Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision

1961-03-03 · 67 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:62, Med förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

1

Nr 62

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

handräckning vid taxeringsrevision; given Stockholms

slott den 3 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag om handräckning vid taxeringsrevision.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att beskattningsmyndigheterna skall äga påkalla

handräckning av utmätningsmannen för att utfå räkenskaper och andra

handlingar, som inte frivilligt ställes till förfogande för taxeringsrevision

eller viss därmed jämförlig granskning. Förslaget är utarbetat i viss anslutning

till rättegångbalkens regler om beslag och husrannsakan, varvid avsetts

att giva motsvarande rättssäkerhetsgarantier.

! Bihanq till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Förslag

till

lag om handräckning vid taxeringsrevision

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har enligt taxeringsförordningen eller förordningen om allmän varuskatt

beslutats, att taxeringsrevision skall verkställas hos någon, och tillhandahåller

han icke på begäran de räkenskaper och andra handlingar som skola

granskas, må handräckning enligt denna lag äga rum för handlingarnas eftersökande

och omhändertagande hos honom.

Handräckning må beslutas allenast om granskning av handlingarna kan

antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av

skatt och först sedan det visat sig, om vitesföreläggande efterkommes, därest

ej sådant föreläggande uppenbarligen skulle vara utan gagn eller fara är i

dröjsmål.

Förekommer grundad anledning antaga att handling som ovan avses finnes

hos annan, må handräckning beslutas för handlingens eftersökande och

omhändertagande hos honom, därest med hänsyn till handlingens betydelse

och övriga omständigheter synnerliga skäl därtill föreligga.

2 §.

Beslut om handräckning meddelas av länsstyrelsen eller av den myndighet

som förordnat om taxeringsrevisionen. Skall handräckning ske enligt 1 §

tredje stycket eller uppkommer fråga om handräckning för utfående av

handling som avses i 7 §, må dock beslut om handräckning i sådant hänseende

meddelas endast av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen må, om skäl därtill äro, upphäva beslut om handräckning

som meddelats av annan myndighet.

Beslut om handräckning verkställes av utmätningsmannen. Denne skall

skriftligen underrättas om beslutets innehåll.

3 §.

Vid förrättningen må undersökning företagas i hus, rum eller slutet förvaringsställe,

så ock å annat ställe även om det icke är tillgängligt för allmänheten.

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas på sätt utmätningsmannen

finner lämpligt. Har så skett, skall det efter förrättningen på

lämpligt sätt åter tillslutas.

Olägenhet eller skada må ej förorsakas utöver vad som är oundgängligen

nödvändigt. Förrättning må ej företagas mellan klockan 21 och klockan 9.

4 §.

Förrättningen skall övervaras av den, åt vilken taxeringsrevisionen uppdragits,

eller av tjänsteman som därtill förordnats av myndighet, som beslutat

revisionen. Vid förrättningen omhändertagen handling skall genast utan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

närmare granskning överlämnas till denne, där ej annat följer av 7 eller

9 §.

Vid förrättningen skall därjämte närvara ett av utmätningsmannen anmodat

trovärdigt vittne. Utmätningsmannen äger anlita erforderligt biträde av

sakkunnig eller annan.

5 §•

Den hos vilken förrättningen företages eller, om han ej anträffas, hans

hemmavarande husfolk eller hos honom anställd skall vid förrättningen underrättas,

så snart det kan ske, för att få tillfälle att övervara densamma

och tillkalla vittnen, dock utan att förrättningen härigenom uppehälles.

Vid förrättningen skall underrättelse lämnas om innehållet i 8 och 9 §§

samt 10 § första stycket.

6 §■

Över förrättningen skall föras protokoll, vari angives beslutet om handräckningen,

vilka som närvarit och vad därvid förekommit. I protokollet

skall intagas förteckning över de handlingar som omhändertagits med angivande

av om de förseglats och till vem de överlämnats.

Den hos vilken förrättningen företagits äger på begäran kostnadsfritt erhålla

bevis därom ävensom avskrift av protokollet.

7 §•

Förrättningen må, efter beslut av länsstyrelsen enligt bestämmelserna i

2 §, företagas utan hinder av att, enligt vad därom är stadgat, den, hos vilken

taxeringsrevision skall verkställas, gjort framställning om att med

förrättningen avsedd handling skall undantagas från revisionen. Sådan

handling skall genast av utmätningsmannen förseglas och överlämnas till

länsstyrelsen. Innan framställningen prövats av länsstyrelsen, må annan än

den, å vilken prövningen ankommer, icke taga del av handlingen.

8 §‘

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision skall verkställas eller hos

vilken förrättningen eljest företages, att därvid omhändertagits handling,

som icke rör den verksamhet som skall granskas, äger han hos länsstyrelsen

göra framställning om handlingens återställande. Ärendet skall prövas

så snart ske kan.

9 §-

Har den, hos vilken taxeringsrevision skall verkställas eller hos vilken

förrättningen eljest företages, vid förrättningen tillkännagivit att framställning,

som omförmäles i 7 eller 8 §, skall göras, skall handlingen genast av

utmätningsmannen förseglas och överlämnas till länsstyrelsen. Inkommer

framställningen inom fjorton dagar, må, innan den prövats av länsstyrelsen,

annan än den å vilken prövningen ankommer icke taga del av handlingen.

Har den hos vilken förrättningen företagits icke närvarit, skola samtliga

omhändertagna handlingar av utmätningsmannen förseglas och överlämnas

till länsstyrelsen. Inkommer inom fjorton dagar efter förrättningen framställning

som omförmäles i 7 eller 8 §, gäller om inskränkning i rätten att

taga del av därmed avsedd handling vad i första stycket stadgas.

Inkommer framställning som ovan i denna paragraf avses senare än fjorton

dagar efter förrättningen, utgör den icke hinder mot handlingens granskning

vid revisionen, därest ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

10 §.

Är någon missnöjd med utmätningsmannens förfarande vid förrättningen

i annat hänseende än i fråga om handlings omhändertagande för taxeringsrevision,

gäller om klagan däröver vad i utsökningslagen är stadgat.

Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga, som avses i 2 § samt över framställning,

som omförmäles i 7—9 §§, må utan hinder av vad eljest är stadgat

töras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas till finansdepartementet.

Länsstyrelsens beslut länder omedelbart till efterrättelse, där ej annorlunda

förordnas.

..........11 §•

Vad som inhämtats vid förrättningen av utmätningsmannen eller annan,

som omtörmäles i 4 §, och vid prövning, som avses i 7—9 §§, av den som

verkställer prövningen, må ej obehörigen yppas.

Den som bryter mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

12 §.

Kostnaderna för handräckning enligt denna lag skola åvila statsverket.

13 §.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även äga tillämpning

1 fråga om granskning enligt 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning samt kontroll enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen

och 7 § tredje stycket förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Härvid skall

iakttagas, att vad i 2 § andra stycket stadgas icke skall gälla beslut av kontrollstyrelsen,

att besvär över kontrollstyrelsens beslut i fråga, som avses i

2 §, må föras med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 10 § andra

stycket samt att beslut om handräckning för kontroll enligt sistnämnda

båda förordningar må meddelas allenast av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 december 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående lagstiftning

om handräckning åt beskattningsmgndighet samt anför därvid följande.

I. Inledning

I september 1960 utarbetades inom finansdepartementets rättsavdelning

en promemoria med förslag till lag om handräckning i vissa fall åt beskattningsmgndighet.

Angående bakgrunden till det i promemorian framlagda förslaget framhålles

i promemorian följande.

För kontroll av att föreskriven deklarations- och uppgiftsskyldighet vederbörligen

fullgjorts kan beskattningsmyndigheterna verkställa taxeringsrevision

eller däremot svarande kontroll hos envar deklarations- och uppgiftsskyldig.

I fråga om taxering till kommunal och statlig inkomstskatt samt statlig

förmögenhetsskatt finnes bestämmelserna om taxeringsrevision upptagna

i 56—58 §§ 1956 års taxeringsförordning. Taxeringsrevision kan användas

för kontroll av såväl den granskades egen som annans deklaration. Vid revisionen

får, i den omfattning som finnes erforderlig, granskning ske av

räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer ävensom

av protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. Den som verkställer

taxeringsrevision får ta del av handlingar, som är av betydelse för

revisionen, utan hinder av att den, hos vilken revisionen sker, har att iaktta

tystnad om deras innehåll. Den sistnämnde har emellertid möjlighet att,

om synnerliga skäl föranleder därtill, hos länsstyrelsen utverka beslut att

sådan handling skall undantas från revisionen. Tillhandahållande av räkenskaper

och andra handlingar för taxeringsrevision kan framtvingas genom

vite. I samband med klagan över beslut, varigenom vite utdömts, kan även

länsstyrelsens beslut att avslå framställning, att handling skall undantas

från revision, komma under kammarrättens och regeringsrättens prövning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Motsvarande bestämmelser om taxeringsrevision gäller enligt förordningen

om allmän varuskatt, 42 §.

I förordningen den 3 april 1959 om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

stadgas vidare i 9—11 §§ skyldighet för skattskyldig att, när beskattningsmyndigheten

finner det erforderligt, på anfordran tillhandahålla

räkenskaper och andra handlingar. Även i fråga om sådan granskning gäller

att den som verkställer densamma får taga del av handlingar av betydelse

för granskningen utan hinder därav att den skattskyldige har att iakttaga

tystnad om deras innehåll. Den sistnämnde har emellertid liksom vid

taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen och förordningen om varuskatt

möjlighet att, om synnerliga skäl föranleder därtill, hos länsstyrelsen

utverka beslut att sådan handling skall undantas från granskningen. Tillhandahållande

av räkenskaper och andra handlingar för granskning kan

framtvingas genom vite. Försuttet vite utdömes av beskattningsmyndigheten.

Med beskattningsmyndighet förstås enligt nu ifrågavarande förordning den

myndighet som, enligt vad i vederbörande skatteförfattning eller annorledes

stadgas, har att besluta om skattens fastställande. Kontrollstyrelsen är

beskattningsmyndighet i fråga om samtliga de skatter å vilka förordningen

hittills gjorts tillämplig.

Bestämmelserna i taxeringsförordningen om taxeringsrevision fick i huvudsak

sin utformning genom i proposition nr 160 till 1955 års riksdag

framlagt förslag till ändring i den förut gällande taxeringsförordningen. I

propositionen (s. 123 f) upptogs också frågan om tvångsmedel mot dem

som inte vill ställa handlingar till förfogande för taxeringsrevision. Därvid

erinrades om att taxeringsmyndigheterna inte äger tillgång till annat tvångsmedel

än vite. Erfarenheten hade visat, att detta understundom inte är tillfyllest.

För att komma till rätta med personer, som tredskas med att ställa

handlingar till förfogande för taxeringsrevision, föreslogs, att man borde

överväga att införa någon motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen

beslag och husrannsakan. Det anmärktes, att i här avsedda situationer

ofta föreligger misstanke om falskdeklaration eller vårdslös deklaration,

å vilka brott frihetsstraff kan följa. Bestämmelser av denna art krävde

emellertid närmare överväganden, bl. a. för att på lämpligt sätt utforma

lämpliga rättssäkerhetsgarantier.

I promemorian framlägges förslag av innebörd att beskattningsmyndighet

i vissa fall skulle äga anlita polismyndighet för utfående av handling, som

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande

av skatt eller avgift.

Över den inom finansdepartementet utarbetade promemorian har, efter

remiss, yttranden avgivits av justitiekansler sämbetet, hovrätten för Västra

Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, 1951 års rättegångskommitté, besvärssakkunniga,

riksskattenämnden, kontroll styrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar,

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

lands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands samt Norrbottens

län, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges redareförening, Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation

och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Några av näringsorganisationerna har åberopat ett yttrande, som avgivits

av delegerade för Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare,

Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Detta

yttrande betecknas i fortsättningen såsom avgivet av näringslivets skattedelegation.

Vid remissbehandlingen har invändningar framförts från de hörda näringsorganisationerna.

Förslaget har emellertid i princip tillstyrkts av nära

nog samtliga hörda myndigheter och därutöver bl. a. av Landsorganisationen

och Tjänstemännens centralorganisation. Från flera av de myndigheter,

som kan sägas företräda taxeringsväsendet, understrykes, att en lagstiftning

av den föreslagna innebörden är erforderlig i kampen mot skattefusket.

Jag avser nu att upptaga denna fråga och skall till en början lämna en

redogörelse för de bestämmelser som är av intresse i sammanhanget.

II. Gällande bestämmelser

För bestämmelserna i 56—58 §§ taxeringsförordningen har redan i korthet

redogjorts. Här må ytterligare nämnas följande. Taxeringsrevision får enligt

56 § 1 mom. äga rum hos varje deklarations- eller uppgiftsskyldig för kontroll

av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt förordningen riktigt

och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet

upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Åtgärden

får emellertid inte företas hos myndighet eller annat i 46 § första stycket

avsett organ. Hos den, som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan

verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen

kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar, som föres

vid verksamhetens bedrivande, får taxeringsrevision till ledning för annans

taxering äga rum, även om vederbörande inte är skyldig avge kontrolluppgift.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning som befinnes erforderlig

ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer

ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar, dock med

den begränsningen att det skall röra sig om handlingar rörande vederbörandes

verksamhet, alltså inte privatbrev o. dyl. Att länsstyrelsen på hemställan

av den granskade kan besluta att viss handling skall undantas från revision

är redan nämnt. Bestämmelserna härom upptas i 56 § 4 mom. Mot länsstyrelsens

beslut må klagan icke föras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 196t

Granskningen må omfatta även det löpande årets räkenskaper. Hos boktöringspliktig

skattskyldig må även verkställas kassainventering.

Enligt 56 § 2 mom. gäller vidare, att den som har att verkställa taxeringsrevision

må påfordra att i den utsträckning, som är erforderlig för det med

granskningen avsedda syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas.

Den hos vilken revisionen sker är skyldig lämna erforderliga upplysningar.

Om tillvägagångssättet vid taxeringsrevision stadgas i 56 § 3 inom., att

revisionen såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och på sådan tid att inte

hinder förorsakas i verksamheten för den, hos vilken revisionen sker. Revisionen

får med hans medgivande verkställas hos honom. Har böcker eller

handlingar överlämnats för revision, skall de så fort ske kan återställas. Besked

om resultatet av revisionen skall snarast lämnas den skattskyldige, om

revisionen ägt rum hos honom.

Enligt 57 § meddelas beslut om taxeringsrevision av taxeringsintendenten

t det län där revisionen skall äga rum, resp. av allmänna ombudet hos meliankommunala

prövningsnämnden. På intendenten (allmänna ombudet) ankommer

att antingen själv verkställa revisionen eller att uppdra denna åt

tjänsteman eller åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som

därtill godkänts av länsstyrelsen.

Såsom tvångsmedel mot den som underlåter att tillhandahålla räkenskaper

eller andra handlingar kan, som förut nämnts, användas vite. Av 58 § framgår

att vitet förelägges av den som beslutat revisionen d. v. s. vederbörande

taxeringsintendent. över beslut att förelägga vite må enligt 125 § klagan ej

föras. Om uttagande av vite förordnar länsstyrelsen enligt 124 § efter anmälan

av taxeringsintendent. Länsstyrelsens beslut i fråga om utdömande av

vite må enligt 125 § överklagas hos kammarrätten och sedermera regeringsrätten.

Vid prövning av sådana besvär må enligt sista stycket i 124 § jämväl

fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande.

I 42 § förordningen om allmän varuskatt stadgas att i fråga om taxeringsrevision

bestämmelserna i 56—58 §§ taxeringsförordningen skall äga motsvarande

tillämpning. Därjämte stadgas att den hos vilken taxeringsrevision

sker är pliktig att lämna tjänsteman, åt vilken uppdragits att verkställa revisionen,

tillträde till lokaler, som användes i vederbörandes verksamhet, ävensom

att för granskning av handlingar och varulager lämna tjänstemannen

nödigt biträde. Enligt 78 § skall, i fråga om föreläggande och uttagande av

vite, vad i 123 och 124 §§ taxeringsförordningen stadgas äga motsvarande

tillämpning. Länsstyrelsens beslut i fråga om utdömande av vite må enligt

80 § överklagas hos kammarrätten och sedermera hos regeringsrätten.

Förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning utgör för

ett flertal s. k. punktskatter en motsvarighet till den för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

gällande taxeringsförordningen. För innehållet i 9_-

11 §§ i förordningen har viss redogörelse redan lämnats. Följande må här

tilläggas. Förutom att pa anfordran tillhandahålla handelsböclcer, affärskorrespondens

och övriga handlingar hörande till den verksamhet, i vilken skat
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år W61

ten skall utgöras, skall den skattskyldige, likaledes på anfordran, lämna

beskattningsmyndigheten tillträde till lokaler som användes i verksamheten.

För granskning av handlingar och lager skall den skattskyldige lämna

nödigt biträde. Skyldig att underkasta sig granskning är enligt 10 § även

den, som skäligen kan antagas vara skattskyldig, och enligt 11 § den, som

utan att vara skattskyldig yrkesmässigt tillverkar, bearbetar, försäljer eller

distribuerar skattepliktig vara, så ock den, som idkar handel med vara, vilken

användes vid framställning eller distribution av skattepliktig vara. Såsom

tvångsmedel mot den som underlåter att tillhandahålla räkenskaper

m. m. kan som förut nämnts användas vite. Av 12 § framgår att vite utdömes

av beskattningsmyndigheten. Beslut om utdömande av vite kan enligt

40—45 §§ överklagas hos kammarrätten och sedermera regeringsrätten.

Bestämmelser om bokföringsgranskning finnes jämväl i 78 § 1 mom.

uppbördsförordningen samt i 7 § tredje stycket förordningen angående uppbörd

av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m.

I rättegång vid allmän domstol föreligger principiell skyldighet för envar,

vilken innehar skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis,

att förete den (editionsplikt); dock föreligger sådan skyldighet i

brottmål icke för den misstänkte eller vissa honom närstående. Härom

stadgas i 38 kap. rättegångsbalken. Är någon skyldig att förete skriftlig

handling som bevis, äger rätten förelägga honom att förete handlingen.

Föreläggandet kan i brottmål, enligt 23 kap. 14 §, meddelas redan under

förundersökningen och avse att en handling skall tillhandahållas undersök - ningsledaren direkt. Enligt 38 kap, 5 § må den som skall förete handlingen

genom vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Rätten kan även, om det

finnes lämpligare, förordna, att handlingen skall tillhandahållas genom utmätningsmannens

försorg. Talan mot editionsföreläggande föres särskilt

enligt 49 kap. 4 § p. 3. Däremot torde föreläggandets giltighet inte komma

under omprövning i samband med tillämpning av vitespåföljd. Enligt 17

kap. 14 § och 30 kap. 12 § äger rätten förordna, att beslut om företeende

av skriftlig handling genast skall gå i verkställighet. Beslutet verkställes

enligt 42 § andra stycket utsökningslagen såsom laga kraft ägande dom;

ställande av säkerhet erfordras inte, med mindre i beslutet annorledes förordnats.

I huvudsak samma regler upptas i 39 kap. 5 § och 40 kap. 5 § om tillhandahållande

av föremål för syn och besiktning.

Ytterligare må anmärkas, att om vitesförelägganden av annat slag än de

nyss nämnda meddelas enligt rättegångsbalken, gäller som allmän regel —

liksom enligt taxeringsförordningen — att föreläggandet som sådant inte får

överklagas. Däremot framgår av 49 kap. 8 § tredje stycket, att prövning av

föreläggandets giltighet får påkallas i samband med talan mot beslut varigenom

vitet utdömts.

För att i brottmål införskaffa handlingar och föremål som skäligen kan

antas äga betydelse för utredningen kan också användas det straffprocessuel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

la tvångsmedlet beslag. Sådan åtgärd må dock endast under vissa förutsättningar

avse post- och telegrafförsändelser m. m. Huvudregeln är enligt

27 kap. 4 och 5 §§ att beslut om beslag meddelas av undersökningsledaren

eller åklagaren eller, på dennes yrkande, av rätten. Åtgärden verkställes

i regel av polisen. År fara i dröjsmål, må beslag verkställas av polisman

även utan beslut från undersökningsledarens eller åklagarens sida, dock

med skyldighet att skyndsamt göra anmälan hos honom, på vilken ankommer

att omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Har beslag verkställts

utan rättens förordnande äger enligt 27 kap. 6 § den som drabbats av beslaget

begära rättens prövning därav. Av 27 kap. 7 § framgår, att viss tid för

åtal skall utsättas, då rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt

beslag. Då beslag ej prövats av rätten skall åtal väckas inom en månad från

beslaget. Enligt 27 kap. 8 § skall beslag hävas, om åtal ej väckts inom fastställd

tid eller skäl eljest ej längre förekommer för beslag. Då målet avgöres,

skall rätten pröva, om beslag fortfarande skall bestå.

Enligt 27 kap. 2 § gäller bl. a., att beslag ej må läggas å skriftlig handling

om dess innehåll kan antagas vara sådant, att befattningshavare eller

annan, som avses i 36 kap. 5 §, ej må höras som vittne därom, och handlingen

innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten

gäller.

Beträffande verkställande av beslag gäller bl. a. enligt 27 kap. 11 §, att om

den från vilken beslag sker ej är närvarande vid beslaget, skall han utan

dröjsmål underrättas därom. I 13 § meddelas föreskrifter om protokollföring

och om rätt för den som drabbas av beslag att på begäran erhålla bevis om

beslaget. Av 12 § första stycket framgår slutligen att beslagtagen post- eller

telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling icke må närmare

undersökas, ej heller brev eller annan sluten handling öppnas av annan

än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren; dock må sakkunnig

eller annan, som anlitas för utredningen angående brottet eller eljest därvid

höres, efter anvisning av myndighet som nu sagts, granska handlingen.

Äger den som verkställer beslaget ej närmare undersöka handlingen, skall

den av honom förseglas.

Talan mot rättens beslut under rättegången i fråga om beslag skall enligt

49 kap. 4 § föras särskilt. Har däremot beslutet meddelats i samband

med dom eller slutligt beslut, skall enligt 49 kap. 5 § talan mot beslut i beslagsfrågan

föras i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga

beslutet.

För eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, må enligt 28

kap. 1§ husrannsa ka n företas i husrum eller slutet förvaringsställe.

Även på annat ställe än nu nämnts må enligt 10 § samma kap. undersökning

äga rum för samma ändamål, ehuru stället inte är tillgängligt för allmänheten.

Husrannsakan må vidare äga rum bl. a. för eftersökande av

den som skall gripas.

Förutsättning för husrannsakan är enligt 28 kap. 1 §, att det förekommer

anledning, att brott förövats, varå frihetsstraff kan följa. Hos annan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

än den som skäligen kan misstänkas för brottet må husrannsakan dock

företagas, allenast om brottet förövats hos honom eller den misstänkte gripits

där eller eljest synnerlig anledning förekommer, att genom rannsakningen

föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller annan utredning

om brottet vinnas.

Förordnande om husrannsakan meddelas enligt 28 kap. 4 § av undersökningsledaren,

åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antas bli av stor

omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken åtgärden

företas, bör, om fara ej är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Polisman må emellertid enligt 28 kap. 5 § företa husrannsakan utan förordnande,

då fara är i dröjsmål.

I 28 kap. 6 § stadgas, att vid husrannsakan olägenhet eller skada ej må

förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Rum eller förvaringsställe

må, om det erfordras, öppnas med våld. Har så skett skall det

efter förrättningen på lämpligt sätt åter tillslutas. Husrannsakan må ej

utan särskilt skäl verkställas mellan kl. 21 och kl. 6.

Av 28 kap. 7 § framgår att vid husrannsakan såvitt möjligt ett av förrättningsmannen

anmodat trovärdigt vittne skall närvara. Förrättningsmannen

äger anlita erforderligt biträde av sakkunnig eller annan. Den, hos

vilken husrannsakan företas, eller, om han ej är tillstädes, hans hemmavarande

husfolk skall erhålla tillfälle att övervara förrättningen så ock att

tillkalla vittne, dock utan att undersökningen därigenom uppehälles. Har

varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat vittne närvarit,

skall han, så snart det kan ske utan men för utredningen, underrättas

om den vidtagna åtgärden. Målsägande eller ombud för denne får på

vissa villkor tillåtas vara närvarande för att tillhandagå med upplysningar.

I 28 kap. 8 § stadgas, att post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller

annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, inte får närmare

undersökas, ej heller brev eller annan sluten försändelse öppnas i annan ordning

än i 27 kap. 12 § första stycket sägs.

Enligt 28 kap. 9 § skall protokoll föras över husrannsakan, vari anges

ändamålet med förrättningen och vad därvid förekommit. Den, hos vilken

husrannsakan företagits, äger på begäran erhålla bevis därom, innehållande

även uppgift å det brott misstanken avser.

Åtskilliga lagar eller andra författningar innehåller bestämmelser om

handräckning för att inställa personer inför myndighet. Sådan handräckning

meddelas av polisen. Detta är bl. a. fallet enligt 43 § lagen om

socialhjälp, 94, 96 och 100 §§ 1960 års barnavårdslag, 38 § lagen om nvkterhetsvård,

21 § lagen om villkorlig dom, 51 och 52 §§ sinnessjuklagen och

22 § lagen ang. åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Handräckning förekommer i övrigt i olika former och meddelas i allmänhet

av exekutiv myndighet. Vid sidan av den handräckning, som äger rum

enligt rättegångsbalken, utsökningslagen och lagen om avbetalningsköp

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

m. m. förekommer exempelvis handräckning enligt 148 § byggnadslagen,

när någon företagit nybyggnad eller annan åtgärd i strid med förbud som

meddelats i lagen eller med stöd av densamma. En liknande bestämmelse

upptas i 63 § lagen om allmänna vägar. Handräckning meddelas enligt 15

kap. 4 § jorddelningslagen av utmätningsman, om delägare i laga skifte

vägras att tillträda sin ägolott å föreskriven tid. Såsom handräckning betecknas

vidare bl. a. det biträde åt utländsk stat som ges enligt gällande

bestämmelser om uttagande av skatt och böter.

III. Förslagets huvudgrunder

Promemorian

I promemorian konstateras till att börja med att, genom de vid 1955 års

riksdag antagna reglerna om taxeringsrevision, möjligheterna att kontrollera

rörelseidkares och andra fria företagares självdeklarationer har avsevärt

förbättrats. Det har emellertid, uttalas i promemorian, stundom visat

sig svårt för taxeringsmyndigheterna att få tillgång till det material som

skall granskas. Trots vitesförelägganden har åtskilliga skattskyldiga vägrat

att ställa sina böcker till förfogande eller gjort svårigheter på olika sätt.

Det är sålunda inte helt ovanligt att den skattskyldige uppger att han inte

fört några räkenskaper eller att räkenskapsmaterialet helt eller delvis blivit

förstört genom brand eller på annat sätt. Genom ett sådant förfaringssätt

kan den skattskyldige undgå åtal för oriktig deklaration och ofta vinna

att taxeringen blir lägre än den bort vara.

En erfarenhet från de branschvis genomförda bokföringsgranskningar

som verkställts under senare ar är, enligt promemorian, att när taxeringsmyndigheterna

vänder sig till skattskyldiga inom viss bransch, ställes böckerna

till en början godvilligt till förfogande. Allteftersom det blir känt

att branschen i fråga är föremål för undersökning, märks emellertid en

tendens hos de skattskyldiga att försöka hindra eller uppehålla verksamheten;

de deponerar sina böcker hos annan person eller uppger de, som redan

framhållits, att böckerna eller för granskningen särskilt värdefulla

handlingar förstörts eller förkommit. Ofta har vitesföreläggande visat sig

ineffektivt, och resultatet har blivit att taxeringsmyndigheterna fått avstå

från en planerad granskning eller att granskningen så fördröjts och försvårats

att den inte kunnat bli effektiv. Därefter anföres.

Det torde med fog kunna antagas, att tredska i fråga om böckernas tillhandahållande

i regel sammanhänger med att granskningen skulle kunna

ge ett för den skattskyldige oförmånligt resultat. Det är, Icke minst med

tanke härpå, ett viktigt intresse att granskningen kan genomföras i dessa

fall. Risken att den skattskyldige vidtar obehöriga åtgärder med det material

som skall granskas gör det vidare angeläget att granskningen kan företas

utan uppskov. Bl. a. av detta skäl upptar reglerna om taxeringsrevision

föreskrift att den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att,

i den utsträckning som är erforderlig för det med granskningen avsedda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år li)61

13

syftet, genast få ta del av handlingar som skall granskas. De nya, effektivare

reglerna om taxeringsrevision som infördes år 1955 har för de skattskyldiga

det här gäller ytterligare ökat intresset av att försöka undandra sig

granskning.

I promemorian erinras om att den nu aktuella frågan uppmärksammades

i propositionen nr 160 till 1955 års riksdag. Därvid antyddes, att man borde

överväga att införa en motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen

beslag och husrannsakan. I anslutning härtill anmärktes, att i de avsedda

situationerna ofta finns anledning till misstanke om falskdeklaration eller

vårdslös deklaration, å vilka brott frihetsstraff kan följa.

Föreligger misstanke om sådant brott kan, framhålles i promemorian,

självfallet redan med nu gällande bestämmelser straffprocessuell förundersökning

igångsättas, varvid beslag och husrannsakan kan ifrågakomma.

Emellertid ligger det i sakens natur, att denna möjlighet kan begagnas i ett

förhållandevis ringa antal fall. Syftet med en taxeringsrevision är nämligen

i främsta rummet att få uppgifter till ledning vid taxeringen, och det bör,

enligt promemorian, givetvis inte ifrågakomma att påkalla igångsättande

av ett straffprocessuellt förfarande huvudsakligen för sådant ändamål. I

praktiken torde det förhålla sig så, uttalas i promemorian, att taxeringsmyndigheterna

vanligen anser sig böra företa taxeringsrevision innan de

anser sig ha sådan utredning att de kan vända sig till åklagare och polismyndigheter

(se även JO:s ämbetsberättelse till 1959 års riksdag s. 391 f).

Därefter anföres.

De önskemål i fråga om tvångsmedlens art som uppställer sig i nu aktuella

fall är emellertid i stora delar desamma som beträffande beslag och

husrannsakan. Såsom nyss antytts torde man inte bara behöva räkna med

tredska att utlämna de handlingar som skall granskas utan även försök att

undansticka dem, eventuellt även försök att skaffa sig respit för att göra

obehöriga ändringar i handlingarna. Man synes därför inte kunna stanna

vid en möjlighet att tvångsvis uttaga handlingarna, efter mönster av den

förut beskrivna regeln i 38 kap. 5 § rättegångsbalken, enligt vilken rätten

må förordna att handling skall tillhandahållas genom utmätningsmannens

försorg. Det torde även vara erforderligt, att handlingar som skall granskas

kan bli föremål för efterspaningar. Det bör ytterligare erinras om att taxeringsmyndigheterna

inte alltid på förhand känner till vilka handlingar som

kan vara av intresse för taxeringsrevision. Det är därför också av intresse

att taxeringsmyndigheterna kan hos en tredskande deklarations- eller uppgiftsskyldig

låta undersöka vilka handlingar han innehar. De erforderliga

tvångsmedlen synes av dessa skäl böra innehålla väsentligen samma element

som beslag och husrannsakan samt utföras av polismyndighet. Reglerna

torde även i övrigt lämpligen kunna utformas i anslutning till vad

som gäller dessa tvångsmedel.

En särskild fördel med att anknyta till bestämmelserna om beslag och

husrannsakan torde, enligt promemorian, vara att man kan använda rättssäkerhetsgarantier

liknande dem som uppställts beträffande nämnda tvångsmedel.

Dessa rättssäkerhetsgarantier torde motsvara högt ställda anspråk.

I promemorian framhålles att de ifrågasatta nya tvångsmedlen för att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

förebygga förväxlingar — inte torde böra benämnas beslag och husrannsakan.

En nära till hands liggande möjlighet synes, enligt promemorian,

vara att såsom en gemensam beteckning använda termen handräckning,

varmed utmärkes, att det rör sig om verkställighetsåtgärder som utföres av

en myndighet på annan myndighets begäran. Därefter anföres.

Vad i det föregående anförts angående behovet av ytterligare tvångsmedel

i vissa fall för införskaffande av räkenskaper och andra handlingar vid

taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen gäller i lika mån vid taxeringsrevision

enligt förordningen om allmän varuskatt och vid sådan

granskning av räkenskaper, som avses i 9—11 §§ förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning. Vid skattekontroll enligt nämnda

förordningar kan även ifrågakomma att bereda granskningsmannen tillträde

till vissa lokaler och att granska varulager. Något praktiskt behov av

att i dylika fall kunna använda kraftigare tvångsmedel än vite torde i vart

fall hittills inte ha framträtt. Då tvångsmedel av ifrågavarande slag självfallet

bör användas restriktivt, torde övervägande skäl tala för att den nu

aktuella lagstiftningen begränsas till att avse handlingar.

Vid promemorian finns fogat ett i enlighet med dessa överväganden upprättat

förslag till lag om handräckning i vissa fall åt beskattningsmyndighet.

Förslaget torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet för denna

dag. Beträffande huvudprinciperna i förslaget torde följande få återges

ur promemorian.

För att handräckning skall få äga rum fordras enligt förslaget att ett beslut

om taxeringsrevision meddelats i enlighet med gällande bestämmelser

och att den hos vilken revisionen skall äga rum underlåter att tillhandahålla

räkenskaper eller andra handlingar. I allmänhet bör, enligt promemorian,

försök först ha gjorts med vitesföreläggande men detta bör kunna

underlåtas när fara är i dröjsmål eller ett vitesföreläggande skulle framstå

som meningslöst. Det framhålles, att med taxeringsrevisionen i detta sammanhang

jämställes sådan granskning av räkenskaper, som avses i 9-11 §§

förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Handräckning skall i allmänhet begäras av den som beslutat taxeringsrevisionen,

d. v. s. vederbörande taxeringsintendent eller vederbörande beskattningsmyndighet,

men även länsstyrelsen föreslås kunna besluta åtgärden,

något som dock, enligt promemorian, inte torde bli aktuellt annat än

vid taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen eller förordningen om

allmän varuskatt.

Handräckning verkställes hos den, hos vilken revisionen skall äga rum.

Framkommer det emellertid att denne deponerat sina handlingar hos annan,

t. ex. advokat eller bank, bör, enligt promemorian, verkställighet kunna

ske även där. Det skall emellertid då, framhålles i promemorian, röra

sig om handlingar som är oundgängligen erforderliga för revisionen och det

skall finnas synnerliga skäl för åtgärden.

Vid förrättningen får enligt förslaget tvång användas i ungefär samma

omfattning som vid beslag och husrannsakan. Även i övrigt är reglerna för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

15

förfarandet likartade med vad som gäller dessa tvångsmedel. Den som

drabbas av åtgärden skall såvitt möjligt få tillfälle att vara närvarande

själv eller genom ombud.

Förrättningen utföres enligt förslaget av polisman. Denne äger ta med

sig sakkunnig eller annan. Dessutom skall ett trovärdigt vittne övervara

förrättningen.

Det torde, framhålles i promemorian, även vara önskvärt att någon kvalificerad

representant för taxeringsintendenten resp. kontrollstyrelsen tillhandagår

vid förrättningen. Denne kan identifiera eftersökta handlingar. I

synnerhet när man inte vet vilka för en beslutad taxeringsrevision relevanta

handlingar som finns på platsen, är det av betydelse inte minst för den

som drabbas av åtgärden, att en sovring kan ske omgående och att fler

handlingar än nödvändigt inte omhändertas. Därför föreslås att taxeringsintendenten

eller annan, åt vilken intendenten uppdragit att utföra taxeringsrevisionen,

skall vara närvarande. Då fråga är om granskning, som avses

i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, bör

den åt vilken beskattningsmyndigheten uppdragit granskningen vara närvarande.

Vid förrättningen anträffad handling skall enligt förslaget genast

överlämnas till den nämnde representanten, och det skall ankomma på denne

att avgöra huruvida handlingen skall omhändertagas eller återställas.

Därmed erhålles, framhålles i promemorian, även en lösning av de sekretessproblem

som kan uppkomma vid förrättningar av här ifrågasatt art. I

och med att handlingarna överlämnas till honom, blir situationen densamma

som om de tillhandahållits frivilligt. De får inte närmare granskas av

annan än representanten och de skall återställas så fort ske kan.

Särskild uppmärksamhet har i förslaget ägnats det förhållandet att vissa

handlingar inte får granskas vid taxeringsrevision. Granskningen får endast

avse räkenskaper och anteckningar med tillhörande verifikationer

ävensom korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande vederbörandes

verksamhet. Undantagna är sålunda alla handlingar som inte hör

till den verksamhet som skall undersökas, bl. a. privatbrev o. dyl. Vidare

har den skattskyldige möjlighet att hos länsstyrelsen under åberopande av

sekretesskäl begära att handling, som i och för sig faller under den grupp

som får granskas, undantas från revisionen.

Självfallet bör, framhålles i promemorian, vid ett handräckningsförfarande

privatbrev o. dyl. inte omhändertas eller närmare granskas. Uppstår

delade meningar om en handling är av beskaffenhet att överhuvudtaget

kunna medtas vid taxeringsrevision, skall detta i och för sig inte utgöra

formellt hinder för att handlingen omhändertas. Den, hos vilken revisionen

skall ske, får emellertid enligt förslaget göra framställning hos länsstyrelsen

om att handlingen skall återställas. Tillkännager han vid handräckningsförrättningen

att han tänker göra sådan framställning, skall handlingen

förseglas. Inkommer framställningen inom en vecka får handlingen

inte granskas av annan än länsstyrelsen förrän ärendet avgjorts. Länsstyrel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

sens beslut får enligt förslaget överklagas hos Kungl. Maj:t men länder till

omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda särskilt förordnas.

Om den, hos vilken revision skall ske, gjort framställning hos länsstyrelsen

under åberopande av sekretesskäl att viss handling skall undantas

från revisionen, skall detta enligt förslaget inte utgöra hinder för att handlingen

uttages genom handräckning. Denna åtgärd får emellertid endast

beslutas av länsstyrelsen, vilken självfallet dessförinnan åtminstone preliminärt

tagit ståndpunkt till framställningen.

Uppkommer först vid handräckningsförrättningen fråga om att en handling

av sekretesskäl bör undantas från revision, föreslås samma regler skola

gälla som när det göres gällande att handlingen överhuvudtaget inte får

granskas vid taxeringsrevision.

Som törut nämnts, innebär förslaget, att begäran om handräckning i allmänhet

göres av taxeringsintendenten eller, då fråga är om granskning enligt

förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, av vederbörande

beskattningsmyndighet, i regel kontrollstyrelsen. I tveksamma fall

kan taxeringsintendenten eller kontrollstyrelsen emellertid utverka länsstyrelsens

beslut. Av författningsförslaget framgår, att om den hos vilken

revision skall ske har hemställt hos länsstyrelsen att viss handling skall

undantas från revisionen, handräckning får beslutas endast av länsstyrelsen,

såvitt angår den handlingen. Vid taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen

eller förordningen om allmän varuskatt torde det, enligt promemorian,

i sådana fall vara lämpligast att taxeringsintendenten hänskjuter

frågan om handräckning i dess helhet till länsstyrelsen. Intet hindrar,

framhålles vidare, att även kontrollstyrelsen i nu avsedda fall hänskjuter

hela frågan om handräckning till länsstyrelsen.

Förutsättningarna för ett handräckningsförfarande prövas av den som

begär handräckningen. Polismyndigheten har, uttalas i promemorian, endast

att konstatera, huruvida åtgärden påkallats av behörig myndighet.

Därefter anföres.

Sedan taxeringsintendenten eller kontrollstyrelsen meddelat beslut om

taxeringsrevision (granskning), vänder sig den som skall verkställa revisionen

till den hos vilken revisionen skall ske. Detta sker formlöst och i regel

träffas överenskommelse om tid och sätt för revisionen. Underlåter den, hos

vilken revisionen skall ske, att ställa böcker eller andra handlingar till förfogande

kan som förut nämnts vitesföreläggande äga rum. Vitesföreläggandet

får inte överklagas.

Såsom huvudregel uppställer förslaget att vitesföreläggande skall ha skett,

innan handräckning tillgripes. Häri ligger även att den i föreläggandet utsatta

iiden skall ha förflutit utan att de med föreläggandet avsedda handlingarna

ställts till förfogande. När fara är i dröjsmål, bör emellertid handräckning

få användas utan att vitesföreläggande föregått. Detsamma bör gälla,

om ett sådant föreläggande skulle framstå som meningslöst; den, hos

vilken revisionen skall ske, har exempelvis tydligt ådagalagt att han inte

kommer att rätta sig efter föreläggande. Han kan t. ex. ha meddelat att

han inte fört räkenskaper eller att räkenskaperna eller andra handlingar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

förstörts eller förkommit. Huvudförutsättningen — att vederbörande underlåter

att ställa handlingarna till förfogande — måste emellertid vara uppfylld.

Han måste sålunda ha fått en uppmaning att tillhandahålla handelsböcker

och övriga ifrågakonnnande handlingar och underlåtit att efterkomma

uppmaningen eller endast lämnat ofullständigt material.

Såsom ytterligare förutsättning angives att granskning av handlingarna

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av

skatt eller avgift. Det ligger i sakens natur, framhålles i promemorian, att

de tvångsmedel som här ifrågasatts inte användes i oträngt mål. Bestämmelsen

innefattar ett åliggande att i varje särskilt fall väga de skäl som gör

åtgärden påkallad mot det intrång som sker genom densamma.

Remissyttrandena

Förslaget har tillstyrkts av det helt övervägande antalet av de hörda remissinstanserna.

Sålunda har samtliga hörda myndigheter utom överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Älvsborgs län i princip tillstyrkt detsamma.

I fråga om detaljutformningen har dock i flera fall erinringar gjorts.

Riksskattenämnden och besvärssakkunniga, som i och för sig accepterar

promemorians huvudtanke om införande av möjlighet till användning av

tvång för taxeringsrevisions genomförande, anser att bestämmelserna bör

utformas enligt andra principer än i promemorian. Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund tillstyrker förslaget.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation har tillstyrkt

förslaget medan Sveriges akademikers centralorganisation icke anser

sig kunna bedöma, om det för närvarande är påkallat att införa ytterligare

tvångsmedel för att skattemyndigheterna skall kunna fullgöra sin granskningsverksamhet.

Förslaget har avstyrkts av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Älvsborgs

län samt av Sveriges advokatsamfund, Kooperativa förbundet samt

av samtliga hörda organisationer på näringslivets område.

Samtliga de länsstyrelser, som avgivit yttranden, utom länsstyrelsen i

Älvsborgs län, vitsordar behovet av ytterligare tvångsmedel för att komma

tillrätta med skattskyldiga, som icke godvilligt ställer sina räkenskaper till

förfogande för taxeringsrevision. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Stockholms

län, att man kunnat konstatera att de nya effektivare reglerna om

taxeringsrevision ökat benägenheten hos vissa kategorier skattskyldiga att

söka fördröja eller försvåra genomförandet av granskning i syfte att undgå

åtal för oriktig deklaration eller höjda taxeringar. Länsstyrelsen fortsätter.

Frågan hur man skall komma tillrätta med dylika tredskande skattskyldiga

synes svårlöst. Föreligger misstanke om brott, å vilket kan följa frihetsstraff,

kan de redan existerande rättsmedlen beslag och husrannsakan

tillgripas. Detta förutsätter emellertid att taxeringsmyndigheten etablerat

ett intimt samarbete med åklagare- och polismyndigheten, vilket i praktiken

2 Itihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. .Yr 62

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

av olika skäl ofta nog visat sig svårt att få till stånd. På vissa håll har dock

en sådan samverkan fungerat väl och där har man också kunnat lösa de

mest flagranta av här avsedda fall. Ej sällan lägger dock redan bristande

personella resurser hinder i vägen för att man på denna väg skall kunna effektivt

bemästra förekommande fall av tredskande skattskyldiga. Därtill

kommer, att någon grund för misstanke om brott mången gång ej kan påvisas.

Om omständigheterna ändock talar för ett snabbt och effektivt ingripande

borde taxeringsmyndigheten givas ökade möjligheter till ett dylikt

ingripande.

Även om åtgärder av den art som avses i promemorian kan förväntas endast

i begränsad omfattning komma till användning synes det länsstyrelsen

uppenbart, att bestämmelserna om taxeringsrevision erfordrar komplettering

med regler, som möjliggör tvångsmässiga ingripanden mot tredskande

skattskyldiga. Länsstyrelsen tillägger.

På förevarande område föreligger regelmässigt fara i dröjsmål. Man kan

därför ifrågasätta, huruvida villkoret om föregånget vitesföreläggande fyller

något egentligt ändamål. Länsstyrelsen vill dock understryka, att den föreslagna

handräckningen för den skattskyldige medför ett allvarligt intrång

och att det därför ligger stor vikt på att ett sådant tvångsmedel ej nyttjas i

oträngt mål utan kommer till användning allenast då omständigheterna

motiverar dess tillämpning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län erinrar om att det enda tvångsmedel

som för närvarande finnes för att beskattningsmyndigheterna skall få tillgång

till räkenskaper och andra handlingar är vitesföreläggandet. Detta

tvångsmedel har emellertid ofta visat sig ineffektivt och en planerad taxeringsrevision

har av den skattskyldige kunnat fördröjas och försvåras. Med

hänsyn härtill måste införandet av ett handräckningsinstitut åt beskattningsmyndigheterna

anses vara av behovet påkallat. Länsstyrelsen i Kalmar

län framhåller, att det ej sällan förekommer att, då beslut meddelats om

taxeringsrevision hos skattskyldig, den skattskyldige vägrar förete sina räkenskaper

eller viss del av dessa eller att den skattskyldige påstår att han

icke har några räkenskaper. Länsstyrelsen fortsätter.

Om ett föreläggande att vid vite förete ifrågakomna handlingar därvid visar

sig verkningslöst eller om ett vitesföreläggande på grund av tidsutdräkten

kan beräknas resultera i att den skattskyldige ändrar eller förstör räkenskaperna,

kan den med beslutet om taxeringsrevision avsedda kontrollen

enligt nu gällande bestämmelser endast i sällsynta undantagsfall företagas.

Husrannsakan eller därmed jämförlig förrättning kan nämligen f. n. åvägabringas

allenast i sådana fall, då straffprocessuell förundersökning igångsatts,

vilken torde förutsätta sådan misstanke om brott som i realiteten innebär

viss bevisning.

Såsom framhållits i promemorian torde tredska i fråga om tillhandahållande

av räkenskaper i regel sammanhänga med att en granskning skulle

kunna giva ett för den skattskyldige oförmånligt resultat. På grund härav

får det anses av behovet påkallat med ett tvångsmedel av typen handräckning

för att vederbörande granskningsman i fall av tredska‘från den skattskyldiges

sida skall kunna få del av det räkenskapsmaterial, som den skattskyldige

icke velat förete. Ett handräckningsförfarande innebär emellertid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

ett så radikalt ingrepp mot den skattskyldige, att detta torde böra tillgripas

först efter ingående prövning. Å andra sidan kan förefintligheten av ett

handräckningsinstitut antagas medföra, att den skattskyldige hellre godvilligt

företer sina räkenskaper än att utsätta sig för ett polisingripande. Länsstyrelsen

förutsätter därför, att det föreslagna handräckningsförfarandet

allenast i enstaka fall kommer att behöva tillgripas.

Även länsstyrelsen i Kristianstads lön konstaterar att vitet i praktiken

stundom visat sig otillräckligt som tvångsmedel. Även om det föreslagna

handräckningsförfarandet kan väntas skapa irritation och ovilja hos de

skattskyldiga gentemot beskattningsmyndigheterna, vill länsstyrelsen därför

inte avstyrka ett genomförande av lagstiftningen. Länsstyrelsen anför

vidare.

Det i förslaget förordade förfarandet vid handräckningen får också anses

motsvara högt ställda krav på rättssäkerhet. Därtill kommer att handräckning

kan antagas komma till användning endast i ett förhållandevis fåtal

fall per år. Den enskilde kan även genom att lojalt tillhandahålla de begärda

räkenskaperna eller handlingarna undgå handräckningsförfarandet.

Ur rättssäkerhetssynpunkt finner länsstyrelsen därför de föreslagna åtgärderna

icke behöva inge betänkligheter. Däremot kan ifrågasättas om den

föreslagna lagstiftningen verkligen kan antagas komma att medföra den

effektivisering av taxeringskontrollen, som också eftersträvas. Handräckning

skall enligt förslaget i regel föregås av vitesföreläggande. Endast när

fara är i dröjsmål eller ett vitesföreläggande skulle framstå som meningslöst

kan handräckning tillgripas direkt. Vidare fordras för att handräckning

skall få ske hos annan än den, hos vilken taxeringsrevision skall ske,

att det förekommer synnerlig anledning att de eftersökta handlingarna finnas

hos den andre ävensom att det skall röra sig om handlingar, som äro

oundgängligen erforderliga för taxeringsrevisionen. Dessa regler, i och för

sig oeftergivliga ur rättssäkerhetssynpunkt, medföra att en skattskyldig, som

befarar handräckningsåtgärder, i regel torde ha både tid och möjlighet att

undanskaffa handlingar på sådant sätt, att dessa icke kunna framtvingas

genom handräckningsförfarandet. I sådana fall medför det föreslagna förfarandet

icke någon förbättring i förhållande till nu gällande regler.

Länsstyrelsen i Malmöhus län lämnar vissa uppgifter om antalet taxeringsrevisioner,

vid vilka räkenskaper eller anteckningar ej ställts till förfogande.

Under 1959 utgjorde antalet granskningsförordnanden 709 stycken.

I 90 av dessa fall ställdes inga räkenskapshandlingar till beskattningsmyndigheternas

förfogande och i 89 fall var det räkenskapsmaterial som

ställdes till förfogande ofullständigt (inventariebok, grundnoteringsbok, beställnings

journal eller dylikt saknades). Till den 31 oktober 1960 utgjorde

totala antalet granskningsförordnanden 403. 1 47 av dessa fall hade inga

räkenskapsböcker ställts till förfogande och i 79 fall var räkenskapsmaterialel

ofullständigt. Endast i två fall har dock vitesförelägganden tillgripits.

Länsstyrelsen anför.

Ehuru remisstiden icke medgivit någon närmare analys av materialet för

utrönande av anledningarna till att räkenskapshandlingar icke ställts till

förfogande för granskning är vissa antaganden möjliga. Antalet fall då eu

skattskyldig på grund av uppenbar tredska vägrat att utlämna handlingar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

K ungt. Maj:ts proposition nr 62 ur 1961

torde vara obetydligt. Bland mera allmänt förekommande anledningar kan

nämnas att den skattskyldige uppgivit att inga räkenskaper förts, att handlingarna

förkommit i samband med brand, stöld, flyttning etc eller att handlingarna

förstörts sedan deklaration avlämnats. En anledning som icke torde

vara ovanlig är att skattskyldiga på grund av sjukdom, psykisk depression

eller av oförstånd icke besvarat framställning om taxeringsrevision. Det korrektiv,

som enligt taxeringsförordningen står till buds i de fall vederbörande

underlåter att tillhandahålla räkenskaper är föreläggande av vite. Detta

tvångsmedel är framför allt lämpligt då underlåtenheten att lämna handlingar

beror på tredska och kan i dessa fall vara effektivt. Då räkenskapshandlingar

saknas kan givetvis vite icke ifrågakomma. I övriga fall synes

vitesföreläggande endast förekomma i mycket begränsad omfattning. Anledningen

härtill synes vara dels det förhållandet att förutsättningar för

ett utdömande av ett eventuellt vite bedömts icke vara för handen och dels

att tidsnöd icke medgivit användande av vitesförfarandet.

I de fall då en skattskyldig styrkt eller gjort sannolikt att räkenskapshandlingar

icke finns torde det enligt länsstyrelsen icke kunna ifrågakomma

att påkalla handräckning. I övriga fall av denna kategori får ett avgörande

träffas från fall till fall. Det är dock uppenbart att den beslutande

instansen kommer att ställas inför svåra avgöranden. För att ett handräckningsförfarande

skall tillgripas torde få förutsättas att det skall föreligga

anledning till antagande av att den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter.

I allmänhet torde i ett skatteärende förefinnas ett knapphändigt material för

ett dylikt ställningstagande. Med hänsyn till anförda omständigheter torde

få antagas att handräckning i praktiken kommer att tillämpas endast i undantagsfall.

Länsstyrelsen fortsätter.

Då det föreslagna handräckningsförfarandet dock i vissa fall kan utgöra

ett värdefullt komplement till redan förefintliga tvångsmedel och detta speciellt

i sådana fall då skattskyldiga genom obehöriga åtgärder söker undandraga

sig en riktig taxering kan länsstyrelsen trots anförda erinringar vitsorda

behovet av regler, som ger ökade möjligheter att framskaffa bevismaterial.

Bestämmelsen synes dock böra utformas med eftergivande av kravet

på att vitesföreläggande i regel skall tillgripas före påkallandet av handräckning.

Enligt länsstyrelsens mening kan det antagas, att det nya tvångsmedlet

endast kommer att tillgripas i undantagsfall. Anledning föreligger

därför att såsom gäller enligt 38 kap 5 § rättegångsbalken låta den påkallande

myndigheten fritt välja det lämpligaste alternativet, vite eller handräckning,

utan legal rekommendation om tidsföljden dem emellan.

Länsstyrelsen i Hallands län säger sig hysa tvekan mot en så väsentlig

utvidgning av taxeringsmyndigheternas befogenheter som föreslås i promemorian

men finner sig likväl böra i princip tillstyrka förslaget. Länsstyrelsen

anför vidare.

Lagförslaget motsvarar i stort sett de önskemål i fråga om tvångsmedlens

art och utformning, som uppställer sig i de fall, då de skattskyldiga

vid taxeringsrevision vägrat ställa sina räkenskaper till förfogande eller

gör svårigheter på olika sätt. Erfarenheterna har visat, att vite såsom tvångsmedel

icke är tillfyllest.

Länsstyrelsen ansluter sig vidare till den i lagförslaget uppställda huvudregeln,

att vitesföreläggande skall ha skett, innan handräckning tillgripes,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

samt att undantag härifrån endast må göras, när fara är i dröjsmål eller

ett sådant föreläggande uppenbarligen skulle vara utan gagn. Innan vitesföreläggande

sker, bör den skattskyldige först ha underrättats om att taxeringsrevision

beslutats samt tid och plats bestämts för revisionens utförande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar att ett handräckningsförfarande

utgör ett svårbemästrat instrument. Det ligger vikt på att handräckning

icke tillgripes i onödan och att verkställigheten därav sker i smidiga

former. Då emellertid skattemyndigheten måste tillförsäkras möjlighet

att vid fall av tredslca från den räkenskapsskyldiges sida bereda sig tillgång

till hans räkenskapsmaterial, har länsstyrelsen funnit det framlagda

förslaget böra genomföras. Länsstyrelsen finner det onödigt att som huvudregel

stipulera att ett handräckningsförfarande bör föregås av vitesföreläggande.

Länsstyrelsen fortsätter.

Har förordnande om taxeringsrevision utfärdats och har den skattskyldige

meddelat, att han av en eller annan anledning saknar bokföring eller

har han bevisligen icke låtit sig avhöra, sedan han bevisligen fått del av beslutet

om taxeringsrevision, torde bärande skäl icke kunna anföras mot att

handräckningsförfarande skall kunna inledas utan ytterligare formaliteter.

Det ligger emellertid i sakens natur att taxeringsintendenten icke bör tillgripa

detta omständliga förfarande om det är uppenbart, att det efterfrågade

räkenskapsmaterialet icke genom ett handräckningsförfarande kan komma

skattemyndigheten tillhanda.

Länsstyrelsen framhåller vidare att i förslaget ej särskilt behandlats det

fall, att taxeringsrevision anordnas huvudsakligen för kontroll av de deklarationer,

som den skattskyldiges affärsförbindelser avgivit — hans kunder

eller leverantörer. Länsstyrelsen anför.

Det är emellertid vid sådana granskningsaktioner — kedjegranskningar —

som ofta god kontroll kan erhållas på riktigheten av lämnade deklarationsuppgifter.

Sannolikt på grund härav har det ej sällan hänt, under pågående

granskningsaktion, att de delar av bokföringen hos fabrikanter och grossister,

som rör deras leveranser till kunder, plötsligt försvunnit. Detta kan sammanhänga

med att vederbörande icke anser sig löpa större risk genom att

undanhålla eller förstöra dylikt bokföringsmaterial, eftersom han vågar räkna

med att förhållandet icke kommer att åberopas för höjning av hans egen

taxering. Eller också har den anmanade funnit den ifrågavarande risken

vara mindre farlig än utsikten att förlora kunderna på grund av visat »tillmötesgående»

gent emot skattemyndigheten. Man måste sålunda befara, att

de berörda företagarna även i fortsättningen komma alt skydda sina affärsförbindelser

genom att undanhålla eller förstöra bokföringsmaterial. Med

tanke särskilt på dessa fall torde böra övervägas om icke möjligheterna till

handräckning utan förvarning skulle kunna vidgas på något sätt. Men naturligtvis

kan det ur andra synpunkter hävdas, att en såpass allvarlig åtgärd

som en handräckning icke får företagas utan synnerliga skäl. Ett ställningstagande

innesluter här vanskliga avvägningsproblem. Skulle emellertid en

kedjegranskningsaktion under ett visst år ha misslyckats på grund av att en

fabrikant och en grossist undanskaffat primärmaterial synes det icke orimligt,

alt taxeringsintendenten under efterföljande år skali kunna föranstalta

om taxeringsrevision och begära handräckning utan förvarning hos vederbörande.

Det måste uppenbarligen framstå som meningslöst alt år efter år

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

förfara enligt de föreslagna formföreskrifterna gent emot skattskyldiga, som

vidtagit åtgärder för att förhindra insyn från taxeringsmyndigheternas sida.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser det motiverat att införa någon ytterligare

form av tvångsmedel att tillgripas i fall då så befinnes absolut nödvändigt

för att kunna genomföra en erforderlig taxeringsrevision. Länsstyrelsen

fortsätter.

Det i sådant hänseende framlagda förslaget synes utifrån de synpunkter

länsstyrelsen bär att företräda icke kunna väcka principiella erinringar. Sådant

institutet utformats, blir det kringgärdat med rättssäkerhetsgarantier,

liknande dem som av rättegångsbalken uppställas för motsvarande fall. För

övrigt må påpekas, att de fall, vari handräckning avses komma i fråga, i allmänhet

torde vara av den art, att vanlig förundersökning för åtal torde komma

att följa på själva taxeringsförfarandet. Länsstyrelsen får därför tillstyrka

förslaget.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att det inte sällan förekommer

att skattskyldig, hos vilken taxeringsrevision skall verkställas, underlåter

att uppvisa förefintliga räkenskaper med tillhörande handlingar eller undanhåller

en del därav. I vissa fall, då skattskyldig meddelat, att räkenskaper

inte förts eller icke finnes i behåll, har man enligt länsstyrelsen haft

skälig anledning tro att meddelandet varit felaktigt. Vitesförelägganden har

i dessa fall mestadels visat sig verkningslösa. Länsstyrelsen fortsätter.

Av det anlörda framgår, att behov föreligger av tvångsregler på förevarande

område liknande reglerna i rättegångsbalken om beslag och om verkställighet

av beslut angående tillhandahållande av vissa handlingar. Även om

tvängsförfarande efter införandet av sådana regler på beskattningsväsendets

område kommer att tillgripas i relativt få fall, torde själva tvångsmöjligheten

göra skattskyldiga mera benägna än tidigare att efterkomma anmaning att

förete handlingar för taxeringsrevision.

Emot utformningen av förslaget har länsstyrelsen i huvudsak ej något att

erinra. Dock förefaller det länsstyrelsen något tveksamt, om det kan anses

rationellt och ur rättssäkerhetssynpunkt motiverat att för normalfallen föreskriva

att vitesföreläggande skall ha föregått begäran om handräckning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det framlagda förslaget utgöra

ett i och för sig riktigt komplement till bestämmelserna om taxeringsrevision.

Gentemot de i promemorian anförda skälen för förslaget har länsstyrelsen

ingen erinran att göra. Länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs

och Jämtlands län förklarar sig inte ha något att erinra emot det framlagda

törslaget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län däremot anser att, såvitt erfarenheterna

inom länet ger vid handen, någon utvidgning av taxeringsmyndigheternas

befogenheter inte för närvarande är nödvändig.

Overstäthållarämbetet framhåller att det antal fall, då den föreslagna lagstiftningen

kunde komma att tillämpas, skulle bli tämligen begränsat. I

vissa fall vore det dock enligt ämbetets mening önskvärt att även för taxeringsändamål

äga tillgång till sådana tvångsmedel som beslag och husrannsakan.

Ämbetet fortsätter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Det lärer emellertid vara obestridligt, att utomordentliga svårigheter föreligga,

att lagstiftningsvägen reglera ett förfarande, som syftar till att efterforska

och få del av handlingar av betydelse i taxeringssammanhang. Dessa

svårigheter ligga såväl på det principiella som på det praktiska planet. I

sistberörda hänseende skall här endast erinras, att man —- på det stadium

då fråga om anlitande av tvångsmedel uppkommer — stundom ej vet o m

någon handling över huvud taget finnes. Och även om grundad anledning

föreligger till antagande att viss handling finnes, kan man ofta ej ha någon

uppfattning om huruvida densamma är av betydelse — än mindre v ä s e n t1

i g betydelse — för taxeringen.

Ämbetet erinrar om att de i promemorian föreslagna åtgärderna har anknutits

till bestämmelserna i 27 och 28 kap. rättegångsbalken och att det i

promemorian uttalats att därigenom nåtts den fördelen att man kunnat använda

liknande rättssäkerhetsgarantier, som där uppställts och som torde

motsvara högt ställda anspråk. Ämbetet fortsätter.

Detta uttalande finner överståthållarämbetet närmast ägnat att förvåna.

Till en början är att erinra, att berörda bestämmelser i rättegångsbalken

avse förfarandet kring ett brott (resp. misstanke därom) med alla de bestämmelser,

som till den anklagades eller misstänktes skydd äro i lag

givna, bl. a. tillgång till försvarare. Men vidare måste betonas, att en fråga

om beslag städse kan av den, hos vilken beslaget ifrågasatts, underställas

domstolens prövning. Det är ju domstolen, som i sinom tid skall besluta

huruvida brott föreligger, och frågan om beslag kan därför sägas ingå såsom

ett led i det bedömande, som ankommer på domstolen.

Enligt det remitterade förslaget skall nu tydligen länsstyrelsen jämställas

med domstolen och inneha dess roll. Det faller emellertid genast i ögonen

hur missvisande jämförelsen är. Länsstyrelsen — som icke har att befatta

sig med det skatterättsliga bedömandet i taxeringsfrågor — skall taga ställning

till spörsmålet, huruvida en viss handling är erforderlig för en riktig

taxering. Föga lyckligt såsom förfarande i och för sig, kan detta icke godtagas

ur rättssäkerhetssynpunkt.

Enligt ämbetets mening är det för genomförandet av en lagstiftning av

förevarande art oundgängligt, att den föregås av en ingående utredning angående

dess principiella och teoretiska aspekter. Det lärer sålunda exempelvis

böra utredas vilka handlingar, som kan bli föremål för tvångsförfarandet.

Ämbetet avstyrker därför att det remitterade förslaget lägges till grund för

lagstiftning.

I anslutning till vad överståthållarämbetet anfört angående behovet för

taxeringsmyndigheterna av att äga tillgång till andra tvångsmedel än vite

må erinras om vad revisionsintendenten hos överståthållarämbetet uttalat

i denna fråga i yttrande till taxeringskontrollutredningen (SOU 1960: .86

s. 110). Revisionsintendenten anför.

Det allvarligaste hindret för den såsom effektivast ansedda formen för

taxeringskontroll, taxeringsrevision, är emellertid, att den skattskyldige, om

han det vill, utan svårighet kan underlåta att ställa sitt räkenskapsmaterial

eller viktiga delar därav till förfogande för granskning. Han behöver endast

förklara, att det han icke önskar överlämna icke finns. Att i dylikt fall till
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

gripa vitesföreläggande är meningslöst. Vidhåller han, som naturligt är, att

det avfordrade materialet icke finns, lärer vitet icke utdömas.

De fall, där skattskyldiga förklara sig helt sakna räkenskaper äro icke

sällsynta, men än vanligare är det, att visst material uppges vara obefintligt,

kanske oftast underlaget för inkomstredovisningen. I dylika fall är det endast

att godtaga uppgiften, hur osannolik den än förefaller. Något tvångsmedel

finns icke.

Efter att ha erinrat om departementschefens uttalande i prop. 160/1955

s. 123—124 att frågan om införande i taxeringsförfarandet av någon motsvarighet

till de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrannsakan

borde anstå i avvaktan på ytterligare överväganden yttrar revisionsintendenten

vidare.

Det kan icke nog starkt framhållas, hurusom behovet av dylika tvångsmedel

ständigt ger sig till känna. Det är naturligtvis icke så, att det övervägande

antalet rörelseidkare, som bli föremål för taxeringsrevision, undanhålla material.

Detta är dock ett antagande, ty verkliga förhållandet går mera sällan

att fastställa. I så många fall peka emellertid omständigheter på att ytterligare

material måste finnas, att problemet ständigt är aktuellt. Vad departementschefen

i sitt ovan citerade yttrande anförde, att det i här avsedda fall

ofta föreligger misstanke om brott mot skattestrafflagen, bör hållas i minnet.

Riksskattenämnden finner, ur de synpunkter nämnden har att företräda,

de föreslagna tvångsmedlen önskvärda såsom ett komplement till redan nu

föreliggande möjlighet att förelägga vite då fråga är om sådana fall av

tredska från skattskyldigs sida som beskrivits i promemorian. Nämnden finner

emellertid den använda termen handräckning missvisande. Nämnden

anför.

Begreppet handräckning är i detta sammanhang olämpligt därför att det

inte på något sätt anger arten av det tvång, som avses skola ifrågakomma.

Pa sätt i promemorian angivits förekomma bestämmelser om handräckning

dels i åtskilliga lagar för att inställa personer inför myndighet dels ock i

rättegångsbalken, utsökningslagen, lagen om avbetalningsköp m. m. såsom

en åtgärd som vidtages av exekutiv myndighet på begäran av enskild part.

Utmärkande för begreppet handräckning torde följaktligen i och för sig icke

vara att det rör sig om verkställighetsåtgärder, som utföras av myndighet på

annan myndighets begäran. Den begreppsbestämning, som förordats i promemorian,

synes snarare vara ägnad att föranleda förväxling mellan olika

former av handräckning än att förebygga en förväxling mellan de olika sammanhang,

där tvångsmedlen skola ifrågakomma.

Nämnden erinrar om att bestämmelserna om föreläggande av vite återfinnes

i 58 § taxeringsförordningen och fortsätter.

Därest ytterligare tvångsmedel avses skola ställas till taxeringsmyndigheternas

förfogande för att en taxeringsrevision överhuvud skall kunna genomföras,

saknas enligt riksskattenämndens mening anledning att upptaga

bestämmelserna härom i en specialförfattning. Den omständigheten att vid

verkställande av tvångsåtgärden handräckning lämnas av polismyndighet

synes i detta sammanhang sakna betydelse. Ifrågavarande bestämmelser

böra upptagas i sitt rätta sammanhang — d. v. s. kapitlet om taxeringsrevision

i taxeringsförordningen -— såsom en påbyggnad av där redan lagfäst

tvångsmedel vid taxeringsrevision.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

På grund av vad ovan anförts förordar riksskattenämnden att, i stället

för den föreslagna specialförfattningen om handräckning, bestämmelser om

beslag och husrannsakan intagas i taxeringsförordningen under kapitlet

»Om taxeringsrevision». Därvid böra tvångsmedlens art direkt angivas samt

noga skiljas mellan beslut om användande av tvångsmedlen samt verkställande

av beslutet genom handräckning av polismyndighet. Dylikt beslut skall

ange hos vem husrannsakan skall vidtagas. En dylik ordning synes enligt

riksskattenämndens mening även ur preventiv synpunkt vara att föredraga

framför den i promemorian föreslagna därigenom att sambandet mellan underlåtenheten

från den skattskyldiges sida och påföljden för underlåtenheten

framstår klarare. Beträffande själva förfarandet vid husrannsakan synes

författningsmässigt kunna hänvisas till tillämpliga lagrum i RB.

Kontrollstyrelsen framhåller att det föreslagna tvångsmedlet för införskaffande

av uppgifter för skattekontrollen enligt styrelsens mening utgör

ett värdefullt komplement till vitesinstitutet. Även ur allmänpreventiv synpunkt

kan förhandenvaron av tvångsmedel enligt styrelsens mening sannolikt

komma att få betydelse.

Hovrätten för Västra Sverige anser, att taxeringsmyndigheterna bör ägä

tillgång till annat tvångsmedel än vite för att komma tillrätta med dem, som

icke vill ställa handlingar till förfogande för taxeringsrevision, och tillstyrker

att möjlighet skapas till handräckning av polismyndighet för handlingarnas

utfående. Hovrätten för Nedre Norrland uttalar att förslaget föranleder

erinran endast i fråga om detaljutformningen.

Justitiekansler sämbetet yttrar, att det för ämbetet framstar som ett allmänt

intresse av synnerlig vikt, att taxeringskontrollen är så effektiv som

möjligt. Betydelsen härav framträder måhända icke minst däri, att möjligheterna

att skapa rättvisa medborgarna emellan i fråga om åsättande av

skatt på detta sätt ökas. För att tillgodose nämnda intresse är det ofrånkomligt,

att vissa inskränkningar göres i den enskildes rätt att ha sina ekonomiska

och därmed sammanhängande förhållanden fredade från insyn. Det

är också påkallat, att om den enskilde ej frivilligt underkastar sig den för

taxeringskontrollen nödvändiga insynen i sina angelägenheter, han kan förmås

härtill genom tvångsmedel. Härvid är självfallet att beakta, att den enskilde

ej utsättes för större tvång än som är oundgängligen nödvändigt för

att uppnå det med ingripandet avsedda syftet och att det tvångsmedel som

kommer till användning ej heller eljest framstår som ett otillbörligt intrång

i hans rättssfär. Ämbetet fortsätter.

Den frågan inställer sig onekligen, om icke förslaget går alltför långt. 1

de fall där underlåtenhet att tillhandahålla en handling kan antagas bero

på önskan att undandraga skatt synes det visserligen i och för sig val försvarligt,

att polis anlitas'' för handlingens utfående. Men förhållandet ar ett

annat, om den hos vilken taxeringsrevision skall äga rum lojalt vill fullgöra

sin skattskyldighet och han har andra giltiga motiv för sin vägran att utlämna

handlingen, exempelvis att den innehåller sådana upplysningar, som

lian av orsaker vilka ej sammanhänga med beskattningen icke önskar röja

för någon; jfr prop. 160/1955 s. 148. Vilken anledningen Ull en vägran att

tillhandahålla eu handling är kan emellertid ofta vara svårt att avgöra för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

en utomstående. Att märka är vidare, att den befogenhet som taxeringsför°!T

?-VMen °Ch försIa§e.t ger den hos vilken taxeringsrevisionen skall äga rum

att till lansstyrelsen hänskjuta frågan, huruvida viss handling skall omfattas

av revisionen, icke medför något effektivt skydd för att handlingen ej

mot vederbörandes vilja kommer under annans ögon; att densamma under

vissa forhållanden skall förseglas utesluter ju icke, att en viss granskning

darav ager rum vid handräckningsförrättningen.

Ämbetet är icke övertygat, att behovet är tillräckligt stort för att motivera

ett lagförslag av den med hänsyn till medborgarnas integritet ganska vanskliga

innebörd som det framlagda. Ämbetet fortsätter.

Emellertid måste det erkännas vara föga tilltalande att icke göra någonting

för att sätta beskattningsmyndigheterna i stånd att få tillgång till skattskyldigs

bokföring i sådana fall, där det med fullt fog kan förutsättas, att

vagran att utlämna räkenskapshandlingar m. m. beror på klar illojalitet,

torestavad av vissheten att en effektiv taxeringsrevision skulle blotta betydande

skattefusk. Att effektivisera det tvångsmedel, som vitesföreläggandena

utgöra, torde få antagas knappast vara möjligt; det sägs visserligen icke

mycket harom i promemorian, men det anföres, att vitesföreläggande ofta

Msat sig ineffektivt. Måhända skulle möjligheterna att genomföra en taxeringsrevision

kunna i viss män förbättras, därest straff stadgades för sådana

lortaranden som undanstickande av räkenskaperna, förstöring av dem eller

obehöriga ändringar däri, men för spörsmålet om erhållande av tillgång

11 räkenskaperna sakna dylika åtgärder direkt betydelse. Trots förut anförda

betänkligheter uppkommer fördenskull fråga, om icke de skattskyldiga

i viss utsträckning äro nödsakade att tåla det intrång i deras rättssfär

som de nu föreslagna bestämmelserna om handräckning åt beskattningsmyndighet

innebära. De i förslaget upptagna förutsättningarna för ingripandet

skulle i så fall skärpas, och för att söka vinna ytterligare trygghet för

^ tillämpning synes även kunna ifrågasättas ändring i fråga om be
slutanderätten

beträffande användning av handräckning.

Besvärssakkunniga framhåller att, då en befogenhet tillägges en myndighet,

det bör tillses att myndigheten också kan på ett effektivt sätt utöva densamma.

De sakkunniga yttrar vidare.

Därest regler uppställas innebärande att vissa myndigheter äga besluta

om taxeringsrevision, bör sålunda enligt nyssnämnda grundsats också ordnas

sa, att erforderliga tvångsmedel stå tiirderas förfogande för verkställighet

i vederbörlig ordning av besluten. Enligt gällande rätt står för närvarande

mtet annat tvångsmedel än vite till förfogande för att få till stånd taxeringsrevision.

Då vitesmöjligheten i praktiken visat sig icke vara tillfyllest,

ter det sig naturligt att effektivare tvångsmedel övervägas. Endast någon

torm av direkt tvång kan därvid ifrågakomma.

Mot bakgrund av de allmänna synpunkter, som här anlagts, och med hänS-7\.

»n an§ela§en.Iieten av att taxeringsrevisionsinstitutets effektivitet upplatthalles,

anse sig besvärssakkunniga böra biträda promemorians huvudtanke

om införande av möjlighet till våldsanvändning för taxeringsrevisions

genomförande.

De sakkunniga anser sig dock inte kunna ansluta sig till den utformning

tvångsåtgärderna lått i promemorian. De sakkunniga erinrar om att reglerna

om taxeringsrevision återfinnes i taxeringsförordningen m. fl. likartade

författningar medan reglerna om användning av tvång i verkställighetssyfte

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961 27

•otvivelaktigt måste, som i promemorian föreslås, regleras i civillag. De sakkunniga

anför.

Konsekvensen fordrar, att det rättsskydd, som civillagsformen skänker,

täcker alla leden i förfarandet och att sålunda även reglerna om rätten att

besluta revision återfinnas i civillag. Den tilltänkta reformen nödvändiggör

därför enligt besvärssakkunnigas mening att i civillag regler intagas icke

blott om själva tvångsmedlen utan även om revisionsinstitutet självt. Mest

ändamålsenligt synes vara, att reglerna om revision sammanföras med reglerna

om tillhörande tvångsmedel i en särskild lag, till vilken hänvisning göres

i de olika skatte- och taxeringsförfattningarna. Såsom framgår av det följande

måste för övrigt dessas regler om revisionsinstitutet under alla omständigheter

omarbetas i samband med en reform i den riktning, som förordas

i promemorian. De sakkunniga vilja tillägga, att det under alla förhållanden

lagtekniskt sett innebär en förenkling, att reglerna om ett institut,

som är gemensamt för flera olika skatteförfaranden, på detta sätt

samlas i en författning.

1951 års rättegångskommitté framhåller att av den verkställda utredningen

får anses framgå, att det stundom visat sig att vite är ett otillräckligt

tvångsmedel mot dem som icke vill ställa handlingar till förfogande

för taxeringsrevision samt fortsätter.

Det ter sig stötande att den som enligt vederbörligt beslut är skyldig att

underkasta sig en taxeringsrevision skall kunna, på sätt som nu förekommer,

undandraga sig denna. Behov kan således föreligga av ett effektivare

tvångsmedel. Ehuru försiktighet bör iakttagas vid tillskapande av nya

tvångsmedel anser sig kommittén därför kunna tillstyrka att den föreslagna

lagstiftningen i princip genomföres.

Två reservanter inom kommittén avstyrker dock törslaget i dess helhet.

Näringslivets skattedelegation uttalar, att någon vägande erinran knappast

kan riktas mot att handräckning tillgripes för åtkommande av handlingar,

vilka vederbörande slutgiltigt konstaterats skyldig att tillhandahålla

och tillika bevisligen underlåtit att ställa till förfogande, oaktat han erhållit

en uppmaning därtill, som han ostridigt halt möjlighet att efterkomma.

Eftersökande och omhändertagande av handlingen ter sig då såsom en i

och för sig näppeligen diskutabel verkställighetsåtgärd, om densamma beslutas

med iakttagande av rättegångsbalkens föreskrifter. Det föreliggande

förslaget om handräckning har emellertid enligt delegationen en räckvidd,

som sträcker sig långt därutöver. Delegationen fortsätter.

Vad först beträffar anspråket på att skyldighet skall föreligga att tillhandahålla

viss handling som vederbörande förutsättes ostridigt inneha,

skulle enligt förslaget handräckning kunna meddelas utan att nämnda kriterium

klart föreligger. Handräckningen skulle vidare kunna avse handling

som i själva verket är sekretessbelagd likaväl som handling som icke hör

till verksamheten utan är av privat karaktär. Visserligen kan vitesföreläggande

meddelas efter endast taxeringsintendentens bedömande, och vitesföreläggandet

kan icke särskilt överklagas. Men vederbörande kan dock undgå

att utlämna handlingen genom att låta ett vitesföreläggande gå till vi tets

utdömande och i samband med fullföljd av talan mot beslutet om utdömande

få frågan om skyldighet alt utlämna handlingen slutgiltigt avgjord. Att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

sålunda vederbörande icke ens när han är beredd att taga risken av att få

betala ett försuttet vite kan uppnå en slutgiltig prövning "av frågan om hans

skyldighet att utlämna handlingen, innan denna genom handräckning kommer

i taxeringsintendentens besittning, synes principiellt betänkligt. Här må

anmärkas, att domstols beslut om editionsföreläggande i princip ej verkställes

iörrän det vunnit laga kraft. Rätten kan visserligen förordna om

undantag när skäl därtill äro. Det torde emellertid kunna förutsättas, att

denna möjlighet utnyttjas med stor restriktivitet. Härjämte märkes, att

domstols beslut efter iakttagande av bestämmelserna i 38: 4 RB torde utgöra

en säkrare garanti mot opåkallad edition än då fråga är om enbart taxeringsintendentens

bedömande.

Delegationen framhåller att förslaget har långt större principen och praktisk

räckvidd i vad avser handlingar, om vilka man icke med säkerhet vet,

att de innehas av vederbörande eller överhuvud existerar. Därefter anföres.

I och för sig är det klart, att man under vissa förutsättningar måste ha

möjlighet att undersöka, huruvida en person innehar handlingar, vilkas

existens eller innehav han förnekar, och att just husrannsakan härvidlag

stundom måste möjliggöras. Husrannsakan kan också i bl. a. detta syfte

ske enligt RB, om det förekommer anledning att brott förövats, varå ''frihetsstraff

kan följa samt — enligt huvudregeln —- den hos vilken husrannsakan

ifrågasättes är skäligen misstänkt för brottet. Förslaget utgår emellertid

från att möjligheten till husrannsakan enligt RB icke är tillfyllest.

Det är just på denna punkt, vilken torde vara själva kärnpunkten i förslaget,

som anledning till allvarliga erinringar ur rättssäkerhetssynpunkt

synes föreligga. Förslaget anknyter i fråga om förfarandet till bestämmelserna

om husrannsakan och beslag. Detta säges vara en fördel, eftersom

motsvarande rättssäkerhetsgarantier då kan tillämpas som beträffande

nämnda tvångsmedel, och dessa »rättssäkerhetsgarantier torde motsvara

högt ställda anspråk». Sistnämnda uttalande synes i sitt sammanhang närmast

häpnadsväckande. Rättssäkerhetsgarantierna i fråga om husrannsakan

och beslag enligt RB består ju framför allt i förutsättningarna för vidtagande

av dylik åtgärd, och det är härutinnan som handräckning enligt förslaget

markant skiljer sig från RB:s bestämmelser. Förslaget innebär i själva

verket, att husrannsakan kan företagas hos en person som icke är skäligen

misstänkt för brott, ja t. o. m. utan att det förekommer anledning att brott

förövats.

Även om vissa stötande konsekvenser i en del fall kan följa av nu gällande

system avstyrker delegationen bestämt det framlagda förslaget. Delegationen

framhåller därvid även att komplicerade problem kan uppkomma,

därest det vid en av taxeringsrevision föranledd husrannsakan visar sig

att vederbörande begått ett annat brott.

Liknande synpunkter framföres även av Sveriges köpmannaförbund.

Förbundet säger sig väl förstå de tankegångar, som ligger bakom det framlagda

förslaget, men kan inte ansluta sig till detsamma. Om en skattskyldig

gör gällande, att han icke fört några räkenskaper eller att räkenskapsmaterialet

helt eller delvis blivit förstört genom brand eller på annat sätt,

lärer man f. ö. icke genom en husrannsakan kunna få fram de önskade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961 29

böckerna. I sådana fall har beskattningsmyndigheterna möjlighet åsätta

skönstaxering.

Även Sveriges lantbruksförbnnd avstyrker att förslaget lägges till grund

för lagstiftning och detta även om bättre rättsgarantier skulle införas. Frekvensen

av sådana fall som beröres i promemorian torde enligt förbundet

inte vara särskilt stor. Sveriges redareförening avstyrker bestämt det föreliggande

förslaget.

Kooperativa förbundet ifrågasätter om det är nödvändigt att införa ett

system med så vittgående och svåröverskådliga konsekvenser, som måste

följa av det framlagda förslaget. Det handräckningsförfarande, som skall

införas enligt lagförslaget, kan komma att drabba medborgarna på betydligt

lösare grunder och i långt större omfattning än som gäller för tvångsmedlen

beslag och husrannsakan. Förbundet yttrar vidare.

Förbundet anser därför, att detta lagförslag — om det överhuvud taget

skall accepteras — icke bör fastställas i befintligt skick utan bör bli föremål

för ytterligare omarbetning, varvid särskild hänsyn bör tagas till de allmänna

rättssäkerhetssynpunkter, som ligger till grund för instituten beslag och

husrannsakan i rättegångsbalken. Dessa institut har befunnits tillfyllest för

åklagare och domstolar vid rättsskipningens genomförande ifråga om även

mycket grova brott enligt strafflagen. Man bör då icke för genomförande av

taxeringsrevision utrusta taxeringsmyndigheterna med tvångsmedel, som är

betydligt mer ingripande och långtgående än de här ovan nämnda.

Sveriges advokatsamfund avstyrker den föreslagna lagstiftningen. Samfundet

erinrar till en början om de betänkligheter samfundet anförde i sitt

remissyttrande över 1950 års skattelagssakkunnigas förslag mot att man

vid taxeringskontroll skulle kunna åsidosätta gällande bestämmelser om

tystnadsplikt. Samfundet fortsätter.

Betänkligheterna mot taxeringsrevisionens utsträckning till att avse även

handlingar, som omfattas av tystnadsplikt, gör sig med ännu större styrka

gällande, när fråga är om beslagsliknande åtgärder beträffande sådana handlingar.

Förslaget att handling, som omfattas av tystnadsplikt, på begäran

av den, hos vilken handräckningen verkställes, skall förseglas och överlämnas

till länsstyrelsen innebär uppenbarligen icke något effektivt skydd

för sekretessens bevarande. Handlingen skall nämligen få granskas av länsstyrelsen.

Även om tystnadsplikt ålägges den eller dem som hos länsstyrelsen

får taga del av handlingen, har sekretesskyddet därmed genombrutits.

Vid redogörelsen för bestämmelserna om beslag och husrannsakan bär i

promemorian förbigåtts den viktiga bestämmelsen i 27 kap. 2 § rättegångsbalken,

enligt vilken beslag ej må läggas på skriftlig handling, om dess innehåll

kan antagas vara sådant, att befattningshavare eller annan, som avses

i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, ej må höras som vittne därom och handlingen

innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten

gäller.

Samfundet uttalar, att nackdelen av att taxeringsmyndigheterna icke har

obegränsad möjlighet att kontrollera deklarationer väger mycket lätt mot

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

det allmänna intresset att medborgarna icke i andra fall än då brott kan

antagas föreligga skall vara skyldiga att tåla de drastiska åtgärder om vilka

här är fråga.

I några remissyttranden har framhållits att den i lagförslaget använda termen

handräckning icke är lämplig för att beteckna de åtgärder som

avses med förslaget. Sålunda framhåller besvärssakkunniga att den förvaltningsakt,

varigenom en myndighet bistår en annan myndighet, vanligen benämnes

handräckning. Termen är i och för sig neutral och utsäger intet om

karaktären av de åtgärder som företages. De sakkunniga fortsätter.

I lagförslaget har ordet emellertid använts icke blott för att beteckna det

biträde, polismyndighet lämnar beskattningsmyndighet, utan även för att

angiva det komplex av tvångsmedel, som därvid skola stå till polismyndighetens

förfogande. Exempel kunna visserligen anföras från andra håll på

att ordet handräckning använts som beteckning på tvångsåtgärder av skilda

slag, men dylika exempel på terminologisk oreda mana icke till efterföljd.

Enligt besvärssakkunnigas mening är det av vikt, att ifrågavarande regler

utformas så att det klart framgår om vad det är fråga. De sakkunniga föreslå,

att ordet handräckning i lagtexten förbehålles uppgiften att utmärka

den verkställande myndighetens förhållande till beskattningsmyndigheten

och att mera adekvat uttryckssätt brukas för att angiva själva verkställighetsåtgärderna.

Riksskattenämnden framhåller att det är angeläget att välja sådan rubricering

att tvekan icke kan uppkomma om innebörden av lagstiftningsåtgärden.

För att undvika varje anledning till förväxling bör därför enligt

riksskattenämndens mening annan benämning å ifrågavarade tvångsmedel

än beslag och husrannsakan icke ifrågakomma. Liknande synpunkter framföres

av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län, näringslivets

skattedelegation, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges redareförening.

Förslaget att beslutet i handräckningsfrågan skall ankomma på den

som beslutat taxeringsrevisionen har mött erinran i flera remissyttranden.

Sålunda anför Sveriges lantbruksförbund.

En allvarlig invändning mot det föreliggande förslaget är att det icke ger

de skattskyldiga rättsgarantier av sådan natur, som tillerkännes den enskilde

vid beslag och husrannsakan jämlikt rättegångsbalken. Visserligen skall

trovärdigt vittne vara närvarande och visserligen skall protokoll föras över

förrättningen, men frågan om förfarandets berättigande kan icke dragas

under domstols prövning. Den enda lagstadgade garantin mot förfarandets

oberättigade tillgripande uttryckes i följande ord i bestämmelsen i 1 § tredje

stycket: »Handräckning må ej begäras, med mindre granskning av handlingarna

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxeringen eller för

fastställande av skatt eller avgift.» Ingreppets beroende av ett dylikt antagande,

baserat på en persons bedömande, synes icke utgöra en tillfredsställande

garanti för rättssäkerhet i fall som dessa. Denna uppfattning accentueras

ytterligare av att det är den myndighetsperson, som förordnar om

taxeringsrevision, som också kan begära och i realiteten kan besluta om

handräckning, nämligen taxeringsintendenten, och att denne i sin tur skall

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

31

vara med och avgöra vilka handlingar som i samband med husrannsakan

skall bli föremål för beslag.

Justitiekanslersämbetet framhåller att prövningen inte synes böra ankomma

på ett organ, som har att företräda fiskaliska intressen, utan städse

på länsstyrelsen. Det torde enligt ämbetet jämväl kunna ifrågasättas, om icke

dessa ärenden borde vara landshövdingeärenden, i vilkas avgöranden landshövdingen

också, till ytterligare säkerställande av enskilds rätt, normalt

skulle deltaga. Även vid fara i dröjsmål torde länsstyrelsen enligt ämbetets

mening kunna handla med erforderlig snabbhet. Också 1951 års rättegångskommitté

anser att beslut om att begära handräckning alltid bör

meddelas av länsstyrelsen efter framställning av den som beslutat om

taxeringsrevision. Kooperativa förbundet yrkar likaså att prövningen, om

handräckning skall ske, anförtros åt länsstyrelserna respektive åt kontrollstyrelsen

men icke åt enskild tjänsteman.

Sveriges advokatsamfund anser, att handräckning bör få beslutas endast

av domstol och efter framställning av den som meddelat beslut om

taxeringsrevision. Det bör, enligt samfundet, åligga denne att därvid visa att

förutsättningarna enligt 1 § tredje sty*cket föreligger, varefter domstolen

har att med hänsyn till de skäl som förebragts och omständigheterna i övrigt

besluta huruvida handräckning skall få företagas omedelbart eller om

ärendet bör avgöras först efter den skattskyldiges hörande.

Näringslivets skattedelegation anför.

Om en lagstiftning av den föreslagna utformningen godtages, d. v. s. att

ingen misstanke om brott eller allenast en lägre grad av misstanke om brott

än som förutsättes i RB skall möjliggöra husrannsakan och beslag, bör enligt

vår mening beslut därom meddelas av annan person än den som enligt

taxeringsförfarandets grunder är en med den skattskyldige jämställd part.

Länsstyrelse torde därvid vara den myndighet, som närmast kommer i fråga,

därest domstols prövning, som i och för sig vore det ur rättssäkerhetssynpunkt

riktiga, ej anses kunna äga rum. För besluts fattande bör vidare erfordras

en betryggande redovisning av vidtagna åtgärder samt av den påtalade

underlåtenheten.

överståthållarämbetet däremot finner det föga lyckligt, att länsstyrelsen

— som icke har att befatta sig med det skatterättsliga bedömandet i taxeringsfrågor

—- skall taga ställning till spörsmålet, huruvida en viss handling

är erforderlig för en riktig taxering.

Frågan om i vilken form handräckning skall begäras har berörts i

några yttranden. Justitiekansler sämbetet anser att förfarandet åtminstone

i så måtto bör regleras, att framställning om handräckning föreskrives

skola vara skriftlig och motiverad samt att den, mot vilken framställningen

riktar sig, i författningen tillerkännes rätt att yttra sig däröver, åtminstone

så framt ej fara i dröjsmål föreligger. Riksskattenämnden, som finner att

föreskriften om att beslutet om handräckning skall föregås av vitesföreläggande

bör utgå, finner det angeläget, alt den som drabbas av ifrågavarande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

tvångsmedel dessförinnan skall ha i någon form erhållit en varning att beslag

och husrannsakan kan bli följden av hans vägran att ställa räkenskaper

etc. till förfogande för taxeringsrevisionen. Nämnden fortsätter.

En dylik varning behöver icke innefatta annat än en upplysning om innehållet

i de hithörande författningsbestämmelserna. Innan tvångsmedlen

tillgripas måste det även vara otvetydigt att en vägran att tillhandahålla

handlingar, varom här är fråga, föreligger. Ur rättssäkerhetssynpunkt synes

det riksskattenämnden vara av vikt, att den som förordnats att utföra

taxeringsrevisionen och därvid vägrats tillgång till berörda handlingar samt

i anledning därav meddelat nyssnämnda varning, ålägges att skriftligen

meddela taxeringsintendenten vad nyss angivits samt vad eljest i sådant

sammanhang förekommit. Ett dylikt meddelande bör enligt riksskattenämnden

vara en förutsättning för att taxeringsintendenten skall kunna

besluta om beslag och husrannsakan. — Den av riksskattenämnden sålunda

förordade ordningen torde även vara nödvändig för det fall att husrannsakan

skall företagas hos annan än den, vilkens räkenskaper skola granskas.

I ett dylikt fall torde vitesföreläggande enligt taxeringsförordningen överhuvud

icke kunna ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om inte taxeringsintendenten

i vissa fall bör muntligen per telefon kunna påkalla handräckning av

polismyndighet. Länsstyrelsen anför.

En sådan möjlighet bör finnas om granskningsmannen vid besök hos den

skattskyldige förvägras att få taga del av räkenskaper och andra handlingar

och granskningsmannen i anledning härav på angivna skäl hos taxeringsintendenten

begär att denne hos vederbörande polismyndighet måtte påkalla

ett omedelbart handräckningsförfarande. Skriftlig bekräftelse å den

muntliga handräckningsframställningen bör dock redan samma dag av

taxeringsintendenten översändas till polismyndigheten.

I ett par remissyttranden förordas att åtgärder av ifrågavarande slag

bör verkställas av utmätningsman och icke av polismyndighet. Besvär

ssakkunniga finner sålunda för sin del en anknytning till polisväsendet

i förevarande sammanhang olämplig. De sakkunniga anför.

Det är här icke fråga om någon brottsundersökning utan om en utredningsåtgärd

i ett beskattningsförfarande. Psykologiskt olyckliga verkningar

äro att befara, om polisen kopplas in. Ingreppet kommer lätt att framstå

som led i en brottsundersökning. Den egentliga polispersonalen har ej heller

utbildning för eller vana vid uppgifter av förevarande art. Utmätningsmännen

däremot ha stor erfarenhet av arbetsuppgifter liknande dem, om

vilka är fråga vid tvångsverkställighet av revision. Därtill kommer att utmätningsman

alltid är en kvalificerad befattningshavare, medan polispersonalen

tillhör olika grader med skild kompetens. Besvärssakkunniga ha

härvid ej förbisett att utmätningsman och polischef på många håll är samme

person. Det bör erinras om, att då motsvarande problem — tvångsuttagning

av skriftlig handling — uppkommit i rättegång lagstiftaren i 38: 5

rättegångsbalken anförtrott åt utmätningsman att ombesörja erforderligt

våld. Härtill kommer att nämnda stadgande enligt 22 § stadgan den 1 december

1959 för kammarrätten redan gäller i fråga om processen i kammarrätten.

Kammarrätten torde sålunda med stöd av denna föreskrift redan nu

äga att genom utmätningsmans försorg hos part låta uttaga räkenskaper

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

och andra handlingar. Anledning torde saknas att för beskattningsmyndighet

stadga annan ordning för tvångsuttagning av handling än den för kammarrätten

föreskrivna.

1951 års rättegångskommitté betonar att det är angeläget att framhålla

skillnaden mellan å ena sidan handräckning enligt den föreslagna lagen

och å andra sidan de straffprocessuella tvångsmedlen enligt rättegångsbalken.

I detta syfte och för att icke ytterligare öka belastningen på polismyndigheterna

torde böra undersökas möjligheten att verkställa handräckning

av ifrågavarande slag genom utmätningsmannens försorg. Även Sveriges

akademikers centralorganisation framhåller att det bör övervägas huruvida

inte handräckningen kan anförtros åt annan myndighet.

Frågan om i vilka situationer handräckning skall påkallas har berörts

i några yttranden. Justitiekanslersämbetet framhåller att det möter

svårigheter att i författningstext på tillfredsställande sätt ge uttryck åt de

mer eller mindre undantagsbetonade situationer, då tvångsmedlet skall få

tillgripas. Ämbetet fortsätter.

Måhända skulle det, för att handräckning skall få ifrågakomma, kunna

föreskrivas, att fråga är om handling, som oundgängligen erfordras för taxeringsrevision,

samt att anledning uppenbarligen föreligger till antagande,

att vägran att tillhandahålla handlingen icke grundas å omständighet som

synes godtagbar. Handräckning för ett helt allmänt efterforskande av handlingar

förefaller icke böra meddelas, så framt ej synnerliga skäl därtill äro.

överståthållarämbetet erinrar om, att man — på det stadium då fråga om

anlitande av tvångsmedel uppkommer — stundom ej vet om någon handling

överhuvudtaget finnes. Även om grundad anledning föreligger till antagande

att viss handling finnes, kan man ofta ej ha någon uppfattning om huruvida

den är av betydelse — än mindre väsentlig betydelse — för taxeringen.

Besvärssakkunniga säger sig inte kunna biträda lagförslagets tankegång

att tvång endast skall få användas i de fall, då taxeringsrevision är särskilt

betydelsefull. De sakkunniga anför.

Därest promemorians förslag i denna del följes, får man i realiteten två

slags revision — en som kan genomföras med våld och en som icke kan genomföras

på sådant sätt. Enligt de sakkunnigas mening bör en så ingripande

åtgärd som revision beslutas blott då ett legitimt behov därav föreligger. Har

myndigheten väl funnit åtgärden erforderlig, bör den emellertid ha nödiga

maktmedel för dess genomförande.

Förslaget att vitesföreläggande normalt skall föregå beslut om

handräckning har — såsom delvis redan framgår av redogörelsen för remissinstansernas

ståndpunktstagande i huvudfrågan — berörts i flera yttranden.

Olika meningar har därvid kommit till uttryck. Flera remissinstanser,

justitiekansler sämbetet, hovrätten för Nedre Norrland, 1951 års rättegångskommitté,

länsstyrelsen i Hallands län och Sveriges akademikers

centralorganisation understryker att handräckningsförfarandet regelmässigt

bör föregås av vitesföreläggande. Andra remissinstanser åter anser att

:{ Ilihang till riksdagens pratakoll 1961. 1 samt. Nr 62

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

föreskriften om vitesföreläggande bör utgå. Sålunda anför riksskattenämnden.

För de fall av tredska, som promemorieförfattaren avser att komma till

rätta med genom den föreslagna lagstiftningen, torde regelmässigt föreligga

fara i dröjsmål eller framstå såsom uppenbart att vitesföreläggande skulle

vara utan gagn. Tillräcklig anledning synes därför icke föreligga att komplicera

reglerna genom att som förutsättning för att tvångsmedlen skola

kunna anlitas kräva att vitesföreläggande ägt rum. Riksskattenämnden har

härvid förutsatt att — ehuru detta icke klart framgår av lagtexten — avsikten

varit att tidsfristen enligt vitesföreläggandet skall ha gått till ända innan

annat tvångsmedel må tillgripas.

För det fall, att den i 1 § sista stycket omförmälda förutsättningen att vitesföreläggande

skall ha ägt rum anses böra kvarstå, synes stadgandet böra

förtydligas med att även den i föreläggandet utsatta tiden skall ha förflutit,

utan att de med föreläggandet avsedda handlingarna ställts till förfogande.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus

och Göteborgs och Bohus län.

Näringslivets skattedelegation framhåller.

Av motiven framgår, att huvudförutsättningen för handräckning — att

vederbörande underlåter att ställa handlingarna till förfogande — innebär

att han måste ha fått en uppmaning att tillhandahålla ifrågavarande handlingar

och underlåtit att efterkomma uppmaningen eller endast lämnat ofullständigt

material. Det vill förefalla som om detta krav på föregående uppmaning

borde tydligare framgå av lagtexten. Det synes eljest finnas viss

risk att den särskilda regeln om fara i dröjsmål uppfattas så, att icke ens

uppmaning behöver föregå handräckningsbeslutet. Då fara i dröjsmål kan

sägas föreligga, torde nämligen situationen ofta vara den, att varje begäran

om viss eller vissa handlingar — även om den icke har karaktären av

vitesföreläggande — innebär fara för att dessa handlingar omedelbart undanskaffas.

Uppenbarligen bör garantier åtminstone skapas för att icke

uppmaningen sker s. a. s. på tröskeln till husrannsakan.

Beträffande frågan om ansvaret för att handräckning sker endast

om de stadgade förutsättningarna för åtgärden är för handen framhåller

riksskattenämnden, att det inte klart framgår att ansvaret åvilar den som

begärt åtgärden. Uttrycket i 1 § sista stycket sista meningen synes giva vid

handen att frågan skulle prövas på verkställighetsstadiet. Nämnden anför

vidare.

Den föreslagna rubriceringen synes även ha fått till töljd att det enligt

lagförslaget är oklart vem som skall pröva förutsättningarna för och besluta

om att beslag och husrannsakan skall »äga rum» hos annan än den, vilkens

räkenskaper skola bli föremål för granskning. Bestämmelserna om beslag

och husrannsakan hos dylik tredje man äro helt intagna i den paragraf i

lagförslaget, som behandlar frågan om var och hur handräckningen må

verkställas och som sålunda riktar sig direkt till polismyndigheten. Situationen

kan vara den att vid husrannsakan hos den skattskyldige framkommit,

att den handling som efterforskas undanstuckits hos tredje man. Polismyndigheten

torde sakna förutsättningar att pröva om handlingen är oundgängligen

erforderlig för taxeringsrevision ävensom om de synnerliga skäl

föreligga, som avses i författningsrummet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

Besvärssakkunniga framhåller att polismyndighet alltid torde ha att i

anledning av en handräckningsframställning från en utanförstående myndighet

besluta rörande uppkommande verkställighetsfrågor på tjänstemannaansvar.

Att den handräckningssökande myndigheten utövar något slag

av befälsmakt över polismyndighet torde ej förekomma. Förutsättningarna

för tvångsverkställighet bör under sådana omständigheter ej knytas till begäran

om handräckning.

Även om polismyndighet väljes som organ för användningen av tvång,

måste förfarandet enligt de sakkunniga uppbyggas från den utgångspunkten

att fråga är om verkställighet genom en myndighet av ett beslut om tillhandahållande

av handlingar för revision, fattat av annan myndighet.

Departementschefen

Det föreliggande förslaget avser en detalj i samhällets åtgärder i kampen

mot skattefusket, men en viktig detalj. Som bekant utgör taxeringsrevision

den enda metod, med vars hjälp rörelseidkare, fria företagare och andra

skattskyldiga med invecklade ekonomiska förhållanden kan kontrolleras någorlunda

effektivt. När statsmakterna i mitten på 1950-talet under allmän

tillslutning antog en ny taxeringsförordning med den dubbla målsättningen

att åstadkomma ökad effektivitet och förbättrad rättssäkerhet, stod de nämnda

skattskyldiga i förgrunden vid strävandena för en effektivare kontroll.

Reglerna om taxeringsrevision moderniserades, och resurserna för denna

form av kontroll utökades. De då gjorda reformerna börjar nu bära frukt.

Erfarenheten har emellertid visat att ytterligare ansträngningar måste göras.

Behovet av intensifierad kontroll belyses av det i taxeringskontrollutredningens

betänkande omtalade förhållandet, att av de rörelseidkare som

under de senaste åren blivit föremål för s. k. kategorigranskning — det rör

sig alltså här om skattskyldiga som utvalts slumpvis och inte på grund av

misstanke om underdeklaration — inte mindre än omkring två tredjedelar

fått sina taxeringar höjda med i genomsnitt åtminstone 12 000 kronor var.

Jag har också för avsikt att, sedan nämnda betänkande remissbehandlats,

framlägga förslag till en avsevärd utbyggnad av resurserna för taxeringsrevision.

En svaghet i de nuvarande reglerna på området är emellertid, att myndigheterna

för genomförandet av taxeringsrevisioner i stor utsträckning är beroende

av att handelsböcker och andra handlingar, som skall bli föremål för

granskning, ställes frivilligt till förfogande. Mot dem som tredskas kan visserligen

användas vite, men effektiviteten i detta tvångsmedel är förhållandevis

begränsad; uppger den skattskyldige att handlingarna inte upprättats eller

att de förkommit, kan vite överhuvud inte användas. Vissa av de hörda

näringsorganisationerna har påpekat, att den skattskyldige under sådana

förhållanden blir skönstaxerad. I anledning härav bör erinras om att skönstaxering

inte får användas såsom sanktion mot en försumlig skattskyldig.

Med hänsyn till de krav som ur rättssäkerhetssynpunkt måste ställas på ut
!5f

Uihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 62

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

redningen även vid skönstaxeringar blir förhållandet tvärtom ofta att dessa

blir lägre än som motsvarar de verkliga inkomsterna. Vidare undgår den

skattskyldige att bli åtalad och dömd för oriktig deklaration.

Den utsträckning i vilken skattskyldiga utnyttjat de föreliggande möjligheterna

att hindra eller försvåra taxeringsrevisioner är synbarligen varieiande

i olika delar av landet. Missbruk av begränsningarna i myndigheternas

befogenheter på området uppmärksammades emellertid redan i 1955 års

proposition. De förut redovisade uttalandena från olika myndigheters sida

tyder på att frekvensen ökat under de år som därefter förflutit. Det ligger

också i sakens natur, att i den mån taxeringsrevisionerna intensifieras, antalet

fall av denna art kan komma att ytterligare öka.

Såsom besvärssakkunniga framhållit i sitt yttrande bör det tillses, att då

en befogenhet tillägges en myndighet, denna också kan på ett effektivt sätt

utöva densamma. En illojal skattskyldig bör inte kunna uppnå fördelar genom

att trotsa myndighetens bud. Att ett tvångsmedel av föreslagen art kan

få betydelse framgår bl. a. av att vid husrannsakan hos skattskyldiga, som

åtalats för falskdeklaration, ofta påträffats betydelsefulla räkenskapshandlingar

som undandragits tidigare företagen taxeringsrevision.

Det är i och för sig endast naturligt, att man på vissa håll kan känna tvekan

inför förslaget att utrusta taxeringsmyndigheterna med befogenhet att

använda tvång för att utfå handlingar för taxeringsrevision. I den mån invändningar

sålunda framförts synes man emellertid ha förbisett vissa väsentliga

omständigheter.

Taxeringsmyndigheterna är sålunda i det hänseende det här gäller för

narvarande sämre ställda än en part i en civilprocess; den sistnämnde kan

i samband med ett editionsföreläggande utverka domstolens beslut, att en

handling skall tvångsvis uttagas genom utmätningsmannens försorg. Någon

motsvarande möjlighet har taxeringsmyndigheterna för närvarande icke.

Vad åter angår de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrannsakan,

med vilka en jämförelse eljest ligger närmast till hands, synes man

pa en del håll hysa en överdriven uppfattning om innebörden av de begränsningar

och särskilda rättssäkerhetsgarantier som härvid är föreskrivna.

Båda dessa åtgärder får tillgripas vid snart sagt varje brott, som inte har

karaktaren av renodlad ordningsförseelse. De kan sålunda bl. a. användas

. . Sfora §rupP av lagöverträdelser, där visserligen frihetsstraff ingår

i strafflatituden men böter likväl är normalstraffet, t. ex. vårdslöshet i trafik,

missfirmelse mot tjänsteman, lindrig misshandel, snatteri och överträelser

av olika näringsrättsliga författningar. i¥an synes med skäl kunna

stal a fragan, om det är av större vikt från allmän synpunkt, att tvångsmedel

kan anvandas vid misstanke om sådana lagöverträdelser än då en skattskyldig

undandrar sig att för taxeringsrevision utlämna handlingar som han

författningsenligt ar skyldig att upprätta, bevara och tillhandahålla för sådant

andamal. Vidare bör beaktas, att den domstolskontroll, till vilken vissa

remissinstanser, bl. a. överståthållarämbetet, hänvisat, i regel inte insättes

fonan pa tämligen sent stadium. Beslut om beslag och husrannsakan kan

meddelas och verkställas av varje åklagare eller undersökningsledare, i vissa

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1961

fall t. o. in. av enskild polisman. Visserligen kan den som drabbats av beslag

alltid begära rättens prövning därav. Men detta innebär i regel att domstolen,

som i sådant fall skall hålla förhandling i saken sist å fjärde dagen,

prövar om de beslagtagna föremålen eller handlingarna skall återställas

först sedan de redan granskats av åklagaren eller undersökningsledaren.

Genomföres det föreliggande förslaget, kommer handlingar som omhändertagits

för taxeringsrevision oftast att vara återställda vid en motsvarande

tidpunkt. Enligt uttryckligt stadgande i taxeringsförordningen skall nämligen

för taxeringsrevision mottagna handlingar återlämnas så snart ske kan.

Jag vill i sammanhanget erinra om att de remissinstanser, som närmast

företräder sakkunskap på rättegångsbalkens område, godtagit förslaget från

här angivna utgångspunkter.

Näringslivets skattedelegation har i sitt yttrande uttalat, att eftersökande

och omhändertagande av en handling, som en skattskyldig ostridigt innehar

och som han obehörigen underlåtit alt utlämna, ter sig som en näppeligen

i och för sig diskutabel verkställighetsåtgärd. Delegationen vänder sig emellertid

emot att det föreslagna tvångsmedlet skall kunna användas för att

undersöka huruvida den skattskyldige innehar handling, vars existens ellei

innehav han förnekar. Tillika uttalas — liksom från advokatsamfundets

sida __ farhågor för att befogade sekretessintressen skulle kunna kränkas.

I fråga om den förstnämnda invändningen bör påpekas, att det väsentliga

intrånget i båda de angivna fallen består i att myndigheterna bereder sig

tillträde till den skattskyldiges lokaler och söker genom hans handlingar.

Huruvida sökandet avser en bestämd handling eller ej synes härvidlag ha

mindre betydelse. Det rör sig, som jag nyss framhållit, uteslutande om handlingar

som vederbörande författningsenligt är skyldig att upprätta, bevara

och tillhandahålla. Vad åler angår sekretessfrågan får jag erinra om att

taxeringsförordningen och däremot svarande författningar innehåller särskilda

bestämmelser, i vilka en avvägning skett mellan förekommande sekretessintressen

och skattemyndigheternas krav på insyn i den enskildes förhållanden.

Det föreliggande lagförslaget anknyter till dessa bestämmelser

och innehåller särskilda föreskrifter i syfte att skapa motsvarande skydd

vid en förrättning för att tvångsvis utlaga handlingar, som skall granskas

vid taxeringsrevision.

Jag har här tämligen utförligt uppehållit mig vid de olika invändningar

som framförts mot förslaget. Av vad jag anfört torde framgå, att jag icke

funnit dessa invändningar bärande. Jag är därför beredd att, liksom det

stora flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna, i princip

tillstyrka förslaget. I samband härmed vill jag betona, att de nya befogenheter

varom här är tal självfallet måste användas med omdöme och urskillning.

Såsom flera myndigheter påpekat torde det inte bli nödvändigt

alt utnyttja dessa befogenheter mer än i ett begränsat antal fall. Deras

största betydelse torde ligga däri, att allmänheten är medveten om deras

förliandenvaro.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Innan jag ingår på förslagets enskildheter, vill jag upptaga några frågor

av mera grundläggande natur.

Såsom framhållits i promemorian måste ansvaret för att här avsedda

tvångsåtgärder tillgripes endast när lagstadgade förutsättningar föreligger,

vila på den myndighet, som påkallar åtgärderna. I promemorian har b eslutanderätten

härutinnan d. v. s. rätten att — enligt promemorians

terminologi — påkalla handräckning tillagts den myndighet som förordnat

om taxeringsrevisionen eller däremot svarande granskning, d. v. s.

taxeringsintendenten i länet resp. kontrollstyrelsen. Länsstyrelsen kan dock

övertaga sådan fråga, och i vissa fall skall beslut meddelas av länsstyrelsen.

I några yttranden har ifrågasatts att beslutanderätten alltid skulle tillkomma

länsstyrelsen. Denna åsikt kan jag inte biträda. Likaväl som en åklagare,

alltså ena parten i ett brottmål, kan besluta om beslag och husrannsakan i

sådant mål, bör taxeringsintendenten kunna besluta om här avsedda åtgärder.

Jag anser mig emellertid såtillvida kunna tillmötesgå de framställda

önskemålen, att antalet fall i vilka länsstyrelsen skall besluta utökas. Sålunda

bör avgörandet tillkomma länsstyrelsen, om fråga uppkommer att

uttaga handlingar hos annan än den som är föremål för taxeringsrevision.

Vidare bör lagtexten utformas så att det klart framgår att länsstyrelsen, i

anledning av anförda klagomål eller av annan anledning, kan ingripa och

ev. upphäva taxeringsintendentens beslut. Inom länsstyrelsen bör dylika

frågor handläggas av landskamreraren, vilken i sin egenskap av ordförande

i prövningsnämnden är väl insatt i desamma. Beslut att påkalla de med

förslaget avsedda åtgärderna bör alltid meddelas skriftligen. På sätt ifrågasatts

i några yttranden bör uttrycklig föreskrift härom införas. Med nu angivna

jämkningar tillstyrker jag promemorieförslaget i hithörande delar.

Vid remissbehandlingen har man i regel ansett sig kunna godtaga att de

ifrågavarande åtgärderna, liksom beslag och husrannsakan, skall verkställas

av polismyndighet. I några yttranden har emellertid föreslagits

att denna uppgift i stället skall tillkomma vederbörande utmätningsman. Enligt

min mening talar starka skäl för detta förslag. Därmed förebygges att

åtgärderna uppfattas som led i en brottmålsutredning. Såsom besvärssakkunniga

framhållit, synes också vara av värde om man kan utnyttja den

erfarenhet i fråga om verkställighetsåtgärder av olika slag som finns hos

utmätningsmännen. Jag tillstyrker alltså förslaget, att åtgärderna skall

verkställas av vederbörande utmätningsman. Väljes denna ståndpunkt,

skulle det i och för sig kunna ifrågasättas, om det är erforderligt att i den

blivande lagen medtaga alla de regler rörande verkställigheten som promemorieförslaget

innehåller. En närmare reglering härutinnan torde emellertid

vara nödvändig i vad angår de av förslaget berörda sekretessfrågorna.

Även i övrigt finner jag det med hänsyn till åtgärdernas karaktär vara

angeläget att uttryckliga rättssäkerhetsgarantier uppställes.

I fråga om de allmänna förutsättningarna för tillgripande av de

föreslagna åtgärderna har i några yttranden uttalats önskemål om närmare

preciseringar. Det torde emellertid, såsom justitiekanslersämbetet framhål
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

lit, möta svårigheter att i en lagtext närmare beskriva de olika situationer

där åtgärderna bör användas. För egen del vill jag förorda att såsom förutsättning

i lagtexten anges att den skattskyldige eller uppgiftsskyldige icke

på begäran fullgjort honom åvilande skyldighet att tillhandahålla handlingar

för granskning. Detta bör gälla vare sig underlåtenheten beror på att

han inte, såsom bort ske, upprättat eller bevarat handlingarna i fråga eller

han väl innehar dem men inte vill ställa dem till förfogande. Vidare bör

krävas, att handlingarna kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxeringen.

Därmed understrykes, att förfarandet inte bör användas utan starka

skäl. Vid prövningen av frågan bör givetvis den beslutande myndigheten

göra sig noga underrättad angående omständigheterna i fallet, vilka åtgärder

granskningsmannen vidtagit för att erhålla tillgång till handlingarna

etc. I regel torde det vara lämpligt att granskningsmannen sammanfattar

för prövningen relevanta förhållanden i en skriftlig anmälan.

Enligt proinemorieförslaget skall som huvudregel gälla, att det föreslagna

förfarandet inte tillgripes utan att försök dessförinnan gjorts med vitesföreläggande.

I denna del har invändningar framförts i flera yttranden.

Enligt min mening bör bestämmelsen kvarstå som ett uttryck för att

förfarandet skall tillgripas endast om andra åtgärder inte är tillfyllest.

Emellertid kan förtjäna framhållas, att förhållandena ej sällan torde vara

sådana att ett vitesföreläggande skulle vara utan gagn och därför enligt de

föreslagna reglerna kan underlåtas. Så är uppenbarligen fallet, om granskningsmannens

anmodan att ställa handlingar till förfogande besvaras med

en uppgift att handlingarna i fråga aldrig upprättats eller att de förkommit

och det finns grundad anledning antaga att denna uppgift är oriktig.

Anledning att underlåta vitesföreläggande kan vidare, såsom länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län påpekat, föreligga, om den, som skall bli föremål

för taxeringsrevision, tidigare har försökt undandraga sig sådan granskning.

— Det ligger i sakens natur att redan granskningsmannen i förekommande

fall bör göra klart för vederbörande att tvångsmedel kan komma att

tillgripas. Att meddela föreskrifter om ett särskilt varningsförfarande finner

jag emellertid inte påkallat.

För det föreslagna förfarandet har i promemorian valts benämningen

h a n d r ä c k n i n g, varmed utsäges att det rör sig om åtgärder som verkställes

av eu myndighet på eu annan myndighets begäran. I några yttranden

har kritik anförts häremot, bl. a. under åberopande av alt förfarandet i allt

väsentligt överensstämmer med beslag och husrannsakan och alt dessa termer

därför borde begagnas. Enligt min mening är det av vikt, att förväxling

ej sker med de för brottmål avsedda åtgärderna beslag och husrannsakan.

Vad jag här förordat innebär också, att förfarandet i högre grad än i

proinemorieförslaget framstår som en verkställighetsåtgärd, utförd efter beslut

av beskattningsmyndighet. Jag förordar därför att den i promemorian

föreslagna benämningen bibehålies.

Vid remissbehandlingen har vidare ifrågasatts all i en författning sammanföra

de regler som gäller taxeringsrevision och därmed jämförliga åtgär
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

der samt det nu föreslagna förfarandet. I anledning härav vill jag framhålla,

att frågan om rätt att begagna tvång otvivelaktigt är av sådan natur att den

bör regleras i civillag. Taxeringsrevision och annan liknande granskning däremot

är ett rutinmässigt led i skattekontrollen, och bestämmelserna härom

hör därför naturligt hemma i taxeringsförordningen och däremot svarande

författningar. Jag finner därför inte anledning frångå promemorian på denna

punkt.

IV. Förslagets detaljutformning

Inom finansdepartementet har, på grundval av vad jag i det föregående

anfört, verkställts en överarbetning av det vid promemorian fogade författningsförslaget.

Jag övergår nu till att behandla detaljerna i den föreslagna

lagstiftningen och följer då paragrafnummerordningen i det nya förslaget.

1 §•

Promemorian

Taxeringsrevision kan som förut nämnts anordnas både enligt taxeringstörordningen

och förordningen om allmän varuskatt. Med taxeringsrevision

jämställes enligt tredje stycket i det till promemorian fogade lagförslaget sådan

granskning av bokföring m. m. som äger rum enligt 9—11 §§ förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Det har däremot,

framhålles i promemorian, i vart fall tills vidare, inte ansetts erforderligt att

öppna möjlighet till handräckning vid sådan bokföringskontroll, som anordnas

enligt uppbördsförordningen och förordningen angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

För att handräckning skall få ske hos annan än den, hos vilken revisionen

skall ske, lcräves (se 2 § promemorieförslaget) att synnerliga skäl föreligger

för åtgärden. Det har exempelvis upplysts, att handlingen deponerats hos

denne. Såsom en ytterligare garanti mot opåkallade ingrepp av detta slag

föreskrives, att det skall röra sig om handling som är oundgängligen erforderlig

för taxeringsrevision.

Remissyttrandena 1 w.

Riksskattenämnden framhåller, att i 1 § första stycket i lagförslaget uttryckssättet

för tanken till att fråga är om handlingar som faktiskt finns

hos den, hos vilken revisionen skall äga rum, och fortsätter.

På sätt framhållits i promemorian är det emellertid av vikt att tvångsmedlen

skola kunna komma till användning även för de fall, där den skattskyldige

uppgiver att handling förkommit etc. eller där fråga är om efterforskning,

huruvida viss handling överhuvud finns hos den skattskyldige.

Lagtexten bör klart angiva, att husrannsakan må ske även för eftersökande

av handlingar, vilkas existens förnekas av den skattskyldige. Husrannsakan

och beslag böra sålunda få ske dels då den skattskyldige vägrar utlämna av

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1661

honom innehavda handlingar, och dels då den skattskyldige förklarar att

räkenskapshandlingar, som lagligen skola finnas eller som med hänsyn till

omständigheterna rimligen böra finnas, icke existera.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att handräckning bör kunna

komma i fråga även vid sådan bokföringskontroll, som anordnas enligt uppbördsförordningen.

Enligt länsstyrelsens erfarenhet har arbetsgivare i åtskilliga

fall icke efterkommit föreläggande att vid vite förete bokföring för

kontroll av att skatteavdrag vederbörligen verkställts. En möjlighet i sådana

fall att erhålla handräckning skulle bespara de lokala skattemyndigheterna

det tidsödande arbete, som en kontroll på andra vägar innebär. Man

kan också förutsätta, att de flesta arbetsgivare då skulle efterkomma anmaning

att förete sin bokföring hellre än att riskera husrannsakan.

Kontrollstyrelsen påpekar, att handräckningsbegäran endast kan avse

handlingar, och fortsätter.

Enligt 9 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

skall skattskyldig lämna tillträde till lokaler, som användes i verksamheten.

Jämlikt 8 § samma förordning skall skattskyldig på anfordran utan ersättning

tillhandahålla prov på och beskrivning av vara som är eller kan antagas

vara skattepliktig ävensom prov å i verksamheten brukad vara. Kontrollstyrelsen

baserar sin kontrollverksamhet på inspektionsbesök hos skattskyldiga.

För att ett dylikt besök skall giva tillfredsställande resultat är det

oftast erforderligt att vederbörande tjänsteman erhåller tillträde till skattskyldigs

tillverknings-, försäljnings- och lagerlokaler. Det är också av stor

vikt att styrelsen för prövning av frågor angående skatteplikt erhåller tillgång

till varuprover. Att styrelsen får tillträde till av skattskyldig brukade

lokaler och tillgång till varuprover kan vara lika betydelsefullt som att styrelsen

får tillgång till skattskyldigs bokföring med därtill hörande handlingar.

Därför bör handräckning även här kunna ifrågakomma. De skäl som

i promemorian anföres mot användade av handräckning i förevarande fall

är enligt styrelsens mening icke bärande.

Det föreslagna stadgandet att handräckning må äga rum även hos annan

än den, vilkens bokföring och handlingar i övrigt skall bli föremål för

granskning, har föranlett uttalanden i flera remissyttranden. Besvärssakkunniga

framhåller att frågan om verkställiglietsåtgärder hos annan än den,

beträffande vilken revision beslutats, kräver särskild uppmärksamhet och

fortsätter.

Åläggandet att förete handling gäller enligt revisionsbeslutet allenast den

sistnämnde. Denne bör emellertid icke kunna omintetgöra ett revisionsbeslut

genom att överantvarda handlingarna till annan. Här uppstår eu råd

problem av varierande slag bl. a. med hänsyn till den rättsställning besittningshavaren

har i förhållande till den, mot vilken revisionsbeslutet är riktat.

Det är t. ex. väsentlig skillnad mellan det fall att en bank eller en advokat

mottagit handlingar i deposition och det fall att eu skattskyldig undanstuckit

handlingar hos eu medhjälpare. Invecklade civilrättsliga problem

kunna uppkomma härvidlag. Det torde vara synnerligen vanskligt att utfinna

allmänna regler om verkställighet hos tredje man, vilka i tillräcklig

grad beakta alla de olika intressen, som kunna vara förknippade med tredje

mans besittning av eftersökta handlingar. Vad i promemorian anföres

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

beträffande ifrågavarande problem ger icke tillräckligt underlag för en säker

bedömning. Besvärssakkunniga ha ej heller annorledes kunnat förskaffa

sig erforderlig överblick över hithörande frågeställningar. Framför regler,

vilkas konsekvenser icke kunna överskådas, torde vara att föredraga, afl

det överlåtes åt utmätningsman att med ledning av allmänna grundsatser

avgöra, i vad mån verkställighet av beslut om tillhandahållande av handlingar

må ske hos tredje man. De problem, som kunna uppkomma, torde

icke i nämnvärd mån skilja sig från problemen vid utsökning.

Det kan, anför de sakkunniga vidare, ifrågasättas, om icke för verkställighet

hos tredje man bör krävas ett särskilt beslut av beskattningsmyndigheten

innefattande åläggande för tredje man att förete de eftersökta handlingarna.

Tvångsverkställighet hos denne tredje man bör givetvis då icke få förekomma

annat än om han vägrat utlämna handlingarna, sedan han erhållit

del av det mot honom riktade beslutet att tillhandahålla dem. Därefter anföres.

Utmätningsmans verkställighetsåtgärder torde vara överklagbara i vanlig

ordning. Även om klagomöjligheten i allmänhet ej kommer att spela någon

roll, kunna besvär dock bliva av betydelse t. ex. i de fall, då verkställighet

ägt rum hos tredje man och denne därigenom anser sig kränkt. En hänvisning

till utsökningslagens klagoregler torde vara tillfyllest.

Länsstyrelsen i Värmlands län erinrar om att enligt promemorian förutsättningarna

för ett handräckningsförfarande prövas av den som begär

handräckningen och att polismyndigheten endast har att konstatera, huruvida

åtgärden påkallats av behörig myndighet. Om motsvarande skall gälla

i fråga om de särskilda strängare förutsättningarna för att handräckning

skall få ske hos tredje man, synes, enligt länsstyrelsen, icke klart. En närmare

precisering härvidlag och jämväl en fylligare beskrivning och ytterligare

exemplifiering rörande förutsättningarna i angivet hänseende bör därför

enligt länsstyrelsens uppfattning givas. Det vore därvid enligt länsstyrelsen

önskvärt, om jämväl frågan angående möjligheterna att med beaktande

av tillbörliga rättssäkerhetsgarantier genom handräckning få undersöka

bankfack närmare berördes.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig vara helt införstådd med

att »synnerliga skäl» måste vara för handen när handräckningen grundas

på ett antagande att handlingarna finnes hos viss annan person eller institution,

t. ex. advokat eller bank. Därefter anför länsstyrelsen.

Emellertid förekommer icke sällan, att de skattskyldiga låta förvara sina

räkenskaper hos bokföringsmedhjälpare, bokföringsbyråer etc. 1 sådana fall

kan inträffa, att den skattskyldige själv förklarar s''ig villig tillhandahålla

räkenskaperna för taxeringsrevision, men att bokföringsmedhjälparen vägrar

eller förhalar överlämnandet. Länsstyrelsen förmenar, att i fall, där

handling, som är oundgängligen erforderlig för taxeringsrevision, finnes hos

annan än den, vilkens bokföring och handlingar i övrigt skola bli föremål

för granskning, och det är otvistigt, vem denne andre är, handräckning hos

denne bör kunna ske på samma skäl som hos den skattskyldige själv.

Riksskattenämnden framhåller att såsom förutsättning för att handräckning

skall få ske hos tredje man lämpligen synes böra gälla, alt grundad

anledning finnes till antagande, att handlingen finnes hos honom, samt att

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kangl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

han icke efter anmodan tillhandahåller eller framskaffar handlingen i fråga.

Liknande synpunkter framför justitiekanslersämbetet och 1951 års rättegångskommitté.

Departementschefen

Bestämmelserna om vem som äger besluta handräckning har överförts

till 2 §, vars sista stycke även anger att handräckning skall verkställas av

utmätningsmannen.

I övrigt har ordalydelsen i 1 § första stycket jämkats i anledning av vad

riksskattenämnden anfört.

Vad länsstyrelsen i Södermanlands län uttalat om önskvärdheten av att

handräckning kan ske även vid sådan bokföringskontroll, som anordnas enligt

uppbördsförordningen, synes böra beaktas. I anslutning härtill bör

handräckningsförfarandet också ställas till förfogande för kontroll rörande

avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen m. m. I de nu nämnda

fallen bör dock rätten att besluta handräckning förbehållas länsstyrelsen.

_. j den mån det skulle kunna tänkas bli aktuellt att påkalla handräckning

för kontroll för olika slag av skatter och avgifter utgår jag från att

erforderlig samordning äger rum, i första hand genom länsstyrelsens försorg.

Kontrollstyrelsens önskemål att kunna erhålla handräckning för utfående

av varuprov och erhållande av tillträde till lokaler anser jag mig däremot

åtminstone för närvarande icke kunna tillstyrka.

Utan särskilt stadgande torde vara klart, att när vitesföreläggande ägt rum,

den i föreläggandet utsatta tidens utgång skall avvaktas innan handräckning

begäres.

Såsom föreslagits i promemorian bör handräckning icke få ske hos annan

än den, som är föremål för taxeringsrevision, med mindre synnerliga skäl

därtill föreligger. För handräckning hos tredje man bör vidare krävas, att

den ifrågavarande handlingen är oundgängligen erforderlig för taxeringsrevisionen

samt att det finnes grundad anledning till antagande att handlingen

finnes hos honom. Ytterligare bör enligt min mening gälla, att dylik

handräckning endast får beslutas av länsstyrelsen. Det ligger i sakens natur

att_innan sådant beslut fattas — det tillses att andra åtgärder först vid
tagits

för att erhålla handlingen. Framkommer det exempelvis att handlingen

deponerats i hank eller hos advokat, bör, om handlingen inte genom dessas

förmedling frivilligt ställes till förfogande, förordnande meddelas om

taxeringsrevision hos banken eller advokaten för granskning av handlingen.

2 §•

Departementschefen

I denna paragraf har sammanförts de olika bestämmelser som i enlighet

med vad som förordats i den allmänna motiveringen bör gälla i avseende å

rätten att besluta om handräckning. Vidare anges i sista stycket att handräckningen

skall verkställas av vederbörande utmätningsman.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungt. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Innebörden av de föreslagna bestämmelserna om beslutanderätten är, att

länsstyrelsen samt den myndighet som beslutat om taxeringsrevision eller

däremot svarande granskning, d. v. s. taxeringsintendenten i länet eller

kontrollstyrelsen, var för sig är behöriga att begära handräckning. I vissa

särskilt uppräknade fall är dock beslutanderätten förbehållen länsstyrelsen.

Vidare kan länsstyrelsen, om klagomål anförts eller anledning därtill eljest

föreligger, inhibera en handräckning som begärts av annan myndighet än

kontrollstyrelsen.

Såsom torde framgå av författningstexten, ankommer det uteslutande på

den begärande myndigheten att avgöra om handräckning skall ske. Utmätningsmannen

har sålunda inte att pröva förutsättningarna för åtgärden i

annan mån än att han förvissar sig om att framställningen i ärendet gjorts

av därtill behörig myndighet och att vederbörligt beslut föreligger. Om

samtliga de handlingar som avses med åtgärden frivilligt överlämnas till

utmätningsmannen, behöver självfallet någon handräckning inte ske. Angående

utmätningsmannens beslutanderätt i övrigt i frågor, som uppkommer

vid själva förrättningen, hänvisas till vad som anföres under 6 §.

3 §•

Departementschefen

Paragrafen överensstämmer med 2 § i det vid promemorian fogade lagförslaget

utom i det att bestämmelserna om handräckning hos annan än den som

är föremål för taxeringsrevision flyttats till 1 § sista stycket (jfr även 2 §).

4 §.

Promemorian

Pal agrafen (3 § i det till promemörian fogade lagförslaget) överensstämmer

med 28 kap. 6 § rättegångsbalken med den jämkningen att handräckning

inte under några förhållanden får äga rum nattetid.

Remissyttrandena

Riksskattenämnden framhåller att den tid å dygnet, då handräckningsåtgärd

ej må vidtagas, bör utsträckas till mellan klockan 21 och klockan 9.

Betiäffande de tvångsåtgärder som må användas vid handräckningsförfarandet

anför besvärssakkunniga.

Polismyndighet äger redan på grund av sin allmänna ställning tillgång

till de våldsbefogenheter, som erfordras för uttagande av handlingar. I och

för sig vore det därför tänkbart att lämna frågan härom öppen och låta

dessa befogenheter följa av verkställighetsuppdragets natur. I den mån man

i stället väljer en enumerativ metod, bör tillses att denna uppräkning blir

fullständig. Utelämnas en befogenhet, måste nämligen detta förhållande

tolkas så att denna icke skall stå till förfogande. Det faller exempelvis i ögonen

att rätt till kroppsvisitation icke medtagits i lagförslaget. Såvitt besvärssakkunniga

kunna bedöma, torde en sådan rätt icke kunna undvaras utan

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

risk för att verkställighetsförfarandet blir ineffektivt. En uppräkning av

tvångsbefogenheterna bör därför innefatta även rätt till kroppsvisitation.

Även riksskattenämnden uttalar tvekan huruvida kroppsvisitation omfattas

av bestämmelsen i 2 § i det till promemorian fogade lagförslaget.

Nämnden förutsätter att avsikten varit att inga andra tvångsmedel än beslag

och husrannsakan skall omfattas av lagförslaget och finner anledning för

närvarande icke heller föreligga att påyrka en ytterligare utökning av tvångsmedlen

vid taxeringsrevision. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen

i Hallands län.

Departementschefen

Paragrafen upptar samma bestämmelser som 3 § i det vid promemorian

fogade lagförslaget med den av riksskattenämnden föreslagna jämkningen.

I anledning av vad i övrigt anförts vid remissbehandlingen vill jag som

min mening uttala, att de i förslaget angivna befogenheterna att bruka tvång

torde vara tillfyllest. Jag kan alltså icke, såsom ifrågasatts på några håll,

tillstyrka att kroppsvisitation får företagas i samband med här avsedda förrättningar.

5 §•

Departementschefen

Denna paragraf som motsvarar 4 § i promemorieförslaget ansluter sig till

28 kap. 7 § första och andra styckena rättegångsbalken.

6 §•

Promemorian

Föreskriften att taxeringsintendenten, kontrollstyrelsens tjänsteman eller

granskningsmannen skall vara närvarande vid förrättningen har utformats

i viss anslutning till 27 kap. 12 § rättegångsbalken. Representanten för

skattemyndigheten har ensam rätt att avgöra om en handling skall omhändertas

eller ej. I övrigt ankommer det emellertid på den närvarande representanten

för polisen att såsom förrättningsman leda förrättningen och tillse

att föreskrifterna om hur denna skall verkställas blir uppfyllda. Detta

hindrar självfallet inte att den närvarande representanten för skattemyndigheten

tillhandagår med sin sakkunskap.

Remissyttrandena

Besvärssakkunniga betonar, att beslutanderätten vid förrättningen självfallet

måste tillkomma polismyndigheten. Beskattningsmyndighetens representant,

som näppeligen kan utöva någon befälsmakt över polismannen,

fungerar vid detta tillfälle endast som sakkunnig. Länsstyrelsen i Östergötlands

län framhåller att då taxeringsintendenten på grund av andra göromål

i allmänhet torde vara förhindrad att närvara vid handräckningsförrättning
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

en torde detta åliggande merendels komma att åvila vederbörande granskningsman.

Om emellertid denne på grund av laga förfall, exempelvis sjukdom,

skulle bli förhindrad att närvara, bör enligt länsstyrelsen den möjligheten

finnas att taxeringsintendenten uppdrager åt någon annan av taxeringsrevisionens

personal att närvara vid förrättningen.

Departementschefen

Rätten att besluta vid handräckningsförrättningen, liksom ansvaret för

genomförandet av densamma, bör ligga hos utmätningsmannen. Situationen

torde emellertid ej sällan bli den, att utmätningsmannen vid förrättningens

början ej vet, vilka handlingar han skall omhändertaga. Han är i regel ej

heller tillräckligt sakkunnig i skattefrågor för att kunna avgöra huruvida

påträffade handlingar kan vara av betydelse vid taxeringsrevisionen. Utmätningsmannen

måste därför ha biträde av sakkunnig representant för beskattningsmyndigheten.

Den sakkunniges uppgift bör dock endast bli att

vara rådgivare åt utmätningsmannen. Det bör sålunda enligt min mening

ankomma på utmätningsmannen ensam att besluta, om viss handling skall

omhändertagas eller ej. Paragrafen, som motsvarar 5 § i det vid promemorian

fogade förslaget, har utformats i enlighet härmed. — I regel torde vederbörande

granskningsman böra tjänstgöra som sakkunnig. Såsom länsstyrelsen

i Östergötlands län ifrågasatt bör emellertid jämväl annan tjänsteman

kunna förordnas härtill.

7 §•

Promemorian

Bestämmelserna i första och andra styckena (6 § i det till promemorian

fogade lagförslaget) utgör motsvarighet till 27 kap. 13 § och 28 kap. 9 §

rättegångsbalken.

Därjämte har i tredje stycket upptagits föreskrifter om att den hos vilken

taxeringsrevision skall ske — denne kan undantagsvis vara annan än den

hos vilken handräckning äger rum — skall erhålla underrättelse om innehållet

i 7—9 §§ i det till promemorian fogade lagförslaget. Underrättelsen kan

lämnas muntligen. Anteckning om att underrättelse lämnats bör lämpligen

göras i förrättningsprotokollet.

Remissyttrandena

Justitiekansler sämbetet ifrågasätter om inte den, hos vilken taxeringsrevision

skall ske, alltid skall erhålla underrättelse om de bestämmelser i

7—9 §§ som gäller möjlighet att undantaga viss handling från handräckning

och granskning. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att enligt

rättegångsbalken skall beslagtaget föremål noga beskrivas. Någon dylik

beskrivning av räkenskapsböcker och andra handlingar, som genom hand
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

räckning omhändertages, synes visserligen icke erforderlig men det torde

enligt länsstyrelsens mening ur olika synpunkter vara önskvärt att i handräclcningsprotokollet

intages en fullständig förteckning över berörda handlingar.

En komplettering i förevarande avseende av 6 § i förslaget torde

därför, enligt länsstyrelsen, få anses påkallad.

Departementschefen

Den hos vilken taxeringsrevision skall ske bör, i enlighet med vad justitiekanslersämhetet

förordat, såvitt möjligt vid handräckningsförrättningen

göras uppmärksam på möjligheten att få viss handling undantagen från

granskning. I protokollet över handräckningen bör, såsom länsstyrelsen i

Östergötlands län framhållit, även förtecknas de handlingar som omhändertagits.

Paragrafen överensstämmer i övrigt med 6 § i promemorieförslaget.

8—10 §§.

Promemorian

Den första av dessa paragrafer (7 § i det till promemorian fogade lagförslaget)

avser det fallet att den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, begagnat

sig av sin rätt att hemställa hos länsstyrelsen alt viss handling av

sekretesskäl skall undantas från revisionen. Enligt vad här föreslås utgör

sådan framställning inte hinder för att handlingen uttas genom handräckning.

Dylik åtgärd får emellertid endast beslutas av länsstyrelsen. Dennas

beslut förutsätter, som förut anmärkts, att länsstyrelsen åtminstone

preliminärt tagit ställning till ansökan om handlingens undantagande från

revision. Såsom likaledes tidigare påpekats kan det vara lämpligt att i här

avsedda situationer frågan om handräckning i dess helhet hänskjutes till

länsstyrelsen. Har emellertid framställningen avslagits genom laga kraftvunnet

beslut, föreligger inte hinder att genom handräckning uttaga handlingen

i vanlig ordning.

Paragrafen förutsätter att den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, i

förväg gjort framställning till länsstyrelsen om handlings undantagande

från revisionen. Fråga om sådan framställning kan emellertid stundom bli

aktuell först i samband med en handräckningsförrättning. Denna situation

regleras i 9 § i det till promemorian fogade lagförslaget.

Medan 7 § avser handlingar som i och för sig kan vara föremål för taxeringsrevision

men av sekretesskäl kan böra undantas för granskning, behandlar

8 § (i det till promemorian fogade lagförslaget) det fallet att den,

hos vilken revisionen skall ske, gör gällande att en handling är av beskaffenhet

att överhuvudtaget inte kunna granskas vid taxeringsrevision. Han

anser exempelvis, att det är fråga om privatbrev e. dyl. Ett sådant påslående

utgör, därest den närvarande representanten för skattemyndigheten är av

annan mening, inte hinder för att handlingen omhändertas. Den, hos vilken

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

revisionen sker, äger emellertid enligt förevarande paragraf göra framställning

hos länsstyrelsen om att handlingen skall återställas. Sådant ärende

bör prövas skyndsamt.

Klagorätten är inte tidsbegränsad. Inkommer han med sin framställning

inom en vecka och har han redan vid förrättningen tillkännagivit sin avsikt

att vända sig till länsstyrelsen, vinner han emellertid enligt den föreslagna

bestämmelsen i 9 § i promemorieförslaget att handlingen inte får granskas

av annan än länsstyrelsen förrän frågan avgjorts.

Bestämmelsen i 9 § i promemorieförslaget är gemensam för det fall att

den, hos vilken revisionen skall ske, anser att en handling bör undantas från

taxeringsrevision av sekretesskäl (jfr 7 §) och att han gör gällande att en

handling överhuvudtaget inte får granskas vid taxeringsrevision (8 §). I båda

fallen kan han vid meningsskiljakligheter med den närvarande representanten

för myndigheten vinna rättelse genom framställning till länsstyrelsen.

Föreligger det först angivna fallet — den, hos vilken revisionen skall ske,

anser att handling, som i och för sig är av beskaffenhet att få granskas, bör

undantas av sekretesskäl —- kan framställningen till länsstyrelsen ha gjorts

redan före förrättningen. I sådant fall får handlingen enligt 7 § i promemorieförslaget

inte omhändertas med mindre länsstyrelsen förordnat därom. I

övriga fall föreligger däremot inte hinder för att handlingen omhändertas.

hör att klagorätten skall kunna praktiskt utnyttjas, föreslås i förevarande

paragraf bestämmelser, enligt vilka den, hos vilken revisionen skall ske,

kan hindra att handlingen granskas av beskattningsmyndigheterna, innan

länsstyrelsen avgjort ärendet. Detta sker genom att han vid förrättningen

tillkännager att han avser att göra framställning till länsstyrelsen rörande

viss handling. Denna skall då omedelbart förseglas. Han får sedan en vecka

på sig att inkomma med framställningen. Gör han detta, får, intill dess

ärendet avgjorts, handlingen granskas endast av länsstyrelsen. Avslås framställningen

eller inkommer sådan inte inom den förut angivna tiden av en

vecka, medtas handlingen vid taxeringsrevisionen.

Genom bestämmelserna i 7—9 §§ i promemorieförslaget har viss motsvarighet

skapats till reglerna om rättens prövning av beslag i 27 kap. 5 och 6 §§

rättegångsbalken. Jämför även 27 kap. 2 § samma balk.

Remissyttrandena

Justitiekanslersämbetet finner det tveksamt om den åtskillnad mellan

handlingar av de slag, som avses i 7 § och i 8 §, bör upprätthållas. Ämbetet

finner det oklart om uttrycket i 8 § »handling som icke må bli föremål för

granskning vid sådan revision» måste uppfattas så, att det avser allenast

handling som överhuvudtaget icke kan bli föremål för granskning, eller om

icke uttrycket i själva verket får anses omfatta även handling, som är av

betydelse för revisionen men som av sekretesskäl kan finnas böra undantagas

därifrån. Ämbetet ifrågasätter, om det icke skulle vara till fördel, därest

samma regler komme att gälla för de båda grupperna handlingar: dem

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungi. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

som av sekretesskäl kan undantagas från taxeringsrevision och dem som

överhuvudtaget icke må bli föremål för granskning vid sådan revision. Därefter

anföres.

Ämbetet får vidare ifrågasätta, om icke uttrycklig bestämmelse bör meddelas

därom, att vad som föreskrives i 9 § för det fall, att den hos vilken revisionen

skall ske vid förrättning för handräckning meddelat, att han avser

att göra framställning varom här är fråga, också, utom såvitt angår handlingens

försegling, bör gälla, därest framställning i ämnet göres först efter

förrättningen och utan att någonting därom då meddelats men framställningen

inkommer före utgången av den angivna fristen av en vecka. Införandet

av en sådan möjlighet synes kunna bli av betydelse för den hos vilken

handräckning äger rum, särskilt då förrättningen företagits i hans frånvaro.

För sistnämnda fall torde böra övervägas bestämmelse om att de omhändertagna

handlingarna ej må granskas vid taxeringsrevision, förrän en

vecka förflutit från dagen för förrättningen, där ej länsstyrelsen annorlunda

förordnar. Har den hos vilken handräckning ägt rum varit närvarande vid

förrättningen men först därefter, i framställning till länsstyrelsen, väckt

fråga om undantagande av handling, torde det böra ankomma å länsstyrelsen

alt förordna om inställande av vidare granskning av handlingen, när

skäl härtill finnas; jfr 9 § sista punkten. Finner länsstyrelsen vid prövning

av framställning, som omförmäles i 9 §, den därmed avsedda handlingen

icke böra omfattas av granskningen, synes det naturligt, att länsstyrelsen

utan särskild föreskrift därom förordnar om återställande av handlingen

och detta vare sig handlingen är av den beskaffenhet, som avses i 7 eller i

8 §. Anses föreskrift om handlingens återställande böra upptagas i författningen,

torde sådan kunna inflyta i 9 g. 8 § synes kunna utgå.

Departementschefen

I förevarande paragrafer, som motsvarar 7—9 §§ i det vid promemorian

fogade lagförslaget, upptas bestämmelser om sekretesskydd. Bestämmelserna

avser dels handlingar, som inte rör den granskade verksamheten och på

den grund överhuvud inte får medtas vid taxeringsrevision, t. ex. privatbrev

o. dyl. (9 §), dels handlingar, som visserligen rör den granskade verksamheten

och skulle kunna vara av betydelse för granskningen men som av hänsyn

till föreliggande tystnadsplikt m. in. genom beslut enligt 56 § 4 mom.

taxeringsförordningen eller däremot svarande författningsrum kan undantas

från revisionen (8 §). Utgångsläget med avseende å de skilda slag av

handlingar det här gäller är alltså olika. I det förstnämnda fallet rör det

sig om handlingar, som under alla förhållanden skall vara undandragna

skattemyndigheternas insyn och om vilka delade meningar normalt inte

skall behöva uppstå. Skulle likväl tvist uppkomma, göres särskild framställning

hos länsstyrelsen enligt 9 § om handlingens återställande. I det senare

fallet anknytes som nämnts till ett i taxeringsförordningen reglerat förfarande

för att avgöra om en handling, som i och för sig kan granskas, likväl

hör undantas. Beträffande sådan handling gäller enligt 2 §, att handräckning

inte må lämnas utan att länsstyrelsen beslutat om handräckningen

i dess helhet eller i detta speciella hänseende. Genom 10 § tillförsäkras

den, hos vilken taxeringsrevisionen skall ske, en rätt att få båda slagen av

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

handlingar undantagna från skattemyndigheternas insyn, till dess länsstyrelsen

avgjort sekretessfrågan. Enligt min mening har genom de föreslagna

bestämmelserna skapats ett godtagbart skydd mot kränkningar av befogade

sekretessintressen. De ansluter sig, såsom påpekats i promemorian, till motsvarande

bestämmelser i rättegångsbalken rörande beslag och husrannsakan.

I anslutning till vad justitiekanslersämbetet förordat bör emellertid

särskilda bestämmelser meddelas för att göra sekretesskyddet effektivt även

i fall då den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, inte varit närvarande

vid handräckningsförrättningen och där kunnat bevaka sin rätt. — Det

kan förtjäna tilläggas, att länsstyrelsen vid här avsedd prövning icke bör

granska handling, i fråga om vilken sekretesskydd påkallats, om ansökningen

i ärendet innehåller tillräckligt underlag för prövningen.

11 §.

Promemorian

Klagan över länsstyrelsens beslut över framställning enligt 8 § i promemorieförslaget

synes lämpligen böra prövas i regeringsrätten. Härav påkallas

ändring i regeringsrättslagen.

Remissyttrandena

Justitiekanslersämbetet framhåller, att för närvarande, då vitesföreläggande

är det enda medel som står till buds för att framtvinga en handlings utlämnande,

har den mot vilken föreläggandet riktas dock möjlighet att få

frågan om skyldigheten att utlämna handlingen prövad såväl i kammarrätten

som i regeringsrätten i samband med besvär över beslut om vitets utdömande.

Enligt förslaget kan emellertid, framhåller ämbetet, handräckning

för handlingens uttagande beslutas utan att utdömande av vite ifrågakommit,

och om så skett samt länsstyrelsen vid tiden för handräckningsbeslutet

redan avslagit en begäran om handlingens undantagande av sekretesskäl

från revisionen eller senare ogillar en sådan vid handräckningsförrättningen

framställd, av förrättningsmannen ej bifallen begäran, är den hos vilken

revisionen skall äga rum betagen möjligheten att få frågan om handlingens

undantagande prövad i högre instans. Ämbetet fortsätter.

Sådan möjlighet synes böra stå öppen i fråga om alla slags handlingar.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, om anledning finnes att låta olika besvärsmyndigheter

pröva frågan om handlings tillhandahållande för taxeringsrevision,

allteftersom spörsmålet kommer upp i samband med besvär

över utdömande av vite, i vilket fall talan såsom nämnts kan fullföljas till

kammarrätten och därifrån till regeringsrätten, eller det gäller klagan som

avses i 10 § i förslaget, då regeringsrätten är tänkt som ensam besvärsinstans.

Att i sistnämnda fall icke anlita kammarrätten såsom klagoinstans

synes mindre tilltalande även med hänsyn till regeringsrättens arbetsbörda.

Departementschefen

På sätt justitiekanslersämbetet ifrågasatt bör, om genom handräckning

omhändertagits handling beträffande vilken ansökan om dess undantagande

från taxeringsrevision gjorts enligt 56 § 4 mom. taxeringsförordning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5]

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

en eller däremot svarande författningsrum, besvär få föras mot länsstyrelsens

beslut trots däremot eljest gällande förbud. För besvären bör gälla samma

regler som i promemorian föreslagits i fråga om besvär över beslut enligt

9 §.

Med hänsyn till intresset av att få snabba avgöranden i här avsedda frågor

bör besvären, såsom förordats i promemorian, prövas av regeringsrätten.

Talan mot utmätningsmannens beslut får i vanlig ordning föras enligt

utsökningslagens regler. Det synes knappast erforderligt att erinra härom

i den föreslagna lagen.

12 §.

Departementschefen

I enlighet med påpekande i några yttranden har upptagits särskild föreskrift,

att kostnaderna för förrättning enligt lagen skall åvila statsverket.

Kostnaderna synes böra bestridas av anslagsposten till kostnader för årlig

taxering.

Den föreslagna lagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1961.

V. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över det inom finansdepartementet upprättade förslaget till lag om

handräckning åt beskattningsmyndighet — vilket som Bilaga torde få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Sohlman

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

Bilaga

Förslag

till

lag om handräckning åt beskattningsmyndighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har, i enlighet med vad därom är stadgat, beslut meddelats om taxeringsrevision

och tillhandahåller icke den, hos vilken revisionen skall ske, på begäran

räkenskaper eller andra handlingar som skola granskas, må handräckning

erhållas enligt bestämmelserna i denna lag för eftersökande och

utfående av sådan handling.

Handräckning må ej begäras, med mindre granskning av handlingarna

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande av

skyldighet att erlägga eller redovisa skatt eller avgift samt vitesföreläggande

ägt rum. Om sådant föreläggande uppenbarligen skulle vara utan gagn eller

fara är i dröjsmål, må dock handräckning begäras, oaktat vite ej förelagts.

Förekommer grundad anledning antaga att handling, som är oundgängligen

erforderlig för taxeringsrevision, finnes hos annan än den, vilkens

räkenskaper och handlingar i övrigt skola granskas, må, om synnerliga

skäl därtill äro, framställning om handräckning göras med avseende å honom.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även hava avseende

på granskning, som avses i 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning, samt kontroll enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen

och 7 § tredje stycket förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

2 §•

Beslut att begära handräckning meddelas av länsstyrelsen eller av den

myndighet som förordnat om taxeringsrevisionen. Skall handräckning ske

för kontroll enligt annan författning än taxeringsförordningen eller förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, eller skall handräckning

verkställas hos annan än den, vilkens räkenskaper eller handlingar

i övrigt skola granskas, eller uppkommer fråga om handräckning

för utfående av handling som avses nedan i 8 §, må dock framställning om

handräckning i sådant hänseende endast göras av länsstyrelsen.

Har annan myndighet än kontrollstyrelsen beslutat begära handräckning,

må länsstyrelsen, om skäl därtill äro, upphäva beslutet.

Handräckning verkställes av utmätningsmannen. Begäran om handräckning

skall skriftligen meddelas denne.

3 §•

Handräckning må, utom i fall som avses i 1 § tredje stycket, endast verkställas

hos den, vilkens räkenskaper och handlingar i övrigt skola granskas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

För eftersökande av handling må undersökning äga rum i hus, rum eller

slutet förvaringsställe, så ock å annat ställe, även om det icke ar tillgängligt

för allmänheten.

4 §.

Vid handräckning må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som

är oundgängligen nödvändigt. , . .... .

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas pa satt utmätningsmannen

finner lämpligt. Har så skett, skall det efter förrättningen pa

lämpligt sätt tillslutas. Q

Handräckning må ej verkställas mellan klockan 21 och klockan 9.

5 §.

Vid handräckning skall ett av utmätningsmannen anmodat trovärdigt

vittne närvara. Utmätningsmannen äger anlita erforderligt biträde av sakkunnig

eller annan. . _ e

Den, hos vilken handräckning äger rum, eller, om han ej ar tillstädes,

hans hemmavarande husfolk eller hos honom anställd skall erhalla tillfa le

att övervara förrättningen, så ock att tillkalla vittne, dock utan att förrättningen

därigenom uppehälles. Har varken han eller någon av hans husfolk

eller anställda eller av dem tillkallat vittne närvarit, skall han så snart ske

kan underrättas om den vidtagna åtgärden.

6 §•

Förrättningen skall övervaras av den, åt vilken taxeringsrevisionen uppdragits

eller av tjänsteman som därtill förordnats av myndighet som beslutat

revisionen. Vid förrättningen omhändertagen handling skall genast utan

närmare granskning överlämnas till denne.

7 §•

Över handräckning skall föras protokoll, vari angives ändamålet med förrättningen

och vad därvid förekommit. I protokollet skall intagas forteckning

över de handlingar som omhändertagits.

Den, hos vilken handräckning företagits, äger på begäran erhålla bevis

därom. . . . , ,, , • ,

Om hinder ej möter, skall den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, vid

förrättningen underrättas om innehållet i 8—10 §§.

8 §■

Handräckning må, efter beslut av länsstyrelsen enligt bestämmelserna i

2 §, företagas utan hinder av att, enligt vad därom är stadgat, den, hos

vilken taxeringsrevision skall ske, gjort framställning om att med förrättningen

avsedd handling skall undantagas från revisionen. Handlingen ma

dock ej granskas av annan än länsstyrelsen, förrän denna beslutat o\ei

framställningen.

9 §•

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, att vid handräckning

omhändertagits handling, som icke må bliva föremål för granskning

vid sådan revision, äger han hos länsstyrelsen göra framställning om

handlingens återställande. Ärendet skall prövas så snart ske kan.

4 Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 62

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

10 §.

Har den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, vid förrättning för

handräckning tillkännagivit att han avser att göra framställning, som omförmäles

i 8 eller 9 §'', skall handlingen genast av utmätningsmannen förseglas.

Inkommer framställningen inom en vecka, må, intill dess ärendet avgjorts,

handlingen granskas allenast av länsstyrelsen. Senare inkommen

framställning utgör, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, icke hinder

för handlingens granskning vid taxeringsrevision.

Om den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, icke varit närvarande vid

förrättningen, må, såvitt angår därvid omhändertagna handlingar, revisionen

ej påbörjas tidigare än en vecka efter förrättningen. I avbidan härpå skola

handlingarna förvaras hos länsstyrelsen. Inkommer framställning som i

första stycket sägs, skall beträffande handling som avses med framställningen

förfaras på sätt i första stycket angives.

11 §•

Över länsstyrelsens beslut i fråga, som avses i 9 §, må klagan föras hos

Konungen genom besvär, vilka skola ingivas eller insändas till finansdepartementet.

Har vid handräckning omhändertagits handling, beträffande vilken

gjorts i 8 § avsedd framställning, må, utan hinder av däremot eljest stadgat

förbud, talan mot länsstyrelsens beslut över framställningen föras hos Konungen

på sätt i första stycket sägs.

Länsstyrelsens beslut länder till omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda

förordnas.

12 §.

Kostnaderna för handräckning enligt denna lag skola åvila statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

55

Bihang

Till promemorian fogat förslag

till

lag om handräckning i vissa fall åt beskattningsmyndighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har, i enlighet med vad därom är stadgat, beslut meddelats om taxeringsrevision

och underlåter den, hos vilken revisionen skall äga rum, att tillhandahålla

räkenskaper eller andra handlingar, må den som beslutat revisionen

påkalla handräckning av polismyndighet för handlingarnas utfående.

Handräckning enligt denna lag må ock beslutas av länsstyrelsen.

Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision skall även hava avseende

på sådan granskning, som avses i 9—11 §§ förordningen om förfarandet vid

viss konsumtionsbeskattning.

Handräckning må ej begäras, med mindre granskning av handlingarna

kan antagas vara av väsentlig betydelse för taxering eller för fastställande

av skatt eller avgift samt vitesföreläggande ägt rum. Om sådant föreläggande

icke utan fara kan avvaktas eller uppenbarligen skulle vara utan gagn,

må dock handräckning ske, oaktat vite ej förelagts.

2 §•

Handräckning verkställes hos den, vilkens räkenskaper och handlingar i

övrigt skola bliva föremål för granskning. För eftersökande av handling må

undersökning äga rum i hus, rum eller slutet förvaringsställe, så ock å annat

ställe, även om det icke är tillgängligt för allmänheten.

Förekommer anledning att handling, som är oundgängligen erforderlig

för taxeringsrevision, finnes hos annan än den, vilkens bokföring och handlingar

i övrigt skola bliva föremål för granskning, må om synnerliga skäl

därtill äro handräckning jämväl äga rum hos honom.

3 §•

Vid handräckning må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som

är oundgängligen nödvändigt. TT

Rum eller förvaringsställe må, om det erfordras, öppnas med vald. Har sa

skett, skall det efter förrättningen på lämpligt sätt tillslutas.

Handräckning må ej verkställas mellan klockan 21 och klockan 6.

4 §■

Vid handräckning skall ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt

vittne närvara. Förrättningsmannen äger anlita erforderligt biträde av sakkunnig

eller annan. ... ...

Den, hos vilken handräckning äger rum, eller, om han ej ar tillstädes,

hans hemmavarande husfolk, skall erhålla tillfälle att övervara förrättningen,

så ock att tillkalla vittne, dock utan att förrättningen därigenom uppehälles.

Har varken han eller någon av hans husfolk eller av dem tillkallat

vittne närvarit, skall han så snart ske kan underrättas om den vidtagna åtgärden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

» §•

Vid förrättningen skall den som beslutat taxeringsrevisionen eller ock

nagon, åt vilken revisionen uppdragits, vara närvarande. Vid förrättningen

antraffad handling skall genast överlämnas till denne. På honom ankommer

att avgöra huruvida handlingen skall omhändertagas för taxeringsrevisionen

eller återställas.

6 §•

Över handräckning skall föras protokoll, vari angives ändamålet med förrättningen

och vad därvid förekommit.

Den, hos vilken handräckning företagits, äger på begäran erhålla bevis

darom.

När anledning därtill förekommer, skall den hos vilken taxeringsrevision

skall ske underrättas om innehållet i 7—9 §§.

7 §•

Handräckning må företagas utan hinder av att, enligt vad därom är stadga*’

den, hos vilken taxeringsrevision skall ske, gjort framställning om att

med förrättningen avsedd handling skall undantagas från revisionen. I fråga

om sådan handling må dock handräckning beslutas allenast av länsstvrelsen.

8 §•

Förmenar den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, att genom

handräckning omhändertagits handling som icke må bli föremål’ för granskning

vid sådan revision, äger han hos länsstyrelsen göra framställning om

handlingens återställande. Ärendet skall prövas så snart ske kan.

9 §-

Har den, hos vilken taxeringsrevision skall äga rum, vid förrättning för

!?.?n^?äckning tillkännagivit att han avser att göra framställning, som omförmäles

i. 7 eller 8 §, skall handlingen genast förseglas. Inkommer sådan

framställning inom en vecka, må, intill dess ärendet avgjorts, handlingen

granskas allenast av länsstyrelsen. Senare inkommen framställning utgör,

där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar, icke hinder för handlingens

granskning vid taxeringsrevision.

10 §.

Över länsstyrelsens beslut i fråga, som avses i 8 §, må klagan föras hos

honungen genom besvär, vilka skola ingivas eller insändas till finansdepartementet.

Länsstyrelsens beslut länder till omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda

särskilt förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

57

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 februari

1961.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 21 januari 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

16 december 1960, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om handräckning åt beskattningsmgndighet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i finansdepartementet S. V. Lundell.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Taxeringsmyndighets rätt att utfå handlingar för granskning vid taxeringsrevision

enligt taxeringsförordningen är mycket omfattande. Sådan

taxeringsrevision kan nämligen avse icke blott räkenskaper, som föras av

näringsidkare, utan även anteckningar, upprättade av exempelvis löntagare

rörande deras extrainkomster. De tvångsmedel som enligt förslaget skola

kunna användas, då den hos vilken taxeringsrevision skall ske vägrar att

utlämna handlingar för granskning, komma därför också att få ett vidsträckt

tillämpningsområde. Även om den föreslagna lagen utformats med

beaktande av önskemålet att skapa garantier för att den enskildes rättssäkerhet

icke kränkes, ingiver det självfallet betänkligheter att så vittgående

befogenheter skola tillkomma taxeringsmyndigheterna.

Å andra sidan är det icke tillfredsställande om, såsom för närvarande

ibland är fallet, taxeringsmyndigheterna sakna möjlighet att utfå handlingar,

som den hos vilken taxeringsrevision skall ske är skyldig att tillhandahålla

men han utan godtagbar anledning vägrar att utlämna. Detta

är så mycket betänkligare, som taxeringsrevision är det enda medel varigenom

en betydande del av näringsidkarna kan någorlunda effektivt kontrolleras.

Då det i ärendet får anses ådagalagt att taxeringsmyndigheterna behöva

äga tillgång till de föreslagna tvångsmedlen för att kunna åsätta likformiga

och rättvisa taxeringar, anser sig lagrådet böra godtaga en lagstiftning i huvudsaklig

överensstämmelse med förslaget. Härvid vill lagrådet särskilt un
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj.ts proposition nr 62 år 1961

derstryka departementschefens uttalande att de nya befogenheterna självfallet

måste användas med omdöme och urskillning.

Lagrubriken

Lagrådet förordar att rubriken, för att tydligare angiva arten och ändamålet

med den handräckning lagen avser, ändras till lag om handräckning

vid taxeringsrevision in. m.

1 §•

Handräckning enligt den föreslagna lagen skall kunna komma i fråga i

samband med dels taxeringsrevision dels granskning och kontroll enligt de

i 1 § fjärde stycket angivna författningarna. För närvarande finnas bestämmelser

om taxeringsrevision, förutom i taxeringsförordningen, i förordningen

om allmän varuskatt. Därest stadgande om taxeringsrevision införes även

i annan författning, bör i samband därmed prövas om handräckning enligt

lagen skall få ske även vid sådan revision. Av denna anledning och för att

vinna lämpligare redaktionell utformning synes 1 § böra begränsas att avse

taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen samt i en särskild paragraf

i slutet av lagen angivas, att vad i lagen stadgas även skall äga tillämpning

i fråga om taxeringsrevision enligt förordningen om allmän varuskatt samt

granskning och kontroll som ovan sagts. Lagrådet hemställer i enlighet härmed,

att fjärde stycket i 1 § utgår, att i första stycket angives att revisionsbeslutet

meddelats enligt taxeringsförordningen samt att i andra stycket

uteslutas orden »eller för fastställande av skyldighet att erlägga eller redovisa

skatt eller avgift».

Första stycket synes därjämte böra jämkas så, att det tydligare framgår

att handräckning som där avses endast må företagas hos den som är föremål

för taxeringsrevision, vilket kan ske genom att slutorden ändras till

»för handlingarnas eftersökande och omhändertagande hos honom». Stadgandet

i första punkten av 3 § kan i så fall utgå.

Enligt lagrådets hemställan vid 2 § skall beslut om handräckning alltid

meddelas av länsstyrelsen. Beaktas denna hemställan, föranledes därav att

de i andra och tredje styckena förekommande uttrycken att handräckning

begäres och framställning därom göres böra jämkas. Härigenom avlägsnas

också den anomali berörda uttryck innebära med hänsyn till instansförhållandet

mellan utmätningsmannen och länsstyrelsen såsom överexekutor.

Vad angår andra stycket i övrigt är önskvärt att lagtexten innehåller att,

såsom är meningen, handräckning med där angivna undantag må beslutas

först sedan det visat sig, om vitesföreläggande icke efterkommes.

Innebörden av och sambandet mellan de särskilda villkor som i tredje

stycket uppställas för handlings eftersökande och omhändertagande hos annan

skulle framgå klarare, om villkoren sammanställas och få innehålla, att

handräckning må beslutas, därest med hänsyn till handlingens betydelse

och övriga omständigheter synnerliga skäl därtill föreligga. Någon saklig

förändring beträffande tillämpningen torde det i realiteten ej innebära, om

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

behovet av handlingen angives på detta sätt i stället för genom orden

»oundgängligen erforderlig för taxeringsrevision». Lagrådet hemställer om

jämkning enligt vad nu sagts.

Justitierådet Bomgren tilläde:

I åtskilliga lagar och författningar givas mer eller mindre vittgående bestämmelser

om tystnadsplikt. En särställning intager härvid på grund av

arten och styrkan av de intressen som uppbära densamma den tystnadsplikt

som åtnjuter skydd enligt 36 kap. 5 § och 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Huruvida

stadgandet i 56 § 4 mom. taxeringsförordningen medför att den,

som sålunda icke äger låta annan få del av vad han i sin tjänst eller i förtroende

erfarit, ändock kan i vissa fall nödgas lämna upplysning härom kan

vara ovisst (jfr NJA II 1943 s. 466 f samt proposition 1955 nr 160 s. 146

och 148). Oavsett hur härmed förhåller sig, finner jag det betänkligt att

denna tystnadsplikt skall kunna brytas genom att i tjänsten eller i förtroende

mottagen eller i anledning därav upprättad handling eftersökes och

omhändertages medelst anlitande av ett sådant tvångsmedel som handräckning.

Följaktligen hemställer jag, att i 1 § första stycket i förslaget tillägges

att hos den, som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken, eftersökande och omhändertagande

ej må ske av handling, om dess innehåll kan antagas vara

sådant, att han enligt nämnda lagrum ej må höras som vittne därom.

Lagrådet: 2 §.

Enligt förslaget skall beslut att begära handräckning för eftersökande

och utfående av handling, varom bär är fråga, fattas av taxeringsintendent

vid taxeringsrevision enligt taxeringsförordningen eller förordningen om allmän

varuskatt, av kontrollstyrelsen vid kontroll enligt förordningen om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning samt av länsstyrelsen i vissa fall,

som angivas i förevarande paragraf. Såsom skäl för att låta taxeringsint.endenten

besluta om tvångsåtgärder har anförts, att denne äger fatta beslut

om taxeringsrevision samt att likaväl som en åklagare kan besluta om beslag

och husrannsakan taxeringsintendenten bör kunna besluta om motsvarande

åtgärder enligt den föreslagna lagen.

Ehuru de anförda skälen i viss mån tala för att beslutanderätten anförtros

åt taxeringsintendenten i de angivna fallen, torde dock för att ytterligare

stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet det böra ankomma

på länsstyrelsen att fatta beslut i dessa fall. För att åvägabringa en samordning

av de föreslagna åtgärderna beträffande olika slag av skatter och

avgifter synes det vara till fördel, om även kontrollstyrelsens beslutanderätt

överföres till länsstyrelsen. Det bör härvid erinras att länsstyrelsen

enligt förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning har att

besluta om undantagande från granskning av viss handling trots att kontrollstyrelsen

fattar beslut om granskningen.

Enligt lagrådets mening bör därför beslutanderätten alltid ankomma på

länsstyrelsen. Härigenom ernås vidare eu betydande förenkling.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

Spörsmålet härom har också visst samband med fullföljdsfrågorna. Förslaget

upptager icke bestämmelser om besvär över beslut att begära handräckning.

Anledningen härtill torde vara bl. a., att det icke ansetts erforderligt

att i den föreslagna lagen uttryckligen medgiva rätt till besvär över sådant

beslut, då besvär få anföras över länsstyrelsens beslut i fråga om undantagande

av handling från taxeringsrevision. Detta synes emellertid icke

utgöra tillräcklig grund för att i lagen utesluta bestämmelser om klagorätt

över ett så ingripande beslut. Den hos vilken sådan revision skall ske kan

vid bifall till besvären ernå, att tvångsåtgärder icke komma till stånd eller,

om verkställighet redan skett, att samtliga omhändertagna handlingar återställas.

Det må erinras, att besvär få anföras över allmän domstols beslut

rörande beslag och husrannsakan (49 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken).

Avslår länsstyrelsen framställning av taxeringsintendenten om handräckning,

bör beslutet kunna överklagas av denne. Enligt lagrådets mening böra

bestämmelser upptagas om klagan över beslut om handräckning, oavsett

att besvär även må anföras över beslut i fråga om undantagande av handling

från taxeringsrevision. Med hänsyn till ärendenas art och angelägenheten

att besvären snabbt avgöras böra de prövas av regeringsrätten.

I enlighet med vad ovan anförts hemställer lagrådet, att i 2 § stadgas, i

en första punkt att beslut om handräckning meddelas av länsstyrelsen samt

i en andra punkt att beslutet verkställes av utmätningsmannen.

3 och 4 §§.

De i dessa paragrafer upptagna bestämmelserna, som äro utformade med

förebild i 28 kap. rättegångsbalken, torde lämpligen kunna upptagas i en

paragraf. Första punkten i 3 § kan härvid enligt vad lagrådet anfört vid

1 § uteslutas. För att bestämmelsen i andra stycket av 4 § icke skall, vid

jämförelse med 28 kap. 6 § rättegångsbalken, givas en oriktig tydning bör

utsägas att öppnandet må ske med våld.

5 och 6 §§.

Det synes från systematisk synpunkt vara att föredraga, att 5 § första

stycket och 6 § sammanföras i en paragraf, 4 §, varvid 6 § får utgöra dess

första stycke. I bestämmelsen om överlämnandet av omhändertagen handling

bör genom hänvisning till 7 § i lagrådets paragrafföljd undantag göras

för där omförmälda förseglade handlingar.

I 5 § första stycket bör upptagas motsvarighet till förslagets andra stycke.

Föreskriften om underrättelseskyldigheten torde böra jämkas så att det

tydligare framgår, att skyldighet föreligger att, om så ske kan, genast vid

förrättningens början meddela underrättelse om densamma. I detta syfte

torde, med uteslutande av andra punkten, kunna stadgas att den hos vilken

förrättningen företages eller, om han ej anträffas, hans hemmavarande

husfolk eller hos honom anställd skall underrättas, så snart det kan ske,

för att få tillfälle att övervara densamma och tillkalla vittne, dock utan

att förrättningen härigenom uppehälles.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 196t

I ett andra stycke av 5 § bör såsom motsvarighet till 7 § tredje stycket i

förslaget stadgas, att vid förrättningen underrättelse skall lämnas om de

bestämmelser som, enligt vad lagrådet föreslår, skola upptagas i 7 § och

8 § första stycket.

7 §•

I protokollet torde böra angivas beslutet om handräckning. Däremot

torde i så fall icke vara nödvändigt att särskilt anteckna ändamålet med

förrättningen. Utöver vad som eljest föreslagits bör i protokollet anmärkas

vilka som närvarit samt i förteckningen över omhändertagna handlingar

angivas, huruvida de förseglats och till vem de överlämnats. Den hos vilken

förrättningen företagits bör äga på begäran kostnadsfritt erhålla, jämte

bevis därom, avskrift av protokollet. Lagrådet hemställer att paragrafen,

som skulle bliva 6 §, omarbetas i överensstämmelse härmed.

Motsvarighet till tredje stycket bör enligt vad lagrådet anfört vid 5 och

6 §§ intagas i 5 §.

8—10 §§.

I 8—jo §§ skiljes mellan två grupper av handlingar. Den ena omfattar

handlingar, vilka kunna hava betydelse för taxeringsrevisionen men av hänsyn

till föreliggande tystnadsplikt eller andra särskilda omständigheter

icke böra granskas vid denna. Den andra utgöres av handlingar, vilka icke

röra den med revisionen avsedda verksamheten. I fråga om den första

gruppen anknyter förslaget till ett i taxeringsförordningen reglerat förfarande:

den hos vilken revisionen skall ske kan hos länsstyrelsen göra framställning

att viss handling undantages från denna. Beträffande den andra

gruppen öppnar förslaget en möjlighet att hos länsstyrelsen göra framställning

om handlings återställande. En önskvärd förenkling av innehållet i

förevarande paragrafer torde vinnas, om denna uppdelning av handlingarna

icke bibehålies. Vare sig en handling hör till den ena eller den andra gruppen

avser framställningen till länsstyrelsen att handlingen — låt vara av

olika skäl — icke skall bliva föremål för granskning. Det bör icke möta

hinder att, oavsett handlingens natur, uppställa enhetliga regler i berörda

hänseende och att därvid såsom gemensam beteckning använda framställning

om handlings undantagande från revision. Lagrådet förordar en sådan

omarbetning av förslaget.

Framställning att handling skall undantagas från taxeringsrevision bör

få göras jämväl vid handräckningsförrättningen. Om denna möjlighet skall

underrättelse lämnas vid förrättningen (jfr vid 5 och 6 §§). Ifall handlingen

icke bör granskas vid revisionen, kan utmätningsmannen i anledning av

framställningen vägra att omhändertaga handlingen. Därest handlingen

omhändertages, bör länsstyrelsen utan förnyad framställning pröva den

vid förrättningen gjorda framställningen, vilken skall angivas i protokollet

över förrättningen och därigenom kommer till länsstyrelsens kännedom.

Enligt förslaget skall handräckning kunna företagas även hos annan än

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

den vilkens verksamhet skall bliva föremål för taxeringsrevision, t. ex. advokat

eller bank som förvarar viss handling för skattskyldigs räkning. I

dylikt fall bör den som förvarar handlingen kunna för tillvaratagande av

sekretessintresse göra framställning vid förrättningen eller hos länsstyrelsen

om handlingens undantagande från revisionen.

Skyldighet torde böra stadgas för utmätningsmannen att försegla omhändertagen

handling, då före handräckningen framställning gjorts hos

länsstyrelsen att handlingen skall undantagas från revisionen och denna

framställning icke dessförinnan blivit prövad. Omhändertagen handling bör

vidare förseglas, när dylik framställning göres vid förrättningen. Av hänsyn

till den enskildes rättssäkerhet torde jämväl böra föreskrivas att, därest

den hos vilken förrättningen ägt rum icke närvarit, utmätningsmannen

skall försegla samtliga omhändertagna handlingar. Den beträffande sistnämnda

fall i 10 § andra stycket angivna tiden av en vecka torde böra utsträckas

till fjorton dagar. Förseglade handlingar böra av utmätningsmannen

överlämnas till länsstyrelsen.

I detta sammanhang bör ytterligare nämnas, att den i 10 § upptagna bestämmelsen

att förseglad handling må granskas endast av länsstyrelsen ej

i och för sig hindrar att granskningen utföres av vederbörande taxeringsrevisor.

Det torde böra föreskrivas, att allenast tjänsteman, åt vilken uppdragits

att pröva framställning om handlingens undantagande från revisionen,

må taga del av handlingen, innan framställningen prövats. Vidare hör

uppmärksammas, att bestämmelsen i 117 § andra stycket taxeringsförordningen

om tystnadsplikt icke blir tillämplig på utmätningsman, som verkställer

handräckning enligt den föreslagna lagen, eller vid förrättningen

närvarande som omförmälas i 5 § första stycket och 6 §, ej heller på den

som hos länsstyrelsen har att pröva framställning om handlings undantagande

från revisionen. Det remitterade förslaget bör därför kompletteras

med stadganden om tystnadsplikt och om straff för överträdelse därav. Bestämmelser

härom, avfattade enligt förebild i taxeringsförordningen, torde

lämpligen upptagas i en särskild paragraf.

I övrigt torde vissa mindre jämkningar böra vidtagas i det remitterade

förslaget.

Lagrådet hemställer, att bestämmelser svarande mot de i 8—10 §§ upptagna

sammanföras till en paragraf — vilken skulle bliva 7 § _ och få

följande innehåll med nedan markerad indelning i stycken: Vill den hos

vilken taxeringsrevision skall verkställas eller hos vilken förrättningen eljest

företages att handling skall undantagas från revisionen, har han att

göra framställning därom vid förrättningen eller hos länsstyrelsen. — Därest

sådan framställning göres vid förrättningen eller, enligt vad särskilt är

stadgat, tidigare gjorts hos länsstyrelsen, skall handlingen, om den likväl

omhändertages, av utmätningsmannen förseglas och överlämnas till länsstyrelsen.

Innan framställningen prövats av länsstyrelsen må annan än

den, å vilken prövningen ankommer, icke taga del av handlingen. _ Har

den hos vilken förrättningen företagits icke närvarit, skola samtliga om
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

händertagna handlingar av utmätningsmannen förseglas och överlämnas

till länsstyrelsen. Inkommer inom fjorton dagar efter förrättningen framställning

som ovan sägs, gäller om inskränkning i rätten att taga del av

därmed avsedd handling vad i andra stycket stadgas. — Inkommer framställning

som här avses senare än i andra eller tredje stycket sägs, utgör

den icke hinder mot handlingens granskning vid revisionen, därest ej länsstyrelsen

annorlunda förordnar.

Tillika hemställer lagrådet, att i särskild paragraf, som kan placeras omedelbart

efter fullföljdsbestämmelserna och enligt lagrådets paragrafbeteckning

skulle bliva 9 §, upptagas följande bestämmelser, i vilka hänvisningarna

ansluta till lagrådets paragrafnummer. I ett första stycke föresknves,

att vad som inhämtats vid förrättningen av utmätningsmannen eller annan,

som omförmäles i 4 §, och vid prövning, som avses i 7 §, av den som

verkställer prövningen, ej må obehörigen yppas. I ett andra stycke angiv es,

att den som bryter mot vad ovan i denna paragraf är stadgat, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

11 §•

Enligt förslaget skall handräckning verkställas av utmätningsmannen.

Såvitt bestämmelserna i 8, 9 och 11 §§ giva vid handen synes meningen vara

att klagomål över utmätningsmannens beslut, huruvida handling skall omhändertagas

— d. v. s. i frågor om handling rör verksamheten eller på grund

av sekretess må undantagas från taxeringsrevision — skola behandlas av

länsstyrelsen (i landskontoret) och därefter av regeringsrätten. Med hänsvn

till frågornas art torde intet vara att erinra häremot. Departementschefen

har emellertid i specialmotiveringen till 11 § anfört, att talan mot utmätningsmannens

beslut finge i vanlig ordning föras enligt utsökningslagens

regler men att det knappast syntes erforderligt att erinra härom i

den föreslagna lagen. På grund härav föreligger enligt förslaget^ ej hinder

mot att besvär över utmätningsmannens beslut i de berörda frågorna anföras

hos överexekutor och därefter hos hovrätten och högsta domstolen.

Hithörande frågor kunna alltså bliva föremål för prövning av både förvaltningsdomstol

och allmän domstol. Detta bör undvikas. Den hos vilken

handlingen omhändertagits bör vara hänvisad till att söka rättelse genom

att hos länsstyrelsen göra framställning att handlingen undantages från revisionen.

För att åstadkomma att frågorna prövas endast hos länsstyrelsen

(i landskontoret) och därefter i regeringsrätten bör därför rätten att anföra

besvär över utmätningsmannens beslut begränsas till att avse dennes

förfarande i övrigt.

Av ett uttalande i motiveringen till 11 § synes framgå, att enligt det remitterade

förslaget besvär skola få anföras jämväl över ett före förrättningen

meddelat beslut, varigenom länsstyrelsen avslagit enligt taxeringsförordningen

gjord framställning om handlings undantagande från revisionen.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att i förevarande

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961

paragraf, vilken skulle bliva 8 §, upptagas följande bestämmelser. I ett första

stycke angives att, om någon är missnöjd med utmätningsmannens förfarande

vid förrättningen i annat hänseende än i fråga om handlings undantagande

från taxeringsrevision, gäller om klagan däröver vad i utsökningslagen

är stadgat. Det andra stycket bör innehålla, att talan mot länsstyrelsens

beslut om handräckning samt om undantagande från taxeringsrevision

av handling, som omhändertages vid förrättningen, må utan hinder av

vad eljest är stadgat föras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas

till finansdepartementet. I ett tredje stycke upptages den i tredje stycket

av 11 § i det remitterade förslaget förekommande bestämmelsen att länsstyrelsens

beslut omedelbart länder till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.

Liksom det remitterade förslaget förutsätter lagrådets förslag ändring i

regeringsrättslagen.

12 §.

Denna paragraf skulle enligt lagrådets förslag bliva 10 §.

Såsom 11 § bör upptagas det vid 1 § nämnda stadgandet angående lagens

tillämpning vid taxeringsrevision enligt förordningen om allmän varuskatt

samt viss annan granskning och kontroll.

Ur protokollet:

T. Johanson

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

65

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 15 februari

1961 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 16 december 1960 remitterade

förslaget till lag om handräckning åt beskattningsmyndighet samt anför

följande.

Enligt det remitterade förslaget skall beslut att igångsätta det ifrågavarande

exekutiva förfarandet normalt kunna fattas av taxeringsintendenten i

länet respektive kontrollstyrelsen. Lagrådet har emellertid, för att ytterligare

stärka garantierna för den enskildes rättssäkerhet, förordat att beslutanderätten

skulle förbehållas länsstyrelsen. Jag har i remissprotokollet närmare

utvecklat skälen för min ståndpunkt i denna fråga. Det bör erinras

om att länsstyrelsen enligt det remitterade förslaget tillerkänts befogenhet

att, efter anförda klagomål eller av annan anledning, ingripa och eventuellt

upphäva intendentens beslut. Länsstyrelsen har vidare ensam beslutanderätt

i vissa från rättssäkerhetssynpunkt betydelsefulla frågor. Tillika bör framhållas,

att lagrådets förslag innebär viss omgång och tidsutdräkt, som i

brådskande fall skulle kunna sätta förfarandets effektivitet i fara. Jag anser

mig därför inte böra frångå det remitterade förslaget i angivna hänseende.

De av lagrådet i övrigt förordade ändringarna är till viss del betingade av

den lagtekniska förenkling som ett bifall till det förut nämnda förslaget skulle

innebära. Detta gäller bl. a. den omläggning av sekretessbestämmelserna

i g—10 §§ av det remitterade förslaget varom lagrådet hemställt. Mot

nämnda omläggning kan även anföras, att man därigenom skulle — såvitt

angår det i 8 § av det remitterade förslaget åsyftade fallet — få bestämmelser

i samma ämne både i den nu föreslagna lagen och i taxeringsförordningen,

nämligen om rätt att hos länsstyrelsen hemställa att vissa handlingar,

som i och för sig är av beskaffenhet att kunna granskas vid taxe
-

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1961

ringsrevision, av sekretessliänsyn likväl skall undantagas från revisionen.

De ifrågavarande bestämmelserna synes därför böra i princip kvarstå. Lagrådets

förslag om förlängning av tidsfristen i 10 § av det remitterade förslaget

samt om rätt för annan än den som skall bli föremål för taxeringsrevision

att i visst fall hos länsstyrelsen begära återställande av handling

som överhuvud inte får granskas vid sådan revision vill jag däremot biträda.

Vissa redaktionella jämkningar bör därutöver vidtagas i anslutning till vad

lagrådet förordat. — I anslutning till vad lagrådet vid 11 § i det remitterade

förslaget anfört om rätten enligt nämnda förslag att anföra besvär över beslut,

varigenom länsstyrelsen avslagit enligt taxeringsförordningen gjord

framställning om handlings undantagande från taxeringsrevision, vill jag i

detta sammanhang anmärka följande. Har sådan framställning avslagits före

förrättningen, får enligt taxeringsförordningen avslagsbeslutet icke överklagas;

beslutet vinner således omedelbart laga kraft, och hänsyn till den

avslagna framställningen skall givetvis icke tagas, därest fråga senare uppkommer

om handräckning med avseende å handlingen. Den omständigheten

att handlingen därefter omhändertages vid handräckningsförrättning inverkar

inte på fullfölj dsfrågan i annan mån än att vederbörande i samband därmed

kan göra ny ansökan om handlingens undantagande. Avslås jämväl denna

ansökan, står det honom öppet att anföra besvär i regeringsrätten. Det i

anledning av lagrådets erinringar ändrade förslaget har härvidlag samma

innebörd som det vid remissprotokollet fogade.

Uttryckssättet i 4 § andra stycket av det remitterade förslaget — det rör

sig här om en fråga av rent redaktionell natur — anser jag böra bibehållas.

Övriga av lagrådet föreslagna ändringar kan jag, med den inskränkning

som följer av min ståndpunkt rörande förut angivna frågor, i allt väsentligt

biträda. Härav följer bl. a. att beslut om handräckning alltid kommer att

kunna överklagas.

Föredraganden hemställer härefter, att det sålunda ändrade förslaget måtte

genom proposition framläggas för riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Natt och Dag

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1961 67

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1

Förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision .......... 2

I. Inledning ................................................ 5

II. Gällande bestämmelser .................................... 7

III. Förslagets huvudgrunder .................................. 12

IV. Förslagets detaljutformning ................................ 40

V. Departementschefens hemställan ............................ 51

Bilaga Till lagrådet remitterat förslag till lag om handräckning åt

beskattningsmyndighet ................................ 52

Bihang Till promemorian fogat förslag till lag om handräckning i

vissa fall åt beskattningsmyndighet...................... 55

Lagrådets yttrande ............................................ 57

Statsrådsprotokoll den 3 mars 1961 ............................ 65

G0191B

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision m. m. a1 i texten
  2. BevU 1961:50 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om förbättrad taxeringskontroll, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte s. 1 i texten
  3. 1LU 1961:36 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om handräckning vid taxeringsrevision, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten