Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m

1961-11-10 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:202, Med förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

1

Nr 202

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

undanförsel och förstöring, m. m.; given Stockholms

slott den 10 november 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om undanförsel och förstöring; och

2) lag om upphävande av lagen den 14 oktober 1939 (nr 726) angående

skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro;

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna i 1944 års civilförsvarslag rörande

undanförsel och förstöring —- vilka enligt övergångsstadgande till 1960

års civilförsvarslag gäller intill dess särskild lagstiftning i ämnet kommer

till stånd — skall ersättas med en lag om undanförsel och förstöring.

Lagförslaget bygger väsentligen på gällande lagstiftning. Föreslagna ändringar

syftar till att anpassa lagreglerna efter nu rådande förutsättningar,

främst betingade av den vapentekniska utvecklingen och planerna på omfattande

utrymningar. Liksom hittills föreslås den grundläggande författningen

få karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur, avsedd att kompletteras

med tillämpningsföreskrifter och med anvisningar, vilka lätt kan

ändras efter utvecklingens krav. I enlighet härmed innehåller den föreslagna

lagen i huvudsak de allmänna riktlinjerna för undanförsel och förstöring

med angivande av åtgärdernas ändamål, förberedande och utförande samt

ersättningsprinciper.

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1962.

Vidare föreslås i propositionen, att lagen angående skyldighet att meddela

uppgifter om kostnader för krigsleveranser upphäves.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 202

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

Förslag

till

Lag om undanförsel och förstöring

Härigenom förordnas som följer.

Undanförsel

1 §•

För att förhindra, att varuförråd, maskiner, boskap, fordon, fartyg, arkivalier,

böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål ävensom annan egendom

av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller eljest för det allmänna

genom krigshandlingar förstöras eller annorledes gå förlorade eller för att nå

en från beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk fördelning av egendom

av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen, äger Konungen eller

den myndighet Konungen bestämmer vid krig eller krigsfara, vari riket befinner

sig, besluta, att sådan egendom skall föras från den plats där den finnes

till annan förvaringsplats (undanförsel). Dylikt beslut må ock avse förflyttning

av viss industriell eller annan verksamhet av betydelse som ovan

sagts.

Påkallas eljest av utomordentliga förhållanden undanförsel för ändamål

som i första stycket sägs, äger Konungen med riksdagens samtycke besluta

därom.

Egendom må ej utan tillstånd eller på andra villkor än dem som angivas

i tillståndet flyttas från den plats dit egendomen undanförts. Vad nu sagts

skall icke utgöra hinder för distribution av egendomen i försörjningssyfte

eller förflyttning som eljest är förenlig med undanförselns ändamål.

2 §•

För det ändamål och i den ordning som i 1 § sägs kan föreskrivas, att egendom

som avses i nämnda lagrum ej må föras till visst område av riket eller

ock må föras till visst område allenast efter tillstånd och på villkor, som angivas

i tillståndet.

3 §•

Har beslut om undanförsel meddelats, åligger det ägare eller innehavare

av egendom, som omfattas av beslutet, att, där ej annat angivits, ombesörja

undanförseln och därvid ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande

denna, som må hava meddelats. Möter hinder att ombesörja undanförseln.

skall anmälan härom ofördröj ligen göras till länsstyrelsen i det län där egendomen

finnes eller, om annan myndighet påfordrat undanförseln, till denna

myndighet.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att medverka vid förberedande åtgärder

för undanförseln ävensom att, då myndighet ombesörjer undanförseln,

lämna nödigt biträde vid dess genomförande.

4§.

För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt till

fullgörande av beslut om undanförsel, så ock för medverkan vid förberedande

åtgärder eller biträde vid undanförselns genomförande utgår ersättning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

statsmedel i den mån särskilda omständigheter ej annat föranleda. Har kostnad

eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsel och

står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan hava

medfört för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning

av statsmedel.

Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller innehavaren

pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför i den mån han

enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv

verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom.

Anspråk på ersättning enligt första stycket prövas i den ordning som är

stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.

Förstöring

5 §•

Föreligger trängande fara för att egendom av beskaffenhet, att fiendens innehav

därav skulle väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, skall

falla i fiendens hand och möter hinder mot undanförsel av egendomen, äger

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer föreskriva, att egendomen

skall förstöras eller eljest försättas ur brukbart skick (förstöring).

6 §•

Vad i 3 § är stadgat om undanförsel skall i tillämpliga delar gälla beträffande

förstöring.

För medverkan vid förberedande åtgärd för förstöring skall ersättning av

statsmedel utgå efter vad i 4 § sägs.

Särskilda bestämmelser

7 §•

Har beslut om undanförsel eller förstöring meddelats, äger myndighet,

som Konungen bestämmer, taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen,

transportmedel och materiel ävensom vad eljest må finnas erforderligt

för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall därvid vad i

allmänna förfogandelagen stadgas äga tillämpning.

8 §•

Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med straffarbete i högst två år straffes

1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats underlåter

att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot därom

givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller underlåter

att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet; samt

2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter

mot förbud, som genom föreskriften meddelats, eller underlåter att iakttaga

villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställts.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd

med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som

undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen

ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att till kronan utgiva ersättning för

egendomens värde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1961

9 §•

Mot beslut, som enligt 1, 2, 3 eller 5 § eller 6 § första stycket meddelats av

annan än Konungen, må talan icke föras.

10 §*

Om förhållanden, som avses i denna lag, äger Konungen meddela särskilda

föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader, som äro avsedda

för krigsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra verk samt

företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet.

11 §•

Konungen äger föreskriva särskilda åtgärder, ägnade att underlätta genomförandet

av undanförsel och förstöring, ävensom i övrigt meddela de

närmare bestämmelser som erfordras för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

Genom denna lag upphöra bestämmelserna i 40—43 och 66—68 §§ civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 jämte till dessa paragrafer anslutande bestämmelser

i 9 kap. samma lag att gälla.

Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen den 14 oktober 1939 (nr 726) angående skyldighet

att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser

Härigenom förordnas, att lagen den 14 oktober 1939 angående skyldighet

att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser skall upphöra

att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 27 oktober 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ny lagstiftning

rörande undanförsel och förstöring, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

I samband med omorganisationen av civilförsvaret beslöts att ansvaret

för planläggning och verkställighet av undanförsel och förstöring av egendom

skulle överföras från civilförsvaret till det ekonomiska försvaret. Som

en följd härav innehåller civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74) och

civilförsvarskungörelsen den 27 maj 1960 (nr 377), vilka båda författningar

trädde i kraft den 1 juli 1960, till skillnad från motsvarande äldre författningar

icke några stadganden om undanförsel och förstöring. I övergångsbestämmelserna

till de nya författningarna har emellertid meddelats föreskrifter

av innebörd, bland annat, att hittillsvarande regler om undanförsel

och förstöring skall gälla intill dess särskild lagstiftning i ämnet kommit

till stånd, att gällande organisationsplaner skall lända till efterrättelse intill

dess nya planer upprättats samt att vissa uppgifter, som på ifrågavarande

område tidigare fullgjorts av civilförsvarsstyrelsen, överflyttas på riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap.

På grundval av en inom riksnämnden verkställd utredning rörande nuvarande

målsättning och förutsättningar för undanförsel och förstöring har

nämnden — efter samråd med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, statens

jordbruksnämnd och medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd —

utarbetat och med skrivelse den 20 mars 1961 överlämnat förslag till lag

om undanförsel och förstöring samt förslag till kungörelse om undanförsel

och förstöring.

Över riksnämndens skrivelse med därvid fogade författningsförslag har,

efter remiss, yttranden avgivits av hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium,

järnvägsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, riksarkivet,

krigsarkivet, kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet och statens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

historiska museum, nationalmuseum, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län, samtliga

civilbefälhavare, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening

samt Kooperativa förbundet.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i

Malmöhus län och civilbefälhavaren i första civilområdet samt länsstyrelsen

i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte civilområdet har avgivit gemensamma

yttranden.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle. Civilbefälhavaren i andra

civilområdet —- som i ärendet samrått med länsstyrelsen i Jämtlands län

■— har bifogat utlåtanden från länsstyrelserna i Gävleborgs län och Västernorrlands

län. Riksarkivet har bilagt yttrande från landsarkivarien i Uppsala.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet har upplyst, att länsstyrelserna i

Hallands och Älvsborgs län av honom beretts tillfälle att yttra sig i ärendet

men ej funnit anledning därtill.

Efter överarbetning av riksnämndens lagförslag föreligger nu ett inom

handelsdepartementet upprättat förslag till lag om undanförsel och förstöring.

Frågan om tillämpningskungörelse till lagen kommer sedermera att

behandlas i vederbörlig ordning. Med hänsyn till föreliggande samband mellan

lag och kungörelse och då vissa väsentliga synpunkter berör båda författningsförslagen

synes det emellertid lämpligt att i den följande framställningen

ta upp också en del spörsmål, som närmast är av intresse på

tillämpningsplanet. Mot denna bakgrund torde vid protokollet även få fogas

riksnämndens lagförslag och förslag till kungörelse (Bilaga B).

I detta sammanhang vill jag vidare upptaga en av riksnämnden gjord

framställning om upphävande av lagen angående skyldighet att meddela

uppgifter om kostnader för krigsleveranser. Förslag härom har riksnämnden

— efter samråd med chefen för försvarsstaben, arméintendentur-, armétyg-.

marin-, flyg- och fortifikationsförvaltningarna, försvarets sjukvårdsstyrelse,

medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt statens jordbruksnämnd

— framlagt i en den 18 oktober 1956 dagtecknad skrivelse.

II. Förslag till lag om undanförsel och förstöring

Gällande bestämmelser

De grundläggande stadganden angående undanförsel och förstöring, vilka

under en övergångstid fortfarande gäller, återfinnes i 5 kap. 40—43 §§, 7

kap. 66—68 §§ och 9 kap. civilförsvarslagen den 15 juli 19H samt i 7, 10

och 11 kap. civilförsvarskungörelsen den U september 19U. Vad i 66 och

68 §§ civilförsvarslagen sägs om civilförsvarsmyndighet gäller dock numera

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och länsstyrelse samt efter

riksnämndens bestämmande i fråga om medverkan vid förberedande

åtgärder för undanförsel eller förstöring — armétygförvaltningen, medicinalstyrelsens

sjukvårdsberedskapsnämnd och statens jordbruksnämnd; vad

i civilförsvarskungörelsen stadgas om civilförsvarsstyrelsen och om civilförsvarschef

gäller riksnämnden respektive länsstyrelsen.

Undanförsel avser enligt 40 § 1944 års civilförsvarslag att förhindra,

att varuförråd, maskiner, boskap, fordon, fartyg och annan egendom av

betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller eljest för det allmänna

genom fiendens åtgöranden förstöres eller annorledes går förlorade. För sådant

ändamål äger Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskriva, antingen

att egendomen skall bortföras till civilförsvarsområde med mindre utsatt

läge (bortförande) eller att egendomen skall inom civilförsvarsområde flyttas

till annan förvaringsplats eller fördelas å flera sådana (utspridning).

Bortförande och utspridning benämnes gemensamt undanförsel. Beslut om

undanförsel må också avse vad som tillverkas eller eljest framvinnes efter

beslutets meddelande. Till undanförsel hänföres i lagen även förflyttning

från ort till annan av viss industriell eller annan verksamhet av betydelse

som ovan sagts.

Bortförd egendom må ej flyttas från det civilförsvarsområde, dit egendomen

enligt beslutet om bortförande förts, utan tillstånd av Kungl. Maj:t

eller av den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer eller pa andra villkor än

dem som anges i tillståndet (41 §).

För ändamål som i 40 § sägs äger Kungl. Maj:t eller den myndighet

Kungl. Maj :t bestämmer vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskriva,

att egendom av beskaffenhet som avses i nämnda lagrum ej må föras

till visst område av riket eller ock må föras till visst område endast efter

tillstånd och på villkor som anges i tillståndet (42 §).

Har beslut meddelats om undanförsel av viss egendom, åligger det ägare

eller innehavare av egendomen att, om det i beslutet angivits eller av (civilförsvars)

myndighet påfordras, själv ombesörja undanförseln och därvid

ställa sig till efterrättelse de bestämmelser, som må ha meddelats. Möter

hinder att ombesörja undanförseln, skall anmälan härom ofördröjligen göras.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att, om myndighet ombesörjer undanförseln,

lämna nödigt biträde. På anfordran av (civilförsvars)myndighet

är ägaren eller innehavaren skyldig att medverka vid förberedande åtgärder

för undanförseln (66 §).

För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt till

fullgörande av beslut om undanförsel, samt för biträde som lämnats myndighet

med undanförsel eller med förberedande åtgärder härför, utgår ersättning

av statsmedel, i den mån ej omständigheterna annat föranleder. Har

kostnad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsel

och står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan

medföra för honom, är han även för sådan kostnad berättigad till ersätt
-

*

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1961

ning av statsmedel efter vad som finnes skäligt. Har egendom undanförts

genom myndighets försorg och föreligger sådana omständigheter att, därest

ägaren verkställt transporten, han själv skolat svara för kostnaden, är han

pliktig att återgälda myndigheten kostnaden. Detta skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd

egendom. Till säkerhet för här avsedd fordran äger myndigheten att av egendomen

kvarhålla så mycket som svarar mot fordringen. Anspråk på ersättning

prövas i den ordning som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens

behov (67 §).

I 9 kap. civilförsvarslagen återfinnes bestämmelser om straff, vite, besvär

in. m. Kungl. Maj :t äger meddela vissa särskilda föreskrifter ävensom närmare

bestämmelser med avseende å tillämpningen av lagen (96—97 §§).

Jämlikt de i 1944 års civilförsvarskungörelse givna tillämpningsföreskrifterna

får under högsta civilförsvarsberedskap beslut om undanförsel m. m.

enligt 40—42 §§ civilförsvarslagen meddelas av (civilförsvarsstyrelsen).

Kan på grund av förbindelseavbrott eller av annan anledning beslut icke avvaktas,

äger länsstyrelse besluta i saken. Även eljest må länsstyrelse vid högsta

civilförsvarsberedskap besluta om verkställande av planlagt bortförande

inom länet. (Civilförsvarschef) kan under högsta beredskap meddela beslut

om verkställande av utspridning, som förutsättes i uppgjord specialplan

(61 §).

Beslut om undanförsel kan avse all egendom av viss beskaffenhet inom det

område beslutet gäller eller viss myckenhet därav eller viss angiven egendom.

I beslutet må föreskrivas, att egendomen skall föras till viss ort eller

visst område samt att undanförseln skall inom viss i beslutet angiven tid verkställas

genom ägarens eller innehavarens försorg (62 §).

Kap. 7, 10 och 11 civilförsvar skungörelsen innehåller i övrigt föreskrifter

om transport, uppläggning och vård av egendom, registrering, ersättningsfrågor

m. m. Det ankommer på (civilförsvarsstyrelsen) att fastställa och tillhandahålla

formulär till förelägganden och bevis samt andra handlingar

ävensom att i erforderlig mån utfärda anvisningar beträffande kungörelsens

tillämpning.

Föreskrifter av sist avsett slag har av civilförsvarsstyrelsen lämnats i »Anvisningar

för undanförsel av egendom» (AU) samt i cirkulär och skrivelser

till länsstyrelserna. Anvisningarna har, utom annat, gällt varuslag, kvantiteter,

inventering av förråd, upprättande av specialplaner, förvaringslokaler,

undanförselområden, arbetskraft, transportmedel och emballage.

Förstöring regleras i 43 § 1944 års civilförsvarslag. Föreligger trängande

fara för att egendom av beskaffenhet, att fiendens innehav därav skulle

väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, skall falla i fiendens hand

och tillåter ej tiden att egendom undanföres eller möter hinder häremot till

följd av egendomens beskaffenhet eller på grund av brist på transportmedel

eller andra därmed jämförliga förhållanden, äger Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t bestämmer föreskriva, att egendomen skall förstöras eller

eljest försättas ur brukbart skick.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

Förut omnämnda bestämmelser i G6 § civilförsvarslagen rörande undanförsel

skall i tillämpliga delar gälla även beträffande förstöring, dock att vad

som där sägs om (civilförsvarsmyndighet) skall ha avseende jamval a militär

myndighet. För biträde med vidtagande av förberedande atgard for egendoms

förstöring skall ersättning av statsmedel utgå efter vad i 67 § lagen sags

i fråga om undanförsel (68 §). .

I början av 1940-talet vidtogs en del planläggningsåtgärder for förstöring

enligt anvisningar av överbefälhavaren och försörjningskommissionerna f jfr

civilförsvarsutredningens betänkande SOU 1958: 13, s. 198 f.). Provisoriska

anvisningar angående order om verkställande av förstöring har sedermera

utfärdats av civilförsvarsstyrelsen.

I ämbetsskrivelse till civilförsvarsstyrelsen den 23 maj 1947 har Kung .

Mai :t meddelat vissa bestämmelser rörande rätt för militär myndighet att

under högsta civilförsvarsberedskap för särskilda fall meddela civilforsvarsmyndighet

föreskrift om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter

fråga om bortförande och förstöring har därvid föreskrivits, att överbelälhavaren

och vissa andra militära chefer må, sedan beslut om bortförande eller

förstöring vederbörligen fattats, meddela föreskrifter om verkställigheten,

då så finnes särskilt påkallat ur militär synpunkt.

För undanförsel och förstöring gäller i vissa avseenden särskilda bestämmelser.

Från civilförsvarskungörelsens föreskrifter kan enligt överbefälhavarens

bestämmande undantagas försvarsväsendet tillhöriga eller för dess rakning

avsatta förråd. Planläggning och verkställighet av undanförsel av flytande

bränslen och smörjmedel handhaves — efter anvisningar av riksnämnden

— av drivmedelscentralen, som är ett samarbetsorgan för nksnamnden

och vissa oljebolag och som bildats för att vid krig eller krigsfara svara för

distributionen m. m. av nämnda varor. Vissa särbestämmelser gäller vidare

för undanförsel och förstöring vid järnvägarna, statens vattenfallsverk och

vissa icke statliga kraftföretag, televerket, luftfartsverket och krigsmakten

(SFS 1948: 561—563 samt 1949: 29 och 103) ävensom för skyddande av arkivalier

och samlingar m. in. vid krig eller krigsfara (Kungl. Maj:ts cirkulär,

SFS 1939: 948).

Verkställighet av undanförselåtgärder kan, såsom förut framhållits, anbefallas

endast vid krig eller krigsfara. Dessförinnan kan vissa frivilliga åtgärder

vidtagas i syfte att på ett ur beredskapssynpunkt lämpligt sätt sprida

förråd in. m., s. k. skyddsplacering. I kungörelsen den 31 augusti 1949 om

skyddsplacering av varuförråd m. m. definieras skyddsplaceringen som frivilligt

uppläggande av varor å sådan ort eller plats, som erbjuder önskvärd

trygghet mot att varorna i händelse av krig genom fiendens åtgöranden förstöres

eller eljest går förlorade. Frågor rörande samordning av åtgärder för

skyddsplacering skall centralt handhavas av riksnämnden, som vid fullgörandet

av ifrågavarande uppgifter, i den mån så erfordras och kan ske, skall

samråda med chefen för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen, sjukvårdsberedskapsnämnden

och statens jordbruksnämnd. Det åligger riksnämnden,

sjukvårdsberedskapsnämnden och jordbruksnämnden att beträffande varor,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

som faller inom respektive myndigheters verksamhetsområden, verka för

skyddsplacering av sådana varuförråd, som med hänsyn till sin storlek och

varans art är av särskild betydelse för försvaret eller folkförsörjningen under

krig. Samråd skall därvid äga rum med vederbörande statliga eller kommunala

organ, näringsorganisationer samt industri-, import- och andra företag.

I mån av behov skall anvisningar för skyddsplacering utarbetas. Befinnes

det, att skyddsplacering av visst varuförråd icke låter sig genomföra

på frivillighetens väg och anses det önskvärt att planlägga undanförsel eller

förstöring av varuförrådet, skall myndigheten göra anmälan därom till civilförsvarsslyrelsen.

Enligt Ingen den 26 juni 1948 om skyldighet för näringsidkare m. fl. att

biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap åligger

det ägare eller innehavare av industriell anläggning samt annan näringsidkare

att pa särskild anfordran av riksnämnden eller annan myndighet, som

Kungl. Maj :t förordnar, beträffande anläggningen eller rörelsen lämna de

uppgifter om personal, lokalförhållanden, maskinpark och annan utrustning

produktion och produktionsförmåga, förbrukning av elektrisk kraft, bränslen,

råvaror eller andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och

dylikt, vilka myndigheten finner erforderliga för planläggningen av rikets

ekonomiska försvarsberedskap, ävensom att i övrigt biträda vid denna planläggning.

Rätt att infordra uppgift eller påkalla biträde jämlikt lagen tillkommer

enligt kungörelse den 26 juni 1948 (nr 391) — förutom riksnämnen

armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen, marinförvaltmngen,

flygforvaltningen, försvarets förvaltningsdirektion, försvarets sjukvårdsstyrelse,

fortifikationsförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen, sjukvardsberedskapsnämnden,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, lufttartsstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, länsstyrelser och civilbefälhavare.

Med stöd av kungörelse den 30 december 1952 (nr 825) kan vederbörande

myndigheter under fredstid planlägga utnyttjande eller ianspråktagande vid

kng eller krigsfara av fastigheter och erforderliga förnödenheter.

Riksnämndens förslag

Riksnämnden erinrar om att 1953 års civilförsvarsulredning i sitt huvudbetänkande

»Civilförsvarets organisation» (SOU 1958:13, s. 183—200) behandlade

frågan om undanförsel och förstöring — därvid synpunkterna på

planläggning och genomförande väsentligen gällde det praktiska tillvägagångssättet

— samt att bestämmelser i ämnet upptogs i utredningens betänkande

den 30 september 1958 med förslag till civilförsvarslag m. in. (stencilerat).

Den grundläggande författningen avseende undanförsel och förstöring

bor enligt nämnden — liksom hittills varit fallet och även var innebörden

av civilforsvarsutredningens förslag, som nästan helt överensstämde

med stadgandena i 1944 års civilförsvarslag — lämpligen utformas som en

ramlagstiftning av beredskapsnatur. Lagreglerna bör ha sådan omfattning

och elasticitet, att med stöd av desamma alla erforderliga åtgärder kan vid
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

tagas. I enlighet härmed bör, fortsätter riksnämnden, lagen i huvudsak innehålla

de allmänna riktlinjerna för undanförsel och förstoring med angivande

av åtgärdernas ändamål, förberedande och utförande, beslutanderatt samt

ersättningsprinciper. Vad i övrigt författningsmässigt kravs för fullgörandet

av skilda undanförsel- och förstöringsuppgifter torde få bestammas i administrativt

utfärdade tillämpningsföreskrifter och av vederbörande myndigheter

meddelade anvisningar.

Vid utarbetandet av författningsförslagen har riksnämnden stravat efter

att i möjligaste mån anknyta till gällande regler. Vissa omständigheter, såsom

den vapentekniska utvecklingen och de därav betingade planerna pa

omfattande utrymningar, har emellertid medfört, att delvis andra aspekter

än tidigare nu måste läggas på undanförselfrågorna.

Beträffande undanförselns syfte framhåller riksnämnden att

även hädanefter undanförsel synes böra komma i fråga blott vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig. Enligt gällande lagstiftning kan undanforsel

beslutas endast i syfte att bereda egendom bättre skydd mot krigshandlingar.

Skyddsändamålet torde alltjämt få anses vara det primara, ehuru

möjligheterna att genom undanförsel minska skaderiskerna blivit mindre

allteftersom nya och verksammare förstörelsemedel utvecklats. De omfattande

befolkningsomflyttningar som planeras torde å andra sidan komma att

medföra att försörjningssynpunkter i högre grad än tidigare bör få betydelse

såväl för undanförselns omfattning som för dess former och genomforande.

Den redan under normala förhållanden påtagliga ojämnheten i fråga om

försörjningsbetingelserna för olika delar av landet kommer nämligen att ytterligare

skärpas genom befolkningsomflyttningarna. Det synes därför nödvändigt

att möjlighet skapas att genomföra undanförsel i syfte att fa till

stånd en med hänsyn till folkförsörjningen ändamålsenligare geografisk fordelning

av viktigare förnödenheter även om därigenom någon reell förbättring

av skyddet icke nås.

I sammanhanget framhålles att hittillsvarande uppdelning av undanforselbegreppet

i »utspridning» av egendom, som sker inom ett begransat område,

och »bortförande», som avser längre förflyttningar, numera ter sig

mindre rationell. I nämndens förslag har därför termerna »utspridning» och

»bortförande» slopats och undanförsel använts såsom sammanfattande benämning

på de åtgärder, vilka kan komma i fråga. Detta anses dock icke böra

hindra att man, där så finnes erforderligt, i detalj anvisningar reglerar skilda

slag av undanförselåtgärder.

Vad angår tidpunkten för undanförsel uppger riksnämnden

att enligt gjorda uppskattningar den undanförsel, som kan komma att aktualiseras

vid krig eller krigsfara, kvantitativt sannolikt blir mycket omfattande.

Som regel torde det dessutom bli fråga om att föra varorna icke oväsentliga

sträckor. Det är vanskligt att närmare söka ange den tid som kan åtgå för att

genomföra en undanförsel exempelvis av en omfattning, som skulle kunna

anses tillfredsställande i ett läge där slutlig utrymning genomförts. Gjorda

beräkningar tyder emellertid på att det under gynnsamma omständigheter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kangl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

skulle åtgå åtminstone flera veckor. Man torde få räkna med, fortsätter riksnämnden,

att möjligheterna att under krig vidta undanförselåtgärder blir

ganska begränsade, särskilt i ett initialskede på grund av den konkurrens om

transportmedlen, som då torde uppstå. Undanförsel bör därför i görligaste

män genomföras före mobilisering och utrymningar. Det synes således angeläget

att beslut om undanförsel kan fattas i ett relativt tidigt skede. Begreppet

»krigsfara» i 1 § lagförslaget får följaktligen icke ges en alltför snäv tolkning.

Med hänsyn till de stora ekonomiska och andra konsekvenser som undanförselåtgärder

medför bör enligt riksnämnden beslut om undanförsel liksom

hittills förbehållas Kungl. Maj :t med rätt även för nämnden att under

högsta beredskap besluta därom.

Genomförandet av undanförsel åligger enligt gällande bestämmelser

den enskilde varuägaren, när så påfordras. Denna regel har bibehållits

i riksnämndens förfatlningsförslag liksom även bestämmelserna om

vad myndighet skall iaktta, då myndighet ombesörjer undanförsel. Tidigare

avsågs härvid civilförsvarsmyndighet. I föreliggande förslag har icke angivits

vilken myndighet som avses kunna verkställa undanförsel. Närmast åsyftas

emellertid länsstyrelserna, vilka kommer att få det omedelbara ansvaret för

undanförselns genomförande, men också annan myndighet kan ifrågakomma.

Riksnämnden framhåller dock, att länsstyrelserna ej har egen personal

för det praktiska genomförandet av undanförselåtgärder samt att det icke

torde vara rationellt att skapa en särskild personalgrupp härför. I sammanhanget

erinras om att föredragande departementschefen i civilförsvarspropositionen

1959: 14, s. 50, framhöll möjligheten av att civilförsvaret vid verkställighet

av undanförsel- och förstöringsuppgifter medverkar genom att ställa

handräckningsmanskap och transportmedel till förfogande i den mån så

kan ske utan att de egna uppgifterna eftersättes. Tänkbart är också, menar

riksnämnden, att militära förband kan ställas till förfogande för att verkställa

undanförselåtgärder, ehuru möjligheterna härvidlag torde få bedömas

såsom tämligen små. Sammanfattningsvis konstateras att undanförsel genom

myndighets försorg torde kunna ske endast i mycket begränsad omfattning.

Man måste i stället i hög grad lita till att de enskilda varuägarna själva genomför

undanförselåtgärderna. I den mån de saknar resurser för detta, torde

länsstyrelserna i första hand böra hjälpa dem att anskaffa de erforderliga

resurserna. Länsstyrelserna kan därvid i vissa orter behöva upprätta lokala

ledningsorgan. Vägtrafikombudsorganisationen kan komma att spela en betydande

roll, då det gäller anskaffning av landsvägstransportmedel.

För att snabbt kunna ställa resurser till varuägarnas disposition i ett undanförselskede

torde det enligt riksnämnden bli nödvändigt för länsstyrelserna

att med förfoganderätt kunna ta i anspråk transportmedel, lokaler, emballage

och annan för undanförselåtgärder erforderlig egendom, som eljest

icke kan erhållas med tillräcklig skyndsamhet. I ett läge, där beredskapslagarna

satts i tillämpning, kan ianspråktagande ske med stöd av allmänna

förfogandelagen; detta gäller dock icke beträffande lokaler eller egendom som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

erfordras för undanförsel av arkivalier, böcker, konstverk och kulturhistoriska

föremål. För att fylla denna lucka samt för att möjliggöra undanförsel

i ett relativt tidigt skede, då ännu inga beredskapslagar satts i tillämpning,

har riksnämnden föreslagit en särskild lagregel om rätt att ta i anspråk

byggnader, transportmedel m. m. På motsvarande grund skulle det också

kunna ifrågasättas att i lagen införa en särskild föreskrift om att ta i anspråk

arbetskraft. Så extraordinära åtgärder har riksnämnden emellertid ej

ansett böra ifrågakomma förrän beredskapslagarna överlag trätt i tillämpning

och i sådant läge kan erforderlig arbetskraft tas i anspråk med stöd av

tjänstepliktslagen.

Ett snabbt utförande av undanförsel- och förslöringsåtgärder kräver, anför

riksnämnden, en omfattande planläggning. Vissa mera konkreta

förberedelseåtgärder synes också önskvärda. Således bör försörjningsmyndigheterna

redan i fredstid verka för att större och viktigare varuförråd, där förutsättningar

härför kan finnas, placeras på sådana ställen att undanförsel

därav ej erfordras i ett skärpt läge. I vissa fall kan detta ske redan i samband

med valet av permanenta lagringsplatser, exempelvis i fråga om spannmål

och flytande bränslen. I andra fall kan varuägarna intresseras för att göia

omflyttningar i ett tidigare skede av ett skärpt läge, då krigsfara ännu ej kan

anses föreligga. För att sådana frivilliga omflyttningar skall komma till stånd

erfordras emellertid åtminstone, att varuägarna, därest undanförsel sedermera

skulle beslutas, beträffande ersättning för transportkostnader m. m. ej

kommer i ofördelaktigare ställning än varuägare, som verkställer omflyttningar

först då undanförsel anbefallts. I syfte att undvika sådana olägenheter

har riksnämnden i förslaget till kungörelse (10 §) intagit en särskild bestämmelse

om ersättning i dylika fall.

Det synes riksnämnden naturligt att huvudansvaret för planläggningen av

undanförsel och förstöring lägges på nämnden. Men det är också naturligt

att de myndigheter, som fullgör beredskapsuppgifter på vissa särskilda försörjningsområden

— jordbruksnämnden beträffande livsmedel och fodermedel,

sjukvårdsberedskapsnämnden beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel

samt armétygförvaltningen, som vid krig eller krigsfara skall organisera

motorreparationstjänsten vad gäller reservdelar och tillbehör till motorfordon

m. in. — medverkar vid planläggningen på sina respektive områden.

I riksnämndens skrivelse anföres vidare, att de centrala myndigheterna i

princip endast bör dra upp riktlinjerna för planläggningen medan det i allmänhet

torde få ankomma på länsstyrelserna att utforma detaljplanerna,

exempelvis i fråga om vilka förråd som skall undanföras, arbetskraft, transportmedel,

emballage, lagerlokaler in. m. Ett intimt samarbete med näringslivets

representanter torde härvid bli nödvändigt. I vissa län, som mera avsevärt

kommer att beröras av undanförselplanläggningen, kan det visa sig ändamålsenligt

att särskilda arbetsgrupper bildas. Vad gäller arkivalier, konstföremål

o. d. kan länsstyrelserna behöva biträde av särskilda sakkunniga.

Riksnämnden framhåller, alt det i vissa fall kan vara lämpligt att även de
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

taljplanläggningen sker centralt, exempelvis beträffande förflyttning av hela

företag, såsom större grossistföretag m. in. Vidare kan en sådan ordning visa

sig ändamålsenlig i fråga om planläggning av undanförsel av arkivalier,

konstverk o. d. Även i sådana fall måste dock förutsättas viss medverkan

från länsstyrelsernas sida. Planläggningen av undanförsel av flytande bränslen

anser riksnämnden alltjämt böra ske under medverkan av drivmedelscentralen.

Fastställandet av de geografiska områden, från och till vilka undanförsel

bör planläggas, synes böra ske av riksnämnden i samråd med överbefälhavaren

och civilförsvarsstyrelsen under hänsynstagande till krigsmaktens

planerade verksamhet i krig och planerade utrymningar.

Sedan ansvaret för undanförseln överförts till det ekonomiska försvaret,

finner riksnämnden kungörelsen om skyddsplacering av varuförråd

icke längre motiverad. Det kan nämligen icke vara rationellt att

vid sidan om varandra ha en planering för skyddsplacering och en för undanförsel.

Kungörelsen synes för övrigt numera sakna praktisk betydelse. Därest

framdeles överenskommelser kan träffas med varuägare om frivillig omflyttning

av varor i skyddssyfte, bör detta, menar riksnämnden, ske i anslutning

till undanförselplanläggningen och i form av sådan »frivillig undanförsel» i

ett tidigt skede som i det föregående omnämnts. En föreskrift om skvldighet

för försörjningsmyndigheterna att verka för frivilliga omflyttningar av egendom

har intagits i nämndens förslag till kungörelse (9 §).

Vad slutligen angår de föreslagna bestämmelserna om förstöring påpekar

riksnämnden att de icke innebär några väsentligare förändringar i förhållande

till vad som för närvarande gäller.

Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker i allt väsentligt de framlagda förslagen eller

lämnar desamma utan erinran. Behovet av ny lagstiftning rörande undanförsel

och förstöring understrykes i flera yttranden. Av allmänna uttalanden

må följande här återges.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i första civilområdet

anser författningarna i det stora hela vara lämpliga och väl avvägda. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte civilområdet hälsar

med tillfredsställelse förslaget till nya författningsbestämmelser och

framhåller, alt avsaknaden av tidsenliga bestämmelser uppenbart inverkat

hämmande på planläggningsarbetet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner

förslagen i huvudsak lämpliga och uttömmande och menar att den nödvändiga

handlingsfriheten för myndigheter i regional och lokal instans är väl

tillgodosedd. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län har de vidgade motiv

för undanförsel, som numera finnes till följd av den vapentekniska utvecklingen

och den därav betingade omfattande utrymningsplanläggningen, väl

beaktats. De framlagda förslagen tillgodoser således i allt väsentligt behovet

av moderna författningsregler på området. Civilbefälhavaren i tredje civilområdet

uttalar, att begreppet undanförsel fått en vidare betydelse än tidigare

och skall kunna omfatta alla förnödenheter, som icke endast med hän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

syn till skyddet utan fastmera med hänsyn till användbarheten erfordras

för totalförsvaret. Detta, i förening med föreslagna föreskrifter för central

och regional instans om samordning av planläggningen för undanförsel och

förstöring, torde medföra väsentliga fördelar ur beredskapssynpunkt. Enligt

civilbefälhavaren i fjärde civilområdet har behovet av nya bestämmelser på

området varit påfallande och det är därför tillfredsställande att förslag till

grundläggande sådana nu föreligger. Därest den grundläggande författningen,

såsom föreslås, får karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur och

kompletteras med detalj föreskrifter, som i sin egenskap av anvisningar lätt

kan ändras i takt med utvecklingen inom totalförsvaret, bör förfatlningskomplexet

kunna bli ett användbart instrument för planläggning och verkställighet

allt efter de skilda krav på smidig anpassning omständigheterna

kan komma att i olika lägen framtvinga. Sveriges grossistförbund och Stockholms

handelskammare anser, att författningsförslagen på ett ändamålsenligt

sätt anpassats efter utvecklingens krav och även i övrigt erhållit en i huvudsak

tillfredsställande utformning, och Kooperativa förbundet noterar

med tillfredsställelse att förslagen synes innebära en realistisk anpassning

till tidens krav.

Vad gäller undanförselns syfte biträder länsstyrelsen i Östergötlands

län, länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte

civilområdet, handelskammaren i Göteborg samt handelskammaren i Gävle

uttryckligen uppfattningen att ej endast skyddsändamålet utan även och

kanske främst folkförsörjningssynpunkterna skall beaktas. Det anses således

vara av största betydelse att en ändamålsenlig geografisk fördelning

av viktigare förnödenheter med hänsyn till större befolkningsomflyttningar

göres även om därigenom någon reell förbättring av skyddet icke ernås. Länsstyrelsen

i Östergötlands län anser benämningen »undanförsel» vara lämplig

för samtliga ifrågakommande åtgärder och statens biltrafiknämnd håller

före, att slopandet av åtskillnaden mellan »bortförande» och »utspridning»

samt av undanförselns anknytning till civilförsvarsområden är ägnat att

underlätta uppnåendet av lagens syfte.

Beträffande tidpunkten för undanförsel understryker bl. a.

länsstyrelsen i Östergötlands län och civilbefälhavaren i andra civilområdet

önskvärdheten av att undanförsel sker i ett så tidigt skede som möjligt; i

vart fall måste de för folkförsörjningen betydelsefullaste varuförråden undanloras

innan slutlig utrymning sker.

Handelskammaren i Göteborg anför:

Det synes uppenbart alt, såsom riksnämnden framhållit, någon undanförsel

i större omfattning ej kan äga rum samtidigt med mobilisering och utrymning.

De transporter, som kommer att erfordras för en undanförsel

av verklig betydelse, torde vara så omfattande, att enda möjligheten ligger i

åtgärdens vidtagande före utrymning och mobilisering. För de enskilda företagen

måste emellertid alltid en undanförsel av nu angivet slag bliva ytterst

kännbar och medföra avsevärda kostnader och svårigheter i fråga om rörelsens

bedrivande. Beslutet om undanförsel, som enligt förslaget liksom hittills

skall ankomma på Kungl. Maj:t,, måste därför vara grundat på mycket

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

noggranna överväganden. Begreppet »krigsfara» som enligt lagtexten, § 1,

kan utgöra motivet för ett sådant beslut, är mycket mångtydigt och även

om man, såsom det säges i riksnämndens kommentar, icke ger ordet »en alltför

snäv tolkning», blir avgörandet svårt, icke minst därför att det måste

träffas i god tid innan sådana åtgärder som mobilisering och utrymning

kunna komma i fråga. Enligt förslaget förutsättes, att beslutet om undanförsel

t. o. m. kan komma att fattas innan övrig beredskapslagstiftning, såsom

t. ex. förfogandelagen och allmänna ransoneringslagen, trätt i kraft.

Man kan under sådana förhållanden icke undgå att känna en viss tvekan

om den föreslagna lagstiftningens praktiska betydelse över huvud taget, men

samtidigt står det klart, att spörsmålet icke kan lämnas helt öppet, och att

vissa normer måste finnas så att det fredstida förberedelsearbetet åtminstone

får några fasta riktpunkter.

Rätten att meddela beslut om undanförsel har, framhåller Sveriges

grossistförbund, förbehållits Kungl. Maj :t, dock med det väsentliga undantaget

att under högsta beredskap även riksnämnden skall få sådan rätt.

I och för sig synes en sådan anordning praktisk med hänsyn till behovet

av att vid krigshot i ett relativt tidigt skede kunna genomföra de med lagstiftningen

avsedda åtgärderna. Förbundet ifrågasätter dock om icke riksnämndens

befogenhet att meddela beslut om undanförsel då högsta beredskapsgrad

anbefallts är av den betydelse, att bestämmelse härom bör inflyta

i lagen.

Med hänsyn till den allmänna målsättningen för det ekonomiska försvaret

anser Sveriges köpmannaförbund någon erinran ej kunna göras mot Kungl.

Maj :ts befogenhet att vid krig eller krigsfara delegera beslutanderätten rörande

undanförsel och förstöring till »den myndighet Konungen bestämmer».

Förbundet förutsätter emellertid, att beslut om och genomförande av åtgärderna

som regel föregås av handläggning inom regeringen.

Genomförandet av undanförsel bör enligt länsstyrelsen i

Östergötlands län, såsom föreslagits, i regel ankomma på den enskilde varuägaren,

och länsstyrelse bör vara den myndighet, som har ansvaret för genomförandet.

Länsstyrelserna bör söka anskaffa transportmedel och arbetskraft

och om så är möjligt bör civilförsvarsorganisationen medverka genom

att ställa handräckningsmanskap och transportmedel till förfogande. — Att

länsstyrelsen skall hjälpa de enskilda varuägarna att genomföra undanförselåtgärder

genom att i första hand söka anskaffa erforderliga resurser är,

uttalar länsstyrelsen i Västernorrlands län, en viktig princip, som är både

realistisk och svarar mot länsstyrelsens resurser i detta avseende.

Frågan om behovet av arbetskraft och transportmedel har tagits upp i

några remissyttranden. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren

i femte civilområdet anser att spörsmålet om anskaffande av arbetskraft

bör ägnas särskild uppmärksamhet och framhåller att under vissa moment

av undanförsel, särskilt vid lastning och lossning, efterfrågan på arbetskraft

torde bli särskilt påfallande. De båda myndigheterna håller före, att

föreskrift bör meddelas om rätt att ta i anspråk också arbetskraft. Även om

detta, såsom riksnämnden anfört, skulle innebära en extraordinär åtgärd,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

synes en sådan föreskrift nämligen nödvändig för att säkerställa att undanförselåtgärder

i ett tidigt skede överhuvudtaget skall kunna genomföras. I

ett sådant läge bör man icke vara beroende av att behöva avvakta tillämpningen

av beredskapslagarna överlag. — Länsstyrelsen i Kronobergs län understryker,

att efter transportmedlen arbetskraften torde vara den viktigaste

faktorn för att genomföra undanförsel och att utan tillräcklig arbetskraft

för lastning och lossning s. k. frivillig undanförsel troligen icke kommer att

ge önskvärt resultat.

Med tanke på de olika praktiska problem, som måste förutsättas uppkomma

vid en undanförsel i sent skede, betonar flera remissorgan önskemålet

om frivillig undanförsel. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren

i femte civilområdet understryker sålunda nödvändigheten av att författningsbestämmelserna

erhåller sådan formulering att frivillig undanförsel av

förnödenheter till ur beredskapssynpunkt lämpliga områden redan i fred

gynnas i största möjliga utsträckning för att minska påfrestningarna i ett

senare skede, då militära och civila behov konkurrerar om transportmedlen.

— Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet finner det mycket viktigt att det

påtagliga behovet av att förbereda placering av större och viktiga varuförråd

så, att undanförsel därav ej erfordras i ett skärpt läge, klart skjutes i förgrunden

och i möjligaste mån vinner beaktande hos de planläggande myndigheterna.

—- Enligt Kooperativa förbundet förestavas lokaliseringen av de

enskilda företagens lagerlokaler huvudsakligen av ekonomiska skäl, bl. a.

med beaktande av transportkostnaderna och beroendet av befolkningens

lokalisering i fredstid, och rekommendationen om frivillig undanförsel redan

i fredstid torde därför icke få någon större reell betydelse. För att förbereda

en praktiskt fungerande försörjningsorganisation i ett beredskapsläge

synes det förbundet nödvändigt, att frågan göres till föremål för en grundlig

utredning, bl. a. med hänsyn till de lokaliseringsplaner som distributionsapparaten

och näringslivet i övrigt nu arbetar med.

I detta sammanhang må även redovisas vid remissbehandlingen framkomna

synpunkter på frågan om ersättning vid frivillig undanförsel. Erfarenheter

från konferenser och försvarsövningar synes ge vid handen, framhåller

länsstyrelsen i Jönköpings län, att undanförsel efter det allmänna förfogandelagen

trätt i kraft (anbefalld undanförsel) ej torde få önskad omfattning

främst till följd av brist på transportmedel. Så länge en varuägare eller

varuinnehavare ej säkert kan räkna med viss ersättning för frivillig undanförsel

torde emellertid dylik komma till stånd endast i mycket begränsad

omfattning. Länsstyrelsen anser därför, att för egendom, som avsetts bli

föremål för undanförsel och som efter överenskommelse mellan egendomens

ägare eller innehavare och myndighet frivilligt bortförts, innan beslut härom

meddelats, ägaren eller innehavaren lämpligen bör kunna tillerkännas

ersättning även om formellt beslut om undanförsel sedermera icke meddelats.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Kronobergs län — som

anser de oklara bestämmelserna komma att verka återhållande både på

myndigheternas initiativ att söka nå överenskommelser och på ägarnas vilBihang

till riksdagens protokoll 1961. t sand. Nr 202

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

lighet att träffa överenskommelser om frivillig undanförsel — samt av Sveriges

industriförbund, Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län hävdar, att ägare eller innehavare i

särskilda fall bör kunna få skälig ersättning även om undanförselbeslut

sedermera ej meddelas. Sveriges grossistförbund menar att möjligheter bör

finnas att i överenskommelse, som träffas mellan egendomens ägare eller

innehavare och riksnämnden, intaga vissa utfästelser om ersättning av

statsmedel i de fall, där ersättning enligt kungörelseförslaget icke kan ifrågakomma.

Från beredskapssynpunkt är uppenbarligen betydande fördelar

förenade med frivilliga överenskommelser, som kan träffas på förhand och

vid en kris effektueras i ett relativt tidigt skede. För att animera ägare eller

innehavare av egendom till sådana uppgörelser synes det emellertid angeläget

att ersättning kan komma i fråga även i fall där undanförsel verkställts

men —■ genom att krisläget hävts —- något beslut om undanförsel icke meddelats.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framkastar tanken på att i undanförselförfattningarna

införa ett nytt begrepp »frivillig undanförsel» varom

»Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer» äger förordna. Först

efter sådant ställningstagande — som enligt länsstyrelsen torde kunna göras

tidigare än ett beslut om verklig undanförsel — skulle ersättningsregler

träda i kraft. I yttrandet av länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren

i första civilområdet ifrågasättes om icke den i 10 § kungörelseförslaget

intagna ersättningsbestämmelsen såsom varande av civillags natur har sin

rätta plats i lagen.

När det gäller planläggningen av undanförsel och förstöring är

det enligt civilbefälhavaren i fjärde civilområdet angeläget, att riksnämnden

—• med hänsyn till dess'' centrala ställning inom det ekonomiska försvarets

gränser och dess framträdande uppgift att genom sina åtgärder trygga försörjningen

— bär huvudansvaret under medverkan av myndigheter med beredskapsuppgifter

inom andra försörjningsområden. Kooperativa förbundet

finner det vara ändamålsenligt att frågor om undanförsel och förstöring behandlas

inom den ekonomiska försvarsberedskapens ram samt att detaljplaneringen

i huvudsak överföres på länsstyrelserna.

Erforderliga anvisningar för planläggning av undanförselåtgärder m. m.

anser civilbefälhavaren i fjärde civilområdet böra utfärdas av Kungl. Maj:t

på riksnämndens förslag. Dessa anvisningar är nämligen av så väsentlig natur

och reglerar verksamheten hos andra under Kungl. Maj :t lydande myndigheter,

såsom t. ex. länsstyrelserna, att det enligt de principer som gäller

för svensk statsförvaltning icke bör ankomma på ett centralt verk utan endast

på Kungl. Maj :t att förläna dem giltighet.

Liksom riksnämnden finner länsstyrelsen i Östergötlands län, civilbefälhavaren

i andra civilområdet och Kooperativa förbundet kungörelsen om

skyddsplacering av varuförråd m. m. kunna upphävas.

I vissa remissvar behandlas i övrigt frågor, som närmast har intresse för

planläggningsarbetet och de anvisningar vederbörande myndigheter torde få

överväga. Några remissmyndigheter påpekar, att länsstyrelsernas personal
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

resurser torde vara otillräckliga för allför vidgade arbetsuppgifter och menar

att problemet bör beaktas av statens organisationsnämnd i samband med

pågående undersökningar om civilförsvarsärendenas handläggning vid länsstyrelse.

Tanken på att till länsstyrelserna knyta särskilda arbetsgrupper

med representanter även för näringslivet liksom att för planläggning av

undanförsel av arkivalier och konstföremål m. m. anlita speciella sakkunniga

finner flera remissorgan välgrundad. I sistnämnda sammanhang förordas

också från något håll att civilförsvarsutredningens förslag om bildandet

av ett kulturskyddsråd snarast förverkligas. Sättet för bestämmande av

ersättning inom det ekonomiska försvarets område överhuvudtaget har föranlett

vissa principiella synpunkter i yttrandet av länsstyrelsen i Malmöhus

län och civilbefälhavaren i första civilområdet. Yttrandet utmynnar härvid i

förslag om närmare utredning rörande värderingsnämnder m. m., en utredning

som dock icke bör få fördröja genomförandet av föreliggande författningsförslag.

Departementschefen

Det förslag till lag om undanförsel och förstöring, som riksnämnden efter

samråd med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden

och sjukvårdsberedskapsnämnden framlagt, bygger i huvudsak på gällande

lagstiftning. Föreslagna ändringar syftar till att anpassa lagbestämmelserna

efter numera rådande förutsättningar. Förslaget och motiven för detsamma

har överlag tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

I många yttranden understryks behovet av en reviderad lagstiftning och

konstateras att förslaget synes väl anpassat efter utvecklingens krav. Jag

kan i allt väsentligt biträda den uppfattning som sålunda kommit till uttryck.

Därest den grundläggande författningen i ämnet liksom hittills får

karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur och kompletteras med tilllämpningsföreskrifter

samt med anvisningar, vilka lätt kan ändras i takt

med utvecklingen, bör enligt min mening författningskomplexet kunna bli

ett användbart instrument för planläggning och verkställighet av undanförsel

och förstöring. Från beredskapssynpunkt framstår det såsom högst

angeläget att hithörande frågor blir tillfredsställande lösta.

Med hänsyn till den överensstämmelse som råder mellan gällande lagstiftning

och den föreslagna lagen anser jag mig kunna begränsa de allmänna

uttalandena till huvudsakligen sådana spörsmål, vilka föreslås bli lösta på

annat sätt än hittills eller beträffande vilka skilda åsikter framförts.

I fråga om undanförselns syfte torde skyddsändamålet — som

enligt gällande rätt utgör det enda motivet för undanförsel — alltjämt bli

av primär betydelse. Med tanke på det väsentligt ändrade utgångsläget, i

första hand till följd av massförstörelsevapnens utveckling och därav betingade

omfattande utrymningsplaner, måste emellertid de rena folkförsörjningssynpunkterna

hädanefter komma till tydligare uttryck. Enighet råder

sålunda om att möjlighet bör finnas att besluta om undanförsel jämväl för

2j- Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 202

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1961

att nå eu från beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk fördelning

av för försvaret eller folkförsörjningen viktigare förnödenheter även om

någon reell förbättring av skyddet därigenom icke uppnås. De ändrade betingelserna

synes också motivera att man slopar nuvarande uppdelning i två

huvudtyper av undanförsel samt anknytningen till civilförsvarsområden.

Det ligger i sakens natur, att tidpunkten för genomförande

av undanförsel är en betydelsefull faktor. För att undvika eller mildra

de komplikationer av skilda slag, som synes ofrånkomliga därest mobilisering,

utrymning och undanförsel måste genomföras i stort sett samtidigt, bör

strävan vara att åstadkomma erforderliga undanförselåtgärder i ett så tidigt

skede som det överhuvudtaget är möjligt. I syfte att vidga möjligheterna att

tidigare än vid krig eller krigsfara — då samtliga beredskapslagar är avsedda

att senast träda i tillämpning — vidta nödiga åtgärder föreslår jag att

i lagen upptages en bestämmelse av innebörd att under andra utomordentliga

förhållanden Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke skall äga förordna

om undanförsel.

Förslaget att genomförandet av undanförsel också fortsättningsvis

böi i princip ankomma pa vederbörande ägare eller innehavare av

egendomen biträder jag. Skälet härför är icke blott att ägaren eller innehavaren

ofta har ett starkt eget intresse av att egendomen flyttas utan även och

kanske främst att myndigheterna saknar praktiska möjligheter att verkställa

undanförseln. Det är emellertid av största vikt att den enskilde vid behov

får hjälp av myndigheterna, i första hand länsstyrelserna, med anskaffande

av erforderliga resurser i form av transportmedel, arbetskraft m. m. I det

sammanhanget påkallar frågan om ianspråktagande av dylika resurser uppmärksamhet.

Jag delar riksnämndens och flera remissmyndigheters uppfattning

lörande behovet av särskilda förfoganderättsbestämmelser. Visserligen

kan i vissa lägen allmänna förfogandelagen förutsättas vara i tillämpning

och således möjliggöra ianspråktagande även för här avsett ändamål.

Emellertid är att märka att förfogandelagstiftningen ej täcker hela undan1''örselområdet

— arkivalier, kulturhistoriska föremål etc. faller exempelvis

utanför och dessutom är det, såsom jag redan framhållit, synnerligen

önskvärt att undanförsel kan ske redan innan beredskapslagarna i övrigt

satts i tillämpning. Vid sådant förhållande torde särskilda förfoganderegler

i undanförsellagen vara erforderliga. Vad gäller transportmedel utgår jag

ifrån att undanförselmyndigheterna anlitar den allmänna civila transportledning,

som organiseras. Liksom riksnämnden är jag av den åsikten att

föreskrift om ianspråktagande av arbetskraft med särskild tjänsteplikt däremot

ej lämpligen bör komma i fråga. Man torde nämligen ha anledning

rakna med att, därest erforderlig arbetskraft ej finns att tillgå exempelvis

genom civilförsvarets försorg, tjänstepliktslagen blir tillämplig eller speciella

åtgärder i annan ordning vidtages.

Jag har förut berört frågan om undanförsel i tidigt skede. Härvid bör beaktas

möjligheterna till frivillig undanförsel, d. v. s. ägare eller innehavare

av egendom kan främst i eget intresse verkställa planenlig undanförsel, ehu
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

ru sådan ej anbefallts. Det måste anses vara ett allmänt intresse att stödja

enskilda initiativ i den riktningen och myndigheterna bör därför i möjligaste

mån verka för att åstadkomma överenskommelser med olika företagare om

dylik undanförsel. Av avgörande betydelse är dock de ersättningsspörsmål

som härvid torde uppkomma. Såsom en del remissorgan påpekat lär riksnämndens

rekommendationer i fråga om ersättning icke vara tillräckliga för

att stimulera egendomsägare till frivillig undanförsel. Å andra sidan är det

icke möjligt att i förevarande sammanhang föreslå ersättningsregler av mera

generell innebörd. Såsom princip torde som riksnämnden förordat böra gälla,

att den som utför frivillig undanförsel, därest beslut om undanförsel

sedermera meddelas, ej skall komma i sämre ekonomiskt läge än den som

verkställer undanförsel först efter beslutet. Härutöver synes det emellertid

önskvärt att statsmedel ställs till förfogande så att riksnämnden och

andra fackmyndigheter efter överenskommelser i särskilda fall och beträffande

viktigare förnödenheter beredes möjlighet att helt eller delvis ersätta

egendomsägare för frivilliga undanförselåtgärder. Jag är i enlighet häimed

beredd att — efter utredning av frågan inom fackmyndigheterna — medverka

till förslag till riksdagen om anvisande av visst anslag å beredskapsstat

för ändamålet.

Ett snabbt och effektivt utförande av undanförsel- och förstöringsåtgärder

förutsätter en omfattande planläggning. De föreslagna lagbestämmelserna

är liksom gällande lagstiftning avsedda att utgöra det författningsmässiga

underlaget för vidtagandet av nödiga åtgärder. Tyngdpunkten ligger

emellertid från beredskapssynpunkt på den planering som i skilda hänseenden

fordras för att det hela i en aktuell situation skall kunna fungera. Härvidlag

är planläggningen i såväl central som regional instans av största vikt.

Bestämmandet av undanförsel- och mottagningsområden, upprättandet av

organisationsplaner, frågor angående transportmedel, emballage, lagerlokaler

m. in. samt organisatoriska spörsmål av olika slag är väsentliga problem.

De riktlinjer riksnämnden uppdragit beträffande planläggningsarbetet kan

jag i väsentliga delar biträda. Erforderliga tillämpningsföreskrifter till lagen

kommer att utarbetas på grundval av det av riksnämnden framlagda kungörelseförslaget

med vederbörligt beaktande av vid remissbehandlingen och eljest

framkomna synpunkter. Jag är angelägen om att redan nu betona, att frågan

om länsstyrelsernas befattning med undanförseluppgifter måste särskilt

beaktas. Avslutningsvis vill jag framhålla, att ett planläggningsarbete under

senare år kontinuerligt bedrivits. En översyn och förnyelse av denna

planläggning är emellertid påkallad efter den senaste utvecklingens krav

och sedan delvis nya lagbestämmelser trätt i kraft.

Till vissa frågor i samband med den föreslagna lagstiftningen torde jag

få återkomma i specialmotiveringen till förslaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

III. Förslag till lag om upphävande av lagen angående skyldighet att

meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser

Enligt lagen den U oktober 1939 (nr 726) angående skyldighet att meddela

uppgifter om kostnader för krigsleveranser kan företag, som på grund

av krigsleveranskontrakt »varom förmäles i särskilda av Kungi. Maj:t

utfärdade bestämmelser» är skyldigt att för kronans räkning mot ersättning

tillverka, bereda, istandsätta eller eljest till kronan leverera förnödenhet

som är behövlig för krigsmakten, av vederbörande myndighet åläggas att

dels lämna myndigheten uppgifter om kostnaderna för tillverkningen, beredningen

etc. dels ock för kontroll förete handelsböcker och affärshandlingar.

Förutsättningen är, att skyldigheten att tillverka etc. inträtt i enlighet

med förordnande av Kungl. Maj:t, då rikets försvar eller dess säkerhet

eljest det kräver, och att uppgifterna behövs för ersättningsfrågans bedömande.

Riksnämnden har i en den 24 oktober 1956 till handelsdepartementet inkommen

skrivelse hemställt att Kungl. Maj :t måtte dels upphäva kungörelsen

den 2 december 1938 (nr 663) med vissa bestämmelser om krigsleveranser

m. m. dels också föreslå riksdagen att lagen angående skyldighet att

meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser upphäves. Beträffande

frågan om lagens upphävande anför riksnämnden följande.

Av motiven till lagen (prop. nr 4 vid 1939 års urtima riksdag) framgår,

att lagen asyftade att underlätta en skälig prissättning på förnödenheter

som levererades till kronan på grund av krigsleveranskontrakt enligt kungorelsen

nr 663/1938 och alltså utan att tvångsåläggande enligt allmänna

„yt°v’an<^e^a^en tillgripits. Det förutsattes därvid, att förfogandelagens ersättningsregler

skulle tjäna såsom huvudsakliga riktlinjer för de statliga

myndigheterna vid förhandlingar om priset å förnödenheter som levererades

enligt krigsleveranskontrakt ävensom vid prövningen hos de skiljenämnder

som omnämndes i dåvarande krigsleveranskontrakt.

Då kungörelsen upphäves, bortfaller det hittillsvarande underlaget för en

eventuell tillämpning av lagen. Dessutom tillgodoses numera syftet med la1

£^nnan prdning. Den nuvarande tidsbegränsade prisregleringslagen ersattes

den 1 januari 1957 med en allmän prisregleringslag (SFS 1956: 236),

en permanent beredskapslag att tillämpas vid krig, krigsfara eller i vissa

andra extraordinära situationer. Denna lag upptager visserligen ej de bestämmelser

om uppgiftsskyldighet som finnas i nuvarande prisregleringsjS’

“!en 1 stället har motsvarande bestämmelser intagits i lagen om uppgiftsskyldighet

rörande pris- och konkurrensförhållanden (SFS 1956:245), som

r- * kraft den 1 januari 1957 och som avses gälla även under normala

torhallanden.

Departementschefen

Kungl. Maj:t har — i enlighet med riksnämndens förslag — genom kungörelse

den 6 juni 1957 (nr 292) om upphävande av kungörelsen den 2 december

1938 (nr 663) med vissa bestämmelser om krigsleveranser in. in. för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

ordnat, att sistnämnda kungörelse skall upphöra att gälla. I överensstämmelse

härmed torde — av skäl som anförts i riksnämndens framställning

lagen angående skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser

böra upphävas.

IV. Specialmotivering till förslaget till lag om undanförsel och förstöring

1 §•

Paragrafen motsvarar 1 § i riksnämndens lagförslag och 40 § i 1944 års

civilförsvarslag.

Riksnämnden

I överensstämmelse med vad som förordades av civilförsvarsutredningen

(SOU 1958: 13, s. 192 ff) har riksnämnden bland undanförselobjekten även

medtagit sådan egendom som arkivalier, böcker, konstverk och kulturhistoriska

föremål av betydelse för det allmänna.

Då undanförsel icke längre ingår bland civilförsvarets uppgifter utan är

ett led i den ekonomiska försvarsberedskapen, har skäl icke ansetts föreligga

att anknyta undanförseln till civilförsvarsområden. Förslaget upptar

därför endast en bestämmelse av innebörd, att egendomen i fråga skall föras

bort från sin vanliga förvaringsplats. Den föreslagna vida formuleringen

gör det enligt riksnämnden möjligt för vederbörande myndigheter att obundna

av andra synpunkter än sådana, som betingas av militära förhållanden

och utrymningsåtgärder, bestämma lämpliga mottagningsområden, nära

eller fjärran från undanförselområdet. Föreskriften i 41 § civilförsvarslagen

— enligt vilken bortförd egendom först efter tillstånd eller på särskilt angivna

villkor får flyttas från det civilförsvarsområde, dit egendomen bortförts

— har ansetts böra utgå.

I klarhetens intresse säger sig riksnämnden ha bibehållit regeln att undanförsel

även kan gälla förflyttning av hel rörelse, »industriell eller annan

verksamhet». Nuvarande bestämmelse att beslut om undanförsel också må

avse vad som tillverkas eller eljest framvinnes efter beslutets meddelande

har däremot synts överflödig.

Remissyttrandena

Förslaget att även arkivalier, böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål

skall ingå bland undanförselobjekten tillstyrkes livligt av i första hand

riksarkivet, krigsarkivet, riksantikvarieämbetet och statens historiska museum

samt nationalmuseum. Riksarkivet uppger, att frågan om beredande

av skydd för oersättliga arkivalier under krig eller krigsfara sedan länge

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

varit föremål för arkivets särskilda uppmärksamhet. Ansträngningarna har

därvid främst inriktats på att åstadkomma ett såvitt möjligt tillfredsställande

skydd genom förvaring i skyddsrum. I den mån tillfredsställande och

närbelägna skyddsrumsutrymmen ej kommer att stå till förfogande måste

emellertid undanförsel planeras. Detta gäller inte bara de egentliga arkivinstitutionerna

utan även de statliga myndigheternas arkiv samt kommunala

och enskilda arkiv av särskild betydelse. Nuvarande bestämmelser har icke

givit stöd för effektiva åtgärder beträffande undanförsel av arkivalier. —

Landsarkivarien i Uppsala anser visserligen förslaget innebära en förbättring

i förhållande till hittillsvarande ordning men menar likväl — med hänsyn

till den relativt långa tid som undanförsel av ett arkiv får antagas kräva

— att undanförsel av arkivalier synes vara en utväg, som bör prövas först

om annan och bättre icke står till buds.

Tidigare har anmärkts att Sveriges grossistförbund anser en bestämmelse

om riksnämndens befogenhet att vid högsta beredskap besluta om undanförsel

vara av sådan betydelse, att den bör ha sin plats i 1 § lagen och icke

i kungörelsen.

Departementschefen

Såsom jag tidigare antytt bör den grundläggande bestämmelsen om undanförsel

av egendom vara så vid och elastisk att med stöd av densamma

erforderliga åtgärder kan vidtagas. Med denna utgångspunkt och under hänvisning

till vad jag uttalat i den allmänna motiveringen till lagförslaget vill

jag i det väsentliga biträda de av riksnämnden anförda synpunkterna. Den

föreslagna utvidgningen av undanförselobjekten till att avse även arkivalier,

böcker, konstverk och kulturhistoriska föremål av allmän betydelse finner

jag högst angelägen. I enlighet med vad jag redan framhållit ter det sig

numera realistiskt att mera beakta de försörjningsmässiga aspekterna, att

överge hittillsvarande anknytning till civilförsvarsområden samt att införa

ett sammanfattande undanförselbegrepp.

För att möjliggöra undanförselåtgärder i ett tidigt skede föreslår jag, enligt

vad i den allmänna motiveringen nämnts, en vidgad rätt för Kungl.

Maj :t att —- med riksdagens samtycke — under andra utomordentliga förhållanden

än krig eller krigsfara besluta om undanförsel.

Anledning torde saknas att frångå den vanligen tillämpade tekniken att

i den grundläggande författningen överlåta på Kungl. Maj :t att bestämma,

vilken eller vilka myndigheter som bör få erforderliga befogenheter på det

aktuella området. I vilken utsträckning Kungl. Maj:t skall överlåta på underordnad

myndighet att förordna om undanförsel torde få bedömas särskilt

i varje aktuellt fall. Av naturliga skäl torde Kungl. Maj:ts beslut rörande

undanförsel i regel få mera generell karaktär under det att konkreta

avgöranden torde få delegeras.

Föreskriften i tredje stycket, vartill motsvarighet finns i gällande lagstiftning,

avser att förhindra ett kringgående av beslut om undanförsel.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

2 §•

Paragrafen motsvarar 2 § i riksnämndens förslag och har sin motsvarighet

i 42 § av 1944 års civilförsvarslag. Bestämmelsen framstår såsom betydelsefull

främst därigenom att den ger möjlighet att i ett krisläge förhindra

varutillförsel till områden, varifrån enligt planläggningen undanförsel skall

ske.

3 §•

Paragrafen motsvaras av 3 § i riksnämndens förslag och har väsentligen

samma innebörd som 66 § i 1944 års civilförsvarslag.

Som jag tidigare understrukit skall ägaren eller innehavaren av egendomen

i princip själv svara för undanförseln. Ett visst förtydligande av ordalydelsen

har skett i departementsförslaget.

Självfallet kan ej bortses från att ägaren eller innehavaren av ett eller

annat skäl är förhindrad att ombesörja undanförselåtgärder. Detta måste

emellertid den ansvariga myndigheten snarast få kännedom om så att undanförseln

kan ske genom myndighetens försorg. Anmälningsskyldighet kan

väl, såsom länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i första civilområdet

framhållit i sitt yttrande, vara befogad också i andra hänseenden,

exempelvis beträffande undanförselns fullbordande och egendomens omhändertagande

på mottagningsplatsen. Viktigast i förevarande sammanhang är

dock enligt min mening den straffsanktionerade föreskriften om anmälningsplikt

i fråga om uppkommet hinder för undanförseln, och jag finner

ej skäl att här föreslå ytterligare rapporteringsskyldighet.

Andra stycket i paragrafen reglerar ägares och innehavares skyldighet att

medverka vid förberedande åtgärder i verkställighetsskedet och att, då myndighet

ombesörjer undanförseln, biträda vid genomförandet därav. Här avses

exempelvis uttagning av varor, packning, lastning etc. Medverkan i planläggningsskedet

kan i allmänhet påfordras med stöd av 1948 års lag om

skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets

ekonomiska försvarsberedskap.

4 §•

Det föreslagna stadgandet överensstämmer i huvudsak med 4 § i riksnämdens

förslag och 67 § i 1944 års civilförsvarslag.

Riksnämnden

Lydelsen av paragrafens första stycke har, anför riksnämnden, något jämkats

i förhållande till gällande föreskrift i syfte att göra det fullt klart, att

ersättning för transportkostnader samt för medverkan vid undanförsels genomförande

i princip skall utgå av statsmedel. Enligt nämndens mening är

dock den begränsningen alltjämt motiverad, att speciella omständigheter

må föranleda avsteg från nämnda huvudregel. Hänsyn bör sålunda tagas

exempelvis till att undanförseln för vederbörande varit av väsentlig bety
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år i961

delse och att han genom densamma undgått eljest oundvikliga förluster.

Kostnader, som avses i första styckets andra mening, blir enligt lydelsen

ersatta i mera begränsad omfattning.

Remissyttrandena

Motivet för uppdelningen mellan ersättning för, å ena sidan, transportkostnader

m. m. och, å andra sidan, kostnader som eljest åsamkats ägaren

eller innehavaren av egendomen till följd av undanförseln, torde, uttalar

Sveriges grossistförbund, vara den i och för sig riktiga synpunkten, att ersättning

för det förra slaget av kostnader i regel skall fullt ut ersättas av

statsmedel medan övriga kostnader bör kunna bli föremål för en viss skälighetsbedömning.

Det förhållandet, att undanförsel i första hand sker i folkhushållningens

och det allmännas intresse, är enligt förbundets mening ett

starkt skäl för att transportkostnader och andra direkta kostnader i samband

med undanförseln normalt bör ersättas av staten. Den av riksnämnden

föreslagna lagtexten har emellertid icke utformats på ett klarläggande sätt

och ej heller kommentarerna ger en tydlig ledning. Visserligen har framhållits,

att ersättning för transportkostnader samt för medverkan vid förberedelser

eller för biträde med undanförsel i princip skall utgå av statsmedel.

Omedelbart därefter har emellertid anförts, att speciella omständigheter bör

kunna föranleda avsteg från huvudregeln och att hänsyn sålunda bör kunna

tagas exempelvis till att undanförseln för vederbörande varit av »väsentlig

betydelse» och att han genom densamma undgått eljest oundvikliga förluster.

En sådan tolkning synes leda till att även ersättning, som avses i första

styckets första mening, i väsentlig utsträckning skulle kunna bli beroende

av skälighetsprövning. För att få fullt klarlagt att ersättning i princip bör

utgå för transport av egendom eller biträde med undanförsel föreslår grossistförbundet,

att i lagtexten anges att i dylika fall full ersättning utgår av

statsmedel samt att orden »i den mån särskilda omständigheter ej annat

föranleda» utgår. I varje fall bör lagtexten och kommentarerna därtill utformas

så, att därav tydligt framgår att åläggande för ägare eller innehavare

att själv vidkännas berörda kostnader kan komma i fråga endast i alldeles

speciella undantagsfall. — Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Sveriges

köpmannaförbund, Stockholms och Skånes handelskammare samt handelskammaren

i Göteborg anför liknande synpunkter. Då det emellertid torde

möta svårigheter att i lagtexten ange, i vilka fall kostnader bör åläggas den

enskilde, vill Stockholms handelskammare i stället förorda att i proposition

i ärendet understrykes att bestämmelsen härom är avsedd att tolkas restriktivt.

Grossistförbundet och Skånes handelskammare anser att det icke finns

anledning att bibehålla stadgandet om retentionsrätt. Köpmannaförbundet,

industriförbundet och Stockholms handelskammare ger uttryck för samma

uppfattning. Enligt grossistförbundet torde de förhållanden, under vilka undanförsel

äger rum, vara så extraordinära, att retentionsrätlen i praktiken

kommer att visa sig ha relativt liten betydelse. Skånes handelskammare me
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1961

nar, att de fåtaliga fall, då ersättningsskyldighet kan ifrågakomma, torde

bli mycket svåra att bedöma och att under sådana förhållanden en rätt att

kvarhålla egendom får anses vara ett alltför kraftigt ingrepp i äganderätten.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län — vars uppfattning härutinnan biträdes av

länsstyrelsen i Västernorrlands län och civilbefälhavaren i andra civilområdet

— påtalar som en brist att lagförslaget icke upptar bestämmelser om

ersättning för förluster av egendom i följd av undanförsel eller förstöring,

i den mån dylika förluster ej gottgöres i annan ordning. I princip bor aSare»

som förlorar egendom under transport eller som tvingas förstöra egendom

för att den ej skall kunna nyttjas av fienden, erhålla ersättning av statsmedel.

Departementschefen

Med anledning av vad som framkommit vid remissbehandlingen vill jag

understryka att, såsom även riksnämnden uttalat, ersättning för transportkostnader

m. m. enligt första styckets första mening normalt avses skola utgå

av statsmedel. För att tydligare markera detta har också föreslagits en

viss jämkning av ordalydelsen i förhållande till den nuvarande. Ehuru undantagsbestämmelsen

således bör tolkas restriktivt, är den dock även enligt

min mening befogad i fall, då särskilda omständigheter föreligger. Stundom

torde nämligen undanförseln för vederbörande varuägare få anses vara av sa

väsentlig betydelse — exempelvis då ett grosshandelsföretags varulager flyttas

från utrymningsorten till evakueringsort och därigenom möjlighet ges

att omsätta varorna — att undantagsvis kostnaderna eller del av dessa skaligen

bör bestridas av ägaren. — Vad gäller andra kostnader än direkta transportkostnader

m. m. synes det också fortsättningsvis motiverat att ersättning

av statsmedel utgår i mera begränsad omfattning. Den situationen, att

kostnaden stått i uppenbart missförhållande till den nytta undanförselåtgärden

medfört, kan t. ex. tänkas inträda då egendom av visst slag kravt

speciella anordningar i fråga om emballage och packning, då forvanngslokaler

av särskild beskaffenhet måst iordningställas etc. Skälighetsprovning

torde därvid få ske i det enskilda fallet.

Jag biträder uppfattningen, att med hänsyn främst till dess i sammanhanget

speciella karaktär bestämmelsen om retentionsrätt icke torde vara

erforderlig. I enlighet härmed har i departementsförslaget stadgandet lått

Vad gäller ersättning för förlust av egendom till följd av undanförsel

eller förstöring bör alltjämt beaktas, att dylik förlust under vissa förutsättningar

kan behandlas såsom krigsskada. Gottgörelse kan följaktligen komma

i fråga jämlikt lagen om ersättning för krigsskada å egendom. I övrigt

torde sådana ersäitningsfrågor böra lösas först i en aktuell situation, då det

allmänna ekonomiska läget och andra inverkande, på förband okända faktorer

blivit klarlagda. Lagstiftning in casu eller andra erforderliga åtgärder

i syfte alt i möjligaste mån hålla vederbörande egendomsägare skadeslösa

torde då kunna påräknas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

5 §•

Pal agi afen, som i stort sett överensstämmer med 5 § i riksnämndens förslag

och 43 § i 1944 års civilförsvarslag, täcker enligt riksnämndens uppfattning

behovet av grundläggande författningsregel angående förstöring.

Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhavaren i femte civilområdet

samt länsstyrelserna i Gävleborgs län och Norrbottens län ansluter sig

till överbefälhavarens i riksnämndens skrivelse redovisade uppfattning, att

ordet »väsentligen» bör utgå. Överbefälhavarens motivering har främst varit,

att tvekan icke skall råda om vilken omfattning planläggningen skall ha. De

nämnda remissmyndigheterna håller före, att, om trängande fara föreligger

för att egendom skall falla i fiendens hand, beslutande myndigheter svårligen

kan göra några avväganden, huruvida fiendens innehav av egendomen skulle

»väsentligen» underlätta hans krigsansträngningar. — Länsstyrelsen i Västernorrlands

län och civilbefälhavaren i fjärde civilområdet menar däremot,

att den föreslagna lydelsen innebär en önskvärd realistisk begränsning.

Departementschefen

Anledning saknas enligt min mening att borttaga den redan i gällande

agregel förekommande begränsningen »väsentligen». Bibehållandet av denna

begränsning torde icke föranleda tvekan om vilken omfattning planläggningen

av förstöring skall ha.

I departementsförslaget har den ändringen vidtagits, att beskaffenheten

av de hinder mot undanförsel, som må föreligga, ej närmare angivits Såsom

lansstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i första civilområdet

i sitt remissyttrande framhållit lär nämligen hindrets beskaffenhet knappast

ha nagon betydelse för spörsmålet om förstöring. Om t. ex. området där

egendomen finns, är omringat av en övermäktig fiende och bedöms som förorat

maste förutsättning för förstöring vara för handen oavsett anledningen

till att undanförsel av egendomen ej kan ske.

„ Para»rafen bär sin motsvarighet i 6 § riksnämndens förslag och 68 8 i 1944

ars civilförsvarslag. ö

Bestammdserna om genomförande av undanförsel skall i tillämpliga delar

ga la beträffande förstöring. Vid förstöring torde emellertid i betydligt större

utsträckning än vid undanförsel åtgärderna komma att utföras av annan

an egendomens agare eller innehavare. Naturligt nog får förstöringsåtgärder

till stor del forutsättas bli ombesörjda genom militära myndigheters försorg.

I andra fall, exempelvis vid vissa sprängningar och då det gäller att

höva anl4 3 mT 7 t0lde deSSUt°m särskilda fackmän be
hova

anhtas. Mot den bakgrunden bör också ersättningsregeln i paragrafens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

andra stycke ses. Ersättning är liksom för närvarande avsedd att utgå endast

för medverkan vid förberedande åtgärder för förstöring, däremot ej

för verkställighet av förstöringsåtgärder. Vid sådant förhållande kan jag

icke biträda riksnämndens förslag angående ersättning för medverkan vid

förstöring. Bestämmelsen härom har följaktligen fått utgå. Frågan om ersättning

för förstörd egendom har jag berört under 4 §.

7 §•

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 7 § i riksnämndens lagförslag

men saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning.

Skälen för en särskild förfoganderegel har redovisats i den allmänna motiveringen.

Genom hänvisningen till allmänna förfogandelagen kan olika former

av ianspråktaganden bli möjliga. En innehavare av transportmedel kan

åläggas antingen att ställa detta till förfogande eller att fullgöra ett forslingsuppdrag,

innehavaren av en lageranläggning kan åläggas att lagra förnödenheter,

som han ej själv äger, o. s. v. Hänvisningen till förfogandelagen

innebär vidare, att där förekommande ersättningsregler m. m. blir tillämpliga.

Jag erinrar om mitt tidigare uttalande, att jag ej funnit tillräckliga skäl

föreligga att i förevarande sammanhang föreslå ett stadgande även om ianspråktagande

av arbetskraft.

8 §•

De föreslagna påföljdsbestämmelserna överensstämmer i huvudsak med

vad riksnämnden i 8 § föreslagit och har i det väsentliga sin motsvarighet i

91 § av 1944 års civilförsvar slag.

Riksnämnden

I förhållande till gällande lag har, påpekar riksnämnden, den ändringen

föreslagits att straffmaximum om två års straffarbete ansetts böra vara

tillämpligt om omständigheterna allmänt sett är synnerligen försvårande

oavsett vilken beredskapsgrad som gällt vid brottets begående. Underlåtenhet

att utan giltigt skäl verkställa anbefalld undanförsel torde böra straffbeläggas

på samma sätt som verkställande av undanförsel i strid mot givna

bestämmelser. Däremot har riksnämnden icke ansett sig böra biträda ett av

överbefälhavaren framfört förslag om straff även för den som underlåter att

verkställa anbefalld förstöringsåtgärd. Enligt riksnämnden kan det nämligen

synas tveksamt, huruvida det är rimligt att under straffhot fordra förstöringsåtgärder

och huruvida sådant straffhot verkligen kan antagas påverka

vederbörandes beredvillighet att utföra förstöringen.

Remissyttrandena

Hovrätten för Västra Sverige anför:

Det föreslagna stadgandet om straff för den som utan giltigt skäl underlåter

att verkställa undanförsel utgör eu nyhet i jämförelse med gällande

rätt. Att en sådan bestämmelse hittills ansetts kunna undvaras torde sammanhänga

med att undanförsel enligt nu gällande lagstiftning kan beslutas

il liihang Ull riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 202

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 ur 1961

endast i syfte att bereda egendom bättre skydd mot krigshandlingar. Och

i regel torde ägarens eller innehavarens naturliga intresse av egendomens

bevarande utgöra tillräcklig garanti för att han fullgör vad på honom ankommer

för att egendomen genom undanförsel skall skyddas mot krigsskada.

Om däremot såsom nu föreslås undanförsel skall kunna beslutas även

i syfte att få till stånd en med hänsyn till folkförsörjningen ändamålsenligare

geografisk fördelning av viktigare förnödenheter, så ökas naturligen

risken för att en eller annan undandrager sig att ställa sig till efterrättelse

ett meddelat beslut om undanförsel. Den föreslagna nya straffbestämmelsen

synes däiför väl grundad. — Av de för brott mot undanförselbestämmelserna

föreslagna straffsatserna skall den svåraste, straffarbete i högst två år,

tillampas om omständigheterna äro synnerligen försvårande. I gällande lagstiftning

uppställes som ytterligare förutsättning för ådömande av straffarbete

att brottet begåtts under högsta civilförsvarsberedskap. Frånvaron av

en dylik föreskrift i det föreliggande förslaget är väl närmast att betrakta som

en konsekvens av att bestämmelserna om undanförsel genomgående frigjorts

från sambandet med civilförsvarslagstiftningen. Någon större ändring i sak

torde ej föranledas av förslaget. Det kan nämligen antagas, att domstolarna

vid bedömandet av om omständigheterna äro synnerligen försvårande särskilt

beakta brottets farlighetsgrad med hänsyn till det allmänna läget då

brottet begicks. — Medan enligt nu gällande* lagstiftning om undanförsel

adomande av förverkandepåföljd är beroende av att någon fälles till straff,

kan enligt förslaget sådan påföljd komma i fråga där någon övertygats om

straffbelagd gärning. I detta avseende saknas anledning till erinran mot förslaget,

som härutinnan överensstämmer med vissa nyare lagbestämmelser

om förverkande. Däremot kunde ifrågasättas om icke orden »i den mån det

finnes skäligt» i den föreslagna lydelsen borde utgå och möjligheten till partiellt

förverkande i stället markeras genom föreskrift att undanhållen egendom

(respektive värdet därav) må förklaras helt eller delvis förverkad. Härmed

skulle vinnas överensstämmelse med det förslag till ändring av strafflagens

förverkandebestämmelser, som framlagts i ett den 16 september 1960

avgivet betänkande (Förverkande på grund av brott, SOU 1960: 28). Å andra

sidan har det citerade uttrycket använts i en nvligen tillkommen, närstående

lagstiftning, civilförsvarslagen den 22 april 1960. Med hänsyn härtill

och då en mera allmän revision av speciallagstiftningens regler om förverkande

möjligen är att förvänta, torde man för närvarande böra godtaga den

av riksnämnden föreslagna avfattningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och civilbefälhavaren i första civilområdet,

länsstyrelsen i Jönköpings län — som dock framhåller att frågan i praktiken

torde komma att ha relativt liten betydelse — samt länsstyrelsen i Norrbottens

län ansluter sig till överbefälhavarens förslag om straffpåföljd även

för underlåtenhet att verkställa anbefalld förstöringsåtgärd.

Departementschefen

Jag kan i allt väsentligt biträda de synpunkter, som anförts av riksnämnden

och av hovrätten. Vad angår den från något håll förordade straffbestämmelsen

vid underlåtenhet att verkställa förstöring vill jag erinra om att

förstöring i relativt stor utsträckning torde utföras av annan än egendomsägaren.

9 §■

Paragrafen motsvarar 9 § i riksnämndens förslag.

Det ligger i sakens natur att i en situation, då myndighet beslutat om un
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961 31

danförsel- eller förstöringsåtgärder, rådrum icke finns för ett överklagande

av beslutet.

10 §.

Den föreslagna paragrafen har samma lydelse som 10 § i riksnämndens

förslag. Motsvarande bestämmelse finns i 96 § andra stycket i 1944 års

civilförsvarslag och i 84 § andra stycket av 1960 års civilförsvarslag. Såsom

tidigare framgått gäller redan vissa särbestämmelser för bl. a. järnvägarna,

statens vattenfallsverk och vissa icke statliga kraftföretag, televerket, luftfartsverket

och krigsmakten. Författningsunderlag för utfärdande av föreskrifter

bör alltjämt finnas.

11 §•

Paragrafen motsvarar 11 § i riksnämndens förslag.

Jag har tidigare betonat, att tillämpningsföreskrifter och detalj anvisningar

har sin särskilda betydelse med tanke på det planläggningsarbete och de

förberedelser i övrigt som på förevarande område är av den allra största

vikt. Med hänsyn till de speciella behov, som här kan tänkas uppkomma,

innebär den föreslagna bestämmelsen vidare, att Kungl. Maj :t kan föreskriva

särskilda åtgärder, som är ägnade att underlätta genomförandet av undanförsel

och förstöring. Riksnämndens motiv härför har främst varit att

skapa underlag för stadganden i tillämpningskungörelsen angående frivillig

undanförsel. Även i andra sammanhang kan emellertid ett dylikt bemyndigande

vara av värde. Sålunda kan det i samband med planering för förstöring

av egendom visa sig erforderligt att i vissa fall redan i fredstid vidta speciella

förberedelser för att i händelse av krig möjliggöra en snabb och effektiv

förstöring. Jag anser sådana synpunkter böra beaktas och vill tillägga,

att bemyndigandet i förevarande sammanhang, där tidsfaktorn kan visa sig

bli avgörande, får anses vara av stor betydelse från beredskapssynpunkt.

Lagens ikraftträdande

Jag finner det angeläget, att den nya lagen snarast träder i kraft, och föreslår

den 1 januari 1962 såsom lämplig tidpunkt för ikraftträdandet.

övergångsbestämmelser

Enligt övergångsbestämmelser till civilförsvarslagen den 22 april 1960 skall

vad i 40—43 och 66—68 §§ i 1944 års civilförsvarslag stadgas i avseende å

undanförsel och förstöring ävensom till nämnda paragrafer anslutande bestämmelser

i 9 kap. av samma lag alltjämt gälla, intill dess annorlunda förordnas.

Genom den nya lagen om undanförsel och förstöring upphör nämnda

bestämmelser att gälla.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

V. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om undanförsel och förstöring; samt

2) lag om upphävande av lagen den It oktober 1939 (nr 726) angående

skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krig slev erans er.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av den

lydelse bilaga (Bilaga A)1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Torbjörn Lindvall

1 Bilagan, som frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med de vid propositionen

fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

33

Bilaga B

Riksnämmlens förslag

till

Lag om undanförsel och förstöring

Härigenom förordnas som följer.

Om undanförsel

1 §•

För afl förhindra, att egendom av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen

eller eljest för det allmänna, såsom varuförråd, maskiner, boskap,

fordon och fartyg, ävensom arkivalier, böcker, konstverk och kulturhistoriska

föremål genom krigshandlingar förstöras eller annorledes går förlorade,

eller för att nå en från beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk

fördelning av egendom av särskild betydelse för försvaret eller folkförsörjningen

i krig, äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskriva, att egendomen

skall föras till annan plats än den, där egendomen eljest förvaras (undanförsel).

Undanförsel må ock avse förflyttning av viss industriell eller annan verksamhet

av betydelse som ovan sagts.

2 §•

För ändamål som i 1 § sägs äger Konungen eller den myndighet Konungen

bestämmer vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskriva,

att egendom som avses i nämnda lagrum ej må föras till visst område

av riket eller ock må föras till visst område allenast efter tillstånd och på

villkor, som angivas i tillståndet.

3 §•

Har beslut meddelats om undanförsel av viss egendom, åligger det ägare

eller innehavare av sådan egendom att, i den mån det i beslutet angivits eller

av vederbörande myndighet påfordras, själv ombesörja undanförseln och

därvid ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande undanförseln, som

må hava meddelats. Möter hinder att ombesörja undanförseln, skall anmälan

härom ofördröjligen göras till länsstyrelsen i det län där egendomen finnes

eller, om annan myndighet påfordrat undanförseln, till sistnämnda myndighet.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att medverka vid förberedande åtgärder

för undanförsel ävensom att, om myndighet ombesörjer undanförseln,

lämna nödigt biträde vid densamma.

4 §•

För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt

till fullgörande av beslut om undanförsel, så ock för medverkan vid förberedande

åtgärder eller biträde med undanförsels utförande utgår ersättning

av statsmedel i den mån ej särskilda omständigheter annat föranleda. Har

kostnad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsel

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

och står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan

medföra för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning

av statsmedel.

Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller innehavaren

pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför, i den män han

enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv

verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom. Till

säkerhet föi bär avsedd fordran äger myndigheten att av egendomen kvarhålla

så mycket som svarar mot fordringen.

Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad beträffande

rekvisition för krigsmaktens behov.

Om förstöring

5 §•

Föreligger trängande fara för att egendom av beskaffenhet, att fiendens

innehav därav skulle väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, skall

falla i fiendens hand och tillåter ej tiden att egendomen undanföres eller

möter hinder häremot till följd av egendomens beskaffenhet eller på grund

av brist på transportmedel eller andra därmed jämförliga förhållanden, äger

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer föreskriva, att egendomen

skall förstöras eller eljest försättas ur brukbart skick (förstöring).

6 §•

Vad i 3 § stadgas om undanförsel skall i tillämpliga delar gälla beträffande

förstöring.

För biträde med förberedande åtgärder för eller medverkan vid förstöring

skall ersättning av statsmedel utgå efter vad i 4 § sägs.

Särskilda bestämmelser

7 §•

Myndighet, som Konungen bestämmer, äger taga i anspråk markområden,

byggnader, utrymmen, transportmedel och materiel ävensom vad eljest må

fmnas erforderligt för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall

därvid vad i allmänna förfogandelagen stadgas äga tillämpning.

8 §-

Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med straffarbete i högst två år straffes

1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats utan giltigt

skäl underlåter att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel

i strid mot därom givna bestämmelser eller underlåter att iakttaga i 3 S föreskriven

anmälningsskyldighet; samt

2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter

mot förbud, som genom föreskriften meddelats, eller underlåter att iakttaga

villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställts.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd

med straff, ma rätten, i den man det finnes skäligt, förklara egendom, som

undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen

ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att till kronan utgiva ersättning för

egendomens värde. ö

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

35

9 §•

Mot beslut, som meddelats enligt 1, 2, 3, 5 eller 6 §, må talan icke föras.

10 §.

Om förhållanden, som avses i denna lag, äger Konungen meddela särskilda

föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader, som äro avsedda för

krigsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra verk, företag eller inrättningar

av större omfattning eller särskild beskaffenhet.

11 §\

Konungen äger föreskriva särskilda åtgärder ägnade att vid krig eller

krigsfara underlätta genomförandet av undanförsel och förstöring, så ock

i övrigt meddela de närmare bestämmelser som må erfordras för tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den

Riksnämndens förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse om undanförsel och förstöring

Kungl. Maj:t har, med stöd av 11 § lagen den 1961 (nr )

om undanförsel och förstöring, funnit gott förordna som följer.

Om planläggning av undanförsel och förstöring

1 §•

Med de begränsningar, som framgå av vad nedan i denna kungörelse stadgas,

ankommer det på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att

planlägga undanförsel och förstöring. Vid planläggningen skall armétygförvaltningen,

medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och statens jordbruksnämnd,

varje myndighet beträffande egendom som faller inom dess

verksamhetsområde, medverka i den omfattning, som överenskommes mellan

riksnämnden och respektive myndighet.

Planläggning för undanförsel av arkivalier, böcker, konstverk och kulturhistoriska

föremål skall ske under medverkan av krigsarkivet, riksarkivet,

kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet och nationalmuseum.

2 §•

Inom varje län ankommer det på länsstyrelsen att planlägga undanförsel

och förstöring i enlighet med de anvisningar som meddelas av myndighet

som i 1 § sägs. Länsstyrelsen skall därvid, då så finnes erforderligt,

samråda med vederbörande försvarsområdesbefälhavare.

3 §•

För vilka orter och områden planläggning av undanförsel skall ske ävensom

till vilka områden undanförsel skall planeras fastställes av riksnämn
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år J961

den för ekonomisk försvarsberedskap i samråd med överbefälhavaren och

civilförsvarsstyrelsen.

4 §•

Vid vilka anläggningar och i vilken omfattning förstöring skall planläggas

tastställes av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i samråd med

överbefälhavaren samt medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och

statens jordbruksnämnd, de sist nämnda två myndigheterna såvitt gäller

egendom som faller inom deras respektive verksamhetsområden.

Om undanförsel

5 §•

Har på sätt stadgas i beredskapskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 515)

beredskapsgrad I (högsta beredskapsgraden) anbefallts, äger riksnämnden

tor ekonomisk försvarsberedskap meddela beslut om undanförsel jämlikt

1 § lagen om undanförsel och förstöring och om förbud jämlikt 2 § samma

lag. Kan på grund av förbindelseavbrott eller av annan anledning riksnämndens

beslut icke avvaktas, äger civilbefälhavare eller, om civilbefälhavare

ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse meddela beslut som

nu sagts. Länsstyrelse ma även eljest, då högsta beredskapsgraden anbefallts,

förordna om sådan undanförsel inom länet som av länsstvrelsen

planlagts.

6 §•

Beslut om undanförsel må avse all egendom av viss beskaffenhet inom det

område beslutet gäller eller viss myckenhet därav eller ock viss angiven

egendom. Där omständigheterna det medgiva, skall egendomens ägare eller

innehavare erhålla tillfälle att yttra sig, innan beslutet fattas. I beslutet

ma meddelas föreskrifter om att egendom skall föras till viss ort eller visst

område, så ock om att undanförseln skall inom viss i beslutet angiven tid

verkställas genom ägarens eller innehavarens försorg. Skyldighet att und,

aa, ,a egendom> som innehaves av annan än ägaren, bör icke utan särskilda

skal aläggas ägaren, med mindre innehavaren medgivit, att ägaren må omhändertaga

egendomen.

Ha föreskrifter som i första stycket sägs icke lämnats i beslutet, ankommer

det på länsstyrelsen i det län där egendomen finnes att meddela sådana

föreskrifter, för såvitt icke riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

eller civilbefälhavare för särskilt fall annorlunda beslutar.

Överbefälhavaren och militärbefälhavare ävensom militär myndighet,

som därtill bemyndigats av överbefälhavaren eller militärbefälhavare må’

da högsta beredskapsgrad gäller, meddela de föreskrifter i fråga om verkställigheten

av beslut om undanförsel som med hänsyn till militära operationer

må finnas särskilt påkallade.

Det åligger länsstyrelsen i det län där egendomen finnes att såvitt möjligt

tillse, att beslut om undanförsel ävensom i anslutning därtill utfärdade

föreskrifter komma till vederbörandes kännedom.

7 §’

Då egendom undanföres genom myndighets försorg, skall myndigheten

såvitt möjligt tillse, att egendomen varken under transporten eller, därest

myndigheten ombesörjer jämväl egendomens uppläggning efter transporten,

a den nya upplagsplatsen sammanblandas med annan egendom så att ett

avskiljande icke kan ske.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

Myndighet som undanfört egendom skall vidare, så snart ske kan, lämna

egendomens ägare ävensom, där vid tiden för myndighetens omhandeitagande

av egendomen annan än ägaren var innehavare av densamma, namn

debinnehavare underrättelse om undanförseln och den plats dit egendomen

förts. I fråga om varuparti, i vilket panträtt är upplåten jämlikt lagen om

viss panträtt i spannmål eller lagen om viss panträtt i spanadslin och hampa,

skall underrättelsen innehålla uppgift om vederbörlig benämning a den

fastighet, varå partiet upplagts, samt om förvaringsrum eller annan plats,

där detta skett, med angivande tillika, därest annat parti av varan upplag s

eller kan uppläggas i samma förvaringsrum, av den plats i rummet, dar det

ifrågavarande partiet finnes upplagt.

8 §•

Därest egendom, som undanförts genom myndighets försorg ej efter bortförandet

omhändertages av ägaren eller annan, som vid myndig''hetens omhändertagande

av egendomen var innehavare darav, eller av nagon, a vilken

den förutvarande innehavarens rätt övergått, skall myndigheten taga

vård om egendomen. Vid egendomens vårdande skola bestämmelserna i / s

första stvcket i tillämpliga delar iakttagas.

Är egendom i fall som i första stycket sags utsatt för forskamnmg eller

snar förstörelse eller fordrar den alltför kostsam vård, skall den myndighet,

som har vård om egendomen, därmed förfara på sätt, vartill omständigheterna

föranleda; dock bör myndigheten, där särskilda föreskrifter i angivna

hänseende ej utfärdats, i den mån så lämpligen kan ske, hanvanda

sig till närmast överordnade myndighet för att erhålla instruktion om orfaringssättet.

9 §•

Det åligger myndighet, som i 1 § sägs, envar inom sitt verksamhetsområde,

att verka för frivillig placering av egendom, som avses i t § lagen om

undanförsel och förstöring, å plats som med hansyn till undanforselplanläggningen

finnes lämplig.

10 §.

Har egendom, som avsetts bli föremål för undanförsel, efter öveienskommelse

mellan egendomens ägare eller innehavare och myndighet, som i

1 8 sägs, frivilligt bortförts till annan plats än den, dar egendomen eljest

förvaras, innan beslut meddelats enligt 1 § lagen om undanförsel och förstöring,

skall, därest sådant beslut sedermera meddelas och egendomen darav

skulle ha berörts, ägaren eller innehavaren äga samma rätt till ersättning

enligt 4 g sagda lag som han skulle ägt, om bortförandet skett efter

det beslutet om undanförsel meddelats.

Om förstöring

11 §•

Har beslut om förstöring jämlikt 5 § lagen om undanförsel och förstöring

meddelats, må överbefälhavaren och militärbefälhavare ävensom militär

myndighet, som därtill bemyndigats av överbefälhavaren eller militärbefälhavare,

meddela föreskrifter om tiden för beslutets verkställande samt i

den män så finnes särskilt påkallat ur militär synpunkt, om andra förhållanden

av betydelse för verkställigheten. Sådana föreskrifter skola sa snart

ske kan av den militära myndigheten delgivas lansstyrelsen i det lan, dai

egendomen finnes.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

fnrc^Sll\^ °,m föJstörin§ ävensom, i förekommande fall, föreskrifter som i

forsta stycket sags skola av vederbörande länsstyrelse såvitt möjligt bringas

het meddcHdv^111’/0111^^ beröfres‘ 1 hängande fall må militär myndigden

somtrS dtov "* fo'' SlörinS8 ™rkSUUl«nde även direkt till

Särskilda föreskrifter

12 §.

Myndighet, som meddelar beslut eller föreskrift enligt denna kungörelse

eller verkställer sådant beslut, skall föra förteckning över dessa ärenden

Altå ''tu?6 ar®nde skola antecknas meddelade beslut och vidtagna åtgärder

me? enLVfOrt^r u handlin/ar skola förses med ärendets num
mer

enligt forteckningen och sammanföras i en akt. Då sådan akt eller viss

Sk“fnnick"S,rg°dV8rr!,rS. ““ värtleri"Ss"ä””<i «“» myndighet,

enli8t 7 § lagen om “nda"rer“1

f^V1!113111-111?18 nämnda lagrum skola föreskrifterna i allmänna förefterrätete?sneg°r

Gn 26 ^ 1954 (nr 279) 1 tiUämPliga delar lända till

_ 14 §.

ring^skål räkninT! jämlikt 4 fller 6 § !agen om undanförsel och förstörm0,

skall rakning a den fordrade ersättningen jämte de övriga handlingar

“vreCilM^H1''11 StMi6r s*^ ersättningsanspråk, avlätlna,“n iSs
er!ättn“gsa„1präkei''

Ä” lWP“"kle" tesint vari

n i rf rå''“a,n Pröv.as av allmän lokal värderingsnämnd med tillämpning

av bestämmelserna i rekvisitionsförordningen. "

........ 15 §■

„o ^sattn!pg.iamlJkt 4 eller 6 § lagen om undanförsel och förstöring skall

mof[LitSa-lningSSkyidlghet å-agtS kronan> gäldas av den länsstyrelse, som

S t a ersattmngen eller eljest förmedlat lokal värderings
namnds

handläggning av ärendet. s

er*ältningsPelopp skall utanordnas så snart beslut som äger laga

kraft gentemot den ersattningspliktige föreligger.

16 §•

Beträffande åtgärder för undanförsel och förstöring vid

aj statens jarnvägar och de enskilda järnvägarna;

Vatte^nl!-Verks anläggningar och byggnader samt anläggningar

och byggnader tillhörande vissa icke statliga kraftföretag- 8 8

c) televerkets anläggningar och byggnader
samt

Iuftfartsanlag§ning under luftfartsverkets förvaltning eller tillsyn,

skmla ÄT °ch byggnader under vägverkets förvaltning eller tillsyn

delas g 1 d foresknfter’ som av Kungl- Maj :t i särskild ordning med
Det

åligger överbefälhavaren att besluta om de åtgärder för undanförsel

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

39

och förstöring, som skola vidtagas vid krigsmakten tillhöriga anläggningar

och byggnader.

17 §-

Det ankommer på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att i

samråd med berörda myndigheter utfärda erforderliga anvisningar beträffande

kungörelsens tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft den • Genom kungörel
sen

upphäves kungörelsen den 31 augusti 1949 (nr 515) om skyddsplacering

av varuförråd m. m.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 november

1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 7 november 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 27 oktober 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättade förslag till lag om undanförsel och

förstoring samt lag om upphävande av lagen den U oktober 1939 angående

skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleveranser.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

revisionssekreteraren Äke Sundquist.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

41

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 10 november 1961.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, lagrådets den 9 november

1961 avgivna utlåtande över de den 27 oktober 1961 till lagrådet remitterade

förslagen till lag om undanförsel och förstöring och lag om upphävande av

lagen den 14 oktober 1939 (nr 726) angående skyldighet att meddela uppgifter

om kostnader för krigsleveranser.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att desamma — efter vissa redaktionella jämkningar i

förslaget till lag om undanförsel och förstöring — måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils van der Hceg

Stockholm 1901. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611118

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:408 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 a1 i texten
  2. 2LU 1961:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m. s. 1 i texten