Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till viss busstrafik m. m

1961-03-10 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1961:98, Angående bidrag till viss busstrafik m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

1

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag

till viss busstrafik m. m.; given Stockholms slott den

10 mars 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riks^

dagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Redogörelse lämnas för vissa av 1953 års trafikutredning verkställda

undersökningar av bussföretagens ekonomi och av utredningen föreslagna

åtgärder för stödjande av linjetrafiken med buss på landsbygden. I propositionen

föreslås att statsbidrag skall utgå till viss linjetrafik med buss på

landsbygden under år 1961 och att bidragsgivningen skall grundas på individuell

prövning av behovet och den ekonomiska bärigheten av ifrågavarande

linjetrafik. Ett anslag om 2 milj. kr. äskas för budgetåret 1961/62

till här avsett ändamål.

1—2048 01 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 98

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

— efter gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen

— fråga om bidrag till viss busstrafik och anför därvid följande.

I en särskild framställning den 22 februari 1960 (stencilerad 72 s. jämte

bilagor) har 1953 års trafikutredning lämnat en redogörelse för busstrafikens

driftekonomiska förhållanden samt framlagt förslag till vissa åtgärder,

som enligt utredningens mening i nuvarande läge bör vidtagas för

att trygga upprätthållandet av busstrafiken främst i glesbygderna.

Trafikutredningens förslag tar i väsentlig mån sikte på att underlätta

inom branschen pågående rationaliseringsverksamhet. Även taxepolitiska

åtgärder rekommenderas. Frågan om företrädesrätt till skolbarnstransporter

tas vidare upp till behandling. Slutligen föreslås åtgärder i syfte att

bereda främst bussföretag med linjetrafik på landsbygden viss restitution

av fordonsskatt.

I årets statsverksproposition har jag vid anmälan av sjätte huvudtiteln

(bil. 8, p. 62) hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att för

budgetåret 1961/62 beräkna ett anslag av 2 milj. kr. till bidrag till viss

busstrafik, att avräknas mot automobilskattemedlen. Jag uttalade därvid,

att beredningen av ärendet, som då ännu icke var helt avslutad, torde

kunna komma att slutföras inom sådan tid, att en särskild proposition i

ämnet skulle kunna föreläggas vårriksdagen.

Sedan beredningen nu avslutats, anhåller jag att få anmäla fråga om

bidrag till viss linjetrafik med buss på landsbygden, varvid en redogörelse

för de av trafikutredningen framlagda förslagen först kommer att lämnas.

1953 års trafikutredning

Trafikutredningen framhåller inledningsvis, att vid bedömningen av

busstrafikens utveckling intresset främst knyter sig till 1950-talets utvecklingstendenser.

Tyngdpunkten i redogörelsen har därför lagts på för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

hållandena under nämnda tidsperiod. Landets bussbestånd utnyttjas till

helt övervägande del för allmän trafiktjänst och inom denna huvudsakligen

för regelbunden yrkesmässig befordran av passagerare och gods å viss vägsträcka

eller mellan vissa orter, d. v. s. i linjetrafik. Med hänsyn härtill

och till den betydelse denna trafik har för transportförsörjningen i landets

olika delar, tar redogörelsen vidare främst sikte på linjetrafikens förhållanden.

Busstrafikens utveckling under 1950-talet

Busstrafikens allmänna betydelse inom transportväsendet.

Det samlade transportarbete, som de i allmän trafiktjänst brukade

landtransportmedlen utfört under 1950-talet, har varit av ungefärligen

oförändrad absolut storleksordning år från år. Den allmänna trafiktjänstens

relativa andel i det totala transportarbetet för personbefordran med landtransportmedel

har däremot kraftigt minskat. Det uppskattade transportarbetet

för inrikes personbefordran vissa år under 1950-talet framgår av

följande sammanställning. Transportarbetet angives i milj. personmil.

Transportmedel

1950

1953

1956

1958

antal

%

antal

%

antal

O/

/o

antal

O/

/O

660

38

610

27

620

21

530

16

130

7

130

5

140

5

170

5

350

20

ilo

18

380

13

350

11

65

4

65

3

65

2

65

2

470

27

910

41

1 550

53

1 990

61

60

3

90

4

85

3

75

2

20

1

50

2

85

3

2

_

2

—

5

—

12

—

15

1

14

1

13

—

12

—

Summa

1750

100

2 250

100

2 910

100

3 290

100

Trafikbussarna presterar f. n. ca 350 milj. personmil per år, vilket motsvarar

två tredjedelar av järnvägarnas persontrafik. Trafikbussarna användes

främst i lokal trafik och där huvudsakligen för personbefordran

till och från arbetsplats. Den med trafikbussarna utförda trafikprestationen

har — trots den privata motorismens expansion — icke i motsvarande

grad minskat under de senaste åren.

Det uppskattade värdet, d. v. s. kostnaden för presterandet, av den

inrikes persontrafiken vissa år under 1950-talet framgår av följande sammanställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

T ransportmedel

1950

1953

1956

1958

milj. kr.

%

milj. kr.

%

milj. kr.

%

milj. kr.

%

Järnvägar .....................

340

20

410

16

420

11

420

9

Spårvägar.....................

90

6

120

4

140

4

180

4

Trafikbussar ...................

240

14

340

13

390

10

410

9

Droskbilar ....................

220

13

240

9

260

7

270

6

Privata personbilar.............

680

40

1 310

50

2 360

62

3 170

67

Registrerade motorcyklar........

no

6

180

7

180

5

150

3

Mopeder ......................

—

—

20

1

55

1

100

2

Luftfart.......................

3

—

4

—

11

_

23

_

Sjöfart........................

10

1

12

—

13

—

13

—

Summa

1690

100

2 640

100

3 830

100

4 740

100

Vid en jämförelse mellan de skilda transportmedlens transportarbete och

kostnaden för detta erhålles en transportkostnad per personmil för de

kollektiva transportmedlen, däribland trafikbussarna, som ligger betydligt

lägre än för de individuella transportmedlen. Detta förhållande antyder

trafikbussarnas allmänna betydelse för uppbyggandet och vidmakthållandet

av en transportapparat, som till lägsta möjliga kostnad skall tillgodose

trafikbehoven.

Bussbeståndet. Under 1950-talet har bussantalet varit stigande fram

till år 1955, då toppsiffran 8 364 nåddes. Därefter har en stagnation i tillväxten

inträtt, de sista åren förbytt i en påtaglig tillbakagång. Beståndet

beräknas f. n. icke överstiga 8 000 fordon. Härav användes 6 700 å 6 800 st.

i yrkesmässig trafik, d. v. s. linje- och/eller beställningstrafik, medan återstoden

utgöres av brandbilar samt av företag eller myndigheter ägda, ej

yrkesmässigt nyttjade bussar.

Nyanskaffningen av bussar har alltsedan år 1948, då den var som störst

— 1 134 fordon — successivt nedgått och omfattade år 1958 endast 405

fordon. Genomsnittsåldern hos de i drift varande bussarna har från år 1951

intill år 1959 ökat med drygt 1 år samt utgjorde vid 1959 års ingång 8 Va

år. Detta förhållande i förening med den minskande fordonsnumerären tyder

på att ersättningsanskaffning sedan åtskilliga år tillbaka icke sker i den

omfattning, som erfordras för att bibehålla beståndets tekniska och ekonomiska

standard. En fortlöpande försämring av bussbeståndets kvalitet

och kapitalvärde äger sålunda rum.

Praktiskt taget hela ny- och ersättningsanskaffningen av trafikbussar

under 1950-talet har avsett brännoljedrivna fordon, som ställer sig billigare

i drift än bensindrivna. Vid ingången av år 1959 utgjordes 76 % av hela

bussbeståndet av brännolj edrivna fordon.

Trafikarbete och trafikintensitet. Bussarnas totala bruttodriftprestationer

(totalantal fordonskilometer) har under 1950-talets första hälft

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kangl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

ökat från 290 milj. till 360 milj. fordonskm men har därefter stagnerat

eller gått något tillbaka och beräknas för år 1958 ha uppgått till 350 milj.

fordonskm.

Den genomsnittliga årliga körlängden per buss har enligt vissa beräkningsgrunder

under 1950-talet stigit från 4 000 till 4 300 mil. Vissa större

linjetrafikföretag redovisar emellertid körsträckor avsevärt överstigande

medelkörlängden.

Linjetrafik. Vid slutet av år 1959 omfattade det i linjetrafik använda

bussbeståndet ca 6 450 bussar, d. v. s. ca 80 % av det totala antalet bussar.

Härav svarade den statliga sektorn (SJ biltrafik, GDG biltrafik AB, Stockholms

läns omnibus AB och postverket) för 33 %, medan den kommunnala

och den enskilda sektorn svarade för resp. 19 och 48 %.

Under 1950-talet ökade fram till år 1957 den totala linjelängden fortlöpande

men har därefter under återstoden av decenniet kraftigt nedgått,

så att den nu icke har större omfattning än vid mitten av 1930-talet. Minskningen

från årsskiftet 1956/57, då linjelängden utgjorde ca 110 300 km,

till årsskiftet 1959/60, som uppvisar en linjelängd av ca 104 800 km, har

sålunda uppgått till 5 % och hänför sig till 16 län. Minskningen har ofta

varit särskilt framträdande i län med stor personbilstäthet och uppgick

sålunda i Kopparbergs län till 24 %. Under samma tidsperiod har antalet

turlistekilometer minskat med 4 %; minskningen har hänfört sig till 18 län

och varit särskilt framträdande i län med relativt få större tätorter, såsom

Värmlands och Jämtlands län.

Bruttodriftprestationerna i busslinjetrafik har för år 1957 uppskattats

till 280 milj. fordonskm. Nettodriftprestationerna under 1950-talet kan

endast uppskattas på mycket osäkra grunder. År 1953 beräknas antalet

resor ha uppgått till 480 milj. vid en beräknad inedelreselängd av 6 km.

Fram till år 1957 synes antalet ha nedgått mot 400 milj. d. v. s. en minskning

om ca 15 %. Utvecklingen visar här samma trend och relativa trafikvolymminskning

som persontrafiken på järnvägarna under samma period.

För år 1957 beräknas att 2 057 bussar användes i lokal linjetrafik inom

områden i och omkring större tätorter, medan ca 4 465 bussar nyttjades i

linjetrafik huvudsakligen på landsbygden. En uppskattning av detta bussbestånds

driftprestationer under år 1957 ger till resultat för stads- och föror

tstrafiken ca 93 milj. fordonskm och ca 285 milj. resor samt för landsbygdstrafiken

ca 187 milj. fordonskm och ca 130 milj. resor.

Beställningstrafik. De i linjetrafik använda bussarna är till mycket

stor del också godkända för användning i beställningstrafik. Uteslutande

för sistnämnda slag av trafik torde däremot f. n. nyttjas endast ca 325

bussar. Bruttodriftprestationerna i beställningstrafik med buss har för vart

och ett av åren 1956 och 1957 uppskattats till ca 30 milj. fordonskm samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

1,3 miljarder platskm, vilket utgör ca 9 % av bussföretagens bruttotrafikarbete.

Antalet presterade personmil torde kunna för vart och ett av åren

1955 och 1957 uppskattas till 80 milj., d.v. s.. 22 % av bussföretagens nettotransportarbete.

Driftekonomiska förhållanden. Nyinvesteringarna i fasta anläggningar

för busstrafiken har från att år 1953 ha uppgått till inemot

19 milj. kr. de senaste åren minskat till ca 8 milj. kr. per år. Även investeringarna

för anskaffning av nya bussar har kraftigt nedgått under den senare

hälften av 1950-talet och torde för år 1958, då investeringsbeloppet beräknats

omfatta ca 21 milj. kr., icke ha uppgått ens till två tredjedelar av vad

som erfordrats för normal ersättningsanskaffning vid oförändrat bussbestånd.

Driftkostnaderna, exklusive avskrivningar och ränta å investerat kapital,

inom den yrkesmässiga busstrafiken har f. n. uppskattningsvis följande

procentuella fördelning, med variationer inom vida gränser i de individuella

fallen:

Stads- och Landsbygdsförortstrafik

trafik

Personal- och administrationskostnader . 52 47

Drivmedelsskatt...................... 10 11

Fordonsskatt ........................ 5 6

Övriga driftkostnader ................ 33 36

100 100

Totalt sett har busstrafikens kostnadsnivå under tiden sedan april 1952

höjts med ca 33 %. De kostnadsposter, som under 1950-talet ökat såväl

absolut som relativt, är främst löne- och skattekostnaderna.

Driftkostnaderna och driftintäkterna för tio undersökta enskilda bussföretag

med landsbygdstrafik — kostnader för central administration, avskrivningar

och räntor ej inräknade — var år 1955 av följande genomsnittliga

storlek:

Lönekostnader...............

Fordons- och drivmedelsskatter

Övriga driftkostnader.........

Summa driftkostnader........

Trafikintäkter................

Driftöverskott................

Per buss

Per fordons- mil

kr

kr

15 400

2,77

6 325

1,14

16 790

3,03

38 515

6,94

41 600

7,50

3 085

0,56

Kapitaltjänstkostnaderna torde under 1950-talets senare del i regel icke

varit lägre än 1:50 kr. per fordonsmil och i allmänhet hållit sig på nivån

omkring 2 kr. För de ifrågavarande tio företagen skulle år 1955 vid en ka
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1961

pitaltjänstkostnad av 1:50 kr. per fordonsmil full kostnadstäckning ha

uppnåtts endast inom fem av företagen med 22 % av den undersökta vagnparken.

Någon för landet enhetlig taxenivå för linjetrafiken med buss kan icke

sägas föreligga, även om vissa av statens biltrafiknämnd utarbetade normaltaxor

varit normerande för taxesättningen under de två senaste årtiondena.

Sedan år 1939 har taxenivån höjts med i genomsnitt ca 120 %, jämfört

med en höjning av konsumentprisindex med 146 %. Ej heller under 1950- talet har taxenivån hållit jämna steg med den allmänna prisutvecklingen.

Busstaxorna har från år 1956 fram till tidpunkten för avgivandet av redogörelsen

varit oförändrade trots en samtidig stegring av konsumentprisindex

med 5 %. Detta förhållande tyder på svårigheter för bussföretagen

att medelst taxehöjningar neutralisera verkan av det pågående trafikbortfallet.

Trafikintäkterna i linjetrafiken med buss har under 1950-talet icke haft

en mot driftkostnadernas stegring svarande utveckling.

För åren 1952—1958 har utredningen undersökt intäktsförhållandena

för ett stort antal enskilda bussföretag med linjetrafik såväl i städer och

förorter som på landsbygden.

På grundval av dessa undersökningar torde enligt utredningen helt allmänt

kunna konstateras, att fr. o. in. år 1955 en fortlöpande försämring av

busslinjetrafikens intäktsförhållanden inträtt, i det att fram till år 1959

en realintäktsminskning av inemot 15 % ägt rum. Med hänsyn till att några

strukturella förändringar av taxeuppbyggnaden i stort sett ej skett, innebär

detta att under åren 1955—1958 ett trafikbortfall av motsvarande relativa

storlek förekommit.

Intäkterna av beställningstrafik torde i allmänhet uppgå till belopp motsvarande

5—15 % av linjetrafikintäkterna.

I vad mån försämringen av den yrkesmässiga busstrafikens lönsamhet

innebär, att bussrörelserna numera mera allmänt är oräntabla företag, kan

enligt utredningen ej med större exakthet anges.

I allmänhet torde under år 1958 inom den yrkesmässiga busstrafiken

en kostnadstäckning av minst 8: 50 kr. per fordonsmil för bussföretag med

övervägande landsbygdstrafik samt minst 11 kr. per fordonsmil för bussföretag

med övervägande stads- och förortstrafik ha erfordrats för uppnående

av godtagbar räntabilitet. Av totalt 109 undersökta enskilda bussföretag

uppnådde 63 % av landsbygdsföretagen och 57 % av stadsföretagen

detta mål. De företag, som kan beräknas ej ha uppnått full kostnadstäckning,

utgjordes till övervägande del av mindre företag med landsbygdstrafik.

Som jämförelse kan emellertid nämnas, att SJ biltrafiks rörelseresultat

för budgetåren 1957/58 och 1958/59 visar full täckning av kapital
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

tjänstkostnaderna och därutöver rörelsevinst om 1,9 resp. 4,4 milj. kr.

Resultatet tillskrives främst rationaliseringar dels genom slopande av vissa

olönsamma linjedelar och turer, dels genom övergång till verkstadsarbeten

i egen regi.

Det för den yrkesmässiga busstrafiken gällande koncessioneringssystemet

innebär, att en viss begränsning av möjligheten att uttaga avgifter

äger rum genom det tillämpade taxesättningssystemet i syfte att

förhindra monopolmissbruk. Den allvarligt försämrade lönsamhet, som

under senare delen av 1950-talet till följd av konkurrens från privatmotorismen

inträtt för busstrafiken, har emellertid minskat betydelsen av

denna taxekontroll.

Utredningen betecknar särkostnadstäckning som ett företagsekonomiskt

minimikrav för varje av ett företag trafikerad linje, om undantag göres

för linjer med matarfunktion o. d. Detta krav har emellertid under de

senaste åren pa åtskilliga håll ej kunnat upprätthållas. Härigenom har

trafikanterna på de trafikstarka linjerna kommit att lämna bidrag till kostnadstäckningen

för de trafiksvaga linjerna.

Utredningen konstaterar slutligen, att för åtskilliga mindre bussföretag,

särskilt sådana med landsbygdstrafik, den ekonomiska målsättningen på

senare tid fått inskränkas till att avse driftkostnadstäckning — eventuellt

med inskränkning av kravet på full ersättning för bussföretagarens egen

arbetsprestation i rörelsen —- samt förräntning av lånat rörelsekapital.

Möjligheterna att förnya bussmaterielen har för dessa företag blivit allt

mindre och i vissa fall helt obefintliga.

Busstrafikens nuvarande ekonomiska situation och framtidsutsikter

Utredningen beräknar att trafikbortfallet inom busslinjetrafiken under

åren 1955—1958 kan ha uppgått till inemot 15 %, d. v. s. till 3 å 4 % i

genomsnitt per år. Vid oförändrade utvecklingsbetingelser — främst fortsatt

kraftig expansion inom personbilssektorn — torde ett trafikbortfall

av 2 å 3 % i genomsnitt per år vara en realitet att räkna med för de närmaste

åren, åtminstone vad beträffar linjetrafiken på landsbygden.

Minskningen i passagerarfrekvensen tar sig på längre sikt uttryck bl. a.

i en reduktion av linjelängder och turlistkilometerantal. Inskränkningar i

trafikomfattningen torde för framtiden främst vara att vänta i linjetrafiken

på landsbygden, och då närmast i de län, som utvisar hög biltäthet. När

det gäller stads- och förortstrafiken torde den pågående tätortsexpansionen

kunna bidraga till att ett till omfattningen någorlunda oförändrat

trafikunderlag bibehålies.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att de verkställda undersökningarna

ger klart belägg för att den ekonomiska utvecklingen under

1950-talet inom den yrkesmässiga busstrafiken i stora drag varit ogynn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1961

sam. Beställningstrafikens betydelse ur ekonomisk synpunkt har avtagit,

och den utgör icke längre något effektivt stöd för bussrörelsen i dess helhet.

Det kan befaras, att i varje fall inom landsbygdstrafiken full realekonomisk

kostnadstäckning ej i dagens läge kan uppnås för 30—50 %

av bussföretagen och att vid för framtiden bibehållen relation mellan kostnads-

och taxenivåerna det fortlöpande trafikbortfallet kommer att göra

ännu flera bussföretag oräntabla.

De största ekonomiska svårigheterna torde under de senaste åren mindre

bärkraftiga enskilda bussföretag haft att kämpa med. Uppskattningsvis

torde bortåt hälften av dessa företag ej alls eller endast till ringa del ha kunnat

med eventuellt driftöverskott täcka sina kapitaltjänstkostnader. I större

eller mindre utsträckning har företagen fått underlåta att vidtaga företagsmässigt

erforderliga avskrivningar av den rullande materielen. Försämringen

av bussbeståndets kvalitet framstår såsom en klar följd av denna

kapitalkonsumtion.

Av de enskilda bussföretagen tillhör ca 380 st. Svenska omnibusägareförbundet,

medan återstående ca 150 enskilda företag, huvudsakligen utövare

av linjetrafik för skolbarnsbefordran, icke är organiserade. Under

åren 1955—1959 torde minst ett trettiotal företag inom den förra gruppen

ha kommit på obestånd med konkurs, överlåtelse eller nedläggning av trafiken

som följd. Härtill kommer de enligt uppgift flerfaldiga fall, i vilka

ombildning av bussföretag till följd av bristande likviditet och solvens måst

äga rum. Det ter sig sannolikt, att fall av konstaterat obestånd inom de

enskilda bussföretagens sektor kommer att vid oförändrade utvecklingsbetingelser

uppträda även under de kommande åren och troligen också

öka i antal.

Trafikutredningens överväganden och förslag

Trafikutredningen konstaterar, att busstrafikens betydelse för transportförsörjningen

kommer att avtaga efterhand som innehav av personbil blir

allt vanligare. Som helhet torde dock busslinjetrafiken under överskådlig

tid framåt komma att vara mer eller mindre oumbärlig för tillgodoseende

av de lokala trafikbehoven. De inskränkningar i busstrafiken och främst

då på landsbygden, som utmärker utvecklingen under senare hälften av

1950-talet, har kunnat ske utan att transportförsörjningen kan sägas ha

blivit lidande i sådan grad, att den ej längre skulle kunna anses som tillfredsställande.

Enligt trafikutredningens mening medför dock den brydsamma ekonomiska

situationen för ett stort antal bussföretag med landsbygdstrafik allvarlig

risk för att inskränkningar och nedläggningar av busstrafik särskilt

i glesbygder under en tämligen långvarig övergångsperiod kan komma att

ske, innan de lokala trafikresurserna i övrigt ökat i tillräcklig omfattning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

Därigenom kan allmänhetens behov av resemöjligheter på sina håll bli icke

tillfredsställande tillgodosedda. Med nuvarande utvecklingstendenser kan

det även befaras, att inskränkningar i busstrafiken kommer att förekomma

mera allmänt med icke blott på enstaka punkter uppkommande trafikavbrott

som följd. Inträdandet av en dylik trafiksituation synes böra förebyggas

genom åtgärder från det allmännas sida. Att enskilda och kommunala

initiativ i betydande utsträckning kan motverka uppkomsten av

lokala transportkriser torde givetvis vara att räkna med, men stödåtgärder

från statens sida kan likväl komma att bli erforderliga. Trafikutredningen

har funnit det angeläget att föreslå vissa sådana åtgärder, vilkas genomförande

icke ansetts föregripa de förslag till lösning på längre sikt av

frågan om stöd till busstrafiken, som utredningen har för avsikt att redovisa

i ett kommande betänkande.

De förslag, som trafikutredningen nu framlägger, berör rationaliseringsverksamhet,

taxepolitik, skolbarnstransporter, normer för bussföretagens

bokföring samt lindring i beskattningen genom restitution i vissa fall av

erlagd fordonsskatt.

Rationaliseringsverksamhet. Utredningen framhåller, att bussföretagens

möjligheter till företagsekonomisk rationalisering bör tillvaratagas.

Svenska omnibusägareförbundet verkar också för en sådan rationalisering

av bussrörelsen i samverkan med företrädare för trafikintressena

— den s. k. bussrationaliseringsnämnden. Enligt utredningens uppfattning

innebär nämndens arbete en verksamhet i en riktning, som av trafiktillståndsmyndigheterna

bör verksamt understödjas. Utan ett dylikt stöd kan

det, i betraktande av att nämndens arbete i mångt och mycket är beroende

av bussföretagens egen vilja till samarbete, befaras att rationaliseringssträvandena

icke kommer att ge resultat annat än på mycket lång sikt.

Trafiktillståndsmyndigheterna torde därför i de fall, då fara för transportförsörjningens

upprätthållande kan befaras uppkomma inom en icke alltför

avlägsen framtid och där en förbättring härvidlag uppenbarligen skulle

uppstå genom sammanslagning eller annan samordning av viss busstrafik,

efter hörande av bussrationaliseringsnämnden kalla berörda parter till förhandling

härom inför tillståndsmyndigheten. Enligt utredningens mening

torde myndigheternas auktoritet och möjlighet att med tillämpning av 19 §

yrkestrafikförordningen i extrema fall genomföra en mera ändamålsenlig

gestaltning av busstrafiken kunna verksamt bidraga till ett gott förhandlingsresultat.

Utredningen föreslår därför, att Kungl. Maj :t åt biltrafiknämnden

uppdrager att utfärda anvisningar till länsstyrelserna om deras

verksamhet i förevarande hänseende.

Taxepolitiska åtgärder. I dagens trafikpolitiska läge saknas enligt

utredningen skäl att fasthålla vid nuvarande begränsning av busstaxenivån

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

i de fall där fara för monopolmissbruk icke längre föreligger. De möjligheter

till intäktsförbättringar, som kan finnas inom en rimlig avgiftsnivå,

bör därför få utnyttjas av bussföretagen, även om detta endast till en del

torde kunna ge kompensation för trafikbortfallet. Bl. a. bör möjligheterna

till justering av busstrafikens godstaxor och till en differentierad taxesättning

i allmänhet tillvaratagas. Utredningen föreslår, att Kungl. Maj :t måtte

anmoda biltrafiknämnden att vid sin befattning med taxor i linjetrafik

med buss beakta de anförda synpunkterna.

Företrädesrätt till skolbarnstransporter. Den naturliga tendensen

hos skoldistrikten att medverka till att trafiktillstånd för utförande

av skolbarnstransporter lämnas den, som erbjuder sig att utföra dem till

lägsta kostnad för skoldistriktet, sammanfaller icke alltid med önskemålet

om en transportförsörjning till lägsta samhällsekonomiska kostnad i de

fall, då transporterna inom ramen för redan tillgänglig buss- och personalkapacitet

kan på tillfredsställande sätt utföras av bussföretag, som bedriver

linjetrafik på den ifrågavarande transportsträckan. Den förstärkning av

trafikunderlaget, som i dylika fall kan tillföras bussföretaget, synes därför

under förutsättning att av företaget offererat pris kan anses såsom fullt

skäligt, lämpligen böra förbehållas detsamma. Möjligheterna att fortsättningsvis

tillgodose bygdens behov av linjetrafik med buss skulle härigenom

otvivelaktigt förbättras. Utredningen föreslår därför, att Kungl. Maj :t måtte

anmoda de trafiktillståndsgivande myndigheterna att vid sin tillståndsgivning

på detta område beakta vad utredningen anfört.

Normer för bussföretagens bokföring. Utredningen konstaterar,

att det i dagens läge är svårt att i fråga om samtliga landets bussföretag

på grundval av deras bokföring erhålla en rättvisande bild av de

driftekonomiska förhållandena. För framtiden är det angeläget att förbättrad

inblick i dessa förhållanden kan vinnas. Bussföretagens räkenskaper

bör därför fortsättningsvis anordnas så, att klar insyn i företagets

kostnader för och intäkter av de olika linjerna och beställningstrafiken

liksom i de för bussrörelsen gemensamma kostnaderna kan erhållas. Enhetliga

normer för utgifternas periodisering, avskrivningar, debitering av

administrationskostnader etc. bör tillämpas av företagen, och vidare bör

sidoordnade rörelsegrenar bokföringsmässigt utskiljas från bussrörelsen

och särredovisas.

Frågan om behovet av stödåtgärder för busstrafiken i framtiden liksom

ett eventuellt system med på individuell behovsprövning grundat ekonomiskt

stöd för bussföretag erfordrar för bedömande tillgång till eu på angivet

sätt ordnad bokföring för varje bussföretag. En förutsättning för att

bussföretag skall kunna ifrågakomma, då det gäller eventuella framtida

stödåtgärder, måste därför vara, att företaget åtagit sig att på sätt, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

må föreskrivas, föra räkenskaper över bussrörelsen och på anfordran tillhandahålla

tillståndsmyndigheterna utdrag av dessa.

Trafikutredningen föreslår därför, att Kungl. Maj :t måtte dels uppdraga

åt biltrafiknämnden att utarbeta normer för bussföretagens bokföring, dels

ock anmoda vederbörande tillståndsmyndigheter att — under framhållande

av nämnda förutsättning för att bussföretag skall i framtiden kunna ifrågakomma

för eventuellt ekonomiskt stöd — lämna bussföretagen tillfälle att

före viss tidpunkt år 1960 göra åtagande att föra räkenskaper i överensstämmelse

med berörda normer samt att tillhandahålla tillståndsmyndigheten

begärt utdrag av dessa räkenskaper.

Skattelättnad. Med hänsyn till risken för att busstrafiken inom en

nära framtid kan på sina håll råka ut för ett krisläge bör enligt utredningens

mening en provisorisk lättnad i beskattningen av busstrafiken på

landsbygden övervägas i avbidan på ställningstagandet till frågan om

direkta stödåtgärder. Utredningen har funnit, att den vid fördelningen av

motorfordonstrafikens skattebörda vägledande kostnadsansvarighetsprincipen

icke skulle åsidosättas, därest en lättnad med upp till hälften av

bussarnas totalskatt medgavs.

Då trafikunderlaget för bussar i stads- och förortstrafik ännu är någorlunda

bevarat, blir det främst busstrafiken på landsbygden, som ifrågakommer

till erhållande av skattelättnad. Utredningen har emellertid härmed

ej velat för framtiden fastslå en principiell skillnad i beskattningen

mellan busstrafik på landsbygden resp. i städer och förorter.

Då utredningen anser det ur administrativa synpunkter angeläget att

undvika varje slag av mera ingående individualprövning, föreslås att

fastställandet av de lättnadsberättigade företagen och lättnadsbeloppens

storlek sker schablonmässigt. Lämpligast härvidlag synes enligt utredningens

mening vara att ta sikte på de busslinjer, vilka i enlighet med

vad som angives i gällande trafiktillstånd till sin helt övervägande del

framgår på landsbygden. Berättigade till skattelättnad bör då inom varje

län bli sådana bussföretag, vilka bedriver linjetrafik på ett länet berörande

linjenät, som till minst fyra femtedelar ligger utanför stads planlagda

område. Till detta linjenät bör hänföras bussföretagets dels uteslutande

inom länet framgående linjer, dels ock de inom såväl det egna länet som

angränsande län framgående linjer, i fråga om vilka länsstyrelsen varit

den myndighet som godkänt de på linjen brukade bussarna för användning

i linjetrafiken.

Skattelättnaden föreslås för år 1960 omfatta varje sådan buss, som den

1 januari 1960 var godkänd för användning på en till minst fyra femtedelar

utanför stads planlagda område liggande linje under vissa närmare

angivna förutsättningar.

Enligt utredningens förslag bör skattelättnaden äga rum i form av viss

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

13

skatterestitution efter 1960 års utgång, varvid restitutionsbeloppet fixeras

till halva det inbetalda fordonsskattebeloppet. För landsbygdens bussföretag

skulle härigenom för år 1960 en kostnadsminskning av ca 3 % per buss

eller av i genomsnitt 1 200 å 1 300 kr. kunna beräknas uppkomma. Skatterestitutionen

skulle för budgetåret 1960/61 medföra en total utgift för statskassan

av högst 5,7 milj. kr., varav för SJ biltrafik ca 1,5 milj. kr. och

för postverket ca 0,4 milj. kr. Dessa båda statliga företag bör enligt förslaget

i princip behandlas på samma sätt som övriga bussföretag, ehuru

det betecknas som mest praktiskt att lättnaden beredes genom anvisning

av ett totalt belopp för vartdera företaget.

Enligt utredningens förslag bör provisoriet t. v. avse endast 1960 års

fordonsskatt. På trafikförhållandenas utveckling och utredningens kommande

förslag rörande vägtrafikbeskattningen i dess helhet torde få bero,

huruvida och i vilken form provisoriet skall förlängas.

Remissyttrandena

Över trafikutredningens framställning har, efter remiss, utlåtanden avgivits

av generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, statens biltrafiknämnd,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen, statens sakrevision,

kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska vägföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska järnvägsföreningen, Näringslivets

trafikdelegation, Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen

och Svenska omnibusägareförbundet. Yttranden har dessutom

genom vissa remissinstansers försorg inhämtats från bl. a. handelskamrarna,

intresseorganisationer inom samfärdseln ävensom kommunala

och fackliga organ.

Åt statens biltrafiknämnd har genom beslut den 2 mars 1960 uppdragits

bl. a. att avge förslag till anvisningar till länsstyrelserna angående verksamheten

för rationalisering av busslinjetrafiken och förslag till normer

för bussföretagens bokföring, allt i enlighet med de av trafikutredningen

angivna riktlinjerna. Nu avsedda förslag har av nämnden framlagts i anslutning

till remissyttrandet över trafikutredningens framställning.

I det följande lämnas en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i

remissyttrandena.

Trafikutredningens synpunkter och förslag i stort biträdes i princip

eller lämnas utan erinran av bl. a. generalpoststyrelsen, statens biltrafiknämnd,

länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Hallands, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs

län, Svenska vägf öreningen, G DG biltrafik AB, Svenska transportarbetareförbundet

och Näringslivets trafikdelegation. Till sistnämnda yttrande har

anslutit sig samtliga handelskamrar i riket samt — med understrykande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 dr 1961

av den provisoriska karaktären av den föreslagna restitutionen av fordonsskatt

—• Handelskamrarnas nämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges lantbruksförbund och Kooperativa förbundet.

Gotlands handelskammare ifrågasätter, om icke mera radikala och långtgående

åtgärder borde övervägas för att avvärja en kris på området.

Rationaliseringsverksamhet. Utredningens förslag beträffande

verksamheten för rationalisering av busstrafiken tillstyrkes eller lämnas

utan erinran av bl. a. järnvägsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

kontrollstyrelsen, statens sakrevision, kommerskollegium, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i samtliga län med undantag för Göteborgs

och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län, Svenska stadsförbundet,

Svenska järnvågsföreningen samt Svenska lokaltrafikföreningen.

Statens biltrafiknämnd har upprättat ett förslag till cirkulärskrivelse till

länsstyrelserna angående verksamheten för rationaliseringens Bedrivande.

Nämnden har emellertid inte ansett sig böra framlägga konkreta förslag,

med hänsyn till att de erforderliga åtgärderna i mycket hög grad är beroende

av omständigheterna i de särskilda fallen. Nämnden avser i stället

att såsom bilaga till cirkulärskrivelsen foga en promemoria med redogörelse

för åtgärder, som ur rationaliseringssynpunkt genomförts och funnits lämpliga

inom skilda trafikföretag.

Några remissinstanser har givit uttryck åt en viss tveksamhet i fråga

om värdet av den föreslagna rationaliseringsverksamheten.

Svenska omnibusägareförbundet påpekar att mera påtagliga brister i

fråga om branschens struktur föreligger i huvudsak endast i delar av de

norrländska länen, varför möjligheterna att inom övriga trafikområden nå

resultat genom rationaliseringsarbete torde vara begränsade.

Svenska landskommunernas förbund framhåller, att det för framtiden

torde vara nödvändigt att åstadkomma en samordning av en bygds olika

transportfrågor, om en tillfredsställande transportförsörjning skall kunna

erhållas. Länsstyrelserna bör ta initiativet till en sådan samordning, och

kommunerna bör beredas tillfälle att deltaga i trafikplaneringen.

Landsorganisationen anser, att om man av sociala eller andra skäl

önskar upprätthålla en busstrafik av viss volym inom en glesbygd, där tillräckligt

trafikunderlag ej finns för att göra denna företagsekonomiskt lönsam,

detta på längre sikt ej torde kunna lösas på annat sätt än att denna

service överlämnas till det allmänna eller, om det framstår som mer ändamålsenligt

att verksamheten upprätthålles av privatägda företag, dessa

erhåller ett permanent bidrag av allmänna medel för sådana förlustbringande

linjer. Vidare kan frågan om busstrafikens strukturella utformning

ej avgöras skild från den befintliga trafikapparaten i övrigt och utvecklingen

inom andra trafiksektorer. En riktig bedömning härav har ett

nära samband med lokaliseringspolitiken inom samhället. Trafikmyndigheterna

borde därför, när det gäller busslinjenätets utformning och andra

strukturpåverkande ingripanden, samråda med arbetsmarknadsmyndigheterna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

15

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller att rationaliseringsverksamheten

i huvudsak bör ankomma på bussföretagen själva. Biltrafiknämndens

anvisningar bör bli allmänt hållna och ge länsstyrelserna relativt stor

frihet i deras handlande. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Västernorrlands

län och Norrbottens län ifrågasätter behovet av sådana anvisningar

över huvud.

Taxepolitiska åtgärder. Trafikutredningens förslag beträffande

taxepolitiken tillstyrkes eller lämnas utan erinran av järnvägsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen, statens sakrevision,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska järnvägsföreningen,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska omnibusägareförbundet och ett tiotal

omnibusägareföreningar.

Statens biltrafiknämnd erinrar om, att nämnden enligt yrkestrafikförordningen

har att utfärda allmänna grunder för den yrkesmässiga biltrafikens

maximitaxor. Nämnden har jämväl kommit att utfärda rekommendationer

i fråga om taxebeloppen. Med hänsyn till att busstrafikföretagen

i väsentlig omfattning varit befriade från konkurrens på de av dem

trafikerade vägsträckorna har det tidigare ansetts angeläget att fastställa

taxorna på sådant sätt, att maximitaxan kommit att mycket nära ansluta

sig till den i trafiken tillämpade taxan. Emellertid bör de av trafikutredningen

påtalade svårigheterna för busslinjetrafiken även enligt nämndens

mening ge anledning till att låta företagen få större möjligheter att inom

en viss ram själva reglera taxesättningen. I anledning av en framställning

från Svenska omnibusägareförbundet har nämnden sålunda genom beslut

den 25 maj 1960 medgivit höjning av maximitaxorna för personbefordran

med 15 % i fråga om trafik, vartill nämnden meddelat tillstånd. I cirkulärskrivelse

till länsstyrelserna har nämnden föreslagit att dessa skulle

medge motsvarande höjning av de av dem fastställda taxorna.

Några remissinstanser har rest invändningar mot de av trafikutredningen

framförda synpunkterna om friare taxesättning för busstrafiken.

Enligt kommerskollegiets mening kan i fråga om en koncessionerad

trafik bedömningen av taxornas höjd icke ske uteslutande ur företagsekonomiska

synpunkter; allmänhetens berättigade krav på en skälig prissättning

bör beaktas. Kollegium anser det riktigast att vederbörande myndigheter

åtminstone t. v. behåller kontrollen över busstrafikens taxor.

Frisläppandet av taxesättningen bör enligt Landsorganisationens uppfattning

anstå tills dess den av trafikutredningen föreslagna förbättringen

av bussföretagens räkenskaper hunnit genomföras, så att de trafikövervakande

myndigheterna kan få en bättre inblick i och klarare bild av bussrörelsens

lönsamhet och härigenom en effektiv övervakning av att en friare

taxesättning ej leder till omotiverade prisstegringar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

Företrädesrätt till skolbarnstransporter. Utredningens synpunkter

och förslag beträffande tillståndsgivningen för skolbarnstransporter

biträdes eller lämnas utan erinran av bl. a. kontrollstyrelsen, överst

åthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län, länsskolnämnden i Gotlands län,

Svenska stadsförbundet, Jönköpings länsavdelning av svenska landskommunernas

förbund samt Svenska järnvägsföreningen.

Statens biltrafiknämnd erinrar om att länsstyrelsen har att tillsätta en

ledamot i länsskolnämnden. De synpunkter, som länsstyrelsen har att

anlägga på frågor rörande tillstånd till yrkesmässig biltrafik, torde härigenom

kunna delges länsskolnämnderna. Inom vissa län har direkta överläggningar

ägt rum mellan länsstyrelserna och länsskolnämnderna beträffande

här avsedda frågor. Nämnden finner ett dylikt samarbete lämpligt

och önskvärt.

Från ett antal remissinstansers sida bär föreslagits mera långtgående

åtgärder i syfte att tillförsäkra linjebussföretagen ökat trafikunderlag.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Svenska omnibusägareförbundet och

Stockholms omnibusägareförening påpekar att vissa militära och andra

statliga institutioner bedriver busstrafik med egna fordon på sträckor, som

även trafikeras med bussar i linjetrafik. En översyn av möjligheterna att

överföra denna trafik till linjetrafikföretagen föreslås.

Järnvägsstyrelsen och Svenska lokaltrafikföreningen anser, att trafikutredningens

förslag om tillståndsgivningen för skolbarnstransporter bör tilllämpas

även på beställningstrafik, som således i princip bör förbehållas

linjetrafikföretagen.

Å andra sidan har lämpligheten av förslaget ifrågasatts av flera myndigheter

och organisationer. Sålunda framhåller kommerskollegium, att åtgärder

i enlighet med utredningens förslag kan få menliga följder för den

övriga delen av den yrkesmässiga trafiken. Kollegium hänvisar till de fall,

då skolbarnstransporterna utföres av drosktrafikföretaget på orten. Även

drosktrafiken har hårt drabbats av den privata bilismens utveckling och

då även den enligt kollegiets mening får anses fylla ett allmänt behov,

vore det olyckligt om svårigheterna skulle överlastas från busstrafiken till

droskbilarna. Kollegium vill således understryka vikten av att trafikförhållandena

på orten prövas i sin helhet, innan myndigheterna vidtar förändringar

i föreslagen riktning beträffande skolbarnstransporterna. Liknande

synpunkter framföres av statskontoret, statens sakrevision, länsstyrelserna

i Södermanlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs samt Värmlands län, länsskolnämnden i Malmöhus

län, Svenska landskommunernas förbund jämte Uppsala och Jämtlands

läns avdelningar av förbundet, Svenska vägföreningen ävensom Svenska

droskbilägareförbundet jämte Östergötlands läns, Kronobergs läns, Kristianstads

läns, Älvsborgs läns och Örebro läns droskbilägareföreningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1961

Gotlands läns trafikbilägareförening framhåller jämväl med hänvisning

till förhållandena inom länet att åtgärder i enlighet med trafikutredningens

förslag skulle försätta enskilda bussföretag, vilka enbart bedriver beställningstrafik,

i ett mycket svårt ekonomiskt läge.

Riksräkenskapsverket anser sig icke kunna biträda trafikutredningens

förslag, emedan kommunernas nuvarande möjligheter att genom utnyttjande

av den fria konkurrensen mellan olika trafikföretag ombesörja

skolskjutsningen till lägsta möjliga kostnad enligt verkets mening icke bör

begränsas. Ett genomförande av utredningens förslag skulle även kunna

medföra en ökning av statsverkets kostnader för bidrag till skolskjutsar.

Liknande synpunkter framföres av Landsorganisationen, som framhåller

risken av att förtursrätt för linjebussföretag kan leda till en konkurrensbegränsning,

som på längre sikt kommer att visa sig dyrbar inte bara för skoldistriktet

utan även för samhället som helhet. Landsorganisationen vill dock

inte motsätta sig att en närmare undersökning av denna fråga företas.

Några remissinstanser anser, att de av utredningen ifrågasatta anvisningarna

icke är i och för sig nödvändiga. Länsstyrelsen i Jämtlands län

påpekar sålunda, att skolbarnstransporterna i länet har anförtrotts busslinj

ef öretagen i praktiskt taget alla de fall, där det varit möjligt att inlägga

skolskjutsarna i den ordinarie linjetrafiken, då det visat sig billigare att

anordna skjutsarna på detta sätt än att anlita droskägarna.

Normer för bussföretagens bokföring. Trafikutredningens förslag

beträffande normer för bussföretagens bokföring tillstyrkes eller

lämnas utan erinran av statskontoret, kontrollstyrelsen, statens sakrevision,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus,

Älvsborgs, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län,

Svenska landskommunernas förbund samt Landsorganisationen.

Svenska omnibusägareförbundet har intet att erinra mot att sådana

riktlinjer eller normer nu utarbetas för bussföretagens bokföring och redovisning,

som svarar mot det syfte trafikutredningen åberopat. Detta bör

kunna ske genom att ett formulär utarbetas över de uppgifter, som är

erforderliga för det angivna ändamålet. Formuläret bör icke göras så

komplicerat, att däri ingående uppgifter inte kan lämnas med ledning av

sådan bokföring och driftsstatistik, som redan nu normalt förekommer

i välordnade bussföretag. Förbundet påpekar särskilt de svårigheter, som

är förenade med en särskild intäkts- och kostnadsredovisning för varje

linje. Enhetliga normer för utgifternas periodisering, administrationskostnader

etc. kan uppställas endast med långt driven schematisering. Förbundet

understryker vikten av alt normerna gives en sådan utformning,

att de utan betungande extrakostnader kan tillämpas av bussföretagen. Blir

normerna inte klara och enkla att tillämpa medför detta också lisk föi

feltolkningar och felaktigheter, som kan göra att syftet förfelas. Liknande

2—2048 oi Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 98

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

synpunkter framföres av bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och

Bohus och Västerbottens län samt Svenska järnvägsföreningen.

Svenska stadsförbundet framhåller, att den i kommunal regi bedrivna

trafikverksamheten är infogad i en för hela den kommunala verksamheten

gällande kontoplan, som är utformad med hänsyn till kommunernas mångskiftande

verksamhet och deras speciella behov. En specialredovisning för

en viss kommunal förvaltning bör därför vara uppbyggd så att den låter

sig infogas i den kommunala kontoplanen och det kommunala budgetsystemet.

Några remissinstanser, bl. a. riksräkenskapsverket, anser att bindande

anvisningar för bussföretagens bokföring tills vidare ej bör utfärdas.

Kommerskollegium uttalar vissa principiella betänkligheter mot att utredningens

förslag går långt utöver de allmänna grunder för bokföringsskyldighet,

som angives i bokföringslagen. Kravet på en omläggning av

bussföretagens bokföring kan enligt kollegiets mening framföras endast i

sådana fall, där bokföringen är otillräcklig och otillfredsställande. Även då

borde dock myndigheterna i första hand pröva, om inte informations- och

rekommendationsvägarna kan leda till ett godtagbart mål.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att en särredovisning på olika linjer och

trafikslag i enlighet med trafikutredningens förslag bereder vissa svårigheter,

i varje fall när det gäller kostnaderna. Styrelsen ifrågasätter huruvida

man ej i första hand bör tänka sig andra stödåtgärder än individuella,

som förutsätter behovsprövning av sådant slag att av trafikutredningen

skisserad redovisning erfordras. Vid ett system med generella stödåtgärder

skulle individuellt stöd endast erfordras i de fall, då företag av speciella

anledningar ålägges att upprätthålla olönsam trafik. En långtgående särredovisning

av intäkter och kostnader skulle kunna begränsas till dessa

företag.

Statens biltrafiknämnd, som jämlikt beslut den 2 mars 1960 erhållit uppdrag

att utarbeta normer för bussföretagens bokföring, har anlitat särskild

sakkunskap för att inom nämnden verkställa erforderlig utredning i

ärendet. Härvid har samråd ägt rum med företrädare för Svenska omnibusägareförbundet.

Biltrafiknämnden föreslår, att det inom nämnden utarbetade

förslaget lägges till grund för den uppgiftsslcyldighet, som kan komma

att åläggas trafikföretag, vilka anmäler sig vilja komma i åtnjutande av

stöd från det allmännas sida för trafikens upprätthållande.

Efter remiss har kontrollstyrelsen, Svenska lokaltrafikföreningen och

Svenska omnibusägareförbundet avgivit utlåtande över biltrafiknämndens

förslag till normer för bussföretagens redovisning och rapportering.

Kontrollstyrelsen har intet att erinra mot de av nämnden föreslagna

normerna. Svenska lokaltrafikföreningen anser däremot, att förslaget i

vissa delar är otillfredsställande. Fragan om normer för bussföretagens

redovisning och rapportering bör frikopplas från frågan om provisoriska

skattelättnader för busstrafiken under 1960. Utredningen om normer bör

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kimgl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

fortsättas med undersökningar av redovisningssystemen i såväl stora som

små kommunala trafikföretag, varvid samråd bör ske med representanter

för lokaltrafikföreningen innan slutligt förslag avgives. Svenska omnibusägareförbnndet

hävdar principiellt den uppfattningen att ett system med

individuella stödåtgärder i varje fall f. n. icke är nödvändigt eller önskvärt.

Skulle emellertid det allmänna anse viss indragningshotad trafik

mycket angelägen att upprätthålla, är det icke omotiverat att ett stöd utformas

på basis av så långt möjligt exakta uppgifter om den ifrågavarande

trafikens ekonomi. I sådana fall bär förbundet intet att erinra emot de i

biltrafiknämndens förslag redovisade normerna för uppgifternas inhämtande.

Förbundet anser det däremot orimligt att för samtliga eller vissa

grupper av bussföretag införa någon form av kontinuerlig redovisning i

enlighet med förslaget.

Skattelättnad. Utredningens förslag rörande restitution av fordonsskatt

tillstyrkes i huvudsak eller lämnas utan erinran av järnvägsstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län,

Stockholms stadskollegium samt Svenska landskommunernas förbund.

I några remissyttranden efterlyses en smidigare form för skattelättnaden

eller en mera långtgående skattenedsättning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att stödet till bussföretagen

skulle bli betydligt effektivare, om det lämnades på så sätt att de inte behövde

inbetala mer än halva fordonsskatten. Länsstyrelsen föreslår därför,

att stödet till busstrafiken gives en sådan utformning. Även länsstyrelsen i

Västerbottens län anser att denna stödform bör väljas. Länsstyrelsen ifrågasätter

dock huruvida en reducering av fordonsskatten till hälften kan anses

tillfyllest som en provisorisk stödåtgärd. Frågan om sänkning av brännoljeskatten

med minst 10 öre per liter bör därför enligt länsstyrelsens

mening tagas i övervägande. Skulle någon sådan sänkning ej komma till

stånd, borde lättnaden i fordonsskatten göras större än vad som föreslagits.

Förslag om sänkning av brännoljeskatten framföres även av Kronobergs

läns närings- och kommunikationsråd, Svenska omnibusägareförbundet

samt ett antal omnibusägareföreningar.

I den principiella frågan om ett stöd bör utgå eller icke framhåller kommer

skollegium, att näringslivet bör arbeta utan direkta eller indirekta statliga

subventioner; synnerliga skäl bör anföras om denna princip skall frångås.

Kollegium delar emellertid utredningens uppfattning, att ett kritiskt

läge inom en nära framtid kan uppkomma för landsbygdens busstrafik,

och kollegium anser därför att ett tillfälligt stöd av föreslagen art kan försvaras

såsom en utväg att förhindra uppkomsten av ett nödläge.

Några remissinstanser har framfört starka principiella betänkligheter

mot en generell form av statligt stöd åt busslinjetrafiken och anser, att det

i första hand är ett kommunalt intresse att allmänhetens rimliga krav på

kommunikationer tillgodoses.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 dr 1961

Statskontoret anser sig av utredningens material kunna draga den slutsatsen,

att minst hälften av bussföretagen på landsbygden i nuvarande läge

kan betraktas som vinstgivande. Att under sådana omständigheter införa

en generell stödform för samtliga bussföretag med landsbygdstrafik av viss

omfattning utan hänsynstagande till företagens lönsamhet finner statskontoret

knappast rimligt. I de fall där busstrafiken uppvisar underskott,

synes från kommunalt håll böra övervägas att ekonomiskt stödja trafikföretaget.

Ett kommunalt bidrag torde även bättre kunna anpassas efter

de speciella förhållandena i varje särskilt fall. Statskontoret anser sig inte

kunna tillstyrka den av utredningen föreslagna restitutionen, och föreslår

att verkningarna av de övriga föreslagna åtgärderna först bör avvaktas.

Enligt riksräkenskapsverkets mening bär utredningen icke förebragt

någon bärande motivering för sin uppfattning, att ett genomförande av förslaget

icke skulle föregripa ett kommande ställningstagande till frågan om

direkta stödåtgärder till förmån för busslinjetrafiken på landsbygden.

Kontrollstyrelsen anser att icke ens ett tillfälligt bidrag av statsmedel

bör beviljas bussföretag förrän tillförlitlig grundval för bedömningen av

företagens räntabilitet erhållits.

Statens sakrevision kan icke tillstyrka, att en subvention av bussföretagen

kommer till stånd enligt de av utredningen föreslagna riktlinjerna.

Frånsett att behovet av en generell subvention starkt ifrågasättes, anser

sakrevisionen att det skisserade systemet skulle komma att verka mycket

ojämnt och att det icke är anpassat till det konkreta behovet av lättnadsåtgärder.

Länsstyrelsen i Södermanlands län hävdar, att det ej torde vara försvarligt

att i längden uppehålla en trafik, som ej är bärig. En provisorisk restitution

av en viss del av fordonsskatten kommer sannolikt endast att innebära

en tillfällig lättnad för en linje, som kanske ändå inom kort måste

nedläggas. Vidare synes det föreslagna summariska förfarandet vid restitutionen

i många fall icke komma att medföra en rättvis fördelning av det

stöd man vill ge med hänsyn till behovet för trafikföretagen. Länsstyrelsen

anser därför, att någon provisorisk skattenedsättning för vissa företag ej

bör ske.

Rörande den närmare utformningen i olika hänseenden av utredningens

förslag om skattelättnad har särskilda synpunkter framförts av ett antal

remissmyndigheter och organisationer.

I fråga om den föreslagna begränsningen av skattelättnaden till bussföretag,

vilka bedriver linjetrafik på ett nät som till minst fyra femtedelar

ligger utanför stads planlagda område, anföres bl. a. följande.

Statens biltrafiknämnd framhåller, att de schablonmässiga förutsättningarna

för skattelättnaden kommer att leda till att även vissa företag,

som icke är i behov av sådan, blir delaktiga därav. Å andra sidan torde

vissa företag av stadstrafikkaraktär icke komma i åtnjutande av skatte
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

lättnad, ehuru trafikunderlag och driftekonomiska förhållanden i och för

sig skulle motivera en sådan. Dylika icke önskvärda konsekvenser måste

emellertid godtagas vid användandet av ett system, som icke kräver en

individuell behovsprövning.

Vissa remissinstanser har föreslagit att restitutionen skall utgå till samtliga

bussföretag, d. v. s. även till företag med övervägande stads- eller förortstrafik.

Svenska stadsförbundet framhåller, att även busstrafiken i städerna

kämpar med ett vikande trafikunderlag, vartill kommer att stads- och förortstrafikens

ekonomi påverkas i ogynnsam riktning jämväl av framkomlighetssvårigheter

och en ökning av den relativt sett dyrare trafiken i städernas

ytterområden. Förbundet åberopar vidare, att beskattningen av den

kollektiva stadstrafiken väsentligt överstiger av busstrafiken förorsakade

särkostnader för städernas gatu- och vägunderhåll. Svenska lokaltrafikföreningen

framhåller därjämte, att den s. k. rusningstrafiken förorsakar

stadsbussföretagen stora kostnader, eftersom den är avgörande för trafikapparatens

dimensionering. Den starkt försämrade lönsamheten för stadsbussföretagen

har medfört, att många kommunala trafikföretag f. n. är

beroende av subventioner för sin verksamhet. Inte ens städer med mycket

gott skatteunderlag kan i längden upprätthålla en busstrafik, som går med

orimligt stor förlust. Liknande synpunkter framföres av bl. a. poliskammaren

i Stockholm, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus

län, Hälsingborgs stadskollegium, Landsorganisationen, Svenska järnvägsföreningen

samt Svenska omnibusägaref örbundet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att avskiljandet av stadsoch

förortstrafik från skattelättnaden kommer att i tillämpningen bereda

avsevärda svårigheter. I länet utövar sådana bussföretag, som allmänt

räknas till stadstrafikföretag, även trafik i viss omfattning på rätt långa

sträckor av landsbygdskaraktär. Med de av utredningen föreslagna reglerna

skulle i några städer stadstrafikföretagen bli bidragsberättigade medan i

andra städer så ej skulle bli fallet. Något sakligt skäl att i nu ifrågavarande

skattelättnadshänseende bedöma länets stadstrafikföretag olika kan länsstyrelsen

icke finna. Om ej samtliga bussföretag i länet skulle erhålla här

avsedd lättnad, kan länsstyrelsen därför ej tillstyrka utredningens förslag

i denna del, med mindre bestämmelserna kompletteras med en dispensmöjlighet

hos Kungl. Maj :t.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser däremot, att trafikutredningen

varit alltför generös i sin bestämning av skattelättnadsberättigade

företag, och anför härom följande.

Genom att rätten till skattelättnad gjorts avhängig av linjenätets belägenhet

i förhållande till stads stadsplanelagda område, kommer även förortstrafiken

i åtnjutande av skattelättnad, vilket i många fall ingalunda

torde vara av behovet påkallat. Ett mera tillfredsställande resultat uppnås

om som förutsättning för skattelättnad bestämmes att fyra femtedelar av

trafiknätet skall vara beläget utanför tättbebyggt område.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att uttrycket »stads planlagda

område» bör förtydligas med hänsyn till att särskilt städer med stora

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

ytterområden kan ha både stadsplanelagda och byggnadsplanelagda områden.

Även länsstyrelsen i Jönköpings län anser, att uttrycket bör närmare

definieras.

Departementschefen

Den privata bilismens expansion under 1950-talet har lett till en påtaglig

förskjutning av trafikefterfrågan från de allmänna och kollektiva

transportmedlen till de privata och individuella. Den allmänna trafiktjänstens

relativa andel i den totala persontrafiken med landtransportmedel har

under det gångna decenniet kraftigt minskat. Verkningarna härav för de

kollektiva transportmedlen har i flera avseenden varit svårbemästrade.

Järnvägarna har som bekant haft mycket stora svårigheter under det

senaste decenniet att anpassa sin transportapparat till ett vikande persontrafikunderlag,

och detta har i sin tur för statens järnvägars del medfört

kännbara ekonomiska påfrestningar. En ingående redogörelse härför har

lämnats i propositionen nr 77 till 1958 års A-riksdag i samband med framläggande

av förslag om driftbidrag till statens järnvägar för budgetåret

1958/59.

Även på busstrafiksidan har den skisserade utvecklingen medfört anpassningssvårigheter.

Busstrafiken expanderade i slutet av 1940-talet och

i början av 1950-talet ganska kraftigt. Härigenom fick bussföretagen ekonomiska

förutsättningar för en utökning och modernisering av fordonsparken.

Vid mitten av decenniet inträdde emellertid för busstrafiken en

period av stagnation, som därefter gick över i en tillbakagång. Situationen

har för bussföretagens del snabbt förändrats till det sämre i ekonomiskt

avseende. Tillbakagången har på skilda håll gått så långt att fråga om

stödåtgärder för busstrafiken i olika sammanhang blivit aktuell. Jag vill

härvid erinra om att ett antal motioner om skattelättnader för busstrafiken

väckts i riksdagen under de senaste åren. Svenska omnibusägareförbundet

och Svenska lokaltrafikföreningen har likaledes i skrivelser till Kungl.

Maj :t hemställt om sådana lättnader.

Den av 1953 års trafikutredning verkställda specialundersökningen av

busstrafikens driftekonomiska förhållanden får ses mot bakgrunden av

denna utveckling. Syftet med undersökningen har varit att utröna i vad

mån kravet på en tillfredsställande transportförsörjning för landets olika

delar i betraktande av observerad och förutsebar utveckling nödvändiggör

särskilda trafikpolitiska åtgärder på busstrafikens område före det definitiva

ställningstagandet till de trafikpolitiska riktlinjerna för den inrikes

transporter sörj ningen i dess helhet.

Trafikutredningen konstaterar i sin redogörelse, att busstrafikens betydelse

för transportförsörjningen kommer att avtaga efter hand som privatmotorismen

ökar. Såsom helhet torde dock busslinjetrafiken under överskådlig

tid framåt komma att vara mer eller mindre oumbärlig för till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

godoseende av de lokala trafikbehoven. De inskränkningar i busstrafiken

och främst då på landsbygden, som utmärker utvecklingen under senare

hälften av 1950-talet, har enligt utredningen hittills kunnat ske utan att

transportförsörjningen kan sägas ha blivit lidande i sådan grad, att den

ej längre skulle kunna anses som tillfredsställande. Otvivelaktigt har dock

utvecklingen — och detta gäller i synnerhet ett stort antal av de mindre

företagen på landsbygden — lett därhän att ekonomiska svårigheter i

ökande omfattning uppträtt för många företag. Det är enligt utredningen

allvarlig risk för att inskränkningar och nedläggningar av busstrafik

under en tämligen långvarig övergångsperiod kan komma att ske, innan

de lokala transportresurserna i övrigt ökat i sådan omfattning, att de utan

vidare kan tillgodose samtliga trafikbehov. Allmänhetens behov av resemöjligheter

kan därigenom på sina håll komma att icke bli tillgodosedda

på ett tillfredsställande sätt. Successivt minskade intäkter utan motsvarande

kostnadsbortfall och en fortlöpande kapitalförtäring inom bussrörelsen,

som leder till försämring av materiel- och trafikstandarden, kan också befaras

medföra att indragning av busstrafik kommer att inom en kortare

tidsperiod mera allmänt ske med icke blott på enstaka punkter uppkommande

trafikavbrott såsom följd. Trafikutredningen finner riskerna för en

sådan situation icke böra underskattas och anser förebyggande åtgärder

från det allmännas sida böra vidtagas, i de fall där detta kräves för att en

tillfredsställande transportförsörjning skall kunna upprätthållas.

Mot bakgrunden härav har trafikutredningen skisserat upp ett program

för vad som enligt utredningens uppfattning nu lämpligen bör göras för

att undvika en sådan situation. Utredningens skilda förslag tar sikte på att

stödja den inom branschen pågående rationaliseringsverksamheten, att

inom ramen för en rimlig taxenivå öka utrymmet för taxepolitiska åtgärder,

att under vissa förutsättningar förbehålla busslinjetrafiken skolbarnstransporter

samt slutligen att som ett provisorium — i avbidan på utredningens

definitiva ställningstagande — restituera hälften av fordonsskatten

för år 1960. Det sistnämnda förslaget är begränsat till den på landsbygden

bedrivna linjetrafiken med buss och är förenat med visst villkor om åtagande

att föra räkenskaper enligt enhetliga principer i syfte att bl. a. skapa

underlag för en eventuell övergång till ett bidragssystem, som bygger på

individuell prövning.

Det undersökningsmaterial, som ligger till grund för trafikutredningens

bedömanden, avser i stort sett tiden fram till mitten av år 1959. Utvecklingen

efter denna tid torde ha medfört att läget för busstrafiken ytterligare

i någon mån försämrats. Visserligen har statens biltrafiknämnd

genom beslut i maj 1960 medgivit en generell höjning med 15 % av maximitaxorna

för personbefordran i linjetrafik med buss, men företagen i de

trakter av landet, där trafikunderlaget är kraftigt uttunnat, torde på grund

av sistnämnda förhållande blott i ringa utsträckning ha ansett det möjligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

att höja sina taxor upp mot den medgivna maximinivån. De ökade

kostnaderna främst på lönesidan torde därför endast till en del ha kunnat

täckas med ökade intäkter. Att en trafiksituation, sådan som utredningen

skisserat, kan uppkomma får därför enligt min mening ingalunda

betraktas sasom osannolikt. Tvärtom torde i själva verket busslinjetrafiken

på sina håll numera ha kommit i ett läge där det icke längre

är fråga om att enbart skära ned den redan uttunnade trafiken utan att

i stället lägga ned den helt. Verksamma stödåtgärder är därför enligt min

uppfattning nödvändiga i den allmänna transportför sörj ningens intresse.

De nära nog enhälliga uttalandena från remissinstansernas sida på denna

punkt bestyrker en sådan uppfattning. Härvidlag synes mig särskild vikt

böra fästas vid de uttalanden, som gjorts av lokala och regionala remissinstanser,

som arbetar i direkt kontakt med bussföretagen ute på fältet.

I likhet med trafikutredningen och flertalet av remissmyndigheterna

anser jag stödåtgärderna böra inriktas på landsbygdens busslinjetrafik.

För bussar i stads- och förortstrafik är trafikunderlaget alltjämt någorlunda

bevarat. De eventuella ekonomiska svårigheter som denna trafik

brottas med hänför sig sålunda icke primärt till ett sviktande trafikunderlag

utan är beroende av andra förhållanden. — Linjetrafik med buss på landsbygden,

vilken bedrives av statlig myndighet eller eljest av företag som

helt eller delvis äges av staten, anser jag heller icke böra komma i fråga

för statsbidrag. Denna trafik är nämligen så vittomfattande, att erforderlig

totalkostnadstäckning för skilda delar av rörelsen och skilda delar

av landet får förutsättas vara möjlig.

Vägledande för trafikutredningen då den framlade sitt provisoriska

förslag om restitution av fordonsskatt i generell form har varit att finna

ett ur administrativa synpunkter så enkelt system som möjligt för stödåtgärden.

Ur denna synpunkt är utredningens förslag tillfredsställande,

om det tillika bedömes som en ganska kortsiktig lösning. Lättnadsbeloppet

skulle för landsbygdens bussföretag vid det av utredningen rekommenderade

systemet komma att uppgå till i genomsnitt ca 1 200 å 1 300 kr. per

buss och år. Kostnadsminskningen per buss skulle därmed i medeltal uppgå

till ca 3 %. Av det totala antalet bussföretag i landet har inemot

hälften endast en eller två bussar. Åtskilliga av dessa företag driver i

mycket stor utsträckning sin trafik i glesbygder, där trafikunderlaget år

efter år fortsätter att minska. En stödåtgärd enligt det av trafikutredningen

skisserade systemet skulle därför enligt min mening i ett successivt ökande

antal fall icke ge den ekonomiska lättnad, som erfordras för att trafiken

överhuvudtaget skall kunna upprätthållas. Å andra sidan finns i vissa

regioner landsbygdstrafik, som man är enig om att den inte behöver något

statligt stöd.

Enligt min mening bör stödsystemet utformas så, att det i möjligaste

mån tillgodoser just den trafik, som är i klart behov av ekonomiskt stöd.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 9S År 1961 25

Därvid bör väsentligt högre belopp än de av utredningen föreslagna kunna

utgå till den ekonomiskt mest svaga trafiken. Jag kan således icke ansluta

mig till en generell linje för beräkning av stödbeloppet utan finner det

ofrånkomligt att direkt angripa problemet genom en behovsprövning i de

enskilda fallen. Om man uppställer vissa schematiska regler för en sådan

prövning bedömer jag det administrativa förfarandet vid stödsystemets

tillämpning icke behöva bli alltför komplicerat.

Ett på individuell prövning uppbyggt system för bedömningen av stödbehovet

bör enligt min mening bygga på följande huvudprinciper.

Stödet bör avse sådan trafik, som sker med kollektiva och reguljära

transportmedel och som är lokaliserad till viss eller vissa vägsträckor. Endast

koncessionerad linjetrafik bör ifrågakomma till statsbidrag. Statsbidrag

bör ej utgå, om trafiken vid tillämpning av vanliga företagsekonomiska

principer kan bära de med densamma förenade kostnaderna. — Såsom

jag tidigare framhållit, bör endast linjetrafik på landsbygden ifrågakomma

till bidrag. En lämplig avgränsning av kategorien landsbygdstrafik

synes kunna ske om man föreskriver, att dylik trafik skall anses föreligga,

därest de vägsträckor, å vilka en och samma företagare bedriver linjetrafik,

till minst fyra femtedelar av sin längd är belägna utanför stadsplanelagt

område. Det bör framhållas, att genom en sådan bestämmelse avskiljes icke

blott stadstrafik i egentlig mening utan även linjetrafik i köpingar och andra

stadsliknande samhällen med stadsplan. Enligt vad jag tidigare anfört kan

man räkna med att trafikunderlaget här är någorlunda bevarat och att behov

av statsbidrag för upprätthållandet av trafiken inte med fog kan resas.

Jag vill emellertid av rättviseskäl och praktiska hänsyn förorda en viss

modifikation i de nu skisserade bestämmelserna för det fall att en och

samma företagare driver linjetrafik på vägsträckor inom fler än ett län.

Om därvid skilda länsstyrelser ägt godkänna fordon för användning i

trafiken bör varje sådan del av linjetrafiken, för vilken en och samma

länsstyrelse har att godkänna fordon, räknas som en enhet i bidragshänseende.

Regeln om att fyra femtedelar av vägsträckorna skall falla utanför

område under stadsplan bör således i detta fall tillämpas sa, att man blott

tar i betraktande de linjer, för vilka samma länsstyrelse godkänner fordon,

och alltså bortser från annan av samme företagare bedriven trafik.

De anslagsmedel som anvisas för nästa budgetår bör avse stödjande av

linjetrafiken under år 1961. För att bidrag skall utgå i det enskilda fallet

bör krävas, att trafiken varaktigt upprätthålles under detta år. Bidrag bör i

enlighet härmed icke utgå till trafik, som bedrivits blott en kortare tid. Å

andra sidan bör det inte krävas att trafiken skall ha upprätthållits under

hela året. En del företag har t. ex. enbart säsongtrafik under skolåret. I

den mån övriga för bidraget uppställda fordringar uppfylles bör dylik trafik

i princip berättiga till bidrag.

En annan fråga är, om bidrag endast bör utgå till linjetrafik, som bedri
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

ves med buss, eller om även andra personförande billinjer kan komma i

fråga för bidrag. Sådana linjer förekommer särskilt i Norrland. Ofta har

dessa linjer tidigare trafikerats med buss, och övergången till s. k. halvbuss

eller personbil har föranletts av att trafikunderlaget minskats. Enligt

de principer, för vilka jag förut redogjort, innebär detta att de väsentliga

förutsättningarna för en statlig bidragsgivning i dessa fall föreligger. Den

omständigheten att företagaren vidtagit en av förhållandena påkallad, önskvärd

rationalisering av driften bör ej leda till ändrad bedömning. Enligt min

mening bör allmän linjetrafik för personbefordran med halvbuss eller personbil

i bidragshänseende jämställas med linjetrafik med buss.

Såsom jag framhållit i det föregående bör statsbidrag utgå för år

1961, och de beräkningar, på vilka bidragsgivningen skall grunda sig, bör

såvitt möjligt avse förhållandena nämnda år. Om bidraget skall kunna

utbetalas inom rimlig tid, måste emellertid bidragsberäkningen ske före

årets utgång. Man får därför icke tillgång till annat än ungefärliga data

för nämnda år. Ett säkrare underlag för bedömningen torde erhållas, om

denna grundas på uppgifter för närmast föregående år. Med hänsyn härtill

synes såsom en huvudregel böra gälla, att bidragsberäkningen skall

grundas på uppgifter för år 1960 eller, om företaget tillämpar annat

räkenskapsår än kalenderår, på uppgifter för det räkenskapsår,

som gått till ända närmast före den 1 mars 1961. Emellertid bör

erforderlig jämkning äga rum, om trafiken avsevärt nedskurits till omfattningen

från år 1960 till år 1961. För det fall att linje icke trafikerats

under år 1960, måste beräkningarna givetvis grundas på uppskattning på

basis av tillgängliga uppgifter.

För fastställande av ett statsbidrag efter nu angivna principer är det

nödvändigt att först bestämma det trafikarbete under år 1961, som man

anser skall vara stödberättigat. Med tillämpning av den förut angivna

grundsatsen att bidrag icke bör utgå till stads- och förortstrafik bör härvid

endast tagas i betraktande trafiken å sådan linje, som till minst fyra femtedelar

är belägen utanför område under stadsplan. Beräkningar av trafikarbetet

bör om möjligt grundas på faktiska turlistor för den tid, varom

fråga är. Härigenom får man ett såvitt möjligt korrekt mått för det trafikarbete,

som i verkligheten utförts.

Om den sist angivna regeln tillämpas utan varje modifikation, innebär

den att statsbidrag utan differentiering utgår till allt trafikarbete, som

utföres å bidragsberättigade buss- eller billinjer. Enligt min mening är det

emellertid icke möjligt att sätta målet för bidragsgivningen så högt som till

att täcka alla eventuellt uppkommande underskott på sådan trafik, som

i och för sig är ur allmän synpunkt motiverad. Anspråken på bidragsmedel

måste av ekonomiska skäl begränsas väsentligt. Härvid har man att

välja mellan att reducera bidragen likformigt eller att utforma bidragssystemet

sa, att bidragen i första hand tillgodoser de mest trafiksvaga lin
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

jerna, vilka sannolikt eljest så småningom hotas av nedläggning. Enligt

min uppfattning talar de starkaste skälen för att bidragsgivningen sker

enligt den sistnämnda metoden. Med hänsyn härtill förordar jag, att omfattningen

av det trafikarbete, för vilket statsbidrag skall utgå, begränsas

till att för varje linje avse högst vad som svarar mot en personförande

dubbeltur om dagen. Givetvis åsyftas icke härmed att fixera den trafikstandard

som det i skilda fall är lämpligt att upprätthålla utan blott att

ange en lämplig fördelning av det allmännas stödresurser.

Frågan vilka vägsträckor som i det särskilda fallet skall anses tillsammans

utgöra en linje torde, om tvekan kan uppstå, böra i regel avgöras på

grundval av tillståndshandlingarna och tillämpade turlistor för persontrafik.

— För att undvika dubbelräkningar torde vidare böra föreskrivas att

sträcka, som ingår i två eller flera av samme företagare trafikerade linjer,

icke får tagas i beräkning mer än en gång. Även från denna regel bör dock

undantag kunna göras när synnerliga skäl talar därför, t.ex. om den faktiskt

tillämpade turlistan ej överstiger en dubbeltur per dag på varje linje

och utgör den ur trafikanternas synpunkt lämpligaste turanordningen.

Bedömningen av trafikens ekonomiska bärkraft bör helst grundas på

uppgifter om sökandens faktiska intäkter och kostnader per vagnmil för

den stödberättigade trafiken under samma tidrymd som den, för vilken

omfattningen av det stödberättigade trafikarbetet beräknats. I den mån

svårigheter uppstår att göra en sådan beräkning med hänsyn till att många

små företag endast har en förenklad bokföring att tillgå samt med hänsyn

till skiljaktigheter i avskrivningsnormer, utgiftsperiodisering, intern kostnadsfördelning

etc. får prövningsmyndigheten på erfarenhetsmässiga grunder

under jämförelse med tillhandahållet material beräkna intäkter och

kostnader för trafiken.

Om visst företags ekonomi vid bedömningen visar underskott bör bidrag

icke utgå med större belopp än som motsvarar den del av underskottet,

som hänför sig till det stödberättigade trafikarbetet. Fördelningen

på stödberättigat och icke stödberättigat underskott torde böra ske efter antalet

vagnmil. — Av flera skäl, bl. a. önskemålet att icke utforma bidragsreglerna

på ett sätt som motverkar önskvärda rationaliseringar, torde det

vara nödvändigt att även angiva ett visst högsta belopp per vagnmil, utöver

vilket bidraget icke får stiga. Med hänsyn till vad som är känt om intäkterna

och kostnaderna för landsbygdstrafiken har jag ansett det skäligt, att gränsen

bestämmes till två kronor per vagnmil. Eftersom det ur allmän synpunkt

i en del fall kan föreligga skäl för ett ytterligare stöd åt ekonomiskt

mycket svag trafik och då beloppet två kronor per vagnmil under vissa förhållanden

kan sägas vara tilltaget i underkant, anser jag dock, att ett högre

bidrag per vagnmil bör kunna utgå, om synnerliga skäl därtill föreligger.

Jag övergår nu att behandla frågan huru stort anslagsbelopp som krävs

för att tillgodose behovet av bidragsmedel för att det nu skisserade bidrags
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1991

systemet skall tungera nöjaktigt. Vid min anmälan av frågan i årets statsverksproposition

beräknade jag ett belopp av 2 milj. kr. för ändamålet.

Som en riktpunkt för bidragsbeloppets storlek kan anges, att det inom den

privata sektorn av linjetrafiken i dag på landsbygden bedrivs trafik på

en våglängd av uppskattningsvis 4 000—5 000 mil. Omkring en tredjedel av

denna våglängd skulle kunna komma i fråga för ett relativt effektivt stöd,

därest ett belopp av 2 milj. kr. ställes till förfogande för ändamålet. Detta

borde någorlunda väl svara mot stödbehovet enligt de angivna reglerna.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att ett anslag av 2 milj. kr. anvisas

för här avsedd bidragsgivning. Anslaget, som bör vara obetecknat,

torde — med en mindre jämkning av den i statsverkspropositionen angivna

anslagsbenämningen — böra uppföras under rubriken Bidrag till viss busstrafik

m. m. och avräknas mot automobilskattemedlen.

Härefter återstår att behandla frågan hur bidragssystemet bör administreras.

Det är enligt min mening önskvärt att finna ett så enkelt system för

administrationen som möjligt, samtidigt som man givetvis bör eftersträva

en enhetlig bedömning. Vid min prövning har jag funnit det lämpligt att

administrationen av bidragssystemet i viss omfattning sker centralt. Statens

biltrafiknämnd, som äger ingående kännedom om de yrkesmässiga landsvägtransporterna,

deras struktur och taxeproblem, torde vara bäst ägnad

att utgöra central prövningsmyndighet. Nämnden bör också ombesörja

utbetalning av beviljade bidrag.

Med avseende å förfarandet i bidragsärenden torde böra föreskrivas, att

ansökan om bidrag skall ingivas till länsstyrelsen i det län, som äger godkänna

fordon för ifrågavarande trafik. Ansökning bör ingivas senast den

1 september 1961. — Med avseende å ansökningens innehåll torde det vara

tillräckligt att föreskriva, att den skall vara avfattad enligt formulär, som

fastställes av statens biltrafiknämnd, samt att den skall vara åtföljd av erforderliga

uppgifter om den av sökanden bedrivna trafiken. Vidare bör

föreskrift uttryckligen meddelas om skyldighet för sökanden att på anfordran

lämna fullständiga uppgifter angående intäkter och kostnader

för av honom bedriven rörelse samt att styrka uppgifterna medelst bokföring

och avskrift av självdeklaration. Närmare bestämmelser om de uppgifter,

som normalt bör åtfölja bidragsansökningen, torde lämpligen kunna

utfärdas av biltrafiknämnden. Arten av dessa uppgifter framgår av vad

jag anfört i det föregående.

Sedan ansökningstiden utgått bör länsstyrelsen granska och vid behov

komplettera ansökningshandlingarna samt därefter med eget yttrande insända

dem till statens biltrafiknämnd. Granskningen torde kunna slutföras

till den 1 november 1961. Jag förutsätter, att länsstyrelserna därvid anlitar

den expertis i företagsekonomiska frågor, som finnes tillgänglig inom

landskontoren.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S är 1961

Sedan samtliga handlingar inkommit till statens biltrafiknämnd, bör

granskningen och utbetalningen av bidragen kunna ske inom sådan tid, att

bidraget kan utbetalas i slutet av år 1961. Med hänsyn till de initialsvårigheter,

som kan tänkas uppstå på grund av bristfälliga uppgifter från sökandena

och av andra orsaker, är det dock möjligt, att denna tidpunkt kan

komma att något förskjutas, så att utbetalningen sker först i början av år

1962.

över biltrafiknämndens beslut i bidragsärende bör besvär kunna anföras

hos Kungl. Maj :t enligt vanliga regler. Med hänsyn härtill bör ett mindre

belopp av anslaget innehållas för att stå till Kungl. Maj :ts förfogande.

Granskningen av bidragsärendena hos länsstyrelserna bör i regel kunna

ske med anlitande av redan tillgänglig arbetskraft.

De arbetsuppgifter som enligt vad jag förut anfört skall ligga på biltrafiknämnden

innebär däremot ett merarbete för nämnden, som icke

kan undgå att påverka personalbehovet. Givetvis har nämnden ganska stora

möjligheter att förenkla arbetet genom uppställande av schabloner. Särskilt

vad angår bussföretagens kostnader för linjetrafiken torde det vara möjligt

att på så sätt undvika en alltför långtgående detalj granskning, vilken för

övrigt till stor del skulle sakna egentlig mening. För det fall att bidraget

kommer att utgå även i framtiden vinnes så småningom bättre kännedom

om undersökningsmaterialet. För budgetåret 1961/62 uppkommer för

nämnden ett oavvisligt krav på tillgång till expertis på här avsedda specialområde.

Med hänsyn bl. a. till arbetet med faställande av formulär och

anvisningar för uppgiftslämnandet torde en expert under minst halva

budgetåret behöva vara sysselsatt med bidragsfrågorna. Det är givetvis

också betydelsefullt att en sådan expert finnes att tillgå för förfrågningar

från företagen och länsstyrelserna. Man torde vidare få räkna med att

nämnden också kommer att behöva annan arbetshjälp. Ett visst belopp av

anslagsmedlen bör därför få disponeras för avlöning av här åsyftad expertis

och arbetshjälp. Ifrågavarande belopp bör av Kungl. Maj :t, efter förslag av

nämnden, ställas till dess förfogande för nu angivet ändamål.

Därest de här föreslagna huvudpunkterna för bidragsgivningen godkännes

av riksdagen, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera

utfärda särskild kungörelse i ämnet. För att undvika att kungörelsen blir

alltför detaljrik torde det böra uppdragas åt biltrafiknämnden att utfärda

nödiga tillämpningsföreskrifter.

De av 1953 års trafikutredning i övrigt framförda förslagen finner jag i

flera hänseenden beaktansvärda. De är emellertid icke av den art, att de

nödvändiggör ett ståndpunktstagande i detta sammanhang. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att framdeles — med beaktande av de synpunkter

som vid remissbehandlingen framkommit rörande vissa delar av

dessa förslag — i den mån så finnes påkallat meddela erforderliga anvisningar

i hithörande ämnen till de tillståndsgivande myndigheterna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1961

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående föreslagna grunderna

för beviljande av statsbidrag till viss linjetrafik på

landsbygden,

dels ock till Bidrag till viss busstrafik m. m. för budgetåret

1961/62 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av 2 000 000

kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Thy berg

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1961 31

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1953 års trafikutredning ............................................................ 2

Busstrafikens utveckling under 1950-talet....................................... 3

Busstrafikens allmänna betydelse inom transportväsendet ..................... 3

Bussbeståndet ................................................................................. 4

Trafikarbete och trafikintensitet ......................................................... 4

Linjetrafik....................................................................................... 5

Beställningstrafik.............................................................................. 5

Driftekonomiska förhållanden ............................................................ 6

Busstrafikens nuvarande ekonomiska situation och framtidsutsikter ... 8

Trafikutredningens överväganden och förslag ................................. 9

Rationaliseringsverksamhet ............................................................... 10

Taxepolitiska åtgärder ..................................................................... 10

Företrädesrätt till skolbarnstransporter................................................ 11

Normer för företagens bokföring ......................................................... 11

Skattelättnad.................................................................................... 12

Remissyttrandena ..................................................................... 13

Rationaliseringsverksamhet ...................................................... 14

Taxepolitiska åtgärder ............................................................ 15

Företrädesrätt till skolbarnstransporter .................................... 16

Normer för företagens bokföring ............................................. 17

Skattelättnad ........................................................................ 19

Departementschefen .................................................................. 22

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1961:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till viss busstrafik m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SBevU 1961:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till viss busstrafik m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. BevU 1961:52 Betänkande i anledning av väckt motion om anstånd i vissa fall med erläggande av del av automobilskatt för buss. s. 3 i texten