Sök i Ratio Lex

Angående ett system för permanent skördeskadeskydd, m. m

69 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:94, Angående ett system för permanent skördeskadeskydd, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 94 dr 1961

1

Nr 94

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ett system för

permanent skördeskadeskydd, m. m.; given Stockholms

slott den 10 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ett system för permanent skördeskadeskydd,

avsett att tillämpas från och med innevarande års skörd.

Systemet innebär bland annat att jordbrukare med en åkerareal av minst

två hektar, vilka drabbas av skördeskada, skall erhålla kontant ersättning

som svarar mot skördeförlust utöver normal skördevariation och efter

avdrag av viss självrisk. Skördeskadans storlek skall bestämmas genom

objektiv skördeuppskattning med anlitande av den s. k. provytemetoden.

Landet skall vara indelat i skördeuppskattningsområden med i södra

och mellersta Sverige 300—1 100 och i Norrland cirka 2 000 brukningsenheter

inom varje dylikt område. Självrisken skall stå i direkt proportion till

de enskilda brukningsenheternas skördevariationer. Dessa i sin tur skall

fastställas med ledning av skördevariationerna för grupper av grödor inom

vederbörande skördeuppskattningsområde samt utifrån enhetens arealfördelning.

Den självrisk som jordbrukarna enligt systemet skall stå utöver normal

skördevariation kan med hänsyn till normal arealfördelning och föreslaget

årligt medelstillskott, beräknas motsvara i genomsnitt för landet omkring

135 kronor per hektar eller cirka 15,5 procent av det normala skördevärdet.

Det permanenta skyddet föreslås skola omfatta spannmål, vallskörd, potatis,

oljeväxter och sockerbetor. Däremot bar det ej befunnits möjligt att

redan nu infoga köksväxter och andra specialgrödor i systemet.

t Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 94

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

Skördeskadeskyddet föreslås skola finansieras över eu särskild skördeskadefond.

Denna bör årligen tillföras tio miljoner kronor från staten och

minst 20 miljoner kronor från jordbrukarna. För alt täcka jordbrukarnas

del av kostnaderna skall interna regleringsavgifter samt belopp under vissa

regleringskassor tagas i anspråk.

Åtskilliga statistiska och beräkningstekniska problem, som är förbundna

med det nya skyddssystemet, är för närvarande under detaljprövning av eu

speciell expertkommitté. Det beräknas att kommitténs arbete skall fortskrida

i sådan takt att hinder inte möter att inom föreslagen tid sätta systemet i

funktion. Problem av den natur som nyss nämnts behöver emellertid följas

kontinuerligt och en successiv anpassning bör ske allteftersom erfarenheterna

av systemet framkommer. Därför förordas att en till statistiska centralbyrån

knuten skördestatistisk nämnd inrättas för att handha berörda frågor.

Som komplettering av det angivna systemet skall jämlikt propositionen

kunna utbetalas behovsprövade bidrag i sådana fall då så betydande skördeskador

uppenbarligen föreligger att skadeersättningar bort utgå, men detta

ej skett på grund av systemets allmänna konstruktion eller oförutsedda

brister i detsamma. För att bestrida kostnaderna för dylika bidrag föreslås

att årligen avsättes ett belopp, som motsvarar en procent av utgående ersättningar

för skördeskador, dock lägst 100 000 kronor.

Vidare föreslås att i den mån de årliga tillskotten till skördeskadefonden

ej skulle vara tillräckliga för att täcka skördeskadeersättningarna staten skall

garantera ersättning med ett belopp upp till 75 miljoner kronor, vilket motsvarar

vad som återstår av det belopp som utfästes vid 1956 års prisöverenskommelse.

Skulle en skördekatastrof av sådan omfattning inträffa att skördeskadefonden

inklusive nämnda garanti inte täcker de ersättningsberättigade

skadorna, torde frågan om ersättning böra prövas av statsmakterna i

särskild ordning.

Statens jordbruksnämnd föreslås vara skördeskadeskyddets huvudmyndighet.

Den objektiva skördeuppskattningen skall dock alltjämt åvila statistiska

centralbyrån. Denna bör även verkställa namn- och arealkontrollerna

samt ersättningsberäkningarna m. m.

Slutligen förordas i propositionen att staten skall svara för kostnaderna

för skördeskadeskyddets administration liksom för utgifterna för den objektiva

skördeuppskattningen. För ändamålen erfordras för nästa budgetår

2,7 miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1961

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 mars 1901.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor rörande ett system

för permanent skördeskadeskgdd, in. m. samt anför följande.

Inledning

Genom beslut den 16 oktober 1953 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla sju sakkunniga för att utreda frågan om

en permanent stödform för jordbrukare, som drabbas av skördeskador. Enligt

utredningsdirektiven borde man söka en enkel stödform, som möjliggjorde

en snabb hjälp. Stödformen skulle avse allenast förluster, som hänförde

sig till skador på skörd. Stödet borde begränsas bl. a. så att obetydliga

skador föll utanför detsamma. Kostnaderna för utjämningen av skördeskador

mellan olika år och skilda brukare borde i huvudsak belasta jordbruksnäringen.

Därvid skulle man i första band söka göra medel tillgängliga

genom att jordbruket i samband med prisöverenskommelsen mellan

staten och jordbrukets förhandlingsdelegation avstod från kompensation,

som kalkylmässigt borde tillkomma detsamma. Som ett andra alternativ

borde någon form av försäkring undersökas. Under särskilda omständigheter

skulle även statliga lån och bidrag kunna ifrågakomma.

De sakkunniga, vilka antog benämningen skördeskadeutredningen, avlämnade

den 29 januari 1958 betänkande med förslag till permanent skördeskadeskydd

(SOU 1958: 5).

över betänkandet har — i vissa fall efter hörande av underordnade organ

_ remissyttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, statskontoret,

statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, försäkringsinspektionen,

domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, Hushållningssällskapens

förbund, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges oljeväxtintressenters förening, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Småbrukarnas riksförbund, Svenska lanlarbetareförbundet, Svenska lantarbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation, Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, Skaraborgs

läns hagel försäkringsbolag, Älvsborgs in. fl. läns hagelförsäkringsbolag,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 94 nr 1961

Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget samt Svenska sockerfabriks aktiebolaget.

Inom jordbruksdepartementet har därefter, med beaktande av vad som

framkommit vid remissbehandlingen, skett en överarbetning av utredningens

förslag. Resultatet av sagda överarbetning har sammanställts i eu

departementspromemoria med synpunkter och förslag till grundlinjer i ett

system för permanent skördeskadeskydd. över promemorian har härefter

remissyttranden avgivits av samma remissorgan som nyss nämnts med

undantag av Älvsborgs in. fl. läns hagelförsäkringsbolag.

Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition (XI ht p. 36) på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till kostnader i samband med permanent skördeskadeskydd för budgetåret

1961/62 beräkna ett reservationsanslag av 12 700 000 kronor.

I det följande torde jag först få lämna en kortfattad redogörelse för

skördeskadeutredningens betänkande och en sammanställning av huvudinnehållet

i remissyttrandena i anledning av detsamma. Därefter redovisas

departementspromemorian samt det huvudsakliga innehållet i remissutlåtandena

över promemorian. Slutligen återges statistiska centralbyråns anslagsskrivelse

för budgetåret 1961/62 vad gäller kostnaderna för den objektiva

skördeuppskattningen.

AVDELNING I

A. Skördeskadeutredningens förslag, m. m.

I det närmast följande lämnas bl. a. en redogörelse för de statliga stödåtgärder,

som hittills tillämpats vid skördeskador. I sagda redogörelse har

då även medtagits uppgifter om de åtgärder, som vidtagits för att lindra

verkningarna av de skördeskador, som inträffat efter avlämnandet av

skördeskadeutredningens betänkande.

Hittills tillämpade statliga stödåtgärder vid skördeskador in. in.

I sitt betänkande erinrar skördeskadeutredningen om att statliga .stödåtgärder

i samband med skördeskador förekommit i Sverige sedan mycket

lång tid tillbaka. Utredningen anför härom bl. a. att under särskilt svåra

skadeår vidtogs hjälpaktioner med av statens bekostad import och utdelning

av spannmål. Under 1800-talet ersattes naturahjälpen efter hand med kontantbidrag

från den s. k. undsättningsfonden, från vilken tillika räntefria

lån utlämnades vid missväxt.

I samband med skördeskadorna i början av 1940-talet gjorda beräkningar

visade att en ökning eller minskning i den totala genomsnittliga intäkten

av jordbruk och boskapsskötsel av upp till 4 procent inte var att anse som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

onormalt. I överenskommelserna mellan statsmakterna och jordbrukets

organisationer angående prissättningen på jordbrukets produkter har med

hänsyn därtill brukat föreskrivas, bl. a., att förhandlingar om justering av

priserna skall upptagas, såvida en omräkning under hösten av den på våren

uppgjorda kalkylen över utvecklingen av jordbrukets intäkter och kostnader

ger till resultat, att intäkterna under- eller överstiger de i kalkylen

upptagna intäkterna med mer än 4 procent. Genom en sådan föreskrift har

jordbruket som helhet betraktat fått ett visst skydd mot skördeskador av

större omfattning.

Denna regel har tillämpats vid skördeskadorna åren 1947 och 1955. För

att täcka underskotten vidtogs i första hand prishöjningar. Därjämte utdelades

1955 58 milj. kr. i arealbidrag efter schematiska grunder samt i

behovsprövade bidrag 70 milj. kr.

I detta sammanhang vill jag erinra om att under prisregleringsåren 1956/

57_1960/61 en provisorisk anordning har fungerat, baserad på ensidig till
lämpning

av 4-procentregeln, som skydd för jordbruket mot skördeskador.

Beträffande verkningarna av 4-procentregeln är utredningen av den uppfattningen

att vid ett produktionsbortfall för ett enstaka växtslag måste

bortfallet ha varit mycket stort för att ensamt sätta kompensationsregeln i

funktion. De kompenserande prishöjningarna har inte alltid lagts speciellt

på de produkter, som fått nedsatt skörd utan fördelats även pa andra produkter

(i huvudsak på mjölk). Därigenom har vid en utlösning av 4-procentregeln

de hårdast drabbade områdena fått ett ringa stöd genom kompenserande

prishöjningar, medan områden med små skador eller utan skador

dragit betydande fördelar av dessa.

Även det arealbidragsförlarande, som användes 1955, har givit delvis

ogynnsamma erfarenheter. Dessa har föranletts bl. a. av en alltför grov

områdesindelning, av sammanvägningen av skördenedsättningarna för de

olika växtslagens och av områdenas arealfördelningar. Avvikelser från den

genomsnittliga arealfördelningen ledde också till orättvisor.

Vid sidan om nämnda kompensation har statliga lån på grund av skador

utgått — 1940 och 1941 som krislån och under 1950-talet som stödlån. Sålunda

har ca 195 milj. kr. anvisats för stödlån och av detta belopp har intill

den 16 december 1960 ca 180 milj. kr. utnyttjats. För skador på 1960 års

skörd har riksdagen beslutat att lånegarantier får medgivas intill ett belopp

av 25 milj. kr.

Därjämte har lämnats behovsprövade bidrag, 1953 5 milj. kr., 1954 6 milj.

kr., 1955 20 milj. kr. jämte tidigare nämnda 58 milj. kr i arealbidrag, 1957

42 milj. kr. samt 1959 10 milj. kr.

I detta sammanhang vill jag erinra om alt riksdagen i dagarna har beslutat

om behovsprövade bidrag för 1960 års skördeskador med ett belopp av

intill 20 milj. kr.

Till de statliga skyddsformerna för skördeskador får också räknas älg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

skadefonderna, som handhas av domänstyrelsen och länsstyrelserna. Det

totala avgiftsbeloppet till dessa fonder har under senare år uppgått till

1 ''/r milj. kr. för år, medan bidragen i genomsnitt varit något lägre.

I översikten över olika skyddsformer har utredningen i korthet beskrivit

en del andra skördeskadeskydd. Således omnämnes de s. k. sockenmagasinen,

som under 1700- och 1800-talet var en frivillig och sockenvis organiserad

lagring av spannmål i syfte att hjälpa nödlidande under missväxtår.

Bland svenska försäkringar heskrives hagelförsäkring och gurkförsäkring.

Hagelförsäkringen har individuell skadereglering och administrationskostnaderna

utgör ca 25 procent av premien. Gurkförsäkringen är en individuell

allriskf örsäkring som en konservfabrik erbjuder sina odlare av gurkor.

Ersättningarna utgår vid underskridande av vissa angivna leveranskvantiteter

per ha.

Av förelintliga utländska försäkringar heskrives skördeförsäkringarna i

ESA, Kanada, Japan, Sovjet och Mexiko. Några data för skördeförsäkringen

i USA och Kanada återges. Skördeförsäkringen i USA är eu av staten

bedriven individuell och frivillig allriskförsäkring. Premierna avser att endast

täcka ersättningarna, medan administrationskostnaderna (1/3 av premieintäkten)

betalas av staten. Försäkringen erbjudes både för enskilda

växtslag och för kombinationer av sådana. Självrisken uppgår till 25 å 00

procent, premierna till 2 å 35 procent och i medeltal vad beträffar den

kombinerade försäkringen ca 6 procent av försäkringsbeloppet.

Skördeförsäkringen i Kanada är en av staten bedriven kollektiv och obligatorisk

allriskförsäkring. Premierna uttas som leveransavgift på spannmål.

Denna har hittills bestridit halva kostnaden, varvid staten tillskjutit

resten. Ersättning utgår för all gröda, när skörden av vete understiger vissa

hektarskördar.

Allmänna riktlinjer för ett permanent skördeskadeskydd

Utredningen erinrar om att det förutsattes vid det nya prissystemets införande

år 1956 att ett permanent skydd skulle ersätta de tidigare skyddsformerna.

Utredningen har övervägt tre olika grundskyddssystem. Det ena

avser en kombination av lån och vissa skatteutjämnande regleringsförfaranden,

det andra är en bidragsfond och det tredje en skördeförsäkring.

Dessa system skulle pa olika — endast för skördeförsäkringen närmare

diskuterade — sätt kunna kompletteras med speciella hjälpformer.

I ett grundskydd, där lån kombineras med skatteutjämnande reylerinysförfaranden,

skulle den enskilde jordbrukaren själv bygga upp erforderliga

fonder för att möta förluster vid skördeskador. Lånemöjligheter skulle stå

till buds särskilt under den första tiden innan tillräckliga fonder uppbyggts

samt i fortsättningen för de jordbrukare, som av olika anledningar icke

hunnit spara tillräckligt, exempelvis nyetablerade jordbrukare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunyl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

Utredningen diskuterar dels ett s. k. skördeskadekonto. dels mera generella

resultat ut jämningsförfaranden. Utseendet av ett skördeskadekonto

skisseras i grova drag. Frågan om resultatutjämning behandlades av en

särskild utredning, 1957 års skatteutredning, och skördeskadeutredningen

har därför begränsat sig till att anlägga synpunkter på skatteutjämnande

regleringsförfaranden som skydd mot skördeskador.

Utredningen har funnit värdet av dylika föriaranden för ifrågavarande

ändamål vara begränsat. Det torde vara svårt för den enskilde att bilda

tillräckligt stora fonder för att möta skördeskador av kataslrofartad natur.

EU system, där varje enskild brukare själv skyddar sig mot riskerna, måste

därför kräva en långt större sammanlagd fondbildning än ett försäkringssystem.

Medan ett skördeskadekonto avser att underlätta ett sparande till skydd

mot förluster av skördeskador, möjliggör ett resultatutjämningsförfarande

ett ökat sparande oavsett ändamålet. Ett begagnande av det senare förfarandet

innebär, att skyddsbehovet mot skördeskador kommer att få konkurrera

med andra behov om de sparade medlen. Å andra sidan torde

exempelvis ett resultatutjämningskonto framstå som väsentligt mer lockande

än ett skördeskadekonto just genom den friare uttagningsrätten och

skulle därför få en relativt större användning. Enligt utredningen skulle de

skatteutjämnande regleringslörtarandena främst vara av intresse för högie

inkomsttagare med starkt varierande inkomster.

Utredningen tar därefter upp frågan, om en kombination av nyssnämnda

regleringsförfaranden och lämpliga låneformer skulle kunna astadkomma

ett tillräckligt grundskydd och anför därom bl. a. att för nyetablerade jordbrukare

lånemöjligheter alltid skulle erfordras även vid mindre skördeskador

medan åtskilliga andra inte heller på lång sikt skulle kunna möta

förlusterna utan lånehjälp.

Enligt utredningens mening skulle det komina att ertordras en betydande

lånefond för att täcka dessa behov. Lånefonden skulle troligen behöva uppgå

till flera hundra milj. kr., eftersom lånen under åren 1950—1950 uppgick

till 140 milj. kr. och skyddet från 4-procentregeln skulle saknas. Utredningen

framhåller vidare bl. a. följande.

Om skördeskadorna i stor omfattning skulle ersättas genom lån, skulle

jordbruket alltså komma att belastas med en betydande extra skuldbörda,

som skulle minska möjligheterna till insättningar på skördeskadekonto

och till annat sparande i syfte att uppnå skydd mot framtida skördeskador.

Utredningen går i det sammanhanget in på frågan om olika sätt att underlätta

återbetalningen av skulden. Ett förslag till bl. a. ändrade beskattningsregler

för lån och amorteringar på lan, som framlades i eu skrivelse

den 28 januari 1950 från Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk, refereras, men utredningen begränsar sig till att anlägga

en del allmänna synpunkter, då den anser att utarbetande av förslag

till ändrade beskattningsregler ligger utanför dess uppdrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 dr 1961

Ett annat sätt att underlätta återbetalningen av lån som utredningen

diskuterar är att ersätta det under amorteringstiden årligen fasta amorteringsbeloppet

med varierande amorteringsbelopp. Utredningen säger härom,

att en betydelsefull förbättring skulle vara, om man kunde sätta amorteringsbeloppen

i relation till skördeutfallet, så att vid nya skördeskador

amorteringen inställdes medan den vid stor skörd sattes till ett högre belopp.

Detta skulle emellertid medföra ett stort administrativt arbete.

Sammanfattningsvis anför utredningen att den inte lyckats finna några

lämpliga låneformer, som skulle kunna kombineras med skördeskadekonto

eller annat sparstimulerande regleringsförfarande till ett grundskydd mot

skördeskador.

Det andra systemet för grundskvdd, som utredningen i korthet diskuterar

baseras pa en bidragsfond. Denna skulle finansieras av hela jordbruket

gemensamt, exempelvis med medel i form av avgifter på levererade

produkter, överskott i för jordbruksnäringen gemensamma kassor och fonder,

restitutionsmedel och liknande. Utredningen anser att en sådan finansieringsväg

skulle vara framkomlig på kort sikt och erinrar om att den

också tillämpats vid tidigare tillfällen. Eu diskussion om en permanent anordning

med bidrag som grundskydd slutar emellertid i frågeställningar

av rent försäkringsteknisk natur. Det har då synts utredningen mera ändamålsenligt

att försöka lösa problemet om ett permanent skördeskadeskydd

från den försäkringstekniska sidan och därefter undersöka i vilka avseenden

bidragssynpunkter bör anläggas.

Det system för grundskydd, som utredningen efter övervägande funnit

anledning att närmare undersöka, har formen av en skörde för säkring. Därmed

avser utredningen ett system, i vilket deltagarna genom att erlägga

premier eller avgifter får rätt till ersättningar när de lider förluster av

skördeskador.

På skördeförsäkringen ställer utredningen det kravet, att den skall ge

bättre skydd än 4-procentregeln i det gamla prissystemet, d. v. s. ge skydd

mot förluster av flertalet skördeskador, som drabbar lokalt. Den bör med

andra ord utformas som en allriskförsäkring. Detta innebär att den i princip

kommer att avse även skador av speciell natur, mot vilka det redan

finns möjligheter att erhålla skydd, exempelvis hagel- och älgskador.

Utredningen anser att alla jordbrukare, som har behov av ett skydd mot

förluster på grund av skördeskador, bör beredas tillfälle att delta i skördeförsäkringen.

Väsentliga villkor för att försäkringen skall bli föremål fölen

allmän anslutning är att skyddet är lämpligt avvägt mot behovet och

att premierna icke ter sig avskräckande stora. Det är också angeläget afl

administrationskostnaderna binder så små resurser som möjligt. Med utgångspunkt

från dessa krav och med stöd av särskilda försäkringstekniska

och statistiska utredningar, vilka redovisas i bilagor till betänkandet, har

utredningen utformat sina förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

9

Utredningen har inte lyckats att utforma ett försäkringssystem, i vilket

hänsyn tas till den enskilda brukningsenhetens skador, eftersom ersättningsbcräkningcn

måste grundas på hektarskördeuppskattningar för vissa

områden. Då antalet områden dels av kostnadsskäl och dels av bristande

skördestalistik icke kan täcka mindre och lokala skördeskador kan kompletterande

skyddsformer komma att erfordras. Utredningen föreslår fördenskull

att skördeskadelån ur försäkringens fonder skall kunna utgå för

att täcka sådana förluster.

Utredningen avvisar emellertid eu permanent bidragsanordning som

komplement till skördeförsäkringen men betonar att dess avstyrkande inte

avser bidragsanordningar av rent social karaktär. Den anser emellertid att

dylika bidrag bör behandlas i annan ordning.

Riktlinjer för en statlig skördeförsäkring

Utredningens förslag till skördeförsäkring innefattar, som tidigare

nämnts, eu grundförsäkring och en tilläggsförsäkring. Utredningen har utformat

detaljerade förslag till grundförsäkringens konstruktion samt till

ordnandet av anslutningen till densamma. Vad gäller grundförsäkringens

konstruktion skall här endast återges huvuddragen, medan i fråga om

detaljer hänvisas till betänkandet (kap. IV).

I fråga om vilka grödor som bör försäkras är del enligt utredningen önskvärt

att så många som möjligt av de för jordbruket ekonomiskt betydelsefulla

odlingarna blir föremål för skydd. Vilka växtslag som därvid skall

medtas är en fråga om avvägning av möjligheterna alt verkställa en skördcuppskattning

för växtslagen och kostnaderna härför mot den roll växtslagen

spelar för jordbrukarnas inkomster. Vad beträffar skördeuppskattningen

är enligt utredningen lämplig metodik f. n. utformad endast för

vissa växtslag. Utredningen anser dock att man kan låta ett växtslag få

utgöra representantgröda för eu grupp av likartade växter, en s. k. grödgrupp.

Med hänsyn till föreliggande möjligheter och antagliga kostnader

kommer utredningen fram till följande förslag till grödgruppsindelning

(representantgrödorna kursiverade).

1. höstsäd:

2. vårbrödsäd:

3. fodersäd:

4. vallskörd:

höstvete, höstråg, vinterkorn

vårvete, vårråg

korn, havre, kokärter, foderärter, vicker, pelusker, bönor

av alla slag samt blandningar av dessa till mogen skörd

och till grönfoder

a) hö från odlad jord, ensilage, hete och alla övriga vallslag

innehållande klöver, luzern och andra vallbaljväxter,

timotej och andra gräs, frö av klöver, timotej och andra

gräsfröer, avkastning av permanenta betesmarker på åker

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

5. potatis:

6. rotfrukter:

7. oljeväxter:

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

b) hö från naturlig äng, bete på äng och kultiverade betesmarker
a)

matpotatis

b) fabrikspotatis

sockerbetor och foderrotfrukter

a) höstoljeväxter (höstraps, höstrybs)

b) våroljeväxter (vårraps, vårrybs, vitsenap, oljelin m. fl.),

spånadsväxter (lin, hampa).

Utanför försäkringen föreslås ligga köksväxter, bär- och fruktodlingar

på åker samt övriga ej nyss anförda handelsväxter såsom rotfruktsfrö.

Dessa har man tyvärr varit tvungen att utesluta på grund av bristande

skördestatistik eller enär de inte passat i någon grödgrupp.

Utredningen diskuterar också om dessa grödgrupper bör kunna försäkras

var för sig, s. k. ren försäkring eller om samtliga vid ett jordbruk förekommande

grödgrupper bör ingå i försäkringen och därvid försäkras gemensamt.

Om det senare slaget av försäkring ordnas så att skördeförluster

för en eller flera grödgrupper utjämnas mot skördevinster för de andra i

försäkringen ingående grödgrupperna och ersättning sålunda utgår efter

den beräknade netto förlusten av inträffade skördeskador, är det fråga om

en s. k. kombinerad försäkring.

Rena försäkringar är enligt utredningens mening mindre lämpliga för att

tillgodose det behov av skydd som avses i förevarande sammanhang.

Utredningen visar också att den kombinerade försäkringen ställer sig

billigare än ett system av rena försäkringar, som omfattar samma grödgrupper

som den kombinerade försäkringen. Då mångsidiga driftsformer

kännetecknar huvuddelen av det svenska jordbruket förekommer det i allmänhet

en ganska betydande utjämning av förluster mot vinster. Denna

utjämning beaktas i den kombinerade försäkringen, varigenom premierna

blir upp till 35 procent billigare (i flertalet fall 20—25 procent billigare).

Sammanfattningsvis tillgodoses enligt utredningens mening skyddsbehovet

bättre och billigare genom kombinerad försäkring. Utredningen förordar

därför en kombinerad försäkring.

Utredningen behandlar därefter frågan om hur nettoförlusten av eu skördeskada

skall bestämmas och anför därvid att, eftersom skördeskadeskyddet

bör vara eu allriskförsäkring, har orsakerna till eu skada ett begränsat

intresse. Utredningen förordar därför en mycket enkel metod för skadebestämningen.

Denna grundas på eu jämförelse mellan den förväntade

genomsnittliga skörden, den s. k. normskörden, och den under året uppnådda

skörden, den s. k. aktuella skörden. Underskrider den aktuella skörden

normskörden, anses skördeskada föreligga alldeles oavsett orsakerna

till detta underskridande. Normskörden erhålles med ledning av medeltalsberäkningar

för en längre årsserie av hektarskördar (från 1922). Med aktu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmvjl. Mnj:ts proposition nr 94 dr 1961

It

ell skörd menas den genom objektiv skördeuppskattning uppmätta hektarskörden

för det aktuella året.

Utredningen framhåller att en individuell skadebedömning skulle förutsätta

en årlig objektiv värdering av skörden vid flertalet jordbruk i landet.

Detta är av kostnadsskäl och arbetstekniska skäl icke möjligt annat än för

enstaka växtslag. För att bedriva en individuell skördeförsäkring är det

vidare inte tillräckligt alt utföra årliga värderingar, utan man måste vid

försäkringens start ha ett äldre statistiskt material om skördar, på vilket

normskörd och riskpremie kan beräknas individuellt. 1 Sverige kan sådan

förutsättning tänkas föreligga endast i fråga om sockerbetor, för vilka fullständiga

skördeuppgifter för varje odlare gällande en lång tidrymd finns

bevarade och lätt tillgängliga. Även i fråga om oljeväxter, vilkas hela skörd

levereras till en central organisation, kan inom ett begränsat antal år tänkas

föreligga ett material, som lämpar sig för individuell bedömning.

Utredningen anser med hänsyn härtill att den objektiva skördeuppskattningen

utom för enstaka grödor icke kan göras individuell utan måste begränsas

till att ge representativa uppgifter för grupper av brukningsenheter

eller områden.

1 prisfrågan skiljer utredningen på normpris för värdering av normskörden

och aktuellt pris för värdering av den aktuella skörden. Därvid bör

normpriset principiellt vara del förväntade priset per den 1 oktober för

normal, genomsnittlig kvalitet och vid normal medelhektarskörd för riket.

Det aktuella priset bör i princip vara priset för normal kvalitet per den

1 oktober justerat för större kvalitetsnedsättningar.

I kvalitetsfrågan framhålles att det vore önskvärt, att alla kvalitetsvarialioner

såväl uppåt som nedåt från genomsnittet kunde beaktas under förutsättning

av att de är oberoende av jordbrukarnas åtgärder. Emellertid är

möjligheterna härtill begränsade på grund av ofullständig statistik och av

att kvaliteten i hög grad påverkas av jordbrukarnas åtgärder. För den skull

bör de ordinarie skördeuppskattningarna omfatta även undersökningar av

kvaliteten, vilka utökas de år, då kvalitetsskador uppträder.

Håde normpris och aktuellt pris bör vara differentierade områdesvis, såvida

inte prisskillnaderna mellan områdena iir små. Då prisbestämmelserna

i regel måste avse representanlgrödorna, kan eu omräkning av dessa priser

till skördevärden för grödgrupperna bli aktuell.

Vad sedan gäller sammanvägningen av grödgruppernas skördevärden kan

denna ske på olika sätt och följande två vägningsförfaranden har diskuterats

av utredningen.

Enligt det första förfarandet sammanväger man för området grödgruppernas

normskördevärden per ha resp. aktuella skördevärden per ha med

områdets arealfördelning. Med ledning av dessa data fastställes nettoför
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 nr 1961

lusten per ha. Nettoförlusten för varje brukningsenhet erhålles genom alt

multiplicera denna nettoförlust per ha med brukningsenhetens sammanlagda

areal av de försäkrade växtslagen.

Enligt det andra förfarandet fastställes normskördevärdet och det aktuella

skördevärdet för varje brukningsenhet genom att de för varje grödgrupp

och område bestämda normskördevärdena och aktuella skördevärdena

per ha sammanväges med brukningsenhetens arealer av de olika grödgrupperna.

Därefter beräknas brukningsenhetens nettoförlust som skillnaden

mellan dess totala normskördevärde och dess totala aktuella skördevärde.

Utredningen förordar det senare förfarandet, d. v. s. användning av individuella

uppgifter om grödgruppernas arealer, vid beräkningen av nettoförlusten

därför att hänsyn då tages till individuella olikheter i arealfördelning.

Utredningen diskuterar även möjligheterna att beakta andra individuella

olikheter, exempelvis i fråga om normskördevärdena per arealenhet. men

avvisar tanken härpå med hänvisning till bristen på statistik.

För att ersättningsgill skada skall anses föreligga, bör enligt utredningen

nettoförlusten minskas med vissa avdrag. En väsentlig synpunkt härvidlag

är enligt utredningen det samband som råder mellan avdragens storlek och

försäkringspremiernas storlek. Statistiskt sett inträffar små neltoförluster

långt oftare än stora nettoförluster, varför det med tiden kommer att utgå

ganska stora ersättningsbelopp för de små nettoförlusterna. Göres avdragen

små, blir premierna därför ganska höga.

Utredningen skiljer mellan två slag av avdrag, s. k. självrisk och s. k.

franchise. Självrisken är det belopp varmed nettoförlusten skall minskas

för att erhålla ersättningens storlek. Franchise är ett visst minsta belopp,

vilket ersättningarna måste överstiga för att utbetalning skall ske.

Självrisken bör enligt utredningens mening anpassas efter skaderiskerna.

En skördeförsäkring med en i procent av normskördevärdet beräknad enhetlig

självrisk innebär ett väsentligt mycket högre skydd för områden och

för växtslag, som har hög skördevariation, än för områden och växtslag

med låg skördevariation. Detta anser utredningen vara mindre lämpligt

och ifrågasätter om inte skyddet i förhållandet till riskerna bör göras lågt

för de osäkra växtslagen för att därigenom hindra eu enbart av försäkringskyddet

framlockad ökning i odlingen av dessa växtslag.

Utredningen har därför ansett, att försäkringskyddet bör vara likformigt

med avseende på riskerna. För att kunna utforma regler härför måste ett

mått på den normala skördevariationen införas. Detta mått kallas variationskoefficienten

och uttryckes i procent av normskördevärdet. Det beräknas

inträffa en gång på sex att en skördenedsättning, räknad i procent

av normskördevärdet, skall bli större än variationskoefficienten. I den försäkringstekniska

utredningen har variationskoefficientens storlek under
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Moj.ts proposition nr 94 år 1961

13

sökts för de olika grödgrupperna i ett stort antal områden och befunnits

antaga värden mellan 11 och 41.

Försäkringsskyddet anses vara likformigt, om självrisken står i ett konstant

förhållande till variationskoefficienten. Utredningen beräknar, att variationskoefficienten

för en brukningsenhet i den kombinerade försäkringen

i regel uppgår till 10—20 och i medeltal för hela riket till 14. Det kan

bedömas som ytterligt sällsynt, att den blir så låg som 8. Å andra sidan är

det möjligt, att variationskoefficienter, överstigande 35, kan uppnås.

Vid avvägningen av hur stora avdragen från nettoförlusten skall göras i

förhållande till variationskoefficienten har utredningen stannat för att de

i allmänhet bör vara lika stora som variationskoefficienten. Avdragen bör

dock maximeras till en tredjedel av normskördevärdet, varför brukningsenheter

med högre variationskoefficienter än 33 får vidkännas en i motsvarande

grad höjd premie.

För att öka ersättningsbeloppens storlek vid de tillfällen de med hänsyn

till nettoförlustens storlek bör utgå, göra dem säkrare bestämda i förhållande

till uppskattningsfelen och undgå utbetalning av en mängd småbelopp

föreslår utredningen att 20 procent av det totala avdraget sker i form av

franchise. Detta innebär att självrisken blir fyra femtedelar av variationskoefficienten,

och att ersättningar utbetalas endast, om de är större än en

fjärdedel av självrisken. 1 vanliga fall kommer självrisken att variera mellan

8 procent och 16 procent, och medeltalet för hela riket kommer att

ligga vid 11,5 procent. Den lägsta självrisken blir omkring 6 procent och

den högsta omkring 26 procent.

Premiebeloppet kommer för alla brukningsenheter, vilkas variationskoefficient

understiger 33, att stå i en enkel och konstant relation till självriskbeloppet.

Riskpremien beräknas nämligen bli en sjättedel av självrisken

och totalpremien blir efter ett säkerhetstillägg eu femtedel av självrisken.

Beträffande områdesindelningen skiljer utredningen mellan tre områdesbegrepp,

nämligen skördeuppskattningsområden, ersättningsenheter och

premieenheter. Skördeuppskattningsområdet är den minsta enheten och är

det område för vilket uppskattning av den aktuella skörden skall ske. Antalet

sådana områden bör vara ca 400. Ersättningsenheten består av ett eller

flera skördeuppskattningsområden och är det område, för vilket normskördevärden

och aktuella skördevärden per ha och grödgrupp fastställes. Antalet

ersättningsenheter bör i princip också vara ca 400. Premieenheten

består av eu eller flera ersättningsenheter och är det område, för vilket

data för beräkning av premie och självrisk fastställes.

Utredningen anser att man vid indelning av landet i skördeuppskattningsområden

och ersättningsenheter bör utgå från eu inom Jordbrukets

utredningsinstitut gjord indelning i s. k. strata, vilka använts som underlag

för basurval i stickprovsundersökningar rörande jordbruksekonomiska förhållanden.

Indelningen bör redan före starten av försäkringen underkastas

noggrann granskning av därför sakkunniga organ, och erforderliga justeringar

i densamma bör vidtagas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i år 1961

I samband med indelningen i områden erinrar utredningen om gränsproblemen.

Det är nämligen tänkbart, att det vid skördeskada utgår ersättning

till en brukningsenhet på ena sidan av eu gräns, medan de! till

en annan närliggande brukningsenhet på andra sidan gränsen inte utgår

någon ersättning. Utredningen hävdar emellertid att en förändring i eu

områdesgräns kräver noggranna statistiska undersökningar innan den genomföres.

Frågan om anslutningen till det permanenta skördeskadeskyddet knyter

utredningen främst till grundförsäkringen. Därutöver skall enligt utredningens

förslag anslutning till grundförsäkringen medföra rätt att teckna

tilläggsförsäkring för lägre självrisk och rätt att söka skördeskadelån.

Beträffande anslutningslätten föreslår utredningen att varje person, som

brukar en försäkringsbar areal ej understigande 2 ha, skall ha rätt att

deltaga i skördeskadeskyddet.

I fråga om anslutningsskyldighet framlägger utredningen (i kap. V) två

förslag.

1 det ena förslaget, benämnt skördeskadeskydd med frivillig anslutning,

skall individuell anslutningsskyldighet ej förekomma.

För att skördeskadeskyddet skall få sättas i gång, har utredningen dock

funnit sig böra föreslå, att anslutningen skall uppgå till lägst 60 procent

av arealen vid brukningsenheter med försäkringsbar areal ej understigande

5 ha (motsvarande ca 1,9 milj. ha åker). Kännedom om anslutningsintresset

skulle enligt utredningen kunna erhållas i form av en försöksteckning.

Som motiv för en individuell frivillighet anför utredningen bl. a. alt åtskilliga

jordbrukare, exempelvis på grund av att de sällan drabbas av större

skördeskador eller har möjlighet att täcka förluster med egna medel, föredrar

att bära risken själva framför att teckna en försäkring.

Utredningen har ansett det nödvändigt att ställa ett minimikrav på anslutningens

storlek totalt sett, enär staten står för eu betydande ekonomisk

garanti. Det bör vidare beaktas att jo lägre anslutningen är, desto dyrare

blir skördeskadeskyddet räknat per ansluten brukare.

1 det andra förslaget rörande anslutningsskyldigheten, som benämnes

skördeskadeskydd med obligatorisk anslutning, skall alla personer, som

brukar en försäkringsbar areal ej understigande 5 ha, på grund av stadgande

i lag anslutas till skördeskadeskyddet. Som motiv för eu obligatorisk

anslutning till skördeskadeskyddet anför utredningen bl. a., att det är ett

allmänt intresse, att alla, som står risker för .skördeskador och därvid har

behov av ett särskilt skydd mot förluster av dessa, anslutes till skyddet.

Utredningen erinrar dessutom om att i del nya prissystem för jordbruksprodukter

som infördes 1956 saknas praktiskt taget helt skydd mot skördeskador

och att det förutsattes vid dess införande alt ett permanent skydd

skulle ersätta de tidigare skyddsformerna. Med ett obligatorium kan administrationskostnaden

per ansluten hållas låg. Vidare undgås de ekonomiska

risker, som staten kan möta vid en ofullständig frivillig anslutning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr i)A år 1961

15

Vid övervägande av i vilka lall undanlag från anslutningsskyldighet

skulle kunna ifrågakomma har utredningen funnit, att undantagsregler,

som tager hänsyn enbart till brukarens möjligheter alt själv täcka förluster

av skördeskador, inte kunnat fastställas. Att brukare med 2 till 5 ha försäkringsbar

areal undantagas från anslutningsskyldigheten motiveras med

att de erhåller en stor del eller större delen av sina inkomster från annan

verksamhet och denna del synes växa snabbt. Utredningen föreslår dock

att möjlighet skall slå öppen för dem alt frivilligt ansluta sig.

Utredningen ger (i kap. X) sill förord åt förslaget till skördeskadeskydd

med obligatorisk anslutning men anser att den enskilde rent principiellt

bör ha rätt att själv välja storleken och utformningen av del skydd mot

skördeskadeförluster, som han anser sig behöva. Emot en obligatorisk anslutning

talar också enligt utredningen grundförsäkringens bristande förmåga

att la full hänsyn till behovet av skydd i det enskilda fallet.

Utredningen är emellertid tveksam om dess förslag till ett system med

frivillig anslutning är praktiskt genomförbart. Utredningen har vid överläggningar

med jordbrukets förhandlingsdelegation bibringats den uppfattningen,

att det är mycket tveksamt om en minimianslntning om (50 procent

av åkerarealen kan nås.

Man kan heller inte undgå att beakta den högre administrationskostnaden

vid frivilligalternativet. Vidare är utredningen oviss om möjligheterna

att i alla lägen upprätthålla den vid frivillig anslutning erforderliga principen,

att den, som avstår från möjligheten att ta försäkring inte kan göra

anspråk på hjälp från staten i andra former, om skördeskada inträffar.

Utredningen menar att de principiella nackdelarna av det obligatoriska

systemet har praktiskt sett begränsad betydelse. Genom att premierna i

systemet beräknats, så att de i det långa loppet skall överensstämma med

ersättningsbeloppen, bör jordbrukarna sett på lång sikt få full täckning för

sina utgifter eller rentav — vid det statsbidrag som föreslås utgå vid alternativet

med obligatorisk anslutning —- mer än full täckning.

Slutligen kan vid ett system med obligatorisk anslutning önskemålet om

eu allmän anslutning av alla, som har behov av skydd, förenas med eu enkel

och jämförelsevis billig administration och med den enskildes önskan

om låga premier.

Förslaget om tilläggsförsäkring för lägre självrisk har enligt utredningen

tillkommit för att bereda jordbrukare, som av särskilda skäl anser grundförsäkringens

självrisk vara alltför hög, möjlighet att sänka densamma.

Exempelvis kan behov av sådan sänkning uppkomma i samband med nyetablering

eller andra stora investeringar, då knapphet på reserver föreligger.

Särskilt i de fall självriskerna är relativt höga kan förluster, som

faller inom självriskgränsen, försätta de drabbade i eu bekymmersam ekonomisk

situation. Tilläggsförsäkringen föreslås erhålla eu konstruktion,

som möjliggör eu enkel administration. Utredningen förordar därför alt

självrisken i grundförsäkringen endast må nedsättas med hela tiotal procent,

dock till lägst halva självrisken och till lägst 8 procent av normskördevärdet.

Denna lägsta gräns motiveras med försäkringstekniska skäl. Från
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

chisen bör utgöra en fjärdedel av den lägre självrisken, d. v. s. franchisen

reduceras i proportion till självrisken. Preiniesatserna utgör vid 10, 20, 30,

40 resp. 50 procent självrisknedsättning, 16, 34, 54, 75 resp. 99 procent av

premien för grundförsäkringen (denna räknad exklusive statsbidrag).

Eftersom skördeförsäkringen är utformad som en allriskförsäkring, kommer

den i princip att avse även skador av speciell natur, mot vilka det redan

finns möjligheter att erhålla skydd, exempelvis hagel- och älgskador.

Utredningen anser det dock vara högst osannolikt att skador av förut

nämnt slag kan uppträda i sådan omfattning, att de skulle kunna nedsätta

en ersättningsenhets skörd i mätbar grad.

Skördeskadelån

Utredningen föreslår att skörcleskruleldn skall utgå på följande villkor.

Lånen bör beviljas efter individuell ansökan och prövning. Lånebeloppet

skall kunna uppgå högst till den beräknade nettoförlusten av skördeskador

på växtodlingen vid lånesökandens brukningsenhet efter avdrag av dels

den försäkringsersättning han kan ha erhållit, dels viss självrisk.

Utredningen föreslår för skördeskadelånen eu självrisk, som uppgår till

två tredjedelar av grundförsäkringens självrisk, dock lägst 10 procent av

normskördevärdet. Detta innebär att självrisken för lån kan uppgå till

högst 17,6 procent av normskördevärdet. Den nedre gränsen för självrisken

kommer att gälla för de fall, där grundförsäkringens självrisk är 15 procent

av normskördevärdet eller lägre, d. v. s. sannolikt för de allra flesta

lånesökande.

Beträffande övriga villkor för lånen anser utredningen att de bör vara i

stort sett desamma som för sedvanliga banklån. Dock föreslår utredningen

i vissa avseenden specialbestämmelser, som nära anknyter till bestämmelserna

för de hittillsvarande stödlånen.

Bestämmelserna om säkerhet torde kunna följa de nuvarande stödlånebestämmelserna,

innebärande bl. a. att säkerhet i regel bör fordras för lån

överstigande 3 000 kr.

Lånen föreslås löpa med samma ränta som inleckningslån med sekundär

säkerhet. Amorteringstiden bör förslagsvis vara 5 år men bör kunna förlängas

till förslagsvis högst 10 år. Det synes utredningen skäligt att ränteoch

amorteringsfrihet skall gälla för det kalenderår lånebehovet uppkommit,

då eljest olika räntebelopp skulle komma att debiteras enbart på grund

av skillnader i takten för ärendenas handläggning.

Efter eu diskussion av riskerna för nedsatt återbetalningsförmåga vid

upprepade skördeskador framlägger utredningen förslag till betalninr/sanstånd

och efterskänkande av skuld i vissa fall.

Utredningen anför sålunda att efter särskild prövning bör kunna beviljas

ett års anstånd med amortering vid varje tillfälle låntagaren drabbas av

förnyade skördeskadeförluster. Förlust skall i regel anses ha uppkommit

endast när försäkringsersättning utgår eller nytt lån beviljas. Vidare bör

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

17

anstånd med erläggande av räntor erhållas vid betalningssvårigheter, dock

i regel endast en kortare tid, förslagsvis 6 månader. Efterskänkande eller

avskrivning skall kunna ske i de fall betalningssvårigheter uppkommit

utan den enskildes förvållande, exempelvis i samband med en särskilt stark

anhopning av skördeskadeår. Därvid förutsättes prövning av omständigheterna

i det enskilda fallet efter särskild ansökan.

Fonder och vissa finansieringsspörsmål

Enligt utredningens förslag skall ersättningarna i skördeförsäkringen bestridas

med årligen inflytande premieinkomster, vilkas storlek ej väntas

variera nämnvärt från år till år. Ersättningarna måste däremot väntas utfalla

mycket oregelbundet och med varierande belopp. För att kunna täcka

utgifter under år med stora skördeskador måste därför fonder bildas eller

särskilda förskottsmedel tillföras verksamheten, exempelvis genom återförsäkring.

Dylika anordningar erfordras även för att kunna bedriva låneverksamheten.

Beträffande fondbehovets storlek anför utredningen att man inte efter 30

år eller kanske ens efter 50 år med säkerhet kan avgöra, om en skillnad i

erhållna premier och utbetalade ersättningar beror på ofullständig anpassning

av riskpremien till skaderisken eller på en ännu ej uppnådd utjämning

av förluster och vinster mellan olika år. I vissa kalkylexempel uppskattar

utredningen, att vid ett ogynnsamt förlopp, som har relativt stor

sannolikhet för sig, underskottet på grundförsäkringens verksamhet under

förutsättning av en årlig premieintäkt om 40 milj. kr. skulle kunna uppgå

till 143 milj. kr. för en period av 10 år och 200 milj. kr. för en period av

20 år. Under antagande av att en startfond om 100 milj. kr. föreligger, räntefoten

är 4 procent samt att vissa variationer i fondens storlek förekommer

skulle vid ett sådant ogynnsamt förlopp startfonden komma att förbrukas

vare sig man betraktar utfallet för en 10-årsperiod eller en 20-årsperiod.

För att fonden efter 10 år skall uppgå till de ursprungliga 100 milj.

kr. skulle krävas ett årligt premietillägg av 23,5 procent på riskpremien. För

att den efter 20 år skall uppgå till ursprungsbeloppet skulle motsvarande

premietillägg vara 8,8 procent.

Utredningen påpekar emellertid att den utjämning för en längre tidsperiod,

som skulle erhållas enligt kalkylexemplen vid de gjorda antagandena,

inte får tolkas så att premiesumman blir tillräcklig att täcka medelsbehovet

varje år eller under varje del av de antagna perioderna. Påfrestningen

kan bli mycket större elt enstaka år av perioden eller under eu viss

kortare del av denna. Utredningen anser att ifrågavarande extrema behov

av utjämning bör, liksom då extraordinärt ogynnsamt förlopp under en

längre period uppträder, lösas genom någon form av återförsäkring. Efter

genomgång av olika förekommande återförsäkringsformer finner utredningen

alt den svenska staten måste engageras i återförsäkringen för en

svensk skördeförsäkring.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1961. t samt. Nr 94

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

Med ytterligare kalkylexempel visar utredningen vidare, att det med lika

stor sannolikhet i stället kan bli ett gynnsamt förlopp genom få och/eller

små skador eller gjorda överskattningar av premierna. Under samma antaganden

som tidigare beträffande riskpremieintäkter, startfond, räntefot och

fondvariation sknlle vid ett gynnsamt förlopp, som också har relativt stor

sannolikhet för sig, fonden kunna uppgå till 343 milj. kr. efter 10 år och

489 milj. kr. efter 20 år. Då utredningen med stöd av den försäkringstekniska

utredningen anser att fondbildningen inte skulle behöva överstiga tiodubbla

riskpremien för att fylla behovet även vid extraordinärt stora skador,

skulle vid nyssnämnt förlopp återbäring kunna bli aktuell (tiodubbla

riskpremien i nyssnämnda exempel utgör 400 milj. kr.).

Vid sidan om den fondbildning som krävs för att klara de varierande

ersättningarna erfordras en fondbildning för att alltid kunna tillgodose behovet

av skördeskadelån.

Utredningen framlägger med utgångspunkt från dessa allmänna synpunkter

på iondbehovet följande förslag. Två fonder bildas vid starten av

skyddsverksamheten och kallas utjämningsfond och regleringsfond. Under

vissa förhållanden tillskapas en tredje fond, återbärings fond.

I fråga om fondernas användning föreslås att utjämningsfonden skall bestrida

ersättningar såväl vad avser grundförsäkringen som tilläggsförsäkringen.

Ur regleringsfonden skall skördeskadelån utgå liksom medel för

efterskänkande av lån och låneräntor. Medlen i återbäringsfonden fördelas

som avdrag på erlagda premier.

Beträffande fondernas storlek vid verksamhetens start anför utredningen

att utjämningsfonden bör tillföras en grundplåt om 100 milj. kr.

Beträffande tillskotten till fonderna föreslår utredningen att under verksamhetens

gång riskpremierna — d. v. s. de statistiskt beräknade premiebelopp,

som avser att täcka ersättningsbehovet — för såväl grund- som

tilläggsförsäkring liksom på fonden belöpande räntor tillföres utjämningsfonden.

Regleringsfonden tillföres ett säkerhetstillägg om 20 procent av de

statistiskt beräknade riskpremierna för såväl grund- som tilläggsförsäkring

ävensom på fonden belöpande räntor. Vidare tillföres fonden amorteringar

på utlämnade skördeskadelån.

Placeringen av fondmedlen bör vara sådan att erforderlig likviditet erhålles.

Dock anser utredningen att särskilda regler inte behöver uppställas

för likviditeten, vilket motiveras med att sådana inte finns för fonder i besläktade

försäkringsrörelser, exempelvis för de ömsesidiga skadeförsäkringsbolagens

utjämningsfonder.

Beträffande den statliga återförsäkringen föreslår utredningen att i de

fall utjämningsfonden visar sig otillräcklig för att fylla ersättningsbehovet

skall staten tillskjuta erforderligt förskott. Vidare bör även regleringsfonden

kunna erhålla statliga förskott med hänsyn till att den vid det föreslagna

säkerhetstillägget kommer att växa tämligen långsamt och för den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1961

19

skull kan under de första verksamhetsåren visa sig vara otillräcklig för

att möta behovet av skördeskadelån. På förskotten gäldas förslagsvis samma

ränta som på det förlagskapital, som f. n. ställes till jordbrukets förfogande

för bl. a. lagringsändamål, nämligen ränta enligt gällande diskonto

med tillägg av 1/2 procent. De bör av- eller återbetalas så snart överskott

föreligger i fonderna, sedan gäldräntor guldits på förskotten. Regleringsfondens

tillgångar föreslås utgöra säkerhet för de statliga förskotten.

Organisation in. m.

Huvudman för skördeskadeskyddet bör enligt utredningen vara statens

jordbruksnämnd. Utredningen motiverar denna förläggning av huvudmannaskapet

bl. a. med att nämnden redan nu har en intim kontakt med frågor,

som rör jordbrukets pris- och inkomstutveckling, däri inbegripet verkningar

av skördeskador.

För att kunna utöva den med huvudmannaskapet förenade verksamheten

föreslår utredningen, att jordbruksnämnden förstärkes med erforderlig personal.

Därvid bör nämnden utökas med ett förvaltningsråd, en skördeskadebyrå

samt en maskinsektion.

Förvaltningsrådet skall handha förvaltningen av fonderna och bestå av

7 personer. Med hänsyn till jordbrukarnas egna tillskott till dessa fonder

bör rådet ha ett stort inslag av jordbruksrepresentanter. Då staten emellertid

föreslås åta sig betydande garantier samt svara för förvaltningen av

fonderna, bör den ges minst lika stort inflytande.

För de lokala ärendena föreslår utredningen att jordbruksnämnden i samråd

med lantbruksstyrelsen anlitar lantbruksnämnderna och deras ortsombud.

Vidare bör riksbankens lokalkontor engageras i låneverksamheten.

Skördeuppskattningen skall enligt utredningens förslag liksom hittills i

första hand omhänderhas av statistiska centralbyrån och hushållningssällskapen.

Skördeuppskattningen bör utföras enligt den s. k. provytemetoden

för höstvete, vårvete, höstråg, korn, havre, vall, potatis och sockerbetor. I

vissa områden kan det vara lämpligt att utbyta vårvete mot vårråg samt

korn och havre mot blandsäd, beroende på omfattningen av dessa odlingar.

Vallen bör uppdelas på olika vallåldrar och potatisen på olika användningar

för bedömning av skördens värde. Omfattningen av stickprovet för provyteundersökningar

uppskattas av utredningen till ca 12 000 s. k. primärenheter

under antagande av att skördeuppskattning skall företagas inom

ca 400 skördeuppskattningsområden och att tillräcklig representativitet erhålles

med ca 30 primärenheter per område. Med primärenhet avses i södra

Sverige i regel en brukningsenhet och i norra Sverige i regel en by.

Provyteundersökningarna kompletteras med kvalitetsbestämningar, bärgningsförlustundersökningar

samt vissa andra undersökningar, såsom av

vallåterväxt och blastmassa. De kompletterande undersökningarna bör vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

normala förhållanden utföras i en sådan omfattning att de kräver ett belopp,

som sammanlagt uppgår till ca 15 procent av totalkostnaderna för

skördeuppskattning. Vid svårare kvalitetsskador och bärgningsförluster,

till vilka hänsyn bör tagas i skördeförsäkringen, kan dessa undersökningar

behöva väsentligt utvidgas.

Beträffande uppskattningen av skörden av sockerbetor föreslår utredningen

att fältarbetet huvudsakligen utföres av sockerbolaget med hänsyn

till önskvärdheten att utnyttja dess tjänstemäns erfarenhet m. m. Antalet

primärenheter, som erfordras för att kunna fastställa betvikten uppskattas

till 500 å 600.

För oljeväxter är det möjligt att utnyttja leveransstatistik, varför provundersökning

ej erfordras. Hektarskördeuppgifter kan sålunda erhållas genom

en tämligen enkel bearbetning av på hålkort lagda uppgifter hos föreningen

Sveriges oljeväxtintressenter.

I samband med denna utbyggnad av skördeuppskattningen kommer även

det allmänna behovet av skördestatistik att tillfredsställas på flera punkter,

varför utredningen något berör de omläggningar av skördestatistiken i övrigt

som därigenom blir aktuella. Därvid föreslås bl. a. att gillesombudens

skördeomdömen m. m. ersättes av uppgifter från stickprovsundersökningar

på ett mindre antal brukningsenheter.

Utredningen föreslår att ersättning lämnas hushållningssällskapen dels

för deras arbetsledande uppgifter, dels för deras omkostnader i övrigt för

tillfälligt anställd personal, material m. m. Statistiska centralbyråns avdelning

för jordbruksstatistik förstärkes med förslagsvis 5 tjänster, varav en

förste aktuarie.

Kostnaderna för organisationen beräknas av utredningen till ca 3 milj. kr.

vid obligatorisk anslutning och till ca 3,2 milj. kr. vid frivillig anslutning.

Däri är då inberäknat ett belopp om 2 milj. kr. för den merkostnad som

krävs för skördeuppskattning utöver allmänna statistiska behov. I kostnaderna

är däremot inte inräknade de kostnadsökningar, som åsamkas lantbruksnämnderna

och vid frivillig anslutning jordbrukets organisationer, ej

heller hyror för ökade utrymmen åt jordbruksnämnden, pensionskostnader,

m. fl. dolda kostnader för statsverket.

Statens kostnader för verksamheten m. m.

I fråga om kostnaderna för administrationen av skördeskadeskyddet föreslår

utredningen att de helt bestrides av statsmedel. Detta motiverar utredningen

bl. a. med att det permanenta skördeskadeskyddet avser att ersätta

tidigare skyddsåtgärder, som i regel administrerats av statliga myndigheter.

Beträffande premierna för skördeförsäkringen föreslår utredningen att

statliga bidrag till desamma skall kunna utgå. Sådana statliga bidrag bör

dock enligt utredningen endast komma i fråga till premierna för grund
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i dr 1961

21

försäkringen vid systemet med obligatorisk anslutning. Därvid bör inte

blott de obligatoriskt anslutna utan också de frivilligt anslutna jordbrukarna

med 2—5 ha försäkringsbar areal få del av statsbidrag. Utredningen

avvisar däremot statsbidrag till tilläggsförsäkringen för lägre självrisk och

till grundförsäkringen vid tillämpning av systemet med frivillig anslutning

med samma motivering som den avvisar användning av leveransavgifter på

jordbruksprodukter för dessa ändamål. Ett system med leveransavgifter

kan enligt utredningens mening tillämpas endast vid obligatorisk anslutning

till skördeskadeskyddet. Det är nämligen inte möjligt uppta leveransavgifter

enbart av dem som frivilligt anslutit sig. Visserligen kan det hävdas

att en viss belastning på de oanslutna ej är orimlig, eftersom alla dock

har möjlighet att ansluta sig till skördeskadeskyddet. Emellertid kan en

enskild jordbrukare anse sig ha fullgoda skäl att avstå från skördeförsäkring.

I sådana fall måste det bli svårt att avvisa krav om ersättning från

ej anslutna, när de drabbas av skördeskador. Tillmötesgås sådana krav, torde

det emellertid bli svårt för att inte säga omöjligt att uppnå den minimianslutning,

som utredningen funnit sig böra kräva. Vad nu anförts om ett

system med leveransavgifter gäller i stort sett även för ett system med

statliga bidrag till premierna.

Vid avvägningen mellan statliga bidrag och de andra formerna av premieinkomst,

som utredningen tagit upp till behandling, kontantpremier och

leveransavgifter, berör utredningen först en del tekniska frågor, såsom uppbördsförfaranden

och möjligheterna att åstadkomma en finansiering där

den enskilde jordbrukarens premieavgift står i proportion till densammes

skaderisk.

I fråga om kontantpremierna föreslår utredningen att de erlägges genom

inbetalning på postgiro, då en uppbörd genom skatteverket torde bli möjlig

först i samband med övergång till maskinell skattedebitering. Beträffande

leveransavgifterna finner utredningen det inte möjligt att utforma

dem så, att erlagda avgifter i det enskilda fallet överensstämmer med de

premier, som svarar mot skaderiskerna.

Vid bestämningen av statsbidragets utformning och storlek har det synts

utredningen lämpligt att anknyta till arbetslöshetsförsäkringen med motiveringen

att förluster genom arbetslöshet kan sägas uppvisa flera paralleller

till förluster genom skördeskador. Båda slagen av förluster uppkommer

under omständigheter, varöver den enskilde i regel ej råder, och de avser

förlust av inkomst och ej av förmögenhets- eller sakvärden, som eljest är

de vanligaste föremålen för försäkringsskydd. Beträffande utformningen

föreslår utredningen alt statsbidragen skall utgå i direkt proportion till de

genomsnittliga ersättningarna i grundförsäkringen, d. v. s. till riskpremierna.

Därigenom blir anordningen enkel att administrera. Ett statsbidrag,

som för att i första hand tillgodose katastrofskyddet utformas så att det

stiger i proportion till skadornas storlek, synes utredningen onödig, då

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

grundförsäkringen redan till sin konstruktion är sådan, att endast svårare

förluster av skador täckes.

Beträffande storleken av statsbidraget föreslår utredningen att det skall

uPPgå till en tredjedel av den totala premien i grundförsäkringen. Denna

storlek motiveras med att det förefaller utredningen skäligt att jordbrukarna

i skördeförsäkringen skall erhålla bidrag i ungefär samma utsträckning

som arbetarna i arbetslöshetsförsäkringen. Jämförelsen bör lämpligen

avse det totala statsbidragets andel av arbetslöshetskassornas intäkter. Denna

andel var för perioden 1950—1956 ca 36 procent. Tillämpas detta procenttal

på skördeförsäkringen och om ränteintäkten av startfonden därvid

uppskattas till ca 4 milj. kr. per år de första åren, skulle statsbidraget bli

19 å 20 milj. kr. Minskas detta belopp med bidraget till administrationskostnaderna,

3 milj. kr., erhålles 16 å 17 milj. kr. som bidrag till premierna.

Detta motsvarar avrundat en tredjedel av totalpremien.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag, att vid tillämpning av

systemet med frivillig anslutning kommer enbart kontantpremier i fråga.

Då riskpremien för brukningsenheter med variationskoefficienten understigande

33 procent av normskördevärdet beräknas till en sjättedel av självrisken

och säkerhetstillägget föreslås till 20 procent av riskpremien, blir

kontantpremien en femtedel av självrisken. Vid ett genomsnittligt normskördevärde

av 660 kr./ha och en genomsnittlig självrisk om 11,5 procent

av normskördevärdet blir kontantpremien 15 kr./ha. Den totala årliga premieintäkten

vid 60 procents anslutning beräknas till 28,8 milj. kr.

Vid tillämpning av systemet med obligatorisk anslutning blir kontantpremien

två tredjedelar av den totala premien eller två femtondelar av

självriskbeloppet, vilket motsvarar en kontantpremie om 10 kr./ha som

genomsnitt för landet vid nyssnämnda antaganden om normskördevärde

och självriskprocent. Den totala årliga kontantpremieintäkten beräknas vid

en anslutning om 3,2 milj. ha åker till 32 milj. kr. Då självrisken kan variera

mellan 6 och 26 procent av normskördevärdet, kan kontantpremien

alltså variera mellan 0,8 och 3,5 procent av normskördevärdet (för brukningsenheter

med eventuellt högre variationskoefficient än 33 blir kontantpremien

ännu högre).

Beträffande beskattningen förordar utredningen att ersättning från skördeförsäkringen

upptages som intäkt av jordbruksfastighet och kontantpremie

som avdragbar omkostnad men föreslår samtidigt att frågan utredes

närmare.

B. Remissyttranden över skördeskadeutredningens förslag

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning om behovet av ett

permanent system för skydd mot förluster genom skördeskador och ställer

sig ej avvisande mot grundtankarna i utredningens förslag. Huvuddelen

av remissinstanserna anser sig dock inte kunna förorda att utredningens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

23

förslag utan överarbetning lägges till grund för beslut i frågan om ett permanent

skördeskadeskydd.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att det förslag som skördeskadeutredningen

framlagt utgör ett värdefullt material för bedömandet av fiagan

om möjligheten att införa en skördeskadeförsäkring och är därigenom

otvivelaktigt ägnat att föra frågan om bättre ekonomiskt skydd mot skördeskador

inom jordbruket närmare sin lösning. Trots de omfattande undersökningar,

som där redovisas, är förslaget emellertid enligt nämndens uppfattning

icke lämpat att läggas till grund för ett omedelbart avgörande av

denna fråga. Detta beror främst på att man ännu icke kan anses ha ett

tillräckligt säkert statistiskt underlag för en skördeskadeförsäkring, såvitt

gäller själva skördeuppskattningen. Nämnden anför vidare att den kritik

mot vissa delar av utredningens förslag som jordbruksnämnden har framfört

ingalunda innebär att nämnden ställer sig avvisande till tanken pa

skördeförsäkring som sådan eller mot grundtankarna i utredningens förslag.

Lantbruksstyrelsen finner att ett verkligt behov av ett permanent skördeskadeskydd

i någon form föreligger. Det av utredningen framlagda förslaget

för tillskapandet av ett sådant skydd anses emellertid icke ägnat att

direkt läggas till grund för åtgärder på området i fråga utan bör göras till

föremål för överarbetning.

Landsorganisationen i Sverige anför bl. a., att trots det synnerligen omfattande

och förtjänstfulla utredningsarbetet torde del föreliggande förslaget

enligt LO:s mening främst på grund av den bakomliggande skördestatistikens

bräcklighet vara behäftat med så stora tekniska svagheter att

det inte synes kunna komma till användning annat än efter en omfattande

överarbetning.

Skandinaviska kreatur sförsukringsbolaget framhåller, att förslaget icke

utan omfattande fortsatta överväganden och utredningar synes kunna läggas

till grund för ett slutligt ställningstagande i frågan, luir ett skördeskadeskydd

bör utformas.

Småbrukarnas riksförbund anför, att utredningens förslag i det framlagda

skicket inte kan accepteras av de svenska jordbrukarna. Skall det

genomföras, kommer detta att ske i mer eller mindre öppen strid med dem

som det är avsett att gynna.

Svenska lantarbetsgivareföreningen påpekar, att det föreliggande förslaget

till skördeskadeförsäkring bygger på för ofullständiga premisser för

att föreningen skall kunna taga ställning i frågan. Föreningen anser det

därför vara av vikt att erforderliga kompletterande undersökningar utföres

samt att med ledning av resultatet av desamma förslaget till permanent

skördeskadeskydd fullständigas.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anför i

gemensamt yttrande bl. a. följande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

Förbunden är av den bestämda uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande

från statsmakternas sida rörande skördeskadeskyddet och dess utformning

icke bör ske förrän visst ytterligare utredningsarbete rörande

bl. a. skördestatistiken kommit till stånd. Förbunden åsyftar härmed dels

ett fullföljande för åren fr. o. m. 1952 av normskördeberäkningar, dels en

utbyggnad av den objektiva skördeuppskattningen i riksskala, dels undersökningar

behövliga för att möjliggöra rimligt hänsynstagande till kvalitetsskador

på skörden, dels ock förnyad prövning av riktlinjerna för skördevärderingen.

Förbunden har även funnit andra skäl föreligga för att skjuta på ställningstagandet

till utredningens huvudförslag om en skördeförsäkring. Försäkringens

verkningssätt, särskilt effektiviteten ur den enskilde brukarens

synpunkt, har hittills endast sparsamt belysts. Förbunden finner i

första hand ofrånkomligt, att jordbruksnämnden får tillfälle att fullfölja

ett åt nämnden givet uppdrag att pröva den föreslagna försäkringens verkningssätt

samt att utredningen kompletteras med vissa angivna undersökningar

för att söka klargöra riskerna för de enskilda brukarna att icke

utfå ersättningar vid inträffad skada.

Älvsborgs m. fl. läns hagel försäkringsbolag framhåller bl. a. följande.

Utan uppräkning av de många sakliga skäl, som förekommit i debatten

mot skördeskadeförsäkringen, vill vi endast framhålla de stora praktiska

svårigheter, som gör det omöjligt att finna grunder för en rättvis skadereglering.

Utredningsförslaget tyder också på att utredningen haft svårigheter

härmed utan att finna tillfredsställande lösning.

Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget anser, att det alternativ utredningen

nu lämnat genom sitt förslag till skördeförsäkring innehåller mycket

av intresse och värde, men att det bör omarbetas på åtskilliga punkter,

innan det kan läggas till grund för en godtagbar skördeförsäkring.

AVDELNING II

A, Jordbruksdepartementets promemoria med synpunkter och förslag

till grundlinjer i ett system för permanent skördeskadeskydd

Den av jordbruksdepartementet den 18 maj 1960 utremitterade promemorian

med synpunkter och förslag till grundlinjer i ett system för permanent

skördeskadeskydd är av följande lydelse.

1. 1955 års riksdag uttalade vid fastställandet av de nya riktlinjerna för

prisregleringen på jordbrukets område (JoU 1955: 39) att det skulle kunna

övervägas särskilda stödåtgärder vid en katastrofartad utveckling för jordbruket

till följd av missväxt. Med erinran om detta riksdagsuttalande tillstyrkte

Kungl. Maj:t i en proposition (nr 165) till 1956 års riksdag, att —

i enlighet med vad som förutsatts i en träffad överenskommelse mellan statens

jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation —- 100 milj.

kronor av statsmedel skulle avsättas till en särskild jordbrukets skördeskade
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

25

fond för att användas i ett planerat system för reglering av skördeskador.

Riksdagen biträdde detta förslag (JoU 1956: 30). Likaså i avvaktan på sagda

system, vilket antogs komma att bli resultatet av en prövning av de förslag

den då alltjämt pågående skördeskadeutredningen väntades framlägga,

förklarades 4-procentregel skola gälla tills vidare, dock i modifierad form.

2. I betänkandet om permanent skördeskadeskydd (SOU 1958: 5) framlade

skördeskadeutredningen förslag till ett i huvudsak försäkringsmässigt

utformat skördeskadeskydd. Detta mötte hård kritik i remissbehandlingen.

En överarbetning av utredningens förslag har därför ansetts erforderlig,

innan frågan förelägges riksdagen.

3. I anledning av att åtskilliga remissinstanser framhållit att i stället för

det i betänkandet förordade systemet borde prövas ett skördeskadeskydd

medelst skattemässig resultatutjämning har ingående överväganden skett i

detta ämne inom vederbörande departement. Erinras må i detta sammanhang

att riksdagen nyligen bifallit propositionen 1960: 30, inrymmande förslag

om rätt till förlustutjämning (Bev.utsk. 1960: 10). Detta förslag innebär

som bekant rätt att vid inkomsttaxering kvitta vinst mot förlust som

uppkommit under något eller några av de närmast föregående sex åren och

som överstiger 1 000 kronor per förlustår. I sammanhanget må anföras att

en undersökning baserad på statistiska centralbyråns bearbetningar av deklarationsmaterial

har schematiskt gett vid handen att av antalet jordbruk

med 5—30 hektar 7 promille hade taxeringsmässigt underskott år 1955, då

svårartade torkskador förekom, och 9 promille år 1956, som i stort sett var

ett normalår, samt att underskottsbeloppet båda åren utgjorde 2 promille

av den taxerade inkomsten av jordbruksfastighet. Samtidigt visade 9 procent

av jordbruken med mer än 100 hektar underskott och underskottsbeloppet

var 7 respektive 6 procent av de totala taxerade inkomsterna av

jordbruksfastighet de två nämnda åren. Dessa siffror kan inte utan vidare

läggas till grund för en bedömning av betydelsen för jordbruket av rätten

till förlustutjämning. Man kan nämligen räkna med att jordbrukarna, i

avsaknad av sådan rätt, så långt möjligt utnyttjat sina möjligheter att förskjuta

redovisningen av intäkter mellan olika beskattningsår. Intäkter, som

normalt skulle ha hänförts till år 1956 torde med de variationsmöjligheter

skattelagstiftningen medger ha redovisats för 1955. Avdragsgilla utgifter

torde vidare ha uppskjutits från år 1955 till år 1956 o. s. v. Siffrorna kan

emellertid tyda på att rätten till förlustutjämning kan bli av förhållandevis

större betydelse för de större jordbruken än för de mindre. Ehuru rätten

till förlustutjämning torde innebära en avsevärd förbättring, måste man

likväl anta att den icke ensamt kan ge det eftersträvade skyddet mot

skördeskador.

Vad gäller frågan om jordbrukskonto analogt med skogskonto, vilken

fråga också förts fram i flera remissyttranden, kan hävdas att ett jordbrukskonto

liksom den nyssnämnda rätten till förlustutjämning skulle

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 9A år 1961

komma att bli av betydelse framför allt för jordbrukare som har stora

jordbruk. Såsom påpekats av skördeskadeutredningen skulle kontot för

det stora flertalet jordbrukare bli av endast begränsad betydelse, då inkomstvariationerna

i regel inte är av den omfattningen att några större

belopp skulle kunna utnyttjas för skördeskadeskydd. Vid svårare skördeskador

skulle även möjligheter till en progressionsutjämning få relativt

ringa betydelse.

Ett mera planmässigt ordnat skyddssystem baserat på kontometoden

har diskuterats. Det kan beskrivas som ett skördeskadekonto, vilket regelbundet

skulle tillföras skattefria insättningar, men vars saldo beroende på

de gjorda beskattningsbara uttagens storlek skulle kunna vara positivt eller

negativt inom vissa givna gränser. En första förutsättning för att systemet

skall kunna vara funktionsdugligt har befunnits vara att göra anslutningen

obligatorisk. Detta skulle förutsätta en betungande kontroll. Vidare kräves

kontroll av uttagen, särskilt när kontosaldot genom desamma blir negativt.

Systemet torde knappast vara användbart redan med hänsyn till den mycket

komplicerade administrationsapparat som skulle bli nödvändig. Det

skulle inte heller kunna utgöra tillräckligt skydd för de svåraste skadorna

och där förlusterna drabbar hårdast. De tillgängliga beloppen måste nämligen

bedömas bli otillräckliga för att täcka mycket svåra skördeskador,

om insättningarna begränsas till den storlek som anses kunna åläggas den

enskilde i ett obligatoriskt system. Härtill kommer de betänkligheter mot

kontometoden och mot vissa andra metoder för resultatutjämning från

skattemässiga och statsfinansiella synpunkter som närmare utvecklats i

propositionen angående rätt till förlustutjämning.

4. En lånefond har vid upprepade tillfällen förklarats vara en lämplig

del i ett system för skördeskadeskydd. Det är emellertid högst tveksamt

om krediter är, i varje fall i längden, en ändamålsenlig skyddsform. Speciellt

gäller detta när fråga är om mera svårartade skördeskador. Om

därjämte skördeskadorna upprepas eller ett allmänt pressat ekonomiskt

läge uppträder, kan amorteringarna av lånen innebära en så ökad belastning

på låntagarnas ekonomi, att de kan förorsaka en väsentligt sänkt

inkomststandard. Erfarenheterna av de hittillsvarande stödlånen är ingalunda

alltigenom goda och talar närmast för att man bör undvika låneformen

som eif komplement till annat skördeskadeskydd. Att skapa en

stödform, som enbart baseras på lån, måste anses uteslutet.

I regel torde den normala kreditmarknaden kunna tillgodose det lånebehov,

för vilket fullgod kreditvärdighet föreligger, och kreditvärdighetsprövningen

kommer då att ske på allmänna grunder.

5. Den s. k. 4-procentregeln innebär även i dess nuvarande modifierade

form, att da jordbruksproduktionens totala värde underskrider det vid normal

skörd förväntade värdet med mera än 4 procent statsmakterna bör

lämna kontant ersättning för felande belopp, dock högst med visst bestämt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

27

tal. Trots att skördeskador av för åtskilliga jordbrukare kännbar karaktär

inträffat varje år under 1950-talet utom åren 1953 och 1956, har ändock

4-procentregeln endast utlösts en gång under nyssnämnda årtionde, nämligen

år 1955. Orsaken är att skadorna varit lokalt förekommande och i de

totala beräkningarna motverkats av bättre skörderesultat i andra delar av

landet. De andra år under 1950-talet än 1955 vidtagna stödåtgärderna har

tillkommit vid sidan av 4-procentregeln.

Inga generella regler finns angivna för hur stödet skall fördelas vid tillfälle

då 4-procentregeln utlöses. De i samband med utlösningstillfälle fastställda

bestämmelserna för utbetalande av vederbörande ersättningsbelopp

riskerar naturligt nog att medföra en alltför schematisk fördelning.

Det framstår av det anförda klart att man med 4-procentregeln inte

kan tillgodose behovet av ett permament skydd mot skördeskador, vilka

oftast visar sig vara lokalt koncentrerade.

6. Med hänsyn till 4-procentregelns otillfredsställande verkningssätt och

i betraktande av bristerna i de övriga skyddssystem, som skisserats i det

föregående, har inom jordbruksdepartementet utarbetats följande förslag

till ett system för permanent skördeskadeskydd.

Såsom komplettering till förlustutjämningen införes ett katastrof skydd,

där stödet fördelas i proportion till objektivt bestämda förluster och förlustrisker.

Katastrofskyddets huvudsakliga utformning föreslås sålunda.

a) Till jordbrukare utgår vid svårare skördeskada bidrag, vars storlek

beräknas på objektiva grunder. Dessa är i huvudsak desamma som föreslagits

av skördeskadeutredningen men innebär en högre självrisk. Sålunda

beräknas för varje skadedrabbad brukningsenhet skadans storlek med ledning

av objektivt och områdesvis konstaterade skador för spannmål, hö,

potatis, oljeväxter och sockerbetor under beaktande av arealfördelningen

av dessa grödor vid brukningsenheten. Vidare fastställes, likaledes individuellt,

den självrisk som brukaren skall stå med hänsyn till skaderiskerna

i det odlingsområde där brukningsenheten är belägen och till den aktuella

odlingsinriktningen.

På grundval av överväganden, för vilka närmare redogöres i samband

med förslagen till finansiering, förordas att skador, vilka med mer än eu

tredjedel överstiger den normala skördevariationen, skall bli föremål för

stöd. Detta svarar mot en självrisk av i genomsnitt cirka 165 kronor per

hektar eller annorlunda uttryckt knappt 20 procent av normskördevärdet.

Självrisken kommer givetvis att i det enskilda fallet variera avsevärt. Med

ledning av uppgifter i en undersökning av statistiska centralbyrån inom

vissa år 1959 skadedrabbade områden berörande cirka 3 000 brukningsenheter

kan beräknas alt den föreslagna självriskgrunden innebär en

variation i självrisken i det enskilda fallet om i allmänhet mellan cirka 50

kronor per hektar och cirka 300 kronor per hektar. Vid odling av grödor

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 dr 1961

med höga normskördar och skaderisker såsom potatis, kan dock självrisken

bli ännu högre, i undantagsfall upp till cirka 650 kronor per hektar.

Mot skördeskadeutredningens förslag till ersättningsgrunder har det i

en rad avseenden riktats kritik, vilken i största möjliga utsträckning beaktats

i beräkningsgrunderna för här föreslagna bidrag.

Den främsta kritiken har riktat sig mot osäkerheten i skadeuppskattningen

för de grödor, vars skörd bestäms med den s. k. provytemetoden.

Sådana synpunkter har bland annat framförts i en redogörelse från statens

jordbruksnämnd för den av skördeskadeutredningen föreslagna försäkringens

verkningssätt vad angår skador å 1957 års skörd. På detta område

har emellertid senare skett betydande förbättringar, dels genom utökning

av antalet provytor, dels genom intensifierade undersökningar av bärgningsförlusternas

storlek. Osäkerheten i uppskattningen är numera framträdande

endast för sådana grödor som odlas i liten omfattning inom ett

uppskattningsområde, emedan urvalsförfarandet förorsakar att relativt få

provytor erhålles för dessa. Denna osäkerhet kan motverkas genom att

man för grödor med liten utbredning väljer skördeuppskattningar från

större områden. Den utjämning av skördeskadan, som härigenom uppkommer,

blir för flertalet odlare av mindre ekonomisk vikt. Medelfelet i

uppskattningen av skörden för den enskilda brukningsenheten skulle enligt

statistiska centralbyråns beräkningar vid nämnda förfarande kunna

hållas vid cirka 6 procent. Med hänsyn till självriskens föreslagna höjd

torde detta uppskattningsfel vara tillfredsställande litet. För att motväga

förekommande höga medelfel föreligger enligt centralbyrån möjlighet att

företa vissa mindre kostnadskrävande utvidgningar.

Vid starkt lokalt koncentrerade skador kan den områdesindelning som

omfattas i de årliga uppskattningarna bli olämplig. Det torde emellertid

vara möjligt att i sådana fall efter en såvitt möjlig objektiv gränsdragning

för det skadade området bilda en särskild skördeuppskattning av de provytor

som ligger inom detta. Om antalet av dessa bedömes vara för få är en

ökad provtagning tänkbar. Vidare får man bilda nya normskördar antingen

genom medeltalsbildning för de uppskattningsområden som berörs eller

genom att utnyttja de äldre sockenvisa skördeuppgifterna för erforderliga

justeringar av normskördarna till det skadade områdets nivå. Enligt vad

som inhämtats från statistiska centralbyrån torde de statistiska och administrativa

problem, som är förenade med en dylik uppmjukning av områdesindelningen,

som regel vara överkomliga.

Kritik har vidare riktats mot skördeskadeutredningens uppgifter om

normskördarnas storlek. Pa denna punkt föreligger numera nya beräkningar

baserade på skördedata för perioden 1922 till 1957 samt ytterligare

material beträffande skillnader mellan å ena sidan gillesombudens skördeomdömen

och å den andra uppskattningar enligt provytemetoden och leveransstatistik.

Enligt statistiska centralbyråns förenämnda undersökning

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

29

erhölls normskördar, beräknade på detta material och med insättning av

1959 års priser, som i genomsnitt med 32 procent översteg de av skördeskadeutredningen

angivna. I samband med omräkningen av normskördarna

har även förbättrade data rörande skördevariationen (de s. k. variationskoefficienterna)

framställts.

Att bidragsberäkning av skördeskadeutredningens modell förordas framför

rena arealbidrag motiveras av resultaten från en av jordbruksnämnden

företagen undersökning. Vid denna gjordes en jämförelse avseende utfallet

av ersättningar vid användning av individuell arealfördelning och storleksgruppvis,

s. k. standardiserad arealfördelning. Det visade sig då, att om

skördeskadorna, räknade i procent av normskördarna, var ungefär desamma

för alla grödorna, blev skillnaden i ersättningsbeloppen liten mellan de

båda fördelningsgrunderna. Var däremot skördeskadorna på grödorna

olika, kom den enskildes arealfördelning att utöva ett starkt inflytande på

ersättningens storlek. I ett exempel anges att en brukningsenhet på grund

av stor skördeskada i områdets potatisskörd skulle fatt 2o 000 kronor i

ersättning vid tillämpning av individuell arealfördelning, därför att den

hade en ovanligt stor potatisareal, medan den vid tillämpning av storleksgruppens

arealfördelning endast skulle erhållit 1 500 kronor. Det

konstaterades sålunda att man inte ens med ringa anspråk på tillförlitlighet

kan göra en fördelning av ersättningar med tillämpning av en standardiserad

arealfördelning.

Som exempel på hur det föreslagna bidragssystemet ungefärligen verkar

må anföras några uppgifter hämtade ur statistiska centralbyråns undersökning

berörande 1959 års skador. Den här föreslagna självrisken svarar

närmast mot ersättningar enligt alternativ 3 i densamma. Enligt detta skulle

av 800 slumpmässigt utvalda brukningsenheter i Kalmar södra län 132

erhållit ersättningar om i medeltal 42 kronor per hektar. Den högsta individuella

ersättningen skulle varit 114 kronor per hektar. I Värmlands län

skulle 69 av 1 057 brukningsenheter erhållit ersättningar om i medeltal 28

kronor per hektar. Den högsta individuella ersättningen i detta område var

111 kronor per hektar. Det må noteras att man vid efterhandsgranskning

av resultaten funnit att för Värmlands del skadorna torde ha underskattats

på grund av att normskördarna för hö beräknats för lågt.

b) Vidare skall enligt jordbruksdepartementets förslag bidrag utbetalas

i jämna hundratal kronor till person, som för jordbruksändamål brukar en

åkerareal om minst 2 hektar åker och vid skadeberäkning visar sig bidragsberättigad.

Det lägsta bidraget utgör sålunda 100 kronor och utgår då beräkningen

visar all den bidragsberättigade delen av förlusten utgör minst

50 kronor. Ansökan om bidrag skall inges på särskild därför avsedd blankett.

Beräkningen av bidraget grundas på i ansökan angivna uppgifter om

arealfördelningen.

Med ansökningsförfarandet undviker man att göra den totalundersök
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 9A är 1961

ning av brukningsenheternas arealfördelning, som ansågs nödvändig i

skördeskadeutredningens förslag. I stället erfordras en utökad kontroll av

namn- och arealuppgifter. Den ganska kraftiga begränsningen i utbetalningen

av mindre ersättningsbelopp som föreslogs av skördeskadeutredningen

är mindre lämplig vid den självrisknivå som här föreslås, men en

viss avrundning av bidragsbeloppen synes motiverad såväl av beräkningsmässiga

som administrativa skäl.

c) I fall som anses ömmande men där de allmänna reglerna ej medger

skördeskadeersättning må enligt departementets förslag efter särskild ansökan

utgå behovsprövade bidrag. Stor restriktivitet förutsättes dock härvidlag.

Bidragen i fråga bör per år inte få överskrida 1 procent av de riskbestämda

ersättningarna. Minst 100 000 kronor bör emellertid alltid stå till

förfogande för ändamålet.

Det har även övervägts att grunda hela bidragsgivningen i katastrofskyddet

på behovsprövning. Erfarenheterna av tidigare behovsprövningar

talar emellertid emot en sadan ordning. Det har vid sådan prövning, i vart

fall i större skala och med den skyndsamhet i handläggningen som erfordrats,

icke varit möjligt att bestämma stödbehovets storlek på annat sätt än

genom ramen av de medel som kunnat göras tillgängliga för ändamålet.

En verkligt effektiv behovsprövning ställer sig mycket dyrbar och måste

även den, om den i första hand skall knytas till skadans storlek, stödjas på

en omfattande skördestatistik. Med ledning av tidsuppgifter från ett tiotal

lantbruksnämnder avseende handläggningen av stödlåne- och bidragsärendena

i samband med skördeskadorna 1955 och 1957 beräknades en personalkostnad

för stödlån uppgående till cirka 30 kronor per låneansökan.

Då man torde få förutsätta att en verklig behovsprövning kräver värderingar

ute på de skadade brukningsenheterna, är det uppenbart att en sådan

kräver långt större kostnader. För den schematiska behandling av de

behovsprövade bidrag som genomfördes dessa år, blev kostnaderna per

ansökan visserligen lägre än för lånen, men detta sammanhängde med att

tids- och personalbrist inte medgav någon egentlig behovsprövning. Risken

vid en schematisk behovsprövning att mindre skötsamma brukare blir

gynnade på bekostnad av de mera skötsamma är vidare uppenbar.

En behovsprövning i annat än mycket begränsad skala och med omsorgsfull

handläggning är varken möjlig eller lämplig att genomföra och kan

därför inte utgöra huvudsaklig grund för katastrofskyddet.

d) Bidrag upptas av mottagaren som intäkt av jordbruksfastighet och

utgör därvid beskattningsbar inkomst. Det skall vidare inräknas i jordbruksstödet

genom att det i de inkomstundersökningar, som ligger till

grund för beräkning av inkomstlikställigheten, likaledes upptas som intäkt.

e) Finansieringen sker genom en skördeskadefond. Denna tillföres årligen

bidrag av dels staten med 6 milj. kronor dels av jordbruket med 12

milj. kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

31

Statens bidrag har härvid beräknats motsvara genomsnittskostnaden för

en fortsatt tillämpning av den modifierade 4-procentregeln. Vid utlösning

av denna regel skall statsmakterna lämna kontant ersättning med högst 50

milj. kronor. Skulle större kontant kompensation övervägas måste frågan

särskilt underställas riksdagen. Det kan på grundval av sannolikhetsberäkningar

utifrån föreliggande statistiskt material beräknas att det kontanta

beloppet om 50 milj. kronor motsvarar en teoretisk årskostnad om 6 milj.

kronor, vilket belopp sålunda skulle utgöra det årliga bidraget till fonden.

En förutsättning för att statsbidrag skall utgå är såsom nämnts att jordbruket

liksom i skördeskadeutredningens förslag bidrar med ett dubbelt

så stort belopp, d. v. s. 12 milj. kronor per budgetår. Jordbrukets bidrag

bör med hänsyn till beloppets begränsade storlek erläggas kollektivt. Därvid

förordas att interna regleringsmcdel tas i anspråk, företrädesvis genom

en höjning av leveransavgifterna för den inhemska vegetabilieproduktionen.

Någon motsvarande höjning av kompensationsavgifterna för importen

skall enligt det nu löpande sexårsavtalet inte ske.

Ett finansieringsalternativ som övervägts är att ta upp en särskild avgift

i samband med uppbörden av slutlig skatt, men detta alternativ har befunnits

mindre lämpligt, bland annat på grund av tekniska svårigheter.

För bedömning av vilket skydd en årlig tillförsel till skördeskadefonden

om 18 milj. kronor per år kan erbjuda må följande uppgifter anföras. Om

man utgår från de uppgifter rörande genomsnittlig normskörd och skaderisk

för riket, som angetts i statistiska centralbyråns undersökning avseende

vissa beräkningar berörande skador å 1959 års skörd samt förutsätter

att åkerarealen för brukningsenheter med mer än 2 hektar åker under de

närmaste åren nedgår till cirka 3,4 milj. hektar åker kan de genomsnittliga

årskostnaderna för skydd vid olika självrisker anges i ungefärliga belopp

enligt nedanstående tablå.

Självrisk

o/o av normal kr. per ha

o/o av norm-

Sannolikhet för att

skadan överskrider

Årskostnad

skördevariation

ca

skörd, ca

självrisken

milj. kr.

120

150

17V2

1:9

24

130

160

I8V2

1: 10

20

133

165

19

1: 11

18

140

175

20

1: 12

15

150

190

2IV2

1: 15

12

Av tablån framgår att de förordade tillskotten om 18 milj. kronor skulle

räcka till skydd åt skador, vilka har eu sannolikhet av 1 på 11 eller mindre

ätt överskrida självrisken. Om man jämför effekten ur skyddssynpunkt av

ändringar i tillskotten i förhållande till de förordade, finner man att ganska

små förbättringar i skyddet kräver kraftiga ökningar av tillskotten,

medan motsvarande sänkningar av tillskotten ger så stark försämring av

skyddet alt det måste betraktas bli otillfredsställande även ur katastrof
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

synpunkt. Det synes sålunda som om ett katastrofskydd, som täcker skador,

vilka med mer än en tredjedel överstiger den normala skördevariationen,

innebär en ur kostnads- och skyddssynpunkt lämplig avvägning.

Emellertid är ett regelbundet årligt tillskott inte alltid tillfyllest ur finansieringssynpunkt.

På grund av att skördeskadornas omfattning varierar

starkt från år till år, kan de årliga tillskotten bli otillräckliga vissa svårare

skadeår, även om de på lång sikt täcker medelsbehoven.

För skador vilkas reglering inte täckes av de årliga bidragen garanterar

staten ersättning med ett belopp upp till 75 milj. kronor, vilket motsvarar

vad som återstår av det belopp som jordbruket fick utfästelse om av staten

för detta ändamål vid 1956 års prisöverenskommelser. Skulle en skördeskadekatastrof

av sådan omfattning inträffa att fonden inklusive nämnda

garanti icke skulle täcka de ersättningsberättigade skadorna får frågan om

ersättning prövas av statsmakterna i särskild ordning.

Därest å andra sidan fondens kapital på grund av sällan förekommande

skördeskador skulle stiga upp till en ur säkerhetssypunkt fullt tillfredsställande

nivå skall kunna övervägas att i lika mån minska statsbidraget

och jordbrukets tillskott.

f) Med hänsyn till den betydelse som regleringsmedlen föreslås ha för

finansieringen av katastrofskyddet förordas att huvudmyndighet för dess

administration skall vara statens jordbruksnämnd. Statistiska centralbyrån

förutsättes dock ombesörja skördeuppskattning, beräkning och utbetalning

av bidrag samt namn- och arealkontroller, då byrån är försedd med därför

lämpade tekniska resurser. Biträde lokalt lämnas av hushållningssällskapen.

Administrationskostnaderna bestrides helt av statliga anslagsmedel och beräknas

inkl. skördeuppskattning till cirka 2,3 milj. kronor per år.

I kostnadsberäkningen har förutsatts att de uppgifter som skall handhas

av jordbruksnämnden icke kommer att kräva mer arbete än som förorsakats

av dess handläggning av skördeskadefrågorna under tidigare år,

varför ingen kostnadsökning för dess del skulle uppkomma.

För statistiska centralbyråns del har vid ett genomsnittligt antal skadefall

av cirka 30 000 per år följande kostnader beräknats: namnkontroll

20 000 kronor, arealmätning av cirka 1 000 brukningsenheter 50 000 kronor

(cirka hälften medelst planimetrering), maskinella moment i ersättningsberäkningar

och anvisningar 20 000 kronor, årsanställd personal 60 000

kronor (byrådirektör, amanuens och kanslibiträde), maskinkostnader för

tekniska utredningar 20 000 kronor, kontorslokaler, kartmaterial, blanketter

m. m. 30 000 kronor, tillsammans 200 000 kronor per år.

Därjämte tillkommer under de första åren kostnader för engångsanskaffningar,

såsom för mätningsteknisk utrustning och kontorsinventarier, vilka

kan uppskattas till 50 000 kronor per år. För förberedelser i form av datagranskning,

områdesindelning, detaljutformning av värderingsprinciper

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

33

m. m. erfordras expertkommittéer och specialutredningar för vilka kostnaderna

antas uppgå till 50 000 kronor.

Kostnaden för den del av skördeuppskattningen som utöver allmänna

behov är erforderlig för systemets funktionering har beräknats till 2 milj.

kronor. Med allmänna behov avses därvid skördeuppskattningar länsvis,

vilka kan beräknas kosta 0,6 å 0,7 milj. kronor.

g) Då det är önskvärt att viss ytterligare erfarenhet av skördeuppskattningen

och andra för systemet grundläggande förhållanden vinnes, förordas

att katastrofskyddet tillämpas första gången för 1961 års skörd. Medel

för vissa förberedelser, förslagsvis 100 000 kronor, bör dock redan för budgetåret

1960/61 ställas till förfogande ur befintliga anslagsmedel.

Sammanfattning

I promemorian framlägges förslag till ett katastrofskydd för skördeskador,

som avser att ersätta den nuvarande s. k. 4-procentregeln. Förslaget

innebär att jordbrukare med minst 2 hektar åker skall erhålla ersättning

för de förluster som med mer än en tredjedel överstiger den normala skördevariationen.

Vid nuvarande prisläge motsvarar detta en självrisk om i

allmänhet mellan 50 och 300 kronor per hektar. Skyddet skall omfatta de

vanligaste grödorna, spannmål, oljeväxter, vallskörd, potatis och sockerbetor.

Förlustberäkningen baseras på jämförelse mellan historiskt bestämda

normskördar och skörderesultatet enligt objektiv skördeuppskattning

för det skadade området. Hänsyn skall dock las till grödsammansättningen

i det enskilda fallet. Detta sker med ledning av uppgifter, som jordbrukarna

får lämna i sin ansökan om bidrag.

Skyddet finansieras med en skördeskadefond. Till fonden skall staten

varje år bidra med 6 milj. kronor, vilket motsvarar den beräknade genomsnittliga

årskostnaden vid fortsatt tillämpning av den nuvarande 4-procentregeln.

Jordbruket skall medelst interna regleringsavgifter, främst för vegetabilier,

bidra med dubbelt så mycket, d. v. s. 12 milj. kronor. För skador,

vilkas reglering inte täckes av de årliga bidragen, garanterar staten ersättning

med upp till 75 milj. kronor. Detta är nu återstående belopp av de

100 milj. kronor som jordbruket fick utfästelse om av staten för ändamålet

vid prisöverenskommelsen år 1956. Skulle en skördeskadekatastrof av

sådan omfattning inträffa att fonden inklusive nämnda garanti icke skulle

täcka de ersättningsberättigade skadorna, får frågan om ersättning prövas

av statsmakterna i särskild ordning.

Jordbruksnämnden skall handha administrationen. Erforderliga beräkningar

skall utföras på datamaskin vid statistiska centralbyrån, som också

svarar för skördeuppskattningen. Administrationskostnaden beräknas till

2,3 milj. kronor, varav 2 milj. kronor för skördeuppskattning. Dessa kostnader

skall helt bestridas av staten.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 94

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

B. Yttranden över jordbruksdepartementets promemoria

På frågan om det kan anses vara lämpligt att införa ett permanent

skördeskadeskydd har de flesta remissinstanserna anfört, att en sådan åtgärd

är mycket angelägen och att ett sådant skydd snarast hör sättas i

system. Utan att i princip ställa sig avvisande till ett permanent skördeskadeskydd

har statskontoret och Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget

framfört gentemot övriga yttranden något avvikande synpunkter.

Statskontoret framhåller att införandet av ett permanent skördeskadeskydd

bör anstå i avbidan på att ytterligare erfarenhet av verkningarna

av den nyligen beslutade rätten till förlustutjämning föreligger.

Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget finner anledning förmoda, att

de frågor som berörs i departementspromemorian kommer att bli föremål

för uppmärksamhet av 1960 års jordbrukskommitté och att det därför synes

lämpligt att direkt inordna en översyn av skördeskadefrågan bland

jordbrukskommitténs arbetsuppgifter.

De i departementspromemorian framförda synpunkterna på s k a t tern

ä s s i g resultatutjämning har bemötts i flertalet yttranden

varvid framförts den åsikten, att en utvidgad sådan rätt vore ett värdefullt

komplement till ett system för permanent skördeskadeskydd. Departementspromemorians

uppfattning i detta avseende delas dock av Landsorganisationen

i Sverige.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk, som

avgivit gemensamt utlåtande, anför bl. a. följande.

Under hänvisning till dels den rätt till förlustutjämning, som öppnats

genom riksdagens beslut år 1960, dels principiella och praktiska betänkligheter

av olika slag, avvisas i promemorian tanken på eu vidgning av möjligheterna

till resultatutjämning, exempelvis i form av jordbrukskonto.

Förbunden är medvetna om att ett jordbrukskonto — analogt i viss mån

till skogskontot skulle bli av betydelse framförallt för innehavare av

större jordbruk. Detta gäller emellertid endast om man ser på den skattemässiga

sidan av saken. Den skattelättnad jordbruket skulle ernå genom

jordbrukskonto och därmed även skattebortfallet för staten är naturligtvis

starkt begränsad med hänsyn till att det stora flertalet i jordbruket tillhör

de lägre inkomstskikten i landet; vad den numera tillåtna förlustutjämningen

beträffar är betydelsen för jordbruket ytterligt ringa. För de mindre

och medelstora jordbruken, där familjens egen arbetskraft utgör en betydande

del av den deklarerade intäkten, blir sällan så stora variationer,

att underskott uppkommer i deklarationen. Förbunden är av den uppfattningen,

att resultatutjämningen — genom jordbrukskonton analoga med

skogsbrukskonton har sin största betydelse icke ur skattesynpunkt utan

som en åtgärd att förbättra möjligheterna att möta risker och att underlätta

planeringen av jordbruket samt till ökat sparande.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att det för jordbrukets del

vore av stort värde, om det vid sidan av den nyligen införda rätten till för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 ur 1961

35

lustutjämning även fanns möjligheter till en skattemässig resultatutjämning

genom jordbrukskonton liknande de konton, som redan finns för

skogsbrukets del.

Liknande synpunkter framföres även av Småbrukarnas riksförbund, Sveriges

oljeväxtintressenters förening, Skandinaviska kreatursförsåkringsbolaget,

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Kooperativa förbundet samt av

statens jordbruksnämnd, som bl. a. framhåller, att resultatutjämningsmöjlighet

genom jordbrukskonton vid sidan om ett på annat sätt ordnat skördeskadeskvdd

skulle bidra till en ökad ekonomisk stabilitet inom jordbruket.

Enligt nämndens mening bör sålunda varken införandet av ett skördeskadeskydd

i annan form än den nu tillämpade eller den nyligen genomförda

möjligheten till skattemässig förlustutjämning utgöra någon anledning till

att man överger tanken på ett system med jordbrukskonton, analogt med

skogskontosystemet.

I departementspromemorian anföres, att erfarenheterna av de hittillsvarande

s t ö d 1 å n e n ingalunda varit alltigenom goda och att detta

närmast talar för att låneformen i fortsättningen bör undvikas som ett

komplement till annat skördeskadeskydd. Det framhålles också att det

måste anses vara uteslutet att skapa en stödform enbart baserad på lån.

Även i denna fråga anmäler ett stort antal remissinstanser avvikande mening

och hävdar därvid, att skördeskadelån skulle vara ett lämpligt komplement

till det föreslagna permanenta skördeskadeskyddet.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att även om låneformen enligt styrelsens

mening inte i och för sig är att betrakta som en tillfredsställande lösning

av skördeskadeskyddet, är möjligheterna för den enskilde att erhålla lån

på den allmänna kreditmarknaden med hänsyn till kravet på säkerhet

ofta mycket begränsade. En lånefond eller statlig garanti för skördeskadelån

skulle för sådana fall kunna innebära eu fullgod lösning av en till

följd av skördeskada förorsakad likviditetssvårighet.

Statens jordbruksnämnd ansluter sig till de i departementspromemorian

framförda synpunkterna. Nämnden framhåller dock att med tanke på att

det föreslagna skördeskadeskyddet endast inriktas på att utgöra ett katastrofskydd,

kan det för ett stort antal jordbrukare kvarstå ett tillfälligt kreditbehov,

som icke kan täckas vid vanlig bankmässig säkerhetsbedömning

men som utan åsidosättande av sunda principer skulle kunna täckas genom

någon form av statliga lån.

Landsorganisationen i Sverige ställer sig tveksam till en fullständig avveckling

av skördeskadelånen innan det nya systemet praktiskt prövats.

En övergång till statlig kreditgaranti synes här liksom på många andra

ställen kunna förordas.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk betecknar

det som märkligt att ett skördeskadelån icke upptagits som komplette
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 196t

rande skyddsform i departementspromemorian, trots att del där föreslagna

skyddet kännetecknas av betydligt högre självrisk än skördeskadeutredningens

förslag till skördeskadeskydd. Förbunden anför vidare att

med hänsyn till att det föreslagna permanenta skördeskadeskyddet får

förutsättas ganska ofta slå fel ur den enskilde jordbrukarens synpunkt, är

skördeskadelånen som institution enligt förbundens bestämda uppfattning

att betrakta som en viktig del av det permanenta skördeskadeskyddet.

Skördeskadelånen skulle självfallet komma att öka i värde för jordbrukarna,

om det belopp som erhålles vid skördeskada kunde tas upp till

beskattning under det år utbetalning sker och amortering fick betraktas

som avdragsgill kostnad. Enligt förbundens mening föreligger starka motiv

för en sådan ordning.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att trots att det kan riktas

anmärkningar mot låneformens lämplighet som eu del i ett skördeskadeskydd,

det på grund härav knappast synes vara motiverat att helt utesluta

lånen.

Liknande synpunkter framföres även av Sveriges oljeväxtintressenters

förening, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Kooperativa förbundet samt

av Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget, som även anför att jordbrukare,

som drabbats av skördeskador, bör beredas möjligheter att erhålla

skördeskadelån utan krav på bankmässig säkerhet och med skatteskyldighet

vid lånets utbetalande och skattefrihet för amorteringarna.

Beträffande frågan, om skördeskadeskyddet kan inskränkas till ett k atastrofskydd

i enlighet med de riktlinjer som uppdragits i jordbruksdepartementets

promemoria har, som tidigare nämnts, statskontoret

och Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget framfört synpunkter, som innebär

att ett eventuellt beslut i denna fråga måste skjutas på framtiden.

Eljest har alla remissinstanser tillstyrkt grunderna i departementspromemorians

förslag, antingen utan erinringar eller också först efter det att

vissa föreslagna kompletterande ändringar vidtagits.

Statens jordbruksnämnd finner förslaget vara präglat av en realistisk

syn och anser att det bör kunna fungera i stort sett tillfredsställande.

Nämnden vill därför förorda, att ett system i huvudsaklig överensstämmelse

med det, som skisserats i promemorian, kommer i praktisk tillämpning

så snart detta låter sig göra. Nämndens uppfattning är emellertid, att

åtskilliga betydelsefulla utredningsuppgifter av statistisk natur ännu återstår

att lösa, innan skördeskadeskyddet kan anses ha fått sin definitiva

utformning.

Landsorganisationen i Sverige ställer sig positiv till en obligatorisk skördeförsäkring

enligt de i promemorian uppdragna riktlinjerna. Efter de genomförda

förbättringarna synes man i denna fråga nu ha kommit till ett

stadium, då något mera väsentligt inte står att vinna med teoretiska utred
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:Is proposition nr 9b dr 1961

ningar och nya beräkningar, ntan då ett system måste prövas i piaktiken

för alt ge de erfarenheter, på vilka en vidareutveckling måste bygga.

Sveriges lantbniksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk förklarar

sig ha eu klart positiv inställning till det i departementspromemorian

förordade skördeskadeskyddet i vad gäller dess uppbyggnad och allmänna

utformning men anser att vissa kompletteringar är erforderliga.

Liknande synpunkter framförps även av lantbruksstyrelsen och Skandinaviska

kreatursförsäkringsbolaget, Svenska lantarbetsgivareföreningen och

Kooperativa förbundet
Fullmäktige

i riksbanken, riksräkenskapsverket, Hushållningssällskapens

förbund, Småbrukarnas riksförbund och Sveriges oljeväxlintressenters

förening tillstyrker förslaget utan större erinringar.

Enligt departementspromemorian skall i skördeskadeskyddet innefattas

jordbruksfastigheter med en areal omfattande minst

två ha åker. Detta förslag tillstyrkes av stat ens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen,

Sveriges lantbruksförbud, Riksförbundet Landsbygdens folk

och Sveriges oljeväxtintressenters förening.

Enligt statskontorets mening bör storleksgränsen sättas vid 10 ha åker.

Landsorganisationen i Sverige finner att den tidigare föreslagna arealgränsen

5 ha bort bibehållas.

Hushållningssällskapens förbund ifrågasätter, om man med hänsyn till

skyddets allmänna karaktär skall välja en så låg arealgräns, eftersom man

på sådana brukningsenheter för sin utkomst till väsentlig del även måste

ha andra inkomster än de, som kommer från jordbruket.

De statistiska grunderna för skad e-ochersättnings beräkning

har helt naturligt väckt stort intresse och har därför blivit föremål för närmare

kommentarer i yttrandena.

Sålunda understryker Sveriges lantbniksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk till eu början, att varje permanent skördeskadeskydd,

som anknyter till skördeskadornas uppskattade faktiska storlek i förhållande

till normala skördar, står och faller med det statistiska underlagets

beskaffenhet. Eörbunden anser för sin del alt den objektiva skördeskadeuppskattningen

är en lämplig grund. Denna ståndpunkt hindrar emellerlid

inte förbunden från ett påpekande av att den områdesindelning och den

skördestatistiska metodik, som är avsedd att tillämpas i det nya skördeskadeskyddet,

i vissa avseenden är i ofullgånget skick. Förbunden framhåller

i fortsättningen önskvärdheten av en av Kungl. Maj:t tillsatt skördestatistisk

nämnd, vilken skull»'' ha till uppgift alt fortlöpande följa statistikens

uppbyggnad och utveckling. Förbunden vill också understryka

angelägenheten av etl arbete, som sker i samråd med hushållningssällskapen

för att förbättra den av skördeskadeutredningen föreslagna provisoriska

områdesindelningen. Vidare framhålles all (let under exceptionella

förhållanden bör föreligga möjligheter att vid behov anpassa områdes
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Muj:ts proposition nr 91 år 1961

indelningen elter skadornas omfattning i sylte att förbättra uppskattningarna

i det aktuella fallet. Det anses vara betydelsefullt att riktlinjer på

förhand finns uppdragna, hur man i dylika fall skall gå till väga. Förbunden

framhåller vidare att vad den objektiva skördeuppskattningen måste

klarlägga är den tillvaratagna skördens storlek och beskaffenhet. Därvid

gäller det att kunna riktigt uppskatta förlusterna i form av 1) icke skördade

arealer, 2) förluster på grund av spill och 3) kvalitativa förluster

pa grund av gronings- och förruttnelseskador, svampangrepp etc.

Lantbruksst yreisen framhåller bl. a. följande.

Styrelsen förutsätter, att gränsdragningen mellan olika strata efterhand

överses för att få så enhetliga uppskattningsområden som möjligt. Även

om man vid starkt lokalt koncentrerade skador tillskapar flera uppskattningsområden

än det nu utbyggda systemet omfattar, kvarstår emellertid

svårigheterna att göra en definitiv skördeuppskattning med hjälp av provytemetoden.

förhållandet blir särskilt framträdande, om svårartade regnskador

inträffar i samband med skörden. Vid skördebestämning eniigt

provytemetoden fastställes nämligen den biologiska skörden, vilken skall

reduceras med ett beräknat spill. Hittills gjorda erfarenheter ger vid handen,

att spillet blir i hög grad olika på olika platser, beroende på ett stort

antal faktorer. Spillberäkningen måste därför närmare utredas. Styrelsen

anför vidare, att eu utbyggnad av antalet provytor när skadan redan är

skedd toide stöta på praktiska svårigheter och framhåller därför att även

denna fiaga synes böra närmare utredas. Enligt styrelsens mening synes

det också vara angeläget att frågan om de kvalitativa skördeskadorna och

hur dessa skola uppskattas ägnas ytterligare uppmärksamhet. Man framhåller.

att i ett system med skördeskadeskvdd bör de kvalitativa skadorna

vara lika utslagsgivande som kvantitativa skador med hänsyn till skadans

ekonomiska effekt.

Statens jordbruksnämnd framhåller bl. a. följande.

I fråga om tanken att basera katastrofskyddet pa en objektiv skadebedömning

enligt proyytemetoden får jordbruksnämnden framhålla, att denna

konstruktion i viss mån innehåller en inre motsägelse, nämligen såtillvida att

katastrofskadorna i praktiken oftast är lokalt förekommande och deras

lokalisering varierande år från år, varför möjligheterna att på i förväg

fastställda provytor avläsa en riktig bild av skadorna är i motsvarande

man begränsade. En i etterhand verkställd modifiering av provyteurvalet

kommer alltid att innehålla ett subjektivt moment. En möjlig förbättring

synes emellertid vara, att man redan på våren uttar ett betvdligt större antal

provytor än f. n„ exempelvis det tredubbla. I områden med »normalskörd»

skördas emellertid endast eu tredjedel av provytorna; i skördeskadeområden

däremot samtliga provytor.

Av särskild vikt är att den områdesindelning, som nu tillämpas i enlighet

med skördeskadeutredningens förslag, blir föremål för översyn. I promemorian

förslås på denna punkt bl. a. att när starkt lokalt koncentrerade

skador har inträffat, en ändring av områdesindelningen skulle ske, varvid

»en såvitt möjligt objektiv» gränsdragning skall företagas. Enligt nämndens

mening är det angeläget alt områdesindelningen redan från början utföres

på sådant sätt att lösning i efterhand av gränsdragningsproblem av denna

delikata natur i största möjliga utsträckning undvikes.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .94 dr 1061

39

Landsorganisationen i Sverige finner, med hänsyn till de stora medelfelen

i skördeuppskattningarna, att tanken alt på våren över hela landet ta ut

ett tre eller fyra gånger så stort antal provytor som nu ingår men endast

skörda det större antalet inom områden med skador förtjänar att särskilt

observeras.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att skördeuppskattningsområdena

så långt möjligt bör vara likartade, främst ur klimat- och jordartssynpunkt.

Därför måste den nu vid provyteundersökningen tillämpade

indelningen överses och justeras före skördeskadeskyddets ikraftträdande.

Detta bör ske i samråd med lokal sakkunskap. Förbundet framhåller vidare

att det är omöjligt att i förväg bestämt uttala sig, huruvida de stora lokala

variationerna i skördeskador^ vad avser omfattning och betydelse kan

komma att i tillräcklig grad bli beaktade inom det föreslagna skördeskadeskyddet.

Förbundet påpekar den stora roll områdesindelningen spelar i

detta sammanhang men också inverkan av antalet provytor och dessas

belägenhet inom resp. områden. Vidare framliålles att erfarenheterna av de

senare årens skördeskador klart ger vid handen att justering av områdesindelningen

torde bli nödvändig i förhållandevis stor utsträckning, om

skördeskadeskyddet skall kunna fungera på avsett sätt. Vidare framliålles

vikten av att de allmänna principerna för dylika justeringar i förväg bör

utformas och fastställas. Förbundsstyrelsen anser vidare att kvalitetsskadorna

bör ägnas fortsatt uppmärksamhet, så att deras inverkan på och

ekonomiska konsekvenser för skörderesultatet närmare kan klarläggas.

Statistiska centralbyrån framhåller, att det föreligger vissa svårigheter att

nu bestämma de uppräkningsfaktorer som skall göra gillesombudens skördeuppskattningar

jämförbara med resultaten enligt provytemetoden. För

varje år som objektiva skördeuppskattningar utföres, erhålles emellertid

ytterligare data och därmed ökade möjligheter för bestämning av normskörden.

Centralbyrån anser vidare, att skördeuppskattningar i den avsedda

omfattningen bör ge tillfredsställande säkra bestämningar av skördens

storlek. För grödor med liten förekomst är det i allmänhet dock ej

möjligt att erhålla säkra uppskattningar i de små områden, som skördeskadeutredningen

föreslog som ersättningsomraden. Centralbyrån anför

vidare, att det synes vara möjligt att inom begränsade områden bilda nya,

eventuellt mindre skördeuppskattningsområden och genom utökning av

antalet provytegårdar söka förbättra skördeberäkningarna. Efterhandsändringar

i områdesindelningen bör dock ske med försiktighet och sa långt

möjligt enligt i förväg preciserade regler. 1 annat fall kan osäkerhet lätt

uppkomma beträffande skördeskadeskyddets verkningssätt, varjämte man

riskerar att den nya gränsdragningen i vissa fält kan ge upphov till nya

orättvisor i stället för dem man sökt eliminera. Centralbyrån framhåller

vidare bl. a. följande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Muj:ts proposition nr 94 nr 1961

I områden med totalskador torde säkerheten i skördeuppskattningen kunna

okas avsevärt genom en inventering av obärgad areal. En sådan kompletterande

undersökning blir förhållandevis billig att utföra och kolliderar ej

med övriga arbetsuppgifter, då den hör utföras så sent som möjligt. En

civ lik inventering, som främst torde bli aktuell i översvämningsområden,

kan genomföras för ett utvidgat urval av gårdar och bör ge möjlighet till

bättre skördeberäkning för mindre distrikt. Vidare skulle en inventering av

obärgad areal samtidigt kunna göras även för andra grödor än de, som omfattas

av skördeuppskattningen. Centralbyrån påpekar i fortsättningen, att

de objektiva skördeuppskattningarna i första hand ger eu skattning av den

biologiska skörden. För uppskattning av bärgad skörd erfordras därför en

reducering för spill- och bärgningsförluster. För bestämning av spillet för

säd erfordras uppgifter om den faktiska skörden. Då tröskningen i vissa

områden utföres långt efter skörden, är det svårt att erhålla slutgiltiga resultat

av dessa undersökningar samtidigt med resultaten från skördeuppskattningen

i övrigt. Det synes därför bli nödvändigt att vid tidiga skadeoch

ersättningsberäkningar använda preliminärt bestämda spillfaktorer.

Centralbyrån framhåller vidare, att då skördeskadeskyddet även skall gälla

för kvalitetsskador, blir det nödvändigt att även utföra kvalitetsundersökningar

på bärgad skörd. Särskilt skördeskadeår får kvaliteten betydelse för

priset. I fråga om brödsäden synes ej föreligga några svårare tekniska

pioblem att bestämma kvalitetsskadorna. För fodersäden däremot, är det

svåraie att fastställa kvalitetsskador, då normer härför ej finnes utarbetade.

Detsamma gäller även höskörden.

Småbrukarnas riksförbund föreslår, att systemet med provytemetoden tillsammans

med hushållningsgillenas skördeuppskattning endast användes

xöi att bestämma normskördarna inom de olika områdena och att skadans

storlek bestämmes vid besök på platsen efter ansökan av den skadelidande.

Den i departementspromemorian föreslagna självrisken har blivit

föremål för närmare kommentarer i ett stort antal remissyttranden. Utan

erinringar tillstyrkes förslaget av fullmäktige i riksbanken, Småbrukarnas

riksförbund, Sveriges oljeväxtintressenters förening, Svenska lantarbetareförbundet,

Tjänstemännens centralorganisation och Landsorganisationen i

Sverige medan jämkning av självrisken förordas av lantbruks styr el sen, statens

jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Hushållningssällskapens förbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen

samt Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget. Av yttrandena torde

följande få återgivas.

Landsorganisationen i Sverige anser det vara förnuftigt att tillämpa en

högre självrisk än vad som föreslogs av skördeskadeutredningen, så att de

ekonomiska följderna av eventuella felberäkningar inte blir överväldigande

och liån början diskrediterar en god tanke. Systemet bör omprövas efter

någia ar, da erfarenheter av dess praktiska tillämpning vunnits. Självrisken

kan då ändras i fall det synes erforderligt eller t. o. in. tidigare, om

så befinnes nödvändigt. Det är mycket svårt att utan några praktiska

s. 41 Kontrollera mot PDF

KuikjI. Majds proposition nr 94 dr 1961

41

erfarenheter bedöma den ekonomiska innebörden för de berörda av en

viss självrisk, t. ex. föreslagna 19 procent.

Lantbruksstyrelsen föreslår — med utgångspunkt från den grad av effektivitet,

som bör fordras av katastrofskyddet — eu självrisk i förhållande

till områdets normskörd på högst 16 procent. Först efter en sådan förstärkning

av skyddet anser sig styrelsen kunna tillstyrka att systemet genomföres.

På grund av att man vid tillämpning av eu alltför hög självrisk tidvis

kan tvingas att mer eller mindre helt aterga till ett system med lan och

bidrag föreslår statens jordbruksnämnd att eu viss sänkning av självrisken

bör ske vid den definitiva utformningen av katastrofskyddet.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk påminner

först om den låga självrisken i skördeskadcutredningens förslag. Med

hänsyn till det skördestatistiska underlagets bräcklighet hade man funnit

denna självrisk vara alltför låg. I departementspromemorian gar man

emellertid till en motsatt ytterlighet, då däri föreslås en självrisk av 19

procent. Med eu så hög självrisk närmar sig skördeskadeskyddet enligt

förbundens åsikt meningslösheten, även om systemet som sådant är riktigt

tänkt och uppbyggt. Förbunden förordar, att man redan från början

inriktar sig på att tillämpa en självrisk av 15 å 16 procent. Förbunden faster

stor vikt vid denna fråga och är icke beredda att tillstyrka det i promemorian

föreslagna skyddssystemet, såvida icke självrisken väsentligt nedsättes

och det allmännas åtagande ökas. Det synes förbunden lämpligt, att

frågan om självriskens storlek och om finansieringen hänskjuts till förhandlingar

i samma ordning som gäller för överläggningar i frågor rörande

jordbruksregleringen.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, alt olika synpunkter kan

anföras både för och emot den förordade självrisken och menar, att det är

svårt att på grundval av det material, som står till förfogande, avgöra om

denna är den lämpligaste. Förbundet anför i fortsättningen bl. a. följande.

Mycket talar för en lägre självrisk än den, som man stannat lör i promemorian.

Med hänsyn till den betydelse, som frågan om självrisken och dess

storlek har i systemet, är det enligt förbundsstyrelsens mening av vikt att

hithörande spörsmål ytterligare prövas och överväges, innan slutlig ställning

tages.

Skandinaviska kreatursförsälcringsbolaget anser, att den föreslagna självrisken

är mycket betydande.

För Svenska lantarbetsgivareföreningen framstår del som synnerligen angeläget,

att självrisken inte görcs så stor, att den skyddsfonn som avses

tillskapad ej blir vad man därmed närmast avsett, nämligen ett skördeskadeskydd

även för sådana situationer, som inte är kalastrofartade.

De av departementspromemorian framförda synpunkterna pa och förslagen

till s k ö r d c s k a d e s k y d d e t s finansicri n g har blivit före
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kunyl. Muj:ls proposition nr 94 dr 1961

mål för närmare kommentarer i remissyttranden av fullmäktige i riksbanken,

statens jordbruksnämnd, lantbruksstijrclsen, Tjänstemännens centralorganisation,

Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Hushållningssällskapens förbund, Småbrukarnas riksförbund och Sveriges

oljeväxtintressenters förening. Helt allmänt torde kunna sägas att flertalet

av de nämnda remissorganen förordat en höjning av statens avgift på

grund av tidigare föreslagen sänkning av självrisken. Av yttrandena torde

följande höra anföras.

Statens jordbruksnämnd finner icke att någon anmärkning kan riktas

mot den i promemorian gjorda beräkningen av statens årliga bidrag för såvitt

man utgår från att genomsnittskostnaderna vid tillämpning av 4-procentregeln

maximalt skall hålla sig inom ramen för den av statsmakterna

godtagna övre gränsen 50 milj. kr. Regeln har, sedan den i dess modifierade

form infördes regleringsåret 1956/57, icke behövt tillämpas.

Den av statsmakterna godkända s. k. kompromissöverenskommelsen våren

1956 innehöll bl. a. en bestämmelse, som innebar att om större kontant

kompensation skulle erfordras än 50 milj. kr., i händelse av skador på 1956

års skörd, frågan härom skulle prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen i särskild

ordning. Denna bestämmelse, som med oförändrat innehåll gällt även

för de följande årens skördar, har hittills saknat betydelse i praktiken, enär

4-procentregeln överhuvudtaget icke löst ut några åtgärder. Nämnden vill

emellertid i delta sammanhang framhålla att, om man utgår från en längre

följd av år, statens genomsnittliga årskostnader till följd av utlösningar av

den tidigare gällande 4-procentregeln har varit icke obetydligt större än

det mot 50-miljonerkronorstaket svarande beloppet av 6 milj. kr.

Förslaget alt jordbrukets bidrag till skaderegleringsfonden skall fagas ut

genom interna leveransavgifter innebär givetvis eu begränsning av jordbrukets

möjligheter att med anlitande av sådana medel underlätta avlyftningen

av uppkommande exportöverskott. Nämnden vill ifrågasätta, huruvida icke

dessa bidrag lika väl skulle kunna få tagas av de införselavgiftsmedel, som

enligt gällande överenskommelse årligen ställes till jordbrukets förfogande,

alltså f. n. inom eu ram av 93 milj. kr.

Jordbruksnämnden kan inte ansluta sig till förslaget, att avgifterna, i den

män de skall uttagas genom interna leveransavgifter, skall avse endast vegetabilier.

Detta har samband med att arealgränsen förutsättes ligga så lågt

som vid 2 ha. Det mindre jordbruket, som bedriver en intensiv animalieproduktion,

kommer härvid även i åtnjutande av de förmåner som katastrofskyddet

kan ge. Det bör därför vara skäligt att även det mindre jordbruket

i någon män bidrar till kostnaderna för skyddet. Tekniskt sett synes det

icke möta något hinder att avgiftsbelägga mejeri- och slakteriprodukter.

Några svårigheter föreligger i och för sig icke heller att låta avgiftsbeläggningen

för animalieprodukterna relativt sett bli en annan än för vegetabilierna.

Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker den föreslagna statliga avgiften,

vilken motsvarar den beräknade genomsnittskostnaden för en fortsatt

tillämpning av den modifierade 4-procentregeln. I den mån jordbruket

önskar en lägre självrisk än den av departementet förordnade, bör detta, enligt

organisationens uppfattning, bestridas av jordbruket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr !>4 dr I9G1

4,’$

Landsorganisationen i Sverige finner beräkningen av det statliga bidraget

i någon mån vara konstruerad. Den bygger på den statliga garantin om 50

milj. kr. enligt den modifierade 4-procentregeln och frekvensen av denna

regels utlösning, men det finns ingenting som säger att statens eller, vilket i

detta fall är detsamma, konsumenternas kostnader för stödet vid en sådan

utlösning inskränker sig till 50 milj. kr. Det väsentliga synes LO vara att

man så småningom på grundval av praktiska erfarenheter söker sig fram

till en med hänsyn till jordbrukarnas ekonomiska bärkraft och kompletterande

stödformer — förlustutjämning och skördeskadelån — rimlig och

lämplig självrisk och att kostnaderna fördelas mellan staten och jordbrukarna

i den föreslagna proportionen 1: 2. Sedan får statens och jordbrukets

bidrag anpassas till vad som på lång sikt erfordras härför. Det finns ingen

garanti för att de uppgjorda kostnadsberäkningarna kommer att hålla i

praktiken.

Sveriges akademikers centralorganisation framför den uppfattningen att

jordbruket bör bära hela kostnaden för skördeskadeskyddet. Ett mindre

statsbidrag bör dock kunna utgå under en övergångstid. Statsbidraget bör

emellertid helt avräknas från det allmännas stöd åt jordbruket, som eljest

skulle ha utgått.

Lantbruksstyrelsen erinrar om att det på grund av den av styrelsen föreslagna

sänkningen av självrisken är nödvändigt att höja de årliga avgifterna.

Vid ett godtagande av den föreslagna procentuella kostnadsfördelningen

mellan jordbruket och det allmänna skulle jordbrukets genomsnittliga årskostnader

ökas till 18—19 milj. kr. Med hänsyn till denna ökning och då

skyddet jämväl skall omfatta även mindre brukningsenheter, anser styrelsen,

att icke enbart vegetabilierna bör påföras höjda leveransavgifter för täckande

av jordbrukets kostnader utan även animalierna.

Fullmäktige i riksbanken anser, att så länge systemet med interna regleringsmedel

bibehålies, torde de administrativa lättnader som departementsförslaget

innebär kunna utgöra tillräckliga skäl för att följa förslaget.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anför i

sitt gemensamma yttrande bl. a. följande.

Med anledning av finansieringsförslagel är förbunden angelägna alt framhålla,

att utgångspunkten för beräkningarna är godtycklig och exempelvis

saknades bland förutsättningarna till skördeskadeutredningens förslag.

Skall statens åtagande vid genomförandet av ett permanent skördeskadeskydd

innebära eu avlösning av 4-procentregeln — och häremot skulle kanske

i och för sig icke vara så mycket afl säga — bör detta rimligen icke ske

med utgångspunkt från den formella omständigheten, all enligt regelns

nuvarande utformning Kung]. Ma j ds finansiella befogenheter stannar vid

50 milj. kr. och frågan om högre belopp alltså är eu sak som riksdagen

måste ia ställning till. Under förutsättning alt det allmännas åtagande i samband

med 4-procentregeln innebär, all staten ersätter alla skador utöver

jordbrukets självrisk, kan — på grundval av nu föreliggande statistiska

material — den teoretiska årskostnaden (riskpremien) beräknas bil 14 milj.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kiuu/I. Maj.ts proposition nr .94 dr 1061

kr. Detta belopp borde under nämnda förutsättning bli statens årliga bidrag

till skördeskadefonden. 1 detta sammanhang må erinras om att skördeskadcutredningen

— med representanter för samtliga demokratiska partier —

vid framläggandet av sitt förslag enhälligt tillstyrkte, all staten skulle årligen

tillskjuta 16 milj. kr. av budgetmedel. Här må vidare påpekas, alt statens

bidrag till arbetslöshetsförsäkringen under 1950-talet genomsnittligt

utgjorde omkring 50 procent av utbetalda ersättningar. I 1960 års statsverksproposition

beräknas det årliga medelsbehovet för statliga bidrag till

de erkända arbetslöshetskassorna uppgå till 89 milj. kr. Bidraget har härvid

beräknats till 58 procent av kassornas samlade inkomster, de försäkrades

avgifter till 36 procent och räntor m. in. till 6 procent. Den av skördeskadeutredningen

förordade proportionen 1: 2 mellan del allmännas och jordbrukets

bidrag till skördeskadeförsäkringen byggde uttryckligen på analogien

med statens bidrag till arbetslöshetskassorna. Under förra hälften av

1950-talet utgjorde också .statens bidrag till kassorna ungefär tredjedelen.

Som framgår av nyss anförda uppgifter är proportionerna numera närmast

omkastade. I departementspromemorian har icke tagits hänsyn härtill. Vidare

må erinras om alt arbetslöshetsbidragen är skattefria.

Under åberopande av vad sålunda anförts hävdar förbunden, att statens

bidrag över budgeten i det permanenta skördeskadeskyddet måste göras väsentligt

större än vad som föreslagits i departementspromemorian. Under

förutsättning att så blir fallet är förbunden å sin sida beredda att tillstyrka

en ökning av jämväl jordbrukets bidrag till finansiering av .skördeskadeskyddet.

Förbunden fäster stor vikt vid denna fråga och är icke beredda

alt tillstyrka det i promemorian föreslagna skyddssysteinet, såvida icke

självrisken väsentligt nedsättes och del allmännas åtagande ökas. Det synes

förbunden lämpligt, att fragan om självriskens storlek och om finansieringen

hänskjuts till förhandlingar i samma ordning som gäller för överläggningar

i frågor rörande jordbruksregleringen. I detta sammanhang får förbunden

erinra om att spörsmålet om ett permanent skördeskadeskydd i 1955 års

riksdagsbeslut var sammankopplad med frågan om de nya riktlinjerna för

prisregleringen på jordbrukets område.

Vad så beträffar medelsbidrag kan detta enligt förbundens uppfattning

icke begränsas till avgifter på vegetabiliska produkter. Detta skulle i och

för sig vara riktigt, om det funnes tekniska möjligheter att även avgiflsbelägga

fodermedelsproduktionen. Då sådana icke föreligger, torde avgifter

för ändamålet även böra belasta animalieproduklionen: motiv härför är

bl. a. den föreslagna gränsen 2 ha, vilken förbunden tillstyrker. Tekniskt

är en avgiftsbeläggning av animalier genomförbar i fråga om mejeri- och

slakteriprodukter. Avvägningen mellan de skilda vegetabiliska och animaliska

produkterna kan lämpligen diskuteras vid de här förutsatta överläggningarna

med jordbruksnämnden.

Hushållningssällskapets förbund framhåller, med utgångspunkt från den

föreslagna arealgränsen, att produktionen av avsalugrödor på dessa gårdar

är mycket liten och det är foderproduktionen, som är det väsentliga i växtodlingen.

Enligt de angivna riktlinjerna för erläggandet av jordbrukets avgifter

till kostnaderna för skyddet skulle dessa uttagas företrädesvis genom

en höjning av leveransavgifterna för vegetabilieproduktionen. Foderproduktionen

skulle härigenom bli undantagen i avgiftshänseende. Därest den föreslagna

arealgränsen skall gälla, förefaller det därför enligt styrelsens upp
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9-1 dr 1961

45

fattning motiverat att även andra produkter än vegetabilier belastas med en

del av avgifterna och då i första hand mjölk och fläsk, för vars framställning

det hemmaproducerade fodret främst utnyttjas.

Småbrukarnas riksförbund ställer sig synnerligen tveksamt angående det

föreslagna sättet för anskaffandet av jordbrukets del av avgifterna för

skördeskadeskyddet. Det framhålles därvid att jordbrukets interna regleringsavgifter

tages upp för att användas som ett prisstöd och endast bör

användas för det ändamål för vilket de är upptagna. Vidare framhålles att

det måste bli synnerligen godtycklig avvägning mellan leveransavgifterna

på olika produkter och likaså påpekas svårigheterna att upptaga avgifter

på sådana produkter som endast användes för utfodringsändamål. Förbundet

anser i stället att ett rättvisare och enklare sätt vore att uttaga avgifterna

efter det taxerade jordvärdet, d. v. s. på liknande sätt som den nuvarande

skogsvårdsavgiften uttages.

Sveriges oljeväxtintressenters förening framhåller, att alldenstund skördeskadehjälp

skulle utgå även för foderspannmål och hö, torde även animalieproduktionen

böra bära viss del av kostnaderna.

Förslaget om den lägsta sk ördeskadeer sätt ning som skulle

kunna ifrågakomma enligt förslaget har föranlåtit statskontoret att yttra

bl. a. följande.

Mot bakgrunden av att det föreslagna skördeskadeskyddet avsetts att vara

katastrofskydd förefaller minimigränsen uppenbarligen vara för låg. Även

för att nedbringa administrationskostnaderna är det angeläget, att bidragsgivningen

begränsas till de i egentlig mening katastrofdrabbade. Statskontoret

vill därför förorda en betydligt högre minimigräns än den i promemorian

föreslagna.

Statens jordbruksnämnd har ingen erinran mot den föreslagna nedre

gränsen för ersättningsberättigande förlustbelopp eller avrundningen av ersättningsbeloppen.

De grödor, som enligt skördeskadeutredningens förslag skulle inlemmas

i ett permanent skördeskadeskydd, ingår även i departementspromemorians

förslag liksom systemet med g r ö d g r u p p e r och representantgrödor.

Närmare synpunkter berörande dessa förslag framföres i yttrande

av statskontoret, statens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Svenska lantarbetareförbundet.

Sålunda anför statskontoret därvidlag, att vissa handelsväxter skulle falla

utanför skördeskadeskyddet och åtskilliga jordbrukare skulle i måhända

avsevärd utsträckning komma att lämnas utan skydd, ett förhållande, som

kan vara svårförståeligt för dem, som drabbas av skador å just dessa växter.

Statens jordbruksnämnd anser det vara uteslutet, att i liten skala förekommande

specialodlingar skall kunna inrymmas i skördeskadeskyddet

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1961

med hänsyn till att en skördeuppskaltning enligt den objektiva metoden

skulle komma att draga orimligt stora kostnader i förhållande till den statistiska

information som erhålles. Lokalt är emellertid dessa odlingar av

stor betydelse för de enskilda jordbrukarna. Enligt jordbruksnämndens

mening bör därför undersökas, huruvida icke ett skydd för dessa odlingar

kan åstadkommas genom införande av särskilda försäkringar vid sidan av

katastrofskyddet i övrigt.

Jordbruksnämnden berör i detta sammanhang också frågan om grödgrupper.

Enligt skördeskadeutredningens förslag skall skadeberäkningen

ske stegvis inom ett skördeuppskattningsområde så att hektarskördarna

för de s. k. representantgrödorna väges samman till att avse grödgrupper,

detta beträffande såväl normskördar som aktuell skörd. Vid vägningen skulle

områdets arealer av representantgrödorna komma till användning. Efter

beräkning av skördens värde skulle härefter skördevärdena för de olika

grödgrupperna tillämpas på den enskilda brukningsenhetens areal av resp.

grödgrupp. Detta förfarande innebär att för de grödgrupper, som innehåller

mer än eu representantgröda och särskilt för höstsäd och fodersäd, att brukningsenhetens

individuella arealfördelning inte kommer att på tillfredsställande

sätt beaktas vid ersättningsberäkningen.

Det kan med ingalunda extrema exempel visas att metodiken med grödgrupper

innebär att skördeskadan kan komma att över- eller underskattas

med 10 procent eller mera av normskördevärdet jämfört med ett alternativ,

där grödgrupperna ersatts med representantgrödorna. Denna effekt kan

väntas i fall då grödgrupperna innehåller flera grödor med sinsemellan

varierande skaderisker samt dessutom i fall dä den enskilda gårdens arealfördelning

avviker från den genomsnittliga för ett skördeuppskattningsområde.

Dessa avvikelser behöver ej vara särskilt stora för att syftet med

individuell skadeberäkning till stor de! skall vara förfelat. Det bör därför

enligt nämndens mening övervägas att beräkna skördeskadan med utgångspunkt

från var och en av de grödor som ingår i den objektiva skördeuppskattningen

i stället för grödgrupper. De grödor som ej är föremål för skördeuppskattning

men som skall innefattas av skördeskadeskyddet bör i likhet

med skördeskadeutredningens förslag representeras av närmast jämförbara

gröda i den objektiva skördeuppskattningen.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anför,

att med hänsyn till de skördevariationer, som ofta föreligger mellan olika

grödor, bör skördeuppskattning ske för alla viktigare växtslag. Vidare förordar

förbunden, att frågan huruvida återväxten på vallen (betet) skall

medtagas i skördeskadeskyddet blir föremål för ytterligare överväganden.

I övrigt vill förbunden här framhålla betydelsen av att arbetet med att förbättra

normskördeberäkningarna med all kraft fortsättes.

Uppe till diskussion har vidare varit frågan om specialodlingar. Enligt

utredningens betänkande skulle sådana icke medtagas. Det torde emellertid

böra övervägas, om icke specialodlingar bör beaktas i den mån de är av någorlunda

betydelse och exempelvis ingår i den normala växtföljden. I fråga

om andra specialodlingar, vilka oftast har mindre arealomfattning, synes

någon annan möjlighet inte föreligga än en separat försäkring av individu
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 94 år 1061

47

altyp. Denna fråga hör till dom som torde böra övervägas framdeles, då den

icke kan klarläggas tills systemet i övrigt börjar tillämpas.

Svenska lantarbetareförbundct ifrågasätter, om inte sådana ändringar av

det föreslagna skördeskadeskyddet övervägs så att även köksväxter^ kan

inrymmas i detsamma.

Enligt departementspromemorians förslag skall behovsprövade

bidrag utgå i ömmande fall. Detta tillstyrkes av fullmäktige i riksbanken,

lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget,

Svenska lantarbetare förbundet och Tjänstemännens centralorganisation.

I vissa fall föreslås en utvidgning av ifrågavarande stöd. Förslaget avstyrkes

av statskontoret och Småbrukarnas riksförbund medan Kooperativa förbundet

förordar en på lån grundad understödsform. Av yttrandena torde följande

få återgivas.

Lantbruksstyrelsen framhåller därvid bl. a. följande.

Ehuru styrelsen är medveten om svårigheten att fördela dylika bidrag

rättvist, synes utan risk för att beloppet skall bli så stort, att detta i och

för sig animerar till starkt ökade anspråk på bidrag, maximibeloppet böra

till en början fastställas till högst 2 procent av utgående ersättningar. På

grund av svårigheten att bedöma katastrofskyddets effektivitet i det enskilda

fallet synes först sedan praktisk erfarenhet av detsamma vunnits

gränsen för dessa ersättningar böra definitivt bestämmas.

Statens jordbruksnämnd finner det uppenbart, att eu möjlighet till behovsprövade

bidrag måste stå öppen vid sidan av det allmänna skördeskadeskyddet.

Nämnden anför vidare, att behovet av bidragsmedel torde bli

betydligt större än de minst 100 000 kr. per år, som angivits i promemorian.

Fullmäktige i riksbanken har ingen erinran mot den föreslagna anordningen

men framhåller fortsättningsvis.

Det må dock understrykas, alt det torde komma alt möta synnerliga svårigheter

alt objektivt avgöra dylika ärenden med beaktande av de olika

faktorer som man bör taga hänsyn till. Ett dylikt bidragssystem kan lätt

medföra irritation och känsla av att en bygd blivit missgynnad i jämförelse

med eu annan. Kostnaderna för de utredningar, som måste förutsättas för

ärendenas behandling, torde också bli relativt stora, kanske onormalt stora

i jämförelse med vad som skulle vinnas. Man torde nämligen kunna förutsätta,

alt antalet ansökningar, som icke kommer all föranleda någon åtgärd,

blir relativt betydande.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser,

all de belopp som angetts i promemorian är för små och att belopp av helt

annan storleksordning åtminstone till eu början kan bli behövliga. Beloppen

torde höra fixeras vid de förutsatta överläggningarna mellan jordbruksnämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation.

Skandinaviska kreatursförsäkringsbolciget framhåller, all behovet av supplementära

former för stöd vid svåra skördeskador torde bli avsevärt. På

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1961

grund härav synes den i promemorian föreslagna möjligheten till behovsprövade

bidrag i ömmande fall böra utvidgas.

Svenska lantarbetareförbundet har inga invändningar mot bidragsbeloppets

storlek men föreslår att medlen härför anvisas i annan ordning och

fristående från skördeskadefonden.

Tjänstemännens centralorganisation har intet att invända i denna fråga

men förutsätter att bidragsmöjligheterna utnyttjas restriktivt.

Enligt statskontorets mening saknas tillräckliga skäl för en påbyggnad

av skördeskadeskyddet med ett skönsmässigt understöd, därest ett normerat

bidragssystem införes.

Småbrukarnas riksförbund avstyrker förslaget om behovsprövade bidrag

i ömmande fall, då man anser att ett sådant förfarande inte hör hemma i ett

försäkringsmässigt ordnat skadeskydd. Det allmänna försäkringsskyddet

bör därför utformas så, att det inte behöver kompletteras med behovsprövade

bidrag.

Kooperativa förbundet ifrågasätter, om ej i stället för de behovsprövade

bidragen en särskild lånefond borde öppnas. Denna lånefond torde böra

kompletteras med möjligheten att i speciella fall helt eller delvis avskriva

lånen. Lånefonden förutsättes icke behöva få någon större omfattning men

den torde dock enligt styrelsens mening få tillföras betydligt större medel

än det mycket blygsamma belopp på till att börja med 100 000 kr., vilket

promemorian föreslår för den särskilda bidragsgivningen.

Styrelsen anser vidare, att låneformen är att föredraga framför den i promemorian

särskilt accentuerade understödsformen inte minst för att stärka

de stödbehövandes självtillit och därmed förenade strävanden att på egen

hand återupprätta och stärka sin ekonomi.

Beträffande frågan om bidragens beskattning anför statens

jordbruksnämnd att den finner det riktigt att bidragen, vilka är avsedda att

ersätta utebliven inkomst i jordbruksdriften, skall utgöra beskattningsbar

inkomst för mottagarna.

Enligt Tjänstemännens centralorganisations uppfattning bör erhållna bidrag

upptagas som intäkt av jordbruksfastighet och utgöra beskattningsbar

inkomst. Bidragen bör vidare inräknas i jordbruksstödet genom att de i de

inkomstundersökningar, som ligger till grund för beräkning av inkomstlikställigheten,

upptagas som intäkt.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk erinrar

om att arbetslöshetsbidragen är skattefria.

Förslaget att staten skall garantera ersättning för skador,

vilkas reglering inte täckes av de årliga bidragen intill ett belopp av

75 milj. kr. har diskuterats endast i ett fåtal yttranden. Sålunda tillstyrkes

förslaget av fullmäktige i riksbanken, Sveriges lantbruks förbund, Riksför

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 dr 1961

49

bundet Landsbygdens folk och försäkringsinspektionen. Av yttrandena i anslutning

till denna fråga torde följande få återges.

Försäkringsinspektionen ifrågasätter, om det inte på grund av alltför små

bidrag till skördeskadefonden lätt kan bli så att den väsentliga utjämningen

åstadkommes genom den statliga garantien. Denna fråga synes böra bli föremål

för ytterligare överväganden. Liknande synpunkter framföres också

av Svenska lantarbetareförbundet.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser

det vara lämpligt att den enligt 1956 års jordbruksavtal överenskomna

grundplåten i skördeskadefonden — ursprungligen 100 milj. kr., sedermera

genom anvisning av medel för skördeskadehjälp reducerad till 75 milj. kr.

— uppräknas med ränta fr. o. m. den 1 september 1956.

Frågan om det permanenta skördeskadeskyddets administration,

vilken berördes översiktligt i jordbruksdepartementets promemoria,

behandlas relativt utförligt i vissa remissyttranden. Remissorganen

har i allmänhet godtagit de i promemorian uppdragna riktlinjerna för administrationen.

Av de berörda instansernas yttranden torde följande få återgivas.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att i administrationshänseende bör

viss åtskillnad göras mellan de allmänna skördeskadeersättningarna och de

behovsprövade bidragen. Beträffande de förstnämnda torde icke något

hinder föreligga mot det i promemorian skisserade förfaringssättet. I fråga

om de behovsprövade bidragen vill nämnden framhålla, att sådan behovsprövning,

varom här är fråga, torde falla utanför centralbyråns rutin. Nämnden

vill ifrågasätta, huruvida icke det administrativa handhavandet av de

behovsprövade bidragen lämpligen kunde anförtros åt lantbruksstyrelsen

med viss delegationsrätt till lantbruksnämnderna.

Statistiska centralbyrån finner det ändamålsenligt att ersättningsberäkningarna

utföres av centralbyrån, då denna kommer att ha de erforderliga

maskinella resurserna. Detta arbete bör även kunna omfatta utskrivning av

utbetalningskort och erforderliga listor. Centralbyråns medverkan synes

emellertid huvudsakligen böra vara av teknisk karaktär. Med hänsyn till

såväl verkets ställning som central statistikmyndighet som dess begränsade

kamerala resurser vore det direkt olämpligt, om verket skulle fungera som

utbetalningsmyndighet, vilket inte heller föreslagits i departementspromemorian.

Ansökan om bidrag bör ställas till huvudmyndigheten för skördeskadeskyddet

men inlämnas till resp. hushållningssällskap i och för namn- och

arealkontroll. I fråga om namnkontrollen är lokalkännedom nödvändig och

arealkontrollen kräver tillgång till utrustning och fältpersonal. Uttagning

av gårdar för kontrollmätning bör dock i huvudsak göras av centralbyrån.

När det gäller sådana ömmande fall, där större skador inträffat utan att

dessa kommit till uttryck i skadeberäkningarna, torde eu prövning böra utföras

av hushållningssällskapen, varefter beslut om bidrag fattas av huvudmyndigheten.

■I Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 94

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

Hushållningssällskapets förbund konstaterar, att hushållningssällskapen

är beredda till och intresserade av att även fortsättningsvis medverka. Förutsättningen

härför är emellertid att alla de med verksamheten sammanhängande

kostnaderna blir täckta.

Förslaget i departementspromemorian förutsättes kunna genomföras utan

personalförstärkning med undantag av för statistiska centralbyrån,

där viss utbyggnad ansetts erforderlig. Lantbruksstyrelsen, statistiska

centralbyrån och Hushållningssällskapens förbund framhåller att ledaren

för den objektiva skördeuppskattningen i resp. län borde beredas helårsanställning.

Följande yttranden torde få återgivas.

Lantbruksstyrelsen erinrar om hushållningssällskapens medverkan i den

objektiva skördeuppskattningen. För ändamålet finnes i varje större hushållningssällskapsområde

en till verksamheten i fält knuten ledare. Denne

är anställd av hushållningssällskapet. I ett flertal fall utnyttjas ordinarie

instruktörer såsom ledare för verksamheten, medan instruktörens ordinarie

arbetsuppgifter fullgöres av extra anställd personal. En sådan ordning, som

betingas av behov av kontinuitet i verksamheten och svårigheten att kunna

återanställa befattningshavare, som endast kunnat ges sysselsättning under

ca 9 månader av året, bör nu, då verksamheten kan förutses bli permanent,

enligt styrelsens mening icke fortgå. Det synes lämpligt att ledaren

för den verksamhet, vilken nu föreslås skola läggas till grund för ett permanent

skördeskadeskydd, också engageras för med skördeskadeskyddet

sammanhängande frågor såsom kontroll av arealer, utvecklingsarbete, upplysning

m. in. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde en person i varje

hushållningssällskapsområde få full sysselsättning med de spörsmål, som

kan komma i fråga. Därvid förutsättes att kostnaderna för avlönande av de

sålunda helårsanställda ledarna för verksamheten gäldas med medel, som

står till förfogande för den objektiva skördeuppskattningen.

Statens jordbruksnämnd förutsätter, att de uppgifter som skall handhas

av nämnden icke kommer att medföra någon kostnadsökning för dennas del.

Statistiska centralbyrån erinrar om att personalorganisationen för de objektiva

skördeuppskattningarna hittills haft en mera tillfällig karaktär.

Centralbyrån framhåller fortsättningsvis bl. a. följande.

I samband med att de objektiva skördeuppskattningarna får en permanent

karaktär bör även personalorganisationen få en fastare form. Sålunda

är det angeläget att för arbetet i centralbyrån inrätta tjänster av mer varaktig

karaktär än de hittillsvarande. I fråga om fältarbetet bör ledaren inom

varje län beredas en sådan anställningsform att det blir möjligt att behålla

honom från år till år. Detta förutsätter att helårstjänster kan inrättas vid

hushållningssällskapen, vilket emellertid försvåras av att fältarbetet ej täcker

hela året. Genom att ledaren under slutet av året omhändertar arbeten

för de speciella undersökningarna av spill- och bärgningsförluster, kan

arbetstiden i större delen av landet beräknas omfatta ca 9 månader. Under

tiden januari—februari torde endast insamling av vissa uppgifter om den

faktiska skörden komma i fråga. Sällskapen torde i allmänhet ej anse sig

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

51

kunna avlöna ledaren för sin egen verksamhet under ifrågavarande period,

även om arbetsuppgifter ej saknas. Ehuru det hittills visat sig möjligt att

erhålla nyexaminerade lantmästare för en anställning från våren till årets

slut, är det en stor olägenhet för fältarbetet att årligen byta ledare. Centralbyrån

anser det vara lämpligt att en särskild tjänst inrättas hos sällskapen

för ledning av fältarbetet vid skördeuppskattningarna. Detta gäller i synnerhet

för de län, där fältarbetet har större omfattning. I enstaka län torde

det vara möjligt att på annat sätt erhålla ökad kontinuitet i anställningen,

t. ex. genom att kombinera arbetet på skördeuppskattningarna med från

annat håll avlönat arbete, såsom kvalitetskontroll på matpotatis. Detta ställer

emellertid särskilda kompetenskrav på vederbörande tjänsteman.

I fråga om övrig fältpersonal är med hänsyn till arbetets ojämna karaktär

den hittills använda anställningsformen lämpligast, d. v. s. timavlönad

personal. Genom att arbetet ut föres som bisyssla har det visat sig möjligt

för hushållningssällskapen att till stor del få behålla samma personal från

år till år.

I fråga om den särskilda personalen vid centralbyrån får verket understryka

vikten av en konkurrenskraftig lönegradsplacering för den tjänsteman,

som skall leda arbetet. Med hänsyn till verksamhetens speciella karaktär,

som väsentligt avviker från centralbyråns huvudsakliga arbetsuppgifter,

blir det nödvändigt med en i huvudsak självständig handläggning

av hithörande ärenden, vilka kommer att kräva saväl administrativ skicklighet

och erfarenhet som statistisk skolning och kunskaper i automatisk

databehandling ävensom vissa grundläggande jordbrukstekniska kunskaper

(eller förmåga att snabbt täcka de brister som kan föreligga i något av

dessa avseenden vid tjänstetillträdet). Tjänsten har föreslagits bli placerad

i byrådirektörs ställning. Centralbyrån delar denna uppfattning och anser

att tjänsten bör placeras i den högre bvrådirektörsgraden, d. v. s. A 26. I

övrigt vill verket understryka vikten av att förändringar i arbetsstyrkans

storlek kan göras med hänsyn till variationerna i arbetsbelastningen. I detta

sammanhang må nämnas att enligt centralbyråns mening även ledaren för

de objektiva skördeuppskattningarna bör vara placerad i lönegrad A 26 mot

f. n. A 24. Verket avser att framlägga förslag härom i sina kostnadsberäkningar

för arbetet under år 1961.

Hushållningssällskapens förbund erinrar om svårigheten att anställa en

lämplig ledare för det lokala skördeuppskattningsarbetet. I stor utsträckning

har man tvingats avdela ordinarie personal för att leda undersökningarna,

eftersom tillfälligt anställda befattningshavare med erforderliga kvalifikationer

icke stått till buds. Förbundsstyrelsen framhåller fortsättningsvis

bl. a. följande.

I samband med införandet av ett permanent skördeskadeskydd måste

därför berörda betydelsefulla personalfråga lösas på ett sätt, som utan att

sällskapens ordinarie personal tages i anspråk skapar erforderliga garantier

för nödvändig kontinuitet i arbetsledningen. Detta synes icke kunna

ske på annat sätt än att arbetsledarna helårsanställes. Hittills har man räknat

med att för de med arbetsledningen sammanhängande uppgifterna årligen

åtgår ca 9 månader. I och med att provytemetoden skall användas

för skördeskadeskyddet utökas emellertid vissa kontroll- och mätningsarbeten

och vidare tillkommer den lokala genomgången och kontrollen av

bidragsansökningarna. Därjämte får man räkna med alt ledarna kommer

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

att tagas i anspråk vid fortsatta specialundersökningar för provytemetodens

utveckling. Slutligen kan man förutsätta, att det lokalt erfordras en

omfattande upplysningsverksamhet rörande skördeskadeskyddet och dettas

innebörd. Sammantaget gör detta, att inom de flesta hushållningssällskapsområden

de på den lokala ledaren fallande uppgifterna kommer att bli så

omfattande, att befattningshavarna i fråga får full sysselsättning året om. Nu

nämnda, förhållanden måste således beaktas vid beräknandet av anslagsmedel

till täckande av administrationskostnaderna. I detta sammanhang

bör heller icke förbises värdet och betydelsen av eu utökad upplysningsverksamhet

och propaganda kring åtgärder, varigenom skördeskador kan

förebyggas och begränsas.

Frågan om kostnaderna för skördeskadeskyddet och

deras beräkning har kommenterats bl. a. av statskontoret och statistiska

centralbyrån.

Statskontoret anser sig sakna varje möjlighet att på grundval av föreliggande

utredning bedöma skäligheten av de beräknade administrationskostnaderna.

Ämbetsverket erinrar emellertid, att under anslaget till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område medel för nästkommande budgetår

anvisats för skördeskadeberäkningar i den fullt utbyggda omfattning,

som beräknats erforderlig för en skördeskadeförsäkring. (Jfr statsverkspropositionen

1960, IX ht s. 65 och 66). Statskontoret ifrågasätter därför,

om ytterligare statsmedel erfordras för engångsanskaffningar, såsom för

mätningsteknisk utrustning m. m.

Statistiska centralbyrån påpekar, att kostnaden för det föreslagna skördeskadeskyddet

synes beträffande skördeuppskattningarna grunda sig på den

kalkyl, som upprättades av skördeskadeutredningen år 1957. På grund av

därefter inträdda löne- och andra kostnadsökningar samt utvidgade undersökningar

om spill- och bärgningsförluster skulle eu ny kalkyl ligga något

högre. För 1961 års skördeuppskattningar beräknas löne- och traktamentskostnaderna

sålunda ligga 10 till 15 procent högre. Bland andra utgiftsstegringar

kan nämnas, att kostnaderna för vattenhaltsbestämningar ökat på

grund av höjda taxor.

I de kostnadskalkyler för 1961 års skördeuppskattningar, som centralbyrån

beräknar kunna framlägga under november månad år 1960. kommer

kostnaderna för skördeuppskattningar av den omfattning, som avses

i promemorian, att närmare preciseras. Därvid kommer även en personalplan

för skördeuppskattningarna att föreslås. För kompletterande undersökningar

under skördeskadeår samt för kvalitetsbestämningar erfordras vidare

särskilda anslag. Storleken därav blir beroende av vilken omfattning

dessa undersökningar skall få.

Beträffande kostnaderna för ersättningsberäkningar, kontroll av bidragsansökningar,

material och utredningar m. m. är det svårt att bedöma hållbarheten

i jordbruksdepartementets beräkning. Det förefaller dock sannolikt

att de angivna beloppen skall visa sig vara av rätt storleksordning. Beloppen

får dock betraktas som preliminära och får senare eventuellt justeras,

när erfarenhet vunnits genom de första årens verksamhet. Centralbyrån

får i detta sammanhang framhålla, att en eventuell ändring av självrisknivån

får stor betydelse för dessa kostnader.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

53

Frågan om tidpunkten för det permanenta skördeskadeskyddets

ikraftträdande har icke kommenterats i någon

större utsträckning.

Statens jordbruksnämnd har dock den uppfattningen, att de problem, som

återstår att lösa, innan förslaget till skördeskadeskydd omsättes i praktiken,

alltjämt är så stora, att man inte med säkerhet kan räkna med att systemet

skall kunna tillämpas redan för 1961 års skörd. Om denna uppfattning

är riktig, är det enligt nämnden desto mer angeläget att ett principbeslut

fattas redan nu, så att återstående kompletterande undersökningar på

området snarast möjligt kan komma till utförande.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller,

att ett permanent skördeskadeskydd enligt de i departementspromemorian

skisserade riktlinjerna till en början måste betraktas såsom ett provisorium.

Förbunden förutsätter därför, att det permanenta skördeskadeskyddet,

även om det såvitt möjligt bör börja att tillämpas fr. o. m. 1961 års

skörd, under en följd av år blir föremål för en löpande översyn i och för avhjälpande

så långt detta är möjligt av brister av olika slag.

C. Statistiska centralbyråns anslagsskrivelse för budgetåret 1961/62

berörande kostnaderna för den objektiva skördeuppskattningen

För innevarande budgetår har för skördeuppskattningar enligt provytemetod

anvisats dels under posten till diverse kostnader under nionde huvudtitelns

anslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område förslagsvis

2 310 000 kr., dels den 30 juni 1960 kvarstående reservation å under sjunde

huvudtitelns anslag Statistiska centralbyrån: Kostnader för skördeuppskattningar

enligt provytemetod vilken reservation överförts till nämnda anslag

under nionde huvudtiteln och ställts till centralbyråns förfogande för

täckande av kostnaderna för ifrågavarande undersökningar under budgetåret

1960/61. Sammanlagt står 2 614 000 kr. till förfogande för 1960 års

skördeuppskattningar m. m. I årets statsverksproposition har — såsom tidigare

nämnts — under en ny anslagsrubrik Kostnader i samband med

permanent skördeskadeskydd upptagits ett beräknat belopp av 12 700 000

kr., varav 2 700 000 kr. bl. a. avser kostnader för skördeskadeuppskattning

enligt provytemetod.

Statistiska centralbyrån (skr. 29/11 1960) hemställer, att för skördeuppskattning

enligt provytemetod anvisas 2 927 000 kr. enligt följande samman
-

ställning.

Huvudundersökningen ................. 2 325 000

Specialundersökningar.................. 350 000

Central planering, ledning, bearbetning .. 252 000

Summa kronor 2 927 000

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

I motiveringen till detta yrkande anför centralbyrån inledningsvis bl. a.

följande.

I enlighet med skördeskadeutredningens förslag har provytemetoden utbyggts

under åren 1957—1960. Under det sista året har de objektiva skördeuppskattningarna

haft den omfattning, som utredningen ansåg erforderlig

för skördeskadeberäkning. Den har därvid omfattat skördeuppskattning

av sju grödor (höstvete, höstråg, vårvete, korn, havre, potatis och slåttervall)

på ca 12 000 brukningsenheter. I fältarbetet har ca 600 personer deltagit,

i regel anställda av hushållningssällskapen men i vissa fall direkt av

statistiska centralbyrån. Nagra svårigheter att anskaffa erforderlig personal

har ej förelegat.

Under år 1960 har från jordbruksdepartementets sida framlagts ett förslag

till permanent skördeskadeskydd baserat på de objektiva skördeuppskattningarna.

Detta förslag förutsätter att uppskattningarna framdeles kommer

att få samma omfattning som under innevarande år men att de kompletteras

i vissa avseenden, bl. a. i fråga om bestämningen av skördens kvalitet.

Detta förslag har under året varit föremål för remissbehandling, varvid

vissa önskemål om kompletteringar och justeringar av de objektiva

skördeuppskattningarna blivit framförda. Enligt Kungl. Majrts beslut har

i dagarna tillsatts en särskild skördestatistisk kommitté med uppgift att förbereda

införandet under 1961 av ett skördeskadeskydd, varvid departementsförslaget

och remissvaren i tillämpliga delar kommer att ligga till

grund för arbetet.

Då sålunda frågan om de objektiva skördeuppskattningarnas utformning

under år 1961 kommer att bli föremål för granskning i särskild ordning, har

statistiska centralbyrån i föreliggande sammanhang inte ansett sig böra

genomföra någon närmare omprövning av det sätt på vilket arbetet f. n.

är upplagt. Till detta ställningstagande har också medverkat att undersökningarna

under år 1960 kunnat genomföras helt planmässigt, och detta trots

att arbetsförhållandena i stora delar av landet varit ovanligt besvärliga,

eftersom jordbrukarna pa grund av den rikliga nederbörden inte kunnat

genomföra skörden i normal ordning.

Med reservation för att ändringar kan komma att aktualiseras under den

fortsatta utredningsverksamheten beträffande skördeskadeskyddets utformning

föreslår statistiska centralbyrån att de objektiva skördeskadeuppskattningarna

under ar 1961 genomförs i samma omfattning och uppläggning

som 1960, dock med den ändringen att berörda grödor skall utökas till att

även inkludera blandsäden. Starka önskemål härom har framförts vid skilda

tillfällen (även i samband med remissbehandlingen av jordbruksdepartementets

förslag till permanent skördeskadeskydd). På vissa håll i landet

bär odlingen av blandsäd större omfattning än odlingen av korn och havre.

Ett medtagande av blandsäden skulle också eliminera vissa nu rådande

svårigheter i fråga om gränsdragningen mellan främst havre och blandsäd.

Kostnadsökningen för att även medtaga blandsäden har bedömts som måttlig

i förhållande till de fördelar som skulle stå att vinna.

Beträffande kostnadsberäkningen anför centralbyrån härefter följande.

Fältarbetet för huvudundersökningen (personal). Beräkningen av kostnaderna

grundar sig på tillgängliga uppgifter om tidsåtgång och reslängder

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

enligt inkomna arbetsprotokoll för 1960 års fältarbete. Under 1960 utgjorde

timersättningen 5:25 kr. inkl. avgift till ATP. Med hänsyn till den allmänna

löneutvecklingen bör timarvodet 1961 höjas med 4 procent förutom

pensionsavgiften, som för 1961 beräknas till 2,6 procent. Timersättningen

för 1961 blir då 5: 50 kr.

Kostnaden för fältarbetet utom arbetsledning m. m. beräknas uppgå till

129 kr. per uttagen brukningsenhet. Till denna kostnad kommer avgift för

sjuk- och olycksfallsförsäkring.

Denna kostnadsberäkning avser de sju grödor, som skördeuppskattningen

hittills omfattat. För den planerade utökningen med blandsäd i hela

landet tillkommer ytterligare kostnad för fältarbetet. Genom att fältarbetet

i stor utsträckning kan utföras samtidigt med arbetet för övriga grödor

väntas kostnadsökningen bli jämförelsevis låg, nämligen 78 000 kr.

I fråga om ledarna för fältarbetet har beräknats en anställningstid av 9

månader och lön motsvarande jordbruksinstruktör (lönegrad 12). Härtill

kommer traktaments- och reseersättningar. Då ledarna beräknas kunna utföra

fältarbete vid ett mindre antal gårdar (i medeltal 15), avgår den kostnad,

som redan upptagits härför.

Specialundersökningar. Bestämningen av spill för spannmål samt bärgningsförluster,

tillväxt och återväxt på slåttervallar utföres genom de s. k.

specialundersökningarna. Genom planerade utvidgningar samt en underskattning

av kostnaderna för 1960 års specialundersökningar beräknas kostnaderna

härför bli högre 1961.

Central planering, ledning och bearbetning. I fråga om personalen vid

statistiska centralbyrån för central planering, ledning och bearbetning har

i huvudsak samma personalstyrka beräknats som 1960. Beträffande kontorsbiträden

har en ökning med 9 biträdesmånader ansetts erforderlig.

Vidare föreslås en höjning av byrådirektörstjänsten från lönegrad 24 till

lönegrad 26. Kostnadsökning uppstår vidare till följd av beslutade lönejusteringar.

Kostnaderna för uttagningen av urvalet, som göres med hjälp av RLF:s

jordbruksregister, beräknas bli av ungefär samma storlek som 1960. Detta

gäller även den maskinella bearbetningen på hålkorts- och datamaskiner.

Material o. d. Kostnaden för förbrukningsmaterial beräknas till ungefär

samma belopp som 1960. Behovet av nya mätinstrument och redskap antages

bli mindre än föregående år. Sålunda behövs sådan utrustning huvudsakligen

för att ersätta skadad äldre utrustning och för eventuellt ökad personal.

I samband med en fortsatt centralisering av tröskningen planerar

centralbyrån alt organisera ytterligare två tröskningsstationer förutom de

två som inrättats i år. Härför måste inköpas två tröskverk och två rensverk.

För samtliga tröskningsstationer behövs fläktanordning samt vissa byggnadsåtgärder.

För stationerna erfordras vidare tre vågar och två elektriska

motorer.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1961

Övriga kostnader. I fråga om övriga kostnader än förut nämnda beräknas

utgifterna för hyra av torkmagasin, vattenhaltsbestämning, telefon, porton,

skrivmaterial för fältpersonalen samt frakter av prov och i vissa områden

hyra av tröskverk bli ungefär lika som föregående år. En ny kostnadspost

har upptagits, som gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring för personalen.

Den har beräknats till 1,14 procent av lönesumman. För hushållningssällskapens

medverkan tillkommer kostnader, som ansetts böra höjas något.

Tidigare beräknades kostnader endast för telefon, porton och skrivmaterial,

800 kr. per sällskap. Härtill bör läggas ersättning för skrivhjälp samt för

expeditionslokaler för ledaren. Kostnaden härför har beräknats till 2 000

kr. per sällskap.

Enligt föreliggande kostnadsberäkningar skulle för fältarbetet vid 1961

års objektiva skördeuppskattningar erfordras ett belopp av 2 675 000 kr.

För centralbyråns planering och ledning samt bearbetning av uppgiftsmaterialet

beträffande 1961 års skördeuppskattningar tillkommer ett be1°PP

252 000 kr. Däri har da inberäknats medel även för planering av

1962 ars skördeuppskattningar. Den totala kostnaden beräknas sålunda

till 2 927 000 kr. Detta innebär en ökning av anslagsbehovet jämfört med

innevarande budgetar med över 300 000 kr. Av kostnadsökningen kommer

150 000 ler. på specialundersökningarna, 78 000 kr. på utökningen av antalet

grödor genom medtagande av blandsäd, 52 000 kr. för ersättning åt

hushållningssällskapen för skrivhjälp och expeditionslokal för ledaren samt

ca 40 000 kr. på grund av höjda arvoden och löner. I likhet med föregående

år har det även under 1960/61 varit möjligt att göra besparingar i vissa

avseenden. Enligt approximativa beräkningar kommer dessa att under budgetåret

uppgå till ca 200 000 kr.

Departementschefen

Under det senaste årtiondet har jordbruket drabbats av kännbara skördeskador

alla ar utom aren 1953 och 1956. Den s. k. 4-procentregeln har

emellertid utlösts blott en gång under årtiondet, nämligen år 1955. Orsaken

härtill är att skadorna under övriga år haft en relativt lokal utbredning. I de

totala beräkningarna av skadornas återverkningar på skördeutfallet har

sämre skördar inom ett område uppvägts av bättre inom andra områden.

Trots att någon utlösning av 4-procentregeln ej skett har det allmänna vidtagit

särskilda åtgärder för att bistå de hårdast drabbade jordbrukarna.

Sålunda har under åren 1950, 1951, 1952, 1954, 1955, 1957 och 1959 beviljats

stödlån till ett sammanlagt belopp av cirka 180 miljoner kronor. Vidare

har odlare som drabbats av skador på 1960 års skörd lämnats möjlighet

att upptaga lån med statlig garanti intill totalt 25 miljoner kronor. Det

allmänna har därjämte utbetalat behovsprövade bidrag i anledning av 1953,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1961

57

1954, 1955, 1957 och 1959 års skador med sammanlagt omkring 83 miljoner

kronor samt därutöver med 58 miljoner kronor år 1955 i ej behovsprövade

bidrag. I dagarna har riksdagen medgivit att 20 miljoner kronor får disponeras

för behovsprövade bidrag åt under den senaste sommaren och hösten

skördeskadedrabbade odlare. För fördelningen av kreditstödet och bidragen

har saknats permanenta bestämmelser och de varje år särskilt fastställda

reglerna har varit alltför schematiska.

Att jordbrukets behov av skydd mot skördeskador under senare år blivit

så framträdande torde inte sammanhänga enbart med otjänliga väderleksförhållanden

utan även bero på den ömtålighet för dessa, som den tekniska

utvecklingen inom jordbruket lett till. Å andra sidan erbjuds i det moderna

jordbruket åtskilliga möjligheter att vidtaga åtgärder, som kan motverka

uppkomsten av skördeskador. Mot denna bakgrund gav Kungl. Maj:t i oktober

1960 på mitt förslag lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

i uppdrag att — efter samråd med andra berörda forskningsinstitutioner

och myndigheter — upprätta en sammanfattande redogörelse rörande det

arbete som pågår inom landet för att finna vägar att förebygga eller minska

verkningarna av skördeskador orsakade av otjänlig väderlek samt avge förslag

till ytterligare åtgärder, som kan tänkas komma i fråga för att skapa

förutsättningar att motverka skador och som synes böra rekommenderas

enskilda odlare. Uppdraget beräknas vara slutfört under innevarande år och

ett ganska omfattande material i ämnet lär kunna förväntas. Problem, som

särskilt undersökts vid utredningsarbetet är sådana som sammanhänger

med dränering av mark för att möta alltför riklig nederbörd, bevattningsanordningar

för att motverka torkskador under nederbördsfattiga somrar,

torkning av gröda under regniga skördesäsonger, användning av skördemaskiner

på genom regn uppluckrade jordar, val av växtslag på jordar, som

är särskilt utsatta vid klimatiska variationer, samt förbättring av odlingsmaterialets

resistens mot klimatiska påfrestningar. I anslutning härtill kan

erinras om att vissa undersökningar av orsakerna till de i en del bygder

stora skördeskadorna sistlidna höst synes ha gett vid handen att den där

dominerande skadeorsaken varit bristande reglering av vattnet, såväl i marken

som i avloppsleder och större vattendrag. Spörsmål om vilka insatser

det allmänna bör göra för att vidmakthålla och förbättra avdikningsförhållandena

m.m. inom vissa områden där omfattande torrläggningsföretag

i egentlig bemärkelse tidigare genomförts är för närvarande under behandling

inom jordbruksdepartementet och vissa underlydande organ.

Av särskild betydelse i strävandena att motverka förluster genom skördeskador

torde vara att växtförädlingen i landet avsevärt förstärkes. Detta

har också varit ett av mina moliv för det förslag till nytt finansieringssystem

för stöd åt förädlingsverksamheten, beträffande vilket Kungl. Maj:t tidigare

denna dag beslutat avlåta särskild proposition till riksdagen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 9b år 1961

Spörsmålet om en fastare form för stöd till jordbrukare som drabbats

av skördeskador har länge varit uppmärksammat i vårt land. År 1953 tillkallade

dåvarande departementschefen särskilda sakkunniga för att utreda

frågan om ett system för permanent skördeskadeskydd. År 1957 framlade utredningen

sitt betänkande med förslag till ett i huvudsak försäkringsmässigt

utformat skördeskadeskydd. Utredningens förslag mötte hård kritik i

remissbehandlingen, varför jag ansåg en överarbetning av detsamma vara

nödvändig.

Våren 1960 utsändes på remiss en inom jordbruksdepartementet utarbetad

promemoria med förslag till system för permanent katastrofskydd

vid skördeskador. En fullständig redogörelse för promemorians innehåll

har lämnats i det föregående. Jag torde få hänvisa till sagda redogörelse

och de likaledes förut återgivna remissyttrandena när jag nu övergår till

att redovisa mina ståndpunktstaganden i ämnet.

I överensstämmelse med departementspromemorians förslag vill jag förorda

att — från och med skördeåret 1961 — kontant ersättning skall utgå till

jordbrukare, som drabbas av skördeskada av viss svårighetsgrad. Ersättningen

bör beräknas på objektiva grunder och svara mot skördeförlusten

efter avdrag för viss självrisk. Beräkningen av förlusten å skörden bör därvid

i princip göras genom en jämförelse mellan den s. k. normskörden, definierad

på sätt framgår av det följande, och den under året uppnådda skörden,

den s. k. aktuella skörden. Understiger denna normskörden anses skördeskada

föreligga.

Den nyss berörda normskörden erhålles med ledning av medeltal för en

längre årsserie av hektarskördar. Serierna skall kompletteras successivt

med de sist förflutna årens hektarskördar och detta kan föranleda justeringar

av talen för de normskördar som respektive år jämföres med de aktuella

skördarna. Med aktuella skördar menas de genom objektiv skördeuppskattning

uppmätta hektarskördarna för året. Då till grund för de hittillsvarande

normskördeberäkningarna till huvudsaklig del ligger skördedata,

som erhållits genom subjektiv skördeuppskattning, måste i vart fall

tills vidare vissa korrigeringar utföras så att en jämförelse mellan normskörd

och aktuell skörd kan ske från likartade utgångspunkter.

För flertalet grödor torde uppskattningen av den aktuella skörden böra

ske, med anlitande av den s. k. provytemetoden och inom ett stort antal skördeuppskattningsområden,

för närvarande cirka 400 samt med i regel mellan

300 och 1 100 brukningsenheter inom varje område i södra och mellersta Sverige

och med cirka 2 000 i Norrland. Antalet uppskattningsområden synes

böra jämkas i den utsträckning som befinnes lämpligt för att erhålla ett

tillfredsställande material beträffande den aktuella skörden. Med hänsyn

bland annat till angelägenheten att undvika en alltför tungrodd och kostsam

administration kan emellertid antalet områden inte utökas i någon av
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

59

sevärd mån. Av samma skäl torde en kraftigare ökning av antalet brukningsenheter,

som skall bli föremål för objektiv skördeuppskattning, ej

heller kunna komma i fråga. I betraktande av önskemålen om förstärkning

av det statistiska beräkningsunderlaget bör dock en antalsökning övervägas.

Beträffande oljeväxter och sockerbetor bör i stället för sådan objektiv uppskattning

som nyss nämnts förefintlig statistik över inlevererade kvantiteter

av respektive grödor utnyttjas vid bestämmandet av såväl de aktuella skördarna

som normskördarna.

Det kontanta ersättningsbeloppet torde såsom redan antytts böra bestämmas

enbart med utgångspunkt från vederbörandes beräknade skördeförlust.

Beräkningen bör ske på grundval av en med hänsyn till brukningsenhetens

arealfördelning gjord kombination av grupper utav grödor som har i huvudsak

enahanda krav på odlingsbetingelser samt företer likartat utvecklingsförlopp

under vegetationsperioden. Förlustens storlek blir självfallet beroende

av vikterna för de olika grödgrupper, som ingår i kombinationen, eller

med andra ord av grödgruppernas respektive arealer. Därför bör vid fastställandet

av förlusten — vilken sålunda är en beräknad nettoförlust på

brukningsenhetens hela skörd — hektarsiffrorna för de för varje grödgrupp

och skördeuppskattningsområde bestämda normskördevärdena respektive

aktuella skördevärdena sammanvägas med brukningsenhetens arealer av de

olika grödgrupperna. Genom detta förfarande kommer förlust å en grödgrupp

att uppvägas av förekommande vinst å andra grödgrupper.

För att ersättning skall utgå bör den för brukningsenheten beräknade

totala nettoförlusten överstiga en för enheten avsedd självrisknivå.

Självrisken bör stå i direkt proportion till den normala skördevariationen.

Denna beräknas som ett för brukningsenheten gällande värde med ledning

av skördevariationerna för de enskilda grödgrupperna inom skördeuppskattningsområdet

samt av enhetens arealfördelning. Detta betyder att den som

odlar grödor med stor skördevariation också star stor självrisk och tvärtom.

För precisering av den enskilda brukningsenhetens självrisk erfordras en för

hela landet gällande, matematiskt bestämd avvägningsfaktor. Denna skall

ange förhållandet mellan det aktuella årets genomsnittliga skördevariation

för landet och den genomsnittliga självrisknivån, beräknad utifrån det årliga

medeltillskottet till skyddet.

De nu skisserade principerna för skadeberäkningarna är väsentligen

desamma som angavs i skördeskadeutredningens betänkande. I remissyttrandena

över departementspromemorian har dessa principer vunnit stor

anslutning. Det vill synas som om man på så gott som alla håll är medveten

om att ett på helt individuella grunder uppbyggt skördeskadeskydd

inte rimligen kan införas nu bland annat med hänsyn till de höga administrationskostnaderna.

Jag vill i sammanhanget tillfoga att ett sådant skördeskadeskydd

skulle kräva omfattande kontrollåtgärder för att utröna huruvida

den enskilde odlaren i skälig utsträckning sökt motverka uppkomsten

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

av skador på skörden och vidare om han gjort vad som stått i hans makt

för att bärga denna. När man tillämpar de av mig förordade principerna

för skadeberäkning blir kontrollåtgärder erforderliga i en betydligt mindre

omfattning. Eftersom ersättning beräknas med ledning av områdesvis konstaterade

skador föreligger inte samma möjlighet att spekulera i att erhålla

ersättning genom att underlåta att bärga grödor som är bärgningsbara.

Att vid ersättningsbeloppens uträknande hänsyn tages till den enskilda

brukningsenhetens arealfördelning och skaderisk anser jag däremot nödvändigt

för att skälig effektivitet i skyddet skall uppnås.

Enligt min mening bör samtliga jordbrukare med en åkerareal av minst

två hektar inrymmas i det här skisserade permanenta skyddet. Det synes

mig nämligen angeläget att skyddet omfattar hela det egentliga jordbruket

i vårt land.

I departementspromemorian föreslås beträffande självriskens storlek att

denna i genomsnitt för hela landet skall motsvara 165 kronor per hektar

eller cirka 19 procent av normskördens värde. I jämförelse med skördeskadeutredningens

förslag — vilket innebar en genomsnittlig självrisk av

11,5 procent, som dock förlusten måste överstiga med en fjärdedel för att

utbetalning av ersättning skulle äga rum — innebär promemorieförslaget

en betydande höjning av risknivån. Den i promemorian föreslagna högre

självrisken har motiverats med att skyddet i princip skall avse förluster

på grund av katastrofartade skador. Ett flertal av de remissinstanser som

yttrat sig över promemorian har ansett sistnämnda självrisk vara alltför

hög. Ingen har dock förordat, att den skall sänkas så långt som till den av

skördeskadeutredningen angivna nivån.

För egen del vill jag uttala, att självrisken inte bör vara så hög att

syftet med det permanenta skördeskadeskyddet går förlorat. Med hänsyn

till att det på senaste tid framkommit förbättrade möjligheter för bestämning

av de data som skall ligga till grund för utbetalningen av de kontanta

ersättningsbeloppen och då ytterligare förbättringar kan väntas under en

nära framtid anser jag, att den genomsnittliga självrisken nu kan sättas

lägre än vad i promemorian förordas. Å andra sidan vill jag framhålla att

en i förhållande till promemorieförslaget större sänkning av självrisken

leder till ökade krav på precision i skadeberäkningarna, vilket inte kan

åstadkommas utan betydligt stegrade administrationskostnader. Vidare

bör uppmärksammas att medelsbehovet för att finansiera ersättningarna

ökar avsevärt redan vid en relativt liten sänkning av självrisken.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår jag, att det årliga statsbidraget

till skadeersättningar bestämmes till 10 miljoner kronor under förutsättning

att jordbrukarna av egna medel svarar för ett minst dubbelt så stort belopp.

Därigenom kommer den av mig senare berörda skördeskadefonden att varje

år tillföras lägst 30 miljoner kronor. Detta belopp beräknas motsvara medelsbehovet

vid en självrisk av i genomsnitt omkring 135 kronor per hektar

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

61

eller cirka 15,5 procent av normskördens värde. Därest jordbrukarna önskar

en minskning av den angivna självrisken kan detta ske genom att de tillskjuter

ett större belopp av egna medel.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av statens jordbruksnämnd,

vilken i ärendet skall samråda med jordbrukets förhandlingsdelegation,

fastställa den genomsnittliga självrisknivån med beaktande av

om jordbrukarna för finansiering av ersättningskostnadema i skyddssystemet

skjuter till egna medel utöver dubbla statsbidraget till sådana kostnader.

Tills vidare kan dock inte enskilda grupper av jordbrukare medges att

genom individuella riskpremier sänka sin självrisk. Huruvida detta senare

kan tillåtas torde få bli beroende av erfarenheterna av skyddssystemets

funktion.

Det minsta totala ersättningsbeloppet till en odlare som drabbats av skördeskada

bör enligt min uppfattning vara 100 kronor. Det bör utgå när det

beräknade värdet av den ersättningsgilla skördeskadan överstiger självrisken

med minst 50 kronor. Huvuddelen av de över promemorian hörda remissinstanserna

har lämnat ett förslag till sådana regler utan erinran. I överensstämmelse

med departementspromemorians förslag bör ersättningsbelopp

alltid utbetalas i jämna hundratal kronor.

Med ikraftträdandet av det i det föregående förordade systemet för permanent

skördeskadeskydd är åtskilliga problem av statistisk och beräkningsteknisk

natur förknippade. Till dessa hör bland annat fastställandet

av områdesindelningen, detaljberäkningen av normskördar och skördevariationer,

spörsmål som hänger samman med kvalitets- och bärgningsskadornas

inverkan vid den objektiva skördeuppskattningen samt prissättningsförfarandet.

Nämnda problem samt detaljplaneringen av skördeskadeskyddets

administration är för närvarande under behandling av en expertkommitté*),

som tillkallades i början av november 1960. Så snart kommittén redovisat

sina åtgärder och förslag, är det min avsikt att taga ställning till desamma.

Enligt vad jag inhämtat beräknar kommittén att dess arbete skall fortskrida

i sådan takt att hinder inte möter att inom föreslagen tid sätta det nya

skyddssystemet i funktion. Vad gäller områdesindelningen har kommittén

redan föranstaltat om åtskilliga ändringar i densamma i förhållande till vad

som förelåg sistlidna höst. Jämkningar och finjusteringar av indelningen

skall dock vidtagas även i fortsättningen.

De frågor av statistisk och beräkningsteknisk natur som expertkommittén

nu bearbetar behöver enligt min åsikt följas kontinuerligt och en successiv

anpassning bör ske allteftersom erfarenheterna av skyddssystemet framkommer.

Självfallet torde en hel del brister föreligga i systemet under in
*)

I kommittén ingår överdirektören P. T. I. Ohlsson, tillika ordförande, docenten G. II.

Gesslein, docenten O. G. Gulbrandsen, byråchefen L. .t. F. Juréen, byråchefen K. H.

Medin, direktören E. Swedborg och direktören B. II. Åstrand.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1961

gångsskedet. Jag finner det angeläget betona att i åtskilliga avseenden torde

systemet närmast få anses vara av försökskaraktär. Endast efter vunna erfarenheter

torde ett mer fulländat system kunna skapas och en fortskridande

förbättring av dess tekniska konstruktion och säkerhetsgrad kunna komma

till stånd. Med hänsyn härtill föreslår jag att, så snart riksdagens beslut

föreligger om att ett permanent skördeskadeskydd skall införas från och

med skördeåret 1961, den nuvarande expertkommittén ersättes med en till

statistiska centralbyrån fast knuten skördestatistisk nämnd. Denna bör ha

sju ordinarie ledamöter med personliga suppleanter, vilka förordnas av

Kungl. Maj:t. Ordförande i nämnden bör vara chefen för statistiska centralbyrån.

Bland de spörsmål som nu innefattas i expertkommitténs och senare i

den skördestatistiska nämndens uppgifter vill jag beröra några, vilka är

av särskild betydelse för skördeskadeskyddets effektivitet.

Den i det föreslagna skyddssystemet ingående objektiva skördeuppskattningen

är såsom redan antytts i det föregående grundad på en speciell statistisk

metod för bedömning av skördarnas storlek, nämligen den s. k. provytemetoden.

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har i

allmänhet hävdats att sagda metod ger en tämligen rättvisande bild av skördens

storlek. Likväl finner jag det angeläget att kommittén respektive

nämnden medverkar till att metoden fullkomnas och att dess användning

utvidgas av statistiska centralbyrån inom ramen för disponibla medel. Minst

lika angeläget är att kommittén snarast utarbetar tillfredsställande normer

för beräkning av spill- och bärgningsförluster samt för värdering av kvalitetsskador.

Hur betydelsefullt det är att lösa dessa problem framgår av

erfarenheterna av den försöksvisa tillämpningen av objektiv uppskattningsmetodik

vid bedömning av skördeskadornas omfattning de två senaste åren.

Den områdesindelning som fastställes bör i princip inte ändras under

ett skördeår. Vid lokalt koncentrerade totalskador på skörden kan det emellertid

uppkomma anledning att företaga ändringar i indelningen. Dessa

torde mestadels bli av tillfällig karaktär. Liksom många remissinstanser

vill jag betona att retroaktiva ändringar efter vegetationsperiodens slut eller

jämkningar under densamma kan införa subjektiva moment i skördeuppskattningarna,

varför sådana indelningsändringar endast bör företagas med

stor försiktighet och efter i förväg preciserade regler. Jag förutsätter, att

antalet här ifrågavarande jämkningsfall blir starkt begränsat. Någon efterhandsändring

på grund av hagelskador bör ej komma i fråga med hänsyn

till redan befintliga möjligheter till försäkring mot sådana skador. I direkt

anslutning till de principer jag här angivit bör emellertid framhävas såsom

viktigt att vederbörande organ skall kunna erhålla nödvändiga uppskattningssiffror

beträffande lokalt begränsade skördeskador.

Nämnas bör att vid den allmänna översyn av områdesindelningen, som

skett genom expertkommittén och statistiska centralbyrån och som fortsätter,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

63

bygger indelningsändringarna bland annat på en kartläggning av odlingsinriktningen

med hjälp av lokal expertis och på strävan mot bättre anpassning

till de naturliga växtbetingelserna. I exempelvis Södermanlands län har

vid en sådan översyn samarbete skett mellan centralbyrån, hushållningssällskapet

och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Det permanenta skördeskadeskyddet föreslår jag tills vidare skall gälla

för skador på spannmål, vallskörd, potatis, oljeväxter och sockerbetor. Några

remissinstanser har i sina yttranden över departementspromemorian anfört,

att ett flertal ganska betydande växtslag såsom köksväxter och andra

specialgrödor vid bifall till ett sådant förslag skulle falla utanför skyddet.

Även om jag delar uppfattningen, att en utbyggnad av skyddet att omfatta

jämväl sistnämnda växtslag är önskvärd, anser jag —- med hänsyn till den

bristfälliga skördestatistiken på specialgrödornas område och till de stora

kostnader, som en utvidgning av skördeuppskattningen till dylika grödor

samt köksväxter för närvarande skulle medföra -—- att möjligheter saknas

att nu infoga växtslagen i fråga inom skyddets ram. Så snart kommittén

eller den skördestatistiska nämnden framlagt förslag, varigenom de nuvarande

hindren för en sådan utvidgning av skördeskadeskyddet som nyss

nämnts på ett ändamålsenligt sätt undanröjes torde förslagen underställas

riksdagen.

Vid förskjutningar i odlingsinriktningen kan det tal, som uttrycker den

för landet genomsnittliga skördevariationen förändras. Det kan därvid bli

nödvändigt att företaga jämkningar av den i det föregående nämnda avvägningsfaktorn.

Även detta är ett problem som det bör ankomma på den

skördestatistiska nämnden att fortlöpande beakta.

Såsom framgår av det förut sagda skall ersättningarna enligt det permanenta

skyddssystemet utgå utan någon behovsprövning. Till komplettering

av systemet vill jag föreslå att behovsprövade bidrag skall kunna utbetalas

i sådana fall då så betydande skördeskador uppenbarligen föreligger att

skadeersättningar bort utgå, men detta ej skett på grund av systemets allmänna

konstruktion eller oförutsedda brister i detsamma.

De svårigheter, som uppkommer vid prövning av den enskildes skadesituation,

har tidigare anförts som huvudinvändning mot ett på helt individuella

grunder uppbyggt skördeskadeskydd. När jag nu likväl förordar

behovsprövade bidrag är det med utgångspunkt från att sträng restriktivitet

skall tillämpas vid bidragsgivningen och att det noggrannt prövas om

den sökande vidtagit alla åtgärder som på honom skäligen kan ankomma

för att motverka skadorna och att bärga skörden.

Det belopp som årligen skall stå till förfogande för behovsprövade bidrag

torde böra motsvara en procent av de utgående allmänna kontanta ersättningarna

för skördeskador, dock lägst 100 000 kronor. De för ändamålet

erforderliga medlen bör tagas ur den senare berörda skördeskadefonden.

Till det administrativa förfarandet vid sistnämnda bidragsgivning

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

återkommer jag i det följande. Redan i detta sammanhang vill jag dock nämna

att ansökan om behovsprövade bidrag i anledning av skador som förorsakats

av hagel enligt min mening i princip inte bör bifallas emedan möjligheter

till skydd mot dylika skador redan föreligger genom enskild försäkringsverksamhet.

Det bör samtidigt erinras om de möjligheter till stöd i katastrofsituationer

som föreligger för enskild person genom bidrag av medel

från nionde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag vid förlust på grund av

naturkatastrof m. m. Den förefintliga behållningen å cirka 120 000 kronor

under den s. k. undsättningsfonden, vilken enligt principbeslut av 1952 års

riksdag (IX ht, p. 223; JoU 1, p. 190; rskr. 9) skall avvecklas, torde per den

30 juni 1961 böra omföras till sagda anslag. Dettas reservation kommer därefter

att uppgå till cirka 170 000 kronor.

I anslutning till det sist sagda vill jag erinra om mitt tidigare uttalande

att spörsmålet om kontantersättningar till trädgårdsodlare som lidit skördeskador

å sina fältmässiga odlingar bör prövas av den skördestatistiska

nämnden. Denna bör därvid samråda med trädgårdsnäringsutredningen.

Tills vidare kan dock bidrag alltjämt om särskilda skäl föreligger beviljas

av Kungl. Maj:t med anlitande av tillgångarna under anslaget Bidrag vid

förlust på grund av naturkatastrof m. in.

Erhållna skördeskadeersättningar och behovsprövade bidrag bör upptagas

som intäkt av jordbruksfastighet och utgöra beskattningsbar inkomst.

De bör vidare inräknas i jordbruksstödet genom att de i de undersökningar,

som ligger till grund för beräkning av inkomstlikställigheten, uppföras

på intäktssidan. Jag finner det naturligt att ersättningar och bidrag bör

betraktas som intäkt i båda de berörda hänseendena eftersom de är avsedda

att ersätta ett intäktsbortfall.

Kontanta ersättningar för inträffade skador anser jag böra finansieras

med medel ur eu särskild skördeskadefond. Av det normala årliga medelstillskottet

till fonden bör såsom redan antytts staten svara för en tredjedel

och jordbrukarna för återstående två tredjedelar. Sistnämnda andel bör

täckas genom ianspråktagande av interna regleringsmedel och jämförbara

medel på jordbrukets område. Dessa regleringsmedel härrör från avgifter,

uttagna med stöd av förordningar, vari stadgas att de enligt föreskrifter som

Kungl. Maj:t meddelar får användas till prisreglering på jordbrukets område

eller åtgärder i samband därmed. Användningen till skördeskadeersättningar

torde få anses stå i sådant samband med prisregleringen, att därest

riksdagen inte har något att erinra, någon ändring i ändamålsbestämmelserna

i ifrågavarande förordningar ej påkallas i förevarande sammanhang. Genom

ett sådant förfarande erlägger jordbrukarna en kollektiv avgift för att

delvis bestrida kostnaderna för det permanenta skördeskadeskyddet.

Vid uttagande av jordbrukarnas andel av kostnaderna för det nya skydds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9i dr 1961

Bo

systemet kommer enligt mitt förslag företrädesvis vegetabilieproduktionen

att beläggas med höjda interna regleringsavgifter eller jämförliga avgifter.

Då interna avgifter ej kan direkt uttagas beträffande oljeväxter och sockerbetor

bör i stället vissa belopp kunna tagas ur den för ifrågavarande odlingsgren

avsedda regleringskassan respektive regleringsfonden. Det bör

uppdragas åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med jordbrukets

förhandlingsdelegation utarbeta detaljerade regler för hur — utifrån

angivna grunder — jordbrukarnas andel i skyddets kostnader skall

täckas. Reglerna skall underställas Kungl. Maj:t, som synes böra inhämta

riksdagens bemyndigande att dels vidtaga för ändamålet erforderliga jämkningar

av de interna avgifterna å förmald brödsäd, fabrikspotatis och invägd

mjölk samt av slaktdjursavgifterna, dels för samma ändamål disponera

tillgångar i regleringsfonden för socker och regleringskassan för oljeväxter.

— De åsyftade höjningarna av omförmälda regleringsavgifter m. m. bör

genomföras snarast efter det att riksdagen beslutat införa det permanenta

skyddet. Skulle det vid utbetalning av kontantersättningar befinnas nödvändigt

bör jordbruksnämnden kunna taga i anspråk andra för nämnden disponibla

avgiftsmedel på jordbrukets område för att förskottera den del av

jordbrukarnas årsandel av ersättningskostnaderna som ännu ej hunnit

flyta in.

Skördeskadefonden bör förvaltas av jordbruksnämnden. För fondförvaltningen

torde böra gälla de grunder som Kungl. Maj:t bestämmer efter

förslag av nämnden.

Outnyttjade årliga tillskott till skördeskadefonden bör kvarstå i densamma

för att kunna disponeras ett senare år. För skador vars reglering

inte täckes av de årliga tillskotten finner jag att staten bör garantera ersättning

med ett belopp upp till 75 miljoner kronor. Detta motsvarar vad

som återstår av det belopp som jordbruket fick utfästelse om av staten för

berörda ändamål vid 1956 års prisöverenskommelse. Skulle en skördekatastrof

av sådan omfattning inträffa att fonden inklusive nämnda garanti

inte täcker de ersättningsberättigade skadorna torde frågan om ersättning

böra prövas av statsmakterna i särskild ordning.

Om skördeskadefondens kapital skulle stiga över en ur säkerhetssynpunkt

tillfredsställande nivå bör övervägas att i relativt sett lika mån minska statsbidraget

och jordbrukarnas tillskott.

De synpunkter som vid departementspromemorians remissbehandling

framförts om att till förenämnda belopp av 75 miljoner kronor borde läggas

ränta å beloppet i fråga räknat från och med den 1 september 1956 kan jag

inte biträda.

Med hänsyn till det föreslagna sättet för finansiering av det permanenta

skördeskadcskyddet finner jag alt statens jordbruksnämnd bör vara huvud
5

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr9i

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungi. Maj.ts proposition nr 94 dr 1961

myndighet för skyddets administration. Statistiska centralbyrån bör emellertid

ombesörja de objektiva skördeuppskattningarna, namn- och arealkontrollerna

samt ersättningsberäkningarna. Sistnämnda ämbetsverk har

nämligen redan härför lämpade tekniska resurser. Av samma skäl bör

centralbyrån vidare verkställa utskrift av utbetalningskorten, medan jordbruksnämnden

bör svara för själva utbetalningarna av ersättningarna.

Anmälan om skördeskada skall ställas till huvudmyndigheten och avfattas

på en för ändamålet iordningställd blankett. En lokal förhandsgranskning

av anmälningarna synes vara önskvärd. Sagda granskning bör utföras av

lantbruksnämndernas ortsombud. Spörsmålen om den tidrymd inom vilken

anmälan skall vara inkommen samt tidsschemat för dess behandling ävensom

övriga organisatoriska frågor i samband med beräkning och utbetalning

av kontantersättning är under detaljprövning av den skördestatistiska expertkommittén.

Jag vill i sammanhanget understryka önskvärdheten av att ersättning

utgår snarast möjligt efter skadans tillkomst och att beloppet är

jordbrukaren tillhanda i sådan tid att detsamma blir hänförligt till det beskattningsår

under vilket skördeskadan uppkommit. Om svårigheter skulle

uppkomma att tillgodose detta önskemål, bör kommittén överväga om inte

utbetalning kan ske av preliminära ersättningar. — Det torde ankomma

på Kungl. Maj:t att sedan expertkommittén avgivit sina förslag i detta och

övriga av kommittén behandlade ämnen meddela beslut i desamma, med

iakttagande bland annat av ramen för berörda anslag.

Ansökan av jordbrukare om behovsprövade bidrag, vilka ansökningar

enligt det föregående får förutsättas bli tämligen begränsade till antalet,

bör likaledes ställas till statens jordbruksnämnd. När kännedom föreligger om

de allmänna skördeskadeersättningarnas totala storlek, bör nämnden enligt

den förut angivna beräkningsgrunden avdela det för de behovsprövade

bidragen avsedda beloppet. Av detta bör till en början en mindre del, förslagsvis

tio procent, innehållas så att medel finnes till hands för ifrågakommande

besvärsärenden.

Bidragsansökningarna bör inlämnas till lantbruksnämndernas ortsombud,

vilka efter vederbörlig namn- och arealkontroll skall överlämna ansökningarna

till respektive lantbruksnämnd. Denna bör i sin tur med eget

yttrande vidarebefordra handlingarna i ärendet till statens jordbruksnämnd.

I samband med sitt bedömande av ansökningar om behovsprövade bidrag

bör enligt min mening lantbruksnämnderna inhämta utlåtande från vederbörande

hushållningssällskap rörande omfattningen av ifrågavarande skador.

De skadebesiktningar, som kan visa sig vara erforderliga i samband med

prövning av bidragsansökningarna, verkställes därigenom av den personal,

som utför den objektiva skördeuppskattningen.

I departementspromemorian har angivits att statistiska centralbyrån i

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

67

samband med tillkomsten av det permanenta skördeskadeskyddet behöver

eu personalförstärkning med en byrådirektör, en amanuens och ett kanslibiträde.

Frågan om fasta tjänster för dylika befattningshavare torde böra

underställas 1962 års riksdag. De personella resurserna är emellertid för

närvarande under uppbyggnad med anlitande av posten till diverse utgifter

under nionde huvudtitelns anslag Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område. Medel under samma post torde också böra tagas i anspråk för de

tillfälliga personalförstärkningar som kan bli erforderliga vid jordbruksnämnden

i samband med avgörandet av ansökningar om behovsprövade

bidrag till jordbrukare.

Hushållningssällskapens och lantbruksnämndernas åligganden i fråga

om skördeuppskattning respektive granskning av inkomna ersättningsanmälningar

och bidragsansökningar torde kunna fullgöras utan ytterligare

personalförstärkningar.

Kostnaderna för skördeskadeskyddets administration förordar jag skola

i sin helhet bestridas av statsmedel. I departementspromemorian har dessa

kostnader, i vilka ingår utgifterna för den objektiva skördeuppskattningen,

beräknats till cirka 2,3 miljoner kronor. Därvid har den del av skördeuppskattningen

som utöver allmänna behov är erforderlig för systemets funktionering

angetts draga en kostnad av 2 miljoner kronor. Återstående 300 000

kronor har hänförts till statistiska centralbyråns särskilda administrativa

utgifter vid genomsnittligen cirka 30 000 skadefall per år. Sistnämnda utgiftsbelopp

har i promemorian uppdelats på vissa angivna poster med

följande tal: namnkontroll 20 000 kronor, arealmätning av cirka 1 000 brukningsenheter

50 000 kronor, maskinella moment i ersättningsberäkningar

m. m. 20 000 kronor, årsanställd personal 60 000 kronor, maskinkostnader

för tekniska utredningar 20 000 kronor, kontorslokaler, kartmaterial, blanketter

m. m. 30 000 kronor, eller tillsammans 200 000 kronor per år. Dessutom

ingår i de beräknade administrationskostnaderna utgifter för engångsanskaffningar

av mätningsteknisk utrustning och kontorsinventarier under

de första åren med årligen 50 000 kronor och för vissa åtgärder av statistisk

och beräkningsteknisk natur med likaledes årligen 50 000 kronor.

Åtskilliga remissinstanser har framhållit, att det är svårt att bedöma hållbarheten

i departementspromemorians kalkyler i fråga om årskostnaderna

för skördeskadeskyddet, enär antalet skadefall kan variera avsevärt från

år till år och den slutliga utformningen av skyddets metodik ännu inte är

avgjord. Man håller dock för sannolikt att de beräknade beloppen skall

visa sig vara av ungefärligen rätt storleksordning.

Enligt min mening bör kostnaderna för såväl den objektiva skördeuppskattningen

som den centrala administrationen för skördeskadeskyddet

kunna rymmas inom det av statistiska centralbyrån för budgetåret 1961/62

äskade beloppet för skördeskadeuppskattning enligt provytemetod samt inom

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

de till jordbruksnämndens förfogande stående anslagsmedlen. Med utgångspunkt

härifrån föreslår jag, att till objektiv skördeuppskattning enligt

provytemetod och till skördeskadeskyddets centrala tekniska administration

skall anvisas 2,7 miljoner kronor för budgetåret 1961/62. Nyssnämnda

belopp bör jämte det förut föreslagna beloppet av 10 miljoner kronor

för statens bidrag till bestridande av kontantersättningar upptagas under

ett nytt reservationsanslag benämnt Kostnader i samband med permanent

skördeskadeskydd. Den 30 juni 1961 kvarstående reservation å

det under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisade

beloppet för skördeuppskattningar enligt provytemetod bör överföras

till det nya anslaget att disponeras för ändamålet under nästa budgetår.

Skulle de under det nya anslaget sålunda tillgängliga medlen komma att

visa sig otillräckliga, torde även medel ur det belopp, som under prisregleringsanslaget

anvisats till diverse utgifter få användas.

\ issa år kan det bli nödvändigt att inom ett antal områden utvidga de

särskilda undersökningar som avser att klarlägga spill- och bärgningsförlusterna.

Sådan utvidgad undersökning torde ej behöva utföras varje år.

Utredningskostnaderna torde kunna täckas ur nyssnämnda belopp till diverse

utgifter under prisregleringsanslaget. Kungl. Maj:t torde äga besluta härom.

Därest riksdagen godkänner vad jag i det föregående anfört beträffande

t oi merna för det Iramtida skördeskadeskvddet — vilka former givetvis

behöver anpassas efter de erfarenheter som vinnes vid deras tillämpning_

synes landets odlare på lämpligaste vägar och på ett överskådligt sätt böra

informeras om skyddets utformning m. ni. genom statens jordbruksnämnd.

Jag utgår ifrån att även jordbrukets centrala organisationer kommer att bedriva

upplysningsverksamhet kring skördeskadeskyddet.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag.

alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna det framlagda förslaget till system för permanent

skördeskadeskydd, avsett alt tillämpas från och

med 1961 års skörd.

2) å riksstaten för budgetåret 1961/62 under nionde huvudtiteln

anvisa till Kostnader i samband med permanent

skördeskadeskydd ett reservationsanslag av 12 700 000 kronor,

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

och de i det föregående föreslagna dispositioner

av avgiftsmedel på jordbrukets område som erfordras för

att jordbrukarnas andel av kostnaderna för det permanenta

skördeskadeskyddet skall kunna täckas, samt

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 dr 1961

69

4) godkänna vad i det föregående föreslagits angående

överförande av medel till nionde huvudtitelns reservationsanslag

Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t

Konungen bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1961:68 Bevillningsutskottets betänkande nr 68 år 1961 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1961:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ett system för permanent skördeskadeskydd, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. JoU 1961:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ett system för permanent skördeskadeskydd, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten