkt 2 av anvisningarna

till 29 § angående avdrag

som driftkostnad i rörelse för överföring

av medel till pensionsstiftelse

eller annan personalstiftelse skola

äga motsvarande tillämpning i fråga

om jordbruksfastighet.

till 29 §.

2. Skattskyldig må åtnjuta avdrag

för medel, som avsatts till pensionsstiftelse

varom förmäles i punkt 6

av anvisningarna till 53 § för pensionering

av personal, som är eller varit

anställd i rörelsen, eller efterlevande

till sådan personal.

Avdrag må icke medgivas med

mindre pensioneringen anordnats på

sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives

som villkor för att livförsäkring

skall hänföras till pensionsförsäkring.

Vidare kråves för rätt till

avdrag att medlen kontant eller i

form av aktier, obligationer eller därmed

jämförliga tillgångar till ett värde

motsvarande den gjorda avsättningen

överlämnats till stiftelsen. Är

fråga om aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag,

sparbank, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan

eller bostadskreditförening, må med

tillgångar som nyss sagts jämställas

av den skattskyldige utfärdat och till

stiftelsen överlämnat skuldebrev.

till 29 §.

2. a. Skattskyldig må åtnjuta avdrag

för medel, som avsatts till pensionsstiftelse

varom förmäles i punkt

6 av anvisningarna till 53 §.

Avdrag må icke medgivas med

mindre avsättningen avser pensionering,

som anordnats på sätt i anvisningarna

till 31 § föreskrives som

villkor för att livförsäkring skall hänföras

till pensionsförsäkring.

För rätt till avdrag kräves vidare

att medlen kontant eller i form av

aktier, obligationer eller därmed jämförliga

tillgångar till ett värde motsvarande

den gjorda avsättningen

överlämnats till stiftelsen. Är fråga

om aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag, sparbank,

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksförening,

svenska bostadskreditkassan eller bostadskreditförening,

må med tillgångar

som nyss sagts jämställas av den

skattskyldige utfärdat och till stiftelsen

överlämnat skuldebrev. I skuldebrevet

skall vara utfäst ränta, lägst

tre och högst sex procent om året, och

tillika föreskrivet att räntan årligen

tillföres huvudstolen. Skuldebrevet

må innehålla förbehåll att skyldighet

att utgiva ränta ej föreligger, när

stiftelsens förmögenhet uppgår till

ett belopp motsvarande etthundratju
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

(Nuvarande lydelse)

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

må icke medgivas med högre

belopp än som — bedömt på grundval

av förhållandena vid beskattningsårets

utgång — erfordras för att

jämte framtida avgifter säkerställa

de pensioner jämte dyrtidstillågg eller

andra därmed jämförliga tillägg,

vilka högst skola utgå enligt gjorda

bindande utfästelser till personer som

omfattas av stiftelsens ändamålsbestämning.

Vid beräkning av det belopp,

vartill stiftelsens förmögenhet

sålunda högst må uppgå, skall hänsyn

tagas endast till den, som vid ingången

av beskattningsåret uppnått tjugufem

års ålder, och må de framtida

avgifterna icke antagas lägre än de

från tjugufem år till pensionsåldern

oföränderliga avgifter, som skolat erfordras

för att säkerställa nu ifrågavarande

pensionsförmåner. Oaktat

vad nyss sagts må den framtida avgiftsbetalningen

anses grundad på

från dagen för anställningen och till

pensionsåldern med oförändrade belopp

utgående avgifter och må all

personal för vilken bindande utfästelse

gäller oavsett åldern medräknas.

Härvid skall dock, om löneförhöjning

erhållits under anställningstiden, avgiften

för den del av utfästelsen, som

belöper på eller kan anses belöpa på

löneförhöjningen, beräknas utgå från

dagen för löneförhöjningen. Ävenså

skall, i fält av tilläggsutfästelse av

annan anledning än nyss nämnts, avgiften

för tilläggsutfästelsen anses utgå

från den dag då denna gavs.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna

i ekonomisk förening till

huvudsaklig del ägas eller på därmed

jämförligt sätt innehavas — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person

eller ett fåtal fysiska personer, må vid

tillämpning av bestämmelserna i

nästföregående stycke hänsyn icke

tagas till pensionsutfästelse avseende

någon, vilken genom eget eller anhö
-

(Föreslagen lydelse)

gu etthundradelar av stiftelsens pensionsreserv.

Avsättningen skall tjäna såsom säkerhet

för pensioner som utgå från

den skattskyldige och, i fråga om

pensioner som ännu ej börjat utgå,

för dennes utfästelser om pension.

