Angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m
1961-03-10 · 58 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 56 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1961:76, Angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
1
Nr 76
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m.;
given Stockholms slott den 10 mars 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar av prisortsystemet
för brödsäd. Vidare hemställes om bemyndigande att från och med den
1 juli 1961 restituera eller befria från de jordbruksregleringsavgifter, som
belastar stärkelsepreparat på basis av majsstärkelse, vilka användes i wellpappfabrikationen.
Vidare framlägges i propositionen förslag beträffande användningen avinförsel-
och regleringsavgiftsmedlen på jordbrukets område under regleringsåret
1961/62 samt av införselavgiftsmedel, som influtit under vissa
tidigare regleringsår.
I propositionen redovisas även ett av statens jordbruksnämnd framlagt
förslag till viss prisutjämning av jordbruksreglerade råvaror till tillverkare
av skorpor, cakes och Danish pastry. Förslaget föreslås emellertid bli föremål
för ytterligare överväganden. I fråga om den hittillsvarande prisuljämningen
till livsmedelsindustrien föreslås viss jämkning av nu gällande bemyndigandcn.
Av olika skäl beräknas kostnaderna för denna prisutjämning
för budgetåret 1961/62 bli omkring 10 miljoner kronor större än vad som
1 Biliang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 76
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
antogs vid utjämningsförfarandets införande förra året. Med beaktande jämväl
av en i annat sammanhang föreslagen minskning av driftbudgetmedel
till stödet åt linhanteringen äskas till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för nästa budgetår ett anslag av 133 miljoner kronor.
Slutligen behandlas i propositionen vissa frågor på livsmedelsberedskapens
område berörande de närmaste åren.
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
mars 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om vissa åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m. samt anför
därvid.
I årets statsverksproposition (IX ht, p. 31) har jag anmält min avsikt att
i senare sammanhang återkomma till dels frågan om en eventuell utsträckning
av prisutjämningen av vissa jordbruksreglerade råvaror till livsmedelsindustrien
till ytterligare områden, dels frågan om den närmare beräkningen
samt användningen av de medel, som influtit eller under innevarande
och nästkommande regleringsår inflyter genom upptagande av införselavgifter
på jordbrukets område, dels frågan om användningen under nästa
regleringsår av de medel, som inflyter genom upptagande av interna regleringsavgifter
på jordbrukets område. Jag har vidare under punkt 32 i sagda
statsverksproposition anmält min avsikt att i senare sammanhang återkomma
till vissa frågor i ett av jordbruksnämnden i skrivelse den 5 juli
1960 framlagt program till omläggning och utbyggnad av beredskapslagringen
av livsmedel och fodermedel under en följd av år, i den mån frågorna
bör underställas riksdagens prövning. Jag har därjämte i propositionen
nr 49 till årets riksdag angående fortsatt stöd åt lin- och hampberedningen,
m. m. uttalat, att jag i senare sammanhang skulle återkomma till frågan
om en ändring av det till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område i
statsverkspropositionen äskade beloppet i anledning av vad som föreslagits
i propositionen nr 49.
I skrivelse den 5 juli 1960 har statens jordbruksnämnd inkommit med
anbefalld utredning angående restitution av införsel- och kompensationsavgifter
på stärkelsepreparat, på hasis av majsstärkelse, för ■wellpappstillverkning,
in. in. och framlagt visst förslag i ämnet. Vidare har jordbruksnämnden
i en till jordbruksdepartementet den 27 februari 1961 inkommen skrivelse
framlagt förslag i vissa frågor rörande den fortsatta jordbruksregle
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
ringen, in. m. I fråga om ett i denna skrivelse framlagt förslag till prisutjämning
för hittills ej reglerade bageri- och konditorivaror har nämnden
samrått med kommerskollegii utrikes- och utredningsbgrå, kontrollstyrelsen
och generaltullstyrelsen, vilka i särskilda yttranden tillstyrkt av nämnden
föreslaget system. Förslaget har behandlats i jordbruksnämndens råd, som
enhälligt tillstyrkt det samt rekommenderat, att det genomföres fr. o. m.
den 1 juli 1961. Jordbruksnämnden har vidare i samma ärende hört jordbrukets
förhandlingsdelegation, som förklarat sig inte ha något att erinra
mot i förslaget förutsatt medverkan från jordbrukets sida vid prisutjämningens
genomförande.
Över jordbruksnämndens förslag till prisutjämning för hittills ej reglerade
bageri- och konditorivaror har, efter remiss, yttrande avgivits av kommerskollegium.
Vidare har generaltullstyrelsen, efter remiss, avgivit utlåtande
över ett i jordbruksnämndens skrivelse framlagt förslag angående avgiftsbeläggning
av vissa fettvaror.
Prisorter och kvalitetsbestämmelser m. m. vid inlösen av brödsäd
Jordbruksnämnden erinrar om att Kungl. Maj :t anbefallt nämnden att
pröva frågan om prisortsystemet vid inlösen av brödsäd,
så att resultatet härav kan redovisas för 1961 års riksdag. Nämnden anmäler,
att den med anledning härav uppdragit åt Svensk spannmålshandel, ekonomisk
förening, som redan under våren 1960 igångsatt en undersökning i
prisortsfrågan, att fortsätta denna undersökning och inkomma med förslag
i ärendet. Inom föreningen har i anslutning härtill genom en särskild kommitté
företagits förnyade utredningar i syfte att ge ytterligare belysning åt
problemet att åstadkomma en rationell lösning av frågan om prisorternas
lokalisering. På grundval härav har föreningen i en framställning till nämnden
den 20 februari 1961 föreslagit följande förändringar i nu gällande prisortsystem.
1. I Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg, där nu fullt prisortspris
tillämpas, skall inlösen ske med avdrag av 25 öre per dt.
2. I Uppsala skall tillämpas inlösenpris med avdrag av 50 öre per dt mot
nuvarande 75 öre per dt.
3. Kristianstad, som f. n. är prisort endast för vete, skall fortsättningsvis
vara prisort även för råg.
Jordbruksnämnden framhåller, att det av föreningens framställning
framgår, att vid prisortsfrågans behandling inom kommittén jordbrukets
representanter helst önskat bibehålla gällande system oförändrat, medan
kvarnrepresentanterna förordat mera genomgripande förändringar genom
större prisavdrag på »icke kvarnorter», men att man dock kunnat enas om
det framlagda förslaget som en lämplig kompromiss. För att erfarenheter
av systemet skall kunna vinnas under en längre tid har man emellertid där
-
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 7961
vid förutsatt, att några ytterligare ändringar i fråga om prisorterna icke
skall genomföras under resten av innevarande avtalsperiod, d. v. s. före
utgången av regleringsåret 1964/65.
Beträffande det av föreningen Svensk spannmålshandel avgivna förslaget
anför jordbruksnämnden följande.
De under punkt 1 upptagna orterna är icke längre kvarnorter. Genom att
i dessa orter tillämpa ett 25 öre per dt lägre pris än fullt inlösenpris underlättas
tillförseln från dessa orters normala tillförselområden till närmaste
större kvarnort (Kristianstad i fråga om Karlshamn, Malmö för Trelleborg
samt Göteborg för Halmstad och Falkenberg). Å andra sidan blir prisavdraget
icke så stort, att det kommer att påverka utnyttjandet av lagerutrymmena
i de berörda orterna. Genom det minskade avdraget i Uppsala
underlättas den erforderliga tillförseln till där belägen kvarn. Kristianstad
har under de senaste åren icke varit prisort för råg, medan detta däremot
har varit fallet med Åhus. Denna anordning avsåg att stimulera en tillförsel
av inom området uppkommande överskottskvantiteter av råg till exporthamnen
Åhus. Utvecklingen har emellertid gått mot en minskad överskottsproduktion
av råg i landet som helhet och de lokala överskotten inom Kristianstads-området
utskeppas i mindre utsträckning än tidigare över Åhus.
Därigenom har den tidigare motiveringen att påverka leveranserna mot
Ahus upphört att gälla.
På några av de orter, där enligt det föreliggande förslaget från föreningen
Svensk spannmålshandel fullt inlösenpris fortfarande skall gälla, nämligen
Gävle, Kalmar, Ystad och Hälsingborg, finnes numera icke någon kvarn av
betydelse. Skäl kan därför anföras för att även på dessa orter skall tilllämpas
ett något lägre pris. Att bibehålla fullt pris på dessa orter torde
emellertid knappast innebära någon större olägenhet för kvarnindustrien.
Sålunda kan man normalt räkna med att den till Gävle och Kalmar levererade
brödsäden utgör ett rent exportöverskott. Båda orterna har ett mycket
omfattande tillförselområde och en sänkning av priset skulle kunna få
till följd ett alltför lågt pris för odlarna i utkanterna av vederbörande områden.
I fråga om Ystad torde ett lägre pris kunna försvåra omhändertagandet
av brödsäden i samband med de koncentrerade utbuden från odlarna under
skördeperioden. Detsamma gäller Hälsingborg, där ett lägre pris skulle
kunna leda till en alltför stor tillförsel till den närbelägna prisorten Landskrona,
vars kvarn icke ens med nuvarande anordningar vid sin förmalnin"
kan använda all till orten levererad brödsäd.
Med hänsyn till vad i ämnet anförts föreslår jordbruksnämnden, med godkännande
av föreningen Svensk spannmålshandels förslag, att vid föreningens
inlösen av brödsäd under regleringsåren 1961/62—1964/65 följande skall
gälla.
Fullt inlösenpris betalas i Gävle, Stockholm, Norrköping/Djurön, Kalmar,
Kristianstad, Ystad. Malmö, Landskrona, Hälsingborg och Göteborg,
ävensom vid leverans av råg till Åhus.
Inlösenpris med avdrag av 25 öre per dt betalas i Karlshamn, Trelleborg,
Halmstad och Falkenberg.
Inlösenpris med avdrag av 50 öre per dl betalas i Uppsala, Nyköping,
Gamleby och Visby.
Inlösenpris med avdrag av 75 öre per dt betalas i Mjölby och Örebro.
6
Kangl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
Inlösenpris med avdrag av 1 kr. per dt betalas på följande hamnplatser
vid Vänern, nämligen Mariestad, Lidköping, Vänersborg, Säffle, Karlstad/
Skattkärr och Kristinehamn.
Av än större betydelse för brödsädsregleringen än prisortsfrågan äi enligt
jordbruksnämndens mening bestämmelserna om kvalitetsf
ord ring ar och prisreglering vid inlösen av brödsäd.
Nämnden erinrar om att den i skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 mars 1959
(redovisad i prop. 1959: 147, s. 47) framhöll lämpligheten av att man som
bedömningsgrund för brödsädens mältningsgrad använde spannmålens diastatiska
tillstånd i stället för dess groddhalt, och i samband därmed anmälde,
att man under regleringsåret 1959/60 räknade med att kunna praktiskt pröva
en ny förenklad metod för att fastställa denna kvalitetsegenskap. I omförmälda
skrivelse uttalade nämnden vissa förhoppningar om att ett prisavräkningsförfarande
på grundval av diastas skulle kunna genomföras redan
för 1960 års skörd. Nämnden anmäler nu, att en praktisk prövning
av metoden ännu icke bär kunnat ske i avsedd omfattning. Bakgrunden
härtill utgör enligt nämnden att till följd av osedvanligt gott skördeväder
1959 års skörd blev praktiskt taget helt omältad, medan däremot 1960 års
skörd drabbades av synnerligen svåra mältningsskador. Däremot har vissa
detaljer i analysmetodiken kunnat ytterligare förbättras. Nämnden upplyser,
att arbetet härmed fortsätter och att en av föreningen Svensk spannmålshandel
utsedd kommitté nu undersöker förutsättningarna för att nya
grunder att fastställa mältningsgraden inom en nära framtid skall kunna
tillämpas. Kommittén förbereder även de för ändamålet erforderliga ändringarna
i gällande prisregleringsbestämmelser samt verkställer i samband
härmed en allmän översyn av samtliga bestämmelser om kvalitetsreglering.
I fråga om övergången till ny analysmetodik anför nämnden följande.
En övergång till ny analysmetodik förutsätter emellertid, att spannmålshandlare
och kvarnar skall ha tillgång till den för analyseringen behövliga
utrustningen. Det gäller bl. a. att anskaffa ett betydande antal speciella laboratoriekvarnar
och apparatur för torkning av analysproverna. Om intet
oförutsett inträffar, torde emellertid metoden kunna komma att praktiskt
prövas i tillräcklig utsträckning under regleringsåret 1961/62. Det är jordbruksnämndens
förhoppning, att en övergång till prisreglering enligt den
nya metoden därefter skall kunna tillämpas på 1962 års brödsädsskörd. En
följd av övergång till ny metodik för bedömning av brödsädens mältningsgrad
kommer givetvis att bli, att brödsäden under år med dåligt bärgningsväder
kommer att betraktas såsom icke fullgod i betydligt större utsträckning
än hittills. Härigenom kan komma att uppstå vissa problem rörande
prisbildningen för sådan brödsäd ävensom beträffande förhållandet mellan
denna och egentlig foder säd.
Jordbruksnämnden anmäler sin avsikt att återkomma till dessa frågor,
sedan föreningen Svensk spannmålshandel avgivit sitt slutliga förslag i ämnet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
7
Gränsskyddet för makaroner m. m. samt s. k. kakmixer
Jordbruksnämnden erinrar till att börja med om att nämnden i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 25 mars 1959 föreslagit en överflyttning till jordbruksregleringen
av makaroner, spagetti och liknande produkter
(tulltaxenr 19.03), för vilka gränsskyddet lämnas i form av tull.
Nämnden anför härom vidare följande.
Jordbruksnämnden påpekade därvid, att dessa varor är att betrakta som
relativt lågförädlade spannmålsprodukter, vilka snarare borde jämställas
med mjöl (ingående i jordbruksregleringen) än med bröd (som tullskyddas).
Nämnden framhöll jämväl, att det för den inhemska industrien var
ett livsvillkor, att gränskyddet för produkterna anpassades till avgiftsfördyringen
(införselavgift och förmalningsavgift) för råvaran vete. Dittills
hade fabrikanterna, sedan denna avgiftsfördyring kommit att avsevärt överstiga
tullskyddet för produkterna i fråga, erhållit kompensation för bristande
gränsskydd i form av ett restitntionsförfarande med anlitande av
förmalningsavgiftsmedel, vilka eljest enligt gällande principer skulle ha
tillförts föreningen Svensk spannmålshandel för att täcka exportkostnader
för brödsäd. Kungl. Maj :t valde emellertid att i stället föreslå riksdagen en
höjning av tullen för berörda förädlingsprodukter till 35 öre per kg, vilket
motsvarade den då gällande avgiftsbelastningen på råvaran. Tullhöjningen
genomfördes i enlighet med riksdagens beslut den 1 september 1959, varvid
restitutionsförfarandet upphörde.
I samband med utlösningen av olika spärregler i jordbruksavtalet har införselavgifterna
för vete efter nyssnämnda tidpunkt ändrats vid flerfaldiga
tillfällen. Förändringarna har avsett såväl sänkning som höjning av avgifterna.
Härom samt om förhållandet mellan avgiftsskydd och tullskydd anför
nämnden bl. a. följande.
Sålunda sänktes införselavgiften för vete — som i ingångsläget den 1 september
1959 var 13 kr. per dt — den 19 december 1959 till 11 kr. 70 öre,
varefter emellertid avgiften höjdes den 21 mars 1960 till 14 kr. 30 öre, den
16 maj samma år till 15 kr. 20 öre och den 20 juni till 17 kr. 20 öre, allt per
dt. Den 17 oktober genomfördes en avgiftssänkning till 14 kr. 75 öre men
den 1 februari 1961 skedde åter eu avgiftshöjning till 16 kr. 35 öre per dt.
Av följande tabell framgår det gränsskydd, som skulle ha gällt, om här avsedda
produkter, med en efter veteavgifterna avpassad avgiftsbeläggning,
hade tillhört jordbruksregleringen, jämfört med gällande tullavgift.
V»
1959
1959
211
1960
It!
1960
20/
1960
”/.o
1960
7.
1961
Införselavgift ....................
Kompensationsavgift..............
27,90
7,25
26,10
7,25
29,85
7,25
31,15
7,25
34,00
7,25
30,50
7,25
32,05
7,25
S:a avgifter
35,15
33,35
37,10
38,40
41,25
37,75
39,30
Tull..............................
Skillnad mellan tull och avgiftsbelopp
35,—
-0,15
35,—
+ 1,65
35,—
- 2,10
35,—
-3,40
35,—
-6,25
35,—
-2,75
35,—
-4,30
Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden — för att den inhemska makaroniindustriens
konkurrensläge efter genomförda höjningar av införsel
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
avgiften för vete icke skall bli oskäligt försämrat — i juli 1960 nödgades
återinföra förfarandet med avgiftsrestitution till tillverkarna. Återbäringen
till dessa bestämdes därvid till 6 öre per kg men sänktes efter avgiftssänkningen
i oktober till 2,5 öre för att i samband med den senaste spärregelutlösningen
höjas till 4 öre per kg. Nämnden anför vidare, att föreningen
Svensk spannmålshandel i en till nämnden ställd skrivelse den 9 februari
1961 på nytt framfört en begäran om överföring av makaroner m. in. till
jordbruksregleringen.
Utvecklingen i fråga om avgiftsförändringarna för vete in. m. under tiden
efter den 1 september 1959 måste enligt jordbruksnämndens uppfattning anses
tydligt utvisa nackdelarna av ett gränsskydd för makaroner och dylika
produkter i form av tull. Nämnden erinrar om att den i sin skrivelse den
25 mars 1959 uttalade alt, även om det skulle vara möjligt att genom ändring
i tullsatsen anpassa gränsskyddet till jordbruksregleringen, ett sådant
system som regel skulle medföra eu betydande eftersläpning. Nämnden understryker
nu därutöver, att det ur regleringssynpunkt skulle vara lika otillfredsställande
om gränsskyddet för makaronivarorna till följd av eftersläpningen
av erforderliga tullsänkningar skulle bli för högt. Om tullskyddet
successivt skulle anpassas efter avgiftsskyddet för råvaran, kunde detta för
övrigt medföra ganska slumpartade verkningar beroende på vilken införselavgift
för vete, som vid ändringstillfället gäller. Nämnden föreslår därför, att
till tulltaxenr 19.03 hänförliga varor — makaroner, spagetti och liknande
produkter — från och med den 1 juli 1961 överföres till jordbruksregleringen
och att avgiftsbeläggning vid import därefter sker enligt samma grunder,
som gäller för fastställandet av avgifter för mjöl av vete och råg.
Jordbruksnämnden framhåller, att föreningen Svensk spannmålshandel i
sin förut nämnda skrivelse den 9 februari 1961 även fäst nämndens uppmärksamhet
på frågan om gränsskyddet för vissa slag av s. k. kakmixe r.
I fråga om varans beskaffenhet anför nämnden följande.
Denna vara är att hänföra till tulltaxenr 19.02, »näringsmedel (för barn,
för dietiskt bruk eller för matlagningsändamål), beredda"av mjöl, stärkelse
eller maltextrakt, även med tillsats av kakao till mindre än 50 viktprocent».
För varor tillhörande detta tulltaxenr utgår en värdetull av 20 procent. I
varugruppen ingår produkter, som ur manufaktureringssynpunkt är av mycket
skiftande slag. Gruppen omfattar olika varuslag från högförädlade varor
(t. ex. vissa näringsmedel för barn) till vanligen relativt enkla blandningsprodukter,
däribland även för bakningsändamål avsedda mekaniska blandningar
av vissa jordbruksprodukter (s. k. kakmixer och premixer). Föreningen
Svensk spannmålshandel påvisar, att en sådan blandning med normal
sammansättning av mjöl, socker, torrmjölk, äggulepulver och fett enligt
nuvarande tullsats åtnjuter ett gränsskydd, som endast uppgår till en
tredjedel av den sammanlagda avgiftsbelastningen (inklusive sockerskatt)
på de i blandningen ingående råvarorna.
Såvitt jordbruksnämnden har sig bekant har nyssnämnda slag av s. k.
mixer tidigare vanligtvis utgjorts av halvfabrikat, avsedda för finbrödsbak
i de enskilda hushållen. Utvecklingen förefaller enligt nämnden emeller
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1661
tid att leda till en allt större användning även inom bageriindustrien av
s. k. premixer av enhetstyp, vilka bagerierna anskaffar från annat håll och
som inom bagerierna, efter tillsättning av lämpliga tillsatsämnen, kommer
till användning vid framställningen av olika bakverk. Nämnden framhåller,
att möjligheten att importera sådana mixer till betydligt lägre priser än de,
som inom landet gäller för de ingående råvarorna, givetvis skulle inte oväsentligt
rubba förutsättningarna för den svenska jordbruksregleringen.
Nämnden påpekar, att eu allvarlig olägenhet av sådan import även skulle
vara — såsom framhållits av föreningen Svensk spannmålshandel — att man
härigenom skulle kunna till riket införa varor, som av hygieniska skäl icke
får införas i oblandad form.
Mot en lösning av föreliggande problem genom en höjning av tullsatsen
talar enligt jordbruksnämndens uppfattning — förutom de skäl som i det
föregående har anförts i fråga om makaroner — den omständigheten, att
avgiftsbelastningen är mycket varierande för de olika i mixerna ingående
råvarorna. Sålunda är avgiftsbelastningen i förhållande till importpriset f. n.
för vetemjöl (inklusive kompensationsavgift) ca 57 procent, för socker (inklusive
sockerskatt) drygt 9(5 procent, för torrmjölk 190 procent, för ägggulepulver
35 procent samt för fettråvaror (inklusive regleringsavgift) inemot
60 procent. Om tullsatsen fastställes efter en såsom normal ansedd
sammansättning, kan den önskade effekten följaktligen helt förryckas genom
en förändring av blandningens sammansättning. Den enda framkomliga
vägen synes enligt jordbruksnämndens mening därför vara att här avsedda
produkter överföres till jordbruksregleringen och att nämnden erhåller
bemyndigande att — på sätt som redan sker beträffande en råd produkter
på feltvaruregleringens område — uttaga en efter den importerade varans
deklarerade sammansättning framräknad och efter införselavgifter
och andra avgifter på däri ingående jordbruksvaror avpassad avgift. Med
hänsyn till det relativt enkla tillverkningsförfarandet anser nämnden det
icke erforderligt att i en dylik införselavgift inräkna något skydd för manufaktureringen.
Någon anledning föreligger enligt jordbruksnämndens mening icke att
f. n. till jordbruksregleringen överföra sådana till ifrågavarande tulltaxenr
hänförliga produkter, som erhållits genom en mera avancerad förädling av
jordbruksprodukter. Nämnden framhåller, att det däremot av nyss anförda
skäl förefaller ofrånkomligt, att de lågförädlade produkterna — lämpligen
under eu beteckning, som anger att de är avsedda för bakningsändamål —
brytes ut som ett särskilt statistiskt nummer och överföres till jordbruksregleringen.
Generaltullstyrelsen, med vilken jordbruksnämnden har samrått
i ämnet, har lämnat nämnda förslag utan erinran.
Jordbruksnämnden upplyser, att den föreslagna överföringen till jordbruksregleringen
av makaroner och mixer icke kommer att innebära någon
väsentlig minskning av tullinkomsterna vid en import av hittillsvarande
omfattning. Importen under lulllaxenr 19.02 (vissa näringsmedel) uppgick
år 1959 till 116 ton till ett värde av 444 000 kr., medan den år 1960 utgjorde
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
243 ton till ett värde av 720 000 kr., motsvarande tullinkomster på 88 800 kr.
resp. 144 000 kr. Övervägande delen av denna import avser varor, som icke
omfattas av jordbruksnämndens förslag i fråga om kakmixer. Under tulltaxenummer
19.03 (makaroner m. m.) var importen 501 ton år 1959 och
752 lon år 1960, innebärande med nuvarande tullsats tullinkomster på
175 000 resp. 263 000 kr.
Föreningen Svensk spannmålshandels verksamhet på fodervaruområdet
Jordbruksnämnden erinrar först om att Svensk spannmålshandel, ekonomisk
förening, äger åtnjuta avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättningar
till en stiftelse, benämnd spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond,
vilken har bildats enligt ett av Kungl. Maj:t den 18 mars 1955 godkänt
avtal mellan jordbruksnämnden och föreningen av den 7 januari samma år.
Nämnden anför vidare följande.
Bestämmelser härom har, på grundval av en av riksdagen godkänd proposition
(1955: 154), intagits i förordningen den 19 februari 1954 (nr 71)
om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts
vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m„ i dess lydelse enligt förordningar
den 29 april 1955 (nr 166) och den 1 juni 1956 (nr 385).
1 1 § nyssnämnda avtal anges, att stiftelsen har till ändamål »att mellan
olika år utjämna vinster och förluster i föreningens prisreglerande verksamhet
i fråga om brödsäd och produkter därav». I avtalets 4 § anges, att stiftelsen
för varje räkenskapsår skall tillföras »det överskott, som kan ha uppkommit
i den av föreningen enligt direktiv från jordbruksnämnden bedrivna
prisreglerande verksamheten i fråga om brödsäd och produkter därav».
1 5 § anges, att de medel, som tillförts stiftelsen, skall användas bl. a. »till
att utjämna underskott, som för visst räkenskapsår må uppkomma i samband
med verksamhet, som i 4 § sägs».
Jordbruksnämnden framhåller, att begränsningen av resultatutjämningen
till att gälla endast föreningens verksamhet på brödsädsområdet överensstämmer
med de direktiv, som vid ifrågavarande tidpunkt gällde för föreningens
verksamhet. Emellertid är föreningen numera enligt de av jordbruksnämnden
för sexårsperioden 1959/60—1964/65 utfärdade direktiven
för föreningen ålagd att under vissa förutsättningar även lämna stöd vid export
av fodersäd och produkter därav och att verkställa stödköp av fodersäd.
Kostnaderna för dylika stödåtgärder — exportstöd är enligt nämnden aktuellt
för betydande partier av 1960 års fodersädsskörd — bestrides av medel,
som tillföres föreningen i särskild ordning.
Jordbruksnämnden anmäler, att föreningen i skrivelse till nämnden den
2 februari 1961 hemställt, att möjligheten till resultatutjämning måtte utsträckas
att gälla även beträffande föreningens prisreglerande verksamhet
i fråga om fodersäd och produkter därav. Nämnden upplyser, att då enligt
dennas mening icke någon anledning föreligger att i fråga om möjligheterna
till resultatutjämning behandla föreningens prisregleringsverksamhet på
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
11
fodersädsområdet på annat sätt än verksamheten på brödsädsområdet,
nämnden för sin del funnit sig böra tillmötesgå föreningens framställning.
Nämnden har sålunda, under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande, med
föreningen träffat ett tilläggsavtal, innebärande dels att ändamålet med
stiftelsen spannmålshandelns konjunktur utjämningsfond skall vara att utjämna
vinster och förluster i föreningens prisreglerande verksamhet i fråga
om brödsäd och fodersäd samt produkter av brödsäd och fodersäd, dels att
det överskott, som för vaije räkenskapsår kan uppkomma i denna verksamhet,
skall tillföras stiftelsen.
Avgiftsbeläggningen av vissa fettvaror
I fråga om regleringssystemet för andra fettvaror än mjölkfett anför
jordbruksnämnden följande.
Gällande regleringssystem för andra fettvaror än mjölkfett grundar sig
på Kungl. Maj :ts förordning 1956:403 angående reglering av införseln av
fettråvaror och fettvaror, m. m. samt Kungl. Maj:ts kungörelse 1956:417
med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning. Med stöd av dessa
författningar uttager jordbruksnämnden förutom generella reglerings- och
införselavgifter på allt i regleringen ingående fett även vissa speciella införselavgifter
på margarin, konstister, annat berett ätbart fett, bakhjälpmedel och
fettemulsioner. På bl. a. margarin samt konstister och annat berett ätbart
fett, i tulltaxan hänförligt till stat.nr 15.13.109 och 209, utgår den speciella
införselavgiften med 26 kr. 25 öre per 100 kg. Det primära syftet med den
speciella införselavgiften är att kompensera den inhemska industrien för
dess åtagande att i viss utsträckning basera sin råvaruförsörjning på vegetabilisk
olja av inhemsk odling. Avgiften inrymmer också manufaktureringsskydd
(prop. 1956: 165, s. 180—181; prop. 1957: 147, s. 26).
Jordbruksnämnden framhåller, att på världsmarknaden förekommer olika
slag av beredda, ätbara fettvaror, som i fråga om tillverkning och användning
är identiska eller närbesläktade med margarin, konstister och annat
berett ätbart fett, hänförligt till tulltaxenr 15.13. Sålunda tillverkas särskilt
i USA produkter, som beträffande konsistens och användningsområde enligt
den svenska livsmedelsindustriens uppfattning är identiska med konstister.
Dessa produkter benämnes vanligen shortening. Nämnden upplyser, att
produkter av hithörande slag, vilka numera även tillverkas i andra länder,
i viss utsträckning importeras till Sverige. Praxis i fråga om tulltaxering
av dessa produkter har enligt nämnden varit vacklande. Enligt beslut av
generaltullstyrelsen den 14 september 1960 har sålunda en från Tyskland
importerad fett vara av åsyftat slag hänförts till stat.nr 15.07.670, som avser
renad och raffinerad palmolja, för vilken den speciella införselavgiften
ej utgår. I andra fall har dessa produkter av tullverket hänförts till tulltaxenr
15.13 och följaktligen belagts med den speciella införselavgiften om
26,25 öre per kg.
Jordbruksnämnden upplyser, att Sveriges kemiska industrikontor i ylt
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
rande till nämnden beträffande nyssnämnda vara har som sin uppfattning
uttalat, att varan både i fråga om tillverkning och användning är jämförbar
med s. k. shortening. I yttrandet angives vidare, att produkter av detta
slag tillverkas genom att fettämnen underkastas kylning och bearbetning
av karaktär, som är analog med den, vilken kommer till användning vid
margarinframställning. Nämnden framhåller, att de här ifrågavarande produkterna
på grund av sin beskaffenhet och sitt användningsområde uppenbarligen
utgör konkurrentvaror till margarin, konstister och annat berett
ätbart fett. De bör därför enligt nämndens mening redan av rättviseskäl beläggas
med den speciella införselavgift, som eljest gäller för berett ätbart
fett. Även med hänsyn till den inhemska oljeväxtodlingens intressen talar
starka skäl för att importen av produkter av shorteningtyp i fortsättningen
icke gynnas genom relativt låg avgiftsbeläggning, då avsättningsutrymmet
eljest lätt kan komma att minska för den olja av inhemsk odling, som de
inhemska tillverkarna av konstister o. d. nu avtalsenligt övertager. Med
hänsyn till anförda omständigheter hemställer nämnden, att Kungl. Maj:t
måtte inhämta riksdagens medgivande för nämnden att uttaga den speciella
införselavgift om 26 kr. 25 öre per 100 kg, som utgår för produkter
hänförliga till tulltaxenr 15.13, jämväl för andra under fettvaruregleringen
fallande fetter och oljor, vilka genom särskild behandling erhållit liknande
karaktär. De fetter och oljor, som här kan komma i fråga, torde enligt
nämnden, förutom under tulltaxenr 15.07 (rena och raffinerade vegetabiliska
fetter och feta oljor), huvudsakligen falla under tulltaxenr 15.02 och
15.03 samt stat.nr 15.12.190 och 200 (vissa bearbetade animaliska och vegetabiliska
fetter).
GeneraltuUstijrelsen framhåller i remissutlåtande, att tulltaxeringspraxis
beträffande de åsyftade produkterna, såsom jordbruksnämnden anfört, har
varit något vacklande. Enligt den numera inom tullsamarbetsrådet preciserade
gränsdragningen mellan tulltaxenr 15.07 och 15.13 i brvsselnomenklaturen
skall varorna emellertid hänföras till sistnämnda nummer. Förutsatt
att en tulltaxeringspraxis i överensstämmelse härmed kan upprätthållas,
skulle det icke vara erforderligt att utsträcka tillämpningen av den högre
införselavgiften enligt jordbruksnämndens förslag. Emellertid synes det generaltullstyrelsen
mindre tillfredsställande, att avgiftsbeläggningen skall vara
beroende av en så vansklig gränsdragning som den här ifrågavarande. Enligt
generaltullstyrelsens uppfattning bör därför möjlighet föreligga att uttaga
den högre avgiften icke blott för varor hänförliga till tulltaxenr 15.13
utan även för fettvaror av liknande karaktär som till äventyrs kan befinnas
hänförliga till andra nummer. Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker
generaltullstyrelsen jordbruksnämndens förslag i förevarande hänseende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ls proposition nr 76 år 1961
1o
•J
Restitution av införsel- och kompensationsavgifter på stärkelsepreparat,
på basis av majsstärkelse, för wellpappstillverkning, m. in.
Jordbruksnämnden har i förutnämnda skrivelse den 5 juli 1960 framlagt
utredning angående restitution av införsel- och kompensationsavgifler
på stärkelsepreparat, på basis av majsstärkelse, för wellpappstillverkning,
in. m. Utredningen är föranledd av att Kungl. Maj:t den 28 maj 1959
anbefallt nämnden att inkomma med förslag i anledning av vad i utlåtande
av jordbruksutskottet (JoU 1959: 29) anförts beträffande stärkelsepreparat
på basis av majsstärkelse, vilka wellpappfabrikerna använder i
sin fabrikation av wellpapp. Jordbruksutskottet hade i berörda utlåtande
—■ i anledning av de likalydande motionerna 1:495 och 11:591 -— framhållit,
att Kungl. Maj :t borde överväga, huruvida wellpappfabriker icke
skulle kunna erhålla restitution av införsel- och kompensationsavgifter,
som utgår på dylika preparat, och om icke ifrågavarande industriprodukt
kunde avföras från jordbruksregleringen.
Jordbruksnämnden anmäler, att den i samband med den anbefallda
utredningen har behandlat följande hos nämnden gjorda framställningar,
nämligen dels skrivelse från Svenska wellpappindustriföreningen den 2
mars 1959, vari —- sedan nämnden genom beslut den 15 december 1958
lämnat utan bifall en framställning av föreningen i samma syfte — hemställes,
att införsel- och kompensationsavgifterna måtte borttagas på stärkelseprodukter,
avsedda att användas vid tillverkning av wellpapp, dels
skrivelse från Sveriges industriförbund den 14 mars 1959, vari — med
tillstyrkan av wellpappindustriföreningens framställning — hemställes om
undersökning, huruvida icke stärkelseprodukter för industriellt bruk kunde
generellt befrias från såväl införsel- som kompensationsavgifter.
Jordbruksnämnden anmäler vidare, att Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a., efter remiss i anledning av utredningsuppdraget, avgivit
yttrande i ämnet i skrivelse till nämnden den 17 juli 1959. Föreningen har
vidare uttalat sig i skrivelser till nämnden den 14 december 1959 och den
2 juli 1960. Wellpappindustriföreningen har med skrivelser den 28 september
och den 14 oktober 1959 till nämnden överlämnat vissa handlingar
till upplysning om olika stärkelsesorters användbarhet för klistring av
wellpapp. Under åberopande av uttalanden från utländskt fackmannahåll
i samma frågor har från föreningens sida överlämnats ytterligare handlingar
vid överläggningar i saken den 2 oktober 1959 samt den 13 april
och den 30 juni 1960. Professorn i pappersteknik vid tekniska högskolan
Börje Steenberg har på nämndens uppdrag avgivit yttrande i ärendet den
9 november 1959. Steenberg har vidare till nämnden överlämnat kopia av
en skrivelse den 17 december 1959 till verkställande direktören i stärkelseföreningen.
Jordbruksnämnden upplyser vidare, att under våren 1960 har enligt över
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
enskommelse med nämnden som ett led i utredningen vid två av de större
wellpappfabrikerna i landet gjorts vissa provtillverkningar med stärkelseklister
på basis av potatismjöl. Protokoll från de avslutande försöken hos
Esseltewell Aktiebolag har av företaget överlämnats till nämnden med skrivelse
den 25 maj 1960. Professor Steenberg har, efter remiss, avgivit utlåtande
i anledning av protokollet i skrivelse den 21 juni 1960.
Jordbruksnämnden erinrar först om vad som anförts i de förut nämnda
motionerna 1:495 och 11:591 dch framhåller därvid följande.
I motionerna har gjorts vissa jämförelser mellan de införsel- och regleringsavgifter,
som upptages vid införsel av fettvaror och de avgifter (införsel-
och kompensationsavgifter), som utgår vid import av stärkelseklister.
Det har därvid konstaterats den principiella skillnaden, att avgifterna
för fettvaror restitueras vid teknisk användning i produktion för den inhemska
marknaden, medan avgifterna för stärkelse, som kommer till teknisk
användning, blott restitueras vid export. Man har funnit anledningen
till denna skillnad i en önskan att förbättra avsättningen av svensk potatisstärkelse
och därav gjorda preparat på den inhemska marknaden. Detta
har man också funnit acceptabelt, om ett sådant syfte nås. När det gäller
wellpappfabrikernas klisteranvändning, föreligger dock enligt motionärerna
icke ett sådant förhållande. Valet för dessa fabriker står uteslutande
mellan ett importerat majsstärkelsepreparat och importerat vattenglas, en
vara som icke omfattas av jordbruksregleringen. Svenska preparat på basis
av potatisstärkelse har vid försök icke visat sig erbjuda en tillfredsställande
lösning. På grund av avgiftsbeläggningen har fabrikerna av kostnadsskäl
nödgats fortsätta med användning av vattenglas, fastän majsstärkelsepreparaten
ger en bättre produkt. Så länge den svenska stärkelseindustrien
inte fått fram en för wellpapptillverkningen fullgod produkt, synes
enligt motionärerna samma rätt till avgiftsrestitution böra tillkomma
wellpappfabrikerna som fabrikerna för tillverkning av tekniska fettprodukter.
Jordbruksnämnden framhåller, att från wellpapp industriföreningens
sida har anförts bl. a. följande.
För wellpappfabrikerna var det framför allt med hänsyn till den utveckling,
som skett på området utomlands, angeläget att snarast möjligt kunna
övergå till användning av stärkelsepreparat i stället för vattenglas. Ett klister
på stärkelsebasis medgav betydligt större hastighet i maskinerna än vattenglas
och saknade dettas maskinförstörande effekt. För fabrikerna spelade
det i och för sig ingen roll, vilket slag av stärkelse, som klistret var baserat
på. Erfarenheten — stödd av teorin — hade emellertid visat, att f. n. icke
fanns tillgängligt annat godtagbart klister än sådant, som var baserat på
majsstärkelse. De försök, som senast under våren 1960 gjorts med preparat
på basis av potatisstärkelse hade icke givit ett godtagbart resultat. Man var
därför t. v. hänvisad till importerade preparat på basis av majsstärkelse
eller till dylika preparat tillverkade här på importerad råvara. Wellpapptabrikernas
årsförbrukning av stärkelseklister kunde vid eu övergång fjäll
i attenglas uppskattas till ca 2 000 ton. Med en avgiftssats som den nuvarande
betydde detta en årskostnad för den samlade industrien av ca 1 miljon
kr. Eu avgiftsbeläggning av denna storleksordning måste för wellpappfabrikernas
del betraktas som prohibitiv. Man räknade från det hållet med att
kostnaderna för framställning per löpmeter wellpapp blev lika stor vid an
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
vändning av stärkelseklister som vid användning av vattenglas under förutsättning
att stärkelsevaran fick införas utan avgift. Att restitution medgavs
vid export betydde föga, eftersom exporten av wellpapp endast uppgick till
ca 3 procent av en årstillverkning på 85 000 ton. Ej heller de lättnader i avgiftsbördan,
som kunde bli en följd av Sveriges anslutning till konventionen
angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen, var till
fyllest för wellpappindustrien. Man måste därför vidhålla sina krav på
fullständig avgiftsfrihet snarast möjligt. Frågan hade bl. a. för ett enskilt
företags del en avgörande betydelse vid ställningstagande till en aktuell
mycket betydande kapitalinvestering för anskaffning av maskin till en ny
fabriksanläggning (maskinkostnad 1 1/2 miljoner kr.).
Jordbruksnämnden anför vidare, att stärkelseproducentföreningen
hos nämnden har avstyrkt avgiftslättnader för wellpappindustrien
inte bara av principiella skäl utan även därför att det enligt föreningens mening
— trots utfallet av hittills gjorda försök — icke kunde anses uteslutet
att framställa ett för industrien godtagbart stärkelsepreparat på basis av
potatismjöl.
Om de vid tiden för jordbruksnämndens skrivelse gällande bestämmelserna
för avgiftsbeläggning av stärkelsepreparat meddelar nämnden följande.
Stärkelsepreparat av här ifrågavarande slag torde undantagslöst tulltaxeras
som stärkelseklister (tulltaxenr 35.05). De omfattas därmed av Kungl.
Maj :ts förordningar den 7 juni 1956 angående reglering av införseln av vissa
levande djur och jordbruksprodukter in. in. (1956: 401; senaste lydelse, se
1960: 340) samt angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis,
m. in. (1956:405; senaste lydelse, se 1959:238). Enligt bemyndiganden i
tillämpningsföreskrifter till förordningen 1956:401, utfärdade av Kungl.
Maj :t (f. n. i kung. 1960: 344), har jordbruksnämnden, i anslutning till de
av riksdagen godkända riktlinjerna för prissättningen på jordbrukets produkter
för tiden t. o. in. den 31 augusti 1965, förordnat, att varuslag, hänförliga
till tulltaxenr 35.05 (före den 1 januari 1959 stat. nr 620:2) skall
vara belagda med införselavgift. F. n. uttages en avgift av 49 kr. för 100
kg (jordbruksnämndens cirkulär 1960:42). Såvitt rör vara, som i tullhänseende
är berättigad till områdesbehandling enligt konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),'' skall
dock avgiften oberoende av riktlinjerna för jordbruksregleringen successivt
avvecklas under tiden till den 1 januari 1970. På grund av reglerna för områdesbehandling
i artikel 4 med bilagor i konventionen innebär detta, att
stärkelsepreparat av här ifrågavarande slag, vilka importeras från någon av
medlemsstaterna, exempelvis från Storbritannien eller Danmark, icke får
under tiden t. o. in. den 31 december 1961 beläggas med högre införselavgifl
än 30 kr. för 100 kg. (Kungl. Maj :ts kung. 1960:343; jfr nämndens cirkulär
1960:42, bil. 3). Enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 7 juni 1956 (nr
418) med tillämpningsföreskrifter till förordningen 1956:405 (senaste lydelse
av kungörelsen, se 1960: 346) skall vidare vid införsel av vara, hänförlig
till tulltaxenr 35.05, erläggas kompensationsavgift med 5 kr. för 100
kg, om varan är i fast form, men eljest med 2 kr. 50 öre för 100 kg. Uttagandet
av denna avgift påverkas icke av Sveriges anslutning till EFTA.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
Jordbruksnämnden framhåller, att den med hänsyn till vissa riksdagsuttalanden
har ansett sig kunna medge lättnader i avgiftsbeläggningen endast
under vissa förutsättningar. Nämnden anför härom bl. a. följande.
Stärkelseprodukter var belagda med införselavgifter redan före den 1
september 1956, då det nuvarande systemet för prissättningen på jordbrukets
produkter genomfördes. De var då dessutom belagda med tull. Någon
kompensationsavgift fanns däremot icke. Med stöd av författningsenlig
befogenhet att dispensera av särskilda skäl medgav jordbruksnämnden
på den tiden i viss utsträckning befrielse från (restitution av) införselavgifter,
exempelvis i fall där som skäl för befrielse (restitution) kunde åberopas,
att vara skulle användas för kemiskt-tekniskt, medicinskt eller industriellt
ändamål eller att den på grund av sin beskaffenhet eller kvalitet
icke lämpligen kunde ersättas med inhemsk vara. Befrielsen var dock
i princip knuten till viss medgiven högsta importkvantitet. Formellt har
nämnden även efter den 1 september 1956 haft samma befogenheter att
dispensera från införselavgiften (se t. ex. 3 § kung. 1960:344). Även beträffande
kompensationsavgift kan nämnden dispensera om särskilda skäl
föreligger (3 § kung. 1956:418). Det nuvarande prisregleringssystemet —
vilket är avsett att tillämpas åtminstone till den 1 september 1965 — med
relativt fasta, under riksdagens medverkan fastställda införselavgifter förutsätter
emellertid, att generella avgiftsbefrielser (resp. restitutioner) såvitt
möjligt skall undvikas. Ett uttryckligt av riksdagen godkänt uttalande
i denna riktning har också i 1956 års proposition om jordbruksregleringen
(nr 165 s. 164; jfr prop. 1959: 147 s. 59 och 65) gjorts just i fråga om stärkelseområdet,
där dylika befrielser (restitutioner) tidigare mera allmänt
tillämpades. Enligt uttalandet borde nämnden liksom tidigare medge restitution
vid export för företag som handlade med, bearbetade eller förbrukade
stärkelsevaror. Däremot borde, delvis i motsats till vad tidigare varit
fallet, restitution av eller befrielse från avgift i princip icke medges i andra
fall, vilket do''ck icke borde utgöra hinder för nämnden att generellt meddela
restitution eller befrielse, då importvara innehöll endast en mindre
andel stärkelse eller stärkelseprodukt.
