Sök i Ratio Lex

Angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m

1961-03-10 · 58 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:76, Angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

1

Nr 76

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder

i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m.;

given Stockholms slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar av prisortsystemet

för brödsäd. Vidare hemställes om bemyndigande att från och med den

1 juli 1961 restituera eller befria från de jordbruksregleringsavgifter, som

belastar stärkelsepreparat på basis av majsstärkelse, vilka användes i wellpappfabrikationen.

Vidare framlägges i propositionen förslag beträffande användningen avinförsel-

och regleringsavgiftsmedlen på jordbrukets område under regleringsåret

1961/62 samt av införselavgiftsmedel, som influtit under vissa

tidigare regleringsår.

I propositionen redovisas även ett av statens jordbruksnämnd framlagt

förslag till viss prisutjämning av jordbruksreglerade råvaror till tillverkare

av skorpor, cakes och Danish pastry. Förslaget föreslås emellertid bli föremål

för ytterligare överväganden. I fråga om den hittillsvarande prisuljämningen

till livsmedelsindustrien föreslås viss jämkning av nu gällande bemyndigandcn.

Av olika skäl beräknas kostnaderna för denna prisutjämning

för budgetåret 1961/62 bli omkring 10 miljoner kronor större än vad som

1 Biliang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 76

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

antogs vid utjämningsförfarandets införande förra året. Med beaktande jämväl

av en i annat sammanhang föreslagen minskning av driftbudgetmedel

till stödet åt linhanteringen äskas till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område för nästa budgetår ett anslag av 133 miljoner kronor.

Slutligen behandlas i propositionen vissa frågor på livsmedelsberedskapens

område berörande de närmaste åren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, frågan om vissa åtgärder

i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m. samt anför

därvid.

I årets statsverksproposition (IX ht, p. 31) har jag anmält min avsikt att

i senare sammanhang återkomma till dels frågan om en eventuell utsträckning

av prisutjämningen av vissa jordbruksreglerade råvaror till livsmedelsindustrien

till ytterligare områden, dels frågan om den närmare beräkningen

samt användningen av de medel, som influtit eller under innevarande

och nästkommande regleringsår inflyter genom upptagande av införselavgifter

på jordbrukets område, dels frågan om användningen under nästa

regleringsår av de medel, som inflyter genom upptagande av interna regleringsavgifter

på jordbrukets område. Jag har vidare under punkt 32 i sagda

statsverksproposition anmält min avsikt att i senare sammanhang återkomma

till vissa frågor i ett av jordbruksnämnden i skrivelse den 5 juli

1960 framlagt program till omläggning och utbyggnad av beredskapslagringen

av livsmedel och fodermedel under en följd av år, i den mån frågorna

bör underställas riksdagens prövning. Jag har därjämte i propositionen

nr 49 till årets riksdag angående fortsatt stöd åt lin- och hampberedningen,

m. m. uttalat, att jag i senare sammanhang skulle återkomma till frågan

om en ändring av det till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område i

statsverkspropositionen äskade beloppet i anledning av vad som föreslagits

i propositionen nr 49.

I skrivelse den 5 juli 1960 har statens jordbruksnämnd inkommit med

anbefalld utredning angående restitution av införsel- och kompensationsavgifter

på stärkelsepreparat, på hasis av majsstärkelse, för ■wellpappstillverkning,

in. in. och framlagt visst förslag i ämnet. Vidare har jordbruksnämnden

i en till jordbruksdepartementet den 27 februari 1961 inkommen skrivelse

framlagt förslag i vissa frågor rörande den fortsatta jordbruksregle
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

ringen, in. m. I fråga om ett i denna skrivelse framlagt förslag till prisutjämning

för hittills ej reglerade bageri- och konditorivaror har nämnden

samrått med kommerskollegii utrikes- och utredningsbgrå, kontrollstyrelsen

och generaltullstyrelsen, vilka i särskilda yttranden tillstyrkt av nämnden

föreslaget system. Förslaget har behandlats i jordbruksnämndens råd, som

enhälligt tillstyrkt det samt rekommenderat, att det genomföres fr. o. m.

den 1 juli 1961. Jordbruksnämnden har vidare i samma ärende hört jordbrukets

förhandlingsdelegation, som förklarat sig inte ha något att erinra

mot i förslaget förutsatt medverkan från jordbrukets sida vid prisutjämningens

genomförande.

Över jordbruksnämndens förslag till prisutjämning för hittills ej reglerade

bageri- och konditorivaror har, efter remiss, yttrande avgivits av kommerskollegium.

Vidare har generaltullstyrelsen, efter remiss, avgivit utlåtande

över ett i jordbruksnämndens skrivelse framlagt förslag angående avgiftsbeläggning

av vissa fettvaror.

Prisorter och kvalitetsbestämmelser m. m. vid inlösen av brödsäd

Jordbruksnämnden erinrar om att Kungl. Maj :t anbefallt nämnden att

pröva frågan om prisortsystemet vid inlösen av brödsäd,

så att resultatet härav kan redovisas för 1961 års riksdag. Nämnden anmäler,

att den med anledning härav uppdragit åt Svensk spannmålshandel, ekonomisk

förening, som redan under våren 1960 igångsatt en undersökning i

prisortsfrågan, att fortsätta denna undersökning och inkomma med förslag

i ärendet. Inom föreningen har i anslutning härtill genom en särskild kommitté

företagits förnyade utredningar i syfte att ge ytterligare belysning åt

problemet att åstadkomma en rationell lösning av frågan om prisorternas

lokalisering. På grundval härav har föreningen i en framställning till nämnden

den 20 februari 1961 föreslagit följande förändringar i nu gällande prisortsystem.

1. I Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg, där nu fullt prisortspris

tillämpas, skall inlösen ske med avdrag av 25 öre per dt.

2. I Uppsala skall tillämpas inlösenpris med avdrag av 50 öre per dt mot

nuvarande 75 öre per dt.

3. Kristianstad, som f. n. är prisort endast för vete, skall fortsättningsvis

vara prisort även för råg.

Jordbruksnämnden framhåller, att det av föreningens framställning

framgår, att vid prisortsfrågans behandling inom kommittén jordbrukets

representanter helst önskat bibehålla gällande system oförändrat, medan

kvarnrepresentanterna förordat mera genomgripande förändringar genom

större prisavdrag på »icke kvarnorter», men att man dock kunnat enas om

det framlagda förslaget som en lämplig kompromiss. För att erfarenheter

av systemet skall kunna vinnas under en längre tid har man emellertid där
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 7961

vid förutsatt, att några ytterligare ändringar i fråga om prisorterna icke

skall genomföras under resten av innevarande avtalsperiod, d. v. s. före

utgången av regleringsåret 1964/65.

Beträffande det av föreningen Svensk spannmålshandel avgivna förslaget

anför jordbruksnämnden följande.

De under punkt 1 upptagna orterna är icke längre kvarnorter. Genom att

i dessa orter tillämpa ett 25 öre per dt lägre pris än fullt inlösenpris underlättas

tillförseln från dessa orters normala tillförselområden till närmaste

större kvarnort (Kristianstad i fråga om Karlshamn, Malmö för Trelleborg

samt Göteborg för Halmstad och Falkenberg). Å andra sidan blir prisavdraget

icke så stort, att det kommer att påverka utnyttjandet av lagerutrymmena

i de berörda orterna. Genom det minskade avdraget i Uppsala

underlättas den erforderliga tillförseln till där belägen kvarn. Kristianstad

har under de senaste åren icke varit prisort för råg, medan detta däremot

har varit fallet med Åhus. Denna anordning avsåg att stimulera en tillförsel

av inom området uppkommande överskottskvantiteter av råg till exporthamnen

Åhus. Utvecklingen har emellertid gått mot en minskad överskottsproduktion

av råg i landet som helhet och de lokala överskotten inom Kristianstads-området

utskeppas i mindre utsträckning än tidigare över Åhus.

Därigenom har den tidigare motiveringen att påverka leveranserna mot

Ahus upphört att gälla.

På några av de orter, där enligt det föreliggande förslaget från föreningen

Svensk spannmålshandel fullt inlösenpris fortfarande skall gälla, nämligen

Gävle, Kalmar, Ystad och Hälsingborg, finnes numera icke någon kvarn av

betydelse. Skäl kan därför anföras för att även på dessa orter skall tilllämpas

ett något lägre pris. Att bibehålla fullt pris på dessa orter torde

emellertid knappast innebära någon större olägenhet för kvarnindustrien.

Sålunda kan man normalt räkna med att den till Gävle och Kalmar levererade

brödsäden utgör ett rent exportöverskott. Båda orterna har ett mycket

omfattande tillförselområde och en sänkning av priset skulle kunna få

till följd ett alltför lågt pris för odlarna i utkanterna av vederbörande områden.

I fråga om Ystad torde ett lägre pris kunna försvåra omhändertagandet

av brödsäden i samband med de koncentrerade utbuden från odlarna under

skördeperioden. Detsamma gäller Hälsingborg, där ett lägre pris skulle

kunna leda till en alltför stor tillförsel till den närbelägna prisorten Landskrona,

vars kvarn icke ens med nuvarande anordningar vid sin förmalnin"

kan använda all till orten levererad brödsäd.

Med hänsyn till vad i ämnet anförts föreslår jordbruksnämnden, med godkännande

av föreningen Svensk spannmålshandels förslag, att vid föreningens

inlösen av brödsäd under regleringsåren 1961/62—1964/65 följande skall

gälla.

Fullt inlösenpris betalas i Gävle, Stockholm, Norrköping/Djurön, Kalmar,

Kristianstad, Ystad. Malmö, Landskrona, Hälsingborg och Göteborg,

ävensom vid leverans av råg till Åhus.

Inlösenpris med avdrag av 25 öre per dt betalas i Karlshamn, Trelleborg,

Halmstad och Falkenberg.

Inlösenpris med avdrag av 50 öre per dl betalas i Uppsala, Nyköping,

Gamleby och Visby.

Inlösenpris med avdrag av 75 öre per dt betalas i Mjölby och Örebro.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

Inlösenpris med avdrag av 1 kr. per dt betalas på följande hamnplatser

vid Vänern, nämligen Mariestad, Lidköping, Vänersborg, Säffle, Karlstad/

Skattkärr och Kristinehamn.

Av än större betydelse för brödsädsregleringen än prisortsfrågan äi enligt

jordbruksnämndens mening bestämmelserna om kvalitetsf

ord ring ar och prisreglering vid inlösen av brödsäd.

Nämnden erinrar om att den i skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 mars 1959

(redovisad i prop. 1959: 147, s. 47) framhöll lämpligheten av att man som

bedömningsgrund för brödsädens mältningsgrad använde spannmålens diastatiska

tillstånd i stället för dess groddhalt, och i samband därmed anmälde,

att man under regleringsåret 1959/60 räknade med att kunna praktiskt pröva

en ny förenklad metod för att fastställa denna kvalitetsegenskap. I omförmälda

skrivelse uttalade nämnden vissa förhoppningar om att ett prisavräkningsförfarande

på grundval av diastas skulle kunna genomföras redan

för 1960 års skörd. Nämnden anmäler nu, att en praktisk prövning

av metoden ännu icke bär kunnat ske i avsedd omfattning. Bakgrunden

härtill utgör enligt nämnden att till följd av osedvanligt gott skördeväder

1959 års skörd blev praktiskt taget helt omältad, medan däremot 1960 års

skörd drabbades av synnerligen svåra mältningsskador. Däremot har vissa

detaljer i analysmetodiken kunnat ytterligare förbättras. Nämnden upplyser,

att arbetet härmed fortsätter och att en av föreningen Svensk spannmålshandel

utsedd kommitté nu undersöker förutsättningarna för att nya

grunder att fastställa mältningsgraden inom en nära framtid skall kunna

tillämpas. Kommittén förbereder även de för ändamålet erforderliga ändringarna

i gällande prisregleringsbestämmelser samt verkställer i samband

härmed en allmän översyn av samtliga bestämmelser om kvalitetsreglering.

I fråga om övergången till ny analysmetodik anför nämnden följande.

En övergång till ny analysmetodik förutsätter emellertid, att spannmålshandlare

och kvarnar skall ha tillgång till den för analyseringen behövliga

utrustningen. Det gäller bl. a. att anskaffa ett betydande antal speciella laboratoriekvarnar

och apparatur för torkning av analysproverna. Om intet

oförutsett inträffar, torde emellertid metoden kunna komma att praktiskt

prövas i tillräcklig utsträckning under regleringsåret 1961/62. Det är jordbruksnämndens

förhoppning, att en övergång till prisreglering enligt den

nya metoden därefter skall kunna tillämpas på 1962 års brödsädsskörd. En

följd av övergång till ny metodik för bedömning av brödsädens mältningsgrad

kommer givetvis att bli, att brödsäden under år med dåligt bärgningsväder

kommer att betraktas såsom icke fullgod i betydligt större utsträckning

än hittills. Härigenom kan komma att uppstå vissa problem rörande

prisbildningen för sådan brödsäd ävensom beträffande förhållandet mellan

denna och egentlig foder säd.

Jordbruksnämnden anmäler sin avsikt att återkomma till dessa frågor,

sedan föreningen Svensk spannmålshandel avgivit sitt slutliga förslag i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

7

Gränsskyddet för makaroner m. m. samt s. k. kakmixer

Jordbruksnämnden erinrar till att börja med om att nämnden i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 25 mars 1959 föreslagit en överflyttning till jordbruksregleringen

av makaroner, spagetti och liknande produkter

(tulltaxenr 19.03), för vilka gränsskyddet lämnas i form av tull.

Nämnden anför härom vidare följande.

Jordbruksnämnden påpekade därvid, att dessa varor är att betrakta som

relativt lågförädlade spannmålsprodukter, vilka snarare borde jämställas

med mjöl (ingående i jordbruksregleringen) än med bröd (som tullskyddas).

Nämnden framhöll jämväl, att det för den inhemska industrien var

ett livsvillkor, att gränskyddet för produkterna anpassades till avgiftsfördyringen

(införselavgift och förmalningsavgift) för råvaran vete. Dittills

hade fabrikanterna, sedan denna avgiftsfördyring kommit att avsevärt överstiga

tullskyddet för produkterna i fråga, erhållit kompensation för bristande

gränsskydd i form av ett restitntionsförfarande med anlitande av

förmalningsavgiftsmedel, vilka eljest enligt gällande principer skulle ha

tillförts föreningen Svensk spannmålshandel för att täcka exportkostnader

för brödsäd. Kungl. Maj :t valde emellertid att i stället föreslå riksdagen en

höjning av tullen för berörda förädlingsprodukter till 35 öre per kg, vilket

motsvarade den då gällande avgiftsbelastningen på råvaran. Tullhöjningen

genomfördes i enlighet med riksdagens beslut den 1 september 1959, varvid

restitutionsförfarandet upphörde.

I samband med utlösningen av olika spärregler i jordbruksavtalet har införselavgifterna

för vete efter nyssnämnda tidpunkt ändrats vid flerfaldiga

tillfällen. Förändringarna har avsett såväl sänkning som höjning av avgifterna.

Härom samt om förhållandet mellan avgiftsskydd och tullskydd anför

nämnden bl. a. följande.

Sålunda sänktes införselavgiften för vete — som i ingångsläget den 1 september

1959 var 13 kr. per dt — den 19 december 1959 till 11 kr. 70 öre,

varefter emellertid avgiften höjdes den 21 mars 1960 till 14 kr. 30 öre, den

16 maj samma år till 15 kr. 20 öre och den 20 juni till 17 kr. 20 öre, allt per

dt. Den 17 oktober genomfördes en avgiftssänkning till 14 kr. 75 öre men

den 1 februari 1961 skedde åter eu avgiftshöjning till 16 kr. 35 öre per dt.

Av följande tabell framgår det gränsskydd, som skulle ha gällt, om här avsedda

produkter, med en efter veteavgifterna avpassad avgiftsbeläggning,

hade tillhört jordbruksregleringen, jämfört med gällande tullavgift.

V»

1959

1959

211

1960

It!

1960

20/

1960

”/.o

1960

7.

1961

Införselavgift ....................

Kompensationsavgift..............

27,90

7,25

26,10

7,25

29,85

7,25

31,15

7,25

34,00

7,25

30,50

7,25

32,05

7,25

S:a avgifter

35,15

33,35

37,10

38,40

41,25

37,75

39,30

Tull..............................

Skillnad mellan tull och avgiftsbelopp

35,—

-0,15

35,—

+ 1,65

35,—

- 2,10

35,—

-3,40

35,—

-6,25

35,—

-2,75

35,—

-4,30

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden — för att den inhemska makaroniindustriens

konkurrensläge efter genomförda höjningar av införsel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

avgiften för vete icke skall bli oskäligt försämrat — i juli 1960 nödgades

återinföra förfarandet med avgiftsrestitution till tillverkarna. Återbäringen

till dessa bestämdes därvid till 6 öre per kg men sänktes efter avgiftssänkningen

i oktober till 2,5 öre för att i samband med den senaste spärregelutlösningen

höjas till 4 öre per kg. Nämnden anför vidare, att föreningen

Svensk spannmålshandel i en till nämnden ställd skrivelse den 9 februari

1961 på nytt framfört en begäran om överföring av makaroner m. in. till

jordbruksregleringen.

Utvecklingen i fråga om avgiftsförändringarna för vete in. m. under tiden

efter den 1 september 1959 måste enligt jordbruksnämndens uppfattning anses

tydligt utvisa nackdelarna av ett gränsskydd för makaroner och dylika

produkter i form av tull. Nämnden erinrar om att den i sin skrivelse den

25 mars 1959 uttalade alt, även om det skulle vara möjligt att genom ändring

i tullsatsen anpassa gränsskyddet till jordbruksregleringen, ett sådant

system som regel skulle medföra eu betydande eftersläpning. Nämnden understryker

nu därutöver, att det ur regleringssynpunkt skulle vara lika otillfredsställande

om gränsskyddet för makaronivarorna till följd av eftersläpningen

av erforderliga tullsänkningar skulle bli för högt. Om tullskyddet

successivt skulle anpassas efter avgiftsskyddet för råvaran, kunde detta för

övrigt medföra ganska slumpartade verkningar beroende på vilken införselavgift

för vete, som vid ändringstillfället gäller. Nämnden föreslår därför, att

till tulltaxenr 19.03 hänförliga varor — makaroner, spagetti och liknande

produkter — från och med den 1 juli 1961 överföres till jordbruksregleringen

och att avgiftsbeläggning vid import därefter sker enligt samma grunder,

som gäller för fastställandet av avgifter för mjöl av vete och råg.

Jordbruksnämnden framhåller, att föreningen Svensk spannmålshandel i

sin förut nämnda skrivelse den 9 februari 1961 även fäst nämndens uppmärksamhet

på frågan om gränsskyddet för vissa slag av s. k. kakmixe r.

I fråga om varans beskaffenhet anför nämnden följande.

Denna vara är att hänföra till tulltaxenr 19.02, »näringsmedel (för barn,

för dietiskt bruk eller för matlagningsändamål), beredda"av mjöl, stärkelse

eller maltextrakt, även med tillsats av kakao till mindre än 50 viktprocent».

För varor tillhörande detta tulltaxenr utgår en värdetull av 20 procent. I

varugruppen ingår produkter, som ur manufaktureringssynpunkt är av mycket

skiftande slag. Gruppen omfattar olika varuslag från högförädlade varor

(t. ex. vissa näringsmedel för barn) till vanligen relativt enkla blandningsprodukter,

däribland även för bakningsändamål avsedda mekaniska blandningar

av vissa jordbruksprodukter (s. k. kakmixer och premixer). Föreningen

Svensk spannmålshandel påvisar, att en sådan blandning med normal

sammansättning av mjöl, socker, torrmjölk, äggulepulver och fett enligt

nuvarande tullsats åtnjuter ett gränsskydd, som endast uppgår till en

tredjedel av den sammanlagda avgiftsbelastningen (inklusive sockerskatt)

på de i blandningen ingående råvarorna.

Såvitt jordbruksnämnden har sig bekant har nyssnämnda slag av s. k.

mixer tidigare vanligtvis utgjorts av halvfabrikat, avsedda för finbrödsbak

i de enskilda hushållen. Utvecklingen förefaller enligt nämnden emeller
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1661

tid att leda till en allt större användning även inom bageriindustrien av

s. k. premixer av enhetstyp, vilka bagerierna anskaffar från annat håll och

som inom bagerierna, efter tillsättning av lämpliga tillsatsämnen, kommer

till användning vid framställningen av olika bakverk. Nämnden framhåller,

att möjligheten att importera sådana mixer till betydligt lägre priser än de,

som inom landet gäller för de ingående råvarorna, givetvis skulle inte oväsentligt

rubba förutsättningarna för den svenska jordbruksregleringen.

Nämnden påpekar, att eu allvarlig olägenhet av sådan import även skulle

vara — såsom framhållits av föreningen Svensk spannmålshandel — att man

härigenom skulle kunna till riket införa varor, som av hygieniska skäl icke

får införas i oblandad form.

Mot en lösning av föreliggande problem genom en höjning av tullsatsen

talar enligt jordbruksnämndens uppfattning — förutom de skäl som i det

föregående har anförts i fråga om makaroner — den omständigheten, att

avgiftsbelastningen är mycket varierande för de olika i mixerna ingående

råvarorna. Sålunda är avgiftsbelastningen i förhållande till importpriset f. n.

för vetemjöl (inklusive kompensationsavgift) ca 57 procent, för socker (inklusive

sockerskatt) drygt 9(5 procent, för torrmjölk 190 procent, för ägggulepulver

35 procent samt för fettråvaror (inklusive regleringsavgift) inemot

60 procent. Om tullsatsen fastställes efter en såsom normal ansedd

sammansättning, kan den önskade effekten följaktligen helt förryckas genom

en förändring av blandningens sammansättning. Den enda framkomliga

vägen synes enligt jordbruksnämndens mening därför vara att här avsedda

produkter överföres till jordbruksregleringen och att nämnden erhåller

bemyndigande att — på sätt som redan sker beträffande en råd produkter

på feltvaruregleringens område — uttaga en efter den importerade varans

deklarerade sammansättning framräknad och efter införselavgifter

och andra avgifter på däri ingående jordbruksvaror avpassad avgift. Med

hänsyn till det relativt enkla tillverkningsförfarandet anser nämnden det

icke erforderligt att i en dylik införselavgift inräkna något skydd för manufaktureringen.

Någon anledning föreligger enligt jordbruksnämndens mening icke att

f. n. till jordbruksregleringen överföra sådana till ifrågavarande tulltaxenr

hänförliga produkter, som erhållits genom en mera avancerad förädling av

jordbruksprodukter. Nämnden framhåller, att det däremot av nyss anförda

skäl förefaller ofrånkomligt, att de lågförädlade produkterna — lämpligen

under eu beteckning, som anger att de är avsedda för bakningsändamål —

brytes ut som ett särskilt statistiskt nummer och överföres till jordbruksregleringen.

Generaltullstyrelsen, med vilken jordbruksnämnden har samrått

i ämnet, har lämnat nämnda förslag utan erinran.

Jordbruksnämnden upplyser, att den föreslagna överföringen till jordbruksregleringen

av makaroner och mixer icke kommer att innebära någon

väsentlig minskning av tullinkomsterna vid en import av hittillsvarande

omfattning. Importen under lulllaxenr 19.02 (vissa näringsmedel) uppgick

år 1959 till 116 ton till ett värde av 444 000 kr., medan den år 1960 utgjorde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

243 ton till ett värde av 720 000 kr., motsvarande tullinkomster på 88 800 kr.

resp. 144 000 kr. Övervägande delen av denna import avser varor, som icke

omfattas av jordbruksnämndens förslag i fråga om kakmixer. Under tulltaxenummer

19.03 (makaroner m. m.) var importen 501 ton år 1959 och

752 lon år 1960, innebärande med nuvarande tullsats tullinkomster på

175 000 resp. 263 000 kr.

Föreningen Svensk spannmålshandels verksamhet på fodervaruområdet

Jordbruksnämnden erinrar först om att Svensk spannmålshandel, ekonomisk

förening, äger åtnjuta avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättningar

till en stiftelse, benämnd spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond,

vilken har bildats enligt ett av Kungl. Maj:t den 18 mars 1955 godkänt

avtal mellan jordbruksnämnden och föreningen av den 7 januari samma år.

Nämnden anför vidare följande.

Bestämmelser härom har, på grundval av en av riksdagen godkänd proposition

(1955: 154), intagits i förordningen den 19 februari 1954 (nr 71)

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts

vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m„ i dess lydelse enligt förordningar

den 29 april 1955 (nr 166) och den 1 juni 1956 (nr 385).

1 1 § nyssnämnda avtal anges, att stiftelsen har till ändamål »att mellan

olika år utjämna vinster och förluster i föreningens prisreglerande verksamhet

i fråga om brödsäd och produkter därav». I avtalets 4 § anges, att stiftelsen

för varje räkenskapsår skall tillföras »det överskott, som kan ha uppkommit

i den av föreningen enligt direktiv från jordbruksnämnden bedrivna

prisreglerande verksamheten i fråga om brödsäd och produkter därav».

1 5 § anges, att de medel, som tillförts stiftelsen, skall användas bl. a. »till

att utjämna underskott, som för visst räkenskapsår må uppkomma i samband

med verksamhet, som i 4 § sägs».

Jordbruksnämnden framhåller, att begränsningen av resultatutjämningen

till att gälla endast föreningens verksamhet på brödsädsområdet överensstämmer

med de direktiv, som vid ifrågavarande tidpunkt gällde för föreningens

verksamhet. Emellertid är föreningen numera enligt de av jordbruksnämnden

för sexårsperioden 1959/60—1964/65 utfärdade direktiven

för föreningen ålagd att under vissa förutsättningar även lämna stöd vid export

av fodersäd och produkter därav och att verkställa stödköp av fodersäd.

Kostnaderna för dylika stödåtgärder — exportstöd är enligt nämnden aktuellt

för betydande partier av 1960 års fodersädsskörd — bestrides av medel,

som tillföres föreningen i särskild ordning.

Jordbruksnämnden anmäler, att föreningen i skrivelse till nämnden den

2 februari 1961 hemställt, att möjligheten till resultatutjämning måtte utsträckas

att gälla även beträffande föreningens prisreglerande verksamhet

i fråga om fodersäd och produkter därav. Nämnden upplyser, att då enligt

dennas mening icke någon anledning föreligger att i fråga om möjligheterna

till resultatutjämning behandla föreningens prisregleringsverksamhet på

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

11

fodersädsområdet på annat sätt än verksamheten på brödsädsområdet,

nämnden för sin del funnit sig böra tillmötesgå föreningens framställning.

Nämnden har sålunda, under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande, med

föreningen träffat ett tilläggsavtal, innebärande dels att ändamålet med

stiftelsen spannmålshandelns konjunktur utjämningsfond skall vara att utjämna

vinster och förluster i föreningens prisreglerande verksamhet i fråga

om brödsäd och fodersäd samt produkter av brödsäd och fodersäd, dels att

det överskott, som för vaije räkenskapsår kan uppkomma i denna verksamhet,

skall tillföras stiftelsen.

Avgiftsbeläggningen av vissa fettvaror

I fråga om regleringssystemet för andra fettvaror än mjölkfett anför

jordbruksnämnden följande.

Gällande regleringssystem för andra fettvaror än mjölkfett grundar sig

på Kungl. Maj :ts förordning 1956:403 angående reglering av införseln av

fettråvaror och fettvaror, m. m. samt Kungl. Maj:ts kungörelse 1956:417

med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning. Med stöd av dessa

författningar uttager jordbruksnämnden förutom generella reglerings- och

införselavgifter på allt i regleringen ingående fett även vissa speciella införselavgifter

på margarin, konstister, annat berett ätbart fett, bakhjälpmedel och

fettemulsioner. På bl. a. margarin samt konstister och annat berett ätbart

fett, i tulltaxan hänförligt till stat.nr 15.13.109 och 209, utgår den speciella

införselavgiften med 26 kr. 25 öre per 100 kg. Det primära syftet med den

speciella införselavgiften är att kompensera den inhemska industrien för

dess åtagande att i viss utsträckning basera sin råvaruförsörjning på vegetabilisk

olja av inhemsk odling. Avgiften inrymmer också manufaktureringsskydd

(prop. 1956: 165, s. 180—181; prop. 1957: 147, s. 26).

Jordbruksnämnden framhåller, att på världsmarknaden förekommer olika

slag av beredda, ätbara fettvaror, som i fråga om tillverkning och användning

är identiska eller närbesläktade med margarin, konstister och annat

berett ätbart fett, hänförligt till tulltaxenr 15.13. Sålunda tillverkas särskilt

i USA produkter, som beträffande konsistens och användningsområde enligt

den svenska livsmedelsindustriens uppfattning är identiska med konstister.

Dessa produkter benämnes vanligen shortening. Nämnden upplyser, att

produkter av hithörande slag, vilka numera även tillverkas i andra länder,

i viss utsträckning importeras till Sverige. Praxis i fråga om tulltaxering

av dessa produkter har enligt nämnden varit vacklande. Enligt beslut av

generaltullstyrelsen den 14 september 1960 har sålunda en från Tyskland

importerad fett vara av åsyftat slag hänförts till stat.nr 15.07.670, som avser

renad och raffinerad palmolja, för vilken den speciella införselavgiften

ej utgår. I andra fall har dessa produkter av tullverket hänförts till tulltaxenr

15.13 och följaktligen belagts med den speciella införselavgiften om

26,25 öre per kg.

Jordbruksnämnden upplyser, att Sveriges kemiska industrikontor i ylt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

rande till nämnden beträffande nyssnämnda vara har som sin uppfattning

uttalat, att varan både i fråga om tillverkning och användning är jämförbar

med s. k. shortening. I yttrandet angives vidare, att produkter av detta

slag tillverkas genom att fettämnen underkastas kylning och bearbetning

av karaktär, som är analog med den, vilken kommer till användning vid

margarinframställning. Nämnden framhåller, att de här ifrågavarande produkterna

på grund av sin beskaffenhet och sitt användningsområde uppenbarligen

utgör konkurrentvaror till margarin, konstister och annat berett

ätbart fett. De bör därför enligt nämndens mening redan av rättviseskäl beläggas

med den speciella införselavgift, som eljest gäller för berett ätbart

fett. Även med hänsyn till den inhemska oljeväxtodlingens intressen talar

starka skäl för att importen av produkter av shorteningtyp i fortsättningen

icke gynnas genom relativt låg avgiftsbeläggning, då avsättningsutrymmet

eljest lätt kan komma att minska för den olja av inhemsk odling, som de

inhemska tillverkarna av konstister o. d. nu avtalsenligt övertager. Med

hänsyn till anförda omständigheter hemställer nämnden, att Kungl. Maj:t

måtte inhämta riksdagens medgivande för nämnden att uttaga den speciella

införselavgift om 26 kr. 25 öre per 100 kg, som utgår för produkter

hänförliga till tulltaxenr 15.13, jämväl för andra under fettvaruregleringen

fallande fetter och oljor, vilka genom särskild behandling erhållit liknande

karaktär. De fetter och oljor, som här kan komma i fråga, torde enligt

nämnden, förutom under tulltaxenr 15.07 (rena och raffinerade vegetabiliska

fetter och feta oljor), huvudsakligen falla under tulltaxenr 15.02 och

15.03 samt stat.nr 15.12.190 och 200 (vissa bearbetade animaliska och vegetabiliska

fetter).

GeneraltuUstijrelsen framhåller i remissutlåtande, att tulltaxeringspraxis

beträffande de åsyftade produkterna, såsom jordbruksnämnden anfört, har

varit något vacklande. Enligt den numera inom tullsamarbetsrådet preciserade

gränsdragningen mellan tulltaxenr 15.07 och 15.13 i brvsselnomenklaturen

skall varorna emellertid hänföras till sistnämnda nummer. Förutsatt

att en tulltaxeringspraxis i överensstämmelse härmed kan upprätthållas,

skulle det icke vara erforderligt att utsträcka tillämpningen av den högre

införselavgiften enligt jordbruksnämndens förslag. Emellertid synes det generaltullstyrelsen

mindre tillfredsställande, att avgiftsbeläggningen skall vara

beroende av en så vansklig gränsdragning som den här ifrågavarande. Enligt

generaltullstyrelsens uppfattning bör därför möjlighet föreligga att uttaga

den högre avgiften icke blott för varor hänförliga till tulltaxenr 15.13

utan även för fettvaror av liknande karaktär som till äventyrs kan befinnas

hänförliga till andra nummer. Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker

generaltullstyrelsen jordbruksnämndens förslag i förevarande hänseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 76 år 1961

1o

•J

Restitution av införsel- och kompensationsavgifter på stärkelsepreparat,

på basis av majsstärkelse, för wellpappstillverkning, m. in.

Jordbruksnämnden har i förutnämnda skrivelse den 5 juli 1960 framlagt

utredning angående restitution av införsel- och kompensationsavgifler

på stärkelsepreparat, på basis av majsstärkelse, för wellpappstillverkning,

in. m. Utredningen är föranledd av att Kungl. Maj:t den 28 maj 1959

anbefallt nämnden att inkomma med förslag i anledning av vad i utlåtande

av jordbruksutskottet (JoU 1959: 29) anförts beträffande stärkelsepreparat

på basis av majsstärkelse, vilka wellpappfabrikerna använder i

sin fabrikation av wellpapp. Jordbruksutskottet hade i berörda utlåtande

—■ i anledning av de likalydande motionerna 1:495 och 11:591 -— framhållit,

att Kungl. Maj :t borde överväga, huruvida wellpappfabriker icke

skulle kunna erhålla restitution av införsel- och kompensationsavgifter,

som utgår på dylika preparat, och om icke ifrågavarande industriprodukt

kunde avföras från jordbruksregleringen.

Jordbruksnämnden anmäler, att den i samband med den anbefallda

utredningen har behandlat följande hos nämnden gjorda framställningar,

nämligen dels skrivelse från Svenska wellpappindustriföreningen den 2

mars 1959, vari —- sedan nämnden genom beslut den 15 december 1958

lämnat utan bifall en framställning av föreningen i samma syfte — hemställes,

att införsel- och kompensationsavgifterna måtte borttagas på stärkelseprodukter,

avsedda att användas vid tillverkning av wellpapp, dels

skrivelse från Sveriges industriförbund den 14 mars 1959, vari — med

tillstyrkan av wellpappindustriföreningens framställning — hemställes om

undersökning, huruvida icke stärkelseprodukter för industriellt bruk kunde

generellt befrias från såväl införsel- som kompensationsavgifter.

Jordbruksnämnden anmäler vidare, att Sveriges stärkelseproducenters

förening u. p. a., efter remiss i anledning av utredningsuppdraget, avgivit

yttrande i ämnet i skrivelse till nämnden den 17 juli 1959. Föreningen har

vidare uttalat sig i skrivelser till nämnden den 14 december 1959 och den

2 juli 1960. Wellpappindustriföreningen har med skrivelser den 28 september

och den 14 oktober 1959 till nämnden överlämnat vissa handlingar

till upplysning om olika stärkelsesorters användbarhet för klistring av

wellpapp. Under åberopande av uttalanden från utländskt fackmannahåll

i samma frågor har från föreningens sida överlämnats ytterligare handlingar

vid överläggningar i saken den 2 oktober 1959 samt den 13 april

och den 30 juni 1960. Professorn i pappersteknik vid tekniska högskolan

Börje Steenberg har på nämndens uppdrag avgivit yttrande i ärendet den

9 november 1959. Steenberg har vidare till nämnden överlämnat kopia av

en skrivelse den 17 december 1959 till verkställande direktören i stärkelseföreningen.

Jordbruksnämnden upplyser vidare, att under våren 1960 har enligt över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

enskommelse med nämnden som ett led i utredningen vid två av de större

wellpappfabrikerna i landet gjorts vissa provtillverkningar med stärkelseklister

på basis av potatismjöl. Protokoll från de avslutande försöken hos

Esseltewell Aktiebolag har av företaget överlämnats till nämnden med skrivelse

den 25 maj 1960. Professor Steenberg har, efter remiss, avgivit utlåtande

i anledning av protokollet i skrivelse den 21 juni 1960.

Jordbruksnämnden erinrar först om vad som anförts i de förut nämnda

motionerna 1:495 och 11:591 dch framhåller därvid följande.

I motionerna har gjorts vissa jämförelser mellan de införsel- och regleringsavgifter,

som upptages vid införsel av fettvaror och de avgifter (införsel-

och kompensationsavgifter), som utgår vid import av stärkelseklister.

Det har därvid konstaterats den principiella skillnaden, att avgifterna

för fettvaror restitueras vid teknisk användning i produktion för den inhemska

marknaden, medan avgifterna för stärkelse, som kommer till teknisk

användning, blott restitueras vid export. Man har funnit anledningen

till denna skillnad i en önskan att förbättra avsättningen av svensk potatisstärkelse

och därav gjorda preparat på den inhemska marknaden. Detta

har man också funnit acceptabelt, om ett sådant syfte nås. När det gäller

wellpappfabrikernas klisteranvändning, föreligger dock enligt motionärerna

icke ett sådant förhållande. Valet för dessa fabriker står uteslutande

mellan ett importerat majsstärkelsepreparat och importerat vattenglas, en

vara som icke omfattas av jordbruksregleringen. Svenska preparat på basis

av potatisstärkelse har vid försök icke visat sig erbjuda en tillfredsställande

lösning. På grund av avgiftsbeläggningen har fabrikerna av kostnadsskäl

nödgats fortsätta med användning av vattenglas, fastän majsstärkelsepreparaten

ger en bättre produkt. Så länge den svenska stärkelseindustrien

inte fått fram en för wellpapptillverkningen fullgod produkt, synes

enligt motionärerna samma rätt till avgiftsrestitution böra tillkomma

wellpappfabrikerna som fabrikerna för tillverkning av tekniska fettprodukter.

Jordbruksnämnden framhåller, att från wellpapp industriföreningens

sida har anförts bl. a. följande.

För wellpappfabrikerna var det framför allt med hänsyn till den utveckling,

som skett på området utomlands, angeläget att snarast möjligt kunna

övergå till användning av stärkelsepreparat i stället för vattenglas. Ett klister

på stärkelsebasis medgav betydligt större hastighet i maskinerna än vattenglas

och saknade dettas maskinförstörande effekt. För fabrikerna spelade

det i och för sig ingen roll, vilket slag av stärkelse, som klistret var baserat

på. Erfarenheten — stödd av teorin — hade emellertid visat, att f. n. icke

fanns tillgängligt annat godtagbart klister än sådant, som var baserat på

majsstärkelse. De försök, som senast under våren 1960 gjorts med preparat

på basis av potatisstärkelse hade icke givit ett godtagbart resultat. Man var

därför t. v. hänvisad till importerade preparat på basis av majsstärkelse

eller till dylika preparat tillverkade här på importerad råvara. Wellpapptabrikernas

årsförbrukning av stärkelseklister kunde vid eu övergång fjäll

i attenglas uppskattas till ca 2 000 ton. Med en avgiftssats som den nuvarande

betydde detta en årskostnad för den samlade industrien av ca 1 miljon

kr. Eu avgiftsbeläggning av denna storleksordning måste för wellpappfabrikernas

del betraktas som prohibitiv. Man räknade från det hållet med att

kostnaderna för framställning per löpmeter wellpapp blev lika stor vid an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

vändning av stärkelseklister som vid användning av vattenglas under förutsättning

att stärkelsevaran fick införas utan avgift. Att restitution medgavs

vid export betydde föga, eftersom exporten av wellpapp endast uppgick till

ca 3 procent av en årstillverkning på 85 000 ton. Ej heller de lättnader i avgiftsbördan,

som kunde bli en följd av Sveriges anslutning till konventionen

angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen, var till

fyllest för wellpappindustrien. Man måste därför vidhålla sina krav på

fullständig avgiftsfrihet snarast möjligt. Frågan hade bl. a. för ett enskilt

företags del en avgörande betydelse vid ställningstagande till en aktuell

mycket betydande kapitalinvestering för anskaffning av maskin till en ny

fabriksanläggning (maskinkostnad 1 1/2 miljoner kr.).

Jordbruksnämnden anför vidare, att stärkelseproducentföreningen

hos nämnden har avstyrkt avgiftslättnader för wellpappindustrien

inte bara av principiella skäl utan även därför att det enligt föreningens mening

— trots utfallet av hittills gjorda försök — icke kunde anses uteslutet

att framställa ett för industrien godtagbart stärkelsepreparat på basis av

potatismjöl.

Om de vid tiden för jordbruksnämndens skrivelse gällande bestämmelserna

för avgiftsbeläggning av stärkelsepreparat meddelar nämnden följande.

Stärkelsepreparat av här ifrågavarande slag torde undantagslöst tulltaxeras

som stärkelseklister (tulltaxenr 35.05). De omfattas därmed av Kungl.

Maj :ts förordningar den 7 juni 1956 angående reglering av införseln av vissa

levande djur och jordbruksprodukter in. in. (1956: 401; senaste lydelse, se

1960: 340) samt angående tillverkningsavgift för vissa produkter av potatis,

m. in. (1956:405; senaste lydelse, se 1959:238). Enligt bemyndiganden i

tillämpningsföreskrifter till förordningen 1956:401, utfärdade av Kungl.

Maj :t (f. n. i kung. 1960: 344), har jordbruksnämnden, i anslutning till de

av riksdagen godkända riktlinjerna för prissättningen på jordbrukets produkter

för tiden t. o. in. den 31 augusti 1965, förordnat, att varuslag, hänförliga

till tulltaxenr 35.05 (före den 1 januari 1959 stat. nr 620:2) skall

vara belagda med införselavgift. F. n. uttages en avgift av 49 kr. för 100

kg (jordbruksnämndens cirkulär 1960:42). Såvitt rör vara, som i tullhänseende

är berättigad till områdesbehandling enligt konventionen angående

upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),'' skall

dock avgiften oberoende av riktlinjerna för jordbruksregleringen successivt

avvecklas under tiden till den 1 januari 1970. På grund av reglerna för områdesbehandling

i artikel 4 med bilagor i konventionen innebär detta, att

stärkelsepreparat av här ifrågavarande slag, vilka importeras från någon av

medlemsstaterna, exempelvis från Storbritannien eller Danmark, icke får

under tiden t. o. in. den 31 december 1961 beläggas med högre införselavgifl

än 30 kr. för 100 kg. (Kungl. Maj :ts kung. 1960:343; jfr nämndens cirkulär

1960:42, bil. 3). Enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 7 juni 1956 (nr

418) med tillämpningsföreskrifter till förordningen 1956:405 (senaste lydelse

av kungörelsen, se 1960: 346) skall vidare vid införsel av vara, hänförlig

till tulltaxenr 35.05, erläggas kompensationsavgift med 5 kr. för 100

kg, om varan är i fast form, men eljest med 2 kr. 50 öre för 100 kg. Uttagandet

av denna avgift påverkas icke av Sveriges anslutning till EFTA.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

Jordbruksnämnden framhåller, att den med hänsyn till vissa riksdagsuttalanden

har ansett sig kunna medge lättnader i avgiftsbeläggningen endast

under vissa förutsättningar. Nämnden anför härom bl. a. följande.

Stärkelseprodukter var belagda med införselavgifter redan före den 1

september 1956, då det nuvarande systemet för prissättningen på jordbrukets

produkter genomfördes. De var då dessutom belagda med tull. Någon

kompensationsavgift fanns däremot icke. Med stöd av författningsenlig

befogenhet att dispensera av särskilda skäl medgav jordbruksnämnden

på den tiden i viss utsträckning befrielse från (restitution av) införselavgifter,

exempelvis i fall där som skäl för befrielse (restitution) kunde åberopas,

att vara skulle användas för kemiskt-tekniskt, medicinskt eller industriellt

ändamål eller att den på grund av sin beskaffenhet eller kvalitet

icke lämpligen kunde ersättas med inhemsk vara. Befrielsen var dock

i princip knuten till viss medgiven högsta importkvantitet. Formellt har

nämnden även efter den 1 september 1956 haft samma befogenheter att

dispensera från införselavgiften (se t. ex. 3 § kung. 1960:344). Även beträffande

kompensationsavgift kan nämnden dispensera om särskilda skäl

föreligger (3 § kung. 1956:418). Det nuvarande prisregleringssystemet —

vilket är avsett att tillämpas åtminstone till den 1 september 1965 — med

relativt fasta, under riksdagens medverkan fastställda införselavgifter förutsätter

emellertid, att generella avgiftsbefrielser (resp. restitutioner) såvitt

möjligt skall undvikas. Ett uttryckligt av riksdagen godkänt uttalande

i denna riktning har också i 1956 års proposition om jordbruksregleringen

(nr 165 s. 164; jfr prop. 1959: 147 s. 59 och 65) gjorts just i fråga om stärkelseområdet,

där dylika befrielser (restitutioner) tidigare mera allmänt

tillämpades. Enligt uttalandet borde nämnden liksom tidigare medge restitution

vid export för företag som handlade med, bearbetade eller förbrukade

stärkelsevaror. Däremot borde, delvis i motsats till vad tidigare varit

fallet, restitution av eller befrielse från avgift i princip icke medges i andra

fall, vilket do''ck icke borde utgöra hinder för nämnden att generellt meddela

restitution eller befrielse, då importvara innehöll endast en mindre

andel stärkelse eller stärkelseprodukt.

Jordbruksnämnden framhåller, att den mot bakgrund av nyss angivna

riksdagsuttalande i andra fall än de av riksdagen särskilt angivna (exportvara

innehållande högst 20 procent stärkelse) samt en del fall, som saknar

betydelse i förevarande sammanhang, har ansett sig kunna medge lättnader

i avgiftsbeläggningen endast om mycket starka skäl förelegat. Nämnden

har utgått från att införsel- och kompensationsavgifterna i det nuvarande

systemet skall, administrativt sett, i princip likställas med tullar.

Som godtagbart skäl för nedsättning av avgift har nämnden sålunda —

i enlighet med vad som stadgades om tullnedsättning i förutvarande 10 §

tulltaxeförordningen (nuvarande 8 §) — ansett att avgiftsbelagd vara under

transporten till införselorten genom tillfällighet lidit skada. Den omständigheten

att en importvara på grund av sin beskaffenhet eller kvalitet

icke lämpligen kan ersättas med inhemsk vara eller att importvaran

införes för medicinskt, kemiskt-tekniskt eller liknande ändamål har däremot

enligt nämndens mening i och för sig icke längre kunnat utgöra grund

för avgiftsbefrielse (restitution) lika litet som ett sådant förhållande kun
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

nät utgöra tillräckligt skäl för befrielse från tull, om varan i stället varit

fullbelagd. Nämnden framhåller, att framställningar, där dylika skäl åberopats

för befrielse (restitution), därför sedan den 1 september 1956 konsekvent

avslagits av nämnden. Nämnden erinrar om att i de fall där sökande

besvärat sig över nämndens beslut, har besvären som regel av Kungl.

Maj :t lämnats utan bifall. Nämnden anför vidare följande.

Det kan erinras om Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1956 på besvär

av Nils Gustafsson Aktiebolag, den 26 april 1957 på besvär av Svenska

Tändsticks Aktiebolaget, den 8 februari 1957 på besvär av Malmö Lakrits

Fabrik Aktiebolag, den 23 augusti 1957 på besvär av Billesholms Glasulls

Aktiebolag. Endast i tre fall — besvär av Aktiebolaget Kabi, Apoteksvarucentralen

Vitrum Apotekareaktiebolag och Aktiebolaget Pharmacia — har

Kungl. Maj :t genom beslut den 14 februari 1958 ansett sig så tillvida kunna

tillmötesgå klagandenas begäran, att avgiftsbefrielse generellt medgivits på

bl. a. glykos för framställning av farmacevtiska specialiteter (jfr prop.

1959:147 s. 65).

Enligt jordbruksnämndens uppfattning har riksdagsdirektiven för nämndens

handhavande av dispensmöjligheterna på ifrågavarande område uppenbarligen

föranletts av de svårigheter, som hade visat sig föreligga att

finna en lämplig avgränsning av området för avgiftsbefrielserna (restitutionerna)

ävensom av bortfallet, i samband med övergången till 1956 års

regleringssystem, av tidigare möjligheter att begränsa eventuella avgiftsbefrielser

till viss medgiven importkvantitet.

Om möjligheterna att använda potatisstärkelse för wellpappfabrikationen

uttalar jordbruksnämnden följande.

Av professor Steenbergs i ärendet avgivna utlåtande framgår liksom av

utredningen i övrigt, att potatisstärkelse — även om dess klistringsegenskaper

är fullgoda — f. n. icke anses tekniskt användbar för klistring av

wellpapp och att majsstärkelse med dagens tekniska kunskap torde utgöra

det enda tekniskt användbara alternativet till vattenglas för ändamålet.

Steenberg har emellertid påpekat, att skälet för att majsstärkelse användes

på detta område icke i och för sig kan hänföras till speciella kemiska

egenskaper hos majsstärkelsen utan till det förhållandet att endast

för denna stärkelsetyp föreligger en tekniskt acceptabel metod för användningen.

Man kan enligt Steenberg icke taga för givet att det är omöjligt

att utarbeta en tekniskt användbar metod för exempelvis potatisstärkelses

utnyttjande som wellpappklister. I själva verket finnes enligt Steenberg

åtskilliga kemiska fakta, som talar för att ett klister av potatisstärkelse

skulle exempelvis kunna få vidhäftningsegenskaper jämförbara eller rent

av överlägsna ett klister på majsstärkelse. Från stärkelseföreningens sida

har med påpekande av bl. a. de goda klistringsegenskaper, som kunnat

konstateras hos det under provtillverkningarna under våren använda potatismjölspreparatet,

gjorts gällande, att man — trots utfallet av proven i

övrigt — från det hållet alltjämt ansåg det möjligt alt få fram en för wellpappfabrikerna

godtagbar potatismjölsprodukt, om man endast fick tillfälle

att fortsätta försöksverksamheten i industriell skala. Under hand har

nämnden erfarit, att potatisstärkelse satts framför majsstärkelse som bas

för wellpappklister, när det s. k. Stein-Hall-förfarandet för framställning

av wellpapp på sin tid introducerades i Sverige.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 70

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

Beträffande wellpappindustriföreningens påstående, att avgiftsbeläggningen

skulle vara prohibitiv, kan jordbruksnämnden anföra, att numera åtminstone

ett till föreningen anslutet företag redan övergått till att i stället

för vattenglas använda stärkelseklister (på majsstärkelsebasis).

Jordbruksnämnden framhåller, att enligt dennas mening uttalandena om

olika stärkelsesorters användbarhet som bas för ett tekniskt godtagbart wellpappklister

belyser de svårigheter, som föreligger att avgränsa området för

eventuella avgiftsbefrielser med hänsyn till »möjligheterna» att använda potatisstärkelse.

Det av motionärerna och wellpappindustriföreningen anförda

skälet, att det — åtminstone f. n. — icke är tekniskt möjligt att använda

stärkelse av inhemskt ursprung, torde enligt nämndens mening med större

eller mindre fog kunna anföras även från andra industrigrenar. En eftergift

för wellpappindustriens krav på avgiftsbefrielse på denna grund skulle därför

— såsom även antydes i industriförbundets framställning — administrativt

knappast kunna göras annat än i form av en generell avgiftsbefrielse för

stärkelse och stärkelseprodukter, som är avsedda för tekniskt bruk inom industrien

överhuvudtaget.

Jordbruksnämnden anför vidare, att en generell avgiftsbefrielse beträffande

stärkelse och stärkelseprodukter för industriellt ändamål enligt

nämndens mening skulle innebära, att de svenska stärkelseproducenterna i

väsentlig mån kunde berövas det stöd, som statsmakterna tillerkänt dem

enligt 1956 års av 1959 års riksdag bekräftade prissättningssystem. Nämnden

upplyser, att ungefär hälften av den till 23 000—25 000 ton uppskattade

årsförbrukningen av svensk potatisstärkelse f. n. åtgår just för teknisk användning

inom olika industribranscher. Åtgärden torde därför, för att producenternas

berättigade krav enligt den för tiden intill den 1 september

1965 träffade jordbruksuppgörelsen skall kunna tillgodoses, icke lämpligen

kunna vidtagas utan en allsidig omprövning av det nuvarande prisstödet.

Jordbruksnämnden, som utgått från att frågan om avgiftsbeläggning vid

import av stärkelse och stärkelseprodukter för tekniskt bruk inom industrien

kommer alt upptagas av 1960 års jordbruksutredning i samband med

en översyn av de nuvarande regleringsåtgärderna på fabrikspotatisområdet,

har med anledning av det nämnden givna utredningsuppdraget icke ansett

sig böra föreslå annan åtgärd än att handlingarna i ärendet av Kungl. Maj:t

överlämnas för beaktande till de sakkunniga.

Som en följd av detta ställningstagande har jordbruksnämnden genom

beslut den 5 juli 1960 dels lämnat wellpappindustriföreningens senaste framställning

hos nämnden utan bifall, dels förklarat industriförbundets hemställan

icke föranleda någon nämndens vidare åtgärd.

Införselavgiftsmedlen för regleringsåren 1960/61 och 1961/62, m. m.

Jordbruksnämnden erinrar först om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 22 november 1960 lämnat bl. a. beräkningar över storleken av de införselavgiftsmedel,

som kan komma att inflyta under regleringsåren 1960/61

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 76 år 196i

19

och 1961/62. En redogörelse för nämndens beräkningar har meddelats i

statsverkspropositionen år 1961 (IX ht, p. 31, s. 79—86).

Nämnden anmäler nu att erfarenheterna av avgiftsuppbörden efter ingången

av regleringsåret 1960/61 och de bedömningar, som har kunnat göras

av den fortsatta utvecklingen, icke bär givit nämnden tillräcklig anledning

att nu revidera de gjorda beräkningarna.

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att den i sagda skrivelse den 22

november 1960 även redovisat viss beslutad användning av införselavgiftsmedlen

för regleringsåret 1960/61 och framlagt förslag beträffande användningen

av införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel för regleringsåret

1961/62 och av införselavgiftsmedel, som belöper på tidigare regleringsår.

En redogörelse för vad nämnden härutinnan anfört, har likaledes lämnats i

förenämnda avsnitt av 1961 års statsverksproposition. Nämnden framhåller,

att Kungl. Maj :t därefter i proposition 1961: 34 föreslagit, att kostnaderna

för bidrag till jordbrukare i anledning av 1960 års skördeskador intill ett

belopp av 10 miljoner kr. skall få bestridas av medel, som under regleringsåret

1960/61 inflyter genom upptagande av införselavgifter på jordbrukets

område. Sagda belopp torde enligt nämndens mening, såvitt nu kan bedömas,

komma att rymmas inom det överskott av införselavgifter för ifrågavarande

regleringsår, som beräknas bli disponibelt sedan de sedvanliga

regleringsändamål, som skall tillgodoses av medel från sagda införselavgifter,

erhållit för dem avsedda belopp. Nämnden anför, att förevarande förslag

av Kungl. Maj :t sålunda åtminstone f. n. icke har föranlett nämnden att

föreslå någon ändring i fråga om användningen i övrigt av införselavgiftsmedlen

för regleringsåret 1960/61.

Jordbruksnämnden framhåller, att den nu icke heller har ansett sig böra

föreslå någon ändring i de olika förslag i fråga om användningen av införselavgiftsmedel

eller andra regleringsmedel, som redovisats i 1961 års statsverksproposition.

Beträffande det från treårsperioden 1956/57—1958/59 kvarstående

överskottet av införselavgifter å 17,3 miljoner kr. erinrar nämnden

om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 maj 1960 hemställt om godkännande

av ett mellan nämnden och förhandlingsdelegationen överenskommet

förslag, att överskottet skall få disponeras till att täcka speciella behov

vid tillämpning av inkomstregeln eller treprocentregeln inom det nuvarande

prissättningssystemet på jordbrukets område. Nämnden anför vidare följande.

Med anledning av sagda hemställan meddelade Kungl. Mai t i brev till

nämnden den 3 juni 1960, att Kungl. Maj :t framdeles — efter förslag av

jordbruksnämnden samt efter riksdagens hörande — skulle meddela besked

1 j"11"01'' Maj:t har sedermera (prop. 1961:34) föreslagit, att jäm
väl

10 miljoner kr. av nu ifrågavarande medel skall tagas i anspråk för

bestridande av bidrag med anledning av 1960 års skördeskador. Det belonn

som efter ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag kvarstår från reglenngspermden

19o6/57—1958/59, utgör således 7,3 miljoner kr.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

Jordbruksnämnden anför, att nämnden alltjämt är av den uppfattningen,

att 7,3 miljoner kr. bör få innestå för att efter beslut av statsmakterna kunna

disponeras till täckande av speciella behov vid tillämpning av spärreglerna

inom det nuvarande prissättningssystemet på jordbrukets område.

I skrivelse till statens jordbruksnämnd den 13 augusti 1960 har veterinärstyrelsen

erinrat om att Kungl. Maj :t i skrivelse den 27 maj 1960 angående

bl. a. åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område anbefallt nämnden

att av vissa införselavgiftsmedel under budgetåret 1960/61 ställa till

veterinärstyrelsens förfogande dels högst 30 000 kr. för täckande av styrelsens

kostnader vid importkontroll av animala livsmedel, dels högst

100 000 kr. för täckande av de statliga kostnaderna för kontroll å uppvärmning

av mjölk och grädde m. m. Behovet av medel för ifrågavarande

ändamål torde under budgetåret 1961/62 enligt veterinärstyrelsen inte komma

att undergå någon avsevärd förändring. I anledning härav har styrelsen

hemställt, alt jordbruksnämnden hos Kungl. Maj:t måtte göra framställning

om bemyndigande att jämväl för budgetåret 1961/62 av ifrågavarande

medel få ställa till styrelsens förfogande för omförmälda ändamål högst

30 000 kr. resp. högst 100 000 kr.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 november 1960 med beräkningar och

förslag angående införselavgiftsmedlen för tiden t. o. m. regleringsåret

1961/62, m. m. har statens jordbruksnämnd funnit sig böra avstyrka en

fortsatt användning av införselavgiftsmedel till de av veterinärstyrelsen

angivna ändamålen. Nämnden anför härom bl. a. följande.

Vad gäller kostnaderna för importkontroll av animala livsmedel har dessa

alltsedan budgetåret 1958/59 — mot jordbruksnämndens och jordbrukets

förhandlingsdelegations avstyrkande -—- enligt riksdagsbeslut utgått

ur införselavgiftsmedel för slakterivaror och slaktdjur. De statliga kostnaderna

för pastöriseringskontrollen har under budgetåret 1960/61 täckts

ur de införselavgiftsmedel, som upptagits under regleringsåren 1956/57—

1958/59 och ännu icke disponerats. I proposition 1960: 153 (s. 59) har

i detta sammanhang av departementschefen angivits, att denna kostnadstäckning

kunde förordas som en tillfällig åtgärd i rådande läge. Jordbruksnämnden

har för sin del såvitt gäller importkontrollen inte ansett sig böra

frångå sin tidigare uppfattning och har i fråga om pastöriseringskontrollen,

redan med hänsyn till vad härom anförts i proposition 1960: 153, funnit

sig böra avstyrka en fortsatt användning av införselavgiftsmedel till

sådant ändamål.

EFTA-frågor

A. Problem för livsmedelsindustrien vid import av icke jordbruksreglerade

varor

Hittillsvarande anordningar. I fråga om det hittillsvarande prisutjämningsförfarandet

anför jordbruksnämnden inledningsvis följande.

Genom brev den 27 maj 1960 har Kungl. Maj :t bemyndigat jordbruksnämnden

att medverka vid den prisutjämning, som enligt vad som angi
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

21

vits i proposition 1960: 153 och jordbruksutskottets utlåtande 1960: 31 fr.

o. m. den 1 juli 1960 skall utgå till industriella tillverkare av choklad och

konfektyrer, biscuits och wafers, senap, såser och soppor samt vissa fiskkonserver

o. d. Prisutjämningen i fråga har genomförts enligt de närmare

regler, som framgår av nämndens tryckta cirkulär 1960: 47 och 1961: 8.

Utbetalning av prisutjämningsbeloppen till livsmedelsindustrien och därmed

sammanhängande kontroll handhas, såvitt angår choklad och konfektyrer

samt biscuits och wafers, av kontrollstyrelsen i samband med att utjämningsskatt

för dessa varor uttages. Prisutjämningsförfarandet beträffande

övriga produkter administreras helt av jordbruksnämnden. Beträffande

prisutjämningsförfarandets omfattning må nämnas, att i runt tal 1 100

tillverkare av choklad och konfektyrer, 25 tillverkare av biscuits och wafers

samt omkring 70 tillverkare av såser, soppor och fiskkonserver hittills

registrerats och erhållit prisutjämning.

Vad gäller fiskkonserverna äger jordbruksnämnden enligt propositionen

1960: 153 lämna prisutjämning i den omfattning, som med hänsyn till omständigheterna

kan befinnas lämplig. För övriga industriprodukter skall enligt

samma proposition prisutjämningsbeloppen beräknas så, att utjämningen

motsvarar de införselavgifter samt andra avgifter, som vid import belastar

de i färdigprodukterna använda jordbruksråvarorna.

Jordbruksnämnden anmäler, att erfarenheterna under den tid, då prisutjämning

har tillämpats, har visat, att en strikt tillämpning av nyssnämnda

regel för beräkning av prisutjämningsbeloppen i vissa fall leder till

överkompensation för livsmedelsindustrien. Som exempel härpå anför nämnden

kompensationen för den särskilda införselavgiften på margarin, konstister

och annat berett ätbart fett. Denna avgift, f. n. 26 öre per kg, som i

första hand är att betrakta som ett skydd åt den inhemska industrien för

dess åtagande att i viss utsträckning basera sitt råvarubehov på vegetabilisk

olja av inhemsk odling, torde — enligt de jämförelser nämnden kunnat

göra med prissättningen på liknande fettvaror utomlands — icke ha utnyttjats

vid den inhemska prissättningen på margarin, som försäljes till

livsmedelsindustrien. På liknande sätt torde det åtminstone tidvis ha förhållit

sig med prissättningen inom landet på vissa andra jordbruksvaror,

som omfattas av prisutjämningen. I fall, där en efter avgifterna vid import

strikt avpassad prisutjämning skulle leda till överkompensation, bör enligt

nämndens mening möjlighet föreligga för nämnden att jämka prisutjämningsbeloppen

nedåt. Nämnden påpekar, att en möjlighet av liknande

innebörd för övrigt föreligger redan i fråga om regleringsbidrag för fettvaror

enligt SFS 1956: 403. Nämnden anför, att i de fall, där det kan klarläggas,

att skillnaden mellan den inhemska prisnivån och världsmarknadspriserna

för de jordbruksråvaror, varom här är fråga, är mindre än det belopp,

som motsvarar de införselavgifter och andra avgifter, som vid import

belastar jordbruksråvarorna, eller att prisutjämningen eljest leder till

överkompensation i förhållande till konkurrensförhållandena inom EFTA,

nämnden sålunda bör äga bemyndigande att vidtaga jämkning av det prisu

t jämn basbelopp, som skall lämnas enligt gällande regler. I övrigt ifrågasätter

jordbruksnämnden icke någon ändring av hittills gällande regler för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungi. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

prisutjämningen inom de områden av livsmedelsindustrien där sådan f. n.

tillämpas.

Vad angår kostnaderna för den föregående år beslutade prisutjämningen

anför jordbruksnämnden följande.

Av det till bestridande av kostnaderna för prisutjämningen under budgetåret

1960/61 anvisade beloppet på högst 25 miljoner kr. av reservationsanslaget

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område har hittills tagits

i anspråk för choklad och konfektyrer 8,8 miljoner kr., för biscuits och

wafers 3,7 miljoner kr. och för övriga varor 1,8 miljoner kr. Dessa belopp

torde såvitt angår choklad, konfektyrer, biscuits och wafers i stort sett

avse försäljningen under perioden juli—november 1960, medan prisutjämningen

för övriga varor torde avse försäljningen under hela andra halvåret

1960. På grundval av erfarenheterna under den förhållandevis korta tid,

som förflutit sedan prisutjämningen genomfördes, är det självfallet vanskligt

att med någon större grad av säkerhet bedöma kostnaderna för den fortsatta

prisutjämningen. Antalet företag, som begär prisutjämning, kommer

med all sannolikhet att öka. Särskilt beträffande tillverkare av biscuits och

wTafers är det endast en bråkdel av inom branschen verksamma företag, som

hittills begagnat sig av möjligheten att erhålla prisutjämning. Kostnaderna

för prisutjämningen påverkas också av de ändringar, som införselavgifterna

på berörda jordbruksråvaror kan komma att undergå. Det tekniska systemet

för prisutjämningen är vidare så utformat, att redovisningen släpar efter

i förhållande till försäljningsperioderna, som beträffande choklad, konfektyrer,

biscuits och wafers kan uppskattas till minst två månader och

beträffande övriga produkter till minst en månad. Under innevarande budgetår

torde prisutjämning därför icke komma att utbetalas för mer än högst

tio månader såvitt angår de förstnämnda varugrupperna och för högst elva

månader beträffande övriga varor.

Med utgångspunkt från nu angivna omständigheter uppskattar jordbruksnämnden

medelsbehovet för innevarande budgetår till 27 miljoner kr.

Nämnden framhåller, att merkostnaden i förhållande till anvisat belopp

med hänsyn till väntade besparingar inom andra poster av ifrågavarande

reservationsanslag dock icke torde kräva något tilläggsanslag.

För budgetåret 1961/62 måste medelsbehovet för prisutjämningen beräknas

för en period av 12 månader. Jordbruksnämnden upplyser, att med

i övrigt samma beräkningsgrunder, som legat till grund för beräkningen av

medelsbehovet för innevarande budgetår, kommer att för nästkommande

budgetår åtgå drygt 32 miljoner kr. Emellertid måste man enligt nämndens

uppfattning av skäl, som tidigare anförts, för nästkommande budgetår räkna

med att ett ökat antal tillverkare av här avsedda produkter kommer att

anmäla sig för erhållande av prisutjämning. Medelsbehovet torde till följd

härav kunna beräknas stiga med ytterligare omkring 3 miljoner kr. Nämnden

framhåller, att med hänsyn härtill för budgetåret 1961/62 — i stället

för det belopp av 25 miljoner kr., som för ändamålet har beräknats i nämndens

petitaskrivelse den 26 augusti 1960 — för här ifrågavarande prisutjämning

bör anvisas ett belopp av 35 miljoner kr.

Förslag till prisutjämning för hittills ej reglerade bageri- och konditorivaror.

Jordbruksnämnden erinrar om att, enär gränsdragningen mellan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

23

jordbruks- och industrivaror enligt EFTA-konventionen i fråga om bagerioch

konditorivaror våren 1960 ännu ej kunde överblickas, fick frågan om

prisutjämning på detta område anstå, tills gränsdragningsfrågan lösts och

viss tids erfarenhet vunnits beträffande verkningarna för bageri- och konditorinäringen

av de tullsänkningar, som skulle ske. Genom förutnämnda

brev den 27 maj 1960 uppdrog Kungl. Maj:t åt jordbruksnämnden att i

samråd med kommerskollegium, kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen

i vad på kollegium och styrelserna ankommer utreda frågan om prisutjämning

för bageri- och konditorivaror i allmänhet och till Kungl. Maj :t inkomma

med det förslag, vartill utredningen i ämnet kunde föranleda.

Jordbruksnämnden anför, att den till åtlydnad härav låtit företaga vissa

undersökningar i ämnet. Som ett led i dessa har inom nämndens kansli —- efter samråd med berörda myndigheter samt efter överläggningar med Sveriges

bageriidkareförening, Kooperativa förbundet och Sveriges konditorförening

— utarbetats en promemoria angående ett tekniskt system för

råvaruprisutjämning på bageri- och konditorivaror. Av promemorian framgår

bl. a. följande.

Den inhemska produktionen av sådana bakverk, som beröres av EFTAkonventionen,

har uppskattats till i runt tal 46 000 ton per år. I sistnämnda

kvantitet ingår således även biscuits och wafers, som redan är föremål för

prisutjämning. För nyssnämnda produktion åtgår nära 28 000 ton mjöl,

drygt 9 000 ton socker och sirap samt ca 10 000 ton matfett, vartill kommer

vissa, i promemorian icke närmare redovisade kvantiteter mjölk- och äggprodukter.

Den till följd av jordbruksregleringen och varuskatten på socker

föranledda fördyringen av de redovisade råvarorna har i promemorian angivits

till i runt tal 25 miljoner kr. I detta belopp inräknas kostnaderna för

den nuvarande prisutjämningen för biscuits och wafers, som beräknats

draga en årskostnad av omkring 9 miljoner kr. Prisutjämningsbehovet har

i promemorian beräknats efter två alternativ, det ena omfattande hela nyssnämnda

belopp om 25 miljoner kr. (alternativ I) och det andra avseende

ett till omkring 21 miljoner kr. begränsat belopp (alternativ II). Det senare

alternativet innebär, att prisutjämningen för margarin och liknande fettvaror

skall bestämmas till ett 26 öre per kg lägre belopp än vad som utgår

vid nu tillämpat utjämningsförfarande för andra varor samt att varuskatten

för socker icke skall medtagas i prisutjämningen.

Jordbruksnämnden framhåller, att det tekniska system för prisutjämningen,

som föreslås i promemorian, tager sikte på största möjliga förenkling

av redovisnings- och kontrollåtgärderna. Förenklingen anses enligt

nämnden påkallad av att det här blir fråga om ett förhållandevis stort antal

företag och att dessa, med få undantag, även tillverkar av EFTA-konventionen

ej berörda bagerivaror. Med anledning härav har prisutjämningen

begränsats till de mest betydelsefulla råvarorna, nämligen mjöl, socker och

fett. Mjölk- och äggprodukter, som ingår i den nuvarande prisutjämningen

på detta område, har sålunda icke medtagits. Av samma skäl har vidare

förutsatts, att bageriprodukterna icke skall beläggas med utjämningsskatt.

Detta innebär, att den nuvarande utjämningsskatten på biscuits och wafers

slopas. Förbrukningen av de olika i systemet ingående jordbruksråvarorna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

skall enligt förslaget beräknas efter schablonmässigt fastställda grunder.

De med ledning härav framräknade prisutjämningsbeloppen skall, i fall

där överkompensation kan påvisas, kunna jämkas nedåt. I likhet med vad

som nu sker vid prisutjämning för livsmedelsindustrien i övrigt, förutsättes

det i promemorian, att prisutjämningen skall utgå från jordbruket och

ombesörjas av jordbruksnämnden i samråd med jordbrukets regleringsföreningar.

Jordbruksnämnden upplyser, att de förutnämnda branschorganisationerna

har tillstyrkt det framlagda förslaget men uttalat, att prisutjämningen

även bör omfatta varuskatten på socker. Svenska kexfabrikantföreningen,

som tagit del av promemorian, har i princip biträtt förslaget. Nämnden anmäler

vidare, att jordbrukets förhandlingsdelegation, som hörts över förslaget,

förklarat sig icke ha något att erinra mot i förslaget förutsatt medverkan

från jordbrukets sida vid prisutjämningens genomförande.

Jordbruksnämnden har införskaffat yttranden över förslaget från kommerskollegii

utrikes- och utredningsbyrå, kontrollstyrelsen dch generaltullstyrelsen.

Nämnden upplyser, att samtliga tre myndigheter har tillstyrkt

det föreslagna systemet.

Slutligen har promemorian förelagts jordbruksnämndens råd vid sammanträde

den 9 februari 1961. Nämnden framhåller, att rådet enhälligt tillstyrkt

det framlagda förslaget samt rekommenderat dess genomförande

fr. o. m. den 1 juli 1961. Rådet har därvid för sin del förordat, att råvarukompensationen

beräknas efter alternativ II med det tillägget, att kompensation

bör lämnas även för varuskatten på socker.

Jordbruksnämnden har låtit sammanställa uppgifter, vilka redovisas i det

följande, för andra halvåret 1959 och andra halvåret 1960 angående importen

från EFTA-länder, jämfört med importen från länder utanför EFTA,

av sådana bakverk, som beröres av EFTA-konventionen.

Inhemsk produktion (1960)............. 46 000 ton

Import: från EFTA-länder

andra halvåret 1960 .......... 1977 *

* » 1959 .......... 1 775 »

ökning + 202 ton

från övriga länder

andra halvåret 1960 .......... 957 »

» » 1959 812_*_

ökning + 145 ton

Beträffande de statistiska uppgifterna anför jordbruksnämnden följande.

Några säkra slutsatser angående importutvecklingen för nu ifrågavarande

slag av bakverk (skorpor, wienerbröd, cakes) synes icke kunna dragas av

sammanställningen, redan med hänsyn till att man för år 1959 statistiskt

icke har kunnat särskilja importen av redan prisutjämnade bakverk (biscuits

och wafers) från annan import. Det har givetvis icke heller varit möjligt

att bedöma, i vad mån utvecklingen har påverkats av tullförhållandena

eller av andra omständigheter (konsumtionsvanornas omläggning till nya,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

högförädlade sortiment e. d.). Av de föreliggande importsiffrorna framgår

dock, att för hela det bär ifrågavarande området viss ökning har inträtt

av importen från EFTA-länderna. Ökningen motsvarar omkring en procent

av storleken av aktuell inhemsk produktion.

Jordbruksnämnden anför, att den med hänsyn till föreliggande omständigheter

och då ett omedelbart genomförande av en prisutjämning på området

enhälligt har förordats av nämndens råd, funnit övervägande skäl

tala för att en prisutjämning på skorpor, cakes och Danish pastry genomföres

fr. o. m. den 1 juli 1961. Nämnden anför vidare följande.

För egen del finner jordbruksnämnden det i promemorian framlagda

förslaget — jämväl i vad det avser en omläggning av prisutjämningsförfarandet

för biscuits och wafers — ägnat att på ett ur teknisk synpunkt tillfredsställande

sätt lösa föreliggande problem. En sådan mera generell prisutjämning

på hela det berörda bageriområdet medför emellertid, enligt de

i promemorian gjorda beräkningarna, såsom tidigare har nämnts, även vid

det billigare alternativet en nettoutgift för statsverket av ca 21 miljoner

kr. per år, medan kostnaderna för den hittillsvarande prisutjämningen på

biscuits och wafers (som inräknats i nyssnämnda belopp med 9 miljoner kr.)

i stort sett uppväges av intäkterna av utjämningsskatten på samma varor.

En utvidgning av utjämningsskatten till att omfatta samtliga ifrågavarande

bageriprodukter torde — av skäl som har anförts i promemorian — ur kontrolltekniska

och andra administrativa synpunkter knappast vara möjlig

att genomföra. En likformig prisutjämning för alla de berörda bageriprodukterna

nödvändiggör därför, att utjämningsskatten på biscuits och wafers

slopas. En sådan likformighet gör det också nödvändigt att — såsom redan

har skett för biscuits och wafers — allmänt sänka bastullen på övriga

berörda bageriprodukter med 50 procent, vilket i sin tur medför såväl minskade

tullintäkter för statsverket som ett omedelbart behov av prisutjämning

i full utsträckning även för de nytillkommande bageriprodukterna.

Kostnaderna och inkomstminskningarna för statsverket för att genomföra

den för en dylik prisutjämning i promemorian förutsatta likformigheten

över hela det berörda bageriområdet kan enligt jordbruksnämndens mening

knappast anses stå i rimlig proportion till de fördelar, som därmed skulle

vara att vinna.

Jordbruksnämnden framhåller, att den av nyss anförda skäl har sökt utforma

ett förslag till en lösning av förevarande problem, som ur kostnadssynpunkt

kan anses skälig. Förslaget innebär att man åtminstone t. v. avstår

från den i och för sig önskvärda likformigheten mellan förfarandet för

biscuits och wafers och förfarandet för de andra bageriprodukterna. Nämnden

— som finner detta möjligt utan risk för större olägenheter i fråga om

rubbade konkurrensförhållanden inom bagerinäringen — föreslår sålunda,

att den nuvarande prisutjämningen och utjämningsskatten för biscuits och

wafers bibehålies i stort sett oförändrade, jämsides med att ett prisutjämningsförfarande

— likaledes under jordbrukets medverkan — genomföres

på skorpor, cakes och Danish pastry. Enligt nämndens uppfattning kan det

nya förfarandet, liksom det i promemorian föreslagna, utformas med schablonmässig

råvaruberäkning och utan utjämningskatt. En viss samordning

av de båda prisutjämningarna med avseende å redovisning och kontroll tor
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

de enligt nämnden dock bli nödvändig. Sålunda måste råvaruförbrukningen

även beträffande biscuits och wafers i dylikt fall beräknas på grundval av

redovisad färdigvarutillverkning och av nämnden fastställda schabloner för

råvaruförbrukningen vid tillverkningen av de olika produkterna.

Jordbruksnämnden anför vidare, att om man på sätt nämnden har skisserat

genomför en särskild prisutjämning för skorpor, cakes och Danish

pastrv, det också blir möjligt att, med undantag för den erforderliga avtrappningen

mot EFTA-länderna, bibehålla den nuvarande bastullen på

dessa produkter, vilket medför att prisutjämningen för de råvaror, som användes

vid tillverkning av produkterna, kan och bör begränsas till belopp,

högst motsvarande samma antal procent av den totala råvarufördyringen,

som det antal procent av bastullen, varmed avtrappning gentemot EFTA-länderna

genomförts eller kommer att genomföras. Så länge tullen behålles

oförändrad gentemot länderna utanför EFTA, synes enligt nämnden prisutjämningen

kunna ytterligare jämkas något nedåt. Nämnden framhåller,

att det torde få fastställas av nämnden efter överläggning med den berörda

näringen i vad mån en sådan jämkning skall ske. Enligt nämndens uppfattning

torde anledning i varje fall icke föreligga att beräkna prisutjämningen

efter högre normer än som motsvarar det i förutnämnda promemoria

avsedda alternativet II.

Jordbruksnämnden anser, att det nu beskrivna systemet — i likhet med

vad förut har föreslagits för bl. a. chokladområdet — bör tillämpas så, att

nämnden dessutom har möjlighet att jämka prisutjämningsbeloppen nedåt

i fall, då en efter avgifterna vid import strikt avpassad prisutjämning skulle

leda till överkompensation. — Prisutjämningsförfarandet bör, enligt nämndens

mening, i analogi med vad som sker vid hittillsvarande prisutjämning,

tillämpas endast för sådana företag, vilkas tillverkning ej är av ringa omfattning.

Det torde icke heller vara att förutse, att tillverkare med ringa

produktion av här ifrågavarande bakverk i allmänhet skall visa intresse

av att deltaga i prisutjämningen. Det föreslagna systemet med bl. a. en efter

den successiva tullavtrappningen avpassad prisutjämning medför givetv*s

— i synnerhet i ingångsläget —- betydligt lägre kostnader för statsverket

än en prisutjämning, som redan från början kompenserar hela råvarufördyringen.

Nämnden anför, att vid tillämpning av systemet i fråga kan —

med utgångspunkt från en tullavtrappning den 1 juli 1961 på 30 procent

— för prisutjämningen under budgetåret 1961/62 beräknas uppstå en kostnad

av ca 2,5 miljoner kr.

Jordbruksnämnden upplyser, att Sveriges bageriidkareförening och Kooperativa

förbundet samt Sveriges konditorförening, som under hand beretts

tillfälle yttra sig över detta förslag, har förklarat sig kunna godkänna

detsamma. Svenska kexfabrikantföreningen, som också delgivits förslagets

innebörd, har uttalat tveksamhet i frågan, huruvida en schablonmässig beräkning

av råvaruförbrukningen för de till föreningen anslutna käxfabrikernas

vidkommande skulle innebära eu förenkling.

Sammanfattningsvis innebär jordbruksnämndens förslag, att Kungl.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

27

Maj :t begär riksdagens medgivande till att fr. o. m. den 1 juli 1961, på sätt

i det föregående bär angivits, en prisutjämning successivt genomföres på

skorpor, cakes och Danish pastry, ävensom att till sistnämnda ändamål för

budgetåret 1961/62 under reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område anvisas ett belopp av 2,5 miljoner kr.

Jordbruksnämnden anför, att det för råvarorna till skorpor, cakes och

Danish pastry nu föreslagna prisutjämningssystemet torde, liksom den redan

genomförda prisutjämningen inom annan livsmedelsindustri, få betraktas

som ett provisorium att prövas tills vidare. Nämnden upplyser, att

den även i fortsättningen ämnar noggrant följa marknadsutvecklingen inom

de berörda varuområdena, och har för avsikt att, sedan tillräckliga erfarenheter

vunnits, återkomma med de förslag i fråga om prisutjämningarna,

vartill omständigheterna kan komma att ge anledning.

Kommerskollegium erinrar i remissutlåtande till en början om att kollegium

den 11 april 1960 avgivit yttrande över jordbruksnämndens skrivelse

den 2 april 1960, vari bl. a. föreslogs ett prisutjämningsförfarande för choklad-

och konfektyrvaror samt för s. k. biscuits och wafers. Kollegium anförde

därvid bl. a., att de svenska åtagandena enligt allmänna tull- och handelsavtalet

(GATT) bedömts icke utgöra hinder för införande av det föreslagna

systemet. Vidare konstaterade kollegium, alt EFTA-konventionen

icke innehöll någon bestämmelse, som direkt reglerade de frågor som upptogs

i nämndens skrivelse. En allmän bedömning utav det av nämnden föreslagna

kompensationssystemet gav emellertid vid handen att förslaget i sin

allmänna uppläggning syntes vara förenligt med konventionens huvudprinciper.

Icke heller ansåg kollegium det föreslagna systemet strida mot något

direkt stadgande i konventionen, även om det måhända i ett eller annat avseende

kunde möta invändningar vid en behandling inom EFTA.

Kommerskollegium framhåller, att av jordbruksnämndens skrivelse den

21 februari i år framgår, att det nu aktuella förslaget (»nämndförslaget»)

har utarbetats på grundval av ett inom nämndens kansli framlagt förslag

(»kansliförslaget»), som fogats som bilaga till nämndens skrivelse. Kollegium

har tidigare yttrat sig över kansliförslaget och därvid bl. a. anfört, att

det föreslagna systemet i sina ur EFTA-synpunkt relevanta huvudlinjer

fick anses tämligen väl ansluta sig till nämndens förslag av den 2 april

1960, varför vad kollegium tidigare anfört härom i princip även gällde det

senare förslaget.

Vad angår det nu aktuella nämndförslaget har kommerskollegium

granskat detsamma ur handelspolitisk synpunkt. Kollegium har däremot —

på samma sätt som vid tidigare bedömning av liknande förslag — icke ansett

sig böra taga ställning till av förslaget aktualiserade frågor av mera

saklig natur. Nämndförslaget är i sina huvudlinjer uppbyggt på kansliförslaget.

Vad kollegium anfört härom är därför i viktiga delar tillämpligt

även på nämndförslaget. De förändringar av principiell art, som i nämndförslaget

vidtagits i förhållande till kansliförslaget och som ur ifrågavaran
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

de synpunkter är relevanta, synes enligt kollegii mening emellertid innebära

icke oväsentliga försämringar bedömt från handelspolitiska synpunkter.

Härvid är särskilt att märka att den särskilda tullnedsättning, som i

kansliförslaget förbindes med systemets införande, icke återfinnes i nämndförslaget.

Av betydelse ur dessa synpunkter är även att nämndförslaget innebär

skiljaktigheter i förhållande till det sedan juli 1960 tillämpade systemet

för prisutjämning för choklad- och konfektyrvaror samt för s. k.

biscuits och wafers, som får anses vunnit visst burskap. Försämringarna

synes enligt kollegii mening dock icke vara så långtgående, att de får anses

förhindra genomförandet av det föreslagna systemet. Av stor vikt är emellertid

att tillämpningen av systemet utformas under vederbörligt hänsynstagande

till handelspolitiska synpunkter.

Beträffande malt och läskedrycker erinrar jordbruksnämnden, att Kungl.

Maj:t och riksdagen våren 1960 beslöt att frågan om en prisutjämning skulle

anstå. Nämnden framhåller, att den med anledning utav uppdrag av

Kungl. Maj:t följt importutvecklingen på området och därvid konstaterat,

afl importen efter EFTA-konventionens ikraftträdande visserligen ökat men

att ökningen varit större från länder utanför EFTA. Nämnden har härjämte

på grundval av tillgängliga uppgifter kunnat konstatera, att den totala

importvolymen icke överstiger en procent av den inhemska tillverkningen

av här avsedda produkter. Anledning torde, såvitt nämnden nu kunnat finna,

saknas att åtminstone f. n., med anledning av EFTA-konventionen vidtaga

någon åtgärd på detta område. Nämnden upplyser, att frågan icke

heller under det gångna året har aktualiserats hos jordbruksnämnden från

den berörda näringens sida.

B. Problem för jordbruket och problem för livsmedelsindustrien

i samband med import av jordbruksreglerade varor

Genom beslut den 27 maj 1960 har Kungl. Maj:t bl. a. anbefallt jordbruksnämnden

att, med beaktande av uttalanden i proposition 1960: 153 och i

jordbruksutskottets utlåtande 1960: 31, sedan tillräcklig erfarenhet vunnits

av EFTA-konventionens verkningar i hithörande avseende, i samråd

med kommerskollegium, kontrollstyrelsen och generaltullstyrelsen samt efter

överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation, överväga lämpliga

lösningar av ännu icke lösta problem för jordbruket, som uppkommit

eller kan väntas uppkomma i anledning av Sveriges anslutning till EFTA,

samt till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill övervägandena kunde

föranleda.

Jordbruksnämnden framhåller, att de med ifrågavarande uppdrag avsedda

problemen hänför sig — såvitt gäller de jordbruksreglerade varuslag, vilka

beröres av gränsdragningen enligt EFTA-konventionen mellan industrioch

jordbruksvaror — närmast till glass, glasspulver och puddingpulver,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

äggalbumin ävensom dextrin och vissa andra produkter på stärkelsebasis.

Nämnda varor har enligt konventionen hänförts till industrisektorn. De per

den 1 januari 1960 gällande införselavgifterna för dessa varor skall vid import

från EFTA-länderna successivt avvecklas. Som ett led i denna avveckling

har en första avgiftssänkning med 20 procent ägt rum den 1 juli 1960.

Problem för jordbruket kan i samband med tillämpning av EFTA-konventionen

enligt jordbruksnämndens mening tänkas uppkomma dels genom

avgiftsavtrappningens inverkan på jordbruksregleringens inkomster av införselavgifterna

för de i det föregående angivna jordbruksreglerade produkterna

(glass, äggalbumin, dextrin in. m.), dels genom försämrad avsättning

av jordbruksråvaror för dessa jordbruksreglerade produkter och för de icke

jordbruksreglerade produkter, som avses under A i det föregående, i samband

med att de svenska livsmedelsindustrierna på området erhåller minskat

importskydd.

Minskade inkomster av införselavgifter

Jordbruksnämnden framhåller, att enligt vissa av nämnden gjorda beräkningar

inkomsterna av införselavgifter under regleringsåret 1961/62 utan

den avveckling av dylika avgifter, som har föranletts eller föranleds av

EFTA-konventionen, endast med 200 000 å 300 000 kr. (huvudsakligen hänförliga

till avgifter för äggalbumin och avgifter inom glass- och fettvaruområdena)

kommer att överstiga det totalbelopp, 123,8 miljoner kr., som

enligt nämndens skrivelse den 22 november 1960 beräknats inflyta av införselavgiftsmedel

under sagda regleringsår. Totalinkomsterna av införselavgifter

för regleringsåret 1961/62 skulle å andra sidan, uppskattningsvis,

ha blivit inemot 100 000 kr. lägre än de beräknade, därest icke vissa ytterligare

varuslag, närmast majsstärkelse i detaljhandelsförpäckningar, i samband

med EFTA-konventionens ikraftträdande hade överförts till den jordbruksreglerade

och avgiftsbelagda varusektorn. Under regleringsåret 1960/

61, för vilket år inkomsterna av införselavgifter enligt skrivelsen den 22 november

1960 uppskattas till totalt 148 miljoner kr., torde såvitt nu kan beräknas

av nämnden, nettobortfallet av införselavgiftsmedel till följd av anpassningen

efter EFTA-reglerna i varje fall icke komma att överstiga det

beräknade nettobortfallet för nästa regleringsår (jfr prop. 1960: 153, s. 28

—29). Nämnden framhåller, att för såväl regleringsåret 1960/61 som regleringsåret

1961/62 en eventuell inkomstminskning i varje fall ligger långt

utanför den medelsram av 93 miljoner kr., som för vart och ett av regleringsåren

har fastställts (prop. 1960: 153 s. 59) resp. av nämnden föreslagits

att få användas i jordbruksregleringen enligt allmänt givna direktiv.

Lönsamhetsproblem för de skilda jordbruksreglerade produkterna

I fråga om glass, glass pulver och puddingpulver erinrar

jordbruksnämnden om att de problem, som uppkommer eller kan uppkomma

med anledning av EFTA-konventionens ikraftträdande, i propositio
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

nen 1960: 153 anmälts såsom tills vidare olösta. Nämnden anför vidare följande.

De varor inom glassområdet, som beröres av EFTA-konventionen, faller

under stat. nr 18.06.401 och 405 samt 21.07.323 och 327. Till stat. nr

21.07.321 hänförlig glass, d. v. s. vara, som innehåller fett utan tillsats av

kakao, omfattas däremot icke av konventionen. Nämnden har låtit verkställa

viss utredning angående det tekniska system, som kan komma i fråga

vid en eventuell prisutjämning av de jordbruksråvaror, som användes vid

tillverkning av glassvaror. Vid utredningen har framkommit att en prisutjämning

på detta område redan av kontrollskäl bör omfatta all glass, alltså

även till stat nr. 21.07.321 hänförlig vara. Vid utredningen har vidare, för att

prisutjämningssystemet skall kunna bli funktionsdugligt, förutsatts en viss

omläggning av varuskatten inom glassområdet.

Jordbruksnämnden upplyser, att kontrollstyrelsen och nämnden f. n. har

de i det föregående berörda frågorna under övervägande och avser att till

Kungl. Maj:t återkomma med förslag i ämnet.

I detta sammanhang anmäler jordbruksnämnden även, att kontrollstyrelsen,

enligt vad nämnden har inhämtat, f. n. överväger en sådan omläggning

av beskattningen på den tullskyddade EFTA-varan mandelmassa

(jämte liknande halvfabrikat för sötvaruindustrien), som ur kontrollsynpunkt

skulle göra det möjligt att intaga sådant halvfabrikat i det nuvarande

prisutjämningssystemet för choklad och konfektyrer. Styrelsen och nämnden

har för avsikt att underställa Kungl. Maj:t förslag även i denna fråga.

I fråga om dextrin, stärkelse k lister o. d. samt vissa

andra stärkelsehaltiga produkter, såsom appreturmedel

och kärnbindemedel, har avvecklingen av införselavgifterna

— såsom framgår av redogörelse i proposition 1960: 153 — av jordbruksnämnden

bedömts komma att efter hand skapa betydande avsättningsoch

lönsamhetsproblem för fabrikspotatisodlingen. Beträffande förhållandena

efter den hittills genomförda reduktionen av gränsskyddet upplyser

jordbruksnämnden, att den från Sveriges stärkelseproducenters förening har

inhämtat, att en betydligt ökad försäljningsaktivitet från utländska dextrinoch

klistertillverkares sida har kunnat förmärkas, bl. a. genom att utländska

storkoncerner på området här i landet öppnat egna kontor och att en

utländsk etableringsverksamhet påbörjats inom landet.

Importen av dextrin har under de sex sista månaderna under 1960, såsom

framgår av följande av jordbruksnämnden upprättade tablå över dextrinimporten,

jämfört med importen under andra halvåret 1959, förskjutits till

förmån för EFTA-länderna. Importen av andra hithörande produkter, appretur-

och kärnbindemedel in. in., är enligt nämnden av helt ringa omfattning.

Import, ton

''It—sl/i2 1959 ’/,—sl/ij 1960 ökning eller

minskning

Från EFTA-länder .. 256

Från övriga länder .. 1 423

335

1321

+ 79

- 102

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

31

Den tid, under vilken EFTA-avtalet hittills har varit i tillämpning, torde

enligt nämndens mening vara alltför kort för att tillåta några mera bestämda

slutsatser angående dess inverkan i förevarande sammanhang. Nämnden

framhåller, att en övergång till nya inköpskällor för de dextrinkonsumerande

industriernas del f. ö. alltid kräver en viss tid för utprovning av de nya

produkternas lämplighet och användbarhet i jämförelse med de tidigare

använda.

Jordbruksnämnden upplyser, att stärkelseföreningen emellertid har för

att säkerställa avsättningen av svensk potatisstärkelse till inhemska tillverkare

av dextrin o. d. med anledning av den 20-procentiga sänkning av

gränsskyddet, som ägde rum den 1 juli 1960, nödgats att fr. o. m. samma

tidpunkt genomföra en särskild prisutjämning på potatisstärkelse till förmån

för de inhemska tillverkarna av dextrin o. d. Prisutjämningen har genomförts

inom ramen för det gällande prisutjämningsförfarandet på potatisstärkelseområdet

och kostnaderna för detsamma har kunnat bestridas

av sådana medel, som redan ställts till förfogande för prisregleringen på

potatisstärkelse, d. v. s. regleringsmedel härrörande från införsel- och kompensationsavgifter

för stärkelse och stärkelseprodukter och från tillverkningsavgifter

för potatisprodukter m. m.

Enligt av riksdagen godkänt förslag i propositionen 1960: 153 skall, därest

medel som nyss sagts visar sig otillräckliga för prisutjämningen, i avvaktan

på slutlig reglering, efter Kungl. Maj :ts medgivande, förskottsvis få disponeras

medel, som influtit eller inflyter i form av införselavgifter för potatis

och som icke befinnes erforderliga för andra, redan beslutade ändamål. Jordbruksnämnden

anmäler, att något behov av att taga i anspråk sådana medel

ännu Icke har förelegat. Med tanke på det ökade medelsbehov för prisutjämningar,

som kan komma att uppstå vid en fortsatt och eventuellt accelererad

avtrappning av införselavgiftsskyddet, bör dock enligt nämndens

mening även i fortsättningen möjligheten hållas öppen att för nu ifrågavarande

ändamål, efter Kungl. Maj :ts medgivande, förskottsvis i avvaktan på

slutlig reglering taga i anspråk införselavgifter för potatis.

Frågan om gottgörelse till jordbruket

Jordbruksnämnden erinrar om att det i proposition 1960: 153 konstaterades,

att vissa av de problem för jordbruket, som uppkommit eller kunde

väntas uppkomma till följd av EFTA-konventionen, tills vidare fick kvarstå

olösta men att förslag till lösningar kunde få framläggas framdeles.

Nämnden framhåller nu, att alltjämt olösta problem kvarstår för jordbruket

i olika avseenden. Med hänsyn härtill och då erfarenheterna av EFTA-systcmets

inverkan på jordbrukets inkomster, allmänt sett, alltjämt torde få

anses otillräckliga, är det enligt nämndens mening ännu för tidigt att bedöma

storleken av de problem, som kan uppkomma för jordbruket. Något

omedelbart behov av ytterligare åtgärder synes dock, såvitt nämnden har

kunnat finna, i varje fall icke föreligga. Nämnden hemställer att, ifall ett

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

mera påtagligt inkomstbortfall för jordbruket till följd av EFTA-konventionen

framdeles skulle visa sig uppstå, få upptaga överläggningar i ämnet

med jordbrukets förhandlingsdelegation och till Kungl. Maj :t få inkomma

med de förslag, vartill överläggningarna kan ge anledning.

Anslagsfrågor

Jordbruksnämnden hemställer, att för budgetåret 1961/62, i enlighet

med vad nämnden föreslagit i fråga om prisutjämningar inom de livsmedelsindustrier,

där prisutjämning redan nu tillämpas — i stället för ett av

nämnden i anslagsskrivelse den 26 augusti 1960 beräknat belopp •— anvisas

ett belopp av 35 miljoner kr. Vidare bör för samma budgetår för prisutjämning

för skorpor, cakes och Danish pastry härutöver anvisas ett belopp av

2,5 miljoner kr. Båda beloppen bör enligt nämnden anvisas under reservationsanslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, vilket följaktligen

synes böra uppräknas med motsvarande belopp eller sålunda med

tillhopa [(35 — 25) + 2,5 =] 12,5 miljoner kr.

Vissa frågor på livsmedelsberedskapens område

Jordbruksnämndens framställning

Riksdagens år 1957 församlade revisorer förordade i sin berättelse (Del

I, s. 362—368) vissa åtgärder för att nedbringa statens kostnader för spannmålslagringen.

Revisorerna ifrågasatte sålunda huruvida tillräcklig anledning

alltjämt förelåg att bibehålla ett statligt beredskapslager av majs samt

föreslog, att ett övervägande av denna lagringsfråga kom till stånd med sikte

på att helt avveckla majslagren. Det syntes vidare revisorerna motiverat,

med hänsyn till de betydande årliga utgifter med vilka spannmålslagringen

var förenad, att staten vid sidan av det tillämpade systemet med förhyrande

av lagerutrymmen prövade möjligheterna att i större utsträckning anlita

egna, för ändamålet anordnade utrymmen. Enligt revisorerna gav forskningen

på området stöd för antagandet, att spannmål utan olägenhet kunde

lagras på betydligt enklare sätt än tidigare ansetts möjligt. Härigenom samt

på grund av att staten tillhöriga lokaler skulle kunna förläggas till platser

i närheten av de allmänna kommunikationslederna med lägre kostnader för

transporter, tillsyn och kontroll m. m. skulle de sammanlagda kostnaderna

för lagringen kunna begränsas. För att lämpliga typer av lagringslokaler

skulle kunna utarbetas och tillräckligt underlag skulle erhållas för kostnadsjämförelse

med redan tillämpade former för spannmålslagring syntes

det revisorerna lämpligt, att viss försöksverksamhet igångsattes.

Omförmälda del av riksdagsrevisorernas berättelse jämte häröver av statens

jordbruksnämnd, statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

och Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, avgivna utlåtanden be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

33

handlades av statsutskottet vid 1958 års höstriksdag (SU 1958: B 34). Jordbruksnämnden

ställde sig i sitt yttrande tveksam till möjligheterna att nedbringa

statens kostnader för spannmålslagringen. Föreningen Svensk spannmålshandel

gav uttryck åt en liknande uppfattning, medan statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader, under hänvisning till vissa undersökningar,

som företagits vid anstalten beträffande kostnaderna för spannmålslagring

efter moderna principer, i likhet med revisorerna ansåg, att forskningen

på spannmålslagringens område kunde ge anvisningar för enklare och

billigare sätt att lagra spannmål än man tidigare känt till. Utskottet anförde,

att det för sin del på grundval av de delvis mycket motstridiga uppgifter,

som förelåg, inte var berett att taga någon bestämd ställning i de av

revisorerna aktualiserade spörsmålen. Med hänsyn till de avsevärda kostnader

den ifrågavarande lagringen belöpte sig till beträffande såväl lokaler

som transporter fann utskottet det dock angeläget, att en utredning i ämnet

kom till stånd, avseende både de varor som borde lagras och det sätt på

vilket lagringen lämpligen borde ske. Syftet därmed borde självfallet vara

att i görligaste mån tillvarataga de möjligheter till förenklingar och besparingar,

som kunde föreligga. Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder

i det av utskottet angivna syftet. Riksdagen beslöt i överensstämmelse med

vad utskottet hemställt (rskr. 1958: B 56).

Den 4 september 1959 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens jordbruksnämnd

och statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader att — med beaktande

av vad i omförmälda revisionsberättelse och utskottsutlåtande anförts —

gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen.

Med anledning av nyssnämnda utredningsuppdrag har statens jordbruksnämnd

i hemlig skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 juli 1960 redovisat resultatet

av utredningen jämte vissa överväganden rörande livsmedelsberedskapen.

Bakgrunden till jordbruksnämndens skrivelse utgöres av den omläggning

av den ekonomiska försvarsberedskapen, som föranledes av utrymningsplanläggningen.

I skrivelsen har jordbruksnämnden, såvitt nu är i fråga — i samråd med

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, chefen för försvarsstaben,

arméintendenturförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen och statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader i vad på dessa myndigheter ankommer —

hemställt, att Kungl. Maj:t och riksdagen ville dels godkänna vissa i skrivelsen

angivna riktlinjer för den fortsatta beredskapslagringen inom jordbruksnämndens

verksamhetsområde och lämna nämnden bemyndigande att

inom tillgänglig anslagsram vidtaga åtgärder enligt dessa riktlinjer, dels

lämna utan erinran, att jordbruksnämnden på i skrivelsen angivet sätt medverkar

vid en skyddsplacering av vissa företags livsmedelslager och bemyndigar

nämnden att för täckande av de kostnader, som uppkommer därvid,

under vissa förutsättningar anlita medel ur förslagsanslaget Beredskapslagring

av livsmedel och fodermedel in. in.

I sin utredning utgår jordbruksnämnden från en redogörelse för den på3

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 76

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kanyl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

gående strukturella omvandlingen i fråga om konsumtionsvanor och distributionsformer

och konstaterar bl. a., att den ökade konsumtionen av å ena

sidan färskvaror och å andra sidan industriellt liögförädlade livsmedel samt

den ökade koncentrationen av handelns lagerhållning är faktorer, som under

beredskap och krig är ägnade att försämra vår totalförsörjning på livsmedelsområdet.

Härtill kommer speciella krav på beredskapslagringen av

livsmedel, som föranledes av förändringar i krigföringen, bl. a. tillkomsten

av de moderna s. k. ABC-stridsmedlen.

Beträffande den nuvarande administrationen av beredskapslagringen,

m. m. inom jordbruksnämndens varuområde anför nämnden

bl. a. följande.

Beredskapslagringen inom jordbruksnämndens varuområde administreras

såvitt gäller brödsäd och oljekraftfoder av Svensk spannmålshandel,

ekonomisk förening, i enlighet med ett av Ivungl. Maj:t genom beslut den

31 maj 1957 (jämfört med beslut den 18 mars 1955) godkänt avtal mellan

nämnden och föreningen av den 7 december 1956 och i övrigt av nämnden

själv, som därvid emellertid i det löpande arbetet enligt särskilda överenskommelser

biträdes av Svenska lagerhusaktiebolaget och av vissa större företag

inom näringslivet (i mindre omfattning även av arméintendenturförvaltningen).

Beträffande de varor av olika slag, som skall ingå i beredskapslagringen,

har Kungl. Maj :t meddelat beslut dels i samband med godkännande

av nyssnämnda avtal, dels i särskilda brev till jordbruksnämnden.

Lagringen begränsas av den kapital- och kostnadsram, som för ändamålet

angivits av Kungl. Maj:t och riksdagen. På kostnadssidan har sålunda

till kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. in. för ett vart av de

senaste budgetåren — med en i statsverkspropositionen summariskt angiven

specifikation på olika varuslag — anvisats förslagsanslag på 15 miljoner

kr. Investeringskapital tillhandahålles från dels anslag på kapitalbudgeten

till lagring av jordbruksprodukter på sammanlagt 163 miljoner kr., varav

—- enligt en i statsverkspropositionen likaledes summariskt angiven specifikation

— ca 70 miljoner kr. är beräknade för beredskapslagring, dels en

av riksdagen beslutad statlig kredit till föreningen Svensk spannmålshandel

på sammanlagt 225 miljoner kr., varav 190 miljoner kr. i form av rörlig

kredit bos riksgäldskontoret och 35 miljoner kr. som checkräkningskredit

bos riksbanken eller affärsbank mot säkerhet av riksgäldskontoret.

De varuslag, som f. n. omfattas av jordbruksnämndens beredskapslagring,

är brödsäd, socker, risgryn, gula ärter, fettråvaror och oljekraftfoder

samt i mindre omfattning kaffe och bruna bönor. Beträffande det tidigare

hållna, av riksdagens revisorer behandlade beredskap slagret av majs

upplyser nämnden, att det sedan ett par år tillbaka är helt avvecklat. De

varuslag, som utväljes för en beredskapslagring, måste enligt nämnden uppfylla

vissa allmänna fordringar i fråga om näringsvärde, lagringsbeständighet,

förädlingsmöjligheter och omsättningsmöjligheter. Sagda fordringar

påkallar vissa ändringar i fråga om de slag av varor, som utväljes för en fortsatt

beredskapslagring.

I fråga om de kvantiteter, vilka bör eftersträvas vid beredskapslagringen

av olika varor anför nämnden bl. a. följande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

35

Möjligheterna att ur beredskapssynpunkt förbättra lagerhållningen inom

livsmedelshandel och livsmedelsindustri torde mot bakgrunden av den senaste

tidens strukturella förändringar inom näringslivet få anses mycket

begränsade. Som kanske den enda beredskapsåtgärd, som f. n. rimligen kan

skapa någon trygghet för en nödtorftig försörjning med livsmedel i händelse

av produktionsbortfall och förlust av kommersiella livsmedelslager, framstår

därför en ur försvarssynpunkt lämpligt lokaliserad statlig beredskapslagring,

som har sådan omfattning, att den, åtminstone lokalt sett, blir av

väsentlig betydelse för livsmedelsförsörjningen under krig.

En självfallen förutsättning i fråga om de kvantiteter, som bör eftersträvas

vid beredskapslagringen av olika varor, måste vara, att denna lagring

aldrig kan bli annat än ett begränsat komplement till de varukvantiteter,

som i ett krigs- eller ett avspärrningsläge kan finnas lagrade på annat sätt

eller komma att framställas i konsumtionsområdena. Det måste vidare beaktas,

att beredskapslagringens kanske viktigaste uppgift är att — vid en

ändamålsenlig utspridning av lagren — utgöra ett åtminstone nödtorftigt

komplement till försörjningen just i de orter eller områden, där produktionen

och den kommersiella lagerhållningen i ett krigsläge (med starkt försvårade

tillförselmöjligheter) kan väntas bli särskilt otillfredsställande i förhållande

till den då sannolika folkmängden (inkvarteringsområden för utrymd

befolkning). I fråga om den lämpliga omfattningen av den totala beredskapslagringen

kan med detta betraktelsesätt endast göras helt allmänna

bedömanden, där bl. a. antaganden om krigsutvecklingen och om produktions-

och lagerbortfall får vägas mot statsfinansiella och lagringstekniska

synpunkter.

Jordbruksnämnden föreslår, att kvantiteterna utökas för flertalet av de

f. n. bercdskapslagrade varorna. Förslaget innebär bl. a. en ökning av brödsädslagren

från högst 300 000 ton till högst 400 000 ton.

Beträffande lokaliseringen av beredskapslagren konstaterar jordbruksnämnden,

att nuvarande lagring till viss del sker inom områden eller

orter inom riket, som med hänsyn till bl. a. nu aktuell planläggning för utrymning

vid krigsfall måste anses vara mindre lämpliga eller klart olämpliga

för en beredskapslagring. En omflyttning av huvuddelen av dessa lager

bör därför komma till stånd. Då en förflyttning i krig kan antagas bli i stor

utsträckning omöjliggjord, måste flyttningen åtminstone i huvudsak genomföras

i fred. En sådan flyttning torde av ekonomiska och praktiska skäl

lämpligen böra uppdelas i etapper.

På grundval av de i skrivelsen angivna principerna har jordbruksnämnden

uppgjort en detaljerad plan för flyttning av vissa av de av nämnden administrerade

lagren. Dessa omplaceringar liksom den utökning av lagren,

som berörts i det föregående, innebär att nya förvaringsutrymmen efter

band måste anskaffas för varukvantiteter i en sammanlagd storleksordning

av omkring 350 000 ton (därav faller på enbart lagerökning omkring 250 000

ton). För den hittillsvarande beredskapslagringen bar, såsom närmare redogöres

för i jordbruksnämndens utredning, använts dels särskilt uppförda

statliga lagerhus, dels lokaler som ursprungligen uppförts för andra ändamål.

Liksom hittills avses behovet av nya förvaringsutrymmen kunna täckas

genom såväl nyanläggning av statliga lagerhus som användning av redan

it t Bihang till riksdagens protokoll it) 61. 1 samt. Nr 76

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

befintliga lokaler. De inventeringar, som gjorts av disponibla lagerlokaler,

jämte vissa nytillkomna försvarstekniska skäl gör emellertid, att man i avsevärt

ökad utsträckning får lita till nybyggnad i statlig regi.

I fråga om nybyggnad av lagerlokaler i statlig regi anför

jordbruksnämnden bl. a. följande.

Vid nybyggnad bör i första hand komma i fråga statliga lagermagasin av

den typ, som under de senaste åren har uppförts i Svenska lagerhusaktiebolagets

regi och som enligt hittillsvarande erfarenheter synes vara väl lämpade

för lagring av spannmål, socker o. d. Forskningsanstalten för lantmannabyggnader

har också för sin del, efter företagen granskning, lämnat denna

byggnadstyp utan erinran. Ett av jordbruksnämnden tillsammans med representanter

för lagerhusbolaget diskuterat preliminärt arbetsprogram omfattar

uppförandet av ytterligare ett flertal byggnader av denna typ i lämpliga

delar av landet.

Vid den fortsatta utbyggnaden av lagerhusnätet har emellertid jordbruksnämnden,

som även härutinnan under hand samrått med lagerhusaktiebolaget,

för avsikt att, på därför lämpade platser, även pröva ett par andra, av

forskningsanstalten för lantmannabyggnader på jordbruksnämndens initiativ

utarbetade typer av relativt enkla lagermagasin. Den ena typen avser

planmagasin, medan den andra typen utgöres av silomagasin. Inom forskningsanstalten

uppgjorda beskrivningar till dessa byggnadstyper jämte ritningar

och kostnadsberäkningar har bifogats nämndens skrivelse.

Beträffande behovet av investeringsmedel för ökning och

omplacering av beredskapslagren anför nämnden, att en fullt genomförd beredskapslagring

enligt nämndens förslag medför ett ökat behov av statsmedel

för investering i själva lagervarorna på ca 50 miljoner kr. Vid en successiv

lagerökning i ungefär den takt, som jordbruksnämnden förutsatt, synes

för investeringen i varulagren utöver hittills för ändamålet anvisade

statsmedel åtminstone fram till utgången av budgetåret 1960/61 icke komma

att erfordras någon ytterligare medelsanvisning. Hittills anvisade medel

är nämligen till viss del odisponerade. I fortsättningen måste däremot enligt

nämnden kapitalbehovet komma att stiga utöver vad som motsvarar nu anvisade

medel.

I de nya statliga lagerhus, som — med tanke särskilt på en omlokaliserad

och ökad beredskapslagring — har förutsatts komma att successivt anskaffas,

kan enligt nämndens utredning under de närmaste tre till fyra åren beräknas

komma att bindas ett kapital av sammanlagt 3 å 4 miljoner kr. Investeringsbehovet

torde, enligt vad nämnden har inhämtat från Svenska

lagerhusaktiebolaget, till ett belopp av något över 2 miljoner kr. kunna tillgodoses

av tillgängligt kapital hos detta bolag. Nämnden anmäler sin avsikt

att, efter närmare undersökning om det ytterligare kapitalbehovet, i sinom

tid återkomma med framställning om erforderlig medelsanvisning.

De årliga kostnaderna för jordbruksnämndens beredskapslagring

vid en fullt genomförd utbyggnad och omplacering i enlighet med

nämndens förslag anges av nämnden uppskattningsvis till ca 25 ä 30 miljoner

kr. i stället för nuvarande kostnad på 12 å 15 miljoner kr. Av merkostnaderna

antages ca 12 miljoner kr. belöpa på enbart lagerökning och resten

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

37

på ökad omsättningskostnad och kostnader för försvårad tillsyn m. in. I

fråga om medelsbehovet för täckande av kostnaderna för beredskapslagringen

anför nämnden bl. a. följande.

Kostnaderna för beredskapslagringen avser lagerhyra, skötsel och tillsyn,

inläggning och uttagning i samband med omsättning samt förluster vid

svinn och nedskrivning in. in. En sådan nettoökning av de totala beredskapslagren,

som nämnden föreslagit skulle, fullt genomförd, vid oförändrade

lagringsmetoder och oförändrad lokalisering av lagren, jämfört med kostnaderna

för en lagring i nuvarande omfattning, medföra en årlig merkostnad

för lagringen på ca 12 miljoner kr. (Härvid har, liksom nu är fallet, för

brödsäd och oljekraftfoder räknats med ränta på i lagren investerat kapital.

Av beloppet motsvarar ca 6 miljoner kr. sådan ränta.) De första åren,

innan de avsedda lagren hunnit fullt utbyggas, blir givetvis merkostnaden

mindre, under tiden fram till utgången av budgetåret 1960/61 troligen högst

1 å 2 miljoner kr.

Vid en sådan omplacering av beredskapslagren till mera skyddade områden,

som jordbruksnämnden föreslagit, uppstår vidare merkostnader dels i

samband med eventuell flyttning av lagrade varor från plats till plats, dels

i samband med försvårad omsättning på den reguljära marknaden (längre

transportvägar från produktions- och konsumtionscentra) eller till följd av

realisation till sekundära ändamål, dels till följd av försvårad eller fördyrad

tillsyn och skötsel vid mera enslig lokalisering av lagren eller, tekniskt sett,

vid relativt enkla anordningar vid lagringen.

Flyttning av ett och samma varuparti från ett hittillsvarande varulager

till en mera skyddad lagerlokal synes tills vidare icke böra företagas annat

än i särskilda fall (exempelvis där en mindre lämplig lagerlokal av tekniska

skäl eller kostnadsskäl måste omedelbart utrymmas och varan icke rimligen

kan — som ett led i omsättningen — avsättas i orten). Omlokaliseringen synes

— givetvis under beaktande av kravet på snabbast möjliga bortflyttning

av de ur militär synpunkt särskilt riskfyllt belägna varulagren — normalt

böra ske i samband med nyinläggning vid lagerökning och omsättning. Kostnaderna

för en flyttning i egentlig mening beräknas därför, åtminstone tills

vidare, bli ganska begränsade, sannolikt icke större än några hundra tusen

kronor per år.

Merkostnaderna för omsättning och de ökade förlustriskerna vid realisation

vid en genomförd omplacering av beredskapslagren beräknas bli av mera

väsentlig betydelse än de egentliga flyttningskostnaderna. Exempelvis har

den erforderliga omlokaliseringen av brödsädslagren av föreningen Svensk

spannmålshandel beräknats förorsaka en fördyring på ca 30 å 40 kr. per ton

för varje omsättning enbart till följd av ökade fraktkostnader. För att nedbringa

omsättningskostnaderna för den omplacerade spannmålen bör därför,

såsom nämnden tidigare framhållit, i fortsättningen eftersträvas längsta

möjliga omsättningstid. Vissa besparingar i de totala lagringskostnaderna

bör därigenom kunna ernås även med hänsyn tagen till sådana ökade förluster,

som kan uppstå vid avyttring av längre lagrade partier hrödspannmål

till foder eller till tekniska ändamål. I den mån en beredskapslagrad vara

får bortskänkas i samband med humanitära hjälpaktioner i utlandet, har

nämnden vidare velat förutsätta, att beredskapslagringen, åtminstone icke

helt, skall behöva belastas för därvid uppkommande förlust.

Helt allmänt hänvisar jordbruksnämnden i delta sammanhang till att det

medelsbehov, som kan bli aktuellt för den nu ifrågasatta förbättrade bered
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

sltapslagringen, uppenbarligen under alla förhållanden kommer att framstå

som ringa jämfört med en normal, rent militär försvarsbudget.

I fråga om handelns livsmedelslager konstaterar jordbruksnämnden,

att en minskning skett och att denna är ett led i handelns rationalisering

och således betingad av ekonomiska faktorer. Beträffande möjligheterna

att i fortsättningen utnyttja handelns lager i beredskapssyfte anför

nämnden bl. a. följande.

Enligt jordbruksnämndens mening kan man knappast räkna med att ett

företag redan för normala fredsförhållanden skall utan full ekonomisk

kompensation göra ett frivilligt åtagande om lagerökning i varje fall icke

om en hela branschen omfattande överenskommelse ej kan ernås. Därest en

sådan överenskommelse för ett eller annat varuområde skulle kunna träffas,

skulle dock tillämpnings- och kontrollsvårigheterna sannolikt starkt

minska värdet av överenskommelsen. Jordbruksnämnden ställer sig sålunda

tveksam till möjligheten att under fredsförhållanden allmänt sett åvägabringa

den effektiva ökning av handelns livsmedelslager, som ur beredskapssynpunkt

tramstår såsom starkt angelägen. Då vissa förutsättningar för en

lagerökning i fred beträffande relativt stora företag och begränsade varusortiment

dock torde få anses föreligga, har nämnden likväl för avsikt att

upptaga frågan om dylik lagerökning till närmare undersökning och avser,

där så befinnes påkallat, få återkomma med förslag i ämnet.

Jordbruksnämnden framhåller vidare, att i samband med ett krisläge

handeln själv har ett starkt intresse av att lägga upp egna lager. Även bortsett

häritrån torde man i ett sådant läge kunna räkna med en hög grad av

solidaritet gentemot det allmänna. Vidare finnes då från myndigheternas

sida särskilda möjligheter att tillgodose och uppmuntra dem, som önskar

förstärka sin lagerhållning. Därest krisregleringar genomföres, kan särskilda

lättnader i form av tillstånd till införsel och transporter m. in., på

lämpligt sätt villkorade, beviljas. I detta läge skulle enligt nämndens mening

sannolikt även särskilda statliga krediter och anslag kunna påräknas

för finansieringen av en lagerökning hos lämpliga affärsföretag. Jordbruksnämnden

har för avsikt att i fortsättningen bevaka möjligheterna att

i händelse av kris genomföra en ökad livsmedelslagring enligt de riktlinjer,

som här antytts, och avser att återkomma med förslag i ämnet.

Jordbruksnämnden har med vissa livsmedelsföretag diskuterat möjligheterna

för företagen att utan att deras sammanlagda lagerhållning ökades

utöver vad som är fredsmässigt betingat redan i fredstid förlägga sina

livsmedelslager på mera skyddad ort. Då en skyddsplacering med nödvändighet

medför ökade distributionskostnader för företagen har till utgångspunkt

för överläggningarna lagts att uppkommande merkostnad skulle

kompenseras med statliga medel. Ett företag har också gjort en beräkning

över kostnaderna för skyddsplacering av dess lager. Beräkningarna visar,

att för det aktuella varuslaget skulle det ställa sig avsevärt billigare att

öka den statliga beredskapslagringen enligt nuvarande system än att finansiera

merkostnaden för en ändrad lokalisering av handelslagringen. Jordbruksnämnden

anser emellertid, att frågan om att med statsunderstöd

åvägabringa en lämplig skyddsplacering av livsmedelshandelns lager kräver

ytterligare utredning. I den mån kostnaderna för en skyddsplacering därvid

skulle visa sig icke överstiga kostnaden för en motsvarande och ur beredskapssynpunkt

likvärdig lagring i statlig regi, önskar jordbruksnämnden

få med vederbörande företag söka träffa uppgörelse om en skyddspla
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

cering. Kostnader härför bör i sådant fall enligt nämndens mening lämpligen

bestridas av de anslagsmedel, som då kan komma att finnas tillgångliga

för beredskapslagring av livsmedel.

Yttranden

Över jordbruksnämndens förevarande framställning har remissyttranden

avgivits av statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Kopparbergs samt Jämtlands län, Svenska lagerhusaktiebolaget

och Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening. Av yttrandena

må följande återges.

Mot de av jordbruksnämnden angivna allmänna riktlinjerna

för beredskapslagringen av livsmedel m. m. inom nämndens verksamhetsområde

har remissorganen i allmänhet intet att erinra. Statskontoret finner

dock det inte vara helt givet att staten skall bära det ekonomiska ansvaret

för beredskapslagringen i den omfattning, som hittills skett eller nu föreslagits.

Statskontoret saknar i ärendet en utredning rörande möjligheterna för

de enskilda hushållen att i vart fall för en kortare konsumtionsperiod hålla

egna beredskapslager av de viktigaste livsmedelsförnödenheterna. Genom

ett sådant system skulle enligt ämbetsverkets mening det allmännas kostnader

för beredskapshållningen otvivelaktigt i inte ringa mån kunna nedbringas.

Enligt statskontorets mening bör vidare den kapacitet, som handeln

besitter, i största möjliga utsträckning utnyttjas och handelns företrädare

animeras att bidraga, varvid den sakkunskap på varuområdet, som

handeln representerar, noga bör tillvaratagas. Även fortsättningsvis måste

staten i viss omfattning handha viss lagerhållning men resultatet härav

får enligt ämbetsverkets åsikt under inga förhållanden bli sådant, att staten

de facto övertager handelns naturliga lagerhållning med vad därtill hörer

av kostnader och risktagande.

Statskontorets uppfattning i fråga om beredskapslagringen i de enskilda

hushållen delas av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Beträffande vilka varuslag som bör lagras i statens regi framhåller

statskontoret, att ämbetsverket delar den uppfattning, som framförts av

arméintendenturförvaltningen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

att varusortimentet ej bör vara för litet med hänsyn till önskvärda

variationer i kosthållet under krig. Till nämnda uppfattning ansluter

sig i stort sett länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt

Jämtlands län.

I fråga om lokaliseringen av beredskapslagren konstaterar Svenska

lagerhusaktiebolaget, att till de lagerlokaler, som jordbruksnämnden anser

vara olämpliga, hör en stor del av de utav bolaget förvaltade statliga

lagerhusen. Bolaget anser, att dessa lagerlokaler även i fortsättningen bör

komma till användning för beredskapslagring, eftersom varulager — var de

än befinner sin inom landets gränser — är av värde ur beredskapssynpunkt.

Bolaget hänvisar vidare bl. a. till, att lagerhusen utnyttjas i viss utsträckning

för utjämningslagring av de av föreningen Svensk spannmåls
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

handel omhändertagna överskotten av brödsäd. Denna verksamhet inom

marknadsregleringens ram är betydelsefull och bör bibehållas. Detta förhållande

jämte den omständigheten att utjämningslagringen i normala fall

endast tager i anspråk en del av kapaciteten talar enligt bolaget för att de

statliga lagerhusen även i fortsättningen bör utnyttjas för beredskapslagring,

trots att denna lagring ej uppfyller kraven på en högsta beredskap.

Föreningen Svensk spannmålshandel framför i huvudsak samma synpunkter

som lagerhusaktiebolaget men framhåller dessutom, att lagerhusaktiebolagets

lokaler erbjuder så påtagliga fördelar ur transport- och omsättningssynpunkt,

alt de även med hänsyn härtill bör bibehållas.

Beträffande anskaffningen av lagerlokaler understryker

statskontoret angelägenheten av att de på området ansvariga myndigheterna

beredes möjlighet att fortlöpande hålla sig underrättade om tillgången

på lagerlokaler ute i landet. I yttrandena från länsstyrelserna framhålles

bl. a., att det är svårt att finna lämpliga, disponibla lagerlokaler samt att

erfarenheterna av hittills i statlig regi uppförda lagerhus är mycket goda.

Vidare anföres, att det ej är realistiskt att räkna med upplagring i större

skala med mindre än att nya lagerhus uppföres. Svenska lagerhusaktiebolaget

anser det lämpligt, att uppgiften att genomföra nybyggnaden av lagerlokaler

anförtros lagerhusbolaget samt att det hos bolaget tillgängliga kapitalet

utnyttjas såsom bidrag till finansieringen av en sådan nybyggnadsverksamhet.

Bolaget framhåller vidare, att i jordbruksnämndens utredning

icke ägnats någon närmare uppmärksamhet åt problemet med den löpande

skötseln och omsättningen av varorna i de nytillkommande lagerlokalerna.

I viss omfattning räknar bolaget med att dessa uppgifter kan fullgöras avhandelns

organ. Därutöver torde man behöva anlita lagerhusbolagets personal

och maskinella hjälpmedel. Detta förutsätter dock, att bolaget även i

fortsättningen bedriver en fast central verksamhet av den art, som nu utövas

vid lagerhusen. Enligt bolaget synes det vara helt orealistiskt att,

samtidigt som man ökar lagringen i enklare statliga utrymmen, skära ned

den centrala verksamheten för skötseln av denna lagring. Även föreningen

Svensk spannmålshandel fäster uppmärksamheten på att för den löpande

skötseln och omsättningen av varorna i de nytillkommande lagerlokalerna

bör finnas tillgängligt personal och maskinella hjälpmedel, som kan tillhandahållas

antingen av handeln eller av lagerhusbolaget.

Beträffande behovet av investeringsmedel och de årliga

kostnaderna för jordbruksnämndens beredskapslagring understryker

föreningen Svensk spannmålshandel och Svenska lagerhusaktiebolaget,

att de ekonomiska konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna

är synnerligen svårbedömbara. Detta gäller såväl finansieringsbehovet som

de löpande lagrings- och omsättningskostnaderna. Sagda remissorgan anser,

att man därför måste räkna med en betydande marginal i de mycket

schematiska kalkyler, vilkas resultat framlagts i jordbruksnämndens utredning.

Av länsstyrelsernas yttranden i fråga om handelns livsmedels
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

lager framgår bl. a., att såväl ökning som placering av nämnda lager till

ur beredskapssynpunkt lämpligare platser, bör, såsom jordbruksnämnden

föreslagit, undersökas närmare. Undersökningen bör komma till stånd ju

förr dess hellre. En lösning av dessa frågor, så att åtminstone i viss utsträckning

en skyddsplacering av varulagren i fred kommer till stånd, medför

den fördelen, att undanförselproblemen lättas.

Departementschefen

Nu gällande prissättningssystem i fråga om brödsäd bygger på inlösengaranti

och inmalningstvång. Anpassningen av inlandspriserna till förskjutningarna

på utlandsmarknaden sker i huvudsak årsvis. Svensk spannmålshandel,

ekonomisk förening, fastställer årligen före skörden inlösenpriser

för vete och råg att gälla per den 1 april. Inlösenpriserna avser liksom mittpriserna

och prisgränserna odlarpriser för normalkvalitet vid leverans till

prisorter, vilka för närvarande är Gävle, Stockholm, Norrköping, Kalmar,

Karlshamn, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad,

Falkenberg och Göteborg samt vid leverans av råg Åhus och vid leverans av

vete Kristianstad. Därutöver finnes ytterligare prisorter, där brödsäd inlöses

men viss reduktion av inlösenpriset sker. Sålunda mottages brödsäd till inlösenpriset

med avdrag av 50 öre per deciton i Nyköping, Gamleby och Visby,

med avdrag av 75 öre per deciton i Mjölby, Uppsala och Örebro samt med

avdrag av 1 krona per deciton i utskeppningshamnarna i Vänern, nämligen

Mariestad, Lidköping, Kristinehamn, Karlstad/Skattkärr, Säffle och Vänersborg.

I sitt utlåtande 1959: 29 anförde jordbruksutskottet utan erinran från

riksdagens sida i fråga om prisortsystemet för brödsäd, att

utskottet utgick från att, därest utvecklingen av kvarnindustriens lokalisering

och av handelsvägarna för brödsäd så skulle motivera, statens jordbruksnämnd

skulle komma att framlägga förslag till ändringar beträffande

prisortsystemet.

I enlighet med ett av föreningen Svensk spannmålshandel efter verkställda

undersökningar framlagt förslag har jordbruksnämnden förordat, att vad

gäller de nuvarande prisorterna Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg,

i vilka inlösenpris utan avdrag hittills tillämpats, från och med

1961 års skörd inlösen av brödsäd skall ske till inlösenpriset med avdrag av

25 öre per deciton. Nämnden har vidare föreslagit, att i fråga om Uppsala

det nuvarande avdraget från inlösenpriset av 75 öre per deciton skall minskas

till 50 öre per deciton samt att Kristianstad, som för närvarande är prisort

endast för vete, fortsättningsvis skall vara prisort även för råg. Jordbruksnämnden

har anmält, att ändringsförslaget utarbetats av en särskild

kommitté inom Svensk spannmålshandel och att förslaget utgör en kompromiss

mellan kommitténs representanter för jordbruket respektive för

kvarnarna. För att erfarenheter av det nya prisortsystemet skall kunna vinnas

under cn längre tid har kommittén liksom även nämnden förutsatt, att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

några ytterligare ändringar i fråga om prisorterna inte skall genomföras

under återstoden av innevarande avtalsperiod för prissättningen på jordbruksprodukter.

Jordbruksnämnden har i anslutning till förslaget framhållit bland annat,

att Karlshamn, Trelleborg, Halmstad och Falkenberg inte längre är

kvarnorter. Genom att i dessa orter tillämpa ett lägre pris än inlösenpriset

underlättas tillförseln från dessa orters normala tillförselområden till närmaste

större kvarnort. Samtidigt är inte prisavdraget så stort, att det beräknas

komma att menligt påverka utnyttjandet av lagerutrymmena i de

nämnda orterna. Genom det minskade avdraget i Uppsala underlättas den

erforderliga tillförseln till där belägen kvarn. För att stimulera tillförsel av

inom Kristianstads-området uppkommande överskottskvantiteter av råg till

exporthamnen Åhus bär Kristianstad tidigare inte varit prisort för detta sädesslag.

Enär överskottsproduktionen av råg emellertid numera tenderat

att minska och de lokala överskotten av råg inom området i mindre utsträckning

än tidigare utskeppas över Åhus, har övervägande skäl talat för att

låta Kristianstad bli prisort även för råg.

Jordbruksnämndens förslag till ändringar i prisortsystemet för brödsäd

synes i huvudsak utgöra en anpassning till utvecklingen av kvarnindustriens

lokalisering samt av handelsvägarna för brödsäd och föranleder därför

ingen erinran från min sida. I princip har jag ej heller något att erinra mot

att prisortsystemet i den nya utformningen bibehålies oförändrat under

återstoden av den nu gällande prisavtalsperioden. Enligt min mening bör

emellertid hinder inte möta att upptaga utformningen till prövning under

sagda period, därest särskilda skäl skulle tala härför.

Vidare har jordbruksnämnden anmält, att de undersökningar, som erfordras

för en i olika sammanhang tidigare berörd omläggning av bestämmelserna

om kvalitetsfordringar och prisreglering

vid inlösen av brödsäd på grund av de onormala skördeförhållandena

under åren 1959 och 1960 ännu inte kunnat slutföras. Vid sådant förhållande

torde frågan om en dylik omläggning inte kunna prövas nu. Det

är emellertid min avsikt att upptaga spörsmålet till behandling, så snart

sig göra låter.

Jordbruksnämnden har efter framställning av föreningen Svensk spannmålshandel

föreslagit, att makaroner, spagetti och liknande

produkter samt s. k. kakmixer från och med den 1 juli 1961 skall

överföras till jordbruksregleringen. Detta förslag anser jag mig emellertid inte

kunna tillstyrka. Beträffande makaroner, spagetti och liknande produkter

synes enligt min mening det av nämnden sedan juli 1960 tillämpade restitutionsförfarandet

tills vidare böra fortsättas. I fråga om de s. k. kakmixerna

anser jag ytterligare erfarenheter av utvecklingen böra avvaktas.

I syfte att möjliggöra utjämning av överskott och underskott i den prisreglerande

verksamhet i fråga om brödsäd och produkter därav, som under

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

överinseende av jordbruksnämnden bedrives av föreningen Svensk spannmålshandel,

har föreningen enligt ett av Kungl. Maj :t godkänt avtal inrättat

en stiftelse, benämnd spann in ålshandelns konj unkturutj

ä in n i n g s f o n d, till vilken överskottsmedlen i nämnda verksamhet inbetalas.

För att förhindra en inte avsedd beskattning av dessa medel äger

föreningen enligt förordningen 1954: 71 njuta avdrag vid inkomsttaxeringen

för avsättningar till stiftelsen.

Jämlikt beslut av 1959 års riksdag har föreningen Svensk spannmålshandel

ålagts att med medel, som i särskild ordning ställes till föreningens förfogande,

under vissa förutsättningar även lämna stöd vid export av fodersäd

och produkter därav samt verkställa stödköp av fodersäd. Föreningen och

jordbruksnämnden har under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande i anledning

härav träffat ett tilläggsavtal till nyssnämnda avtal av innebörd att

föreningen skall medges rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättningar

till nyssnämnda stiftelse av jämväl överskottsmedel i föreningens

prisreglerande verksamhet i fråga om fodersäd och produkter därav.

Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning godkänt det mellan

jordbruksnämnden och föreningen Svensk spannmålshandel träffade tillläggsavtalet.

Den i anledning härav erforderliga ändringen av förordningen

1954: 71 kommer att behandlas och anmälas av chefen för finansdepartementet.

Beträffande avgiftsbeläggningen av vissa fettvaror har

jordbruksnämnden hemställt om bemyndigande att uttaga den särskilda

införselavgift av 26 kronor 25 öre per 100 kilogram, vilken utgår på bland

annat margarin, konstister och annat berett ätbart fett hänförligt till de statistiska

numren 15.13.109 och 209 i tulltaxan, jämväl för andra under fettvaruregleringen

fallande fetter och oljor, vilka genom särskild behandling

erhållit liknande karaktär som nyssnämnda varor. Anledningen till nämndens

framställning är att tulltaxeringspraxis för ifrågavarande fetter och

oljor varit vacklande och att de stundom införts till landet under sådant

tulltaxenummer, att de inte kommit att beläggas med nämnda särskilda

införselavgift.

Det torde böra erinras om att denna enligt beslut av 1956 års riksdag

införda särskilda införselavgift har till syfte att dels lämna egentligt manufaktureringsskydd,

dels kompensera den inhemska industrien för dess åtaganden

att i viss utsträckning basera sin råvaruförsörjning på vegetabilisk

olja härrörande från den inhemska oljeväxtodlingen. Nämnda särskilt behandlade

fetter och oljor utgör på grund av sin beskaffenhet och sitt användningsområde

konkurrentvaror till margarin, konstister och annat berett

ätbart fett och, därest de inte belägges med samma avgifter som sistnämnda

varor, kan avsättningsutrymmet för den olja av inhemsk odling,

som tillverkarna av konstister in. m. inom landet nu avtalsenligt övertager,

komma att minska.

Såsom framgår av det föregående har generallullstyrelscn i remissutlå
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

tände uppgivit, att ifrågavarande fettvaror enligt den numera inom tullsamarbetsrådet

preciserade gränsdragningen mellan tulltaxennmren 15.07

och 15.13 i brysselnomenklaturen skall hänföras till sistnämnda nummer.

Det synes sålunda inte erforderligt att utsträcka området för ifrågavarande

särskilda avgiftsbeläggning. Därest tulltaxeringspraxis ändock skulle komma

att visa sig vacklande, torde frågan om det av jordbruksnämnden begärda

bemyndigandet få tagas upp till ny prövning.

Vid 1959 års riksdag väcktes motioner, vilka syftade till sådana bestämmelser,

att wellpappfabriker skulle kunna erhålla restitution å införsel-

och koinpensationsavgifter, som utgår å stärkelse

p r e p a r a t, på basis av majsstärkelse, vilka dessa fabriker använder

i sin fabrikation av wellpapp.

Enligt gällande bestämmelser äger jordbruksnämnden medge restitution

av införsel- och kompensationsavgifter vid export. Om särskilda skäl föreligger,

äger nämnden meddela restitution eller avgiftsbefrielse även för andra

fall. På stärkelseområdet gäller sålunda, att nämnden kan medge dylik

avgiftslättnad, då en importvara innehåller endast en mindre andel stärkelse

eller stärkelseprodukt. Vidare gäller inom nu angivet område att tillverkare

av farmacevtisk specialitet äger åtnjuta restitution eller befrielse av

införsel- och kompensationsavgifter för glykos och liknande produkter,

vilka användes eller är avsedda alt användas vid tillverkningen av dylika

specialiteter. Enligt uttalande av riksdagen skall restitution av eller befrielse

från avgift i princip inte medges i andra fall.

I anledning av nyssnämnda motioner framhöll jordbruksutskottet utan

erinran från riksdagens sida i sitt utlåtande 1959: 29, att Kungl. Maj:t borde

överväga, huruvida wellpappfabriker inte skulle kunna erhålla dylik

restitution och om inte ifrågavarande industriprodukt kunde avföras från

jordbruksregleringen.

Sedan Kungl. Maj :t anbefallt jordbruksnämnden att inkomma med förslag

i anledning av utskottets uttalande, har nämnden, såsom framgår av

den föregående redogörelsen, den 5 juli 1960 framlagt utredning och förslag

i ämnet. Nämnden har för sin del utgått från att frågan om avgiftsbeläggning

vid import av stärkelse och stärkelseprodukter för tekniskt bruk

inom industrien kommer att upptagas av 1960 års jordbruksutredning i

samband med en översyn av de nuvarande regleringsåtgärderna på fabrikspotatisområdet.

Nämnden har därför inte ansett sig böra föreslå annan åtgärd

än att handlingarna i ärendet överlämnas för beaktande till jordbruksutredningen.

Efter övervägande av det utredningsmaterial, som förebragts, och alla de

synpunkter, som i övrigt anförts i ärendet, har jag ansett mig böra — i avvaktan

på de förslag i ämnet, som kan komma att framläggas av 1960 års

jordbruksutredning — förorda, att Kungl. Maj:t, eller, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, jordbruksnämnden bemyndigas att — utan hinder av riksdagens

tidigare uttalande — från och med den 1 juli 1961 tills vidare, i den

ordning Kungl. Maj :t eller nämnden bestämmer medge restitution av eller

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

45

befrielse från dels införsel- och kompensationsavgifter för sådana på basis

av majsstärkelse framställda, importerade stärkelsepreparat, som wellpapptillverkare

använder i sin fabrikation av wellpapp, dels införselavgifter för

majsstärkelse, som ingår i dylika inom landet tillverkade preparat, vilka av

wellpapptillverkare användes vid fabrikationen av wellpapp.

I årets statsverksproposition (IX ht, p. 31) har lämnats en redogörelse för

av jordbruksnämnden verkställda beräkningar av de medel, som genom

uttagande av införselavgifter å jordbruk sreglerings

varor kan komma att inflyta under reglering såren

1960/61 och 1961/62 in. in. Nämnden har i nu förevarande

sammanhang anmält, att erfarenheterna av avgiftsuppbörden efter ingången

av regleringsåret 1960/61 och de bedömningar, som har kunnat göras av

den fortsatta utvecklingen, inte har givit nämnden tillräcklig anledning att

revidera de gjorda beräkningarna.

De av jordbruksnämnden verkställda beräkningarna av de under regleringsåret

1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen på jordbrukets område

föranleder ingen erinran från min sida. Totalt bör sålunda inkomsterna av

sagda införselavgifter uppskattas till ett belopp av närmare 124 miljoner kronor.

Jag vill emellertid framhålla osäkerheten i dessa beräkningar till följd

av svårigheterna att förutse bland annat importutvecklingen.

Vad gäller användningen av de under regleringsåret 1959/60 influtna införselavgifismedlen

har såsom närmare framgår av årets statsverksproposition

(IX ht, p. 31) av det totala inkomstbeloppet, inklusive ränteinkomster,

om cirka 128,7 miljoner kronor enligt beslut av riksdagen —- förutom 93

miljoner kronor till prisregleringen inom de olika regleringsföreningarnas

områden — tagits i anspråk tillhopa 6,53 miljoner kronor för andra ändamål

än egentlig prisregleringsverksamhet på jordbruksområdet. Av därefter överskjutande

belopp, cirka 29,2 miljoner kronor, hänför sig omkring 8,4 miljoner

kronor till införselavgifter för brödsäd, som importerats såsom ersättning

för en ur handelspolitisk synpunkt angelägen och med prisregleringsmedel

stödd export av brödsäd. Vidare hänför sig 14 miljoner kronor till införselavgiftcr

för fodermedel utöver den för fodermedelsavgifter angivna normalramen

och 2,5 miljoner kronor till införselavgifter, som influtit vid särskild

import av vete för foderändamål i samband med fiskexport. Det nyssnämnda

beloppet av 8,4 miljoner kronor synes böra överföras till föreningen

Svensk spannmålshandel såsom bidrag till täckande av de vid ifrågavarande

särskilda export av brödsäd lämnade bidragen.

Kungl. Maj:t bar på framställning av jordbruksnämnden hösten 1960 bemyndigat

nämnden att, i den mån nämnden efter samråd med jordbrukets

förhandlingsdelegation så finner erforderligt, genom föreningen Svensk

spannmålshandel låta verkställa stödköp av fodersäd av 1960 års skörd och

att för sådant ändamål taga i anspråk vid importen av fodermedel inflytande

avgiftsmedel. Såsom framgår av statsverkspropositionen har nämnden

4 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 76

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation föreslagit, att kostnaderna

för stödköpen, vilka i huvudsak kommit att avse inte fullgod brödsäd,

intill ett belopp av 19,4 miljoner kronor skall täckas av dels nyssnämnda

merinkomst av fodermedelsavgifter å 14 miljoner kronor, dels nyssnämnda

införselavgifter för vete å 2,5 miljoner kronor, dels 2,9 miljoner kronor av

därefter återstående del av överskottet av införselavgiftsmedel för regleringsåret

1959/60. Vad nämnden sålunda föreslagit anser jag mig böra biträda.

Det torde få ankomma på nämnden att efter samråd med jordbrukets

förhandlingsdelegation avgöra, ur vilka införselavgiftsmedel det sistnämnda

beloppet å 2,9 miljoner kronor slutligt skall gäldas. Av det totala beloppet

för införselavgifter under regleringsåret 1959/60 återstår därefter ett belopp

av 1,37 miljoner kronor.

I fråga om användningen av de under regleringsåret 1960/61 influtna eller

inflytande införselavgiftsmedlen har jordbruksnämnden såsom framgår av

den i årets statsverksproposition intagna redogörelsen i enlighet med riksdagens

beslut upprättat en preliminär fördelningsplan avseende det till egentlig

prisregleringsverksamhet anvisade beloppet av 93 miljoner kronor. Nämnden

har därvid framhållit, att den avser att i fråga om uppdelningen på olika

regleringsföreningar av i planen upptaget belopp om 22 miljoner kronor härrörande

från införselavgifter för fodermedel samt ärter och bönor ytterligare

samråda med jordbrukets förhandlingsdelegation. Nämndens framställning

föranleder i denna del ingen erinran från min sida.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att av de införselavgiftsmedel,

som under regleringsåret 1960/61 inflyter utöver nyssnämnda belopp av 93

miljoner kronor, skall av införselavgifter för matpotatis enligt beslut av 1959

års riksdag högst 700 000 kronor ställas till förfogande för Sveriges potatisodlares

riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen m. m. och enligt

beslut av 1960 års riksdag 50 000 kronor utgå till SMAK för upplysningsverksamhet

på matpotatisområdet. Vidare skall av införselavgifter för

slakterivaror och slaktdjur 30 000 kronor ställas till veterinärstyrelsens förfogande

för att täcka denna styrelses kostnader vid importkontroll av animala

livsmedel. Slutligen skall enligt ett av 1961 års riksdag nyligen fattat

beslut (prop. 1961: 34; JoU 8; rskr. 82) intill 10 miljoner kronor av de —

utöver det till den egentliga prisregleringsverksamheten anvisade beloppet —

under regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen användas för

utlämnande av kontantbidrag i anledning av 1960 års skördeskador.

Jordbruksnämnden har beräknat de under regleringsåret 1960/61 inflytande

införselavgiftsmedlen till drygt 148 miljoner kronor. Under förutsättning

av att detta belopp uppnås och med avdrag för nyss återgivna, redan

beslutade dispositioner uppkommer ett överskott av drygt 44 miljoner kronor.

Frågan om dispositionen av detta överskott torde få prövas i ett senare

sammanhang.

I fråga om de för regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen

torde av införselavgifter för matpotatis i enlighet med beslut av 1959 års

riksdag (prop. 147, s. 63) högst 700 000 kronor böra ställas till förfogande

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

för Sveriges potalisodlares riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen

m. in. och i enlighet med vad som föreslagits i årets statsverksproposition

(IX ht, p. 27) 50 000 kronor ställas till förfogande för SMAK för upplysningsverksamhet

på matpotatisområdet. Vidare torde i likhet med vad

riksdagen beslutat för de tre senaste budgetåren de för att täcka veterinärstyrelsens

kostnader för importkontroll av animala livsmedel för budgetåret

1961/62 erforderliga medlen — 30 000 kronor — böra utgå ur de under regleringsåret

1961/62 inflytande införselavgifterna för slakterivaror och slaktdjur.

Vad gäller användningen av de under regleringsåret 1961/62 inflytande införselavgiftsmedlen

för den egentliga prisregleringsverksamheten har jordbruksnämnden

föreslagit, att dessa medel inom en oförändrad totalram av

93 miljoner kronor skall få användas på samma sätt som under innevarande

regleringsår. Häremot har jag inte något att erinra. Inom sagda totalram torde

sålunda under nästa regleringsår inflytande införselavgiftsmedel i mån

av behov av nämnden böra överföras till de olika regleringsföreningarna

m. m. på jordbrukets område och i anslutning till en av nämnden i förväg

upprättad preliminär fördelningsplan användas i enlighet med följande.

Införselavgifterna för brödsäd och brödsädsprodukter bör tillföras Svensk

spannmålshandel, ekonomisk förening. Införselavgifterna för ärter, bönor,

hampfrö och fodermedel samt malt bör inom angiven normalram användas

för prisregleringarna för ägg, slaktvaror, mjölk och mejeriprodukter genom

respektive Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a.,

Svensk kötthandel, ekonomisk förening, och Svenska mejeriernas riksförening

u. p. a. Medlen bör, i enlighet med vad som gäller under innevarande

regleringsår, av jordbruksnämnden fördelas mellan de olika ändamålen efter

samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation, därvid avgifterna för majs

och kli i första hand skall tillföras äggprisregleringen. Härutöver bör ifrågavarande

införselavgiftsmedel, liksom under innevarande regleringsår, kunna

tagas i anspråk för stödköp av fodersäd samt för bidrag vid export av kött

av fjäderfä. I fråga om matpotatis bör införselavgiftsmedlen i mån av behov

— sedan såsom nyss föreslagits högst 700 000 kronor ställts till förfogande

för Sveriges potatisodlares riksförbund för effektivisering av matpotatisodlingen

m. in. och 50 000 kronor utgått till SMAK för upplysningsverksamhet

på matpotatisområdet — tillföras Sveriges stärkelseproducenters förening

för den föreningen åliggande prisregleringen för potatis samt — såsom

närmare beröres i ett senare avsnitt — enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

förskottsvis för den särskilda prisutjämning på stärkelseområdet, som

kan visa sig erforderlig, när verkningarna av EFTA-konventionen på detta

område gör sig gällande. Stärkelseföreningen bör vidare erhålla de under

nästa regleringsår inflytande införselavgifterna för stärkelse och stärkelseprodukter

för att användas för prisreglering på fabrikspotatisområdet. Införselavgifterna

för socker bör i enlighet med beslut av 1960 års riksdag

(prop. 132; JoU 26; rskr. 184) tillföras jordbruksnämndens regleringsfond

för .socker och användas för pristillägg på sockerregleringens område. Vissa

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

merbelopp, som uppstått eller uppstår i samband med sockeravgifternas

höjning vid utlösning av 3-procent- och inkomstreglerna skall emellertid användas

till gäldande av regleringsfondens skuld till jordbruksnämndens clearingkassa

för fettvaror. I fråga om fettråvaror och fettvaror bör införselavgiftsmedlen

liksom hittills dels användas för regleringsbidrag, dels tillföras

Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a., för att täcka förluster i

samband med inlösen av svenskt oljeväxtfrö. Införselavgifterna för ägg, äggprodukter

och fjäderfäkött hör överföras till Sveriges export- och importförening

för ägg för att användas för prisregleringen för ägg och äggprodukter.

Enligt i proposition 1960: 153 (s. 62) redovisad beräkning utgjorde då

kvarstående, ej disponerat överskott av de under treårsperioden 1956/57—

1958/59 influtna införselavgiftsmedlen på jordbrukets område 17,3 miljoner

kronor. I enlighet med ett av årets riksdag nyligen fattat beslut (prop.

1961: 34; JoU 8; rskr. 82) skall av nämnda överskott ett belopp av 10 miljoner

kronor användas för utlämnande av kontantbidrag i anledning av 1960

års skördeskador. Därefter återstående belopp av 7,3 miljoner kronor har av

jordbruksnämnden föreslagits skola disponeras till att täcka speciella behov

vid tillämpning av spärreglerna inom det nuvarande prissättningssystemet

på jordbrukets område.

I propositionen 1960: 153 (s. 58—59) anmälde jag, att 1954 års mjölkkommitté

avsåg att under år 1960 framlägga förslag till sådan omläggning

av kontrollen å uppvärmning av mjölk och grädde (pastöriseringskontrollen),

att de statliga kostnaderna härför kunde upphöra. Det var emellertid

inte möjligt att genomföra omläggningen redan från och med den 1 juli

1960. Enär sagda kontroll i avvaktan på mjölkkommitténs förslag syntes

böra uppehållas i oförändrad form och omfattning fann jag mig som eu

tillfällig åtgärd i rådande läge böra förorda, att de för täckande av de

statliga kostnaderna för pastöriseringskontrollen under budgetåret 1960/

61 erforderliga medlen skulle utgå ur vissa odisponerade införselavgiftsmedel.

Kungl. Maj:t och riksdagen beslöt i enlighet härmed.

1954 års mjölkkommitté har den 13 juni 1960 avgivit betänkande angående

frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet

(SOU 1960:29) innefattande förslag beträffande bland annat pastöriseringskontrollens

framtida anordnande. Betänkandet har varit föremål

för remissförfarande, vilket nu är i stort sett avslutat, och är för närvarande

under prövning inom inrikes- och jordbruksdepartementen. I avvaktan

på ett ställningstagande till kommitténs förslag synes pastöriseringskontrollen

böra uppehållas i oförändrad form och omfattning även

under budgetåret 1961/62. För att täcka de statliga kostnaderna för kontrollen

under nämnda budgetår bör liksom under innevarande budgetår

för ändamålet utgå ett belopp av högst 100 000 kronor ur de införselavgiftsmedel,

som upptagits under regleringsåren 1956/57—1958/59 och ännu

inte disponerats. Liksom tidigare torde de för pastöriseringskontrollen erforderliga

medlen böra utbetalas och disponeras av veterinärstyrelsen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

Det av ifrågavarande införselavgiftsmedel därefter kvarstående beloppet

av 7,2 miljoner kronor synes i enlighet med jordbruksnämndens förslag

böra få av nämnden efter samråd med jordbrukets förhandlingsdelegation

disponeras till att täcka speciella behov vid tillämpning av spärreglerna

inom det nuvarande prissättningssystemet på jordbrukets område.

Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning beslutat avlåta

proposition till riksdagen angående ett system för permanent skördeskadeskydd,

in. m. I denna har föreslagits att jordbrukarnas andel av medelstillskottet

till finansiering av skördeskadeersättningar skall erläggas

kollektivt genom att ianspråktaga bland annat medel, som inflyter genom

upptagande av interna regleringsa v gifter på jordbrukets område.

Kungl. Maj :t har i anslutning härtill hemställt om medgivande att

vidtaga för ändamålet erforderliga jämkningar av de interna avgifterna å

förmald brödsäd, fabrikspotatis och invägd mjölk samt av slaktdjursavgifterna.

I fråga om användningen i övrigt under nästa regleringsår av nämnda

interna avgiftsmedel ävensom av de belopp, som inflyter genom upptagande

av utjämningsavgifter för mjölk, grädde och ost samt av kompensation

savgifter bör i enlighet med jordbruksnämndens i statsverkpropositionen

redovisade förslag gälla samma föreskrifter som för innevarande regleringsår.

Införselavgiftsmedel och andra regleringsmedel på jordbrukets område

får enligt bemyndigande av 1960 års riksdag inom en ram av en miljon

kronor efter medgivande av jordbruksnämnden disponeras av regleringsföreningarna

på jordbrukets område för upplysnings v erksamh

e t inom föreningarnas intresseområden. Jordbruksnämnden har hemställt

om ett motsvarande bemyndigande för regleringsåret 1961/62. Häremot

har jag intet att erinra.

Den pris utjämning till livsmedelsindustrien, som

lämnas i enlighet med beslut av 1960 års riksdag, synes hittills ha fungerat

på i huvudsak avsett sätt. I ett avseende har jordbruksnämnden dock funnit

en komplettering erforderlig. För samtliga av prisutjämningen berörda

industriprodukter utom fiskkonserver gäller, att prisutjämningsbeloppen

skall beräknas så, att utjämningen motsvarar de införselavgifter och andra

avgifter, som vid import belastar de i färdigprodukterna använda jordbruksråvarorna.

Erfarenheterna under den tid, som prisutjämningen tilllämpats,

har emellertid såsom framgår av jordbruksnämndens framställning

visat, att en strikt tillämpning av denna regel i vissa fall leder till

överkompensation för livsmedelsindustrien. För att undvika dylik överkompensation

anser jag i likhet med nämnden att möjligheter bör föreligga

att jämka prisutjämningsbeloppen nedåt. Jag förordar därför, att nämnden

bemyndigas att i de fall, där det kan klarläggas, att skillnaden mellan den

inhemska prisnivån och världsmarknadspriserna på de jordbruksråvaror,

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:is proposition nr 76 år 1961

varom här är fråga, är mindre än det belopp, som motsvarar de införselavgifter

och andra avgifter, som vid import belastar jordbruksråvarorna, eller

att prisutjämningen eljest leder till överkompensation i förhållande till

konkurrensförhållanden inom EFTA, jämka det utjämningsbelopp, som eljest

skulle lämnas enligt nu gällande regler.

För att bestrida kostnaderna för prisutjämningen till livsmedelsindustrien

har för innevarande budgetår under reservationsanslaget till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område anvisats ett belopp av högst 25 miljoner

kronor. På grundval av hittillsvarande, i viss utsträckning osäkra erfarenheter

har jordbruksnämnden emellertid nu beräknat prisutjämningskostnaderna

för en tolvmånadersperiod till 32 miljoner kronor. Ökningen

av kostnaderna beror dels på att produktionen av ifrågavarande färdigprodukter

beräknas bli större än vad som antogs våren 1960, dels på att införselavgifterna

på de berörda jordbruksråvarorna höjts under det senaste

året, dels på att sammansättningen av de i färdigprodukterna ingående

jordbruksråvarorna i fråga om biscuits och wafers visat sig inte överensstämma

med de ursprungliga beräkningarna.

Med hänsyn till att redovisningen av prisutjämningen släpar efter i förhållande

till försäljningsperioderna har jordbruksnämnden emellertid beräknat

medelsbehovet för innevarande budgetår till 27 miljoner kronor. I

likhet med nämnden vill jag förorda, att det medelsbehov för prisutjämningen

utöver 25 miljoner kronor, som kan erfordras, får täckas med de

besparingar, som väntas uppstå i fråga om vissa andra ändamål, till vilka

medel anvisats under prisregleringsanslaget.

Vad gäller budgetåret 1961/62 har jordbruksnämnden räknat med att ett

ökat antal tillverkare kommer att anmäla sig för att erhålla prisutjämning.

Medelsbehovet beräknas därför stiga med ytterligare 3 miljoner kronor.

För nästa budgetår synes sålunda för ifrågavarande prisutjämning böra

anvisas ett belopp av 35 miljoner kronor.

I anledning av vad jordbruksutskottet utan erinran från riksdagens sida

anförde i sitt utlåtande 1960: 31 i fråga om råvaruprisutjämning för bagerioch

konditorivaror i allmänhet har jordbruksnämnden på uppdrag av Kungl.

Maj:t närmare utrett ifrågavarande spörsmål. Nämnden har vidare, såsom

närmare redovisats i det föregående, framlagt förslag till prisutjämning

för hittills ej reglerade bageri- och konditori v ar

o r.

Av jordbruksnämndens framställning i förevarande del framgår, att gränsdragningen

enligt EFTA-konventionen mellan jordbruks- och industrivaror

vad gäller bageri- och konditoribranschen nu lösts och att definitioner

fastställts för de bakverk, som skall tillhöra industrisektorn. Det har därvid

befunnits, att de bageri- och konditorivaror, som för närvarande inte är

föremål för prisutjämning, utgöres av skorpor, cakes och Danish pastry.

Jordbruksnämnden har till en början låtit utarbeta förslag till ett enhetligt

tekniskt system för råvaruprisutjämning av samtliga berörda bageri
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 76 år 1961

och konditorivaror, således även biscuits och wafers. Enligt detta system

skulle prisutjämning ske enligt schablonmässiga grunder utan sammankoppling

med utjämningsskatt. En utvidgning av utjämningsskatten till samtliga

berörda bageri- och konditoriprodukter har nämligen ur kontrolltekniska

och andra administrativa synpunkter ansetts knappast möjlig att genomföra.

I stället skulle den nuvarande utjämningsskatten för biscuits och wafers

slopas. Enligt utförda beräkningar skulle detta enhetliga tekniska system

för råvaruprisutjämning av samtliga berörda bageri- och konditorivaror

åsamka statsverket en årlig nettoutgift av 25 alternativt 21 miljoner kronor.

Kostnaderna och inkomstminskningarna för statsverket vid en dylik prisutjämning

med likformighet över hela det berörda bageri- och konditoriområdet

har emellertid av jordbruksnämnden ansetts knappast stå i rimlig

proportion till de fördelar, som därmed skulle vara att vinna. Nämnden har

därför framlagt ett förslag till en lösning av förevarande problem, som enligt

nämndens mening ur kostnadssynpunkt kan anses skälig. Enligt detta

förslag skall den nuvarande prisutjämningen och utjämningsskatten för

biscuits och wafers bibehållas. Jämsides härmed skall ett schablonmässigt

prisutjämningsförfarande genomföras för skorpor, cakes och Danish pastrv.

Prisutjämningen för dessa produkter skall vidare, till skillnad från vad som

tillämpas för övriga av prisutjämning berörda varor, successivt avpassas

efter den fortgående tullavtrappningen enligt EFTA-konventionen. Kostnaderna

för ifrågavarande prisutjämning har av nämnden — med utgångspunkt

från en tullavtrappning av 30 procent den 1 juli 1961 — för budgetåret

1961/62 beräknats uppgå till omkring 2,5 miljoner kronor.

Enligt det av jordbruksnämnden utarbetade tekniska systemet för såväl

den först diskuterade över hela bageri- och konditoriområdet likformiga

prisutjämningen som den för enbart skorpor, cakes och Danish pastry

slutligt förordade prisutjämningen skall företag, som önskar komma i åtnjutande

av prisutjämning, söka registrering hos vederbörande myndighet.

I samband med registreringen skall företaget förbinda sig att såsom villkor

för att åtnjuta prisutjämning föra särskild dagbok över sin tillverkning.

Formulär till dagbok skall fastställas och tillhandahållas av myndigheten.

Till denna skall sammandrag av dagboken, tillverkningsrapport, insändas

förslagsvis var tredje månad. På grundval av de inkomna tillverkningsrapporterna

och av myndigheten fastställda schabloner beträffande råvaruförbrukningen

vid tillverkning av de olika produkterna skall därefter framräknas

företagens förbrukning av de jordbruksvaror, för vilka prisutjämning

skall utgå. Prisutjämningen skall av praktiska skäl begränsas till mjöl,

socker, sirap och fettvaror. Schablonerna skall vidare avpassas så, att risk

för överkompensation inte uppstår. Prisutjämningen, som inte skall omfatta

kompensation för varuskatten på socker, skall därefter lämnas efter

samma grunder, som gäller för andra produkter av livsmedelsindustri.

Prisutjämningsförfarandet skall tillämpas endast för sådana företag, vilkas

tillverkning inte är av ringa omfattning.

Det av jordbruksnämnden sålunda förordade tekniska systemet för eu

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

prisutjämning av skorpor, cakes och Danish pastry synes mig, trots de

föreslagna förenklingarna och schablonerna, ur administrativ synpunkt

föga tilltalande och ur kontrollteknisk synpunkt svårbedömbart. Det arbete

av administrativ karaktär hos såväl myndigheter som enskilda, som blir

nödvändigt, liksom det erforderliga kontrollarbetet står enligt min mening

inte i rimlig proportion till de fördelar, som den enskilde näringsidkaren

skulle ha av prisutjämningsförfarandet.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse i nu berörda frågor lämnat eu

redovisning för importutvecklingen för sådana bakverk, som enligt EFTAkonventionen

hänförts till industrisektorn. Av denna redovisning framgår

att importen på hela det här ifrågavarande området efter den 1 juli 1960

ökat från såväl EFTA-länder som övriga länder och att ökningen från

EFTA-länderna motsvarar knappt en procent av den aktuella produktionen.

Vare sig i fråga om orsakerna till importökningen eller i fråga om andelen

skorpor, cakes och Danish pastry i denna har emellertid några säkra

slutsatser kunnat dragas. Några för bageri- och konditorinäringen menliga

följder av den i EFTA-konventionen gjorda gränsdragningen mellan jordbruks-

och industrivaror samt av de för bagerivarorna företagna tullsänkningarna

synes emellertid inte ha inträtt.

Med hänsyn härtill samt till vad jag nyss anfört angående det av jordbruksnämnden

förordade tekniska systemet finner jag mig inte kunna tillstyrka,

att en prisutjämning för skorpor, cakes och Danish pastry nu genomföres.

Frågan om utformningen av ett godtagbart system för en prisutjämning

synes böra göras till föremål för ytterligare överväganden. Enligt

min mening bör man vidare avvakta ytterligare erfarenheter av verkningarna

för bageri- och konditorinäringen av de tullsänkningar, som skett

eller kommer alt ske. Jag vill emellertid understryka, att jag i princip inte

har något att erinra mot att en prisutjämning för ifrågavarande varor genomföres

och att jag är beredd att, när ett godtagbart administrativt system

utformats, på nytt överväga de förslag till åtgärder, som befinnes möjliga att

genomföra.

Vad gäller malt- och läskedrycker har jordbruksnämnden anmält,

att de hittillsvarande erfarenheterna av EFTA-konventionens verkningar

på detta varuområde inte givit nämnden anledning att föreslå några

åtgärder. Frågan har ej heller under det gångna året hos nämnden aktualiserats

från den berörda näringens sida.

Vad jordbruksnämnden sålunda anfört i förevarande fråga föranleder

ingen erinran från min sida.

Jordbruksnämnden har erinrat om att problemen för jordbruket i anledning

av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen närmast hänför sig

till glass, glasspulver och puddingpulver, äggalbumin samt dextrin och vissa

andra produkter på stärkelsebasis. Vidare har nämnden anfört, att nettobortfallet

av införselavgiftsmedel till följd av anpassningen efter EFTA
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

53

reglerna är obetydligt och i varje fall ligger långt utanför den för jordbruksregleringen

anvisade medelsramen.

I fråga om glass, glasspulver och puddingpulver samt

äggalbumin har jordbruksnämnden upplyst, att särskilda utredningar

pågår och att nämnden avser att inom den närmaste tiden framlägga

förslag till vissa åtgärder. Dessa spörsmål liksom den av nämnden berörda

frågan om att intaga mandelmassa m. m. i prisutjämningssystemet för

chokladvaror och konfektyrer torde få prövas i ett senare sammanhang.

Vad gäller dextrin, stärkelseklister och dylikt samt

vissa andra stärkelsehaltiga produkter, såsom a p pret

urmedel och kärnbinde medel har jordbruksnämnden anfört

att den tid, under vilken EFTA-konventionen varit i tillämpning, torde

vara alltför kort för att tillåta några mera bestämda slutsatser angående

dess inverkan i förevarande sammanhang. En betydligt ökad försäljningsaktivitet

från utländska dextrin- och klistertillverkares sida har emellertid

kunnat förmärkas och Sveriges stärkelseproducenters förening har i anledning

av den 20-procentiga tullsänkningen den 1 juli 1960 genomfört

en särskild prisutjämning till förmån för de inhemska tillverkarna av dextrin

och dylikt. Denna särskilda prisutjämning sker inom ramen för det

gällande prisutjämningsförfarandet och med medel, som redan ställts till

förfogande för prisregleringen på potatisstärkelse, d. v. s. regleringsmedel

härrörande från införsel- och kompensationsavgifter för stärkelse och stärkelseprodukter

samt från tillverkningsavgifter för potatisprodukter m. m.

Enligt ett av riksdagen godtaget förslag i propositionen 1960: 153 får

— i den mån nyssnämnda för ändamålet disponibla medel skulle visa sig

otillräckliga för prisutjämningen — i avvaktan på slutlig reglering förskottsvis

för den särskilda prisutjämningen disponeras medel, som influtit

eller inflyter i form av införselavgifter för potatis och som inte befinnes

erforderliga för andra, redan beslutade ändamål. Något behov av att taga

i anspråk sådana medel har ännu inte uppstått. I likhet med jordbruksnämnden

anser jag emellertid, att nämnda möjlighet att för särskild prisutjämning

förskottsvis taga i anspråk införselavgifter för potatis bör finnas

även i fortsättningen. Det torde liksom nu böra ankomma på Kungl. Maj :t

att besluta härom.

Om ett mera påtagligt inkomstbortfall för jordbruket till

följd av EFTA-konventionen framdeles skulle visa sig uppstå, bör det enligt

min mening ankomma på jordbruksnämnden att uppgöra och till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag, som kan läggas till grund för nämndens överläggningar

i ämnet med jordbrukets förhandlingsdelegation.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,

punkt 31, föreslagit riksdagen att till prisregler ande åtgärder

på jordbrukets område för budgetåret 1961/62 anvisa ett reservationsanslag

av 124 miljoner kronor. Med hänsyn till vad jag förut förordat,

behöver anslaget höjas med 10 miljoner kronor. Å andra sidan har

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

Kungl. Maj:t i propositionen nr 49 till årets riksdag angående fortsatt stöd

åt lin- och hamphanteringen, in. in. föreslagit, bland annat, att det nuvarande

stödsystemet för spånadslin med statliga pristillägg, vartill medel

anvisas under förevarande anslag, skall slopas, varigenom anslagsbehovet

minskas med drygt 0,8 miljoner kronor. Med hänsyn till vad som nu anförts

synes Kungl. Maj:t med ändring av Sitt omförmälda förslag böra hemställa,

att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under budgetåret

1961/62 anvisas ett reservationsanslag av 133 miljoner kronor.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har jordbruksnämnden

— mot bakgrund av bland annat den omläggning av den ekonomiska försvarsberedskapen,

som föranledes av utryinningsplanläggningen — i sin

skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 juli 1960 framlagt vissa förslag på 1 i v s in edelsberedskapens

område. Nämnden har därvid tillika redovisat

resultatet av ett utav Kungl. Maj:t åt nämnden lämnat uppdrag att i samråd

med statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader i fråga om beredskapslagringen

av spannmål utreda vilka varor som borde lagras och det

sätt på vilket lagringen lämpligen borde ske. Sagda uppdrag lämnades i anledning

av att 1958 års B-riksdag anhållit, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga

åtgärder beträffande en av 1957 års riksdagsrevisorer väckt fråga angående

åtgärder för att nedbringa statens kostnader för spannmålslagringen.

Jordbruksnämnden bär framlagt förslag om de för beredskapslagring erforderliga

varuslagen och varukvantiteterna, lokaliseringen av lagren, anskaffningen

av lagerlokaler samt behovet av investerings- och driftsmedel

för lagringen. Nämnden har vidare bland annat behandlat frågan om möjligheten

att i fortsättningen utnyttja handelns lager i beredskapssyfte.

I detta sammanhang torde få erinras om att 1960 års jordbruksutredning

enligt direktiven har att ingående ompröva beredskapsfrågan på jordbruksområdet

mot bakgrund av utvecklingen utav bland annat transport- och

lagringstekniken samt de militära stridsmedlen. Vid bedömningen av jordbruksnämndens

utredning torde man emellertid böra beakta angelägenheten

av att här liksom inom övriga delar av totalförsvaret snarast uppnå en med

hänsyn till våra resurser rimlig beredskap. Enligt min mening bör därför

de av jordbruksnämnden föreslagna förändringarna inte anstå, tills jordbruksutredningen

fullgjort sitt uppdrag. Jag förordar därför, att Kungl.

Maj :t i den mån spörsmålen är av sådan beskaffenhet att de bör föranleda

riksdagsbehandling underställer dem riksdagens prövning.

Mot nämndens förslag till varusortiment för lagringen har jag intet att

erinra. Sålunda bör i beredskapslagren ingå bland annat brödsäd, socker,

gula ärter, fettråvaror, kaffe, risgryn och oljekraftfoder. I detta sammanhang

torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t den 18 november 1960 lämnat

jordbruksnämnden i uppdrag att utreda möjligheten och lämpligheten av

att i beredskapssyfte lagra livsmedel av sådana slag, som inte omfattas av

nuvarande beredskapslagring, exempelvis torrmjölk och andra konserverade

produkter, samt att så snart ske kan inkomma med de förslag som må för
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

anledas av utredningen. Inom nämnden pågår även utredningar om att, om

så skulle visa sig lämpligt, återupptaga tidigare bedrivna försök med lagring

av mjöl. Nämnden bör jämväl i övrigt fortlöpande undersöka och bevaka

möjligheterna att effektivisera beredskapslagringen av livsmedel och fodermedel

m. in. och inkomma till Kungl. Maj :t med därav föranledda förslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att på grundval av förslag från

jordbruksnämnden närmare bestämma, vilka varor som skall beredskapsIagras.

Jordbruksnämnden har i sin framställning föreslagit, att maximum för

brödsädslagren ökas från nuvarande 300 000 till 400 000 ton. Nämndens förslag

synes med hänsyn till bland annat skördeutfallet under de senaste åren

och den aktuella situationen i fråga om lagerlokaler inte för närvarande böra

föranleda något ställningstagande. Det är emellertid min avsikt att i ett senare

sammanhang återkomma till denna fråga. Lagren av oljekraftfoder

torde, såsom nämnden föreslagit, böra bibehållas vid oförändrad omfattning.

Beträffande andra varuslag än brödsäd och oljekraftfoder synes det liksom

hittills böra ankomma på Kungl. Maj :t att inom ramen för av riksdagen

anvisade medel för beredskapslagringen bestämma beredskapslagreng

storlek.

Jordbruksnämndens förslag till omplacering av lagren föranleder i väsentliga

delar ingen erinran från min sida. Jag anser emellertid i likhet med några

av remissorganen att det kan ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger

för en omlokalisering av samtliga de lager jordbruksnämnden föreslagit till

förflyttning. Vidare äger frågan om placeringen av vissa lager samband

med tidigare berörda utredningar inom jordbruksnämnden angående beredskapslagringens

inriktning vad gäller olika varuslag. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att sedan nämnden ytterligare preciserat arbetsprogrammet

för den närmaste tiden besluta om placeringen av de lager, som i första

hand bör flyttas. Jag kan vidare i huvudsak biträda jordbruksnämndens

förslag till anskaffning av nya lagerlokaler, innebärande att behovet utav

lagerlokaler för det av jordbruksnämnden framlagda programmet för en

ökning och omplacering av de statliga beredskapslagren successivt täckes

genom dels förhyrning eller anskaffning av ursprungligen för annat ändamål

avsedda lokaler, dels nybyggnad av lagermagasin i enlighet med vad

som närmare angivits i nämndens framställning. Programmet torde i första

hand böra avse utbyggnad under tiden intill utgången av löpande sexårsavtal

för prissättningen på jordbruksprodukter.

I likhet med vissa av remissorganen anser jag att frågan om handhavandet

av den löpande skötseln och omsättningen av varorna i de nytillkommande

lagerlokalerna bör undersökas närmare. Undersökningen synes böra

utföras av jordbruksnämnden i samråd med Svenska lagerhusaktiebolaget

och representanter för livsmedelshandeln.

Jordbruksnämndens avsikt att upptaga frågan om en ökning av handelns

lager när det gäller relativt stora företag och begränsade varusortiment till

närmare undersökning föranleder ingen erinran från min sida. Jag anser i

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

likhet med nämnden det vara värdefullt om frågan om att åvägabringa en

lämplig skyddsplacering av livsmedelshandelns lager, varvid handelns merkostnader

skulle få ersättas med statsmedel, närmare utredes. I den mån

kostnaderna för en sådan skyddsplacering därvid skulle visa sig inte överstiga

kostnaden för en motsvarande och ur beredskapssynpunkt likvärdig

lagring i statlig regi synes Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

jordbruksnämnden böra äga möjlighet att med vederbörande företag

träffa uppgörelse om sagda skyddsplacering. Jag torde i detta sammanhang

få erinra om att enligt förordnande av Kungl. Maj:t den 18 november

1960 jordbruksnämndens framställning i vad den avser näringslivets

lokalisering för kännedom överlämnats till 1959 års utredning rörande den

samhälleliga lokaliseringsverksamheten.

Av investeringsanslagen till lagring av jordbruksprodukter och till ytterligare

lagring av jordbruksprodukter har för budgetåret 1961/62 cirka 78

miljoner kronor beräknats bli tagna i anspråk till beredskapslagring och

cirka 90 miljoner kronor till s. k. utjämningslagring. Medlen torde böra stå

till förfogande för nämnda ändamål även i fortsättningen. Någon ytterligare

medelsanvisning under de närmaste åren synes i anledning av jordbruksnämndens

framställning inte för närvarande vara erforderlig. Framtida förslag

i ämnet — bland annat på grund av uppdraget till nämnden att utreda

möjligheten och lämpligheten av att i beredskapssvfte lagra livsmedel

av sådana slag, som inte omfattas av nuvarande beredskapslagring — kan

emellertid medföra nya medelsanspråk. Dessa torde i så fall få prövas i samband

med den årliga budgetbehandlingen.

Föreningen Svensk spannmålshandel äger för närvarande möjlighet att

få statlig eller statsgaranterad kredit om tillhopa 225 miljoner kronor för

viss beredskapslagring och inlösenverksamhet m. m. Med nuvarande målsättning

för beredskapslagringen av brödsäd synes det under de närmaste

åren inte vara ur beredskapssynpunkt nödvändigt att dessa kreditmöjligheter

utökas. Det av jordbruksnämnden framförda förslaget om ökning

av brödsädslagren utöver nuvarande maximum kan emellertid föranleda

en annan uppskattning av medelsbehovet. Till denna fråga torde jag få

återkomma i ett senare sammanhang i samband med att ställning tages till

frågan om storleken av beredskapslagren av brödsäd.

Såsom redan antytts har jordbruksnämnden i sin framställning räknat

med att ett flertal lagermagasin av de typer, som utarbetats i samråd med

statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader och närmare beskrivits

i nämndens skrivelse, skall uppföras genom försorg av Svenska lagerhusaktiebolaget.

Nämndens förslag härvidlag föranleder ingen erinran från

min sida. Kostnaden för uppförandet av lagermagasin kan beräknas uppgå

till 3—4 miljoner kronor under de närmaste tre till fyra åren. Av bolagets

medel finnes för närvarande två miljoner kronor tillgängliga för

ändamålet. Frågan om ett eventuellt ytterligare medelstillskott torde senare

få upptagas till prövning.

Om de bemyndiganden, som Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76 år 1961

57

redan lämnat jordbruksnämnden i fråga om beredskapslagringen av livsmedel

och fodermedel m. m., kunnat helt utnyttjas —''• innebärande bland

annat en lagring av 300 000 ton brödsäd— torde den årliga belastningen

på förslagsanslaget till kostnader för beredskapslagring av livsmedel och

fodermedel m. m. ha uppgått till inemot 21 miljoner kronor. Belastningen

har emellertid i regel underskridit det årliga belopp av 15 miljoner kronor,

som beräknats för ändamålet för innevarande och nästa budgetår.

Detta beror väsentligen på att brödsädsskördarna inom riket under åtskilliga

år i fråga om kvantitet eller kvalitet varit sådana, att maximal lagring

inte ansetts lämplig eller möjlig. Brist på lagringsutrymmen har också

medverkat. Enligt min mening bör den gällande målsättningen successivt

förverkligas under de närmaste åren. Utöver de merkostnader om cirka

sex miljoner kronor, som blir resultatet av fullföljandet av tidigare planerad

beredskapslagring, medför de i nämndens utredning framlagda förslagen

med undantag för den förordade höjningen av gällande maximum

för brödsädslagringen, att anslaget till beredskapslagring av livsmedel och

fodermedel m. m. kommer att merbelastas med sammanlagt inemot fyra

miljoner kronor. Anslaget torde därför behöva höjas successivt under de

närmaste budgetåren. Frågan härom torde, efter framställning av jordbruksnämnden,

få prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte — med ändring härutinnan av Sin i statsverkspropositionen år

1961 under nionde huvudtiteln, punkt 31, gjorda hemställan —■ genom proposition

föreslå riksdagen att

dels godkänna det i det föregående framlagda förslaget

till ändring i prisortsystemet för brödsäd under regleringsåren

1961/62—1964/65,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts

medgivande, statens jordbruksnämnd att medgiva avgiftsrestitution

för majsstärkelse samt preparat på basis av

majsstärkelse i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som angivits i det föregående,

dels lämna utan erinran vad i det föregående anförts beträffande

användningen av de medel, som influtit under

regleringsåren 1956/57—1958/59 och 1959/60 och som influtit

eller inflyter under regleringsåren 1960/61 och 1961/

62 genom upptagande av införselavgifter, ävensom av andra

i samband med jordbruksregleringen under nämnda regleringsår

influtna eller inflytande avgiftsmedel,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

medgivande, statens jordbruksnämnd att i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i det föregående,

jämka prisutjämningsbelopp å vissa jordbruksreglerade

varor,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 76 år 1961

dels till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 133 000 000 kronor,

dels lämna utan erinran vad som i det föregående anförts

beträffande vissa frågor på livsmedelsberedskapens

område.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

610305 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa åtgärder i prisregler ande syfte på jordbrukets område, m. m., jämte i ämnet a1 i texten
  2. JoU 1961:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående vissa åtgärder i prisreglerande sgfte på jordbrukets område, m. m., jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten