Angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm m. m
1961-04-13 · 101 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 95 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:198, Angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
1
Nr 198
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nytt undervisningssjukhus
i Stockholm m. m.; given Stockholms slott
den 27 oktober 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen dels, i vad på staten ankommer, beslutar,
att karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk
undervisning och forskning tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker
m. m. förlägges till S:t Görans sjukhus i Stockholm, dels
bemyndigar Kungl. Maj :t att godkänna en mellan statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet, å svenska statens vägnar, samt företrädare för Stockholms
stad, å stadens vägnar, träffad överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus
i Stockholm in. m.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 198
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 27 oktober 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af
Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om nytt undervisnings
sjukhus i Stockholm, m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
1948 års avtal angående serafimerlasarettet och Sabbatsbergs
sjukhus
Genom beslut den 20 december 1940 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommissionen
för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande samt
allmänna barnbördshusets och serafimerlasarettets ställning m. m. att på
statens vägnar upptaga förhandlingar med vederbörande parter rörande
bl. a. serafimerlasarettets ställning och verksamhet. Som resultat av dessa
förhandlingar framlade kommissionen i betänkande den 1 december 1947
bl. a. förslag till avtal mellan dels Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms
stad angående samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av det
staden tillhöriga Sabbatsbergs sjukhus (benämnt Sabbatsbergsavtalet) dels
ock Kungl. Maj:t och kronan samt stiftelsen serafimerlasarettet å ena och
Stockholms stad å andra sidan angående försäljning till staden av stiftelsens
fastigheter (benämnt försäljningsavtalet).
Såsom principmotivering för avtalen anförde kommissionen bl. a. följande.
En snar förflyttning av undervisningsklinikerna vid serafimerlasarettet
till annat eller andra sjukhus var av flera skäl önskvärd. Klinikernas läge
var sålunda olämpligt enär lasarettet icke var ett fullständigt centralsjukhus
med de möjligheter till samarbete med olika specialkliniker som var
av betydelse icke blott för sjukvården utan även för undervisning och
3
Kangl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
forskning. En väsentlig olägenhet för undervisningen utgjorde jämväl överflyttandet
av karolinska institutets teoretiska institutioner från grannskapet
av serafimerlasarettet till Norrbackaområdet. Den medicinska undervisningens
kvarblivande på serafimerlasarettet kunde till följd härav icke
godtagas annat än som ett relativt kortvarigt provisorium. Kommissionen,
som utgått från att den neurologiska och den neurokirurgiska kliniken på
serafimerlasarettet vid dess nedläggande skulle överflyttas till karolinska
sjukhuset, hade därför inskränkt sig till att undersöka möjligheterna för
förläggande av återstående delar av lasarettet till antingen karolinska sjukhuset
eller något stadens sjukhus.
Tanken på att förlägga serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska
kliniker till karolinska sjukhuset, varigenom detta sjukhus skulle komma
att utrustas med dubbelkliniker i medicin och kirurgi, hade emellertid visat
sig ogenomförbar redan på den grund, att Stockholms stad vägrat sin medverkan
till uppförande över huvud taget av dubbelkliniker vid karolinska
sjukhuset. Som bästa tänkbara förläggningsplats för serafimerlasarettets
medicinska och kirurgiska kliniker med tillhörande institutioner — det
moderna Södersjukhuset hade staden bestämt motsatt sig att upplåta såsom
undervisningssjukhus — hade därefter återstått Sabbatsbergs sjukhus på
grund av dess nära belägenhet till Norrbackaområdet samt med hänsyn
till att staden stod i begrepp att ny- och ombygga detta sjukhus till ett modernt
centralsjukhus. Genom att dit överflytta nyssnämnda kliniker och
institutioner från serafimerlasarettet vanns den fördelen, att en stor del
av stadens omfattande och ur undervisningssynpunkt synnerligen värdefulla
sjukhusklientel kom att ställas i den medicinska forskningens och
undervisningens tjänst. Härtill kom den omständigheten att ifrågavarande
kliniker efter en sådan förflyttning skulle komma att ligga relativt nära
karolinska institutets teoretiska institutioner och bibliotek.
Ett inordnande av Sabbatsbergs sjukhus i den medicinska undervisningens
tjänst innebar visserligen en avvikelse i viss mån från den s. k. enhetstanken
som legat till grund för besluten om uppförandet av karolinska sjukhuset
och som innebar, att alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka
karolinska institutet för sin verksamhet var i behov, skulle sammanföras
till Norrbackaområdet i statens regi. Denna enhetstanke hade det tredubbla
syftet att till ett nära lokalt samband förena undervisningsklinikerna så att
samtliga kliniska grenar erhöll det stöd för sjukvård, undervisning och
forskning, som ett fullständigt och väl utrustat centralsjukhus kunde ge:
att sammanföra de teoretiska institutionerna på sådant sätt att de kunde
dels inbördes bekvämt samarbeta, dels stå alla klinikerna till vederbörlig
tjänst; samt att bibliotek och administrationslokaler var så bekvämt tillgängliga
som möjligt för karolinska institutets alla arbetare.
Med hänsyn såväl till att de kliniska specialgrenar, som icke blev representerade
på Sabbatsbergs sjukhus utan endast på karolinska sjukhuset, kom
att befinna sig på så nära avstånd från Sabbatsbergs sjukhus att samarbete
med dem utan svårighet skulle kunna ske, som till att Sabbatsbergs
sjukhus var beläget på ungefär samma avstånd från karolinska institutets
teoretiska institutioner som karolinska sjukhusets mest avlägsna avdelningar,
hyste förhandlingskommissionen, stödd på hl. a. karolinska institutets
lärarkollegium, den uppfattningen, alt genom förläggning av de s. k.
dubbelinstitutionerna till Sabbatsbergs sjukhus enhetstanken blev förverkligad
så fullständigt som det var möjligt i eu storstad som Stockholm och
vid en medicinsk högskola av karolinska institutets storlek.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
Såsom villkor för Sabbatsbergs sjukhus upplåtande för undervisningsändamål
hade Stockholms stad fordrat, att staden fick förvärva serafimerlasarettets
fastigheter.
Såväl Sabbatsbergsavtalet som försäljningsavtalet var ingånget under den
förutsättningen, att båda avtalen skulle godkännas av vederbörande huvudmän
före den 1 juni 1948. Avtalsfrågan anmäldes för riksdagen i propositionen
nr 213/1948. Riksdagen biföll propositionen och genom beslut den
28 maj 1948 godkändes avtalen av Kungl. Maj :t. Stockholms stadsfullmäktige
hade den 22 mars samma år för sin del godkänt avtalen.
Genom Sabbatsbergsavtalet upplät staden samtliga avdelningar vid Sabbatsbergs
sjukhus med undantag av öronavdelningen till karolinska institutet
för undervisningsändamål att tjäna såsom institutets kliniker respektive
institutioner. Det nya sjukhuset skulle uppföras och utrustas genom
stadens försorg. Avtalet omfattade följande kliniker med angivet ungefärligt
antal vårdplatser, nämligen en medicinsk klinik om 200 platser, en kirurgisk
klinik om 200 platser, en kvinnoklinik om 183 platser, en pediatrisk
klinik om 130 platser, en psykiatrisk klinik om 110 platser och en radioterapeutisk
klinik om 30 platser. Härtill kom för sjukhuset gemensamma
inrättningar, såsom röntgenanläggningar, laboratorier —- inberäknat ett till
sjukhuset anslutet bakteriologiskt centrallaboratorium — polikliniker, en
mödravårdscentral, en fysioterapeutisk avdelning, till vilken eventuellt
skulle anslutas en vårdavdelning, en mottagande avdelning om cirka 25
vårdplatser, en isoleringsavdelning om cirka 50 vårdplatser samt befintlig
patologisk institution. För den vid sjukhuset befintliga ögonkliniken (27
vårdplatser) skulle med vissa kompletteringar tidigare träffat avtal gälla.
Det totala antalet för undervisningen och forskningen upplåtna vårdplatser
utgjorde cirka 985. Genom avtalet förband sig staden att färdigställa
de delar av sjukhuset, som var avsedda att upplåtas för den vid serafimerlasarettet
bedrivna undervisningen, så snart ske kunde och såvitt
hinder icke mötte på grund av omständigheter, över vilka staden icke kunde
råda, senast före den 1 januari 1961. Staden förklarade sig vidare villig att,
i den mån så framdeles av staten påkallades, efter därom träffad särskild
överenskommelse och på i tillämpliga delar enahanda villkor, som i avtalet
bestämts, för undervisningsändamål upplåta även andra befintliga eller nytillkommande
avdelningar vid sjukhuset.
Rörande kostnadsfördelningen stadgar avtalet i princip, att staten erlägger
byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för uppförande
och utrustning av de genom avtalet upplåtna anläggningarna och
för hela sjukhuset gemensamma inrättningar ävensom för nya anläggningar,
som upplåtas för undervisningsändamål.
Vad gäller driftkostnaderna svarar staten för halva löne- och pensionskostnaden
för läkarpersonalen samt erlägger 10 procent av övriga drift
-
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
kostnader. För befattningshavare vid karolinska institutet, som tjänstgör
vid sjukhuset, har staten givetvis — med undantag för särskilda överläkararvoden
— att erlägga hela löne- och pensionskostnaden. Statens bidrag till
kostnaderna för driften av det till sjukhuset anslutna bakteriologiska
centrallaboratoriet utgör dock endast 2 procent.
Genom försäljningsavtalet överlät staten till staden med full äganderätt
serafimerlasarettets fastigheter för en köpeskilling av 8 miljoner kronor.
Staten skulle äga rätt att intill den 1 januari 1961 utan ersättning fritt disponera
lasarettet för det ändamål det enligt gällande bestämmelser var
avsett, nämligen att understödja sjukvård och utbildning av läkare. Därest
på grund av omständigheter, över vilka parterna icke kunde råda, hinder
mötte att före den 1 januari 1961 helt eller till någon del färdigställa nya
lokaler för den vid lasarettet bedrivna undervisningen, förband sig staden
att, till dess sådana lokaler blivit färdigställda och undervisningen överflyttats
dit, i motsvarande omfattning såsom huvudman uppehålla sjukhusdriften
vid lasarettet med rätt för staten att i erforderlig utsträckning ha
undervisningen dit förlagd.
Utvecklingen sedan 1948
I november 1950 beslöt Stockholms stadskollegium att en sluten arkitekttävling
om utformningen av det nya sjukhuset vid Sabbatsberg skulle
anordnas och tillsatte samtidigt en prisnämnd. Arkitektprogrammet upptog
kliniker m. m. med ett sammanlagt vårdplatsantal av 1 155. Sedan arkitekttävlingen
avslutats blev två tävlingsförslag uttagna för omtävling. I samband
därmed utökades programmet med en barnkirurgisk klinik, varigenom
totala platsantalet steg till cirka 1 225.
Arkitekttävlingen resulterade i att prisnämnden i mars 1953 förordade,
att arkitekt A. Tengbom erhöll uppdraget att vidare bearbeta förslaget till
sjukhusets utformning. Sjukhusdirektionens planeringskommitté uppdrog
åt arkitekterna A. Tengbom och C.-G. Carlstedt att i enlighet med vissa
angivna riktlinjer utarbeta en generalplan för ombyggnad av Sabbatsbergs
sjukhus.
Efter resultatlösa överläggningar med dåvarande stadsplanenämnden
och fattigvårdsnämnden rörande utvidgning av sjukhustomten med det
s. k. gasklocksområdet jämte angränsande mark, hemställde planeringskommittén
i skrivelse till stadskollegiet i mars 1954 om kollegiets beslut,
att nämnda markområde skulle ställas till förfogande för utbyggnad av
sjukhuset. Då tomtfrågan i början av år 1954 ytterligare komplicerades genom
förslag om dragning av den s. k. Rådmansleden genom Sabbatsbergsområdet
i stället för, enligt 1952 års generalplan för Stockholm, i Tegnérgatan,
avbröts samma år projekteringsarbetet för sjukhuset.
Under 1955 och 1956 gjordes från den statliga förhandlingskommissin
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
nens sida upprepade förfrågningar hos stadskollegiets förhandlingsdelegerade
om när nybyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus kunde igångsättas.
Vid ett sammanträde i april 1957 mellan kommissionen och delegerade begärde
kommissionen ånyo upplysningar om hur långt planläggningen av det
nya sjukhuset fortskridit. Delegerade svarade, att stadsplanearbetena gjort
det omöjligt för stadens sjukhusdirektion att lägga fram en hållfast plan
för sjukhusets utbyggnad än mindre igångsätta byggnadsarbetena. Det
framhölls vidare från delegerades sida, att staden hade stora svårigheter
att erhålla lån till bestridande av byggnadskostnaderna och att en påbörjad
upprustning och utbyggnad av S:t Görans sjukhus, som beräknades kosta
cirka 50 miljoner kronor, först måste finansieras innan medel kunde ställas
till förfogande för ombyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus. Uppförandet av
nya medicinska, kirurgiska och pediatriska kliniker vid Sabbatsberg beräknades
vidare ta en tid av minst 15 år i anspråk. För att finna en utväg ur
den uppkomna situationen önskade delegerade hos kommissionen efterhöra,
huruvida ur de synpunkter staten hade att beakta, och då främst den medicinska
undervisningens och forskningens intressen, det vore tänkbart att
den medicinska undervisningen i stället för att koncentreras till Sabbatsbergs
sjukhus delades upp och även förlädes till andra befintliga, staden tillhöriga
sjukhus.
Framhållas må, att staden under den tid byggnadsregleringen gällde icke
begärde någon byggnadskvot för utbyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus
under åren 1953—1958, bortsett från en ny panncentral och en ny verkstadsbyggnad.
Med anledning av vad sålunda förekommit avlät kommissionen den 29
april 1957 en skrivelse till stadskollegiet, vari kommissionen framhöll, att
den — med hänsyn till de i lokalhänseende synnerligen svåra förhållandena
på serafimerlasarettet — fann det angeläget att Sabbatsbergsprojektet
fullföljdes utan ytterligare dröjsmål, men att kommissionen i den uppkomna
situationen icke utan vidare ville avvisa den av stadskollegiets delegerade
framförda tanken att förlägga viss undervisning till andra stadens
sjukhus. Härvid betonades dock med eftertryck, att en uppdelning av undervisningen
icke skulle få medföra ett uppgivande av den s. k. enhetstanken,
som från statens sida legat till grund för ingåendet av Sabbatsbergsavtalet,
i vidare omfattning än vad som med hänsyn till föreliggande omständigheter
skulle visa sig absolut ofrånkomligt. Med denna utgångspunkt
sade sig kommissionen vara beredd att pröva varje plan till den medicinska
undervisningens anordnande vid stadens sjukhus, som staden kunde komma
att framlägga.
Som svar på angivna skrivelse meddelade stadskollegiet, att stadsfullmäktige
under följande höst skulle komma att föreläggas ett förslag till
stadsplan för Sabbatsbergsområdet, som åsyftade att möjliggöra en utbyggnad
av sjukhuset i huvudsak enligt Sabbatsbergsavtalet. Ny stadsplan för
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
7
kvarteret Sabbatsberg, innebärande bl. a. en för sjukhuset mindre lämplig
dragning av Rådmansleden, antogs också av stadsfullmäktige den 16 december
1957 och fastställdes av Kungl. Maj :t den 27 februari 1959.
I skrivelse den 10 maj 1957 meddelade förhandlingskommissionen, att
vissa utökningar eller omdispositioner av kliniker och institutioner vid
Sabbatsbergs sjukhus erfordrades, i första hand på grund av den genomgripande
reformering av den medicinska undervisningen, som skett genom
tillkomsten av 1955 års medicinska examenssladga.
Stockholms stads sjukhusdirektion beslöt den 16 december 1958 tillsätta
en särskild kommitté — 1959 års utredningskommitté för Sabbatsbergs
sjukhus — med uppdrag att fullfölja utredningen och förberedande planera
undervisningssjukhuset vid Sabbatsberg. Genom beslut den 30 januari
1959 förordnade Kungl. Maj:t dåvarande byråchefen i inrikesdepartementet
G. Karlen och professorn vid karolinska institutet G. Biörck att såsom
representanter för staten ingå i kommittén.
I skrivelse den 16 juni 1959 till chefen för inrikesdepartementet anförde
de statliga representanterna i kommittén, att kommitténs arbete då nått
fram till en punkt, där de ansett det nödvändigt att inhämta direktiv för det
fortsatta arbetet. De hade nämligen funnit sig böra redovisa de problem,
som mött i fråga om realiserandet av det ursprungliga Sabbatsbergsavtalet
och som varit av sådan svårighetsgrad, att kommittén icke kunnat undgå att
överväga, vilka alternativa lösningar, som kunde stå till buds. I skrivelsen
påtalades de brister, som vidlådde Sabbatsbergsprojektet — begränsade expansionsmöjligheter,
besvärliga trafiktekniska problem och ogynnsamma
bullerförhållanden — samt diskuterades vissa andra tänkbara sjukhusalternativ,
nämligen ett av Stockholms stad planerat sjukhus i Enskede-Dalen
samt Mörby lasarett, vilket sistnämnda sjukhus befann sig i en aktiv byggnadsperiod.
De statliga representanterna fann vid valet mellan dessa sjukhus
att Mörby-alternativet ur flera synpunkter var att föredraga framför
Enskede-Dalen.
Några dagar före avlåtandet av denna skrivelse tillställdes chefen för inrikesdepartementet
en skrivelse — dagtecknad den 12 juni 1959 — från
finans- och sjukvårdsborgarråden i Stockholm, i vilken bl. a. konstaterades,
att det inom det tomtutrymme, som stod till förfogande för det nya undervisningssj
ukhuset vid Sabbatsberg, syntes möjligt att planera sjukhusbyggnaderna
så att störningar av gatubuller blev tolerabla. Vissa ändringar
av Rådmansledens sträckning och förbindelser med det lokala trafiknätet
skulle kunna vidtagas. Angivna förändringar skulle visserligen innebära
försämring för staden såväl ur trafiksynpunkt som stadsbildsmässigt samt
leda till ökade kostnader för trafikbygget och intrång på värdefull mark.
Emellertid bedömdes det möjligt för staden att påtaga sig dessa nackdelar för
att skapa förutsättningar för sjukhusprojektet. Sammanfattningsvis konstaterades
i skrivelsen, att staden fann det väl möjligt att genomföra det ifråga
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
varande sjukhusprojektet på Sabbatsberg och var beredd att göra detta.
Med anledning av vad sålunda förekommit ägde den 24 juni 1959 en överläggning
rum i inrikesdepartementet mellan representanter för staten och
staden. I överläggningarna deltog bl. a. chefen för inrikesdepartementet
samt borgarråden Mehr, Garpe och Kyling. Man enades då om att planerna
på det nya Sabbatsbergssjukhuset skulle forceras och att ett härå grundat
programförslag så snart som möjligt skulle föreläggas statens och stadens
förhandlingskommissioner. Efter förhandlingarnas slutförande skulle detaljplaneringen
av det nya sjukhuset igångsättas, varefter uppförandet av
sjukhusbyggnaderna utan dröjsmål skulle påbörjas, vilket icke ansågs
medföra svårigheter ur investeringssynpunkt.
, Sabbatsbergskommitténs arbete fortsatte således och i juli 1960 avgav
kommittén ett programförslag för det nya undervisningssjukhuset. Kommittén
lämnade därvid inledningsvis följande i huvudsakliga delar återgivna
allmänna redogörelse.
Kommittén framhöll, att det icke ingått i kommitténs uppdrag att utreda
möjligheten av annan förläggning av undervisningssjukhuset än vad som
förutsattes i 1948 års avtal.
Kommitténs arbete inriktades i första hand på att söka åstadkomma en
ur sjukhusets synpunkt mer acceptabel lösning av trafikfrågorna i det
kringliggande området, vilket syntes vara en ovillkorlig förutsättning för
Sabbatsbergsprojektets realiserande. Sjukhuset skulle komma att ligga i
korsningen mellan två huvudtrafikleder, Torsgatan och den planerade Rådmansleden.
Härtill kom närheten av Centralstationens bangård med norrgående
järnvägslinjer. Sjukhusets belägenhet när det gällde störningar av
olika slag från trafiken var sålunda ogynnsam. För att så långt som möjligt
nedbringa olägenheterna från trafiken, hade kommittén medverkat till
ett förslag till stadsplaneändring, vilket ur angivna hänseenden innebar vissa
fördelar för sjukhuset. Om vidare åtgärder vidtogs mot trafikbullret fick
läget bedömas som acceptabelt ur bullersynpunkt. Beträffande Rådmansledens
trafiktunnel under sjukhusområdet ansåg kommittén det vara ett oavvisligt
krav, att sprängningen utfördes så, att driften vid sjukhuset icke
stördes.
Sjukhusområdets begränsade omfattning, i runt tal cirka 80 000 in2,
gjorde att man tvingades koncentrera bebyggelsen och göra huskropparna
relativt djupa. Detta byggnadssätt var numera sjukhustekniskt försvarbart,
men det medförde, att det segrande förslaget från arkitekttävlingen
måste genomgå en omfattande bearbetning. Vidare finge sjukhuset byggas
i så få etapper som möjligt, vilket å ena sidan nödvändiggjorde väsentliga
inskränkningar av driften under byggnadstiden, men å andra sidan medförde
en kortare byggnadstid.
Det enda reservutryinmet för en framtida utvidgning av sjukhuset utgjordes
av Sabbatsbergs vård- och ålderdomshems område. Vissa mindre
delar av detta område måste f. ö. redan från början tagas i anspråk för
sjukhusets behov. Vasaparken syntes icke böra utnyttjas för sjukhusbyggnader.
Kommittén ansåg det angeläget att redovisa de svårigheter, som var förknippade
med Sabbatsbergsområdets utnyttjande för sjukhusändamål, men
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
framhöll, att det centrala läget i staden också innebar vissa fördelar för
sjukhuset och att närbelägenheten till karolinska institutet var av stort
värde för undervisningen och forskningen. Kommittén ansåg det därför,
med ovan givna förutsättningar, möjligt att realisera den ursprungliga tanken
på ett undervisningssjukhus vid Sabbatsberg.
Vid bedömandet av undervisningens behov utgick kommittén från det
nuvarande årliga intaget av medicine studerande 120 platser för den
kliniska utbildningen — jämte ett tillägg för viss framtida, mindre ökning
av antalet studerande.
Utifrån dessa utgångspunkter hade utredningskommittén utarbetat ett
preliminärt program för det nya undervisningssjukhuset, vilket underställdes
sjukvårdsstyrelsen i Stockholm för granskning och yttrande. I
en »P.M. beträffande program för Sabbatsbergs sjukhus samt sjukhusets
inordnande i Stor-Stockholins sjukvårdsorganisation efter detta program»,
dagtecknad den 12 juni 1960, lämnade sjukvårdsdirektören en allmän redogörelse
för de sjukvårdsplaneringsmässiga aspekterna på det preliminära
programmet. Med ledning härav och sedermera i vissa specialfrågor avgiven
komplettering företog utredningskommittén en översyn av preliminärprogrammet,
vid vilken kommittén, utan att ge avkall på undervisningens
och forskningens krav, sökte avpassa sjukhuset så, att det läte sig inordnas
i den av sjukvårdsdirektören skisserade planeringen av Stor-Stockholms
sjukvårdsorganisation. Kommitténs definitiva programförslag för det nya
undervisningssjukhuset upptog nedanstående kliniker med följande vårdplatsfördelning:
Medicinsk
klinik
................. 190
................... 90
................ 40
320
Kirurgisk klinik
................... 154
............... 60
.................. 46
.................... 30
290
120— 180
30— 40
30— 40
20
150
25
60
Barnsjukhuset
............... 102
.................... 60
..................... 32
194
Summa vårdplatser 1 239—1 319
Härutöver skulle sjukhuset
enligt avgivna programförslag
förses med
bl. a. följande enheter, nämligen avdelning för röntgendiagnostik, klinisktbakteriologiskt,
kliniskt-kemiskt och kliniskt-fysiologiskt centrallaborato
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
rium, blodcentral, kliniskt-neurofysiologiskt laboratorium, avdelning för
klinisk farmakologi, patologisk institution, forskningslaboratorium, djuravdelningar
samt klinik för fysikalisk medicin och rehabilitering.
Genom beslut den 15 september 1960 uppdrog Kungl. Maj:t åt den statliga
förhandlingskominissionen att utan dröjsmål upptaga förhandlingar
med Stockholms stad om bl. a. den komplettering och ändring av Sabbatsbergsa\talet
som kunde påkallas av det upprättade programförslaget.
Några sådana förhandlingar kom emellertid aldrig till stånd. I stället hemställde
finans- och sjukvårdsborgarråden i Stockholm i skrivelse den 3
januari 1961 till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet — under
åberopande av ett till skrivelsen fogat expertutlåtande, enligt vilket en förläggning
av det nya undervisningssjukhuset till ett av Stockholms stad
planerat nytt sjukhus i Enskede-Dalen skulle vara avgjort överlägset placeringen
av sjukhuset vid Sabbatsberg — att förhandlingar skulle upptagas
om Sabbatsbergsavtalets eventuella tillämpning på Enskede-Dalen-området i
stället för Sabbatsbergsområdet. Med anledning härav beslöt Kungl. Maj:t
i konselj den 13 januari 1961 att tillsätta en särskild expertdelegation inom
inrikesdepartementet med uppgift att skyndsamt verkställa en förutsättningslös
undersökning av olika möjligheter att tillgodose karolinska mediko-kirurgiska
institutets behov av ytterligare sjukhusplatser m. m. för
medicinsk undervisning och forskning.
Som framgår av den lämnade redogörelsen har någon nybyggnad av Sabbatsbergs
sjukhus med undantag för den vid Sabbatsbergsavtalets ingående
redan påbörjade kvinnokliniken — hittills icke ägt rum. Vissa smärre
byggnadsprojekt har dock — med statligt byggnadsbidrag i enlighet med
Sabbatsbergsavtalets bestämmelser — kunnat realiseras under 1950-talet
(t. ex. bakteriologiskt centrallaboratorium, patologisk institution och ny
panncentral). I ett annat hänseende har staden så till vida fullföljt sina
åtaganden enligt avtalet, att en psykiatrisk klinik, upplåten för undervisning
och forskning, uppförts vid S:t Görans sjukhus.
Enligt den nya medicinska studieordningen har psykiatri blivit ett av
huvudämnena i grundutbildningen. För Stockholms del innebar den väsentligt
utökade undervisningen i psykiatri, att den till karolinska sjukhusets
område förlagda psykiatriska kliniken icke längre kunde bereda plats
för karolinska institutets samtliga studerande. I propositionen nr 212/1954
föreslogs mot bakgrund härav inrättande av en ny professur vid institutet,
så snart den i Sabbatsbergsavtalet angivna psykiatriska kliniken blivit färdigställd.
I avvaktan härpå borde undervisningen i ämnet för halva antalet
studerande vid institutet provisoriskt anordnas vid Södersjukhusets psykiatriska
klinik. Ett avtal om villkoren för angivna provisoriska undervisning
slöts sedermera mellan staten och staden. Man konstaterade emellertid
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
samtidigt, att man icke kunde räkna med tillkomsten av en psykiatrisk klinik
vid Sabbatsbergs sjukhus förrän om tidigast cirka 15 år. Med anledning
härav upptogs överläggningar mellan förhandlingsparterna om en definitiv
förläggning av psykiatriundervisningen till annat stadens sjukhus än
Sabbatsbergs sjukhus. Valet stod mellan Södersjukhuset och S:t Görans
sjukhus, vid vilket en enbart för sjukvård avsedd mentalklinik redan påbörjats.
Ur undervisnings- och forskningssynpunkt talade flera skäl för
en förläggning av kliniken till Södersjukhuset. Det framhölls därvid, att
den psykiatriska undervisningen och forskningen förutsatte ett intimt samarbete
med vissa andra specialiteter, främst neurologi, neurokirurgi, internmedicin
samt väl utvecklade laboratorier för neurofysiologi och neuroradiologi,
i vilka avseenden Södersjukhuset erbjöd mycket stora möjligheter.
Enär stadens delegerade — främst med hänsyn till de begränsade utbyggnadsmöjligheterna
vid sjukhuset och stadens önskemål att i första hand
utnyttja dessa för egna ändamål — likväl motsatte sig en sådan lösning,
stannade förhandlingsparterna för S:t Görans-alternativet, som kunde realiseras
utan ytterligare dröjsmål. Mellan parterna träffades i anslutning
härtill ett avtal angående samarbete för uppförande och drift av en psykiatrisk
klinik vid S:t Görans sjukhus. Genom detta avtal upphävdes Sabbatsbergsavtalet
i vad detsamma avsåg uppförande och drift av en psykiatrisk
klinik. Det nya avtalet, som med vissa avvikelser anslöt sig till
Sabbatsbergsavtalets bestämmelser, godkändes av stadsfullmäktige den 17
november 1958 och av Kungl. Maj:t den 12 december samma år (se prop.
nr 12/1959). Den nya kliniken vid S:t Görans sjukhus har nyligen tagits
i bruk.
Under 1950-talet blev det alltmer uppenbart, att Stockholms stad icke
skulle bli i stånd att realisera Sabbatsbergsprojektet inom överenskommen
tid, varför man ansåg sig ha anledning räkna med att serafimerlasarettet
under ytterligare en relativt lång tid skulle komma att användas i undervisningens
tjänst. Det syntes då ofrånkomligt att lasarettet, som var omodernt
och starkt nedslitet, gjordes till föremål för en upprustning. I december
1957 framlade särskilda sakkunniga en plan för upprustning av
lasarettet och i januari 1958 träffades mellan statens och stadens förhandlingsdelegerade
ett avtal om fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande
upprustning. Enligt detta avtal skulle staden svara för 60 procent av de
verkliga kostnaderna för byggnads- och reparationsarbeten medan staten
helt skulle bekosta anskaffningen av inventarier och utrustning. Med hänsyn
till att de nya nervklinikerna vid karolinska sjukhuset icke kunde beräknas
stå färdiga vid den tidpunkt — den 1 januari 1961 — då enligt det ursprungliga
försäljningsavtalet dispositionsrätten över lasarettet skulle övergå till
staden, föreskrevs vidare i det nya avtalet, att övergången av huvudmannaskapet
över lasarettet skulle ske först vid budgetårsskiftet närmast efter
den tidpunkt ifrågavarande kliniker tagits i bruk. Avtalet anmäldes i pro
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
position nr 87/1958 och godkändes av Kungl. Maj:t den 28 juli samma år.
Upprustningsarbetena är ännu icke avslutade men de totala byggnads- och
utrustningskostnaderna torde komma att belöpa på omkring sex milj. kronor.
De nya nervklinikerna vid karolinska sjukhuset beräknas stå färdiga
våren 1963.
En fråga av största betydelse för serafimerlasarettet är hittills olöst, nämligen
frågan om framdragningen av den s. k. Klarabergsleden. Enligt ett
föreliggande förslag skulle denna led nämligen dragas fram över serafimerlasarettets
tomt med svåra konsekvenser för den vid sjukhuset bedrivna
verksamheten.
II. Expertdelegationens betänkande
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen tillsatte KungL
^aj-t genom beslut den 13 januari 1961 en särskild expertdelegation inom
inrikesdepartementet med uppgift att skyndsamt verkställa en förutsättningslös
undersökning av olika möjligheter att tillgodose karolinska
mediko-kirurgiska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser m. m. för
medicinsk undervisning och forskning samt att till Kungl. Maj :t inkomma
med de förslag, vartill undersökningen kunde giva anledning.
Till ledamöter av expertdelegationen förordnade Kungl. Maj:t statssekreteraren
i inrikesdepartementet Carl G. Persson, tillika ordförande,
sekreteraren i finansdepartementet Eric Holmqvist, överdirektören vid karolinska
sjukhuset Göran Karlén, avdelningschefen i ecklesiastikdepartementet
Sven Moberg och expeditionschefen i inrikesdepartementet Lennart
Rydback.
Expertdelegationen, som antagit benämningen 1961 års delegation för
ett nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm, har med skrivelse den 28
juni 1961 avgivit betänkande med utredning angående nytt undervisningssjukhus
i Stor-Stockholm (stencilerat).
åtti anden över betänkandet har avgivits av medicinalstyrelsen, centrala
sjukvårdsberedningen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande,
statskontoret, kanslern för rikets universitet efter hörande av lärarkollegiet
vid karolinska institutet, direktionen för karolinska sjukhuset, statens
medicinska forskningsråd, läkarutbildningsberedningen, Stockholms stad,
Sveriges läkarförbund, Svensk sjuksköterskeförening samt Sveriges förenade
studentkårer.
Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
13
A. Allmänna förutsättningar för undervisningens ordnande
Intagningsnivån och kursfördelningen vid karolinska institutet
Det årliga intaget av nybörjare vid karolinska institutet utgör f. n. 138.
När fr. o. m. läsåret 1962/63 propedeutisk undervisning påbörjas vid medicinska
högskolan i Umeå sker inför det propedeutiska året omflyttning av
12 studerande från Stockholm till Umeå. Intagningen vid institutet till de
propedeutiska och kliniska skedena i studiegången kommer då — med hänsyn
tagen jämväl till beräknad studieavgång — att uppgå till 120 studerande
per år. Statsmakterna har emellertid i år beslutat en utökning av läkarutbildningen.
I propositionen nr 108/1961 angående ökad utbildning av läkare
och tandläkare m. in. föreslog sålunda chefen för ecklesiastikdepartementet
vid anmälan av bl. a. läkarutbildningsberedningens betänkande
»Program för ökad läkarutbildning» att — såsom en första etapp den
årliga intagningen vid de medicinska lärosätena i landet skulle ökas i enlighet
med beredningens alternativ C (en ökning av nybörjarintaget från
f. n. 453 till 560 per år), vilket för Stockholms del innebar en ökning från
138 till 168 och — vad gällde de propedeutiska och kliniska skedena —
från 120 till 160. Riksdagen biföll detta (SU 130/1961; Rskr. 328/1961).
Departementschefen fann det vidare angeläget, att erforderligt utrednings-,
förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjades i syfte att en ytterligare
ökning av läkarutbildningens kapacitet i landet skulle kunna genomföras.
Det syntes honom emellertid av flera skäl icke möjligt eller
lämpligt att ta någon definitiv ståndpunkt till vilken exakt kapacitetsnivå,
som borde vara slutmålet för det aktuella förberedelsearbetet. I första hand
borde en ökning av utbildningskapaciteten enligt läkarutbildningsberedningens
alternativ F undersökas (ytterligare utbyggnad av medicinska fakulteterna
i Lund och Göteborg). Departementschefen framhöll vidare, att
ökningen av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena
i Stockholm borde genomföras med början vårterminen 1964. Det borde ankomma
på universitetsmyndigheterna att framlägga erforderliga förslag
till anslagsäskanden för ett genomförande av i propositionen föreslagen ökning
av den propedeutiska och kliniska utbildningens intagningskapacitet
till 160 elever per år. Den slutliga utformningen av den för denna utbildning
erforderliga personalorganisationen bleve emellertid i väsentlig mån
beroende av lösningen av undervisningssjukhusfrågan i Stockholm. Departementschefen
erinrade i detta sammanhang bl. a. om att delegationen tillsatts
och om dess uppdrag. Departementschefen utgick därför från att myndigheternas
äskanden borde anpassas efter de beslut pågående utredningar
kunde resultera i. Med hänsyn till vad departementschefen sålunda och
jämväl i övrigt uttalat i frågan, vilka uttalanden icke föranlett någon erinran
från riksdagens sida, har delegationen som en grundläggande förut
-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
sättning för sina undersökningar ansett sig böra utgå från en utbildningskapacitet
enligt läkarutbildningsberedningens alternativ F, vilket för Stockholm
innebär ett årligt nybörjarintag om 168.
Vid karolinska institutet finns f. n. dubbelkliniker i samtliga kliniska
huvudämnen för medicine-licentiatexamen — medicin, kirurgi, psykiatri
och pediatrik —• samt i obstetrik-gynekologi. För genomgång av kurserna i
dessa ämnen hänvisas halva antalet studerande vid institutet till karolinska
sjukhuset och den andra hälften till respektive serafimerlasarettets medicinska
och kirurgiska kliniker, psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus,
Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus och kvinnokliniken vid Sabbatsbergs
sjukhus. All undervisning vid institutet i de kirurgiska specialämnena
(t. v. med undantag för neurokirurgi) och i radioterapi sker dock vid karolinska
sjukhuset eller Norrbackainstitutet (ortopedi). I fråga om övriga
kliniska specialämnen är all undervisning i otiatri och dermato-venereologi
förlagd till karolinska sjukhuset. Undervisningen i neurologi kommer att
överflyttas från serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset, när de nya
nervklinikerna vid sistnämnda sjukhus står färdiga våren 1963. I ftisiologi
bedrivs undervisningen f. n. å Söderby sjukhus men avsikten är att inom
kort överflytta hela denna undervisning till karolinska sjukhusets thoraxmedicinska
klinik. Undervisningen i klinisk epidemiologi är förlagd till
epidemisjukhuset i Stockholm medan undervisningen i oftalmiatrik slutligen
är uppdelad mellan karolinska sjukhusets ögonklinik (fyra kurser per
år med 20 deltagare per kurs) och ögonkliniken vid Sabbatsbergs sjukhus
(fyra kurser per år med 10 deltagare per kurs).
Av det propedeutiska årets ämnen är undervisningen i patologi uppdelad
mellan de patologiska institutionerna vid karolinska sjukhuset och Sabbatsbergs
sjukhus, dock att obduktionsundervisningen är fördelad på inte
mindre än sex sjukhus i Stockholm nämligen — förutom de nu nämnda —
serafimerlasarettet, S:t Görans och S:t Eriks sjukhus samt Södersjukhuset.
Vid S:t Eriks sjukhus anordnas vidare översiktskurser i medicin och kurser
i kliniska undersökningsmetoder för halva antalet studerande vid institutet.
I övrigt är den kliniska undervisningen under det propedeutiska året
uppdelad mellan karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Delegationen har haft överläggningar med representanter för lärarkollegiet
vid karolinska institutet och med vissa särskilt berörda ämnesföreträdare
om en lämplig kursfördelning vid den beslutade intagningsnivån,
d. v. s. ett intag av 160 studerande per år till de propedeutiska och kliniska
skedena. En ur undervisningssynpunkt acceptabel och samtidigt en ekonomiskt
försvarbar lösning av denna fråga utgör en central förutsättning för
ett närmare bedömande av hur karolinska institutets behov av ytterligare
sjukhusplatser bäst skall tillgodoses. Delegationen har efter förda diskussioner
stannat för att till grund för utredningsarbetet lägga fram följande
plan för kurserna och fördelning av de studerande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
15
Karolinska
Undervis-
S:t Görans
Epidemi-
sjukhuset
hus II
sjukhus
sjukhuset
Det propedeutiska årets ämnen ....
2 X 40
2 X 40
Medicin.........................
2 X 40
2 X 40
Kirurgi.........................
2 X 40
2 X 40
Obstetrik och gynekologi..........
4 x 20
4 X 20
Neurologi.......................
4 x 40
Psykiatri........................
4 X 20
4 x 20
Dermato-venereologi..............
4 X 40l
Klinisk epidemiologi..............
4 X 40l
Ftisiologi........................
4 x 402
Oftalmiatrik.....................
4 x 401
Otiatri..........................
4 x 40l
Pediatrik och barnpsykiatri.......
2 x 40
2 X 40
1 alternativt 5 x 32
1 alternativt 8 X 20
Vid utarbetandet av denna kursplan har delegationen som en arbetshypotes
utgått från att undervisning i medicin och kirurgi kommer att meddelas
vid såväl karolinska sjukhuset som ett kommunalt sjukhus. Det sistnämnda
sjukhuset kommer därvid att vara försett med bl. a. kliniskt-kemiska, kliniskt-bakteriologiska
och kliniskt-fysiologiska centrallaboratorier samt en
röntgendiagnostisk och en patologisk institution. Skulle undervisningsfrågan
i stället lösas på så sätt att karolinska sjukhuset försågs med dubbelkliniker
i medicin och kirurgi — ett alternativ vartill delegationen återkommer
i det följande — finge kursplanen ett annat utseende.
Med angivna utgångspunkt kan beträffande det propedeutiska årets kliniska
ämnen konstateras, att kliniska laborationskurser, propedeutiska kurser
i röntgendiagnostik samt översiktskurser i kirurgi ävensom demonstrationskurser
i fysikalisk diagnostik, sjukvårdsteknik och fysikalisk terapi
lämpligen bör anordnas vid det kommunala undervisningssjukhuset för
samma antal studerande, som senare kommer att hänvisas till sjukhuset under
medicin-kirurgiåret. När det gäller översiktskurser i medicin och kurser
i kliniska undersökningsmetoder bör samma förhållande gälla, under
förutsättning att patienttillgången å medicinska kliniken bedömes vara tillräcklig
för såväl undervisningen i medicin som nu berörda kursundervisning.
Skulle så icke vara fallet finge såsom hittills S:t Eriks sjukhus eller
— därest detta sjukhus skulle komma att nedläggas — annat lämpligt sjukhus
i Stockholm tagas i anspråk för ändamålet. I fråga om ämnet patologi
har — mot bakgrund av nu rådande stora spridning — eftersträvats eu
koncentration av obduktionsundervisningen till så få sjukhus som möjligt.
Enligt vad delegationen inhämtat synes också en sådan scliemaläggning
vara möjlig, att samtliga studerande eller i vart fall det övervägande
flertalet kan beredas obduktionsundervisning vid antingen karolinska sjukhusets
eller det kommunala undervisningssjukhusets patologiska institu
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
tioner, utan att dessa institutioner för den skull behöver förses med mer än
två obduktionssalar vardera.
I lärarkollegiets yttrande över läkarutbildningsberedningens betänkande
har föreslagits en hälftendelning mellan karolinska sjukhuset och det andra
undervisningssjlikhuset av de studerande i medicin och kirurgi. Delegationen
har från vederbörande ämnesföreträdare inhämtat, att antalet kursdeltagare
i medicin- och kirurgikurserna kan ökas till 40 (80 per läsår),
utan att detta behöver föranleda någon vårdplatsökning eller andra väsentliga
förändringar i Sabbatsbergsutredningens programförslag för dessa kliniker.
Mot bakgrund härav och med hänsyn till att angivna hälftendelning
ur allmänna undervisningssynpunkter och administrativt sett i och för sig
är att föredraga framför en »ojämn» kursfördelning å de båda undervisningssjukhusen,
har delegationen anslutit sig till lärarkollegiets förslag i
denna del.
I ämnet kirurgi i kursplanen har inbegripits ortopedi, urologi och plastikkirurgi,
vilka specialiteter ingår i Sabbatsbergsprogrammet som självständiga
avdelningar under kirurgiska kliniken. Vissa andra kirurgiska specialiteter
såsom thoraxkirurgi och neurokirurgi, vilka ämnen i examensstadgan
är tilldelade ett begränsat antal undervisningstimmar, kommer
däremot endast att vara representerade på karolinska sjukhuset. Detta torde
dock knappast innebära några olägenheter ur undervisningssynpunkt. Vad
slutligen gäller ämnet radioterapi har i Sabbatsbergsprogrammet förutsatts,
att all undervisning vid karolinska institutet i ämnet skall äga rum vid
radiumhemmet. Enligt vad delegationen erfarit torde undervisningen i
ämnet kunna inpassas i studieschemat så att några olägenheter icke skall
behöva uppstå för de studerande vid det andra undervisningssjukhuset,
oavsett var detta kommer att förläggas.
Den kursfördelning, som i kursplanen angivits för ämnena psykiatri
samt obstetrik och gynekologi medför året-runtundervisning (4 tre-månaders
kurser per år). Detta är olämpligt såväl ur sjukhusorganisatorisk synpunkt
som med hänsyn till tillgången på patienter under sommarmånaderna.
Även för studenterna är ett sådant system mindre önskvärt. En lämpligare
kursfördelning — förslagsvis 3 kurser per år med cirka 27 deltagare
per kurs — skulle emellertid med den kursuppläggning i övrigt som ansetts
mest ändamålsenlig komma att medföra en förlängning av den i examensstadgan
fastställda totala studietiden. Delegationen, som för sitt arbete funnit
det tillfyllest att kunna konstatera, att även vid ett kursdeltagarantal
om inemot 30 per kurs måste två undervisningskliniker i Stockholm i respektive
ämne vara fullt tillräckligt för undervisningens behov, räknar med
att denna undervisningsfråga efter prövning av vederbörande myndigheter
får en ur angivna synpunkter godtagbar lösning.
Vad gäller psykiatri har delegationen utgått ifrån att den nyligen färdigställda
psykiatriska undervisningskliniken vid S:t Görans sjukhus skall _
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 19<>1
17
oavsett var det nya undervisningssjlikhuset kommer att förläggas — i vart
fall tills vidare utnyttjas för undervisningen.
Delegationen anser att all undervisning i neurologi, otiatri och dermatovenereologi
vid karolinska institutet bör kunna koncentreras till karolinska
sjukhuset samt att undervisningen i klinisk epidemiologi — i vart fall intill
dess föreliggande planer på eu omorganisation av epidemisjukvården i
Stockholm förverkligats — bör kvarligga vid stadens epidemisjukhus. Thoraxmedicinska
kliniken å karolinska sjukhuset beräknas vidare få sådan
patientbeläggning, att all undervisning i ftisiologi skall kunna förläggas till
denna klinik. Ämnesföreträdarna i pediatrik har förklarat, att ett system
med två kurser årligen om 40 deltagare per kurs vid vardera av de pediatriska
undervisningsklinikerna är genomförbart, under förutsättning att det i
Sabbatsbergsprogrammet angivna vårdplatsantalet för det nya barnsjukhuset
icke beskäres och att karolinska sjukhusets barnklinik får bibehålla
nuvarande platsantal. Ämnesföreträdaren i dermato-venereologi har för
delegationen förklarat, att hela undervisningen i ämnet kan förläggas till
karolinska sjukhuset, under förutsättning att poliklinik- och undervisningsutrymmena
i kliniken byggs ut. Skulle en sådan utbyggnad inkräkta på
antalet befintliga vårdplatser måste som kompensation härför motsvarande
antal platser tillföras kliniken på annat sätt. Delegationen understryker behovet
av ökade poliklinik- och undervisningslokaler för detta ämne och
räknar med att denna lokalfråga skall vinna beaktande vid det pågående generalplanearbetet
vid sjukhuset.
För delegationen har det ur bl. a. undervisningsorganisatorisk synpunkt
synts vara en bestämd fördel att kunna samla undervisningen under det
fria kliniska stadiets s. k. mellanblock (dermato-venereologi, oftalmiatrik,
otiatri, ftisiologi, klinisk epidemiologi, hygien och krigsmedicin) till karolinska
sjukhuset eller dess närhet, d. v. s. epidemisjukhuset. Som framgår
av det förut anförda torde en sådan anordning även visa sig genomförbar,
under förutsättning att undervisningen i oftalmiatrik kan helt koncentreras
till karolinska sjukhuset. Delegationen har tagit upp frågan till
diskussion med ämnesföreträdaren, som förklarat sig dela delegationens
uppfattning om önskvärdheten i och för sig av en sådan koncentration, men
framhållit att den därigenom ökade undervisningen — en fördubbling av
antalet studerande i förhållande till nuvarande organisation — ställde krav
på bl. a. lokalökningar. Vidare skulle ögonkliniken behöva tillföras en vårdavdelning
om 24 vårdplatser, vilken ursprungligen tillhörde kliniken men
som f. n. är upplåten åt yrkesmedicinska centralen. Delegationen vitsordar
för sin del behovet av utökade poliklinik- och undervisningslokaler samt av
en viss ökning av ögonklinikens vårdplatsantal och konstaterar, att det torde
finnas förutsättningar för en koncentration av undervisningen i oftalmiatrik
till karolinska sjukhuset.
Delegationens nu redovisade förslag till kursfördelning vid ett årligt intag
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1991. 1 sand. Nr 198
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
i Stockholm om 160 studerande till de propedeutiska och kliniska ämnena
har som helhet accepterats av karolinska institutets lärarkollegium. Delegationen
framhåller att ett genomförande av planen med dess koncentration
av ett stort antal ämnen till ett undervisningssjukhus sammantaget
måste ställa sig ekonomiskt gynnsammare för statsverket än vad som skulle
vara fallet vid en uppsplittring på flera sjukhus.
Grundprogram
Delegationen har funnit att dess undersökningar av olika alternativ till
nytt undervisningssjukhus bör i tillämpliga delar bygga på 1960 års programförslag
för det nya undervisninggssjukhuset vid Sabbatsberg. Bakom
detta programförslag ligger en omsorgsfull och allsidig prövning av samtliga
föreliggande undervisnings- och forskningsbehov. Programförslaget har
allmänt accepterats av såväl undervisningens som sjukvårdens representanter
och är så nyligen framlagt att det måste anses fullt aktuellt.
I sagda programförslag ingår emellertid ett antal vårdplatser, vilka huvudsakligen
är betingade av Stockholms stads sjukvårdsmässiga krav. Med
anledning härav har delegationen från de för karolinska institutets lärarkollegium
särskilt utsedda representanterna inhämtat uppgift om hur många
av de i programförslaget ingående vårdplatserna, som enligt lärarkollegiets
mening måste anses oundgängligen erforderliga för undervisningen och
forskningen.
Sammanfattningsvis kan jämförelsen mellan Sabbatsbergsprogrammet
(A) och det program lärarkollegiets representanter bedömt vara erforderligt
för undervisningen och forskningen (B) uttryckas i följande tablå.
A
B
Medicin
allmän medicin...........
190
220
geriatri..................
90
_
njurmedicin..............
40
_
Kirurgi
allmän kirurgi + ortopedi. .
214
244
urologi...................
40
30
plastikkirurgi.............
30
30
BB-gynekologi..............
120— 180
180
Epidemiologi-infektionsvård. . .
25
(25)
Psykiatri...................
60
Röntgenterapi...............
20
_
Öron.......................
30— 40
30
ögon......................
30— 40
30
Barn
medicin..................
102
122
psykiatri.................
32
32
kirurgi...................
60
60
Långtids- och eftervård.......
150
—
Summa
1 239—1 319
1 003
19
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Som tidigare berörts har vederbörande ämnesföreträdare för delegationen
förklarat, att de medicinska, kirurgiska och pediatriska klinikerna enligt
Sabbatsbergsavtalet är så dimensionerade att de -— med endast obetydliga
justeringar — kan medgiva ett studentantal av 80 per läsår. Mot bakgrund
härav och med utgångspunkt från ovanstående under rubriken B angivna
siffror har degelationen konstruerat följande grundprogram att appliceras
på olika alternativ till ett nytt undervisningssjukhus. Det förutsättes därvid
— i överensstämmelse med vad som angivits under avsnittet angående
kursfördelningen vid karolinska institutet — att all undervisning vid institutet
i otiatri, oftalmiatrik, dermato-venereologi, neurologi och ftisiologi
förlägges till karolinska sjukhuset, att undervisningen i klinisk epidemiologi
fortfarande bedrives vid epidemisjukhuset samt att undervisning i psykiatri
i vart fall tills vidare är förlagd till S:t Görans sjukhus. (I grundprogrammet
inom parentes angivna antal vårdplatser avser kliniker, vid vilka undervisning
ej äger rum, men som likväl erfordras vid ett undervisningssjukhus
för konsultationsändamål o. dyl.)
Antal
vårdplatser
Medicin............................................... 220
Kirurgi (inkl. ortopedi, urologi och plastikkirurgi).......... 304
BB-gynekologi......................................... ISO
Barn (medicin, kirurgi, psykiatri)........................ 214
ögon................................................. (30)
Öron................................................. (30)
Summa 948
I grundprogrammet ingår härutöver laboratorier — däribland ett klinisktkemiskt,
ett kliniskt-bakteriologiskt och ett kliniskt-fysiologiskt centrallaboratorium
samt en röntgendiagnostisk och en patologisk institution, alla
dimensionerade för undervisning och forskning — och övriga diagnostikavdelningar
m. in. i huvudsaklig överensstämmelse med Sabbatsbergsprogrammet,
ävensom de särskilda forskningsutrymmen, som omfattas av sistnämnda
program.
Avslutningsvis understryker delegationen att detta är det grundprogram,
som i princip måste tillgodoses var undervisningsklinikerna än förlägges.
Till de förändringar i grundprogrammet, som kan föranledas av undervisningsklinikernas
placering enligt de olika alternativen, återkommer delegationen
i det följande.
B. Tänkbara alternativ till nytt undervisningssjukhus
I Stor-Stockholm finns följande på specialavdelningar uppdelade sjukhus,
som samtliga är teoretiskt tänkbara som plats för de undervisningskliniker,
vilka enligt det av delegationen uppställda grundprogrammet erfordras vid
sidan av karolinska sjukhuset, nämligen Sabbatsbergs sjukhus, S:t Görans
20
Kungi. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
sjukhus, S:t Eriks sjukhus, Södersjukhuset och centrallasarettet i Danderyd
(Mörby lasarett). Vidare planeras nya sjukhus i bl. a. Enskede-Dalen
och Solberga alternativt Huddinge. (Se bil. 1.)
S:t Eriks sjukhus är delvis starkt föråldrat och nedslitet. Vidare har
sjukhuset en mycket begränsad tomtyta och en mindre del av sjukhusområdet
kommer att beröras av den planerade Rådmansledens förlängning
över Kungsholmen. Det finns anledning räkna med att sjukhuset om 15 å
20 år kommer att nedläggas eller utnyttjas för andra ändamål än akutsjukvård.
Södersjukhuset har stora kliniska resurser men dess byggnadskonstruktion
försvårar de genomgripande omdispositioner och tillbyggnader
som undervisningen och forskningen skulle kräva. Det räcker nämligen
inte enbart med att inrymma föreläsningssalar och undervisningslaboratorier.
Hela sjukhuset måste omdisponeras med tanke på att undervisning
skall äga rum i praktiskt taget alla dess delar. Sjukhusets utbyggnadsmöjligheter
är för övrigt mycket begränsade och måste i första hand reserveras
för sjukvårdens behov. På angivna skäl har delegationen funnit, att varken
S:t Eriks sjukhus eller Södersjukhuset är att betrakta som realistiska alternativ
till nytt undervisningssjukhus.
Enligt hittillsvarande planer skall för de södra förorterna uppföras nya
sjukhus i Enskede-Dalen och Solberga. På sista tiden har emellertid en annan
lösning diskuterats, nämligen att det sjukhus, som man avsett att förlägga
till Solberga, i stället skulle uppföras i Huddinge, där enligt uppgift
mycket stora markområden kan ställas till förfogande för ändamålet. Diskussionerna
i berörda fråga har emellertid varit så preliminära, att representanterna
för Stockholms läns landsting icke sett sig i stånd att på nuvarande
stadium kunna lägga fram ens högst översiktliga planer beträffande
den närmare placeringen av ett sjukhus i Huddinge eller andra för
verkställandet av den delegationen ålagda undersökningen grundläggande
uppgifter. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den omständigheten,
att Solbergaalternativet i varje fall icke torde erbjuda några väsentliga fördelar
för undervisningen och forskningen framför övriga alternativ, har
delegationen icke undersökt de närmare förutsättningarna för en förläggning
av ett undervisningssjukhus till Solberga eller Huddinge.
Delegationen anser sig således böra närmare granska de tekniska förutsättningarna
för förläggande av undervisningskliniker i medicin, kirurgi,
obstetrik-gynekologi och pediatrik in. in., ävensom vissa andra undervisningsinstitutioner,
allt enligt förenämnda grundprogram, till följande sjukhus,
nämligen Sabbatsbergs sjukhus, nytt sjukhus i Enskede-Dalen, S:t
Görans sjukhus samt Mörby lasarett. Karolinska institutets behov av ytterligare
sjukhusplatser för undervisningen och forskningen kan emellertid
även tillgodoses på andra sätt än genom en förläggning av samtliga de kliniker
m. in., som ingår i grundprogrammet, till ettdera av dessa fyra sjukhus.
Således bör närmare undersökas om icke en uppdelning av sagda kli
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
niker m. in. på två eller möjligen tre sjukhus skulle kunna innebära en i
jämförelse med förenämnda fyra alternativ fördelaktigare eller i vart fall
likvärdig lösning. I detta sammanhang synes även frågan om ett förverkligande
i så stor utsträckning som möjligt av den sedan tillkomsten av karolinska
sjukhuset vid flera tillfällen aktualiserade s. k. enhetstanken, d. v. s.
ett sammanförande av karolinska institutets samtliga teoretiska och kliniska
institutioner till Norrbackaområdet, ånyo böra upptagas till förutsättningslös
prövning.
Delegationen har benämnt de alternativ, som bygger på en koncentration
av i grundprogrammet ingående enheter till ett sjukhus, för »renodlade
alternativ» medan benämningen »kombinationsalternativ» valts för sådana
alternativ, som förutsätter en uppdelning av ifrågavarande enheter på flera
sjukhus, således även på karolinska sjukhuset. Som ett förtydligande bör
här framhållas, att även de s. k. renodlade alternativen givetvis innebär en
form av kombinationsalternativ med karolinska sjukhuset, eftersom delegationen
förutsatt att i vissa kliniska ämnen all undervisning skall meddelas
på det sistnämnda sjukhuset. Ett s. k. renodlat alternativ kommer således
med den av delegationen angivna målsättningen aldrig att innefatta ett sjukhus
med fullständig uppsättning av dubbelkliniker utan endast med sådana
undervisningskliniker, som ingår i grundprogrammet.
Vid en undersökning av kombinationsalternativ har man att utgå ifrån
att vissa kliniska ämnen på grund av undervisningens organisation icke
bör undervisas på skilda sjukhus. I fråga om ämnena medicin, kirurgi,
obstetrik-gynekologi och pediatrik har delegationen — efter samråd med
lärarkollegiets representanter — funnit, att medicin och kirurgi icke bör
undervisas på skilda sjukhus. Samma sak gäller obstetrik-gynekologi och
pediatrik. Det sjukhus, dit medicin- och kirurgiundervisningen förlägges,
bör även förses med för undervisning och forskning dimensionerade centrallaboratorier
samt patologiska och röntgendiagnostiska institutioner. I fråga
om pediatrik synes däremot — utöver de särskilda laboratorier m. m. som
enligt Sabbatsbergsprogrammet ingår i barnsjukhusets organisation — den
för sjukvårdens krav uppbyggda laboratorieorganisationen på ett högspecialiserat
sjukhus kunna täcka denna specialitets behov. Motsvarande torde
gälla obstetrik-gynekologi. För att undgå en alltför stor spridning av karolinska
institutets kliniker och institutioner bör vidare de sjukhus, som ingår
i ett kombinationsalternativ, ligga förhållandevis nära varandra och i
relativt god anslutning till karolinska institutet och karolinska sjukhuset.
Med angivna utgångspunkter kan de tänkbara kombinalionsalternativen
begränsas till att omfatta följande sjukhus i norra Stor-Stockholm, nämligen
Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus samt Mörby lasarett. Härutöver kan
emellertid en ytterligare utbyggnad av karolinska sjukhuset med vissa dubbelkliniker
komma ifråga, varigenom enhetstanken skulle komma närmare
sitt förverkligande. En förläggning av samtliga dubbelkliniker till detta
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
sjukhus låter sig emellertid, bl. a. till följd av det disponibla markområdets
begränsade omfattning, svårligen genomföras. Efter en granskning av olika
möjligheter har delegationen stannat för att närmare pröva följande kombinationsalternativ,
nämligen karolinska sjukhuset (medicin och kirurgi)
i kombination med S:t Görans sjukhus (pediatrik och obstetrik-gynekologi)
samt Mörby lasarett (medicin och kirurgi) i kombination med S:t Görans
sjukhus (pediatrik och obstetrik-gynekologi).
Att övriga tänkbara kombinationsalternativ utmönstrats sammanhänger
med följande. Delegationen har funnit, att en kombination karolinska sjukhuset
(medicin och kirurgi) och Mörby lasarett (pediatrik och obstetrikgynekologi)
är betydligt ogynnsammare än motsvarande kombination karolinska
sjukhuset + S:t Görans sjukhus. Ej heller kan en varaktig förläggning
av å ena sidan medicin- och kirurgiundervisning till Mörby lasarett
och å andra sidan undervisning i pediatrik och obstetrik-gynekologi till
Sabbatsbergs sjukhus innebära några fördelar framför alternativet Mörby
lasarett + S:t Görans sjukhus. Delegationen har därvid beaktat dels att en
psykiatrisk undervisningsklinik redan finns vid S:t Görans sjukhus, dels ock
att uppförandet av ny kvinnoklinik och nytt barnsjukhus vid S:t Görans
sjukhus icke skulle behöva medföra nämnvärda evakuerings- och rivningsproblem,
vilket däremot vore fallet med Sabbatsbergs sjukhus om icke det
s. k. gasklocksområdet togs i anspråk för barnsjukhuset, en åtgärd som —
om den icke kombinerades med en genomgripande upprustning av sjukhuset
i övrigt — ur kommunikationstekniska, sjukhusorganisatoriska och
stadsplanesynpunkter vore att betrakta såsom mycket olämplig.
I det följande ges en översiktlig beskrivning av dels de fyra »renodlade»
alternativen, dels de två »kombinationsalternativen» innefattande bl. a.
vissa uppskattningar rörande kostnader och tidsåtgång för realiserandet av
respektive alternativ. Vad de redovisade kostnadsberäkningarna angår har
delegationen sett sig nödsakad att bygga dessa på schematisk grund. Därvid
har delegationen utgått från en erfarenhetsmässig uppskattning av dels
kostnaden per normal vårdplats med tillhörande biutrymmen, dels kostnaden
per kvadratmeter diagnostik- och serviceanläggningar, ekonomilokaler
o. d. Kostnaden per vårdplats har upptagits till 30 000 kronor. Kvadratmeterkostnaden
för övriga lokaliteter har uppskattats till 1 000 kronor/m2.
Behovet av effektiva ytor har beräknats med utgångspunkt från det av
1959 års utredningskommitté för Sabbatsbergs sjukhus framlagda förslaget
till lokalprogram för nytt undervisningssjukhus vid Sabbatsberg. Bruttoytan
har erhållits genom att den beräknade nettoytan utökats med 25—30
procent. Utöver ovan angivna byggnadskostnader tillkommer — i enlighet
med byggnadsstyrelsens normer — 20 procent för projektering, administrationskostnader
in. m. I fråga om samtliga alternativ torde tillkomma kostnader
för personalbostäder, uppskattningsvis cirka 15 miljoner kronor,
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
vilka delegationen icke ansett sig böra redovisa som en del av kostnaden
för respektive projekt.
I fråga om Mörby lasarett, som f. n. är föremål för en omfattande utbyggnad,
har den principen tillämpats, att kostnaderna för redan färdigställda
eller påbörjade byggnadsarbeten icke medtagits i kostnadskalkylen
— med undantag för kostnaderna för av undervisningen och forskningen
föranledda ändringar i eller tillbyggnader till dessa enheter — medan kostnaderna
för nybyggnader, oavsett om desamma innefattas i gällande generalplan
eller icke, däremot medräknats i den mån de ansetts erforderliga
för grundprogrammets genomförande. Detsamma gäller i tillämpliga delar
beräkningarna beträffande karolinska sjukhuset.
Hänsyn har icke tagits till utrustningskostnaderna. Ej heller har vid angivandet
av beräknad tid för respektive sjukhus färdigställande hänsyn tagits
till den ytterligare tid, som kan åtgå för installation av utrustning av
sjukhusets sist uppförda enheter.
Sabbatsbergs sjukhus
Sjukhuset omfattar f. n. cirka 700 vårdplatser. Vid uppförande av ett nytt
undervisningssjukhus på Sabbatsbergsområdet måste huvuddelen av de befintliga,
till stora delar starkt nedslitna anläggningarna rivas. Endast
kvinnokliniken, panncentralen och det till sjukhuset anslutna bakteriologiska
centrallaboratoriet samt ögon- och öronklinikerna beräknas kunna
stå kvar tills vidare.
I sin sammanfattning till programförslaget för det nya undervisningssjukhuset
vid Sabbatsberg anförde 1959 års utredningskommitté för Sabbatsbergs
sjukhus följande.
Kommittén anser, att det är möjligt att realisera ett sjukhusprojekt enligt
programförslaget under förutsättning att Rådmansledens sträckning i det
aktuella området icke göres oförmånligare för sjukhuset än enligt Stockholms
stads stadsbyggnadskontors förslag S:I5630, att sprängningsarbetet
för tunneln utföres så, att driften vid sjukhuset icke störes samt att gasklocksområdet
och vissa mindre delar av socialvårdens område redan från
början ställes till sjukhusets förfogande. Härutöver är det angeläget, att
vid den fortsatta planeringen särskild hänsyn tages till hullerfrågan, att
sjukhuset får ut- och infart vid Torsgatan, att möjligheter skapas för en
framtida utbyggnad samt att frågan om utrymning och drift av sjukhuset
under ombyggnadstiden beaktas.
De av kommittén sålunda angivna villkoren för ett realiserande av Sabbatsbergsprojektet
äger fortfarande samma giltighet.
Byggnadskostnaderna för uppförandet å Sabbatsberg av de enligt grundprogrammet
erforderliga klinikerna och institutionerna m. in. kan överslagsmässigt
uppskattas till 118 miljoner kronor.
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Projekteringstiden kan beräknas uppgå till 4 år och byggnadstiden till
6 eller 7 år, således totalt 10 å 11 år.
Uppförandet av det nya sjukhuset har med hänsyn till pågående sjukhusdrift
ansetts böra ske i etapper, vilket är orsaken till den förhållandevis
långa byggnadstiden. Vissa vårdavdelningar måste under byggnadstiden
evakueras, vilket givetvis kommer att medföra problem. Evakueringsfrågan
synes dock kunna få en acceptabel lösning, därest, sedan det nya barnsjukhuset
uppförts i en första etapp, Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus
tages i anspråk som evakueringssjukhus samt vissa patienter jämte personal
överföres till karolinska sjukhuset, varvid stadens patienter tillåtes inkräkta
på nuvarande antal riksplatser. En tidskrävande, i flera etapper
genomförd byggnation på Sabbatsberg synes sålunda icke med nödvändighet
behöva ske.
Enskede-Dalen
Av följande tablå framgår det beräknade antalet vårdplatser enligt en av
Stockholms stad den 16 februari 1961 framlagd stomplan för undervisningssjukhus
vid Enskede-Dalen.
Medicin
allmän medicin m.m.......................... 190
medicinsk-geriatrisk klinik.................... 90
njurmedicin................................'' 40 320
Kirurgi
allmän kirurgi m.m........................... 155
ben och ledkirurgi (ortopedi)................... 60
urologi...................................... 45
plastikkirurgi................................ 30 290
Obstetrik-gynekologi............................. 150
Lasarettspsgkiatri.................................... 60
Öron............................................... 40
ö9°n............................................... 30
Räntgenterapi....................................... 20
Pediatrik
barnmedicin................................. 100
barnkirurgi.................................. 60
barnpsykiatri................................ 30 190
Långtidsvård................................... 220
1 320
Härtill kommer isolerings- och intagningsavdelningar. Vidare överväger
staden att till Enskede-Dalen förlägga en epidemiklinik samt en enhet för
mentalsjukvård om cirka 300 platser.
Sjukhusområdet omfattar enligt senast framlagda utredningsskiss (Stockholms
stads stadsbyggnadskontor den 2.3.1961) 170 000 m* — se bil. 2.
Utöver sjukhustomten finns dels ett område om 25 000 in2 avsett för sjukhusbostäder
o. dyl., dels ock parkeringsytor för ca 650 bilar. Under hand
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
har från stadens sida till delegationen framförts, att möjligheter eventuellt
skulle finnas att härutöver tillföra sjukhustomten ett angränsande område
om ca 35 000 m2. Den omständigheten att terrängen på sjukhusområdet är
delvis starkt kuperad kan med hänsyn till markens karaktär (grus och
morän) icke anses utgöra någon nackdel för byggnadsplaneringen. Från
kostnadssynpunkt måste emellertid denna omständighet betraktas som en
oviss faktor. Särskilda åtgärder för grundförstärkningar torde enligt av
staden lämnade uppgifter icke erfordras.
Några restriktioner ifråga om byggnadernas höjd har icke angivits i den
senaste utredningsskissen. I en tidigare framlagd skiss förelåg vissa begränsningar
härvidlag (högst 12 våningars höjd för vissa byggnader och
högst 5 våningars höjd för andra).
Trafikförbindelserna är goda genom den nära anslutningen till två tunnelbanestationer.
Direkt kollektiv trafikförbindelse med karolinska institutet
saknas f. n. Planerade och delvis redan påbörjade trafikleder med motorvägsstandard
kommer att i framtiden minska restiden i bil mellan institutet
och sjukhuset.
De totala byggnadskostnaderna för grundprogrammets genomförande har
överslagsmässigt beräknats till 137 miljoner kronor.
Projekteringstiden kan beräknas omfatta 4 år och byggnadstiden 5 år,
således totalt 9 år.
S:t Görans sjukhus
Av följande tablå framgår antalet vårdplatser vid S:t Görans sjukhus dels
i nuläget dels enligt av Stockholms stads sjukvårdsstyrelse sensommaren
1960 redovisade planer för sjukhusets utbyggnad i anslutning till en av
stadsfullmäktige år 1951 antagen generalplan.
År 1960 redovisade planer
Nuläget
Alt. I
Alt. II
Internmedicin
allmän medicin....................
134
220
220
allergologi.........................
95
60
—
neurologi, inkl. epilepsi.............
—
—
60
lungmedicin.......................
137
120
120
Kirurgi
allmän kirurgi + ortopedi...........
224
220
220
urologi............................
—
30
—
plastikkirurgi......................
26
?
?
kirurgisk tbc......................
62
—
—
BB-gynekologi
—
no
no
Epidemiologi injektionsvård............
—
iso
iso
Psykiatri............................
80
80
80
öron................................
—
30
30
Dermatologi..........................
96
60
60
Långtidsvård.........................
97
280
280
951
1 390
1 330
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Den år 1951 antagna generalplanen för sjukhusets om- och tillbyggnad
innebar uppförande av ett nytt huvudsjukhus, omfattande en sängbyggnad
för medicinska, kirurgiska m. fl. klinikers vårdavdelningar, en behandlingsbyggnad,
förbindelsebyggnad och poliklinikbyggnad. Vidare innefattade
förslaget nya byggnader för psykiatriska kliniken, medicinska tuberkuloskliniken
(numera lungmedicin), panncentral, verkstäder, köksbyggnad och
personalrestaurang. Av dessa har den psykiatriska undervisningskliniken,
panncentralen, verkstads- och köksbyggnaderna samt personalrestaurangen
redan färdigställts. Härtill kommer förut befintliga byggnader för efterbehandlingssjukhus,
personal- och läkarbostäder, kapell samt patologisk
avdelning.
Sjukhusområdet inklusive kv. Gångaren, vilket enligt beslut av stadsfullmäktige
skall reserveras för sjukhusets behov, omfattar ca 110 000 in2. Som
förutsättning för den ifrågasatta utbyggnaden av sjukhuset har vidare angivits,
att kv. Busshallen, som omfattar ca 28 000 m3 och som f. n. icke är
bebyggt, införlivas med sjukhusområdet. Detta har f. ö. av sjukvårdsdirektören
i Stockholm i en den 21 november 1960 upprättad promemoria angivits
som en under alla förhållanden — alltså även om undervisning och
forskning icke förläggs dit — nödvändig förutsättning för sjukhusets utbyggnad.
Enligt en i november 1960 av arkitekterna Tengbom och Carlstedt
upprättad preliminär skiss — se bil. 3 — föreligger med angivna förutsättning
möjligheter att verkställa erforderlig utbyggnad av sjukhuset utan att
existerande bebyggelse behöver rivas annat än i begränsad omfattning.
Några egentliga avbrott i sjukhusdriften synes man till följd härav icke behöva
räkna med. Det bör dock framhållas, att möjligheterna att placera
personalbostadshus på sjukhusområdet är mycket begränsade.
Parkeringsförhållandena är mindre gynnsamma men torde kunna få en
godtagbar lösning vid realiserandet av ett i nämnda skiss angivet förslag (en
parkeringsyta för ca 500 bilar anordnas under sjukhusbebyggelsen å kv.
Busshallen). Ur gatubullersynpunkt är förhållandena fullt acceptabla.
Även om sjukhuset ligger i närheten av inflygningszonen till Bromma
torde flygbullret i dag icke utgöra något allvarligare problem för
sjukhuset. Härtill kommer att enligt vad som framgår av 1956 års flygbullerutrednings
betänkande (Flygbuller som samhällsproblem, SOU 1961:
25) en avsevärd förbättring av bullerförhållandena är att förvänta, sedan
Arlanda år 1962 tagits i bruk för internationell trafik, varvid Bromma huvudsakligen
kommer att trafikeras av propellerflygplan för inrikestrafik.
Flygbullerutredningen framhåller i detta sammanhang, att jetplan i framtiden
kan komma att insättas även i inrikestrafik men uttalar att dylik trafik
från bullersynpunkt är helt olämplig vid Bromma samt att den bör hänvisas
till Arlanda. Mot bakgrund härav torde ur denna synpunkt några hinder
icke föreligga mot sjukhusets fortsatta utbyggnad.
Sjukhuset har goda kollektiva trafikförbindelser. Direkt sådan förbindelse
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
med karolinska institutet saknas f. n. Hushöjden har i utredningsskissen
begränsats till högst 10 våningar. Några restriktioner enligt gällande stadsplan
föreligger dock icke.
De totala byggnadskostnaderna för grundprogrammets genomförande har
överslagsmässigt beräknats till 121 miljoner kronor.
Projekteringstiden och byggnadstiden kan uppskattas till sammanlagt
(4,5 + 4,5) 9 år.
ökningen av antalet akutplatser vid S:t Görans sjukhus enligt angivna
program för sjukhusets förseende med undervisningskliniker i jämförelse
med den av Stockholms stad planerade utbyggnaden framgår av följande
sammanställning:
ökning
....................... 54
.................... 40
....................... 214
Ögon........................
....................... 30
Summa 338
Mörby lasarett
Lasarettet är f. n. föremål för en genomgripande om- och tillbyggnad i
enlighet med en av Stockholms läns landsting år 1956 antagen generalplan.
Utbyggnaden beräknas i väsentliga delar vara slutförd år 1964 och i sin
helhet år 1965, vid vilken tidpunkt lasarettet kommer att ha följande vårdplatsfördelning:
-
Medicin .............................................. 124
Kirurgi................................................ 152
Ortopedi .............................................. 56
BB —- gynekologi ...................................... 133
Epidemiologi — infektionsvård .......................... 132
Psykiatri.............................................. 921
Radioterapi .......................................... 26
Öron.................................................. 24
Barnmedicin .......................................... 55
Barnpsykiatri.......................................... 22
Rehabilitering.......................................... 47
Långtidsvård .......................................... 50
Summa 911
Vidare planeras vid lasarettet ett mentalsjukhus på 200 å 300 platser.
Nuvarande sjukhustomten omfattar en yta av 200 000 in2, varav enligt
uppgift från landstinget cirka 47 000 m2 är disponibel för utbyggnad av
lasarettet — se bil. 4. I sistnämnda område ingår emellertid en yta av cirka
1 Härutöver en psykiatrisk intagningsavdelning om 16 platser.
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
12 000 m2 för en enligt uppgift från Stockholmstraktens regionplanekontor
preliminärt planerad motorväg avsedd att sammanbinda Norrtälje- och Uppsalavägarna.
Den preliminära dragning som vägen har i regionplanen innebär
att den skär rätt genom sjukhusets markreserv. Något beslut rörande
ifrågavarande motorväg har emellertid ännu inte fattats. Vidare avses förenämnda
mentalsjukhus om 200—300 vårdplatser bli förlagt på ifrågavarande
markreserv, som därigenom i stort sett skulle bli fullbebyggd. Emellertid
torde man kunna räkna med att av det återstående sjukhusområdet en yta
av ca 10 000 m2 kan disponeras för nya sjukhusbyggnader. Sydväst om
sjukhustomten finns vidare ett av staten ägt område på 260 000 in2. Av
detta område är ca 90 000 m2 lämpat för institutionsbebyggelse och ca
28 000 in2 för bostadsbebyggelse. Återstoden av området utgör naturreservat,
har tagits i anspråk för kraftledning eller är avsett för planerade vägar och
kan således icke komma ifråga för byggnader.
Grundförhållandena på sjukhustomten kräver inga särskilda åtgärder.
Från bullersynpunkt är de flesta sjukhusenheterna välbelägna med undantag
för kvinnokliniken. En planerad ändring av vägsträckningen kommer
dock att undanröja nuvarande olägenheter även för sistnämnda klinik. Normerna
för den slutliga byggnadsplaneringen kan f. n. icke anges, men beträffande
byggnadshöjden torde från stadsplanesynpunkt inga restriktioner
komma att föreligga.
Sjukhusområdet är vackert beläget invid Edsviken och försett med en
naturskön park. Stockholms universitets blivande institutioner på Frescatiområdet
ligger på kort avstånd från lasarettet. Kommunikationerna med
stadens centrum är tillfredsställande (bussförbindelse samt tåg från Mörby
station). Direkta kollektiva trafikförbindelser mellan lasarettet och karolinska
sjukhuset och karolinska institutet saknas f. n. Parkeringsförhållandena
är gynnsamma. Hittills har planerats ca 500 nya parkeringsplatser och
ytterligare platser torde gå att anordna utan mera omfattande eller dyrbara
åtgärder.
Den pågående utbyggnaden av lasarettet har hunnit förhållandevis långt,
varför en förläggning dit av förenämnda undervisningskliniker och institutioner
medför vissa byggnadstekniska komplikationer. För vissa enheter
torde även till följd härav en fullgod lösning vara svår att nå. För sjukhuset
som helhet kan en volymökning av föreliggande omfattning medföra försämring
ur driftekonomisk och arbetsteknisk synpunkt. Vissa äldre delar
av sjukhuset måste tidigare än beräknat rivas och ersättas av nybyggnader.
Förutsättningar att till det planerade mentalsjukhuset vid lasarettet placera
en för Stockholm föreslagen forskningsprofessur i s. k. tung psykiatri
torde föreligga. Även för en eventuell förläggning av undervisning i psykiatri
för med. lic.-examen torde lasarettet framdeles kunna erbjuda vissa
möjligheter.
Det bör slutligen noteras, att lasarettet är försett med ett centralinfek
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
tionssjukhus på 132 vårdplatser. Även undervisning i klinisk epidemiologi
skulle därför möjligen kunna förläggas till lasarettet.
De totala byggnadskostnaderna för grundprogrammet har överslagsmässigt
beräknats till 75 miljoner kronor.
Projekteringstiden torde uppgå till två och ett halvt å tre år. Byggnadstiden
torde få samma omfattning. Under byggnadstiden blir vissa avbrott i
sjukhusdriften nödvändiga.
ökningen av antalet akutplatser vid Mörby lasarett enligt angivna program
för sjukhusets förseende med undervisningskliniker i jämförelse med
den av landstinget planerade utbyggnaden framgår av följande sammanställning
:
ökning
Medicin............................................. 96
Kirurgi............................................. 96
Pediatrik............................................ 137
Obstetrik-gynekologi................................. 17
Ögon........................................... • • • 30
376
Karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus
När uppförandet av karolinska sjukhuset ursprungligen beslutades var
avsikten att den ovannämnda s. k. enhetstanken skulle helt förverkligas genom
att samtliga karolinska institutets institutioner och kliniker sammanfördes
på Norrbackaområdet. Även serafimerlasarettsklinikerna skulle således
i en senare byggnadsetapp överföras dit. Stockholms stad ställde sig
emellertid helt avvisande till tanken på att staden skulle taga i anspråk
ytterligare platser på karolinska sjukhuset utöver genom 1931 års samarbetsavtal
tecknade drygt 300 platser. Skälen härtill var dels att Norrbackaområdet
ansågs olämpligt beläget ur synpunkten av stadens sjukvårdsbehov,
dels att tecknandet av flera platser på sjukhuset skulle åstadkomma
en rubbning i generalplanen för anordnandet av stadens sjukvårdsväsende.
Vidare förklarades, att staden borde ha ett direkt intresse av att ej
karolinska sjukhusets för »landet i övrigt» avsedda vårdplatser reducerades,
vilket skulle öka beläggningen av utomstadspatienter på stadens egna sjukhus.
Även Stockholms läns landsting motsatte sig på delvis samma grunder
ett ytterligare engagemang i karolinska sjukhuset. Vid de förhandlingar,
som föregick ingåendet av Sabbatsbergsavtalet väcktes ånyo tanken på att
förlägga serafimerlasarettets kirurgiska och medicinska kliniker till karolinska
sjukhuset. Förslaget förföll emellertid redan på den grund, att
Stockholms stad vägrade sin medverkan till uppförande över huvud taget av
duhhelkliniker vid sjukhuset.
Till följd av de i vissa avseenden väsentligt förändrade förhållanden som
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
inträtt, sedan tanken på att förse karolinska sjukhuset med dubbelkliniker
senast diskuterades, har delegationen emellertid nu ansett sig böra aktualisera
detta spörsmål på nytt. Sålunda har den trafiktekniska utvecklingen
samt riksdagens beslut om utbyggnaden av regionsjukvården i landet,
varigenom karolinska sjukhuset kommer att förlora sin ställning som
rikssjukhus, i viss mån försvagat de skäl, som av staden ursprungligen
åberopats till stöd för sitt ställningstagande i frågan. Till förmån för en
överflyttning av serafimerlasarettsklinikerna till karolinska sjukhuset —
en förläggning till detta sjukhus jämväl av dubbelkliniker i pediatrik och
obstetrik-gynekologi låter sig som förut nämnts svårligen genomföras —
talar i första hand undervisningens och forskningens behov av nära samarbete
med de teoretiska institutionerna och övriga högspecialiserade undervisningskliniker
på Norrbackaområdet eller kort sagt alla de motiv, som
legat till grund för enhetstanken. Dessa synpunkter har kraftigt understrukits
av karolinska institutets lärarkollegium i skrivelse till delegationen
den 4 maj 1961.
Antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset efter tillkomsten av de under
uppförande varande alkohol- och nervklinikerna framgår av följande
uppställning:
Internmedicin
allmän......................... 179
reumatologi.................... 73
neurologi....................... 100
specialcardiologi................ 251
endokrinologi................... 14
allergologi...................... 30
Kirurgi
allmän......................... 179
urologi......................... 50
neurokirurgi.................... 86
plastikkirurgi................... 49
thoraxkirurgi................... 801
Obstetrik-gynekologi................ 153
Psykiatri......................... 109
Öron............................. 89
ögon............................. 58
Dermatologi....................... 135
Radioterapi....................... 155
Barn
medicin........................ 127
psykiatri....................... 14
kirurgi......................... 71
Lungmedicin...................... 1281
Alkohol.......................... 60
Summa 1 964
Liksom när det gällt att undersöka förutsättningarna att förlägga undervisning
till S:t Görans sjukhus eller Mörby lasarett har utgångspunkten
varit icke blott sjukhusets nuvarande storlek och vårdplatsfördelning utan
även sjukhusets omfattning efter förverkligandet av beslutad generalplan
eller andra beslut avseende om- och tillbyggnader. Vad gäller karolinska
sjukhuset har riksdagens godkännande av propositionen nr 159/1960 med
förslag till riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande in. in. i detta hänseende
varit av avgörande betydelse. Regionvårdsutredningens förslag om
rikets indelning i regioner för organiserandet av vården inom regionspecialiteterna,
vilket låg till grund för förenämnda proposition, var en av anled
-
1 Av utredningen angående karolinska sjukhusets thoraxkliniker i en den 11 mars 1961 avgiven
promemoria med förslag till vissa omdispositioner inom thoraxklinikerna m.m. föreslaget
antal vårdplatser.
31
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
ningarna till att hösten 1959 ett närmare samarbete inleddes mellan staten
samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting beträffande sjukvårdens
organisation inom Stor-Stockholmsområdet. Detta ledde till att ett
särskilt samplaneringsorgan för de tre huvudmännen bildades. Ett av detta
organs mest angelägna uppgifter var att undersöka förutsättningarna för ett
inordnande av karolinska sjukhuset i Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation.
Under hösten 1960 hade arbetet inom delegationen fortskridit så långt
att organet inom sig upprättat en preliminär stomplan för karolinska sjukhuset
som upptagningssjukhus inom Slor-Stockholm. Denna plan innebar
väsentliga förändringar i sjukhusets vårdplatsfördelning i jämförelse med
hittills gällande generalplan för sjukhuset samt en ökning av det totala
vårdplatsantalet från 1 964 till cirka 2 200. Stomplanen, som grundade sig
på att Sabbatsbergs sjukhus enligt Sabbatsbergsavtalet skulle ombyggas till
undervisningssjukhus, kom emellertid till följd av de omständigheter, vilka
föranlett delegationens tillsättande och sålunda i väsentliga delar rubbat
förutsättningarna för planen, aldrig att läggas fram offentligt. Trots att den
preliminära stomplanen sannolikt som en följd härav måste omarbetas, har
delegationen funnit det vara av intresse att utröna hur en förläggning av
dubbelkliniker i medicin och kirurgi till karolinska sjukhuset och — vad
gäller övriga ämnen — ett genomförande av det av delegationen framlagda
förslaget till kursplan skulle påverka det totala vårdplatsantalet enligt ifrågavarande
plan.
Delegationen har i detta sammanhang funnit det angeläget slå fast, att
som en konsekvens av den beslutade ökningen av läkarutbildningen i Stockholm
och den av delegationen med anledning härav förordade kursfördelningen
vid karolinska institutet, vilken i fråga om ämnena otiatri och
oftalmiatrik innebär att all undervisning förlägges till karolinska sjukhuset,
måste dels öronklinikens nuvarande platsantal — 89 — bibehållas, dels
ögonklinikens vårdplatsantal ökas från 58 till högst 82.
Med de utgångspunkter som nu och i det föregående angivits, har det således
gällt för delegationen att undersöka förutsättningarna för ett förläggande
till karolinska sjukhuset av all undervisning i medicin och kirurgi
ävensom av hela den till sjukhus förlagda undervisningen under det propedeutiska
året. De överläggningar, som i dessa hänseenden ägt rum med
vederbörande ämnesföreträdare, utom såvitt avser patologi, har givit vid
handen följande.
Kliniker. En andra medicinklinik vid karolinska sjukhuset bör omfatta
180 akutplatser. En förutsättning för angivet platsantal är tillgång till 40
platser för långtidsvård.
Med hänsyn till att sjukhuset är försett med kliniker för neurokirurgi,
plastikkirurgi, urologi och thoraxkirurgi och under förutsättning att frakturkirurgin
överföres till en blivande ortopedisk klinik kan antalet akutplatser
vid envar av två allmänkirurgiska kliniker begränsas till 120, vilket
i förhållande till nuläget innebär en nettoökning med 61 akutplatser. För
varje klinik bör härvid beräknas 30 platser för långtidsvård.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
För ortopedi — inklusive frakturkirurgi — erfordras en klinik med 90
akutplatser, vartill kommer 90 platser för långtidsvård.
Centrallaboratorier. Ifråga om dessa laboratorier har beaktats dels den
ökade rutinverksamheten till följd av tillkomsten av dubbelkliniker i medicin
och kirurgi samt tillskottet av vårdplatser i ortopedi och oftalmiatrik,
dels den stegrade undervisningsbördan till följd av ökningen av det årliga
kursdeltagarantalet i laboratorieämnena från f. n. i regel 60 till — med
undantag för vissa smärre undervisningsmoment — 160. Det erforderliga
lokaltillskottet kan sammanfattas i följande tablå.
Särskilda frågor rörande propedeutiska året. Ämnesföreträdaren för ämnet
patologi vid Sabbatsbergs sjukhus, professorn Ringertz, har framfört
önskemålet att den honom underställda patologiska institutionen skulle
förläggas i anslutning till dubbelklinikerna för medicin och kirurgi. Innan
ställning tages till denna fråga måste tämligen omfattande undersökningar
göras av undervisningens anordande med hänsyn till såväl storleken av tillgängligt
obduktionsmaterial som schemaläggningen. I avbidan på resultatet
av en sådan undersökning torde hela ökningen av studentantalet vid karolinska
institutet, 40 studerande per år, böra tillföras den till karolinska
sjukhuset redan nu förlagda patologiska institutionen. För obduktionsundervisning
torde de studerande liksom hittills kunna i viss utsträckning hänvisas
till S:t Eriks och S:t Görans sjukhus samt Södersjukhuset.
Bland propedeutiska årets ämnen ingår en översiktskurs i medicin och
en kurs i kliniska undersökningsmetoder. Dessa kurser är f. n. uppdelade
mellan thoraxmedicinska kliniken å karolinska sjukhuset och en av de
medicinska avdelningarna å S:t Eriks sjukhus. Möjligheterna att överflytta
hela denna undervisning till karolinska sjukhuset har undersökts men då
detta visat sig medföra svårigheter främst med hänsyn till att patientmaterialet
skulle bli alltför hårt anlitat, föreslås att undervisningen vid S:t Eriks
sjukhus fortgår i nuvarande omfattning — 60 kursdeltagare per läsår —
medan återstående 100 studenter hänvisas till karolinska sjukhuset.
All övrig — härovan ej särskilt kommenterad — klinisk undervisning
under det propedeutiska året bör kunna förläggas till karolinska sjukhuset.
Sammanfattningsvis kan konstateras, att en förläggning till karolinska
sjukhuset av dubbelkliniker i medicin och kirurgi inkl. ortopedi skulle
innebära en ökning av sjukhusets vårdplatsantal med sammanlagt 430 akutoch
långtidsvårdsplatser. I jämförelse med den preliminära stomplanen
skulle vårdplatsantalet ökas med 360 dylika platser.
Ovan angiven vårdplatsökning förutsätter hl. a. tillkomsten respektive utökning
av polikliniker, mottagnings-, expeditions-, behandlings- och jouravdelningar,
fotografiskt laboratorium, forskningslaboratorier, djuravdelning,
föreläsningssalar, apotek och förvaltningslokaler, klinikföreståndarinneexpeditioner,
databehandlingscentral, arkiv, medicinska bibliotek, ku
-
Laboratorium
Erforderligt lokaltillskott, m!
Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.....
Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet. .
Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet........
Blodgivarcentralen.......................
Röntgendiagnostiska institutionen..........
1 200
450—500
1 000
100
1 800
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
ratorsexpeditioner, distributionscentral, tvättbytesförråd, entréhallar, personalrestaurang,
personal-vilrum, klubb-, jour- och gästrum, städ- och
transportcentraler, parkeringsanläggningar samt bostäder.
Karolinska sjukhusets område omfattar cirka 260 000 in2, varav f. n. cirka
60 000 in2 friytor — se bil. 5. Härvid har inte inräknats vissa möjligheter till
utbyggnad av befintliga enheter. I det föregående angiven byggnation frånsett
bostäder skulle vid ett koncentrerat byggnadssätt kräva en friyta av
högst 10 000 m2. Grundförhållandena kräver inga extra åtgärder. Sjukhusets
läge är ur bullersynpunkt acceptabelt. Inga stadsplanemässiga restriktioner
föreligger ifråga om byggnadernas höjd. Även om anpassningen till
stadens kollektiva trafiknät i och för sig är godtagbar är sjukhusets läge
ur kommunikationssynpunkt mindre gynnsamt. Parkeringsmöjligheterna är
starkt begränsade och torde kräva förhållandevis kostsamma anordningar.
Personalrekryteringssituationen vid karolinska sjukhuset är f. n. mycket
besvärlig. En oavvislig förutsättning för ifrågasatt utbyggnad av sjukhuset
är att personalläget normaliseras. En annan väsentlig förutsättning för en
utbyggnad är att de områden om tillhopa cirka 45 000 in2, å vilka f. n. Norrbackainstitutet
och Eugeniahemmet är förlagda, införlivas med sjukhuset.
Norrbackainstitutet disponeras nu i huvudsak för karolinska institutets
ortopediska klinik. I propositionen nr 135/1955 angående vanföreanstalterna
och Eugeniahemmet m. in. uttalade emellertid föredragande departementschefen
med anledning av ett av 1951 års vanföreutredning därom framlagt
förslag, att han i likhet med remissmyndigheterna fann det naturligt, att en
ny ortopedisk klinik uppfördes i anslutning till karolinska sjukhuset. Riksdagen
lämnade detta uttalande utan erinran. Kungl. Maj:t uppdrog till
följd härav dels åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande
att närmare undersöka förutsättningarna för förläggande till sjukhusets
område av en sådan klinik, dels åt kommissionen för förhandlingar
rörande karolinska sjukhusets utbyggande in. m. att upptaga förhandlingar
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om fördelningen av
kostnaderna för uppförande och drift av kliniken. Vad gäller Eugeniahemmet
har chefen för inrikesdepartementet i den nyligen framlagda propositionen
nr 170/1961 med förslag till riktlinjer för organisationen av vården
och undervisningen av barn och ungdom med cerebral pares in. in. framhållit,
att han fann det nödvändigt, att svårt handikappade cp-barn med
komplicerade lyten omhändertogs på en för hela landet gemensam riksanstalt
samt därefter uttalat bl. a. följande.
Därest Eugeniahemmets nuvarande byggnader icke lämpligen kan användas
för den nya riksanstalten bör en nybyggnad uppföras snarast möjligt.
Framhållas må att frågan om Eugeniahemmets flyttning från Norrbackaområdet
sedan länge varit aktuell även av det skälet, att karolinska sjukhuset
är i trängande behov av ifrågavarande markområde.
Statsmakterna har alltså ställt sig principiellt positiva till tanken på att
3—- Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
ifrågavarande områden — sedan befintliga verksamhetsgrenar utflyttats —
skall kunna införlivas med karolinska sjukhuset.
De totala kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder å karolinska
sjukhuset har överslagsmässigt beräknats till 55 miljoner kronor. Under
förutsättning att härför erforderliga resurser ställs till förfogande kan projekteringstiden
begränsas till fyra år och byggnadstiden beräknas till fem
år, under vilken tid något avbrott i sjukhusdriften icke torde behöva förekomma.
Förevarande kombinationsalternativ förutsätter vidare en utbyggnad av
S:t Görans sjukhus, där som förut nämnts en psykiatrisk undervisningsklinik
nyligen tagits i bruk, med ny kvinnoklinik och nytt barnsjukhus.
Under en övergångstid skulle dock kvinnokliniken vid det närbelägna Sabbatsbergs
sjukhus kunna bibehållas för undervisningen i obstetrik-gynekologi.
Det förut redovisade alternativet S:t Görans sjukhus utvisar, att tekniska
förutsättningar föreligger att förse detta sjukhus med, förutom undervisningskliniker
i medicin och kirurgi m. m., jämväl nu avsedda kliniker.
Kostnaden för uppförandet av ifrågavarande kliniker vid S:t Görans sjukhus
har överslagsmässigt beräknats till 27 miljoner kronor. De totala byggnadskostnaderna
enligt förevarande alternativ kan således uppskattas till
(55 + 27) 82 miljoner kronor. Inom den för uppförandet vid karolinska
sjukhuset av nya medicinska och kirurgiska kliniker m. m. angivna totala
byggnadstiden torde jämväl berörda nybyggnad vid S:t Görans sjukhus
kunna komma till stånd.
Mörby lasarett + S:t Görans sjukhus
Enligt detta alternativ skulle Mörby lasarett förses med undervisningskliniker
i medicin och kirurgi medan S:t Görans sjukhus skulle utbyggas
med ny kvinnoklinik och nytt barnsjukhus. Vid sistnämnda sjukhus skulle
således undervisning bedrivas i obstetrik-gynekologi, pediatrik och barnpsykiatri
samt psykiatri. Under en övergångstid skulle emellertid kvinnokliniken
vid Sabbatsbergs sjukhus kunna bibehållas för undervisning i
obstetrik-gynekologi.
De redovisade »renodlade» alternativen S:t Görans sjukhus och Mörby
lasarett utvisar, att tekniska förutsättningar föreligger för en förläggning
till ettvart av dessa sjukhus av samtliga kliniker, som ingår i det av delegationen
uppställda grundprogrammet. Ett förverkligande av nu ifrågavarande
alternativ torde därför i och för sig vara fullt möjligt.
De totala byggnadskostnaderna enligt förevarande kombinationsalternativ
kan överslagsmässigt beräknas till 88 miljoner kronor. Den totala byggnadstiden
torde ungefär motsvara den för alternativet Mörby lasarett angivna,
nämligen fem å sex år.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
35
C. Delegationens överväganden och förslag
Undervisning och forskning
Medicinsk undervisning och forskning är förlagd dels till teoretiska institutioner,
som i stort sett är organiserade och använder samma metodik
som matematisk-naturvetenskapliga universitetsinstitutioner, dels till kliniska
institutioner.
En grundförutsättning för den kliniska undervisnings- och forskningsverksamheten
är en allsidig sjukvårdsmässig representation vid undervisningssjukhuset.
Verksamheten präglas av naturliga skäl i främsta rummet
av studium av sjukdomsförlopp samt forskning rörande exempelvis nya
behandlingsmetoder, effekten av nya läkemedel etc.
För att kunna bedriva klinisk forskning måste man ha kännedom om
grundforskningens resultat och arbetsmetoder. Stundom är dessutom den
kliniske forskaren för delar av sitt forskningsprogram hänvisad till att begagna
den utrustning och de speciella tekniska hjälpmedel, som står till
buds vid teoretiska institutioner. För såväl de studerande som de lärare
som bedriver klinisk forskning är det följaktligen angeläget att kunna upprätthålla
en intim kontakt med medicinsk-teoretiska institutioner. Samtidigt
är i många fall kontakten med klinikerna väsentlig för de teoretiska institutionerna.
Utbildning av forskare sker dessutom i viss mån i samarbete
mellan de teoretiska och de kliniska institutionerna bl. a. genom att åtskilliga
medicine kandidater är knutna till de förra som amanuenser eller
assistenter under det att de bedriver sina kliniska studier. Vid rekrytering
av klinisk lärarpersonal är det väsentligt, att ett undervisningssjukhus är
försett med goda forskningsmöjligheter för att i sjukvården kunna anställa
läkare, som är förtrogna med vetenskaplig teknik och metodik. Läkare som
skolats i vetenskaplig metodik och som dagligen har möjlighet att bedriva
forskning på sjukhuset stimuleras härigenom till att driva fram kvalitativt
högtstående behandlingsmetoder. Vid en aktivt bedriven undervisning kan
dessa nå en snabbare spridning och tillämpning inom sjukvården.
Under den senaste tioårsperioden har omkring 30 procent av samtliga
293 doktorsavhandlingar vid karolinska institutet tillkommit genom samarbete
mellan teoretiska och kliniska institutioner. Detta samarbete visar
en tendens alt öka. För närvarande bedriver minst 80 medicine kandidater
vetenskapligt arbete vid teoretiska institutioner jämsides med sina kliniska
studier, över 80 graduerade forskare förenar vidare klinisk verksamhet
med forskning vid teoretiska institutioner. Härutöver är omkring 25 av institutets
lärare i medicinsk-teoretiska ämnen kliniskt verksamma. Lärarkolleget
har mot denna bakgrund understrukit angelägenheten av att ett
nära samarbete mellan kliniska och teoretiska institutioner vidmakthålles.
Från kollegiets sida har med hänsyn härtill önskemål framställts om till
-
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
skapande -— förr eller senare ■— av följande institutioner på sjukhusområdet
för den händelse en perifer förläggning av den nya undervisningsenheten
överväges.
Morfologisk grundforskningsinstitution
Kemisk grundforskningsinstitution
Fysiologisk grundforskningsinstitution
Institution för medicinsk fysik (inkl. radiofysisk institution)
Mikrobiologisk grundforskningsinstitution
Farmakologisk grundforskningsinstitution
Medicinskt bibliotek
Administrations- och studentkårslokaler
Delegationen erinrar i detta sammanhang om att den medicinska högskolan
i Umeå vid sin tillkomst försågs med en särskild medicinsk-kemisk
grundforskningsinstitution. Statsmakternas ställningstagande härvidlag innebär
ett understrykande av den kliniska forskningens beroende av samverkan
med medicinsk-teoretisk forskning.
Enligt delegationens uppfattning torde man kunna konstatera, att kraven
på tillkomsten av särskilda forskningsutrymmen i anslutning till klinikerna
ökar starkt med avståndet från karolinska institutet. I vilken utsträckning
dessa krav måste tillgodoses — t. ex. i form av en laboratorieorganisation
utöver den som grundprogrammet innefattar eller i form av särskilda forskningsinstitutioner
— är svårt att nu bedöma. Det synes dock stå klart, att
det finns större grund för krav i fråga om särskilda forskningsutrymmen
beträffande alternativen Enskede-Dalen och Mörby än beträffande övriga
alternativ. Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjukhus
torde från dessa utgångspunkter komma att medföra mindre krav än
övriga alternativ. Karolinska sjukhuset innefattar betydande utrymmen för
forskning samt har på sitt område institutioner såsom Konung Gustaf V:s
forskningsinstitut och Konung Gustaf V:s jubileumsklinik innefattande tumörpatologisk,
tumörbiologisk och radiofysisk sakkunskap. Härtill kommer
närheten till karolinska institutets teoretiska institutioner.
Från renodlat schematekniska utgångspunkter synes däremot inte finnas
något större behov av samband mellan de teoretiska och de kliniska institutionerna.
I detta sammanhang synes emellertid ett annat problem, som avser både
undervisning och forskning, böra beröras. Enligt samtliga alternativ kommer
klinisk undervisning att meddelas såväl vid karolinska sjukhuset som
vid ytterligare minst ett sjukhus. I Lund-Malmö där undervisningen likaledes
är splittrad har detta resulterat i en tendens till ökad specialisering.
Motsvarande tendenser kan givetvis komma att göra sig gällande i Stockholm.
Delegationen erinrar i detta sammanhang om att undervisning och
forskning — bortsett från enstaka ämnen — är förlagd till sjukhus med
37
Kungi. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
specialisering på regionsjukhusnivå. Förlägges undervisningen till ett sjukhus
med lägre specialiseringsgrad, bör undervisningen och forskningen
kunna repliera på ett för sådan verksamhet upplåtet regionsjukhus. Ett undervisningssjukhus
beläget i norra Stor-Stockholm kan i fråga om såväl
regionvårdsspecialiteter som andra specialiteter repliera på karolinska sjukhuset,
vilket kännetecknas av en långt driven specialisering. Det sjukvårdsorganisatoriska
samarbetet mellan det högspecialiserade undervisningssjukhuset
och det sjukhus vid vilket de för undervisningen erforderliga dubbelklinikerna
förlägges kommer i dylikt fall automatiskt undervisningen och
forskningen tillgodo. Så skulle däremot ej bli fallet beträffande ett undervisningssjukhus
vid Enskede-Dalen, vilket i huvudsak skulle komma att
repliera på Södersjukhuset, som ej är ett undervisningssjukhus. Den tendens
till ökad specialisering som under alla förhållanden gör sig gällande
vid ett undervisningssjukhus kan härvid bli svår att tillbakavisa. Härtill
kommer att den i sin tur kan aktualisera krav på utrymmen för klinisk,
experimentell forskning vid sålunda nytillkommande specialiteter.
Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation
Enligt en år 1959 framlagd, inom Stockholms stads statistiska kontor
upprättad befolkningsprognos beräknades den norra delen av Stockholms
stad och den norra länsdelen — bortsett från Norrtälje-östhammar-området
— år 1970 vardera få cirka 345 000 invånare och således norra delen av
Stor-Stockholms sjukvårdsområde totalt omkring 690 000 invånare, vilken
folkmängd uppskattades växa till cirka 750 000 år 1980 och cirka 800 000
år 1990. I de södra delarna av sjukvårdsområdet (inklusive Södertäljeområdet)
beräknades folkmängden år 1970 uppgå till cirka 700 000, varav i
staden omkring 450 000 och i länet omkring 250 000 samt år 1980 till cirka
740 000 och år 1990 till cirka 790 000. Enligt vad delegationen inhämtat har
sedan tidpunkten för upprättandet av sagda prognos inga nya omständigheter
inträffat, som föranlett mera betydande justeringar av befolkningskalkylerna,
även om den ifrågasatta utbyggnaden av Järvafältet är ett
osäkerhetsmoment i detta sammanhang.
I juni 1960 lämnade sjukvårdsdirektören i Stockholm i en promemoria
angående bl. a. Sabbatsbergs sjukhus inordnande i Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation
en översiktlig redogörelse för en tänkt sjukvårdsorganisation
inom Stor-Stockholmsområdet. Sjukvårdsdirektören framhöll därvid,
att en rationell organisation måste grundas på att varje sjukhus i princip
skall ombesörja sjukvården inom grunddisciplinerna (allmän internmedicin,
allmän-kirurgi, barnhördsvård, gynekologi och lasaretts-psykiatri)
för befolkningen inom ett visst område (upptagningsområde) samt utgöra
basen för den öppna vården och långtidsvården inom detta område.
För att man skall erhålla lämplig storlek på klinikerna och möjliggöra en
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
flexibel organisation med specialisering inom ramen för dessa kliniker allt
efter den medicinska utvecklingen och sjukvårdsbehovet syntes upptagningsområdena
böra omfatta 140 000 å 150 000 invånare. Av sjukvårdsdirektörens
redogörelse framgår vidare vilka sjukhus, som huvudsakligen
skulle betjäna de planerade upptagningsområdena, nämligen inom norra
delen av Stor-Stockholm S:t Görans sjukhus, det nya undervisningssjukhuset
vid Sabbatsberg, karolinska sjukhuset, Mörby lasarett och Löwenströmska
lasarettet samt inom den södra delen Södersjukhuset, Ersta sjukhus,
Södertälje och Nacka lasarett samt de planerade sjukhusen i EnskedeDalen,
Solberga och —- i ett senare skede — ett nytt sjukhus i Sätra-trakten.
Den sommaren 1960 planerade sjukvårdsorganisationen i Stor-Stockholm
byggde således på den förutsättningen, att Sabbatsbergs sjukhus skulle utbyggas
till undervisningssjukhus. Bl. a. med anledning härav har delegationen
av stadens och länets representanter begärt kompletterande upplysningar
rörande sjukvårdsplaneringen i stort och samtidigt efterhört om det
förändrade läget vad gällde undervisningssjukhusets placering föranlett
några ändringar i de tidigare planerna. Följande har därvid inhämtats.
I den norra länsdelen av Stor-Stockholm dimensionerades Mörby lasarett
för ett upptagningsområde på 130 000 invånare i de nordöstra förorterna,
Löwenströmska lasarettet för 75 000 invånare i Upplands-Väsby, Märsta
m. m. samt karolinska sjukhuset för 135 000—140 000 invånare i norra
innerstaden, Solna och Sundbyberg. På längre sikt planerades ett sjukhus i
Lidingö (90 000 invånare) och ett i Järvaområdet (105 000 invånare). Vad
gällde den norra stadshalvan avsågs Sabbatsbergs sjukhus betjäna — förutom
vissa delar av innerstaden —- Lidingö, intill dess nytt sjukhus uppfördes
därstädes, och vissa områden i väster samt erhålla ett befolkningsunderlag
på cirka 140 000 invånare. S:t Görans sjukhus skulle få ett upptagningsområde
på 120 000—140 000 invånare företrädesvis i de västra förorterna.
Övriga delar av den norra innerstaden skulle tills vidare repliera
på S:t Eriks sjukhus. I fråga om den södra stadshalvan erfordrades utom
Södersjukhuset (150 000 invånare), Ersta sjukhus (45 000 invånare) och
ett nytt sjukhus i Enskede-Dalen (120 000—140 000 invånare) ytterligare
ett nytt sjukhus, när stadens platsöverskott i de norra delarna försvinner
genom nedläggande av äldre sjukhus. Inom själva länsdelen planerades —
förutom sjukhusen i Nacka och Södertälje (vardera 75 000 invånare) — nya
sjukhus i Huddinge (120 000 invånare) och Handen (100 000 invånare).
Den rådande ovissheten i fråga om det nya undervisningssjukhusets förläggning
hade emellertid medfört att en definitiv plan icke kunde framläggas
för närvarande. I fråga om pediatriken gällde särskilda förhållanden.
På lång sikt planerades fyra barnsjukhus i Stor-Stockholm, ettvart försett
med barnmedicin, barnkirurgi och barnpsykiatri, varav två i den norra och
två i den södra delen av sjukvårdsområdet. Befolkningsunderlaget under
1970-talet beräknades emellertid inte bli så stort, att det motiverade mer
39
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
än tre barnsjukhus av denna typ i Stor-Stockholm. Av dessa utgjordes ett
av karolinska sjukhusets barnklinik och ett annat av den nya pediatriska
undervisningsklinik, som avsågs ersätta Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus,
medan förläggningen av det tredje finge anpassas efter de övriga. En
bristande balans syntes därvid i vissa fall bli ofrånkomlig. Enligt vad stadens
representanter uppgivit komme en förläggning av det nya undervisningssjukhuset
och därmed av den nya pediatriska undervisningskliniken
till Enskede-Dalen eventuellt att få den konsekvensen, att det till Södersjukhuset
anslutna Sachska barnsjukhuset finge nedläggas.
Delegationen ansluter sig till den av sjukvårdshuvudmännen hävdade
uppfattningen att de olika sjukhusen inom Stor-Stockholm bör betjäna
särskilda upptagningsområden. Beträffande invånarantalet i dessa områden
synes som framgår av vad nyss angivits ganska stora variationer kunna
accepteras. Eftersom vidare av de nu befintliga sjukhusen såväl serafimerlasarettet
som Sabbatsbergs sjukhus och S:t Eriks sjukhus torde vara avsedda
att nedläggas när tillgången på vårdplatser så medger, synes goda
förutsättningar föreligga att vid den långsiktiga planeringen av sjukvårdsorganisationen
ta rimlig hänsyn till undervisningens och forskningens speciella
krav. I detta sammanhang bör även beaktas att staden enligt gällande
avtal endast äger disponera Garnisonssjukhuset till den 1 juli 1966.
Vid sin bedömning av de olika alternativen ur de allmänna sjukvårdsplaneringssynpunkter,
som här berörts, har delegationen funnit att alternativen
S:t Göran och Enskede-Dalen ansluter sig väl till de hittillsvarande
planerna. Beträffande Sabbatsbergsalternativet erinrar delegationen om att
Stockholms stads och läns sjukvårdsförhandlingsdelegerade enligt protokoll
den 16 juni 1960 uttalat, att ur de synpunkter beträffande Stor-Stockholms
sjukhusplanering som delegerade hade att företräda det då föreliggande
preliminära programmet borde kunna godtagas med beaktande av
vissa av sjukvårdsdirektören framförda synpunkter.
En förläggning av undervisningskliniker till Mörby medför en utökning
av detta sjukhus med cirka 350 vårdplatser. Med hänsyn till den snabba befolkningstillväxten
i de omkringliggande tätorterna torde emellertid ett sådant
platstillskott icke medföra några svårigheter ur sjukvårdsplaneringssynpunkt.
För karolinska sjukhusets del skulle det erforderliga upptagningsområdet
inom grunddisciplinerna allmän internmedicin och allmän-kirurgi komma
att omfatta cirka 240 000 invånare. Sjukhuset finge således helt eller delvis
övertaga det för Sabbatsbergs sjukhus tänkta upptagningsområdet, vilket
kan tänkas påverka upptagningsområdena för planerade sjukhus i Lidingö
och inom Järvaområdet.
Sammanfattningsvis anser sig delegationen således kunna konstatera, att
samtliga föreliggande alternativ låter sig infogas i en ändamålsenlig sjukvårdsplanering.
Detta är ett för delegationens fortsatta överväganden viktigt
40
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
konstaterande, eftersom därigenom tillfredsställande patientunderlag säkerställes
för undervisningen.
Delegationen erinrar i detta sammanhang om den tidigare berörda tendensen
till ökad specialisering vid undervisningssjukhus. Detta kan vid en
förläggning av undervisningskliniker till Enskede-Dalen leda till att den
planerade sjukvårdsorganisationen med Södersjukhuset som ett högspecialiserat
sjukhus för södra delen av Stor-Stockholm rubbas. Därtill kommer
att undervisningen kräver tillgång till en kvalificerad olycksfallsmottagning,
varvid i kirurgkliniken måste ingå vårdplatser för thorax- och neurotraumatologi
samt plastikkirurgi. Även sjukvårdsplaneringen inom norra delen av
sjukvårdsområdet beröres, eftersom den kvalificerade olycksfallsmottagningen
å Sabbatsbergs sjukhus bortfaller. Karolinska sjukhuset har icke
ansetts ha resurser för att sörja för hela den kvalificerade olycksfallsvården
inom den norra delen av Stor-Stockholm.
Det har i borgarrådens skrivelse och det därtill fogade expertutlåtandet
gjorts gällande att ålderssammansättningen hos befolkningen i de delar av
Stor-Stockholm, som skulle komma att utgöra upptagningsområde för Sabbatsbergs
sjukhus, vore ur undervisningens synpunkt mindre lämplig. Det
nya sjukhuset i Enskede-Dalen skulle däremot få ett ur ålderssynpunkt allsidigt
befolkningsunderlag.
Mot detta kan invändas att det inte finns någon anledning att antaga att
de högre åldersklasserna för all framtid skall dominera innerstaden. För
övrigt skulle ju Sabbatsbergs sjukhus få bl. a. Lidingö som upptagningsområde
med dess ur ålderssynpunkt rikt differentierade befolkningsunderlag.
Det kan heller ej tagas för givet, att befolkningen i söderort framdeles
kommer att — såsoin f. n. är fallet ■—• till övervägande del bestå av unga
familjer. Det synes därför uppenbart, att den gjorda invändningen icke kan
tillmätas någon nämnvärd betydelse vid val av plats för nytt undervisningssjukhus.
En fråga som sammanhänger med sjukvårdsplaneringsaspekterna har av
stadens representanter tagits upp till diskussion, nämligen önskvärdheten
av att de i sjukvårdsområdet ingående storsjukhusen inom sina grunddiscipliner
erhåller riktig balans mellan vårdplatsantal och vårdplatsbehov,
vilket finge anses vara en av de viktigaste förutsättningarna för att ett sådant
sjukhus skulle kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Av de av
delegationen uppställda sex alternativen kan i detta hänseende invändningar
resas mot kombinationsalternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjukhus,
enligt vilket karolinska sjukhuset skulle förses med dubbelkliniker i
medicin och kirurgi men däremot ej i obstetrik-gynekologi. I fråga om
pediatrik gäller som framgår av det föregående särskilda förhållanden. Stadens
representanter har därför ifrågasatt om icke dubbleringen borde utsträckas
till att även avse kvinnokliniken. Delegationen, som av andra skäl
— sjukhusets storlek och markområdets begränsning — icke funnit en så
-
41
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
dan ytterligare utökning av karolinska sjukhuset vara önskvärd, är ense
med stadens representanter om att berörda omständighet onekligen skulle
innebära vissa nackdelar ur allmän sjukvårdsplaneringssynpunkt i vart fall
sedan Allmänna barnbördshuset nedlagts.
Byggnadstekniska förutsättningar m. m.
Med undantag för alternativet Enskede-Dalen innebär samtliga de av delegationen
uppställda alternativen ianspråktagandet av befintliga sjukhus.
Av dessa är f. n. Mörby lasarett föremål för en omfattande utbyggnad, som
beräknas bli slutförd år 1965. Sjukhusets under 1960/61 färdigställda vårdblock
och vissa andra nyligen uppförda enheter är ändamålsenligt utformade
och låter sig utan större omdispositioner väl utnyttjas för undervisningsändamål.
Den påbörjade behandlingsbyggnaden går däremot icke utan
omfattande ändringar och tillbyggnader att förse med erforderliga undervisnings-
och behandlingslokaler. Enär utformningen av denna byggnad redan
till stora delar är låst, kan en sådan omdisposition icke förväntas bli
en fullgod lösning, överhuvud taget har utbyggnaden av lasarettet nu hunnit
så långt, att en förläggning dit av undervisningskliniker och -institutioner
medför betydande byggnadstekniska komplikationer. För sjukhuset som
helhet kan en volymökning av föreliggande omfattning medföra försämringar
ur driftekonomisk och arbetsteknisk synpunkt. Slutligen måste vissa
äldre delar av sjukhuset tidigare än beräknat rivas och ersättas av nybyggnader.
Under byggnadstiden blir vissa avbrott i sjukhusdriften nödvändiga.
Uppförandet av ett nytt sjukhus vid Sabbatsberg, vilket enligt Sabbatsbergsutredningen
måste ske i etapper, kräver i betydande utsträckning rivning
av nuvarande sjukhusbebyggelse och ger därigenom upphov till besvärliga
evakueringsproblem. En utbyggnad av S:t Görans sjukhus kan
däremot (se utredningsskissen, bil. 3) ske genom successivt ersättande av
äldre byggnadsdelar utan att existerande bebyggelse behöver rivas annat än
i begränsad omfattning innan motsvarande nybyggnader står klara. Några
egentliga avbrott i sjukhusdriften vid detta sjukhus synes man till följd
härav icke behöva räkna med. Sjukhusets moderna ekonomianläggningar
är dimensionerade för den betydande utbyggnad av sjukhusanläggningen
som är förutsatt i gällande generalplan. Den psykiatriska undervisningskliniken
vid sjukhuset är nyligen färdigställd.
När det slutligen gäller att bedöma de byggnadstekniska förutsättningarna
för karolinska sjukhusets förseende med dubbelkliniker i medicin och
kirurgi samt erforderlig utökning av serviceanläggningarna in. in., är det i
avsaknad av skiss till principlösning av denna byggnadsfråga svårt att bilda
sig en bestämd uppfattning. Den korta tid som stått delegationen till buds
och den omständigheten att det av Kungl. Maj :t anbefallda arbetet med upp
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
rättandet av förslag till ny generalplan för sjukhuset nyligen igångsatts är
orsaken till att en sådan skiss inte kunnat upprättas. Det synes dock redan
på nuvarande stadium kunna konstateras, att sedan en ny vård- och behandlingsenhet
färdigställts delar av de i sjukhusets huvudkomplex förlagda
verksamhetsgrenarna skulle kunna överflyttas dit, varefter erforderliga
ändringar och ombyggnader i de friställda utrymmena kan vidtagas.
En sadan lösning synes i och för sig möjlig och skulle inte behöva ge upphov
till mera omfattande störningar i sjukhusdriften. De nya centrallaboratorierna
vid sjukhuset har en betydande reservkapacitet, varför den utbyggnad
av de kliniska centrallaboratorierna som erfordras får en förhållandevis
begränsad omfattning och låter sig till större delen åstadkommas genom
en påbyggnad av sjukhusets nya laboratoriehus. Sjukhusets ekonomianläggningar
skulle däremot behöva utökas väsentligt.
Ur strikt byggnadsteknisk synpunkt erbjuder således av de befintliga
sjukhusen S:t Görans sjukhus och — ehuru något osäkrare — karolinska
sjukhuset de bästa utbyggnadsmöjligheterna.
Sabbatsbergs sjukhus och Mörby lasarett är däremot behäftade med väsentliga
brister i detta avseende. Alternativet Enskede-Dalen innebär givetvis
inga problem härvidlag.
Ur en vidare teknisk aspekt måste emellertid för samtliga alternativ även
det tillgängliga markområdets omfattning, i stads- eller byggnadsplaner angivna
inskränkningar i bebyggelsen m. m., framdragandet av beslutade eller
planerade trafikleder, parkeringsförhållandena och sjukhusens belägenhet
ur bullersynpunkt tillmätas stor vikt. Vidare bör frågan om lämpligheten
ur driftekonomiska och administrativa synpunkter att utbygga ett sjukhus
utöver en viss gräns beaktas vid prövningen av de olika alternativen. Sammanvävd
med flera av de nu angivna särskilda omständigheterna är slutligen
det väsentliga spörsmålet om vederbörande sjukhus fortsatta utvecklingsmöjligheter
efter genomförandet av nu ifrågasatta utbyggnader.
Det för sjukhusbebyggelse disponibla området å Sabbatsberg omfattar —
inklusive det s. k. gasklocksområdet — 80 000 in2. Härutöver disponerar
Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem cirka 40 000 m2 inom Sabbatsbergsområdet.
Behovet av denna geriatriska enhet — med dess centrala belägenhet
— är stort och man torde knappast kunna räkna med möjligheten att
vård- och ålderdomshemmet utflyttar och beredes ersättningslokaler inom
överskådlig framtid. Några ytor utöver angivna 80 000 m2 torde inte stå till
buds för vare sig sjukhusbebyggelse, särskilda personalbostäder eller parkeringsplatser.
De kliniker, institutioner och övriga anläggningar, som ingår i
Sabbatsbergsprogrammet, ryms visserligen inom det tillgängliga området
men utvecklingsmöjligheterna är synnerligen begränsade, om icke den av
vård- och ålderdomshemmet disponerade tomten kan tagas i anspråk.
S:t Görans sjukhustomt — inklusive det för sjukvårdsändamål reserverade
kv. Gångaren — omfattar 110 000 m2. En oavvislig förutsättning för
43
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
sjukhusets utbyggande är — som förut angivits — att det vid Lindhagensgatan
belägna kv. Busshallen om 28 000 m2 införlivas med sjukhusområdet.
Detta gäller oavsett om sjukhuset tages i anspråk för undervisning eller ej.
Inklusive kv. Busshallen skulle sjukhuset således få en tomtareal på cirka
140 000 m2. I det angränsande kv. Tjället har vidare reserverats mark för
en sjuksköterskeskola. Markförhållandena här är således betydligt gynnsammare
än vid Sabbatsberg och räcker väl till för uppförandet av i grundprogrammet
ingående enheter jämte av staden planerat infektionssjukhus.
Någon mer omfattande bebyggelse härutöver synes däremot det tillgängliga
markområdet jämte kv. Busshallen ej kunna medge. Möjligheterna att placera
personalbostadshus på sjukhusområdet är vidare begränsade.
En ifrågasatt utbyggnad av Mörby lasarett kan ske på det nuvarande
sjukhusområdet även om å detta jämväl placeras en planerad mentalsjukhusenhet
om cirka 300 vårdplatser. Det angränsande statliga Invernessområdet
ger stora reserver för en ytterligare expansion. Allt detta förutsätter
emellertid att den motorväg, som enligt vissa planer skall framdragas
ungefär i gränslinjen mellan nuvarande sjukhustomten och Invernessområdet,
antingen icke alls kommer till stånd eller får en radikalt förandrad
dragning. Oaktat att det icke varit möjligt att få några mera bindande
uttalanden rörande framdragningen av denna motorled, har delegationen
ansett sig böra räkna med att det icke rimligen kan komma i fråga att
framdraga en motorled i omedelbar närhet av ett redan befintligt större
sjukhus. En framdragning av motorleden skulle därjämte få till följd att
det icke blir möjligt att till Mörby lasarett förlägga en del av det planerade
mentalsjukhus, som på grund av flygbullerstörningar ej kunnat uppföras
i Upplands-Väsby. Med hänsyn till vad nu anförts torde man böra räkna
med att motorleden får ges en annan sträckning. Om så blir fallet framstår
alternativet Mörby ur utvecklingssynpunkt som det ojämförligt gynnsammaste
av de olika alternativen.
Av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen framgår, att det finns
starka skäl till antagande att de av Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet
f. n. disponerade tomterna inom en icke alltför avlägsen framtid kommer
att införlivas med karolinska sjukhuset. Ett realiserande av det alternativ,
vari en utbyggnad av karolinska sjukhuset ingår som väsentlig del, synes
därför fullt möjligt men binder givetvis samtidigt utvecklingen for framtiden.
Det bör hållas i minnet att krav på stora lokaltillskott för främst
forskningsändamål i olika sammanhang framförts från undervisningens
och forskningens representanter. Placeringen av de stora thorax- och neuroblocken
har också låst möjligheterna att utnyttja sjukhustomten på ett
optimalt sätt. Trots att en del invändningar i dessa hänseenden således kan
resas mot alternativet karolinska sjukhuset, kan dock enligt delegationens
mening dessa omständigheter icke ensamma utgöra ett avgörande hinder
mot den ifrågasatta utbyggnaden av sjukhuset.
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Den för sjukhusändamål reserverade markytan i Enskede-Dalen omfattar
170 000 m2, vartill kommer ett område om cirka 25 000 m2 för personalbostäder
o. dyl. samt parkeringsytor. Enligt vissa underhandsuppgifter
skulle härutöver eventuellt ytterligare högst cirka 30 000 m2 kunna ställas
till förfogande. Något bindande uttalande härom föreligger dock icke, varför
delegationen ansett sig böra räkna med totalt cirka 200 000 m2 exklusive
parkeringsytor. Detta område är fullt tillräckligt för uppförandet av ett
undervisningssjukhus på cirka 1 300 vårdplatser enligt den av staden i
februari 1961 framlagda stoinplanen samt inrymmer även vissa utvecklingsmöjligheter.
Skulle emellertid till Enskede-Dalen förläggas en enhet för
mentalsjukvård, vilket är under övervägande och ur sjukvårdssynpunkt i
hög grad önskvärt, samt eventuellt en epidemiklinik, blir möjligheterna till
en framtida expansion begränsade, särskilt som en förläggning av undervisning
och forskning till Enskede-Dalen kan komma att ställa krav framdeles
på tillkomsten av såväl ytterligare specialiteter som särskilda resurser
för forskningen.
Möjligheten att bereda parkeringsplatser för anställda och besökande på
ett sjukhusområde sammanhänger givetvis närmast med tomtens omfattning-
Sjukhusets belägenhet och den omkringliggande bebyggelsen är emellertid
också avgörande faktorer härvidlag. De bästa parkeringsförhållandena
torde kunna erbjudas vid de i periferin liggande sjukhusen, nämligen
Mörby lasarett och sjukhuset i Enskede-Dalen. Karolinska sjukhuset och
S:t Görans sjukhus är betydligt sämre lottade härvidlag. Parkeringsfrågan
får vid dessa sjukhus lösas genom uppförandet av parkeringshus eller genom
andra särskilda anordningar, vilka medför särskilda kostnader. Sabbatsbergs
sjukhus har de sämsta förutsättningarna att på ett acceptabelt
satt klara parkeringsproblemen. De anordningar, som där måste vidtagas för
tillskapandet av parkeringsutrymmen, blir både dyrbara och otillräckliga. Å
andra sidan får man hålla i minnet, att behovet av parkeringsplatser måste
anses större vid mera avlägset belägna sjukhus — i synnerhet om de kollektiva
trafikförbindelserna är ogynnsamma — än vid innerstadssjukhusen.
De föreskrifter beträffande byggnaders högsta tillåtna höjd in. m. som
kan förekomma i gällande stadsplaner eller motsvarande synes icke vid
något alternativ vara så restriktiva, att de kan allvarligt påverka valet av
Plats för forläggning av de nya undervisningsklinikerna. I ett annat avseende
har däremot de stadsplanemässiga avvägandena ingripit på ett mycket
avgörande sätt, nämligen i fråga om planerade gatuleders eller motorvägars
framdragande igenom eller i vart fall alldeles intill vissa av de aktuella
sjukhusområdena. I fråga om Mörby lasarett har nyss framhållits att tillkomsten
av en tänkt motorväg strax söder om lasarettet skulle väsentligt
inskränka möjligheterna att på ett för den vidare utvecklingen godtagbart
sätt dit förlägga undervisning och forskning. Karolinska sjukhuset, sjukhuset
i Enskede-Dalen och S:t Görans sjukhus torde inte vara i farozonen
45
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
för kommande trafikleder. Vad gäller Sabbatsbergs sjukhus är det stora
problemet den blivande Rådmansledens sträckning i form av en tunnel under
själva sjukhustomten. 1959 års Sabbatsbergskommitté har uppgivit, att
den medverkat till ett förslag till stadsplaneändring, vilket bl. a. skulle medföra
en för sjukhuset tolerabel dragning av angivna led. Uppenbart är emellertid
att det omedelbara grannskapet icke blott av denna stora trafikpulsåder
utan även av den blivande huvudtrafikleden Torsgatan och den även
1 fortsättningen utnyttjade Dalagatan samt närheten till SJ:s bangård måste
för sjukhuset innebära stora nackdelar främst i form av ogynnsamma tilloch
utfartsleder samt bullerstörningar. Även i sistnämnda hänseenden har
Sabbatsbergskommittén visserligen givit anvisningar till erforderliga skyddsåtgärder,
men i jämförelse med övriga alternativa förläggningar måste Sabbatsbergs
sjukhus under alla förhållanden ur bullersynpunkt sättas mycket
långt ner på skalan. Karolinska sjukhuset ligger visserligen mellan två stora
utfartsleder men får till största delen anses ha ett från bullerstörningar
skyddat läge. Mörby lasarett är likaledes trots närheten till Norrtäljevägen
acceptabelt ur denna synpunkt. Enskede-Dalen är utsatt för vissa störningar
från tunnelbanan, vilket gör en avskärmande bebyggelse närmast denna erforderlig.
Några allvarliga invändningar vad gäller trafikbuller kan dock ej
resas mot Enskede-Dalenalternativet. Trafikbullret vid S:t Görans sjukhus
slutligen överstiger icke vad som får anses tolerabelt. Sjukhusets belägenhet
vid inflygningszonen till Bromma flygplats torde icke utgöra något hinder
mot dess fortsatta utbyggande och om flygbullerutredningens förslag följs
kommer förhållandena att förbättras.
I samtliga av ifrågavarande alternativ kommer vederbörande sjukhus, med
undantag av karolinska sjukhuset, att få 1 300—1 700 vårdplatser, vilket
får anses vara normalt för ett undervisningssjukhus. När det gäller karolinska
sjukhuset måste man däremot fråga sig om ett sjukhus med cirka
2 600 vårdplatser kan vara cn ur medicinsk, driftekonomisk och administrativ
synpunkt väl avvägd enhet och om icke ett sådant sjukhus kan ge upphov
till särskilda personalrekryteringsproblem eller andra svårigheter i fråga
om personalens trivsel in. m. Möjligheterna att infoga sjukhuset i en ändamålsenlig
sjukvårdsorganisation i Stor-Stockholm har tidigare berörts.
Ur allmänt medicinska synpunkter bör icke ett sjukhus av denna storleksordning
som är försett med goda kommunikationsleder, en rationell fördelning
av laboratorieundersökningar mellan filiallaboratorier och centrallaboratorier
och en väl fungerande centraloperationsavdelning innebära speciella
nackdelar. Förekomsten av så gott som alla kliniska specialiteter på
en och samma plats och en rikt utbyggd laboratorieorganisation måste i
stället ge läkare mycket goda diagnostiska och terapeutiska möjligheter,
varvid i detta sammanhang bortses från den stora betydelse denna omständighet
måste tillmätas för den medicinska undervisningen och forskningen.
För karolinska sjukhusets del torde förutsättningar finnas att vid
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
utarbetandet av den nya generalplanen för sjukhuset, som under alla förhållanden
måste innebära stora omdispositioner och ombyggnader, tillvarataga
de senaste rönen och erfarenheterna på området för att planera en rationell
laboratorieorganisation och en ändamålsenlig centraloperationsavdelning.
Vad gäller kommunikationslederna sammanhänger denna fråga givetvis
med förläggningen av de erforderliga nybyggnaderna. Som förut nämnts
kan man tänka sig en ganska koncentrerad utbyggnad i omedelbar anslutning
till sjukhusets nuvarande huvudkomplex, vilket skulle skapa förutsättningar
för korta transporter. Å andra sidan är vissa av sjukhusets nuvarande
kliniker och institutioner belägna alltför långt från sjukhuscentrum
för att kommunikationsfrågan skall kunna få en helt idealisk lösning.
I finans- och sjukvårdsborgarrådens i Stockholm skrivelse den 3 januari
1961 framhölls, att ett sjukhus för de södra stadsdelarna på cirka 900 vårdplatser
är angeläget och ofrånkomligt. Beslutade man uppföra undervisningssjukhuset
vid Sabbatsberg finge man under alla förhållanden samtidigt
bygga ett nytt sjukhus vid Enskede-Dalen samt genomföra en upprustning
av stadens övriga sjukhus, främst S:t Görans sjukhus. Det syntes därför
borgarråden uppenbart, att det ur administrativa synpunkter bleve förenat
med stora svårigheter att i praktiken genomföra detta omfattande sjukhusbyggande
utan störningar. Vid val av Enskede-Dalenalternativet kunde arbetsinsatserna
i stället koncentreras på ett nytt sjukhusbygge.
Delegationen andrager till detta följande.
Det råder f. n. en utpräglad brist på tekniker och arkitekter. Detta gäller
inom alla områden och inte minst i fråga om de särdeles komplicerade
sjukhusbyggena. Samtidigt härmed är behovet av nya sjukhusplatser för
den snabbt växande befolkningen i Stor-Stockholm utomordentligt trängande.
Huvudstadens nuvarande sjukhusbestånd är vidare i väsentliga delar
föråldrat och behöver förnyas. Slutligen gör sig kravet på ett nytt undervisningssjukhus
som ersättning för serafimerlasarettet och Kronprinsessan
Lovisas barnsjukhus starkt gällande. Delegationen är mot denna bakgrund
så till vida av samma uppfattning som borgarråden, att man måste sträva
efter en lösning som sammantaget på bästa sätt tillvaratager de knappa resurserna
på personal med erforderlig teknisk och sjukhusorganisatorisk utbildning.
Emellertid bör man enligt delegationens mening undersöka om
icke detta mål kan uppnås på ett måhända förmånligare sätt än genom
realiserandet av Enskede-Dalenalternativet. Det synes sålunda i och för sig
vara förenat med vissa fördelar att projekten delas upp på olika huvudmän,
varigenom man kan tillgodogöra sig all den expertis, som finns hos de tre
huvudmännens mer eller mindre permanenta planeringsorgan. Det sammanlagda
antalet för ifrågavarande uppgifter särskilt lämpade arkitekter m. fl.
ökar givetvis inte härigenom, varför en sådan målsättning isolerad kanske
har ett begränsat värde. Det riktiga tillvägagångssättet bör i stället vara att
47
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
granska de olika alternativen för tillgodoseende av karolinska institutets
behov av ytterligare sjukhusplatser ur synpunkten, vilket som bäst ansluter
sig till redan beslutad utbyggnad och samtidigt medför de lägsta investeringarna.
Man kommer då fram till att intetdera alternativet kan ges ett
absolut företräde framför de övriga. Det tillskott på vårdplatser och de ökade
investeringar som härvid uppkommer, är av ungefär samma storleksordning
vare sig man väljer en utbyggnad av Enskede-Dalen, Mörby lasarett,
S:t Görans sjukhus eller karolinska sjukhuset i kombination med sistnämnda
sjukhus. Endast Sabbatsbergsalternativet, som medför betydande
investeringar på tre sjukhus i stadens ägo, är — såsom borgarråden framhållit
— otvivelaktigt en i berörda hänseende direkt oförmånlig lösning. En
utbyggnad av S:t Görans sjukhus däremot, som relativt väl ansluter sig till
stadens egna planer, i förening med uppförandet av ett nytt centrallasarett
i Enskede-Dalen på 900 platser och en begränsad upprustning av Sabbatsbergs
sjukhus, syftande till att omvandla detta sjukhus till huvudsakligen
en geriatrisk enhet, utsätter icke den administrativa apparaten för större
påfrestningar än vid förläggningen av undervisningssjukhuset till EnskedeDalen.
Det bör betonas att uppförandet av ett sjukhus av centrallasarettyp
i Enskede-Dalen med 900 vårdplatser, vilket vårdplatsantal av staden tidigare
bedömts lämpligt för det tänkta upptagningsområdet, är en investering
av helt annan och betydligt lägre storleksordning än ett realiserande av de
1 300 undervisningsplatser som angivits i den av staden framlagda stomplanen
för detta sjukhus. Vid S:t Görans sjukhus finns vidare såväl utbyggda
ekonomiavdelningar och en nyuppförd psykiatrisk undervisningsklinik
som vissa andra relativt moderna byggnader, vilket allt bidrar till att
minska de totala investeringarna. Samma resonemang kan i huvudsak tilllämpas
även beträffande de alternativ, där karolinska sjukhuset eller Mörby
lasarett ingår som huvudkomponenter. I dessa fall fördelas även uppgifterna
på olika huvudmän.
Det har för delegationen gällt att finna den lösning av undervisningssjukhusfrågan,
som på lång sikt framstår som den bästa. Med denna målsättning
kan inte tidsfaktorn tillmätas någon avgörande betydelse. Det är självfallet
angeläget att de nya undervisningsklinikerna tillkommer med minsta möjliga
tidsutdräkt, i synnerhet mot bakgrund av den omständigheten, att tretton
år förflutit sedan Sabbatsbergsavtalet slöts utan alt frågan under denna
tid avancerat. Men det förhållandet att av de olika alternativen något kan
realiseras ett eller annat år snabbare än de övriga, får inte i och för sig tillmätas
så stor betydelse vid en bedömning, som tar sikte på framtiden. De
uppskattningar som gjorts rörande tidsåtgången för realiserandet av de
olika alternativen är självfallet högst ungefärliga och kan vara behäftade
med felkällor. Enligt dessa beräkningar skulle Mörby lasarett vara det snabbaste
— 5 å 6 år — medan samtliga övriga alternativ med undantag för
48
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Sabbatsbergsalternativet skulle kräva en projekterings- och byggnadstid på
totalt cirka 9 år. Uppförandet av ett undervisningssjukhus vid Sabbatsberg
slutligen skulle ta något längre tid i anspråk — 10 å 11 år. Som synes är
differenserna inte så stora. Det främsta motivet för att välja den snabbaste
lösningen är önskemålet att kunna ersätta serafimerlasarettet och Kronprinsessan
Lovisas barnsjukhus. Båda dessa sjukhus är föråldrade och
nerslitna. Serafimerlasarettet är dessutom hotat av Klarabergsleden. För
delegationen står det emellertid klart, att denna led måste få en sådan utformning,
att undervisning och forskning avtalsenligt fortfarande kan bedrivas
vid lasarettet intill dess ersättningskliniker står färdiga. Detta kräver
en provisorisk dragning, enär den definitiva leden skulle gå alldeles utmed
lasarettets kirurgiska klinik och beröva lasarettet bl. a. dess kök och panncentral
jämte den neuro-kirurgiska klinikbyggnaden. Då ersättningsklinikerna
under inga omständigheter kan stå färdiga förrän tidigast om 5 å 6
år och troligen icke förrän om 9 å 10 år, bör man planera den provisoriska
dragningen av leden så, att den med god marginal skall kunna bibehållas
minst 10 år. Serafimerlasarettet har vidare under de sista åren gjorts till
föremål för en ganska omfattande upprustning, vilken torde komma att
kosta cirka 6 miljoner kronor. Lokalförhållandena vid lasarettet har sålunda
förbättrats på sistone och lasarettets resurser torde vara i huvudsak
tillräckliga för att verksamheten skall kunna fortgå där ytterligare 10 å 15
år, varunder även den ökning av studentantalet i Stockholm, som förutsatts
i propositionen nr 108/1961, skall kunna bemästras. Behovet av sjukvårdsplatser
i Stockholm gör det även högeligen önskvärt att serafimerlasarettet
får bibehållas ytterligare en tid. Om förutsättningar sålunda finns
för att lasarettet skall kunna drivas ytterligare 10 å 15 år, vilket givetvis i
och för sig icke är ett ur undervisningens och forskningens synvinkel önskvärt
perspektiv, är däremot Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus så nerslitet
och föråldrat, att det måste med det allra snaraste ersättas av en nybyggnad-
I annat fall är en genomgripande upprustning av detta sjukhus
ofrånkomlig. Sammanfattningsvis konstaterar delegationen således, att tidsIf
ak torn har den största betydelsen när det gäller att få till stånd en ny
pediatrisk undervisningsklinik.
Förläggningen av ett nytt undervisningssjukhus har även en studentsocial
aspekt i form av möjligheten att anordna lämpliga bostäder för de
studerande inom rimligt avstånd från sjukhuset. Utöver de studentbostadshus,
som nu finns på Östermalm och Gärdet, planeras för närvarande studentbostäder
i följande stadsdelar och områden, nämligen Gärdet, Västra
skogen i Solna, Ulriksdal, Frescati, staden inom broarna, Marieberg, Alvik
och Åkeshov. Detta innebär att samtliga de av delegationen diskuterade
alternativen — med undantag av Enskede-Dalen — ligger väl till från studentbostadssynpunkt.
Enligt vad delegationen inhämtat planeras för närvarande
inga studentbostäder söder om Slussen. Vid en eventuell förlägg
-
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
ning av ett undervisningssjukhus till Enskede-Dalen bör det — med tanke
på det från bostadssynpunkt förhållandevis ringa antalet studenter som
kommer att undervisas där — dock inte stöta på oöverstigliga hinder att få
till stånd studentbostäder i sjukhusets närhet i form av kategorihus och/eller
särskilda studentbostadsrum, insprängda i vanlig bostadsbebyggelse. Dessa
bostäder kommer dock att ligga mindre lämpligt till under huvuddelen av
vederbörandes studietid.
Ekonomiska frågor
För samhällelig planering och därvid förekommande avvägningar mellan
olika projekt fordras beräkningar av och jämförelser mellan kostnaderna
för såväl anläggning som drift. Delegationen framhåller, att dylika
beräkningar och jämförelser är komplicerade i vanliga fall då endast en
huvudman är intresserad av det ekonomiska utfallet. I förevarande fall försvåras
bedömningen av att tre olika parter är berörda, nämligen Stockholms
stad och Stockholms läns landsting såsom ansvariga för sjukvården i Storstockholm
samt staten såsom ansvarig för läkarutbildning och medicinsk
forskning. Delegationen har dock sökt göra vissa ekonomiska jämförelser
mellan de i det föregående redovisade alternativen.
Delegationen har främst funnit det angeläget att jämföra de olika alternativen
med beaktande av den totala belastning, som de innebär för samhällsekonomin,
givetvis ställd i relation till det utbyte som investeringarna
ger i de olika fallen. Vidare har delegationen gjort vissa överväganden angående
de olika alternativens driftekonomiska innebörd.
Med hänsyn till att delegationens tillsättande föranletts av att staden
icke önskar fullfölja avtalet om uppförande av undervisningskliniker å
Sabbatsbergs sjukhus, har delegationen även ansett sig böra undersöka om
övriga alternativ kan beräknas oförmånligt påverka statens kostnader för
ifrågavarande undervisning och forskning.
Som framgår av det föregående har delegationen redovisat vissa huvudsakligen
av de nya undervisningsklinikerna m. in. föranledda byggnadskostnader
i de olika alternativen. Dessa kostnader har angivits till:
Alternativ Milj. kronor, ca
Sabbatsbergs sjukhus..................................... 118
Enskede-Dalens sjukhus.................................. 137
S:t Görans sjukhus....................................... 121
Lasarettet i Mörby....................................... 75
Karolinska sjukhuset — S:t Görans sjukhus................. 82
Lasarettet i Mörby — S:t Görans sjukhus................... 88
Härtill kommer, som tidigare nämnts, utrustningskostnader.
Nyss angivna belopp omfattar endast de byggnadskostnader — utöver
kostnaderna för redan uppförda eller under uppförande varande byggnader
4 — Kihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
—- som det allmänna åsamkas genom att det ena eller andra alternativet
väljes för undervisningskliniker och övriga anläggningar enligt grundprogrammet.
Dessa beräkningar är emellertid så till vida missvisande, att kostnadsuppskattningarna
i fråga om vissa gemensamma lokaler omfattar delar
av anläggningar som egentligen belöper å sådana kliniker m. m. vid vederbörande
sjukhus, vilka icke skall upplåtas för undervisning och forskning.
Även andra felkällor gör att angivna belopp icke ger någon vägledning i
fråga om vilket alternativ som är ur kapitalkostnadssynpunkt mest ekonomiskt.
Det av delegationen angivna grundprogrammet upptar cirka 950 vårdplatser.
Emellertid har av tekniska skäl diagnostik- och servicelokaler och
andra gemensamma anläggningar måst förutsättas betjäna ett sjukhus av
ungefär samma storlek som föreslogs av 1959 års utredningskommitté för
Sabbatsbergs sjukhus, d. v. s. ett sjukhus med cirka 1 300 vårdplatser. Därför
har beräkningarna grundats på diagnostik- och servicelokaler och andra
gemensamma anläggningar för 1 300 platser samt utöver grundprogrammets
950 vårdplatser ytterligare 350 vårdplatser. Den totala byggnadskostnaden
för en sjukhusanläggning av denna storlek kan enligt de av delegationen
använda beräkningsgrunderna uppskattas till 137 miljoner kronor (jämför
det förut för sjukhuset i Enskede-Dalen angivna beloppet) med tillägg av
kostnaden för 350 vårdplatser. Vårdplatskostnaden har av delegationen
tidigare angivits till 30 000 kronor, vartill kommer 20 procent för projektering
m. in. Byggnadskostnaden för ett nytt sjukhus med 950 vårdplatser som
upplåtits för undervisning och forskning samt 350 andra vårdplatser skulle
således komma att uppgå till i runt tal (137 + 0,036 x 350) 150 miljoner
kronor.
Enligt förestående tabell skulle ett tillgodoseende av grundprogrammet å
Sabbatsbergs sjukhus medföra en byggnadskostnad av cirka 118 miljoner
kronor. En utbyggnad av Sabbatsbergs sjukhus till cirka 1 300 vårdplatser,
varav cirka 950 enligt grundprogrammet, kan — med beaktande av att
ögon- och öronkliniker redan finns uppförda — beräknas medföra en ytterligare
kostnad av 290 X 0,036 miljoner kronor. Den totala byggnadskostnaden
skulle således bli i runt tal (118+ 10,4) 130 miljoner kronor. För
detta skulle sjukvården erhålla cirka 1 050 nya vårdplatser (med bibehållande
av befintliga platser å kvinno-, öron- och ögonklinikerna). För undervisningen
och forskningen innebär Sabbatsbergsalternativet ett uppfyllande
av grundprogrammet. Den omständigheten att undervisningen i psykiatri
skulle under överskådlig tid kvarligga å S:t Görans sjukhus utgör dock
en nackdel. Vid en bedömning av produktionsresultatet vid en investering
av cirka 130 milj. kronor, jämte ytterligare 30 ä 40 procent för utrustning,
å Sabbatsbergs sjukhus måste värdet av ett tillskott å cirka 1 050 nya vårdplatser
vägas mot slopandet av cirka 450 av de befintliga vårdplatserna.
Det synes emellertid tveksamt om vid en sådan bedömning dessa senare
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 ur 1961
vårdplatser på längre sikt representerar något egentligt ekonomiskt värde
med hänsyn till de höga driftkostnader som torde följa av sjukhusets ålderdomliga
planering. Detta har även beaktats av stadens egna myndigheter.
Redan i betänkande den 9 januari 1939 framhölls av en av staden tillsatt
kommitté, att bristerna på Sabbatsbergs sjukhus förorsakade allvarliga
olägenheter ur såväl medicinska och sjukhustekniska som driftekonomiska
synpunkter. Bristerna var följaktligen, fortsatte kommittén, till största delen
av organisk karaktär och kunde icke undanröjas genom partiella åtgärder
utan endast medelst en genomgripande ombyggnad av sjukhusanläggningen
i dess helhet.
Byggnadskostnaden för uppförande av ett nytt sjukhus om cirka 1 300
vårdplatser i Enskede-Dalen med lokaler för undervisning och forskning
enligt grundprogrammet bör överensstämma med den i det föregående angivna
byggnadskostnaden för ett nytt sjukhus av denna storleksordning eller
i runt tal 150 miljoner kronor. Av vad tidigare anförts om ett latent
behov av ökade forskningsresurser vid ett sjukhus i Enskede-Dalen framgår
emellertid, att det säkerligen är orealistiskt att betrakta angivna belopp
som det slutliga totalbehovet för ett undervisningssjukhus i Enskede-Dalen.
Även om de önskemål, som i detta hänseende framförts av lärarkollegiet enligt
delegationens mening är betydligt överdrivna, är delegationen övertygad
om att det här kommer att röra sig om betydande belopp. Vidare erinrar delegationen
om den högre specialisering av sjukvården, som kan förväntas vid
en placering av undervisningskliniker vid sjukhus som icke äger sjukvårdsorganisatoriskt
samband med karolinska sjukhuset. Den härav föranledda
merkostnaden för det allmänna kan för närvarande icke heller uppskattas.
Utan att de faktorer övervärderas, som talar för en betydligt större, av undervisning
och forskning föranledd utbyggnad å Enskede-Dalen än å exempelvis
Sabbatsberg, kan merkostnaden uppskattas till åtminstone något tiotal
miljoner kronor. Totalkostnaden för Enskede-Dalen skulle därmed överstiga
160 miljoner kronor. Delegationen understryker, att detta är en mycket
försiktig beräkning och att delegationen måste reservera sig för att kostnaderna
åtminstone på längre sikt kan bli betydligt högre. Sjukvården tillföres
cirka 1 300 nya vårdplatser. Undervisning och forskning får grundprogrammet
tillgodosett och vidare — för en tilläggskostnad — vissa ytterligare
institutioner. Undervisningen i psykiatri kommer liksom i Sabbatsbergsalternativet
att få drivas på S:t Görans sjukhus, vilket måste vara en
större nackdel än i Sabbatsbergsalternativet med de små avstånd det då
blir fråga om.
Även för S:t Görans sjukhus såsom undervisningssjukhus har delegationen
räknat med ett totalt platsantal av cirka 1 300. Med denna utgångspunkt
och med beaktande av att psykiatriska kliniken med cirka 80 vårdplatser
redan är uppförd, kan kostnaden för ett genomförande av S:t Göransprojektet
uppskattas till det tidigare angivna beloppet, cirka 121 miljoner
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
kronor med tillägg av kostnaderna för ytterligare (1 300 — 950 — 80) 270
vårdplatser, vilket skulle motsvara ett belopp av cirka 10 miljoner kronor.
Totalt skulle alltså kostnaden komma att uppgå till cirka 130 miljoner
kronor. Någon utbyggnad av ekonomianläggningarna har därvid icke ansetts
erforderlig. Delegationen är medveten om att ifall undervisningsklinikerna
tillföres sjukhuset utan att någon minskning vidtages i sjukhusets
hittills planerade utbyggnad, vårdplatsantalet skulle komma att betydligt
överstiga 1 300. Detta synes emellertid kunna undvikas genom vissa omplaceringar
av specialkliniker. Exempelvis synes det även ur sjukvårdsplaneringssynpunkter
lämpligt att den å S:t Görans sjukhus planerade lungmedicinska
kliniken (cirka 130 vårdplatser) i stället placeras vid sjukhus
inom södra delen av sjukvårdsområdet, eftersom en specialklinik för ändamålet
numera finnes å karolinska sjukhuset. Beträffande de planerade klinikerna
för epidemiologi-infektion (180 vårdplatser) samt långtidsvård
(280 vårdplatser) torde utan olägenhet för sjukvårdsplaneringen en reducering
av platsantalet å S:t Görans sjukhus kunna vidtagas. För undervisning
och forskning innebär alternativet en bestämd fördel i så måtto att
hela grundprogrammet koncentreras till S:t Göran dit redan undervisningen
i psykiatri är förlagd.
De totala kostnaderna för utbyggnad av centrallasarettet i Mörby i enlighet
med grundprogrammet har enligt vad tidigare angivits uppskattats
till cirka 75 miljoner kronor, inberäknat en ny psykiatrisk klinik. Till detta
belopp torde få läggas kostnaderna för cirka 20 vårdplatser för obstetrikgynekologi,
cirka 25 vårdplatser för radioterapi och cirka 50 platser för
långtidsvård, vilka — efter ombyggnad — avsetts inrymmas i befintliga
byggnader som måste rivas för att ge plats åt nya undervisningskliniker.
Byggnadskostnaderna för angivna platser skulle enligt de av delegationen
använda beräkningsgrunderna kunna uppskattas till (0,036 X 100) cirka
4 miljoner kronor, varför totalkostnaden för utbyggnad av lasarettet i Mörby
till undervisningssjukhus med totalt cirka 1 300 vårdplatser, varav cirka
950 upplåtna för undervisning och forskning, skulle uppgå till cirka 80
miljoner kronor. För detta belopp skulle sjukvården erhålla inemot 500 nya
vårdplatser, av vilka dock inemot 150 ersätter vårdplatser som eljest skulle
kunnat efter ombyggnad anordnas i befintliga byggnader. Undervisning
och forskning får grundprogrammet tillgodosett, men undervisning i psykiatri
kommer att kvarligga å S:t Göran. Vid uppskattningen av byggnadskostnaderna
för ett undervisningssjukhus å Mörby-området måste även
beaktas att avståndet till karolinska institutet torde göra det nödvändigt att
tillföra sjukhuset ytterligare forskningsresurser.
Enligt kombinationsalternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjukhus
skulle undervisningskliniker i medicin och kirurgi uppföras å karolinska
sjukhuset och i obstetrik-gynekologi och pediatrik å S:t Görans
sjukhus. Såsom närmare framgår av redogörelsen för detta alternativ
53
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
(sid. 29 ff) modifieras här grundprogrammet i vissa delar. Utbyggnadskostnaden
å karolinska sjukhuset har beräknats till cirka 55 miljoner kronor,
vartill kommer omkring 27 miljoner kronor för utbyggnaden å S:t Görans
sjukhus eller sammanlagt 82 miljoner kronor. Sjukvården skulle för detta
belopp erhålla cirka 430 nya vårdplatser å karolinska sjukhuset och cirka
375 nya vårdplatser å S:t Görans sjukhus eller sammanlagt cirka 800 nya
platser. Undervisningen och forskningen skulle få hela ifrågavarande undervisning
fördelad å karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus, liksom
i det alternativ enligt vilket samtliga dubbelkliniker förlägges till S:t Görans
sjukhus.
Vad slutligen angår kombinationsalternativet S:t Görans sjukhus—Mörby
lasarett har kostnaderna enligt vad ovan nämnts överslagsvis beräknats till
88 miljoner kronor, vartill kommer kostnaden för särskilda forskningsinstitutioner.
Tillskottet för sjukvården skulle begränsa sig till cirka 375 platser
vid S:t Görans sjukhus och cirka 230 platser å Mörby. Förhållandena för
undervisning och forskning skulle bli sämre än i alternativet karolinska
sjukhuset—S:t Göran, eftersom ifrågavarande undervisning skulle komma
att uppdelas på tre sjukhus.
På grundval av gjorda kostnadsuppskattningar och förestående bedömningar
har delegationen kommit till den uppfattningen, att kombinationsalternativet
karolinska sjukhuset—S:t Görans sjukhus framstår såsom det
förmånligaste ur samhällsekonomisk synpunkt. Därnäst skulle följa det
renodlade S:t Görans-alternativet. Alternativen Sabbatsberg och EnskedeDalen
är sämre. Kombinationsalternativet S:t Göran—Mörby och det renodlade
alternativet Mörby ter sig helt oförmånliga om de erforderliga investeringarna
väges mot det resultat de ger.
Med hänsyn till den stora betydelse som driftekonomin har för en sjukhusanläggning
av i dag — det har beräknats att den årliga driftkostnaden
på ett modernt sjukhus uppgår till Va av hela anläggningskostnaden —
hade det varit önskvärt att kunna närmare klarlägga förutsättningarna för
en god driftekonomi i de olika alternativen. För detta ändamål skulle emellertid
bl. a. erfordrats definitiva planer över de olika sjukhusen. Delegationen
begränsar sig därför till följande allmänna påpekanden.
Tre av alternativen avser i stort sett fullständigt nya sjukhusanläggningar,
nämligen Sabbatsberg, Enskede-Dalen och S:t Göran. I dessa fall bör
goda förutsättningar föreligga att skapa rationella sjukhusanläggningar,
vilket särskilt bör gälla Enskede-Dalen eftersom det där är fråga om en
fullständig nyanläggning. Förutsättningarna är sämre på karolinska sjukhuset
och Mörby lasarett, där det i hög grad gäller om- och tillbyggnader. I
alternativen Enskede-Dalen, Mörby samt S:t Göran—Mörby tillkommer
kostnaderna för driften av ytterligare forskningsinstitutioner.
I anslutning till förestående synpunkter å den interna driftekonomin erin
-
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
rar delegationen att en olämplig lokalisering av undervisningsklinikerna kan
medföra onödiga belastningar för samhällsekonomin i form av resekostnader
och förlorad restid för patienter, besökande, sjukhuspersonal, lärare och
studerande. I detta hänseende är en jämförelse mellan alternativen EnskedeDalen
och karolinska sjukhuset belysande. Upptagningsområdet för Enskede-Dalen
är visserligen ännu icke avgränsat, men delegationen anser sig
kunna förutsätta att sjukhuset kommer att ligga relativt centralt inom
sitt område. Med en sådan placering kan resavstånden för patienter och besökande
förväntas bli jämförelsevis begränsade. Det torde vidare kunna
antagas att åtminstone vård- och ekonomipersonal i stor utsträckning kommer
att rekryteras från bostadsområden i närheten av sjukhuset. Däremot
medför en placering av undervisningsklinikerna i Enskede-Dalen längre
resor för lärare och studerande. Väljes alternativet med vissa dubbelkliniker
å karolinska sjukhuset blir förhållandena närmast de omvända. Lärare
och kandidater behöver använda betydligt mindre tid för resor, medan det
ökade upptagningsområdet kan medföra ökade reseavstånd och restider för
patienter, besökande och personal. Enligt delegationens mening möter man
här svåra avvägningsproblem med så många okända faktorer att några bestämda
slutsatser icke kan dragas. Delegationen anser sig därför endast
böra konstatera, att en placering av undervisningsklinikerna å ett sådant
sjukhus som S:t Görans sjukhus, som kommer att få ett naturligt upptagningsområde
samt korta avstånd till karolinska institutet och karolinska
sjukhuset för lärare och kandidater, bör vara det bästa alternativet ur här
ifrågavarande synpunkter.
Beträffande statens kostnader för här ifrågavarande undervisning och
forskning har delegationen vid sina beräkningar utgått från det 25-procentiga
bidrag till byggnader och utrustning, som gäller såväl enligt Sabbatsbergsavtalet
som enligt avtalen för de kommunala undervisningssjukhusen
i Göteborg och Malmö.
Vad angår Sabbatsbergs sjukhus har staten redan erlagt eller anvisat
medel till sin andel i kostnaderna för kvinnokliniken, panncentralen samt
patologiska institutionen och bakteriologiska laboratoriet. Statens andel
i återstående utbyggnad begränsas till 25 procent av byggnadskostnaderna
för grundprogrammet inklusive de gemensamma ekonomianläggningarna.
Dessa kostnader har uppskattats till cirka 120 miljoner kronor, vartill kommer
åtminstone 30 procent för utrustning, eller tillhopa cirka 156 miljoner
kronor. Härav skulle å staten belöpa inemot 40 miljoner kronor.
Vad Enskede-Dalen beträffar kan statens bidrag beräknas uppgå till 25
procent av de kostnader, som belöper på grundprogrammet med vederbörligt
avdrag för de av staten hittills gjorda investeringarna i kvinnoklinik,
panncentral m. m. å Sabbatsberg. Om och i vad mån staten skall bidraga
till de institutioner utöver grundprogrammet som undervisning och forskning
kan komma att medföra på grund av avståndet från karolinska insti
-
55
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
tutet, torde endast kunna avgöras efter förhandlingar mellan parterna. Delegationen
kan emellertid ej underlåta att fästa uppmärksamheten på att
dessa kostnader utgör en merkostnad som uppkommer, därest undervisningsklinikerna
ej förlägges å Sabbatsbergs sjukhus, S:t Görans sjukhus
eller karolinska sjukhuset. Om staden icke står för angivna merkostnad,
kommer statens bidrag att utgå med 25 procent av kostnaderna dels för
grundprogrammet eller, inklusive utrustning, i runt tal (137 + 41) 180 miljoner
kronor, dels för nyssnämnda speciella anläggningar. Även om staden
medger ett avdrag för hittills gjorda investeringar å Sabbatsbergs sjukhus
torde i förevarande fall statens kostnad bli högre än i Sabbatsbergsalternativet.
Vid en förläggning av undervisning och forskning enligt grundprogrammet
till S:t Görans sjukhus torde statens andel få beräknas å kostnaderna
för hela grundprogrammet inberäknat redan uppförda gemensamma anläggningar.
Samtidigt bör staten gottskrivas bidragen till gemensamma anläggningar
å Sabbatsbergs sjukhus. Vad kvinnokliniken beträffar torde undervisningen
och forskningen tills vidare kunna kvarligga å Sabbatsbergs sjukhus
med hänsyn till det ringa avståndet till S:t Görans sjukhus. I varje fall
torde utan större olägenhet en ny kvinnoklinik å S:t Göran kunna hänföras
till slutskedet av utbyggnaden. Statens totala kostnader vid alternativet
S:t Görans sjukhus torde bli av samma storleksordning som i Sabbatsbergsalternativet.
Vad angår storleken av statens bidrag till en utbyggnad av lasarettet i
Mörby till undervisningssjukhus försvåras beräkningarna av att väsentliga
delar av sjukhuset är ny uppfört och att det kan bli fråga om förändringar
i dessa byggnader. Delegationen har vid sina bedömanden ansett sig böra
utgå från att statens kostnader i varje fall icke skulle bli lägre än å EnskedeDalen.
När det gäller stadens och länets bidrag till en eventuell utbyggnad vid
karolinska sjukhuset erinrar delegationen om att dylika bidrag tidigare beräknats
efter olika principer allt efter stadens och länets intresse i de kliniker,
som uppförts. Sedan numera enighet råder om att karolinska sjukhuset
skall utgöra ett upptagningssjukhus inom Stor-Stockholm finns icke
anledning att räkna med att större kostnad skall stanna å staten än som
motsvarar den merkostnad som föranledes av undervisning och forskning
eller 25 procent av den totala byggnadskostnaden. Såsom huvudman för
sjukhuset torde emellertid staten i detta fall få räkna med att svara för
finansieringen av erforderliga personalbostäder till en uppskattad kostnad
av cirka 15 miljoner kronor. Statens bidrag till de å S:t Görans sjukhus placerade
undervisningsklinikerna i obstetrik-gynekologi och pediatrik torde
komma att uppgå till 25 procent å därför erforderliga byggnader jämte
angivna klinikers andel i gemensamma anläggningar. Eftersom den totala
byggnadskostnaden i detta alternativ uppskattats till 82 miljoner kronor
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
eller, med tillägg för utrustning, inemot 110 miljoner kronor torde statens
kostnader komma att uppgå till cirka 27 miljoner kronor, vartill kommer
kostnaderna för personalbostäder med cirka 15 miljoner kronor. Staten
torde dock även i detta alternativ få gottskrivas visst belopp för investeringarna
i Sabbatsbergs sjukhus.
Vad slutligen angår kombinationsalternativet Mörby—S:t Göran kan —
om detta kräver mindre ingrepp i nybyggnader än det rena Mörby-alternativet
— statens kostnader beräknas bli något lägre i kombinationsalternativet.
Sammanfattningsvis torde statens kostnader för anordnandet av undervisningskliniker
och andra utrymmen för undervisning och forskning
kunna antagas bli högst i alternativen Enskede-Dalen och Mörby. I övrigt
synes det omöjligt att göra någon tillförlitlig gradering mellan alternativen.
Om hänsyn icke tages till kostnaderna för personalbostäder å karolinska
sjukhuset, bör dock kostnaderna för kombinationsalternativet karolinska
sjukhuset —- S:t Göran bli lägst.
I det föregående har delegationen nödgats konstatera, att förutsättningar
saknas för en jämförelse mellan de olika alternativen i fråga om driftekonomin.
Om det statliga bidraget skall beräknas efter enhetliga grunder i
de olika alternativen, kan därför icke heller något uttalande göras om storleken
av statens bidrag i de olika alternativen. Delegationen erinrar emellertid
om att de speciella forskningsinstitutionerna kan bli en särskild belastning
för driften å Enskede-Dalen och Mörby.
Avslutningsvis erinrar delegationen om att i borgarrådsskrivelsen med
förslag till förläggning av undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen väsentlig
betydelse tillmätts de fördelar som detta alternativ skulle innebära
för Stockholms stad ur investeringssynpunkt. Såvitt delegationen kan finna
skulle det här endast kunna bli fråga om vissa tillfälliga lättnader i stadens
investeringsprogram eftersom staden -— trots behovet av vårdplatsökning
och förnyelse av det gamla vårdplatsbeståndet å Sabbatsbergs sjukhus, S:t
Eriks sjukhus och serafimerlasarettet — skulle under 1960-talet begränsa
sjukhusbyggandet till ett nytt sjukhus samt upprustning och en mindre
utbyggnad av S:t Görans sjukhus. Detta måste leda till att investeringsbehovet
för akut kroppssjukvård blir betydligt större under 1970-talet. Bortsett
härifrån är det icke tillfredsställande om en på längre sikt riktig planering
av den kliniska undervisningen och forskningen får vika för kortfristiga
investeringssvårigheter. Därtill kommer att Stockholms stads avtalsmässiga
förpliktelse att uppföra nya undervisningskliniker förelegat i
13 år och således icke kan innebära något nytt inslag i stadens investeringsplanering.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
57
Delegationens ställningstagande
Delegationen har i uppdrag att göra en förutsättningslös undersökning
av olika möjligheter att tillgodose karolinska institutets behov av ytterligare
sjukhusplatser m. in. för medicinsk undervisning och forskning samt
att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill undersökningen må
giva anledning. Detta innebär att delegationen skall objektivt pröva olika
tänkbara lösningar och därefter framlägga det förslag, som ur samhällets,
statens och sjukvårdshuvudmännens synpunkter framstår som det lämpligaste
och mest ändamålsenliga. Det har för delegationen gällt att med beaktande
av den organisation som krävs för sjukvårdens del på ett lämpligt sätt
inordna undervisningen och forskningen. Däremot har självfallet undervisning
och forskning intet att göra med tillgodoseendet av aktuella sjukvårdsbehov
inom ett visst upptagningsområde.
Vissa utgångspunkter har varit givna för delegationen. Detta gäller
förutom utbildningskapaciteten som enligt beslut av årets riksdag bestämts
till 160 på det kliniska stadiet — främst placeringen å Norrbackaområdet
av de medicinsk-teoretiska institutionerna och karolinska sjukhuset, som
är och kommer att förbli det centrala sjukhuset för undervisning och forskning.
Med hänsyn till det mycket nära sambandet mellan klinisk och teoretisk
undervisning och forskning — ett samband som ökat avsevärt under
senare år och som kan förväntas komma att öka ytterligare i framtiden
är det angeläget, att de nya undervisningsklinikerna förlägges i så nära
anslutning som möjligt till nyssnämnda institutioner och sjukhus. Detta
är, såsom förut närmare utvecklats, av största betydelse för undervisningen
och forskningen, men även ur ekonomiska synpunkter framstår det som angeläget,
enär anspråken på resurser för undervisning och forskning kommer
att öka ju längre bort från karolinska institutet och karolinska sjukhuset
som de nya undervisningsklinikerna placeras. Dessa synpunkter innefattas
i den s. k. enhetstanken, som i alla tidigare sammanhang tillerkänts stor
betydelse vid bedömningen av frågan hur undervisningens och forskningens
behov bäst bör tillgodoses och som med hänsyn till det ökande sambandet
mellan klinisk och teoretisk undervisning och forskning i dag synes böra
tillerkännas än större betydelse.
Det har vidare gällt för delegationen att försöka finna eu så ekonomiskt
fördelaktig lösning som möjligt och eu lösning som är lämplig ur planeringssynpunkt
och ur byggnadsteknisk synpunkt. Tidsfaktorn blir givetvis
också av väsentlig betydelse, men vid bedömningen av denna faktor bör hänsyn
tagas till att det är fullt möjligt att — sedan upprustningen av serafimerlasarettet
numera i huvudsak avslutats — å redan befintliga sjukhus
bedriva undervisning upp till den beslutade utbildningskapaciteten.
Vid de överväganden som delegationen gjort utitrån nu angivna utgångs
-
58
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
punkter och med beaktande av samtliga övriga föreliggande omständigheter
har delegationen funnit, att det alternativ som framstår som det fördelaktigaste
är alternativet S:t Görans sjukhus. En utbyggnad av detta sjukhus
ingår i Stockholms stads aktuella sjukvårdsplaner. För undervisningen och
forskningen är det en uppenbar fördel att få de nya undervisningsklinikerna
förlagda så pass nära karolinska institutet och karolinska sjukhuset. Genom
en sådan lösning kan man när det gäller basorganisationen för forskning
repliera på karolinska institutet och karolinska sjukhuset samt undvika
de betydande merkostnader som en förläggning av undervisningen
och forskningen till längre bort belägna sjukhus såsom Enskede-Dalen och
Mörby otvivelaktigt skulle komma att medföra. Vidare är det fördelaktigt
att få hela grundprogrammet koncentrerat till ett sjukhus, där man redan
uppfört en av de av Sabbatsbergsavtalet omfattade undervisningsklinikerna,
nämligen i psykiatri. Ä sjukhuset finns därjämte redan uppförda nya
serviceanläggningar såsom panncentral och kök med en kapacitet tillräcklig
för här ifrågasatt utbyggnad. Som framgått av det föregående är det
fullt möjligt ur teknisk synpunkt att genomföra utbyggnaden av S:t Görans
sjukhus utan några större olägenheter och det markområde, som förutsatts
stå till disposition, anser delegationen vara tillräckligt.
Även ur investeringssynpunkt framstår alternativet S:t Göran som fördelaktigt.
Enligt den hittills gällande planeringen skulle staden samtidigt
uppföra såväl Sabbatsbergs sjukhus som sjukhuset i Enskede-Dalen och
därjämte bygga ut S:t Görans sjukhus. Väljes alternativet S:t Göran innebär
detta ett avstående från en investering i Sabbatsbergs sjukhus på inemot
120 miljoner kronor. De ökade investeringskostnaderna å S:t Görans sjukhus
kan uppskattas till omkring 75 miljoner kronor, varför besparingen ur
investeringssynpunkt under ifrågavarande tidsperiod kan beräknas till
cirka 45 miljoner kronor eller om hänsyn tages till jämväl utrustning sammanlagt
cirka 55 miljoner kronor.
Från stadens sida har framhållits att det ur administrativa synpunkter kan
bli förenat med svårigheter att genomföra alltför omfattande sjukhusbyggande
samtidigt. Dessa svårigheter minskar givetvis avsevärt om Sabbatsbergsprojektet
ej realiseras. Skulle de likväl kvarstå, synes det ur statens
synpunkt godtagbart, att utbyggnaden av S:t Görans sjukhus sker i etapper.
Med hänsyn till att Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus befinner sig i ett
så nedslitet och dåligt skick att det icke kan drivas någon längre tid utan
genomgripande reparationer och ombyggnad, synes man lämpligen i en
första etapp böra uppföra en pediatrisk klinik på S:t Görans sjukhus, avsedd
att ersätta Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. När det gäller undervisning
i obstetrik-gynekologi kan denna under en övergångstid — i likhet
med vad som sker f. n. — bedrivas å Sabbatsbergs kvinnoklinik, till
vars uppförande staten har bidragit just för undervisningens skull. Beträffande
medicin och kirurgi bedrivs f. n. undervisning på serafimerlasarettet.
59
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
I och för sig är det angeläget att denna undervisning kan flyttas till ändamålsenligare
lokaler. Men till följd av att Sabbatsbergsavtalet icke fullföljts
har en upprustning måst göras av serafimerlasarettet. Sammanlagt har
under de sista åren investerats omkring 6 miljoner kronor i dessa upprustningsarbeten.
Härigenom har förhållandena blivit så pass tillfredsställande,
att undervisningen kan drivas här under den övergångstid, som kan bliva
erforderlig för att staden skall kunna bemästra nyss angivna svårigheter.
Det korta avståndet och de goda förbindelserna mellan serafimerlasarettet
och S:t Görans sjukhus bör för övrigt göra det möjligt att etappvis överflytta
undervisningen.
Beträffande övriga av delegationen undersökta alternativ har delegationen
— utöver vad som framgår av den tidigare redovisningen framhållit
följande.
Vad angår alternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus skulle
en utbyggnad av karolinska sjukhuset passa mindre väl in i sjukvårdsplaneringen
för Stor-Stockholm, i vilken planering karolinska sjukhuset numera
ingår med sitt särskilda upptagningsområde. Vidare är de f. n. disponibla
markområdena för karolinska sjukhuset begränsade och inom delegationen
har uttalats tveksamhet inför en alltför stor utbyggnad av sjukhuset
med hänsyn till de svårigheter av skilda slag, som detta kan befaras
föra med sig. Även om alternativet otvivelaktigt skulle innebära väsentliga
fördelar för undervisningen och forskningen och även ställa sig fördelaktigt
ur ekonomisk synpunkt, har delegationen ansett detta alternati\ böra
stå tillbaka för alternativet S:t Göran.
Beträffande alternativet Enskede-Dalen framhåller delegationen att det
disponibla markområdet är fullt tillräckligt för uppförandet av ett undervisningssjukhus.
Om emellertid enligt stadens planer till sjukhuset förlägges
såväl epidemisjukhus som ett mentalsjukhus om 300 platser, vilken sammanbyggnad
i och för sig är synnerligen önskvärd, torde markområdet komma
att bli helt utnyttjat. Vidare erinrar delegationen om de merkostnader
som här kan uppkomma för forskningen. Främst till följd av de olägenheter
för undervisningen och forskningen, som detta alternativ innebär, har
delegationen icke ansett sig böra förorda detsamma.
I detta sammanhang finner delegationen anledning understryka den uppfattning,
som bl. a. framförts via ett flertal organisationer av befolkningen
i de södra förorterna, att sjukvårdsbehovet i dessa delar av Stockholm är så
trängande att det krävs omedelbara åtgärder för dess tillgodoseende. Om
undervisning och forskning skulle förläggas till Enskede-Dalen, komme detta
oundgängligen att innebära en avsevärd tidsförskjutning med hänsyn
främst till den speciella och tidskrävande planering som i så fall skulle
krävas. Erfarenheterna från andra håll — även där det endast gällt enstaka
kliniker — ger klart belägg härför. Uppförandet av ett sjukhus i EnskedeDalen
bör icke ytterligare fördröjas, särskilt som andra och bättre lös
-
60 Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
ningar står till buds för att tillgodose undervisningens och forskningens
behov.
Beträffande Sabbatsbergsalternatiuct visar den av 1959 års utredningskommitté
verkställda undersökningen att det är möjligt att realisera kommitténs
program för ett undervisningssjukhus inom Sabbatsbergsområdet.
Därest programmet begränsas till det platsantal, som krävs för undervisningens
del, skulle svårigheterna att realisera programmet uppenbarligen
minska. Emellertid kvarstår likväl mot förslaget allvarliga erinringar såsom
det begränsade markområdet, osäkerheten beträffande det av socialvården
disponerade området, störande trafikleder, svårigheter med evakueringsplatser
under byggnadstiden o. s. v. Delegationen har därför icke ansett sig
kunna förorda att Sabbatsbergs sjukhus utbygges enligt tidigare planer.
Vad slutligen angår Mörby lasarett innebär detta alternativ — antingen
ensamt eller i kombination med S:t Göran — den fördelen, att undervisningen
i medicin och kirurgi kunnat flyttas från serafimerlasarettet inom
fyra eller fem år. Härigenom skulle även möjligen en provisorisk dragning
av Klarabergsleden runt serafimerlasarettet kunna undvikas. Jämväl ur
andra synpunkter erbjuder alternativet Mörby lasarett fördelar främst i
fråga om disponibelt markområde. Emellertid har — såsom framgår av
den förut lämnade redogörelsen — byggnadsarbetena vid Mörby lasarett redan
fortskridit så långt, att det är förenat med betydande svårigheter att
omändra ifrågavarande kliniker för undervisningsändamål och forskning.
Detta alternativ ställer sig också, bl. a. av detta skäl, betydligt dyrare än
de övriga. Vidare innebär alternativet Mörby lasarett olägenheter för undervisning
och forskning av samma slag som alternativet Enskede-Dalen. Delegationen
har av nu angivna skäl icke ansett sig kunna förorda att Mörby
lasarett tages i anspråk för undervisning och forskning.
Pa grund av vad sålunda anförts föreslår delegationen, att karolinska institutets
behov av'' ytterligare sjukhusplatser m. in. för medicinsk undervisning
och forskning tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker
förlägges till S:t Görans sjukhus.
III. Yttranden
Statskontoret anser de skäl emot ett förläggande av det nya undervisningssjukhuset
till Sabbatsberg, som anförts av delegationen, vara bärande,
och ämbetsverket utgår ifrån att detta alternativ till lösning av undervisningssjukhusfrågan
numera får anses vara utdömt.
Om sålunda det nya undervisningssjukhuset bör uppföras på annan plats
än Sabbatsberg, synes en jämförelse mellan de övriga alternativen giva vid
handen, att Mörby sjukhus i och för sig skulle bli minst kostnadskrävande.
61
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Till förmån för detta alternativ talar även det förhållandet, att tillgången
på tomtmark är mycket betydande och att i framtiden ett fördelaktigt
samarbete måhända skulle kunna etableras med de nya universitetsinstitutionerna
i Frescati. Byggnadsverksamheten vid detta sjukhus har emellertid
redan fortskridit så långt att ett infogande av undervisnings- och forskningslokaler
i det redan befintliga sjukhuskomplexet skulle komma att
erbjuda mycket betydande svårigheter och vålla avbräck i den pågående
sjukvården. Härtill kommer, att kostnaderna för staten vid ett fullföljande
av detta alternativ torde bli så höga, att alternativet icke bör komma i fråga
vid det slutliga ställningstagandet till de olika alternativen.
Av utredningen framgår, att ju mindre den s. k. enhetstanken kan fullföljas
vid valet av alternativ till undervisningssjukhus, desto större krav
torde komma att ställas på byggandet av teoretiska institutioner utöver
dem som redan finnes vid karolinska institutet. På grund härav torde alternativet
Enskede-Dalen för statens del komma att bli synnerligen kostnadskrävande.
Ett uppförande av nya institutionsbyggnader utöver det egentliga
sjukhuskomplexet torde för övrigt komma att taga i anspråk så stora markutrymmen,
att risk finnes för att sjukhusområdet icke skulle räcka till för
ändamålet. Härtill kommer, att byggnadskostnaderna för alternativet Enskede-Dalen
även med bortseende från det nyss nämnda behovet av institutionsbyggnader
är högre än för något annat alternativ. Med hänsyn till angivna
omständigheter och på grund av vad som i övrigt av delegationen
anförts emot detta alternativ anser sig statskontoret icke böra förorda
Enskede-Dalen såsom plats för det nya undervisningssjukhuset.
Ett förverkligande av enhetstanken i så måtto, att kombinationsalternativet
S:t Görans sjukhus + karolinska sjukhuset väljes, förefaller ur ren
byggnadskostnadssynpunkt vara fördelaktigare än ett genomförande av det
renodlade S:t Göransalternativet. Statskontoret framhåller emellertid att en
utbyggnad av karolinska sjukhuset med dubbelkliniker i medicin och kirurgi
otvivelaktigt kommer att medföra krav på en förstärkning av administrationen
av detta sjukhus, vilka utgifter tillika med driftkostnaderna
överhuvud kommer att få bäras av staten såsom huvudman. I sådant fall
synes även ofrånkomligt, att nya personalbostäder uppföres på sjukhusområdet,
för vilka kostnaderna helt måste bäras av staten.
Ur de synpunkter statskontoret har att företräda framstår härefter alternativet
S:t Göran såsom det fördelaktigaste. En utbyggnad av S:t Görans
sjukhus lärer dessutom — såsom framgår av utredningen — ligga inom
ramen för Stockholms stads sjukvårdsplanering. Då utbyggnaden av sjukhuset
oundgängligen torde få ske etappvis — med en första etapp omfattande
en ny pediatrisk klinik — förutsätter statskontoret, att serafimerlasarettet
under övergångstiden bibehållcs såsom undervisningssjukhus.
Medicinalstyrelsen uppställer inledningsvis vissa allmänna aspekter på
förutsättningarna för alt god medicinsk-klinisk undervisning skall kunna
62
Kungl. Maj. ts proposition nr 108 år 1961
beredas blivande läkare och för att skapa betingelser för medicinisk-klinisk
forskning. Dessa aspekter sammanfattas i följande punkter.
1. Undervisningen bör vara förlagd till ett stort specialiserat sjukhus av
den typ, som numera allmänt benämnes regionsjukhus.
2. Undervisningssjukhusen bör ha ett primärt upptagningsområde med
ett tillräckligt stort och allsidigt klientel som möjliggör för de studerande
att bli väl förtrogna med sjukhusets social-medicinska funktioner. Karaktären
av regionsjukhus med ett sekundärt upptagningsområde på cirka
1 000 000 invånare garanterar därutöver, att sjukhuset tillföres ett tillräckligt
antal av också mindre vanliga sjukdomstillstånd.
3. Undervisningssjukhusen bör med hänsyn till forskningen ha nära
kontakt med medicinska teoretiska universitetsinstitutioner och medicinskt
centralbibliotek. I det stora moderna sjukhuset har emellertid numera den
teoretiska medicinen fått en fast förankring genom de kliniska laboratorietjänsterna
i bakteriologi, virologi, kemi, allmän fysiologi och neurofysiologi
och snart också i farmakologi. Härigenom minskas men upphäves ingalunda
nyssnämnda krav på närhet till de teoretiska grundforskningsinstitutionerna.
4. Vid all sjukhusplanering måste samhällets (upptagningsområdets)
sjukvårdskrav vara det primära och bestämmande för sjukhusens struktur
och förläggning. Undervisningens och forskningens krav kommer därför
väsentligen att utöva sitt inflytande i andra hand.
Appliceras ovan uttalade synpunkter på de av delegationen behandlade
förslagen finner medicinalstyrelsen, att icke något av dem torde vara helt
idealiskt och att det förordade har karaktär av kompromiss.
Vad beträffar Sabbatsbergs sjukhus finner medicinalstyrelsen tillfredsställande
att delegationen fört detta projekt åt sidan, då såväl befolkningsunderlaget
som tillgänglig markyta måste bedömas som otillfredsställande
för ett fullödigt undervisningssjukhus. Enligt styrelsens mening inbjuder
Sabbatsbergs belägenhet i stället till att uppföra ett mindre citysjukhus med
institutioner för öppen specialistvård, som kan utnyttjas av de i cityt under
dagen arbetande.
Beträffande Mörby lasarett som i betraktande av befolkningsunderlag
m. m. kunde varit ett tänkbart alternativ har byggnadsarbetena vid lasarettet
redan fortskridit så långt att det enligt delegationen är förenat med
betydande svårigheter att omändra sjukhuset för undervisningsändamål
och forskning. Styrelsen finner detta ställningstagande riktigt.
Vad beträffar de båda kombinationsförslagen karolinska sjukhuset + S:t
Görans sjukhus och Mörby lasarett + S:t Görans sjukhus delar medicinalstyrelsen
de av delegationen framlagda skälen för att icke förorda dessa.
Projektet Enskede-Dalen synes å priori acceptabelt. Detta sjukhus måste,
såsom Stockholms stad hävdat, föras fram till snabbast möjliga lösning.
Därest Enskede-Dalen skall tillfredsställande tjäna undervisningens och
forskningens intressen, bör det emellertid såsom också delegationen antyder
utbyggas utöver den av Stockholms stad tänkta ramen med ytterligare specialavdelningar.
Staden synes dock och med instämmande av delegationen
63
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
anse, att Södersjukhuset — åtminstone för lång tid framåt — bör betraktas
som det specialiserade regionsjukhuset för hithörande delar av Stor-Stockholm.
Härtill anmärker medicinalstyrelsen att det som bekant visat sig vara
utomordentligt svårt att utvidga detta sjukhus, varför Enskede-Dalen framdeles
måhända måste komma i blickfältet som regionsjukhus. EnskedeDalen
förfogar över det största markområdet av samtliga delegationens
alternativ. Det är emellertid enligt styrelsens åsikt tveksamt, huruvida den
nämnda tomtarealen räcker för att uppföra ett sjukhus av här åsyftad storleksordning
jämte bibliotek och sannolikt vissa teoretiska institutioner,
framför allt icke om samtidigt ett mentalsjukhus skall förläggas dit. Det
hade eljest enligt medicinalstyrelsens mening varit en betydande fördel att
från början kunna i Enskede-Dalen få uppföra ett sjukhus med undervisningens
och forskningens krav i sikte. Härtill kommer att landets största
kommun manifesterat sitt starka intresse att medverka till en sådan utveckling.
Att Enskede-Dalen ligger långt från grundforskningsinstitutionerna
vid karolinska institutet är en nackdel som man givetvis icke kan bortse
från men som med framtida kommunikationsresurser dock synes vara överkomlig.
Till alternativet Enskede-Dalen såsom undervisningssjukhus måste medicinalstyrelsen
emellertid ställa sig tveksam, enär förslaget med nuvarande
utformning kräver ytterligare utredning bl. a. med hänsyn till markytans
tillräcklighet för en större sjukhustyp och för de etablissement, som undervisning
och forskning därutöver kräver.
Vad slutligen S:t Görans sjukhus beträffar synes detta efter uppförande
av nya pediatriska kliniker och i övrigt föreslagna utvidgningar kunna tillsvidare
under relativt lång tid accepteras som ett sjukhus tillräckligt differentierat
för undervisningsändamål och med kvalitativt och kvantitativt
lämpligt upptagningsområde. Sjukhusets inklämda läge och trafikförhållandena
däromkring gör att tillfartsleder och parkeringsmöjligheter måste
särskilt beaktas. De framtida utvidgningsmöjligheterna torde bli ytterst
begränsade.
Då styrelsen emellertid kan konstatera,
att representanter för karolinska institutets lärarkollegium för medicinalstyrelsen
förklarat att institutet ur undervisningssynpunkt kan godtaga utformningen
av S:t Göran-projektet och
att ett accepterande av alternativet S:t Göran innebär att uppförandet
av det ur sjukvårdens synpunkt trängande sjukhuset i Enskede-Dalen i den
av Stockholms stad ursprungligen tänkta omfattningen icke ytterligare fördröjes
genom fortsatta förhandlingar, planläggningsarbete eller tomtförvärv
kan
medicinalstyrelsen — som i första hand har att bevaka hälso- och
sjukvårdens intressen -—- för sin del förorda att karolinska institutets
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
nuvarande behov av erforderliga undervisningskliniker tillgodoses vid S:t
Görans sjukhus i enlighet med vad delegationen föreslagit.
Centrala sjukvårdsberedningen anför bl. a.
Ehuru beredningen ej i alla avseenden delar delegationens bedömning av
de olika diskuterade alternativen vill beredningen i stort sett ansluta sig
till delegationens uppfattning att de huvudalternativ som bör vidare diskuteras
för det andra undervisningssjukhuset är S:t Görans sjukhus och
Enskededalens sjukhus.
I norrort tinnes inklusive karolinska sjukhuset för närvarande ett överskott
av vårdplatser i förhållande till befolkningsunderlaget för Stor-Stockholms
norra delar. Dock föreligger inom norrort ett stort behov av förnyelse
ay de befintliga vårdplatserna varför ett eventuellt överskott inom norrort
så småningom kan elimineras genom utslagning av mindre goda vårdplatser.
De för tillgodoseendet av det angelägna sjukvårdsbehovet för söderort
nya sjukhusplatserna i Enskededalen borde enligt beredningens mening
i första hand användas för att möta undervisningens krav på kliniska vårdplatser.
Ett tillskapande samtidigt inom norrort av ökat antal vårdplatser
för undervisningens behov skulle försämra det ansträngda personalläget.
Genom att i Enskededalen tillräcklig och för sjukhusändamål väl lämpad
tomt finnes är det givet att en avsevärt rationellare såväl sjukhus- som
undervisningsanläggning här kan skapas än vid S:t Göran, vars tomt är
mycket begränsad och genom sin form och topografi samt befintliga byggnader
med all sannolikhet kommer att ge kanske acceptabla, ehuru ej helt
idealiska lösningar.
Ett sjukhus i Enskededalen kan få goda plana förbindelser med tunnelbanan
samt kan utrustas med större antal parkeringsplatser. S:t Görans
sjukhus får långa, delvis starkt lutande förbindelser med tunnelbanan med
korsning av starkt trafikerade gator. Parkeringsmöjligheterna är mycket
begränsade.
S:t Görans sjukhus har genom sitt kortare avstånd till karolinska institutet
och karolinska sjukhuset bättre förbindelser med undervisnings- och
forskningsinstitutionerna därstädes än ett sjukhus i Enskededalen. Dock
är avståndet karolinska sjukhuset — S:t Görans sjukhus så stort, att även
i detta fall ett visst startmotstånd måste befaras när det gäller frivillig
förflyttning mellan platserna. Det har i utredningen omvittnats den stora
betydelsen för undervisningen och framför allt för forskningen av god
kontakt med såväl de medicinska teoretiska institutionerna som med övriga
vetenskapliga institutioner vilka samtliga är förlagda i norrort.
Då Stockholms stad under alla förhållanden med det snaraste torde bygga
sjukhuset i Enskededalen kommer troligen stadens ekonomiska och planeringstekniska
möjligheter att samtidigt modernisera och bygga ut S:t
Görans sjukhus — förutom övriga sjukhus — att medföra tidsförlust för
en slutgiltig lösning av undervisningssjukhuset om detta förlägges till S:t
Göran. Någon avsevärt längre projekteringstid för ett undervisningssjukhus
avsett att uppföras inom den närmaste tiden, än för ett vanligt sjukhus
torde med hänsyn till de förarbeten av programmatisk art, som gjorts i samband
med Sabbatsbergsutredningen, ej behöva förutsättas.
Någon tidpunkt för färdigställandet av S:t Görans sjukhus med undervisning
i definitivt skick finnes ej angiven. Detta förhållande finner beredningen
mindre tillfredsställande. Ett val av Enskededalen skulle sannolikt
medföra, att man om ett tiotal år för undervisning disponerade ett
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
modernt, rationellt undervisningssjukhus medan man vid val av S:t Göran
finge taga risker att för ytterligare längre tid få dras med provisorier.
På tomtområdet vid S:t Göran om sammanlagt cirka 140 000 in2 inklusive
kvarteret Busshallen anser beredningen troligen möjligt att uppföra det
ifrågasatta sjukhuset ehuru vissa kompromisser beträffande kommunikationer
m. m. torde få göras. Några reserver för kommande utbyggnader kan
dock ej reserveras av den angivna ytan, vilket beredningen ej finner acceptabelt.
Ytterligare mark bör därför avsättas för sjukhusets ändamål eller
också bör programmet minskas så, att reservtomtmark skapas. Det kan ej
vara förutseende att med vetskap om den starka utvecklingen på medicinens
och den medicinska forskningens områden ej tillse att lokalmässiga utvecklingsmöjligheter
finns.
Tomtområdet i Enskededalen medger för närvarande stora utvecklingsmöjligheter
— huru stora är beroende av om man till samma område vill
förlägga mentalsjukhus och infektionsklinik samt av i vilken utsträckning
det längre avståndet från karolinska institutet framtvingar tillkomsten av
ytterligare specialiteter och resurser för forskningen. Att det något längre
avståndet från institutet skulle medföra avsevärt ändrade förutsättningar
i jämförelse med en förläggning av undervisningssjukhuset till S:t Göran
anser beredningen svårförståeligt.
Med hänvisning till de framförda synpunkterna finner beredningen att en
förläggning av det andra undervisningssjukhuset i Stor-Stockholm till
Enskededalen bör givas något företräde med hänsyn till dagens sjukvårdsläge.
Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande framhåller, att från
de synpunkter — forskningens och undervisningens behov -— nämnden har
att särskilt beakta framstår det angeläget, att de nya undervisningskliniker,
varom fråga är, förlägges i så nära anslutning som möjligt till de medicinskteoretiska
institutionerna vid karolinska institutet och till det centrala
undervisningssjukhuset karolinska sjukhuset. Utan tvivel vore det från
nämnda synpunkter mest önskvärt med en utbyggnad av karolinska
sjukhuset med vissa dubbelkliniker, varigenom den sedan lång tid hävdade
s. k. enhetstanken kunde komma till ett förverkligande i större utsträckning.
De i andra avseenden emot ett sådant alternativ liksom ock emot
»kombinationsalternativet» karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus anförda
skälen är dock, såvitt av den förebragta utredningen framgår, godtagbara.
Även enligt nämndens mening synes valet av ett andra undervisningssjukhus
nu böra i främsta rummet stå emellan de två »renodlade» alternativen
Enskede-Dalen och S:t Görans sjukhus.
Vid ett särskilt beaktande av forskningens och undervisningens behov
framstår alternativet S:t Görans sjukhus som det avgjort lämpligare.
Detta sjukhus ligger med hänsyn till vägavstånd och möjligheter till goda
trafikförbindelser i relativt god anslutning till karolinska institutet och
karolinska sjukhuset. Oaktat moderna kommunikationsresurser är i detta
avseende läget för ett Enskede-Dalens sjukhus väsentligt sämre.
5 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
Nämnden understryker särskilt, att vägavstånden ej blott till karolinska
institutet och karolinska sjukhuset utan även till flertalet andra institutioner
för forskning och akademisk undervisning i Stockholm och dess
närhet blir så långa, att de för forskare, lärare och kandidater vid ett
undervisningssjukhus i Enskede-Dalen avsevärt försvårar ett normalt och
effektivt utnyttjande av de forsknings- och undervisningsresurser, nämnda
olika institutioner har att bjuda. Till vad expertdelegationen vidare anfört
i fråga om svårigheter att avvisa framtida krav på tillskapande vid ett undervisningssjukhus
i Enskede-Dalen av särskilda forskningsresurser vill
nämnden helt ansluta sig. En icke betydelselös negativ faktor ifråga om
S:t Göransalternativet utgör dock, att — därest uppförandet av EnskedeDalens
sjukhus skall ges prioritet, varför från sjukvårdssynpunkt i och för
sig skäl förefinnes — det nya undervisningssjukhuset torde bli fullt färdigställt
senare än vid det andra huvudalternativet. Under en relativt lång
övergångstid måste sålunda för forskning och undervisning mindre tillfredsställande
provisorier anlitas.
I detta sammanhang understryker nämnden vidare starkt delegationens
uttalande om fördelarna för forskning och undervisning av att ett undervisningssjukhus
i närheten av det starkt specialiserade karolinska sjukhuset
kan repliera på detta ifråga om vissa specialiteter.
Båda sjukhusen bedömes på lång sikt behövliga och skall därför för
sjukvårdsbehovens tillgodoseende inom staden nybyggas respektive omoch
utbyggas. Under sådana förhållanden och med hänsyn till vad expertdelegationen
i övrigt anfört i olika avseenden — särskilt ifråga om forskning
och undervisning -— finner nämnden de övervägande skälen tala
för delegationens ståndpunkt, att det andra undervisningssjukhuset förlägges
till S:t Görans sjukhus och förordar alltså detta alternativ.
I en första och omedelbar utbyggnadsetapp måste en pediatrisk klinik
tillkomma i stället för den nuvarande vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus.
Från undervisningens synpunkt är det emellertid synnerligen
angeläget, att sjukhuset i övrigt blir färdigbyggt inom så kort tidsrymd
som möjligt. Det måste ock tillses, att de begränsade möjligheter för forskning
och undervisning, som nu finnes vid de medicinska och kirurgiska
undervisningsklinikerna å serafimerlasarettet, icke försämras under den
uPPbyggnadstid, under vilken sistnämnda kliniker måste kvarbliva vid
lasarettet. Nämnden ifrågasätter, om icke en ny överenskommelse bör
träffas med Stockholms stad om ytterligare förskjutning av tidpunkten för
stadens övertagande av huvudmannaskapet för lasarettet.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet erinrar inledningsvis om att
kollegiet i skrivelse till expertdelegationen den 4 maj 1961 godtagit det
antal vårdplatser och den fördelning av dessa, som angivits i det av delegationen
uppställda grundprogrammet. I sagda skrivelse framhöll lärarkollegiet
vidare, att möjligheterna att genomföra ett kombinationsalterna
-
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
tiv karolinska sjukhuset + S :t Görans sjukhus då ännu icke aktualiserats.
Lärarkollegiet motiverade därvid sitt förslag att undersöka ett dylikt alternativ
enligt i huvudsak följande.
Lärarkollegiet betonar vikten av att alla möjligheter för stimulans åt
det vetenskapliga arbetet vid de till »undervisningssjuklius II» hörande
enheterna tillvaratagas. Såväl studerande som lärare och läkare vid de kliniska
institutionerna sysslar såsom forskare ofta med problem, vilkas
lösande fordrar intim kontakt med teoretisk-medicinska institutioner samt
med andra sjukhus och institutioner utanför institutet. Omvänt är kontakten
med kliniksidan lika viktig och vital för den teoretisk-medicinska forskningen
och undervisningen. Åtskilliga medicine kandidater är vidare under
det de bedriva kliniska studier knutna till undervisningen som assistenter
eller amanuenser vid teoretiska institutioner.
Intet av de alternativ, som upptagits av delegationen, kan i nu ifrågavarande
hänseenden mäta sig med ett kombinationsalternativ inkluderande
karolinska sjukhusets utbyggnad. Ett dylikt alternativ skulle förse medicinoch
kirurgikurserna och de där vetenskapligt verksamma med ytterst viktiga
specialitetskontakter inom sjukhuset, vilka de vid de av delegationen
upptagna alternativen skulle sakna. Härtill kommer den nära förbindelsen
med dels forskningsinstitutioner på sjukhusets eget område dels ock karolinska
institutets teoretisk-medicinska institutioner inom närmaste grannskap.
Det bör vidare konstateras att intet av de sjukhus, som ingår i de av
delegationen upptagna alternativen, företer en så långt gående specialisering
som karolinska sjukhuset. De specialkliniker och andra specialinriktade
institutioner, som där står till undervisningens förfogande, kan utan eller
med obetydlig utbyggnad utnyttjas även för de tillkommande lärarna och
studenterna, vilket är ägnat att minska vårdplatsbehovet och över huvud
kostnaderna för de till »undervisningssjukhus II» hörande enheterna. Den
successivt framväxande specialiseringen kan i detta alternativ även på lång
sikt ske på ett naturligare och mindre kostnadskrävande sätt inom ramen
för institutets samlade undervisnings- och forskningsenhet.
Ytterligare bör i detta sammanhang erinras om att en icke obetydlig
modernisering och utbyggnad av karolinska sjukhuset under alla omständigheter
erfordras inom de närmaste åren.
Slutligen torde böra beaktas, att ett ökande sjukvårdsbehov gör sig gällande
inom de Stockholms län tillhöriga nordvästra delarna av Stor-Stockholm.
En för länet betydande minskning av kostnaderna för den nödvändiga
sjukhusutbyggnaden inom denna sektor bör kunna vinnas vid samgående
med staten om här ifrågasatt byggnadsföretag vid karolinska sjukhuset.
Vad som ovan sagts om den vetenskapliga verksamhetens kontaktbehov
gäller med samma styrka för obstetrik-gynekologi/pediatrik-barnpsykiatri/
psykiatriblocket. Det synes lärarkollegiet med hänsyn till belägenheten av
förefintliga kliniker inom blocket lämpligast, att detta vid ett realiserande
av ovanherörda kombinationsalternativ förlägges till Sabbatsbergs eller
S:t Görans sjukhus. Under alla omständigheter måste med hänsyn till
pediatrikens intressen nya kliniker för de till detta ämne hörande disciplinerna
projekteras och uppföras med stor skyndsamhet.
Lärarkollegiet anför nu att de bärande synpunkter, som sålunda utgjorde
underlag för lärarkollegiets uttalande, har av delegationen i allt väsentligt
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
visat sig kunna bli tillgodosedda även inom det renodlade alternativet S:t
Göran. De fördelar för forskningen och undervisningen inom ämnena medicin
och kirurgi, som skulle vara förenade med förläggning till karolinska
sjukhuset till följd av därstädes befintliga högspecialiserade kliniker och
forskningsenheter, får vid genomförande av det renodlade S:t Göransalternativet
anses kompenserade av den förbättring av undervisningens och
vetenskapens arbetsmöjligheter inom pediatrik, psykiatri, obstetrik-gynekologi
och patologi, som närvaron av undervisningskliniker för medicin och
kirurgi måste medföra.
Från undervisningens och forskningens synpunkter finner sig lärarkollegiet
således kunna acceptera det renodlade alternativet S:t Göran. Vad
delegationen i övrigt anfört till stöd för sin placering av det renodlade alternativet
framför kombinationsalternativet har övertygat lärarkollegiet om
lämpligheten av den ordningsföljd mellan de förordade alternativen i vilken
delegationen uppsatt desamma.
Sedan den nu verkställda utredningen lett till att delegationen icke funnit
sig kunna förorda något av de renodlade alternativen Enskede-Dalen, Mörby
och Sabbatsberg eller kombinationsalternativen Mörby + Sabbatsberg och
Mörby+S:t Göran anser sig lärarkollegiet sakna anledning att närmare
ingå på dessa alternativ, i fråga om vilka lärarkollegiet på de av delegationen
redovisade skälen intager samma ståndpunkt som delegationen. Lärarkollegiet
understryker bestämt, att väsentliga framtida kostnader för forskningslokaler
och vetenskaplig utrustning är oundgängligen förbundna med
alternativet Enskede-Dalen.
Sammanfattningsvis tillstyrker lärarkollegiet delegationens förslag att
det nya undervisningssjukhuset upprättas å S:t Görans sjukhus. I andra
hand bör kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus
prövas.
Kanslern för rikets universitet anser sig på av delegationen anförda skäl
och i överensstämmelse med lärarkollegiets ställningstagande böra biträda
delegationens förslag, att karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser
m. m. tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker
förlägges till S:t Görans sjukhus.
Statens medicinska forskningsråd understryker betydelsen för den kliniska
undervisningen och forskningen av en nära tillgång till och samarbete
med medicinisk-teoretiska institutioner. I valet mellan olika sjukhusalternativ
blir möjligheten till ett dylikt samarbete en viktig faktor att ta hänsyn
till. Det alternativ, som delegationen i första hand förordar — S:t Göranalternativet
— tillgodoser ur denna synpunkt alla rimliga krav.
Karolinska institutet har för delegationen starkt betonat fördelarna av
en mycket koncentrerad förläggning av den kliniska undervisningen till
karolinska sjukhuset och synes därvid ha skisserat en mera omfattande
samling av sjukhusavdelningar för den kliniska undervisningen till nämnda
69
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
sjukhus än vad delegationen förordar. Särskilt gäller detta huvudämnena
medicin och kirurgi. Även om en sådan koncentration skulle innebära fördelar
i fråga om samarbetet inom undervisning och forskning, t. ex. mellan
de olika kliniska avdelningarna, kan andra skäl anföras emot anordningen.
Då, enligt rådets mening, näppeligen all undervisning kan koncentreras till
karolinska sjukhuset, skulle en förläggning dit av hela undervisningen i medicin
och kirurgi leda till att det andra undervisningssjukhuset skulle komma
att lida av en allför ofullständig representation av viktiga ämnen. Även
ur denna synpunkt synes delegationens S:t Göransalternativ vara relativt
välbalanserat.
Av vad rådet sist framhållit följer som en naturlig konsekvens, att de
undervisningskliniker, som inte avses bli förlagda till karolinska sjukhuset,
snarast bör samlas på det andra undervisningssj ukhuset (d. v. s. i delegationens
förslag på S:t Görans sjukhus).
Under hänvisning härtill tillstyrker rådet från de synpunkter rådet har
att bevaka, delegationens förslag att för den medicinska undervisningen
och forskningen i Stockholm behövliga ytterligare kliniker förläggs till
S:t Görans sjukhus.
Läkarutbildningsberedningen uttalar bl. a.
Den nuvarande studieordningen förutsätter en nära samverkan mellan
den propedeutiska och den kliniska utbildningen och likaså en samverkan
i undervisningen mellan skilda kliniska ämnen. Det är därför önskvärt,
att undervisningen under nämnda stadier lokalt hålles ihop. Ur denna synpunkt
innebär möjligheten av en koncentration av hela den propedeutiska
och kliniska undervisningen till ett enda undervisningssj ukhus en stor
fördel. Varje undervisningssjukhus har emellertid en begränsad utbildningskapacitet.
önskan att hålla läkarutbildningens kvalitet på en hög nivå och
nödvändigheten att vid sjukhuset kunna bedriva rationell sjukvård gör att
det finns ett optimalt antal studerande, vilket icke får överskridas vid en
viss storlek hos ett sjukhus. Vid den uppdelning av undervisningen på flera
undervisningssjukhus, som sålunda kan bli nödvändig vid lärosäten med
stort elevintag är det med hänsyn till behovet av integration i undervisningen
önskvärt att undervisningen koncentreras på få sjukhus och att de
kliniska huvudämnena blir väl representerade på de skilda undervisningssj
likhusen.
Läkarutbildningsberedningen kan därför icke förorda det av delegationen
diskuterade kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans
sjukhus. Den tänkta förläggningen av dubbelkliniker i medicin och kirurgi
till karolinska sjukhuset jämte förstärkningen av laboratorieenheterna
därstädes skulle på ett ogynnsamt sätt förrycka balansen mot det andra
undervisningssjukhuset. Det senare skulle ur undervisningssynpunkt bli
enbart ett specialsjukhus för ämnena obstetrik-gynekologi, pediatrik (inklusive
barnpsykiatri) och psykiatri. Ur forskningens synpunkt vore det också
olyckligt, om den forskningens basorganisation, som de kliniska laboratorieämnena
vid ett fullt utbyggt undervisningssjukhus erbjuder, skulle
undandragas de nämnda specialämnena.
Det andra undervisningssjukhuset i Stockholm vid sidan om karolinska
sjukhuset bör sålunda vara ett centralsjukhus och för undervisningen och
70
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
forskningen tillhandahålla dels kliniker för de kliniska huvudämnena medicin,
kirurgi, pediatrik och psykiatri jämte specialämnet obstetrik-gynekologi,
dels ock laboratorie- och serviceenheter. Sedan Sabbatsbergs sjukhus
av skilda skäl måst föras bort ur diskussionen är S:t Görans-alternativet
det enda av delegationen angivna, som omedelbart kan erbjuda ett program
med en koncentration av samtliga här nämnda undervisningsämnen till
samma sjukhus. Den nyligen färdigställda psykiatriska undervisningskliniken
vid detta sjukhus har nämligen förutsatts — i vart fall tills vidare
— bli utnyttjad för undervisning och forskning, oavsett var det nya undervisningssjukhuset
kommer att förläggas. S:t Görans-alternativet är sålunda
i detta hänseende fördelaktigare än övriga alternativ.
Expertdelegationen har starkt betonat betydelsen för undervisningen och
forskningen av ett nära samarbete mellan medicinsk-teoretiska institutioner
och kliniker. Läkarutbildningsberedningen vill för sin del stryka under de
synpunkter, som därvid framförts. En kvalitativt fullgod propedeutisk och
klinisk undervisning förutsätter att de kliniska lärarna har möjlighet till
samarbete med de teoretiska institutionerna. Den kliniska forskningen kräver
ofla tillgång till de teoretiska grundforskningsinstitutionerna med dess
tekniska personal och apparatur. Vid bl. a. nyrekryteringen av lärare till
klinikerna, vilka lärare i stor utsträckning kommer från de teoretiska
institutionerna, är det därför önskvärt, att klinikerna kan erbjuda goda
möjligheter till samarbete med teoretiska institutioner.
Enligt läkarutbildningsberedningens mening måste särskilda forskningsenheter
uppföras vid ett undervisningssjukhus, som är beläget så långt från
teoretiska institutioner, att en samverkan med dessa institutioner inte är möjlig.
En jämförelse med andra undervisningsorter (Lund—Malmö) visar emellertid,
att avstånden i Stockholm mellan karolinska institutet och ett vart
av de såsom karolinska institutets andra undervisningssjukhus ifrågasatta
sjukhusen inte i något fall torde omöjliggöra samarbete mellan teoretiska
institutioner och kliniker.
För samarbetet i undervisningen och forskningen mellan de teoretiska institutionerna
och klinikerna har enligt beredningens mening valet av ett till
karolinska institutet närbeläget sjukhus såsom undervisningssjukhus otvivelaktigt
stora fördelar framför valet av ett sjukhus, beläget på längre avstånd
från institutet. Kommunikationerna i Stor-Stockholm förbättras emellertid
oavlåtligt. Sålunda kommer t. ex. Essinge-leden att mycket förbättra
förbindelserna mellan karolinska institutet och ett andra undervisningssjukhus
i Enskede-Dalen.
Beredningen kan dock föreställa sig att krav kan komma att resas på
fristående forskningsenheter vid ett i Stockholm perifert liggande undervisningssjukhus.
Här kan emellertid erinras om att uppförande av fristående
forskningsinstitutioner också aktualiseras vid en centralt liggande klinisk
undervisningsenhet då särskilda forskningsbehov uppkommer eller
då behov av subspecialisering föreligger. En väl utbyggd laboratorieorganisation
vid det andra undervisningssjukhuset kan i många fall göra att behovet
av separata forskningsinstitutioner minskar och därigenom kompenseras
ett längre avstånd till teoretiska institutioner.
Om man endast beaktar den medicinska undervisningens och forskningens
krav vore det enligt läkarutbildningsberedningen möjligt att vid saintliga
här aktuella sjukhus tillgodose karolinska institutets behov av ytterligare
kliniska utbildningsplatser, förutsatt att de principer beredningen tidigare
åberopat strikt följes. Nuläget i dessa avseenden vid jämförelse mellan
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
de olika alternativen talar dock för att S:t Görans sjukhus i första hand bör
utbyggas för medicinsk undervisning och forskning enligt det av delegationen
angivna programmet.
Vid ställningstagandet till frågan om placeringen av det andra undervisningssjukhusct
kommer emellertid även andra faktorer, såsom de sjukvårdsorganisatoriska,
byggnadstekniska och ekonomiska, in i bilden. Läkarutbildningsberedningen
har för sin del ingen anledning att ingå på en avvägning
av lokaliseringsfrågan med utgångspunkt från dessa senare aspekter.
Då expertdelegationen funnit S:t Görans sjukhus vara fördelaktigast
även efter beaktande av dylika förutsättningar, anser beredningen sålunda
detta sjukhus vara det alternativ som i första hand bör komma ifråga.
Läkarutbildningsberedningen vill i detta sammanhang understryka tidsfaktorns
betydelse. Behandlingen av frågan vilket undervisningssjukhus
som skall ersätta serafimerlasarettet har redan pågått i tretton år. Serafimerlasarettet
har visserligen gjorts till föremål för en genomgripande upprustning
men ändock torde undervisningens och forskningens behov icke
kunna tillgodoses vid detta sjukhus på sätt som svarar mot dagens standard.
Vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus torde ännu större svårigheter
i nuläget föreligga för undervisningen och forskningen än vid serafimerlasarettet.
Det är mycket angeläget att förstnämnda sjukhus snarast
möjligt ersättes av en ny barnklinik. Det är således enligt läkarutbildningsberedningens
mening synnerligen angeläget, att de nya undervisningsklinikerna
samlas vid S:t Görans sjukhus med minsta möjliga tidsutdräkt.
Direktionen för karolinska sjukhuset begränsar sitt utlåtande till att gälla
endast de delar av förslaget, som direkt avser de båda under direktionens
förvaltning stående sjukhusen samt anför i huvudsak följande.
Såsom framgår av delegationens förslag till kursplan medför ett genomförande
av denna en större koncentration av undervisningen till karolinska
sjukhuset än vad tidigare föreslagits. Ett ytterligare steg mot förverkligandet
av den s. k. enhetstanken, som legat till grund för besluten om uppförande
av karolinska sjukhuset, skulle vara ett genomförande av kombinationsalternativet
karolinska sjukhuset—S:t Görans sjukhus. Den undersökning
som delegationen verkställt beträffande förutsättningarna för att
realisera detta alternativ har givit till resultat, att en sådan lösning är tekniskt
möjlig, att den skulle medföra fördelar för undervisningen och forskningen
och att den skulle ställa sig fördelaktig ur ekonomisk synpunkt.
Å andra sidan skulle det erforderliga upptagningsområdet inom grunddisciplinerna
allmän intern-medicin och allmän kirurgi komma att utökas
så, att karolinska sjukhuset skulle få helt eller delvis övertaga det för
Sabbatsbergs sjukhus tänkta upptagningsområdet, vilket kan tänkas påverka
upptagningsområdena för planerade nya sjukhus inom Stor-Stockholmsområdet.
Vidare förutsätter alternativet — förutom att personalläget
normaliseras — tillkomst respektive utökning av ett stort antal andra utrymmen
inom sjukhuset samt att de områden, å vilka Norrbackainstitutet
och Eugeniahemmet nu är förlagda, införlivas med sjukhuset. Ur kommunikationssynpunkt
är sjukhusets läge mindre gynnsamt.
Härtill kommer vissa andra omständigheter. De byggnadsåtgärder som
erfordras för att tillgodose de behov som föranledes av den ökade koncentrationen
av undervisningen enligt delegationens förslag till kursplan och av
den beslutade ökade intagningen av kliniska studerande torde bliva om
-
72
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
fattande. Karolinska sjukhusets inordnande i Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation
och dess ställning som regionsjukhus kommer även att medföra
en upprustning och utökning av sjukhuset.
Genomförandet av nu nämnda byggnads- och andra åtgärder kommer att
ställa direktionen och sjukhusledningen inför omfattande arbetsuppgifter
och torde medföra betydande investeringskostnader. Ett genomförande
av ifrågavarande kombinationsalternativ torde komma att kräva mycket
vittgående åtgärder för uppförande av personalbostäder, anordnande av
parkeringsplatser, sjukhusområdets förseende med affärer och rekreationsmöjligheter
in. m. Man måste därjämte taga hänsyn till personalens och
patienternas trivsel, särskilt angelägen på en sjukhusanläggning av denna
storleksordning.
Slutligen framhåller direktionen att sjukhusets administrativa apparat
är underdimensionerad. En förutsättning för genomförandet av angivna
planerings- och byggnadsåtgärder är en betydande förstärkning av bl. a.
administrationen.
Samtliga nu angivna omständigheter föranleder direktionen att uttala
allvarliga betänkligheter mot ett realiserande av detta kombinationsalternativ.
Oavsett vilket av delegationens olika alternativ som kan komma att
realiseras måste undervisningen i medicin och kirurgi samt röntgendiagnostik
och kliniska laborationsämnen vid serafimerlasarettet komma att
under en lång övergångstid alltjämt få bedrivas därstädes. Det är, som
delegationen framhållit, i och för sig angeläget att denna undervisning
kan flyttas till ändamålsenligare lokaler. Delegationen uttalar att genom
den upprustning, som under senare år måst göras av lasarettet, förhållandena
blivit så pass tillfredsställande, att undervisningen kan bedrivas där
under erforderlig övergångstid. Direktionen ger sin anslutning härtill.
Direktionen vill framhålla, att sjukvården och undervisningen men i betydligt
mindre omfattning forskningen genom nämnda upprustning givits
i huvudsak tillräckliga resurser för att verksamheten skall kunna fortgå
vid lasarettet under ännu 10 å 15 år. Vissa ytterligare förbättringsåtgärder
torde emellertid bliva oundgängliga, särskilt under förutsättning av eu
lika fördelning på två undervisningskliniker vid eu intagningsnivå av 160
kliniska studerande årligen.
Direktionen förutsätter att de behov av ytterligare lokaler, som redan
nu föreligger för lasarettets kliniker och laboratorier och som blir accentuerade
i samband med en utökning av antalet studerande i kliniska ämnen,
kommer att tillgodoses vid friställning av de neurologiska och neurokirurgiska
klinikerna.
En viktig förutsättning för lasarettets fortsatta utnyttjande för undervisningsändamål
är att den blivande Klarabergsleden erhåller en sådan
provisorisk dragning, att sjukvård, undervisning och forskning fortfarande
kan bedrivas vid lasarettet intill dess ersättningskliniker står färdiga. Detta
innebär, som delegationen uttalat, att den provisoriska dragningen bör planeras
så, att den skall kunna bibehållas minst 10 år.
Slutligen framhåller direktionen, att en provisorisk dragning av Klarabergsleden
kan innebära risker för att lasarettet går förlustigt en stor del
av sina nuvarande personalbostäder. Med hänsyn till den fortsatta verksamheten
vid lasarettet finner direktionen det oundgängligt att lasarettet beredes
ersättning för förlorade bostäder.
73
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
Sveriges läkarförbund betonar att i avvägningen mellan olika alternativ
för realiserade av ett nytt undervisningssjukhus måste beaktas vad delegationen
särskilt understrukit, nämligen att en grundförutsättning för den
kliniska undervisnings- och forskningsverksamheten är en allsidig sjukvårdsmässig
representation vid undervisningssjukhus, där verksamhet i
främsta rummet präglas av studium av sjukdomsförlopp samt forskning
rörande nya behandlingsmetoder, effekten av nya läkemedel m. in.
Den kliniske forskaren behöver i allt större utsträckning utnyttja vetenskapligt
samråd samt den utrustning och de speciella tekniska hjälpmedel
som står till buds vid de teoretiska institutionerna. Av väsentlig betydelse
är också delegationens uttalande, att det vid rekrytering av klinisk lärarpersonal
är viktigt, att undervisningssjukhuset är försett med goda forskningsmöjligheter
för att läkare som skolas i vetenskaplig metodik skall
lockas till dessa sjukhus och ha möjlighet att bedriva forskning och därigenom
driva fram kvalitativt högtstående behandlingsmetoder.
Det bör i detta sammanhang erinras om att ett stort antal av studenterna
samtidigt med studierna i de kliniska ämnena arbetar som amanuenser
och assistenter vid de teoretiska institutionerna. Detta har stor betydelse
såväl för en fullgod rekrytering av amanuensbefattningarna som för kontakterna
mellan klinikerna och dessa institutioner. För att detta samarbete
skall kunna bli effektivt, måste den totala tidsförlusten vid förflyttning
mellan sjukhuset och institutionen nedbringas till ett minimum. Väsentlig
är också den av delegationen framförda synpunkten, att undervisningen
och forskningen måste kunna repliera på ett högspecialiserat undervisningssjukhus,
om undervisningen förlägges till sjukhus med lägre specialiseringsgrad.
Läkarförbundet anser, att det förläggningsalternativ bör föredragas,
varigenom avgivna synpunkter bäst blir tillgodosedda.
Svensk sjuksköterskeförening har vid sin prövning av de olika tänkbara
lösningarna av problemkomplexet först och främst stannat inför det väsentliga
och angelägna i att det alltmer ökade nära sambandet mellan klinisk
och teoretisk undervisning och forskning på alla sätt beaktas. Ett alternativ
som skulle möjliggöra, att de nya undervisningsklinikerna förlägges i så
nära anslutning som möjligt till de medicinsk-teoretiska institutionerna å
Norrbackaområdet och till karolinska sjukhuset synes därför föreningen
böra givas företräde framför andra alternativ. I anslutning härtill framhåller
föreningen att det är att förvänta att i Stockholm befintliga sjuksköterskeskolor
kommer att ha vissa utbildningsplatser vid de planerade
klinikerna. Då flertalet sjuksköterskeskolor är belägna i innerstaden skulle
det korta avståndet till S:t Görans sjukhus medföra fördelar för såväl denna
studerandekategori som vederbörande lärare. Statens institut för högre utbildning
av sjuksköterskor kommer under nästkommande år att få nya
lokaler vid Thorildsplan. Närheten till det blivande undervisningssjukhuset
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
skulle med all sannolikhet bidraga till att i hög grad avhjälpa svårigheterna
att erhålla föreläsare till institutet.
Den föreslagna centrala belägenheten av det nya sjukhuset skulle troligtvis
komma att föredragas av personal som önskar tjänstgöra på deltid.
Viss erfarenhet har nämligen visat, att de centralt belägna sjukhusen hitintills
haft lättare att draga till sig ifrågavarande kategori tjänstgörande.
Det är att förmoda, att denna tendens även framdeles skall fortsätta.
Med hänsyn till anförda omständigheter finner föreningen, att det nya
undervisningssjukhuset bör förläggas till S:t Görans sjukhus.
Sveriges förenade studentkårer anför bl. a.
Delegationen har framhållit, att det ur strikt schematekniska synpunkter
inte spelar någon större roll var ett undervisningssjukhus förlägges. Detta
är i och för sig riktigt, men påpekas bör, att en mycket stor del av de studerande
bedriver vetenskapligt arbete och deltar i undervisning vid karolinska
institutet vid sidan av sina kliniska studier. Utvecklingen visar, att allt
fler studerande kommer att ägna sig åt dylikt arbete. Vidare visar erfarenheterna,
att ett effektivt samarbete mellan kliniska och teoretiska institutioner
samt en fullgod rekrytering av amanuenser och assistenter i hög grad
är beroende av geografiska förhållanden. I själva verket knytes en stor del
av personkontakterna genom improviserade sammanträffanden vid gemensamma
måltider, biblioteksbesök etc. Självfallet försvåras utnyttjandet av
härför ledig tid under dagen om en alltför stor del åtgår till resor. Här bör
påpekas att den tid som anges i borgarrådens skrivelse den 3 januari 1961
endast avser den tidsrymd under vilken man uppehåller sig i kommunikationsmedlet.
— Den från sakkunnigt håll, under frågans hela behandling,
med kraft framförda enhetstanken bygger sålunda på ett väl dokumenterat
verklighetsunderlag.
Lokaliseringen av studentbostadsprojekten i Stockholm har bestämts av
tillgängliga markresurser i närheten av det blivande Frescati-universitetet
och eventuella högskolor, som alla ligger i stadens norra och nordöstra del.
Från denna synpunkt är salunda en förläggning av det nya undervisningssj
ukhuset till den norra delen av Stockholm att föredraga.
Mot bakgrund härav framstår en förläggning av ett nytt undervisningssjukhus
till S:t Görans sjukhusområde som det bästa av de föreslagna
alternativen. Ur studiesynpunkt synes lösandet av undervisningslokaler för
ett s. k. pediatrikblock vara tidsmässigt mest påkallat.
Stockholms stadskollegium liksom stadens sjukvårdsstyrelse och drätselnämnd
har anslutit sig till de synpunkter som anförts i en av särskilt utsedda
experter inom staden upprättad promemoria (sjukvårdsdirektören G. Pehrson,
drätseldirektören E. Sundberg och kanslichefen I. Hörlén). I promemorian
redovisas inledningsvis följande av staden tidigare åberopade skäl för
förläggning av undervisningssj ukhuset till Enskede-Dalen.
Ett tomtutrymme a 170 000 m2 stode till förfogande. Markreserver funnos
som bedömdes räcka för de behov som kunde förutses (hela det för sjukhusets
behov avsedda området anges i dag till 230 000 m2). Dessa tomtresurser
hade sin största betydelse med tanke på möjligheter att tillgodose den
medicinska vetenskapen och undervisningens framtida behov.
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
Ur lokaliseringssyn punkt vore en förläggning till EnskedeDalen
helt lämplig, eftersom ett sjukhus för de södra förorterna i varje fall
behövde med det snaraste tillkomma, medan svagheten med att ytterligare
utbygga sjukvårdsresurserna i den norra stadshalvan vore uppenbar.
Byggnadstiden på den helt fria tomten, där inga evakueringsproblem
funnos, beräknades till 8—9 år.
I administrativt hänseende kunde med denna lösning arbetsinsatserna
koncentreras på i huvudsak ett sjukhusbygge, vilket vore väsentligt
med hänsyn till bristen på fackmän för dylika uppgifter (sjukhusarkitekter
och sjukhusplanerare).
Trafikförbindelserna mellan karolinska sjukhuset och Enskede-Dalen
finge anses som fullt godtagbara.
Vad gällde investeringarna skulle lösningen med Enskede-Dalen
i huvudsak innebära, att man undgick utgifterna för ett helt sjukhus jämfört
med en förläggning till Sabbatsberg, allt sett på en tidsperiod omfattande
de närmaste 10—15 åren. En förläggning av undervisningssjukhuset till
Enskede-Dalen skulle med därav föranledd komplettering av S:t Görans sjukhus
samt med viss upprustning av Sabbatsbergs sjukhus medföra en investering
av storleksordningen 215 milj. kronor. Motsvarande investeringsbelopp
vid alternativ Sabbatsberg beräknades till 315 milj. kronor, varvid dock förutsattes
vissa ytterligare investeringar vid S:t Görans sjukhus och tillkomsten
av ett rent kommunalt sjukhus vid Enskede-Dalen. Skillnaden i
investering skulle alltså vara av storleksordningen 100—125 milj. kronor,
motsvarande ungefärligen kostnaderna för ett fullständigt lasarettssjukhus.
Beträffande delegationens betänkande anför experterna följande allmänna
synpunkter.
Delegationen har tveklöst anslutit sig till stadens uppfattning att Sabbatsbergs
sjukhus icke bör komma ifråga som undervisningssjukhus. Därvid har
vunnits att man undgår att bygga ett undervisningssjukhus helt utan utvecklingsmöjligheter,
att man undgår att binda sig vid en lösning som är
mvcket svår och tar mycket lång tid att genomföra, att man kommer ifrån
den administrativt ytterst svåra uppgiften att ofrånkomligen bygga 2''/2
sjukhus samtidigt, att man icke nu behöver bygga ett sjukhus, som med
hänsyn till sin lokalisering är ett mindre angeläget projekt samt att — genom
delegationens uttalande att med utbyggnad av S:t Görans sjukhus som undervisningssjukhus
kan anstå — staden undgår tvånget att omedelbart och
parallellt med Enskede-Dalen bygga ytterligare ett sjukhus med en kostnad
av storleksordningen 100—125 milj. kronor.
I jämförelse med den enighet som sålunda uppnåtts att avskriva Sabbatsbergsprojektet
framstår frågan huruvida undervisningssjukhuset skall lörläggas
till Euskede-Dalen eller S:t Göran som ett spörsmål som i varje fall
ur stadens synpunkt icke är av samma stora betydelse.
Härefter skall närmare avhandlas förutsättningarna i tekniska och andra
avseenden alt genomföra delegationens förslag att förlägga undervisningssjukhuset
till S:t Göran. Vi anser det dock möjligt att redan innan så sker
taga ställning till huruvida den verkställda utredningen påkallar någon
ändring av vår tidigare ståndpunkt att förorda Enskede-Dalen som undervisningssjukhus.
Detta förord baserades på några få grundläggande data.
Endast markområdet vid Enskede-Dalen var av tillräcklig storlek,
230 000 in2, och erbjöd utvecklingsmöjligheter för sjukhuset. Området var
76
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
obebyggt och gav därför obundna möjligheter till den mest rationella planlösningen
av sjukhusanläggningen. Dessa omständigheter ledde i sin tur till
den kortaste byggnadstiden. Genom att lägga undervisningen till det sjukhus,
som i varje fall ofrånkomligen måste byggas för sjukvårdens skull,
nådde man två syften med en och samma investering. Dessa omständigheter,
som narmast har karaktär av materiella fakta, har icke bestritts av delegationen.
Det är endast ett huvudargument som delegationen anför mot Enskede-Dalen
och det är olägenheten av avståndet till de teoretiska institutionerna
och undervisningssjukhuset å Norrbacka-området.
Vi kan för vår del icke känna oss övertygade av delegationens argumentation
i denna del. Då det i vart fall är fråga om ett nytt undervisningssjukhus,
som icke skall förläggas samman med karolinska institutet, är spörsmålet
om avståndet att se som en kommunikationsteknisk fråga. Man synes
icke tillräckligt ha beaktat resultatet av tillkomsten av Essinge-leden, en
anläggning för flera hundra miljoner kronor, som skapar en direkt och
snabb förbindelse mellan karolinska institutet och Enskede-Dalen. Vi kan
icke uppfatta skillnaden i restid mellan karolinska institutet och i ena
fallet S:t Göran, i andra fallet Enskede-Dalen vara tillnärmelsevis av den
betydelsen att den har någon vikt i jämförelse med förut nämnda fördelar
med Enskede-Dalen som undervisningssjukhus.
Delegationens utredning föranleder oss sålunda icke att frångå vår tidigare
redovisade uppfattning att den lämpligaste förläggningen av ett nytt
undervisningssjukhus är Enskede-Dalen.
De fördelar, som alternativet Enskede-Dalen erbjuder undervisningen
och forskningen genom att undervisningssjukhuset här blir på bästa sätt
planlöst och på kortaste tid färdigt, har icke tillerkänts något avgörande
varde från de statliga organ och instanser, som just har att svara för undervisningens
och forskningens intressen. Det borde då för det första saknas
anledning att ur stadens synpunkt fortsätta den anförda argumenteringen
för en lösning, som antagits bäst gynna framför allt det statliga intresset.
Och för det andra är det självfallet så, att de allmänna fördelar, som förlaggmngen
av ett sjukhus till Enskede-Dalen erbjuder, alltjämt finns kvar
0011 då uteslutande kommer stadens sjukhusväsende till godo. Det är då
också så — vilket den statliga delegationen framhåller — att tillkomsten av
det angelägna kommunala sjukhuset vid Enskede-Dalen underlättas, om
det uteslutande är sjukvårdens intressen som skall tillgodoses.
Saken kan alltså uttryckas så, att fördelarna med ett sjukhus förlagt
till Enskede-Dalen i vart fall kommer staden till godo men undandrages
undervisningen och forskningen.
Beträffande förutsättningarna för ett förläggande av undervisningssjukhuset
tdl S:t Görans sjukhus anför experterna följande.
Enligt av stadsfullmäktige år 1951 antagen generalplan för om- och tillbyggnad
av S:t Görans sjukhus skulle sjukhuset successivt utbyggas till
cirka 1 300 vårdplatser. Av planen har genomförts en första etapp, omfattande
panncentral, verkstadsbyggnad, centralkök och psykiatrisk klinik,
den sistnämnda anordnad som undervisningsklinik. Principritningar föreligger
för en nästa etapp, omfattande en sängbyggnad om drygt 300 vårdplatser,
diagnostik- och behandlingsbyggnad m. m. Ritningsarbetet för
denna etapp har tillsvidare avbrutits i avvaktan på det slutliga avgörandet
beträffande undervisningssjukhuset.
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 ur 1961
De tekniska förutsättningarna att förlägga undervisningen till S:t Göran
har nu ytterligare penetrerats av sjukvårdsförvaltningen. Det har på den
korta tid som stått till huds uppenbarligen icke varit möjligt att göra en
mera ingående utredning, men med utgångspunkt från Sahbatsbergskommitténs
programförslag har sådana bedömanden kunnat göras som erfordras
för att ge ett fastare underlag vid prövning av förslagets genomförbarhet,
markdisposition, trafikfrågor etc. Resultatet av dessa sjukvårdsförvaltningens
utredningar redovisas i det följande.
1. Program. Lokaliseringen av ett sjukhus, dess vårdplatsantal och
dess funktion måste primärt bestämmas av sjukvårdens behov. Om sjukhuset
upplåtes för undervisning måste emellertid dennas behov få medverka
vid dimensioneringen och utformningen av sjukhuset. I fråga om vårdplatser
har undervisningen oftast behov av ett visst minimiantal vid respektive
klinik, medan det ur sjukvårdsorganisatorisk synpunkt är ofrånkomligt
att få balans mellan olika vårdformer vid undervisningssjukhuset. Även
om icke alla vårdplatser vid ett så avvägt sjukhus är formellt nödvändiga
för undervisningen, måste det reellt vara ett behov även för undervisningen
att sjukhuset erhåller en sammansättning, som tillgodoser funktionella
och sjukvårdsorganisatoriska krav, i all synnerhet om den principen för
ett undervisningssjukhus skall gälla, varom delade meningar numera knappast
råder, att ett sådant sjukhus icke skall ha ett särspräglat och speciellt
sovrat klientel utan liksom andra sjukhus svara för sjukvården inom ett
visst upptagningsområde.
1948 års avtal avsåg 960 vårdplatser och Sabbatsbergskommitténs programförslag
år 1960 omfattade cirka 1 250 platser. Delegationen har nu
konstruerat ett grundprogram om 948 platser (exkl. psykiatri) som applicerats
på de olika alternativen till ett nytt undervisningssjukhus. Sjukvårdsförvaltningen
har i enlighet med vad här ovan anförts beträffande funktionella
och sjukvårdsorganisatoriska synpunkter ansett att detta grundprogram
måste kompletteras med åtminstone cirka 200 platser inom internmedicin
och långtidsvård. Främst avses härmed att erhålla vidgat utrymme
för de geriatriska sjukdomsgrupperna, särskilt de cerebrovasculära sjukdomarna,
eftersom problemet med dessa sjukdomsfall ur samhällssynpunkt
är så betydande, att det måste bedömas som synnerligen angeläget med en
på vetenskaplig basis upplagd forskning samt adekvat akutsjukvård och
efterbehandling av denna patientgrupp. Om undervisningen förlägges till
S:t Görans sjukhus tillkommer dessutom den där betintliga psykiatriska
undervisningskliniken om 81 platser, varför sjukhusets totala platsantal
skulle bli drygt 1 200.
Mindre differenser i fråga om vårdplatsantalet är relativt sett av underordnad
betydelse i jämförelse med omfattningen av laboratorier, behandlings-
och mottagningsavdelningar, expeditions- och undervisningslokaler
etc. Likaså påverkar ett tillägg av ett begränsat antal långtidsvårdplatser
relativt litet sjukhusets totala volym. Avgörande för sjukhusets volym är
undervisningens omfattning samt kraven på forskningsutrymmen icke
blott när det gäller speciella forskningslaboratorier utan även ifråga om
vanliga laboratorier, röntgenavdelningar etc., på vilka starkt ökade krav
följer med forsknings- och undervisningsverksamheten.
Sjukvårdsförvaltningen anser det vara synnerligen önskvärt att utöver
angivna 1 200 platser kunna hit förlägga en av de båda infektionskliniker,
som på längre sikt beräknats skola övertaga det nuvarande epidemisjukhusets
funktion.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
2. Tomte n. Som ett ofrånkomligt villkor för undervisningens förläggande
till S:t Görans sjukhus gäller, att det fastställda sjukhusområdet,
som omfattar drygt 110 000 in2, ökas med i första hand kv. Busshallen och
den odisponerade delen av kv. Tjället, varigenom det för sjukhusbyggnader
och sjuksköterskeskola disponibla området skulle bli cirka 150 00Ö in2. Kv.
Busshallen, som tidigare varit reserverad för spårvägsändamål, kan anslutas
direkt till sjukhusområdet genom att den i stadsplanen angivna Warfvinges
väg utgår. Förhandlingar med spårvägsbolaget om dispositionen av kv.
Busshallen har ej slutförts. Kellgrensgatan, som skiljer kv. Tjället från
sjukhusområdet, måste däremot behållas men tunnelförbindelse torde kunna
ordnas under gatan, varigenom området i kv. Tjället lämpligen skulle
kunna användas för sjuksköterskeskola.
Vidare måste Kungsholmsgatans dragning utefter sjukhusområdet justeras
bl. a. för att bereda ökat utrymme för trafikplats utanför den blivande
huvudentrén. Stadsbyggnadskontoret har undersökt denna fråga och föreslagit
en rätning av gatan utefter hela kv. Gångaren (sjukhusområdet), varigenom
även en mindre ökning skulle kunna åstadkommas av sjukhusomradet
i dess mittre del, som nu är atsnörpt. Det nödvändiga parkeringsutrymmet
nära huvudentrén (för öppenvårdspatienters, besökandes in. fl.
bilar) skulle enligt stadsbyggnadskontorets utredning kunna anskaffas genom
uppförande av ett parkeringshus i kv. Glaven. (500 platser för 5—7
milj. kr. plus tomtkostnader). Såväl trafikplatsen framför huvudentrén som
Parkeringshuset inkräktar pa tomtmarken i detta kvarter, där ett par mindre
byggnader, som nu disponeras av barnavårdsnämnden, måste slopas
och ersättas på annat håll. Alla dessa markområden är i stadens ägo. För
personalen erforderligt parkeringsutrymme har beräknats kunna tillgodoses
inom sjukhusområdet genom överdäckande av kv. Busshallen med
några parkeringsplan, ovanpå vilka andra byggnader placeras. En sådan
lösning blir kostsam men synes vara enda utvägen att tillgodose sjukhusets
parkeringsbehov utan att inkräkta på den knappa ytan.
Personalbostadsbehovet måste tillgodoses utanför angivna markområde.
Undersökning pågår rörande möjligheterna att erhålla lämpliga personalbostäder
i närheten av sjukhuset. En möjlig lösning kan skymtas men
förutsättningarna för dess realiserande är ännu icke klarlagda.
Lndei^ nämnda villkor bedömes det möjligt att på sålunda utökat sjukhusområde
uppföra ett undervisningssjukhus i enlighet med det angivna
progi ammet. Det måste dock klart anges, att området icke medger någon
nämnvärd expansion utöver detta program, vilket självklart är en svaghet
hos S:t Görans-alternativet. Den expansion som kan vara erforderlig är av
tyenne slag. Den kan dels gälla ökning av utbildningskapaciteten, dels utvidgningsbehov
framkallat av själva dynamiken inom vetenskap, forskning,
vård och utbildning. Som framhållits är utgångspunkten för expertdelegationens
hela uppläggning en utbildningskapacitet på 160 elever (d. v. s.
vid S:t Göran 80), såsom den av statsmakterna fastlagts vid 1961 års riksdag.
Det är dock uppenbart att utvecklingen kommer att successivt och
ganska snabbt öka efterfrågan på läkare ytterligare och kan väntas spränga
nuvarande normer. Detta kan framkalla behov på utökningar utöver 160
elever, vilket i sin tur föranleder behov av reservlokaler samt successivt
nya institutioner.
Men ä\en inom ramen av i huvudsak nu fastställd utbildningskapacitet
kommer med visshet behov av utvidgning att visa sig föreligga. Det är uppen
-
79
Kungl. Maj.ls proposition nr 198 år 1961
bart att tomten vid Enskede-Dalen icke heller är så stor som önskvärt vore,
men den är dock väsentligt större än den vid S:t Göran. Man bör dessutom
icke taga hänsyn enbart till tomtytorna på de båda ställena utan även till
möjligheterna att i närheten av sjukhuset erhålla personalbostäder in. in.,
vilka möjligheter torde vara större vid Enskede-Dalen.
Till följd av S:t Göransområdets begränsning, utdragna form samt topografi
måste huvuddelen av byggnadsmassorna koncentreras till relativt
stora och höga huskroppar. Anläggningen synes emellertid kunna ges en
godtagbar utformning och tillgodose kravet på ett funktionsdugligt sjukhus.
Genomförandet stöter icke på några stadsplanemässiga hinder. Vissa
nu befintliga byggnader måste rivas, vilka eljest hade beräknats skola kvarstå
längre tid. Ett genomförande av detta alternativ innebär således praktiskt
taget en helt ny och fullständig sjukhusanläggning, vars första etapp
redan är avverkad genom de nya ekonomibyggnaderna och den psykiatriska
kliniken.
Huruvida en infektionsklinik lämpligen kan inrymmas på området kan
icke nu med säkerhet avgöras. För att begränsa sjukhusets omfattning till
angivet platsantal med den sammansättning som erfordras med hänsyn
till undervisningen synes det dock under alla förhållanden ofrånkomligt att
förflytta vissa nu vid detta sjukhus förefintliga kliniker, vars bibehållande
vid sjukhuset man räknat med i hittillsvarande planer. Dessa är lungkliniken
(kliniken för medicinsk tuberkulos), hud- och könskliniken samt
den för allergiska sjukdomar specialiserade medicinska kliniken II. Det
är givet att en omflyttning av dessa kliniker, som utgör den kärna runt vilken
det nuvarande sjukhuset vuxit upp, påverkar totalplaneringen för Storstockholm
och på så sätt medför komplikationer. Därtill kommer att nybyggnader
för dessa kliniker måste tillkomma på annan plats innan undervisningssj
ukhnset kan färdigställas, vilket nr investeringssynpunkt på
kortare sikt innebär en belastning genom sålunda för tidig rivning av
vissa klinikbyggnader.
3. Lokaliseringen. S:t Görans sjukhus med för undervisning,
forskning och sjukvård avpassat vårdplatsantal enligt ovan angiven plan
motsvarar ifråga om grunddisciplinerna (allmänmedicin, allmänkirurgi etc.)
behovet för ett upptagningsområde med cirka 140 000 invånare och kan väl
inpassas i en sjukhusplan för Stor-Stockholm. Om S:t Görans sjukhus
dimensioneras såsom undervisningssjukhus innebär detta sålunda icke att
fördelningen av sjukvårdsresurserna mellan stadens eller Stor-Stockholms
norra och södra delar snedvrides. Vilket upptagningsområde sjukhuset kan
komma att få och hur planen på längre sikt i övrigt skall utformas sammanhänger
likväl delvis med omfattningen av en blivande bostadsbebyggelse på
Järvafältet samt kommunikationerna dit. Ur kommunikationssynpunkt synes
emellertid S:t Görans sjukhus’ läge komma att bli förmånligt för olika
alternativt utformade upptagningsområden.
4. Tidsfaktorn. Den statliga delegationen anför, alt det för statens
del synes godtagbart, att utbyggnaden av S:t Görans sjukhus sker i etapper,
varvid i eu första etapp bör uppföras en pediatrisk klinik, avsedd att ersätta
Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Undervisningen i medicin och
kirurgi säges kunna bedrivas vid serafimerlasarettet under 10 å lö år och
undervisningen i obstetrik-gynekologi under eu övergångstid vid Sabbatsbergs
sjukhus.
Vare sig S:l Göran blir undervisningssjukhus eller ej är det enligt sjukvårdsförvaltningens
uppfattning nödvändigt att de funktionsenheter, som
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
enligt generalplanen för sjukhusets ombyggnad avsetts att ingå i en andra
etapp, nämligen en ny diagnostik- och behandlingsbyggnad samt en ny
sängbyggnad, snarast möjligt tillskapas. Om S:t Göran blir undervisningssjukhus
och nybyggnationen därvid utsträckes över längre tid, måste den
förutsättningen uppställas, att denna etapp får ges sådan utformning att
den ingår som ett led i den slutliga utbyggnaden av undervisningssjukhuset.
5. Investeringar. Med S:t Göran som undervisningssjukhus och
med tyngdpunkten av den för undervisningen erforderliga byggnationen
förskjuten till efter 1970 skulle stadens investeringskostnader för sjukvården
under den närmaste tioårsperioden i stort sett bli av samma storleksordning
som i alternativet med undervisningssjukhuset förlagt till Enskede-Dalen.
Experterna slutar med följande sammanfattande synpunkter.
Det har icke framkommit något vare sig i expertdelegationens betänkande
eller i remissvaren från de statliga organen som rubbar vår uppfattning
att en förläggning av undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen i och
för sig är en mera ändamålsenlig och utvecklingsduglig lösning, om hänsyn
tages till samtliga på frågan inverkande omständigheter, sålunda icke endast
vårdens utan även undervisningens och forskningens intressen.
Mot Enskede-Dalen har främst anförts att avståndet till karolinska institutet
är för långt och att detta skulle framkalla behov av dubblering av
institutionerna och sålunda ökade kostnader. Vi har icke kunnat finna denna
argumentering övertygande. Vare sig undervisningssjukhuset ligger vid
S:t Göran, Enskede-Dalen eller Sabbatsberg så är det ett avstånd till karolinska
institutet som måste övervinnas, och problemet reduceras till vilket
antal minuter i transporttid det rör sig om, samt fråga om framkomlighet
på allmänna kommunikationsmedel etc.
S:t Göransprojektet är — ehuru sämre än Enskede-Dalen — både ur allmänna
och ur direkt kommunala synpunkter avgjort överlägset Sabbatsberg.
Medan Sabbatsbergsprojektet av oss bedömts som orealistiskt så är S:t
Göransprojektet realistiskt. Det låter sig inpassas i den allmänna sjukvårdsplanen
för Stor-Stockholm. Det är — ehuru med betydande byggnadstekniska
svårigheter — genomförbart. Etappbyggeriet, hänsynen till befintliga
byggnader, den besvärliga topografin m. m. medför, att det är mera vanskligt
att fixera byggnadstiden i detta fall än då det som vid Enskede-Dalen
är fråga om ett strikt bygge på avröjd och plan tomt. Ett godtagbart undervisningssjukhus
kan dock åstadkommas vid S:t Göran.
Om staden i den uppkomna situationen ändock anser sig böra acceptera
S:t Göran såsom det näst bästa alternativet, bör detta ske endast under
bestämda förutsättningar. Primärt är därvid att det kommunala sjukhuset
vid Enskede-Dalen bygges först och S:t Görans undervisningssjukhus
får komma i andra hand. (Här bortses från de åtgärder som måste
vidtagas under tiden för att S:t Göran skall fungera som sjukhus på ett
rimligt sätt.) Den nya pediatriska undervisningskliniken såsom ersättning
för det nedslitna Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus bör dock uppföras
snarast möjligt.
Vidare måsle förutsättas, att de grundläggande reglerna ifråga om kostnadsfördelning
mellan staden och kronan i enlighet med Sabbatsbergsavtalet
1948 överflyttas på S:t Göran. Den av expertdelegationen föreslagna
81
Kungl. Muj:ts proposition nr 198 år 1961
nedprutningen på cirka 200 platser i förhållande till den gemensamma
Sabbatsbergskommitténs program av år 1960 bör icke godtagas, utan såsom
framgår av vad bär tidigare sagts utgör ett platsantal om cirka 1 200 eu
organisk enhet med hänsyn till de blandade forsknings- och vårdbehov
som föreligger.
IV. Departementschefen
Frågan om all ersät la scrafimerlasarettet med moderna undervisningskliniker
har länge varit aktuell. Uppförandet under 1940-talet av nya teoretiska
institutioner för karolinska institutet å Norrbacka-området samt
lasarettets fortgående föråldrande och nedslitning utgjorde ur statens synpunkt
de främsta motiven för 1948 års s. k. Sabbatsbergsavtal, varigenom
serafimerlasarettet försåldes till Stockholms stad mot att staden förband
sig att vid Sabbatsbergs sjukhus uppföra ett nytt undervisningssjukhus om
cirka 1 000 vårdplatser, vilket — ifråga om de delar, som var avsedda att
upplåtas för den vid serafimerlasarettet bedrivna undervisningen — förutsattes
slå färdigt år 1961. Till grund för valet av plats för nytt undervisningssjukhus
hade främst legat den s. k. enhetstanken, vilken innebar, att
alla de institutioner, teoretiska och kliniska, av vilka karolinska institutet
för sin verksamhet var i behov, skulle sammanföras till Norrbackaområdet.
Då emellertid Stockholms stad vid de förhandlingar, som föregick Sabbatsbergsavtalet,
vägrat sin samverkan till uppförandet av dubbelkliniker vid
karolinska sjukhuset, hade därefter som bästa förläggningsplats återstått
Sabbatsbergs sjukhus på grund av dess närbelägenhet till Norrbackaområdet
samt med hänsyn till att staden stod i begrepp att ny- och ombygga
detta sjukhus till ett modernt centralsjukhus.
Av olika skäl — för vilka närmare redogjorts i expertdelegationens, i
det föregående återgivna betänkande — bar emellertid hela 1950-talet gått
utan att staden påbörjat uppförandet av det nya undervisningssjukhuset.
Endast den i Sabbatsbergsavtalet upptagna psykiatriska kliniken, varav
behovet kraftigt accentuerades genom den år 1954 beslutade medicinska
undervisningsreformen, bar uppförts men ej vid Sabbatsbergs sjukhus
utan — efter särskilt avtal därom mellan staten och staden — vid
S:t Görans sjukhus. Det blev alltefter som tiden led utan att staden fullfölj
de Sabbatsbergsprojektet mer och mer uppenbart att serafimerlasarettet
skulle komma att få tjäna som undervisningssjukhus ytterligare minst 10 å
15 år. En upprustning av lasarettet, som nu befann sig i ett synnerligen
eftersatt skick och vars olika verksamhetsgrenar led av svår lokalbrist,
framstod därför som ofrånkomlig. En särskilt tillsatt utredning verkställde
eu undersökning i frågan och framlade förslag om nödvändiga förbättringsåtgärder.
På grundval av dessa förslag beslöt 1958 års riksdag att lasarettet
skulle rustas upp. Kostnaderna för ifrågavarande upprustning skulle
(i — Bihnng till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
eu
-
82
Kungl. Maj. ts proposition nr 1!)S år 11)61
ligt en därom träliad särskild överenskommelse — delas mellan staten och
staden, på så sätt att staden erlade (SO procent av byggnadskostnaderna, medan
staten svarade för återstående 40 procent samt för hela utrustningskostnaden.
Upprustningsarbetena fortgår alltjämt och beräknas komma att kosta
totalt cirka 6 miljoner kronor. Den vid lasarettet bedrivna sjukvården och
undervisningen torde efter förbättringsarbetenas slutförande få något så när
tillfredsställande arbetsförhållanden. Vad gäller forskningen kommer däremot
lokalbristen fortfarande att vara mycket kännbar. Emellertid torde
även härvidlag en förbättring komma till stånd i samband med att lasarettets
nervkliniker överflyttas till karolinska sjukhuset, där eu nybyggnad för
neurologi och neurokirurgi t. n. är under uppförande och beräknas stå färdig
våren 15)6.1. Nervklinikernas nuvarande lokaler kommer då alt kunna disponeras
för att tillgodose andra behov vid lasarettet.
I Sabbatsbergsavtalet ingick även eu pediatrisk klinik, avsedd att ersätta
Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, som f. n. är upplåtet för undervisning
i pediatrik och barnpsykiatri. Sagda barnsjukhus är ännu mindre
lämpat att fungera som en modern undervisningsklinik än serafimerlasarettets
kliniker och de förbättringsåtgärder, som under senare år vidtagits
vid sjukhuset, har varit av mycket begränsad omfattning. Det har således
framstått såsom i högsta grad angeläget att detta sjukhus snarast möjligt
ersättes av en ny barnklinik.
I slutet av år 1958 tillsatte staden eu särskild planeringskommitté för
det nya undervisningssjukhuset vid Sabbatsberg, i vilken kommitté ingick
två statliga representanter. I eu till mig ställd skrivelse den 16 maj
1959 anförde de statliga representanterna att kommitténs arbete då nått
fram till en punkt, där de ansett det nödvändigt att inhämta direktiv för
det fortsatta arbetet. De hade nämligen funnit sig böra redovisa de problem,
som mött ifråga om realiserandet av det ursprungliga Sabbatsbergsavtalet
och som varit av sådan svårighetsgrad, att de icke kunnat undgå att överväga,
vilka alternativa lösningar, som kunde stå till buds. I skrivelsen påtalades
de brister, som vidlådde Sabbatsbergsprojektet — begränsade expansionsmöjligheter,
besvärliga trafiktekniska problem och ogynnsamma bullerförhållanden
— samt diskuterades vissa andra tänkbara sjukhusalternativ,
nämligen ett av staden planerat sjukhus i Enskede-Dalen samt Mörbv
lasarett, vilket sistnämnda sjukhus befann sig i en aktiv byggnadsperiod.
De statliga representanterna fann vid valet mellan dessa sjukhus att Mörbyalternativet
ur flera synpunkter var att föredraga framför Enskede-Dalen.
Ungefär samtidigt mottog jag en skrivelse från finans- och sjukvårdsborgarråden
i Stockholm, i vilken bl. a. konstaterades, att del inom det
tomtutrymme, som stod till förfogande för det nya undervisningssjukhuset
vid Sabbatsberg, syntes möjligt att planera sjukhusbyggnaderna så att
störningar av gatubuller blev tolerabla. Vissa ändringar av Rådmansledens
sträckning m. m. skulle kunna vidtagas. Sammanfattningsvis konstaterade
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
borgarråden att staden fann det väl möjligt att genomföra det ifrågavarande
sjukhusprojektet på Sabbatsberg och var beredd att göra delta.
Med anledning av vad sålunda förekommit ägde den 24 juni 1959 eu överläggning
rum mellan mig och representanter för staden, däribland borgarråden
Mehr, Kyling och Garpe. Enighet uppnåddes då om att planerna på
det nya Sabbatsbergssjukhuset skulle forceras och att ett härå grundat
programförslag så snart som möjligt skulle föreläggas statens och stadens
förhandlingskommissioner. Efter förhandlingarnas slutförande skulle detaljplaneringen
av det nya sjukhuset igångsättas, varefter uppförandet av
sjukhusbyggnaderna utan dröjsmål skulle påbörjas.
Sabbatsbergskommitténs arbete fortsatte således och i juli 1960 avgav
kommittén ett programförslag för det nya undervisningssjukhuset. Kommittén
framhöll därvid bl. a., att det nya sjukhusets belägenhet när det gällde
störningar av olika slag från trafiken var ogynnsam. Olägenheterna i fråga
om trafikbullret var för kvarteret Sabbatsbergs del mera framträdande än
för de andra sjukhustomterna i stadens tätbebyggda delar och tomten kunde
ur den synpunkten anses mindre lämplig för sjukhusbebyggelse. Sjukbusområdets
begränsade omfattning nödvändiggjorde koncentrerad bebyggelse
samt väsentliga inskränkningar av driften under byggnadstiden. Det
enda reservutrymmet för eu framtida utvidgning av sjukhuset utgjordes av
Sabbatsbergs vård- och ålderdomshems område. Sammanfattningsvis kan
sägas att under de år som förflutit sedan Sabbatsbergsavtalet träffades hade
stora förändringar skett i fråga om bl. a. utbyggnadsmöjligheter, stadsplaneoch
trafikförhållanden in. in. varigenom sjukhusbygget obestridligen blivit
svårare att realisera. Kommittén fann det angeläget att redovisa de svårigheter,
som sålunda var förknippade med Sabbatsbergsområdets utnyttjande
för sjukhusändamål men betonade samtidigt att det centrala läget i staden
också innebar vissa fördelar för sjukhuset och att närbelägenheten till karolinska
institutet var av stort värde för undervisningen och forskningen. Kommittén
ansåg del därför, med vissa av kommittén närmare angivna förutsättningar
(stadsplaneändringar in. in.), vara möjligt att realisera den ursprungliga
tanken på ett undervisningssjukhus vid Sabbatsberg. Genom beslut den
15 september 1960 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommissionen för förhandlingar
rörande karolinska sjukhusets utbyggande in. in. att upptaga förhandlingar
med staden om bl. a. den komplettering och ändring av Sabbatsbergsavtalet,
som kunde påkallas av det upprättade programförslaget. Några sådana förhandlingar
kom emellertid inte till stånd. Vid sin granskning av byggnadsprogrammet
hade stadens myndigheter nämligen funnit, att eu förläggning
av del nya undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen skulle vara överlägsen
placeringen av sjukhuset till Sabbatsberg.
I eu skrivelse till mig den 3 januari 1961 hemställde därför borgarråden
Mehr och Kyling om överläggningar med regeringen »om formerna för det
föreliggande Sabbatsbergsavtalets eventuella tillämpning på Enskede-Dalen
i stället för på Sabhalsbergsområdet».
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
I det nya läge, som sålunda uppkommit genom stadens ändrade ställningstagande,
fann regeringen att en förutsättningslös undersökning borde
göras av alla alternativ för att på fördelaktigaste och snabbaste sätt tillgodose
karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för den
medicinska undervisningen och forskningen. Den 13 januari 1961 tillsattes
därför inom inrikesdepartementet en särskild expertdelegation med
uppgift att skyndsamt undersöka denna fråga och avge förslag till regeringen.
I sitt betänkande med utredning angående nytt undervisningssjlikhus i
Stor-Stockholm, för vilket en redogörelse lämnats i det föregående, har
delegationen redovisat resultatet av sina undersökningar och framlagt sitt
därå grundade förslag.
Delegationen har i sitt arbete haft att utgå från den av årets riksdag beslutade
ökningen av utbildningskapaciteten vid karolinska institutet till
160 studerande per år på det kliniska stadiet (se prop. nr 108/1961). Delegationen
har därvid funnit förutsättningar föreligga att koncentrera all
undervisning i otiatri, oftalmiatrik, dermato-venereologi, neurologi och
ftisiologi till karolinska sjukhuset. Vidare har delegationen utgått ifrån
att undervisningen i klinisk epidemiologi fortfarande skall bedrivas vid
stadens epidemisjukhus och att undervisning i psykiatri i vart fall tills
vidare skall vara förlagd till S:t Görans sjukhus. Vad gäller återstående
kliniska ämnen — medicin, kirurgi, obstetrik-gynekologi och pediatrik
(inkl. barnpsykiatri) — har delegationen fastställt ett grundprogram, upplagande
för undervisningen erforderligt antal vårdplatser vid ifrågavarande
kliniker att appliceras på olika alternativ till ett nytt undervisningssjukhus.
Grundprogrammet omfattar tillhopa cirka 950 vårdplatser, inklusive
vårdplatser vid öron- och ögonavdelningar, vilka emellertid ej bedömts
erforderliga ur undervisningssynpunkt och där undervisning således ej är
avsedd att äga rum. I grundprogrammet ingår därutöver laboratorier och
övriga diagnostikavdelningar in. in. i huvudsaklig överensstämmelse med
Sabbatsbergsprogrammet, ävensom de särskilda forskningsutrynunen, som
omfattas av nämnda program.
Med dessa utgångspunkter har delegationen närmare undersökt ett antal
alternativ till nytt undervisningssjukhus i Stockholm. Av dessa alternativ
har fyra betecknats som »renodlade» d. v. s. omfattande i princip samtliga i
grundprogrammet ingående enheter, och två som »kombinationsalternativ»,
d. v. s. med en uppdelning av ifrågavarande enheter på två sjukhus. De renodlade
alternativen utgöres av Sabbatsbergs sjukhus, nytt sjukhus i EnskedeDalen,
S:t Görans sjukhus samt Mörby lasarett och kombinationsalternativen
av karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus samt Mörbv lasarett + S:l
Görans sjukhus. Delegationen har i sitt betänkande givit en sammanfattande
beskrivning — upptagande bl. a. pågående och planerade utbyggnader —
av ifrågavarande sjukhus och har därefter i olika hänseenden granskat de
opaginerad Kontrollera mot PDF
,sr>
Kungl. Mnj. ts proposition nr 198 år 1961
uppställda alternativen och därvid törsökt finna eu lösning, som dels i sä
stor utsträckning som möjligt tillvaratar de synpunkter, som innefattas i
den nyss berörda s. k. enhetstanken, dels framstår som den vid en avvägning
av ekonomiska, investeringsmässiga och byggnadstekniska aspekter
samt från sjukvårdsplaneringssynpunkt och med hänsyn till tidsfaktoin
sammantaget lämpligaste.
Vid de överväganden som delegationen gjort utitrån dessa utgångspunktei
har delegationen för sin del funnit det fördelaktigaste alternativet vara S.t
Görans sjukhus. Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans
sjukhus har delegationen ansett böra stå tillbaka för alternativet S.t
Görans sjukhus. Inget av de återstående alternativen har delegationen
ansett sig böra förorda.
De statliga myndigheter, vilka i remissutlåtanden uttalat sig över delegationens
förslag, ävensom de tre intresseorganisationer, vilka yttrat sig
över utredningsbetänkandet, har i huvudsakliga delar anslutit sig till delegationens
uppfattning och således förordat S:t Göransalternativet. Det
enda undantaget utgör centrala sjukvårdsberedningen, som funnit EnskedeDalenalternativet
böra ges visst försteg framför S:t Göransalternativet. Direktionen
för karolinska sjukhuset har begränsat sitt yttrande till att endast
avse de delar av förslaget, som direkt berör de under direktionens förvaltning
stående sjukhusen. Samtliga remissinstanser har dock varit fullt
eniga om att Sabbatsbergs sjukhus — med hänsyn till det begränsade markområdet
och de betydande trafiktekniska m. fl. problem, som ett realiserande
av detta alternativ skulle ge upphov till — borde föras åt sidan i
diskussionen. Enighet har vidare rått om att de alternativ, som bygger på
ett ianspråkstagande av Mörby lasarett för undervisningsändamål icke borde
komma till stånd. Motivet härför har varit det av delegationen främst angivna,
nämligen att utbyggnaden av sjukhuset fortskridit så långt, att det
finge anses förenat med betydande svårigheter att omändra sjukhuset för
undervisning och forskning.
Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset -+ S:t Görans sjukhus med
dubbelkliniker i medicin och kirurgi å det förra sjukhuset har tidigare
kraftigt förordats av lärarkollegiet vid karolinska institutet. Kollegiet har
därvid betonat, att ett dylikl alternativ skulle innebära synnerligen stora
fördelar för undervisningen och forskningen och samtidigt medföra en begränsning
av utbyggnadskostnaderna, enär de vid sjukhuset befintliga specialklinikerna
och laboratorierna kunde utnyttjas även för de nytillkommande
lärarna och studenterna, vilket vore ägnat att minska behovet av
nya vård- och laboratorieplatser. Lärarkollegiet har emellertid i föreliggande
remissyttrande uttalat, att de synpunkter kollegiet anlagt på
frågan av delegationen i allt väsentligt visats kunna bli tillgodosedda även
inom det renodlade alternativet S:t Göran. De fördelar för forskningen och
undervisningen inom ämnena medicin och kirurgi, som skulle vara förenade
opaginerad Kontrollera mot PDF
,l>() Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1991
med eu förläggning till karolinska sjukhuset till följd av därstädes befintliga
högspecialiserade kliniker och forskningsenheter, finge enligt lärarkollegiet
vid genomförandet av det renodlade S:l Göransalternativet anses
kompenserade av den förbättring av undervisningens och vetenskapens
arbetsmöjligheter inom pediatrik, psykiatri, obstetrik-gynekologi och patoiogi,
som närvaron av undervisningskliniker för medicin och kirurgi skulle
medföra. Kollegiet har förklarat sig övertygat om lämpligheten av den
ordningsföljd mellan de förordade alternativen, i vilken delegationen uppsatt
desamma. Två andra myndigheter, vilka likaledes direkt företräder undervisningens
och forskningens intressen, nämligen statens medicinska forskningsråd
och läkarutbildningsberedningen, bär gått ett steg längre och har
med hänvisning till att en förläggning av dubbelkliniker i medicin och
kirurgi till karolinska sjukhuset jämte förstärkning av laboratorieenheterna
därstädes skulle på ett ogynnsamt sätt förrycka balansen mot det andra
undervisningssjukhuset och isolera de där förlagda specialämnena —- ansett sig böra avstyrka kombinationsalternativet karolinska sjukhuset -jS:t
Görans sjukhus. Även direktionen för karolinska sjukhuset har uttalat
starka betänkligheter mot detta alternativ. Ett realiserande av detsamma
skulle enligt direktionens uppfattning påverka upptagningsområdena för
planerade nya sjukhus inom Stor-Stockholmsområdet och skulle — jämsides
med andra planerade utvidgningar inom sjukhuset — medföra betydande
investeringskostnader. Sålunda skulle krävas mycket vittgående ålgärdei
för uppförande av personalbostäder, anordnande av parkeringsplatser,
sjukhusområdets förseende med butiker in. in. En utbyggnad av sjukhuset
av ifrågasatt storleksordning nödvändiggjorde — som delegationen
även påpekat — att Norrbackaområdets och Eugeniahemmets markområden
linge införlivas med sjukhustomten. Slutligen skulle eu högst väsentlig
förstärkning av sjukhusets administration erfordras för att förvaltning
och personaltjänst skulle kunna bemästras tillfredsställande. Flera andra
remissinstanser, däribland statskontoret, har av i huvudsak samma skäl
som direktionen avstyrkt alternativet ifråga.
För egen del ansluter jag mig helt till de synpunkter som anförts mot
alternativen Sabbatsbergs sjukhus och Mörby lasarett samt mot de båda
kombinationsalternativen. Jag är således icke beredd att förorda något av
dessa alternativ. De alternativ, som härefter kvarstår, är således de renodlade
alternativen S:t Görans sjukhus och det planerade sjukhuset i
Enskede-Dalen. Delegationen, liksom flertalet statliga remissinstanser, har
förordat det förstnämnda alternativet medan stadens experter i sitt av stadens
sjukvårdsstyrelse och drätselnämnd tillstyrkta utlåtande icke funnit
några skäl tala mot att en förläggning av undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen
i och för sig vore en för såväl sjukvården som undervisningen och
forskningen mera ändamålsenlig och utvecklingsduglig lösning.
Som medicinalstyrelsen framhållit måste det primära vid val av plats för
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 1!)S ur 1961
nytt undervisningssjukhus vara tillgången till ett rikt och allsidigt patientunderlag.
Det måste således allmänt sett vara sjukvårdsbehovet, som är den
bestämmande faktorn. Undervisningen bör vara förlagd till ett stort specialiserat
sjukhus, helst ett regionsjukhus. Ur dessa synpunkter synes mig båda
alternativen vara godtagbara, då de kommer att utgöra bassjukhus för ett
naturligt upptagningsområde inom Stor-Stockholmsregionen. Enligt stadens
planer skall — oavsett undervisningens behov — Enskede-Dalensjukhuset
nybyggas och S:t Görans sjukhus fullständigt ombyggas och förnyas. Enär
ingendera sjukhuset är avsett att få ställning som regionsjukhus, synes dock
ett visst företräde böra ges åt S:t Görans sjukhus, vilket naturligen kominer
att repliera på det stora kombinerade undervisnings- och regionsjukhuset i
norra Stockholm, karolinska sjukhuset. Sjukhuset i Enskede-Dalen har
att repliera på Södersjukhuset, vilket emellertid icke är upplåtet för undervisning
och vars utbyggnadsmöjligheter är högst begränsade. Som medicinalstyrelsen
framhållit synes detta måhända framdeles få den konsekvensen,
att Enskede-Dalen måste komma i blickfältet som regionsjukhus. Den
frågan uppställer sig då, om den markareal som står till förfogande vid
Enskede-Dalen — 200 000 in2 jämte ett eventuellt tillskott på ytterligare
30 000 in2 för bostäder o. dyl. — verkligen är tillräckligt omfattande för alla
de ändamål, som skulle tillgodoses vid detta sjukhus. Frånsett de teoretiska
institutioner, som enligt vad lärarkollegiet angivit skulle krävas vid detta
sjukhus till följd av avståndet från karolinska institutet — en fråga, vartill
jag strax återkommer — föreligger planer på att vid sjukhuset uppföra en
mentalklinik och en infektionsklinik, båda ur sjukvårdssynpunkt mycket
angelägna önskemål. Enligt min uppfattning förefaller det i hög grad vanskligt
att på detta område inrymma dels ett sjukhus i storleksordning motsvarande
ett stort centrallasarett, dels undervisnings- och forskningsutrymrnen,
dels regionspecialiteter, dels ock förenämnda mentalsjukhus och infektionsklinik.
Att avstå från mentalsjukhusets uppförande skulle å andra
sidan innebära en betydande försämring ur sjukvårdssynpunkt.
I och för sig synes ingen remissmyndighet ifrågasätta delegationens och
undervisningsmyndigheternas uppfattning att modern medicinsk undervisning
och forskning kräver mycket täta och livliga kontakter mellan kliniker
samt teoretiska institutioner och forskningsenheter liksom även mellan
skilda kliniker inbördes. Som Sveriges förenade studentkårer framhållit
bör man ej heller i detta sammanhang bortse från de kontakter, som knyts
vid gemensamma måltider, i bibliotek in. in. Det måste således anses enhälligt
omvittnat, att tiden förförflyttning mellan institutets olika teoretiska
och kliniska institutioner i och för sig spelar en väsentlig roll. Även om eu
utbyggnad av kommunikationsmedlen mellan Norrbackaområdet och Enskede-Dalen
är att emotse, får man icke glömma att upprepade resor fram
och tillbaka samma dag, vilka ofta kan bli nödvändiga, ställer sig ganska
dyrbara för den enskilde studenten eller läraren och tar mycken värdefull
opaginerad Kontrollera mot PDF
«S8
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
lid i anspråk. Det resmotstånd som sålunda är att befara kan komma att
ge upphov till krav på betydande dubbleringar av de teoretiska institutionerna
och utbyggande av speciella forskningsinstitutioner. Tämligen långtgående
krav härutinnan har framförts redan under delegationens utredningsarbete.
Avståndet mellan S:t Görans sjukhus och karolinska institutet överstiger
icke väsentligt avståndet mellan institutets f. n. längst från varandra liggande
enheter. Det är icke nödvändigt att passera de mera trafikerade delarna
av Stockholm. Möjligheterna att när det gäller basorganisationen för forskningen
repliera på karolinska institutet och karolinska sjukhuset får därför
anses gynnsamma. Sammanfattningsvis anser jag mig således kunna konstatera,
att avståndsproblemet måste tillmätas vikt samt att delegationens farhågor,
att som en följd av det större avståndet betydande merkostnader
skulle uppstå vid en förläggning av det nya undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen,
icke synes mig helt oberättigade.
Den av stadens experter verkställda utredningen utvisar, att det är fullt
möjligt och tekniskt försvarbart att uppföra de föreslagna undervisningsklinikerna
vid S:t Görans sjukhus. Byggnadsprogrammet ansluter sig i väsentliga
delar till stadens egna utbyggnadsplaner för sjukhuset. Vid sjukhuset
har vidare nyligen färdigställts panncentral samt köks- och verkstadsbyggnader
med för det blivande storsjukhuset erforderlig kapacitet.
Under förutsättning att vissa närliggande markområden införlivas med
sjukhustomten — en förutsättning som stadens myndigheter är beredda
att uppfylla — synes den tillgängliga totala arealen — cirka 140 000 in2,
vartill kommer utrymmen för sjuksköterskeskola och parkeringshus —
medge en betydande utbyggnad enligt det av delegationen framlagda programmet
och likväl inrymma en viss, ehuru ej alltför omfattande reservkapacitet.
Det förhållandet, att en av karolinska institutets dubbelkliniker,
nämligen den psykiatriska kliniken, nyligen uppförts vid S:t Görans
sjukhus talar även för att där söka samla andra undervisningskliniker. Ur
statens synpunkt kan således åtskilliga skäl åberopas för ett val av S:t Göransalternativet.
Även för stadens del skulle emellertid en sådan lösning —
såsom delegationen framhållit — medföra betydande fördelar. Därigenom
skulle det nya sjukhuset i Enskede-Dalen, som uppenbarligen måste komma
till stånd med minsta möjliga tidsutdräkt på grund av de södra förorternas
nu mycket otillfredsställande sjukhusförhållanden, kunna planeras och
uppföras som ett sjukhus enbart för sjukvårdens behov och därigenom
undgå den synnerligen komplicerade och tidsödande planering som för
undervisnings- och forskningsändamål dimensionerade enheter oundgängligen
kräver. Den upprustning av serafimerlasarettet, som ägt rum och möjligheterna
att för eftersatta behov vid lasarettet utnyttja de efter nervklinikernas
överflyttande till karolinska sjukhuset friställda utrymmena, gör
del möjligt att på ett godtagbart sätt kunna bedriva undervisning vid lasa
-
89
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
rettet fram till mitten av 1970-talet. Härigenom skulle staden under de
närmaste åren kunna koncentrera investeringar och sin tekniskt-adminstrativa
apparat till Enskede-Dalen och till vissa särskilt brådskande projekt
vid S:t Görans sjukhus samt därefter, så snart resurserna det medger, fullfölja
utbyggnaden av det nya undervisningsjukhuset. Som delegationen och
stadens egna experter påvisat torde stadens sammanlagda investeringar i
sjukhusbyggen under den närmaste 15-årsperioden bli ungefär av samma
storleksordning, vilketdera alternativ man väljer.
Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till vad delegationen och de
statliga remissorganen jämväl i övrigt uttalat har jag funnit att karolinska
institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk undervisning
och forskning bäst kan tillgodoses genom förläggning av de nya undervisningsklinikerna
till S:t Görans sjukhus. Jag vill understryka, att jag
anser en sådan lösning skapa förutsättningar att på ett fullt tillfredsställande
sätt genomföra den ökning av läkarutbildningskapaciteten vid karolinska
institutet, som riksdagen innevarande år beslutat. För närvarande pågår
utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete syftande till att undersöka
möjligheterna att utöka läkarutbildningen i landet utöver den nivå,
riksdagen såsom en första etapp fastslagit. Dessa undersökningar grundar
sig på av läkarutbildningsberedningen framlagda förslag (se prop. nr
108/1961). Beredningen har emellertid ställt sig tveksam till en ökning i
Stockholm utöver det nu beslutade intaget och i stället anvisat andra vägar
för att åstadkomma en högre utbildningskapacitet i landet. Det torde således
knappast vara anledning att under överskådlig framtid räkna med en
ytterligare ökning i Stockholm. Skulle en sådan likväl anses erforderlig
torde förutsättningarna att åstadkomma ökningen ifråga icke vara sämre
vid S:t Görans-alternativet än vid Enskede-Dalen-alternativet.
Sedan jag förvissat mig om att den ståndpunkt jag sålunda intagit i den
föreliggande frågan delas av regeringens övriga ledamöter, har jag upptagit
förhandlingar med representanter för Stockholms stad rörande de närmare
villkoren för en förläggning av det nya undervisningssjuldiuset till S:t Görans
sjukhus. Dessa förhandlingar har resulterat i följande, den 20 oktober
1961 träffade överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus i
Stockholm m. m.:
Mellan nedannämnda företrädare för svenska staten, å ena, och Stockholms
stad, å andra sidan, har —- under förutsättning av Kungl. Maj:ts och
Stockholms stadsfullmäktiges godkännande -— följande överenskommelse
träffats angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm in. m.
I. Det nya undervisningssjnkhuset.
A. Det nya undervisningssjukhuset i Stockholm förlägges till S:t Görans
sjukhus och skall omfatta de kliniker som angivas i följande tablå:
7—llihang till riksdagens protokoll 1961. Nr 198
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
Antal
vårdplatser
cirka
Medicin (inkl. specialgeriatrik) .............................. 280
Kirurgi (inkl. ortopedi, urologi och plastikkirurgi) ............ 280
Obstetrik-gynekologi ...................................... 150
Pediatrik ................................................ 190
Psykiatri ................................................ 80
Långtidsvård och rehabilitering (inkl. vårdplatser för barn) .... 120
Summa 1 100
Härtill komma de laboratorier och övriga institutioner, som erfordras för
sjukvården, undervisningen och forskningen, ävensom i övrigt erforderliga
anläggningar för sjukhusets drift, inklusive parkeringsgarage inom sjukhusområdet.
Frågan om inrättande av klinik i njurmedicin samt ögon- och öronkliniker
skall närmare övervägas och förhandlingar härom upptagas i ett senare
sammanhang.
B. För sjukhuset skall disponeras ett markområde om cirka 140 000 m2.
C. Pediatriska kliniken skall uppföras omedelbart. Övriga kliniker och
anläggningar skola vara färdigställda senast den 31 december 1976.
D. I fråga om fördelningen av byggnads-, utrustnings- och driftkostnaderna
skola huvudgrunderna i det s. k. Sabbatsbergsavtalet äga tillämpning.
Vad gäller det vid sjukhuset befintliga byggnadsbeståndet skall staten
erlägga bidrag till kostnaderna för uppförandet av panncentralen samt
köks- och verkstadsbyggnaderna. Beträffande frågan om den närmare beräkningen
och tidpunkten för utbetalandet av sistnämnda bidrag skola,
liksom även beträffande frågan om avlösning av statens bidrag till vissa
anläggningar vid Sabbatsbergs sjukhus, parterna träffa särskild överenskommelse.
E. Ett på förevarande överenskommelse grundat nytt avtal om upplåtelse
av S:t Görans sjukhus för undervisning och forskning, vilket avtal även skall
ersätta det mellan parterna år 1958 ingångna avtalet angående samarbete
för uppförande och drift av en psykiatrisk klinik vid sjukhuset, skall äga
giltighet t. o. m. den 31 december 1976. Därest framtida undersökningar
angående fördelningen av kostnaderna mellan undervisning och forskning,
å ena, samt sjukvården, å andra sidan, skulle giva anledning därtill, skall
part under löpande avtalstid äga påkalla förhandlingar om jämkning av avtalet.
II. Nytt sjukhus i Enskede-Dalen.
Det av staden planerade sjukhuset i Enskede-Dalen skall omedelbart påbörjas
och utformas som ett kommunalt sjukhus enbart för sjukvårdens
behov.
III. Serafimerlasarettet.
A. Staten skall på oförändrade villkor bibehålla huvudmannaskapet över
serafimerlasarettet t. o. m. den 30 juni 1968. För tiden därefter skall undervisning
och forskning bedrivas vid lasarettet i oförändrad omfattning,
intill dess nya medicinska och kirurgiska kliniker vid S:t Görans sjukhus
kunna tagas i bruk.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
91
B. Sedan nervklinikerna vid lasarettet överflyttats till karolinska sjukhuset,
skola de friställda lokalerna ombyggas och iordningställas för vårdavdelningar,
laboratorier m. ni. Till dessa och övriga ifrågakommande byggnadsåtgärder,
varom närmare överenskommelse skall träffas mellan parterna,
skall staden bidraga med 60 procent. Kostnaderna för anskaffandet
av utrustning i samband med nämnda byggnadsåtgärder skola bestridas
av staten.
C. Klarabergsleden erhåller en provisorisk dragning i enlighet med av
Stockholms stadsbyggnadskontor den 16 mars 1961 uppträttad skissritning
och får byggas så snart nervklinikerna överflyttats till karolinska sjukhuset
samt erforderliga evakueringar kunnat verkställas.
Frånsett de byggnader, som måste rivas för förenämnda leds provisoriska
dragning, skola serafimerlasarettets tomt och byggnader hållas intakta, så
länge undervisning fortgår vid lasarettet. Det förutsättes, att planerandet
och byggandet av leden sker i samråd med sjukhusledningen.
D. De personalbostäder, som måste rivas till följd av framdragandet av
den provisoriska Klarabergsleden, skola ersättas av staden på sätt staden
och direktionen för lasarettet kunna överenskomma.
Stockholm den 20 oktober 1961.
Den träffade överenskommelsen föranleder följande särskilda kommentarer
från min sida.
Det nya undervisningssjukhuset föreslås erhålla totalt cirka 1 100 vårdplatser,
vilket innebär en ökning i förhållande till det av expertdelegationen
upptagna grundprogrammet (med avdrag för vårdplatser vid ögon- och
öronavdelningar men med tillägg för den befintliga psykiatriska kliniken)
med cirka 130 vårdplatser, ökningen avser platser för specialgeriatrik samt
för långtidsvård och rehabilitering. Som framgår av stadens expertutlåtande
har sjukvårdsförvaltningen framhållit, att sjukhuset borde erhålla en
sammansättning, som tillgodosåg funktionella och sjukvårdsorganisatoriska
krav, och att delegationens grundprogram till följd härav borde kompletteras
med åtminstone 200 platser inom intern medicin — främst de geriatriska
sjukdomsgrupperna -— och långtidsvård. Med hänsyn härtill och
enär jag dels funnit det vara av stort värde att tillföra undervisningen det
ur utbildningssynpunkt värdefulla specialgeriatriska klientelet, dels betraktat
ett tillägg av ett begränsat antal platser för långtidsvård — utöver
dem delegationen räknat med — som en förhållandevis ringa investering
syftande till att effektivisera utnyttjandet av akutplatserna, har jag ansett
mig böra såsom en för staten godtagbar kompromiss acceptera den angivna
ökningen av sjukhusets totala, statsbidragsberättigade vårdplatsantal.
Enligt överenskommelsen skall frågan om inrättande av klinik i njursjukdomar
samt ögon- och öronkliniker närmare övervägas och förhand
-
För svenska staten:
Rune B. Johansson
För Stockholms stad:
Hj. Mehr
Folke Kijling
Gunnar Dalgren
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
lingar därom upptagas i ett senare sammanhang. Vad gäller den njurmedicinska
kliniken vill jag erinra om att 1960 års riksdag anvisat 156 000 kronor
såsom bidrag till uppförande av en provisorisk njurcentral vid S:t Eriks
sjukhus. Vid anmälan av denna fråga uttalade jag emellertid, att det måste
anses angeläget att den fortsatta utredningen om den slutliga förläggningen
av en dialyscentral i Stockholm kunde ske helt förutsättningslöst. I konsekvens
med detta uttalande har man i detta sammanhang icke velat eller
kunnat taga ställning till frågan om inrättande av en njurmedicinsk klinik
vid S:t Görans sjukhus. Beträffande eventuella ögon- och öronkliniker vid
det blivande undervisningssjukhuset har expertdelegationen utgått från att
all undervisning i oftalmiatrik och otiatri skall vara förlagd till karolinska
sjukhuset och att ifrågavarande kliniker följaktligen icke skall vara erforderliga
för undervisningen. Jag finner mig för dagen sakna anledning
att hysa en avvikande uppfattning i denna fråga — i all synnerhet som
lärarkollegiet vid karolinska institutet tillstyrkt delegationens förslag i
denna del — men då det slutgiltiga avgörandet av denna fråga lämpligen
bör ske i samband med ett ställningstagande till den nya generalplan för
karolinska sjukhuset, som är under utarbetande, har jag ansett det lämpligast
att i detta sammanhang lämna frågan öppen.
Genom bestämmelsen att för sjukhuset skall disponeras ett markområde
om cirka 140 000 in2 har garantier skapats för att den utbyggnad av sjukhuset,
som delegationens och stadens sjukvårdsförvaltning funnit erforderlig,
skall rymmas inom sjukhusområdet.
Vad gäller byggnadstakten har det ur undervisningens och forskningens
synpunkt framstått som mest angeläget, att Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus
ersättes med en nybyggnad. I överensstämmelse härmed har staden
åtagit sig att omedelbart uppföra en pediatrisk klinik vid S:t Görans sjukhus.
Som jag tidigare framhållit har det däremot bedömts möjligt att låta
undervisningen kvarligga vid serafimerlasarettet fram till mitten av 1970- talet. Mot bakgrund härav och för att tillmötesgå de starka kraven på igångsättande
utan ytterligare dröjsmål av det nya sjukhuset vid Enskede-Dalen,
har jag ansett mig kunna acceptera att detta projekt ges ett visst försteg
framför de återstående undervisningsklinikerna vid S:t Görans sjukhus.
Jag vill dock med skärpa understryka, att de upprepade förskjutningar av
tidpunkten för uppförandet av det nya undervisningssjukhuset i Stockholm,
som ägt rum sedan ingåendet av Sabbatsbergsavtalet, bör göra det till en i
hög grad angelägen uppgift för staden att färdigställa de nya undervisningsklinikerna
och institutionerna redan i god tid före den dag, som i
överenskommelsen angivits som den sista, nämligen den 31 december 1976.
Stadens experter har för övrigt själva framhållit, att det nuvarande byggnadsbeståndet
vid S:t Görans sjukhus är i trängande behov av förnyelse.
Det har varit parternas avsikt att på grundval av föreliggande överenskommelse
träffa ett avtal om upplåtelse av S:t Görans sjukhus för under
-
93
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
visning och forskning, vilket avtal avses ersätta Sabbatsbergsavtalet. Staden
har därvid bestämt hävdat att sistnämnda avtals huvudgrunder för
kostnadsfördelningen mellan staten och staden i oförändrat skick skall
överflyttas till det nya S:t Göransavtalet, vilket innebär, att staten skall
erlägga 25 procent av byggnads- och utrustningskostnaderna, 50 procent av
läkarlönerna och 10 procent av övriga driftkostnader. Staten skall tillsätta
och avlöna läkarpersonalen. Jag har —- om än med tvekan ■— ansett mig
kunna godtaga stadens krav under förutsättning att det nya avtalets giltighetstid
begränsas till utgången av år 1976, alltså till samma tidpunkt då
sjukhuset senast skall vara färdigställt. Härtill kommer att part under
löpande avtalstid skall äga påkalla förhandlingar om jämkning av avtalet,
därest framtida undersökningar angående fördelningen av kostnaderna mellan
undervisning och forskning, å ena, och sjukvården, å andra sidan, skulle
giva anledning därtill.
I fråga om det befintliga byggnadsbeståndet vid sjukhuset må erinras om
att staten redan enligt avtalet om förläggande av undervisningssjukhuset i
psykiatri till S:t Görans sjukhus har åtagit sig att lämna visst bidrag till
kostnaderna för köks-, pann- och verkstadsanläggningarna, vilka då var
under uppförande eller just färdigställts. Då nu sjukhuset i ökad utsträckning
tages i anspråk för undervisning och forskning, bör detta bidrag höjas
i motsvarande grad. För övriga byggnader vid sjukhuset, som skall bibehållas
tills vidare, erlägger staten däremot inga bidrag.
Enligt en gällande, år 1958 träffad överenskommelse mellan staten och
staden (se prop. nr 87/1958) skall huvudmannaskapet över serafimerlasarettet
övergå till staden budgetårsskiftet närmast efter den tidpunkt, då de
nya nervklinikerna vid karolinska sjukhuset tagits i bruk. Dessa kliniker
beräknas vara färdigställda våren 1963, varför staden enligt sagda överenskommelse
kommer att överta dispositionsrätten över lasarettet den 1 juli
1963. Efter denna tidpunkt skall undervisning och forskning fortfarande i
erforderlig utsträckning vara förlagd till lasarettet. Staten har därvid att
erlägga bidrag till byggnads-, utrustnings- och driftkostnader enligt Sabbatsbergsavtalets
regler.
I samband med att nervklinikerna avflyttar från lasarettet erfordras
ganska genomgripande omdispositioner av de där kvarblivande verksamhetsgrenarna.
Som jag förut framhållit synes det trängande behovet av
bl. a. forskningslokaler härigenom kunna i viss utsträckning tillgodoses.
Det är vidare angeläget, att de ledigblivna vårdplatserna utnyttjas på ett
för undervisningen och forskningen lämpligt sätt. Jag vill erinra om alt
inom den närmaste femårsperioden studentintaget vid lasarettet kommer
att öka i enlighet med riksdagens beslut. Slutligen är det av vikt alt
tillse att lasarettet åsamkas så litet störningar som möjligt i samband med
den provisoriska Klarabergsledens framdragande och därmed förenade
gatuarbelen. Alla dessa omständigheter talar för alt staten under eu över
-
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 1!)8 år 1961
gångstid fortfarande bör bibehålla huvudmannaskapet över lasarettet, till
dess erforderliga ombyggnadsarbeten hunnit avslutas och vidtagna omdispositioner
blivit stabiliserade. Ur statsfinansiell synpunkt innebär detta
visserligen en nackdel, enär statens andel i lasarettets driftkostnader blir
högre vid statligt huvudmannaskap. Jag har dock funnit det vara ett för
staten så vitalt intresse att under de närmaste åren bibehålla det direkta
inflytandet över lasarettets skötsel, att fördelarna härmed mer än väl
uppväger därav föranledda merkostnader för statsverket. I överensstämmelse
härmed har överenskommits, att staten skall på oförändrade villkor bibehålla
huvudmannaskapet över serafimerlasarettet t. o. m. den 30 juni 1968.
Staden har åtagit sig att bidraga till kostnaderna för erforderliga om- och
tillbyggnadsåtgärder i anslutning till nervklinikernas avflyttning efter
samma fördelningsregler, som gäller för den pågående upprustningen av
lasarettet, d. v. s. med 60 procent av byggnadskostnaderna. Avsikten är att
parterna skall i samråd göra upp ett program för ifrågavarande byggnadsåtgärder,
vilket jag sedermera ämnar underställa riksdagen för godkännande.
Enligt den träffade överenskommelsen skall Klarabergsleden erhålla en
provisorisk dragning i enlighet med en av Stockholms stadsbyggnadskontor
upprättad skissritning. Av denna framgår att de vitala delar av lasarettet,
vilka enligt planerna för den definitiva leden skulle gå förlorade, såsom
neurokirurgiska kliniken samt pann- och köksbyggnaderna, kan bibehållas
i orört skick. Förutom några för lasarettets verksamhet föga betydelsefulla
byggnader måste emellertid vid den provisoriska dragningen av leden
en stor del av lasarettets personalbostadsbestånd —- ett 50-tal lägenheter —
raseras. Staden har emellertid åtagit sig att ersätta dessa lägenheter (se
punkt III D). Jag har även funnit det väsentligt att i överenskommelsen
få in en föreskrift om att lasarettets tomt och byggnader — med angivna
undantag — skall hållas intakta, så länge undervisningen fortgår vid lasarettet.
För att uppnå att den vid lasarettet bedrivna verksamheten i största
möjliga utsträckning kan fortgå ostörd medan gatuarbetena pågår, har
slutligen föreskrivits, att planerandet och byggandet av leden skall ske i
samråd med sjukhusledningen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
a) i vad på staten ankommer, besluta, att karolinska institutets
behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk
undervisning och forskning skall tillgodoses genom att
erforderliga undervisningskliniker in. m. förlägges till
S:t Görans sjukhus i Stockholm;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna en i det föregående
redovisad, av mig, å statens vägnar, med representanter
för Stockholms stad träffad överenskommelse angående
nytt undervisningssjukhus i Stockholm in. m.
95
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingemar Nygren
96
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Bilaga 1
• Löwenströmska
larolinska #
Sabbatsbergi
it Göran
lacka#
• Södersjukhuset
• Sätra
# Enskede-Dalen
Solberga
• Södertälje
opaginerad Kontrollera mot PDF
Boitadsomrlde
Bostad som rlde
ENSKEDE SJUKHUS
BC|0 m
Inom stadsdelarna Gamla Enskede och Karrtorp
Utredn i ngsskiss
CD
■*4
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
opaginerad Kontrollera mot PDF
0 SO 100
1 -1_L.
ISO
Görans sjukhus
C.eneralplaneförslag
Diskussionsunderlag i anslutning till överläggn.
Plats för
»juksköterskeskola e.d.
.-•255g]
SO
00
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
99
Bilaga 4
bef. kraftledning
Ed sviken
Naturområden, pade
Edsviken
Wl Färdiga byggnader
Byggnader under uppförande |
I I Byggnader avsedda att ny- eller ombygg.
Stocksunds köping
_____ 200.000 m2 (20 ha), ägare Stockholms läns landsting, varav
ca 47.000 m2 byggbar mark inkl. ev. väg (streckat område)
_jj_„_260.000 m2 (26 ha), ägare staten, varav ca 103.000 m2 för
institutioner byggbar mark samt ca 38.000 m2 för bostäder
e.d. byggbar mark (streckade områden inkl. ev. väg)
CENTRALLASARETTET I DANPERYD
Översiktsplan.
Stockholm den 13 april 1961
0
I
100
_L
200
300 m
Folki» löfström och r. F Sandberg - arkitekl
Nqrrtäljeyägen
opaginerad Kontrollera mot PDF
to
ö
B
o,
w/x
yv
j fzf&l
''tUGfNIAHlMMn
»4
NOmACKAINSTITUTtr
KAROLINSKA
SJUKHUSET
SITUATIONSPLAN
StWm.
5. 5. 61 Tikn. Itc. E. POTSEP
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
101
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning......................................................... 2
1948 års avtal angående serafimerlasarettet och Sabbatsbergs sjukhus.... 2
Utvecklingen sedan 1948........................................... 5
II. Expertdelegationens betänkande..................................... 12
A. Allmänna förutsättningar för undervisningens ordnande............. 13
Intagningsnivån och kursfördelningen vid karolinska institutet....... 13
Grundprogram................................................. 18
B. Tänkbara alternativ till nytt undervisningssjukhus.................. 19
Sabbatsbergs sjukhus.......................................... 23
Enskede-Dalen............................................... 24
S:t Görans sjukhus............................................ 25
Mörby lasarett............................................... 27
Karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus...................... 29
Mörby lasarett + S:t Görans sjukhus............................ 34
C. Delegationens överväganden och förslag........................... 35
Undervisning och forskning.................................... 35
Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation.......................... 37
Byggnadstekniska förutsättningar m.m.......................... 41
Ekonomiska frågor........................................... 49
Delegationens ställningstagande................................ 57
III. Yttranden........................................................ 89
IY. Departementschefen............................................... 81
Bilaga 1.............................................................. 96
Bilaga 2.............................................................. 97
Bilaga 3.............................................................. 98
Bilaga 4.............................................................. 99
Bilaga 5
100
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1961:400 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående verksamheten vid Svenska skifferoljeaktiebolaget och därmed sammanhängande spörsmål. a1 i texten
- SU 1961:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm in. m. s. 1 i texten