Jordbruksnämnden framhåller, att den mot bakgrund av nyss angivna
riksdagsuttalande i andra fall än de av riksdagen särskilt angivna (exportvara
innehållande högst 20 procent stärkelse) samt en del fall, som saknar
betydelse i förevarande sammanhang, har ansett sig kunna medge lättnader
i avgiftsbeläggningen endast om mycket starka skäl förelegat. Nämnden
har utgått från att införsel- och kompensationsavgifterna i det nuvarande
systemet skall, administrativt sett, i princip likställas med tullar.
Som godtagbart skäl för nedsättning av avgift har nämnden sålunda —
i enlighet med vad som stadgades om tullnedsättning i förutvarande 10 §
tulltaxeförordningen (nuvarande 8 §) — ansett att avgiftsbelagd vara under
transporten till införselorten genom tillfällighet lidit skada. Den omständigheten
att en importvara på grund av sin beskaffenhet eller kvalitet
icke lämpligen kan ersättas med inhemsk vara eller att importvaran
införes för medicinskt, kemiskt-tekniskt eller liknande ändamål har däremot
enligt nämndens mening i och för sig icke längre kunnat utgöra grund
för avgiftsbefrielse (restitution) lika litet som ett sådant förhållande kun
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
nät utgöra tillräckligt skäl för befrielse från tull, om varan i stället varit
fullbelagd. Nämnden framhåller, att framställningar, där dylika skäl åberopats
för befrielse (restitution), därför sedan den 1 september 1956 konsekvent
avslagits av nämnden. Nämnden erinrar om att i de fall där sökande
besvärat sig över nämndens beslut, har besvären som regel av Kungl.
Maj :t lämnats utan bifall. Nämnden anför vidare följande.
Det kan erinras om Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1956 på besvär
av Nils Gustafsson Aktiebolag, den 26 april 1957 på besvär av Svenska
Tändsticks Aktiebolaget, den 8 februari 1957 på besvär av Malmö Lakrits
Fabrik Aktiebolag, den 23 augusti 1957 på besvär av Billesholms Glasulls
Aktiebolag. Endast i tre fall — besvär av Aktiebolaget Kabi, Apoteksvarucentralen
Vitrum Apotekareaktiebolag och Aktiebolaget Pharmacia — har
Kungl. Maj :t genom beslut den 14 februari 1958 ansett sig så tillvida kunna
tillmötesgå klagandenas begäran, att avgiftsbefrielse generellt medgivits på
bl. a. glykos för framställning av farmacevtiska specialiteter (jfr prop.
1959:147 s. 65).
Enligt jordbruksnämndens uppfattning har riksdagsdirektiven för nämndens
handhavande av dispensmöjligheterna på ifrågavarande område uppenbarligen
föranletts av de svårigheter, som hade visat sig föreligga att
finna en lämplig avgränsning av området för avgiftsbefrielserna (restitutionerna)
ävensom av bortfallet, i samband med övergången till 1956 års
regleringssystem, av tidigare möjligheter att begränsa eventuella avgiftsbefrielser
till viss medgiven importkvantitet.
Om möjligheterna att använda potatisstärkelse för wellpappfabrikationen
uttalar jordbruksnämnden följande.
Av professor Steenbergs i ärendet avgivna utlåtande framgår liksom av
utredningen i övrigt, att potatisstärkelse — även om dess klistringsegenskaper
är fullgoda — f. n. icke anses tekniskt användbar för klistring av
wellpapp och att majsstärkelse med dagens tekniska kunskap torde utgöra
det enda tekniskt användbara alternativet till vattenglas för ändamålet.
Steenberg har emellertid påpekat, att skälet för att majsstärkelse användes
på detta område icke i och för sig kan hänföras till speciella kemiska
egenskaper hos majsstärkelsen utan till det förhållandet att endast
för denna stärkelsetyp föreligger en tekniskt acceptabel metod för användningen.
Man kan enligt Steenberg icke taga för givet att det är omöjligt
att utarbeta en tekniskt användbar metod för exempelvis potatisstärkelses
utnyttjande som wellpappklister. I själva verket finnes enligt Steenberg
åtskilliga kemiska fakta, som talar för att ett klister av potatisstärkelse
skulle exempelvis kunna få vidhäftningsegenskaper jämförbara eller rent
av överlägsna ett klister på majsstärkelse. Från stärkelseföreningens sida
har med påpekande av bl. a. de goda klistringsegenskaper, som kunnat
konstateras hos det under provtillverkningarna under våren använda potatismjölspreparatet,
gjorts gällande, att man — trots utfallet av proven i
övrigt — från det hållet alltjämt ansåg det möjligt alt få fram en för wellpappfabrikerna
godtagbar potatismjölsprodukt, om man endast fick tillfälle
att fortsätta försöksverksamheten i industriell skala. Under hand har
nämnden erfarit, att potatisstärkelse satts framför majsstärkelse som bas
för wellpappklister, när det s. k. Stein-Hall-förfarandet för framställning
av wellpapp på sin tid introducerades i Sverige.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 70
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
Beträffande wellpappindustriföreningens påstående, att avgiftsbeläggningen
skulle vara prohibitiv, kan jordbruksnämnden anföra, att numera åtminstone
ett till föreningen anslutet företag redan övergått till att i stället
för vattenglas använda stärkelseklister (på majsstärkelsebasis).
Jordbruksnämnden framhåller, att enligt dennas mening uttalandena om
olika stärkelsesorters användbarhet som bas för ett tekniskt godtagbart wellpappklister
belyser de svårigheter, som föreligger att avgränsa området för
eventuella avgiftsbefrielser med hänsyn till »möjligheterna» att använda potatisstärkelse.
Det av motionärerna och wellpappindustriföreningen anförda
skälet, att det — åtminstone f. n. — icke är tekniskt möjligt att använda
stärkelse av inhemskt ursprung, torde enligt nämndens mening med större
eller mindre fog kunna anföras även från andra industrigrenar. En eftergift
för wellpappindustriens krav på avgiftsbefrielse på denna grund skulle därför
— såsom även antydes i industriförbundets framställning — administrativt
knappast kunna göras annat än i form av en generell avgiftsbefrielse för
stärkelse och stärkelseprodukter, som är avsedda för tekniskt bruk inom industrien
överhuvudtaget.
Jordbruksnämnden anför vidare, att en generell avgiftsbefrielse beträffande
stärkelse och stärkelseprodukter för industriellt ändamål enligt
nämndens mening skulle innebära, att de svenska stärkelseproducenterna i
väsentlig mån kunde berövas det stöd, som statsmakterna tillerkänt dem
enligt 1956 års av 1959 års riksdag bekräftade prissättningssystem. Nämnden
upplyser, att ungefär hälften av den till 23 000—25 000 ton uppskattade
årsförbrukningen av svensk potatisstärkelse f. n. åtgår just för teknisk användning
inom olika industribranscher. Åtgärden torde därför, för att producenternas
berättigade krav enligt den för tiden intill den 1 september
1965 träffade jordbruksuppgörelsen skall kunna tillgodoses, icke lämpligen
kunna vidtagas utan en allsidig omprövning av det nuvarande prisstödet.
Jordbruksnämnden, som utgått från att frågan om avgiftsbeläggning vid
import av stärkelse och stärkelseprodukter för tekniskt bruk inom industrien
kommer alt upptagas av 1960 års jordbruksutredning i samband med
en översyn av de nuvarande regleringsåtgärderna på fabrikspotatisområdet,
har med anledning av det nämnden givna utredningsuppdraget icke ansett
sig böra föreslå annan åtgärd än att handlingarna i ärendet av Kungl. Maj:t
överlämnas för beaktande till de sakkunniga.
Som en följd av detta ställningstagande har jordbruksnämnden genom
beslut den 5 juli 1960 dels lämnat wellpappindustriföreningens senaste framställning
hos nämnden utan bifall, dels förklarat industriförbundets hemställan
icke föranleda någon nämndens vidare åtgärd.
Införselavgiftsmedlen för regleringsåren 1960/61 och 1961/62, m. m.
Jordbruksnämnden erinrar först om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 22 november 1960 lämnat bl. a. beräkningar över storleken av de införselavgiftsmedel,
som kan komma att inflyta under regleringsåren 1960/61
Kungl. Maj.is proposition nr 76 år 196i
19
och 1961/62. En redogörelse för nämndens beräkningar har meddelats i
statsverkspropositionen år 1961 (IX ht, p. 31, s. 79—86).
Nämnden anmäler nu att erfarenheterna av avgiftsuppbörden efter ingången
av regleringsåret 1960/61 och de bedömningar, som har kunnat göras
av den fortsatta utvecklingen, icke bär givit nämnden tillräcklig anledning
att nu revidera de gjorda beräkningarna.
Jordbruksnämnden erinrar vidare om att den i sagda skrivelse den 22
november 1960 även redovisat viss beslutad användning av införselavgiftsmedlen
för regleringsåret 1960/61 och framlagt förslag beträffande användningen
av införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel för regleringsåret
1961/62 och av införselavgiftsmedel, som belöper på tidigare regleringsår.
En redogörelse för vad nämnden härutinnan anfört, har likaledes lämnats i
förenämnda avsnitt av 1961 års statsverksproposition. Nämnden framhåller,
att Kungl. Maj :t därefter i proposition 1961: 34 föreslagit, att kostnaderna
för bidrag till jordbrukare i anledning av 1960 års skördeskador intill ett
belopp av 10 miljoner kr. skall få bestridas av medel, som under regleringsåret
1960/61 inflyter genom upptagande av införselavgifter på jordbrukets
område. Sagda belopp torde enligt nämndens mening, såvitt nu kan bedömas,
komma att rymmas inom det överskott av införselavgifter för ifrågavarande
regleringsår, som beräknas bli disponibelt sedan de sedvanliga
regleringsändamål, som skall tillgodoses av medel från sagda införselavgifter,
erhållit för dem avsedda belopp. Nämnden anför, att förevarande förslag
av Kungl. Maj :t sålunda åtminstone f. n. icke har föranlett nämnden att
föreslå någon ändring i fråga om användningen i övrigt av införselavgiftsmedlen
för regleringsåret 1960/61.
Jordbruksnämnden framhåller, att den nu icke heller har ansett sig böra
föreslå någon ändring i de olika förslag i fråga om användningen av införselavgiftsmedel
eller andra regleringsmedel, som redovisats i 1961 års statsverksproposition.
Beträffande det från treårsperioden 1956/57—1958/59 kvarstående
överskottet av införselavgifter å 17,3 miljoner kr. erinrar nämnden
om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 maj 1960 hemställt om godkännande
av ett mellan nämnden och förhandlingsdelegationen överenskommet
förslag, att överskottet skall få disponeras till att täcka speciella behov
vid tillämpning av inkomstregeln eller treprocentregeln inom det nuvarande
prissättningssystemet på jordbrukets område. Nämnden anför vidare följande.
Med anledning av sagda hemställan meddelade Kungl. Mai t i brev till
nämnden den 3 juni 1960, att Kungl. Maj :t framdeles — efter förslag av
jordbruksnämnden samt efter riksdagens hörande — skulle meddela besked
1 j"11"01'' Maj:t har sedermera (prop. 1961:34) föreslagit, att jäm
väl
10 miljoner kr. av nu ifrågavarande medel skall tagas i anspråk för
bestridande av bidrag med anledning av 1960 års skördeskador. Det belonn
som efter ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag kvarstår från reglenngspermden
19o6/57—1958/59, utgör således 7,3 miljoner kr.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
Jordbruksnämnden anför, att nämnden alltjämt är av den uppfattningen,
att 7,3 miljoner kr. bör få innestå för att efter beslut av statsmakterna kunna
disponeras till täckande av speciella behov vid tillämpning av spärreglerna
inom det nuvarande prissättningssystemet på jordbrukets område.
I skrivelse till statens jordbruksnämnd den 13 augusti 1960 har veterinärstyrelsen
erinrat om att Kungl. Maj :t i skrivelse den 27 maj 1960 angående
bl. a. åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område anbefallt nämnden
att av vissa införselavgiftsmedel under budgetåret 1960/61 ställa till
veterinärstyrelsens förfogande dels högst 30 000 kr. för täckande av styrelsens
kostnader vid importkontroll av animala livsmedel, dels högst
100 000 kr. för täckande av de statliga kostnaderna för kontroll å uppvärmning
av mjölk och grädde m. m. Behovet av medel för ifrågavarande
ändamål torde under budgetåret 1961/62 enligt veterinärstyrelsen inte komma
att undergå någon avsevärd förändring. I anledning härav har styrelsen
hemställt, alt jordbruksnämnden hos Kungl. Maj:t måtte göra framställning
om bemyndigande att jämväl för budgetåret 1961/62 av ifrågavarande
medel få ställa till styrelsens förfogande för omförmälda ändamål högst
30 000 kr. resp. högst 100 000 kr.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 november 1960 med beräkningar och
förslag angående införselavgiftsmedlen för tiden t. o. m. regleringsåret
1961/62, m. m. har statens jordbruksnämnd funnit sig böra avstyrka en
fortsatt användning av införselavgiftsmedel till de av veterinärstyrelsen
angivna ändamålen. Nämnden anför härom bl. a. följande.
Vad gäller kostnaderna för importkontroll av animala livsmedel har dessa
alltsedan budgetåret 1958/59 — mot jordbruksnämndens och jordbrukets
förhandlingsdelegations avstyrkande -—- enligt riksdagsbeslut utgått
ur införselavgiftsmedel för slakterivaror och slaktdjur. De statliga kostnaderna
för pastöriseringskontrollen har under budgetåret 1960/61 täckts
ur de införselavgiftsmedel, som upptagits under regleringsåren 1956/57—
1958/59 och ännu icke disponerats. I proposition 1960: 153 (s. 59) har
i detta sammanhang av departementschefen angivits, att denna kostnadstäckning
kunde förordas som en tillfällig åtgärd i rådande läge. Jordbruksnämnden
har för sin del såvitt gäller importkontrollen inte ansett sig böra
frångå sin tidigare uppfattning och har i fråga om pastöriseringskontrollen,
redan med hänsyn till vad härom anförts i proposition 1960: 153, funnit
sig böra avstyrka en fortsatt användning av införselavgiftsmedel till
sådant ändamål.
EFTA-frågor
A. Problem för livsmedelsindustrien vid import av icke jordbruksreglerade
varor
Hittillsvarande anordningar. I fråga om det hittillsvarande prisutjämningsförfarandet
anför jordbruksnämnden inledningsvis följande.
Genom brev den 27 maj 1960 har Kungl. Maj :t bemyndigat jordbruksnämnden
att medverka vid den prisutjämning, som enligt vad som angi
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
21
vits i proposition 1960: 153 och jordbruksutskottets utlåtande 1960: 31 fr.
o. m. den 1 juli 1960 skall utgå till industriella tillverkare av choklad och
konfektyrer, biscuits och wafers, senap, såser och soppor samt vissa fiskkonserver
o. d. Prisutjämningen i fråga har genomförts enligt de närmare
regler, som framgår av nämndens tryckta cirkulär 1960: 47 och 1961: 8.
Utbetalning av prisutjämningsbeloppen till livsmedelsindustrien och därmed
sammanhängande kontroll handhas, såvitt angår choklad och konfektyrer
samt biscuits och wafers, av kontrollstyrelsen i samband med att utjämningsskatt
för dessa varor uttages. Prisutjämningsförfarandet beträffande
övriga produkter administreras helt av jordbruksnämnden. Beträffande
prisutjämningsförfarandets omfattning må nämnas, att i runt tal 1 100
tillverkare av choklad och konfektyrer, 25 tillverkare av biscuits och wafers
samt omkring 70 tillverkare av såser, soppor och fiskkonserver hittills
registrerats och erhållit prisutjämning.
Vad gäller fiskkonserverna äger jordbruksnämnden enligt propositionen
1960: 153 lämna prisutjämning i den omfattning, som med hänsyn till omständigheterna
kan befinnas lämplig. För övriga industriprodukter skall enligt
samma proposition prisutjämningsbeloppen beräknas så, att utjämningen
motsvarar de införselavgifter samt andra avgifter, som vid import belastar
de i färdigprodukterna använda jordbruksråvarorna.
Jordbruksnämnden anmäler, att erfarenheterna under den tid, då prisutjämning
har tillämpats, har visat, att en strikt tillämpning av nyssnämnda
regel för beräkning av prisutjämningsbeloppen i vissa fall leder till
överkompensation för livsmedelsindustrien. Som exempel härpå anför nämnden
kompensationen för den särskilda införselavgiften på margarin, konstister
och annat berett ätbart fett. Denna avgift, f. n. 26 öre per kg, som i
första hand är att betrakta som ett skydd åt den inhemska industrien för
dess åtagande att i viss utsträckning basera sitt råvarubehov på vegetabilisk
olja av inhemsk odling, torde — enligt de jämförelser nämnden kunnat
göra med prissättningen på liknande fettvaror utomlands — icke ha utnyttjats
vid den inhemska prissättningen på margarin, som försäljes till
livsmedelsindustrien. På liknande sätt torde det åtminstone tidvis ha förhållit
sig med prissättningen inom landet på vissa andra jordbruksvaror,
som omfattas av prisutjämningen. I fall, där en efter avgifterna vid import
strikt avpassad prisutjämning skulle leda till överkompensation, bör enligt
nämndens mening möjlighet föreligga för nämnden att jämka prisutjämningsbeloppen
nedåt. Nämnden påpekar, att en möjlighet av liknande
innebörd för övrigt föreligger redan i fråga om regleringsbidrag för fettvaror
enligt SFS 1956: 403. Nämnden anför, att i de fall, där det kan klarläggas,
att skillnaden mellan den inhemska prisnivån och världsmarknadspriserna
för de jordbruksråvaror, varom här är fråga, är mindre än det belopp,
som motsvarar de införselavgifter och andra avgifter, som vid import
belastar jordbruksråvarorna, eller att prisutjämningen eljest leder till
överkompensation i förhållande till konkurrensförhållandena inom EFTA,
nämnden sålunda bör äga bemyndigande att vidtaga jämkning av det prisu
t jämn basbelopp, som skall lämnas enligt gällande regler. I övrigt ifrågasätter
jordbruksnämnden icke någon ändring av hittills gällande regler för
22 Kungi. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
prisutjämningen inom de områden av livsmedelsindustrien där sådan f. n.
tillämpas.
Vad angår kostnaderna för den föregående år beslutade prisutjämningen
anför jordbruksnämnden följande.
Av det till bestridande av kostnaderna för prisutjämningen under budgetåret
1960/61 anvisade beloppet på högst 25 miljoner kr. av reservationsanslaget
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har hittills tagits
i anspråk för choklad och konfektyrer 8,8 miljoner kr., för biscuits och
wafers 3,7 miljoner kr. och för övriga varor 1,8 miljoner kr. Dessa belopp
torde såvitt angår choklad, konfektyrer, biscuits och wafers i stort sett
avse försäljningen under perioden juli—november 1960, medan prisutjämningen
för övriga varor torde avse försäljningen under hela andra halvåret
1960. På grundval av erfarenheterna under den förhållandevis korta tid,
som förflutit sedan prisutjämningen genomfördes, är det självfallet vanskligt
att med någon större grad av säkerhet bedöma kostnaderna för den fortsatta
prisutjämningen. Antalet företag, som begär prisutjämning, kommer
med all sannolikhet att öka. Särskilt beträffande tillverkare av biscuits och
wTafers är det endast en bråkdel av inom branschen verksamma företag, som
hittills begagnat sig av möjligheten att erhålla prisutjämning. Kostnaderna
för prisutjämningen påverkas också av de ändringar, som införselavgifterna
på berörda jordbruksråvaror kan komma att undergå. Det tekniska systemet
för prisutjämningen är vidare så utformat, att redovisningen släpar efter
i förhållande till försäljningsperioderna, som beträffande choklad, konfektyrer,
biscuits och wafers kan uppskattas till minst två månader och
beträffande övriga produkter till minst en månad. Under innevarande budgetår
torde prisutjämning därför icke komma att utbetalas för mer än högst
tio månader såvitt angår de förstnämnda varugrupperna och för högst elva
månader beträffande övriga varor.
Med utgångspunkt från nu angivna omständigheter uppskattar jordbruksnämnden
medelsbehovet för innevarande budgetår till 27 miljoner kr.
Nämnden framhåller, att merkostnaden i förhållande till anvisat belopp
med hänsyn till väntade besparingar inom andra poster av ifrågavarande
reservationsanslag dock icke torde kräva något tilläggsanslag.
För budgetåret 1961/62 måste medelsbehovet för prisutjämningen beräknas
för en period av 12 månader. Jordbruksnämnden upplyser, att med
i övrigt samma beräkningsgrunder, som legat till grund för beräkningen av
medelsbehovet för innevarande budgetår, kommer att för nästkommande
budgetår åtgå drygt 32 miljoner kr. Emellertid måste man enligt nämndens
uppfattning av skäl, som tidigare anförts, för nästkommande budgetår räkna
med att ett ökat antal tillverkare av här avsedda produkter kommer att
anmäla sig för erhållande av prisutjämning. Medelsbehovet torde till följd
härav kunna beräknas stiga med ytterligare omkring 3 miljoner kr. Nämnden
framhåller, att med hänsyn härtill för budgetåret 1961/62 — i stället
för det belopp av 25 miljoner kr., som för ändamålet har beräknats i nämndens
petitaskrivelse den 26 augusti 1960 — för här ifrågavarande prisutjämning
bör anvisas ett belopp av 35 miljoner kr.
Förslag till prisutjämning för hittills ej reglerade bageri- och konditorivaror.
Jordbruksnämnden erinrar om att, enär gränsdragningen mellan
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
23
jordbruks- och industrivaror enligt EFTA-konventionen i fråga om bagerioch
konditorivaror våren 1960 ännu ej kunde överblickas, fick frågan om
prisutjämning på detta område anstå, tills gränsdragningsfrågan lösts och
viss tids erfarenhet vunnits beträffande verkningarna för bageri- och konditorinäringen
av de tullsänkningar, som skulle ske. Genom förutnämnda
brev den 27 maj 1960 uppdrog Kungl. Maj:t åt jordbruksnämnden att i
samråd med kommerskollegium, kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen
i vad på kollegium och styrelserna ankommer utreda frågan om prisutjämning
för bageri- och konditorivaror i allmänhet och till Kungl. Maj :t inkomma
med det förslag, vartill utredningen i ämnet kunde föranleda.
Jordbruksnämnden anför, att den till åtlydnad härav låtit företaga vissa
undersökningar i ämnet. Som ett led i dessa har inom nämndens kansli —- efter samråd med berörda myndigheter samt efter överläggningar med Sveriges
bageriidkareförening, Kooperativa förbundet och Sveriges konditorförening
— utarbetats en promemoria angående ett tekniskt system för
råvaruprisutjämning på bageri- och konditorivaror. Av promemorian framgår
bl. a. följande.
Den inhemska produktionen av sådana bakverk, som beröres av EFTAkonventionen,
har uppskattats till i runt tal 46 000 ton per år. I sistnämnda
kvantitet ingår således även biscuits och wafers, som redan är föremål för
prisutjämning. För nyssnämnda produktion åtgår nära 28 000 ton mjöl,
drygt 9 000 ton socker och sirap samt ca 10 000 ton matfett, vartill kommer
vissa, i promemorian icke närmare redovisade kvantiteter mjölk- och äggprodukter.
Den till följd av jordbruksregleringen och varuskatten på socker
föranledda fördyringen av de redovisade råvarorna har i promemorian angivits
till i runt tal 25 miljoner kr. I detta belopp inräknas kostnaderna för
den nuvarande prisutjämningen för biscuits och wafers, som beräknats
draga en årskostnad av omkring 9 miljoner kr. Prisutjämningsbehovet har
i promemorian beräknats efter två alternativ, det ena omfattande hela nyssnämnda
belopp om 25 miljoner kr. (alternativ I) och det andra avseende
ett till omkring 21 miljoner kr. begränsat belopp (alternativ II). Det senare
alternativet innebär, att prisutjämningen för margarin och liknande fettvaror
skall bestämmas till ett 26 öre per kg lägre belopp än vad som utgår
vid nu tillämpat utjämningsförfarande för andra varor samt att varuskatten
för socker icke skall medtagas i prisutjämningen.
Jordbruksnämnden framhåller, att det tekniska system för prisutjämningen,
som föreslås i promemorian, tager sikte på största möjliga förenkling
av redovisnings- och kontrollåtgärderna. Förenklingen anses enligt
nämnden påkallad av att det här blir fråga om ett förhållandevis stort antal
företag och att dessa, med få undantag, även tillverkar av EFTA-konventionen
ej berörda bagerivaror. Med anledning härav har prisutjämningen
begränsats till de mest betydelsefulla råvarorna, nämligen mjöl, socker och
fett. Mjölk- och äggprodukter, som ingår i den nuvarande prisutjämningen
på detta område, har sålunda icke medtagits. Av samma skäl har vidare
förutsatts, att bageriprodukterna icke skall beläggas med utjämningsskatt.
Detta innebär, att den nuvarande utjämningsskatten på biscuits och wafers
slopas. Förbrukningen av de olika i systemet ingående jordbruksråvarorna
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
skall enligt förslaget beräknas efter schablonmässigt fastställda grunder.
De med ledning härav framräknade prisutjämningsbeloppen skall, i fall
där överkompensation kan påvisas, kunna jämkas nedåt. I likhet med vad
som nu sker vid prisutjämning för livsmedelsindustrien i övrigt, förutsättes
det i promemorian, att prisutjämningen skall utgå från jordbruket och
ombesörjas av jordbruksnämnden i samråd med jordbrukets regleringsföreningar.
Jordbruksnämnden upplyser, att de förutnämnda branschorganisationerna
har tillstyrkt det framlagda förslaget men uttalat, att prisutjämningen
även bör omfatta varuskatten på socker. Svenska kexfabrikantföreningen,
som tagit del av promemorian, har i princip biträtt förslaget. Nämnden anmäler
vidare, att jordbrukets förhandlingsdelegation, som hörts över förslaget,
förklarat sig icke ha något att erinra mot i förslaget förutsatt medverkan
från jordbrukets sida vid prisutjämningens genomförande.
Jordbruksnämnden har införskaffat yttranden över förslaget från kommerskollegii
utrikes- och utredningsbyrå, kontrollstyrelsen dch generaltullstyrelsen.
Nämnden upplyser, att samtliga tre myndigheter har tillstyrkt
det föreslagna systemet.
Slutligen har promemorian förelagts jordbruksnämndens råd vid sammanträde
den 9 februari 1961. Nämnden framhåller, att rådet enhälligt tillstyrkt
det framlagda förslaget samt rekommenderat dess genomförande
fr. o. m. den 1 juli 1961. Rådet har därvid för sin del förordat, att råvarukompensationen
beräknas efter alternativ II med det tillägget, att kompensation
bör lämnas även för varuskatten på socker.
Jordbruksnämnden har låtit sammanställa uppgifter, vilka redovisas i det
följande, för andra halvåret 1959 och andra halvåret 1960 angående importen
från EFTA-länder, jämfört med importen från länder utanför EFTA,
av sådana bakverk, som beröres av EFTA-konventionen.
Inhemsk produktion (1960)............. 46 000 ton
Import: från EFTA-länder
andra halvåret 1960 .......... 1977 *
* » 1959 .......... 1 775 »
ökning + 202 ton
från övriga länder
andra halvåret 1960 .......... 957 »
» » 1959 812_*_
ökning + 145 ton
Beträffande de statistiska uppgifterna anför jordbruksnämnden följande.
Några säkra slutsatser angående importutvecklingen för nu ifrågavarande
slag av bakverk (skorpor, wienerbröd, cakes) synes icke kunna dragas av
sammanställningen, redan med hänsyn till att man för år 1959 statistiskt
icke har kunnat särskilja importen av redan prisutjämnade bakverk (biscuits
och wafers) från annan import. Det har givetvis icke heller varit möjligt
att bedöma, i vad mån utvecklingen har påverkats av tullförhållandena
eller av andra omständigheter (konsumtionsvanornas omläggning till nya,
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
högförädlade sortiment e. d.). Av de föreliggande importsiffrorna framgår
dock, att för hela det bär ifrågavarande området viss ökning har inträtt
av importen från EFTA-länderna. Ökningen motsvarar omkring en procent
av storleken av aktuell inhemsk produktion.
Jordbruksnämnden anför, att den med hänsyn till föreliggande omständigheter
och då ett omedelbart genomförande av en prisutjämning på området
enhälligt har förordats av nämndens råd, funnit övervägande skäl
tala för att en prisutjämning på skorpor, cakes och Danish pastry genomföres
fr. o. m. den 1 juli 1961. Nämnden anför vidare följande.
För egen del finner jordbruksnämnden det i promemorian framlagda
förslaget — jämväl i vad det avser en omläggning av prisutjämningsförfarandet
för biscuits och wafers — ägnat att på ett ur teknisk synpunkt tillfredsställande
sätt lösa föreliggande problem. En sådan mera generell prisutjämning
på hela det berörda bageriområdet medför emellertid, enligt de
i promemorian gjorda beräkningarna, såsom tidigare har nämnts, även vid
det billigare alternativet en nettoutgift för statsverket av ca 21 miljoner
kr. per år, medan kostnaderna för den hittillsvarande prisutjämningen på
biscuits och wafers (som inräknats i nyssnämnda belopp med 9 miljoner kr.)
i stort sett uppväges av intäkterna av utjämningsskatten på samma varor.
En utvidgning av utjämningsskatten till att omfatta samtliga ifrågavarande
bageriprodukter torde — av skäl som har anförts i promemorian — ur kontrolltekniska
och andra administrativa synpunkter knappast vara möjlig
att genomföra. En likformig prisutjämning för alla de berörda bageriprodukterna
nödvändiggör därför, att utjämningsskatten på biscuits och wafers
slopas. En sådan likformighet gör det också nödvändigt att — såsom redan
har skett för biscuits och wafers — allmänt sänka bastullen på övriga
berörda bageriprodukter med 50 procent, vilket i sin tur medför såväl minskade
tullintäkter för statsverket som ett omedelbart behov av prisutjämning
i full utsträckning även för de nytillkommande bageriprodukterna.
Kostnaderna och inkomstminskningarna för statsverket för att genomföra
den för en dylik prisutjämning i promemorian förutsatta likformigheten
över hela det berörda bageriområdet kan enligt jordbruksnämndens mening
knappast anses stå i rimlig proportion till de fördelar, som därmed skulle
vara att vinna.
Jordbruksnämnden framhåller, att den av nyss anförda skäl har sökt utforma
ett förslag till en lösning av förevarande problem, som ur kostnadssynpunkt
kan anses skälig. Förslaget innebär att man åtminstone t. v. avstår
från den i och för sig önskvärda likformigheten mellan förfarandet för
biscuits och wafers och förfarandet för de andra bageriprodukterna. Nämnden
— som finner detta möjligt utan risk för större olägenheter i fråga om
rubbade konkurrensförhållanden inom bagerinäringen — föreslår sålunda,
att den nuvarande prisutjämningen och utjämningsskatten för biscuits och
wafers bibehålies i stort sett oförändrade, jämsides med att ett prisutjämningsförfarande
— likaledes under jordbrukets medverkan — genomföres
på skorpor, cakes och Danish pastry. Enligt nämndens uppfattning kan det
nya förfarandet, liksom det i promemorian föreslagna, utformas med schablonmässig
råvaruberäkning och utan utjämningskatt. En viss samordning
av de båda prisutjämningarna med avseende å redovisning och kontroll tor
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
de enligt nämnden dock bli nödvändig. Sålunda måste råvaruförbrukningen
även beträffande biscuits och wafers i dylikt fall beräknas på grundval av
redovisad färdigvarutillverkning och av nämnden fastställda schabloner för
råvaruförbrukningen vid tillverkningen av de olika produkterna.
Jordbruksnämnden anför vidare, att om man på sätt nämnden har skisserat
genomför en särskild prisutjämning för skorpor, cakes och Danish
pastrv, det också blir möjligt att, med undantag för den erforderliga avtrappningen
mot EFTA-länderna, bibehålla den nuvarande bastullen på
dessa produkter, vilket medför att prisutjämningen för de råvaror, som användes
vid tillverkning av produkterna, kan och bör begränsas till belopp,
högst motsvarande samma antal procent av den totala råvarufördyringen,
som det antal procent av bastullen, varmed avtrappning gentemot EFTA-länderna
genomförts eller kommer att genomföras. Så länge tullen behålles
oförändrad gentemot länderna utanför EFTA, synes enligt nämnden prisutjämningen
kunna ytterligare jämkas något nedåt. Nämnden framhåller,
att det torde få fastställas av nämnden efter överläggning med den berörda
näringen i vad mån en sådan jämkning skall ske. Enligt nämndens uppfattning
torde anledning i varje fall icke föreligga att beräkna prisutjämningen
efter högre normer än som motsvarar det i förutnämnda promemoria
avsedda alternativet II.
Jordbruksnämnden anser, att det nu beskrivna systemet — i likhet med
vad förut har föreslagits för bl. a. chokladområdet — bör tillämpas så, att
nämnden dessutom har möjlighet att jämka prisutjämningsbeloppen nedåt
i fall, då en efter avgifterna vid import strikt avpassad prisutjämning skulle
leda till överkompensation. — Prisutjämningsförfarandet bör, enligt nämndens
mening, i analogi med vad som sker vid hittillsvarande prisutjämning,
tillämpas endast för sådana företag, vilkas tillverkning ej är av ringa omfattning.
Det torde icke heller vara att förutse, att tillverkare med ringa
produktion av här ifrågavarande bakverk i allmänhet skall visa intresse
av att deltaga i prisutjämningen. Det föreslagna systemet med bl. a. en efter
den successiva tullavtrappningen avpassad prisutjämning medför givetv*s
— i synnerhet i ingångsläget —- betydligt lägre kostnader för statsverket
än en prisutjämning, som redan från början kompenserar hela råvarufördyringen.
Nämnden anför, att vid tillämpning av systemet i fråga kan —
med utgångspunkt från en tullavtrappning den 1 juli 1961 på 30 procent
— för prisutjämningen under budgetåret 1961/62 beräknas uppstå en kostnad
av ca 2,5 miljoner kr.
Jordbruksnämnden upplyser, att Sveriges bageriidkareförening och Kooperativa
förbundet samt Sveriges konditorförening, som under hand beretts
tillfälle yttra sig över detta förslag, har förklarat sig kunna godkänna
detsamma. Svenska kexfabrikantföreningen, som också delgivits förslagets
innebörd, har uttalat tveksamhet i frågan, huruvida en schablonmässig beräkning
av råvaruförbrukningen för de till föreningen anslutna käxfabrikernas
vidkommande skulle innebära eu förenkling.
Sammanfattningsvis innebär jordbruksnämndens förslag, att Kungl.
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
27
Maj :t begär riksdagens medgivande till att fr. o. m. den 1 juli 1961, på sätt
i det föregående bär angivits, en prisutjämning successivt genomföres på
skorpor, cakes och Danish pastry, ävensom att till sistnämnda ändamål för
budgetåret 1961/62 under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område anvisas ett belopp av 2,5 miljoner kr.
Jordbruksnämnden anför, att det för råvarorna till skorpor, cakes och
Danish pastry nu föreslagna prisutjämningssystemet torde, liksom den redan
genomförda prisutjämningen inom annan livsmedelsindustri, få betraktas
som ett provisorium att prövas tills vidare. Nämnden upplyser, att
den även i fortsättningen ämnar noggrant följa marknadsutvecklingen inom
de berörda varuområdena, och har för avsikt att, sedan tillräckliga erfarenheter
vunnits, återkomma med de förslag i fråga om prisutjämningarna,
vartill omständigheterna kan komma att ge anledning.
Kommerskollegium erinrar i remissutlåtande till en början om att kollegium
den 11 april 1960 avgivit yttrande över jordbruksnämndens skrivelse
den 2 april 1960, vari bl. a. föreslogs ett prisutjämningsförfarande för choklad-
och konfektyrvaror samt för s. k. biscuits och wafers. Kollegium anförde
därvid bl. a., att de svenska åtagandena enligt allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) bedömts icke utgöra hinder för införande av det föreslagna
systemet. Vidare konstaterade kollegium, alt EFTA-konventionen
icke innehöll någon bestämmelse, som direkt reglerade de frågor som upptogs
i nämndens skrivelse. En allmän bedömning utav det av nämnden föreslagna
kompensationssystemet gav emellertid vid handen att förslaget i sin
allmänna uppläggning syntes vara förenligt med konventionens huvudprinciper.
Icke heller ansåg kollegium det föreslagna systemet strida mot något
direkt stadgande i konventionen, även om det måhända i ett eller annat avseende
kunde möta invändningar vid en behandling inom EFTA.
Kommerskollegium framhåller, att av jordbruksnämndens skrivelse den
21 februari i år framgår, att det nu aktuella förslaget (»nämndförslaget»)
har utarbetats på grundval av ett inom nämndens kansli framlagt förslag
(»kansliförslaget»), som fogats som bilaga till nämndens skrivelse. Kollegium
har tidigare yttrat sig över kansliförslaget och därvid bl. a. anfört, att
det föreslagna systemet i sina ur EFTA-synpunkt relevanta huvudlinjer
fick anses tämligen väl ansluta sig till nämndens förslag av den 2 april
1960, varför vad kollegium tidigare anfört härom i princip även gällde det
senare förslaget.
Vad angår det nu aktuella nämndförslaget har kommerskollegium
granskat detsamma ur handelspolitisk synpunkt. Kollegium har däremot —
på samma sätt som vid tidigare bedömning av liknande förslag — icke ansett
sig böra taga ställning till av förslaget aktualiserade frågor av mera
saklig natur. Nämndförslaget är i sina huvudlinjer uppbyggt på kansliförslaget.
Vad kollegium anfört härom är därför i viktiga delar tillämpligt
även på nämndförslaget. De förändringar av principiell art, som i nämndförslaget
vidtagits i förhållande till kansliförslaget och som ur ifrågavaran
-
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
de synpunkter är relevanta, synes enligt kollegii mening emellertid innebära
icke oväsentliga försämringar bedömt från handelspolitiska synpunkter.
Härvid är särskilt att märka att den särskilda tullnedsättning, som i
kansliförslaget förbindes med systemets införande, icke återfinnes i nämndförslaget.
Av betydelse ur dessa synpunkter är även att nämndförslaget innebär
skiljaktigheter i förhållande till det sedan juli 1960 tillämpade systemet
för prisutjämning för choklad- och konfektyrvaror samt för s. k.
biscuits och wafers, som får anses vunnit visst burskap. Försämringarna
synes enligt kollegii mening dock icke vara så långtgående, att de får anses
förhindra genomförandet av det föreslagna systemet. Av stor vikt är emellertid
att tillämpningen av systemet utformas under vederbörligt hänsynstagande
till handelspolitiska synpunkter.
Beträffande malt och läskedrycker erinrar jordbruksnämnden, att Kungl.
Maj:t och riksdagen våren 1960 beslöt att frågan om en prisutjämning skulle
anstå. Nämnden framhåller, att den med anledning utav uppdrag av
Kungl. Maj:t följt importutvecklingen på området och därvid konstaterat,
afl importen efter EFTA-konventionens ikraftträdande visserligen ökat men
att ökningen varit större från länder utanför EFTA. Nämnden har härjämte
på grundval av tillgängliga uppgifter kunnat konstatera, att den totala
importvolymen icke överstiger en procent av den inhemska tillverkningen
av här avsedda produkter. Anledning torde, såvitt nämnden nu kunnat finna,
saknas att åtminstone f. n., med anledning av EFTA-konventionen vidtaga
någon åtgärd på detta område. Nämnden upplyser, att frågan icke
heller under det gångna året har aktualiserats hos jordbruksnämnden från
den berörda näringens sida.
B. Problem för jordbruket och problem för livsmedelsindustrien
i samband med import av jordbruksreglerade varor
Genom beslut den 27 maj 1960 har Kungl. Maj:t bl. a. anbefallt jordbruksnämnden
att, med beaktande av uttalanden i proposition 1960: 153 och i
jordbruksutskottets utlåtande 1960: 31, sedan tillräcklig erfarenhet vunnits
av EFTA-konventionens verkningar i hithörande avseende, i samråd
med kommerskollegium, kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen samt efter
överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation, överväga lämpliga
lösningar av ännu icke lösta problem för jordbruket, som uppkommit
eller kan väntas uppkomma i anledning av Sveriges anslutning till EFTA,
samt till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill övervägandena kunde
föranleda.
Jordbruksnämnden framhåller, att de med ifrågavarande uppdrag avsedda
problemen hänför sig — såvitt gäller de jordbruksreglerade varuslag, vilka
beröres av gränsdragningen enligt EFTA-konventionen mellan industrioch
jordbruksvaror — närmast till glass, glasspulver och puddingpulver,
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
äggalbumin ävensom dextrin och vissa andra produkter på stärkelsebasis.
Nämnda varor har enligt konventionen hänförts till industrisektorn. De per
den 1 januari 1960 gällande införselavgifterna för dessa varor skall vid import
från EFTA-länderna successivt avvecklas. Som ett led i denna avveckling
har en första avgiftssänkning med 20 procent ägt rum den 1 juli 1960.
Problem för jordbruket kan i samband med tillämpning av EFTA-konventionen
enligt jordbruksnämndens mening tänkas uppkomma dels genom
avgiftsavtrappningens inverkan på jordbruksregleringens inkomster av införselavgifterna
för de i det föregående angivna jordbruksreglerade produkterna
(glass, äggalbumin, dextrin in. m.), dels genom försämrad avsättning
av jordbruksråvaror för dessa jordbruksreglerade produkter och för de icke
jordbruksreglerade produkter, som avses under A i det föregående, i samband
med att de svenska livsmedelsindustrierna på området erhåller minskat
importskydd.
Minskade inkomster av införselavgifter
Jordbruksnämnden framhåller, att enligt vissa av nämnden gjorda beräkningar
inkomsterna av införselavgifter under regleringsåret 1961/62 utan
den avveckling av dylika avgifter, som har föranletts eller föranleds av
EFTA-konventionen, endast med 200 000 å 300 000 kr. (huvudsakligen hänförliga
till avgifter för äggalbumin och avgifter inom glass- och fettvaruområdena)
kommer att överstiga det totalbelopp, 123,8 miljoner kr., som
enligt nämndens skrivelse den 22 november 1960 beräknats inflyta av införselavgiftsmedel
under sagda regleringsår. Totalinkomsterna av införselavgifter
för regleringsåret 1961/62 skulle å andra sidan, uppskattningsvis,
ha blivit inemot 100 000 kr. lägre än de beräknade, därest icke vissa ytterligare
varuslag, närmast majsstärkelse i detaljhandelsförpäckningar, i samband
med EFTA-konventionens ikraftträdande hade överförts till den jordbruksreglerade
och avgiftsbelagda varusektorn. Under regleringsåret 1960/
61, för vilket år inkomsterna av införselavgifter enligt skrivelsen den 22 november
1960 uppskattas till totalt 148 miljoner kr., torde såvitt nu kan beräknas
av nämnden, nettobortfallet av införselavgiftsmedel till följd av anpassningen
efter EFTA-reglerna i varje fall icke komma att överstiga det
beräknade nettobortfallet för nästa regleringsår (jfr prop. 1960: 153, s. 28
—29). Nämnden framhåller, att för såväl regleringsåret 1960/61 som regleringsåret
1961/62 en eventuell inkomstminskning i varje fall ligger långt
utanför den medelsram av 93 miljoner kr., som för vart och ett av regleringsåren
har fastställts (prop. 1960: 153 s. 59) resp. av nämnden föreslagits
att få användas i jordbruksregleringen enligt allmänt givna direktiv.
Lönsamhetsproblem för de skilda jordbruksreglerade produkterna
I fråga om glass, glass pulver och puddingpulver erinrar
jordbruksnämnden om att de problem, som uppkommer eller kan uppkomma
med anledning av EFTA-konventionens ikraftträdande, i propositio
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
nen 1960: 153 anmälts såsom tills vidare olösta. Nämnden anför vidare följande.
De varor inom glassområdet, som beröres av EFTA-konventionen, faller
under stat. nr 18.06.401 och 405 samt 21.07.323 och 327. Till stat. nr
21.07.321 hänförlig glass, d. v. s. vara, som innehåller fett utan tillsats av
kakao, omfattas däremot icke av konventionen. Nämnden har låtit verkställa
viss utredning angående det tekniska system, som kan komma i fråga
vid en eventuell prisutjämning av de jordbruksråvaror, som användes vid
tillverkning av glassvaror. Vid utredningen har framkommit att en prisutjämning
på detta område redan av kontrollskäl bör omfatta all glass, alltså
även till stat nr. 21.07.321 hänförlig vara. Vid utredningen har vidare, för att
prisutjämningssystemet skall kunna bli funktionsdugligt, förutsatts en viss
omläggning av varuskatten inom glassområdet.
Jordbruksnämnden upplyser, att kontrollstyrelsen och nämnden f. n. har
de i det föregående berörda frågorna under övervägande och avser att till
Kungl. Maj:t återkomma med förslag i ämnet.
I detta sammanhang anmäler jordbruksnämnden även, att kontrollstyrelsen,
enligt vad nämnden har inhämtat, f. n. överväger en sådan omläggning
av beskattningen på den tullskyddade EFTA-varan mandelmassa
(jämte liknande halvfabrikat för sötvaruindustrien), som ur kontrollsynpunkt
skulle göra det möjligt att intaga sådant halvfabrikat i det nuvarande
prisutjämningssystemet för choklad och konfektyrer. Styrelsen och nämnden
har för avsikt att underställa Kungl. Maj:t förslag även i denna fråga.
I fråga om dextrin, stärkelse k lister o. d. samt vissa
andra stärkelsehaltiga produkter, såsom appreturmedel
och kärnbindemedel, har avvecklingen av införselavgifterna
— såsom framgår av redogörelse i proposition 1960: 153 — av jordbruksnämnden
bedömts komma att efter hand skapa betydande avsättningsoch
lönsamhetsproblem för fabrikspotatisodlingen. Beträffande förhållandena
efter den hittills genomförda reduktionen av gränsskyddet upplyser
jordbruksnämnden, att den från Sveriges stärkelseproducenters förening har
inhämtat, att en betydligt ökad försäljningsaktivitet från utländska dextrinoch
klistertillverkares sida har kunnat förmärkas, bl. a. genom att utländska
storkoncerner på området här i landet öppnat egna kontor och att en
utländsk etableringsverksamhet påbörjats inom landet.
Importen av dextrin har under de sex sista månaderna under 1960, såsom
framgår av följande av jordbruksnämnden upprättade tablå över dextrinimporten,
jämfört med importen under andra halvåret 1959, förskjutits till
förmån för EFTA-länderna. Importen av andra hithörande produkter, appretur-
och kärnbindemedel in. in., är enligt nämnden av helt ringa omfattning.
Import, ton
''It—sl/i2 1959 ’/,—sl/ij 1960 ökning eller
minskning
Från EFTA-länder .. 256
Från övriga länder .. 1 423
335
1321
+ 79
- 102
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
31
Den tid, under vilken EFTA-avtalet hittills har varit i tillämpning, torde
enligt nämndens mening vara alltför kort för att tillåta några mera bestämda
slutsatser angående dess inverkan i förevarande sammanhang. Nämnden
framhåller, att en övergång till nya inköpskällor för de dextrinkonsumerande
industriernas del f. ö. alltid kräver en viss tid för utprovning av de nya
produkternas lämplighet och användbarhet i jämförelse med de tidigare
använda.
Jordbruksnämnden upplyser, att stärkelseföreningen emellertid har för
att säkerställa avsättningen av svensk potatisstärkelse till inhemska tillverkare
av dextrin o. d. med anledning av den 20-procentiga sänkning av
gränsskyddet, som ägde rum den 1 juli 1960, nödgats att fr. o. m. samma
tidpunkt genomföra en särskild prisutjämning på potatisstärkelse till förmån
för de inhemska tillverkarna av dextrin o. d. Prisutjämningen har genomförts
inom ramen för det gällande prisutjämningsförfarandet på potatisstärkelseområdet
och kostnaderna för detsamma har kunnat bestridas
av sådana medel, som redan ställts till förfogande för prisregleringen på
potatisstärkelse, d. v. s. regleringsmedel härrörande från införsel- och kompensationsavgifter
för stärkelse och stärkelseprodukter och från tillverkningsavgifter
för potatisprodukter m. m.
Enligt av riksdagen godkänt förslag i propositionen 1960: 153 skall, därest
medel som nyss sagts visar sig otillräckliga för prisutjämningen, i avvaktan
på slutlig reglering, efter Kungl. Maj :ts medgivande, förskottsvis få disponeras
medel, som influtit eller inflyter i form av införselavgifter för potatis
och som icke befinnes erforderliga för andra, redan beslutade ändamål. Jordbruksnämnden
anmäler, att något behov av att taga i anspråk sådana medel
ännu Icke har förelegat. Med tanke på det ökade medelsbehov för prisutjämningar,
som kan komma att uppstå vid en fortsatt och eventuellt accelererad
avtrappning av införselavgiftsskyddet, bör dock enligt nämndens
mening även i fortsättningen möjligheten hållas öppen att för nu ifrågavarande
ändamål, efter Kungl. Maj :ts medgivande, förskottsvis i avvaktan på
slutlig reglering taga i anspråk införselavgifter för potatis.
Frågan om gottgörelse till jordbruket
Jordbruksnämnden erinrar om att det i proposition 1960: 153 konstaterades,
att vissa av de problem för jordbruket, som uppkommit eller kunde
väntas uppkomma till följd av EFTA-konventionen, tills vidare fick kvarstå
olösta men att förslag till lösningar kunde få framläggas framdeles.
Nämnden framhåller nu, att alltjämt olösta problem kvarstår för jordbruket
i olika avseenden. Med hänsyn härtill och då erfarenheterna av EFTA-systcmets
inverkan på jordbrukets inkomster, allmänt sett, alltjämt torde få
anses otillräckliga, är det enligt nämndens mening ännu för tidigt att bedöma
storleken av de problem, som kan uppkomma för jordbruket. Något
omedelbart behov av ytterligare åtgärder synes dock, såvitt nämnden har
kunnat finna, i varje fall icke föreligga. Nämnden hemställer att, ifall ett
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
mera påtagligt inkomstbortfall för jordbruket till följd av EFTA-konventionen
framdeles skulle visa sig uppstå, få upptaga överläggningar i ämnet
med jordbrukets förhandlingsdelegation och till Kungl. Maj :t få inkomma
med de förslag, vartill överläggningarna kan ge anledning.
Anslagsfrågor
Jordbruksnämnden hemställer, att för budgetåret 1961/62, i enlighet
med vad nämnden föreslagit i fråga om prisutjämningar inom de livsmedelsindustrier,
där prisutjämning redan nu tillämpas — i stället för ett av
nämnden i anslagsskrivelse den 26 augusti 1960 beräknat belopp •— anvisas
ett belopp av 35 miljoner kr. Vidare bör för samma budgetår för prisutjämning
för skorpor, cakes och Danish pastry härutöver anvisas ett belopp av
2,5 miljoner kr. Båda beloppen bör enligt nämnden anvisas under reservationsanslaget
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, vilket följaktligen
synes böra uppräknas med motsvarande belopp eller sålunda med
tillhopa [(35 — 25) + 2,5 =] 12,5 miljoner kr.
Vissa frågor på livsmedelsberedskapens område
Jordbruksnämndens framställning
Riksdagens år 1957 församlade revisorer förordade i sin berättelse (Del
I, s. 362—368) vissa åtgärder för att nedbringa statens kostnader för spannmålslagringen.
Revisorerna ifrågasatte sålunda huruvida tillräcklig anledning
alltjämt förelåg att bibehålla ett statligt beredskapslager av majs samt
föreslog, att ett övervägande av denna lagringsfråga kom till stånd med sikte
på att helt avveckla majslagren. Det syntes vidare revisorerna motiverat,
med hänsyn till de betydande årliga utgifter med vilka spannmålslagringen
var förenad, att staten vid sidan av det tillämpade systemet med förhyrande
av lagerutrymmen prövade möjligheterna att i större utsträckning anlita
egna, för ändamålet anordnade utrymmen. Enligt revisorerna gav forskningen
på området stöd för antagandet, att spannmål utan olägenhet kunde
lagras på betydligt enklare sätt än tidigare ansetts möjligt. Härigenom samt
på grund av att staten tillhöriga lokaler skulle kunna förläggas till platser
i närheten av de allmänna kommunikationslederna med lägre kostnader för
transporter, tillsyn och kontroll m. m. skulle de sammanlagda kostnaderna
för lagringen kunna begränsas. För att lämpliga typer av lagringslokaler
skulle kunna utarbetas och tillräckligt underlag skulle erhållas för kostnadsjämförelse
med redan tillämpade former för spannmålslagring syntes
det revisorerna lämpligt, att viss försöksverksamhet igångsattes.
Omförmälda del av riksdagsrevisorernas berättelse jämte häröver av statens
jordbruksnämnd, statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
och Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, avgivna utlåtanden be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
33
handlades av statsutskottet vid 1958 års höstriksdag (SU 1958: B 34). Jordbruksnämnden
ställde sig i sitt yttrande tveksam till möjligheterna att nedbringa
statens kostnader för spannmålslagringen. Föreningen Svensk spannmålshandel
gav uttryck åt en liknande uppfattning, medan statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader, under hänvisning till vissa undersökningar,
som företagits vid anstalten beträffande kostnaderna för spannmålslagring
efter moderna principer, i likhet med revisorerna ansåg, att forskningen
på spannmålslagringens område kunde ge anvisningar för enklare och
billigare sätt att lagra spannmål än man tidigare känt till. Utskottet anförde,
att det för sin del på grundval av de delvis mycket motstridiga uppgifter,
som förelåg, inte var berett att taga någon bestämd ställning i de av
revisorerna aktualiserade spörsmålen. Med hänsyn till de avsevärda kostnader
den ifrågavarande lagringen belöpte sig till beträffande såväl lokaler
som transporter fann utskottet det dock angeläget, att en utredning i ämnet
kom till stånd, avseende både de varor som borde lagras och det sätt på
vilket lagringen lämpligen borde ske. Syftet därmed borde självfallet vara
att i görligaste mån tillvarataga de möjligheter till förenklingar och besparingar,
som kunde föreligga. Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder
i det av utskottet angivna syftet. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med
vad utskottet hemställt (rskr. 1958: B 56).
Den 4 september 1959 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens jordbruksnämnd
och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader att — med beaktande
av vad i omförmälda revisionsberättelse och utskottsutlåtande anförts —
gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen.
Med anledning av nyssnämnda utredningsuppdrag har statens jordbruksnämnd
i hemlig skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 juli 1960 redovisat resultatet
av utredningen jämte vissa överväganden rörande livsmedelsberedskapen.
Bakgrunden till jordbruksnämndens skrivelse utgöres av den omläggning
av den ekonomiska försvarsberedskapen, som föranledes av utrymningsplanläggningen.
I skrivelsen har jordbruksnämnden, såvitt nu är i fråga — i samråd med
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, chefen för försvarsstaben,
arméintendenturförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen och statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader i vad på dessa myndigheter ankommer —
hemställt, att Kungl. Maj:t och riksdagen ville dels godkänna vissa i skrivelsen
angivna riktlinjer för den fortsatta beredskapslagringen inom jordbruksnämndens
verksamhetsområde och lämna nämnden bemyndigande att
inom tillgänglig anslagsram vidtaga åtgärder enligt dessa riktlinjer, dels
lämna utan erinran, att jordbruksnämnden på i skrivelsen angivet sätt medverkar
vid en skyddsplacering av vissa företags livsmedelslager och bemyndigar
nämnden att för täckande av de kostnader, som uppkommer därvid,
under vissa förutsättningar anlita medel ur förslagsanslaget Beredskapslagring
av livsmedel och fodermedel in. in.
I sin utredning utgår jordbruksnämnden från en redogörelse för den på3
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 76
34
Kanyl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
gående strukturella omvandlingen i fråga om konsumtionsvanor och distributionsformer
och konstaterar bl. a., att den ökade konsumtionen av å ena
sidan färskvaror och å andra sidan industriellt liögförädlade livsmedel samt
den ökade koncentrationen av handelns lagerhållning är faktorer, som under
beredskap och krig är ägnade att försämra vår totalförsörjning på livsmedelsområdet.
Härtill kommer speciella krav på beredskapslagringen av
livsmedel, som föranledes av förändringar i krigföringen, bl. a. tillkomsten
av de moderna s. k. ABC-stridsmedlen.
Beträffande den nuvarande administrationen av beredskapslagringen,
m. m. inom jordbruksnämndens varuområde anför nämnden
bl. a. följande.
Beredskapslagringen inom jordbruksnämndens varuområde administreras
såvitt gäller brödsäd och oljekraftfoder av Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, i enlighet med ett av Ivungl. Maj:t genom beslut den
31 maj 1957 (jämfört med beslut den 18 mars 1955) godkänt avtal mellan
nämnden och föreningen av den 7 december 1956 och i övrigt av nämnden
själv, som därvid emellertid i det löpande arbetet enligt särskilda överenskommelser
biträdes av Svenska lagerhusaktiebolaget och av vissa större företag
inom näringslivet (i mindre omfattning även av arméintendenturförvaltningen).
Beträffande de varor av olika slag, som skall ingå i beredskapslagringen,
har Kungl. Maj :t meddelat beslut dels i samband med godkännande
av nyssnämnda avtal, dels i särskilda brev till jordbruksnämnden.
Lagringen begränsas av den kapital- och kostnadsram, som för ändamålet
angivits av Kungl. Maj:t och riksdagen. På kostnadssidan har sålunda
till kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. in. för ett vart av de
senaste budgetåren — med en i statsverkspropositionen summariskt angiven
specifikation på olika varuslag — anvisats förslagsanslag på 15 miljoner
kr. Investeringskapital tillhandahålles från dels anslag på kapitalbudgeten
till lagring av jordbruksprodukter på sammanlagt 163 miljoner kr., varav
—- enligt en i statsverkspropositionen likaledes summariskt angiven specifikation
— ca 70 miljoner kr. är beräknade för beredskapslagring, dels en
av riksdagen beslutad statlig kredit till föreningen Svensk spannmålshandel
på sammanlagt 225 miljoner kr., varav 190 miljoner kr. i form av rörlig
kredit bos riksgäldskontoret och 35 miljoner kr. som checkräkningskredit
bos riksbanken eller affärsbank mot säkerhet av riksgäldskontoret.
De varuslag, som f. n. omfattas av jordbruksnämndens beredskapslagring,
är brödsäd, socker, risgryn, gula ärter, fettråvaror och oljekraftfoder
samt i mindre omfattning kaffe och bruna bönor. Beträffande det tidigare
hållna, av riksdagens revisorer behandlade beredskap slagret av majs
upplyser nämnden, att det sedan ett par år tillbaka är helt avvecklat. De
varuslag, som utväljes för en beredskapslagring, måste enligt nämnden uppfylla
vissa allmänna fordringar i fråga om näringsvärde, lagringsbeständighet,
förädlingsmöjligheter och omsättningsmöjligheter. Sagda fordringar
påkallar vissa ändringar i fråga om de slag av varor, som utväljes för en fortsatt
beredskapslagring.
I fråga om de kvantiteter, vilka bör eftersträvas vid beredskapslagringen
av olika varor anför nämnden bl. a. följande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
35
Möjligheterna att ur beredskapssynpunkt förbättra lagerhållningen inom
livsmedelshandel och livsmedelsindustri torde mot bakgrunden av den senaste
tidens strukturella förändringar inom näringslivet få anses mycket
begränsade. Som kanske den enda beredskapsåtgärd, som f. n. rimligen kan
skapa någon trygghet för en nödtorftig försörjning med livsmedel i händelse
av produktionsbortfall och förlust av kommersiella livsmedelslager, framstår
därför en ur försvarssynpunkt lämpligt lokaliserad statlig beredskapslagring,
som har sådan omfattning, att den, åtminstone lokalt sett, blir av
väsentlig betydelse för livsmedelsförsörjningen under krig.
En självfallen förutsättning i fråga om de kvantiteter, som bör eftersträvas
vid beredskapslagringen av olika varor, måste vara, att denna lagring
aldrig kan bli annat än ett begränsat komplement till de varukvantiteter,
som i ett krigs- eller ett avspärrningsläge kan finnas lagrade på annat sätt
eller komma att framställas i konsumtionsområdena. Det måste vidare beaktas,
att beredskapslagringens kanske viktigaste uppgift är att — vid en
ändamålsenlig utspridning av lagren — utgöra ett åtminstone nödtorftigt
komplement till försörjningen just i de orter eller områden, där produktionen
och den kommersiella lagerhållningen i ett krigsläge (med starkt försvårade
tillförselmöjligheter) kan väntas bli särskilt otillfredsställande i förhållande
till den då sannolika folkmängden (inkvarteringsområden för utrymd
befolkning). I fråga om den lämpliga omfattningen av den totala beredskapslagringen
kan med detta betraktelsesätt endast göras helt allmänna
bedömanden, där bl. a. antaganden om krigsutvecklingen och om produktions-
och lagerbortfall får vägas mot statsfinansiella och lagringstekniska
synpunkter.
Jordbruksnämnden föreslår, att kvantiteterna utökas för flertalet av de
f. n. bercdskapslagrade varorna. Förslaget innebär bl. a. en ökning av brödsädslagren
från högst 300 000 ton till högst 400 000 ton.
Beträffande lokaliseringen av beredskapslagren konstaterar jordbruksnämnden,
att nuvarande lagring till viss del sker inom områden eller
orter inom riket, som med hänsyn till bl. a. nu aktuell planläggning för utrymning
vid krigsfall måste anses vara mindre lämpliga eller klart olämpliga
för en beredskapslagring. En omflyttning av huvuddelen av dessa lager
bör därför komma till stånd. Då en förflyttning i krig kan antagas bli i stor
utsträckning omöjliggjord, måste flyttningen åtminstone i huvudsak genomföras
i fred. En sådan flyttning torde av ekonomiska och praktiska skäl
lämpligen böra uppdelas i etapper.
På grundval av de i skrivelsen angivna principerna har jordbruksnämnden
uppgjort en detaljerad plan för flyttning av vissa av de av nämnden administrerade
lagren. Dessa omplaceringar liksom den utökning av lagren,
som berörts i det föregående, innebär att nya förvaringsutrymmen efter
band måste anskaffas för varukvantiteter i en sammanlagd storleksordning
av omkring 350 000 ton (därav faller på enbart lagerökning omkring 250 000
ton). För den hittillsvarande beredskapslagringen bar, såsom närmare redogöres
för i jordbruksnämndens utredning, använts dels särskilt uppförda
statliga lagerhus, dels lokaler som ursprungligen uppförts för andra ändamål.
Liksom hittills avses behovet av nya förvaringsutrymmen kunna täckas
genom såväl nyanläggning av statliga lagerhus som användning av redan
it t Bihang till riksdagens protokoll it) 61. 1 samt. Nr 76
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
befintliga lokaler. De inventeringar, som gjorts av disponibla lagerlokaler,
jämte vissa nytillkomna försvarstekniska skäl gör emellertid, att man i avsevärt
ökad utsträckning får lita till nybyggnad i statlig regi.
I fråga om nybyggnad av lagerlokaler i statlig regi anför
jordbruksnämnden bl. a. följande.
Vid nybyggnad bör i första hand komma i fråga statliga lagermagasin av
den typ, som under de senaste åren har uppförts i Svenska lagerhusaktiebolagets
regi och som enligt hittillsvarande erfarenheter synes vara väl lämpade
för lagring av spannmål, socker o. d. Forskningsanstalten för lantmannabyggnader
har också för sin del, efter företagen granskning, lämnat denna
byggnadstyp utan erinran. Ett av jordbruksnämnden tillsammans med representanter
för lagerhusbolaget diskuterat preliminärt arbetsprogram omfattar
uppförandet av ytterligare ett flertal byggnader av denna typ i lämpliga
delar av landet.
Vid den fortsatta utbyggnaden av lagerhusnätet har emellertid jordbruksnämnden,
som även härutinnan under hand samrått med lagerhusaktiebolaget,
för avsikt att, på därför lämpade platser, även pröva ett par andra, av
forskningsanstalten för lantmannabyggnader på jordbruksnämndens initiativ
utarbetade typer av relativt enkla lagermagasin. Den ena typen avser
planmagasin, medan den andra typen utgöres av silomagasin. Inom forskningsanstalten
uppgjorda beskrivningar till dessa byggnadstyper jämte ritningar
och kostnadsberäkningar har bifogats nämndens skrivelse.
Beträffande behovet av investeringsmedel för ökning och
omplacering av beredskapslagren anför nämnden, att en fullt genomförd beredskapslagring
enligt nämndens förslag medför ett ökat behov av statsmedel
för investering i själva lagervarorna på ca 50 miljoner kr. Vid en successiv
lagerökning i ungefär den takt, som jordbruksnämnden förutsatt, synes
för investeringen i varulagren utöver hittills för ändamålet anvisade
statsmedel åtminstone fram till utgången av budgetåret 1960/61 icke komma
att erfordras någon ytterligare medelsanvisning. Hittills anvisade medel
är nämligen till viss del odisponerade. I fortsättningen måste däremot enligt
nämnden kapitalbehovet komma att stiga utöver vad som motsvarar nu anvisade
medel.
I de nya statliga lagerhus, som — med tanke särskilt på en omlokaliserad
och ökad beredskapslagring — har förutsatts komma att successivt anskaffas,
kan enligt nämndens utredning under de närmaste tre till fyra åren beräknas
komma att bindas ett kapital av sammanlagt 3 å 4 miljoner kr. Investeringsbehovet
torde, enligt vad nämnden har inhämtat från Svenska
lagerhusaktiebolaget, till ett belopp av något över 2 miljoner kr. kunna tillgodoses
av tillgängligt kapital hos detta bolag. Nämnden anmäler sin avsikt
att, efter närmare undersökning om det ytterligare kapitalbehovet, i sinom
tid återkomma med framställning om erforderlig medelsanvisning.
De årliga kostnaderna för jordbruksnämndens beredskapslagring
vid en fullt genomförd utbyggnad och omplacering i enlighet med
nämndens förslag anges av nämnden uppskattningsvis till ca 25 ä 30 miljoner
kr. i stället för nuvarande kostnad på 12 å 15 miljoner kr. Av merkostnaderna
antages ca 12 miljoner kr. belöpa på enbart lagerökning och resten
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
37
på ökad omsättningskostnad och kostnader för försvårad tillsyn m. in. I
fråga om medelsbehovet för täckande av kostnaderna för beredskapslagringen
anför nämnden bl. a. följande.
Kostnaderna för beredskapslagringen avser lagerhyra, skötsel och tillsyn,
inläggning och uttagning i samband med omsättning samt förluster vid
svinn och nedskrivning in. in. En sådan nettoökning av de totala beredskapslagren,
som nämnden föreslagit skulle, fullt genomförd, vid oförändrade
lagringsmetoder och oförändrad lokalisering av lagren, jämfört med kostnaderna
för en lagring i nuvarande omfattning, medföra en årlig merkostnad
för lagringen på ca 12 miljoner kr. (Härvid har, liksom nu är fallet, för
brödsäd och oljekraftfoder räknats med ränta på i lagren investerat kapital.
Av beloppet motsvarar ca 6 miljoner kr. sådan ränta.) De första åren,
innan de avsedda lagren hunnit fullt utbyggas, blir givetvis merkostnaden
mindre, under tiden fram till utgången av budgetåret 1960/61 troligen högst
1 å 2 miljoner kr.
Vid en sådan omplacering av beredskapslagren till mera skyddade områden,
som jordbruksnämnden föreslagit, uppstår vidare merkostnader dels i
samband med eventuell flyttning av lagrade varor från plats till plats, dels
i samband med försvårad omsättning på den reguljära marknaden (längre
transportvägar från produktions- och konsumtionscentra) eller till följd av
realisation till sekundära ändamål, dels till följd av försvårad eller fördyrad
tillsyn och skötsel vid mera enslig lokalisering av lagren eller, tekniskt sett,
vid relativt enkla anordningar vid lagringen.
Flyttning av ett och samma varuparti från ett hittillsvarande varulager
till en mera skyddad lagerlokal synes tills vidare icke böra företagas annat
än i särskilda fall (exempelvis där en mindre lämplig lagerlokal av tekniska
skäl eller kostnadsskäl måste omedelbart utrymmas och varan icke rimligen
kan — som ett led i omsättningen — avsättas i orten). Omlokaliseringen synes
— givetvis under beaktande av kravet på snabbast möjliga bortflyttning
av de ur militär synpunkt särskilt riskfyllt belägna varulagren — normalt
böra ske i samband med nyinläggning vid lagerökning och omsättning. Kostnaderna
för en flyttning i egentlig mening beräknas därför, åtminstone tills
vidare, bli ganska begränsade, sannolikt icke större än några hundra tusen
kronor per år.
Merkostnaderna för omsättning och de ökade förlustriskerna vid realisation
vid en genomförd omplacering av beredskapslagren beräknas bli av mera
väsentlig betydelse än de egentliga flyttningskostnaderna. Exempelvis har
den erforderliga omlokaliseringen av brödsädslagren av föreningen Svensk
spannmålshandel beräknats förorsaka en fördyring på ca 30 å 40 kr. per ton
för varje omsättning enbart till följd av ökade fraktkostnader. För att nedbringa
omsättningskostnaderna för den omplacerade spannmålen bör därför,
såsom nämnden tidigare framhållit, i fortsättningen eftersträvas längsta
möjliga omsättningstid. Vissa besparingar i de totala lagringskostnaderna
bör därigenom kunna ernås även med hänsyn tagen till sådana ökade förluster,
som kan uppstå vid avyttring av längre lagrade partier hrödspannmål
till foder eller till tekniska ändamål. I den mån en beredskapslagrad vara
får bortskänkas i samband med humanitära hjälpaktioner i utlandet, har
nämnden vidare velat förutsätta, att beredskapslagringen, åtminstone icke
helt, skall behöva belastas för därvid uppkommande förlust.
Helt allmänt hänvisar jordbruksnämnden i delta sammanhang till att det
medelsbehov, som kan bli aktuellt för den nu ifrågasatta förbättrade bered
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
sltapslagringen, uppenbarligen under alla förhållanden kommer att framstå
som ringa jämfört med en normal, rent militär försvarsbudget.
I fråga om handelns livsmedelslager konstaterar jordbruksnämnden,
att en minskning skett och att denna är ett led i handelns rationalisering
och således betingad av ekonomiska faktorer. Beträffande möjligheterna
att i fortsättningen utnyttja handelns lager i beredskapssyfte anför
nämnden bl. a. följande.
Enligt jordbruksnämndens mening kan man knappast räkna med att ett
företag redan för normala fredsförhållanden skall utan full ekonomisk
kompensation göra ett frivilligt åtagande om lagerökning i varje fall icke
om en hela branschen omfattande överenskommelse ej kan ernås. Därest en
sådan överenskommelse för ett eller annat varuområde skulle kunna träffas,
skulle dock tillämpnings- och kontrollsvårigheterna sannolikt starkt
minska värdet av överenskommelsen. Jordbruksnämnden ställer sig sålunda
tveksam till möjligheten att under fredsförhållanden allmänt sett åvägabringa
den effektiva ökning av handelns livsmedelslager, som ur beredskapssynpunkt
tramstår såsom starkt angelägen. Då vissa förutsättningar för en
lagerökning i fred beträffande relativt stora företag och begränsade varusortiment
dock torde få anses föreligga, har nämnden likväl för avsikt att
upptaga frågan om dylik lagerökning till närmare undersökning och avser,
där så befinnes påkallat, få återkomma med förslag i ämnet.
Jordbruksnämnden framhåller vidare, att i samband med ett krisläge
handeln själv har ett starkt intresse av att lägga upp egna lager. Även bortsett
häritrån torde man i ett sådant läge kunna räkna med en hög grad av
solidaritet gentemot det allmänna. Vidare finnes då från myndigheternas
sida särskilda möjligheter att tillgodose och uppmuntra dem, som önskar
förstärka sin lagerhållning. Därest krisregleringar genomföres, kan särskilda
lättnader i form av tillstånd till införsel och transporter m. in., på
lämpligt sätt villkorade, beviljas. I detta läge skulle enligt nämndens mening
sannolikt även särskilda statliga krediter och anslag kunna påräknas
för finansieringen av en lagerökning hos lämpliga affärsföretag. Jordbruksnämnden
har för avsikt att i fortsättningen bevaka möjligheterna att
i händelse av kris genomföra en ökad livsmedelslagring enligt de riktlinjer,
som här antytts, och avser att återkomma med förslag i ämnet.
Jordbruksnämnden har med vissa livsmedelsföretag diskuterat möjligheterna
för företagen att utan att deras sammanlagda lagerhållning ökades
utöver vad som är fredsmässigt betingat redan i fredstid förlägga sina
livsmedelslager på mera skyddad ort. Då en skyddsplacering med nödvändighet
medför ökade distributionskostnader för företagen har till utgångspunkt
för överläggningarna lagts att uppkommande merkostnad skulle
kompenseras med statliga medel. Ett företag har också gjort en beräkning
över kostnaderna för skyddsplacering av dess lager. Beräkningarna visar,
att för det aktuella varuslaget skulle det ställa sig avsevärt billigare att
öka den statliga beredskapslagringen enligt nuvarande system än att finansiera
merkostnaden för en ändrad lokalisering av handelslagringen. Jordbruksnämnden
anser emellertid, att frågan om att med statsunderstöd
åvägabringa en lämplig skyddsplacering av livsmedelshandelns lager kräver
ytterligare utredning. I den mån kostnaderna för en skyddsplacering därvid
skulle visa sig icke överstiga kostnaden för en motsvarande och ur beredskapssynpunkt
likvärdig lagring i statlig regi, önskar jordbruksnämnden
få med vederbörande företag söka träffa uppgörelse om en skyddspla
-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
cering. Kostnader härför bör i sådant fall enligt nämndens mening lämpligen
bestridas av de anslagsmedel, som då kan komma att finnas tillgångliga
för beredskapslagring av livsmedel.
Yttranden
Över jordbruksnämndens förevarande framställning har remissyttranden
avgivits av statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Kopparbergs samt Jämtlands län, Svenska lagerhusaktiebolaget
och Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening. Av yttrandena
må följande återges.
Mot de av jordbruksnämnden angivna allmänna riktlinjerna
för beredskapslagringen av livsmedel m. m. inom nämndens verksamhetsområde
har remissorganen i allmänhet intet att erinra. Statskontoret finner
dock det inte vara helt givet att staten skall bära det ekonomiska ansvaret
för beredskapslagringen i den omfattning, som hittills skett eller nu föreslagits.
Statskontoret saknar i ärendet en utredning rörande möjligheterna för
de enskilda hushållen att i vart fall för en kortare konsumtionsperiod hålla
egna beredskapslager av de viktigaste livsmedelsförnödenheterna. Genom
ett sådant system skulle enligt ämbetsverkets mening det allmännas kostnader
för beredskapshållningen otvivelaktigt i inte ringa mån kunna nedbringas.
Enligt statskontorets mening bör vidare den kapacitet, som handeln
besitter, i största möjliga utsträckning utnyttjas och handelns företrädare
animeras att bidraga, varvid den sakkunskap på varuområdet, som
handeln representerar, noga bör tillvaratagas. Även fortsättningsvis måste
staten i viss omfattning handha viss lagerhållning men resultatet härav
får enligt ämbetsverkets åsikt under inga förhållanden bli sådant, att staten
de facto övertager handelns naturliga lagerhållning med vad därtill hörer
av kostnader och risktagande.
Statskontorets uppfattning i fråga om beredskapslagringen i de enskilda
hushållen delas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Beträffande vilka varuslag som bör lagras i statens regi framhåller
statskontoret, att ämbetsverket delar den uppfattning, som framförts av
arméintendenturförvaltningen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
att varusortimentet ej bör vara för litet med hänsyn till önskvärda
variationer i kosthållet under krig. Till nämnda uppfattning ansluter
sig i stort sett länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt
Jämtlands län.
I fråga om lokaliseringen av beredskapslagren konstaterar Svenska
lagerhusaktiebolaget, att till de lagerlokaler, som jordbruksnämnden anser
vara olämpliga, hör en stor del av de utav bolaget förvaltade statliga
lagerhusen. Bolaget anser, att dessa lagerlokaler även i fortsättningen bör
komma till användning för beredskapslagring, eftersom varulager — var de
än befinner sin inom landets gränser — är av värde ur beredskapssynpunkt.
Bolaget hänvisar vidare bl. a. till, att lagerhusen utnyttjas i viss utsträckning
för utjämningslagring av de av föreningen Svensk spannmåls
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
handel omhändertagna överskotten av brödsäd. Denna verksamhet inom
marknadsregleringens ram är betydelsefull och bör bibehållas. Detta förhållande
jämte den omständigheten att utjämningslagringen i normala fall
endast tager i anspråk en del av kapaciteten talar enligt bolaget för att de
statliga lagerhusen även i fortsättningen bör utnyttjas för beredskapslagring,
trots att denna lagring ej uppfyller kraven på en högsta beredskap.
Föreningen Svensk spannmålshandel framför i huvudsak samma synpunkter
som lagerhusaktiebolaget men framhåller dessutom, att lagerhusaktiebolagets
lokaler erbjuder så påtagliga fördelar ur transport- och omsättningssynpunkt,
alt de även med hänsyn härtill bör bibehållas.
Beträffande anskaffningen av lagerlokaler understryker
statskontoret angelägenheten av att de på området ansvariga myndigheterna
beredes möjlighet att fortlöpande hålla sig underrättade om tillgången
på lagerlokaler ute i landet. I yttrandena från länsstyrelserna framhålles
bl. a., att det är svårt att finna lämpliga, disponibla lagerlokaler samt att
erfarenheterna av hittills i statlig regi uppförda lagerhus är mycket goda.
Vidare anföres, att det ej är realistiskt att räkna med upplagring i större
skala med mindre än att nya lagerhus uppföres. Svenska lagerhusaktiebolaget
anser det lämpligt, att uppgiften att genomföra nybyggnaden av lagerlokaler
anförtros lagerhusbolaget samt att det hos bolaget tillgängliga kapitalet
utnyttjas såsom bidrag till finansieringen av en sådan nybyggnadsverksamhet.
Bolaget framhåller vidare, att i jordbruksnämndens utredning
icke ägnats någon närmare uppmärksamhet åt problemet med den löpande
skötseln och omsättningen av varorna i de nytillkommande lagerlokalerna.
I viss omfattning räknar bolaget med att dessa uppgifter kan fullgöras avhandelns
organ. Därutöver torde man behöva anlita lagerhusbolagets personal
och maskinella hjälpmedel. Detta förutsätter dock, att bolaget även i
fortsättningen bedriver en fast central verksamhet av den art, som nu utövas
vid lagerhusen. Enligt bolaget synes det vara helt orealistiskt att,
samtidigt som man ökar lagringen i enklare statliga utrymmen, skära ned
den centrala verksamheten för skötseln av denna lagring. Även föreningen
Svensk spannmålshandel fäster uppmärksamheten på att för den löpande
skötseln och omsättningen av varorna i de nytillkommande lagerlokalerna
bör finnas tillgängligt personal och maskinella hjälpmedel, som kan tillhandahållas
antingen av handeln eller av lagerhusbolaget.
Beträffande behovet av investeringsmedel och de årliga
kostnaderna för jordbruksnämndens beredskapslagring understryker
föreningen Svensk spannmålshandel och Svenska lagerhusaktiebolaget,
att de ekonomiska konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna
är synnerligen svårbedömbara. Detta gäller såväl finansieringsbehovet som
de löpande lagrings- och omsättningskostnaderna. Sagda remissorgan anser,
att man därför måste räkna med en betydande marginal i de mycket
schematiska kalkyler, vilkas resultat framlagts i jordbruksnämndens utredning.
Av länsstyrelsernas yttranden i fråga om handelns livsmedels
-
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
lager framgår bl. a., att såväl ökning som placering av nämnda lager till
ur beredskapssynpunkt lämpligare platser, bör, såsom jordbruksnämnden
föreslagit, undersökas närmare. Undersökningen bör komma till stånd ju
förr dess hellre. En lösning av dessa frågor, så att åtminstone i viss utsträckning
en skyddsplacering av varulagren i fred kommer till stånd, medför
den fördelen, att undanförselproblemen lättas.
Departementschefen
Nu gällande prissättningssystem i fråga om brödsäd bygger på inlösengaranti
och inmalningstvång. Anpassningen av inlandspriserna till förskjutningarna
på utlandsmarknaden sker i huvudsak årsvis. Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening, fastställer årligen före skörden inlösenpriser
för vete och råg att gälla per den 1 april. Inlösenpriserna avser liksom mittpriserna
och prisgränserna odlarpriser för normalkvalitet vid leverans till
prisorter, vilka för närvarande är Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar,
Karlshamn, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad,
Falkenberg och Göteborg samt vid leverans av råg Åhus och vid leverans av
vete Kristianstad. Därutöver finnes ytterligare prisorter, där brödsäd inlöses
men viss reduktion av inlösenpriset sker. Sålunda mottages brödsäd till inlösenpriset
med avdrag av 50 öre per deciton i Nyköping, Gamleby och Visby,
med avdrag av 75 öre per deciton i Mjölby, Uppsala och Örebro samt med
avdrag av 1 krona per deciton i utskeppningshamnarna i Vänern, nämligen
Mariestad, Lidköping, Kristinehamn, Karlstad/Skattkärr, Säffle och Vänersborg.
I sitt utlåtande 1959: 29 anförde jordbruksutskottet utan erinran från
riksdagens sida i fråga om prisortsystemet för brödsäd, att
utskottet utgick från att, därest utvecklingen av kvarnindustriens lokalisering
och av handelsvägarna för brödsäd så skulle motivera, statens jordbruksnämnd
skulle komma att framlägga förslag till ändringar beträffande
prisortsystemet.
I enlighet med ett av föreningen Svensk spannmålshandel efter verkställda
undersökningar framlagt förslag har jordbruksnämnden förordat, att vad
gäller de nuvarande prisorterna Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg,
i vilka inlösenpris utan avdrag hittills tillämpats, från och med
1961 års skörd inlösen av brödsäd skall ske till inlösenpriset med avdrag av
25 öre per deciton. Nämnden har vidare föreslagit, att i fråga om Uppsala
det nuvarande avdraget från inlösenpriset av 75 öre per deciton skall minskas
till 50 öre per deciton samt att Kristianstad, som för närvarande är prisort
endast för vete, fortsättningsvis skall vara prisort även för råg. Jordbruksnämnden
har anmält, att ändringsförslaget utarbetats av en särskild
kommitté inom Svensk spannmålshandel och att förslaget utgör en kompromiss
mellan kommitténs representanter för jordbruket respektive för
kvarnarna. För att erfarenheter av det nya prisortsystemet skall kunna vinnas
under cn längre tid har kommittén liksom även nämnden förutsatt, att
42
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
några ytterligare ändringar i fråga om prisorterna inte skall genomföras
under återstoden av innevarande avtalsperiod för prissättningen på jordbruksprodukter.
Jordbruksnämnden har i anslutning till förslaget framhållit bland annat,
att Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg inte längre är
kvarnorter. Genom att i dessa orter tillämpa ett lägre pris än inlösenpriset
underlättas tillförseln från dessa orters normala tillförselområden till närmaste
större kvarnort. Samtidigt är inte prisavdraget så stort, att det beräknas
komma att menligt påverka utnyttjandet av lagerutrymmena i de
nämnda orterna. Genom det minskade avdraget i Uppsala underlättas den
erforderliga tillförseln till där belägen kvarn. För att stimulera tillförsel av
inom Kristianstads-området uppkommande överskottskvantiteter av råg till
exporthamnen Åhus bär Kristianstad tidigare inte varit prisort för detta sädesslag.
Enär överskottsproduktionen av råg emellertid numera tenderat
att minska och de lokala överskotten av råg inom området i mindre utsträckning
än tidigare utskeppas över Åhus, har övervägande skäl talat för att
låta Kristianstad bli prisort även för råg.
Jordbruksnämndens förslag till ändringar i prisortsystemet för brödsäd
synes i huvudsak utgöra en anpassning till utvecklingen av kvarnindustriens
lokalisering samt av handelsvägarna för brödsäd och föranleder därför
ingen erinran från min sida. I princip har jag ej heller något att erinra mot
att prisortsystemet i den nya utformningen bibehålies oförändrat under
återstoden av den nu gällande prisavtalsperioden. Enligt min mening bör
emellertid hinder inte möta att upptaga utformningen till prövning under
sagda period, därest särskilda skäl skulle tala härför.
Vidare har jordbruksnämnden anmält, att de undersökningar, som erfordras
för en i olika sammanhang tidigare berörd omläggning av bestämmelserna
om kvalitetsfordringar och prisreglering
vid inlösen av brödsäd på grund av de onormala skördeförhållandena
under åren 1959 och 1960 ännu inte kunnat slutföras. Vid sådant förhållande
torde frågan om en dylik omläggning inte kunna prövas nu. Det
är emellertid min avsikt att upptaga spörsmålet till behandling, så snart
sig göra låter.
Jordbruksnämnden har efter framställning av föreningen Svensk spannmålshandel
föreslagit, att makaroner, spagetti och liknande
produkter samt s. k. kakmixer från och med den 1 juli 1961 skall
överföras till jordbruksregleringen. Detta förslag anser jag mig emellertid inte
kunna tillstyrka. Beträffande makaroner, spagetti och liknande produkter
synes enligt min mening det av nämnden sedan juli 1960 tillämpade restitutionsförfarandet
tills vidare böra fortsättas. I fråga om de s. k. kakmixerna
anser jag ytterligare erfarenheter av utvecklingen böra avvaktas.
I syfte att möjliggöra utjämning av överskott och underskott i den prisreglerande
verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav, som under
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
överinseende av jordbruksnämnden bedrives av föreningen Svensk spannmålshandel,
har föreningen enligt ett av Kungl. Maj :t godkänt avtal inrättat
en stiftelse, benämnd spann in ålshandelns konj unkturutj
ä in n i n g s f o n d, till vilken överskottsmedlen i nämnda verksamhet inbetalas.
För att förhindra en inte avsedd beskattning av dessa medel äger
föreningen enligt förordningen 1954: 71 njuta avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättningar till stiftelsen.
Jämlikt beslut av 1959 års riksdag har föreningen Svensk spannmålshandel
ålagts att med medel, som i särskild ordning ställes till föreningens förfogande,
under vissa förutsättningar även lämna stöd vid export av fodersäd
och produkter därav samt verkställa stödköp av fodersäd. Föreningen och
jordbruksnämnden har under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande i anledning
härav träffat ett tilläggsavtal till nyssnämnda avtal av innebörd att
föreningen skall medges rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättningar
till nyssnämnda stiftelse av jämväl överskottsmedel i föreningens
prisreglerande verksamhet i fråga om fodersäd och produkter därav.
Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning godkänt det mellan
jordbruksnämnden och föreningen Svensk spannmålshandel träffade tillläggsavtalet.
Den i anledning härav erforderliga ändringen av förordningen
1954: 71 kommer att behandlas och anmälas av chefen för finansdepartementet.
Beträffande avgiftsbeläggningen av vissa fettvaror har
jordbruksnämnden hemställt om bemyndigande att uttaga den särskilda
införselavgift av 26 kronor 25 öre per 100 kilogram, vilken utgår på bland
annat margarin, konstister och annat berett ätbart fett hänförligt till de statistiska
numren 15.13.109 och 209 i tulltaxan, jämväl för andra under fettvaruregleringen
fallande fetter och oljor, vilka genom särskild behandling
erhållit liknande karaktär som nyssnämnda varor. Anledningen till nämndens
framställning är att tulltaxeringspraxis för ifrågavarande fetter och
oljor varit vacklande och att de stundom införts till landet under sådant
tulltaxenummer, att de inte kommit att beläggas med nämnda särskilda
införselavgift.
Det torde böra erinras om att denna enligt beslut av 1956 års riksdag
införda särskilda införselavgift har till syfte att dels lämna egentligt manufaktureringsskydd,
dels kompensera den inhemska industrien för dess åtaganden
att i viss utsträckning basera sin råvaruförsörjning på vegetabilisk
olja härrörande från den inhemska oljeväxtodlingen. Nämnda särskilt behandlade
fetter och oljor utgör på grund av sin beskaffenhet och sitt användningsområde
konkurrentvaror till margarin, konstister och annat berett
ätbart fett och, därest de inte belägges med samma avgifter som sistnämnda
varor, kan avsättningsutrymmet för den olja av inhemsk odling,
som tillverkarna av konstister in. m. inom landet nu avtalsenligt övertager,
komma att minska.
Såsom framgår av det föregående har generallullstyrelscn i remissutlå
-
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
tände uppgivit, att ifrågavarande fettvaror enligt den numera inom tullsamarbetsrådet
preciserade gränsdragningen mellan tulltaxennmren 15.07
och 15.13 i brysselnomenklaturen skall hänföras till sistnämnda nummer.
Det synes sålunda inte erforderligt att utsträcka området för ifrågavarande
särskilda avgiftsbeläggning. Därest tulltaxeringspraxis ändock skulle komma
att visa sig vacklande, torde frågan om det av jordbruksnämnden begärda
bemyndigandet få tagas upp till ny prövning.
Vid 1959 års riksdag väcktes motioner, vilka syftade till sådana bestämmelser,
att wellpappfabriker skulle kunna erhålla restitution å införsel-
och koinpensationsavgifter, som utgår å stärkelse
p r e p a r a t, på basis av majsstärkelse, vilka dessa fabriker använder
i sin fabrikation av wellpapp.
Enligt gällande bestämmelser äger jordbruksnämnden medge restitution
av införsel- och kompensationsavgifter vid export. Om särskilda skäl föreligger,
äger nämnden meddela restitution eller avgiftsbefrielse även för andra
fall. På stärkelseområdet gäller sålunda, att nämnden kan medge dylik
avgiftslättnad, då en importvara innehåller endast en mindre andel stärkelse
eller stärkelseprodukt. Vidare gäller inom nu angivet område att tillverkare
av farmacevtisk specialitet äger åtnjuta restitution eller befrielse av
införsel- och kompensationsavgifter för glykos och liknande produkter,
vilka användes eller är avsedda alt användas vid tillverkningen av dylika
specialiteter. Enligt uttalande av riksdagen skall restitution av eller befrielse
från avgift i princip inte medges i andra fall.
I anledning av nyssnämnda motioner framhöll jordbruksutskottet utan
erinran från riksdagens sida i sitt utlåtande 1959: 29, att Kungl. Maj:t borde
överväga, huruvida wellpappfabriker inte skulle kunna erhålla dylik
restitution och om inte ifrågavarande industriprodukt kunde avföras från
jordbruksregleringen.
Sedan Kungl. Maj :t anbefallt jordbruksnämnden att inkomma med förslag
i anledning av utskottets uttalande, har nämnden, såsom framgår av
den föregående redogörelsen, den 5 juli 1960 framlagt utredning och förslag
i ämnet. Nämnden har för sin del utgått från att frågan om avgiftsbeläggning
vid import av stärkelse och stärkelseprodukter för tekniskt bruk
inom industrien kommer att upptagas av 1960 års jordbruksutredning i
samband med en översyn av de nuvarande regleringsåtgärderna på fabrikspotatisområdet.
Nämnden har därför inte ansett sig böra föreslå annan åtgärd
än att handlingarna i ärendet överlämnas för beaktande till jordbruksutredningen.
Efter övervägande av det utredningsmaterial, som förebragts, och alla de
synpunkter, som i övrigt anförts i ärendet, har jag ansett mig böra — i avvaktan
på de förslag i ämnet, som kan komma att framläggas av 1960 års
jordbruksutredning — förorda, att Kungl. Maj:t, eller, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, jordbruksnämnden bemyndigas att — utan hinder av riksdagens
tidigare uttalande — från och med den 1 juli 1961 tills vidare, i den
ordning Kungl. Maj :t eller nämnden bestämmer medge restitution av eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
45
befrielse från dels införsel- och kompensationsavgifter för sådana på basis
av majsstärkelse framställda, importerade stärkelsepreparat, som wellpapptillverkare
använder i sin fabrikation av wellpapp, dels införselavgifter för
majsstärkelse, som ingår i dylika inom landet tillverkade preparat, vilka av
wellpapptillverkare användes vid fabrikationen av wellpapp.
I årets statsverksproposition (IX ht, p. 31) har lämnats en redogörelse för
av jordbruksnämnden verkställda beräkningar av de medel, som genom
uttagande av införselavgifter å jordbruk sreglerings
varor kan komma att inflyta under reglering såren
1960/61 och 1961/62 in. in. Nämnden har i nu förevarande
sammanhang anmält, att erfarenheterna av avgiftsuppbörden efter ingången
av regleringsåret 1960/61 och de bedömningar, som har kunnat göras av
den fortsatta utvecklingen, inte har givit nämnden tillräcklig anledning att
revidera de gjorda beräkningarna.
De av jordbruksnämnden verkställda beräkningarna av de under regleringsåret
1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen på jordbrukets område
föranleder ingen erinran från min sida. Totalt bör sålunda inkomsterna av
sagda införselavgifter uppskattas till ett belopp av närmare 124 miljoner kronor.
Jag vill emellertid framhålla osäkerheten i dessa beräkningar till följd
av svårigheterna att förutse bland annat importutvecklingen.
Vad gäller användningen av de under regleringsåret 1959/60 influtna införselavgifismedlen
har såsom närmare framgår av årets statsverksproposition
(IX ht, p. 31) av det totala inkomstbeloppet, inklusive ränteinkomster,
om cirka 128,7 miljoner kronor enligt beslut av riksdagen —- förutom 93
miljoner kronor till prisregleringen inom de olika regleringsföreningarnas
områden — tagits i anspråk tillhopa 6,53 miljoner kronor för andra ändamål
än egentlig prisregleringsverksamhet på jordbruksområdet. Av därefter överskjutande
belopp, cirka 29,2 miljoner kronor, hänför sig omkring 8,4 miljoner
kronor till införselavgifter för brödsäd, som importerats såsom ersättning
för en ur handelspolitisk synpunkt angelägen och med prisregleringsmedel
stödd export av brödsäd. Vidare hänför sig 14 miljoner kronor till införselavgiftcr
för fodermedel utöver den för fodermedelsavgifter angivna normalramen
och 2,5 miljoner kronor till införselavgifter, som influtit vid särskild
import av vete för foderändamål i samband med fiskexport. Det nyssnämnda
beloppet av 8,4 miljoner kronor synes böra överföras till föreningen
Svensk spannmålshandel såsom bidrag till täckande av de vid ifrågavarande
särskilda export av brödsäd lämnade bidragen.
Kungl. Maj:t bar på framställning av jordbruksnämnden hösten 1960 bemyndigat
nämnden att, i den mån nämnden efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation så finner erforderligt, genom föreningen Svensk
spannmålshandel låta verkställa stödköp av fodersäd av 1960 års skörd och
att för sådant ändamål taga i anspråk vid importen av fodermedel inflytande
avgiftsmedel. Såsom framgår av statsverkspropositionen har nämnden
4 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 76
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation föreslagit, att kostnaderna
för stödköpen, vilka i huvudsak kommit att avse inte fullgod brödsäd,
intill ett belopp av 19,4 miljoner kronor skall täckas av dels nyssnämnda
merinkomst av fodermedelsavgifter å 14 miljoner kronor, dels nyssnämnda
införselavgifter för vete å 2,5 miljoner kronor, dels 2,9 miljoner kronor av
därefter återstående del av överskottet av införselavgiftsmedel för regleringsåret
1959/60. Vad nämnden sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda.
Det torde få ankomma på nämnden att efter samråd med jordbrukets
förhandlingsdelegation avgöra, ur vilka införselavgiftsmedel det sistnämnda
beloppet å 2,9 miljoner kronor slutligt skall gäldas. Av det totala beloppet
för införselavgifter under regleringsåret 1959/60 återstår därefter ett belopp
av 1,37 miljoner kronor.
I fråga om användningen av de under regleringsåret 1960/61 influtna eller
inflytande införselavgiftsmedlen har jordbruksnämnden såsom framgår av
den i årets statsverksproposition intagna redogörelsen i enlighet med riksdagens
beslut upprättat en preliminär fördelningsplan avseende det till egentlig
prisregleringsverksamhet anvisade beloppet av 93 miljoner kronor. Nämnden
har därvid framhållit, att den avser att i fråga om uppdelningen på olika
regleringsföreningar av i planen upptaget belopp om 22 miljoner kronor härrörande
från införselavgifter för fodermedel samt ärter och bönor ytterligare
samråda med jordbrukets förhandlingsdelegation. Nämndens framställning
föranleder i denna del ingen erinran från min sida.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om att av de införselavgiftsmedel,
som under regleringsåret 1960/61 inflyter utöver nyssnämnda belopp av 93
miljoner kronor, skall av införselavgifter för matpotatis enligt beslut av 1959
års riksdag högst 700 000 kronor ställas till förfogande för Sveriges potatisodlares
riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen m. m. och enligt
beslut av 1960 års riksdag 50 000 kronor utgå till SMAK för upplysningsverksamhet
på matpotatisområdet. Vidare skall av införselavgifter för
slakterivaror och slaktdjur 30 000 kronor ställas till veterinärstyrelsens förfogande
för att täcka denna styrelses kostnader vid importkontroll av animala
livsmedel. Slutligen skall enligt ett av 1961 års riksdag nyligen fattat
beslut (prop. 1961: 34; JoU 8; rskr. 82) intill 10 miljoner kronor av de —
utöver det till den egentliga prisregleringsverksamheten anvisade beloppet —
under regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen användas för
utlämnande av kontantbidrag i anledning av 1960 års skördeskador.
Jordbruksnämnden har beräknat de under regleringsåret 1960/61 inflytande
införselavgiftsmedlen till drygt 148 miljoner kronor. Under förutsättning
av att detta belopp uppnås och med avdrag för nyss återgivna, redan
beslutade dispositioner uppkommer ett överskott av drygt 44 miljoner kronor.
Frågan om dispositionen av detta överskott torde få prövas i ett senare
sammanhang.
I fråga om de för regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen
torde av införselavgifter för matpotatis i enlighet med beslut av 1959 års
riksdag (prop. 147, s. 63) högst 700 000 kronor böra ställas till förfogande
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
för Sveriges potalisodlares riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen
m. in. och i enlighet med vad som föreslagits i årets statsverksproposition
(IX ht, p. 27) 50 000 kronor ställas till förfogande för SMAK för upplysningsverksamhet
på matpotatisområdet. Vidare torde i likhet med vad
riksdagen beslutat för de tre senaste budgetåren de för att täcka veterinärstyrelsens
kostnader för importkontroll av animala livsmedel för budgetåret
1961/62 erforderliga medlen — 30 000 kronor — böra utgå ur de under regleringsåret
1961/62 inflytande införselavgifterna för slakterivaror och slaktdjur.
Vad gäller användningen av de under regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen
för den egentliga prisregleringsverksamheten har jordbruksnämnden
föreslagit, att dessa medel inom en oförändrad totalram av
93 miljoner kronor skall få användas på samma sätt som under innevarande
regleringsår. Häremot har jag inte något att erinra. Inom sagda totalram torde
sålunda under nästa regleringsår inflytande införselavgiftsmedel i mån
av behov av nämnden böra överföras till de olika regleringsföreningarna
m. m. på jordbrukets område och i anslutning till en av nämnden i förväg
upprättad preliminär fördelningsplan användas i enlighet med följande.
Införselavgifterna för brödsäd och brödsädsprodukter bör tillföras Svensk
spannmålshandel, ekonomisk förening. Införselavgifterna för ärter, bönor,
hampfrö och fodermedel samt malt bör inom angiven normalram användas
för prisregleringarna för ägg, slaktvaror, mjölk och mejeriprodukter genom
respektive Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a.,
Svensk kötthandel, ekonomisk förening, och Svenska mejeriernas riksförening
u. p. a. Medlen bör, i enlighet med vad som gäller under innevarande
regleringsår, av jordbruksnämnden fördelas mellan de olika ändamålen efter
samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, därvid avgifterna för majs
och kli i första hand skall tillföras äggprisregleringen. Härutöver bör ifrågavarande
införselavgiftsmedel, liksom under innevarande regleringsår, kunna
tagas i anspråk för stödköp av fodersäd samt för bidrag vid export av kött
av fjäderfä. I fråga om matpotatis bör införselavgiftsmedlen i mån av behov
— sedan såsom nyss föreslagits högst 700 000 kronor ställts till förfogande
för Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen
m. in. och 50 000 kronor utgått till SMAK för upplysningsverksamhet
på matpotatisområdet — tillföras Sveriges stärkelseproducenters förening
för den föreningen åliggande prisregleringen för potatis samt — såsom
närmare beröres i ett senare avsnitt — enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
förskottsvis för den särskilda prisutjämning på stärkelseområdet, som
kan visa sig erforderlig, när verkningarna av EFTA-konventionen på detta
område gör sig gällande. Stärkelseföreningen bör vidare erhålla de under
nästa regleringsår inflytande införselavgifterna för stärkelse och stärkelseprodukter
för att användas för prisreglering på fabrikspotatisområdet. Införselavgifterna
för socker bör i enlighet med beslut av 1960 års riksdag
(prop. 132; JoU 26; rskr. 184) tillföras jordbruksnämndens regleringsfond
för .socker och användas för pristillägg på sockerregleringens område. Vissa
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
merbelopp, som uppstått eller uppstår i samband med sockeravgifternas
höjning vid utlösning av 3-procent- och inkomstreglerna skall emellertid användas
till gäldande av regleringsfondens skuld till jordbruksnämndens clearingkassa
för fettvaror. I fråga om fettråvaror och fettvaror bör införselavgiftsmedlen
liksom hittills dels användas för regleringsbidrag, dels tillföras
Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., för att täcka förluster i
samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö. Införselavgifterna för ägg, äggprodukter
och fjäderfäkött hör överföras till Sveriges export- och importförening
för ägg för att användas för prisregleringen för ägg och äggprodukter.
Enligt i proposition 1960: 153 (s. 62) redovisad beräkning utgjorde då
kvarstående, ej disponerat överskott av de under treårsperioden 1956/57—
1958/59 influtna införselavgiftsmedlen på jordbrukets område 17,3 miljoner
kronor. I enlighet med ett av årets riksdag nyligen fattat beslut (prop.
1961: 34; JoU 8; rskr. 82) skall av nämnda överskott ett belopp av 10 miljoner
kronor användas för utlämnande av kontantbidrag i anledning av 1960
års skördeskador. Därefter återstående belopp av 7,3 miljoner kronor har av
jordbruksnämnden föreslagits skola disponeras till att täcka speciella behov
vid tillämpning av spärreglerna inom det nuvarande prissättningssystemet
på jordbrukets område.
I propositionen 1960: 153 (s. 58—59) anmälde jag, att 1954 års mjölkkommitté
avsåg att under år 1960 framlägga förslag till sådan omläggning
av kontrollen å uppvärmning av mjölk och grädde (pastöriseringskontrollen),
att de statliga kostnaderna härför kunde upphöra. Det var emellertid
inte möjligt att genomföra omläggningen redan från och med den 1 juli
1960. Enär sagda kontroll i avvaktan på mjölkkommitténs förslag syntes
böra uppehållas i oförändrad form och omfattning fann jag mig som eu
tillfällig åtgärd i rådande läge böra förorda, att de för täckande av de
statliga kostnaderna för pastöriseringskontrollen under budgetåret 1960/
61 erforderliga medlen skulle utgå ur vissa odisponerade införselavgiftsmedel.
Kungl. Maj:t och riksdagen beslöt i enlighet härmed.
1954 års mjölkkommitté har den 13 juni 1960 avgivit betänkande angående
frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet
(SOU 1960:29) innefattande förslag beträffande bland annat pastöriseringskontrollens
framtida anordnande. Betänkandet har varit föremål
för remissförfarande, vilket nu är i stort sett avslutat, och är för närvarande
under prövning inom inrikes- och jordbruksdepartementen. I avvaktan
på ett ställningstagande till kommitténs förslag synes pastöriseringskontrollen
böra uppehållas i oförändrad form och omfattning även
under budgetåret 1961/62. För att täcka de statliga kostnaderna för kontrollen
under nämnda budgetår bör liksom under innevarande budgetår
för ändamålet utgå ett belopp av högst 100 000 kronor ur de införselavgiftsmedel,
som upptagits under regleringsåren 1956/57—1958/59 och ännu
inte disponerats. Liksom tidigare torde de för pastöriseringskontrollen erforderliga
medlen böra utbetalas och disponeras av veterinärstyrelsen.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
Det av ifrågavarande införselavgiftsmedel därefter kvarstående beloppet
av 7,2 miljoner kronor synes i enlighet med jordbruksnämndens förslag
böra få av nämnden efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation
disponeras till att täcka speciella behov vid tillämpning av spärreglerna
inom det nuvarande prissättningssystemet på jordbrukets område.
Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning beslutat avlåta
proposition till riksdagen angående ett system för permanent skördeskadeskydd,
in. m. I denna har föreslagits att jordbrukarnas andel av medelstillskottet
till finansiering av skördeskadeersättningar skall erläggas
kollektivt genom att ianspråktaga bland annat medel, som inflyter genom
upptagande av interna regleringsa v gifter på jordbrukets område.
Kungl. Maj :t har i anslutning härtill hemställt om medgivande att
vidtaga för ändamålet erforderliga jämkningar av de interna avgifterna å
förmald brödsäd, fabrikspotatis och invägd mjölk samt av slaktdjursavgifterna.
I fråga om användningen i övrigt under nästa regleringsår av nämnda
interna avgiftsmedel ävensom av de belopp, som inflyter genom upptagande
av utjämningsavgifter för mjölk, grädde och ost samt av kompensation
savgifter bör i enlighet med jordbruksnämndens i statsverkpropositionen
redovisade förslag gälla samma föreskrifter som för innevarande regleringsår.
Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på jordbrukets område
får enligt bemyndigande av 1960 års riksdag inom en ram av en miljon
kronor efter medgivande av jordbruksnämnden disponeras av regleringsföreningarna
på jordbrukets område för upplysnings v erksamh
e t inom föreningarnas intresseområden. Jordbruksnämnden har hemställt
om ett motsvarande bemyndigande för regleringsåret 1961/62. Häremot
har jag intet att erinra.
Den pris utjämning till livsmedelsindustrien, som
lämnas i enlighet med beslut av 1960 års riksdag, synes hittills ha fungerat
på i huvudsak avsett sätt. I ett avseende har jordbruksnämnden dock funnit
en komplettering erforderlig. För samtliga av prisutjämningen berörda
industriprodukter utom fiskkonserver gäller, att prisutjämningsbeloppen
skall beräknas så, att utjämningen motsvarar de införselavgifter och andra
avgifter, som vid import belastar de i färdigprodukterna använda jordbruksråvarorna.
Erfarenheterna under den tid, som prisutjämningen tilllämpats,
har emellertid såsom framgår av jordbruksnämndens framställning
visat, att en strikt tillämpning av denna regel i vissa fall leder till
överkompensation för livsmedelsindustrien. För att undvika dylik överkompensation
anser jag i likhet med nämnden att möjligheter bör föreligga
att jämka prisutjämningsbeloppen nedåt. Jag förordar därför, att nämnden
bemyndigas att i de fall, där det kan klarläggas, att skillnaden mellan den
inhemska prisnivån och världsmarknadspriserna på de jordbruksråvaror,
50 Kungl. Maj:is proposition nr 76 år 1961
varom här är fråga, är mindre än det belopp, som motsvarar de införselavgifter
och andra avgifter, som vid import belastar jordbruksråvarorna, eller
att prisutjämningen eljest leder till överkompensation i förhållande till
konkurrensförhållanden inom EFTA, jämka det utjämningsbelopp, som eljest
skulle lämnas enligt nu gällande regler.
För att bestrida kostnaderna för prisutjämningen till livsmedelsindustrien
har för innevarande budgetår under reservationsanslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område anvisats ett belopp av högst 25 miljoner
kronor. På grundval av hittillsvarande, i viss utsträckning osäkra erfarenheter
har jordbruksnämnden emellertid nu beräknat prisutjämningskostnaderna
för en tolvmånadersperiod till 32 miljoner kronor. Ökningen
av kostnaderna beror dels på att produktionen av ifrågavarande färdigprodukter
beräknas bli större än vad som antogs våren 1960, dels på att införselavgifterna
på de berörda jordbruksråvarorna höjts under det senaste
året, dels på att sammansättningen av de i färdigprodukterna ingående
jordbruksråvarorna i fråga om biscuits och wafers visat sig inte överensstämma
med de ursprungliga beräkningarna.
Med hänsyn till att redovisningen av prisutjämningen släpar efter i förhållande
till försäljningsperioderna har jordbruksnämnden emellertid beräknat
medelsbehovet för innevarande budgetår till 27 miljoner kronor. I
likhet med nämnden vill jag förorda, att det medelsbehov för prisutjämningen
utöver 25 miljoner kronor, som kan erfordras, får täckas med de
besparingar, som väntas uppstå i fråga om vissa andra ändamål, till vilka
medel anvisats under prisregleringsanslaget.
Vad gäller budgetåret 1961/62 har jordbruksnämnden räknat med att ett
ökat antal tillverkare kommer att anmäla sig för att erhålla prisutjämning.
Medelsbehovet beräknas därför stiga med ytterligare 3 miljoner kronor.
För nästa budgetår synes sålunda för ifrågavarande prisutjämning böra
anvisas ett belopp av 35 miljoner kronor.
I anledning av vad jordbruksutskottet utan erinran från riksdagens sida
anförde i sitt utlåtande 1960: 31 i fråga om råvaruprisutjämning för bagerioch
konditorivaror i allmänhet har jordbruksnämnden på uppdrag av Kungl.
Maj:t närmare utrett ifrågavarande spörsmål. Nämnden har vidare, såsom
närmare redovisats i det föregående, framlagt förslag till prisutjämning
för hittills ej reglerade bageri- och konditori v ar
o r.
Av jordbruksnämndens framställning i förevarande del framgår, att gränsdragningen
enligt EFTA-konventionen mellan jordbruks- och industrivaror
vad gäller bageri- och konditoribranschen nu lösts och att definitioner
fastställts för de bakverk, som skall tillhöra industrisektorn. Det har därvid
befunnits, att de bageri- och konditorivaror, som för närvarande inte är
föremål för prisutjämning, utgöres av skorpor, cakes och Danish pastry.
Jordbruksnämnden har till en början låtit utarbeta förslag till ett enhetligt
tekniskt system för råvaruprisutjämning av samtliga berörda bageri
-
51
Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961
och konditorivaror, således även biscuits och wafers. Enligt detta system
skulle prisutjämning ske enligt schablonmässiga grunder utan sammankoppling
med utjämningsskatt. En utvidgning av utjämningsskatten till samtliga
berörda bageri- och konditoriprodukter har nämligen ur kontrolltekniska
och andra administrativa synpunkter ansetts knappast möjlig att genomföra.
I stället skulle den nuvarande utjämningsskatten för biscuits och wafers
slopas. Enligt utförda beräkningar skulle detta enhetliga tekniska system
för råvaruprisutjämning av samtliga berörda bageri- och konditorivaror
åsamka statsverket en årlig nettoutgift av 25 alternativt 21 miljoner kronor.
Kostnaderna och inkomstminskningarna för statsverket vid en dylik prisutjämning
med likformighet över hela det berörda bageri- och konditoriområdet
har emellertid av jordbruksnämnden ansetts knappast stå i rimlig
proportion till de fördelar, som därmed skulle vara att vinna. Nämnden har
därför framlagt ett förslag till en lösning av förevarande problem, som enligt
nämndens mening ur kostnadssynpunkt kan anses skälig. Enligt detta
förslag skall den nuvarande prisutjämningen och utjämningsskatten för
biscuits och wafers bibehållas. Jämsides härmed skall ett schablonmässigt
prisutjämningsförfarande genomföras för skorpor, cakes och Danish pastrv.
Prisutjämningen för dessa produkter skall vidare, till skillnad från vad som
tillämpas för övriga av prisutjämning berörda varor, successivt avpassas
efter den fortgående tullavtrappningen enligt EFTA-konventionen. Kostnaderna
för ifrågavarande prisutjämning har av nämnden — med utgångspunkt
från en tullavtrappning av 30 procent den 1 juli 1961 — för budgetåret
1961/62 beräknats uppgå till omkring 2,5 miljoner kronor.
Enligt det av jordbruksnämnden utarbetade tekniska systemet för såväl
den först diskuterade över hela bageri- och konditoriområdet likformiga
prisutjämningen som den för enbart skorpor, cakes och Danish pastry
slutligt förordade prisutjämningen skall företag, som önskar komma i åtnjutande
av prisutjämning, söka registrering hos vederbörande myndighet.
I samband med registreringen skall företaget förbinda sig att såsom villkor
för att åtnjuta prisutjämning föra särskild dagbok över sin tillverkning.
Formulär till dagbok skall fastställas och tillhandahållas av myndigheten.
Till denna skall sammandrag av dagboken, tillverkningsrapport, insändas
förslagsvis var tredje månad. På grundval av de inkomna tillverkningsrapporterna
och av myndigheten fastställda schabloner beträffande råvaruförbrukningen
vid tillverkning av de olika produkterna skall därefter framräknas
företagens förbrukning av de jordbruksvaror, för vilka prisutjämning
skall utgå. Prisutjämningen skall av praktiska skäl begränsas till mjöl,
socker, sirap och fettvaror. Schablonerna skall vidare avpassas så, att risk
för överkompensation inte uppstår. Prisutjämningen, som inte skall omfatta
kompensation för varuskatten på socker, skall därefter lämnas efter
samma grunder, som gäller för andra produkter av livsmedelsindustri.
Prisutjämningsförfarandet skall tillämpas endast för sådana företag, vilkas
tillverkning inte är av ringa omfattning.
Det av jordbruksnämnden sålunda förordade tekniska systemet för eu
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
prisutjämning av skorpor, cakes och Danish pastry synes mig, trots de
föreslagna förenklingarna och schablonerna, ur administrativ synpunkt
föga tilltalande och ur kontrollteknisk synpunkt svårbedömbart. Det arbete
av administrativ karaktär hos såväl myndigheter som enskilda, som blir
nödvändigt, liksom det erforderliga kontrollarbetet står enligt min mening
inte i rimlig proportion till de fördelar, som den enskilde näringsidkaren
skulle ha av prisutjämningsförfarandet.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse i nu berörda frågor lämnat eu
redovisning för importutvecklingen för sådana bakverk, som enligt EFTAkonventionen
hänförts till industrisektorn. Av denna redovisning framgår
att importen på hela det här ifrågavarande området efter den 1 juli 1960
ökat från såväl EFTA-länder som övriga länder och att ökningen från
EFTA-länderna motsvarar knappt en procent av den aktuella produktionen.
Vare sig i fråga om orsakerna till importökningen eller i fråga om andelen
skorpor, cakes och Danish pastry i denna har emellertid några säkra
slutsatser kunnat dragas. Några för bageri- och konditorinäringen menliga
följder av den i EFTA-konventionen gjorda gränsdragningen mellan jordbruks-
och industrivaror samt av de för bagerivarorna företagna tullsänkningarna
synes emellertid inte ha inträtt.
Med hänsyn härtill samt till vad jag nyss anfört angående det av jordbruksnämnden
förordade tekniska systemet finner jag mig inte kunna tillstyrka,
att en prisutjämning för skorpor, cakes och Danish pastry nu genomföres.
Frågan om utformningen av ett godtagbart system för en prisutjämning
synes böra göras till föremål för ytterligare överväganden. Enligt
min mening bör man vidare avvakta ytterligare erfarenheter av verkningarna
för bageri- och konditorinäringen av de tullsänkningar, som skett
eller kommer alt ske. Jag vill emellertid understryka, att jag i princip inte
har något att erinra mot att en prisutjämning för ifrågavarande varor genomföres
och att jag är beredd att, när ett godtagbart administrativt system
utformats, på nytt överväga de förslag till åtgärder, som befinnes möjliga att
genomföra.
Vad gäller malt- och läskedrycker har jordbruksnämnden anmält,
att de hittillsvarande erfarenheterna av EFTA-konventionens verkningar
på detta varuområde inte givit nämnden anledning att föreslå några
åtgärder. Frågan har ej heller under det gångna året hos nämnden aktualiserats
från den berörda näringens sida.
Vad jordbruksnämnden sålunda anfört i förevarande fråga föranleder
ingen erinran från min sida.
Jordbruksnämnden har erinrat om att problemen för jordbruket i anledning
av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen närmast hänför sig
till glass, glasspulver och puddingpulver, äggalbumin samt dextrin och vissa
andra produkter på stärkelsebasis. Vidare har nämnden anfört, att nettobortfallet
av införselavgiftsmedel till följd av anpassningen efter EFTA
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
53
reglerna är obetydligt och i varje fall ligger långt utanför den för jordbruksregleringen
anvisade medelsramen.
I fråga om glass, glasspulver och puddingpulver samt
äggalbumin har jordbruksnämnden upplyst, att särskilda utredningar
pågår och att nämnden avser att inom den närmaste tiden framlägga
förslag till vissa åtgärder. Dessa spörsmål liksom den av nämnden berörda
frågan om att intaga mandelmassa m. m. i prisutjämningssystemet för
chokladvaror och konfektyrer torde få prövas i ett senare sammanhang.
Vad gäller dextrin, stärkelseklister och dylikt samt
vissa andra stärkelsehaltiga produkter, såsom a p pret
urmedel och kärnbinde medel har jordbruksnämnden anfört
att den tid, under vilken EFTA-konventionen varit i tillämpning, torde
vara alltför kort för att tillåta några mera bestämda slutsatser angående
dess inverkan i förevarande sammanhang. En betydligt ökad försäljningsaktivitet
från utländska dextrin- och klistertillverkares sida har emellertid
kunnat förmärkas och Sveriges stärkelseproducenters förening har i anledning
av den 20-procentiga tullsänkningen den 1 juli 1960 genomfört
en särskild prisutjämning till förmån för de inhemska tillverkarna av dextrin
och dylikt. Denna särskilda prisutjämning sker inom ramen för det
gällande prisutjämningsförfarandet och med medel, som redan ställts till
förfogande för prisregleringen på potatisstärkelse, d. v. s. regleringsmedel
härrörande från införsel- och kompensationsavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter
samt från tillverkningsavgifter för potatisprodukter m. m.
Enligt ett av riksdagen godtaget förslag i propositionen 1960: 153 får
— i den mån nyssnämnda för ändamålet disponibla medel skulle visa sig
otillräckliga för prisutjämningen — i avvaktan på slutlig reglering förskottsvis
för den särskilda prisutjämningen disponeras medel, som influtit
eller inflyter i form av införselavgifter för potatis och som inte befinnes
erforderliga för andra, redan beslutade ändamål. Något behov av att taga
i anspråk sådana medel har ännu inte uppstått. I likhet med jordbruksnämnden
anser jag emellertid, att nämnda möjlighet att för särskild prisutjämning
förskottsvis taga i anspråk införselavgifter för potatis bör finnas
även i fortsättningen. Det torde liksom nu böra ankomma på Kungl. Maj :t
att besluta härom.
Om ett mera påtagligt inkomstbortfall för jordbruket till
följd av EFTA-konventionen framdeles skulle visa sig uppstå, bör det enligt
min mening ankomma på jordbruksnämnden att uppgöra och till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag, som kan läggas till grund för nämndens överläggningar
i ämnet med jordbrukets förhandlingsdelegation.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkt 31, föreslagit riksdagen att till prisregler ande åtgärder
på jordbrukets område för budgetåret 1961/62 anvisa ett reservationsanslag
av 124 miljoner kronor. Med hänsyn till vad jag förut förordat,
behöver anslaget höjas med 10 miljoner kronor. Å andra sidan har
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
Kungl. Maj:t i propositionen nr 49 till årets riksdag angående fortsatt stöd
åt lin- och hamphanteringen, in. in. föreslagit, bland annat, att det nuvarande
stödsystemet för spånadslin med statliga pristillägg, vartill medel
anvisas under förevarande anslag, skall slopas, varigenom anslagsbehovet
minskas med drygt 0,8 miljoner kronor. Med hänsyn till vad som nu anförts
synes Kungl. Maj:t med ändring av Sitt omförmälda förslag böra hemställa,
att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret
1961/62 anvisas ett reservationsanslag av 133 miljoner kronor.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden
— mot bakgrund av bland annat den omläggning av den ekonomiska försvarsberedskapen,
som föranledes av utryinningsplanläggningen — i sin
skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 juli 1960 framlagt vissa förslag på 1 i v s in edelsberedskapens
område. Nämnden har därvid tillika redovisat
resultatet av ett utav Kungl. Maj:t åt nämnden lämnat uppdrag att i samråd
med statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader i fråga om beredskapslagringen
av spannmål utreda vilka varor som borde lagras och det
sätt på vilket lagringen lämpligen borde ske. Sagda uppdrag lämnades i anledning
av att 1958 års B-riksdag anhållit, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga
åtgärder beträffande en av 1957 års riksdagsrevisorer väckt fråga angående
åtgärder för att nedbringa statens kostnader för spannmålslagringen.
Jordbruksnämnden bär framlagt förslag om de för beredskapslagring erforderliga
varuslagen och varukvantiteterna, lokaliseringen av lagren, anskaffningen
av lagerlokaler samt behovet av investerings- och driftsmedel
för lagringen. Nämnden har vidare bland annat behandlat frågan om möjligheten
att i fortsättningen utnyttja handelns lager i beredskapssyfte.
I detta sammanhang torde få erinras om att 1960 års jordbruksutredning
enligt direktiven har att ingående ompröva beredskapsfrågan på jordbruksområdet
mot bakgrund av utvecklingen utav bland annat transport- och
lagringstekniken samt de militära stridsmedlen. Vid bedömningen av jordbruksnämndens
utredning torde man emellertid böra beakta angelägenheten
av att här liksom inom övriga delar av totalförsvaret snarast uppnå en med
hänsyn till våra resurser rimlig beredskap. Enligt min mening bör därför
de av jordbruksnämnden föreslagna förändringarna inte anstå, tills jordbruksutredningen
fullgjort sitt uppdrag. Jag förordar därför, att Kungl.
Maj :t i den mån spörsmålen är av sådan beskaffenhet att de bör föranleda
riksdagsbehandling underställer dem riksdagens prövning.
Mot nämndens förslag till varusortiment för lagringen har jag intet att
erinra. Sålunda bör i beredskapslagren ingå bland annat brödsäd, socker,
gula ärter, fettråvaror, kaffe, risgryn och oljekraftfoder. I detta sammanhang
torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t den 18 november 1960 lämnat
jordbruksnämnden i uppdrag att utreda möjligheten och lämpligheten av
att i beredskapssyfte lagra livsmedel av sådana slag, som inte omfattas av
nuvarande beredskapslagring, exempelvis torrmjölk och andra konserverade
produkter, samt att så snart ske kan inkomma med de förslag som må för
-
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
anledas av utredningen. Inom nämnden pågår även utredningar om att, om
så skulle visa sig lämpligt, återupptaga tidigare bedrivna försök med lagring
av mjöl. Nämnden bör jämväl i övrigt fortlöpande undersöka och bevaka
möjligheterna att effektivisera beredskapslagringen av livsmedel och fodermedel
m. in. och inkomma till Kungl. Maj :t med därav föranledda förslag.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att på grundval av förslag från
jordbruksnämnden närmare bestämma, vilka varor som skall beredskapsIagras.
Jordbruksnämnden har i sin framställning föreslagit, att maximum för
brödsädslagren ökas från nuvarande 300 000 till 400 000 ton. Nämndens förslag
synes med hänsyn till bland annat skördeutfallet under de senaste åren
och den aktuella situationen i fråga om lagerlokaler inte för närvarande böra
föranleda något ställningstagande. Det är emellertid min avsikt att i ett senare
sammanhang återkomma till denna fråga. Lagren av oljekraftfoder
torde, såsom nämnden föreslagit, böra bibehållas vid oförändrad omfattning.
Beträffande andra varuslag än brödsäd och oljekraftfoder synes det liksom
hittills böra ankomma på Kungl. Maj :t att inom ramen för av riksdagen
anvisade medel för beredskapslagringen bestämma beredskapslagreng
storlek.
Jordbruksnämndens förslag till omplacering av lagren föranleder i väsentliga
delar ingen erinran från min sida. Jag anser emellertid i likhet med några
av remissorganen att det kan ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger
för en omlokalisering av samtliga de lager jordbruksnämnden föreslagit till
förflyttning. Vidare äger frågan om placeringen av vissa lager samband
med tidigare berörda utredningar inom jordbruksnämnden angående beredskapslagringens
inriktning vad gäller olika varuslag. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att sedan nämnden ytterligare preciserat arbetsprogrammet
för den närmaste tiden besluta om placeringen av de lager, som i första
hand bör flyttas. Jag kan vidare i huvudsak biträda jordbruksnämndens
förslag till anskaffning av nya lagerlokaler, innebärande att behovet utav
lagerlokaler för det av jordbruksnämnden framlagda programmet för en
ökning och omplacering av de statliga beredskapslagren successivt täckes
genom dels förhyrning eller anskaffning av ursprungligen för annat ändamål
avsedda lokaler, dels nybyggnad av lagermagasin i enlighet med vad
som närmare angivits i nämndens framställning. Programmet torde i första
hand böra avse utbyggnad under tiden intill utgången av löpande sexårsavtal
för prissättningen på jordbruksprodukter.
I likhet med vissa av remissorganen anser jag att frågan om handhavandet
av den löpande skötseln och omsättningen av varorna i de nytillkommande
lagerlokalerna bör undersökas närmare. Undersökningen synes böra
utföras av jordbruksnämnden i samråd med Svenska lagerhusaktiebolaget
och representanter för livsmedelshandeln.
Jordbruksnämndens avsikt att upptaga frågan om en ökning av handelns
lager när det gäller relativt stora företag och begränsade varusortiment till
närmare undersökning föranleder ingen erinran från min sida. Jag anser i
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
likhet med nämnden det vara värdefullt om frågan om att åvägabringa en
lämplig skyddsplacering av livsmedelshandelns lager, varvid handelns merkostnader
skulle få ersättas med statsmedel, närmare utredes. I den mån
kostnaderna för en sådan skyddsplacering därvid skulle visa sig inte överstiga
kostnaden för en motsvarande och ur beredskapssynpunkt likvärdig
lagring i statlig regi synes Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
jordbruksnämnden böra äga möjlighet att med vederbörande företag
träffa uppgörelse om sagda skyddsplacering. Jag torde i detta sammanhang
få erinra om att enligt förordnande av Kungl. Maj:t den 18 november
1960 jordbruksnämndens framställning i vad den avser näringslivets
lokalisering för kännedom överlämnats till 1959 års utredning rörande den
samhälleliga lokaliseringsverksamheten.
Av investeringsanslagen till lagring av jordbruksprodukter och till ytterligare
lagring av jordbruksprodukter har för budgetåret 1961/62 cirka 78
miljoner kronor beräknats bli tagna i anspråk till beredskapslagring och
cirka 90 miljoner kronor till s. k. utjämningslagring. Medlen torde böra stå
till förfogande för nämnda ändamål även i fortsättningen. Någon ytterligare
medelsanvisning under de närmaste åren synes i anledning av jordbruksnämndens
framställning inte för närvarande vara erforderlig. Framtida förslag
i ämnet — bland annat på grund av uppdraget till nämnden att utreda
möjligheten och lämpligheten av att i beredskapssvfte lagra livsmedel
av sådana slag, som inte omfattas av nuvarande beredskapslagring — kan
emellertid medföra nya medelsanspråk. Dessa torde i så fall få prövas i samband
med den årliga budgetbehandlingen.
Föreningen Svensk spannmålshandel äger för närvarande möjlighet att
få statlig eller statsgaranterad kredit om tillhopa 225 miljoner kronor för
viss beredskapslagring och inlösenverksamhet m. m. Med nuvarande målsättning
för beredskapslagringen av brödsäd synes det under de närmaste
åren inte vara ur beredskapssynpunkt nödvändigt att dessa kreditmöjligheter
utökas. Det av jordbruksnämnden framförda förslaget om ökning
av brödsädslagren utöver nuvarande maximum kan emellertid föranleda
en annan uppskattning av medelsbehovet. Till denna fråga torde jag få
återkomma i ett senare sammanhang i samband med att ställning tages till
frågan om storleken av beredskapslagren av brödsäd.
Såsom redan antytts har jordbruksnämnden i sin framställning räknat
med att ett flertal lagermagasin av de typer, som utarbetats i samråd med
statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader och närmare beskrivits
i nämndens skrivelse, skall uppföras genom försorg av Svenska lagerhusaktiebolaget.
Nämndens förslag härvidlag föranleder ingen erinran från
min sida. Kostnaden för uppförandet av lagermagasin kan beräknas uppgå
till 3—4 miljoner kronor under de närmaste tre till fyra åren. Av bolagets
medel finnes för närvarande två miljoner kronor tillgängliga för
ändamålet. Frågan om ett eventuellt ytterligare medelstillskott torde senare
få upptagas till prövning.
Om de bemyndiganden, som Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut
Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961
57
redan lämnat jordbruksnämnden i fråga om beredskapslagringen av livsmedel
och fodermedel m. m., kunnat helt utnyttjas —''• innebärande bland
annat en lagring av 300 000 ton brödsäd— torde den årliga belastningen
på förslagsanslaget till kostnader för beredskapslagring av livsmedel och
fodermedel m. m. ha uppgått till inemot 21 miljoner kronor. Belastningen
har emellertid i regel underskridit det årliga belopp av 15 miljoner kronor,
som beräknats för ändamålet för innevarande och nästa budgetår.
Detta beror väsentligen på att brödsädsskördarna inom riket under åtskilliga
år i fråga om kvantitet eller kvalitet varit sådana, att maximal lagring
inte ansetts lämplig eller möjlig. Brist på lagringsutrymmen har också
medverkat. Enligt min mening bör den gällande målsättningen successivt
förverkligas under de närmaste åren. Utöver de merkostnader om cirka
sex miljoner kronor, som blir resultatet av fullföljandet av tidigare planerad
beredskapslagring, medför de i nämndens utredning framlagda förslagen
med undantag för den förordade höjningen av gällande maximum
för brödsädslagringen, att anslaget till beredskapslagring av livsmedel och
fodermedel m. m. kommer att merbelastas med sammanlagt inemot fyra
miljoner kronor. Anslaget torde därför behöva höjas successivt under de
närmaste budgetåren. Frågan härom torde, efter framställning av jordbruksnämnden,
få prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte — med ändring härutinnan av Sin i statsverkspropositionen år
1961 under nionde huvudtiteln, punkt 31, gjorda hemställan —■ genom proposition
föreslå riksdagen att
dels godkänna det i det föregående framlagda förslaget
till ändring i prisortsystemet för brödsäd under regleringsåren
1961/62—1964/65,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts
medgivande, statens jordbruksnämnd att medgiva avgiftsrestitution
för majsstärkelse samt preparat på basis av
majsstärkelse i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som angivits i det föregående,
dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande
användningen av de medel, som influtit under
regleringsåren 1956/57—1958/59 och 1959/60 och som influtit
eller inflyter under regleringsåren 1960/61 och 1961/
62 genom upptagande av införselavgifter, ävensom av andra
i samband med jordbruksregleringen under nämnda regleringsår
influtna eller inflytande avgiftsmedel,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
medgivande, statens jordbruksnämnd att i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i det föregående,
jämka prisutjämningsbelopp å vissa jordbruksreglerade
varor,
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961
dels till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 133 000 000 kronor,
dels lämna utan erinran vad som i det föregående anförts
beträffande vissa frågor på livsmedelsberedskapens
område.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund
610305 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1961:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa åtgärder i prisregler ande syfte på jordbrukets område, m. m., jämte i ämnet a1 i texten
- JoU 1961:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående vissa åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område, m. m., jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten