Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse au punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:4, Med förslag till lag om ändrad lydelse au punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

l

Nr 4

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse au punkt 6 av anvisningarna till 24 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); given Stockholms slott den 2 december 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna

till 24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en jämkning av bestämmelserna om beskattning

av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter. Enligt förslaget skall den

schablonmetod, som används för beräkning av inkomst av sådan fastighet,

i ökad utsträckning bli tillämplig när bostaden uthyres till sommargäster. 1

1 Bilxang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 år 1961

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 24 §.

6. De i------såsom bostad.

Till fastighet,--— —- — — ägarens förfogande.

Från tillämpningen av bestämmelserna

i 24 § 2 mom. första och andra

styckena bliva genom regeln i 2 mom.

sista stycket första punkten, under

där angivna förutsättningar, undantagna

exempelvis fastigheter som under

somrarna bruka uthyras till sommargäster

men i övrigt bebos av ägarna,

sommarstugor som regelbundet

uthyras under somrarna, fastigheter

vilka till viss del upplåtas för upplagsplats,

för rörelse el. dyl. samt

fastigheter vilka utnyttjas för odling

eller tillgodogörande av alster eller

naturtillgångar från fastigheten. En

fastighet bör anses i allenast ringa

omfattning utnyttjad för sådant ändamål,

som här avses, om den därigenom

förvärvade årliga intäkten

icke överstiger 2 procent av fastighetens

taxeringsvärde.

Fråga huruvida —

Från tillämpningen av bestämmelserna

i 24 § 2 mom. första och andra

styckena bliva genom regeln i 2 mom.

sista stycket första punkten, under

där angivna förutsättningar, undantagna

exempelvis fastigheter som under

somrarna bruka uthyras till sommargäster

men i övrigt bebos av ägarna,

sommarstugor som regelbundet

uthyras under somrarna, fastigheter

vilka till viss del upplåtas för upplagsplats,

för rörelse el. dyl. samt

fastigheter vilka utnyttjas för odling

eller tillgodogörande av alster eller

naturtillgångar från fastigheten. En

fastighet bör anses i allenast ringa

omfattning utnyttjad för sådant ändamål,

som här avses, om den därigenom

förvärvade årliga bruttointäkten

uppgår till högst 1 200 kronor eller

överstiger nämnda belopp men icke

2 procent av fastighetens taxeringsvärde,

nna tid.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år. 1

1 Senaste lydelse av punkt G av anvisningarna till 24 § se 1953: 404.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 december 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler viss fråga rörande

beskattningen av egnahemsfastighet samt anför därvid följande.

Inledning

Genom beslut av 1953 års riksdag infördes i kommunalskattelagen en

schablonmetod för beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter.

Denna beräkningsmetod skall tillämpas när sådana fastigheter används för

bostadsändamål, till sommarnöje eller liknande. Bestämmelserna är emellertid

så utformade, att vissa egnahemsfastigheter faller utanför schablonmetodens

tillämpningsområde, oaktat de under hela eller större delen av

året används som stadigvarande bostad för ägaren. Schablonmetoden får

nämligen inte användas, bl. a. om ägaren mot en hyra som överstiger två

procent av fastighetens taxeringsvärde hyr ut sin bostad, helt eller delvis, till

sommargäster.

Kritik mot bestämmelsernas nuvarande utformning i detta hänseende har

framkommit och frågan har även berörts i riksdagen (se 1960 års bevillningsutskotts

betänkande nr 24).

I anledning härav har inom finansdepartementets rättsavdelning den 30

juni 1960 upprättats en promemoria angående beskattningen av egnahemsfastighet,

i vilken upplåtes bostad åt sommargäster (stencilerad) jämte förtattningsförslag

i ämnet. Författningsförslaget torde såsom Bihang få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

över denna promemoria har yttranden inhämtats av kammarrätten, riksskattenämnden,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Gotlands,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län ävensom

Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges fastighetsägareförbund, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation.

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende och skall till en början lämna

en översikt av gällande bestämmelser på området m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

Gällande bestämmelser m. m.

Den inledningsvis nämnda schablonmetoden innebär att bruttoinkomsten

av fastigheten beräknas till två och en halv procent av taxeringsvärdet samt

att avdrag medges blott för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital och

för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Utöver dessa avdrag erhåller

fastighetsägare, som är mantalsskriven på fastigheten, ett extra avdrag (det

s. k. egnahemsavdraget) om 200 kronor. Bestämmelserna härom är intagna

i 24 § 2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen jämte anvisningar.

Schablonmetoden gäller för fastighet, som är inrättad till bostad åt en

eller två familjer, och kommer till användning även om fastigheten helt eller

delvis uthyres till stadigvarande bostad. Hyresinkomsten skall då inte

särskilt redovisas i deklarationen. Om fastigheten däremot brukar användas

eller uthyras till annat än stadigvarande bostad eller såsom bostad för

ägaren, skall den schablonmässiga inkomstberäkningen inte tillämpas, under

förutsättning att sådant användande eller sådan uthyrning har mer än

ringa omfattning. Om schablonmetoden inte tillämpas, användes i stället

den konventionella metoden, varvid influten avkastning (hyror, hyresvärde

för utrymmen som disponeras av ägaren, inkomster genom försäljning

av fastighetens produkter o. s. v.) beskattas efter avdrag för omkostnader

för fastigheten, däri inberäknat värdeminskning å byggnaden. I dessa

fall kan ägare, som är mantalsskriven på fastigheten, inte få det särskilda

egnahemsavdraget om 200 kronor.

De här återgivna bestämmelserna skall tillämpas även på sådana fastigheter,

som används bara viss del av året eller tillfälligt, t. ex. sommarvillor,

sportstugor eller jaktstugor, eller som utan att användas står till ägarens

förfogande.

Anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen ger viss vägledning för bedömande

av frågan om vad som menas med användande eller uthyrning till

annat än stadigvarande bostad eller uthyrning i blott ringa omfattning. Som

exempel på fall då schablonmeloden inte skall tillämpas anges bl. a. att en

fastighet under somrarna brukar uthyras till sommargäster men i övrigt

bebos av ägarna samt att en sommarstuga regelbundet uthyres under somrarna.

En fastighet bör enligt anvisningspunkten anses nyttjad i allenast

ringa omfattning för visst ändamål, om den därigenom förvärvade årliga

intäkten inte överstiger 2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Förarbetena till 1953 års lagstiftning (proposition nr 187/1953, bevillningsutskottets

betänknade nr 50/1953) visar att bestämmelserna om

schablonmässig inkomstberäkning för en- och tvåfamilj sfastigheter tillkommit

i förenklingssyfte. Tillämpningen av den konventionella metoden för

inkomstberäkningen hade visat sig förenad med betydande svårigheter i fråga

om egnahem, sommarstugor och liknande fastigheter. Med schablonen avsågs

att uppnå — i stället för en beskattning av en beräknad hyresavkastning

— en beskattning av ränta å fastighetsägarens i fastigheten nedlagda

kapital. Förvärvskälla i egentlig mening ansågs nämligen inte föreligga i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 år 1961

fråga om dessa fastigheter, som av ägaren normalt innehas för att tillgodose

behovet av bostad för sig och sin familj. Ej heller i de fall en- eller tvåfamiljsfastighet

är helt eller delvis uthyrd till stadigvarande bostad ansågs

annan beskattning än av den schablonmässigt beräknade räntan å det egna

kapitalet böra ifrågakomma. Om fastigheten utnyttjas för annat ändamål än

bostad, kunde den dock antagas lämna betydligt högre avkastning än vid

utnyttjande enbart för bostadsändamål. En inkomstberäkning enligt vanliga

grunder befanns därför befogad, när den särskilda användningen inte

är blott av ringa omfattning.

Frågan om rätt metod för beräkning av inkomst av egnahemsfastighet

som, helt eller delvis, uthyres till sommargäster aktualiserades, såsom redan

nämnts, vid 1960 års riksdag. I motionerna 1: 422 och II: 533 framhölls, att det

på vissa håll är relativt vanligt, att villaägare under en eller annan sommarmånad

inrättar provisorisk bostad för sig och sin familj samt uthyr den ordinarie

bostaden i möblerat skick till sommargäster. Det förhållandet att den avtalade

hyran också inrymmer ersättning för möbler gör, menade motionärerna, att

bruttointäkten även vid uthyrning i ringa omfattning lätt uppgår till 2 procent

av taxeringsvärdet. Beskattning efter annan metod än den schablonmässiga

inträffar därför i praktiken även i sådana fall då den intäkt, som är att hänföra

till fastigheten såsom sådan, är lägre än 2 procent. Motionärerna ansåg

att nuvarande bestämmelser kan leda till direkt obilliga resultat och fann

det angeläget att en ändring kommer till stånd. I motionerna föreslogs därför

sådan ändring av nuvarande bestämmelser på området, att uthyrning

av möblerad lägenhet, som under större delen av året bebos av ägaren, icke

i något fall skall föranleda undantag från reglerna om schablonmässig inkomstberäkning

för en- och tvåfamiljsfastigheter.

Bevillningsutskottet (betänkande nr 24) framhöll följande i anledning

av motionerna. När den schablonmässiga inkomstberäkningen infördes,

åsyftades att uppnå en förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet

i fråga om det stora antal fastigheter, som av ägaren normalt innehas huvudsakligen

för att tillgodose behovet av bostad för sig och sin familj. Reglerna

för förenklad inkomstberäkning ansågs böra äga tillämpning även då

ägaren hyr ut lägenhet i fastigheten till stadigvarande bostad eller i endast

ringa omfattning utnyttjar fastigheten för annat ändamål än stadigvarande

bostad. Däremot ansågs det befogat, att inkomsten beräknas enligt vanliga

grunder i fall då en- och tvåfamiljsfastighet brukar i större omfattning utnyttjas

för annat ändamål än stadigvarande bostad och därför kan antagas

lämna ägaren betydligt större avkastning än vad som motsvaras av beräknad

ränta på det egna kapitalet. Denna principiella uppläggning av schablonreglerna

kan enligt utskottet uppenbarligen inte utan vidare överges. Såvitt

gäller uthyrning till sommargäster bör med hänsyn till kravet på likformighet

vid beskattningen i princip gälla att de icke obetydliga merinkomster,

som tillföres fastighetsägaren genom sådant utnyttjande av fastigheten, skall

underkastas beskattning i den mån uthyrningen äger rum regelbundet och i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

icke alltför ringa omfattning. En särbehandling i enlighet med motionsyrkandet,

som skulle innebära skattefrihet under alla förhållanden för inkomst

genom uthyrning till sommargäster av ägarens bostadslägenhet, kan enligt

utskottets mening inte gärna komma i fråga. Utskottet tilläde, att vid uthyrning

av möblerad lägenhet inkomsten endast delvis är hänförlig till nyttjande

av själva fastigheten, medan återstoden är att anse som ersättning för

rätten att nyttja möbler, sängutrustning, husgeråd in. m. De gränsdragningssvårigheter

som på detta område kan uppkomma vid lagtillämpningen syntes

utskottet vara av sådan natur att de lämpligen bör lösas genom anvisningar,

utfärdade av riksskattenämnden. — Under åberopande härav hemställde

utskottet att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med denna hemställan.

Departementspromemorian

I departementspromemorian framhålles, att den sommarnöjesuthyrning,

varom nu är fråga, är koncentrerad till vissa samhällen, där praktiskt taget

hela den fasta befolkningen skaffar sig extrainkomster genom sådan uthyrning.

Om gränsen för uthyrning i ringa omfattning sättes lågt, medför detta

att taxeringsnämnderna i berörda distrikt blott i obetydlig utsträckning kan

utnyttja den förenkling i taxeringsarbetet som den schablonmässiga inkomstberäkningen

innebär. Vid taxeringen i dessa distrikt måste fortfarande mycket

arbete nedläggas på uppskattning av hyresvärdet av fastighetsägarens

egen lägenhet och på prövning av olika, ofta svårbedömbara avdragsyrkanden.

Detta arbete torde på sina håll knappast kunna ske utan att andra väsentliga

taxeringsuppgifter eftersättes.

Även för de skattskyldiga torde den konventionella metoden för inkomstberäkningen

innebära ett betydande merarbete. Den synes därjämte, såsom

i viss mån framgår av de förut omnämnda motionerna, inbjuda till icke

fullt rättvisande jämförelser mellan de båda metoderna. För att verkligen

avgöra huruvida den konventionella metoden ger merskatt i förhållande till

schablonmetoden, måste man se till taxeringarna under en följd av år. Vid

tillämpning av den konventionella metoden äger nämligen den skattskyldige

åtnjuta avdrag för t. ex. reparations- och underhållskostnader. Dessa kostnader

förekommer i regel icke varje år utan återkommer med ofta fleråriga

mellanrum. Även om den hyra sommargästen erlägger givetvis är avsedd att

ge uthyraren en vinst, torde den dock i viss mån kompenseras av den ökade

förslitning som tillfällig uthyrning av sommarnöjeskaraktär medför och

som i regel förr eller senare kommer att återspeglas i avdragen för reparationskostnader.

Enligt promemorian torde säkra hållpunkter saknas för hur en jämförelse

mellan de båda metoderna utfaller. En sådan jämförelse är, framhålles det,

för övrigt svår att anställa redan därigenom att inkomstberäkningen enligt

schablonmetoden grundar sig på fastigheternas taxeringsvärden. Nivån för

taxeringsvärdena för fastigheter av egnahemskaraktär torde nämligen alltjämt

på sina håll få anses vara ganska ojämn. I promemorian bedöms det dock

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

7

som icke osannolikt -— icke minst med hänsyn tagen till det förhållandet att

egnaliemsavdraget om 200 kronor medges blott vid inkomstberäkning enligt

schablonmetoden — att den konventionella metoden i sommarnöjesdistrikten

även på längre sikt ställer sig något ofördelaktigare.

I departementspromemorian erinras om att bevillningsutskottet funnit att

skäl inte torde föreligga vare sig att principiellt jämställa uthyrning till sommarbostad

med uthyrning till stadigvarande bostad eller att, vid bedömning

huruvida särskilt utnyttjande av fastigheten förekommit i ej blott ringa omfattning,

bortse från uthyrning av fastighetsägarens bostadslägenhet. Däremot

synes det, fortsätter promemorian, med hänsyn till den framförda kritiken

kunna övervägas att något jämka tvåprocentregeln, d. v. s. att gränsen

för utnyttjande i blott ringa omfattning omprövas. En dylik jämkning kan

ske antingen så att annat procenttal väljes eller därigenom att gränsen anges

på annat, mindre kategoriskt sätt.

Den nuvarande gränsdragningen vid hyror som uppgår till två procent

av taxeringsvärdet medger, att schablonmetoden kan tillämpas i den mån den

särskilda användningen av fastigheten ger inkomster som i förhållande till

fastighetens värde framstår som mindre betydelsefulla. Regelns konstruktion

förhindrar emellertid icke, påpekas det i promemorian, att även tämligen

obetydliga inkomster av t. ex. uthyrning till sommargäster utesluter

tillämpningen av schablonmetoden i fråga om fastighet med lågt taxeringsvärde.

I dessa fall torde den del av hyresersättningen som återstår att beskatta,

sedan medgivna avdrag frånräknats, vara tämligen ringa. I promemorian

ifrågasättes fördenskull om inte schablonmetoden bör få tillämpas

även i de fall inkomsten visserligen överstiger två procent av taxeringsvärdet

men likväl är låg. En regel med sådan innebörd förmodas komma att

innebära förenklingar vid de årliga taxeringarna utan att leda till något

mera påtagligt skattebortfall.

Det föreslås därför, att anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen ändras

så, att en fastighet bör anses vara i allenast ringa omfattning utnyttjad

för annat ändamål än stadigvarande bostad, om den därigenom förvärvade

årliga intäkten uppgår till förslagsvis högst 1 000 kronor eller också överstiger

nämnda belopp men icke två procent av fastighetens taxeringsvärde. En sådan

bestämmelse torde leda till att flertalet fall av uthyrning, helt eller delvis,

av den egna bostaden till sommargäster kommer att rymmas inom den

gräns som tillåter schablonmässig inkomstberäkning. I promemorian förutsättes

därvid att, på sätt 1960 års bevillningsutskott antytt, den del av

hyresinkomsten, som är alt anse som ersättning för rätten att nyttja möbler,

sängutrustning, husgeråd m. m., inte får påverka frågan om vilken

metod för beräkning av fastighelsinkomsten som skall tillämpas.

Remissyttrandena

Den i ulredningspromemorian föreslagna ändringen tillsiyrkes av kammarrätten,

länsstyrelserna i Södermanlands, Gotlands och Jämtlands län,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska

landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges

fastighetsägareförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

och Tjänstemännens centralorganisation.

Ytterligare utredning av frågan föreslås av länsstyrelserna i Stockholms

och Hallands län.

Avstyrkande yttranden har avgivits av riksskattenämnden och länsstyrelserna

i Kalmar, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

De remissinstanser som yttrat sig i tillstyrkande riktning har i regel

såsom skäl för tillstyrkandet åberopat den förenkling i deklarations- och

taxeringsförfarandet som den föreslagna ändringen skulle medföra. Länsstyrelserna

i Södermanlands och Gotlands län framhåller att förenklingen

kommer att beröra, inte bara egnahemsfastigheter i vilka bostad upplåtes åt

sommargäster, utan även sådana egnahemsfastigheter som eljest utnyttjas

för annat än bostadsändamål, t. ex. för odling eller tillgodogörande av fastighetens

alster.

Länsstyrelsen i Stockholms län uppger att taxeringsnämnderna i stor utsträckning

godkänt deklaration efter schablonmetod utan att ingå på närmare

undersökning rörande eventuella intäkter av t. ex. sommarnöjesuthyrning.

Länsstyrelsen finner med utgångspunkt från inom länet rådande förhållanden

en generös tolkning av gällande föreskrifter vara motiverad. Länsstyrelsen

är likväl inte beredd tillstyrka det framlagda förslaget. Den föreslagna

1 000 kronorsgränsen torde inte vara tillräckligt hög för att inrymma

de hyresinkomster som regelmässigt uppnås inom de mest frekventerade

sommarnöjesorterna. Länsstyrelsen påpekar vidare att den bristande överensstämmelsen

mellan redovisning av inkomst av jordbruksfastighet och

annan fastighet skulle förstärkas vid ett genomförande av förslaget. Uthyrning

av sommarbostäder förekommer nämligen i inte ringa omfattning också

på jordbruksfastigheter. I detta läge vill länsstyrelsen förorda ytterligare utredning

i ämnet. Därvid bör jämväl frågan om uppdelning av hyresinkomst

på fastighet och inventarier närmare övervägas.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller liknande synpunkter. Länsstyrelsen

förordar utredning av frågan om införande av schablonmässig beskattning

av hyresinkomster som överstiger två procent av fastighetens taxeringsvärde.

Sådan hyresinkomst skulle, enligt länsstyrelsens mening, anses

som skattepliktig intäkt till förslagsvis 60 procent. Det bör enligt länsstyrelsens

mening samtidigt övervägas om inte ändrade regler bör genomföras

beträffande uthyrning av sommarstugor; taxeringsnämnderna torde nämligen

blott i undantagsfall få kännedom om sådan uthyrning.

Även riksskattenämnden anser det olämpligt att fixera gränsen till 1 000

kronor, enär hyresinkomster av ungefär denna storlek torde vara vanliga i

fråga om uthyrning till sommargäster. Många gränsfall skulle då uppkomma

och vara ägnade att väcka irritation hos de skattskyldiga. Nämnden tilllägger

följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 år 1961

9

Nu nämnda förhållanden skulle närmast motivera en höjning av gränsen

till förslagsvis 1 500 kronor. Det måste emellertid med skärpa understrykas,

att ju högre gränsen för den skattefria inkomsten sättes, desto större blir

orättvisan gentemot ägare av sådana såsom jordbruksfastighet taxerade fastigheter,

å vilka sommarbostäder uthyras. Oavsett beloppets storlek utgör ju

inkomst genom uthyrning till sommargäster skattepliktig inkomst för ägare

av jordbruksfastighet. En så pass hög gräns som 1 500 kronor skulle för

övrigt innebära ett skatteprivilegium av en natur, som ur principiella synpunkter

knappast kan godtagas. Det må anmärkas, att den nuvarande 2 %- regeln i allmänhet torde medföra ett gränsbelopp av betydligt mindre storleksordning.

Länsstyrelsen i Kalmar län vitsordar att en författningsändring i enlighet

med det framlagda förslaget skulle innebära en förenkling i deklarationsfprfarande

och taxering. Länsstyrelsen anser emellertid att de fördelar som

skulle vinnas inte är av betydenhet. Med hänsyn till kravet på största möjliga

likformighet vid taxeringen anser sig länsstyrelsen därför böra avstyrka

förslaget.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig i samma riktning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det önskvärt, att en omarbetning

i någon form sker av nuvarande regler i fråga om uthyrning till

sommargäster. Länsstyrelsen hyser emellertid betänkligheter mot den föreslagna

1 000 kronorsgränsen. I många skärgårdssamhällen i länet brukar

bruttoinkomsten av uthyrning till sommargäster endast undantagsvis uppgå

till 1 000 kronor. I andra samhällen utefter kusten förekommer däremot

relativt ofta hyresinkomster av denna art på 1 200—2 000 kronor per år.

Länsstyrelsen pekar på de tröskelproblem som uppkommer, när hyresinkomsten

ligger vid den föreslagna gränsen, och befarar att denna tröskel

kommer att utgöra en frestelse till oriktiga deklarationsuppgifter. Berörda

tröskelproblem skulle undgås om från bruttoinkomsten av sommarnöjesuthyrningen

avdrag medgavs -— förutom för de av uthyrningen föranledda

kostnaderna — med ett belopp som motsvarar två procent av taxeringsvärdet.

En sådan regel skulle emellertid ge ganska små belopp i skatt i förhållande

till den totala hyran. Den skulle även medföra ett icke obetydligt

merarbete för deklaranter och taxeringsnämnder. Länsstyrelsen föreslår i

stället att uthyrning, som medför intrång i egen bostad, skall likställas med

uthyrning till bofasta hyresgäster och därigenom göras skattefri. Länsstyrelsen

anser att del inte finns tillräckligt starka skäl, som talar för att inkomst

av uthyrning till sommargäster i dessa fall skall behandlas på annat

sätt än inkomst genom uthyrning till bofasta hyresgäster.

Riksskattenämnden ingår även på de av 1960 års bevillningsutskott ifrågasatta

anvisningarna på förevarande område. Nämnden uttalar, att nämnden

torde komma att — sedan statsmakterna tagit ställning till promemorieförslaget

— utfärda anvisningar av huvudsakligt innehåll att, därest hyran

innefattar jämväl ersättning för rätt att disponera i vart fall huvuddelen av

vad som ingår i normalt möblemang för bostaden, viss angiven del av hyresintäkten

må avräknas. Enär dylik uthyrning i allmänhet innefattar ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

icke oväsentligt intrång i fastighetsägarens disposition av sin bostad, synes

avräkning böra medges efter en relativt generös norm. Härigenom skulle,

anser nämnden, sannolikt också i huvudsak kunna undvikas tvister om tilllämpningen

av normen.

Riksförbundet Landsbygdens folk diskuterar i sitt yttrande tidpunkten

för ikraftträdandet av ändrade bestämmelser på området. Enligt förslaget

skulle, framhåller förbundet, övergången till ny metod för inkomstberäkningen

ske den 1 januari 1961. Ändringen av bestämmelserna kommer då

inte att bli känd för de skattskyldiga förrän de trätt i kraft. Reparationer,

som utförts under år 1960 och som inte betalats under samma år, blir då

inte avdragsgilla. Förbundet föreslår därför, att ikraftträdandet uppskjutes

till 1963 års taxering.

Departementschefen

Den år 1953 beslutade schablonmetoden för beräkning av inkomst av egnahemsfastighet

har tillkommit i förenklingssyfte. Metoden har helt naturligt

utarbetats med tanke på normalfallen, d. v. s. att fastigheten nyttjas av

ägaren såsom bostad. När fastigheten användes för annat ändamål, kan de

därvid uppkommande inkomsterna och utgifterna förmodas vara av annan

art och storleksordning än i normalfallen. De beräkningar som ligger till

grund för schablonmetoden kan på grund härav inte bli rättvisande. En individuell

uppskattning av fastighetens avkastning är i dessa fall därför i

princip erforderlig.

Det sagda utesluter inte att man kan underlåta en exakt beräkning

av fastighetsinkomsten, om användandet för annat ändamål framstår som

ringa. Tvärtom torde detta ligga i linje med strävandena att förenkla deklarationsbestyr

och taxeringsförfarande.

Enligt nuvarande bestämmelser skall schablonen frångås, om fastighetsägaren

genom att använda fastigheten för annat än bostadsändamål erhåller

en intäkt som överstiger två procent av fastighetens taxeringsvärde. Såsom

framgår av den förut lämnade redogörelsen har kritik framkommit mot

denna regel. Om fastighetens taxeringsvärde är lågt, kommer nämligen även

förhållandevis små bruttointäkter att föranleda att schablonmetoden inte

kan tillämpas. Man har påtalat att detta förhållande, framför allt i västkustområdet,

lett till viss ojämnhet i taxeringen.

Den bofasta befolkningen i detta område upplåter i stor utsträckning

under några sommarveckor sin bostad, helt eller delvis, till sommargäster.

När schablonmeloden tillämpas vid beräkning av inkomsten av fastigheten,

blir hyran för sådan upplåtelse inte beskattad. Om hyran däremot överstiger

två procent av taxeringsvärdet, kommer den konventionella metoden

för inkomstberäkning till användning. Detta innebär att såsom intäkt av

fastigheten skall redovisas hyresvärdet av fastighetsägarens bostad och influtna

hyror samt att avdrag skall göras för alla omkostnader för fastigheten,

t. ex. reparationer och värdeminskning, och för slitage på möbler och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

andra inventarier som omfattats av uthyrningen till sommargäster. Eftersom

vissa omkostnader, t. ex. reparationer, är ojämnt fördelade mellan åren, leder

en beskattning efter den konventionella metoden, i jämförelse med taxering

enligt schablonmetoden, till mera växlande resultat.

För att komma till rätta med de olägenheter, varmed den nuvarande gränsdragningen

sålunda ansetts förenad, har i departementspromemorian föreslagits

att schablonmetoden skall få tillämpas om inkomsten av fastighetens

användning för annat ändamål än bostad visserligen överstiger två procent

av taxeringsvärdet men uppgår till högst 1 000 kronor.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt det i promemorian framlagda förslaget

och understrukit att en regel av den föreslagna innebörden skulle leda

till förenklingar i deklarations- och taxeringsförfarandet. Avstyrkande uttalanden

har emellertid också gjorts, varvid i första hand åberopats, att jordbrukare,

som hyr ut sina bostäder till sommargäster, redan nu är missgynnade

i förhållande till egnahemsägarna och att denna olikformighet skulle

skärpas om förslaget genomföres. Det har vidare uttalats, att den föreslagna

beloppsgränsen skulle skapa tröskelproblem i de fall där sommarnöjeshyrorna

ligger omkring 1 000 kronor samt slutligen att 1 000 kronorsgränsen

i och för sig är för låg men av de nyssnämnda skälen inte kan höjas ytterligare.

I anledning härav vill jag framhålla följande.

För beräkning av inkomst av jordbruksfastighet är en fullständig redovisning

av inkomster och utgifter under alla förhållanden erforderlig. Att

härvid utbryta inkomsten av boningshuset från förvärvskällan i övrigt och

beräkna denna inkomst efter schablon skulle inte innebära någon förenkling;

i den mån det skulle vara tekniskt genomförbart, skulle det därjämte

ofta ställa sig ofördelaktigt för jordbrukaren. Att denne sålunda inte kan

använda egnahemsschahlonen innebär på intet sätt en diskriminering i förhållande

till egnahemsägaren. Användningen av schablonmetoden för egnahemsfastigheterna

innebär för deras vidkommande blott att inkomsterna av

uthyrningen till sommargäster presumeras motsvara å ena sidan en minskning

av hyresvärdet av den egna bostaden och å andra sidan ökade omkostnader

för t. ex. reparationer och värdeminskning. För jordbrukaren kommer

dessa poster direkt till synes i deklarationen medan hos egnahemsägaren

sker en tyst kvittning.

Vad härefter angår invändningen om tröskelproblem är det, hur gränsen för

schablonregelns tillämpning än sättes, ofrånkomligt att sådana problem uppstår.

Olägenheterna härav synes emellertid snarast kunna bli mindre med

promemorieförslaget än med nuvarande regel. Dennas anknytning enbart

till taxeringsvärdet medför nämligen att gränsen varierar från fastighet till

fastighet och — i den mån nivån för taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter

är olika i skilda områden — även distriktsvis. En regel som för flertalet

fastigheter kommer att medföra samma gräns synes snarast vara ägnad att

leda till eu jämnare och rättvisare taxering.

Av det sagda torde framgå, att jag inte funnit de mot eu beloppsgräns

framförda skälen bärande. Om förslaget genomföres, kommer detta i stället

alt medföra påtagliga fördelar. Schablonmetodcn får ökad användning i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 196t

de berörda områdena, och därigenom uppnås, utan nämnvärt skattebortfall,

förenklingar för såväl deklaranter som taxeringsnämnder. Jag vill därför

förorda att en beloppsgräns införes vid sidan av den nuvarande gränsen. I

fråga om beloppets storlek må följande framhållas.

Den i promemorian föreslagna regeln är utarbetad med tanke på att man

vid tillämpningen skall bortse från den del av hyresinkomsten, som kan

sägas innefatta ersättning för slitage på möbler o. dyl., och alltså endast

taga hänsyn till vad som utgör ersättning för själva faslighetsupplåtelsen.

Bevillningsutskottet har tidigare givit uttryck för den uppfattningen att den

nuvarande procentregeln bör tolkas på detta sätt.

Enligt min mening kan, främst från praktiska utgångspunkter, vägande

invändningar resas mot en regel av denna innebörd. Den skulle nämligen

tvinga såväl egnahemsägaren som taxeringsnämnden att göra en beräkning

av hur stor del av hyresinkomsten som belöper på annat än fastigheten såsom

sådan. Även om riksskattenämnden utfärdar anvisningar på området,

synes en sådan uppskattning ofta kunna bli vansklig och tvistig. Det synes

inte stå i överensstämmelse med strävandena att nå fram till enkelhet i

taxeringen att redan frågan huruvida schablonmetoden skall tillämpas eller

icke förutsätter bedömanden av sådan art.

Ur praktiska synpunkter synes det vara att föredra att gränsdragningen

sker med utgångspunkt från bruttobeloppet av vad som influtit genom fastighetens

användning för annat än bostadsändamål. Om detta bruttobelopp bestämmes

till 1 200 kronor torde det stora flertalet sommarnöjesuthyrningar

falla innanför gränsen. I den mån årsinkomsten av fastighetens särskilda

användning överstiger nämnda belopp, synes det vara fråga om en verksamhet

av mera affärsbetonad art, där en detaljerad deklaration är önskvärd.

Jag vill därför förorda att anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

ändras så att den där angivna gränsen för egnahemsfastighets användande i

ringa omfattning för annat än bostadsändamål anges på det sätt att bruttointäkten

inte får överstiga 1 200 kronor eller två procent av fastighetens taxeringsvärde.

Med hänsyn till att fråga är om en förenklingsåtgärd, som bör

komma i tillämpning snarast möjligt, vill jag ansluta mig till departementspromemorians

ståndpunkt att de nya bestämmelserna bör tillämpas första

gången vid 1962 års taxering (inkomståret 1961).

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

i proposition föreslå 1961 års riksdag att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till

24 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alice Magnusson

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1961

13

Bihang

Departementspromemorians förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 24 §.

6. De i--------- såsom bostad.

Till bostad------— ägarens förfogande.

Från tillämpningen av bestämmelserna

i 24 § 2 mom. första och andra

styckena bliva genom regeln i 2

mom. sista stycket första punkten,

under där angivna förutsättningar,

undantagna exempelvis fastigheter

som under somrarna bruka uthyras

till sommargäster, men i övrigt bebos

av ägarna, sommarstugor som

regelbundet uthyras under somrarna,

fastigheter vilka till viss del upplåtas

för upplagsplats, för rörelse el. dyl.

samt fastigheter vilka utnyttjas för

odling eller tillgodogörande av alster

eller naturtillgångar från fastigheten.

En fastighet bör anses i allenast

ringa omfattning utnyttjad för

sådant ändamål, som här avses, om

den därigenom förvärvade årliga intäkten

icke överstiger 2 procent av

fastighetens taxeringsvärde.

Fråga huruvida —

Från tillämpningen av bestämmelserna

i 24 § 2 mom. första och andra

styckena bliva genom regeln i 2

mom. sista stycket första punkten,

under där angivna förutsättningar,

undantagna exempelvis fastigheter

som under somrarna bruka uthyras

till sommargäster men i övrigt bebos

av ägarna, sommarstugor som

regelbundet uthyras under somrarna,

fastigheter vilka till viss del upplåtas

för upplagsplats, för rörelse el. dyl.

samt fastigheter vilka utnyttjas för

odling eller tillgodogörande av alster

eller naturtillgångar från fastigheten.

En fastighet bör anses i allenast ringa

omfattning utnyttjad för sådant ändamål,

som bär avses, om den därigenom

förvärvade årliga intäkten

uppgår till högst 1 000 kronor eller

överstiger nämnda belopp men icke

2 procent av fastighetens taxeringsvärde.

- denna tid.

1 Senaste lydelse av punkt G av anvisningarna till 24 § se 1953: 104.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 är 1961

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1961 ars taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1961 eller tidigare år.

601834

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 2k § kommunalskattela a1 i texten
  2. BevU 1961:4 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen den 28 sept s. 1 i texten