Sök i Ratio Lex

Angående avsättning av viss del av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för stöd till industriellt forskningsoch utvecklingsarbete, m. m

1961-03-10 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:77, Angående avsättning av viss del av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för stöd till industriellt forskningsoch utvecklingsarbete, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

1

Nr 77

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avsättning av

viss del av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag för stöd till industriellt forskningsoch

utvecklingsarbete, m. m.; given Stockholms slott

den 10 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att viss del av statens vinst å malmbrytningen

vid Luossavaraara-Kiirunavaara aktiebolags gruvor avsättes till två särskilda

fonder, den ena benämnd Norrlandsfonden och den andra Malmfonden

för forsknings- och utvecklingsarbete. Norrlandsfondens uppgift skall vara

att främja näringslivets framtida utveckling i Norrland, varvid tonvikten

bör läggas på Norrbotten. Stöd skall kunna utgå dels till forsknings- och

utvecklingsarbete, som syftar till en vidareförädling av norrländska råvaror,

och dels till en industriell utbyggnad. Ur Malmfonden för forskningsoch

utvecklingsarbete skall stöd utgå till teknisk och naturvetenskaplig

forskning samt till industriella utvecklingsarbeten.

Avsättningen föreslås uppgå till sammanlagt högst 25 miljoner kronor årligen

under en femårsperiod, varefter frågan om avsättning torde upptagas

till ny prövning. Av det årliga beloppet föreslås högst 15 miljoner kronor

avsättas till Norrlandsfonden och högst 10 miljoner kronor till Malmfonden

för forsknings- och utvecklingsarbete. Det skall ankomma på Kungl. Maj:t

att besluta om formerna för avsättningen.

Fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna (tremiljonersfonden)

föreslås uppgå i Norrlandsfonden.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 77

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 mars 1961.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om avsättning av viss

del av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för stöd till

industriellt forsknings- och utvecklingsarbete, m. m.

I. Inledning

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1956 tillkallades tre utredningsmän1

med uppdrag att verkställa utredning rörande avsättning av

viss del av statens vinst å malmbrytningen vid Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags gruvor till en fond för statligt stöd till utvecklings- och forskningsarbete

inom näringslivet med beaktande av de speciella förhållandena

i norra Sverige.

I utredningsdirektiven framhålles, att det allmänna genom inlösen av de

privata stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag övertar ansvaret

för det långsiktigare nyttiggörandet av de lappländska järnmalmstillgångarna.

Statsmakterna har under praktiskt taget hela den tid gruvdriften

pågått sökt begränsa de icke önskvärda verkningarna av den fortgående

tömningen av malmtillgångarna genom att påverka brytningens omfattning.

De motiv som tidigare förestavade sådana åtgärder förtjänar alltjämt beaktande.

Det ter sig emellertid idag knappast aktuellt att tillgodose dem genom

att tillgripa en hårdare direkt begränsning av malmuttömningen. Målsättningen

synes i stället kunna realiseras genom en härför adekvat disposition

av den avkastning, som malmutvinningen lämnar. I direktiven uttalas därefter

att mot bakgrunden av vissa för utvecklingen av vårt näringsliv ogynnsamma

faktorer — de ensidigt sammansatta råvarutillgångarna, den ringa

befolkningsnumerären, de internationellt sett ofta små företagsenheterna

—- ett vidgat samhälleligt engagemang för att främja tekniskt och ekono
1

Utredningsmän har varit riksbankschefen P. V. Åsbrink, ordf., ledamoten av riksdagens

andra kammare B. I. Jansson och bruksdisponenten K. Hj. Åselius. Numera direktören i

ingeniörsvetenskapsakademien E. G. Ljungberg har dels såsom expert biträtt utredningen, dels

varit utredningens sekreterare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

miskt framåtskridande framstår såsom önskvärt. Detta kunde konkret tänkas

få den formen att en del av den vinst staten åtnjuter från malmbrytningen

avdelas för att stärka det svenska näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete.

Mot bakgrunden av att konsekvenserna för Norrlandsbefolkningens

del blir mest påtagliga då malmtillgången sinar, bör enligt direktiven

viss prioritet ges till sådana avsnitt av näringslivets utveckling som

kan påräknas få sin speciella betydelse för befrämjandet av näringslivets

utbyggnad och framtida industrialisering i Nordsverige.

Kungl. Maj:t uppdrog sedermera den 30 oktober 1958 åt utredningsmännen

att framlägga förslag till framtida disposition av fonden för vissa stödåtgärder

inom malmkommunerna (tremiljonersfonden). Därjämte har utredningsmännen

haft att taga i övervägande en till finansdepartementet den

13 april 1957 inkommen skrivelse, vari föreslagits att viss del av de genom

energibeskattningen inflytande medlen skulle användas till bildande av en

fond för bevarande och utbyggnad av näringslivet i de fyra nordligaste länen.

Utredningsmännen har den 23 augusti 1960 avlämnat ett betänkande angående

inrättande av en fond av malmvinstmedel till främjande av naturvetenskapligt

och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1960: 31).

Över utredningsmännens betänkande har efter remiss yttranden avgivits

av försvarets forskningsanstalt, statskontoret, riksräkenskapsverket, kanslern

för rikets universitet, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, statens

naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för samhällsforskning,

statens råd för atomforskning, skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, kommerskollegium,

Sveriges geologiska undersökning, flygtekniska försöksanstalten, statens

tekniska forskningsråd, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, kommittén

för näringslivets lokalisering, 1955 års universitetsutredning, Svenska

träforskningsinstitutet, Metallografiska institutet, Svenska institutet för konserveringsforskning,

Cement- och betonginstitutet, Institutet för optisk forskning,

Kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Jernkontoret,

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB), Aktiebolaget Atomenergi,

Vetenskapsakademien, Skogs- och lantbruksakademien, Ingeniörsvetenskapsakademien,

Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen samt Svenska

uppfinnareföreningen.

Vid kanslerns för rikets universitet yttrande har fogats utlåtanden från

matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid Uppsala, Lunds och Stockholms

universitet samt historisk-filosofiska sektionen vid Göteborgs universitet.

Vid överstyrelsens för de tekniska högskolorna yttrande har fogats utlåtanden

från kollegienämnderna vid tekniska högskolan i Stockholm och

Chalmers tekniska högskola. Till kommerskollegiets yttrande har fogats utlåtanden

från Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, han
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

delskammaren i Gefle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Utlåtanden

har vidare fogats till länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande från

Västernorrlands läns landsting och Västernorrlands läns företagareförening,

till länsstyrelsens i Västerbottens län yttrande från länsarbetsnämnden i

Västerbottens län, skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län, Västerbottens läns

hushållningssällskap, Västerbottens företagareförening, Västerbottens Tekniska

förening och Skelleftegruppen av Norrbottens och Västerbottens läns

handelskammare samt till länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande från

länsarbetsnämnden i Norrbottens län, lantbruksnämnden i Norrbottens län,

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, Norrbottens läns landsting, Norrbottens

läns hushållningssällskap, Kiruna stad, Luleå stad, Gällivare kommun,

Norrbottens företagareförening och Norrbottens hantverksdistrikt.

Yttranden har vidare inkommit från akademiska rektorskonventet i Stockholm,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Fonden för skoglig forskning, Forskningsstiftelsen SDA samt Norrlandsförbundet.

II. Utredningsmännens förslag

1. Allmänna överväganden

Jag torde först få lämna en kortfattad redogörelse för forsknings- och utvecklingsarbetets

nuvarande organisation.

Naturvetenskapligt och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete bedrives

i vårt land huvudsakligen vid universitet och högskolor, forskningsinstitut

och industriföretag.

Naturvetenskaplig grundforskning förekommer främst vid universiteten

samt vid vissa forskningsinstitut, såsom Nobelinstitutet för fysik och kemi

jämte andra under Vetenskapsakademien lydande forskningsinstitut. Viss

allmän grundforskning sker även vid de tekniska högskolorna.

Teknisk forskning förekommer förutom vid de tekniska högskolorna och

i viss utsträckning vid universiteten jämväl vid andra statliga institutioner,

främst försvarets forskningsanstalt, geotekniska institutet, Sveriges geologiska

undersökning och flygtekniska försöksanstalten. Därjämte bedrivs teknisk

forskning bl. a. av forskningsgruppen vid Aktiebolaget Atomenergi och

av de s. k. branschforskningsinstituten. Bland de senare kan nämnas Svenska

träforskningsinstitutet, Metallografiska institutet, Cement- och betonginstitutet

och Institutet för optisk forskning — samtliga samarbetande med

tekniska högskolan i Stockholm — samt de med Chalmers tekniska högskola

samverkande Svenska textilforskningsinstitutet, Svenska institutet

för konserveringsforskning och Svenska silikatforskningsinstitutet. Flertalet

av de nämnda branschforskningsinstituten åtnjuter bidrag genom anslag

på riksstaten, varjämte anslag från forskningsråden utgår för särskilda

forskningsarbeten. I övrigt finansieras deras verksamhet av berörda in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

5

dustriföretag. Inom vissa industribranscher har tillskapats forskningsinstitutioner

utan direkt samverkan med staten. Här kan särskilt nämnas Jernkontorets

forskningsverksamhet.

En väsentlig uppgift inom det naturvetenskapliga och tekniska forskningsarbetet

har statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska

forskningsråd i egenskap av anslagsfördelande organ. Till de båda forskningsråden

har budgetåret 1960/61 anvisats 5,8 respektive 5,1 miljoner kronor.

Bland anslagsfördelande organ må bär också nämnas Ingeniörsvetenskapsakademien

och Svenska uppfinnarkontoret, vilka båda åtnjuter visst

bidrag från staten.

Frågan om en speciellt finansierad och organiserad stöd- och risktagarverksamhet

för att stimulera industriellt utvecklingsarbete får enligt utredningsmännen

ses mot bakgrunden av de problem som sammanhänger med

den svenska företagsstrukturen. Inom den svenska industrien saknas praktiskt

taget vad som enligt internationell måttstock kan betecknas som mycket

stora företag och endast ett fåtal svenska företag kan efter samma måttstock

föras till stora företag. Därav följer sämre förutsättningar för företagen

att avdela tillräckliga resurser för forsknings- och utvecklingsarbete.

Det förefaller obestridligt, framhåller utredningsmännen, att detta skapar

ett handikapp i förhållande till de större länderna.

Utredningsmännen betonar vidare att intet företag som regel är benäget

att satsa alla sina för nytt risktagande tillgängliga resurser på ett enda projekt.

Försiktigheten bjuder att riskerna fördelas på flera objekt. Det är framför

allt på grund av sina större möjligheter att sprida och därmed utjämna

sitt risktagande som det större företaget med skäl kan sägas vara överlägset

det mindre. Detta förhållande framstår som så mycket allvarligare som

kostnaderna för utvecklingsarbetet inom industrin synes bli allt större med

teknikens utveckling. Utredningsmännen pekar också på att redan dokumenteringsbehovet,

d. v. s. behovet att hålla reda på vad som händer inom

den vetenskapliga forskningen, blir allt mer arbetskrävande. Detta har i

flera länder nödvändiggjort kostsamma ansträngningar för att bygga upp

s. k. dokumenteringscentraler. I vissa fall har vidare, uttalar utredningsmännen,

den tekniska utvecklingen resulterat i en teknik som överhuvudtaget

inte kan utnyttjas annat än i mycket stora företagsenheter. Detta gäller

i hög grad om kemisk industri liksom om olika slag av elektrisk och

elektronikutnyttjande industri. Det säger sig självt, att fortsatt forskning

samt vidareutveckling av hittills tillämpade metoder inom här berörda områden

ställer sig mycket dyrbara. Även i fråga om utvecklingsarbetets former

synes en förändring ha skett. Den enskilde forskarens och uppfinnarens

roll har minskat. Tekniska framsteg och nya uppfinningar är nu ofta

resultatet av kollektiva ansträngningar av fackmän från olika håll. Utredningsmännen

understryker, att dessa omständigheter pekar mot en utveckling,

där de stora och största företagens ställning stärkes när det gäller utvecklingsarbete

i förhållande till de mindre företagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

Till följd av vårt lands speciella företagsstruktur kan enligt utredningsmännens

uppfattning de medel som företagen har möjlighet att mobilisera

för mera omfattande forsknings- och utvecklingsuppgifter inte betraktas som

tillräckliga, om vi vill hålla oss i nivå med utvecklingen i de större industriländerna.

Visserligen blir ett litet land alltid i högre grad än de stora industriländerna

hänvisat till att visa sin tekniska effektivitet genom att snabbt

införliva de tekniska nyheter som utlandet producerar. Enligt utredningsmännens

mening kan inget land i längden basera sina strävanden att hålla

takten i industriellt hänseende med övriga länder på enbart en importerad

teknik. Ett effektivt mottagande av utlandets forsknings- och utvecklingsresultat

förutsätter förmåga att tillgodogöra sig framstegen. Åtkomligheten

av utlandets framsteg minskar också för ett land som inte själv kan lämna

egna prestationer i utbyte.

Utredningsmännen övergår därefter till att diskutera frågan om olika typer

av forskningsarbete och vilka typer som bäst behöver stöd. De skiljer

härvid på å ena sidan grundforskning samt å andra sidan tillämpad forskning

eller målforskning. Karakteristiskt för grundforskningen anser utredningsmännen

vara att den inte uppställer något på förhand angivet praktiskt

mål utan att den i princip söker öka tillgången på grundläggande kunskaper

i allmänhet. Målforskningen däremot är inriktad på att med tillämpning av

grundläggande kunskap nå vissa i förväg uppställda praktiska mål, t. ex.

att få fram en ny produkt eller eu ny process. Någon klar gräns mellan

grundforskning och övrig forskning går inte att dra.

Utredningsmännen anser det ligga i sakens natur, att möjligheterna för

företagen att på egen hand tillgodose behoven av utvecklingsinsatser kan

vara och i allmänhet är relativt goda i fråga om konkreta forskningsuppgifter,

som sammanhänger med företagens löpande produktiva verksamhet.

Däremot kan företagen självfallet inte bära upp alla de forsknings- och utvecklingsuppgifter

som erfordras. I intet land svarar sålunda enskilda företag

för någon mera avsevärd del av grundforskningen. Denna kan visserligen

i hög grad vara lönande men lönsamhetsutsikterna kan i det konkreta fallet

inte avgöras i förväg. Företagens benägenhet att riskera pengar på forsknings-

och utvecklingsuppgifter måste, konstaterar utredningsmännen, av

lättförklarliga skäl antagas vara störst beträffande sådan forskning där insatserna

snabbast kan ge resultat. Grundforskningen är emellertid lika oundgänglig

för det slutliga tekniska framåtskridandet som annan forskning.

Föreställningen om målforskningens större ekonomi, d. v. s. att den producerar

resultat i någon mening billigare än grundforskningen, är enligt utredningsmännens

mening tvivelaktig. Även motsatsen kan hävdas. I en vidare

samhällsekonomisk mening låter sig avkastningen av insatser gjorda i den

grundläggande forskningen väl mäta sig med avkastningen av insatser inom

målforskningen. Mycket talar för, anför utredningsmännen vidare, att det är

grundforskningen som riskerar att bli underförsörjd med medel. Över hela

den industriellt utvecklade världen pågår en stark opinionsbildning för en utbyggnad

och förstärkning av den grundläggande naturvetenskapliga forsk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

ningen. Det måste enligt utredningsmännens mening vara mycket osannolikt

att vårt land till skillnad från snart sagt alla länder skulle befinna sig i ett

sådant läge på detta område att inte också vi har anledning till ökade insatser.

Utredningsmännen framhåller, att samhället i alla utvecklade industriländer

funnit det nödvändigt att på olika sätt komplettera industriföretagens

insatser för det industriella och tekniska utvecklingsarbetet. För Sveriges del

kan såsom nämnts speciella skäl anföras för att våra strävanden på detta

område behöver ytterligare förstärkas. Utredningsmännen uttalar sammanfattningsvis,

att de för sin del funnit det ligga något obestridligt tilltalande

och riktigt i tanken, att en del av de medel som frigöres vid den fortgående

förtäringen av de lappländska järnmalmstillgångarna reserveras och användes

för att bygga upp andra ekonomiska värden.

2. Utredningsmännens ställningstaganden

Mot bakgrunden av de tidigare redovisade allmänna övervägandena stannar

utredningsmännen för att föreslå att en del av statens vinst från LKAB

avsättes till stöd åt tekniskt och industriellt forsknings- och utvecklingsarbete.

Utredningsmännen förordar, att även grundforskningen skall omfattas

av stödet. Otillräckliga resurser för grundforskningen skulle hämma sig och

leda till att målforskningen och den tillämpade tekniken efterhand finge

arbeta under tynande villkor. Utredningsmännen föreslår vidare, att all naturvetenskaplig

grundforskning skall kunna komma i fråga. Även gränsområdena

till naturvetenskaperna skall kunna inkluderas. Någon gradering

eller någon skillnad mellan discipliner, som bedömes mer eller mindre viktiga,

bör inte förekomma.

I fråga om avvägningen mellan grund- och målforskning uttalar utredningsmännen,

att man i varje fall tills vidare bör undvika att fastslå några

bestämda fördelningsnormer. Den faktiska fördelningen bör grunda sig på

en angelägenhetsgradering från fall till fall av anmälda behov. Målsättningen

skall vara, att insatserna göres till förmån för det bästa projektet, oavsett

under vilken kategori detta faller. På längre sikt bör erfarenheterna bli utslagsgivande

för lösningen av avvägningsproblemet. Utredningsmännen understryker

att stöd inte bör utgå till sådana forsknings- och utvecklingsuppgifter

som skulle ha kommit till utförande även utan någon särskild

insats utifrån. Utan denna målsättning skulle de ekonomiska insatserna inte

avsätta några resultat utöver dem, som ändå skulle uppnås. Stödet skulle

därmed i realiteten förvandlas till ingenting annat än en form för företagssubvention.

Utredningsmännen har anslutit sig till tanken att projekt, som kan väntas

vara näringslivet i Norrland till särskilt gagn, ges en viss prioriterad

ställning inom verksamheten. Vid val mellan två likvärdiga projekt, av vilka

det ena hänför sig till Norrland1, bör norrlandsprojektet ges företräde. Det

vore emellertid enligt utredningsmännens mening olämpligt att besluta att

en viss del av de disponerade medlen skall användas för särskilda norrlands
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

projekt. Varje ledning för avgörande av hur stor del som skulle komma i

fråga saknas.

Utredningsmännen betonar att det inte råder någon hrist på lovande områden

för forsknings- och utvecklingsarbete på grundval av norrländska råvarutillgångar.

I en till utredningsmännens betänkande såsom bilaga fogad

promemoria från statens tekniska forskningsråd nämnes bl. a. en serie

forskningsuppgifter, knutna till skog, trä, cellulosa och till de norrländska

malmtillgångarna. Vidare erinrar utredningsmännen om förslagen om en

snabbare malminventering i Norrbottens län. Denna skulle avse såväl järnmalm

som andra mineraltillgångar.

Förslag till projekt avses i regel initieras från intresserade företag, forskningsinstitutioner,

forskningsråd o. s. v. I fråga om forsknings- och utvecklingsuppgifter

som har särskilt samband med Norrlands näringsliv, bör däremot

ledningen för den föreslagna stödverksamheten enligt utredningsmännens

mening arbeta aktivt för att inventera tänkbara projekt. Den bör också

uppdra åt särskilda institutioner att systematiskt inventera och granska

projekt av intresse för Norrlands ekonomiska utveckling, liksom regelbunden

kontakt bör hållas med de norrländska länsstyrelserna och industriföretagen.

Enligt utredningsmännens uppfattning skulle en stödverksamhet av det

här avsedda slaget, även utan något som helst särskilt hänsynstagande till

projektens norrlandskaraktär, ändå i hög grad få en inriktning som både

direkt och indirekt skulle få betydelse för Norrlands ekonomiska framåtskridande.

Den stora roll som de norrländska råvarutillgångarna spelat

och spelar inom vår industriella produktion och i vår export, gör det enligt

utredningsmännens mening ofrånkomligt, att den fortsatta industriella

expansionen och anpassningen till nya förhållanden inom världsekonomin

kommer att innebära en ytterligare förädling av de norrländska råvarorna

och en differentiering som är byggd på dessa.

Stöd till grundforskningen skall enligt utredningsmännen regelmässigt få

formen av bidrag utan återbetalningsskyldighet. Det skall i princip avse engångsinsatser,

även om långsiktiga engagemang inte behöver uteslutas. Stödet

bör hänföra sig till ett bestämt och avgränsat forskningsprogram. För

ett visst pågående eller beslutat forskningsprojekt skall forskare kunna engageras

för ett angivet antal år, anför utredningsmännen. Bidrag bör däremot

inte lämnas till inrättande av speciella professurer eller andra permanenta

forskarbefattningar, liksom inte heller åtaganden bör göras att upprätta

och underhålla permanenta forskningsinstitutioner.

Beträffande de praktiskt orienterade insatserna för det industriella utvecklingsarbetet,

främst målforskningsarbetet, uppehåller sig utredningsmännen

inledningsvis vid frågan om riskerna för bristande realism i stödverksamheten.

Stora svårigheter anmäler sig vid varje försök att organisera

och bedriva en stödverksamhet som avser den inom existerande företag bedrivna

måltorskningsverksamheten. Utredningsmännen lägger största vikt

vid nödvändigheten av att skapa god kontakt mellan stödverksamheten och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

9

den normala produktiva verksamheten i samhället. Sker inte detta föreligger

risker för orealistiskt valda projekt och oproportionerliga kostnader för

genomfört arbete. Möjligheterna att undvika dessa risker får främst sökas

efter sådana linjer att projekten som regel bearbetas och genomföres i

direkt samarbete med intresserade företag på området. Helst bör detta ske

under former som engagerar företagen ekonomiskt samtidigt som deras

praktiska sakkunskap och speciella erfarenheter utnyttjas. Utredningsmännen

framhåller, att stödformerna som regel bör förenas med en viss villkorlig

återhetalningsskyldighet. De föreslår dels lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

och dels villkorlig garanti för täckande av viss del avkostnaderna.

Den förstnämnda stödformen innebär, att vid vissa projekt,

som genomförs i samarbete med ett företag, ingen återhetalningsskyldighet

bör inträda om projektet ger negativt resultat. Om resultatet däremot blir

vinstgivande, skall lånet återbetalas. Aterbetalningsföreskrifterna bör vara

relativt stränga och inkludera krav på full räntebetalning för den tid kapitalinsatsen

utestått. Utredningsmännen framhåller, att en praktisk svårighet

vid tillämpningen av denna stödform blir avgörandet om villkoren för

återbetalningsskyldighetens inträdande är uppfyllda eller ej. Vid stödformen

villkorlig garanti för täckande av viss del av kostnaderna täcker fonden

förlusten på ett visst projekt upp till ett bestämt belopp. Denna konstruktion

kan tillämpas då ett företag själv har resurser att genomföra ett

projekt men av riskfördelningsskäl inte är berett att ensamt satsa på det.

Under vissa omständigheter bör stöd kunna lämnas i form av anslag utan

återbetalnings- och förräntningsskyldighet även för tekniskt och industriellt

utvecklingsarbete. Detta kan gälla om resultatet av ett projekt inte kan

väntas leda till direkt ekonomisk vinning för något visst företag utan kan

komma flera företag eller en hel industribransch tillgodo. Utredningsmännen

anser inte, att stödet bör ha formen av delägarskap i företag, men utesluter

inte att detta kan ske i undantagsfall. I fråga om patenterbara uppfinningar

framhåller utredningsmännen, att det kan vara rimligt att som villkor för

stöd föreskriva mer eller mindre långtgående begränsningar beträffande

äganderätten till ett eventuellt uppkommande patent.

Syftet med stödverksamheten med avseende på målforskning och praktiskt

utvecklingsarbete bör enligt utredningsmännens mening vara att övertaga

och täcka med utvecklingsarbete förenade risker, som efter vanlig

prövning av bästa sakkunskap bedömes värda att tagas, men som enskilda

företag inte i sin normala verksamhet vågar sig på eller ensamma förmår

bära. Den ifrågasatta verksamhetens enda uppgift skall vara att främja utvecklingsarbete,

inte att understödja företag. I första hand kommer enligt

utredningsmännen sådana projekt i fråga som är så stora, att de överstiger

enskilda företags förmåga att genomföra eller som eljest ligger mindre väl

till för enskilda företag, t. ex. projekt som avser utvecklingsuppgifter av intresse

för eu hel bransch. Projekt som är utpräglat långsiktiga och gränsar

lill ren grundforskning bör likaså kunna stödjas.

Vissa redan existerande statliga organ, främst statens naturvetenskapliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

forskningsråd och statens tekniska forskningsråd, har en verksamhet som

nära kan komma att överensstämma med den föreslagna. Utredningsmännen

anser det inte vara någon avgörande olägenhet att på detta område

ibland mer än en beslutande instans ägnar sig åt verksamhet av samma

slag och sålunda en viss organisatorisk dubblering kan uppkomma. De

framhåller, att för uppgifter av det speciella slag som det här gäller, kan

det vara en fördel att flera organ engageras och får tillfälle att pröva uppkomna

behov. Verksamheten skall dessutom endast till viss del komma att

bestå i att understödja sådan forskning som de båda forskningsråden nu

bidrar till. Utöver stöd till grundforskningsbetonade projekt, skall också

sådana uppgifter tillgodoses som faller utanför någotdera av forskningsrådens

uppgifter. Resurserna skall kunna utnyttjas för större projekt än

som ligger inom räckhåll för forskningsråden. Redan insatser på några

miljoner kronor eller något tiotal miljoner kronor faller ofta utanför vad

forskningsråden normalt kan tänka sig engageras i. Det tillskott av nya resurser

för forskningsändamål som kan ställas till förfogande av malmvinstmedlen

bör hållas ihop inom en organisatorisk enhet och inte splittras

upp på flera organ och specialanvändningar.

3. Verksamhetens organisation och utformning

Utredningsmännen har i sitt förslag utgått ifrån att en fond skall bildas.

Grundläggande vid deras överväganden beträffande ledningen och administrationen

av fonden har varit att denna inte annat än i undantagsfall själv

skall organisera och genomföra de understödda projekten. Den direkta ledningen

och förstahandsansvaret för de projekt fonden engagerar sig i skall

åvila de institutioner eller företag som mottar stödet. Enligt utredningsmännens

uppfattning får det inte tillmätas någon betydelse vem som är

företagets ägare. Såväl statliga som privata institutioner och företag liksom

även kommunala och kooperativa företag skall kunna komma i fråga. Endast

undantagsvis torde däremot stöd böra lämnas åt enskilda uppfinnare

eller forskare som arbetar utan anknytning till existerande företag eller

forskningsinstitutioner.

Det årliga bidraget till fonden av vinstmedel från LKAB skall bestridas

ur de vinstmedel från bolaget, som årligen tillföres staten som utdelning i

dess egenskap av aktieägare i bolaget. Utredningsmännen anför, att den andel

av statens årliga utdelningsinkomst, som skall disponeras av fonden,

inte bör vara större än att statens återstående, behållna utdelningsinkomst

från bolaget räcker till för att bestrida normal förräntning och amortering

av statens egen investering i bolaget.

De årliga medelstillskott som fonden skall arbeta med bör bli någorlunda

stora. Utredningsmännen anser det också önskvärt att fondens ledning kan

räkna med ett, i varje fall i början, fast årligt medelstillskott. Även om

statens intäkter av utdelningen från malmbolaget kan komma att underkastas

konjunkturbetingade variationer, bör ett årligt belopp fastställas att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 19G1

utgå till fonden under i varje fall en viss period. Utredningsmännen föreslår

sålunda ett årligt bidrag om 25 miljoner kronor under en första period

av fem år. Därefter får frågan om bidragets storlek upptagas till ny prövning.

De till fonden inflytande medlen kommer, utöver det årliga tillskottet av

vinstmedel från LKAB, att utgöras av återbetalning på lån som utlämnats

av fonden samt avkastning på fondkapitalet. Storleken av återbetalningar

och räntor på lån blir beroende av i vilken omfattning denna stödform begagnas

samt av hur ofta projekten visar sig vinstgivande. Utredningsmännen

framhåller, att posten under de första åren av naturliga skäl blir obetydlig.

De från fonden utbetalade beloppen torde komma att växla relativt

kraftigt från år till år. Utredningsmännen föreslår därför en fondering för

vilken riktmärket bör vara 75—100 miljoner kronor. Fondens ledning skall

dock ha frihet att låta beloppet fluktuera inom vidare gränser. Fondens

kapital bör göras räntebärande. Med hänsyn till att dess ledning inte bör

belastas med kapitalförvaltning i snävare mening samt riksbanken föreslås

bli fondens bankförbindelse förordar utredningsmännen, att medlen

innestår i riksbanken och där gottgöres ränta efter en räntesats, som föreslås

ligga en halv procent över affärsbankernas högst förräntade inlåningsräkning.

Fondens ledning bör enligt utredningsmännens förslag anförtros åt en

särskild styrelse. Antalet ledamöter i styrelsen bör vara litet. Utredningsmännen

föreslår, att antalet begränsas till fem. Två ledamöter bör ha varit

praktiskt verksamma inom industri eller finansväsen och två ledamöter

ha erfarenhet av naturvetenskaplig eller teknisk forskning. Styrelseledamöterna

utses av Kungl. Maj:t efter förslag av fyra s. k. förslagsgrupper. Varje

sådan förslagsgrupp har att föreslå tre kandidater, av vilka Kungl. Maj :t

sedan utser en. En första förslagsgrupp föreslås bildad av chefen för kommerskollegium

och cheferna för statens tekniska verk, varmed avses statens

järnvägar, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

televerket. Två grupper bildas av verkställande direktörerna från några större

industriföretag •— en grupp från företag med särskild anknytning till

Norrland och en grupp från andra företag med erfarenheter av industriellt

framstegsarbete. Medlemmarna i dessa båda grupper, som vardera bör omfatta

fyra till fem personer, skall vid varje särskilt tillfälle utses av Kungl.

Maj:t. Den fjärde gruppen skall bestå av direktörerna i Ingeniörsvetenskapsakademien

och Jernkontoret, rektorerna vid de tekniska högskolorna

och ordförandena i statens naturvetenskapliga och tekniska forskningsråd.

Utöver fyra nämnda styrelseledamöter skall Kungl. Maj:t utse en femte

ledamot som tillika skall vara ordförande.

Fondens räkenskaper skall granskas av två av Kungl. Maj:t utsedda revisorer,

varav en auktoriserad revisor. Revisionen skall, framhåller utredningsmännen,

liksom Kungl. Maj:ts beslut om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter

endast avse förvaltningen i inskränkt mening och icke innebära någon

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

granskning av eller något ställningstagande till det materiella innehållet i

fondstyrelsens beslut om stöd åt olika projekt.

Enligt förslaget skall erforderligt utredningsarbete för fondens räkningöverlåtas

åt redan befintliga organ och inom dessa verksamma kvalificerade

specialister. Fondens kansli bör därför kunna begränsas till att omfatta

blott några få anställda, nämligen en verkställande direktör, en sekreterare,

en kamrer samt biträdespersonal. Det bör enligt utredningsmännen

åvila styrelsen att utse dessa tjänstemän, liksom att fastställa deras löner

och anställningsvillkor.

4. Fonden för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna (tremiljonersfonden)
Såsom

tidigare nämnts har utredningsmännen också haft i uppdrag att

framlägga förslag till disposition av fonden för vissa stödåtgärder inom

malmkommunerna (tremiljonersfonden). Denna fond bildades genom beslut

av 1938 års riksdag. Dess syfte var att skydda de av LKAB:s verksamhet berörda

kommunerna (Jukkasjärvi kommun, numera Kiruna stad, och Gällivare

kommun) mot följderna av växlande konjunktur för malmproduktionen.

Genom beslut av 1946 års riksdag ändrades fondens bestämmelser i

vissa avseenden. I enlighet med dessa bestämmelser togs fonden i bruk under

budgetåren 1946/47—1951/52. Under denna tidrymd utbetalades sammanlagt

243 180 kronor till pensionsutfyllnad åt anställda vid LKAB, vilka

förtidspensionerats i samband med inträffade sysselsättningssvårigheter.

Utbetalandet av dessa pensionsutfyllnader är det enda ändamål för vilket

fonden tagits i bruk. Fonden uppgår därmed för närvarande till 2 756 820

kronor.

Utredningsmännen har diskuterat möjligheten att låta tremiljonersfonden

bli ett komplement till malmfonden. Den skulle då kunna användas

för industriell exploatering av resultaten av malmfondens norrlandsprojekt

och härvid utnyttjas för det stadium som normalt följer efter malmfondens

befattning med ett projekt. Den stödform som skulle komma i fråga vore

medel- eller långfristiga lån avsedda att bidraga till finansieringen av anläggningar

eller maskinköp. Utredningsmännen invänder mot denna användning

av tremiljonersfonden, att denna är av alltför begränsad omfattning

för att kunna bli av betydelse annat än i isolerade fall. De förordar i

stället att fonden ombildas till en statlig lånefond. Denna skall användas

för att stödja en differentiering av näringslivet i malmfälten genom att

medelst långivning främja startandet av kompletterande industrier. Det

föreslagna användningsområdet överensstämmer nära med det som gäller

för statens hantverks- och industrilånefond. De för sistnämnda fond gällande

lånevillkoren skall tillämpas även för tremiljonersfonden. Detta innebär

en marknadsmässig räntesats och en amorteringstid på normalt högst

tio år.

Syftet med tremiljonersfonden skall enligt utredningsmännens förslag

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

vara att främja uppkomsten eller utbyggandet av kompletterande industrier

inom Kiruna stad och Gällivare kommun. I undantagsfall, framhåller utredningsmännen,

bör lån kunna utgå även för annan del av Norrbottens

län. Genom att syftet sålunda är att stödja industrialiseringen inom en viss

region, inte att allmänt underlätta kapitalanskaffning för en viss storleksgrupp

av företag, är vissa avvikelser motiverade från hantverks- och industrilånefondens

bestämmelser. Ur tremiljonersfonden bör sålunda enligt

utredningsmännens förslag kunna utlämnas lån för industriell verksamhet

som startas även av större företag. Förvaltningen av fonden bör

uppdras åt länsstyrelsen i Norrbottens län, som vid avgörandet av låneärenden

bör samråda med länsarbetsnämnden samt eventuellt med kommerskollegium,

malmkommunerna eller företagareföreningen.

Någon övre gräns för lånens storlek bör inte fastställas, anser utredningsmännen.

Lån över 100 000 kronor bör dock prövas av Kungl. Maj:t.

III. Yttranden

Samtliga remissinstanser har anslutit sig till eller lämnat utan erinran

vad utredningsmännen anfört om behovet av stöd åt industriellt forskningsoch

utvecklingsarbete. Förslaget om att en del av statens vinst från malmbrytningen

skall avsättas för nämnda ändamål har likaså i princip tillstyrkts

eller godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser, varvid dock

starkt skiljaktiga meningar kommit till uttryck beträffande inriktningen av

och formerna för stödet. Statskontoret betecknar sålunda fondens uppgifter

såsom ytterst diffusa och förordar ytterligare överväganden rörande syftet

med verksamheten. Ämbetsverket finner det vidare påfallande att utredningsmännen

så starkt gått in för stöd åt grundforskning, oaktat

denna reguljärt anses åvila staten. Sistnämnda förhållande har åberopats

även av åtskilliga andra remissinstanser. Enligt länsstyrelsen i Västerbottens

län följer därav att grundforskningen principiellt och i första hand

bör stödjas av anslag över statsbudgeten och länsstyrelsen i Norrbottens län

ifrågasätter huruvida just de lappländska malmtillgångarna kan anses inta

eu sådan särställning att vinsten från dem skall få tas i anspråk för grundforskning

inom hela det svenska naturvetenskapliga och tekniska forskningsfältet.

Under sådana omständigheter, menar länsstyrelsen, kan man

med lika stort fog kräva att vinsterna från andra liknande naturtillgångar

tas i anspråk för ett utvidgat allmänt forskningsstöd. De båda länsstyrelserna

liksom kommittén för näringslivets lokalisering, Västernorrlands läns

landsting, samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen, Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare samt Västerbottens företagareförening,

vilka i övrigt uttryckt likartade synpunkter, accepterar emellertid att

stöd lämnas åt sådan grundforskning som kan antas vara en förutsättning

för utvecklingen av näringslivet i Nordsverige. Enligt statens tekniska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

forskningsråd kommer den föreslagna uppläggningen att innebära en dubblering

av de naturvetenskapliga och tekniska forskningsrådens verksamhet

för vilken några bärande skäl inte anförts. Liknande synpunkter anföres

av överstyrelsen för de tekniska högskolorna, kollegienämnden vid tekniska

högskolan i Stockholm samt länsstyrelsen i Västmanlands län. Med hänsyn

till önskemålet att undvika en splittring av fondens resurser ställer sig

länsstyrelsen i Malmöhus län tveksam och Svenska uppfinnareföreningen

avvisande till att medlen skulle kunna disponeras för grundforskning.

Utredningsmännens förslag beträffande stöd åt grundforskningen har

emellertid också mötts med instämmanden eller lämnats utan erinran av ett

stort antal remissinstanser. Sålunda anser kommerskollegium att utredningsmännen

har givit goda skäl för sina förslag i fråga om vilka slag av

projekt — från grundforskning till utvecklingsarbeten på gränsen till kommersiell

exploatering — som malmfondens verksamhet bör omfatta. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län framhåller att grundforskningen och

dess problemställningar representerar den mest långsiktiga och perspektivrika

planeringen av en nations resurser och understryker vikten av att

grundforskningen i första hand tillgodoses vid medlens fördelning. 1955 års

universitetsutredning betonar att tekniskt utvecklingsarbete i mycket hög

grad måste vila på grundforskning. Det blir nödvändigt för malmfondens

styrelse att som ett första led vid genomförandet av varje större utvecklingsprojekt

initiera ren grundforskning av både mångskiftande och kostnadskrävande

slag. Med hänsyn härtill finner universitetsutredningen det

sannolikt att anslagen från den föreslagna fonden i avsevärt större utsträckning

än de sakkunniga synes tänka sig kommer att ges till projekt av ren

grundforskningskaraktär. En sådan utveckling behöver enligt universitetsutredningen

på intet sätt innebära, att fondens huvudsyfte att främja tekniskt

utvecklingsarbete förloras ur sikte, utan den kan helt enkelt bero på

att fondstyrelsen finner, att detta syfte bäst tillgodoses om tillgängliga resurser

sättes in på grundforskningsarbete. Kanslern för rikets universitet

erinrar om vikten av att fondstyrelsen vid utformande av sin praxis till

fullo beaktar grundforskningen. I motsatt fall riskerar man att en ensidig

och olämplig praxis utvecklas, vilken det sedan kan bli svårt att korrigera.

Vad utredningsmännen har anfört om forskningsområden och

forskningsuppgifter som skulle kunna stödjas ur fonden har i

ett stort antal fall närmare utvecklats av remissinstanserna med angivande

av exempel på aktuella forskningsuppgifter inom optisk forskning, betongforskning,

malmgeologisk forskning, forskning inom järn- och stålområdet

m. fl. forskningsområden. Behovet av stöd till forsknings- och försöksverksamhet

inom skogsbrukets område och därmed sammanhängande förädlingsverksamhet

understrykes av många remissinstanser. Likaså framhålles

vikten av stöd till forskning inom jordbruksområdet. I åtskilliga yttranden

riktas invändningar mot att medicinsk och samhällsvetenskaplig

forskning inte skulle omfattas av stödet. Det har också ifrågasatts huru
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

15

vida inte all utvecklingsverksamhet inom näringslivet borde komma i åtanke,

till vilket verksamhetsområde den än hör.

Vad utredningsmännen föreslagit beträffande det speciella hänsynstagandet

till Norrlands näringsliv betecknas såsom otillräckligt

av en rad remissinstanser. Länsstyrelsen i Norrbottens län hävdar

sålunda — med instämmande i allt väsentligt av de av länsstyrelsen hörda

instanserna — att fondens verksamhetsområde huvudsakligen bör avse

Nordsverige med koncentration till Norrbotten. Såsom en bakgrund till

sitt ställningstagande lämnar länsstyrelsen följande sammanfattande redogörelse

för det norrbottniska näringslivets nuvarande situation.

Gentemot riket i övrigt intar Norrbotten en markerad särställning med

hänsyn till de förhållanden under vilka näringslivet arbetar. De faktorer

som konstituerar denna särställning är sammanfattningsvis följande

1. Länets naturtillgångar är ännu i stor utsträckning outnyttjade. Råvarubasen

medger i och för sig en långtgående industriell expansion. Bl. a.

av brist på investeringsvilligt kapital har dock denna expansion hittills varit

otillräcklig.

2. Inväxningen i de arbetsföra åldrarna har hittills — trots utflyttningsöverskottet

— skett i snabbare takt än inom landet i övrigt.

3. Kombinationen av otillräcklig expansion, fortsatt befolkningstillväxt

och ett ensidigt utbyggt näringsliv har resulterat i en permanent sysselsättningskris.

Denna kännetecknas av omfattande och starkt säsongbunden

arbetslöshet även under högkonjunktur.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör fondens primära uppgift ligga i

att genom olika företagsbefrämjande åtgärder stimulera till fortsatt expansion

och differentiering av näringslivet i Nordsverige för att därigenom

skapa ett första led i förberedelsearbetet mot vikande malmkonjunkturer

och sinande gruvor. Länsstyrelsen anför därefter exempel på lämpliga

forskningsuppgifter inom skogs- och jordbruket, malmutvinningen och

byggnadstekniken. Enbart forskning är dock enligt länsstyrelsens mening

inte nog för att skapa åsyftad stimulans till en starkare industriell differentiering.

Härför erfordras också direkta utvecklingsinsatser i form av

tekniska och ekonomiska utredningar rörande förutsättningarna för grundande

av ny och utvidgning av existerande företagsamhet, projektering,

marknadsundersökningar, rådgivnings- och konsultationsverksamhet samt

uppföljande av nystartad eller utvidgad företagsamhet. Det föreslagna stödprogrammet

för Nordsveriges näringsliv kräver emellertid enligt länsstyrelsens

mening ofrånkomligen att fonden även ges frihet att genom direktfinansiering

i form av lån och lånegarantier m. in. på affärsmässig basis

medverka till grundande av nya eller utvidgning av existerande företag.

Fonden bör också få möjlighet att genom aktieteckning eller på annat sätt

ingå såsom delägare i nybildade eller expanderande företag. Eu förstärkning

av stödet till enskilda skogsägare bör enligt länsstyrelsen även kunna

utgå från fonden.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands

och Västerbottens län, jämte av de båda sistnämnda hörda instanser,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

kommittén för näringslivets lokalisering, samarbetsdelegationen för de fyra

nordligaste länen samt Norrlandsförbundet. Även statskontoret betonar det

eftersträvandsvärda i en differentiering och utveckling av det norrländska

näringslivet och pekar härvid inte endast på osäkerheten beträffande den

framtida malmutvinningen utan även på existerande sysselsättningspolitiska

svårigheter. Länsstyrelsen i Norrbottens län och kommittén för näringslivets

lokalisering uttalar att det av utredningsmännen utformade stödet

kommer att bli av betydelse endast för ett begränsat antal företag i Nordsverige.

Sveriges hantverks- och industriorganisation anför att ett ökat

stöd till Norrlands arbetsliv och företagsamhet framstår som det enda vägande

skälet för upprättandet av en ny specialfond. Enligt Sveriges geologiska

undersökning borde det speciella hänsynstagandet till Norrlands näringsliv

ha givits ett klarare och mera markerat uttryck.

Kooperativa förbundet ansluter sig liksom ett stort antal remissinstanser

till utredningsmännens synpunkter med avseende på prioriteringen av projekt,

som kan få särskild betydelse för Norrland. Förbundet betecknar det

för övrigt såsom stridande mot grundtanken vid fondens upprättande att

binda dess ledning vid vissa projekt. Även om sålunda enligt förbundets

mening en särskild prioritet för norrlandsprojekt inte kan anses vara behövlig

synes det dock, fortsätter förbundet, vara fullt berättigat för fonden

att ägna uppmärksamhet åt sådana projekt på olika områden, vilka kan

underlätta Norrlandsbefolkningens försörjning med konsumtionsvaror,

byggnadsmaterial etc. från där lokaliserade företag. Förbundet pekar vidare

på de höga transportkostnadernas betydelse för levnadskostnaderna

i Norrland och framhåller att sådana projekt som syftar till etablering av

ekonomiskt arbetande industri-, transport-, elkraftdistributions- och andra

företag i Norrland synes ha särskilt anspråk på fondens uppmärksamhet.

Genomförandet av sådana projekt torde, anför förbundet, bidra till att skapa

arbetsmöjligheter på en med landets övriga befolkning likvärdig standard

också utanför de nuvarande norrländska industricentra.

Utredningsmännens förslag rörande urvalet av projekt som skall

kunna erhålla stöd, och formerna för stödet, beröres av många

remissinstanser. LO påtalar svårigheten för fonden att välja sådana projekt,

som annars inte skulle komma till utförande, men ändå finna sådana

som är grundade på tillräcklig realism och har rimlig sannolikhet för framgång.

Risken är, anför LO, att fonden till övervägande del kommer att

finansiera projekt som företagen ändå skulle ha genomfört och därigenom

inte bidrar till ökad forskning men väl till att minska företagens oundvikliga

förluster på mer eller mindre misslyckade forskningsobjekt. Enligt

LO:s mening har utredningsmännen inte på ett övertygande sätt visat hur

detta problem skall lösas. Jernkontoret betonar att medlen bör koncentreras

till större och mera kostnadskrävande projekt, för vilka tillräckliga resurser

svårligen kan ställas till förfogande i annan ordning men vilkas framgångsrika

genomförande kan bli av synnerlig betydelse för den tekniska och industriella

utvecklingen i vårt land. Ingeniörsvetenskapsakademien framhåller,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

att det kan bli ofrånkomligt, alt malmfonden medverkar i byggnadsfrågor.

Beträffande industriellt utvecklingsarbete framhåller akademien att det

finns exempel på att goda projekt blivit liggande outnyttjade därför att de

industriföretag som skulle kunna utnyttja dem, saknat medel för exploateringen.

Enligt Sveriges industriförbund bör fondens engagemang vid stöd

till industriellt utvecklingsarbete i princip avse det ekonomiska risktagandet

fram till gränsen för den kommersiella exploateringen av det bearbetade

projektet. Kooperativa förbundet upphåller sig vid risken för uppkomsten

av monopolvinster i samband med ett eventuellt delägarskap mellan fonden

och företag vid den industriella exploateringen av forskningsresultat och

betonar betydelsen av att delägarskapet kringgärdas av garantier häremot.

Västernorrlands läns företagareförening föreslår att en del av fondmedlen

ställes till kommerskollegiets förfogande för fördelning mellan de norrländska

länens företagareföreningar.

Många remissinstanser är kritiska mot bildandet av en särskild

fond. Riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret ifrågasätter

lämpligheten av att tillskapa ett nytt organ. Stödverksamheten bör hellre

omhänderhas av ett redan existerande organ, förslagsvis statens tekniska

forskningsråd. Liknande synpunkter framföres av kollegienämnden vid

Chalmers tekniska högskola, Vetenskapsakademien och Västernorrlands läns

företagareförening. Statskontoret framhåller att statens insatser för stöd åt

grundforskning kommer att ytterligare splittras. Statens naturvetenskapliga

forskningsråd och statens råd för atomforskning finner det inte rationellt att

göra en sådan avgränsning mellan två slags statsorgan att det ena skall syssla

med anslag över en viss storleksordning och det andra med småanslagen.

Fondens verksamhet bör därför begränsas till tekniskt utvecklingsarbete, under

det att malmvinstmedlen fem miljoner kronor per år avsätts till vardera

naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden. Detta förslag framföres

även av matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet.

Åtskilliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran vad

utredningsmännen anfört om bildandet av en särskild fond. Enligt LO:s

mening bör invändningarna mot en dubblering få vika med hänsyn till de

betydande resurser fonden avses få disponera och till de delvis nya uppgifter

som fonden genom samarbetet med näringslivet ställs inför beträffande

målforskning och utvecklingsarbetele.

Frågan om gränsdragningen mellan fonden och forskningsråden

har föranlett åtskilliga uttalanden. Försvarets forskningsanstalt.

kommerskollegium och ingeniörsvetenskapsakademien betonar alt

fonden bör koncentrera sig till stora och till antalet begränsade insatser. Enligt

kommerskollegium bör det sålunda göras en skillnad mellan forskningsrådens

huvudsakligen sovrande och anslagsfördelande verksamhet och den

mera initiativtagande och på den industriella utvecklingen inriktade verksamhet,

som bör vara huvudsyftet för malmfonden. Denna hör sålunda icke

engagera sig i uppgifter, som ligger inom forskningsrådens räckvidd annat

än i den mån det gäller problem, för vilka fonden har särskild anledning att

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 77

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

intressera sig. Även i sådana fall synes den närmare handläggningen normalt

böra ske hos forskningsrådet och malmfondens ekonomiska stöd lämnas

genom rådet. Om en mycket stor sak växer fram bör fonden, anför kommerskollegium,

icke dröja kvar vid denna utan efter att ha gjort sin vägröjande

insats överlåta den slutliga utvecklingen till ett för ändamålet bildat

organ i analogi med vad som sker i fråga om atomenergien. Även 1955 års

universitetsutredning förordar att samarbetet mellan fonden och forskningsråden

organiseras så, att forskningsråden skall kunna söka och erhålla anslag

till grundforskningsarbete från malmfonden. Den forskning som härvid

skall ifrågakomma, skall avse konkreta forskningsprojekt av sådan storleksordning,

att de bedömes icke rimligen kunna inrymmas inom ramen för

ifrågavarande råds egna resurser. Kanslern för rikets universitet och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten vid Stockholms universitet föreslår att

samverkan mellan fonden och forskningsråden sker genom att till fonden

ställda ansökningar obligatoriskt remitteras till forskningsråden. Svenska

institutet för konserveringsforskning understryker vikten av att fonden vid

medelsfördelningen samverkar med forskningsråden medan Svenska träforskningsinstitutet

och Sveriges industriförbund å andra sidan betonar, att

någon mer fast organiserad samverkan inte bör komma till stånd mellan

fond och forskningsråd. Skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

och Fonden för skoglig forskning föreslår bildandet av ett skogligt forskningsråd.

Detta, som skall erhålla medel genom beslut av styrelsen för den

blivande malmfonden, avses skola stödja långfristiga och kapitalkrävande

skogliga forskningsuppgifter, för vilka medel icke kan anskaffas på annat

sätt.

Reservanterna herrar Svärd i fullmäktige i riksbanken och Hagberg i fullmäktige

i riksgäldskontoret, vilka finner att avsättningen har karaktär av

specialdestination av statens inkomster, avstyrker med hänvisning

härtill helt bifall till utredningsmännens förslag. Statskontoret, riksräkenskapsverket

samt fullmäktige i riksgäldskontoret ställer sig kritiska till

konstruktionen med specialdestination. Kommerskollegium anser att det föreslagna

förfarandet har ett visst symboliskt värde som kan verka stimulerande.

Frågan om storleken av det årliga medelstillskottet till fonden har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Enligt

LKAB.s uppfattning är de kalkyler rörande utdelningens storlek under de

närmaste åren, som ligger till grund för utredningsmännens ställningstagande,

icke för optimistiska.

Den föreslagna fonder ingen har som regel tillstyrkts eller lämnats utan

erinran från remissinstanserna. Försvarets forskningsanstalt anser dock att

en större fondering bör övervägas. Riksräkenskapsverket ifrågasätter däremot

om en utbyggnad behöver ske till ett så stort belopp som det av utredningsmännen

föreslagna.

Forslaget att riksbanken i främsta rummet bör ifrågakomma såsom p 1 ace

ringsinstitut tillstyrkes av fullmäktige i riksbanken, medan stats
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

kontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret förordar atl medlen placeras i

riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket ifrågasätter om inte medlen bör innestå

på statsverkets checkräkning i riksbanken med hänsyn till att del är

fråga om statsmedel. LO ställer sig tveksam inför tanken att fondens medel

helt ställes under riksbankens förvaltning och anser att en mera aktiv förvaltning

av medlen torde vara att föredra. Detta synes enligt LO:s mening

bäst ske genom en särskild fondförvaltning. Eftersom medlen utgör vinstmedel

från ett statligt företag bör de till viss del få placeras i andra statliga

företag genom lån och aktiebildning men även i mån av lämplighet och behov

genom lån och aktieteckning i de privata företag fonden samarbetar med.

Statskontoret och fullmäktige i riksbanken tillstyrker att fondens kapital

göres räntebärande efter en räntesats, liggande en halv procent över affärsbankernas

högst förräntade inlåningsräkning. Riksräkenskapsverket och

fullmäktige i riksgäldskontoret ifrågasätter däremot om ränta överhuvudtaget

skall utgå å medlen. Därest så skall ske bör enligt fullmäktiges mening

räntevillkoren utformas och fastställas utifrån rent marknadsmässiga synpunkter.

Förslaget beträffande styrelsens sammansättning har som regel

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden har föreslagits

ett större antal ledamöter i styrelsen. LO och TCO anser att en ytterligare

ledamot utöver de fem föreslagna bör utses, vilken skall kunna lägga samhällsekonomiska

och arbetsmarknadspolitiska aspekter på fondens projekt.

Även 1955 års universitetsutredning föreslår en utökning av styrelsen med

en ledamot. Länsstyrelsen i Norrbottens län, kommittén för näringslivets

lokalisering och Norrbottens läns landsting föreslår sju ledamöter. Av de

ytterligare ledamöterna skall en ha sakkunskap på det företagsekonomiska

området och en representera Norrbotten. Sju till nio ledamöter föreslås av

länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län, Våsternorrlands låns

landsting och samarbetskommittén för de fyra nordligaste länen. Minst två

av ledamöterna bör ha anknytning till norrländskt näringsliv och norrländska

förhållanden. Alt styrelsen bör tillföras ledamöter med ingående kännedom

om förhållandena i Norrbottens län har också understrukits av länsstyrelserna

i Våsternorrlands och Norrbottens län, Svenska Uppfinnareföreningen

anser att en ledamot bör ha erfarenhet av uppfinningsområdet. Handelskammaren

i Gefle och Våsternorrlands och Jämtlands handelskammare ifrågasätter

om inte suppleanter bör utses.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet,

Kooperativa förbundet och Ingeniörsvetenskapsakademicn finner systemet

med förslagsgrupper ändamålsenligt, medan kommerskollcgium, länsstyrelserna

i Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,

landstingen i Våsternorrlands och Norrbottens län, samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen och Sveriges hantverks- och industriorganisation

avstyrker det föreslagna systemet. Många remissinstanser har framfört

förslag om annorlunda sammansättning av förslagsgrupperna eller ytterligare

förslagsgrupper.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 77

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

Vad utredningsmännen anfört om organisationen av fondstyrelsens kans1

i har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet av remissinstanserna.

Statens tekniska forskningsråd anser att kansliet förefaller att vara dimensionerat

i underkant. Enligt rådets mening bör fondstyrelsen, om den

så finner lämpligt, kunna förstärka det. Samarbetsdelegationen för de fyra

nordligaste länen, Norrlands förbundet, Västernorrlands läns landsting och

Västerbottens företagareförening föreslår att kansliet förlägges till Norrland.

Statskontoret framhåller att den slutliga prövningen av frågan om

fondens kansli och administration hör ske under beaktande av vad riksdagens

revisorer anfört i sin 1960 avlämnade berättelse om forskningsrådens

administration.

Utredningsmännens förslag rörande användningen av fonden för

vissa stödåtgärder inom malm kommuner na (tremilj

onersfonden) har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det övervägande

antalet remissinstanser.

Om en malmfond enligt utredningens intentioner tillskapas biträder statskontoret

förslaget att av återstående del av tremiljonersfonden bildas en

statlig lånefond. Om syftet med malmfonden i högre grad än enligt utredningsmännens

förslag inriktas på att främja utvecklingen av näringslivet i

Norrland bör dock enligt statskontoret återstående medel i tremiljonersfonden

antingen återföras till budgeten eller direkt tillföras malmfonden och

gå i avräkning vid beräkning av den första avsättningen till denna fond.

Riksräkenskapsverket finner det lämpligast att tremiljonersfonden uppgår i

statens hantverks- och industrilånefond. De för denna utlåningsfond gällande

bestämmelserna torde härvid vid behov få kompletteras med vissa särbestämmelser

rörande den utvidgade utlåningen.

Kommerskollegium ifrågasätter om inte länsstyrelsen för att särskilt främja

industrialiseringen i malmkommunerna bör ha möjlighet att vid utlämnande

av lån till företag i dessa kommuner gå utöver den ram i fråga om företagens

arbetsfält, som gäller för företagareföreningarna. Kollegiet anser det

också angeläget att länsstyrelsen samråder med företagareföreningarna och

vid behov med kollegiet. Västerbottens företagareförening anser att tremiljonersfondens

verksamhetsområde inte bara skall avse Kiruna och Gällivare

utan samtliga malmkommuner i Norrland. Förvaltningen av fonden bör uppdras

åt företagareföreningarna i Norrbottens och Västerbottens län. Länsstyrelsen

i Norrbottens län instämmer i ett av Kiruna stad och Gällivare kommun

framfört förslag att fonden bör tillföras ytterligare medel. Detta kan lämpligen

ske genom att tillräkna fonden ränta för den tid fondmedlen varit avsatta.

Länsstyrelsen erinrar om att, vad gäller utbetalning av pensionsutfyllnad,

fondens användningsområde utvidgats till att även avse Luleå. Prioritet bör

ges åt malmfältskommunerna, men det synes länsstyrelsen befogat att, utan

en alltför snäv begränsning till rena undantagsfall, lämna lån även till’ företag

i Luleå stad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

21

IV. Departementschefen

Den lappländska järnmalmen utgör en av våra rikaste naturtillgångar.

Utvinningen lämnar betydande bidrag till hela samhällets ekonomi. I motsats

till andra viktiga råvaror, skogen och vattenkraften, har malmen dock

en icke-beständig karaktär. Den fortgående tömning som sker av malmfyndigheterna

utgör en förtäring av en betydelsefull nationell tillgång. Ända

sedan brytningen i någon större utsträckning togs upp omkring sekelskiftet

har statsmakterna haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande.

För att undvika icke önskvärda verkningar föreskrev staten sålunda länge

särskilda maximigränser för den tillåtna årliga brytningen. De synpunkter

som resulterade i dessa åtgärder har dock förskjutits med den ekonomiska

och industriella utvecklingen. Brytningen har också efter hand utökats. Även

om utvägen att tillgripa en hårdare, direkt begränsning av malmutvinningen

i dag knappast är aktuell, bör dock det allmänna på annat sätt tillgodose de

syften, som den tidigare politiken hade för ögonen. Angelägenheten härav

framträder med särskild styrka efter det beslut statsmakterna fattade 1955

att inlösa de privatägda stamaktierna i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

(LKAB). Staten har därmed övertagit inte bara det huvudsakliga handhavandet

av gruvdriften utan också det långsiktigare ansvaret för malmfyndigheternas

nyttiggörande. Efter inlösningsbeslutet hemställde jag därför om

bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän för att närmare pröva

under vilka former den åsyftade målsättningen lämpligen skulle kunna

förverkligas. I direktiven för utredningsmännen utgick jag ifrån att staten

borde bidraga till att åt framtiden trygga något av de värden som de lappländska

gruvfälten representerar, genom att avdela en del av sin vinst från

malmbrytningen i syfte att stärka det svenska näringslivets forsknings- och

utvecklingsarbete.

De tillkallade utredningsmännen har den 23 augusti 1960 framlagt sitt

betänkande. Som framgått av den tidigare lämnade redogörelsen har de anslutit

sig till huvudtanken i direktiven. De framhåller, att även om samhället

och industrien avdelar avsevärda resurser på detta område, behov föreligger

av ytterligare insatser. Främst sammanhänger delta med den svenska företagsamhetens

struktur. Endast ett ringa antal företag kan enligt utredningsmännen

vid en internationell jämförelse betecknas som stora. Få svenska

företag har sålunda möjligheter till det risktagande som ligger i att avdela

tillräckligt omfattande resurser för ett effektivt utvecklingsarbete. Kostnaderna

för detta slag av arbete har också ökat starkt med teknikens utveckling.

Utredningsmännen, som föreslår att stöd bör utgå till naturvetenskapligt

och tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete, diskuterar ingående hur ett

sådant stöd bör utformas för att bli mest effektivt och inom vilka områden

behoven är störst. De skiljer på grundforskning, tillämpad forskning eller

målforskning samt praktiskt industriellt utvecklingsarbete. Medan målforsk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 är 1961

ningens uppgift är att uppnå ett på förhand uppställt praktiskt mål, strävar

grundforskningen efter att vidga kunskapen om de mera grundläggande vetenskapliga

förutsättningarna och sammanhangen. Utredningsmännen har

vid sina överväganden funnit, att alla dessa former av utvecklingsinsatser är

lika nödvändiga och viktiga. De måste alla ses som omistliga inslag i ett arbete

mot samma mål. En väl tillgodosedd grundforskning är sålunda en förutsättning

för fruktbringande målforskning och för utveckling av den tillämpade

tekniken.

Vad formerna för stödverksamheten beträffar, anser utredningsmännen,

att stöd till grundforskningsbetonade uppgifter bör utgå i form av bidrag.

För sådan praktiskt inriktad och målforskningsbetonad verksamhet,

som oftast förutsättes genomförd under direkt medverkan från företag, bör

däremot bidrag förekomma endast i undantagsfall. I stället bör stödverksamheten

utformas på ett sätt som engagerar företagen ekonomiskt. Utredningsmännen

föreslår, att stödformerna i dylika fall huvudsakligen utgöres

av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet samt villkorliga garantier för

täckande av viss del av kostnaderna för ett projekt. Vad gäller lånen skall

återbetalningsskyldighet, innefattande full räntebetalning, inträda om resultatet

av ett utvecklingsarbete blir vinstgivande. Vid lämnad garanti skall

eventuella förluster kunna ersättas upp till ett bestämt belopp, om ett projekt

leder till negativa resultat. Syftet med verksamheten skall vara att främja

utvecklingsarbete, inte att understödja företag.

Utredningsmännen har förordat, att det särskilda hänsynstagande till förmån

för det norrländska näringslivet som förutsatts i direktiven, väsentligen

skall ske på så sätt att vid val mellan två likvärdiga projekt, av vilka

ett hänför sig till Norrland, företräde skall ges åt norrlandsprojektet.

Vad beträffar organisationen av verksamheten, föreslås att en fond bildas.

Till denna skall överföras viss del av statens vinst från LKAB. Enligt

utredningsmännens förslag skall ett belopp om 25 miljoner kronor årligen

utgå under en femårsperiod. Därefter bör frågan om bidragets storlek ånyo

prövas. Fonden bör bli ett fristående organ, utformat som en stiftelse, med

av Kungl. Maj :t fastställd organisation och stadga. Enligt utredningsmännen

skall nominering av ledamöter i styrelsen ske genom ett system med s. k.

förslagsgrupper. Kungl. Maj :t skall därefter utse ledamöterna.

Utredningsmännen redovisar slutligen också vissa förslag rörande fonden

för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna (tremiljonersfonden). Denna

fond, vars syfte ursprungligen var att skydda malmkommunerna mot

följderna av växlande konjunkturer för malmproduktionen, har hittills

kommit till användning endast i begränsad omfattning. Utredningsmännen

föreslår, att den ombildas till en lånefond, med uppgift att stödja differentiering

och utbyggnad av näringslivet i malmkommunerna.

Förslaget att avdela viss del av LKAB-vinsten för stöd till forsknings- och

utvecklingsarbete har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Däremot föreligger

betydande meningsskiljaktigheter om verksamhetens inriktning.

Framför allt betonas i många yttranden behovet av ett ökat hänsynstagande

till Norrland och främst Norrbotten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

Ett väl utbyggt forsknings- och utvecklingsarbete är en förutsättning för

att vi skall kunna bevara och vidareutveckla vårt välstånd. Såväl staten

som industrien satsar också avsevärda belopp i dessa hänseenden. Det allmänna

har därvid främst påtagit sig ansvaret för grundforskningen och

den utvecklingsforskning som närmast gränsar till grundforskning. Härutinnan

har ansträngningarna intensifierats under senare år, dels genom utbyggnad

av våra universitet och högskolor, och dels genom ökade anslag till

forskningsråden. Breddningen av forskarrekryteringen och de ökade materiella

resurserna för forskningen torde på ett helt annat sätt än tidigare hä

skapat förutsättningar för vetenskapliga landvinningar som kan komma

hela vårt samhälle tillgodo. Vid bedömandet av de fortsatta insatserna på

detta område måste kostnadssidan tilldra sig stor uppmärksamhet. Det torde

vara ovedersägligt, att utvecklingen inom naturvetenskap och teknik går

mot att den vetenskapliga verksamheten blir mer kostnadskrävande. Allt

mer komplicerade metoder och apparater erfordras och allt fler forskare

måste sättas in på varje forskningsprojekt. Detta gäller — med hänsyn till

bl. a. kraven på information om den ständigt ökande mängden av grundläggande

vetenskapliga framsteg — inte minst målforskningen och det industriella

utvecklingsarbetet. Mot bakgrunden av den svenska industrins

struktur med relativt små enheter synes det, såsom också utredningsmännen

framhållit, föreligga risk för att svenska företag inte kan sätta in tillräckliga

resurser på kvantitativt omfattande och krävande projekt som på sikt skulle

kunna ge utdelning i nya produktionsmetoder och nya produkter.

Med det anförda har jag velat dels understryka forskningens och utvecklingsarbetets

betydelse för vårt fortsatta välstånd, och dels peka på ett svårbemästrat

inslag som kan skönjas i den kommande utvecklingen. Mot bakgrunden

härav finner jag det helt följdriktigt, att en del av avkastningen

från en av våra rikaste naturtillgångar, de lappländska malmfyndigheterna,

användes för att bygga upp nya ekonomiska värden. Som jag också givit

uttryck för i direktiven, bör härvid särskild hänsyn tas till det norrländska

näringslivet. Utredningsmännen har emellertid inte förordat att någon

del av medlen avdelas för detta ändamål och har ej heller i övrigt föreslagit

någon klart uttalad prioritet för norrlandsprojekt. Som framgått av

vad jag nyss anfört har detta väckt stark kritik från många remissinstansers

sida. Även jag ställer mig i denna del kritisk till utredningsmännens

förslag.

Insatser för att utveckla det norrländska näringslivet framstår som särskilt

starkt motiverade. Norrland har avsevärda men till stor del ännu outnyttjade

naturtillgångar. Ett betydande överskott av arbetskraft föreligger,

som med hänsyn till befolkningsutvecklingen kan väntas bestå under avsevärd

framtid. Samhällets utgifter för beredskapsarbeten och arbetslöshetsunderstöd

är höga för Nordsverige och speciellt för Norrbotten. Detta är

förhållandet även under tider då konjunkturerna är goda och sysselsättningen

är hög inom landet i övrigt. Orsakerna härtill är att finna bl. a. däri,

att näringslivet i Norrbotten liksom i övrigt i Nordsverige är alltför outvecklat

och odifferentierat. Mot bakgrunden av de faktorer jag framhållit, före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1961

faller det troligt att ett främjande av det norrländska näringslivet kan få en

högre samhällsekonomisk räntabilitet än en rent företagsekonomisk bedömning

låter förmoda.

Behovet av stödåtgärder framträder sålunda med särskild styrka för Norrlands

del. Jag anser, att detta bör komma till klart uttryck genom att en viss

del av malmvinstmedlen avskiljes till en särskild fond för industriellt forsknings-

och utvecklingsarbete samt främjande av företagsamhet, förslagsvis

benämnd Norrlandsfonden. Därjämte förordar jag, att en allmän

forsknings- och utvecklingsfond bildas i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmännens förslag. Jag föreslår, att denna benämnes

Malm fonden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Den förstnämnda av de båda av mig föreslagna fonderna bör ha till uppgift

att främja näringslivets framtida utbyggnad i Norrland. Tonvikten bör

läggas på Norrbotten. Jag vill i detta sammanhang erinra om att Tornedalsutredningen

i sitt betänkande med förslag till åtgärder för näringslivets utveckling

(SOU 1960: 37) föreslagit inrättandet av en fond med liknande syfte.

Denna fond föreslogs dock komma enbart Norrbotten till godo. Den skulle

handha finansieringsfrågor och frågor i övrigt rörande stöd till inventerings-,

forsknings- och utvecklingsarbete.

De norrländska råvarutillgångarna erbjuder såsom utredningsmännen

framhåller många lovande områden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Frågor rörande skogen och malmen och dess utnyttjande kommer härvid i

förgrunden. Utöver de av utredningsmännen anförda exemplen har många

remissinstanser angivit lämpliga forsknings- och utvecklingsuppgifter. Länsstyrelsen

i Norrbottens län framhåller, att stora nu outnyttjade virkestillgångar

i Norrbotten skulle kunna tillgodogöras om transport- och föryngringsproblemen

löstes. Inom jordbruksområdet uppmärksammas särskilt den

jordbruksekonomiska forskningen. Andra projekt är försök som avser utnyttjandet

av grafitfyndigheter för tackjärnsframställning samt metallurgiska

processer av ny typ för stålframställning ur högvärdig slig. Vidare

nämns undersökningar rörande industriellt utnyttjande av kalkstens-,

kvarts-, fältspats-, tälj stens- med flera mineralförekomster. Inom byggnadsforskningen

omnämner länsstyrelsen bl. a. forskning rörande framställning

av fasadtegel och täckdikningsrör ur norrbottnisk lera.

Dessa exempel illustrerar, att det inte föreligger någon brist på angelägna

uppgifter, som torde lämpa sig väl för stöd ur Norrlandsfonden. Främst

torde alltså målforskning och utvecklingsarbete komma i fråga. Stöd bör

emellertid även kunna utgå till sådan mera grundforskningsbetonad verksamhet,

som kan tänkas komma att skapa grundval för senare praktisk tilllämpning.

Jag vill understryka, att det forsknings- och utvecklingsarbete

det här kan bli fråga om, bör ha anknytning till norrländska råvaror. I

likhet med vad utredningsmännen och vissa remissinstanser framhållit bör

ett aktivt arbete, innefattande särskilda utredningar etc., komma till stånd

för att inventera tänkbara projekt som har särskild anknytning till det norrländska

näringslivet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

25

Eu huvuduppgift för Norrlandsfonden bör, som jag nu framhållit, vara att

stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete, som syftar till vidareförädling

av de norrländska råvarutillgångarna. En annan uppgift för fonden,

sammanhängande med den förstnämnda, bör vara att medverka till främjande

av den norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering.

Denna del av fondens verksamhet bör syfta till att stimulera uppkomsten

och utbyggnaden av manufaktureringsindustrier, grundade på de norrländska

råvarorna. Vad jag här föreslagit innebär en utvidgning av fondens verksamhet

i förhållande till utredningsmännens förslag.

Jag övergår nu till att närmare för Norrlandsfondens del ange formerna för

stödverksamheten. I fråga om stödet till forskning och industriellt utvecklingsarbete

ansluter jag mig i huvudsak till utredningsmännens förslag. Detta

innebär sålunda, att i de fall mera grundforskningsbetonade uppgifter förekommer,

liksom i fråga om målforskningsbetonad verksamhet som kommer

en hel bransch tillgodo, stödet skall utgå i form av bidrag. Vidare bör

bidragsformen också användas för utredningar och inventeringar av olika

slag. Vad åter angår sådana forskningsprojekt och sådant utvecklingsarbete

som sker i samarbete med visst företag, skall bidraget vara förknippat med

villkorlig återbetalningsskyldighet, inkluderande marknadsmässig ränta. En

annan stödform som i sådana fall kan ifrågakomma är förlustgarantier. Jag

är medveten om att praktiska svårigheter kan uppkomma vid tillämpningen

av de båda sistnämnda stödformerna, särskilt då det gäller att bedöma, när

villkoren för återbetalningsskyldighet inträder eller när garantien skall tas i

anspråk. Jag vill dock inte binda verksamheten med några generella regler i

dessa avseenden, utan det torde få ankomma på fondens ledning att med hänsyn

till omständigheterna i det enskilda fallet utforma närmare bestämmelser.

Jag anser det inte heller lämpligt att ange hur fördelningen skall ske

mellan olika stödformer.

Stödet till industriell utbyggnad bör naturligen få formen av medellånga

eller långfristiga lån och avse finansieringen av anläggningar, inventarieanskaffning

o. d. till bestämda projekt. Dessa projekt skall baseras huvudsakligen

på förädling och vidarebearbetning av norrländska råvaror. Lånen bör

under en tid av högst tio år kunna vara räntefria och även amorteringsfria.

Amortering bör, såvitt inte särskilda skäl föreligger, fullgöras inom tjugo år,

räknat från dagen för lånets utbetalning.

I detta sammanhang vill jag erinra om det statliga kreditstöd med uppgift

att främja hemslöjd, hantverk och småindustri som utgår i form av hantverks-

och industrilån samt statlig lånegaranti. I viss utsträckning torde

företag kunna komma i åtnjutande av såväl detta kreditstöd som lån ur Norrlandsfonden.

Behovet av finansieringsstöd i Norrland vid sidan av redan

existerande former betingas av att ett speciellt risktagande här framstår som

samhällsekonomiskt motiverat. Villkoren för denna speciella lånegivning föreslås

därför något gynnsammare utformade än vad som gäller för övriga

kreditstöd. Med den föreslagna konstruktionen blir det därför angeläget att

vid bedömningen av förekommande projekt fästa särskilt avseende vid deras

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

lönsamhet på lång sikt. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att ett nära

samarbete bör etableras mellan å ena sidan ledningen för Norrlandsfonden

och å andra sidan de organ som handhar det ordinära statliga kreditstödet.

Med den uppläggning som jag nu föreslagit för Norrlandsfonden, torde

den s. k. tremiljonersfonden kunna inkluderas i dess verksamhet. Någon

särskild lånefond torde därför inte erfordras.

Som jag tidigare nämnt bör en viss del av statens vinstmedel från LKAB

anslås till en fond, benämnd Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.

I huvudsak ansluter jag mig beträffande denna fond till utredningsmännens

förslag. Malmfonden bör enligt min uppfattning få karaktären av

en strategisk reserv på forskningens och utvecklingsarbetets område. En

koncentration bör ske till stora experimentella, främst naturvetenskapliga

och tekniska projekt. Fondens resurser bör sålunda utnyttjas, förutom för

utvecklingsprojekt med direkt industriell anknytning, till sådant forskningsoch

utvecklingsarbete som med hänsyn till sin omfattning eller långsiktskaraktär

ligger utanför vad som normalt faller inom forskningsrådens verksamhet.

Stödformerna bör här vara bidrag, bidrag med återbetalningsskyldighet

och förlustgarantier. Vad jag tidigare anfört beträffande dessa stödformer

i samband med Norrlandsfonden gäller även här.

Bland remissinstanserna har delade meningar rått huruvida ett särskilt

organ fordras för den nu föreslagna stödverksamheten. Statens naturvetenskapliga

forskningsråd in. fl. remissinstanser har förordat, att en del av

malmvinstmedlen i stället avsättes till de naturvetenskapliga och tekniska

forskningsråden. Andra remissinstanser åter har tillstyrkt utredningsmännens

förslag. För egen del anser jag det bäst överensstämma med fondens

syfte och inriktning att den står under särskild förvaltning. Jag vill dock

samtidigt i likhet med remissinstanserna understryka, att det är nödvändigt

att ett intimt samarbete kommer till stånd mellan Malmfonden och de berörda

forskningsråden. I det följande kommer jag att beakta detta i vad

gäller fondstyrelsens sammansättning. Som kanslern för rikets universitet

föreslagit, finner jag det vidare lämpligt att till fonden ställda ansökningar

om bidrag till forskning regelmässigt remitteras till vederbörande forskningsråd.

Forskningsråden bör också kunna väcka förslag hos fonden om

stöd till vissa större forskningsprojekt.

Jag övergår härefter till frågorna om avsättningen av medel, fondernas

organisation samt härmed sammanhängande problem.

Utredningsmännen har betonat, att de årliga tillskotten måste vara någorlunda

stora samt vidare föreslagit ett i varje fall under en första femårsperiod

fast årligt medelstillskott om 25 miljoner kronor. Vad utredningsmännen

anfört finner jag välgrundat, och tillstyrker att avsättningen fastställes

till högst 25 miljoner kronor per år under en femårsperiod. Härefter torde

frågan om avsättning få upptagas till ny prövning. Av det föreslagna be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

27

loppet bör högst 15 miljoner kronor avsättas till Norrlandsfonden och högst

10 miljoner kronor till Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Vad beträffar formerna för avsättningen till ifrågavarande fonder av statens

andel i vinstmedlen från LKAB, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela erforderliga föreskrifter.

Mot utredningsmännens förslag rörande fonderingen av medel har jag

ingen erinran. Fonderingen bör syfta till att underlätta koncentrerade insatser.

Det bör åvila ledningen för vederbörande fond att bestämma i vilken

takt en fondering bör komma till stånd. Jag föreslår vidare, att fondernas

kapital göras räntebärande. Det torde här få ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela erforderliga föreskrifter om fondernas placering och förvaltning

samt därmed sammanhängande frågor.

Till frågan om de skatterättsliga problem som uppkommer i samband med

fondernas tillkomst torde jag få återkomma i annat sammanhang.

Fonderna bör vara fristående organ, utformade som stiftelser, med av

Kungl. Maj :t utfärdade stadgor. Ledningen för fonderna bör handhas av

särskilda styrelser. Ledamöterna i dessa bör utses av Kungl. Maj :t. Enligt

utredningsmännen borde till grund för Kungl. Maj:ts ställningstagande ligga

förslag från särskilda s. k. förslagsgrupper. I likhet med många remissinstanser

finner jag detta system komplicerat. Av de högst sex ledamöter

som styrelsen för Norrlandsfonden enligt min mening bör omfatta, torde två

böra ha anknytning till det norrländska näringslivet, två till naturvetenskaplig

och teknisk forskning samt av övriga två åtminstone en ledamot vara bosatt

i Norrbottens län och vara väl förtrogen med förhållandena därstädes.

Antalet ledamöter i styrelsen för Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete

torde kunna begränsas till fem. Av dessa bör två ha anknytning till

näringslivet. Av de övriga bör en utses bland ledamöterna i statens naturvetenskapliga

forskningsråd och en bland ledamöterna i statens tekniska

forskningsråd.

Till fonderna bör knytas särskilda kanslier. I likhet med utredningsmännen

anser jag det lämpligt, att erforderligt utredningsarbete i möjligaste mån

utföres av redan befintliga organ och inom dessa verksamma kvalificerade

specialister, varför personalen vid fondernas kanslier endast behöver omfatta

ett fåtal anställda. Norrlandsfondens kansli torde lämpligen böra förläggas

till Luleå.

Fondernas verksamhet bör granskas av särskilda, av Kungl. Maj:t utsedda

revisorer. Enligt utredningsmännens mening skulle revisionen endast avse

förvaltningen i inskränkt mening. Jag delar inte denna uppfattning, ulan

förordar att revisorerna inte minst med hänsyn till den av mig förordade inriktningen

av verksamheten även skall äga granska det materiella innehållet

i fondstyrelsernas beslut om stöd till olika projekt.

Slutligen vill jag nämna att verksamheten med hänsyn till det omfattande

förberedelsearbete som är erforderligt inte torde kunna börja före den 1 januari

1962.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1961

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående förordade riktlinjerna

för avsättning av viss del av den staten tillfallande

vinsten från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till två

fonder för forsknings- och utvecklingsarbete m. m., den ena

benämnd Norrlandsfonden och den andra benämnd Malmfonden

för forsknings- och utvecklingsarbete,

dels ock besluta att fonden för vissa stödåtgärder inom

malmkommunerna (tremiljonersfonden) skall uppgå i den

föreslagna Norrlandsfonden.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Jonas Sjönander

610325 Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning av viss del av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för s s. 1 i texten
  2. SU 1961:106 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1961/62 till vissa forskningsråd m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten
  3. SU 1961:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avsättning av viss del av statens vinst från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för stöd till indus s. 1 i texten