Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut

36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:18, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

1

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960

vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut; given

Stockholms slott den 16 december 1960.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde

fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående följande av

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 antagna

konvention och rekommendationer, nämligen konventionen (nr 115) angående

skydd för arbetstagare mot joniserande strålning och rekommendationen

(nr 114) i samma ämne samt rekommendationen (nr 113) angående

samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella planet mellan

offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.

Svensk ratificering av konventionen föreslås. Vad beträffar rekommendationerna

förordas att rekommendationen nr 114 skall, i den utsträckning

så befinnes lämpligt och möjligt, beaktas vid tillämpningen av gällande

strålskyddslagstiftning samt vid utformningen av framtida bestämmelser

på strålskyddets område, medan däremot rekommendationen nr 113 ej anses

påkalla någon åtgärd från svensk sida.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen

för inrikesdepartementet anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet

Nilsson, vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde

Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen

— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i

organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,

välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera

i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens

medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation,

avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men utan den

bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest beslutet

är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det

gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett

konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer

vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande

av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet

att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,

som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt

om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention,

skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge

redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende å de i konventionen

behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser

genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa

åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande tillika av de

omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventio
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

3

nen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning

skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer,

som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning

av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner

och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,

har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån

(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två

officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen

konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas

generalsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas

Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen

i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens fyrtiofjärde sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 1—23 juni 1960. I sammanträdet deltog omkring 900

representanter för 78 av organisationens då 83 medlemsstater, av vilka det

stora flertalet sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regerings-, ett arbetsgivar-

och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en

fullständig delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar

och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie

»Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggningsämnen:
I.

Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning

av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Skydd för arbetstagare mot joniserande strålning (andra behandling).

V. Samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella

planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer (andra behandling).

1 Genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t den 29 april respektive den 20 maj 1960 hade att

deltaga i konferensen utsetts

såsom regeringsombud: f. d. generaldirektören Wilhelm Björck och statssekreteraren i socialdepartementet

Ernst Michanek samt såsom experter generaldirektören och chefen för arbetsmarknadsstyrelsen

Bertil Olsson, tillika ersättare för regeringsombuden, numera avdelningschefen

Leif Hultström, kanslirådet Lars-Åke Åström och byrådirektören Sten-Eric Heinrici i nämnda

departement samt civilingenjören Bo Lindell, radiofysiska institutionen;

såsom arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström

samt såsom experter direktörerna Gunnar Lindström och Ingemar Wahrolén, civilingenjören

Gideon Gerhardsson och aktuarien Kurt Rydé, samtliga i nämnda förening;

såsom arbetstagarombud: Landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén samt såsom

experter ordföranden i Handclsanställdas förbund Algot Jönsson, filosofie doktorn Rudolf Meidner

och ingenjören Karl-Gustav Karlsson i Landsorganisationen samt sekreteraren i Tjänstemännens

centralorganisation Per-Erik Rönquist.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

VI. Åtgärder från Internationella arbetsorganisationens sida för att bidraga

till en höjning av inkomster och levnadsstandard i landskommuner,

med särskilt avseende på länder, som är stadda i utveckling

(allmän diskussion).

VII. Förkortning av arbetstiden (första behandling).

VIII. Bostadsbyggande för arbetstagare (första behandling).

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella

arbetsorganisationen avseende utgifter under år 1961; budgeten fastställdes

till 9 857 110 U. S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV

och V på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 av

Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,

nämligen

1) Konvention (nr 115) angående skydd för arbetstagare mot joniserande

strålning,

2) Rekommendation (nr 114) angående skydd för arbetstagare mot joniserande

strålning,

3) Rekommendation (nr 113) angående samråd och samverkan på

branschplanet och på det nationella planet mellan offentliga myndigheter

samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.

Texterna till konventionen och rekommendationerna torde få såsom bilagor

(Bilagor A—C) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga (Bilaga D) lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen

antagna resolutioner.

Konventionen och rekommendationen angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning

Såväl konventionen som rekommendationen angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning har varit föremål för behandling vid två

på varandra följande internationella arbetskonferenser. En första diskussion

rörande dessa instrument ägde sålunda rum år 1959 och ledde efter

ytterligare överväganden vid 1960 års konferens till instrumentens antagande.

Konventionen och rekommendationen

Konventionen förklarar, att varje medlem av Internationella arbetsorganisationen,

som ratificerar konventionen, skall vara förpliktad att

bringa den i tillämpning medelst lagstiftning, praktiska anvisningar eller

på annat lämpligt sätt. Vid tillämpningen av konventionens bestämmelser

skall vederbörande myndighet samråda med företrädare för arbetsgivare och

arbetstagare (art. 1). Konventionen äger tillämpning på all verksamhet, som

medför att arbetstagare under sitt arbete utsättes för joniserande strålning

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

(art. 2). Vidare förutsätter konventionen, att erforderliga på det nationella

planet vidtagna åtgärder för ernående av ett effektivt skydd skall successivt

bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i konventionen, sedan denna

ratificerats (art. 3).

I konventionen fastslås såsom grundläggande princip att alla ansträngningar

skall göras för att begränsa arbetstagarnas strålexponering till lägsta

praktiskt möjliga nivå (art. 5). Konventionen stadgar vidare, att de högsta

tillåtliga doser av joniserande strålning, som kroppen må mottaga, ävensom

de högsta tillåtliga mängder av radioaktiva ämnen, som må tillföras kroppen,

skall fastställas (art. 6). Sådana nivåer skall avse med strålningsarbete

direkt sysselsatta arbetstagare och fastställas å ena sidan för sådana arbetstagare,

som fyllt 18 år, och å andra sidan för sådana, som är under 18 år.

Arbetstagare under 16 år får icke sysselsättas i arbete, som är förenat med

joniserande strålning (art. 7). Lämpliga nivåer skall likaledes fastställas för

arbetstagare, som ej är direkt sysselsatta med strålningsarbete men som vistas

på eller passerar ställen, där de kan bli utsatta för joniserande strålning

eller radioaktiva ämnen (art. 8).

Härefter övergår konventionen till att föreskriva, att ändamålsenliga varningstecken

skall användas samt att med strålningsarbete direkt sysselsatta

arbetstagare skall instrueras om de försiktighetsåtgärder de har att iakttaga

till skydd för hälsa och säkerhet (art. 9).

Arbete som medför exponering av arbetstagare för joniserande strålning

under arbetet skall anmälas (art. 10), varjämte strålningsmätning beträffande

såväl arbetstagare som arbetsställe skall utföras i syfte att kontrollera

att tillämpliga nivåer iakttages (art. 11).

Med strålningsarbete direkt sysselsatt arbetstagare skall underkastas lämplig

läkarundersökning före eller kort efter påbörjandet av sådant arbete; han

skall därefter undergå läkarbesiktningar med lämpliga tidsmellanrum (art.

12) . Arbetstagaren har att respektera av kvalificerad medicinsk sakkunskap

avgivet utlåtande rörande hans anställning eller fortsatta anställning i arbete,

som kan medföra strålexponering (art. 14).

Konventionen stadgar vidare, att de omständigheter skall angivas, under

vilka vissa speciella, i konventionen uppräknade åtgärder skall vidtagas (art.

13) och slutligen föreskriver konventionen, att lämplig inspektion skall åvägabringas

rörande tillämpningen av dess bestämmelser (art. 15).

Den kompletterande rekommendationen utvecklar och preciserar

de i konventionen angivna principerna samt förordar olika åtgärder,

som ej uttryckligen nämnts i konventionen. Sålunda förordas att särskilda

försiktighetsmått skall vidtagas för att förhindra, att kvinnor i fruktsam

ålder utsättes för hög strålningsrisk, att så vitt möjligt en fullständig förteckning

skall föras över samtliga under arbetet mottagna stråldoser samt

att arbetsgivare och arbetstagare bör intimt samverka för att genomföra åtgärder

till skydd mot joniserande strålning.

Konventionen och rekommendationen blev vid konferensen föremål för

var sin omröstning. Därvid antogs konventionen med 253 röster mot eu och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

två nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för konventionen. Rekommendationen

antogs härefter enhälligt med 257 röster.

Svenska bestämmelser

För vårt lands vidkommande återfinnes de grundläggande bestämmelserna

om skydd mot joniserande strålning i strålskyddslagen den 14 mars 1958

(nr 110). I anslutning till denna lag har utfärdats kungörelsen den 19 december

1958 (nr 652) med tillämpningsföreskrifter till strålskyddslagen. Bestämmelser

av generell karaktär på detta område är vidare upptagna i vissa

cirkulär, som utfärdats av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, såsom cirkuläret

den 19 december 1958 angående läkarundersökning m. m. enligt 12 §

strålskyddslagen, cirkuläret samma dag angående tillstånd att innehava och

till riket införa radioaktiva ämnen, cirkuläret samma dag med anvisningar

till förekommande av skada genom röntgenstrålning samt cirkuläret den 19

februari 1959 angående tillstånd för innehav och användande av röntgenapparat

för odontologisk röntgendiagnostik.

Strålskyddslagens tillämpningsområde framgår av lagens 1 §, enligt vilken

med radiologiskt arbete förstås arbete med radioaktivt ämne, arbete

vari brukas röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att utsända

joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av

atomenergi. Med joniserande strålning avses i lagen strålning från radioaktivt

ämne, röntgenstrålning och till sin biologiska verkan likaitad strålning.

Strålskyddslagens bestämmelser avser att bereda skydd både för den

som sysslar med radiologiskt arbete och för andra, som av en eller annan

anledning kan bli utsatta för joniserande strålning. Lagens bestämmelser

tar således sikte icke blott på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare

i radiologiskt arbete utan även på förhållandet mellan en radiologisk

verksamhet och tredje man.

I övrigt innehåller lagen bestämmelser om tillstånd, allmänna skyldigheter

för tillståndshavare, läkarundersökning, tillsyn, transport och transitering

samt ansvarsbestämmelser och särskilda bestämmelser.

Yttranden

Yttranden över konventionen och rekommendationen har inhämtats från

medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd samt från Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation

och delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet.

Vad först angår konventionen säger sig strålskyddsnämnden icke

ha anledning att uttala sig beträffande annat än artiklarna 1 och 7. När det

gäller i förstnämnda artikel intagen föreskrift om att vederbörande myndighet

vid tillämpningen av konventionen bör samråda med företrädare för arbetsgivare

och arbetstagare, förutsätter nämnden, att bestämmelsen tolkas

så, att samråd med dessa parter endast skall förekomma vid avgörande av

frågor, som är av allmän och principiell räckvidd och som mera direkt be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

7

rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vidare framhåller

nämnden att strålskyddsnämnden enligt 12 § strålskyddslagen äger att meddela

dispens för användning i radiologiskt arbete av arbetstagare, som icke

fyllt 18 år. Någon minimiålder finnes därutöver ej stadgad. I konventionen

har i artikel 7 stadgats förbud mot att arbetstagare under 16 års ålder överhuvud

sysselsättes i arbete, som är förenat med joniserande strålning. För

att icke hindra en svensk ratificering av konventionen är strålskyddsnämnden

beredd att icke meddela någon dispens för sysselsättning i radiologiskt

arbete av arbetstagare som är under 16 år.

Svenska arbetsgivareföreningen finner, att konventionen i nuvarande utformning

medger ett sådant hänsynstagande till nationella förhållanden, att

den inte behöver föranleda ändringar i den lagstiftning och de allmänna anvisningar

som f. n. tillämpas i vårt land. Ej heller föranleder den ändringar

i nuvarande praxis inom svensk industri. För att en smidig anslutning till

utvecklingen fortsättningsvis skall kunna åvägabringas är det av särskild

vikt att tillsynsmyndigheten vid utarbetandet av nya bestämmelser eller anvisningar

samråder med arbetsmarknadens parter i enlighet med konventionens

artikel 1.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker,

att Sverige ratificerar konventionen.

I fråga om rekommendationen har strålskyddsnämnden, Landsorganisationen

och T jänstemännens centralorganisation intet att erinra, medan

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att den är onödigt detaljerad. Föreningen

understryker även i fråga om rekommendationen vikten av att

strålskyddsmvndigheten vid tillämpningen samråder med arbetsmarknadens

parter. En smidig tillämpning av rekommendationen torde icke medföra

särskilda svårigheter för vårt lands vidkommande; en osmidig tillämpning

kan däremot, säger föreningen, skapa avsevärda svårigheter för näringslivet

utan att för den skull skapa större säkerhet för arbetstagarna.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anmärker

följande i anslutning till vad strålskyddsnämnden yttrat rörande karaktären

av det i artikel 1 i konventionen föreskrivna samrådet med företrädare

för arbetsmarknadens parter vid genomförandet av konventionens bestämmelser.

Inom vederbörande konferensutskott betonades att föreskrivet samråd icke

kunde anses ha kommit till stånd enbart därigenom att regeringen underrättar

företrädare för parterna om de åtgärder som skulle komma att vidtagas.

Utskottet uttalade, att det förutsatta samrådet i verkligheten måste anses

innebära ett aktivt deltagande från dessa företrädares sida vid utformningen

av de i artikel 1 angivna åtgärderna.

Det kan enligt delegationens mening ej vara fråga om att samverkan med

parterna skall äga rum beträffande varje detalj i strålskyddsnämndens verksamhet.

Kravet på sådan samverkan måste anses vara uppfyllt, om den

kommer till stånd i principiella angelägenheter, som berör arbetstagarnas

skydd mot joniserande strålning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Delegationen finner vidare nämndens uttalande, att dispens icke kommer

att meddelas för arbetstagare, som är under 16 år, för sysselsättning i radiologiskt

arbete, innebära en betryggande garanti för att bestämmelsen i

konventionens artikel 7 kommer att uppfyllas.

Då något hinder mot en svensk ratificering ej heller i övrigt synes föreligga,

tillstyrker delegationen, att konventionen ratificeras av Sverige.

I fråga om rekommendationen förordar delegationen slutligen,

att däri angivna riktlinjer, i den utsträckning så befinnes lämpligt och möjligt,

skall beaktas vid tillämpningen av gällande strålskyddslagstiftning ävensom

vid utformningen av framtida bestämmelser och anvisningar på strålskyddets

område.

Rekommendationen angående samråd och samverkan på branschplanet och

på det nationella planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas

och arbetstagarnas organisationer

Till en början må anmärkas, att frågor rörande ett tvåpartssamarbete mellan

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt ett trepartssamarbete

mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

tidigt aktualiserats inom Internationella arbetsorganisationen. Av olika

skäl bröts spörsmålet om tvåpartssamarbete på företagsplanet ut ur det

större sammanhanget och gjordes till föremål för en vid arbetskonferensen

år 1952 antagen rekommendation (nr 94) i ämnet (jfr proposition nr 73 till

1953 års riksdag).

Internationella arbetsbyråns styrelse beslöt sedermera att på dagordningen

för arbetskonferensens 43 :e sammanträde år 1959 upptaga övriga samarbetsspörsmål,

nämligen två- eller trepartssamarbete på industrinivå samt

trepartssamarbete på den nationella nivån rörande sociala, tekniska och ekonomiska

problem. Sedan detta ämne preliminärt behandlats vid nyssnämnda

sammanträde, återupptogs detsamma till förnyad diskussion vid 1960 års

arbetskonferens, vilken slutligen antog den nu ifrågavarande rekommendationen.

Rekommendationen

Rekommendationen förordar, att till nationella förhållanden anpassade

åtgärder vidtages för att främja effektivt samråd och effektiv samverkan på

branschplanet och på det nationella planet mellan å ena sidan de offentliga

myndigheterna samt å andra sidan arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer

ävensom mellan dessa organisationer inbördes. Det allmänna målet

för sådant samråd och sådan samverkan bör vara, heter det vidare i rekommendationen,

att främja ömsesidig förståelse och goda förbindelser

mellan samtliga tre berörda parter i syfte att utveckla näringslivet i dess

helhet eller särskilda grenar därav, förbättra arbetsvillkoren samt höja lev
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961 9

nadsstandarden. Ifrågavarande samråd och samverkan bör särskilt ha till

uppgift att få till stånd en gemensam prövning av angelägenheter av ömsesidigt

intresse för arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i syfte

att i största möjliga utsträckning nå fram till lösningar i samförstånd samt

att skapa garantier för att de offentliga myndigheterna inhämtar dessa organisationers

synpunkter, råd och bistånd i frågor avseende exempelvis förberedelse

och genomförande av lagstiftning, som berör organisationernas

intressen, inrättande och förvaltning av sådana nationella organ som har att

svara för sysselsättningens organisation, yrkesutbildning och omskolning,

arbetarskydd, sundhet och säkerhet i arbetet, produktivitet, social trygghet

och välfärd samt utarbetandet och genomförandet av planer för ekonomisk

och social utveckling. I enlighet med nationell sedvänja eller praxis bör sådant

samråd och sådan samverkan åstadkommas eller främjas genom frivilliga

åtgärder från arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer, genom

stimulerande åtgärder från de offentliga myndigheternas sida, genom

lagstiftning eller genom några av dessa metoder i förening. Ifrågavarande åtgärder

bör tillämpas utan att gentemot organisationerna eller mellan dessa

inbördes utövas någon som helst diskriminering på sådana grunder som

medlemmarnas ras, kön, religion, politiska uppfattning eller nationella härstamning.

Slutligen framhålles i rekommendationen att samråd och samverkan

bör lämna föreningsfriheten samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas

rättigheter, däri inbegripen rätten till kollektiva förhandlingar,

oförkränkta.

Rekommendationen antogs med 217 röster mot 0; 34 röster nedlades.

Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.

Svenska bestämmelser och avtal

Med den vikt och betydelse, som genom utvecklingen kommit arbetsgivaroch

arbetstagarorganisationer till del, har det i vårt land varit naturligt att

offentliga myndigheter i större sammanhang sökt samarbete med dessa organisationer

i frågor av social, teknisk och ekonomisk innebörd. Här må endast

erinras hurusom § 10 regeringsformen föreskriver att »innan ärendena

hos Konungen i statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga upplysningars

inhämtande från vederbörande ämbetsverk, av den föredragande beredas»,

men att numera ej blott ämbetsverken utan även de stora arbetsgivaroch

arbetstagarorganisationerna i praktiken regelmässigt och i stor utsträckning

anlitas som remissorgan. Också i andra avseenden har arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationernas faktiska betydelse kommit till uttryck — bland

annat genom deras representation i olika statliga ämbetsverk, institutioner

och utredande kommittéer på det sociala området. Därutöver må nämnas,

att Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen redan år 1938

genom träffandet av huvudavtalet skapade ett särskilt organ för organiserat

samarbete i arbetsmarknadsnämnden. Nämnda huvudorganisationer har

sedermera träffat ett principavtal om företagsnämnder, vilket avtal godkänts

som bindande kollektivavtal mellan många stora arbetsgivar- och ar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

betstagarorganisationer, varjämte tjänstemannaorganisationerna genom ett

särskilt principavtal med Svenska arbetsgivareföreningen kopplats in i samarbetet.

På grund härav är arbetsmarknadsnämndens uppgifter ej begränsade

till frågor, som behandlats i huvudavtalet eller som angår samarbetsnämnderna

på företagsnivån. I 1946 års principavtal om företagsnämnder,

vilket reviderats år 1958, lyder § 28 oförändrad sålunda:

Den genom huvudavtalet inrättade arbetsmarknadsnämnden skall, utöver

vad som åvilar den enligt huvudavtalet, ha till allmän uppgift

att främja och vägleda företagsnämndernas verksamhet ävensom motsvarande

verksamhet vid företag, där företagsombud utsetts;

att befordra en fortlöpande samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden

för främjande av produktionens effektivitet och de anställdas välfärd;

samt ait överlägga om frågor, som i övrigt äro av allmän eller eljest större

betydelse för näringslivets organisation, ekonomi och arbetskraftsförsörjning.

Såsom framgår av den citerade bestämmelsen har de stora parterna på arbetsmarknaden

i vårt land själva och utan statlig inblandning skapat organisatoriska

förutsättningar för behandling av de spörsmål, som enligt rekommendationen

skall ge det ifrågasatta samarbetet dess sakliga innehåll

även vad angår de inbördes relationerna mellan arbetsmarknadens parter.

Bland frågor, som utretts och lett fram till positiva åtgärder i nämnden, kan

nämnas arbetarskyddet (den lokala säkerhetstjänstens organisation), yrkesutbildningen,

arbetsstudier, kvinnolönerna och de partiellt arbetsföras

ställning.

Yttranden

Yttranden över rekommendationen har inhämtats från socialstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation och delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet.

Socialstyrelsen anmärker, att ett rikt samarbete här i landet utvecklats

såväl mellan myndigheterna och arbetsmarknadens parter som mellan parterna

inbördes samt anför härefter följande.

Den i Sverige gängse uppfattningen, att man i det längsta bör undvika

statlig inblandning i intressetvister, där staten icke är part, liksom den omständigheten,

att vårt land ligger så väl framme i frågor om utvecklingen

av samarbetet mellan arbetsmarknadens parter inbördes, ligger till grund för

socialstyrelsens tidigare deklarerade inställning, att frågor rörande dylikt

samarbete bör hållas utanför en internationell rekommendation. Emellertid

har bestämmelserna i föreliggande rekommendation givits en så allmänt

hållen formulering, att de enligt styrelsens uppfattning icke behöver föranleda

någon omläggning av den hittillsvarande utvecklingen här i landet på

ifrågavarande område. Icke heller i övrigt har styrelsen någon erinran att

göra emot rekommendationen.

Svenska arbetsgivareföreningen finner rekommendationstexten ägnad att

tjäna det avsedda syftet, i den mån en tillämpning sker i den positiva anda,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

11

vari ämnet diskuterades vid Internationella arbetskonferensens 44 :e sammanträde.

Självfallet förutsättes att ett samarbete mellan myndigheter och

arbetsmarknadsorganisationer såväl som mellan de olika organisationerna

inbördes alltid måste vila på en grund av frivillighet och god vilja till ömsesidigt

hänsynstagande, likaväl som att de statliga myndigheterna har för

avsikt att taga all möjlig hänsyn till de av organisationerna framförda synpunkterna

och söka sammanjämka dessa på ett godtagbart sätt. Är ej dessa

väsentliga förutsättningar för handen, kan rekommendationen bli helt verkningslös,

eftersom den då endast skulle främja ett samarbete för formens

skull.

Då man sedan länge i vårt land i praktiken anlitat metoder för samråd

i enlighet med rekommendationens anvisningar, säger föreningen slutligen,

synes förutsättningarna för en tillämpning av rekommendationen för Sveriges

del vara för handen.

Landsorganisationen, som icke finner några författningsmässiga eller andra

åtgärder påkallade från svensk sida med anledning av rekommendationen,

anser likväl att några allmänna kommentarer till rekommendationen

kan vara på sin plats och anför i sådant hänseende följande.

Även om för Sveriges vidkommande några åtgärder med anledning av

rekommendationen inte är motiverade, torde det böra framhållas att sådana

åtgärder ingalunda är opåkallade vad angår det stora flertalet av de nu 90

medlemsstaterna i Internationella arbetsorganisationen. I dessa länder har

både arbetarnas och arbetsgivarnas fackliga organisationer en konstitutionellt

och reellt svag ställning, förhållandet till staten är präglat av ofrihet

och underordning etc. Och detta gäller inte endast de totalitära staterna utan

i stor utsträckning också en rad formellt demokratiska länder. Det är uppenbart

att för sådana länders del en rekommendation sådan som den förevarande

kan vara av stor betydelse som opinionsbildande faktor, under förutsättning

att fråga är dels om verkliga bona /ide-organisationer, dels om

regeringar som eftersträvar ett samarbete med resp. mellan partsorganisationerna,

vilket verkligen avser att upprätthålla och främja sådana organisationer

och inte endast att utnyttja dem som underlag för den politiska

regimen. Man hör nog inte — i flertalet fall — göra sig några illusioner

om ifrågavarande regeringars beredvillighet i detta avseende, men där regeringen

själv är bona fide hör rekommendationen kunna vara av praktiskt

värde såväl då det gäller den trepartssamverkan (mellan stat, arbetsgivaroch

arbetarorganisationer) som ock i fråga om den tvåpartskontakt mellan

arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, som samrådet och samverkan

enligt rekommendationen skall avse.

Vad här anförts, säger organisationen slutligen, berör ju inte frågan huruvida

några åtgärder från svensk sida må anses påkallade i anslutning till

rekommendationen. Att Landsorganisationen likväl framfört dessa reflexioner

beror på organisationens önskan att använda tillfället att framhäva rekommendationens

internationella betydelse och att uttala sin mening att

Sverige, där så kan komma i fråga (t. ex. inom Internationella arbetsorganisationen,

Förenta Nationerna etc.), bör göra allt för att medverka till en

opinionsbildning om förhållandet mellan staten och arbetsmarknadens or
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

ganisationer med syfte att främja dessa organisationers självbestämmanderätt

i förhållande till staten och att befordra deras inbördes samverkan.

Tjänstemännens centralorganisation konstaterar, att rekommendationen i

huvudsak synes syfta till en ordning, motsvarande vad som gäller i vårt

land. Flertalet bestämmelser är för oss sedan länge självklara, såsom att

samråd och samverkan skall ske utan diskriminering och att samverkan

icke skall inkräkta på förenings- och förhandlingsrätten. Rekommendationen

synes sålunda icke påfordra några direkta åtgärder från svensk sida.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet betonar, att

ett internationellt instrument av den art, varom här är fråga, självfallet

bör bedömas inte bara från det egna landets synpunkt utan att hänsyn också

bör tagas till dess möjliga effekt på en önskvärd utveckling internationellt

sett. Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida instrumentet skall kunna

få en inom överskådlig framtid nämnvärd effekt i många länder, då en

grundförutsättning härför måste vara inte bara en stabil och omfattande

uppbyggnad av organisationsväsendet på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan

utan också organisationernas principiellt sett oberoende ställning i förhållande

till statsmakterna. Ett aldrig så välment organisatoriskt program

för samarbete torde i vart fall riskera att förfela sitt syfte, om inte de psykologiska

och materiella förutsättningarna för samarbete i ordets egentliga

mening är förhanden.

Nu anförda betänkligheter kan å andra sidan icke dölja det faktum, att

rekommendationen kan komma att få ett icke obetydligt egenvärde därigenom,

att den på utvecklingens nuvarande ståndpunkt sammanfattar de bärande

ideer, varpå den industriella demokratin enligt den i vårt land liksom

i övriga demokratiska länder förhärskande åskådningen vilar. Betydelsen

av rekommendationen ligger enligt delegationens mening främst i förhoppningen,

att den åtminstone på längre sikt skall kunna bidraga till en utveckling

fram emot det åsyftade samarbetet även i stater, där förutsättningarna

i dagens läge kan synas mindre gynnsamma härför.

Då rekommendationen syftar till en ordning, motsvarande den som redan

gäller i vårt land, synes anledning ej föreligga, framhåller delegationen slutligen,

att från svensk sida vidtaga någon åtgärd i anslutning till densamma.

Departementschefen

Konventionen angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning består av — förutom en uteslutande

formell del -— två huvuddelar, som innehåller allmänna bestämmelser respektive

föreskrifter om skyddsåtgärder. Av de tre artiklarna under rubriken

»Allmänna bestämmelser» medger den första en smidig tillämpning av

konventionen genom att flera olika metoder anvisas. Artikeln föreskriver

vidare, att de offentliga myndigheterna skall samråda med företrädare för

arbetsgivare och arbetstagare. Den andra artikeln anger konventionens tilllämpningsområde,

nämligen all verksamhet som medför att arbetstagare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

under sitt arbete utsättes för joniserande strålning, men artikeln gör det

samtidigt klart att konventionen ej är tillämplig på radioaktiva ämnen

m. m., som endast alstrar strålning i begränsade doser. Artikel 3, som

föreskriver att åtgärder från medlemsstaternas sida skall vidtagas för att

garantera ett ettektivt skydd, tillåter en smidig och successiv tillämpning

av gällande nationella bestämmelser. Enligt artikeln skall det ankomma på

Internationella arbetsbyråns styrelse att inom tre år efter konventionens

ikraftträdande intör arbetskonterensen framlägga en specialrapport rörande

erfarenheterna av konventionens tillämpning

Den andra huvuddelen av konventionen, vilken berör skyddsåtgärder, innehåller

en rad tekniska bestämmelser om högsta tillåtliga doser, åldersgränser

för anställning i radiologiskt arbete, varning för strålrisker, anmälan

om bedrivandet av arbete, som medför exponering för strålning, mätning

av strålning beträffande såväl arbetstagare som arbetsställen, läkarundersökningar,

åtgärder som skall vidtagas vid olycksfall samt slutligen

inspektion.

Denna konvention behandlar ett område, där den tekniska utvecklingen

törlöper mycket snabbt och där kravet på skydd för arbetstagarna blir allt

starkare allt eftersom strålkällor i vidgad utsträckning tages i anspråk inom

olika sektorer av näringslivet. Tillämpningsområdet för ett internationellt

instrument av detta slag torde med hänsyn härtill icke kunna för närvarande

exakt angivas, och fasta skyddsnormer lär det icke vara möjligt att i

dag uppställa. Det är därför av vikt, att en internationell strålskyddskonvention

icke utformas så stelt, att den hindrar den kommande utvecklingen.

I detta avseende synes mig den nu framlagda konventionen fylla alla rimliga

krav.

Den svenska lagstiftningen på området, strålskyddslagen, som trädde i

kraft så sent som den 1 januari 1959, synes väl överensstämma med konventionens

bestämmelser och några ändringar erfordras inte i lagen för att

möjliggöra en svensk anslutning till konventionen. Under sådana förhållanden

tillstyrker jag i likhet med remissorganen, att konventionen (nr 115)

angående skydd för arbetstagare mot joniserande strålning ratificeras av

Sverige.

Vad angår rekommendationen i samma ämne innehåller den

vissa preciseringar av de i konventionen angivna principerna. Den förordar

vidare, att vissa i konventionen ej uttryckligen nämnda åtgärder skall vidtagas.

Rekommendationens anvisningar synes icke för närvarande påkalla

någon ändring i svensk lagstiftning. I likhet med delegationen för det

internationella socialpolitiska samarbetet anser jag, att rekommendationen,

i den utsträckning detta är lämpligt och möjligt, bör beaktas vid tillämpningen

av gällande svenska strålskyddslagstiftning ävensom vid utformningen

av framtida bestämmelser och anvisningar på strålskyddets område.

Jag förordar därför, att rekommendationen i delta syfte överlämnas till medicinalstyrelsens

strälskyddsnämnd.

Det tredje instrumentet som antogs vid 19G0 års arbetskonferens var

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

en rekommendation angående samråd och samverkan

på b r a n s c h p 1 a n e t och på det nationella planet mellan

offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer. I vårt land har utvecklingen i

fråga om ett sådant samarbete mellan offentliga myndigheter samt arbetsmarknadens

organisationer ävensom mellan dessa organisationer inbördes,

som är det huvudsakliga ändamålet med denna rekommendation,

nått mycket långt. En redogörelse för de olika samarbetsformer som förekommer

hos oss har lämnats i det föregående. Jag hänvisar till nämnda

redogörelse och vill i övrigt endast framhalla, att jag helt ansluter mig

till den bedömning av värdet och betydelsen av denna rekommendation, som

gjorts av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. I

likhet med delegationen och övriga remissorgan finner jag rekommendationen

ej föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av Internationella arbetsorganisationens konferens år

1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde antagna konvention

och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

15

Bilaga A

(Översättning)

Convention (No. 115) conceming the

Protection of Workers against Ionising

Radiations

The General Conference of the International

Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the

International Labour Office, and

having met in its Forty-fourth

Session on 1 June 1960, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to the protection of workers

against ionising radiations, which

is the fourth item on the agenda

of the session, and

Having determined that these proposals

shall take the form of an

international Convention,

adopts this twenty-second day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty the following Convention,

which may be cited as the

Radiation Protection Convention,

1960:

Konvention (nr 115) angående skydd

för arbetstagare mot joniserande

strålning

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats

den 1 juni 1960 till sitt fyrtiiofjärde

sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning, vilken

fråga utgör den fjärde punkten på

sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den tjugoandra dagen

i juni månad år nittonhundrasextio

följande konvention, som må benämnas

strålskyddskonventionen, 1960.

Part I. General Provisions

Article 1

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention undertakes to give

effect thereto by means of laws or

regulations, oodes of practice or other

appropriate means. In applying the

provisions of the Convention the

competent authority shall consult

Del I. Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Varje medlem av Internationella

arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förpliktar sig att

bringa den i tillämpning medelst lagstiftning,

praktiska anvisningar eller

på annat lämpligt sätt. Vid tillämpningen

av konventionens bestämmelser

skall vederbörande myndighet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

with representatives of employers

and workers.

Article 2

1. This Convention applies to all

activities involving exposure of workers

to ionising radiations in the

course of their work.

2. This Convention does not apply

to radioactive substances, whether

sealed or unsealed, nor to apparatus

generating ionising radiations which

substances or apparatus, owing to the

limited doses of ionising radiations

which can be received from them,

are exempted from its provisions by

one of the methods of giving effect

to the Convention mentioned in

Article 1.

Article 3

1. In the light of knowledge available

åt the time, all appropriate steps

shall be taken to ensure effective protection

of workers, as regards their

health and safety, against ionising

radiations.

2. Rules and measures necessary

for this purpose shall be adopted, and

data essential för effective protection

shall be made available.

3. With a view to ensuring such

effective protection—

(a) measures for the protection

of workers against ionising radiations

adopted after ratification of the Convention

by the Member concerned

shall comply with the provisions

thereof;

(b) the Member concerned shall

modify, as soon as practicable, measures

adopted by it prior to the ratification

of the Convention, so as to

comply with the provisions thereof,

samråda med företrädare för arbetsgivare

och arbetstagare.

Artikel 2

1. Denna konvention äger tillämpning

på all verksamhet, som medför

att arbetstagare under sitt arbete utsättes

för joniserande strålning.

2. Denna konvention äger icke tilllämpning

på radioaktiva ämnen, vare

sig slutna eller icke slutna, ej

heller på anordningar, som alstra joniserande

strålning, såframt dessa

ämnen eller anordningar, på grund

av de begränsade strålningsdoser som

kunna härröra därifrån, äro undantagna

från konventionens bestämmelser

genom någon av de i artikel 1 angivna

tillämpningsmetoderna.

Artikel 3

1. Med beaktande av senast tillgängliga

rön skola alla lämpliga åtgärder

vidtagas för att säkerställa

att arbetstagare effektivt skyddas

mot joniserande strålning såvitt avser

deras hälsa och säkerhet.

2. För detta ändamål skola erforderliga

regler utfärdas och åtgärder

vidtagas samt data för möjliggörande

av ett effektivt skydd tillhandahållas.

3. I syfte att säkerställa ett sådant

effektivt skydd

a) skola av vederbörande medlemsstat

efter konventionens ratificering

vidtagna åtgärder för arbetstagarnas

skydd mot joniserande strålning uppfylla

konventionens föreskrifter;

b) skola av vederbörande medlemsstat

före konventionens ratificering

vidtagna åtgärder så snart detta är

praktiskt möjligt ändras på sådant

sätt, att de bringas i överensstämmel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

and shall promote such modification

of other measures existing åt the time

of ratification;

(c) the Member concerned shall

communicate to the Director-General

of the International Labour Office,

when ratifying the Convention, a

statement indicating the manner in

which and the categories of workers

to which the provisions of the Convention

are applied, and shall indicate

in its reports on the application

of the Convention any further progress

made in the matter;

(d) åt the expiration of three years

from the date on which this Convention

first enters into force the Governing

Body of the International Labour

Office shall submit to the Conference

a special report concerning the application

of subparagraph (b) of this

paragraph and containing such proposals

as it may think appropriate for

further action in regard to the matter.

Part II. Protective Measures

Article 4

The activities referred to in Article

2 shall be so arranged and conducted

as to afford the protection envisaged

in this Part of the Convention.

se med konventionens föreskrifter;

och skall medlemsstaten tillika på

samma sätt främja ändringar i andra

vid tidpunkten för ratificering

tillämpade åtgärder;

c) skall vederbörande medlemsstat

vid tidpunkten för konventionens ratificering

tillställa Internationella arbetsbyråns

generaldirektör en förklaring,

vari angives på vad sätt och på

vilka kategorier av arbetstagare konventionens

bestämmelser äga tilllämpning;

och skall medlemsstaten

tillika i sina rapporter rörande konventionens

tillämpning lämna uppgift

om de framsteg som må ha gjorts i

detta hänseende;

d) skall Internationella arbetsbyråns

styrelse sedan tre år förflutit

från den dag, då denna konvention

först trädde i kraft, inför arbetskonferensen

framlägga en specialrapport

rörande tillämpningen av stycket b)

med avgivande av förslag till de ytterligare

åtgärder, som styrelsen må

finna lämpliga i detta hänseende.

Del II. Skyddsåtgärder

Artikel 4

I artikel 2 angiven verksamhet

skall anordnas och utföras på sådant

sätt, att i förevarande del av konventionen

avsett skydd åvägabringas.

Article 5 Artikel 5

Every effort shall be made to Alla ansträngningar skola göras för

restrict the exposure of workers to att begränsa arbetstagarnas strålionising

radiations to the lowest exponering till lägsta praktiskt möjpracticable

level, and any unnecessary liga nivå, och varje onödig strålexexposure

shall be avoided by all ponering skall undvikas av samtliga

parties concerned. berörda parter.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1961.1 samt Nr 18

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Article 6

1. Maximum permissible doses of

ionising radiations which may be

reeeived from sources external to or

internal to the body and maximum

permissible amounts of radioactive

substances which can be taken into

the body shall be fixed in accordance

with Part I of this Gonventian for

various categories of workers.

2. Such maximum permissible doses

and amounts shall be kept under

constant review in the light of current

knowledge.

Artide 7

1. Appropriate levels shall be fixed

in accordance with Article 6 for

workers who are directly engaged in

radiation work and are—

(a) aged 18 and over;

(b) under the age of 18.

2. No worker under the age of 16

shall be engaged in work involving

ionising radiations.

Artide 8

Appropriate levels shall be fixed in

accordance with Article 6 for workers

who are not directly engaged in radiation

work, but who remain or pass

where they may be exposed to, ionising

radiations or radioactive substances.

Artide 9

1. Appropriate warnings shall be

used to indicate the presence of

haxards from ionising radiations. Any

information necessary in this connection

shall be supplied to the workers.

Artikel 6

1. De högsta tillåtliga doser av joniserande

strålning, som kroppen må

mottaga, vare sig från externa eller

interna strålkällor, ävensom de högsta

tillåtliga mängder av radioaktiva

ämnen som må tillföras kroppen, skola

fastställas i enlighet med del I

av denna konvention för olika kategorier

av arbetstagare.

2. Sådana högsta tillåtliga doser

och mängder skola göras till föremål

för ständig översyn under beaktande

av nyvunna rön inom området.

Artikel 7

1. Såvitt avser med strålningsarbete

direkt sysselsatta arbetstagare skola

lämpliga nivåer fastställas i enlighet

med artikel 6

a) beträffande å ena sidan sådana

arbetstagare, som fyllt 18 år;

h) beträffande å andra sidan sådana

arbetstagare, som äro under 18

år.

2. Arbetstagare under 16 år må icke

sysselsättas i arbete, som är förenat

med joniserande strålning.

Artikel 8

Lämpliga nivåer skola fastställas

i enlighet med artikel 6 för arbetstagare,

som ej äro direkt sysselsatta

med strålningsarbete men som vistas

på eller passera ställen, där de kunna

bli utsatta för joniserande strålning

eller radioaktiva ämnen.

Artikel 9

1. Ändamålsenliga varningstecken

skola användas för att angiva förefintlig

risk till följd av joniserande

strålning. I detta sammanhang erforderliga

upplysningar skola tillhandahållas

arbetstagarna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

19

2. All workers directly engaged in

radiation work shall be adequately

instructed, before and during such

employment, in the precautions to be

taken för their protection, as regards

their health and safety, and the

reasons therefor.

Article 10

Laws or regulations shall require

the notification in a manner prescribed

thereby of work involving

exposure of workers to ionising radiations

in the course of their work.

Artide 11

Appropriate monitoring of workers

and places of work shall be carried

out in order to measure the exposure

of workers to ionising radiations and

radioactive substances, with a view

to ascertaining that the applicable

levels are respected.

Artide 12

All workers directly engaged in

radiation work shall undergo an appropriate

medical examination prior

to or shortly after taking up such

work and subsequently undergo further

medical examinations åt appropriate

intervals.

Artide 13

Circumstances shall be specified,

by one of the methods of giving effect

to the Convention mentioned in Article

1, in which, because of the nature

or degree of the exposure or a combination

of both, the following action

shall be taken promptly:

(a) the worker shall undergo an

appropriate medical examination;

2f Hihang till riksdagens protokoll 1961. 1

2. Varje med strålningsarbete direkt

sysselsatt arbetstagare skall såväl

före som under arbetet tillfredsställande

instrueras rörande de försiktighetsåtgärder

han bär att iakttaga

till skydd för hälsa och säkerhet

samt skälen till dessa åtgärder.

Artikel 10

I lagstiftningen skall föreskrivas

att anmälan i den ordning däri stadgas

skall göras rörande bedrivande

av arbete, som medför exponering

av arbetstagare för joniserande strålning

under arbetet.

Artikel 11

Lämplig strålningsmätning beträffande

såväl arbetstagare som arbetsställen

skall utföras med avseende

på arbetstagarnas exponering för joniserande

strålning och för radioaktiva

ämnen i syfte att kontrollera,

huruvida tillämpliga nivåer iakttagas.

Artikel 12

Varje med strålningsarbete direkt

sysselsatt arbetstagare skall underkastas

lämplig läkarundersökning före

eller kort efter påbörjandet av sådant

arbete samt därefter undergå läkarbesiktningar

med lämpliga tidsmellanrum.

Artikel 13

De omständigheter, under vilka följande

åtgärder skyndsamt skola vidtagas

på grund av exponeringens natur

eller grad, skola bestämmas genom

någon av de i artikel 1 angivna

tillämpningsmetoderna:

a) arbetstagaren skall underkastas

för ändamålet lämpad läkarundersökning;
samt.

Nr 18

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

(b) the employer shall notify the

competent authority in accordancc

with its requirements;

(c) persons competent in radiation

protection shall examine the conditions

in which the worker’s duties

are performed;

(d) the employer shall take any

necessary remedial action on the

basis of the technical findings and

the medical advice.

Article li

No Worker shall be employed or

shall continue to be employed in work

by reason of which the worker could

be subject to exposure to ionising

radiations contrary to qualified medical

advice.

Artide 15

Each Member which ratifies this

Convention undertakes to provide appropriate

inspection services for the

purpose of supervising the application

of its provisions, or to satisfy

itself that appropriate inspection is

carried out.

Part. III. Final Provisions

Artide 16

The formal ratifications of this

Convention shall be communicated to

the Director-General of the International

Labour Office for registration.

Artide 17

1. This Convention shall be binding

only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been registered

with the Director-General.

2. It shall come into force twelve

months after the date on which the

b) arbetsgivaren skall underrätta

vederbörande myndighet i den ordning

myndigheten föreskriver;

c) med strålskyddsfrågor förtrogna

personer skola undersöka de omständigheter,

under vilka arbetstagaren

fullgör sitt arbete;

d) arbetsgivaren skall vidtaga de

rättelser, som påkallas av tekniska

iakttagelser och medicinska utlåtanden.

Artikel ii

Ej må någon mot utlåtande av kvalificerad

medicinsk sakkunskap sysselsättas

med eller fortfara att vara

sysselsatt med arbete, på grund avvars

art han kan bliva utsatt för

strålning.

Artikel 15

Varje medlemsstat Som ratificerar

denna konvention skall sörja för att

lämpliga organ inrättas för tillsyn å

efterlevnaden av konventionens bestämmelser

eller tillse att inspektion

på lämpligt sätt genomföres.

Hel III. Slutartiklar

Artikel 16

De officiella ratifikationerna av

denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

och registreras av honom.

Artikel 17

1. Denna konvention är bindande

allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen,

vilkas ratifikationer registrerats av

generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter det två medlemmars ratifika
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

ratifications of two Members liave tioner registrerats av generaldirektö
been

registered with the Director- ren.

General.

3. Thereafter, this Convention shall 3. Därefter träder denna konvencome

into force for any Member tion i kraft för varje medlem tolv

twelve months after the date on månader efter den dag, då dess ra
which

its ratification has been regis- tifikation registrerats,

tered.

Article 18

1. A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of five years from the date

on which the Convention first comes

into force, by an act communicated

to the Director-General of the International

Labour Office for registration.

Such denunciation shall not take

effect until one year after the date

on which it is registered.

2. Each Member which has ratified

this Convention and which does not,

within the year following the expiration

of the period of five years inentioned

in the preceding paragraph,

exercise the right of denunciation

provided for in this Article, will be

bound for another period of five years

and, thereafter, may denounce this

Convention åt the expiration of each

period of five years under the terms

provided for in this Article.

Article 19

1. The Director-General of the

International Labour Office shall

notify all Members of the International

Labour Organisation of the

registration of all ratifications and

denunciations communicated to him

by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of

the Organisation of the registration

of the second ratification communicated

to him, the Director-General shall

Artikel 18

1. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention, kan, sedan fem år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen

först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som

delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering. Uppsägningen

träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående

moment nämnda femårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade

uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av fem år och kan

därefter, med iakttagande av de i

denna artikel föreskrivna villkoren,

uppsäga konventionen vid utgången

av varje följande femårsperiod.

Artikel 19

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen om registreringen

av alla ratifikationer, förklaringar

och uppsägningar, som delgivits

honom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar

organisationens medlemmar om

registreringen av den andra ratifika
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

draw the attention of the Members

of the Organisation to the date upon

which the Convention will come into

force.

Article 20

The Director-General of the International

Labour Office shall communicate

to the Secretary-General of

the United Nations for registration in

accordance with Article 102 of the

Charter of the United Nations full

particulars of all ratifications and

acts of denunciation registered by

him in accordance with the provisions

of the preceding Artides.

Artide 21

Åt such times as it may consider

necessary the Governing Body of the

International Labour Office shall

present to the General Gonference a

report on the working of this Convention

and shall examine the desirability

of placing on the agenda of

the Conference the question of its

revision in whole or in part.

Artide 22

1. Should the Conference adopt a

new Convention revising this Convention

in whole or in part, then,

unless the new Convention otherwise

provides—

(a) the ratification by a Member of

the new revising Convention shall

ipso jure involve the immediate denunciation

of this Convention, notwithstanding

the provisions of Article

18 above, if and when the new

revising Convention shall have come

into force;

(b) as from the date when the new

revising Convention comes into force

tionen i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas

uppmärksamhet på den dag, då

konventionen träder i kraft.

Artikel 20

Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall, för registrering

jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas

stadga, lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga

upplysningar om varje ratifikation,

förklaring och uppsägning, som

av honom registrerats i enlighet med

bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 21

Närhelst Internationella arbetsbyråns

styrelse finner det erforderligt,

skall styrelsen förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna

konferens en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under

övervägande, huruvida anledning föreligger

att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 22

1. Därest konferensen skulle antaga

en ny konvention, innebärande

revision, helt eller delvis, av förevarande

konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av

den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso

jure medföra omedelbar uppsägning

av förevarande konvention,

utan hinder av vad i artikel 18

här ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya,

reviderade konventionen träder i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

23

this Convention shall cease to be open

to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content for those Members

which have ratified it but have not

ratified the revising Convention.

Article 23

The English and French versions

of the text of this Convention are

equally authoritative.

kraft, förevarande konvention icke

längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall

likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat

densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 23

De engelska och franska texterna

till denna konvention skola äga lika

vitsord.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

Bilaga B

(Översättning)

Recommendation (No. 114) concerning

the Protection of Workers against

Ionising Radiations

The General Conference of the

International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva by

the Goveming Body of the International

Labour Office, and

having met in its Forty-fourth

Session on 1 June 1960, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to the protection of workers

against ionising radiations, which

is the fourth item on the agenda

of the session, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a

Recommendation supplementing

the Radiation Protection Convention,

1960,

adopts this twenty-second day of

June of the year one thousand nine

hundred and sixty the following Recommendation,

which may be cited

as the Radiation Protection Recommendation,

1960:

Rekommendation (nr 114) angående

skydd för arbetstagare mot joniserande

strålning

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 1

juni 1960 till sitt fyrtiofjärde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning, vilken

fråga utgör den fjärde punkten på

sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skola taga form av en rekommendation,

vilken skall komplettera

strålskyddskonventionen, 1960,

antager denna den tjugoandra dagen

i juni månad år nittonhundrasextio

följande rekommendation, som må

benämnas strålskyddsrekommendationen,

1960.

I. General Provbions

1. This Recommendation should be

given effect to by means of laws or

regulations, codes of practice or other

appropriate means. In applying the

provisions of the Recommendation

the competent authority should consult

with representatives of employers

and workers.

I. Allmänna anvisningar

1. Denna rekommendation bör

bringas i tillämpning medelst lagstiftning,

praktiska anvisningar eller

på annat lämpligt sätt. Vid tillämpningen

av rekommendationen bör vederbörande

myndighet samråda med

företrädare för arbetsgivare och arbetstagare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 ur 1961

25

2. (1) This Recoinmendation applies

to all activities involving exposure

of workers to ionising radiations

in the course of their work.

(2) This Recomraendation does not

apply to radioactive substances,

whether sealed or unsealed, nor to

apparatus generating ionising radiations

which substances or apparatus,

owing to the limited doses of ionising

radiations which can be received from

them, are exempted from its provisions

by one of the methods of

giving effect to the Recoinmendation

mentioned in Paragraph 1.

3. For the purpose of giving effect

to paragraph 2 of Article 3 of the

Radiation Protection Convention,

1960, every Member should liave due

regard to the recommendations made

from time to time by the International

Commission on Radiological

Protection and standards adopted by

other competent organisations.

II. Maximum Permissible Levels

4. The levels referred to in Artides

6, 7 and 8 of the Radiation Protection

Convention, 1960, should be

fixed with due regard to the relevant

values reconnnended from time to

time by the International Commission

on Radiological Protection. In addition,

maximum permissible concentrations

of radioactive substances in

such air and water as can be taken

into the body should be fixod on the

basis of tliese levels.

5. Appropriate measures of collective

and individual protection should

be taken to ensure that the maximum

permissible levels referred to in

2. 1) Denna rekommendation äger

tillämpning på all verksamhet, som

medför att arbetstagare under sitt arbete

utsättes för joniserande strålning.

2) Denna rekommendation äger

icke tillämpning på radioaktiva ämnen,

vare sig slutna eller icke slutna,

ej heller på anordningar, som alstra

joniserande strålning, såframt dessa

ämnen eller anordningar, på grund

av de begränsade strålningsdoser som

kunna härröra därifrån, äro undantagna

från rekommendationens anvisningar

genom någon av de i punkten

1 angivna tillämpningsmetoderna.

3. I och för tillämpningen av artikel

3, inom. 2, av strålskyddskonventionen,

1960, bör varje medlemsstat

vederbörligen beakta de rekommendationer,

som från tid till annan avgivas

av den internationella strålskyddskommissionen

samt de normer

som antagas av andra kompetenta

organisationer.

II. Högsta tillåtliga''nivåer

4. De i artiklarna 6, 7 och 8 av

strålskyddskonventionen, 1960, omförmälda

nivåerna böra fastställas

med vederbörligt beaktande av de

tillämpliga värden, som från tid till

annan förordas av den internationella

strålskyddskommissionen. Därjämte

böra högsta tillåtliga koncentrationer

av radioaktiva ämnen i sådan luft

och i sådant vatten, som kan tillföras

kroppen, fastställas på grundval av

dessa nivåer.

5. Lämpliga åtgärder för kollektivt

och individuellt skydd böra vidtagas

för att garantera, att de i artiklarna 6,

7 och 8 av strålskyddskonventionen,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Artides 6, 7 and 8 of the Radiation

Protection Gonvention, 1960, are not

exceeded and that the maximum

permissible concentrations referred to

in Paragraph 4 are not exceeded for

such air and water as may be taken

into the body.

III. Competent Person

6. The employer should appoint a

competent person to deal on behalf

of the undertaking with questions of

protection against ionising radiations.

IV. Methods of Protection

7. (1) In cases where they ensure

effective protection preference should

be given to methods of collective protection,

both physical and operational.

(2) Wherever methods of collective

protection are inadequate, personal

protective equipment and, as necessary,

appropriate protective procedures

should be used.

8. (1) All protective devices, appliances

and apparatus should be so

designed or modified as to fulfil their

intended purpose.

(2) All appropriate measures

should be taken to provide for regular

examination of these devices, appliances

and apparatus, in order to

determine whether they are in good

condition, are operating satisfactorily,

are properly sited and provide the

required protection; in particular

they should be examined before being

put into use and whenever changes

are made in procedures, equipment

or shielding.

1960, angivna högsta tillåtliga nivåerna

icke överskridas samt att de i

punkten 4 ovan avsedda högsta tillåtliga

koncentrationerna icke överskridas

beträffande luft och vatten, som

kan tillföras kroppen.

III. Kompetent ombud

6. Arbetsgivaren bör tillsätta ett

kompetent ombud med uppgift att å

företagets vägnar handlägga frågor

rörande skydd mot joniserande strålning.

IV. Skyddsmetoder

7. 1) Där betryggande skydd därigenom

uppnås, böra i första hand

kollektiva skyddsåtgärder vidtagas,

både i materiellt och arbetsorganisatoriskt

hänseende.

2) Där kollektiva skyddsåtgärder

äro otillräckliga, bör personlig

skyddsutrustning och om så erfordras

andra lämpliga skyddsmedel användas.

8. 1) Alla skyddsanordningar böra

utformas eller ändras på sådant sätt,

att de äro väl lämpade för sitt ändamål.

2) Alla lämpliga anstalter böra

träffas för utförandet av regelbundet

återkommande besiktningar av

skyddsanordningarna för utrönande

av huruvida de befinna sig i gott

skick, fungera på tillfredsställande

sätt, äro lämpligt anbragta och erbjuda

betryggande skydd; i synnerhet

bör dylik besiktning äga rum, innan

anordningarna tagas i bruk och

vid varje tillfälle då användningssätt,

utrustning eller avskärmning ändras.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

27

(3) Any defects found in these

devices, appliances and apparatus

should be remedied åt once; if

necessary, the equipment to which

they are fitted should be taken immediately

out of service and kept out

of service until the defects have been

remedied.

(4) The competent authority

should require the inspection in an

appropriate manner and åt regular

intervals of major items of protective

equipment and in particular of monitoring

equipment.

9. (1) Unsealed sources should be

manipulated with due regard to their

toxicity.

(2) The methods of manipulation

should be chosen with a view to

minimising the risk of entry of radioactive

substances into the body and

the spread of radioactive contamination.

10. Plans should be made in

advance for measures—

(a) to detect as promptly as possible

any leakage from, or breakage

of, a sealed source of radioactive

substances which may involve a risk

of radioactive contamination; and

(b) to take prompt remedial action

to prevent the further spread of radioactive

contamination and to applv

other appropriate safety precautions,

including decontamination procedures,

with, as necessary, the immediate

collaboration of all authorities

concerned.

11. Sources which may involve

exposure of workers to ionising radiations,

and the areas in which such an

exposure may occur or where workers

may be exposed to radioactive con
-

3) Varje fel, som befinnes vidlåda

skyddsanordning, bör omedelbart

avhjälpas; i den mån så erfordras

bör den anläggning, vid vilken

skyddsanordningen finnes anbragt,

omedelbart tagas ur bruk och så förbli

intill dess felet avhjälpts.

4) Vederbörande myndighet bör

föreskriva, att inspektion på lämpligt

sätt och med regelbundna mellanrum

företages beträffande väsentlig

skyddsutrustning och särskilt beträffande

utrustning för strålningsmätningar.

9. 1) Icke slutna strålkällor böra

handhavas med vederbörligt beaktande

av deras giftverkan.

2) De metoder som skola komma

till användning vid sådant handhavande

böra utväljas med det syftemålet

att i möjligaste mån nedbringa

risken för att radioaktiva ämnen intränga

i kroppen och att radioaktiv

kontaminering sprides.

10. Åtgärder böra i förväg planeras

—

a) för att så snabbt som möjligt upptäcka

varje läcka eller brott hos

en sluten strålkälla, som kan medföra

risk för radioaktiv kontaminering;

och

b) för att utan dröjsmål förhindra

ytterligare spridning av radioaktiv

kontaminering samt för att

bringa i tillämpning andra lämpliga

säkerhetsåtgärder, däri inbegripna

åtgärder för dekontaminering,

om så erfordras i omedelbar

samverkan med samtliga berörda

myndigheter.

11. Strålkällor, vilka kunna medföra

att arbetstagare utsättas för joniserande

strålning, ävensom områden,

där dylik strålexponering kan förekomma

eller där arbetstagare kun
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

tamination, should be identified, in

appropriate cases, by means of easily

recognisable warnings.

12. All sources of radioactive substances,

whether sealed or unsealed,

in use or stored by an undertaking,

should be appropriately recorded.

13. (1) The competent authority

should require any employer or undertaking

using or having possession

of radioactive substances to make

reports as prescribed by it on the

use of these substances.

(2) The competent authority should

prescribe the conditions under which

such substances should be stored

when not in use.

14. No radioactive substance should

be transferred to another employer

or undertaking without such notification

as may be required by the competent

authority.

15. (1) Any person who has reason

to believe that a radioactive source

has been lost, mislaid, stolen or

damaged should immediately notify

the competent person referred to in

Paragraph 6 above or, if this is not

possible, another responsible person

who should pass the information to

the competent person as soon as

possible.

(2) If the loss, theft or damage is

confirmed, the competent authority

should be notified without delay.

16. In view of the special medical

problems involved in the employment

of women of child-bearing age in

radiation work every care should be

taken to ensure that they are not

exposed to high radiation risks.

na utsättas för radioaktiv kontaminering,

böra, då så befinnes lämpligt,

utmärkas medelst lätt igenkännbara

varningstecken.

12. Alla strålkällor i form av radioaktiva

ämnen, vare sig slutna eller

icke slutna, som av ett företag nyttjas

eller förvaras, böra på lämpligt

sätt registreras.

13. 1) Vederbörande myndighet

bör ålägga arbetsgivare eller företag,

som brukar eller innehar radioaktiva

ämnen, att i den ordning myndigheten

föreskriver avge anmälan beträffande

användningen av dessa ämnen.

2) Vederbörande myndighet

bör utfärda anvisningar rörande de

förhållanden, under vilka sådana ämnen

skola lagras, då de icke användas.

14. Ej må radioaktivt ämne överflyttas

till annan arbetsgivare eller

till annat företag, utan att sådan anmälan

skett, som må ha föreskrivits

av vederbörande myndighet.

15. 1) Den som finner anledning

antaga, att radioaktiv strålkälla gått

förlorad, eller blivit förlagd, stulen

eller skadad, bör därom omedelbart

underrätta det i punkten 6 omförmälda

kompetenta ombudet, eller om detta

icke är möjligt, annan ansvarig

person, som snarast möjligt bör underrätta

ombudet.

2) Om förlusten, stölden eller

skadan bekräftas, bör vederbörande

myndighet utan dröjsmål underrättas

därom.

16. Med hänsyn till de speciella

medicinska problem, som äro förknippade

med anställning av kvinnor

i fruktsam ålder i radiologiskt arbete,

böra särskilda försiktighetsmått vidtagas

för att förhindra att de utsättas

för hög strålningsrisk.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

29

V. Monitoring

17. (1) Appropriate monitoring of

■workers and places of work should

be carried out in order to measure the

exposure of workers to ionising

radiations and radioactive substances,

with a view to ascertaining that the

applicable levels are respected.

(2) In the case of external radiation

this monitoring should be effected

by films, dosemeters or other

suitable means.

(3) In the case of internal radiation,

when there is reason to believe

that the maximum permissible levels

may be approached or have been

exceeded, this monitoring should

include tests—

(a) for radioactive contamination;

(b) if practicable, for body burden.

(4) In addition to measurement of

the exposure of the whole body, the

monitoring should make it possible

to determine the partial exposure of

that part of the body where the

greatest harm could be done.

18. The competent authority should,

where appropriate, require tests to be

made for the purpose of detecting

contamination of the hands, the body

and the clothes of persons leaving a

workplace.

19. Persons who carry out monitoring

in pursuance of the provisions

of the Radiation Protection Convention,

1960, and of this Recommendation,

should be afforded adequate

equipment and facilities for carrying

out this work.

V. Strålningsmätningar

17. 1) Lämplig strålningsmätning

beträffande såväl arbetstagare som

arbetsställen bör utföras med avseende

på arbetstagarnas exponering

för joniserande strålning och för radioaktiva

ämnen samt i syfte att kontrollera,

huruvida tillämpliga nivåer

iakttagas.

2) Vid extern bestrålning bör

denna övervakning utföras med hjälp

av filmer, penndosimetrar eller andra

lämpliga medel.

3) Vid intern bestrålning bör,

om anledning finnes antaga att högsta

tillåtliga nivåer kunna komma att

uppnås eller ha överskridits, denna

övervakning omfatta undersökning av

a) radioaktiv kontaminering;

b) om möjligt den mängd av radioaktivt

ämne, som förefinnes i

kroppen.

4) Förutom undersökning av

bestrålningen av kroppen som helhet

bör strålningsmätningen även möjliggöra

fastställande av den lokala

bestrålningen av den del av kroppen,

där den största skadan kan åstadkommas.

18. Vederbörande myndighet bör,

då så befinnes lämpligt, föreskriva,

att undersökningar skola utföras för

att avslöja kontaminering av händer,

kropp och kläder, då en person lämnar

ett arbetsställe.

19. De som i enlighet med bestämmelserna

i strålskyddskonventionen,

1960, och i denna rekommendation

ha att utöva strålningsmätningar

böra vara utrustade med för utförandet

av detta arbete lämpade hjälpmedel.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

VI. Medical Examinations

20. All medical examinations referred

to in the Radiation Protection

Convention, 1960, should be carried

out by a suitably qualified physician.

21. In the cases referred to in

Article 13 of the Radiation Protection

Convention, 1960, all necessary

special medical examinations should

be carried out.

22. The medical examinations referred

to in the preceding Paragraphs

should not involve the workers in

any expense.

23. Physicians who carry out such

medical examinations should be

afforded adequate facilities for ascertaining

the conditions of work of the

workers concerned.

24. För all workers who undergo

such medical examinations health

records should be established and

kept in accordance with the requirements

of the competent authority.

25. These health records should be

in a form standardised åt the national

level.

26. So far as practicable a complete

record of all doses received in the

course of work by every worker

specified in Paragraph 24 of this

Recommendation should be kept so

that the cumulative dose may be

taken into account for employment

purposes.

27. If, as the result of such medical

advice as is envisaged in Article 14

of the Radiation Protection Convention,

1960, it is inadvisable to subject

a worker to further exposure to ionising

radiations in that workeris normal

employment, every reasonable

VI. Läkarundersökning

20.1 strålskyddskonventionen, 1960,

angivna läkarundersökningar böra utföras

av vederbörligen kvalificerade

läkare.

21. I de fall som avses i artikel 13

av strålskyddskonventionen, 1960, böra

samtliga erforderliga speciella läkarundersökningar

utföras.

22. I föregående punkter avsedda

läkarundersökningar böra vara kostnadsfria

för arbetstagaren.

23. Läkare som företager sådan undersökning

bör få tillfälle taga del av

de förhållanden, under vilka arbetstagaren

arbetar.

24. För varje arbetstagare som undergår

sådan läkarundersökning bör

i den ordning vederbörande myndighet

föreskriver hälsoregister upprättas

och föras.

25. Formen för dessa register bör

vara enhetlig för hela landet.

26. Så långt detta är genomförbart

bör en fullständig förteckning föras

över samtliga stråldoser, vilka varje

i punkten 24 av denna rekommendation

avsedd arbetstagare mottagit under

arbetet, så att den kumulativa

stråldosen kan beaktas i samband

med hans anställning.

27. Därest i artikel 14 av strålskyddskonventionen,

1960, avsett läkarutlåtande

ger vid handen att det

icke är tillrådligt att vidare utsätta

en arbetstagare för joniserande strålning

i denne arbetstagares normala

sysselsättning, böra alla rimliga åt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

31

effort should be made to provide such

a worker with suitable alternative

employment.

VII. Inspection and Notification

28. The inspection services referred

to in Article 15 of the Radiation

Protection Convention, 1960, should

include, or have readily available, a

sufficient number of persons fully

conversant with radiation hazards

and qualified to advise on protection

against ionising radiations.

29. (1) Representatives of these inspection

services should be empowered

to take steps with a view

to the remedying of defects observed

in installations, apparatus or working

methods which they may have

reasonable cause to believe constitute

a threat to the health or safety of the

workers by reason of ionising radiations.

(2) In order to enable representatives

of the inspection services to take

such steps they should be empowered,

subject to any right of appeal to a

judicial or administrative authority

which may be provided by laws or

regulations, to make or to have made

orders requiring—

(a) such aiterations to the installation

or plant, to be carried out

within a specified time limit, as may

be necessary to secure compliance

with the provisions relating to the

health or safety of the workers;

(b) measures with immediate cxecutory

force if the danger to the

health or safety of the workers makes

this necessary.

gärder vidtagas för att bereda honom

annan lämplig sysselsättning.

VII. Tillsyn och anmälningsskyldighet

28. De i artikel 15 av strålskyddskonventionen,

1960, omförmälda tillsynsorganen

böra innefatta eller äga

omedelbar tillgång till ett tillräckligt

antal med strålriskfrågor fullt förtrogna

personer med kompetens att

bistå med rådgivning i strålskyddsfrågor.

29. 1) Representanter för dessa

tillsynsorgan böra utrustas med befogenhet

att vidtaga åtgärder för undanröjande

av sådana i installationer,

anordningar eller arbetsmetoder

iakttagna brister, vilka skäligen kunna

antagas innebära ett hot mot arbetstagarnas

hälsa eller säkerhet på

grund av joniserande strålning.

2) För att tillsynsorganens representanter

skola kunna vidtaga dylika

åtgärder, böra de utrustas med

befogenhet att utfärda eller låta utfärda

föreläggande beträffande

a) vidtagandet inom viss angiven tid

av sådana ändringar i anordning

eller anläggning, som må erfordras

för uppfyllandet av bestämmelserna

angående arbetstagarnas

hälsa eller säkerhet;

b) omedelbar verkställighet av åtgärder,

därest hotet mot arbetstagarnas

hälsa eller säkerhet så kräver;

dock att giltigheten av dylikt

föreläggande må på besvär i judiciell

eller administrativ väg kunna bliva

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

30. (1) Every Member should

provide for measures to control the

distribution and use of sources of

ionising radiations.

(2) These measures should include—
(a)

the notification to the competent

authority, as prescribed by it, of

the delivery of such sources;

(b) before work involving exposure

of workers to ionising radiations is

undertaken för the first time and

before substantial extensions or alterations

to apparatus or installations

emitting ionising radiations or affording

protection against them are carried

out, the notification to the competent

authority, as prescribed by it,

of information concerning the nature

of the apparatus or installation and

of the measures provided för protection

against ionising radiations.

31. The employer should notify the

competent authority, as prescribed by

it, of a final cessation of work involving

exposure of workers to ionising

radiations.

föremål för prövning i den ordning

som lagstiftningen stadgar.

30. 1) Varje medlemsstat bör vidtaga

åtgärder för tillsynen över distribution

och bruk av strålningskällor.

2) Sådana åtgärder böra innefatta
a)

anmälan hos vederbörande myndighet

i den ordning myndigheten

föreskriver av leverans av sådana

källor;

b) innan arbete, i vilket arbetstagare

utsättes för joniserande strålning

för första gången påbörjas, och

innan väsentliga utvidgningar eller

förändringar vidtagas beträffande

anordningar eller installationer,

som avge eller bereda

skydd mot sådan strålning, anmälan

hos vederbörande myndighet

i den ordning myndigheten

föreskriver av detaljer rörande anordningarnas

eller installationernas

natur och rörande åtgärder,

som vidtagits till skydd mot joniserande

strålning.

31. Arbetsgivaren bör hos vederbörande

myndighet i den ordning

myndigheten bestämmer anmäla slutligt

upphörande av arbete, i vilket arbetstagare

utsatts för joniserande

strålning.

VIII. Co-operation of Employers and

Workers

32. Every effort should be made by

both the employers and the workers

to secure the closest co-operation in

carrying out the measures for protection

against ionising radiations.

VIII. Samverkan mellan arbetsgivare

och arbetstagare

32. Såväl arbetsgivare som arbetstagare

bör eftersträva en så intim

samverkan som möjligt för att genomföra

åtgärder till skydd mot joniserande

strålning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

33

Bilaga C

(Översättning)

Recommendatioii (No. 113) concerning

Consultation and Co-operation

between Public Authorities and Employers’

and Workers’ Organisations

åt the Industrial and National Levels

The General Conference of the

International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the

International Labour Office, and

having met in its Forty-fourth

Session on 1 June 1960, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to consultation and co-operation

between public authorities and

employers’ and workers’ organisations

åt the industrial and

national levels, which is the fifth

item on the agenda of the session,

and

Having determined that these proposals

shall take the form of a

Recommendation,

adopts this twentieth day of June of

the year one thousand nine hundred

and sixty the following Recommendation,

which may be cited as the

Consultation (Industrial and National

Levels) Recommendation, 1960:

Rekommendation (nr 113) angående

samråd och samverkan på branschplanet

och på det nationella planet

mellan offentliga myndigheter samt

arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 1

juni 1960 till sitt fyrtiofjärde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

angående samråd och samverkan

på branschplanet och på det nationella

planet mellan offentliga myndigheter

samt arbetsgivarnas och

arbetstagarnas organisationer, vilken

fråga utgör den femte punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag

skola taga formen av en rekommendation,

antager denna den tjugonde dagen i

juni månad år nittonhundrasextio

följande rekommendation, vilken må

benämnas rekommendation angående

samverkan (branschplanet och det

nationella planet), 1960.

1. (1) Measures appropriate to 1.1) Till nationella förhållanden

national conditions should be taken anpassade åtgärder böra vidtagas för

to promote effeetive consultation and att främja effektivt samråd och efco-operation

åt the industrial and fektiv samverkan på branschplanet

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

national levels between public authorities

and employers’ and workers’

organisations, as well as between

these organisations, for the purposes

indicated in Paragraphs 4 and 5

below, and on such other matters of

mutual concern as the parties may

determine.

(2) Such measures should be applied

without discrimination of any

kind against these organisations or

amongst them on grounds such as

the race, sex, religion, political opinion

or national extraction of their

members.

2. Such consultation and co-operation

should not derogate from freedom

of association or from the rights

of employers’ and workers’ organisations,

including their right of collective

bargaining.

3. In accordance with national

custom or practice, such consultation

and co-operation should be provided

for or facilitated—

(a) by voluntary action on the part

of the employers’ and workers’ organisations;

or

(b) by promotional action on the

part of the public authorities; or

(c) by laws or regulations; or

(d) by a combination of any of

these methods.

4. Such consultation and co-operation

should have the general objective

of promoting mutual understanding

and good relations between public

authorities and employers’ and

workers’ organisations, as well as

between these organisations, with a

view to developing the economy as a

whole or individual branches thereof,

och på det nationella planet mellan

å ena sidan de offentliga myndigheterna

samt å andra sidan arbetsgivarnas

och arbetstagarnas organisationer

ävensom mellan dessa organisationer

inbördes, för de ändamål som angivas

i punkterna 4 och 5 nedan samt beträffande

andra angelägenheter av gemensamt

intresse, som parterna må

bestämma.

2) Nämnda åtgärder böra tilllämpas

utan att gentemot dessa organisationer

eller mellan dessa inbördes

utövas någon som helst diskriminering

på sådana grunder som medlemmarnas

ras, kön, religion, politiska

uppfattning eller nationella härstamning.

2. Samråd och samverkan, varom

nu är fråga, böra lämna föreningsfriheten

samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas

rättigheter,

däri inbegripen rätten till kollektiva

förhandlingar, oförkränkta.

3. I enlighet med nationell sedvänja

eller praxis böra sådant samråd

och sådan samverkan åstadkommas

eller främjas

a) genom frivilliga åtgärder från arbetsgivarnas

och arbetstagarnas

organisationer;

b) genom stimulerande åtgärder från

de offentliga myndigheternas sida;

c) genom lagstiftning;

d) genom några av dessa metoder i

förening.

4. Det allmänna målet för sådant

samråd och sådan samverkan bör

vara att främja ömsesidig förståelse

och goda förbindelser mellan de offentliga

myndigheterna samt arbetsgivarnas

och arbetstagarnas organisationer

ävensom mellan dessa organisationer

inbördes i syfte att utveckla

näringslivet i dess helhet eller sär
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

improving conditions of work and

raising standards of living.

5. Such consultation and co-operation

should aim, in particular—

(a) åt joint consideration by employers’

and workers’ organisations

of matters of mutual concern with a

view to arriving, to the fullest possible

extent, åt agreed Solutions; and

(b) åt ensuring that the competent

public authorities seek the views,

advice and assistance of employers’

and workers’ organisations in an appropriate

manner, in respect of such

matters as—

(i) the preparation and implementation

of laws and regulations

affecting their interests;

(ii) the establishment and functioning

of national bodies, such as

those responsible for organisation of

employment, vocational training and

retraining, labour protection, industrial

health and safety, productivity,

social security and welfare;

and

(in) the elaboration and implementation

of plans of economic and

social development.

skilda grenar därav, förbättra arbetsvillkoren

samt höja levnadsstandarden.

5. Ifrågavarande samråd och samverkan

böra särskilt ha till uppgift att

a) få till stånd en gemensam prövning

av angelägenheter av ömsesidigt

intresse för arbetsgivarnas

och arbetstagarnas organisationer

i syfte att i största möjliga utsträckning

nå fram till lösningar

i samförstånd; samt

b) skapa garantier för att de offentliga

myndigheterna på lämpligt

sätt inhämta arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas

synpunkter,

råd och bistånd i frågor

avseende exempelvis

i) förberedelse och genomförande

av lagstiftning, som

berör organisationernas intressen;
ii)

inrättande och förvaltning

av sådana nationella organ

som ha att svara för

sysselsättningens organisation,

yrkesutbildning och

omskolning, arbetarskydd,

sundhet och säkerhet i arbetet,

produktivitet, social

trygghet och välfärd; samt

iii) utarbetandet och genomförandet

av planer för ekonomisk

och social utveckling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Bilaga D

Resolutioner

I. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens roll i samband

med åtgärder för vidgat ekonomiskt bistånd till länder, som är

stadda i utveckling.

11. Resolution angående åtgärder till skydd för minderåriga arbetstagares

levnads- och arbetsförhållanden.

III. Resolution angående Internationella arbetsbyråns publikationsverksamhet.

IV. Resolution angående diskriminering.

V. Resolution angående beviljande av medlemskap för Camerun i Internationella

arbetsorganisationen.

VI. Resolution angående beviljande av medlemskap för Togo i Internationella

arbetsorganisationen.

Vll. Resolution angående beviljande av medlemskap för Mali i Internationella

arbetsorganisationen.

Vin. Resolution angående skydd för kvinnliga arbetstagare mot joniserande

strålning.

IX. Resolution angående åtgärder från Internationella arbetsorganisationens

sida för att bidraga till en höjning av inkomster och levnadsstandard

i landskommuner, med särskilt avseende på länder, som är

stadda i utveckling.

X. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om arbetstidens förkortning.

XI. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna

konferenssammanträde av frågan om bostadsbyggande för arbetstagare.

XII. Resolution angående antagande av budget för 43 :e budgetåret (1961)

och fördelning av utgifterna för samma budgetår mellan medlemsstaterna.

XIII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag för

år 1961 till arbetsbyråns tjänstepensionskassa.

XIV. Resolution angående förordnande av ledamöter av Internationella arbetsorganisationens

administrativa domstol.

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

601667

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:62 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens a a1 i texten
  2. 2LU 1961:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferen s. 1 i texten