Utfästelse skall vara gjord av den

skattskyldige till arbetstagare eller

hans efterlevande. Utfästelse till arbetstagare

skall innefatta att denne

vid avgång ur tjänsten utan samband

med inträffat pensionsfall har rätt

till den del av pensionen som intjänats

vid avgången (fribrev). Avdraget

må uppgå till högst det belopp

som fordras för att uppbringa stiftelsens

förmögenhet vid beskattningsårets

utgång till vad som motsvarar

en pensionsreserv för sådana pensioner

och utfästelser som ovan sagts.

Hur pension och utfästelse om pension

beaktas vid beräkning av pensionsreserv

framgår av ,9 § lagen om

pensionsstiftelses verksamhet.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna

i ekonomisk förening till huvudsaklig

del ägas eller på därmed

jämförligt sätt innehavas — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — av eu fysisk person eller

ett fåtal fysiska personer, må vid

tillämpning av bestämmelserna i

nästföregående stycke hänsyn icke

lagas till pension ''eller till pensionsutfästelse

avseende någon, vilken ge
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 178 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rigs innehav av aktier eller andelar

har ett avgörande inflytande i bolaget

eller föreningen, eller ock efterlevande

till någon varom sålunda är fråga.

Skattskyldig må jämväl åtnjuta

avdrag för medel, som avsatts till annan

personalstiftelse än pensionsstiftelse,

därest medlen kontant eller i

form av aktier, obligationer eller därmed

jämförliga tillgångar till ett värde

motsvarande den gjorda avsättningen

överlämnats till stiftelsen och

under förutsättning tillika att stiftelsens

ändamål är sådant, att den

skattskyldige vid direkt omkostnad

för dylikt ändamål är berättigad till

avdrag, samt att stiftelsen i övrigt

uppfyller villkor motsvarande dem

som i punkt 6 av anvisningarna till

53 § stadgats beträffande pensionsstiftelse.

till 53 §.

6. Med pensionsstiftelse avses, förutom

bankaktiebolags och sparbanks

pensionsstiftelse samt pensionsstiftelse

bildad enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser,

jämväl inrättning, självständig

fond eller annan stiftelse under förutsättning

att denna står under tillsyn

enligt lagen om tillsyn över stiftelser,

att stiftelsens stadgar fastställts av

tillsynsmyndigheten, att stiftelsens

kapital och avkastning må användas

endast till pensioner på grund av

tjänst, att genom föreskrifter i reglementet

eller eljest trygghet skapats

för att stiftelsen så länge den består

skall hava sådant ändamål samt att

vid dess upplösning eller då det icke

längre finnes eller kan antagas komma

att finnas någon, vars rätt till

pension på grund av tjänst skall tillgodoses

av stiftelsen, återstående medel

antingen skola användas för dylik

pensionering eller ock skola anslås

till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål.

nom eget eller anhörigs innehav av

aktier eller andelar har ett avgörande

inflytande i bolaget eller föreningen,

eller ock efterlevande till någon varom

sålunda är fråga.

b. Skattskyldig må åtnjuta avdrag

för medel, som avsatts till annan personalstiftelse

än pensionsstiftelse,

därest medlen kontant eller i form av

aktier, obligationer eller därmed jämförliga

tillgångar till ett värde motsvarande

den gjorda avsättningen

öveidämnats till stiftelsen och under

förutsättning tillika att stiftelsens ändamål

är sådant, att den skattskyldige

vid direkt omkostnad för dylikt ändamål

är berättigad till avdrag, samt

att stiftelsen står under tillsyn enligt

lagen om tillsyn över stiftelser och i

övrigt uppfyller villkor motsvarande

dem som i punkt 6 av anvisningarna

till 53 § stadgats beträffande pensionsstiftelse.

till 53 §.

6. Under 53 § 1 mom. d) hör, förutom

pensionsstiftelse bildad enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, jämväl annan

pensionsstiftelse under följande

förutsättningar. Stiftelsens stadgar

hava fastställts av tillsynsmyndigheten

och innehålla föreskrifter att stiftelsens

ändamål är uteslutande att

tjäna pensionering på grund av tjänst

och att ändamålet skall vara oförändrat

så länge stiftelsen består samt att

vid dess upplösning eller då det icke

längre finnes eller kan antagas komma

att finnas någon, vars rätt till

pension på grund av tjänst skall tillgodoses

av stiftelsen, återstående medel

antingen skola användas för dylik

pensionering eller ock skola anslås

till välgörande eller eljest allmännyttigt

ändamål.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling. 29 § 4

mom. i dess nya lydelse skall äga tilllämpning

första gången med avseende

å det beskattningsår, för vilket

taxering verkställes i första instans

år 1963. Övriga bestämmelser skola

tillämpas första gången vid 1962 års

taxering. Äldre bestämmelser skola

fortfarande gälla i fråga om 1961 års

taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1961 eller tidigare år.

I samband med lagens ikraftträdande

skall följande iakttagas.

1. Stadgandet i 29 § 4 mom. sista

ledet skall icke föranleda att avdrag

vägras vid 1963 års taxering, om den

skattskyldige under beskattningsåret

nedbringat stiftelsens förmögenhet

med en tredjedel av skillnaden mellan

förmögenheten före gottgörelse och

ett belopp motsvarande etthundratjugu

etthundradelar av stiftelsens pensionsreserv,

och vid 1964 års taxering,

om den skattskyldige under beskattningsåret

nedbringat stiftelsens förmögenhet

med hälften av skillnaden

mellan motsvarande belopp.

2. Avdrag medgives för avsättning

avseende utfästelse om pension, vilken

icke är förenad med fribrev, när

utfästelsen har lämnats före den 1

juli 1962. Därvid må hänsyn icke tagas

till mer än det belopp som var

utfäst före nämnda dag jämte sådana

utfästa tillägg som må hava föranletts

av levnadskostnadernas ökning fram

till tidpunkten för avsättningen. Vid

beräkning av pensionsreserv skall utfästelsen

jämte förekommande tillägg

antagas innefatta ett fribrev beräknat

jämlikt 9 § andra stycket lagen

om pensionsstiftelses verksamhet.

3. Har pensions- eller annan personalstiftelse

sådan ändamålsbestämning,

att avdrag för avsättning

till stiftelsen på grund härav icke

kan medgivas, må sådant avdrag likväl

åtnjutas, därest stiftelsen bildats

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 178 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

före den 5 juni 1955 och den skattskyldige

vid självdeklarationen fogar

handling som utvisar att stiftelsens

styrelse beslutat mottaga de under

beskattningsåret avsatta medlen under

uttryckligt förbehåll att medlen

1 fråga skola användas uteslutande

för sådant ändamål, som utgör förutsättning

för avdragsrätt. Handling

som nyss sagts skall vidfogas deklarationen

i två exemplar, varav det ena

skall av beskattningsnämnd överlämnas

till taxeringsintendenten för att

av denne tillställas myndighet som

bär att öva tillsyn över stiftelsen.

Sådan stiftelse, som utom i vad avser

stiftelsens ändamålsbestämning

uppfyller förutsättningarna för frikallelse,

helt eller delvis, från skattskyldighet

för inkomst och förmögenhet,

må frikallas från dylik skattskyldighet

under förutsättning att

stiftelsen bildats före den 5 juni

1955 och att stiftelsens ändamålsbestämning

står i överensstämmelse

med vad därom stadgades i lagen den

30 juni 1937, nr 662, eller lagen den

26 maj 1950, nr 308.

I samband härmed upphäves punkt

2 av övergångsbestämmelserna till

lagen den 27 maj 1955, nr 255, om

ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928, nr 370.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961 77

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .................. 1

Författningstext........................... 2

I. Inledning ..............''............ 7

II. Historik och gällande rätt..................... 8

III. Utredningens förslag.......................12

Allmän motivering m. .......................12

Förslag om ändring i kommunalskattelagen.............18

Punkt 2 av anvisningarna till 29 § jämte ikraftträdandebestämmelser . 18

Avsättning för utgående pensioner...............19

Utredningen .......................19

Remissyttrandena.....................20

Utfästelse om pension skall ha lämnats av den skattskyldige .... 21

Utredningen .......................21

Remissyttrandena.....................22

Pensionsutfästelsens innebörd. Rätt till fribrev..........23

Utredningen .......................23

Remissyttrandena.....................25

Ränta å skuldebrev till stiftelse ..... 25

Utredningen .......................25

Remissyttrandena.....................29

Beräkning av maximiavsättning................31

Utredningen .......................31

Remissyttrandena.....................31

Övriga ändringsförslag....................33

Utredningen .......................33

Remissyttrandena.....................34

Ikraftträdandebestämmelserna till ändringarna i anvisningarna till 29 § 35

Utredningen .......................35

Remissyttrandena.....................37

Departementschefen......................41

Tillägg till 29 § 4 mom. jämte ikraftträdandebestämmelser......49

Utredningen .......................49

Remissyttrandena.....................54

Departementschefen....................60

Tillägg till 28 § 1 mom...... 64

Utredningen .......................64

Remissyttrandena.....................64

Departementschefen....................65

Punkt 1 av anvisningarna till 22 §................66

Utredningen .......................66

Remissyttrandena.....................67

Departementschefen....................67

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr 178 år 1961

Punkt 6 av anvisningarna till 53 §...............67

Utredningen .......................67

Remissyttrandena.....................68

Departementschefen....................69

IV. Departementschefens hemställan..................70

Bihang. Av pensionsstiftelseutredningen utarbetat författningsförslag .... 71

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610996

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  2. BevU 1961:78 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten