Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre

1961-02-17 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:51, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

1

Sr 51

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre;

given Stockholms slott den 17 februari 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser om

skydd mot flyghavre.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny förordning med vissa bestämmelser

om skydd mot flyghavre, avsedd att ersätta nuvarande bestämmelser,

som innehåller föreskrifter huvudsakligen i syfte att hindra ogräsets

spridning via fodersäd. Enligt förslaget utökas spridningsskyddet med stadgande

att transport av all spannmål skall ske så att spridning av flyghavre

under transporten förhindras. Begagnade spannmålssäckar får endast om

de gjorts rena från flyghavrekärnor säljas eller tillhandahållas för återanvändning

till utsäde, fodervaror eller gödningsämnen. Beträffande spannmålsavrens

och liknande föreslås att såväl de nya som de nu gällande

bestämmelserna för spannmål blir tillämpliga. Skyldighet införes vidare att

förstöra allt rensavfall som inte avyttras i finförmalet skick. Vid försäljning

av halm skall säljaren vara ovillkorligt skyldig att skriftligen upplysa

köparen om huruvida halmen härrör från flyghavrefri brukningsenhet eller

ej. Är säljaren oviss härom, äger han i stället uppgiva detta. Möjlighet öppnas

för planmässig bekämpning av flyghavreförekomster inom hushållningssällskapens

områden och under sällskapens överinseende. Jordägare

och de flesta nyttjanderättshavare åligger att deltaga i bekämpningen och

underlåtna åtgärder kan medföra vite eller utförande av arbetet på den försumliges

bekostnad.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj. ts proposition nr 51 år 1961

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Spannmål som ej undergått finförmalning (fingröpning) må ej saluhållas

eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre (Avena

fatu a eller Avena sterilis) i större antal än som är tillåtet enligt de föreskrifter

lantbruksstyrelsen utfärdar.

Vad nu sagts skall dock ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse

och ej heller där den som odlat spannmålen säljer därav till förbrukare i

orten utan offentligt utbjudande.

2 §-

Transport av spannmål, som odlats här i riket eller hit införts samt förtullats

och som ej undergått finförmalning, skall, om varan ej kan antagas vara

fri från frön av flyghavre, ske på sådant sätt att spridning av flyghavre under

transporten förhindras. Föreskrifter om vad sålunda skall iakttagas vid

transport av spannmål meddelas av lantbruksstyrelsen.

Vad i första stycket stadgas skall, där ej annat följer av 12 §, icke gälla

transport mellan ägor och ekonomibyggnader tillhörande den brukningsenhet

där spannmålen odlats eller skall användas.

3 §•

Den som på sin brukningsenhet odlat spannmål är, då han säljer därav,

pliktig att, vare sig det av köparen påfordras eller icke, senast vid leveransen

lämna köparen skriftligt meddelande huruvida flyghavre förekommer

på brukningsenheten eller icke. Är säljaren oviss huru härmed förhåller sig,

äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.

4 §-

Köpman som i och för sin rörelse för foderändamål förvärvat spannmål

av odlare, vilken icke i meddelande enligt 3 § uppgivit att hans brukningsenhet

är fri från flyghavre, så ock den som för foderändamål till riket infört

spannmål är skyldig att enligt föreskrifter som lantbruksstyrelsen utfärdar

låta prov av varan tagas och analyseras med avseende på halt av flyghavre.

5 §•

I fråga om spannmål som för foderändamål införts till riket skall sådan

undersökning rörande förekomst av flyghavre som avses i 4 § ske innan varan

fraktas från importorten. Visar undersökningen att varan icke må saluhållas

utan finförmalning, skall jämväl finförmalningen verkställas i importorten.

Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter det föranleda, medgiva

undantag från stadgandena i första stycket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1901

3

6 §.

Vid köp av foderspannmål mellan köpmän i och för deras rörelse är säljaren,

vare sig det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel

eller köpekontrakt eller genom annan skriftlig handling lämna köparen uppgift

huruvida i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att varan icke

får saluhållas eller säljas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl

angiva analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.

7 §•

Säck som använts för spannmål må icke, med mindre säcken gjorts ren

från frön av flyghavre, saluhållas, säljas eller tillhandahållas för transport

eller förvaring av gödningsämne, utsäde eller fodervara.

Vad nu sagts skall icke gälla vid försäljning av spannmål till förbrukare

i fall som avses i 1 § andra stycket.

8 §•

Vad i denna förordning stadgas om spannmål skall i tillämpliga delar

även gälla spannmålsavrens och annat avfall som framkommer vid anläggning

för rensning eller annan behandling av spannmål eller frö.

Avfall, som icke får saluhållas eller säljas utan finförmalning, skall, i den

mån varan icke överlåtes i finförmalet skick, brännas eller på annat sätt

förstöras så att spridning av flyghavre förhindras.

9 §.

Vid försäljning av halm annat än för industriellt ändamål är säljaren,

vare sig det av köparen påfordras eller icke, pliktig att senast vid leveransen

lämna köparen skriftligt meddelande huruvida halmen härrör från brukningsenhet

som är fri från flyghavre eller icke. År säljaren oviss huru härmed

förhåller sig, äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.

10 §.

överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet förbud som stadgas i

1 eller 7 § eller bryter någon mot 2, 4, 5 eller 8 § eller mot föreskrift som

meddelats med stöd därav eller underlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet

enligt 3, 6 eller 9 § eller lämnar någon vid fullgörande av sådan skyldighet

medvetet eller av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.

11 §•

Där förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant påkalla,

äger Kungl. Maj :t på framställning av hushållningssällskapet förordna att

flyghavre inom området eller viss del därav skall bekämpas enligt en av sällskapet

upprättad och av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av lantbruksstyrelsen fastställd plan.

Skyldighet att följa fastställd bekämpningsplan åligger jordägaren eller,

där jorden innehaves med annan nyttjanderätt än i 1 kap. 7 § lagen om

nyttjanderätt till fast egendom avses, innehavaren av nyttjanderätten.

12 §.

Bekämpningsplan skall angiva den tid inom vilken i planen föreskriven

åtgärd skall vara verkställd. I den mån planen så angiver skall det i 2 §

andra stycket stadgade undantaget icke gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

13 §.

Uraktlåter jordägare eller ny ttj anderättsinnehavare, som avses ill §, att

inom utsatt tid vidtaga åtgärd som angives i bekämpningsplan, äger länsstyrelsen

på framställning av hushållningssällskapet vid vite förelägga den

försumlige att inom viss tid verkställa honom åliggande åtgärder.

Efterkommes icke givet föreläggande äger länsstyrelsen utdöma vitet eller

låta verkställa föreskrivna åtgärder på den försumliges bekostnad.

14 §.

Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta

och kungöra förteckning över de län eller delar av län, dar flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

15 §.

I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1961, då förordningen den 31

maj 1957 (nr 244) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre skall upphöra att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 februari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler fråga om

nya bestämmelser angående åtgärder mot flyghavre samt anför följande.

Inledning

I syfte att motverka en ökad spridning inom landet av ogräset flyghavre

(Avena fatua eller Avena sterilis) har under senare år vidtagits olika åtgärder

såväl från enskilt håll som från myndigheternas och statsmakternas sida.

För utsädesspannmålens del har en gradvis förbättring kunnat åstadkommas

bl. a. genom alltmer skärpta bestämmelser inom ramen för tillämpningsföreskrifterna

till lagen om handel med utsädesvaror. Vid sidan härom

har med hänsyn till spridningsrisken via fodersäd utfärdats dels en förordning

den 21 mars 1952 och dels den nu gällande förordningen den 31

maj 1957 (nr 244) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre jämte kungörelse samma dag (nr 245) om tillsyn å efterlevnaden

av förordningen.

I skrivelse den 5 augusti 1960 hemställer lantbruks styrelsen om nya bestämmelser

till motverkande av spridningen av flyghavre, över framställningen

har efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium, statens

jordbruksnämnd, statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges centrala fröråd,

Föreningen Svenska handelskvarnar, Svenska bygdekvarnars riksförbund,

Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening, Hushållningssällskapens förhund, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröengrossistförening, Föreningen

Sveriges spannmålsintressenter, Svenska utsädesfirmornas förening

samt Svenska lantmännens riksförbund.

Vid tillkomsten av förordningarna 1952 och 1957 beaktades i görligaste

mån de närmare förhållanden rörande flyghavrens spridningssätt som framgick

av vad styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anförde i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 23 februari 1950 med förslag till åtgärder mot vidare

spridning av flyghavre. Vad anstaltsstyrelsen därvid yttrade torde alltjämt

gälla och innebär i huvudsak följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

Enär flyghavren till utseendet mycket liknar odlad liavre, iöibises den

ibland, när den ej förekommer i alltför stor mängd, och har därför ofta fått

en ganska stor utbredning, innan den observerats. Fröna mognar vanligen

tidigare än hos de stråsädesgrödor, i vilka den växer. Vid mognaden faller de

av och hamnar på marken. Här gror de i regel ej på hösten utan nedbrukas

i marken. De kärnor, som nästa år ligger nära jordytan, gror och ger upphov

till nya plantor, medan de övriga med bibehållen grobarhet kan kvarligga

i jorden flera år och gror först, när de kommer upp till jordytan igen.

Dessa egenskaper jämte det förhållandet, att det ännu saknas kemikalier

eller andra medel, med vilka detta ogräs ekonomiskt och effektivt kan förintas,

gör att bekämpningen av flyghavren är mycket besvärlig och tidsödande

och oftast får inskränkas till uppryckning av plantorna för hand, trädesbruk

och omläggning av växtföljden. För att bli effektiv måste bekämpningen

fortgå oavbrutet under en lång följd av år. Härtill kommer den under senare

tid alltmer ökade spridningen till förut flyghavrefria gårdar, orsakad

bl. a. av den större rörligheten beträffande handel med foder- och brödsäd,

trädesbrukels avtagande och import av flyghavrebemängd fodersäd från

länder, där flyghavre förekommer på praktiskt taget varje fält. Spridningen

från eu brukningsenhet till en annan sker dels genom utsädet, dels genom

människor, djur, säckar och maskiner (flyghavrekärnorna är försedda med

borst och hårbeklädnad) och dels såsom inblandning i foder säd, halm, agnar,

avrensningar o. s. v. Det sista spridningssättet synes vara det farligaste. Flyghavrekärnorna

kan nämligen oskadda passera djurens matsmältningskanal

och hamnar sedan på gödselhögen. Om gödseln ej är mycket väl brunnen, utföres

de fortfarande livsdugliga kärnorna från foder- och strömedel med gödseln

på åkrarna och ger upphov till ett flyghavrebestånd, som det kan taga

många års mödor att förgöra. På några få år förökar sig under gynnsamma

omständigheter ett sådant bestånd, så att i vårsädesgrödorna flyghavreplantornas

antal kan bli större än vårsädens, varigenom dennas avkastning nedsättes

till hälften eller mindre.

De förslag till åtgärder som frökontrollanstalten framställde med hänvisning

till faran för ökad spridning av flyghavre tog främst sikte på behovet

att bl. a. genom analystvång samt obligatorisk gröpning vid viss flyghavrehalt

hindra importsädens skadliga inverkan. Efter initiativ från lantbruksstyrelsen

kom 1952 års författning att stadga tvång på gröpning eller finförmalning

före försäljning av all foderspannmål, således även svenskodlad,

som innehöll större antal frön av flyghavre än de av lantbruksstyrelsen utfärdade

föreskrifterna tillät. Vidare stadgades skyldighet för jordbrukare,

som ägde vetskap om att flyghavre förekom på gården, att vid leverans av

all där odlad spannmål ge mottagaren skriftligt besked om förekomsten.

Några bestämmelser om analys upptogs däremot icke i förordningen. Från

förbudet att annorledes än i gröpat eller finförmalet skick sälja flyghavrehaltig

fodersäd stadgades undantag för försäljning till köpman för dennes

rörelse samt för sådan försäljning från den som odlat spannmålen som

skedde utan offentligt utbjudande.

De åtgärder som sålunda föreskrevs var emellertid otillräckliga för att

förhindra spridning av flyghavre, som i stället visade en alltmer ökande tendens

till utbredning. En särskilt stor fara för spridningen uppstod i samband

med den omfattande import av fodersäd som ägde rum under vintern

1955—1956, sedan torkan år 1955 starkt reducerat skörden inom landet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

7

Redan i början av säsongen visade det sig att dylika importpartier ofta innehöll

flyghavrekärnor i icke obetydlig mängd och att de förekom i alla

sorters fodersäd och spannmålsavrens. Importörerna syntes ofta ha underlåtit

att förvissa sig om, huruvida flyghavre förekom i fodervarorna, och i

befintligt skick försålt dessa till olika delar av landet, varefter återförsäljarna

torde ha handlat på samma sätt. Efter ingripande av lantbruksstyrelsen

företogs en omfattande provtagning genom hushållningssällskapen och frökontrollanstalterna

för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna. Därvid

konstaterades att fodervarorna i stor utsträckning nådde förbrukarna i

oförmalet skick. Då därtill kom att av de undersökta fodersädespartierna

endast omkring 36 procent var fria från flyghavre och 25 procent så flyghavrebemängda

att enligt då gällande bestämmelser åtal kunnat följa, bedömdes

läget av lantbruksstyrelsen vara allvarligt. Stor spridning av flyghavre

var att vänta även till delar av vårt land som tidigare varit fria från

ogräset i fråga.

Under åberopande av det försämrade läge som sålunda uppstått hemställde

lantbruksstyrelsen i skrivelse till Konungen den 4 december 1956 om

ändrade bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre i enlighet

med ett till skrivelsen fogat förslag till ny förordning. Förslaget innebar,

förutom en skärpning av bestämmelsen om finförmalningstvång så att enbart

s. k. gröpning av alltför flyghavrehaltig fodersäd ej skulle anses tillfyllest,

bl. a. även införande av analysskyldighet för uppköpare av importerad

spannmål eller svenskodlad vara från gård med förekomst av flyghavre.

Liksom vid tillkomsten av 1952 års förordning tillstyrkte samtliga remissinstanser

att snara och effektiva åtgärder måtte vidtagas för att förhindra

spridningen av flyghavre. Invändningar gjordes emellertid mot att förslaget

kom att innebära analysskyldighet även beträffande sådan svenskodlad

spannmål som ändock skulle finförmalas. I propositionen1 framhöll föredragande

departementschefen behovet av bibehållen kontrollmöjlighet, särskilt

då varan kunde gå genom flera mellanhänder innan förmalning skedde.

Lantbruksstyrelsens förslag i denna del kom därför att i huvudsak oförändrat

föreläggas riksdagen.

Den av styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt år 1950 framförda

tanken på analysskyldighet beträffande importfodersäd sades vid

tillkomsten av 1952 års förordning ingiva betänkligheter. För att ett sådant

system skulle bli effektivt ansågs bl. a. böra föreskrivas att varan ej

finge bortföras från införselorten innan besked erhållits, huruvida analysen

utvisade tillåten halt av flyghavrefrön eller ej. Då en sådan föreskrift

bedömdes medföra kontrollsvårigheter samt vålla importörerna extra lagringsutgifter,

som fördyrade varan för konsumenterna, kom förslaget i

denna del icke till utförande. I lantbruksstyrelsens år 1956 framlagda förslag

till ny förordning, innebärande analystvång för all importfodersäd,

upptogs inte någon bestämmelse om förbud mot transport från införselorten

innan analysbesked förelåg. Efter remissbehandlingen befanns dock

eu dylik föreskrift oundgänglig liksom även, då analysen visade otillåten

1 Prop. 1957: 141.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1961

mängd flyghavrefrön, förbud att innan finförmalning skett transportera

varan från importorten. I särskilda fall ansågs lantbruksstyrelsen böra

äga medge undantag. Om denna dispensrätt anförde departementschefen

i propositionen följande.

Sådana år då omfattande import sker torde på grund av bristande lagrings-

och förmalningsmöjligheter i importorten svårigheter kunna uppstå

att tillämpa bestämmelserna på samtliga inkomna varupartier. Vidare

torde det icke alltid vara möjligt, att få officiell analys snabbt utförd i importorten.

Därest varan är avsedd att direkt från fartyg fraktas vidare,

kan det då uppstå olägenhet och kostnad för importören om analysresultatet

skall avvaktas innan vidaretransport sker. I sådana fall torde ofta

finnas möjlighet för importören att få i vederbörlig ordning uttaget prov

analyserat hos affärsföretag i importorten. Skulle sådan analys visa, att

flyghavre ej förekommer eller förekommer blott i så ringa omfattning att

finförmalning med säkerhet bedömes ej erforderlig, synes ej finnas tillräckliga

skäl för att vidaretransport av varan ej skall få ske. I här avsett fall

skall givetvis analys av provet företagas även av officiellt kontrollorgan

och resultatet av sådan analys avvaktas innan varan, om så erfordras efter

finförmalning, säljes till förbrukare. Dispensmöjligheten, som närmast avser

de nu angivna fallen, bör emellertid tillgripas blott då eljest avsevärd

olägenhet skulle uppstå.

Med en på angivet sätt beskaffad reglering bedömdes i propositionen faran

för spridning av flyghavre genom importerad spannmål kunna begränsas

så långt detta var praktiskt möjligt.

Gällande bestämmelser

Enligt 7 § lagen den 14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror

må frövara icke saluhållas till utsäde, om den i fråga om renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller de fordringar lantbruksstyrelsen fastställer.

I fråga om ogräshalt föreskriver 3 § i lantbruksstyrelsens kungörelse

den 25 maj 1956 (nr 7)1 angående minimifordringar för utsädesvara

att frövara som saluhålles till utsäde icke må innehålla frön av flyghavre.

Samma krav ställes på utsäde som göres till föremål för statsplombering.

Förordningen den 31 maj 1957 (nr 244) med vissa bestämmelser till

motverkande av spridning av flyghavre stadgar i 1 § att spannmål eller spannmålsavrens,

som ej undergått finförmalning (fingröpning) icke får saluhållas

eller säljas som foder v ar a, om däri förekommer frön av flyghavre

i större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade

föreskrifter. Enligt dessa föreskrifter — lantbruksstyrelsens kungörelse

den 12 juni 1957 (nr 8) — må ifrågavarande antal flyghavrekärnor

icke överstiga fem per kg. Sagda förbud mot saluhållande eller försäljning

skall dock icke gälla försäljning till köpman för hans rörelse eller försäljning

utan offentligt utbjudande från den som odlat spannmålen.

Jordbrukare skall enligt 2 § förordningen vid leverans av spannmål,

som odlats på hans brukningsenhet, lämna mottagaren skriftligt meddelande

om huruvida flyghavre förekommer på brukningsenheten eller ej.

1 Senaste lydelse av 3 § se lantbruksstyrelsens kungörelse 1957: 6.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

Vet han icke om flyghavre förekommer, äger han i meddelandet uppgiva

att han är oviss härom.

I 3 § föreskrives att den som för foderändamål antingen förvärvat spannmål

av odlare, vilken icke i förenämnt meddelande uppgivit att hans brukningsenhet

är fri från flyghavre, eller till riket infört spannmål är skyldig

att låta provtaga och analysera varan med avseende på halt av flyghavre

enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter. Visar analysen att antalet

flyghavrekärnor överstiger fem per kg får varan enligt 1 § icke saluhållas

med mindre den finförmales. Beträffande importerad fodersäd stadgas i

4 § att ifrågavarande undersökning och förmalning skall ske innan varan

traktas från importorten. Från sistnämnda föreskrifter äger lantbruksstyrelsen,

om särskilda omständigheter därtill föranleder, medgiva undantag.

Vid försäljning mellan köpmän i och för deras rörelse är enligt 5 § säljare,

vare sig det av köparen påfordras eller icke, skyldig att å följesedel

eller köpekontrakt eller genom annan skriftlig handling lämna köparen

uppgift om huruvida i varan förekommer flyghavre i sådan mängd att varan

icke får saluhållas utan finförmalning. Om så är fallet skall säljaren

jämväl vara skyldig att angiva resultatet samt analysbevisets nummer

och datum.

Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet förbudet i 1 § är straffet

dagsböter. Samma påföljd ådrager sig den som icke efterkommer föreskrifterna

i 2—5 §§ eller vid fullgörande av stadgad uppgiftsplikt medvetet

eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Till sist stadgas att det skall ankomma på lantbruksstyrelsen att årligen

före den 15 september upprätta och kungöra förteckning över de län eller

delar av län, där flyghavreförekomst av någon betydelse iakttagits.

Förutnämnda kungörelse den 31 maj 1957 (nr 245) om tillsyn av efterlevnaden

av förordningen tillerkänner allmän åklagare rätt att avfordra

säljare nödiga uppgifter samt taga kontrollprov av vara som avses i 1 §

förordningen. Enahanda befogenheter tillkommer viss personal vid statens

centrala frökontrollanstalt och de lokala frökontrollanstalterna ävensom

jordbrukskonsulent och jordbruksinstruktör hos hushållningssällskap samt

den som centrala frökontrollanstalten därtill särskilt förordnar. Hos angivna

befattningshavare äger köpare påkalla att kontrollprov tages av den

köpta varan. Prov skall undersökas vid centrala frökontrollanstalten. Visar

undersökningen att förseelse mot förordningen blivit begången, skall det av

anstalten anmälas till åtal.

Lantbruksstyrelsens förslag

I en till skrivelsen den 5 augusti 1960 fogad promemoria anför lantbruksstyrelscn,

att flyghavren trots vidtagna åtgärder numera -nått en sådan utbredning

inom landet att endast sju hushållningssällskap är fria från detta

ogräs inom sina områden, nämligen Älvsborgs läns södra, Kopparbergs läns,

Gävleborgs läns, Västernorrlands läns, Jämtlands läns, Västerbottens läns

och Norrbottens läns hushållningssällskap. Inom övriga områden är före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

komsten mycket växlande. Störst är den inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Örebro och

Västmanlands län.

De hittills gällande bestämmelserna har dock i vissa avseenden givit positiv

effekt. Sålunda har kontrollen över den importerade fodersäden varit

möjlig att upprätthålla även om vissa svårigheter har förefunnits att uppehålla

kravet på förmalning inom importort. Insikten om att flyghavren är

ett svårt ogräs, vars bekämpande kräver särskilda åtgärder, har därtill blivit

bättre och mer allmänt spridd. Erfarenheterna har emellertid enligt styrelsen

ådagalagt att bestämmelserna är otillräckliga och bör omarbetas och

kompletteras. Bl. a. har i framställningar till styrelsen efterlysts ett mera

aktivt bekämpningsarbete till skydd för den genom flyghavrespridningen

allvarligt hotade utsädesproduktionen i landet. Styrelsen, som delar de uppfattningar

som sålunda kommit till uttryck, föreslår nu vidgat stöd i författning

inte bara för åtgärder mot spridningen av flyghavre utan även för

att åstadkomma en planmässig minskning av ogräsets förekomst. Den utbyggnad

av nu gällande bestämmelser som erfordras härför sammanfattar

styrelsen i förslag till ny förordning med vissa bestämmelser till motverkande

av spridning av flyghavre. Förslaget torde som bilaga få fogas till

detta protokoll.

Spridningshindrande åtgärder

Lantbruksstyrelsen anför i anslutning till de föreslagna bestämmelserna

om transportrestriktioner att riskerna för spridning av flyghavre

vid frakt av spannmål av olika slag kan förutses komma att öka, då spannmålen

i allt större omfattning av jordbrukarna transporteras lös i vagnar

utan emballering i samband med leveranser till uppköpshandelsled eller vid

transport till torkanläggningar. Då varje transport av flyghavrebemängd

spannmål kan leda till spridning av flyghavre, om icke betryggande emballering

av varan sker — flyghavrekärnorna blåser lätt av vagnarna — bör

transport av sådan vara icke tillåtas, med mindre den sker på ett mot spridning

av flyghavre betryggande sätt nämligen i slutet emballage, täckt vagn

eller liknande. Det synes emellertid nödvändigt att göra undantag från bestämmelserna

vid transport inom brukningsenhet ävensom, för att inte alltför

mycket försvåra skördearbetet, vid transport i samband med inbärgning

av skörd i fall, då transporten härvid till en del sker utom brukningsenheten.

Vad särskilt den importerade foder spannmålen angår innebär förslaget att

transport av dylik spannmål, som kan misstänkas vara flyghavrehaltig, endast

skall få ske i vissa angivna fall och under särskild kontroll. För sådana

fall kräver nu gällande bestämmelser dispens från kravet på finförmalning

i importorten, meddelad i enlighet med de inledningsvis nämnda riktlinjerna

härför. Lantbruksstyrelsen föreslår nu en lättnad i dessa bestämmel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

ser. Enligt styrelsen har nämligen visat sig att de medför en onödigt betungande

administrativ omgång. Importörernas dispensansökningar har ofta

krävt särskilda utredningar om förhållandena i importorterna, vartill kommit

styrelsebeslut i varje enskilt fall. För importörer utan anläggning å importort

torde det knappast kunna anses som ekonomiskt rimligt att dubblera

företagsanläggningarna för att under år med ringa tillgång på inhemsk

fodersäd kunna importera erforderliga kvantiteter utländsk foderspannmål.

Dispensförfarandet för transport av importvara för finförmalning å annan

ort än importorten har med anledning härav blivit mycket omfattande.

Då möjlighet föreligger för transport från importort till annan ort under

fullt betryggande förhållanden, finner styrelsen föreskrifterna kunna anpassas

därefter, vilket skulle medföra förenkling och minskade kostnader.

De närmare föreskrifterna om vad som skall iakttagas vid transport av

spannmål bör det ankomma på styrelsen att utfärda. För tillsyn av efterlevnaden

synes en särskild kontrollorganisation vara erforderlig endast beträffande

transport och finförmalning av importfodervara som förflyttas från

importort. Denna särskilda kontroll bör liksom hittills vid fall av dispens

ske på importörens bekostnad.

Den föreslagna lydelsen av 2 § i den nya förordningen innebär att f i nförmalningstvång

inträder redan när varan icke är helt fri från

flyghavre. I fortsättningen blir den tillåtna halten alltså, i likhet med vad

som redan gäller för utsäde, bestämd till noll frön per kg. Lantbruksstyrelsens

fullmakt att fastställa högsta tillåtna halt av flyghavre i fodervara kan

samtidigt helt slopas. Styrelsen framhåller att genom den föreslagna skärpningen

erbjudes konsumenten, jordbrukaren, ett betryggande skydd mot att

oförstörda flyghavrekärnor kommer in på hans brukningsenhet via helsäd.

Sådan användes alltfort för utfodring av bl. a. fjäderfä. Handeln grannar

emellan torde emellertid inte praktiskt kunna övervakas. Vid sådan handel

synes köparen ha möjlighet till visst skydd genom att under växttiden

bilda sig en uppfattning om eventuell risk för att varan skall innehålla

flyghavre. Styrelsen föreslår därför att hittills gällande undantag för grannhandel

liksom för försäljning till eller mellan köpmän skall bestå.

Åsidosättande av finförmalningstvånget föreslås alltjämt skola bestraffas

med dagsböter. Med hänsyn till svårigheterna att särskilt ur vissa större

fodersädespartier uttaga helt representativa prov synes det styrelsen nödvändigt

att detta stadgande kompletteras med skyldighet för styrelsen såsom

övervakande myndighet att innan anmälan till åtal sker utreda om

uppenbar överträdelse av bestämmelserna kan anses föreligga eller ej. Om

det därvid visar sig att parti provtagits och analyserats enligt föreskrivna

regler, synes den omständigheten att vid kontroll flyghavrekärnor påträffas

i ett kontrollprov icke alltid böra föranleda anmälan till åtal.

Den med finförmalningstvånget nära sammanhängande analysskyldig

li e t e n skall gälla i huvudsak oförändrad. Sådan imporlfodersäd som

avses att finförmalas redan i importorten finner emellertid styrelsen kunna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

undantagas från analystvånget. Skall finförmalningen ske på ort dit importören

enligt förslaget må transportera varan, skall dock analysen utföras redan

i importorten. För svenskodlad vara införes motsvarande lättnad i fall

då finförmalning avses äga rum på mottagningsplatsen.

För avrens som säljes såsom fodervara gäller redan f. n. samma finförmalningstvång

som för spannmål. Enligt förslaget skall bestämmelserna

om transport av spannmål omfatta även avrens och annat avfall från spannmålsrensning.

Dessa bestämmelser är enligt styrelsen icke tillräckliga. Avfall

från rensning av spannmål och frö blir, om råvaran innehåller flyghavre,

särskilt starkt flyghavrebemängt och har visat sig kunna utgöra en svår

spridningskälla. Ej sällan föres nämligen sådant avfall till avstjälpningsplats,

där det ligger fritt exponerat så att frön kan föras vidare av fåglar

och andra djur och komma i odlad jord. I vissa fall kan avfallet föras ut i

vattendrag, vilket innebär en ännu allvarligare spridningsrisk. Ett stadgande

om destruktion av rensavfall bör därför införas vid sidan av de föreslagna

transportrestriktionerna.

Lanitbruksstyrelsen framhåller i detta sammanhang att kli i vissa fall

har visat sig innehålla flyghavre samt att anledningen härtill uppenbarligen

varit att kli i egentlig mening uppblandats med oförmalt avrens. Försäljningsförbud

för sådan vara har övervägts. Vid import av kli skulle emellertid

erfordras liknande bestämmelser om analys som gäller för fodersäd, vilket

skulle innebära praktiskt synnerligen svårlösta problem och medföra betydande

kostnader. Lantbruksstyrelsen avstår därför från att föreslå sådant försäljningsförbud

men förutsätter att handeln i sina köpeavtal med importörer

eller tillverkare kommer att fordra intyg om flyghavrefrihet.

Till förslaget om uppgiftsskyldighet vid handel med

halm anför styrelsen att flyghavre sedan länge ansetts kunna spridas med

halm. Enär handel med halm för jordbruksändamål är mycket vanlig, synes

denna spridningsväg i möjligaste mån böra begränsas. Någon metod att

genom analys påvisa om halmparti innehåller flyghavre eller ej har icke

kunnat utarbetas. Obligatorisk kontroll av den brukningsenhet från vilken

man avser att försälja halm vore enligt styrelsens mening den enda möjliga

vägen att skapa garanti för flyghavrefrihet i halm. Ett sådant stadgande

skulle kunna lamslå handeln med både importerad och svenskproducerad

halm. Därför föreslås tills vidare endast obligatorisk skyldighet för den som

säljer halm att uppge huruvida halmen härrör från brukningsenhet, som är

fri från flyghavre eller ej. En sådan uppgift fäster konsumentens uppmärksamhet

på halmen som flyghavrespridare och kan stimulera till en differentiering

av priserna på garanterat flyghavrefri halm och annan halm.

Ett förbud att sälja begagnade tomsäckar innan de rengjorts

från flyghavrefrön har visat sig behövligt. Det har inträffat att s. k. stuvningssäckar,

som icke rengjorts, efter försäljning spritt flyghavre då de

använts bl. a. till emballage för utsäde. Försäljningsförbudet bör kompletteras

med förbud att eljest tillhandahålla dylika icke rengjorda säckar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

13

Planmässig bekämpning

En viktig förutsättning för framgångsrik bekämpning av flyghavre är att

upplysning och åtgärder kan koncentreras till de områden där med hänsyn

till förekomsten bästa resultat kan förväntas. En vidgad analysverksamhet,

avseende varje enskild jordbrukarleverans till handeisled för att kartlägga

flyghavreförekomsten i detalj skulle enligt lantbruksstyrelsens mening väl

vara önskvärd, men ett sådant förfarande skulle kräva en så omfattande

kontrollapparat, att styrelsen icke kan förorda en sådan åtgärd. Den ökade

kunskapen om flyghavrens skada för växtodlingen har lett till en mera allmän

kännedom om hur detta ogräs ser ut. Det torde därför på brukningsenheter

med mera omfattande flyghavreförekomst i regel icke vara obekant

för brukaren att flyghavre förekommer på hans gård. Upplysningsverksamhet

på området kräves dock alltjämt. Att avslöja en begynnande flyghavreförekomst

på en brukningsenhet genom analys av fodersädesleveranser

torde knappast vara möjligt. I så fall skulle en mera ingående undersökning

av fodersädespartierna krävas än som av praktiska skäl synes kunna

föreskrivas. För att vederbörande hushållningssällskap skall kunna intensifiera

sin verksamhet till de områden och brukningsenheter där man har

flyghavre eller är oviss härom bör emellertid en särskild rapportskyldighet

tillskapas, ett stadgande om skyldighet för uppköpshandelsled

att årligen till sällskapet angiva på vilka brukningsenheter odlarna uppgivit

sig ha flyghavre och på vilka enheter man ansett sig vara oviss härom.

Härigenom skulle vidare den av lantbruksstyrelsen årligen utgivna förteckningen

över län eller delar därav, där flyghavreförekomst av någon betydelse

iakttagits, kunna hållas mer aktuell."

Enbart upplysning är icke tillfyllest, ej heller insatser av enstaka jordbrukare.

Det är, framhåller styrelsen, ostridigt att flyghavre som står i rågång

kan spridas från en brukningsenhet till en annan, särskilt om åkerskiftena

gränsar till varandra, även om flyghavrekärnor, trots ogräsets

benämning, ingalunda flyger då plantan fröar. Vid en bekämpningsinsats

på en enda brukningsenhet utgör därför grannens flyghavre ej sällan ett

hinder för att nå ett tillfredsställande bekämpningsresultat. Tröskor i gemensam

användning kan medverka härvid. Vidare kan spridning vållas

vid transporter inom brukningsenhet. I dalgångar kan ej sällan flyghavre

spridas med vattendrag. På tomtplatser, vägbankar och impedimént kan

tlyghavrebestånd finnas, som utgör en ständig spridningskälla och omöjliggör

ett gott resultat av den enskilde jordbrukarens strävanden att bliva

fri från flyghavre på gården.

En samfälld insats i bekämpningsarbetet, områdesvis bekämpn

i n g synes styrelsen under angivna förhållanden utgöra den enda tillfredsställande

lösningen. Att enbart införa bestämmelse om s. k. flyghavrefri

zon mellan brukningsenheterna torde icke vara tillfyllest. Styrelsen föreslår

därför att bestämmelser tillskapas, som innebär att efter framställning av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

vederbörande hushållningssällskap inom sällskapets område eller del därav

allmän planmässig bekämpning av flyghavre skall kunna ålaggas jordägare

och jordbrukare inom området. Plan för sådan bekämpning bör upprättas

av hushållningssällskapet och fastställas av Kungl. Maj :t. Det skall

sedan ankomma på inom området verksamma jordbrukare samt jordägare

i övrigt att deltaga i bekämpningsarbetet. Tidigare berörda generella undantag

från transportrestriktionerna i samband med transport vid skörd och

inom brukningsenhet skall kunna hävas inom området. Vite bör kunna

stadgas för den som icke följer fastställd bekämpningsplan.

Med bestämmelsen åsyftas sålunda att skapa förutsättningar för effektiva

gemensamma åtgärder. Liknande men betydligt rigorösare bestämmelser

än vad förslaget avser gäller sedan länge beträffande berberis enligt

lagen den 26 maj 1933 om utrotande av berberis å viss mark (nr 231 )1.

Berberis skall utrotas var den än uppträder, även långt in i skogs- och linpedimentmarker.

Utrotningen skall verkställas av jordägaren eller med vissa

undantag nyttjanderättsinnehavaren. Kostnaderna kan bliva stora nar

det gäller att spåra upp och med olika medel oskadliggöra enstaka buskar i

skogsområden och svårtillgängliga marker. I fråga om flyghavre kan det

icke komma att röra sig om annat än att genom bortplocknmg eller liknande

förhindra frösättning på odlingsjordar närbelägna backar, slänter,

dikesrenar, järnvägsbankar, sidlänta översvämningsmarker o. d. Avsikten

är icke att, såsom måste ske med berberis, genom mekaniska eller kemiska

åtgärder döda varje planta utan endast att förhindra frösättning. Flyghavreplantan

är nämligen ettårig och försvinner utan åtgärd.

Remissyttranden

Lantbruksstyrelsens förslag att ytterligare skärpa bestämmelserna till

skydd mot flyghavre har i huvudsak rönt välvilligt mottagande. Flertalet

remissinstanser uttalar även sin tillfredsställelse över att de föreslagna

åtgärderna är ägnade att i högre grad än hittills varit möjligt göra den enskilde

jordbrukaren aktiv i kampen mot ogräset i fråga.

Statens centrala frökontrollanstalt, som medverkat vid förslagets utarbetande,

förklarar sig fullt enig med lantbruksstyrelsen i förslagets alla

detaljer. Sveriges centrala fröråd tillstyrker i stort sett förslaget och Föreningen

Sveriges handelskvarnar meddelar, att den intet har att erinra mot

ett fastställande av de tilltänkta bestämmelserna. Övriga remissinstanser har

i detaljerade yttranden granskat förslaget. Sveriges grossistförbund har därvid

såsom sitt åberopat yttrandet från Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening.

Spridningshindrande åtgärder

Vidkommande de spridningshindrande åtgärderna har mot huvudregeln

i de tilltänkta transportrestriktionerna icke gjorts några er
1

Ändrad SFS 1944:112 och 1950: 39.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år W61

inringar. Statens jordbruksnämnd finner dock att svårigheter kan väntas

bli förenade med såväl övervakningen av bestämmelsen som tillämpningen

i den del den gäller även vara som endast kan misstänkas innehålla frön

av flyghavre. Skaraborgs läns hushållningssällskap och Svenska utsädesfirmornas

förening ifrågasätter för sin del om icke de föreslagna restriktionerna

borde gälla all spannmål, oavsett förekomsten av flyghavre däri.

Förslagets särbestämmelser beträffande transport av importerad vara

tillstyrkes av kommerskollegium, Föreningen Sveriges spannmålsintressenter,

Svenska utsädesfirmornas förening och Svenska foderämnes- och

spannmålsimportörernas förening. Sistnämnda förening yttrar därvid.

Föreningen hälsar med tillfredsställelse, att det nuvarande förbudet mot

transport av importspannmål, behäftat med flyghavre, från importorten till

av importören stadigvarande disponerad förmalningsanläggning å annan

ort föreslås uppmjukat. Detta förbud torde icke vara ett nödvändigt element

i bekämpningssträvandena; motsvarande syfte kan likaväl tillgodoses på

det sätt som nu föreslås. Det nuvarande förbudet har otvivelaktigt medfört

olägenheter för handeln. Att verkställa finförmalning å importorten kan nämligen

ibland vara förenat med betydande praktiska svårigheter. De tillgängliga

formalningsresurserna å importorten kan t. ex. vara otillräckliga, eftersom

det ofta gäller att astadkomma förmalning av ett inkommet parti foderspannmål

på relativt kort tid. Till nackdel''har varit att det hittillsvarande

dispensförfarandet har tillämpats restriktivt, vartill kommer att den

administrativa apparaten varit tungrodd. Mot förslaget att transporterna i

fortsättningen skall tillåtas men försiggå under kontroll har föreningen

självfallet i och för sig intet att invända. Denna kontroll får dock icke göras

onodigt omständlig eller åsamka handeln alltför stora kostnader. Föreningen

vill i detta sammanhang uttrycka det önskemålet, att de tillämpningsbestämmelser,

som skall av lantbruksstyrelsen utfärdas, kommer att utfärdas

i samråd med handeln och kommer att taga hänsyn till det praktiska

livets behov.

Även Svenska utsädesfirmornas förening framhåller det som önskvärt att

samråd sker med handelns sammanslutningar i branschen innan lantbruksstyrelsens

föreskrifter om transporter utfärdas.

Den lättnad för importsädens del i förhållande till nu gällande förordning

som de föreslagna transportbestämmelserna innebär har ogillats av

flera remissinstanser.

Statens jordbruksnämnd ifrågasätter huruvida det icke vore lämpligare

alt bibehålla det hittillsvarande dispenssystemet med angivande i stället

att dispens kan lämnas endast i de båda undantagsfallen, nämligen vid

transport till en av importör utanför importorten varaktigt disponerad

förmalningsanläggning samt vid transport till foderblandningsfabrik.

Hushållningssällskapens förbund framhåller det som synnerligen angeläget

att särskild uppmärksamhet ägnas den betydande risk för flyghavrespridning

som förefinnes i samband med import av fodersäd. Enär det kan

befaras alt den föreslagna ändringen ger anledning till transporter av

flyghavrebemängd vara i ökad omfattning från importort till förmalningsanläggning

å annan ort, förordar förbundsstyrelsen all det nu tillämpade

systemet med dispcnsgivning bibehålies.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

Sveriges lantbruksförbund finner det synnerligen anmärkningsvärt att de

skärpta bestämmelserna i förslaget kommit att beröra endast den inländska

spannmålen. Förbundet lämnar en sammanställning av analysbevis för importfodersäd

under tiden den 1 juli 1957 -den 30 juni 1958, som utvisar en

flyghavreförekomst av 300—3 000 frön per kg spannmål. Under angivna

tid importerades enligt förbundets beräkning inte mindre än omkring 350 000

kg ren flyghavre. Att under sådana förhållanden mjuka upp bestämmelserna

för importvara samtidigt som bestämmelserna för den relativt ofarligare

inländska varan skärps kan ej vara tillrådligt. Det synes förbundet även

kunna innebära vissa svårigheter att för de enskilda jordbrukarna förklara

nödvändigheten av att dessa helhjärtat går in för en bekämpning av flyghavre,

om det för en annan sektor av bekämpningsområdet utfärdas bestämmelser,

som innebär en ökning av spridningsrisken för ogräset. Ej heller

motiveringen för de tilltänkta lättnaderna finner förbundet övertygande.

Med hänvisning till vad föredragande departementschefen i propositionen

till 1957 års förordning yttrade om lantbruksstyrelsens dispensrätt —

för yttrandet har inledningsvis redogjorts — påpekar förbundet att dispensmöjligheterna

skall tillämpas restriktivt och ifrågakomma huvudsakligen

endast vid sådana tillfällen då stora kvantiteter importerad fodersäd

erfordras för landets försörjning. Oaktat importbehovet under vissa

tider motiverat att vissa dispenser givits, vill förbundet ifrågasätta huruvida

den vissa tider mycket omfattande dispensgivningen varit helt i linje

med departementschefens ovannämnda uttalande. Förbundet kan ej heller

finna skäl för ett antagande att ett generellt undantag från finförmalningstvånget

å importorten skulle medföra en administrativ förenkling. Transporter

av flyghavrehaltig importfodersäd förutsättes nämligen skola ske

under särskild kontroll av lantbruksstyrelsen och om denna kontroll skall

bli tillnärmelsevis betryggande, synes den förbundet medföra mycket betungande

engagemang från kontrollorganets sida. Förbundet anför vidare

att det är införstått med att finförmalning å importorten i en del fall innebär

större olägenhet för handeln än om importvaran får transporteras in i

landet, men att dessa olägenheter endast gäller för varupartier som innehåller

flyghavre. De nuvarande bestämmelserna innebär ett incitament till

inköp av flyghavrefri spannmål. Ett slopande av bestämmelserna medför

däremot att berörda handelsföretag frestas importera spannmål av från

flyghavresynpunkt tvivelaktig kvalitet. Med hänvisning till att ett sådant

läge bör undvikas och att vad förbundet i övrigt anfört utgör starka motiv

att bibehålla den nu gällande bestämmelsen, avstyrker förbundet bestämt

förslaget och förordar i stället en restriktiv dispensgivning i de fall försörjningsläget

visar att den är oundgängligen nödvändig.

Liknande synpunkter anlägger Riksförbundet Landsbygdens folk, som

finner det ytterst inkonsekvent i förhållande till förslaget i övrigt att införa

lättnader för importerad spannmål som innehåller flyghavre. Riksförbundet

avstyrker bestämt sådana lättnader och tillägger.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

Utan generell förmalningsplikt i importorten är det enligt förbundets mening

omöjligt att förhindra en spridning av flyghavre via importen. Det

finns heller inga skäl varför man skulle vidta åtgärder, som på detta sätt

direkt stimulerar till eller åtminstone underlättar import av flyghavrebemängd

fodersäd. Det är meningslöst att införa rigorösa bestämmelser rörande

bekämpningen inom landet, om ständigt nya partier flyghavre förs in

utitrån genom import. Det torde också under sådana förhållanden bli omöjligt

att bland de enskilda jordbrukarna vinna förståelse för och därmed allmän

uppslutning kring de skärpta reglerna för bekämpningen inom landet.

Lantbruksstyrelsen har motiverat sitt förslag till lättnader med att antalet

dispensärenden blivit mycket stort och därmed administrativt betungande.

Denna motivering kan ej godtas. Istället rekommenderar riksförbundet

en mindre generös dispensering, varigenom antalet ärenden automatiskt

skulle sjunka. Härigenom skulle även tillämpningen av förordningen

bringas i överensstämmelse med det uttalande som föredragande departementschefen

gjorde i den till 1957 års riksdag avgivna propositionen.

Svenska lantmännens riksförbund ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna

uppmjukningen av nu gällande bestämmelser för importerade varor.

Även om dessa bestämmelser, fortsätter förbundet, med en mera restriktiv

tolkning än den av lantbruksstyrelsen hittills tillämpade onekligen kan

vålla importörerna och däribland inte minst riksförbundet med anslutna

föreningar besvär, är de likväl ett värdefullt hinder för spridning av flyghavrebemängd

importvara. Med hänvisning härtill och under förutsättning

att dispens från gällande bestämmelser kan lämnas efter behovsprövning avstyrker

riksförbundet förslaget om lättnader för iinportfodersäd.

Svenska bygdekvarnars riksförbund avstyrker likaledes särbestämmelser

för importerad foderspannmål ehuru av helt andra skäl. Riksförbundet hävdar

att importföretagen f. n. gynnas på bygdekvarnarnas bekostnad, enär

de senare icke har möjlighet att ordna förmalning i importort. Förbundet

hemställer därtör att bestämmelserna om förmalning i importort helt upphäv

es och att transportrestriktionerna utformas lika för importerad och

svenskodlad vara.

Statens jordbruksnämnd framhåller i likhet med flera andra remissorgan

att det föreslagna undantaget för transport vid skörd bör utformas så att

transporter till tork eller annan mottagningsanläggning utom brukningsenheten

omfattas av restriktionerna. Nämnden påpekar vidare att av bestämmelserna

bör framgå exempelvis att de endast gäller transport inom landet

och att de icke gäller sådan transport som sker under tullverkets kontroll,

ej heller sådan transport som sker inom en lagrings- eller fabriksanläggning

som ett led i varans förvaring eller bearbetning.

Även beträffande lantbruksstyrelsens förslag till skärpning av gällande

t inför in alningstvång har yppats skilda meningar.

Statens jordbruksnämnd har icke någon erinran mot delta förslag i sak,

Hushållningssällskapens förbund och Sveriges lantbruksförbund tillstyrker

förslaget liksom Svenska lantmännens riksförbund. Sistnämnda förbund

uttalar samtidigt önskemål om kvalifikationsbestämmelser för de kvarntyper

som må användas för finiförmalning.

‘2 Uihany till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 61

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mäj. ts proposition nr 51 år 1961

Svenska utsädesfirmornas förening förklarar sig ej ha anledning motsätta

sig att det tillåtna antalet flyghavrekärnor per kg sänkes till noll men

vill understryka -sikten av att tillämpningen av denna regel icke sker så

rigoröst att rättssäkerheten sättes i fara. Svenska bygdekvarnars riksförbund

ansluter sig såtillvida till lantbruksstyrelsens förslag att det finner

välbetänkt att helsäd, som försäljes för utfodring av fjäderfä, överhuvudtaget

inte får innehålla flyghavre.

Den i Danmark tillämpade regeln att finförmalningstvånget inträder då

antalet flyghavrekärnor överstiger två per kg har av flera remissinstanser

rekommenderats som en tillräcklig skärpning av den nu gällande bestämmelsen

med tillåtna fem frön per kg. Kommerskollegium, som anser lantbruksstyrelsens

förslag i dess helhet utgöra en riktig avvägning av vad som

måste fordras från såväl jordbrukarnas som handelns sida, finner det möjligen

kunna sägas att bestämmelserna i 2 § förslaget till förordning är för

stränga och att den danska regeln borde vara tillfyllest. Kollegium förutsätter

emellertid, att lantbruksstvrelsen vid sin befattning med hithörande

spörsmål verkar för en förnuftig tillämpning av föreskrifterna och att därför

några stötande följder ej uppstår, därest förslaget genomföres.

I sina av kommerskollegium infordrade yttranden har handelskamrarna

1 Stockholm, Jönköping, Malmö, Örebro och Gävle betecknat den föreslagna

skärpningen som alltför långtgående och uttalat farhågor för rättssäkerheten.

För motsvarande uppfattning ges uttryck i yttrandet från Svenska foderämnes-

och spannmålsimportörernas förening. Föreningen påpekar bl. a.

svårigheten med rättvisande analyser och anför.

Provtagningsmekaniken är ofullkomlig; den måste av naturliga skäl vara

baserad på ett mycket begränsat antal stickprov. Analysproverna är därför

icke alltid representativa för varan och kan avvika från varandra. Speciellt

gäller detta, när det är fråga om större varupartier på exempelvis 1 000—

2 000 ton. Om en analysserie är negativ, kan en annan vara positiv. Konstaterandet

av flyghavreförekomst i så små mängder, som det här är fråga om,

kan med andra ord vara i hög grad beroende av slumpen. Det är att märka,

att i samband med lossning av en inkommande båtlast sker omedelbar provtagning

i och för analys, men att därefter varupartiet så småningom delas

upp och distribueras ut på en mångfald köpare. Sker efterkontroll av ett

delparti hos någon av dessa köpare, är det icke uteslutet, att i detta delparti

påträffas flyghavrekärnor, trots att förekomst av dylika icke konstaterats

vid den första analysen. Oaktat all nödig omsorg och försiktighet

iakttagits, kan såsom bestämmelserna är formulerade en företagare i ett

sådant fall riskera att blir åtalad och fälld för förseelse mot förordningen.

Mot den föreslagna sänkningen av halten flyghavrekärnor till noll talar

emellertid utom rättssäkerhetssynpunkten även rent praktiska hänsynstaganden.

Det är att märka att i värsta fall en enda flyghavrekärna i en

provserie skulle komma att i praktiken medföra, att en hel fartygslast

diskvalificeras, något som i sin tur skulle åsamka vederbörande importör

högst betydande kostnader.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter, vars åsikter delas av Sveriges

fröengrossistförening, stannar likaledes för den danska regeln och tillägger

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

19

att risken för att flyghavrefrön i fodersäd ger upphov till livsdugliga plantor

överskattats. Då den fodersäd, som går via handeln, genom förbrukarnas

försorg till största delen males, gröpas eller krossas, kommer endast en

mycket liten del att utfodras i helt skick. Vid utfodring av partier med

100-tals flyghavrefrön per kg torde ett och annat frö kunna bli grobart, men

med en frekvens av högst två stycken per kg anser föreningen risken försvinnande

liten. Denna risk torde det enligt föreningen vara försvarligt att

taga under den tid som behövs för att närmare studera nödvändigheten

av att helt förbjuda flyghavre i fodersäd. Föreningen erinrar också, i likhet

med handelskamrarna i Stockholm och Gävle, om önskvärdheten av att i

den alltmer vidgade gemensamma marknaden såvitt möjligt skapa enhetliga

bestämmelser för handeln inom de nordiska länderna.

Mot förslaget att bibehålla det för handeln mellan grannar gällande undantaget

från finförmalningstvång anföres betänkligheter av handels kammaren

i Visby samt av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening och Svenska utsädes firmornas förening.

Lantbruksstyrelsens förslag att från föreskriven analvsskyldighet

undantaga spannmål som skall finförmalas redan i importorten eller

på mottagningsplatsen, tillhör de åtgärder som utan specialmotivering tilfstyrkes

av kommerskollegium, Hushållningssällskapens förbund och Föreningen

Sveriges spannmålsintressenter. Undantaget avstyrkes däremot av

Riksförbundet Landsbygdens folk, som anser risk föreligga att ett spannmålsparti,

därest avsedd finförmalning icke kommer till stånd, kan komma

att föras vidare utan att undersökningar företages, huruvida det är bemängt

med flyghavre eller icke.

Sveriges lantbruksförbund anser att den föreslagna sänkningen av tilllåten

flyghavrehalt till noll frön per kg gör provtagning och analys mindre

nödvändig för spannmål från flyghavreinfekterade gårdar; sådan vara kan

i allmänhet betraktas som flyghavrehaltig och underkastad finförmalningstvånget.

Analys är däremot, menar förbundet, nödvändig för de partier som

kommer från en gård, vars ägare meddelat att han är oviss om flyghavre

finns på gården. Stickprov kan även behöva tas på partier från gårdar,

som meddelats vara flyghavrefria. För utländsk spannmål är förhållandet,

att man ej med säkerhet kan veta om ett parti innehåller flyghavre eller ej.

Provtagning och analys av importvara bör enligt förbundet således alltid

göras och undantag därför icke medges ens för spannmål avsedd att finförmalas

i importorten.

Svenska lantmännens riksförbund finner bestämmelserna om provtagning

och analys böra utvidgas att avse all spannmål, såväl importvara som

inhemsk vara, och detta oavsett om odlaren uppgivit, att hans brukningsenhet

är fri från flyghavre eller ej. I synnerhet i fråga om vara som härstammar

från brukningsenhet, som odlaren uppgivit vara fri från flyghavre,

anser riksförbundet provtagningsskyldighet vara av stor betydelse

och den föreslagna undantagsbestämmelsen därför böra utgå.

Om del angelägna i att flyghavrehaltigt avfall oskadliggöres är sta2t

Bihang till riksdagens protokoll 1961. / saml. iVr 51

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

tens jordbruksnämnd ense med lantbruksstyrelsen. Med hänvisning till risken

vid avrensinblandning i kli föreslår nämnden dessutom skyldighet att

finförmala avrens som avses att för försälj ningsändamål uppblandas med

kli.

För bestämmelser med motsvarande innehåll uttalar sig Svenska bygdekvarnars

riksförbund. Lantbruksstyrelsens förslag tillstyrkes av kommerskollegium,

Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund

och Hushållningssällskapens förbund. Sistnämnda instans förordar vidare

ett av Skaraborgs läns hushållningssällskap väckt förslag att förekommande

kostnadsfri hämtning av avrens vid renserier måtte förhindras, exempelvis

genom föreskrift om finförmalningstvång även vid annat tillhandahållande

än försäljning.

Vad slutligen angår de spridningshindrande åtgärder förslaget innehåller

beträffande handeln med halm och tomsäckar har det lämnats

utan invändningar av kommerskollegium, Hushållningssällskapens

förbund och Sveriges lantbruksförbund samt av Svenska utsädesfirmornas

förening, som dock anser att bestämmelsen om säckar bör kompletteras med

krav på maskinrengöring.

Mot de föreslagna bestämmelsernas utformning har flera remissinstanser

hävdat att rengöringstvånget för tomsäckar gjorts alltför omfattande samt

att till uppgiftsplikten för halmsäljare bör fogas rätt att förklara sig oviss

om flyghavreförekomst på den brukningsenhet varifran halmen härrör.

Om tomsäcksbestämmelsen påpekar statens jordbruksnämnd, som tillstyrker

förslaget i princip, att den måste bli svår att övervaka. Liknande

åsikt har Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening. Bestämmelsen

tillstyrkes av Svenska bygdekvarnars riksförbund och Föreningen

Sveriges spannmålsintressenter. Även Svenska lantmännens riksförbund

ansluter sig till förslaget men framhåller som lämpligt att bestämmelsen

utvidgas med rätt att under vissa angivna förutsättningar försälja

tomsäckar som lump.

Det hävdas av ett flertal remissinstanser att uppgiftsskyldighet vid försäljning

av halm icke går att tillämpa, särskilt beträffande importerad vara.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter bl. a. yttrar om sälj aruppgiften.

Då stråfoder oftast passerar tre handelsled från producent till förbrukare,

torde stora möjligheter föreligga att denna uppgift kommer att tappas bort

under vägen. Då samlastning av partier från olika brukningsenheter är en

vanlig företeelse vid halmleveranser, kan en sammanblandning lätt äga

rum, liksom detta också kan ske hos en detaljist som har partier från olika

producenter på lager. Föreningen betvivlar därför starkt, att denna bestämmelse

är i praktiken möjlig att efterfölja och anser följaktligen att bestämmelsen

i fråga bör utgå, då en lagparagraf som ej kan efterlevas ej är försvarbar.

I ett läge, då halm nödvändigtvis behöver importeras för att trygga

stråfoderförsörjningen i landet, kommer den i varje fall att sättas ur kraft,

då några motsvarande uppgifter från utländska säljare icke skulle stå

att få.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

Farhågorna för den utländska halmen delas av statens jordbruksnämnd,

som — oaktat vad lantbruksstyrelsen anfört härom — ifrågasätter om icke

sådana analysmöjligheter kan förefinnas att det är möjligt att beträffande

importhalmen föreskriva analysskyldighet som grund för uppgiftsplikten.

Till bestämmelserna om spridningshindrande åtgärder har handelskammaren

i Visby och Svenska lantmännens riksförbund velat foga föreskrifter

om rengöring av skördemaskiner.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter har förordat lagstadgad plikt

för den som säljer jordbruksfastighet att i köpekontraktet intaga uppgift

huruvida egendomen är fri från flyghavre eller ej.

Planmässig bekämpning

Lantbruksstyrelsens förslag att öppna möjlighet för planerad områdesvis

bekämpning av flyghavre under tillsyn av hushållningssällskapen

tillstyrkes av samtliga remissinstanser.

Statens jordbruksnämnd finner tanken med aktivt bekämpningsarbete

riktig liksom även den administrativa utformning förslaget erhållit. Hushållningssällskapens

förbund erinrar om att det i diskussionerna om åtgärder

för en effektivare flyghavrebekämpning i flera sammanhang framhållits

behovet av samordnade och samfällda insatser från berörda jordbrukares

sida men att man i detta sammanhang närmast syftat på möjligheterna

att enligt danskt mönster få infört bestämmelser enligt vilka det

skulle kunna föreskrivas, att en zon i gränsen mellan brukningsenheterna

hålles fri från flyghavre. Enär även andra insatser av sådant slag är tänkbara,

har förbundet i princip icke något att invända mot utformningen av

11 § förordningsförslaget. Det kan emellertid, tillägger förbundet, ifrågasättas

om det icke bör tillkomma lantbruksstyrelsen att fastställa de planer

enligt vilka samfällda bekämpningsåtgärder skola vidtagas.

Tanken på att i första hand påbjuda flyghavrefria zoner mellan skiftesgränserna

framhålles även av Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

och Svenska utsädesfirmornas förening. Sistnämnda förening anser dock

att bästa sättet att bekämpa flyghavre är att lägga större vikt vid fältbesiktning

av utsädesodlingarna. Riksförbundet Landsbygdens folk, som vitsordar

jordbrukarnas beredvillighet att medverka i bekämpningsarbetet, vill

understryka, att de kostnader som enligt en bekämpningsplan kommer att

åsamkas fastighetsägarna måste stå i rimlig proportion till fastighetens

storlek och till den nytta vederbörande kan få av åtgärderna. Riksförbundet

hemställer därför om tillfälle att avgiva särskilt yttrande beträffande sedermera

framlagda förslag till bekäinpningsplaner.

Förslaget att genom rapportskyldighet för spannmålshandeln

tillförsäkra hushållningssällskapen årliga upplysningar om flyghavreförekomst

tillstyrkes av statens jordbruksnämnd såsom ändamålsenligt, liksom

även av kommerskollegium, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbrnksförbund

och Svenska lantmännens riksförbund.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

Från åtskilliga håll har dock invändningar gjorts mot en rapportskyldighet

av föreslaget innehåll. Handelskamrarna i Stockholm och Örebro har

ifrågasatt om det inte ligger närmare till hands att lägga uppgiftsskyldigheten

på jordbrukarna själva eller låta besked om flyghavreförekomst via

sockengillena nå hushållningssällskapen.

Svenska foderämnes- och spannmålshandlarnas förening ställer sig tveksam

till en rapportskyldighet för handeln och fortsätter.

En föreskrift av denna karaktär kommer att ställa handelsföretagen inför

nödtvånget, att vid konstaterad flyghavreförekomst insända anmälan därom

i fråga om sina egna kunder. Dessa kan taga en sådan anmälan mycket

illa upp. Det är nämligen att märka, att en officiellt konstaterad flyghavreförekomst

kan medföra sämre försäljningsvärden för de gårdar, som blivit

utpekade. Föreskriften kan därigenom komma att leda till att ett irritationsmoment

införes i förhållande mellan köpmännen i branschen och deras

kunder. Från annat håll har föreslagits att i stället för ifrågavarande

anmälningsskyldighet borde införas besiktning i en eller annan form genom

hushållningssällskapens och sockengillenas försorg och att odlarna

skulle ha möjlighet att erhålla offentlig friförklaring av sina gårdar. Föreningen

ansluter sig till detta förslag.

Svenska utsädesfirmornas förening anlägger liknande synpunkter och

betonar den motsatsställning som uppstår om handelsföretagen skulle

tvingas anmäla sina egna kontraktsodlare. Ej heller Sveriges fröengrossisters

förening anser det riktigt att spannmålshandlaren skall åläggas att till

offentlig myndighet lämna uppgifter om de jordbrukare med vilka han stått

i affärsförbindelse. Enligt föreningen bör jordbrukarna själva åläggas uppgiftsskyldighet

till sockengillena för vidarebefordran till hushållningssällskapen.

Östergötlands läns hushållningssällskap finner det för områden där flyghavre

förekommer på praktiskt taget varje brukningsenhet fullständigt onödigt

att belasta handeln med en betungande uppgiftsskyldighet om förhållanden

som sällskapet redan känner till. Uppgiftsskyldigheten bör därför göras

beroende av om sällskapet anser sådan skyldighet ändamålsenlig och lämplig.

Departementschefen

I stora delar av vårt land har det svårutrotade ogräset flyghavre nått en

allvarlig utbredning. Stor ekonomisk skada tillfogas årligen det svenska

jordbruket genom flyghavrens förekomst. Särskilt de vårsådda grödornas

avkastning är utsatt för allvarliga risker. Värdeminskningen på en flyghavreinfekterad

jordbruksfastighet kan vidare bli avsevärd. Fortsatt spridning

av ogräset utgör också ett allvarligt hot mot den stora förbättring av utsädesodlingen

som kunnat uppnås under de senaste åren. Skärpning av fordringarna

på utsäde har samtidigt väsentligt minskat möjligheterna till spridning

av flyghavre genom bruksutsäde. Sålunda gäller enligt lantbruksstyrelsens

föreskrifter att frön av flyghavre alls inte får förekomma vare sig i

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1961

statsplomberat utsäde eller annan frövara som saluhålles till utsäde. Erfarenheterna

har emellertid visat att andra spridningsvägar varit svårare att

stänga. Förordningar med bestämmelser om åtgärder mot flyghavrespridning

annorledes än genom utsäde har utfärdats åren 1952 och 1957 i enlighet

med av riksdagen samma år bifallna propositioner. Förordningarna riktar

sig huvudsakligen mot spridning genom fodersäd och bestämmelserna

har visat sig ha stort värde inte minst i strävandena att hindra importfodersäden,

som ofta är starkt flyghavrebemängd, att vålla alltför stora skador.

Som lantbruksstyrelsen framhåller i sin nu gjorda hemställan är åtgärder

enbart mot fodersäden inte tillfyllest. Den ökade motoriseringen av jordbruksdriften

och den allt rörligare handeln med spannmål och vissa förnödenheter

för jordbruket har snabbt ökat behovet att i möjligaste mån begränsa

denna utvecklings ofrånkomliga verkningar på spridningen av flyghavre.

Men också den spridning som naturen med olika medel ombesörjer

måste hejdas. En enkel form för bekämpning har här i alla tider varit att

handplocka flyghavreplantan före frösättningen. Det ter sig angeläget att

kunna systematisera bland annat sådana åtgärder för att trygga en god effekt

inom begränsade områden. De bestämmelser i nu berörda hänseenden

som lantbruksstyrelsen föreslagit bör enligt min mening i allt väsentligt genomföras.

Huvudstadgandet i den nu gällande förordningen med vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flyghavre är förbudet att som fodervara

saluhålla eller sälja spannmål som ej undergått finförmalning, därest

i varan förekommer frön av flyghavre i större antal än lantbruksstyrelsen

föreskriver eller för närvarande fem per kilogram. Detta stadgande föreslår

styrelsen ändrat därhän att förbudet skall gälla vid varje förekomst av flyghavre

frön i varan. Den hittillsvarande rättigheten för lantbruksstyrelsen att

betiäffande fodersäd liksom för frövaror alltefter behovet kunna reglera föreskrifterna

om högsta tillåtna ogräshalt anser jag emellertid böra kvarstå.

Även inom ramen för de möjligheter styrelsen här förfogar över kan, när

läget så kräver, göras en erforderlig skärpning av tillåtna högsta halt. Förslaget

att redan nu taga steget fullt ut och helt förbjuda flyghavre i fodersäd

vill jag dock inte biträda. En dylik föreskrift kan väntas medföra stora

svårigheter att upprätthålla en rättvisande övervakning av bestämmelsens

efterlevnad. Det synes också klart att betydande fördelar är förenade med

den i Danmark tillämpade regeln att kräva finförmalning vid en flyghavrehalt

av två frön per kilogram. Stor vikt bör dessutom fästas vid det i några

remissyttranden påpekade värdet av om möjligt enhetliga regler de nordiska

länder na emellan. Den nuvarande bestämmelsen i förordningen bör således

bibehållas i huvudsak oförändrad. Vid tillämpningen svnes lantbruksstyrelsen

böra beakta erfarenheterna av den nyssnämnda danska regeln.

Den ökade uppmärksamhet som lantbruksstyrelsen måste ägna efterlevnaden

av bestämmelserna om flyghavre lämnar styrelsen inga möjligheter att

tillika övervaka ett under remissbehandlingen föreslaget stadgande om tilIlåtna

kvarntyper. Därest i något tall efter påbjuden förmalning av flyg
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1961

havrehaltig spannmål hela kärnor av ogräset ännu finnes i varan, skall för

övrigt denna inte anses ha undergått sådan finförmalning som i forordningen

stadgas som villkor för försäljning som fodervara.

Oaktat det vore i hög grad önskvärt att göra finförmalningstvånget tilllämpligt

även på den s. k. grannhandeln, bör dock liksom i lagen om handel

med utsädesvaror undantag tills vidare göras för sådan försäljning från

odlare som sker utan offentligt utbjudande. Genom en smärre ändring i

författningstexten betonas att undantaget endast avser dylik försäljning till

förbrukare i orten. Liksom tidigare föreligger inget behov att stadga fmformalning

vid försäljning till köpman och undantaget härför bor oforandrat

gälla. .

De nuvarande bestämmelserna om flyghavre innehåller inga andra regler

angående forsling av spannmål än som följer av påbudet att importvara

skall analyseras och i förekommande fall finförmalas i importorten. Detta

transportförbud tager inte sikte främst på riskerna för spridning av flyghavre

under själva transporten. Bestämmelser i syfte att effektivt minska

faran för ogräsets spridning under transport inte blott av miportfodersad

utan av all spannmål överhuvudtaget är emellertid som lantbruksstyrelsen

framhållit påkallade. Inte minst av hänsyn till de stora ansträngningar som

på vissa håll gjorts för att befria hela områden från redan förekommande

flyghavre bör de föreslagna transportrestriktionerna genomforas. Som

nämnts är särskilt utsädesodlingarna värda ökat skydd. Jag tillstyrker därför

att i förordningen stadgas, att transport av spannmål skall ske så att spridning

av flyghavre under transporten förhindras ävensom att de närmare föreskrifterna

om vad som därvid skall iakttagas får meddelas av lantbruksstyrelsen.

Självfallet bör styrelsen vid föreskrifternas utformning taga tillbörlig hänsyn

till berörda parters önskemål. Skyldighet att ställa sig transportbestämmelserna

till efterrättelse synes i första hand böra åligga varans agare eller,

där transporten sker i anledning av köp, säljaren eller annan avsandare. Om

varan hämtas av köparen eller av annan för dennes räkning åligger skyldigheten

i stället den som hämtar varan. Bestämmelsen bör gälla alla slag av

spannmål men måste, med tanke på att i stora delar av landet flyghavre

inte förekommer, utformas så att spannmål som odlats i dessa delar ej omfattas

av bestämmelserna. Enligt gällande förordning åligger det lantbruksstyrelsen

att årligen upprätta och kungöra förteckning över de län eller delar

av län där flyghavreförekomst av någon betydelse iakttagits. Detta stadgande

föreslår jag få gälla oförändrat. Enär spannmål som odlats i andra

delar av landet sålunda kan antagas vara fri från frön av flyghavre, bor den

inte beröras av transportrestriktionerna. Motsvarande bor galla spannmål

som härrör från delar av riket där flyghavre förekommer eller hit införts

från utlandet men som av någon särskild påvisbar anledning kan antagas

vara fri från frön av flyghavre. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna regeln

att endast vara som kan misstänkas innehålla flyghavre skall lyda under

restriktionerna finner jag således inte tillräcklig.

För att de transportrestriktioner som sålunda bör genomföras inte skall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

25

förlama skördearbetet eller försvåra det rutinmässiga arbetet inom brukningsenheten

måste undantag från bestämmelserna göras för de vanligtvis

korta transporterna mellan ägor och ekonomibyggnader på den brukningsenhet

där spannmålen odlats. Samma torde böra gälla i de fall varan

förvärvats från annat håll för att användas på brukningsenheten. Vid

frakter till eller från brukningsenheten såsom vid köp från spannmålshandlare

eller mellan jordbrukare i orten, inkörning till torkanläggning

som inte tillhör brukningsenheten eller inleverering till uppköpare bör däremot

huvudregeln gälla. Transporter som sker under tullverkets kontroll bör

ligga utanför regleringen. Forsling av spannmålspartier inom lager eller

fabrik såsom led i varans bearbetning bör, i den mån dylika smärre förflyttningar

inte är att anse som transport, självfallet utföras så att flyghavrekärnor

inte kan spridas till kringliggande mark eller till flyghavrefria

partier.

Såsom jag i det föregående erinrat om var det främst den genom importfoder

säden försämrade situationen som år 1957 föranledde införandet av

förbud att frakta importvara från importorten före analys och finförmalning.

Någon nämnvärd kvalitetsförbättring beträffande förekomsten av

flyghavre i importsäden har sedan dess inte kunnat iakttagas. Från statens

centrala frökontrollanstalt har jag under hand inhämtat att medan antalet

flyghavrekärnor per kilogram i svenskodlad fodersäd regelmässigt ligger

mellan noll och 20, uppvisar analyserna av importvara vanligen förekomster

på 500—3 000 frön per kilogram. Så länge differenser av nämnda

storleksordning ännu består, anser jag det om möjligt böra undvikas att

ändra de nyligen införda strängare bestämmelserna för importerad foderspannmål.

Jag kan därför inte biträda lantbruksstyrelsens förslag om vissa

generella undantag. I stället bör lantbruksstyrelsen fortfarande äga medge

dispens. Denna rätt bör dock utnyttjas endast i tider då skördeläget ger anledning

till omfattande import och blott då avsevärd olägenhet uppstår, därest

dispens ej lämnas. Dispens bör medges allenast i sådana fall som avser

transport från införselorten till en av importören å annan ort varaktigt

disponerad fast förmalningsanläggning eller till foderblandningsfabrik. Förutsättning

för dispens bör vara att transporten sker under särskild kontroll

som lantbruksstyrelsen föreskriver.

Övervägande goda erfarenheter har vunnits av den till komplettering av

finförmalningstvånget år 1957 införda bestämmelsen om skyldighet att

provtaga och analysera såväl all importfodersäd som svenskodlad foderspannmål

från icke flyghavrefria gårdar. Mot lantbruksstyrelsens förslag

att från skyldigheten undantaga spannmål som är avsedd att finförmalas

före vidaretransporten talar liksom vid tillkomsten av bestämmelsen alltjämt

behovet av kontrollmöjlighet så länge varan kan gå genom flera mellanhänder.

Inte heller nu bör därför avsteg göras från principen om analysskyldighet.

Den under remissbehandlingen från ett par håll uttalade

meningen att analysskyldigheten borde utsträckas till all spannmål eller i

varje fall all spannmål från uppgivet flyghavrefria gårdar torde inte låta sig

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

förenas med den förutnämnda omständigheten att hela landsdelar är befriade

från ogräset. Såsom lantbruksstyrelsen påpekat är nämligen analys inte

någon säker utväg att spåra begynnande flyghavreinfektion; intensifierad

fältbesiktning är här den effektivaste metoden. En jordbrukareuppgift om

flyghavreförekomst medför inte heller alltid omedelbar analys av inlevererat

spannmålsparti. Under bråda skördedagar nödgas mottagaren lagra

partiet tillsammans med andra, likaledes icke flyghavrefria leveranser och

analysen kan göras först vid utleverering av varan. De nu gällande bestämmelserna

föreslår jag därför få kvarstå i huvudsak oförändrade i förordningen

liksom även stadgandet om skyldighet för jordbrukare att vid

all leverans av spannmål antingen ge köparen skriftligt besked om flyghavreförekomst

på gården eller vid ovisshet i stället uppgiva detta i meddelandet.

De för jordbrukarna särskilt förrädiska spridningsmöjligheterna via säckar

och halm finner jag angeläget att söka komma till rätta med. Lantbruksstyrelsen

föreslår ett förbud att sälja begagnade tomsäckar innan de

gjorts fria från flyghavrekärnor. Ett sådant förbud kan, såsom under remissbehandlingen

framhållits, inte göras alltför vidsträckt. Det torde vara

ändamålsenligt att ge bestämmelsen sådant innehåll att den inte omfattar

annat än huvudsakligaste delen av de i marknaden förekommande säckar

vari flyghavrekärnor kan fastna, d. v. s. sådana som på ett eller annat sätt

begagnats för spannmål. Dylika säckar torde, i den mån de inte efter förslitning

säljes till lump, endast i begränsad omfattning åter nyttjas för

annat än jordbruksändamål. De allvarligaste riskerna för spridning av flyghavre

kan därför beräknas vara förknippade med användning av'' begagnade

spannmålssäckar för frakt eller förvaring av produkter, som är avsedda

för jordbruket. Uppmärksamheten torde främst böra riktas mot gödningsämnen

av alla slag, utsädesvaror, potatisutsäde inbegripet, samt fodervaror,

däribland även sådana som inte innehåller spannmål i någon form. Det bör

vara tillfyllest att inskränka förbudet i enlighet härmed. I överensstämmelse

med det för grannhandeln med spannmål stadgade undantaget från finförmalningstvång

bör för denna handel inte heller gälla förbud att begagna

tillgängliga tomsäckar utan särskild rengöring.

Svårigheten att ur partier med halm taga representativa prover för analys

av flyghavrehalt torde göra tanken på att införa analysplikt för halm

omöjlig att förverkliga. Det främsta vapnet mot spridning genom halm

blir därför en ökad upplysning om denna spridningsväg. Ett värdefullt

komplement till sådan upplysning kan dock enligt min mening erhållas

genom den av lantbruksstyrelsen föreslagna skyldigheten för säljare av

halm att vid leverans lämna köparen skriftligt besked om flyghavreförekomst

på den brukningsenhet varifrån halmen härrör. Skyldigheten bör

gälla vid varje försäljning, således förutom köpmän emellan även vid försäljning

från köpman till jordbrukare eller från jordbrukare till uppköpare

eller förbrukare. Jordbrukare eller annan säljare, som är oviss om

flyghavre förekommer på brukningsenheten, bör äga möjlighet att i stäl
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1961

let uppgiva detta i meddelandet. De svårigheter som av flera remissorgan

förmodats bli följden för uppgiftsskyldighetens tillämpning på den importerade

halmen synes genom sistnämnda möjlighet ha eliminerats. Då

en försäljare av importerad halm vanligtvis saknar besked om flyghavreförekomst

på den mark varifrån halmen härrör, kan möjligheten att skriftligen

förklara sig oviss komma väl till pass. En dylik förklaring synes vidare

tjäna ändamålet att väcka förbrukarens uppmärksamhet på faran

av att använda halm med inslag av flyghavrekärnor. Den goda anpassning

till förordningens bestämmelser om flyghavrehaltig fodersäd som numera

råder inom spannmålshandeln finner jag visa att motsvarande utveckling

för handeln med halm bör kunna påräknas, därest den nu förordade bestämmelsen

genomföres. Om en prisdifferentiering blir följden av bestämmelsen,

torde det av några remissorgan påpekade behovet att kunna företaga

samlastning av olika halmpartier bli mindre aktuellt. Såsom lantbruksstyrelsen

föreslagit bör halm som säljes för industriellt ändamål inte

beröras av stadgandet.

I den nu gällande förordningen är bestämmelserna så avfattade att finförmalningstvånget

gäller för spannmålsavrens lika väl som för spannmål

medan övriga föreskrifter om analysskyldighet och uppgiftsplikt in. m.

gäller endast spannmål. Då nödvändigheten av att hindra flyghavrespridning

genom avrens är stor, anser jag i huvudsaklig överensstämmelse med

lantbruksstyrelsens förslag att det inte längre bör gälla mindre stränga regler

för avrens än för spannmål. För att vinna enhetlighet vid tillämpningen

bör för övrigt allt avfall, som framkommer vid anläggning för rensning eller

annan behandling av spannmål eller frö, vara underkastat bestämmelserna.

Vad i den nya förordningen stadgas om spannmål torde därför i tillämpliga

delar få gälla även dylikt avfall. Det är emellertid sedan länge känt att avrens

och annat avfall, som inte säljes, kan vara en svår spridningskälla. Om

det exempelvis fritt får avhämtas eller avstjälpes på olämplig plats, förfelas

lätt andra åtgärder i trakten att hindra flyghavren spridas. Det torde därför

vara behövligt med ett stadgande att avfall, som enligt huvudregeln för

spannmål inte får saluhållas eller säljas utan finförmalning, inte heller

eljest får överlåtas annat än i finförmalet skick. För avfall, som inte saluhälles

eller överlåtes, bör föreskrivas att det i stället skall brännas eller på

annat sätt oskadliggöras. Uppblandning av kli med oförmalt avrens blir härigenom

inte tillåten.

I den mångåriga kamp som förts mot flyghavren i vårt land har upplysning

om ogräsets förekomst och spridningssätt utgjort en viktig del. Genom

bland annat hushållningssällskapen har här betydesefullt arbete utförts.

Allmän enighet synes råda om att det därutöver fordras en på lång sikt verkande

bekämpningsaktion mot den flyghavre som under de gångna åren

hunnit sprida sig. En dylik insats måste i första hand genomföras med hjälp

av jordbrukarna själva. För att den möda som det stora flertalet av dessa

därvid kan väntas lägga ned inte skall förspillas av att några få i oförstånd

underlåter att deltaga efter förmåga, torde vissa tvångsåtgärder vara mind
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

vikliga. En smidig anpassning till det faktum att olika åtgärder kan tänkas

vara erforderliga i olika landsdelar måste vidare åstadkommas. Jag har

därför intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att, där förhållandena

inom hushållningssällskaps område det påkallar, flyghavre som växer

inom området eller del därav skall kunna bekämpas under sällskapets överinseende

och enligt en bestämd plan. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att efter framställning av sällskapet förordna, att sådan planmässig bekämpning

får igångsättas inom området.

De närmare föreskrifter en bekämpningsplan kan komma att innehålla

torde i första hand röra skyldighet att före frösättningen plocka hort eller

på annat sätt avlägsna samt oskadliggöra alla flyghavreplantor på växtplatser

av visst slag, såsom inom slättbygdsområden plantor på angivet

avstånd från rågång eller annan fastighetsgräns. I dalgång med vattendrag,

som rinner genom flyghavreinfekterat område, kan skyldigheten förklaras

avse de plantor som står på mark inom vattendragets högvattenområde. I

område med ringa flyghavreförekomst bör skyldigheten kunna avse alla

plantor var helst de förekommer inom området. Vidare kan bekämpningsplan

behöva innefatta föreskrifter för rengöring av tröskor och andra redskap

i gemensamt bruk. I den mån framdeles nya bekämpningsmetoder

anses praktiskt genomförbara torde även sådana kunna få föreskrivas i

planen.

Förordningen torde böra innehålla bemyndigande för Kungl. Maj :t att

fastställa de bekämpningsplaner med i huvudsak nu angivet innehåll varom

framställningar göres. Kungl. Maj :t torde därjämte böra äga möjlighet att,

då närmare erfarenhet vunnits om den praktiska tillämpningen av dylika

planer, delegera till lantbruksstyrelsen rätten att fastställa dessa.

Skyldighet att ställa sig bekämpningsföreskrifterna till efterrättelse bör

principiellt åligga samma jordägare och nyttjanderättshavare som enligt lagen

den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande av berberis är skyldiga att utföra

sådan utrotning. Något särskilt stadgande om innehavare av betesrätt

torde, i motsats till vad fallet är i nämnda lag, inte vara erforderligt i förevarande

sammanhang. Den ringa förekomst av flyghavre som undantagsvis

kan påträffas i skogs- och betesmarker saknar praktisk betydelse. Uttryckligt

undantag för dylik mark kan, där så erfordras, i stället göras i bekämpningsplanen.

Ingripande mot flyghavrebestånden måste ske innan kärnorna faller till

marken, eljest är borttagande av plantan meningslöst. I bekämpningsplan

bör därför alltid angivas den tid inom vilken åtgärderna årligen skall ha vidtagits.

För att inte äventyra resultatet av en intensifierad kampanj måste

eljest tillåtna, oskyddade transporter av spannmål inom brukningsenheten

undvikas. Bekämpningsplanen bör därför, i fall där så är lämpligt, kunna

stadga inskränkning i undantaget från transportrestriktionerna. Jag föreslår

att bestämmelser i nu nämnda hänseenden upptages i förordningen.

I likhet med lantbruksstyrelsen finner jag det ändamålsenligt att öppna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

möjlighet för länsstyrelse att vid bristande efterlevnad av bekämpningsplan

på framställning av hushållningssällskap i länet vid vite förelägga

den försumlige att verkställa föreskrivna åtgärder. Enär åtgärderna i sådant

fall torde böra genomföras utan tidsutdräkt, bör i föreläggandet viss

tid för dessa utsättas. Av samma skäl synes det vara lämpligt att, när föreläggande

inte efterkommes, ej i första hand giva nytt föreläggande utan i

stället låta på den försumliges bekostnad snarast utföra det eftersatta bekämpningsarbetet.

Länsstyrelsen torde därför böra bemyndigas att förordna

härom. Det ligger närmast till hands att länsstyrelsen därvid föreskriver

att åtgärderna skall vidtagas genom hushållningssällskapets försorg. I enlighet

med vad som allmänt torde gälla om förbud att utdöma försuttet vite,

då ändamålet med vitet förfallit, bör inte heller, i fall då nu angivna åtgärder

utföres på den försumliges bekostnad, dessförinnan förelagt vite utdömas.

Underlåtenhet att ställa sig övriga stadganden enligt förordningen till

efterrättelse bör liksom för närvarande straffas med dagsböter.

En förutsättning för rationellt bekämpningsarbete inom hushållningssällskapens

ram är att varje sällskap har noggrann kunskap om var inom dess

område flyghavre förekommer. Sådan kunskap erhålles inte alltid från jordbrukarna

själva. Skyldigheten för en jordbrukare att vid leverans av spannmål

ge mottagaren besked om flyghavreförekomst på gården eller förklara

sig oviss härom är förestavad av mottagarens analysskyldighet beträffande

fodersäd från ej flyghavrefria brukningsenheter. Uppgifterna kommer inte

hushållningssällskapen till del. Lantbruksstyrelsen har därför föreslagit att

denna upplysningskälla göres nyttig genom förpliktande för spannmålsuppköparna

att årligen sammanställa och till sällskapen vidarebefordra dessa

uppgifter. Den grundläggande tanken bakom det av mig förordade författningsstödet

för planmässiga bekämpningsåtgärder oinrådesvis är emellertid

att med hushållningssällskapens hjälp aktivera jordbrukarnas egna insatser.

Det synes därför mera följdriktigt att inte via handeln inhämta upplysningar

om flyghavreförekomst i området utan i stället genom fortsatt

upplysning söka vidga förståelsen bland jordbrukarna för behovet av samverkan.

I samma anda bör dessa uppmanas att själva, lämpligen till hushållningsgillena,

rapportera förekommande flyghavre. De från spannmålshandelns

sida påvisade olägenheterna med den föreslagna rapportskyldigheten

saknar inte grund. Av nu angivna skäl är jag således inte beredd att tillstyrka

lantbruksstyrelsens förslag i denna del. Den av några remissorgan i

sammanhanget väckta frågan om offentlig friförklaring av flyghavrefria

brukningsenheter vill jag närmare överväga först sedan man vunnit erfarenhet

av de nu föreslagna nya bestämmelserna.

Det under remissbehandlingen framförda, från Danmark hämtade uppslaget

om skyldighet för säljare av jordbruksfastighet att i köpehandling

ange flyghavreförekomst torde, med hänsyn till de verkningar som civilrättsligt

följer av en sådan bestämmelse, inte kunna beredas utrymme i för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

fattning av nu förevarande art. Det åligger köparen att själv sörja för att

sådana utfästelser om fastighetens skick som påverkar köpet intages i köpehandlingen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att liksom hittills utfärda närmare

föreskrifter rörande tillsynen av efterlevnaden av den nya förordningen.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till förordning med vissa bestämmelser om

skydd mot flyghavre, avsedd att ersätta gällande förordning om vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flyghavre. Den nya förordningen

torde lämpligen böra träda i kraft den 1 maj 1961.

Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan B randt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1961

31

Bilaga

(Lantbruksstyrelsens förslag)

Kungl. Maj:ts förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer.

1 §•

Spannmål och spannmålsavrens ävensom annat avfall från spannmålsrensnmg,

som innehåller eller kan misstänkas innehålla frön av flyghavre

(Avena fatua eller Avena sterilis), må transporteras endast om transporten

sker på ett mot spridning av flyghavre betryggande sätt.

Importerad vara av ovan angivet slag, som är avsedd till foder, må endast

transporteras från importort till av importör å annan ort disponerad förmaimngsaniaggnmg

eller till fabrik, som tillverkar foderblandning, under

förutsättning att transporten sker under särskild kontroll av lantbruksstyrelsen.

Det åligger importor att göra anmälan om sådan transport till lantbruksstyrelsen

å sådan tid, att anmälan är styrelsen tillhanda senast tre

dagar fore transportens början.

Det ankommer på lantbruksstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser

om vad som skall iakttagas vid transport av vara, som innehåller eller kan

misstankas innehålla flyghavre.

Vad i forsta stycket sägs skall ej gälla transport för bärgning av skörd eller

transport inom brukningsenhet.

2 §-

I 1 § forsta stycket omförmäld vara, som innehåller frön av flyghavre,

ma ej saluhallas eller säljas som fodervara, med mindre varan undergått

nngropmng (finformalning). ö

onhPiCiprgrS SlrU d0Cfk,ej giIla försäljning till köpman för hans rörelse

eLh-eIier försäljning från odlare till närboende, om den sker utan offentJigt

utbjudande.

T 3 §''

...ÄT ^äggning för rensning eller annan behandling av spannmål

och fro, vid vilken flyghavrehaltigt avfall framkommer, är skyldig att

genom bränning eller på annat fullt Hllförlitligt sätt oskadlfggS sådant

4 §•

hrnUn1n«UkauefarSkyldig aAl vid leverans av spannmål, som odlats på hans

brukningsenhet, lamna mottagaren skriftligt meddelande om huruvida flyghavre

forckommer på brukningsenheten eller icke. År jordbrukaren oviss

hum harmed förhåller sig, ager han i stället uppgiva detta i meddelandet.

5 §•

hV-vJT’ ?°m !blnm yÖI''velse moftager spannmål från odlare, är skyldig

att fore forsta juli till vederbörande hushållningssällskap lämna förteckning

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1961

över de brukningsenheter på vilka enligt meddelande, varom sägs i 4 § under

närmast föregående år flyghavre uppgivits forekomma eller beträffande

vilka ovisshet härom förelegat.

6 §•

Köpman, som för sin rörelse för foderändamål antingen förvarvat spannmål

av odlare, vilken icke i meddelande enligt 4 § uppgivit, att hans brukningsenhet

är fri från flyghavre, eller till riket infört spannmål, ar skyldig

att låta provtaga och analysera varan med avseende pa halt a\ llygna\re

enlist av lantbruksstyrelsen härför utfärdade föreskrifter.

Är spannmål avsedd att finförmalas å mottagningsplatsen eller importorten,

är vederbörande dock befriad från sådan skyldighet.

7 §•

I 6 § första stycket omförmäld provtagning och analys av spannmål, som

för foderändamål införts till riket, skall ske, innan varan fraktas från importorten.

Visar sådan undersökning att varan jämlikt 2 § icke ma saluhållas

utan finförmalning, skall jämväl finförmalnmgen verkställas i importorten

eller i av importören disponerad förmalmngsanlaggning a annan

0rOverlåtelse före finförmalning av sådan vara må dock ske till fabrik, som

tillverkar foderblandning.

8 §•

Vid försäljning av spannmål eller spannmålsavrens mellan köpmän i och

för deras rörelse är säljare, vare sig det av köparen påfordras eller icke,

pliktig att å följesedel eller köpekontrakt eller genom annan skriftlig handling

lämna köpare uppgift om, huruvida i varan förekommer flyghavre samt

att varan jämlikt 2 § icke får saluhållas utan finförmalning och, om sa ar

fallet, jämväl angiva analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.

9 §•

Begagnade tomsäckar må icke saluhållas eller tillhandahållas med mindre

dessa äro fria från flyghavrekärnor.

10 §•

Halm må icke säljas med mindre säljaren, vare sig det av köparen pafordras

eller icke, för köparen skriftligt meddelar, huruvida halmen ar från

brukningsenhet, som är fri från flyghavre eller ej.

Vad nu sagts gäller icke halm för industriellt ändamal.

n §•

Där förhållandena inom något hushållningssällskaps område eller del

därav sådant påkalla, äger Kungl. Maj :t på framställning av hushållningssällskapet

förordna, att flyghavre skall bliva föremål för bekämpning enligt

av sällskapet upprättad och av Kungl. Maj :t fastställd plan.

Uraktlåter ägare eller nyttjanderättsinnehavare till jord, som omfattas

av dylikt förordnande, att verkställa i planen angivna åtgärder, äger länsstyrelsen

på framställning av hushållningssällskapet vid vite forelagga den

försumlige att inom viss tid hava verkställt de åtgärder, som enligt planen

åligger honom. , . .... , .

Därest givet föreläggande icke efterkommes, ager hushållningssällskapet

på den försumliges bekostnad låta verkställa föreskrivna åtgärder.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1961

33

12 §.

Kostnader för i 1 § angiven kontroll av lantbruksstyrelsen bestrides av

importören enligt av lantbruksstyrelsen fastställd taxa.

13 §.

Anmälan till åtal för förseelse mot 2 § i denna förordning må endast

göras av lantbruksstyrelsen.

14 §.

överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 2 § stadgade förbudet

eller bryter någon mot föreskrifterna i 1, 3, 6, 7 eller 9 § eller underlåter

någon att fullgöra i 4, 5, 8 eller 10 § föreskriven uppgiftsskyldighet,

eller lämnar någon vid fullgörandet av uppgiftsskyldighet, som nyss sagts,

medvetet eller av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.

15 §.

Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta

och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

16 §.

Bestämmelser om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas

av Konungen.

610242

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:149 Skrivelse till Konungen angående ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen. a1 i texten
  2. 3LU 1961:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre. s. 1 i texten