Sök i Ratio Lex

Angående ökad utbildning av läkare, tandläkare m. m

1962-03-09 · 139 sidor, varav 135 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 135 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:104, Angående ökad utbildning av läkare, tandläkare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 101+ år 1962

1

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbildning

av läkare, tandläkare m. m.; given Stockholms slott den

9 mars 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av resultatet av en expertutredning föreslås i anslutning till beslut

vid 1961 års riksdag (prop. 108), att det årliga antalet nybörjarplatser för

utbildning av läkare ökas med 48 under läsåren 1962/63—1964/65. Ökningen

möjliggöres genom utnyttjande av de teoretiska institutionerna i Göteborg. Den

totala intagningen av medicine studerande skulle härigenom uppgå till 546 per

år. Vidare förordas, att det till följd av kapacitetsökningen erforderliga antalet

propedeutiska och kliniska utbildningsplatser anordnas i Göteborg, Stockholm

och Umeå, genom att en redan beslutad utbyggnad genomföres tre år tidigare

än hittills avsetts. I propositionen förutsättes, att pågående utredningsarbete

fullföljes i syfte att bibehålla den förordade intagningsökningen vid de teoretiska

institutionerna även efter vårterminen 1965. Kostnaderna för den föreslagna

förstärkningen av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena i Göteborg

beräknas vid full utbyggnad till 780 000 kr. om året. Därtill kommer engångskostnader

om sammanlagt 690 000 kr. För nästa budgetar föreslås en

medelsanvisning om sammanlagt 211 000 kr. En prosektur i anatomi och cn i

histologi föreslås inrättade vid universitetet i Göteborg nästa budgetår. Dessutom

förordas, att en professur i medicinsk kemi inrättas fr. o. m. budgetåret 1963/64

vid samma lärosäte.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 10b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10b år 1962

Riktlinjer framlägges för ombildningen fr. o.m. budgetåret 1963/64 av tandläkarinstitutet

i Umeå till tandläkarhögskola. Utbildningskapaciteten ökas därvid

med 20 platser per år. Riktlinjerna avser verksamhetens organisation och

konstruktionen av lärartjänster. Förslag framlägges om inrättande fr. o. m. den

1 juli 1963 av åtta professurer och fyra laboraturer vid den nya tandläkarhögskolan.

Det föreslås, att professorer och laboratorer i kliniska ämnen tillika skall

vara övertandläkare vid högskolans tandsjukvårdscentral. Förslag framlägges

om utformningen av och lönesättningen för nya heltidstjänster som lärarebiträdande

övertandläkare samt assistenttandläkare. Dessutom uppdrages riktlinjerna

för anordnande av tandteknikerutbildning i Umeå.

Slutligen föreslås, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att godkänna villkorligt

slutna avtal mellan kommissionen för förhandlingar om högre utbildning

i Umeå, å ena sidan, och delegerade för Västerbottens läns landsting, å andra

sidan, samt mellan kommissionen å ena sidan, och delegerade för Umeå stad, å

andra sidan. Genom förstnämnda avtal regleras det fortsatta samarbetet mellan

staten och landstinget i fråga om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå.

Genom avtalet med staden tryggas statens innehav av mark i Umeå i sådan

utsträckning, att den dit förlagda utbildnings- och forskningsorganisationen får

fullgoda utvecklingsmöjligheter även på längre sikt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 It år 1962

3

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om ökad utbildning

av läkare, tandläkare m. m. och anför därvid följande.

1. ökad utbildning av läkare

Genom beslut den 23 september 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

ecklesiastikdepartementet att uppdraga åt högst fyra experter att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med beredning av vissa frågor rörande ökad läkarutbildning.

Med anledning härav tillkallade departementschefen samma dag

en expertgrupp, vilken antog namnet läkarutbildningsberedningen.

Läkarutbildningsberedningen överlämnade den 19 januari 1961 ett betänkande,

»Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat). I detta redovisade

beredningen ett antal alternativ för en möjlig ökning av läkarutbildningskapaciteten,

benämnda alternativ A—H. Beredningen förordade bl. a., att — med

hänsyn till det snabbt växande behov av läkare, som läkarprognosutredningen

påvisat i sitt betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång» (SOU 1961:8) —

intagningen vid de medicinska lärosätena skulle ökas från 453 ärligen intagna

nybörjare i de teoretiska ämnena till 560 (alternativ C). Denna intagningsökning

skulle enligt beredningen samtidigt kunna utgöra första etappen av en

ytterligare utbyggnad.

Kungl. Maj :t framlade i propositionen 1961:108 förslag om en ökning av

intagningen vid de medicinska lärosätena till 560 nybörjare per år i de teoretiska

ämnena i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag. Med hänsyn

till storleken av liikarbehovet förordades i propositionen, att erforderligt utrednings-,

förhandlings- och planeringsarbete skulle börja omedelbart i syfte att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10U år 1962

en ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet skulle kunna genomföras

utöver den föreslagna höjningen av nybörjarintaget till 560. Arbetet borde

inriktas på att i första hand planera för en ökning av utbildningskapaciteten

upp till åtminstone 650 nyintagna studerande per år, vilken storleksordning

motsvarade beredningens alternativ F.

1961 års riksdag godkände de riktlinjer för en ökad utbildning av läkare, som

förordats i propositionen (SU 130; Rskr 328).

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog Kungl. Maj:t den 2 juni 1961

åt läkarutbildningsberedningen att med beaktande av vad chefen för ecklesiastikdepartementet

och statsutskottet anfört biträda med det fortsatta utrednings-

och planeringsarbetet beträffande en ytterligare ökning av läkarutbildningskapaciteten.

Vid fullgörandet av detta uppdrag bär beredningen till en

början — med hänsyn till behovet av en snar ökning av läkartillgången —

undersökt möjligheterna att genomföra en snabbare ökning av intagningen vid

de medicinska läroanstalterna än som befanns möjlig vid utarbetandet av

»Program för ökad läkarutbildning». Beredningen har i detta syfte haft överläggningar

med företrädare för berörda ämnen vid medicinska fakulteten i Göteborg

och medicinska högskolan i Umeå. Vidare har överläggningar ägt rum med

representanter för nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, med experterna

för beredning av vissa frågor rörande ökad tandläkarutbildning och därmed

sammanhängande spörsmål samt med representanter för huvudmän och

sjukvårdsförvaltningar i Göteborg och Umeå. Läkarutbildningsberedningen har

därvid funnit förutsättningar föreligga för en ökning av läkarutbildningen samt

har den 4 oktober 1961 överlämnat eu promemoria rörande möjligheterna att

öka medicinarintagningen snabbare än som befunnits möjligt i »Program för

ökad läkarutbildning».

Över ifrågavarande promemoria har yttranden avgivits av kanslern för rikets

universitet efter hörande av berörda universitets- och högskolemyndigheter

samt av byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, direktionen för karolinska sjukhuset,

utrustningskommittén för Göteborgs universitet, expertgruppen för odontologisk

utbildning i Göteborg, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande,

mentalsjukvårdsberedningen, Västerbottens läns landsting, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges läkarförbund och Sveriges förenade studentkårer (SFS).

Med anledning av vissa av de av läkarutbildningsberedningen i promemorian

den 4 oktober 1961 framlagda förslagen har den genom Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 27 juni 1957 tillkallade utredningsmannen rörande vissa medicinska

utbildningsfrågor m. m. — professorn B. Rexed — inkommit med två skrivelser,

dagtecknade den 20 februari 1962, rörande frågor om flyttning av medicine

studerande från ett lärosäte till ett annat inför det propedeutiska året, respektive

frågor om inrättande av vissa lärartjänster, gemensamma för medicinsk och

odontologisk undervisning och forskning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Ifrågavarande skrivelser kommer i det följande att behandlas i anslutning till

behandlingen av läkarutbildningsberedningens förslag och de synpunkter på

detsamma, som framkommit vid remissbehandlingen.

1. Pågående och planerad utbyggnad

Enligt det av 1961 års riksdag fattade beslutet om ökad läkarutbildning skall

— som förut nämnts — intagningen av studerande vid de medicinska läroanstalterna

ökas från 453 till 560 nybörjare per år i de teoretiska ämnena. Beslutet

innebär, att den medicinska högskolan i Umeå utbygges till en fullständig medicinsk

läroanstalt med en årlig intagning av 62 studerande i de teoretiska ämnena

och att antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser därstädes

ökas från nuvarande 40 till 60 per år. Vidare innebär beslutet att intagningen

till de teoretiska kurserna ökas i Stockholm från 138 till 168 nybörjare, i Lund

från 110 till 120 och i Göteborg från 115 till 120 samt att antalet utbildningsplatser

i de propedeutiska och kliniska ämnena ökas i Uppsala från 80 till 86, i Lund

—Malmö från 90 till 115, i Göteborg från 100 till 115 och i Stockholm från 120

till 160, allt per år räknat.

Utbyggnaden av de medicinska lärosätena är avsedd att genomföras successivt

med början innevarande vårtermin. Tidsplanen för utbyggnaden redovisas i

efterföljande sammanställning, av vilken framgår att utbildningskapaciteten

kommer att ökas etappvis på så sätt, att man under ett första skede utnyttjar

vissa befintliga resurser vid de nu fullständiga lärosätena, varefter man i ett

senare skede ökar intagningen av studerande genom att medicinsk-teoretisk

undervisning börjar i Umeå. För varje etapp anges i sammanställningen tidpunkterna

för intagning av de studerande till preklinisk (teoretisk) undervisning

de två första studieåren (I), till propedeutisk undervisning det tredje studieåret

(II), till klinisk undervisning det fjärde studieåret (III) samt omflyttningar

av de studerande inför den propedeutiska undervisningen. Inom parentes

redovisas den siffermässiga skillnaden i intagning jämfört med närmast föregående

nivå, för etapp 1 således jämfört med intagningen 1960/61. Avgången

av studerande mellan de teoretiska och propedeutiska kurserna har antagits utgöra

4—5 %.

Etapp nr 1

Tid-

punkt

Plats i

studie- ordn.

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå.

Totalt

1/1 1902 .

I

90

120(4-10)

120(4-5)

108(4-30)

—

498(4-45)

Omflyttn.

0

—It

—14

—12

4-40

1/1 196t .

. II

80(4-6)

100(4-10)

100

148(4-28)

40

474(4-44)

1/1 1905 .

. III

80(4-0)

100(4-10)

100

148(4-28)

40

474(4-44)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10h år 1962

Etapp nr 2

Tid-

punkt

Plats i TT

studie- ordn.

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

1/71965 .

I

90

120

120

168

62(—(-62)

560(4-62)

Omflyttn.

0

0

0

0

0

0

1/71967 .

. II

86

115(+15)

115(+15)

160(4-12)

60(4-20)

536(4-62)

1/71968 .

. III

86

115(+15)

115(+15)

160(+12)

60(-(-20)

536(4-62)

2. Läkarutbildningsberedningens förslag

Läkarutbildningsberedningen föreslår i sin förut nämnda promemoria rörande

möjligheterna att öka medicinarintagningen snabbare än vad »Program för ökad

läkarutbildning» förutsatt, att den totala intagningen av studerande vid de

medicinska lärosätena budgetåren 1962/63—1964/65 ökas med 48 nybörjare

per ar i de teoretiska ämnena samt att intagningen till de propedeutiska respektive

kliniska kurserna budgetåren 1964/65—1966/67 och 1965/66—1967/68

ökas med 47 studerande per år.

Beredningen erinrar i promemorian om att 1961 års beslut om ökning av intagningen

vid de medicinska läroanstalterna till 560 nybörjare per år inte —

såsom framgår av de förut redovisade sammanställningarna — kan helt förverkligas

förrän budgetåret 1965/66. Detta beror på att de teoretiska institutionerna

i Umeå först vid denna tidpunkt kan beräknas bli färdiga. Effekten

på arbetsmarknaden av hela den beslutade ökningen kan sålunda — med hänsyn

till studietidens längd — inte bli märkbar förrän under 1970-talets senare

hälft. Det snabbt växande läkarbehovet gör emellertid enligt beredningen varje

dröjsmål i fråga om intagningsökning olägligt. Beredningen har därför ansett

det vara angeläget att i sitt fortsatta utrednings- och planeringsarbete beakta

möjligheterna av att genom särskilda åtgärder åstadkomma en snabbare ökning

av läkarutbildningen än den som förutsättes i 1961 års beslut. Beredningen

erinrar i detta sammanhang även om att det inte ansetts lämpligt att i större

utsträckning bereda läkarutbildning för svenska studerande vid utländska lärosäten.

Allmänna överväganden

Genom det nyss nämnda beslutet den 2 juni 1961 har läkarutbildningsberedningen

fått i uppdrag att planera för en ökning av utbildningskapaciteten vid

de medicinska lärosätena till omkring 650 nyintagna studerande per år, vilken

storleksordning motsvarar beredningens alternativ F i »Program för ökad läkarutbildning».

De förändringar som ett genomförande av detta alternativ skulle

leda till jämfört med intagningen budgetåret 1960/61 framgår av följande sammanställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

7

Alternativ F

Upp-

sala

Lund-

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Totalt

I ...........

ii o. m ....

90

86(+6)

168(+58)

160(+70)

168(+53)

160(+60)

168(+30)

160(+40)

62(+62)

60(+20)

656(+203)

626(+196)

Anm.: I = Intagning av de studerande till de prekliniska kurserna. II = Intagning av de studerande

till de propedeutiska kurserna. III = Intagning av de studerande till de kliniska kurserna.

Alternativ F innebär i förhållande till den av 1961 års riksdag beslutade intagningen

en ökning i vardera Lund—Malmö och Göteborg med 48 nyintagna

studerande årligen i de teoretiska ämnena och 45 nyintagna studerande årligen

i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Med hänsyn till vad som anförts om behovet av att snabbt öka läkarutbildningen

har beredningen övervägt möjligheterna att såsom en deletapp till alternativ

F åstadkomma en snabbare ökning av intagningen vid de medicinska

läroanstalterna än den redan beslutade. Beredningen har därvid funnit förutsättningar

föreligga att redan från höstterminen 1962 öka utbildningskapaciteten.

Beredningens förslag framgår av följande sammanställning, i vilken siffrorna

inom parentes avser jämförelse med den förut redovisade etappen 1 av den

med anledning av propositionen 1961:108 beslutade intagningsökningen.

Deletapp till alternativ F

Tid- Plats i (Jpp- Lund- Göte- Stockpunkt

s^“e‘ sala Malmö borg holm

Umeå

Totalt

1/71962 ..

I

90

120

Omflyttn.

0

—14

1/71964 ..

II

86

100

1/71965 ..

III

86

100

168(+48)

—46

115(+15)

115(+15)

168

0

160(+12)

160(+12)

0

+60

60(+20)

60(+20)

546(+48)

521(+47)

521(+47)

Anm.: I = Intagning av de studerande till de prekliniska kurserna. IT = Intagning av de studerande

till de propedeutiska kurserna. III = Intagning av de studerande till de kliniska kurserna.

0 = Omflyttning inför de propedeutiska kurserna.

Förslaget innebär alltså, att intagningen av nybörjare i de teoretiska amnena

i Göteborg hösten 1962 ökas från 120 till 168 per år eller med 48 studerande

utöver den ökning, som i enlighet med statsmakternas beslut börjat i januari i

år. Vidare innebär förslaget, att den årliga intagningen av studerande till de

propedeutiska och kliniska kurserna ökas i Göteborg från 100 till 115, i Stockholm

från 148 till 160 och i Umeå från 40 till 60, tre år tidigare än den av 1961

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

års riksdag beslutade intagningsökningen av samma storlek. Från och med

budgetåret 1967/68 skall emellertid de propedeutiska och kliniska studieplatser,

som av läkarutbildningsberedningen på angivet sätt föreslås bli utnyttjade tidigare,

beläggas av de ordinarie studerande, som i enlighet med den nyss redovisade

etappen 2 av den redan beslutade intagningsökningen kommer att vinna

inträde i den medicinska utbildningsgången höstterminen 1965. Vid denna tidpunkt

skall nämligen — som förut nämnts — den första intagningen av studerande

till teoretiska studier i Umeå äga rum, vilket i sin tur innebär att platserna

vid de propedeutiska och kliniska kurserna i Umeå på så sätt blir belagda

fr. o. m. hösten 1967. Beredningen finner sålunda, att den föreslagna deletappen

till alternativ F endast kan tillämpas under en treårsperiod, nämligen budgetåren

1962/63—1964/65. Beredningen räknar emellertid med att därefter en

ytterligare intagningsökning i storleksordning motsvarande alternativ F skall

kunna börja.

Beredningen framhåller, att det inte vant möjligt att tidigare — exempelvis

i samband med det förberedande arbetet till propositionen 1961:108 — inkomma

med förslag rörande en utbyggnad av de medicinska lärosätenas utbildningskapacitet

av nu förordad storlek. Vid sina överläggningar med bl. a. företrädare

för medicinska fakulteten och sjukvårdsförvaltningen i Göteborg har

beredningen emellertid under det fortsatta arbetet funnit goda förutsättningar

föreligga för att en permanent utbyggnad av utbildningskapaciteten i Göteborg

genomföres i enlighet med alternativ F. Den föreslagna provisoriska intagningsökningen

skulle således kunna bli definitiv.

Nettotillskottet av färdigutbildade läkare genom den föreslagna intagningsökningen

beräknas av beredningen uppgå till cirka 140. Tillskottet motsvarar

en import av omkring 50 utländska läkare per år under tre år eller en utbildning

av 50 svenska studerande utomlands under lika lång tid.

Beredningen framhåller vidare, att den föreslagna planen medför att ett ökat

antal studerande under en övergångstid måste flytta från en läroanstalt till en

annan efter det andra studieåret. Med hänsyn till angelägenheten av att snabbt

öka läkarutbildningen måste emellertid enligt beredningens mening denna

olägenhet kunna accepteras. Beredningen anser för övrigt en sådan temporär

flyttning av studerande inom landet från många synpunkter vara fördelaktigare

än en utbildning utomlands av motsvarande antal svenska studerande.

Beredningen understryker slutligen, att den är medveten om att tidsplanen

för den föreslagna intagningsökningen kan komma att bli pressad på grund av

förseningar i de byggnadsprogram, vilkas genomförande är en förutsättning för

förslagets förverkligande. Det synes emellertid enligt beredningens uppfattning

vara möjligt, att i augusti 1962 — före den första intagningen av studerande i

ämnet anatomi i Göteborg i enlighet med beredningens nu framlagda förslag —

få säker kännedom om eventuella förseningar. Skulle sådana inträffa, kan det

bli nödvändigt att uppskjuta intagningsökningens genomförande till vårterminen

1963.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

Förutsättningar vid lärosätena

I propositionen 1961:108 har i detalj redovisats de av läkarutbildningsberedningen

i »Program för ökad läkarutbildning» angivna förutsättningarna för en

utbyggnad av de propedeutiska och kliniska utbildningsresurserna i Göteborg,

Stockholm och Umeå enligt etappen 2 av den redan beslutade intagningsökningen.

Beredningens förslag i promemorian den 4 oktober 1961 innebär som

förut nämnts endast en tidigareläggning av denna intagningsökning, och beredningen

har utgått från att någon ändring av de genom propositionen 1961:108

godtagna kostnadsramarna inte av detta skäl behöver vidtagas.

I det följande kommer att för respektive lärosäten redovisas de i propositionen

1961:108 upptagna kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av den

propedeutiska och kliniska undervisningen. Vidare kommer de av beredningen

i promemorian den 4 oktober 1961 framlagda förslagen till anslagsförstärkningar

i anledning av den föreslagna ökningen av intagningen av studerande

till de teoretiska kurserna i Göteborg att redovisas, liksom även övriga förutsättningar

för ökning av utbildningskapaciteten vid de lärosäten, som berörs

av beredningens förslag.

Göteborg

Beredningen ingår först på de teoretiska institutionernas lokalfråga. Beredningen

förordar, att de för en framtida odontologisk utbildning i Göteborg reserverade

lokalerna vid de medicinsk-teorctiska institutionerna utnyttjas för läkarutbildning,

och anför härvid bl. a. följande.

Vissa omdisponeringar kommer att bli nödvändiga. De byggnadsarbeten, som

kan komma att fordras i anledning härav synes dock vara möjliga att genomföra

inom den för varje ämne aktuella tidsperioden. Vid den tidpunkt då en

tandläkarhögskola i Göteborg inrättas kan emellertid vissa tillbyggnader till

de teoretiska institutionerna komma att fordras. Då den första intagningen vid

en nyinrättad tandläkarhögskola inte kan vara aktuell före höstterminen 196o,

synes tidsmarginal finnas för de därvid eventuellt nödvändiga tillbyggnadsarbetena.

Vissa lokaler inom det teoretiska institutionskomplexet i Göteborg tages för

närvarande i anspråk för icke-medicinska ändamål, nämligen för undervisning

av studerande vid Chalmers tekniska högskola (kemi) och av studerande \id

naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet (fysik). En ökning av

utbildningskapaciteten i ämnet medicinsk kemi förutsätter, att vissa av de

lokaler, som är upplåtna för nämnda undervisning kan disponeras för läkarutbildning.

Enligt nu föreliggande tidsprogram för utbyggnad av Chalmers tekniska

högskola, synes det emellertid bli möjligt att vid den tidpunkt, då den

föreslagna intagningsökningen kommer att beröra ämnet medicinsk kemi (hösten

1963), kunna disponera friställda lokaler.

Beredningen behandlar därefter den personalförstärkning som den föreslagna

ökningen av de teoretiska institutionernas utbildningskapacitet förutsätter. 1

samband med diskussionerna om behovet av lärare har beredningen även upp
1*

— Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 10\

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b är 1962

märksammat behovet av personal för en framtida odontologisk undervisning

i Göteborg. Beredningen förordar, att de kvalificerade lärartjänster, som beredningen

föreslår för de teoretiska institutionerna även skall tillgodose tandläkarutbildningens

behov. Det bör enligt beredningen senare ankomma på experterna

för beredning av vissa frågor rörande ökad tandläkarutbildning och därmed

sammanhängande spörsmål och läkarutbildningsberedningen att i samråd

inkomma med förslag till åligganden vad avser odontologisk undervisning och

forskning för den sålunda utökade staben av kvalificerade lärare vid de teoretiska

institutionerna.

Beredningens förslag till förstärkning av personella och övriga resurser vid

de teoretiska institutionerna i Göteborg redovisas i följande sammanställningar.

A. Personalförstärkning

Anatomi (fr. o. m. 1/7 1962)

en prosektor,1

en förste amanuens,

ett laboratoriebiträde i högst Ae9,

ett kanslibiträde i Ae 7.

Histologi (fr. o. m. 1/1 1963)

en prosektor,1

en assistent,

ett laboratoriebiträde i högst Ae9,

en institutionstekniker i Ae9 med samtidig indragning av en vaktmästare

i Ae 7 med halvtidstjänstgöring.

Medicinsk kemi (fr. o.m. 1/7 1963)

en professor,1

fyra assistenter,

två förste amanuenser,

ett laboratoriebiträde i högst Ae 9,

ett kanslibiträde i Ae 7.

Fysiologi (fr. o. m. 1/1 196b)

en universitetslektor,1

en assistent,

två förste amanuenser,

fyra tredje amanuenser,

ett laboratoriebiträde i högst Ae 9.

Medicinsk fysik (fr. o. m. 1/1 196b)

en institutionstekniker i Ae 9.

Medicinska fakulteten i dess helhet

fem forskarassistenter med företräde för vart och ett av ämnena anatomi,

histologi, medicinsk kemi, fysiologi och medicinsk fysik (inrättas vid de

för respektive ämnen i det föregående angivna tidpunkterna).

Gemensam för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 10h år 1962

De sammanlagda kostnaderna för de föreslagna personalförstärkningarna beräknas

av beredningen till 596 268 kr., varav i runt tal 159 000 kr. budgetåret

1962/63.

B. Höjning av materielanslag

Budgetår Ämne Anslagshöjning

1962/63 Anatomi ................. 31 500

Histologi ..................................... 15 500

1963/64 Histologi ..................................... 15 500

Medicinsk kemi ............................... 53 400

Fysiologi ..................................... 27 400

Medicinsk fysik ............................... 1 800

1964/65 Fysiologi ..................................... 27 400

Medicinsk fysik .................... 1 800

Summa kr. 186 300,

varav 47 000 kr. budgetåret 1962/63.

C. Engångsanslag

a) Utrustningsanslag

Budgetår Ämne Kostnad

1962/63 Anatomi ...................................... 51 000

Histologi ..................................... Hl 000

1963/64 Medicinsk kemi................................ 116 000

Fysiologi ................................... 12 000

Medicinsk fysik ............................... 40 000

Summa kr. 390 000,

varav 162 000 kr. budgetåret 1962/63.

Anm.: Läkarutbildningsberedningen har i detta sammanhang redovisat de av ämnesföreträdama

äskade anslagen för utrustning i samband med den ökade intagningskapaciteten. Beredningen förutsätter

emellertid, att de begärda anslagen för ifrågavarande ändamål blir föremål för prövning

av utrustningskommittén för Göteborgs universitet.

b) Ombyggnadskostnader

Budgetår Institution Kostnad

1962/63 Anatomiska institutionen....................... 68 000

Histologiska institutionen ...................... 33 000

Medicinsk-kemiska institutionen ................ 129 000

Fysiologiska institutionen och institutionen för

medicinsk fysik................... 10 06°

Summa kr. 300 000,

varav hela beloppet budgetåret 1962/63.

De sammanlagda engångskostnaderna beräknas av beredningen till (390 000 +

300 000 =) 690 000 kr., varav 462 000 kr. budgetåret 1962/63.

Totalkostnaden för utbyggnaden av resurserna för den teoretiska undervisningen

kan med utgångspunkt i de i det föregående redovisade kostnaderna

beräknas till i runt tal 1 472 000 kr., varav 690 000 kr. för engångsutgifter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 101+ år 1962

För utbyggnaden av den propedeutiska och kliniska undervisningen har —

såsom redovisats i propositionen 1961:108 (s. 159) — beredningen beräknat en

kostnad av 463 137 kr. för personalförstärkningar samt 110 000 kr. för materiel.

Vidare har beredningen beräknat engångsanslag av i runt tal 52 000 kr. för

utrustning avseende ämnena bakteriologi och patologi. Totalkostnaden för ökningen

av den propedeutiska och kliniska undervisningskapaciteten kan med

utgångspunkt i de av beredningen redovisade beloppen sålunda beräknas till

i runt tal 625 000 kr., varav omkring 52 000 kr. för engångsutgifter.

Stockholm

Beredningen framhåller, att förutom den redovisning av förutsättningarna för

en utbyggnad av den propedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten vid

karolinska institutet, som framlagts i »Program för ökad läkarutbildning», frågan

om kliniska utbildningsplatser i Stockholm utretts av 1961 års delegation

för ett nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm. Nämnda delegation har i

sitt betänkande »Utredning angående nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm»

(stencilerat) framlagt ett förslag till kursplan avseende fördelningen av

undervisningen mellan karolinska sjukhuset och ett kommunalt undervisningssjukhus

vid en årlig intagning av 160 studerande. Denna plan har sedan legat

till grund för bl. a. delegationens av 1961 års riksdag godkända förslag, att karolinska

institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för undervisning och

forskning skall tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker förlägges

till S:t Görans sjukhus (jfr prop. 1961:198). Planen förutsätter bl. a. en hälftendelning

mellan karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus av de studerande

i medicin och kirurgi — dvs. 80 studerande vid varje sjukhus — och skiljer sig

härigenom från den fördelning läkarutbildningsberedningen angivit i »Program

för ökad läkarutbildning», där beredningen i enlighet med tidigare framlagda

förslag räknade med 90 utbildningsplatser vid karolinska sjukhuset samt 70 utbildningsplatser

vid det andra undervisningssjukhuset i nämnda ämnen. 1961

års delegation för ett nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm framhåller i

sitt betänkande (s. 51), att dess förslag till kursplan accepterats av karolinska

institutets lärarkollegium samt att planen icke ställer krav på ett i förhållande

till läkarutbildningsberedningens förslag ökat antalet lärartjänster.

T otalkostnaden för utbyggnaden av undervisningsresurserna i Stockholm enligt

1961 års riksdagsbeslut har — såsom framgår av propositionen 1961:108

(s. 161) — av läkarutbildningsberedningen beräknats till i runt tal 1 855 000 kr.

Härav utgör enligt uppgifter som under hand lämnats av beredningen cirka

1 420 000 kr. kostnader för den utbyggnad, som erfordras under etapp nr 1

av den beslutade intagningsökningen. Kostnaden för utbyggnaden av den propedeutiska

och kliniska undervisningen under etapp nr 2, som enligt 1961 års

riksdagsbeslut skall börja 1967/68 men som läkarutbildningsberedningen nu

föreslår skall börja 1964/65, kan följaktligen uppskattas till cirka 435 000 kr.

Engångskostnaden har beredningen ännu inte kunnat angiva.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Umeå

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 It år 1962

13

Den av beredningen föreslagna ökningen av intagningen i de propedeutiska och

kliniska ämnena påverkar de propedeutiska ämnena från höstterminen 1964.

Några hinder för ökningen synes enligt beredningen inte komma att föreligga

för undervisningen i ämnena farmakologi, bakteriologi och patologi. Ökningen

kommer dock att öka behovet av material för patologiundervisningens del.

I fråga om de kliniska ämnena framhåller beredningen, att den byggnadskropp,

som i lasarettets utbyggnadsprogram benämnes 3 b, och som är planerad

för att tillgodose lokalbehovet för de kliniska laboratorieämnena klinisk kemi

och klinisk fysiologi, inte beräknas vara uppförd vid den tidpunkt, då den ökade

utbildningskapaciteten påverkar dessa ämnen. Beredningen anför härom bl. a.

följande.

Förutsättningar synes dock finnas för att under en övergångstid undervisa

60 elever per år i dessa ämnen. Beredningen är medveten om att detta kommer

att medföra svårigheter. Särskilda arrangemang i form av exempelvis dubblering

av viss laboratorieundervisning eller provisoriska lokalförstärkningar kan eventuellt

komma att behöva vidtagas.

Beredningen framhåller vidare, att vederbörande ämnesföreträdare som en

ovillkorlig förutsättning för den föreslagna intagningsökningen uppställt, att

den byggnadskropp, som benämnes 3 a och som bl. a. avses innefatta olika

behandlingsavdelningar och röntgenavdelning, färdigställes. I anslutning härtill

anför beredningen huvudsakligen följande.

Enligt tidsprogrammet för lasarettets utbyggnad beräknas byggnadskroppen

vara uppförd vid den tidpunkt den föreslagna intagningsökningen berör ämnet

medicin, dvs. höstterminen 1965. Byggnadsprogrammet kan dock komma att

bli försenat. Redan med hänsyn till den nu pågående undervisningens behov är

det därför angeläget, att åtgärder vidtages för att möjliggöra ett realiserande

av byggnadsprogrammet inom den angivna tidsramen.

Slutligen understryker beredningen på nytt vad den tidigare anfört i »Program

för ökad läkarutbildning» angående behovet av ett ökat utnyttjande av Umedalens

sjukhus såsom förstärkning för undervisningen i psykiatri. Med hänsyn

till det ökade studentantalet anser beredningen det vara angeläget, att även i

Umeå inrättas en professur i s. k. »tung psykiatri» i likhet med vad som skett

eller planeras ske vid övriga medicinska lärosäten. Beredningen föreslår därför,

att mcntalsjukvårdsbcredningen erhåller uppdrag att utreda förutsättningarna

för att vid Umedalens sjukhus i samband med sjukhusets nu förestående upprustning

anordna en enhet för forskning och undervisning i psykiatri.

Totalkostnaden för en förstärkning av den propedeutiska och kliniska undervisningen

i den omfattning som föreslagits har av beredningen — såsom framgår

av propositionen 1961: 108 (s. 165) — beräknats till i runt tal 727 000 kr.,

varav 25 000 kr. i engångsanslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10It år 1962

Sammanfattning av kostnaderna

Lärosäte/

utbildning

Drift-

kostnader

Engångs-

kostnader

Summa

Göteborg

Teor. utb...........

Prop. o. klin. utb. ...

Stockholm

........... 573 000

690 000

52 000

1 472 000

625 000

Prop. o. klin. utb. . ..

........... 435 000

—

435 000

Umeå

Prop. o. klin. utb. .. .

............ 702 000

25 000

727 000

Summa 2 492 000

767 000

3 259 000

Av ovanstående kostnader avser 1 472 000 kr. utbyggnaden av den teoretiska

utbildningskapaciteten i Göteborg, medan 1 787 000 kr. avser den föreslagna

tidigareläggningen av den intagningsökning vid de propedeutiska och kliniska

kurserna vid här berörda läroanstalter, som 1961 års riksdag redan fattat beslut

om. Sistnämnda belopp ingår således i den kostnadsram av i runt tal 14 000 000

kr., vilken redovisas i propositionen 1961:108 (s. 166) och vilken avser hela

den av 1961 års riksdag beslutade intagningsökningen.

Budgetåret 1962/63 berör beredningens förslag endast den teoretiska utbildningen

i Göteborg. De av beredningen beräknade kostnaderna för de erforderliga

anslagsförstärkningarna under nästa budgetår kan sammanfattas på följande

sätt.

Driftkostnader

Engångskostnader

Summa

Avlöningar Materiel

Utrustning Ombyggnad

av institu-

tioner

159 000 47 000 162 000 300 000 668 000

3. Yttranden

Allmänna överväganden

Flertalet av de myndigheter och organisationer, som avgivit yttranden över

förevarande promemoria, biträder de däri framförda förslagen. Praktiskt taget

alla dessa remissinstanser anger dock vissa bestämda förutsättningar för förslagets

realiserande.

De kommunala sjukvårdshuvudmännens organisationer, Svenska landstingsförbundet

och Svenska stadsförbundet, tillstyrker båda förslaget med hänsyn

till behovet av ökat antal läkare. Medicinalstyrelsen och mentalsjukvårdsberedningen

tillstyrker likaså förslaget. Medicinalstyrelsen uttalar bl. a. följande.

Det framlagda förslaget innebär ett tillskott till läkarkåren, som — ehuru

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

det kan synas numerärt relativt obetydligt — kan bli av märkbar betydelse i

framtiden, framför allt genom att det tillföres kåren redan i början på 1970- talet. De starkt ökande studentkullarna under de för den föreslagna intagningsökningen

aktuella åren torde innebära, att kompetensen för tillträde till läkarutbildning

kan hållas på den nuvarande nivån. Någon kvalitetsförsämring av

studentmaterialet behöver alltså inte befaras. Den ökade utbildningen kommer

visserligen att taga i anspråk för undervisningsändamål ett icke oväsentligt

antal läkare, som annars kunde ha gjort en i dagens bristsituation synnerligen

behövlig insats i den egentliga sjukvården. Medicinalstyrelsen anser dock dessa

olägenheter nödvändiga att taga med hänsyn till angelägenheten av att så snabbt

som möjligt öka landets läkarnumerär.

Mentalsjukvårdsberedningen betonar, att det med hänsyn till den radande

kännbara läkarbristen inom mentalsjukvården och de svara rekryteringsförhallandena

är ytterst angeläget, att åtgärder vidtages för att snarast möjligt vidga

läkarrekryteringen.

SACO motsätter sig inte den föreslagna intagningsökningen under förutsättning

att vissa problem som sammanhänger med de studerandes byte av lärosäte

under studiegången kan ges en bättre lösning samt att undervisningsresurserna

— såväl personella som materiella — förstärkes på sätt som beredningen föreslagit.

Organisationen är emellertid inte beredd att fortsättningsvis medverka

till en ytterligare ökning av intagningen till läkarutbildningen utan att en överarbetning

av den år 1961 framlagda läkarprognosen kommer till stånd.

Ett flertal remissinstanser betonar, att en ökad läkarutbildning inte får innebära,

att utbildningens kvalitet försämras eller att stockningar uppkommer

i den fastställda studieordningen med studieförseningar som

följd. — Riskerna i dessa hänseenden kan med det nu framlagda förslaget —

främst med tanke på de knappa tidsmarginalerna för utbyggnaden — komma

att öka, framhåller medicinalstyrelsen. Styrelsen förutsätter dock, att beredningen

funnit dessa svårigheter överkomliga. — SACO framhåller, att man

måste uppmärksamma den fara som består däri, att pressade utbildningsledare

i ett läge av bristande utbildningsresurser inte ser någon annan möjlighet till

lösning än att pruta på utbildningens kvalitet. SACO uttalar i anknytning härtill

bl. a. följande.

De av beredningen föreslagna förstärkningarna av utbildningsresurserna måste

därför betecknas som absolut nödvändiga; detta så mycket mer som det i dessa

resurser redan nu finns åtskilliga luckor, som för närvarande åstadkommer

köbildningar och fördröjningar i studiegången och som alldeles oavsett en ytterligare

ökning av intagningen kräver omedelbara åtgärder. I detta sammanhang

vill SACO också understryka betydelsen av handledande personal under den

kliniska utbildningen. Det är främst behovet av sjuksköterskor som här iir

aktuellt. Bristen på sköterskor vid undervisningssjukhusen är redan nu besvärande

och måste avhjälpas inför en ytterligare intagning av studerande.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. Sveriges läkarförbund och SFS.

Flera remissinstanser betonar, att den flyttning av studerande till

ett annat lärosäte, som vid ett genomförande av beredningens förslag måste

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

ske inför det propedeutiska året är en stor olägenhet. Universitetskanslern

uttalar i detta sammanhang huvudsakligen följande.

Ett dylikt förfaringssätt är inte tillfredsställande och bör endast betraktas

som ett icke önskvärt provisorium. I likhet med medicinska fakulteten i Göteborg

delar jag dock den av beredningen uttalade uppfattningen, att detta förfarande

är att föredra framför en medicinsk utbildning utomlands av svenska

studenter.

SACO, Sveriges lälcarförbund och SFS ifrågasätter om man inte — med hänsyn

till de allvarliga studiesociala problem och studiemässiga nackdelar som är

förknippade med flyttningarna — redan vid intagningen till de medicinska studierna

bör uttaga dem som senare skall överflyttas till annat lärosäte. SFS anför

i huvudsak följande.

Erfarenheterna från uttagningen av de studerande för förflyttning omedelbart

före det propedeutiska årets början visar, att det är förenat med mycket stora

svårigheter att få de hänvisade att acceptera en utbildningsplats vid det nya

lärosätet. Enda möjligheten att lösa detta problem synes vara att införa s. k.

tidighänvisning, dvs. att studenten redan vid antagningen till medicinska studier

hänvisas till Umeå från och med det propedeutiska året.

Förutsättningar vid lärosätena

Göteborg

Medicinska fakulteten i Göteborg finner det möjligt att för teoretisk

utbildning mottaga 168 studerande per år under förutsättning att samtliga

de lokaler, som nu används för utbildning av studerande vid universitetets

matematisk-naturvetenskapliga fakultet och Chalmers tekniska högskola

friställes samt att de för odontologisk utbildning avsedda lokalerna, får tas i

anspråk under en övergångstid. Fakulteten anför huvudsakligen följande.

De av ämnesföreträdama föreslagna omdispositionerna bör komma till stånd

innan utbildningen startas i respektive ämnen. — Om en odontologisk utbildningsanstalt

inrättas i Göteborg, måste nya lokaler uppföras för de prekliniska

ämnenas behov, lämpligen genom tillbyggnader av de teoretiska institutionerna.

Byggnadsstyrelsen anser sig inte med säkerhet kunna uttala sig beträffande

möjligheten att före hösten 1963 utrymma och omdisponera de av andra än

medicinare disponerade lokalerna. En av förutsättningarna härför synes bl. a.

vara att ombyggnadsarbetena kan börja i god tid före slutet av vårterminen

1963. Motsvarande villkor gäller beträffande de åtgärder som begärs vidtagna

sommaren 1962 i de anatomiska och histologiska institutionerna, ehuru dessa

är av betydligt mindre omfattning. Styrelsen yttrar vidare bl. a. följande.

Vid genomgång på platsen av frågor sammanhängande med de förutsatta

ombyggnaderna har styrelsen funnit vissa problem, som kräver ett närmare studium

under det fortsatta projekteringsarbetet och vars tekniska lösning icke

nu kan preciseras. Genom att kursprogram saknas för den blivande undervisningen

i odontologi återstår bl. a. en del oklarheter beträffande sättet att pla
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10b år 1962

nera för den samlade undervisningens behov i den s. k. undervisningsdelen av

anläggningen.

Med anledning härav anser styrelsen det sannolikt, att de av beredningen

upptagna kostnaderna för ombyggnad inte är tillfyllest. I avvaktan på en närmare

utredning av dessa kostnader föreslår styrelsen att för budgetåret 1962/63

till ombyggnadsåtgärder sommaren 1962 och våren 1963 anvisas ett belopp

av 500 000 kronor. Byggnadsstyrelsen avser att hösten 1962 inkomma med närmare

redogörelse för erforderliga åtgärder och de därmed sammanhängande

kostnaderna.

Utrustning sko mmittén för Göteborgs universitet erinrar om att läkarutbildningsberedningen

förutsatt, att de i beredningens promemoria redovisade utrustningskostnaderna

prövas av utrustningskommittén. Från medicinsk-kemiska

institutionens sida har anmälts behov av ett ytterligare anslag för utrustning av

i runt tal 72 000 kr. Vidare har från fysiologiska institutionens sida anmälts

behov av ett ytterligare anslag av 16 000 kr. för viss inredning. Utrustningskommittén

anför dessutom bl. a. följande.

I de begärda utrustningsanslagen har icke inräknats medel för nytillkommande

befattningshavares forskningsverksamhet. Med hänsyn till att det här

gäller nyligen utrustade institutioner har ämnesföreträdarna inte ansett det

möjligt att redan nu avgöra, i vilken utsträckning de nya befattningshavarnas

i professors- eller laboratorsgraden forskningsverksamhet fordrar en komplettering

av redan befintlig apparatur.

Med hänsyn till de omständigheter som berörts i byggnadsstyrelsens utlåtande

över läkarutbildningsberedningens promemoria anser sig utrustningskommittén

för närvarande sakna tillräckligt underlag för att taga ställning till frågan om

behovet av ytterligare medel till inredning och utrustning av institutionerna

för medicinsk kemi, fysiologi och medicinsk fysik på grund av utökningen av

studerandeantalet. För dessa ämnen är utökningen aktuell tidigast under budgetåret

1963/64.

På grundval av infordrade, detaljerade kostnadsberäkningar har utrustningskommittén

beräknat kostnaderna för budgetåret 1962/63 vid ökad intagning

för annan utrustning än forskningsutrustning till 47 000 kr. för anatomiska

institutionen och till 100 000 kr. för histologiska institutionen. Dessa kostnader

anser kommittén sig kunna täcka inom ramen för redan anvisade medel

till inredning och utrustning av dessa institutioner.

Beredningens förslag om nya tjänster för de teoretiska ä mn

e n a kan medicinska fakulteten i Göteborg acceptera under vissa förutsättningar.

Fakulteten framhåller i huvudsak följande.

Fn viss försämring av forskningsresurserna kommer att inträda då relationen

mellan antalet biträdestjänster och antalet kvalificerade tjänster cj synes rimlig.

Fakulteten förutsätter, att det nu framlagda förslaget inte får anses bindande

för framtiden i fråga om tillgång på biträdestjänster.

Enligt fakultetens mening bör den för ämnet histologi föreslagna laboratoriebiträdestjänsten

inrättas fr. o. m. den 1 juli 1962 i stället för — såsom bered
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 år 1962

ningen föreslagit den 1 januari 1963. Därest tjänsten inrättas vid det senare

tillfället skulle detta medföra stora olägenheter för histologiundervisningen.

Denna skall börja i januari 1963 och kurspreparat måste iordningställas innan

undervisningen börjar. Universitetskanslern tillstyrker fakultetens förslag.

Beredningens förslag, att kvalificerade tjänster för såväl

medicinsk som odontologisk undervisning och forskn

i n g skall inrättas vid medicinska fakulteten i Göteborg, bär föranlett en

livlig diskussion.

Medicinska fakulteten i Göteborg erinrar om att vid diskussionerna med

beredningen från fakultetshall starkt framhållits, att ifrågavarande tjänster

huvudsakligen skulle vara bundna till den medicinska fakulteten samt att vederbörande

befattningshavares eller, om så befinnes lämpligt, vederbörande institutions

ordinarie lärares undervisningsskyldighet inom den odontologiska utbildningen

skulle omfatta högst 50 timmar per ar. Enär denna maximering icke

nämnes i promemorian har fakulteten enträget anhållit, att den skulle intagas

i de förslag, som i denna fråga eventuellt kommer att framläggas av överordnade

statliga myndigheter. Fakulteten framhåller bl. a. följande.

Ur den odontologiska utbildningens synvinkel måste det i jämförelse med

timarvoderad undervisning vara en fördel att erhålla undervisning inom ramen

för de kvalificerade medicinska lärarnas ordinarie undervisningsskyldighet. Det

bör dock framhållas, att dessa lärare vanligen saknar odontologisk inriktning,

varför de synes ha begränsade möjligheter att leda forskning inom för odontologin

speciella områden.

Det större akademiska konsistoriet i Göteborg ifrågasätter för sin del starkt

om ett genomförande av beredningens förslag verkligen är ägnat att tillgodose

den odontologiska undervisningens och forskningens behov. Enligt konsistoriets

mening borde i stället vid uppbyggnaden av en ny odontologisk läroanstalt

av den storlek det här gäller allvarligt övervägas, om icke självständiga kvalificerade

lärartjänster borde inrättas enbart för odontologins behov även i de

teoretiska ämnena.

Universitetskanslern framhåller, att frågan om gemensamma tjänster inom

den medicinska fakulteten för undervisning av såväl blivande läkare som blivande

tandläkare aktualiserar den större frågan om hur den prekliniska tandläkarutbildningen

bör ordnas. Detta spörsmål bör enligt kanslerns mening inte

lösas utan en grundlig analys. Kanslern erinrar om att han i annat sammanhang

hemställt om en skyndsam utredning rörande den prekliniska tandläkarutbildningen

och de problem som äger samband därmed. De nu föreslagna tjänsterna

kan enligt kanslern i och för sig anses motiverade för att tillgodose behovet

av undervisning och forskning enbart inom den medicinska fakulteten.

I avbidan på resultatet av den föreslagna utredningen om den prekliniska tandläkarutbildningen

borde dock vid tjänsternas inrättande föreskrivas, att innehavarna

skall vara skyldiga att i den utsträckning och på sätt, som framdeles

kan komma att bestämmas, meddela undervisning och bedriva forskning också

inom odontologin.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10It år 1962

Expertgruppen för odontologisk utbildning i Göteborg, som tagit del av medicinska

fakultetens yttrande, anför att gruppen — med hänsyn till den oklarhet

som synes råda beträffande innebörden av beredningens förslag pa denna punkt

— haft överläggningar med beredningen närmast i syfte att söka utröna skillnaden

mellan beredningens förslag och fakultetens yttrande. Enligt vad gruppen

framhåller i sitt yttrande har därvid från beredningens sida uttalats, att man vid

planeringen av undervisningen för medicinare och odontologer bör utgå från,

att den samlade lärarstaben inom vederbörande institution står till förfogande

för både medicinsk och odontologisk utbildning. Expertgruppen framhåller för

egen del, att beredningens förslag för odontologins vidkommande i så måtto

innebär framsteg, att undervisning för odontologie studerande kommer att ges

av fast engagerade lärarkrafter på hög vetenskaplig niva. Expertgruppen framhåller

vidare bl. a. följande.

De studerande kan genom de gemensamma tjänsterna erbjudas en bättre och

effektivare utbildning än under nuvarande förhållanden. Därmed säkerställes

även en fast organisation av vetenskapligt samarbete mellan odontologi och

medicin inom teoretiska grundforskningsområden, gemensamma för båda disciplinerna.

De vinster, som den föreslagna anordningen sålunda kan väntas medföra

för odontologin, kan likväl icke vare sig från undervisningens eller forskningens

synpunkt tillgodose de önskemål, som ligger bakom förslaget om en

allmän översyn av den prekliniska odontologiska utbildningen. Dessa önskemål

syftar till att skapa med medicin och naturvetenskap likvärdig, kvalitativt högtstående

utbildning med goda betingelser för forskning inom samtliga medicinskteoretiska

läroämnen. För forskningens vidkommande må därvid särskilt framhållas

behovet av kvalificerade, på odontologisk-teoretisk forskning inriktade

lärare, som vid sidan av egen forskning kan ägna sig åt de betydelsefulla uppgifterna

att bära ansvaret för och genomföra odontologisk vidareutbildning inom

de teoretiska grundfacken samt att handleda yngre forskare och doktorander

på området.

Expertgruppen framhåller slutligen, att läkarutbildningsberedningens förslag

synes innebära att kvalificerade lärartjänster inte skulle inrättas enbart för

odontologins behov. Medicinska fakulteten har framhållit, att den föreslagna

lärarförstärkningen beräknats med hänsyn till att högst 50 timmar per ar av

vederbörande institutions samlade undervisningsskyldighet på professors-laboratorsnivå

skulle avsättas för odontologisk undervisning och forskning. I sådant

fall skulle enligt expertgruppen ej ens 50 procent av odontologernas behov av

kvalificerad undervisning bli täckt av lärare på nämnda nivå. Med hänsyn till

den oklarhet som enligt expertgruppens uppfattning fortfarande råder på denna

punkt har gruppen inte ansett sig kunna för närvarande föra fram något förslag

till lärarfrågans lösning.

I fråga om den av beredningen föreslagna tidigarcläggningen av den beslutade

intagningsökningen till de propedeutiska och kliniska kurserna

framhåller nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, att lokalmässigt

föreligger i huvudsak samma förutsättningar den 1 juli 1901 respektive

den 1 juli 1965 som den 1 juli 1967 respektive den 1 juli 1968. De om- och till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 104. år 1962

byggnader, som skapar förutsättningen för den redan beslutade intagningsökningen

måste under alla omständigheter komma till stånd.

Medicinska fakulteten i Göteborg understryker olägenheterna av att de studerande

byter studieort mellan de teoretiska och de proped eu tiska studierna.

Om beredningens plan skall genomföras bör därför enligt fakultetens mening det

propedeutiska årets utbildningsplatser i Göteborg ökas till 160 från och med

höstterminen 1967, vilket innebär ett förverkligande av alternativet F i »Program

för ökad läkarutbildning».

Fakulteten framhåller ytterligare i huvudsak följande.

I sitt remissvar över »Program för ökad läkarutbildning» framhöll fakulteten,

att det skulle bereda vissa svårigheter att mottaga 115 studerande per år

för klinisk utbildning vid Sahlgrenska sjukhuset. Fakulteten ansåg, att det

alternativ, som innefattade 160 studerande per ar från och med det propedeutiska

året, skulle vara lämpligare, under förutsättning att ett tillfredsställande

utformat nytt undervisningssjukhus uppfördes i Göteborg. Realiserandet av

beredningens nu framlagda förslag innebär en serie betydande olägenheter, vilka

bör elimineras genom personal- och medelstilldelning efter äskanden av fakulteten

de närmaste åren. Vidare måste garantier skapas för att icke den situationen

uppkommer, att i Göteborg utbildas medicine kandidater, som inte kan

få vidare utbildning vare sig i Göteborg, i Umeå eller annorstädes. Utvecklingen

av de teoretiska institutionerna i Umeå och av det nya undervisningssjukhuset

i Göteborg måste därför noga följas och eventuella förseningar kompenseras

med en temporär minskning av studentintagningen. Man kan redan nu förutse,

att det fordras stora ansträngningar för att vid ett nytt undervisningssjukhus

i Göteborg kunna mottaga studerande till fjärde studieåret (medicin-kirurgiåret)

höstterminen 1968 enligt alternativ F. Fakulteten vill på allt sätt bidraga till att

den ytterligare utredning, som fordras, genomföres snabbast möjligt och förutsätter,

att den därefter får bedöma tidsplanen.

Stockholm

Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner hinder inte möta mot en tidigareläggning

av den redan beslutade ökningen av antalet propedeutiska och kliniska

utbildningsplatser under den bestämda förutsättningen att de av lärarkollegiet

i remissyttrandena över läkarutbildningsberedningens tidigare betänkande angivna

behövliga förstärkningarna av institutets undervisningsresurser i motsvarande

man kommer tidigare till stand. Lärarkollegiet understryker därvid särskilt,

att det är oundgängligen nödvändigt med en skyndsam planering och ett

effektivt genomförande av erforderliga byggnadsåtgärder.

Direktionen för karolinska sjukhuset anser, att beredningen bort bättre undersöka

möjligheterna att med utnyttjande av befintliga resurser mottaga ett i

jämförelse med beredningens förslag ökat antal kliniska studerande i Göteborg.

Direktionen håller dock före, att antalet studerande vid undervisningen i de

propedeutiska och kliniska ämnena vid karolinska sjukhuset bör kunna utökas

i enlighet med den av beredningen nu uppgjorda tidsplanen under den absoluta

förutsättningen, att vissa minimivillkor uppfylles. Direktionen anför bl. a.

följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 b år 1962

Direktionen anser icke någon möjlighet föreligga att öka antalet studerande

utan en utbyggnad av den patologiska institutionen och hudkliniken. Vidare

erfordras oundgängligen, att väsentliga omändringsarbeten genomföres vid oftalmiatriska,

otiatriska och psykiatriska klinikerna samt att sådana åtgärder vidtages

i personalrekryterande syfte, att tillgängliga vårdplatser kan utnyttjas i

full utsträckning. Det är för närvarande omöjligt att med säkerhet avgöra,

huruvida erforderliga ny-, om- och tillbyggnader kan bli färdigställda till de tidpunkter,

som undervisningen fordrar. Det kan därför bli nödvändigt att under

viss tid taga i anspråk Stockholms stad tillhöriga sjukhus för klinisk undervisning

åt ett antal studerande.

Enligt direktionen torde det vidare vara möjligt att även vid serafimerlasarettet

intaga det ifrågasatta ökade elevantalet dels vid den propedeutiska undervisningen

och dels under medicin-kirurgiåret. Direktionen anför bl. a. följande.

Under förutsättning

sida rests dels vid lärarkollegiets behandling av beredningens tidigare förslag,

dels i petitaskrivelser våren 1961 och i särskilda utredningar som verkställts

åt kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande

m. m., torde i princip två kurser årligen om 40 studerande vardera kunna mottagas.

Därvidlag är det av underordnad betydelse, när denna ökning äger rum,

1964 eller 1967. Förutsättningen är att de ombyggnadsarbeten och de personalförstärkningar,

som är ofrånkomliga, genomföres i omedelbart sammanhang med

nervklinikernas avflyttning och i god tid innan propedeutisk och klinisk undervisning

för ökat antal studerande börjar.

Nämnden jör undervisningssjukhusens utbyggande framhåller, att för Stockholm

gäller detsamma som för Göteborg, nämligen att i huvudsak samma lokalmässiga

förutsättningar finns för en ökning av antalet studerande vid de propedeutiska

och kliniska kurserna den 1 juli 1964 respektive den 1 juli 1965 som

den 1 juli 1967 respektive den 1 juli 1968.

Umeå

Under förutsättning att de av beredningen föreslagna åtgärderna genomföres

samt att vissa ytterligare lärartjänster inrättas och lokalfrågorna får cn tillfredsställande

lösning anser lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå,

att den föreslagna ökningen av studentintagningen i enlighet med beredningens

förslag kan komma till stånd från och med hösten 1964. Organisationskommittén

jör medicinska högskolan i XJmeå ansluter sig till detta uttalande men erinrar

om att den medicinska högskolan för närvarande i åtskilliga avseenden arbetar

under provisoriska förhållanden i fråga om lokaler. En ökning av antalet

studerande kommer att ytterligare accentuera sådana brister. Byggnaden 3 b,

som planeras för att tillgodose de kliniska laboratorieämnenas behov, kan enligt

organisationskommittén inte beräknas vara uppförd vid den för intagningsökningen

aktuella tidpunkten. Tvekan kan vidare råda huruvida byggnaden 3 a,

som skall inrymma lokaler för behandling m. in., kan bli färdig i tid. Organisa
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

tionskommittén understryker lärarkollegiets uttalande, att byggnaden 3 a ovillkorligen

bör vara i allt väsentligt färdigställd, innan den ökade utbildningskapaciteten

påverkar medicin-kirurgiåret, vilket inträffar läsåret 1905/66. När

byggnaden 3 a är färdig och kan ge plats för bl. a. kirurgiska behandlingsutrymmen

skall enligt nu föreliggande planer vissa kliniker flytta från de nuvarande

byggnaderna 1, 2 och 4 till den gamla kirurgibyggnaden. I kirurgibyggnaden

går det emellertid enligt organisationskommitténs uppfattning inte att inrymma

det antal vårdplatser, som ifrågavarande kliniker nu förfogar över. En förutsättning

för den föreslagna intagningsökningen är därför enligt kommittén, att dessa

kliniker erhåller erforderliga lokalutrymmen på annat håll. Organisationskommittén

pekar i detta sammanhang särskilt på vårdplatsbehovet vid kliniken

för obstetrik och gynekologi.

I övrigt understryker organisationskommittén lokalbehovet för ämnet pediatrik

samt berör vidare vårdplatsbehovet för psykiatri och neurologi. Företrädarna

för de båda sistnämnda ämnena har betonat angelägenheten av att det s. k.

neuropsykiatriska blocket snarast möjligt planeras och uppföres.

Enligt nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande synes undervisningslokalerna

för den propedeutiska undervisningen inte erbjuda några större problem.

I likhet med beredningen anser nämnden emellertid, att en ovillkorlig

förutsättning för en ökning av studerandeantalet i de kliniska ämnena är, att

behandlings- och mottagningsavdelningarna i den planerade byggnaden 3 a färdigställs

till början av höstterminen 1965. Nämnden anför härom bl. a. följande.

Någon säkerhet för att så blir fallet föreligger enligt nämndens uppfattning

dock inte för närvarande. Nämnden är emellertid beredd att för sin del söka

medverka till att byggnadsprogrammet genomföres inom den angivna tidsramen.

Ett annat spörsmål av väsentlig betydelse i förevarande sammanhang

gäller lokalförhållandena för klinikerna för pediatrik och obstetrik-gynekologi.

Frågan angående dessa klinikers definitiva förläggning är under utredning av

sjukhushuvudmannen. Det är för närvarande ej möjligt för nämnden att bedöma,

huruvida förutsättningar för ökad undervisning i ämnena kommer att

finnas vid den av beredningen föreslagna tidpunkten (tidigast hösten 1966).

Bedömning härutinnan bör nämnden få avgiva under våren 1962.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att granskningen

och överarbetningen av ritningarna till byggnaden 3 a visat sig bli besvärligare

och kräva längre tid än vad förvaltningsutskottet tidigare räknat med. Det är

därför, menar utskottet, ovisst, om byggnaden kan vara färdigställd innan den

ökade utbildningen påverkar medicin-kirurgi-året.

Behovet av personal med anledning av det ökade antalet studerande

diskuteras av lärarkollegiet vid medicinska högskolan i TJmeå, som framhåller,

att starka skäl framförts från vissa ämnesföreträdare för inrättande av ytterligare

lärar-, amanuens- och assistenttjänster utöver dem som läkarutbildningsberedningen

föreslog i »Program för ökad läkarutbildning». Lärarkollegiet framhåller

bl. a. följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10h år 1962

Framför allt gäller personalbehovet ämnena kirurgi, medicin, patologi, röntgendiagnostik

och socialmedicin. Beträffande de framförda kraven på ytterligare

lärartjänster i kirurgi, medicin och socialmedicin bör framhållas, att en betydande

del av föreläsningsverksamheten i dessa ämnen för närvarande måste

handhavas av biträdande lärare mot arvoden och att svårigheterna i Umeå är

speciellt stora när det gäller att få kompetenta krafter för denna undervisning.

Lärarkollegiet vill särskilt understryka att någon personalförstärkning ej föreslagits

för ämnet kirurgi i »Program för ökad läkarutbildning». Detta ämne

saknade ordinarie ämnesföreträdare då läkarutbildningsberedningen gjorde sin

förberedande utredning och kom därför ej att bevakas i samma grad för Umeås

del som för de övriga högskolornas.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå finner det oavvisligen

nödvändigt, att frågan om personalbehovet ånyo överväges och detta genom

samråd mellan beredningen och lärarkollegiet. Universitetskanslern understryker

likaledes angelägenheten av att en dylik översyn verkställes. Behovet

av personalförstärkning understrykes även av Västerbottens läns landstings

förvaltningsutskott och SFS.

Beredningens förslag, att mentalsjukvårdsberedningen skall erhålla uppdrag

att utreda förutsättningarna för att vid Umedalens sjukhus anordna en enhet

för forskning och undervisning i s. k. tung psykiatri tillstyrkes

av bl. a. lärarkollegiet, som föreslår att det närmare utreds, huruvida

den föreslagna nya enheten skall förläggas till Umedalens sjukhus eller placeras

i anslutning till Umeå lasarett. Kanslern biträder beredningens förslag. Mentalsjukvårdsberedningen

anför, att den ej har någon erinran mot förslaget, och

uttalar bl. a. följande.

Mentalsjukvårdsberedningens byggnads- och utrustningsdelegation avser att

redovisa ett förslag till principplan för upprustningen och utbyggnaden av Umedalens

sjukhus. Delegationen har i samråd med länets landsting övervägt förutsättningarna

att förlägga en forsknings- och undervisningsenhet i omedelbar

anslutning till Umeå lasarett eller till Umedalens sjukhus. Man har därvid funnit

sig böra räkna med att enheten förlägges till sistnämnda sjukhus. Det är

därför för det fortsatta planeringsarbetet av stor vikt, att ståndpunkt snarast

tages till frågan om professurens inrättande och att klarhet vinnes i lokaliseringsfrågan

för en därtill knuten vårdenhet.

4. Flyttning av medicine studerande inför det propedeutiska året

Utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor har i sin förut nämnda

skrivelse den 20 februari 1962 tagit upp frågan om flyttning av medicine studerande

från ett lärosäte till ett annat mellan det andra och tredje studieåret

(det propedeutiska året).

Utredningen framhåller till en början, att den nuvarande organisationen av

den medicinska utbildningen nödvändiggör, att ett visst antal studerande, som

fullföljt de teoretiska studierna vid en läroanstalt, flyttar till en annan läro
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

anstalt för att där slutföra den medicinska utbildningen. Detta sammanhänger

med att utbildningskapaciteten är av varierande storlek på skilda stadier av

utbildningsgången vid de olika lärosätena. Efter att ha berört flyttningarnas

nuvarande omfattning redogör utredningen för bl. a. de bestämmelser, som reglerar

ifrågavarande flyttningar. Dessa bestämmelser har utfärdats av kanslern

för rikets universitet den 6 november 1959. I anslutning till redogörelsen betonar

utredningen angelägenheten från samhällets synpunkt av att tillgängliga

utbildningsplatser verkligen utnyttjas och att alla de åtgärder vidtages, som

kan möjliggöra en obruten studiegång under hela utbildningen.

De senaste årens erfarenheter av de medicinska utbildningsförhållandena i

landet visar enligt utredningen, att betydande svårigheter är förknippade med

flyttningen av de studerande. Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Genom ökningen av antalet medicine studerande har belastningen på de befintliga

utbildningsresurserna vid de fullständiga lärosätena ökat. Svårigheterna

vid dessa lärosäten har bl. a. visat sig i form av stockningar och köbildningar

i studiegången, vilka man sökt komma tillrätta med genom att anordna extra

platser på ordinarie kurser eller genom att sätta in extra kurser. Det är därför

nu mer angeläget än tidigare att samtliga tillgängliga utbildningsplatser inom

landet utnyttjas.

Ett förverkligande av läkarutbildningsberedningens förslag skulle — såsom

framgår av det föregående — innebära, att de studerande i Umeå kommer att

rekryteras från endast Lund (14 studerande) och Göteborg (46 studerande).

De fullständiga lärosäten som ligger närmast Umeå, nämligen Uppsala och

Stockholm, och vilka genom sitt läge borde ha det största naturliga tillflödet

av studerande från Norrland, skulle alltså då inte behöva utbilda studerande

som nödgas byta lärosäte efter avlagd medicine kandidatexamen. Det kan enligt

utredningen bli svårare att vid sådant förhållande helt fylla utbildningsplatserna

i Umeå med studerande, som frivilligt flyttar dit. Utredningen pekar vidare

på att, om tvångsförflyttning av studerande till Umeå skulle komma att

bli nödvändig, dylika åtgärder enligt gällande bestämmelser skulle komma att

beröra cirka 25 procent av de studerande i varje årskurs i Göteborg samt

cirka 12 procent av de studerande i varje årskurs i Lund. Med det sena

urval som gällande bestämmelser medför skulle enligt utredningen en dylik

tvångsförflyttning leda till en viss orättvisa, enär den skulle beröra de studerande

vid skilda lärosäten olika.

Utredningen understryker, att den nuvarande ordningen enligt vilken de som

skall fullfölja sin utbildning i Umeå uttages omedelbart före det propedeutiska

årets början, dvs. omedelbart före flyttningen — oavsett om läkarutbildningsberedningens

nu ifrågavarande förslag om intagningsökning genomföres eller ej

— har den olägenheten, att de studerande har alltför kort tid till förfogande

att förbereda flyttningen. Den omständigheten, att möjligheterna att fortsätta

studierna vid ett och samma lärosäte kan bli beroende av betygen i medicine

kandidatexamen, stimulerar dessutom enligt utredningens erfarenheter till en

icke önskvärd betygshets under de teoretiska studierna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

Med hänsyn till det anförda ifrågasätter utredningen starkt om inte de berörda

olägenheterna är betydligt större än de, som skulle uppkomma med s. k.

tidighänvisning, innebärande att de studerande uttages till propedeutisk

och klinisk utbildning i Umeå redan i samband med intagningen till teoretiska

studier.

Utredningen berör därefter de förut redovisade synpunkter pa flyttningsfragan,

som framkommit vid remissbehandlingen av läkarutbildningsberedningens

nu aktuella promemoria. Därvid uppehåller utredningen sig särskilt vid uttalanden

av SACO, Sveriges läkarförbund och SFS, vilka går ut på att ett system

med tidighänvisning bör införas. Utredningen ansluter sig för sin del till dessa

synpunkter och framhåller, att ett dylikt förfarande, som endast skulle behöva

tillämpas under de tre år som återstår tills de nya teoretiska institutionerna i

Umeå är färdiga, dvs. från och med höstterminen 1962 till och med vårterminen

1965, skulle vara ändamålsenligare än det nuvarande förfaringssättet.

Utredningen anger i huvudsak följande riktlinjer för hur en tidighänvisning

av studerande till Umeå kan anordnas.

De studerande, som skall vinna tillträde till teoretiska kurser i Lund och

Göteborg men som senare skall fortsätta sin utbildning i Umeå torde kunna

utses genom ett urvalsförfarande inom ramen för de bestämmelser, som gäller

beträffande tillträde till medicinska studier. Vid ansökan om sådant tillträde

skulle anges önskemål om att bli hänvisad förutom till lärosätena i Uppsala,

Lund, Göteborg eller Stockholm även till Lund med senare överflyttning till

Umeå (lämpligen benämnd Lund-Umeålinjen) eller till Göteborg med senare

överflyttning till Umeå (lämpligen benämnd Göteborg-Umeålinjen). Urvalet av

studerande på de sex utbildningslinjerna skulle därvid kunna ske på samma

sätt som nu tillämpas för urvalet av studerande till de fyra nu fullständiga lärosätena.

Förfaringssättet överensstämmer i princip med det som tillämpas vid

uttagningen av de odontologie studerande, som skall genomföra studierna i både

Stockholm och Umeå.

Under förutsättning att riksdagen bifaller läkarutbildningsberedningens nu

föreliggande förslag om ökad intagning av medicine studerande skulle vid ett

genomförande från och med höstterminen 1962 av det av utredningen skisserade

förfaringssättet följande fördelning av studerande på olika utbildningslinjer bli

aktuell.

Utbildningslinje studerande

Uppsala ............................................... 45

Lund ................................................. 53

Lund-Umeå............................................ 7

Göteborg .............................................. 60

Göteborg-Umeå ........................................ 24

Stockholm............................................. 84

273

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

I likhet med läkarutbildningsberedningen har utredningen antagit, att avgångsfrekvensen

under de teoretiska studierna utgör cirka 4—5 procent av det

totala antalet studerande.

Den föreslagna tidighänvisningen till Umeå bör enligt utredningen kunna

föreskrivas såsom övergångsbestämmelser till de av kanslern den 15 juni 1961

fastställda bestämmelserna för intagning av medicine studerande till de teoretiska

kurserna. Ifrågavarande övergångsbestämmelser skulle endast behöva tilllämpas

vid intagningen av studerande från och med höstterminen 1962 till och

med vårterminen 1965. Det bör, enligt utredningen, ankomma på kanslern att

utfärda närmare föreskrifter härom.

Utredningen framhåller avslutningsvis, att den i detta sammanhang inte funnit

anledning att beröra de studerandes enligt utredningens mening i och för sig

välmotiverade krav, att av statsmedel erhålla ersättning för de kostnader, som

är förenade med flyttningen, och att en tryggad bostadsproduktion i Umeå

garanteras dem.

5. För medicinsk och odontologisk undervisning och forskning

gemensamma tjänster

Utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m.m. har i sin förut

nämnda skrivelse den 20 februari 1962 analyserat frågan om gemensamma tjänster

för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning.

Utredningen erinrar om att såväl de odontologiska läroanstalterna som de

medicinska läroanstalter, vid vilka preklinisk tandläkarundervisning meddelas,

sedan länge framställt krav på ordinarie lärartjänster i de teoretiska läroämnena,

avsedda för den odontologiska undervisningen. I promemorian anföres,

att man i dessa sammanhang framhållit, att den odontologiska vetenskapens

utveckling är helt beroende av att den teoretisk-medicinska grundforskningen

med odontologisk inriktning får egna ämnesföreträdare med sådan akademisk

kompetens, att de kan leda och ansvara för även forskning och forskningsundervisning.

Dessa önskemål hade emellertid endast förverkligats för ämnet odontologisk

farmakologi, i vilket ämne självständiga laboraturer inrättats vid tandläkarhögskolorna.

Utredningen redovisar i detta sammanhang dessutom de förslag

läkarutbildningsberedningen framlagt i ämnet i sitt betänkande »Program

för ökad läkarutbildning». Härom anför utredningen bl. a. följande.

I samband med diskussionerna om den erforderliga lärarförstärkningen vid

ökad intagning av medicine studerande till de teoretiska kurserna i Stockholm,

uppmärksammade beredningen även behovet av lärarförstärkning för odontologins

del. Beredningen förordade, att vid anatomiska institutionen en prosektorstjänst

och vid histologiska institutionen en lektorstjänst skulle inrättas med

uppgift att tillgodose såväl tandläkarutbildningens behov som de ökade behoven

för läkarutbildningen. I propositionen 1961:108 togs inte någon ställning till

förslagen i denna del. Chefen för ecklesiastikdepartementet förutsatte dock, att

vid myndigheternas kommande äskanden förslag skulle framläggas i huvudsak

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101/. år 1962

enligt den plan, som redovisats i beredningens betänkande. I sin framställning

om anslag till avlöningar vid karolinska institutet för budgetåret 1962/63 framlade

universitetskanslern förslag om inrättande av en prosektur i vartdera ämnet

anatomi och histologi samt ett universitetslektorat i vartdera ämnet kemi

och fysiologi. Departementschefen har i 1962 års åttonde huvudtitel (s. 407) tillstyrkt

detta förslag och framhållit, att samtliga nämnda tjänster i enlighet med

läkarutbildningsberedningens förslag bör vara gemensamma för medicinsk och

odontologisk undervisning och forskning.

Vid medicinska fakulteten i Göteborg har frågan om för medicinsk och odontologisk

undervisning och forskning gemensamma tjänster blivit aktuell i och

med att läkarutbildningsberedningen i sin promemoria av den 4 oktober 1961

bl. a. föreslagit inrättande av en professur i ämnet medicinsk kemi, en prosektur

i vartdera ämnet anatomi och histologi samt ett universitetslektorat i ämnet

fysiologi. Enligt förslaget bör nämligen tjänsterna i fråga även kunna tillgodose

den framtida tandläkarhögskolans i Göteborg behov av topptjänster inom de

berörda ämnena.

Efter att ha berört de vid remissbehandlingen av läkarutbildningsberedningens

promemoria den 4 oktober 1961 framförda — i det föregående sammanfattningsvis

återgivna — synpunkterna diskuterar utredningen de allmänna förutsättningarna

för att inrätta för medicin och odontologi gemensamma

tjänster. Enligt utredningens uppfattning berör de prekliniska ämnena i den medicinska

och i den odontologiska utbildningen samma områden och är därmed,

såvitt gäller typ och undervisningskaraktär, i huvudsak lika; studiekursernas

omfattning är däremot olika för medicinare och odontologer. Utredningen anför

i anslutning härtill i huvudsak följande.

I de flesta delar av ett visst ämne är den medicinska undervisningen detaljrikare

och går mera på djupet, eftersom den syftar mot en för läkaren nödvändig

förståelse av hela den mänskliga organismens byggnad och funktion. I vissa

avseenden kräver å andra sidan den odontologiska undervisningen en mera

inträngande behandling av stoffet, t. ex. när det rör munhalans och tändernas

särdrag. Storleken och arten av dessa olikheter mellan medicinsk och odontologisk

undervisning växlar från ämne till ämne.

Med hänsyn till att den medicinska och den odontologiska undervisningen i

ett och samma prekliniska ämne till sin karaktär är i huvudsak likartad, finns

det skäl att sammanhålla denna undervisning inom en gemensam institution.

Risk finns för att fristående institutioner för de odontologiska prekliniska ämnena

— med hänsyn till ifrågavarande undervisnings mindre omfattning — inte

skulle kunna förses med samma forskningsresurser som motsvarande medicinska

institutioner. Om de odontologiska institutionerna lokalmässigt avgränsas, kan

det finnas anledning befara, att den odontologiska forskningen på nu berörda

områden skulle bli outvecklad och amatörmässig.

Enligt utredningen bör uppdraget att svara för såväl den medicinska som den

odontologiska undervisningen inom ett visst ämne därför ges åt ifrågavarande

institutions samlade lärarstab. Härom tillägger utredningen bl. a. följande.

Lärarna vid en institution har vanligtvis var för sig olika forskningsinriktningar

och är därigenom särskilt kvalificerade att meddela undervisning inom

skilda områden av ämnet. Det iir angeläget, att samtliga studerande — såväl

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr lOJf år 1962

medicinare som odontologer — får del av den undervisning, som kan meddelas

av den mest kvalificerade läraren inom varje särskilt område. Detta skulle

motivera, att uppdraget ges åt en institutions samlade lärarstab.

Enligt utredningens uppfattning var det för läkarutbildningsberedningen inte

praktiskt möjligt att i samband med utarbetande av de förslag till personalökningar,

som föranleddes av de ökade anspråken på den medicinska utbildningsorganisationen,

föreslå en dylik organisation. I stället hade denna beredning

förordat, att för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning

gemensamma nya tjänster skulle inrättas. — Utredningen anser att innehavarna

av dessa nya tjänster — en vid varje institution — bör bli ansvarig för ledningen

av den odontologiska undervisningen, även om institutionens samlade

lärarstab gemensamt har att meddela ifrågavarande undervisning. Utredningen

anför vidare huvudsakligen följande.

Den föreslagna anordningen skulle i framtiden resultera i att det vid de medicinsk-teoretiska

institutionerna skulle finnas lärare, som vore närmast ansvariga

för den odontologiska undervisningen. Dessa lärare bör emellertid organisatoriskt

vara underställda institutionschefen, som har att fördela institutionens

totala undervisning på den tillgängliga lärarstaben. I den forskning, som bedrivs

vid en medicinsk-teoretisk institution, bör de olika lärarna vid institutionen,

i den mån deras forskningsinriktning gör det möjligt, behandla odontologiska

problem. Den odontologiska forskningen bör således inte förbehållas enbart

den lärare, som är ansvarig för den odontologiska undervisningen, även om denne

naturligtvis är den som närmast kan tänkas ägna sig åt sådana forskningsproblem.

Principen bör vidare vara, att institutionen i dess helhet får ansvaret att

rekrytera forskare till såväl medicinsk som odontologisk forskning samt att ge

forskarntbildning inom båda ämnesområdena. Vad nu föreslagits bör gälla, oavsett

vilken typ av kvalificerad ordinarie lärartjänst, som inrättas vid en institution

för att tillgodose behoven för såväl medicinsk som odontologisk undervisning

och forskning.

Utredningen förordar följande tillsättningsförfarande.

Vid bedömningen av de sökandes kompetens till en kvalificerad tjänst av här

ifragasatt slag bör beaktas, att saväl medicinska som odontologiska meriter tillmätes

värde. Goda meriter inom både den medicinska och den odontologiska

delen av ämnesområdet måste tillmätas större värde än meriter av motsvarande

kvalitet inom enbart ettdera av nämnda områden. De sakkunniga bör sålunda

bedöma saväl medicinsk som odontologisk forskning inom det berörda ämnet.

Förslag till sakkunniga för dessa tjänster bör med hänsyn härtill inhämtas från

de medicinska fakulteterna (motsvarande) och från tandläkarhögskolornas lärarkollegier.

— När de infordrade sakkunnigutlåtandena inkommit, bör vederbörande

tandläkarhögskolas lärarkollegium få tillfälle att yttra sig över dem.

Yttrandet bör överlämnas till den medicinska fakulteten (motsvarande) för att

tagas i beaktande vid placeringen av de sökande i förslagsrum till tjänsten. Yttrandet

från tandläkarhögskolans lärarkollegium bör sedan som bilaga medfölja

fakultetens handlingar vid överlämnandet av ärendet till kanslern.

Tjänstgöringsskyldigheten för innehavare av de gemensamma

tjänsterna bör enligt utredningens uppfattning innefatta skyldighet att planera

och sammanhålla den odontologiska undervisningen och föreslå fördelning av

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majrts proposition nr 10h år 1962

läraruppgifter för denna undervisning inom ramen för vederbörande institutions

hela verksamhet. Institutionschefen föreslås skola i samråd med ifrågavarande

lärare bestämma i vilken utsträckning och för vilka avsnitt av undervisningen

de vid institutionen tillgängliga kvalificerade lärarkrafterna skall anlitas. Vid

detta lärarval bör enligt utredningens mening riktmärket vara, att varje lärare

meddelar den undervisning, som bäst sammanfaller med hans eget forskningsområde

och intresseinriktning. På detta sätt kommer enligt utredningen den

särskilt för odontologisk undervisning avsedde läraren att ansvara för uppläggningen

av denna undervisning och möjligen även meddela huvuddelen av den

kvalificerade odontologiska undervisningen. I princip bör emellertid enligt utredningen

institutionens samtliga lärare deltaga i den odontologiska undervisningen.

På innehavaren av ifrågavarande gemensamma tjänst föreslås dessutom ankomma

att under institutionschefens överinseende leda och övervaka den övriga

undervisningspersonal och den tekniska personal, som särskilt anställts för den

odontologiska undervisningen.

I enlighet med arten av sin tjänst bör enligt utredningen innehavaren av en

för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning gemensam tjänst

ha säte och stämma i såväl den medicinska fakulteten som det odontologiska

lärarkollegiet (motsvarande).

Avslutningsvis understryker utredningen, att förslaget om samordning av

den medicinska och odontologiska undervisnings- och forskningsorganisationen

står i överensstämmelse med 1955 års universitetsutredning i olika sammanhang

redovisade principiella tanke, att uppkommande utbildningsbehov bör

tillgodoses inom ramen för befintliga fakulteter (motsvarande) och icke genom

tillskapande av fristående och därför ofta i viss mån isolerade fackhögskolor.

Utredningen erinrar om att den moderna utvecklingen inom naturvetenskapen

kännetecknas av bl. a. att gränserna mellan vetenskapens olika delar suddas ut.

Utredningen understryker, att det därför kan vara motiverat, att vid den fortsatta

utbyggnaden av universitets- och högskoleorganisationen beakta möjligheterna

av en samordning av undervisnings- och forskningsenheter av traditionell

typ. Detta är enligt utredningen särskilt angeläget, när fråga är om två

från såväl undervisningens som forskningens synpunkt så näraliggande områden,

som den teoretiska medicinen och den teoretiska odontologin.

Tillkomsten av kvalificerade lärartjänster vid de teoretisk-medicinska institutionerna

med uppgift att även ansvara för odontologisk undervisning och

forskning innebär enligt utredningen otvivelaktigt en förstärkning för odontologins

del. Utredningen räknar med att denna lärarförstärkning skall resultera

i att de berörda institutionerna i sin helhet skall känna ansvar för den odontologiska

undervisningen och forskningen på samma sätt som för den medicinska,

och att institutionernas samtliga resurser — såväl personella som materiella

_ i rimlig utsträckning kan få disponeras även för odontologisk verksamhet.

Detta skulle enligt utredningen ge garantier för eu hög kvalitet på den teoretiska

delen av tandläkarundervisningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 U år 1962

6. Departementschefen

Resultaten av det utredningsarbete om läkarbehov och läkartillgång, som

förelädes förra årets riksdag i propositionen 1961: 108, gav klara och entydiga

belägg för att energiska insatser fordras från samhällets sida för att öka de

medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet. 1961 års riksdagsbeslut om

ökad läkarutbildning, som grundade sig på förslag av läkarutbildningsberedningen,

innebär att den årliga intagningen av nybörjare till medicinska studier skall

ökas från 453 till 560 studerande. Denna ökning har i utredningsarbetet kallats

läkarutbildningsberedningens alternativ C. Den första etappen av ökningen inleddes

i januari i år vid intagningen av nybörjare till kurserna i anatomi i Lund,

Göteborg och Stockholm, medan den andra etappen kommer att börja i och med

att medicinska högskolan i Umeå — som nu meddelar klinisk och fr. o. m. hösten

i år även propedeutisk utbildning — fr. o. m. budgetåret 1965/66 bygges ut till

ett fullständigt medicinskt lärosäte.

Enligt riksdagens beslut borde den ökning av antalet studerande, som sålunda

redan börjat genomföras, ses som ett första steg mot en fortsatt ytterligare utbyggnad

av utbildningskapaciteten. Erforderligt utrednings-, förhandlings- och

planeringsarbete borde därför sättas i gång omedelbart för att få till stånd en

ytterligare ökning. Arbetet borde inriktas på en planering för i första hand en

ökning upp till åtminstone omkring 650 årligen nyintagna studerande. Denna

ökning har benämnts läkarutbildningsberedningens alternativ F.

Med anledning av detta riksdagens beslut har jag uppdragit åt läkarutbildningsberedningen

att biträda med det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet.

Beredningen har härvid till en början — med hänsyn till angelägenheten av

en snar ökning av tillgången på läkare — utrett möjligheterna att genomföra en

snabbare ökning av antalet medicine studerande än vad som befanns möjligt

vid den tidpunkt då 1961 års riksdagsbeslut fattades. Beredningen har i detta

syfte haft överläggningar med bl. a. företrädare för den medicinska fakulteten i

Göteborg, den medicinska högskolan i Umeå och berörda sjukvårdshuvudmän.

Härvid har — sasom framgar av den förut lämnade redogörelsen för de förslag

beredningen framlagt i eu i oktober 1961 överlämnad promemoria — förutsättningar

befunnits föreligga för en ökning av utbildningskapaciteten med ytterligare

48 platser per år redan fr. o. m. höstterminen 1962. Enligt beredningen, som

betecknat sitt förslag som en deletapp till alternativet F, kan dessa 48 platser

anordnas vid de teoretiska institutionerna i Göteborg, varigenom den årliga intagningen

av studerande där skulle öka från 120 till 168. Med hänsyn till att den

propedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten inte är lika stor som de teoretiska

institutionernas vid detta lärosäte och för närvarande inte kan byggas ut

i den omfattning som krävs för att möjliggöra en obruten utbildningsgång, förutsätter

den ökade intagningen att fler studerande än nu flyttar från Göteborg

till andra lärosäten — i första hand till Umeå — sedan de avlagt medicine kan
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 10år 1962

didatexamen. Beredningen har därför föreslagit, att den utbyggnad av den propedeutiska

och kliniska utbildningskapaciteten i Göteborg, Stockholm och Umeå,

som 1961 års riksdag fattat beslut om, skall inledas tre år tidigare än vad som

förutsätts i riksdagsbeslutet, dvs. budgetåret 1964/65 i stället för budgetåret

1967/68. Den årliga intagningen av studerande till den propedeutiska och kliniska

utbildningen skulle härigenom fr. o. m. höstterminen 1964 öka med 15

studerande i Göteborg, 12 studerande i Stockholm och 20 studerande i Umeå.

Fr. o. m. läsåret 1967/68 kommer emellertid den propedeutiska och kliniska

utbildningskapacitet som enligt beredningens förslag sålunda skall astadkommas

redan fr. o. m. läsåret 1964/65 att tagas i anspråk av det ökade antal studerande

som enligt 1961 års riksdagsbeslut kommer att börja teoretiska studier höstterminen

1965. Vid sistnämnda tidpunkt skall nämligen de teoretiska institutionerna

i Umeå stå färdiga för intagning av nybörjare. De 62 studerande, som

läsåret 1965/66 börjar sina medicinska studier i Umeå avses skola kunna genomföra

hela sin medicinska utbildning där. Sina propedeutiska studier börjar dessa

studerande läsåret 1967/68, vilket betyder att någon flyttning av studerande

från andra lärosäten till Umeå därefter inte kan ske. Den av beredningen föreslagna

intagningsökningen kan från dessa utgångspunkter således endast pågå

under tre år, fr. o. m. höstterminen 1962 t. o. m. vårterminen 1965. Läkarutbildningsberedningen

har emellertid framhållit i sin promemoria, att den

räknar med att i Göteborg en årlig intagning till teoretiska studier av 168 studerande

även därefter kan bibehållas och en ökning av antalet propedeutiska och

kliniska utbildningsplatser från 115 till 160 påbörjas, allt enligt alternativet F.

Vid remissbehandlingen av beredningens förslag har medicinska fakulteten i

Göteborg understrukit angelägenheten av att fr. o. m. höstterminen 1967 antalet

propedeutiska och kliniska utbildningsplatser i Göteborg ökas i enlighet med

nämnda alternativ. Därigenom skulle de teoretiska institutionernas utbildningskapacitet

även i fortsättningen kunna utnyttjas till fullo och förutsättningar

skapas för en obruten studiegång vid lärosätet.

Läkarutbildningsberedningen har med en till mig ingiven skrivelse, dagtecknad

den 15 februari 1962, redovisat de preliminära resultaten av de undersökningar

beredningen gjort om möjligheterna att permanent förverkliga alternativet

F i Göteborg. Beredningen avser att senare överlämna en fullständig redogörelse

för förutsättningarna för en intagningsökning av ifrågavarande omfattning.

Av beredningens nu överlämnade redovisning inhämtas huvudsakligen

följande.

Beredningen har haft överläggningar med företrädare för sjukvårdsförvaltningen

i Göteborgs stad angaende möjligheterna att tillhandahalla ett ökat antal

kliniska utbildningsplatser i Göteborg. Beredningen har därvid informerats om

det utrednings- och planeringsarbete som sjukvårdsstyrelsen i Göteborg för närvarande

på uppdrag av stadsfullmäktige bedriver rörande möjligheterna att

bygga ett nytt centralsjukhus, benämnt Östra sjukhuset. Plats för sjukhusbe
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104. år 1962

byggelse har reserverats på mark vid Smörslottet i Sävenäs. Några detaljerade

förslag föreligger ännu inte, men av den information styrelsen lämnat om det

föreslagna nya sjukhusets organisation framgår, att man räknar med att detta

bl. a. kommer att innehålla en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, en kvinnoklinik,

en psykiatrisk klinik, kliniska laboratorier och röntgenavdelning. Vidare

diskuteras att till sjukhuset förlägga en infektionsklinik, vilken skulle ersätta det

nuvarande epidemisjukhuset, samt en ortopedisk klinik och en geriatrisk klinik.

Eventuellt kommer även en barnklinik att förläggas till sjukhuset. Enligt sjukvårdsstyrelsens

mening bör Östra sjukhuset på lämpligt sätt kunna anpassas för

undervisning och forskning. En förutsättning härför är enligt styrelsen, att en

överenskommelse kan nås med staten angående lämplig fördelning mellan stat

och kommun av de kostnader som ett åtagande från stadens sida att tillhandahålla

undervisnings- och forskningsmöjligheter vid sjukhuset skulle medföra.

Med utgångspunkt i den av sjukvårdsstyrelsen skisserade organisationen för

Östra sjukhuset har läkarutbildningsberedningen utarbetat en utbildningsplan

för en intagning av 160 studerande per år i de kliniska och propedeutiska ämnena.

Beredningen räknar enligt denna plan med undervisning i ämnena medicin,

kirurgi, psykiatri, röntgendiagnostik och de kliniska laboratorieämnena av 100

studerande per år vid Sahlgrenska sjukhuset och 60 studerande per år vid Östra

sjukhuset. Eventuellt kan samma fördelning av de studerande komma att tilllämpas

vid de propedeutiska översiktskurserna; dock räknar beredningen med

en fördelning av 80 studerande vid vartdera sjukhuset i ämnet patologi. Beredningen

räknar vidare med att undervisningen av samtliga 160 studerande i ämnena

obstetrik-gynekologi, radioterapi, dermato-venereologi, ftisiologi och socialmedicin

förlägges till Sahlgrenska sjukhuset och i ämnet klinisk epidemiologi till

Östra sjukhuset, därest en infektionsklinik kommer till stånd vid detta sjukhus.

Därav följer, att från den medicinska undervisningens synpunkt ianspråktagande

av någon kvinnoklinik ej erfordras vid Östra sjukhuset. Undervisning i ämnena

oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi och neurologi synes enligt beredningen

kunna beredas samtliga 160 studerande vid Sahlgrenska sjukhuset med ianspråktagande

av de polikliniker inom motsvarande specialiteter, som planeras

vid Östra sjukhuset. I fråga om undervisningen i ämnet pediatrik har beredningen

ännu inte framlagt något förslag, emedan frågan om barnsjukvårdens

framtida ordnande i Göteborg för närvarande utredes. Beredningen betraktar

dock för sin del en koncentration av undervisningen i detta ämne till Sahlgrenska

sjukhuset som den troligaste lösningen. Undervisning i de propedeutiska

ämnena bakteriologi och farmakologi samt i ämnena hygien, rättsmedicin och

krigsmedicin synes enligt beredningen kunna beredas amtliga 160 studerande i

de lokaler som utnyttjas för ändamålet. En fördelning av de studerande mellan

de båda sjukhusen i enlighet med nu redovisade preliminära förslag förutsätter

enligt beredningen en viss omorganisation av Sahlgrenska sjukhuset.

Beredningen framhåller vidare, att den av sjukvårdsstyrelsen inhämtat, att

det synes vara möjligt att färdigställa Östra sjukhusets kliniker inom den tid,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 b år 1962

som fordras för att möjliggöra en obruten studiegång för samtliga de studerande

1 Göteborg, som börjar sina prekliniska studier höstterminen 1965. Beredningen

är emellertid medveten om att förseningar i byggnadsprogrammet kan komma

att rubba tidsplanen. Skulle det visa sig omöjligt att i tid tillhandahålla behövligt

antal utbildningsplatser i Göteborg, kan man enligt beredningen överväga

att flytta erforderligt antal studerande från Göteborg till Lund-Malmö höstterminen

1967. Beredningen håller för närvarande på att utreda förutsättningarna

för ökad läkarutbildning på sistnämnda orter och har funnit, att möjligheter

finns att där mottaga ett ökat antal studerande i de propedeutiska och kliniska

ämnena. Beredningen understryker att eventuella förseningar i byggnadsprogrammet

för Östra sjukhuset måste vara kända redan hösten 1964. En eventuell

ökning av intagningen av studerande till de prekliniska kurserna i Lund

fr. o. m. höstterminen 1965 i enlighet med alternativet F måste nämligen uppskjutas,

om den propedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten i LundMalmö

senare måste tagas i anspråk för studerande från Göteborg. Skulle det

under sommaren 1965 inte visa sig möjligt att tillhandahålla den erforderliga

utbildningskapaciteten i vare sig Lund-Malmö eller Göteborg måste enligt beredningen

som en absolut sista utväg den åtgärden vidtagas, att intagningen i de

teoretiska ämnena i Göteborg minskas för en eller ett par terminer under det

att man avvaktar det försenade byggnadsprogrammets förverkligande.

Beredningen uppehåller sig även vid den förstärkning av de personella och

materiella resurserna som den ytterligare utbyggnaden av den propedeutiska

och kliniska utbildningskapaciteten i Göteborg enligt alternativet F kräver. Den

totala årliga kostnadsökningen för en dylik utbyggnad utöver den av riksdagen

redan beslutade uppskattar beredningen till i runt tal 2 120 000 kr.; härvid har

beredningen dock inte kunnat inräkna kostnaderna för statsverkets ersättning

till Göteborgs stad för stadens eventuella åtagande att tillhandahålla undervisnings-

och forskningsmöjligheter vid det planerade nya sjukhuset. I

I likhet med läkarutbildningsberedningen anser jag det ytterst angeläget att

alla möjligheter att öka läkarutbildningen utan dröjsmål tillvaratages. Beredningens

förslag i promemorian den 4 oktober 1961 om en snabbare ökning av utbildningskapaciteten

än som förutsattes i 1961 års riksdagsbeslut utgör enligt

min mening ett värdefullt initiativ och synes mig väl ägnat att läggas till grund

för ett ställningstagande. Vissa svårigheter är, såsom också framgått av remissbehandlingen,

förknippade med ett genomförande. Jag återkommer i det följande

till hithörande frågor. Redan här vill jag emellertid framhålla, att det samlade

utredningsmaterialet övertygat mig om att den av beredningen förordade kombinationen

av en kapacitetsökning vid de teoretiska institutionerna i Göteborg

med en tidigareläggning av den i övrigt redan beslutade ökningen skall kunna

genomföras. De årliga kostnaderna för kapacitetsökningen vid de teoretiska institutionerna

i Göteborg vid full utbyggnad har beredningen uppskattat till ca

780 000 kr. Härtill kommer engångskostnader, som av beredningen beräknats till

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 10b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

690 000 kr. Anslagsförstärkningarna för budgetåret 1962/63 synes enligt beredningen

kunna begränsas till ämnena anatomi och histologi. Vid min granskning

av beräkningarna har jag funnit den av beredningen förordade kostnadsramen

väl avvägd och ägnad att tjäna som underlag för den fortsatta bedömningen av

anslagsfrågorna.

Under hänvisning till vad jag nu anfört förordar jag, att det årliga antalet

nybörjarplatser vid de teoretiska institutionerna i Göteborg ökas från 120 till

168 budgetåren 1962/63—1964/65. Den totala intagningskapaciteten i landet

skulle därmed från hösten 1962 uppgå till 546 nybörjarplatser. Vidare förordar

jag att ökningen av den årliga intagningen av studerande till propedeutisk och

klinisk utbildning vid medicinska fakulteten i Göteborg, karolinska institutet i

Stockholm och medicinska högskolan i Umeå inledes höstterminen 1964 i stället

för såsom tidigare beslutats höstterminen 1967. Därigenom kommer en årsgrupp

studerande vid de propedeutiska och kliniska kurserna vid nämnda lärosäten

att öka till 115 i Göteborg, 160 i Stockholm och 60 i Umeå. Den av mig

nu förordade ökade intagningen bör i huvudsak genomföras på det sätt läkarutbildningsberedningen

föreslagit.

Innan jag övergår till vissa enskildheter i förslagen och till frågan om medelsbehovet

för budgetåret 1962/63 vill jag något beröra frågan om en framtida

ytterligare utbyggnad av utbildningskapaciteten i Göteborg. Jag har nyss relativt

utförligt redogjort för läkarutbildningsberedningens redovisning av förutsättningarna

för en utbyggnad av de medicinska undervisningsresurserna i Göteborg

i överensstämmelse med alternativet F. Den av mig nu förordade ökningen

av utbildningskapaciteten synes emellertid inte böra betraktas som en engångsåtgärd

för att temporärt öka läkarutbildningen utan — vilket även läkarutbildningsberedningen

avsett — såsom en deletapp till förverkligandet av

alternativet F. Beredningens redogörelse tyder på att goda möjligheter föreligger

för att efter 1965 fullfölja ökningen av antalet medicine studerande i Göteborg

enligt detta alternativ. Jag förutsätter, att beredningen ytterligare undersöker

dessa möjligheter under sitt fortsatta utredningsarbete. Därest det inte skulle

visa sig möjligt att åstadkomma förutsättningar i Göteborg för att få till stånd

en ökad propedeutisk och klinisk utbildningskapacitet av nu ifrågavarande omfattning,

bör andra utvägar för ett förverkligande av alternativet F prövas.

Jag övergår nu till att behandla vissa enskildheter i läkarutbildningsberedningens

förslag. Rörande förutsättningarna i fråga om tillgång på lokaler m. m. vid de

olika lärosätena vill jag med anledning av synpunkter och påpekanden som

framkommit vid remissbehandlingen anföra följande.

I Göteborg måste vissa ombyggnadsarbeten ske vid de teoretiska institutionerna

för att den prekliniska utbildningskapaciteten skall kunna ökas på föreslaget

sätt. Enligt vad jag under hand inhämtat synes möjligheterna att få dessa

arbeten klara, innan institutionerna beröres av den ökade intagningen av stu
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10It år 1962

derande, vara goda. Jag återkommer i det följande till frågan om medelsanvisning

för ändamålet.

I Stockholm synes inga allvarligare hinder finnas mot en tidigareläggning av

ökningen av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser. Även om man

för närvarande inte med absolut säkerhet kan avgöra om erforderliga ny-, omoch

tillbyggnader kan bli färdigställda vid de tidpunkter då undervisningen vid

berörda kliniker och institutioner påverkas av det ökade antalet studerande,

synes detta med hänsyn till möjligheten att anordna särskilda kurser inte hindra

genomförandet av den förordade ökningen av utbildningskapaciteten. Jag vill i

detta sammanhang erinra dels om det arbete som för närvarande pågår med att

upprätta förslag till ny generalplan för karolinska sjukhuset, dels om att Kungl.

Maj:t nyligen tillkallat en sakkunnig med uppgift att verkställa utredning rörande

de byggnadsåtgärder m. m. som erfordras vid de lokaler, som friställes vid

serafimerlasarettet, när nervklinikerna vid lasarettet år 1963 flyttas till karolinska

sjukhuset. Vidare avser chefen för inrikesdepartementet att senare denna

dag föreslå att kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets

utbyggande m. m. med anledning av den på grundval av propositionen 1961:108

beslutade ökningen av antalet studerande får Kungl. Maj:ts uppdrag att upptaga

förhandlingar med Stockholms stad rörande åtgärder för att tillgodose behoven

av ökade utrymmen för undervisning och forskning vid patologiska institutionen

vid Sabbatsbergs sjukhus m. m.

Såväl läkarutbildningsberedningen som åtskilliga remissinstanser har understrukit

angelägenheten av att byggnaden 3 a i Umeå, som skall inrymma vissa

lokaler för behandling m. m., i allt väsentligt är färdigställd, innan den ökade

utbildningskapaciteten påverkar undervisningen i medicin och kirurgi, vilket

inträffar höstterminen 1965. Enligt vad jag under hand erfarit torde byggnaden

3 a sannolikt inte kunna färdigställas förrän till den 1 januari 1966, vilket

således skulle innebära att den ökade intagningen av studerande till de kliniska

kurserna kommer att försenas en termin. Vissa möjligheter torde emellertid föreligga

för att kliniska utbildningsplatser skall kunna beredas de 10 studerande

det här gäller. Det bör ankomma på läkarutbildningsberedningen att med uppmärksamhet

följa eventuella förskjutningar i tidsprogrammet för färdigställandet

av byggnaden 3 a samt, därest försening inträffar, inkomma med förslag om

erforderliga åtgärder för att en motsvarande försening i tidsprogrammet för den

ökade läkarutbildningen skall undvikas.

Ett flertal remissinstanser har uppehållit sig vid frågan om behovet av en personalförstärkning

vid medicinska högskolan i Umeå utöver den som högskolan

avses få med anledning av den intagningsökning som 1961 års riksdag fattat

beslut om. Det bör ankomma på vederbörande myndigheter att petitavägen

framlägga förslag om de förstärkningar som anses erforderliga. Dessa förslag får

sedan på vanligt sätt prövas i budgetarbetet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts •proposition nr 104 år 1962

Enligt läkarutbildningsberedningens uppfattning föreligger behov av en förstärkning

av organisationen för ämnet psykiatri vid medicinska högskolan i

Umeå. Beredningen har, såsom redan nämnts, föreslagit att mentalsjukvårdsberedningen

får i uppdrag att utreda förutsättningarna för att vid Umedalens sjukhus

anordna en klinisk enhet för undervisning och forskning i psykiatri, innefattande

bl. a. en professur i ämnet. I likhet med läkarutbildningsberedningen och

de remissinstanser, som berört frågan, finner jag den avsedda förstärkningen

synnerligen angelägen. Det torde få ankomma på organisationskommittén för

medicinska högskolan i Umeå att i samråd med mentalsjukvårdsberedningen utreda

förutsättningarna för att få till stånd en dylik enhet.

Flera remissinstanser har betonat, att den flyttning av studerande till Umeå,

som vid ett genomförande av beredningens förslag i ökad omfattning måste ske

inför det propedeutiska året, medför allvarliga olägenheter. Dessa olägenheter

har ytterligare belysts i den tidigare omnämnda skrivelsen med synpunkter

på flyttningsfrågan, som utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor

m. m. inkommit med. Utredningen har i överensstämmelse med åsikter

som framförts av bl. a. SFS förordat ett system med s. k. tidighänvisning av

de studerande. Detta innebär, att de studerande uttages till propedeutisk utbildning

i Umeå redan i samband med intagningen till de teoretiska studierna

i Lund eller Göteborg. Vid ansökan om tillträde till medicinska studier skall

den sökande enligt det avsedda systemet ange önskemål om hänvisning enligt

något av följande sex alternativ. De första fyra avser önskemål om utbildning

på en och samma ort, nämligen i Uppsala, Lund, Göteborg eller Stockholm. Det

femte avser önskemål om början i Lund med senare flyttning till Umeå och det

sjätte början i Göteborg med senare flyttning till Umeå. De två sistnämnda

alternativen bör enligt utredningen benämnas Lund-Umeålinjen respektive Göteborg-Umeålinjen.

Urvalet av studerande till de sex medicinska utbildningslinjerna

skulle ske efter samma grunder som nu tillämpas vid urvalet av studerande

till de fyra fullständiga lärosätena. Förfaringssättet skulle endast behöva

användas under de tre år man avvaktar färdigställandet av de teoretiska institutionerna

i Umeå, dvs. fr. o. m. höstterminen 1962 t. o. m. vårterminen 1965.

För egen del ansluter jag mig helt till utredningens rekommendationer. Det

förordade systemet skulle enligt min uppfattning både tillgodose de studerandes

krav på en väl organiserad studiegång och komma tillrätta med de problem av

såväl undervisningsorganisatorisk som studiesocial art som enligt utredningen är

förknippade med nuvarande anordningar för hänvisning av studerande till Umeå.

Det bör ankomma på universitetskanslern att snarast möjligt utfärda erforderliga

föreskrifter rörande urvalet av studerande till de sex utbildningslinjerna.

I anslutning till den diskussion som vid remissbehandlingen förts i fråga om

gemensamma tjänster för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning

har, såsom förut nämnts, utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor

m. m. inkommit med synpunkter och förslag. Dylika tjänster har i årets

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr i04 år 1962

statsverkproposition föreslagits bli inrättade vid karolinska institutet (åttonde

huvudtiteln, s. 407). I förevarande sammanhang har frågan om gemensamma

tjänster aktualiserats genom läkarutbildningsberedningens förslag beträffande

utbildningsorganisationen i Göteborg. Beredningens förslag i denna del avser en

professur i medicinsk kemi, en tjänst som prosektor i anatomi, en tjänst som

prosektor i histologi samt ett lektorat i fysiologi. I utbildningsorganisationen i

Göteborg ingår visserligen inte för närvarande någon odontologisk utbildningseller

forskningsenhet. Med anledning av 1961 års riksdagsbeslut rörande den

planerade odontologiska läroanstalten i Göteborg har jag emellertid funnit det

angeläget att förevarande samordningsfråga redan nu löses.

Enligt utredningen bör där så är möjligt odontologisk och medicinsk undervisning

och forskning inom ett och samma prekliniska ämne sammanhållas i en

gemensam institution. Uppdraget att svara för såväl medicinsk som odontologisk

undervisning och forskning bör enligt utredningen anförtros ifrågavarande institutions

samlade lärarstab. Härigenom kan samtliga studerande — såväl medicinare

som odontologer — få del av den undervisning som kan meddelas av den

mest kvalificerade läraren inom varje särskild del av ämnet. På innehavarna av

de för odontologi och medicin gemensamma tjänsterna bör enligt utredningen ankomma

att under institutionschefen även ansvara för ledningen och fördelningen

av den odontologiska undervisningen samt ledningen och övervakningen av den

övriga undervisningspersonal och tekniska personal, som särskilt anställts för

odontologiska uppgifter. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att vid tillsättningen

av ifrågavarande tjänster både medicinska och odontologiska meriter

tillmätes värde. Förslag till sakkunniga bör därför inhämtas från såväl de medicinska

fakulteterna (motsvarande) som tandläkarhögskolornas lärarkollegier.

Vidare bör vederbörande tandläkarhögskolas lärarkollegium få tillfälle att yttra

sig över sakkunnigutlåtandena. Innehavaren av en för medicinsk och odontologisk

undervisning och forskning gemensam tjänst bör få säte och stämma i både

den medicinska fakulteten och det odontologiska lärarkollegiet.

Den av utredningen föreslagna utformningen av de för odontologi och medicin

gemensamma tjänsterna bör enligt min mening kunna leda till en värdefull och

från olika synpunkter fördelaktig samordning av medicinsk och odontologisk

undervisning och forskning. För odontologins del kommer tjänsterna att innebära

en betydande förstärkning och kunna bidraga till lösningen av frågan om

den prekliniska odontologiska undervisningens organisation. Under hänvisning

till vad jag nu anfört förordar jag, att vid inrättande av ifrågavarande tjänster

föreskrift meddelas att tjänsterna skall vara gemensamma för medicinsk och

odontologisk undervisning och forskning. Det torde få ankomma på Kung], Maj:t

att efter förslag av kanslern utfärda erforderliga närmare bestämmelser.

Jag övergår slutligen till att behandla frågor om tjänster och resurser i övrigt

för genomförande av den av mig förordade ökningen av utbildningskapaciteten

vid de teoretiska institutionerna i Göteborg. Beträffande ökningen av den pro
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 år 1962

pedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten vill jag erinra om att riksdagen

redan, på grundval av propositionen 1961:108, godtagit däri angivna kostnadsramar.

\''id bifall till mitt förslag om en tidigareläggning av ifrågavarande ökning

bör det sedermera ankomma pa vederbörande anslagsäskande myndigheter att

inkomma med detaljförslag rörande erforderliga tjänster m. m.

För att förstärkningen av utbildningskapaciteten vid de teoretiska institutionerna

i Göteborg skall kunna genomföras bör enligt beredningen följande högre

ordinarie tjänster inrättas, nämligen en professur i medicinsk kemi fr. o. m. den

1 juli 1963, en prosektur i vart och ett av ämnena anatomi fr. o. m. den 1 juli

1962 och histologi fr. o. m. den 1 januari 1963 samt en tjänst som universitetslektor

i fysiologi fr. o. m. den 1 januari 1964. Vidare förordar beredningen att följande

fem extra ordinarie tjänster som forskarassistent med företräde i härefter

angivna ämnen inrättas, nämligen en i anatomi fr. o. m. den 1 juli 1962, en

i histologi fr. o. m. den 1 januari 1963, en i medicinsk kemi fr. o. in. den 1 juli

1963, en i fysiologi fr. o. m. den 1 januari 1964 och en i medicinsk fysik, likaledes

fr. o. m. den 1 januari 1964. Mot beredningens förslag att under budgetåret

1962/63 inrätta forskarassistenttjänster med företräde för ämnena anatomi

respektive histologi har jag ingen erinran och beräknar medel för dessa tjänster.

Beträffande återstående forskarassistenttjänster synes skäl i och för sig tala

även för behovet av dessa. Det torde emellertid ankomma på vederbörande myndighet

att för respektive budgetar pa sedvanligt sätt göra framställning om

dessa.

Beredningen har vidare föreslagit en förstärkning av de teoretiska institutionernas

personal avseende dels tjänster som assistent och förste amanuens samt

befattningar som tredje amanuens, dels tjänster som institutionstekniker, laboratoriebiträde

och kanslibiträde. I enlighet med beredningens förslag beräknar

jag medel dels fr. o. m. den 1 juli 1962 för följande tjänster med placering tills

vidare vid anatomiska institutionen, nämligen en som förste amanuens, en som

laboratoriebiträde i högst Ae 9 och en som kanslibiträde i Ae 7, dels också

fr. o. m. den 1 januari 1963 för följande tjänster med placering tills vidare vid

histologiska institutionen, nämligen en assistent och en institutionstekniker i

Ae 9 med samtidig indragning av tjänst som halvtidsanställd vaktmästare i Ae 7.

Beredningen har föreslagit att medel beräknas fr. o. in. den 1 januari 1963 jämväl

för en tjänst som laboratoriebiträde i högst Ae 9, avsedd för den histologiska

institutionen. Kanslern förordar dock i sitt yttrande över beredningens förslag

att nämnda tjänst tillkommer redan fr. o. in. den 1 juli 1962. Jag ansluter mig

till kanslerns förslag och beräknar erforderliga medel för tjänsten. Såvitt avser

av beredningen i övrigt föreslagna tjänster som assistent m. m. torde det ankomma

pa vederbörande myndighet att sedermera inom den av mig i huvudsak godtagna

kostnadsramen göra framställning om erforderliga medel.

Beredningen föreslår, att medelsanvisningen till materiel m. m. till de teoretiska

institutioner, som beröres av den av mig förordade ökningen av utbildningskapaciteten,

höjes med 186 300 kr. Härav avser 31 500 kr. anatomiska och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 10It- år 1962

31 000 kr. histologiska institutionen. För egen del beräknar jag att för nästa budgetår

ett sammanlagt tillskott av 47 000 kr. skall vara tillfyllest för materiel

m. m. vid dessa båda institutioner. Jag utgår därvid från att förstärkningen av

histologiska institutionens resurser för nästa budgetår kan begränsas till 15 500

kr. Såvitt avser beredningens övriga förslag angående anslag till materiel m. in.

bör det ankomma på vederbörande myndighet att sedermera inom ramen för

den av mig godtagna kostnadsramen äska erforderliga medel.

Enligt beredningens kalkyler erfordras ett belopp av 300 000 kr. för nödvändiga

ombyggnadsarbeten inom de teoretiska institutionernas byggnadskomplex.

Erforderligt belopp torde efter framställning av byggnadsstyrelsen i sedvanlig

ordning få anvisas av Kungl. Maj:t av tillgängliga medel under fastighetsfondens

stat.

Beredningen beräknar, att ett belopp av 390 000 kr. erfordras för inredning

och utrustning av lokaler för de teoretiska institutioner, vilkas verksamhet beröres

av ökningen av utbildningskapaciteten. Av beloppet avser 51 000 kr. anatomiska

institutionen och 111 000 kr. histologiska institutionen. Utrustningskommittén

för Göteborgs universitet har i yttrande över beredningens förslag anfört,

att för inredning och utrustning vid de båda nämnda institutionerna erfordras

tillhopa endast 147 000 kr., varav 47 000 kr. till anatomiska institutionen och

100 000 kr. till histologiska institutionen. Nämnda kommitté förutsätter, att

angivna kostnader skall kunna täckas inom ramen för redan anvisade medel till

inredning och utrustning av lokaler för nämnda institutioner. Jag ansluter mig

till utrustningskommitténs förslag, som dock endast avser budgetåret 1962/63.

Det bör ankomma på kommittén att inom den av beredningen angivna ramen

göra framställning om de medel, som efter den 1 juli 1963 erfordras för inredning

och utrustning av lokaler vid övriga av förslagen berörda institutioner.

Alina i det föregående framställda förslag föranleder, såvitt gäller budgetåret

1962/63, ett ökat medelsbehov av sammanlagt 211 000 kr., varav för avlöningar

164 000 kr. och för materiel m. m. 47 000 kr. För ändamålet bör för nästa budgetår

under åttonde huvudtiteln anvisas ett särskilt förslagsanslag, benämnt Vissa

kostnader för läkarutbildningen. Därjämte torde Kungl. Maj:t böra inhämta

riksdagens medgivande att vid universitetet i Göteborg i enlighet med mitt föislag

inrätta — utöver de ordinarie och extra ordinarie tjänster vilka vid bifall

till de förslag som framlagts i årets statsverksproposition torde komma att uppföras

på personalförteckning för universitetet — en tjänst som prosektor i Bo 1

i anatomi, en tjänst som prosektor i Bo 1 i histologi och två tjänster som forskarassistent

i Ae21. Det torde få ankomma på Kungl. AIaj:t att efter förslag av

kanslern meddela erforderliga föreskrifter rörande anslagets disposition. De

under anslaget anvisade medlen bör fr. o. m. budgetåret 1963/64 tillgodoföras

Göteborgs universitets avlönings- och materielanslag, varvid jämväl erforderliga

ändringar i personalförteckningen för universitetet bör vidtagas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

Under åberopande av vad jag anfört och föreslagit i det föregående hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade förslag och riktlinjer för utbyggande

av läkarutbildningen;

b) medgiva, att vid Göteborgs universitet utöver de tjänster

som i annan ordning kan komma att uppföras på personalförteckning

för universitetet må under budgetåret 1962/63

inrättas en tjänst som prosektor i Bo 1 i anatomi, en tjänst som

prosektor i Bo 1 i histologi och två tjänster som forskarassistent

i Ae 21, samt bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga härav påkallade

ändringar i personalförteckningen;

c) till Fma kostnader för läkarutbildningen för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

211 000 kr.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

41

II. Ökad utbildning av tandläkare m. m.

Genom beslut av 1961 års riksdag har på grundval av propositionen 1961:108

riktlinjer uppdragits för en ökad utbildning av tandläkare och tandtekniker.

Beslutet innebär, att tandläkarinstitutet i Umeå från och med budgetåret

1963/64 skall utbyggas till en fullständig tandläkarhögskola, att de förhandlingar

och det förberedelsearbete, som fordras för att anordna tandläkarutbildning

i Göteborg, skall genomföras samt att tandteknikerutbildning skall anordnas

i Umeå från och med budgetåret 1963/64. Vid den föreslagna fullständiga

tandläkarhögskolan i Umeå skall enligt beslutet det i propositionen redovisade

förslaget om ordinarie lärartjänster i stort sett genomföras. Beträffande övriga

lärartjänster framhölls i propositionen, att den slutliga prövningen borde anstå

i avvaktan på det förslag om tandsjukvårdens ordnande vid de odontologiska

läroanstalterna, som de genom Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 17 juni 1955

och den 7 mars 1958 tillkallade odontologiska förhandlingssakkunniga väntades

avlämna.

I ett den 29 juni 1961 dagtecknat betänkande, »Tandsjukvården vid de odontologiska

läroanstalterna» (SOU 1961:36), har de odontologiska förhandlingssakkunniga

föreslagit vissa åtgärder syftande till en omorganisation av tandsjukvården

vid tandläkarhögskolorna. Över de sakkunnigas förslag har utlåtanden

avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket, kanslern för rikets universitet,

medicinalstyrelsen, statens medicinska forskningsråd, direktionen för karolinska

sjukhuset, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges tandläkarförbund, Svenska

tandläkare-sällskapet, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Svenska läkaresällskapet,

Sveriges läkarförbund och Svenska tandteknikerförbundet.

Universitetskanslern har överlämnat yttranden från vederbörande akademiska

myndigheter ävensom till honom inkomna skrifter från lärarföreningarna vid

tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt lärarföreningen vid tandläkarinstitutet

i Umeå. Vid tandläkarhögskolans i Stockholm till kanslern ingivna

yttrande finns fogat särskilda yttranden av professorn vid högskolan J. Hertz

och avdelningstandläkaren vid samma högskola K.-E. Marken. Till medicinalstyrelsens

yttrande har fogats dels ett till styrelsen infordrat utlåtande i ärendet

av chefsläkaren vid karolinska sjukhuset, professorn C.-A. Ilamberger, dels en

av medicinalrådet O. Osvald utarbetad promemoria. Till överståthållarämbetets

och berörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden av vederbörande

kommunala myndigheter.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 19G2. 1 samt. Nr 104

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- är 1962

I anslutning till det nyss nämnda beslutet av 1961 års riksdag angående

ökad utbildning av bl. a. tandläkare bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut

den 2 juni 1961 chefen för ecklesiastikdepartementet att uppdraga åt

högst åtta experter att inom ecklesiastikdepartementet biträda med beredning

av vissa frågor rörande ökad tandläkarutbildning och därmed sammanhängande

spörsmål. Med anledning härav tillkallade departementschefen samma dag en

expertgrupp samt beslöt att uppdraget skulle fullgöras inom fyra arbetsgrupper,

av vilka en för frågor rörande prekliniska utbildningsplatser för ytterligare tjugo

odontologie studerande, en för frågor rörande personalorganisation, lokaler m. m.

för den blivande odontologiska läroanstalten i Umeå, en för frågor rörande tandteknikerutbildning

i Umeå samt en för frågor rörande odontologisk utbildning

i Göteborg.

I en den 7 juli 1961 dagtecknad promemoria har arbetsgruppen för utredning

av frågor rörande personalorganisation, lokaler m. in. för den blivande

odontologiska läroanstalten i Umeå1 framlagt förslag till personalorganisation

vid en fullt utbyggd tandläkarhögskola i Umeå. Över arbetsgruppens förslag

har utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet och organisationskommittén

för medicinska högskolan i Umea samt Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott.

Kanslerns utlåtande har avgivits efter hörande av tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö. Organisationskommitténs utlåtande har

avgivits efter hörande av lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå.

Vidare har nyss nämnda arbetsgrupp i en den 20 december 1961 dagtecknad

skrivelse inkommit med förslag beträffande anslag för budgetåret 1963/64 till

den blivande tandläkarhögskolan samt tandteknikerskolan i Umeå.

Arbetsgruppen för utredning av frågor rörande tandteknikerutbildningen i

Umeå- har inkommit med en den 25 januari 1962 dagtecknad promemoria angående

tandteknikerskola i Umeå samt angående den genom sammanförande

av tandteknikerskolan med teknologiprofessuren bildade teknologiska institutionen

i byggnad 5 b vid lasarettet, ävensom angående nya intagningsbestämmelser

för tandteknikerskola. Över ifrågavarande promemoria har utlåtanden

avgivits av medicinalstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning samt Tjänstemännens

centralorganisation (TCO).

1. Tandläkarutbildningen i Umeå

Nuvarande förhållanden

Tandläkarutbildning sker för närvarande vid tandläkarhögskolorna i Stockholm

och Malmö samt vid tandläkarinstitutet i Umeå. Detta institut, som inrättades

genom beslut av 1955 års riksdag med anledning av propositionen 1955:138

1 Professorerna G. Westin och L. Lysell.

Professorn G. Westin och docenten B. S. Axelsson.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 10k år 1962

angående ökad examination av tandläkare m. m., tillhör organisatoriskt tandläkarhögskolan

i Stockholm och står under ledning av dess rektor och lärarkollegium.

De för institutets verksamhet erforderliga statsmedlen anvisas i riksstaten

under anslagen till stockholmshögskolan.

Den särskilda lärarorganisation, som tillkommit för utbildning av

de vid den s. k. Umeå-linjen intagna studerandena, omfattar fem laboraturer,

elva avdelningstandläkartjänster, sexton assistenttjänster och sju amanuenstjänster.

Sålunda finns inrättade laboraturer i karieslära, proteslära, tandkirurgi,

bettanalys med parodontoprotetik samt i bamtandvård. Sistnämnda laboratur

föreslås i 1962 års åttonde huvudtitel (s. 423) omvandlad till professur i barntandvård

från och med budgetåret 1962/63. En av avdelningstandläkartjänsterna

och fem av assistenttjänsterna är placerade i Stockholm; övriga tjänster är

placerade i Umeå.

Tillsammans har de tre nuvarande läroanstalterna en årlig intagningskapacitet

av 240 studerande, av vilka 40 årligen intages för utbildning vid

Stockholm-Umeålinj en.

Utbildningens uppläggning vid tandläkarhögskolorna framgår

av följande sammanställning.

Studieperiod Termin

1. Prekliniska studieåret ......................................... 1—- 2

2. Propedeutiska studieperioden................................... 3— 5

3. Kliniska studieperioden ....................................... 6— 8

4. Avslutningsåret ............................................... 9—10

Efter den första studieperioden avlägges tandläkarkandidatexamen. Utbildningen

avslutas med tandläkarexamen.

Vid umeåinstitutet utbildas från och med läsåret 1956/57 de studerande under

tredje till och med åttonde studieterminerna. Under såväl de båda inledande

som de båda avslutande terminerna är utbildningen förlagd till tandläkarhögskolan

i Stockholm.

Nu gällande studieplan för tandläkarkandidat- och tandläkarexamen

har fastställts av kanslern i mars 1947. För Stockholm-Umeå-gruppen gäller

emellertid en särskild studieplan. Denna plan har tillkommit med anledning av

den förut nämnda propositionen 1955:138 (s. 65 f. och s. 78). Vid uppgörandet

av den särskilda studieplanen togs erforderlig hänsyn till att viss del av utbildningen

måste ske i Stockholm samt till att institutet skulle fungera som Västerbottens

läns landstings centraltandpoliklinik. De tekniska och kliniska momenten

i utbildningsgången förlädes så tidigt som möjligt i utbildningsgången,

bl. a. sammanfördes de s. k. fantomkurserna i protes- och karieslära till en enhetlig

kurs, som förlädes till tredje och fjärde terminerna. Institutets skiljaktiga

struktur i jämförelse med tandläkarhögskolorna fastslogs därigenom att några

självständiga ämnesavdelningar i princip inte inrättades. Verksamheten upp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

delades i stället efter det vårdsökande klientelet och koncentrerades till en lasarettsklinik

med huvudparten av vuxentandvården och en barnklinik för ämnena

barntandvård och odontologisk ortopedi.

Till det avslutade studieårets nionde och tionde terminer förlädes främst sådan

undervisning som inte kunde äga rum i Umeå på grund av att därför erforderliga

undervisningsresurser saknades vid institutet. Samtliga professorers föreläsningar,

demonstrationer och seminarieövningar samt motsvarande undervisning

av laboratorerna i parodontologi samt i pulpa- och rotbehandling koncentrerades

således till nionde och tionde terminerna. Vidare förlädes vissa

särskilda kurser till denna studieperiod liksom även hela utbildningen i farmakologi.

1961 års riksdagsbeslut

Såsom förut anförts skall i enlighet med beslut av 1961 års riksdag (prop.

1961:108; SU 130; Rskr 328) tandläkarinstitutet i Umeå ombildas till en i förhållande

till tandläkarhögskolan i Stockholm fristående och fullständig läroanstalt

för odontologisk utbildning och forskning. Vidare skall intagningskapaciteten

i Umeå ökas från 40 till 60 studerande per år. Det har förutsatts,

att undervisning under tandläkarutbildningens sista år skall kunna meddelas

i Umeå från och med läsåret 1963/64 samt att ökningen av kapaciteten

därstädes skall börja vid tredje terminens utbildning höstterminen 1963. Preklinisk

utbildning under det första studieåret kan i Umeå börja först läsåret

1965/66 i anslutning till att medicinsk teoretisk utbildning samma läsår anordnas

vid den medicinska högskolan. Med hänsyn till att förutsättningar inte föreligger

för att taga in ytterligare 20 studerande till preklinisk utbildning vid stockholmshögskolans

umeålinje utöver de 40 som nu utbildas där, har i 1962 års

åttonde huvudtitel (s. 430) föreslagits, att 20 nya prekliniska utbildningsplatser

per år för umeålinjens behov provisoriskt anordnas vid tandläkarhögskolan i

Malmö från och med budgetåret 1962/63.

1961 års riksdagsbeslut innebär, att erforderlig personal för den undervisning

och examination, som krävs för fullständig odontologisk utbildning i

Umeå under de fyra åren från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen,

skall finnas från och med läsåret 1963/64. Med hänsyn främst till att de odontologiska

förhandlingssakkunnigas förslag angående tandsjukvården då inte

förelåg, togs i propositionen 1961:108 ej närmare ställning till personalorganisationens

utformning. Som förut nämnts förordades dock, att ett förslag till

personalorganisation, som utarbetats av en inom organisationskommittén för

den medicinska högskolan i Umeå tillsatt odontologisk nämnd, borde såvitt

gäller ordinarie lärartjänster i stort sett genomföras. Enligt departementschefen

borde vederbörande anslagsäskande myndighet senare inkomma med ett överarbetat

förslag, vilket i stora drag borde vara uppbyggt enligt den av odontologiska

nämnden förordade organisationen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition nr 104 år 1962

Odontologiska nämndens förslag utgick från att den för umeåinstitutet särskilt

avpassade studieplanen i princip borde bibehållas. Nämnden anförde

beträffande sistnämnda fråga huvudsakligen följande.

Den särskilda studieplanen för umeåinstitutet har i allt väsentligt visat sig

vara ändamålsenlig och givit mycket goda studieresultat. Uppdelningen av verksamheten

på få kliniska enheter och sammanslagningen av den teknisk-odontologiska

undervisningen möjliggör även i fortsättningen en önskvärd koncentrering

av tandläkarutbildningen. Den särskilda studieplanen bör i största möjliga

utsträckning tjäna som förebild vid uppgörande av studieplan för den fullständiga

utbildningen från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen vid tandläkarhögskolan

i Umeå.

Under beaktande av det sålunda anförda framlade nämnden förslag till studieplan

för en tandläkarhögskola i Umeå.

Vid utarbetandet av sitt förslag till lärarorganisation för tandläkarhögskolan

i Umeå sökte nämnden tillämpa samma mall som använts i fråga

om motsvarande personal vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö.

Nämnden fann emellertid, att den endast delvis kunde följa denna princip med

hänsyn till att utbildningen vid tandläkarinstitutet i Umeå — som redan nämnts

— från början erhöll en från den traditionella tandläkarutbildningen avvikande

utformning.

För att nå större enhetlighet i fråga om de odontologiska läroämnenas benämning

föreslog nämnden vidare följande delvis nya ämnesbeteckningar: cariologi

(i stället för karieslära), odontologisk protetik (proteslära), odontologisk kirurgi

(tandkirurgi), odontologisk röntgendiagnostik (dental röntgendiagnostik), odontologisk

ortopedi (odontologisk ortopedi), pedodonti (barntandvård), histopatologi

(tandhistopatologi), farmakologi (odontologisk farmakologi), endodonti (pulpa-

och rotbehandling) samt oralbakteriologi (speciell bakteriologi). Härutöver

föreslog nämnden två nya ämnen: teknologi (odontologisk teknik) och oraldiagnostik

(odontologisk diagnostik).

I följande sammanställning redovisas ämnesvis dels de professors- och laboratorstjänster

som skulle finnas inrättade vid tandläkarhögskolan i Umeå vid

tillämpning av mallen från högskolorna i Stockholm och Malmö, dels de tjänster

som av nämnden föreslogs bli inrättade vid umeåhögskolan.

Högre tjänster vid tandläkarhögskolan i Umeå

Vid tillämpningen av mallen från tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö

Karieslära

professur

laboratur

Proteslära

professur

laboratur

Enligt odontologiska nämndens förslag

Cariologi

professur

Protetik

professur

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 104. år 1962

Högre tjänster vid tan d läka rh ögsk 0 lan i Umeå

Vid tillämpningen av mallen från tandläkar- _

högskolorna i Stockholm och Malmö Jinllgt odon to logi ska nämndens förslag

Tandkirurgi

professur

laboratur (parodontologi)

r

Dental röntgendiagnostik

professur

Odontologisk ortopedi

professur

B arntandvård

laboratur

Tandhistopatologi

laboratur

Bettanalys med parodontoprotetik

laboratur

Pulpa- och rotbehandling

laboratur

Odontologisk farmakologi

laboratur

Materiallära

Kirurgi

professur

Parodontologi

laboratur

Röntgendiagnostik

professur

Ortopedi

professur

Pedodonti

professur

Ilistopatologi

professur

Bettanalys med parodontoprotetik

laboratur

Endodonti

laboratur

Farmakologi

laboratur

Teknologi

professur

Till sammanställningen fogade nämnden en kommentar av i huvudsak följande

innehåll.

Det synes nödvändigt, att umeåhögskolan från början tillföres det antal professurer,

som krävs för undervisningens och forskningens utveckling. Sålunda

bör den nuvarande laboraturen i barntandvård ändras till professur i pedodonti,

medan en ny tjänst som professor bör inrättas i histopatologi.

I fråga om de högre lärartjänsterna i cariologi, protetik och parodontologi

(vid avdelningen för kirurgi) har det ej varit möjligt att följa principen för de

övriga högskolornas organisation. Tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö

har för varje kliniskt ämne en särskild avdelning såväl för undervisning och

forskning som för poliklinik, operationslokaler och tekniska eller kliniska laboratorier.

Vid umeåinstitutet sker klinisk tandsjukvård utförd av de studerande

— frånsett de tandkirurgiska ingreppen — vid en kandidatklinik inom vardera

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

lasarettskliniken och barnkliniken. Genom motsvarande samordning av den

tekniska laboratorieverksamheten inom de s. k. fantomkurserna har stora besparingar

uppnåtts vid utnyttjandet av lokaler och utrustning. Undervisningsoch

tjänstgöringsperioden inom ramen för den tandtekniska utbildningen har

reducerats med inemot fyra veckor.

Den tidigare nämnda kopieringsprincipen i fråga om de högre lärartjänsterna

bör under inga förhållanden få bryta umeåinstitutets enhetliga kliniska och

tekniskt laboratoriemässiga organisation. För närvarande är de s. k. fantomkurserna

i karieslära och proteslära vid institutet koncentrerade till en gemensam

kurs under ledning av institutets föreståndare. Splittras utbildningen i tre

kurser — två inom protetik och en inom cariologi — är de nuvarande laboratorierna

ej längre tillfyllest. Då den teoretiska undervisningen i materiallära

måste ges i anslutning till fantomkurserna kommer de tekniska kurserna att

uppdelas på fyra avdelningstandläkare, varav en som föreståndare för en självständig

avdelning i materiallära, två för protetikkurserna och en för cariologikursen.

I stället bör man åstadkomma en gemensam fantomkurs sammanvävd

med utbildningen i materiallära. Genom en dylik samordning kan tiden för

undervisning och tjänstgöring i protetik och cariologi nedskäras, varav följer

en så stor reduktion av undervisnings- och tentamensbördan, att en uppdelning

på professur och laboratur i dessa läroämnen ej behövs. Fn laboratur i

vartdera ämnet kan därigenom inbesparas och kursverksamheten i stället ledas

av en avdelningstandläkare inom respektive ämne. Undervisningen i materiallära

samordnas sålunda organisatoriskt med utbildningen i materiallärans tilllämpning

— dvs. den laboratorietekniska undervisningen — till ett nytt självständigt

ämne. Det nya ämnet, som bör benämnas teknologi, torde från såväl

undervisnings- som forskningssynpunkt bli av sadan vikt, att ämnesföreträdaren

bör beredas professors tjänsteställning. Genom tillkomsten av denna professur

tillgodoses även kraven på en institution för materialprovning.

Den vid institutet nu befintliga laboraturen i tandkirurgi är helt avsedd för

ämnesområdet parodontologi. Denna laboratur, vilken ej bör bindas vid nagon

existerande avdelning för kirurgi, måste även i fortsättningen finnas för undervisning,

examination och forskning i parodontologi.

Vid remissbehandlingen av odontologiska nämndens förslag tillstyrktes genomgående

förslaget att utbygga tandläkarinstitutet i Umeå till en fullständig tandläka

rhögskola. Förslaget om en ökning av intagningskapaciteten till 60 studerande

per årsgrupp bemöttes i huvudsak positivt, ehuru i några yttranden farhågor

uttalades för att patientunderlaget vid den blivande tandläkarhögskolan

skulle komma att visa sig otillräckligt för en utbildning av den föreslagna omfattningen.

Personalorganisationen vid den blivande tandläkarhögskolan diskuterades

ingående. Åtskilliga remissinstanser avstod från ett slutligt ställningstagande

till odontologiska nämndens förslag i avvaktan på det betänkande, som odontologiska

förhandlingssakkunniga väntades framlägga om tandsjukvårdens ordnande

vid de odontologiska läroanstalterna. I flertalet yttranden tillstyrktes dock

nämndens förslag beträffande professurer och laboraturer vid högskolan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

2. Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna

Nuvarande organisation

Enligt nuvarande organisationsform har de odontologiska läroanstalterna att

vid sidan av sin primära uppgift undervisning och forskning — i egen regi

bedriva tandsjukvård. Här skall i korthet redogöras för olika lärares uppgifter

och skyldigheter samt för den tandsjukvardande verksamhetens organisation.

Enligt gällande bestämmelser ansvarar professor för undervisningen och

forskningen i sitt ämne och skall under den tid av året, då undervisningsskyldighet

åligger honom, leda de studerandes verksamhet å behandlingssalar och

laboratorier. Professorerna har rätt att, om de så önskar, inom läroanstalten

bedriva privatpraktik under högst den tid av dagen, som icke omfattas av deras

dagliga tjänstgöringsskyldighet om fem timmar. Med patientvården är professorerna

inte skyldiga att taga befattning i vidare mån än som påkallas av

undervisning och forskning.

Laborators dagliga tjänstgöringsskyldighet uppgår till fyra timmar. Denna

tjänstgöring ägnas undervisning, examination, administrationsgöromål och vetenskapligt

arbete. Laborator är inte skyldig att med patientvården taga annan befattning

än den som nödvändiggöres av undervisning och forskning. Vid tandläkarinstitutet

i Umeå anställda laboratorer är dock på grund av förbehåll, som intagits

i för dem gällande fullmakter eller bevis om förordnanden, skyldiga att, i den

mån det befinnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter

gentemot folktandvården inom Västerbottens läns landstingsområde, mot särskilt

årsarvode (för närvarande 16 000 kr.) stå till landstingets förfogande för

specialistvård m. m.

Innehavare av tjänst som avdelningstandläkare skall vara legitimerad tandläkare

och bör ha fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarhögskola

eller inneha därmed jämförbara meriter. Vid tillsättande av dylik tjänst bör

hansyn även tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Avdelningstandläkare

ger de för varje termin obligatoriska kurserna inom respektive ämnen, verkställer

slutförhör och leder kursdeltagarnas tekniska och kliniska verksamhet på

kliniksalar och laboratorier samt har överinseende över assistenters och amanuensers

arbete. Tjänstgöringsskyldigheten utgör i genomsnitt 21 timmar per

vecka under tio månader av året eller per läsår 910 timmar,

Assistent skall vara legitimerad tandläkare och bör ha fullgjort väl vitsordad

tjänstgöring vid tandläkarhögskola. Han biträder avdelningstandläkama vid

kursgivningen, tages i viss utsträckning i anspråk som kursledare samt handleder

de studerande i det dagliga arbetet å kliniksalar och laboratorier. Tjänstgöringsskyldigheten

utgör tre timmar varje helgfri dag.

För behörighet till tjänst som amanuens fordras legitimation som tandläkare.

Därest tandläkare ej kan erhållas, får dock tandläkarkandidat förordnas till

amanuens. Tjänstgöringsskyldigheten utgör liksom för assistenter tre timmar

varje helgfri dag eller 675 timmar årligen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Såsom närmare framgår av det följande är avdelningstandläkare, assistent

och amanuens vid tandläkarinstitutet i Umeå skyldiga att även deltaga i tandsjukvårdande

verksamhet.

Vid samtliga tre läroanstalter — tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö

samt tandläkarinstitutet i Umeå — meddelas tandsjukvård vid kandidatkliniker

och lärarkliniker. I läroanstalternas organisation ingår öppna patientmottagningar.

Patienter som önskar vård har att för undersökning hänvända sig till vederbörande

mottagning. För vuxenklientelet finns centrala mottagningsavdelningar

(allmänna mottagningar) och för barnklientelet separata mottagningar, anknutna

till avdelningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi.

Uppdelning av olika behandlingsåtgärder för vuxenklientelet på kandidatoch

lärarklinik sker i stort sett redan på den centrala mottagningsavdelningen.

Därifrån remitteras inskrivna patienter till kandidat- och lärarklinik eller också

till endera. Under pågående behandling kan en patient omplaceras till eller från

kandidat- eller lärarklinik. Ansvaret för verksamheten vid den centrala mottagningsavdelningen

åvilar dess föreståndare, vilken är avdelningstandläkare. I

Stockholm och Umeå — men däremot inte i Malmö — är denne samtidigt

föreståndare för lärarkliniken. För verksamheten vid de särskilda mottagningar,

som är anknutna till avdelningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi,

ansvarar cheferna för dessa avdelningar.

Den kliniska tandläkarutbildningen är förlagd till kandidatkliniker na, vid

vilka de studerande under lärares ledning och övervakning utför de för erhållande

av tjänstgöringsbetyg erforderliga behandlingarna. Ansvariga för vården

vid dessa kliniker är professorerna, var och en inom det ämne han representerar,

eller — i ämne inom vilket professur inte finns — laboratorn.

Kandidatklinikerna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö är

uppdelade på skilda avdelningar. En sådan avdelning finns för vart och ett av

de i studieplanen upptagna kliniska examensämnena. Vid tandläkarinstitutet

i Umeå är kandidatkliniken inte förlagd till olika avdelningar utan bildar —

frånsett de tandkirurgiska ingreppen — en organisatorisk och lokal enhet. Fn

motsvarande enhet bildas av kliniken för barntandvård och odontologisk ortopedi.

Vid lärarklinikerna (tidigare benämnda amanuenskliniker) verkställer legitimerade

tandläkare, som tillika är lärare (avdelningstandläkare, assistenter eller

amanuenser), bl. a. sådana behandlingsåtgärder som inte lämpligen kan utföras

av de studerande. Syftet med lärarklinikverksamheten är främst att säkerställa

så stort patienturval, att för undervisningen lämpliga fall alltid kan erhållas

(jfr prop. 1949:92, s. 17 f.). Någon utbildning av blivande tandläkare förekommer

inte vid dessa kliniker.

Vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö är tjänstgöring vid lärarklinik

ett helt frivilligt åtagande från lärarnas sida och arbetstiden per dag

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 10^ år 1962

är varierande. Lärarna erhåller ersättning för sin tandsjukvårdande verksamhet

med ett av Kungl. Maj :t fastställt arvode per timme (statsliggaren s. 750).

I antagningsbevis eller bevis om förordnande för den som anställes som avdelningstandläkare

vid tandläkarinstitutet i Umeå intages jämlikt gällande avtal, enligt

vilket institutet utgör landstingsområdets centraltandpoliklinik, bestämmelse

om skyldighet att under halva arbetsdagen tjänstgöra vid lärarkliniken. Institutets

assistenter och amanuenser är pliktiga att vid denna klinik utöva tandsjukvård

dagligen under fyra timmar. För tjänstgöringen vid lärarkliniken erhåller

avdelningstandläkarna arvode, som utgör hälften av de avlöningsförmåner, som

tillkommer lasarettstandläkare. Detta arvode utbetalas av landstinget. Assistenterna

och amanuenserna uppbär av statsmedel utgående arvode per arbetstimme.

Föreståndare för lärarklinik utses av respektive lärarkollegier bland högskolans

lärare. Till sådan föreståndare, som är avdelningstandläkare, utgår vid

samtliga tre läroanstalter särskilt årsarvode.

Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna är i princip taxebelagd.

Två taxor tillämpas, en för kandidatklinik och en för lärarklinik. Den förra

taxan är avsevärt lägre än folktandvårdstaxan. Taxan å lärarklinikerna i Stockholm

och Umeå sammanfaller med folktandvårdstaxan, medan taxan för lärarkliniken

i Malmö företer avvikelser; folktandvårdstaxan ligger dock i huvudsak

till grund för avgiftsberäkningen.

Kostnaderna för lärarklinikverksamheten bestrides från vederbörande läroanstalts

inkomster av patientavgifter, i den mån dessa lämnar tillgång därtill,

och i övrigt från det på riksstaten uppförda anslaget Tandläkarhögskoloma:

Lärarkliniker (statsliggaren s. 749).

Genom särskilda avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan, samt

vederbörande huvudmän för folktandvården, å andra sidan, har den tandsjukvårdande

verksamheten vid läroanstalterna i viss utsträckning samordnats med

folktandvården i Stockholm och Malmö samt Västerbottens län.

I avtalet med Stockholms stad stadgas, att tandläkarhögskolan i Stockholm

skall ombesörja viss folktandvård för stadens räkning och att högskolan så till

vida skall anses såsom en av stadens centraltandpolikliniker. Den folktandvård,

som högskolan skall svara för, omfattar behandling av mera komplicerade,

behörigen remitterade fall, skoltandvård åt ett beräknat antal elever, viss jourmottagning

å kvällar samt sön- och helgdagar samt — inom ramen för högskolans

kapacitet — behandling av remitterade patienter, som inte är att hänföra

till mera komplicerade fall. Staden har att till högskolan erlägga viss ersättning

dels för skoltandvården, dels för remissfallen. I avtalet regleras även kostnaderna

för nyss nämnda jourmottagning. Avtalet behandlar också vissa samarbetsfrågor

mellan stadens folktandvårdsstyrelse och högskolan i syfte att bl. a.

tillförsäkra högskolan erforderlig tillgång på patienter för undervisningen.

Genom det år 1960 ingångna avtalet med Malmö stad har verksamheten vid

malmöhögskolan fått viss sjukhusanknytning. Sålunda skall staden bl. a. inrätta

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 10k år 1962

och driva eu central tandpoliklinik och en käkcentral vid Malmö allmänna sjukhus,

vid vilka institutioner odontologisk undervisning och forskning får bedrivas.

Liksom högskolan i Stockholm skall den i Malmö inom ramen för sin kapacitet

ombesörja viss folktandvård och anses så till vida som en stadens central tandpoliklinik.

I denna verksamhet ingår bl. a. behandling av patienter, som direkt

vänder sig till högskolan eller som behörigen remitterats dit, samt viss barntandvård.

Staden skall verka för att högskolan tillförsäkras för undervisning

och forskning önskvärda tandvårdsfall.

För den ökade årliga nettokostnad för folktandvård, som staden skulle fått

vidkännas i avsaknad av högskolans arbete inom folktandvården, har staden

att erlägga ett årligt driftbidrag av 375 000 kr. Såvitt gäller stadens centraltandpoliklinik

och käkcentral har föreskrivits, att statliga bidrag skall utgå efter

i stort sett samma grunder, som gäller beträffande utnyttjande av Malmö allmänna

sjukhus för medicinsk forskning och undervisning.

I fråga om personalen vid sistnämnda institutioner gäller bl. a. att föreståndaren

för centraltandpolikliniken skall vara professor i kliniskt odontologiskt

läroämne samt att övrig för undervisning och forskning erforderlig tandläkarpersonal

vid såväl denna klinik som vid käkcentralen tillsättes av staten.

Nämnda tandläkarpersonal utgöres av lärare vid högskolan med lägst avdelningstandläkares

kompetens, vilka för sin kommunala verksamhet — omfattande

i genomsnitt 21 timmar i veckan — erhåller ersättning av staden.

Jämlikt hittills gällande avtal med Västerbottens läns landsting utgör tandläkarinstitutet

i Umeå landstingsområdets centraltandpoliklinik. Institutet,

som är förlagt inom lasarettsområdet, skall inom ramen för sin kapacitet även

fullgöra distriktstandvård för vuxna och barn. Beträffande vid institutet anställda

lärares skyldigheter att deltaga i tandsjukvården torde få hänvisas till

vad därom förut anförts.

I följande avsnitt redovisas förslag till nytt avtal med Västerbottens läns

landsting angående bl. a. tandläkarutbildning i Lmea. I detta sammanhang

torde därför de nuvarande avtalsbestämmelserna i övrigt inte behöva beröras.

Utredningsuppdraget

Riksdagens revisorer upptog i sin berättelse över den år 1956 av dem verkställda

granskningen angående statsverket till behandling fragan om tandsjukvården

vid tandläkarhögskolorna (del I, § 30, s. 282—288). Revisorerna erinrade

därvid om att vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö bedreves —

vid sidan av den vetenskapliga forskningen och undervisningen inom odontologins

olika grenar — i stor utsträckning tandsjukvårdande verksamhet. Detta

vore också förhållandet vid den under tandläkarhögskolan i Stockholm lydande

odontologiska högskolckliniken (numera tandläkarinstitutet) i Umeå. Revisorerna

framhöll, att det för det vetenskapliga och pedagogiska arbetet vid tandläkarhögskolorna

självfallet vore nödvändigt att såväl forskare som lärare finge

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:t$ proposition nr 10It år 1962

tillfälle till klinisk arbetsutövning. Av största betydelse vore vidare, att högskolorna

för sin verksamhet hade tillgång till härför erforderligt klientel. Som

ett led i säkerställandet av patienttillgången hade ett organisatoriskt närmande

kommit till stånd mellan tandläkarhögskolorna och folktandvården.

Efter att ha lämnat en redogörelse för innebörden i sålunda träffade avtal

om samordnande av läroanstalternas patientvårdande verksamhet med respektive

Stockholms stad, Malmö stad och Västerbottens läns landsting konstaterade

revisorerna dels att den vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö bedrivna

tandsjukvården vore behäftad med vissa brister i personalorganisatoriskt

avseende, dels ock att vid tandläkarinstitutet i Umeå genomförts en speciell

organisationsform, innebärande att institutets samtliga lärare vore ålagda att

även tjänstgöra såsom tandläkare vid den centraltandpoliklinik, som undervisningsanstalten

enligt gällande avtal samtidigt utgjorde. Då de av revisorerna

berörda problemen med avseende å tandsjukvården enligt revisorernas mening

syntes ha till huvudsaklig del lösts vid tandläkarinstitutet i Umeå, fann revisorerna

det påkallat, att en utredning snarast verkställdes beträffande förutsättningarna

för och lämpligheten av att vid tandläkarhögskolorna i Stockholm

och Malmö infördes eu organisationsform liknande den vid umeåkliniken.

Revisorerna förutsatte, att vid en dylik utredning de olikheter beaktades,

som kunde föreligga mellan ifrågavarande högskolekliniker t. ex. i avseende

å lokala förhållanden, personal tillgång etc. I sammanhanget borde jämväl

uppmärksammas de organisatoriska spörsmål i övrigt, som kunde vara förknippade

med tandläkarhögskolornas dubbla städning som forsknings- och undervisningsanstalter,

å ena, samt tandsjukhus, å andra sidan, varvid särskild

hänsyn borde tagas till de beröringspunkter, som i detta avseende finge anses

föreligga mellan tandläkarhögskolorna och de medicinska undervisningsanstalterna.

Vid remissbehandlingen av ärendet (statsrevisorernas berättelse 1956, del II,

s. 464—476) uttalades från en del remissinstansers sida tveksamhet om lämpligheten

av den av revisorerna ifrågasatta omläggningen. De båda tandläkarhögskolornas

lärarkollegier hade dock icke något att erinra mot eu utredning

av frågan enligt vissa av dem angivna riktlinjer och även medicinalstyrelsen

fann behov av en undersökning i visst avseende föreligga. Kanslern för rikets

universitet förordade, att en allsidig och förutsättningslös utredning komme

till stånd rörande de problem med avseende å tandsjukvården vid tandläkarhögskolorna,

som berörts i revisorernas yttrande och de över detsamma av

kanslern infordrade utlåtandena.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1957: 93 (punkt 26, s. 77—80) anförde

statsutskottet, att utskottet för egen del bibragts den uppfattningen, att en

utredning av omförmälda spörsmål vore motiverad. Denna utredning borde

enligt utskottets mening, såsom universitetskanslern framhållit, vara allsidig

och förutsättningslös under beaktande av vad såväl revisorerna som remissinstanserna

anfört i ärendet. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skri
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 104 år 1962

velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i det

av utskottet angivna syftet. I skrivelse den 14 maj 1957, nr 249, anmälde riksdagen,

att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse med vad statsutskottet

föreslagit.

Genom beslut den 31 januari 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt odontologiska

förhandlingssakkunniga att verkställa den i riksdagens skrivelse avsedda utredningen

rörande tandsjukvården vid tandläkarhögskolorna. Enligt beslutet ålåg

det de sakkunniga att hålla chefen för ecklesiastikdepartementet underrättad

om utredningsarbetets fortgång och ställa sig till efterrättelse de direktiv för

uppdragets fullgörande, som av departementschefen kunde komma att meddelas.

Odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande

Brister i den nuvarande organisationen

I betänkandet redogöres för utvecklingen och organisationen av den tandsjukvårdande

verksamheten vid de odontologiska läroanstalterna. Därefter

behandlas de brister, som enligt de sakkunnigas mening vidlåder den nuvarande

ordningen. Denna har enligt de sakkunniga givit anledning till kritik

på skilda grunder. Efter att ha berört de anmärkningar, som sålunda framkommit,

anför de sakkunniga bl. a. följande.

De centrala mottagningarna är för klent dimensionerade med hänsyn till omfattningen

och vikten av sina arbetsuppgifter och kan icke med erforderlig kraft

fullfölja undersökning och terapiplanering. Deras ställning i förhållande till

behandlande avdelningar kan bl. a. därför icke bli tillräckligt auktoritativ. De

skall självfallet icke ingripa i vederbörande avdelningschefs bedömning, men

f. n. har de knappast ens möjlighet att i erforderlig utsträckning följa behandlingsgången

och i tid avvärja oskäligt dröjsmål mellan olika behandlingsetapper.

Någon slutlig central kontroll över att den vård en patient erhållit har givit

godtagbart resultat kan ej heller utövas. — Lärarklinikerna har icke den fasta

ställning, som deras insatser i tandsjukvården borde motivera. Detta har

också fört med sig att de ej kunnat växa in i medvetandet som nödvändiga integrerande

delar av tandläkarhögskolorna. Ofta förekommande personaländringar

i fråga om de vid klinikerna verksamma tandläkarna försvårar i sin mån en rationell

anordning av behandlingsverksamheten.

På grund av vissa konstitutionella brister i den nuvarande organisationen är

det enligt de sakkunnigas mening ej möjligt att genom begränsade åtgärder

vinna något väsentligt för en bättre ordning. De sakkunniga berör därvid först

lärarnas ställning och framhåller följande.

Det som framträder såsom synnerligen otillfredsställande och som i särskild

grad tilldragit sig statsrevisorernas uppmärksamhet är att i Stockholm och

Malmö lärama vid tandläkarhögskolorna icke är pliktiga att med tandsjukvården

taga annan befattning än som påkallas av deras i anställningsförhållandet

liggande skyldighet att bedriva undervisning och forskning. Sålunda

tilldelas patienterna vid högskolorna i regel direkt kandidaterna utan att någon

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

bestämd lärare ansvarar för vården. Lärarnas tandsjukvårdande insatser går

förlorade för tandläkarhögskolorna och dessas hjälpsökande klientel. Detta

måste, allmänt sett, innebära en misshushållning med den stora tillgång, som

de till läroanstalterna knutna välutbildade specialisterna inom odontologins

olika områden representerar. Och vidare skapar den alltid förhandenvarande

osäkerheten i fråga om personal villig att svara för verksamheten vid lärarklinikerna

särskilda svårigheter när det gäller att rationellt organisera klinikerna

och deras verksamhet. Redan på angivna grunder framstår det såsom en

oformlighet, att lärare vid tandläkarhögskolorna i motsats till lärare vid de

medicinska läroanstalterna icke har att fullgöra verksamhet inom sjukvården.

Den allvarligaste bristen i läroanstalternas organisation är enligt de sakkunniga

tandläkarhögskolornas isolering från högspecialiserade sjukhus. De

sakkunniga, som anser att denna isolering utgjort ett påtagligt hinder för utvecklingen

av undervisningen och forskningen vid de odontologiska läroanstalterna,

anför härom bl. a. följande.

Särskilt hämmande har den hittillsvarande organisationsformen varit för läroanstalternas

tandsjukvårdande verksamhet och kliniska forskning, som för sin

tillbörliga förkovran kräver samverkan med sjukhusklinikernas forskningsarbete.

Olägenheterna är uppenbara redan i betraktande av att intet kliniskt

behandlingssystem av värde kan med framgång byggas upp och tillgodoföras

undervisningen utan att systematiken härletts ur resultaten av en klinisk forskning,

som i sin tur är stödd på och utnyttjar fynden ur den naturvetenskapliga

teoretiska grundforskningen. Den odontologisk^ läraren och klinikchefen kan

visserligen, teoretiskt sett, remittera behandlingsfall till medicinska specialkliniker

i syfte att genom där utförda undersökningar och åtgärder finna stöd

för planering och genomförande av den odontologiska terapin, men i praktiken

har ett sådant remissystem mellan isolerade institutioner visat sig ej vara realiserbart.

Odontologisk klinisk verksamhet, utan stöd från medicinska kliniker

inom de betydelsefulla gränsområdena mellan medicin och odontologi samt

utan tillgång till kliniska laboratorier inom samtliga ifrågakommande undersöknings-

och studiefält, löper en påtaglig fara att stanna vid eu ensidigt dental

undersökningsmetodik och behandlingsåtgärder i enbart bettrestituerande syfte.

— De berörda bristerna i samarbetet mellan de odontologiska läroanstalterna

och sjukhusen har, i blygsam omfattning, minskats först genom 1957 års umeåavtal

och därefter genom 1960 års avtal angående tandläkarhögskolan i Malmö.

Men det synes uteslutet att vid dessa läroanstalter erforderliga förutsättningar

skall kunna skapas för odontologisk klinisk undervisning, baserad på resultaten

av en genom samverkan mellan medicin och odontologi vidgad och intensifierad

forskning, med mindre den odontologiska läroanstalten kan vinna full anslutning

till sjukhus och få arbeta inom sjukhuset som en självständig avdelning

för tandsjukvård. I

I detta sammanhang beröres också det öppna mottagningssystem, som tilllämpas

vid tandläkarhögskolorna. Detta system har enligt de sakkunniga inte

kunnat ställa till högskolornas förfogande det differentierade klientel, som i

nutiden kräves för att undervisningens och forskningens behov skall kunna

tillgodoses. En odontologisk läroanstalt bör enligt de sakkunnigas mening tillförsäkras

ett klientel, som domineras av remissfall från sjukhusets olika avdel
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

ningar, från vederbörlig folktandvårdsorganisation samt i övrigt från läkare

och tandläkare, och måste för dessa fall kunna påräkna allmän- och specialmedicinsk

undersökning och vård vid samma sjukhus.

Verksamhetens framtida organisation

De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande:

Den klinisk-odontologiska undervisningen och forskningen förlägges till

medicinska undervisningssjukhus eller andra högspecialiserade sjukhus, vid vilka

tandsjukvården koncentreras till en särskild avdelning, benämnd tandsjukvårdscentral.

Denna organiseras som en under sjukhusets förvaltande myndigheter

lydande självständig lasarettsavdelning.

För ifrågavarande tandsjukvårdande verksamhet räknar de sakkunniga med

kommunalt huvudmannaskap. Detta innebär att enahanda anordningar måste

vidtagas, som inordnat de medicinska läroanstalternas sjukvårdande verksamhet

i kommunala undervisningssjukhus.

Tands juk vårdscen trålens verksamhet uppbygges väsentligen på det patientmaterial,

som tillföres densamma genom remisser. Remissystemets effektivitet

tillgodoses genom avtal med vederbörande kommunala huvudmän för folktandvården.

Vården av remissklientelet skall helt åvila lärarna i de kliniska ämnena i

deras egenskap av tandläkare vid tandsjukvårdscentralen. Något eget klientel

skall sålunda icke tilldelas kandidaterna utan lärarna skall bära hela ansvaret

för tandsjukvårdens utövning.

Tandläkarhögskolomas lärartjänster i kliniska ämnen förenas med befattningar

vid sjukhusen. Professorer och laboratorer skall tjänstgöra som övertandläkare

vid tandsjukvårdscentralen. Härigenom kommer övertandläkare att

finnas anställd för varje mot kliniskt odontologiskt läroämne svarande specialitet.

Sjukhusanknytningen och huvudmannaskapet

De sakkunniga konstaterar, att vid både medicinsk och odontologisk utbildning

tillgång krävs till ett patientmaterial av viss storlek och sammansättning

samt att härvidlag likartade förhållanden föreligger mellan de båda utbildningsformerna.

Då det gällt att tillförsäkra läroanstalterna erforderligt patientmaterial

har man emellertid — framhåller de sakkunniga — gått olika vägar. Efter

att ha berört de skilda organisationsformer, som kommit att tillämpas, anför

de sakkunniga i huvudsak följande.

Tandläkarhögskolorna har i motsats till de medicinska lärosätena alltid haft

att svara även för sjukvårdande verksamhet. Denna har väsentligen varit

anförtrodd de studerande, medan lärarna vid tandläkarhögskolorna i motsats

till lärarna vid de medicinska läroanstalterna i princip icke varit verksamma

för utövande av sjukvård. De sakkunniga anser, att detta framstår som eu

oformlighet samt att det är angeläget att tandsjukvård och klinisk odontologisk

forskning vid högskolorna anknytes till sjukhus. Vid en sådan anknytning

torde problemet om de odontologiska lärarnas kliniska skyldigheter automatiskt

finna sin lösning. Från principiell synpunkt saknar det därvid betydelse,

om staten eller kommunen är huvudman för sjukvården.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

Frågan om sjukhusanslutning har enligt de sakkunniga endast i mycket begränsad

omfattning lösts genom den samordning som skett enligt avtalen med

huvudmännen för folktandvården i Stockholm, Malmö och Västerbottens län.

De sakkunniga berör vad dessa avtal härvidlag innebär samt framhåller därefter

bl. a. följande.

Även om skillnader finnes mellan förhållandena på medicinens och odontologins

områden, synes olikheterna dock icke behöva hindra, att den kliniska utbildningen

och forskningen inom odontologin på samma sätt som skett inom

medicinen förlägges till sjukhusinstitutioner, som bygges och drives av antingen

landsting (motsvarande) eller staten. Härvid synes i första hand böra utnyttjas

medicinska undervisningssjukhus. Även andra högspecialiserade sjukhus kan

emellertid komma i fråga. — Tandsjukvården vid ett sådant undervisningssjukhus

bör i princip samlas till en tandsjukvårdscentral. I realiteten innebär

detta, att den tandsjukvårdande verksamheten vid de odontologiska läroanstalterna

förlägges till denna central och alltså inordnas i sjukhuset. Ehuru

organiserad som en under sjukhusets förvaltande myndigheter lydande självständig

lasarettsavdelning skulle tandsjukvårdscentralen, om den förlägges till

ett kommunalt sjukhus, bl. a. ha att fullgöra de uppgifter, som ankommer på

centraltandpoliklinik.

I anslutning härtill berör de sakkunniga landstingskommuns åligganden enligt

sjukhuslagen samt konstaterar att öppen specialiserad tandsjukvård vid sjukhus

tills vidare måste betraktas som en för landstingen och motsvarande frivillig

angelägenhet. De sakkunniga redogör för de skäl, som talar för ett kommunalt

huvudmannaskap, samt återger i sammanhanget vissa uttalanden av

chefen för inrikesdepartementet i propositionen 1959:19 angående förslag till

sjukhuslag och i propositionen 1960: 159 med förslag till riktlinjer för regionsjukvårdens

utbyggande.

I det följande behandlar de sakkunniga endast frågor, som kan aktualiseras

vid överförande från statligt till kommunalt huvudmannaskap av den tandsjukvårdande

verksamheten vid de odontologiska läroanstalterna. Enligt de sakkunnigas

mening synes emellertid intet hinder föreligga att med tillämpning

av samma normer, som föreslås, anordna tandsjukvårdscentraler vid statliga

sjukhus, om så befinnes erforderligt.

Tandsjukvårdscenlralernas organisation

De sakkunniga föreslår följande organisation för tandsjukvårdscentralen.

Centralen skall utgöra en självständig avdelning inom sjukhuset och skall,

vad sjukvården beträffar, organiseras kring en mottagningsavdelning med

erforderliga specialavdelningar. Vid densamma bör vara företrädda samtliga

odontologiska huvudämnen utan att för vart och ett av dessa särskild avdelning

upprättas. För mottagningsavdelningen skall övertandläkare anställas;

i övrigt skall övertandläkare finnas för varje mot akademiskt läroämne svarande

specialitet. Övertandläkaren vid mottagningsavdelningen skall vara heltidsanställd

hos sjukvårdshuvudmannen, medan övriga övertandläkare skall

inneha befattningar vid sjukhuset, anknutna till professurer eller laboraturer.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. May.ts proposition nr 10tf år 1962

Enligt de sakkunnigas mening är det av såväl ekonomiska som socialmedicinska

skäl nödvändigt att organisatoriskt lösa frågan om patientupptagningen

vid tandsjukvårdscentralen på möjligast effektiva sätt. Härom anföres i huvudsak

följande.

Klientelet från den öppna mottagningen vid tandläkarhögskolorna har fått

en sådan omfattning, att deras tandsjukvård tenderar att få samma karaktär

som tandsjukvården vid distriktstandpoliklinikerna. inom folktandvården. Det

måste vara olämpligt, att den specialiserade tandsjukvårdens resurser tages i

anspråk för behandlingsfall. som kan och bör omhändertagas på distriktstandpolikliniker.

Att vid tandsjukvårdscentral anordna öppen mottagning framstår

därför såsom principiellt oriktigt. I stället bör tillämpas en patientinskrivning,

byggd enbart på remisser. Särskild till betänkandet fogad utredning ger vid

handen, att det årliga patientbehovet för den kliniska utbildningen vid en

intagningsnivå av 100 studerande per år är av storleksordningen 2 000 vårdfall.

Detta patientmaterial måste vara rikt fasetterat och erhålles bäst remissvägen.

Skulle det ursprungliga upptagningsområdet icke kunna lämna ett behövligt

antal remissfall, bör detta upptagningsområde utvidgas i samarbete med närliggande

landsting och städer; annan öppen mottagning än den som betingas av

jourtjänstutövning för hjälp i akuta fall bör undvikas.

I anslutning till sitt förslag att lärarna skall bära ansvaret för patientvården

berör de sakkunniga frågan om kandidaternas medverkan i den tandsjukvårdande

verksamheten. De sakkunniga anför härom följande.

I den tandsjukvårdande verksamheten skall envar kandidat under sin obligatoriska

tjänstgöring utföra de behandlingsmoment, vilka erfordras för hans

utbildning och i varje enskilt fall tilldelas honom av den för fallet ansvarige

läraren-tandläkaren. Organisationen av kandidaternas tandsjukvård, vad gäller

omfattning, art och svårighetsgrad, bestämmes i enlighet med för läroämnet

gällande studieplan av ämnesföreträdaren-övertandläkaren vid tandsjukvårdscentralen.

I fråga om mottagnings av delning ens organisation och uppgifter anföres bl. a.

följande.

Vid denna avdelning — avsedd endast för det vuxna klientelet, saväl inremitterade

patienter som jourfall — skall föranstaltas om en allsidig undersökning

av varje vårdfall och upprättas en på undersökningsresultatet baserad

allmän terapiplan. Genom avdelningens försorg skall sedan varje patient följas

under den fortsatta behandlingen vid centralen. Om inskrivning och utskrivning

av patienterna beslutar övertandläkaren eller annan tandläkare vid mottagningsavdelningen,

som erhållit sådant uppdrag; övertandläkaren bär ansvaret

för att journalarkivering och vård av revisionsfall genomföres rationellt och

effektivt. Han är skyldig sörja för att erforderligt antal behandlingsfall av

varje behövlig typ tillföres de olika undervisningsgrupperna. Genom sina speciella

uppgifter och sin ställning i sjukvårdshuvudmannens tjänst blir han

tandsjukvårdscentrålens kontaktman, som därvid har att samarbeta med sjukhusledningen

och med huvudmannens tandvårdsinspektör (tandvårdsdirektör).

Han skall äga tillgång till och i behövlig utsträckning införskaffa uppgifter

om patientmaterialet vid sjukvårdsinrättningar och folktandvårdspolikliniker

inom upptagningsområdet, så att inremitteringen av lämpliga fall kan nå sadan

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10b är 1962

omfattning, att högskolans mångfasetterade patientbehov täckes. De patienter,

som efter dessa remissåtgärder inskrivits vid mottagningsavdelningen, skall

erhålla en fullständig sanering och bettrestitution vid centralen.

De sakkunniga berör de kompetenskrav, som enligt deras mening bör uppställas

för innehav av tjänst såsom övertandläkare vid mottagningsavdelning

samt behandlar i anslutning därtill också vissa uppgifter, som anses böra åvila

denna tjänstinnehavare. Sålunda framhålles bl. a. följande.

Övertandläkaren vid mottagningsavdelningen bör vara en väl skolad kraft

med vetenskaplig meritering som motsvarar licentiatexamen vid fackhögskola

med sådan examen. I fråga om klinisk skicklighet bör han kunna åberopa erforderlig

utbildning och tjänstgöring i cariologi eller protetik såsom huvudämne

med tillbörlig randutbildning i det andra av nämnda ämnen samt i röntgenologi

och parodontologi; specialisering i tandkirurgi, käkprotetik eller käkortopedi

skall däremot icke fordras. Han bör ha tjänstgjort på en tandläkarhögskolas

eller en tandsjukvårdscentrals mottagningsavdelning samt där ha deltagit i

undervisningen och vunnit förtrogenhet med statistik ävensom journalföringens

principer och teknik. — Övertandläkaren har ledningen av den tandsjukvårdande

verksamhetens administration, bär ansvaret för fördelningen av patientmaterialet,

för remitteringen till specialavdelningarna och för tandsjukvården åt

lasarettets inneliggande patienter samt utövar kontroll över journalsystem,

behandlingsplanernas genomförande och återremitteringen från avdelningarna.

Dessa åligganden motiverar, att han anställes hos sjukvårdshuvudmannen på

heltid. Tjänsten skall tillsättas av denne.

Beträffande mottagningsavdelningens organisation i övrigt understryker de

sakkunniga nödvändigheten av att den erhåller en både kvalitativt och kvantitativt

tillräcklig personaluppsättning för effektivt biträde åt övertandläkaren

vid undersökning och terapiplanering samt handhavandet av det journalsystem,

som verksamheten kräver.

Med hänsyn till den särskilda ställning, som behandlingsområdena för bamtandvård

och ortodonti intager inom centralen, måste enligt de sakkunniga övertandläkaren

för barntandvård i fråga om dessa områden bära ansvaret för de

uppgifter, vilka för det vuxna klientelet ankommer på övertandläkaren vid

mottagningsavdelningen.

Skolorna för utbildning av tandsköterskor och tandtekniker föreslås förlagda

till tandsjukvårdscentralen eller i anslutning till densamma. Enligt de sakkunniga

kan härigenom tandsjukvårdscentrålens behov av dylik arbetskraft i

ej ringa mån tillgodoses av elever vid dessa skolor. De sakkunnigas synpunkter

på hithörande frågor har sammanfattats i en till betänkandet fogad bilaga.

Personalorganisationen

De sakkunniga har vid beräkningen av personalbehovet främst byggt på följande

principer.

1) Undervisningens behov är bestämmande för storleken även av den personal,

som är anställd av sjukvårdshuvudmannen; den personal, som därutöver

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

erfordras för forskningen eller kan vara erforderlig för upptagningsområdets

behov av specialiserad tandsjukvård, bör beräknas i annat sammanhang.

2) Nu tillämpade studieplaner för tiden från tandläkarkandidatexamen till

tandläkarexamen i kliniskt odontologiska ämnen och därtill anknutna laborationsämnen

är normgivande vid beräkningen av personalen.

3) Malmöhögskolans personalorganisation utgör i princip beräkningsgrund,

enär nuvarande studentintagning, 100 per år, kan väntas — efter umeåinstitutets

utbyggnad och eventuell tillkomst av cn göteborgshögskola — komma att gälla

även i Stockholm och Göteborg. Modifikationer har dock gjorts så till vida,

att fördelningen av tandläkarexamens samlade kunskapsstoff på olika lärarbefattningar

något jämkats och graderingen av de skilda ämnesområdenas företrädare

justerats med hänsyn till förslag, som föreligger i skilda sammanhang.

4) Särskild beräkning anger lärarbehovet i Umeå efter utbyggnad av institutet

därstädes, grundad på den i propositionen 1961:108 angivna intagningsnivån,

60 studerande per år, och på det förslag till studieplan som upprättats av

organisationskommitténs för den medicinska högskolan i Umeå odontologiska

nämnd.

I fråga om studieplanerna framhåller de sakkunniga, att dessa lämnar ämnesföreträdaren

stor frihet i fråga om valet av undervisningsformer. I övrigt anföres

härom följande.

Läsåret omfattar två terminer om vardera femton veckor med ett vart undervisningsmoment

återkommande varje termin. Studieplanen anger ett fast kanalsystem,

inom vilket varje kurs har sin bestämda plats med möjlighet att där

inpassa olika typer av undervisning, föreläsningar, seminarier, demonstrationer,

klinisk tjänstgöring osv., i stort sett efter lärarens eller ämnesföreträdarens

fria skön. Utanför schematiden, som i regel omfattar sex timmar dagligen, får

endast viss katedral undervisning, genomsnittligen ungefär en timme per dag,

förläggas. — Den nämnda uppläggningen av studieplanen försvårar beräkningen

av lärarkrafterna då undervisningen sker inom en tandsjukvårdscentral. I denna

kommer det fasta systemet icke helt att kunna tillämpas, enär sjuk vårdsorganisatoriska

synpunkter måste i högre grad än vad fallet f. n. är vid tandläkarhögskolorna

vara vägledande vid kursuppläggningen. Någon nackdel bör icke

ligga häri; tvärtom måste både lärare och studerande till följd av att undervisningen

kan spridas över hela den tid, då patientbehandling äger rum vid

centralen, få större möjligheter att tillgodose individuella önskemål, såsom

anordnandet av demonstrationer för små grupper, fördjupningskurser för högre

betyg osv. Dessutom vinnes den påtagliga fördelen, att den kliniska handledningen

kommer att kunna ske i smärre grupper och såsom ett led i en tandsjukvårdande

verksamhet, som är en primär uppgift för de däri engagerade och

icke blott ett av undervisningen föranlett subsidiärt arbete.

Berörda frihet i fråga om valet av undervisningsform har enligt de sakkunniga

gjort det nödvändigt, att vid den av dem verkställda beräkningen

av lärarbehovet bygga på en serie approximationer. Vid seminarieövningar,

laborationskurser och klinisk tjänstgöring har de sakkunniga räknat med eu

gruppindelning av de studerande med 8 ä 9 deltagare i varje grupp.

De sakkunniga berör särskilt professorernas och laboratorernas ställning och

uppgifter samt anför härom bl. a. följande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 år 1962

Icke minst med hänsyn till den omorganisation, de sakkunniga föreslår, bör

aliggandena för professorerna vid tandläkarhögskolorna. formellt bringas

i överensstämmelse med dem, som åvilar professor vid en medicinsk läroanstalt.

De sakkunniga vill i detta sammanhang erinra om att riksdagens statsutskott

i av 1960 ars riksdag godkänt utlåtande (nr 183) med anledning av väckt

motion (II: 196) om upphävande av nuvarande bestämmelser rörande professorernas

vid tandläkarhögskolorna undervisningsskyldighet förutsatt, att Kungl.

Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på den modernisering och omarbetning

av för tandläkarhögskolorna gällande föreskrifter, som kunde befinnas påkallad.

Vidkommande laboratorerna har man att skilja mellan dem, som

självständigt företräder sitt ämne, och övriga. Vid vardera av tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö — i detta sammanhang bortses från den speciella

organisationen vid tandläkarinstitutet i Umeå — finns i de kliniska odontologiska

ämnena sex laboraturer. Två av dessa är placerade vid avdelningarna

för bamtandvård och för bettanalys med parodontoprotetik. Innehavarna av

dessa två tjänster är självständiga företrädare för ifrågavarande i tandläkarexamen

ingående kliniska ämnen. Vid stockholmshögskolan är en laboratorstjänst

placerad vid avdelningen för endodonti och innehavaren av denna tjänst

företräder självständigt denna del av examensämnet karieslära. Motsvarande

laboratur är vid malmöhögskolan placerad vid underavdelningen för pulpa- och

rotbehandling, vilken är ansluten till den under ledning av professorn i karieslära

stående avdelningen för detta ämne. De tre övriga laboraturerna är placerade

vid avdelningar (tandkirurgi, karieslära och proteslära), vilka förestås av

professor. — Laboraturen vid avdelningen för tandkirurgi har tillkommit för

att tillgodose behovet av särskild ordinarie lärar- och forskartjänst inom det till

examensämnet tandkirurgi hörande ämnesområdet parodontologi. Kursen i

parodontologi, för vilken nu ifrågavarande laborator närmast har att svara, är

tidsmässigt väl jämförbar med kurserna i examensämnena dental röntgendiagnostik,

bettanalys med parodontoprotetik och barntandvård. Forskningsverksamheten

inom parodontologin har vidare i avseende på arbetsmetodik och

frågeställningar fått en speciell inriktning och uppläggning.

De sakkunniga understryker, att även laboraturerna i endodonti och parodontologi

från de synpunkter, som här kommer i fråga, bör behandlas som självständiga

laboraturer. Av befintliga laboratorstjänster återstår alltså två, nämligen

de som är placerade vid avdelningarna för karieslära och proteslära. I båda

dessa ämnen finnes professurer inrättade, och laboratorerna företräder ej någon

avgränsad del av dessa ämnen.

Enligt de sakkunnigas mening bör man vid tandsjukvårdens ordnande söka

åstadkomma en sådan personalorganisation vid tandläkarhögskolorna, att i

kliniskt ämne endast en ordinarie lärare i professors eller laborators ställning

finnes. Såvitt gäller ämnena karieslära och proteslära kan enligt de sakkunniga

en personalorganisation av antytt slag åstadkommas, om man dels avlastar

professorn vissa uppgifter, som icke sammanhänger med den kliniska utbildningen

och forskningen, och dels på andra lärare överflyttar de på laboratorerna

nu ankommande undervisnings- och examinationsuppgifterna. De sakkunniga,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

som ger sill anslutning till det för tandläkarhögskolan i Umeå i propositionen

1961:108 redovisade förslaget om inrättande av en professur i teknologi,

anser, att möjlighet finns att åstadkomma den önskvärda personalorganisationen,

om ifrågavarande professur kommer till stånd vid samtliga

tandläkarhögskolor. Härom framhålles i övrigt följande.

Enligt gällande studieplan ges vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och

Malmö inom ämnena karieslära och proteslära tre laboratoriekurser i odontologisk

teknik (s. k. fantomkurser), omfattande sammanlagt mer än två terminer.

Av dessa kurser hör en organisatoriskt under professorn i karieslära och de

två andra under professorn i proteslära. Var och en av dessa tre kurser ledes

nu av en avdelningstandläkare. Enligt de sakkunnigas mening kan en effektivare

och mera ändamålsenlig organisation av forskningen och undervisningen inom

berörda ämnen åstadkommas, om fantomkurserna sammanföres till en gemensam

kurs. Denna laboratorietekniska utbildning bör härvid samordnas med den

teoretiska undervisningen i ämnet materiallära till ett ämne benämnt (odontologisk)

teknologi. Den odontologiska tekniken är nämligen i sina huvuddrag

den tillämpade materiallärans disciplin, där materiallärans naturvetenskapliga

och teknologiska studie- och forskningsområden utgör grunden. Om fantomkurserna

sålunda överföres till ett i undervisningsorganisationen nytt ämne,

teknologi, med självständig företrädare för undervisningen och forskningen,

erhålles den önskvärda avlastningen för professorerna i karieslära och proteslära.

De sakkunniga behandlar härefter de olika lärarkategorierna samt lärarnas

tjänstgöringsskyldighet inom dels undervisning och forskning (högskoleverksamhet),

dels tandsjukvård. Av betänkandet inhämtas härom i huvudsak följande.

Högskoleverksamhet

Professor och laborator beräknas ägna en timme i veckan åt högre seminarieundervisning;

åt undervisningen i övrigt kan då ägnas 100 föreläsningar per

läsår.

Kliniska lärare. De uppgifter som åvilar de nuvarande avdelningstan dläkarna

har föranlett, att i stort sett en sådan tjänst inrättats för varje kurs. Härigenom

har dessa lärare i ej ringa utsträckning kommit att belastas med andra undervisningsuppgifter

än katedrala. Uppgifter svarande mot dem som åvilar avdelningstandläkare

fullgöres inom de medicinska fakulteterna av s. k. kliniska

lärare. Enligt de sakkunnigas mening bör avdelningstandläkarens tjänstgöring

i högre grad än vad nu är fallet ägnas kvalificerad undervisning. Med hänsyn

till arten av den undervisning, som kommer att anförtros ifrågavarande lärare,

föreslår de sakkunniga att avdelningstandläkartjänsterna ombildas till tjänster

som klinisk lärare med skyldighet att för läsår meddela undervisning

i en omfattning motsvarande 130 timmar katedrala föreläsningar, att meddela

handledning inom ramen för den tandsjukvårdande verksamheten samt

att bedriva vetenskaplig forskning. — Docentkompetens bör i princip krävas.

Om en odontologie licentiatexamen införes, synes sådan examen lämpligen

kunna uppställas som minimikrav. Under alla omständigheter måste

fordras, att sökande styrkt tillbörlig vetenskaplig skicklighet. Bcsättes klinisk

lärartjänst med icke docentkompetent innehavare, bör löneställningen rättas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

därefter. Enligt de sakkunnigas mening är det av största vikt att även nu

ifrågavarande lärare ägnar sig åt vetenskaplig forskning. Med hänsyn härtill

bör förordnande för klinisk lärare till tiden begränsas och lämpligen avse sex

å.r samt inför omförordnande beaktas ej blott ådagalagd undervisningsskicklighet

utan även redovisad forskning.

Vid den av de sakkunniga åsyftade anpassningen av personalorganisationen

vid tandsjukvårdscen trålen till nära överensstämmelse med vad som gäller inom

klinisk medicin synes motsvarigheter till underläkartjänsterna böra införas i

stället för befattningarna som assistenter och amanuenser. De sakkunniga föreslår,

att dessa befattningshavare ersättes med dels en ny typ av avdelningstandläkare,

dels ock assistenttandläkare, alla anställda av sjukvårdshuvudmannen

med skyldighet att inom ramen för den tandsjukvårdande verksamheten lämna

de studerande handledning i enlighet med vad i det följande angives. — Med det

anförda har de sakkunniga inte avsett, att de teoretiska ämnenas assistenttjänster

skall indragas eller förändras. — De nya avdelningstandläkarna och särskilt

assistenttandläkarna bör rekryteras bland yngre tandläkare med intresse för

forskning. De sakkunniga föreslår, att avdelnings- och assistenttandläkartjänsterna

tillsättes för treårsperioder med möjlighet till omförordnande för dem, som

ådagalagt erforderlig pedagogisk och klinisk skicklighet samt förmåga till vetenskapligt

arbete.

Kliniska undervisningsuppgifter, vilka icke rymmes inom tjänstgöringsskyldigheten

för de fast anställda lärarna, bör anförtros åt biträdande lärare med

statliga timarvoden. Övertandläkaren vid mottagningsavdelningen bör som biträdande

lärare giva en kurs i oraldiagnostik om förslagsvis 36 timmar, avseende

undersökning, diagnostik, terapiplanering samt journalföring och kortregistrering.

I övrigt bör det ankomma på lärarkollegiet att bestämma vilka undervisningsmoment

som skall anförtros åt biträdande lärare. Dessa torde kunna

rekryteras bland tandläkare utanför tandläkarhögskolorna.

I viss omfattning, bestämd av lärarkollegiet, bör kandidater, som hunnit till

den nionde studieterminen, kunna få åtaga sig handledande funktioner inom den

kliniska undervisningen som kurs amanuens er mot statligt timarvode. Till motsvarande

uppgifter inom annan undervisning bör även yngre studerande kunna

komma i fråga.

Tandsjukvården

Professor respektive laborator skall som övertandläkare icke blott vara ansvarig

för tandsjukvården inom den specialitet han företräder utan även aktivt

deltaga i verksamheten i den utsträckning ansvaret påkallar. Klinisk lärare bör

som biträdande övertandläkare tjänstgöra inom tandsjukvården ett tillräckligt

stort timantal för att erforderligt underlag för undervisningen och forskningen

skall erhållas samt för att vederbörande skall kunna vidmakthålla sin kliniska

skicklighet. Timantalet bör emellertid ej sättas högre än att han hinner följa den

vetenskapliga utvecklingen inom sitt ämne och själv bedriva vetenskaplig verksamhet

i ej alltför obetydlig utsträckning. Med beaktande härav föreslår de sakkunniga,

att biträdande övertandläkares tjänstgöringsskyldighet inom tandsjukvården

fastställes till 800 timmar per läsår.

Storleken av de särskilda arvoden, vilka för tjänstgöring inom tandsjukvården

bör tillkomma professorer, laboratorer och kliniska lärare, torde få bestämmas

genom i sedvanlig ordning träffade förhandlingsöverenskommelser.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 10-k år 1962

Avdelningstandläkare skall såsom förut framhållits vara anställd hos sjukvårdshuvudmannen

med skyldighet att meddela handledning åt de studerande.

Vid fastställande av tjänstgöringsskyldigheten bör hänsyn tagas till att han skall

medhinna att öka sin förtrogenhet med de vetenskapliga problemställningarna i

sitt ämne. De sakkunniga föreslår en årlig tjänstgöringsskyldighet om 1 400

timmar. Detsamma bör gälla för assistenttandläkare.

All tjänstgöring vid tandsjukvårdscentral bör tillgodoräknas vederbörande

som tjänstgöring inom folktandvården.

De sakkunniga förutsätter att liksom professorerna nu äger hålla privat mottagning

vid tandläkarhögskoloma övertandläkarna tillförsäkras rätt att i omfattning

och på villkor som bestämmes av sjukhusdirektionen förlägga privat mottagning

till tandsjukvårdscentralen. De sakkunniga ifrågasätter, huruvida icke

även de biträdande övertandläkarna borde tillerkännas rätt till en till högst sex

timmar i veckan begränsad motsvarande rätt till privatpraktik vid centralen i

den mån lokalresurser och övriga omständigheter det medger.

De sakkunniga har angivit lärarbehovet i vart och ett av de av den tandsjukvårdande

verksamheten berörda ämnena. Ifrågavarande beräkningar, såvitt avser

Umeå, kommer att redovisas i det följande. I samband därmed kommer också

en redogörelse att lämnas för de förut nämnda förslag, som framlagts av

arbetsgruppen för utredning av frågor rörande bl. a. personalorganisation i Umeå.

Anordningar för förslagets genomförande m. in.

De sakkunniga, som utgår från att den föreslagna ordningen beträffande tandsjukvården

genomföres vid de olika odontologiska läroanstalterna så snart förutsättningar

föreligger härför, har angivit när enligt deras mening förhandlingar

i förevarande fråga bör upptagas med vederbörande huvudman. Härom anföres

bl. a. följande.

I propositionen 1961:108 angående utökad utbildning av läkare och tandläkare

m. m. har chefen för ecklesiastikdepartementet förordat, att tandläkarinstitutet

i Umeå från och med budgetåret 1963/64 utbygges till att omfatta utbildning

från odontologie kandidatexamen till och med tandläkarexamen samt från

och med budgetåret 1965/66 till en fullständig läroanstalt. De sakkunniga förutsätter,

att deras förslag lägges till grund för den i propositionen förordade av

riksdagen godkända omorganisationen av umeåinstitutet.

I propositionen 1961:108 beröres även frågan om en tandläkarhögskola i Göteborg.

Statsutskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1961: 130 understrukit

angelägenheten av att en i erforderlig utsträckning tidsbestämd utbyggnadsplan

beträffande göteborgshögskolan snarast möjligt färdigställdes och redovisades

för riksdagen. I skrivelse till Kungl. Maj:t har riksdagen givit till känna

vad utskottet sålunda anfört. De sakkunniga räknar med att deras förslag lägges

till grund för planeringen av denna högskola samt för förhandlingar med Göteborgs

stad.

Genom 1960 års avtal angående tandläkarhögskolan i Malmö har de av de

sakkunniga förordade principerna för tandsjukvårdens organisation i viss be
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

gränsad omfattning redan knäsatts vid denna högskola. Enligt de sakkunnigas

mening föreligger förutsättningar för att från och med budgetåret 1963/64 till

fullo genomföra den föreslagna omorganisationen av tandsjukvården vid malmöhögskolan.

Högskolebyggnaden är belägen i nära anslutning till Malmö allmänna

sjukhus. Olika lösningar för anordnande av en tandsjukvårdscentral inom

nämnda byggnad är tänkbara. En utväg kan erbjudas genom bl. a. vissa ändringar

inom högskolefastigheten och utbyggnad av den av Malmö stad vid allmänna

sjukhuset inrättade och drivna centraltandpolikliniken. Denna poliklinik,

vid vilken klinisk odontologisk utbildning och forskning redan får bedrivas, bör

därvid inordnas såsom en del av tandsjukvårdscentralen. De sakkunniga föreslår,

att förhandlingar snarast upptages med Malmö stad angående upprättande

av en tandsjukvårdscentral i Malmö samt därmed i övrigt sammanhängande

spörsmål.

Beträffande tandläkarhögskolan i Stockholm vill de sakkunniga erinra om att

dess byggnadsfråga tidigare aktualiserats i skilda sammanhang. Högskolan är nu

inrymd i otillräckliga och för sitt ändamål olämpliga lokaler. Någon sjukhusanknytning

kan ej åstadkommas så länge den klinisk odontologiska utbildningen

är förlagd till nuvarande byggnad. Frågan om inrättande i Stockholm av en

tandsjukvårdscentral kan därför icke bli aktuell förrän i samband med att högskolans

lokalfråga löses på sådant sätt, att anknytning sker till högspecialiserat

sjukhus i Storstockholm. I avvaktan härpå måste enligt de sakkunnigas mening

den nuvarande organisationen av tandsjukvården vid tandläkarhögskolan i

Stockholm bibehållas.

De sakkunniga redovisar två kalkyler över de ekonomiska konsekvenserna av

förslagen. Den ena av dessa överslagsberäkningar är tillämplig på en odontologisk

utbildningsorganisation i Umeå omfattande samtliga ämnen med undantag

av de prekliniska. Arbetsgruppen för utredning av frågor rörande bl. a. personalorganisationen

i Umeå har vid sin förut nämnda kostnadsberäkning utgått från

denna kalkyl. Redogörelse för gruppens beräkningar kommer att lämnas i det

följande.

3. Personalorganisation och kostnadsberäkning för en

odontologisk läroanstalt i Umeå I

I det förslag som arbetsgruppen för utredning av frågor rörande bl. a. personalorganisationen

i TJmeå framlagt i förut nämnda promemoria den 7 juli 1961

förutsättes, att läroanstalten utbygges för utbildning under fyra år — från odontologie

kandidatexamen till tandläkarexamen — av 60 årligen intagna tandläkarstuderande.

I den redovisade utredningen och kostnadsberäkningen har arbetsgruppen

ej inneslutit den administrativa personal, som kan erfordras vid läroanstaltens

kansli. Anledningen härtill är enligt arbetsgruppen, att organisations
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10It år 1962 65

kommittén för medicinska högskolan i Umeå har att avgiva särskilt förslag härom.

Vid sina beräkningar har arbetsgruppen utgått från dels odontologiska nämndens

förut nämnda utredning, dels också odontologiska förhandlingssakkunnigas

betänkande. Förhandlingssakkunniga hade i betänkandet bedömt personalorganisationen

med hänsyn till såväl undervisningens som tandsjukvårdens behov

men i sina kostnadsberäkningar ej medtagit personal för forskningsändamål.

Arbetsgruppen, som funnit den av förhandlingssakkunniga förordade organisationen

av tandsjukvårdscentralen ändamålsenlig för utbildning av tandläkare,

har godtagit förslaget såväl vad angår lärarbesättningen i de särskilda ämnena

som vad gäller tandläkarbefattningarna vid tandsjukvårdscentralen. Under

beaktande av de sakkunnigas uttalande om tillgodoseende av forskningens krav

vid centralen har arbetsgruppen beräknat erforderliga tjänster för den första

fyraårsperioden.

Arbetsgruppen anlägger huvudsakligen följande allmänna synpunkter på beräkningen

av erforderlig personal för Umeå-högskolan.

Särskild hänsyn har tagits till de för anordningen av Umeå-högskolan särpräglade

förhållandena i fråga om studieplan, lokalfördelning, ämnesgruppering och

tandsjukvårdsorganisation. Direkta jämförelser med motsvarande anordningar

vid de nuvarande tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö är därför svåra

att anställa och skulle i flertalet avseenden bli missvisande.

Den särskilda studieplan som hittills följts och den därtill anslutna

i fullständigt skick av odontologiska nämnden för en tandläkarhögskola i Umeå

presenterade planen förutsättes bliva tillämpad vid tandsjukvårdscentralen med

den ändring blott i fråga om gruppindelning, som betingas av ett till 60 studerande

ökat årligt intag. De båda största och dominerande läroämnena cariologi

och protetik har i nämnda studieplan begränsats till enbart propedeutisk-kliniska

studie- och undervisningsområden, medan de båda ämnenas nuvarande stora

tekniska laboratoriekurser fördelats på tre terminer och sammanförts med materiallära

till ett omfattande tekniskt, väsentligen teoretiskt läroämne, teknologi.

Detta ämne, inom vilket fantomkurserna utgör funktionsenheten, representeras

av egen professur. Hittillsvarande laboraturer i ämnena cariologi och protetik

har därvid indragits, enär undervisnings- och tjänstgöringstiden i motsvarande

omfattning nedskurits. Den för den tekniska undervisningens förståelse och

anknytning till kliniken behövliga propedeutiska orienteringen har — med stöd

av en ny kurs i oraldiagnostik, anordnad vid mottagningsavdelningen — samordnats

med propedeutiska föreläsnings- och demonstrationskurser ej blott i

cariologi och protetik utan även i parodontologi under den åt odontologisk propedeutik

ägnade fjärde studieterminen. Härigenom fullföljes hittillsvarande anordning

med en under enbart två terminer löpande teknisk fantomkurs, gemensam

för cariologi och protetik.

Arbetsgruppens beräkningar av erforderlig lärar-tandläkarpersonal

samt assistenter och förste amanuenser vid Umeå-högskolan

framgår av följande sammanställning.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 10It

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Ämnesbeteckning

Föreslagna tjänster

Prof.

Lab.

Över-

tdl.

a)

Univ.

lekt.

Klin.

lär.

Bitr.

över-

tdl.

a)

Avd.- 0. ass

tdl.

Ass.

F.am.

Cariologi .................

1

X

2

X

2y2

1 b)

Endodonti ...............

1

X

1

X

1

2 b)

Protetik .................

1

X

2

X

3%

1 b)

Kirurgi ..................

1

X

1

X

3

1 b)

Parodontologi ............

1

X

1

X

1

1 b)

Röntgenologi .............

1

X

1

X

1

1 b)

Bettanalys med parodonto-

protetik ...............

1

X

1

X

1

2 b)

Histopatologi .............

1

1 b)

1

Oral mikrobiologi .........

1

1

Mottagningsavdelningen, in-

klusive undervisningen i

oraldiagnostik ..........

1

2

Käkprotetik ..............

1

X

Käkortopedi ............

1

X

1

Pedodonti ...............

1

X

1

X

1

1 b)

Ortodonti ................

1

X

1

X

1

2 b)

Allmän patologi ..........

1

Farmakologi .............

1

1

Teknologi ................

1

1

1

X

1

1

2

Antal tjänster ............]

8

4

1

1

15

19

5 c)

15 d)

a) x betecknar att lärartjänst — professur, laboratur eller klinisk lärartjänst — är förenad

med tjänst som över tand läkare respektive biträdande övertandläkare.

b) En tjänst avsedd för forskning och allmänt institutionsarbete.

c) Härav fyra avsedda för forskning och allmänt institutionsarbete.

d) Härav sex avsedda för forskning och allmänt institutionsarbete.

Medel har dessutom beräknats för viss timarvoderad undervisning

m. m. Häri ingår kurser m. m. i medicinsk-kliniska ämnen, arvoden för undervisning

meddelad av biträdande lärare samt medel för medverkan av kursamanuenser.

Härutöver upptar arbetsgruppens beräkningar vissa andra forskartjänster,

nämligen en tjänst som forskardocent, en tjänst som docent och

tre tjänster som forskarassistent.

Arbetsgruppen lämnar i huvudsak följande kommentar till sina beräkningar

av nu redovisad personal.

Anledning finns ej att i större utsträckning använda sig av avdelningssystemet

vid Umeå-högskolan. För undervisningen och tjänstgöringen ide kliniska

ämnena utnyttjas inom gruppen cariologi-protetik den nuvarande

gemensamma kandidatkliniken. Denna avses kompletterad med en annan kandidatklinik,

ordnad sasom en rationell funktionsenhet för de sammanförda läroämnena

parodontologi och bettanalys med parodontoprotetik. För högskolantandsjukvardscentralen

har planerats bl. a. särskilda kliniker för ämnena röntgendiagnostik

och endodonti. På motsvarande sätt har, i byggnaden för barn
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 år 1962

kliniken, lokalerna i ämnena pedodonti och ortodonti så långt sig göra låtit

anordnats som en enhetlig kandidatklinik.

För de teoretisk-odontologiska ämnena histopatologi, farmakologi

och oral mikrobiologi har särskilda laboratorieenheter ordnats inom medicinska

högskolans patologiska, farmakologiska och bakteriologiska institutioner.

Även i andra avseenden har vid planeringen tillämpats principen om koncentration

till enheter för gemensam undervisning och forskning

i syfte att rationellt utnyttja personal- och lokalresurserna. Sålunda har

t.ex. demonstrationssalar och seminarier sammanförts till föreläsnings- och demonstrationscentrum

för samtliga läroämnens behov.

I överensstämmelse med de av odontologiska förhandlingssakkunniga motiverade

nya riktlinjerna för klientelets omhändertagande och vård har såväl de kliniska

lärarnas som avdelnings- och assistenttandläkamas behandling srum

i görligaste män fördelats och placerats inom kandidatklinikerna. Därmed

har en begränsning kunnat ske till det mindre antal operationsrum som för lärarna

är oundgängligen nödvändiga för att de skall kunna genomföra mottagningsavdelningens

jämte jour- och ferietjänstgöringens tandsjukvårdande verksamhet

inom en relativt självständig och för patienten lätt tillgänglig mindre klinik.

Genom placeringen av lärarnas behandlingsrum på kandidatklinikerna skapas

förutsättning att förverkliga tandsjukvårdscentralens ledande behandlingsprincip,

nämligen det ständiga samarbetet mellan den för varje enskilt behandlingsfall

ansvarige läraren och hans medarbetargrupp av studerande.

Förslaget till lärarstat för undervisning och forskning följer till alla delar det i

odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande angivna lärarbehovet

vid tandsjukvårdscentralen. Vad angår staben av ordinarie lärartjänster,

överensstämmer antalet och läroämnen helt med odontologiska nämndens

förslag.

Från starten för högskoleverksamheten måste för forskningsarbetet vid institutionerna

finnas assistenter eller förste amanuenser. Antalet har

begränsats till det minimum, varförutan institutionsarbetet inom de olika läroämnena

eller ämnesgrupperna icke skulle kunna bedrivas. Vad ämnet teknologi

beträffar synes åtminstone under den första fyraårsperioden även forskningsarbetet

kunna genomföras utan särskild förstärkning av lärarpersonalen. Upprättande

av tandsjukvårdscentraler kommer att giva ett rikt material för forskning

och ett riktigt utnyttjande av detta material förutsätter, att tandläkarhögskolornas

forskningsresurser kraftigt upprustas. Vid högskolan bör därför finnas

forskartjänster.

Arbetsgruppens beräkningar av erforderlig övrig personal vid kliniksalar

och laboratorier vid en fullt utbyggd Umeå-högskola framgår

av följande sammanställning.

Tandsköterskepcrsonal

5 översköterskor

6 av del ningstand sköterskor

2 operationssköterskor

7 kontrollbiträden

2 röntgenbi träden

28 tandsköterskor

20 praktikanter

Kontorspersonal

1 kon torsskri vare

1 kontorist

0 kanslibiträden

Teknisk biträdespersonal

1 förste fotograf

14 laboratoriebiträden

1 djurvårda re

2 fotobiträden

Tdndteknikerp er sonal jör

undervisningens behov

1 chefstekniker

3 tandtekniker

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 10/f år 1962

Arbetsgruppen lämnar i huvudsak följande kommentar till sina beräkningar

av personal vid kliniksalar och laboratorier.

De särskilda förhallanden, som kännetecknar Umeå-högskolans organisation

såsom tandsjukvårdscentral vid undervisningssjukhus, möjliggör en minskning

av kostnaderna för tandsköterskepersonal i förhållande till de kostnader

som uppstår vid en uppdelning av den kliniska verksamheten på avdelningar

för varje enskilt läroämne. Väsentlig är också den planerade samordningen

mellan lärarnas och studerandenas patientbehandling, varigenom sköterskebehovet

per tidsenhet (timme eller behandlingsperiod) proportionerligt bör kunna

minska. Betonas bör emellertid, att förslaget angiver tandsjukvårdscentralens

minsta möjliga antal tandsköterskor och tandsköterskepraktikanter.

Vad nu sagts beträffande sköterskepersonalen gäller principiellt även kontorspersonalen,

där motsvarande starka begränsning av antalet tjänster

genomförts. Särskilt bör dock understrykas vikten av att mottagningsavdelningen

för ledningen, kontrollen och skötseln av kartoteket erhåller en kontorsskrivartjänst

i enlighet med det av förhandlingssakkunniga motiverade förslaget.

All teknisk biträdespersonal, som här föreslagits, motiveras av

ett försök att så återhållsamt som möjligt tillämpa principerna för en akademisk

basorganisation. Förslaget har därför begränsats till en laboratoriebiträdestjänst

för var och en av de åtta professurerna och fyra laboraturerna. Därjämte är en

sådan tjänst för övertandläkaren på mottagningsavdelningen nödvändig för

oraldiagnostikens genomförande. Den kliniske läraren och chefen för det oralmikrobiologiska

laboratoriet fordrar ävenledes en sådan tjänst för att kunna

verkställa de omfattande bakterieproven vid laboratoriet.

Den föreslagna tandteknikerpersonalen är endast avsedd för teknologiprofcssorns

undervisning vid fantomkurserna, för fantomkursen i parodontoprotetik

och för det till den tekniska undervisningen inom pedodonti och

ortopedi behövliga minimiantalet tekniker.

Arbetsgruppen finner, att följande ö

heten vid verkstäder, förråi

skolan.

Instrumcntverkstaden

1 förste instrumentmakare

1 instrumentmakare

Dentalverlcstaden

1 verkmästare

6 reparatörer

vrig personal behövs för verksam1

och expedition vid Umeå-hög
Dental)örrådet

1 materialförvaltare

Expeditionen

1 expeditionsvakt

Arbetsgruppen lämnar i huvudsak följande kommentar till sina beräkningar

av personal vid verkstäder, förråd och expedition.

Kännedomen om antalet nytillkomna rumsenheter och arbetsplatser i kliniker

och laboratorier, uppskattningen av forskningsarbetets omfattning under den

första fyraårsperioden samt hänsynstagandet till undervisningssjukhusets reparations-

och underhållskapacitet har medfört, att det antal tjänster angivits vid

de dentala verkstäderna och förråden, utan vilka vården och underhållet av den

dyrbara dentala behandlingsapparaturen ej kan ombesörjas på ett ekonomiskt

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 10h år 1962

fördelaktigt sätt. Forskningens krav på instrumentmakare torde i förevarande

förslag ej ha tillgodosetts i den utsträckning, som i en framtid kan förväntas

motsvara behovet.

De sammanlagda årliga avlöningskostnaderna, beräknade efter

1961 års löner, ortsgrupp 4, skulle enligt arbetsgruppen komma att uppgå till i

runt tal 4 480 000 kr. Kostnadernas fördelning på skilda personalgrupper framgår

av följande sammanställning (avrundade belopp).

Lärartjänster för undervisning och forskning .................... 1 411 500

Forskartjänster ............................................... 276 100

Tandläkarbefattningar i tandsjukvårdande verksamhet ........... 1 145 300

Övrig personal vid kliniker och laboratorier...................... 1 328 000

Övrig personal vid verkstäder, förråd och expedition.............. 160 500

Vikariatsersättning, kallortstillägg m. m......................... 158 600

Summa kr. 4 480 000

Arbetsgruppen redovisar även följande sammandrag av å r 1 i g a d

n a d e r för högskolan.

Högskolan

Avlöningar ....................................... 2 250 000

Omkostnader m. m................................ 400 000

Summa utgifter 2 650 000 3 010 000

Patientavgifter ................................... — 1 088 000

Avlöningar till vissa tandläkare, som hittills ersatts av

landstinget ..................................... — 342 000

Summa inkomster — 1 430 000

2 650 000 1 580 000

Nettokostnad 4 230 000

Arbetsgruppen har i sin promemoria den 20 december 1961 framlagt beräkningar

av medelsbehovet för budgetåret 1963/64 för den odontologiska läroanstalten

i Umeå. I allt väsentligt har beräkningarna gjorts i anslutning till nyss

redovisade promemoria den 7 juli 1961. Beträffande den akademiskt utbildade

personalen föreslår arbetsgruppen i decemberpromemorian dock det alternativet

i förhållande till promemorian den 7 juli 1961, att tidigare föreslagen tjänst som

övertandläkare vid mottagningsavdelningen ersättes med tjänst som klinisk

lärare, tillika övertandläkare. Denne lärare föreslås bli ålagd cn årlig tjänstgöringsskyldighet

av 800 timmar, som helst skulle ägnas arbetet vid mottagningsavdelningen

och den där bedrivna tandsjukvården.

r i f t k o s t
Tandsjukv.

-

centr.

2 230 000

780 000

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 10J+ år 1962

Det av arbetsgruppen beräknade medelsbehovet för budgetåret

19 63/64 framgår av följande sammanställning (avrundade belopp).

1. Avlöningar Anslag Medelsbehov

6 1961/62 1963/61

a) högskoleverksamheten ......................... 1010 000 2 600 000

b) den tandsjukvårdande verksamheten............ 613 000 1 665 000

2. Omkostnader m. m.

a) högskoleverksamheten .........................1 31(3 ooo

b) den tandsjukvårdande verksamheten ............[ 000 834 000

3. Vissa för universitet och högskolor gemensamma anslag — 139 000

Summa kr. 1 963 000 5 554 000

Anslagsökning 3 591 000b)

Anm.: a) Uppskattat belopp; ej angivet i arbetsgruppens promemoria.

b) I promemorian har inte angivits de patientavgifter, som kan beräknas inflyta under budgetåret

1963/64.

4. Tandteknikerutbildning i Umeå

Som inledningsvis anförts har arbetsgruppen för utredning av frågor rörande

tandteknikerutbildning i Umea den 25 januari 1962 avgivit en promemoria i

ämnet.

Utbildningens uppläggning. Arbetsgruppen finner, att tandteknikerskolan

i Umeå bör organiseras enligt de riktlinjer, som föreslagits av 1951

års tandläkarkommitté i dess betänkande om ändrad utbildning av tandtekniker

(SOU 1958: 25). För umeåskolans del har utbildningskapaciteten beräknats till

20 elever per arskurs. Kommitténs förslag, som redovisats i propositionen

1961:108 (s. 189—200), innebär i huvudsak följande.

_ Den hittillsvarande obligatoriska förberedande elevutbildningen vid av medicinalstyrelsen

auktoriserad arbetsplats under minst två år bör upphöra. I stället

bör eleverna intagas direkt till tandteknikerskola. Vid denna bör utbildning ske

enligt en ny undervisningsplan, omfattande två år mot för närvarande ett år.

Efter godkänd examen från skolkursen bör varje elev fullgöra ett års tjänstgöring

som praktikant vid ett till skolan hörande praktikantlaboratorium. — Den föreskri.

vna sammanlagda utbildningstiden, som för närvarande är fyra år, kommer

härigenom att kunna minskas till tre år. I

I fråga om de särskilda praktikantlaboratorierna erinrar arbetsgruppen

om att tandläkarkommittén avsåg, att samtliga de vid tandteknikerskolan

i Umeå examinerade tandteknikerna under det obligatoriska praktikantaret

skulle vid detta laboratorium utföra tandläkarhögskolans alla behövliga

laboratoriearbeten för patientfallen. Av arbetsgruppens redogörelse för organisationen

av verksamheten vid det föreslagna praktikantlaboratoriet framgår i

övrigt huvudsakligen följande.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10^ år 1962

Vid skolan anställd tandtekniker skall ge individuell handledning, verkställa

kontinuerlig arbetskontroll samt övervaka varje praktikants arbetsmetodik.

Ledningen av verksamheten skall anförtros en specialiserad, på området erfaren

och rutinerad tandläkare. För vinnande av effektivitet och hög kapacitet i utförandet

av laboratoriearbetet i patientfallen skall en serie föreläsningar och demonstrationer

givas av kliniskt utbildade tandläkare-lärare från högskolan.

Genom den angivna organisationen av praktikantlaboratoriet blir utbildningsmaterialet

rikare och kan, liksom personalen, utnyttjas gemensamt för skolkursen

och för praktikantutbildningen. Det förhållandet att praktikanterna kommer

att kunna svara för huvuddelen av det tandtekniska arbete, som erfordras för

tandläkarhögskolans patientvårdande verksamhet, är dessutom, som framgår av

kommitténs kostnadsberäkningar, av stor betydelse från ekonomisk synpunkt.

Praktikanternas årliga arbetsprestation medför, att laboratoriet trots stora

material- och lönekostnader — kan beräknas bli självbärande eller komma att

fordra endast ett begränsat årligt statsbidrag.

Arbetsgruppen uppskattar det erforderliga statsbidraget till i runt tal 48 000

kr. Tandläkarkommitténs analys av praktikantlaboratoriets ekonomi finner arbetsgruppen

realistisk. Härvid stöder arbetsgruppen sig på resultatet av en vid

tandläkarhögskolan i Malmö hösten 1961 anordnad försöksverksamhet med

praktikanttekniker, som anlitats för utförande av patientarbeten i enlighet med

de av tandläkarkommittén angivna riktlinjerna för verksamheten vid praktikantlaboratorium.

Lönekostnaderna för de i försöksverksamheten deltagande

sju praktikanterna, jämte arvode till anställd tekniker för deras handledning och

övervakning, anges till i runt tal 5 000 kr. per manad. Materialkostnaderna har

enligt arbetsgruppen i stort sett kunnat rymmas inom ramen för de avgifter, som

erlagts enligt den vid högskolan tillämpade patienttaxan. Beräknas kostnaderna

för de av praktikanterna utförda tandtekniska arbetena efter samma grunder

som tillämpas vid kommersiella laboratorier skulle de enligt arbetsgruppen ha

uppgått till i medeltal S 000 kr. per månad.

Eu tandtcknikerskola i Umeå med den av tandläkarkommittén angivna uppläggningen

av utbildningen och med en utbildningskapacitet av 20 elever årligen

skulle med nuvarande pris- och lönenivå enligt arbetsgruppens beräkningar

draga en årlig kostnad av i runt tal 300 000 kr., varav 175 000 kr. för lönekostnader,

77 000 kr. för omkostnader och 48 000 kr. som bidrag till driftkostnaderna

vid praktikantlaboratoriet.

Arbetsgruppen tar därefter upp fragan om eu gemensam teknologisk

institution. Enligt arbetsgruppen blir det möjligt att samordna

tandteknikerskolan i Umeå med den teknologiska utbildningen för de odontologie

studerande. En sådan samordning möjliggör enligt arbetsgruppen rationaliseringar

i lokal- och utrustningshänseende, vilka beräknas medföra vissa kostnadsbesparingar.

Arbetsgruppen har funnit, att de sammanlagda avlöningskostnaderna

för ämnet teknologi och för tandteknikerskolan genom samordningen

kan nedbringas med i runt tal 34 000 kr. Tliirom anföres huvudsakligen följande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 år 1962

Teknologiinstitutionen bör administrativt och undervisningsmässigt underordnas

professorn i teknologi, som bör vara ledare för all honom underställd personal

vid institutionen och som därigenom kan dirigera och fördela arbetet efter

rationella principer. I egenskap av chef bör professorn ersätta den föreståndare,

som eljest erfordras for teknikerskola. Vid dylikt förhållande torde anledning ej

längre finnas att bibehålla censorsinstitutionen. De samlade arbetsuppgifterna

pa chefsteknikernivå bör ombesörjas av en befattningshavare. Härjämte kan det

administrativa kontorsarbetet centraliseras och en tidigare föreslagen biträdestjanst

utgå ur organisationen. — Professorn i teknologi torde emellertid böra

tillerkännas arvode för den betungande uppgiften att utöva ledningen av och

bära ansvaret för utbildning och verksamhet vid tandteknikerskolan. I nuvarande

föreståndartjänsten ingår skyldigheten att giva lektioner till ett antal av 220

ärligen. Denna undervisning måste övertagas av lärare mot timarvode. Antalet

föreslagna teknikertjänster vid teknikerskolan och för ämnet teknologi uppgår

till 8, i vilka ingår 2 chefsteknikerbefattningar, en för teknologi och en för teknikerskolan.

Förslaget att för teknologiinstitutionen såsom enhet endast använda

en chefstekmkertjänst, vars innehavare därmed får större administrativa och

övervakande uppgifter, får ej medföra att antalet tjänster såsom tekniker sänkes

under 8, emedan varje tjänst är erforderlig för en speciell arbetsuppgift. Härav

to jer att den indragna chefsteknikertjänsten måste ersättas av en tjänst som

tekniker.

Omkostnaderna för tandteknikerskolan bör det första verksamhetsåret ej beräknas

till lagre belopp än som angivits av tandläkarkommittén. På längre sikt

bor det emellertid bli möjligt att genom samordning och utnyttjande av materiel

och utrustning för utbildningen av såväl tandläkare som "tandtekniker kunna

utvinna vissa besparingar ej blott vad gäller förbrukningsartiklar och materiel

utan även vad angår expensmedlen.

Arbetsgruppen anser det vara av vikt, att intagningsbestämmelserna

för t a n d t e k n i k e r s k o 1 a n i Umeå i fråga om fordringar på

skolunderbyggnad utformas på sådant sätt, att de så vitt möjligt ansluter sig till

den blivande grundskolans olika avslutningslinjer, såväl de teoretiska linjerna

som de praktiskt inriktade. \ id utformningen av dessa bestämmelser har arbetsgruppen

samrått med undervisningsrådet J. Orring. Bestämmelserna föreslås få

i huvudsak följande innebörd.

För inträde i tandteknikerskola fordras i fråga om skolunderbyggnad kunskaper

motsvarande slutbetyg från grundskolans nionde årskurs med, så vitt gäller

vart och ett av ämnena kemi och fysik, minst medelbetyg från någon av årskursens

teoretiska linjer. Sökande med slutbetyg från någon av årskursens praktiska

linjer bör genom fyllnadsprövning ha visat sig äga i nämnda ämnen angivna

kunskaper.

Med hänsyn till att det torde komma att förlöpa ännu en femårsperiod, innan

övervägande flertalet sökande till tandteknikerskola kan förutsättas ha grundskola

såsom skolunderbyggnad, föreslås att övergångsbestämmelser, gällande inträde

vid samtliga tandteknikerskolor, meddelas. Dessa övergångsbestämmelser

bör utformas så att såväl elever från äldre skoltyper som

elever från grundskolans sista årslinjer likvärdigt kan beredas tillträde.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 10 k år 1962

73

5. Yttranden

Odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande

Allmänt. De sakkunnigas betänkande har kraftigt kritiserats på flera

punkter. Främst gäller detta i fråga om huvudmannaskapet för den tandsjukvårdande

verksamheten och patientupptagningen. Men även beträffande andra

delar möter de sakkunnigas förslag motstånd. Flera remissinstanser anser att

sakkunnigförslaget inte kan utan bearbetning läggas till grund för proposition i

ärendet. I några fall påyrkas ny utredning.

Medicinska fakulteten i Lund, Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund

beklagar, att medicinsk sakkunskap inte varit företrädd i utredningen.

Svenska landstingsförbundet finner det anmärkningsvärt, att ingen representant

för de kommunala sjukvårdshuvudmännen beretts tillfälle att deltaga i utredningen.

Åtskilliga instanser, såsom medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus län

och Göteborgs och Bohus län, Svenska stadsförbundet, Sveriges tandläkarförbund,

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges läkarförbund, ifrågasätter om

inte vissa reformer borde kunna genomföras inom ramen för högskolornas nuvarande

organisation.

De sakkunnigas grundprinciper för en omändring av tandsjukvården vid de

odontologiska läroanstalterna tillstyrkes av bl. a. statskontoret, som dock anser

sig sakna förutsättningar för en bedömning av förslagens ändamålsenlighet från

undervisnings- och forskningssynpunkt. Bedömda från allmänt organisatoriska

utgångspunkter synes de dock statskontoret i sina huvuddrag inte ge anledning

till erinran.

Sjukhusanknytning. Behovet av en sjukhusanknytning har bedömts

olika av remissinstanserna. Medicinska fakulteten i Göteborg, lärarkollegiet vid

medicinska högskolan i Umeå, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande

och TCO anser, att det från många skilda synpunkter är lämpligt att den odontologiska

undervisningen i princip utformas på liknande sätt som den som sedan

länge finns vid de medicinska läroanstalterna, varför de sakkunnigas förslag i

denna del tillstyrkes. Även medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker förslaget,

varvid framhålles det värdefulla i att odontologin vid de aktuella sjukhusen fålen

mer kvalificerad och differentierad representation än för närvarande. Medicinska

fakulteten i Lund ansluter sig i princip till utredningens förslag om inrättande

av tandsjukvårdscentraler vid undervisningssjukhus men anser, att

endast de avdelningar, där verklig kontakt med klinisk sjukvård är nödvändig,

bör inlemmas i en sjukhusorganisation. Även lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö ställer sig i princip positiva till förslaget om

inrättande av tandsjukvårdscentraler vid undervisningssjukhusen men har flera

invändningar mot enskilda delar i förslaget.

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt. AV /0{

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 är 1962

Medicinalstyrelsen, som förutsätter att tandsjukvården vid de odontologiska

läroanstalterna bedrives såsom förut, föreslår såsom komplement till tandläkarhögskolornas

egna anordningar en tandvårdsavdelning inom ett närbeläget regionsjukhus

eller centrallasarett. Styrelsen anför härom.

Till nämnda avdelning bör knytas erforderliga specialister, däribland docentkompetenta

lärare vid tandläkarhögskolorna. I de större städerna kan gott tänkas

flera sådana tandvårdsavdelningar. En sådan avdelning skall bl. a. utgöra

den odontologiska delen av en käkcentral. På avdelningens lott skulle falla att

omhänderha sjukhustandvården, att svara för viss specialistvård och därvid

vara remissinstans bl. a. för folktandvården, att hålla kontakten mellan högskolan

och sjukhusets olika avdelningar samt att på ett smidigt sätt få fram och

till den odontologiska undervisningens och forskningens förfogande ställa fall,

som kan vara av särskilt intresse. Till avdelningen bör även förläggas viss

undervisning för blivande tandläkare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges läkarförbund ifrågasätter

om inte den kliniska utbildningen bör anordnas inom ramen för folktandvårdens

verksamhetsområde.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet är inte övertygat om nödvändigheten

eller ens lämpligheten av sjukhusanknytning av den tandsjukvårdande verksamheten

i den stora omfattning, som föreslås av de sakkunniga.

Kanslern ställer sig tveksam till förslaget om total sjukhusanknytning.

Det synes mig tveksamt, om en dylik sjukhusanslutning av tandläkarutbildningen

är nödvändig för uppnående av de åsyftade förbättringarna av den tandsjukvårdande

verksamheten vid de odontologiska läroanstalterna. Anslutning av

tandläkarutbildningen till undervisningssjukhus måste, såvitt jag kan finna, bl. a.

medföra betydande organisatoriska problem och en starkt ökad belastning för

laboratorier och andra serviceorgan vid sjukhuset.

En avvisande hållning till de framlagda förslagen om tandsjukvårdens inordnande

i sjukhusorganisationen intar även direktionen för karolinska sjukhuset,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, Svenska landstingsförbundet,

Sveriges tandläkarförbund, Svenska tandläkare-sällskapet, Svenska läkaresällskapet

och Sveriges läkarförbund. Genomgående hävdas i dessa remissinstansers

yttranden att de sakkunniga förbisett möjligheterna att inom ramen för nuvarande

organisation söka åstadkomma behövliga förbättringar av både den kliniska

undervisningen och tandsjukvården samt att en sjukhusanknytning skulle

skapa många svårlösta organisationsproblem. Vidare anser vissa av bl. a. dessa

instanser, att de sakkunniga ej tillräckligt beaktat, att den klinisk-odontologiska

undervisningen främst har behov av ett polikliniskt patientmaterial medan för

den klinisk-medicinska utbildningen erfordras på sjukhus intagna patienter.

Några remissinstanser understryker — oberoende av ställningstagandet till

frågan om sjukhusanknytning — vikten av en lokal anknytning av undervisningen

vid tandläkarhögskolorna till de medicinska undervisningsanstalterna.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10\ år 1962 75

Käkcentraler. Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm tillstyrker,

att käkcentraler snarast inrättas i anknytning till de undervisningssjukhus,

med vilka tandläkarhögskolorna avses skola samarbeta. Kollegiet anför

härvid huvudsakligen följande.

De sakkunniga har hänfört en oproportionerligt stor del av den katedrala

undervisningen vid avdelningarna för proteslära och odontologisk ortopedi till

käkcentralerna och till följd därav anvisat en klinisk lärare för vardera käkprotetik

och käkortopedi. De nuvarande avdelningstandläkarnas verksamhet är

dock i avsevärt mycket högre grad att betrakta som tandsjukvard än sasom

undervisning. — Den orienterande undervisning i dessa ämnen, som behövs för

tandläkarexamen, kan meddelas av biträdande lärare.

Liknande synpunkter anför lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö,

som dessutom anser, att högskolans kirurgiska avdelningar bör disponera ett

mindre antal sängplatser på sjukhuset.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet och Svenska läkaresällskapet, vilka

ställt sig avvisande till en sjukhusanknytning av den kliniska tandläkarutbildningen

i den utsträckning, som de sakkunniga föreslagit, anser dock att käkortopedi

och käkprotetik bör vara företrädda inom högspecialiserade sjukhus

och ingå i de redan befintliga tandavdelningarna på samma sätt som andra

sjukhusavdelningar. Professor Carl-Axel Hamberger, som av medicinalstyrelsen

anmodats att till styrelsen inkomma med yttrande, hävdar, att inom ett sjukhus

bör anskaffas sådana resurser som innefattas i begreppet centraltandpoliklinik

och käkcentral, varvid den sistnämnda institutionen bör uppfattas som

en samarbetsorganisation inom sjukhuset.

Professorn i tandkirurgi vid tandläkare g skolan i Stockholm John Hertz har

i sitt särskilda yttrande till kollegiet avstyrkt förslaget rörande en käkcentral

organiserad på sätt de sakkunniga föreslagit. Hertz anför bl. a.

Genom den föreslagna organisationen av käkcentraler, där företrädare för

tandläkarnas speciella kirurgi saknas, har viktiga delar av ämnesområdet avskilts

från själva högskolan. I den mån erforderligt patientmaterial undandrages

tandkirurgin och dirigeras till en käkcentral kan undervisningen i ämnet inte

upprätthållas. Som en idealisk lösning av den kliniska tandläkarutbildningen

föreslås, att en tandsjukvårdscentral bildas på sätt de sakkunniga föreslagit, dock

med det undantaget att kirurgi och parodontologi inte ingår i denna central.

Lokalt sett bör denna ligga i anslutning till ett undervisningssjukhus, till vilket

även bör förläggas en särskild avdelning (både klinik och poliklinik) för tandläkarnas

speciella kirurgi med professorn i ämnet vid tandläkarhögskolan som

chef. Skulle en sådan organisation icke kunna komma till stånd, måste tandläkarhögskolans

egen tandkirurgiska avdelning få disponera en sängavdelning

vid ett närbeläget sjukhus för att undervisningen enligt gällande studieplan skall

kunna upprätthållas i ämnet tandkirurgi.

Huvudmannaskapet för tandsjukvården. Nämnden för undervisningssjukhusens

utbyggande anser i likhet med de sakkunniga att huvudmannaskapet

för den kliniska verksamheten helst bör åvila kommunal huvud
-

man.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10b år 1962

Den kliniska verksamheten vid tandläkarhögskolornas kandidat- och lärarkliniker

är och måste vara av förhållandevis stor omfattning. Ledningen av och

ansvaret för en dylik klinisk verksamhet och allt vad med denna sammanhör

måste betraktas såsom en för ett lärarkollegium vid en akademisk läroanstalt

tämligen främmande uppgift. Det sakligt och principiellt riktiga synes vara, att

nämnda uppgift i stället åvilar vederbörande förvaltande organ vid undervisningssjukhuset.

Därmed skulle ock de odontologiska utbildningsanstalternas

infogande såsom fakulteter eller avdelningar i universitet underlättas.

Skulle statligt huvudmannaskap komma i fråga aktualiseras enligt nämnden

frågan om en särskild ledning av tandsjukvårdscentralen. Nämnden förutsätter,

att eventuellt uppkommande frågor därom tas upp till definitiv lösning senast i

samband med ställningstaganden till 1955 års universitetsutrednings blivande

förslag om universitetens och högskolornas administrativa organisation.

Kanslern ansluter sig också till uppfattningen att tandsjukvårdande verksamhet

principiellt ej bör åvila de odontologiska undervisningsanstalterna.

Bl. a. medicinska fakulteterna i Uppsala och Göteborg samt lärarkollegierna

vid karolinska institutet och tandläkare g skolan i Stockholm anser, att högskolornas

tandsjukvårdande verksamhet bör ställas under en från vederbörande

högskolas beslutande organ skild ledning. Lärarkollegiet vid sistnämnda tandläkarhögskola

ifrågasätter dock starkt lämpligheten av en inordning av tandsjukvårdscentralerna

under undervisningssjukhusens direktioner. Odontologiska

utskott inom sjukvårdsdirektionerna med relativt vida befogenheter synes kollegiet

möjligen kunna utgöra en godtagbar organisationsform.

Enligt statens medicinska forskningsråd, som tillstyrker särskilt huvudmannaskap

för tandläkarhögskolornas tandsjukvård, blir det närmast en organisatorisk

fråga, om man i detta hänseende skall tillämpa kommunalt huvudmannaskap

eller inrätta statliga tandsjukvårdscentraler enligt samma system som tillämpas

vid statliga undervisningssjukjius. Denna fråga synes enligt rådet kunna lösas

olika vid lärosätena. Forskningsrådet ifrågasätter emellertid lämpligheten av att

en gemensam sjukhusdirektion handhar ledningen av både ett undervisningssjukhus

och en tandsjukvårdscentral.

Medicinalstyrelsen finner det i princip icke erforderligt, att kommunala huvudmän

inträder som ansvariga för den patientvårdande verksamheten vid högskolorna.

Styrelsen anför härom i övrigt bl. a. följande.

Visserligen bör huvudmännen alltjämt vara ansvariga för tandvården vid

sjukhus, men det torde knappast för den skull vara erforderligt att belasta sjukhusorganisationen

med ett stort antal tämligen banala polikliniska fall, som

erfordras för den odontologiska undervisningen. För denna tandvård synes högskolorna

utan allvarliga olägenheter även framdeles kunna bära ansvaret.

Svenska stadsförbundet anför bl. a. följande.

De sakkunniga har inte förebragt tillräckliga skäl för en föreslagen ändrad

organisation vid de odontologiska läroanstalterna. Denna uppfattning utesluter

dock inte, att huvudmännen träder i förhandlingar med företrädare för läroanstalterna

för att få till stånd avtal om tandsjukvårdens ordnande, som bättre

än hittills tillgodoser parterna och därmed den samhälleliga tandvården.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majis proposition nr 10b år 1962

Svenska landstingsförbundet, som avstyrker det föreliggande förslaget, anser

det uteslutet att huvudmännen skulle vara villiga att påtaga sig utgifter för en

uppgift, som av ålder ansetts helt vara av statlig karaktär. Västerbottens läns

landstings förvaltningsutskott hävdar, att de av förslagen föranledda merkostnaderna

bör åvila staten som huvudman för tandläkarutbildningen.

Patientupptagningen. Det av de sakkunniga förordade systemet

för patientupptagningen har kritiserats av flertalet remissinstanser.

Bland de till förslaget positiva återfinns kanslern, som anför:

Det av de sakkunniga förordade systemet för patientupptagningen synes enligt

min mening vara ägnat att tillförsäkra tandläkarhögskolorna ett för undervisningen

och forskningen väl avpassat klientel under förutsättning att patientmaterialet

kommer att omfatta erforderligt antal ''normalfall’. Jag utgår härvid

från att de sakkunnigas förslag i denna del icke avser någon förändring av den

praktiskt-kliniska undervisningens karaktär.

Kanslern föreslår dock att, innan definitiv ställning tages till de sakkunnigas

förslag, en försöksverksamhet igångsättes för att utröna hur det föreslagna systemet

kommer att fungera.

Även nämnden för undervisning ssjukhusens utbyggande tillstyrker det föreslagna

remissystemet och hävdar att det klientel, främst från folktandvården, som

förutsättes komma att remitteras till tandsjukvårdscentralen, representerar ett

mycket betydande behov ej blott av specialisttandvård utan också av enklare

tandbehandlingar (rutintandvård) av sådan art, att behandlingarna med fördel

kan anförtros tandläkarkandidater. Nämnden framhåller, å andra sidan, att

patienterna givetvis skall utnyttjas vid tandsjukvårdscentralen endast i den mån

den ansvarige överläkaren remitterar fallen och patienterna själva önskar tandsjukvård.

Erfarenheterna från hittills bedriven lasarettstandvård ger enligt

nämnden vid handen, att ett betydande behov av tandsjukvård finns vid de

stora sjukhusen. De sakkunnigas förslag i denna del utgör sålunda enligt nämnden

ej heller något oprövat eller märkligt »nytt».

Statens medicinska forskningsråd förordar ett utökat remissförfarande och

anför.

Ett utökat remissförfarande från undervisningssjukhus och folktandvård till

tandläkarhögskolorna kan fylla viktiga behov för alla de berörda parterna. Högskolorna

bör dock förbehållas frihet att bland hela det klientel som anmäler sig

som vårdsökande utvälja de fall, som bäst lämpar sig för undervisning och

forskning.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå anför följande om möjligheterna

att i Umeå rekrytera patienter.

Verksamheten vid det nuvarande tandläkarinstitutet i Umeå bedrives sedan

några år i viss utsträckning efter de linjer, som skisserats i betänkandet. Tandsjukvårdens

klientel rekryteras emellertid endast delvis från de olika avdelningarna

vid Umeå lasarett (ca x/\ enligt tillgängliga uppgifter). Vid sjukhuset

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts -proposition nr 104 år 1962

finns vidare en centraltandpoliklinik, som i viss utsträckning ersätter folktandvardskliniker

inom näromradet från vilken största delen av tandsjukvårdsklientelet

rekryteras. Även om en utökning av remissklientelet från Umeå lasarett

kan påräknas efter dess fullständiga utbyggnad såsom universitetssjukhus och

för regionsjukvård måste i framtiden en avsevärd del — sannolikt den större

delen av tandsjukvårdsklientelet — rekryteras på annat sätt. Men utbyggnad

av folktandsjukvården inom närorter eller en öppen mottagning i anslutning till

den planerade mottagningsavdelningen kan tänkas ge ett tillräckligt klientel.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Malmö ställer sig tveksamt till det

framlagda förslaget om patientupptagningen och anför härom bl. a. följande.

Det synes kollegiet av flera skäl principiellt oriktigt att eftersträva en patientinskrivning

byggd uteslutande på remisser och att utvälja det vid ett sjukhus

inneliggande klientelet till »kärnan av centralens undervisnings- och forskningsmaterial».

Liknande synpunkter anföres av lärarkollegiet vid karolinska institutet.

Medicinska fakulteten i Lund tar avstånd från förslaget med följande motivering.

Enligt fakultetens mening är öppen mottagning kombinerad med remissystem

den fördelaktigaste rekryteringsvägen. Man kommenderar inte patienter till en

behandlingsenhet. Denna måste genom sin verksamhet tillvinna sig allmänhetens

och kollegers förtroende. Det är självklart att högskolornas specialavdelningar

själva skall bestämma sitt klientels sammansättning. Denna rätt synes i hög

grad inskränkt genom utredningens förslag.

Medicinska fakulteten i Göteborg, lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i

Stockholm och SFS anför i denna del i huvudsak samma synpunkter som

medicinska fakulteten i Lund.

Medicinalstyrelsen anser det av de sakkunniga föreslagna remissystemet medföra

att högskolorna övervägande kommer att få s. k. specialistfall, vilket från

undervisningens synpunkt ej vore önskvärt. Styrelsen anför vidare.

Vad kandidaterna bör få tillfälle att behandla är självfallet först relativt

enkla rutinfall och senare något svårare fall. Det kan ej vara lämpligt att bygga

elementära kliniska övningar i odontologi på specialistfallen, av vilka för övrigt

många över huvud taget ej kan omhändertagas av de studerande.

Svenska läkaresällskapet ifrågasätter om inte just patienterna från en öppen

mottagning har alla förutsättningar att utgöra det lämpligaste underlaget för

odontologisk undervisning.

Lärarföreningarna vid tandläkarhö g skolorna i Stockholm och Malmö, sjukvårdsstyrelserna

i Göteborg och Malmö, Svenska stadsförbundet och Sveriges

läkarförbund finner det inte styrkt, att det förordade remissystemet skulle ge ett

mer fasetterat patientmaterial än vad som kommer högskolorna till del genom

en öppen mottagning. Stockholms stads sjukvårds- och tandvårdsdirektörer,

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund anser, att bety
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 10k år 1962

dande rekryteringssvårigheter för folktandvården skulle uppstå därest ett remisssystem

enligt de sakkunnigas förslag genomföres.

Sveriges läkarförbund föreslår som lösning, att de blivande tandläkarna hänvisas

till centraltandpolikliniker och större distriktstandpolikliniker för att där

fullgöra praktisk tjänstgöring under ledning av äldre och väl erfarna tandläkare

på samma sätt som blivande läkare hänvisas till olika sjukhus. En sådan decentralisering

av undervisningen, varvid de blivande tandläkarna skulle meddela

fullständig vård åt patienterna, kommer enligt förbundet att ge dem värdefull

praktisk erfarenhet av folktandvårdens arbetsmetoder och ökad förståelse för

tandvårdens socialmedicinska sida.

Ansvaret för patienten. De sakkunnigas förslag i denna del tillstyrkes

av alla dem, som yttrat sig härom.

Sålunda anför nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande.

Den sålunda föreslagna organisationen skulle utan tvivel medföra uppenbara

fördelar för patienterna, vilkas behandling skulle komma att helt falla under

utbildad tandläkares omedelbara ansvar och ske under dennes direkta ledning

och fortlöpande medverkan. Även för kandidaternas kliniska utbildning skulle

nyorganisationen innebära en pataglig kvalitativ förbättring.

Sveriges tandläkarförbund och Svenska tandläkare-sällskapet hälsar med tillfredsställelse

förslaget att en bestämd lärare skall ansvara för att behandlingen

av den enskilda patienten genomföres på ett ändamålsenligt sätt. En sådan anordning

kan dock enligt dessa organisationer mycket väl genomföras inom den

nuvarande organisationens ram.

Bland de tillstyrkande remissinstanserna återfinnes även medicinsk fakulteten

i Lund, lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhö g skolorna i

Stockholm och Malmö, direktionen för karolinska sjukhuset samt SFS.

Medicinalstyrelsen anser, att man skulle kunna komma till rätta med frågan

om vårdens rationella bedrivande och ansvaret därför genom inre organisatoriska

åtgärder och instruktionsmässig reglering.

Mottagnings a vdelningen. De sakkunnigas förslag beträffande organisationen

av mottagningsavdelningen har i stort rönt ett positivt mottagande;

vissa erinringar har dock framförts i nagra fall.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö redovisar följande synpunkter.

Det är kollegiets bestämda uppfattning att mottagningsavdelningen i stort bör

fundera som en grovsorteringsavdelning, varifrån varje patient remitteras till

den°specialavdelning, där den huvudsakliga terapien bör planläggas och utföras.

Från undervisningssynpunkt är det önskvärt, att de studerande vid de stora

avdelningarna kan delta i undersökning, terapidiskussioner och planering av

vården utan direktiv från en mottagningsavdelning, som dock aldrig kan besitta

tillräcklig kapacitet vad beträffar specialistkompetenta befattningshavare eller

konsulter.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

SFS betonar värdet av att de studerande genom den föreslagna utbyggnaden

av mottagningsavdelningen erhåller en god insyn i den fortlöpande patientbehandlingen.

Den utökade mottagningsavdelningen kommer dessutom enligt

SFS att bättre tillgodose undervisningen i oral diagnostik.

Sveriges tandläkarförbund och Svenska tandläkare-sällskapet uttrycker farhågor

för att de olika specialavdelningarna genom de sakkunnigas förslag kommer

att bli degraderade till underordnade terapiverkställande organ. Dessa

organisationer anför bl. a.

Mottagningsavdelningens uppgift är att fördela behandlingsfallen på respektive

avdelningar. Det är orimligt att mottagningsavdelningen, som de sakkunniga

föreslår, skall upprätta fullständiga journaler och terapiplaner för alla

patienter. Inom all medicinsk verksamhet är det vedertaget att diagnostik och

terapi sker inom samma avdelning.

Lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm

anser, att i vissa hänseenden alltför vittgående befogenheter lagts på mottagningsavdelningens

chef; vidare hävdar kollegiet vid karolinska institutet, att

denne bör ha både odontologisk och medicinsk utbildning.

Studieplaner. Kanslern anser — med hänsyn till det nära sambandet

mellan personalorganisationens utformning och studieplanerna — att de sistnämnda

bör bli föremål för en revision. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i

Stockholm hävdar, att en sådan överarbetning bör ske efter överläggningar

mellan de olika odontologiska lärosätenas lärarkollegier och undervisningsnämnder,

för att alla erfarenheter av nu gällande studieplaner skall kunna beaktas.

Härvid bör eftersträvas att samtliga tandläkarhögskolor såvitt möjligt erhåller

likaitade studieplaner. Samma uppfattning hyser medicinalstyrelsen, som även

påpekar, att — med undantag för smärre justeringar — någon ny undervisningsplan

för tandläkarhögskolorna inte upprättats på 15 år. Även vunna

erfarenheter i framför allt grannländerna borde enligt medicinalstyrelsen inhämtas

vid en sådan översyn.

Studieplanen för Umeå-högskolan bör enligt lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Stockholm först behandlas av lärarkollegiet och därefter fastställas av

kanslern, innan definitiv ställning tages till lokalprogram med arbetsplatser i

laboratoiier och kliniksalar. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö

framhåller vikten av att för umeåhögskolan finnes en studieplan, som icke skiljer

sig från de övriga odontologiska lärosätenas.

Personalorganisation: allmänt. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Malmö, som ställer sig skeptiskt till utredningens beräkningar av

lärarbehovet, anför huvudsakligen följande.

Kollegiet kan icke fmna annat än att de sakkunniga vid beräkningen av

lärarbehovet vid de kliniska avdelningarna utgått från felaktiga premisser. De

sakkunniga organiserar en tandsjukvårdscentral, presenterar de i tandsjukvår
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.k år 1962

den verksamma tandläkarna under rubriken lärare» och beräknar antalet befattningshavare

med hänsyn enbart till undervisningens krav. Det står för kollegiet

fullt klart, att grupper på 8—9 studerande är för stora för undervisning i

samband med klinisk tjänstgöring, där läraren samtidigt skall svara för specialiserad

tandsjukvård. — Kollegiet förordar en översyn av förslaget i syfte att

möjliggöra bl. a. ett förnyat ställningstagande till lärarbehovet.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm förordar förnyad utredning

och anför.

Den av de sakkunniga använda metoden för beräkning av erforderligt antal

lärare leder till en klar, för vissa avdelningar synnerligen markant minskning av

lärartillgången, trots att högskolans arbetsprogram föreslås utvidgat att gälla ej

endast undervisning och forskning utan även organiserad tandsjukvård. Detta

förhållande gör, att kollegiet tvingas begära förnyad utredning i fråga om lärarstabernas

storlek vid tandläkarhögskolorna.

Även kanslern föreslår, att den av de sakkunniga förordade personalorganisationen

blir föremål för översyn. Han motiverar sitt ställningstagande på följande

sätt.

Med hänsyn till den kritik, som från tandläkarhögskolorna riktas mot såväl

den föreslagna personalorganisationen beträffande enskilda läroämnen vid högskolorna

som mot vissa av de föreslagna nya typerna av lärartjänster får jag

föreslå, att de sakkunnigas förslag till personalorganisation blir föremål för översyn

under medverkan av medicinsk sakkunskap.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet ifrågasätter möjligheterna att rekrytera

det stora antal specialiserade eller eljest kvalificerade befattningar vid tandläkarhögskoloma.

En utredning i detta hänseende hade enligt kollegiet varit önskvärd

inom ramen för betänkandet.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande uttrycker farhågor beträffande

möjligheterna att vid den odontologiska läroanstalten i Umeå rekrytera

erforderligt antal lärare. Nämnden anför vidare.

Nämnden lutar för sin del mycket bestämt åt uppfattningen, att en väsentlig

ändring av hittillsvarande anställningsvillkor för lärarpersonalen skall visa

sig vara en ofrånkomlig förutsättning för utbyggnaden i planerad omfattning.

De sakkunnigas förslag härutinnan synes nämnden i princip innebära en rimlig

lösning av hithörande problem.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå hävdar, att erfarenheter av

den medicinska sjukvårdens läkarorganisation ej utan omprövning kan utnyttjas

för ställningstagande till de odontologiska läroanstalternas personalorganisation.

Liknande synpunkter anföres av SACO och SFS.

Lärarföreningen vid tandläkarinstitutet i Umeå understryker vikten av att

lärarna i Umeå blir heltidsanställda, enär där knappast några möjligheter till

privatpraktik vid sidan av deltidstjänstgöring som lärare föreligger.

Personalorganisation: högre lärartjänster. De sakkunnigas

förslag om professorers och laboratorers anställningsformer avseende både

opaginerad Kontrollera mot PDF

•82

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

högskoleverksamheten och tandsjukvården har inte rönt några invändningar

från remissinstansernas sida, medan däremot tjänsternas konstruktion i vissa

fall föranlett erinringar, framför allt av lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö.

Ämnet par odontologi bör enligt lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i

Stockholm sammanföras med ämnet bettanalys med parodontoprotetik. Kollegiet

finner det synnerligen viktigt att de parodontala sjukdomarna får en självständig

ställning under ledning av en professor, som vid sin sida har en laborator.

I vart fall bör parodontologi som fristående ämne företrädas av en professor

och ej som föreslagits av en laborator. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i

Malmö föreslår att från bettanalys särskiljes parodontoprotetik, som tillsammans

med parodontologi bör bilda ett fristående ämne under ledning av en

professor med en laborator vid sin sida. Även lärarföreningarna vid tandläkarhögskoloma

i Stockholm, Malmö och vid tandläkarinstitutet i Umeå samt

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund vill ge parodontologi

ställning som självständigt ämnesområde representerat med professor,

laborator och övrig erforderlig personal. Statens medicinska forskningsråd finner

att starka skäl talar för att ämnet parodontologi företräds av professor.

Professor John Hertz anser det orealistiskt att för närvarande låta parodontologi

bli ett självständigt ämnesområde under egen ledning; en frigörelse av

parodontologin skulle äventyra ämnets framtid. Vidare anför professor Hertz

huvudsakligen följande.

Den riktigaste lösningen på hela problemet angående parodontologin förefaller

i ögonblicket vara den, att den nuvarande ordningen med ämnet underställt den

speciella kirurgin bibehålies som ett provisorium till dess yngre kompetenta

krafter —- av vilka utan tvivel snart flera kommer att anmäla sig — är i sådan

grad meriterade och forskningen så långt genomförd, att det kan förutsättningslöst

utredas vilka kompetenskrav, som skall ställas på den som skall föra ämnet

vidare.

Vad angår ämnet histopatologi anser lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Stockholm sig inte vilja taga ställning till förslaget om omvandling av

laboraturen till professur och förenande av tjänsten med en klinisk histopatologitjänst,

innan eu närmare utredning gjorts beträffande den planerade verksamheten.

Den konstruktion ämnet teknologi erhållit tillstyrkes i princip av såväl

lärarkollegierna vid de båda tandläkarhögskolorna som statens medicinska forskningsråd,

Sveriges tandläkarförbund och Svenska tandläkare-sällskapet, dock

under förutsättning att laboraturer i cariologi och protetik bibehålies. Blir ej

så fallet, skulle enligt dessa remissinstanser forskningsmöjligheterna angående

tandsjukdomarnas uppkomst och verkningar försämras. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Stockholm framhåller, att de delar av de nuvarande fantomkurserna,

som omfattar preklinisk träning i preparationsteknik och avtrycks
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

tagning, ofrånkomligen måste stå under ledning av professorerna i cariologi och

protetik, vilka bär ansvaret för att de studerande har tillräckliga förkunskaper

i respektive ämnen innan de påbörjar kliniskt arbete. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Malmö anför i denna fråga samma synpunkter och motiverar

sin uppfattning med kravet på att den propedeutisk-kliniska tillämpningen av

teknologin inom cariologi och protetik sorterar under professorn i respektive

kliniska ämne.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögslcolan i Stockholm upptar även vissa andra

ämnen till diskussion. Sålunda framhålles, att oral mikrobiologi bör

representeras av antingen en laborator eller en professor. Detta är enligt dessa

remissinstanser fullt motiverat med tanke på den tilltagande forskningen inom

detta ämnesområde. Även tidigare nämnda lärarföreningar föreslår, att en laboratur

i ämnet oral mikrobiologi inrättas.

Enligt lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm bör dessutom oral

biokemi såsom teoretiskt grundfack inom odontologin ges tillfälle att utveckla

sig på samma sätt som den orala mikrobiologin. Även lärarkollegiet vid

tandläkare g skolan i Malmö, Sveriges tandläkarförbund och Svenska tandläkare-sällskapet

anser, att oral mikrobiologi och biokemi bör ges en starkare

ställning.

I anledning av de förslag till benämningar, som framlagts av organisationskommitténs

för medicinsk högskola i Umeå odontologiska nämnd och i

arbetsgruppens promemoria den 7 juli 1961 angaende personalorganisationen

vid en tandläkarhögskola i Umeå har remissinstanserna endast i några fall

anmält avvikande uppfattning.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm anser sålunda, att benämningen

ortodonti bör ändras till bett- och käkortopedi, alternativt käkortopedi.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö finner att, därest från ämnet

bettanalys med parodontoprotetik den senare delen avskiljes från ämnet, återstående

delen av ämnet bör erhålla benämningen klinisk bettfysiologi.

Professor Ilertz anser, att benämningen mun- och käkkirurgi är mest adekvat

för det ämne, som enligt de sakkunniga benämnes kirurgi.

Personalorganisation: övriga lärartjänster. Inför förslaget

om ombildning av avdelningstandläkarnas tjänster till tjänster som kliniska

lärare ställer lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm sig

mycket tveksamt. Kollegiet pekar främst på de små avancemangsmöjligheter,

som skulle finnas i jämförelse med de medicinska kliniska lärarnas samt den

begränsade förordnandetiden. Kollegiets kritik mot begränsningen av förordnandetiden

delas av flera andra remissinstanser. Lärarkollegiet finner emellertid att

konstruktionen av de kliniska lärartjänsterna innebär sådana fördelar, att såväl

avdclningstandläkartjänster som kliniska lärartjänster bör finnas vid en tandläkarhögskola.

Ett bibehållande av de nuvarande avdelningstandläkarna vid

sidan av de nyinrättade kliniska lärarna förordas även av lärarkollegiet vid

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1962

tandläkarhö g skolan i Malmö, lärarföreningarna vid tandläkarhögskolorna i

Stockholm och Malmö samt Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund,

vilka bl. a. åberopat att de nuvarande avdelningstandläkarnas

deltidstjänstgöring vid tandläkarhögskolorna är så värdefull, att de av den

anledningen ej bör indragas. Beträffande kompetenskraven på klinisk lärare

papekar medicinska fakulteten i Göteborg, att dessa bör vara fullt jämförbara

med dem, som ställes på klinisk lärare inom medicinsk undervisning. Fakulteten

ansluter sig sålunda inte till de sakkunnigas mening, att en tilltänkt odontologie

licentiatexamen skulle vara minimikrav för behörighet till dylika tjänster.

Inrättande av tjänster som avdelningstandläkare och assistenttandläkare,

vilkas innehavare skulle avlönas av sjukvårdshuvudmannen,

kiitiseras av medicinska fakulteten x Göteborg, som anser att nämnda

tandläkare bör vara statliga befattningshavare. Endast delvis skulle de avlönas

av sjukvårdshuvudmannen. I flera yttranden har betonats angelägenheten av

att möjlighet bibehalles att skapa deltidstjänster samt att avdelningstandläkarna

får en annan tjänstebenämning, enär de nuvarande avdelningstandläkarna föreslås

böra bibehållas.

Från lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö hävdas,

att biträdande lärare, som står utanför lärarorganisationerna, inte

bör knytas till ordinarie kurser.

En samstämmig kritik har riktats mot tanken pa att kursamanuenser

skall anlitas i så stor utsträckning som de sakkunniga föreslagit. Dels hävdas att

endast ett fatal av de studerande är lämpade för sadana undervisningsuppgifter,

dels göres gällande att anordningen skulle på ett ogynnsamt sätt fördröja deras

egen studiegång.

Personalorganisation för en odontologisk läroanstalt i Umeå

Med anledning av arbetsgruppens promemoria den 7 juli 1961 anför kanslern

bl. a. följande.

Enligt min uppfattning har arbetsgruppen åstadkommit ett från angivna

utgångspunkter väl avvägt förslag, i och för sig väl ägnat att läggas till grund

för personalorganisationen vid den blivande tandläkarhögskolan i Umeå. Jag vill

därvid framhålla, att arbetsgruppens förslag i fråga om högre lärartjänster

(professorer och laboratorer) överensstämmer med odontologiska nämndens

förslag. I den av riksdagen godkända propositionen 1961:108 har chefen för

ecklesiastikdepartementet i princip godtagit odontologiska nämndens förslag, i

vad det avser högre lärartjänster. Med hänsyn härtill och till den utredning som

arbetsgruppen nu framlagt tillstyrker jag arbetsgruppens förslag i fråga om de

högre lärartjänsterna.

I fråga om personalstaten i övrigt erinrar kanslern om att han i utlåtande

över odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande uttalat bl. a., att han

funnit de sakkunnigas förslag om anslutning av de odontologiska läroanstalterna

till högspecialiserade sjukhus i princip ändamålsenligt och värdefullt, men att

betydande modifikationer av förslagets enskilda delar synts honom erforderliga.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.i år 1962 85

Lärarkollegiet vid tandläkarhögsholan i Malmö framhåller bl. a. följande.

Kollegiet anser sig för umeåhögskolans del i huvudsak kunna tillstyrka förslagen

beträffande lärarpersonal för undervisning och forskning, lärarpersonal för

forsknings- och allmänt institutionsarbete samt tandläkarpersonal vid tandsjukvårdscentralen.

Genom de relativt små undervisningsgrupperna och de speciella

lokala förhållandena torde nämligen såvitt kollegiet kan bedöma personalstaten i

stort sett vara tillfredsställande dimensionerad.

Därest tandsjukvårdscentralen och undervisningen skall kunna skötas effektivt

med fullt utnyttjande av tandläkarpersonalen, är enligt lärarkollegiet såväl

antalet tandsköterskor som antalet tandkliniker beräknade i underkant. Kollegiet

anser sig heller inte kunna godtaga beräkningen såvitt rör kontorspersonalen.

Som miniminorm bör enligt kollegiet gälla, att varje ämnesrepresentant har till

sin disposition ett kanslibiträde eller en kontorist. Kollegiet har däremot intet

att erinra mot vad som föreslagits rörande'' teknisk biträdespersonal och personal

vid verkstäder, förråd och expedition.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm konstaterar, att det framräknade

lärarbehovet inte är tillräckligt mot bakgrunden av hittills gjorda erfarenheter.

Frågan om storleken av den tandläkarpersonal, som förutsättes sammankopplad

med motsvarande lärarbefattningar, måste enligt kollegiet bli

föremål för ytterligare utredning. Behovet av de i promemorian föreslagna

tjänsterna för forskning understrykes av kollegiet. Kollegiet har, liksom lärarkollegiet

vid tandläkarhögskolan i Malmö, ingen erinran mot de framlagda

förslagen angående personal vid verkstäder, förråd och expedition. I fråga om

teknisk biträdespersonal kan enligt kollegiet motiv dock finnas för inrättande

av ytterligare biträdestjänster. Kollegiet anför beträffande behovet av ytterligare

kontors-, tandsköterske- och tandteknikerpersonal liknande synpunkter som

lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå finner, att frågan om medicinska

lärarkrafter för undervisning av tandläkarstuderande i medicinska ämnen

bör utredas med utnyttjande av medicinsk sakkunskap.

Tandteknikerutbildning i Umeå

I fråga om den av 1951 års tandläkarkommitté föreslagna ändrade utbildningsgången

hänvisar remissinstanserna till sina yttranden i samband med

remissbehandlingen av kommittéförslaget (se prop. 1961:108, s. 193—198). TCO

erinrar om att organisationen i princip tillstyrkt den nya utbildningsplanen.

Överstyrelsen jör yrkesutbildning förutsätter — i enlighet med sin tidigare

framförda åsikt att den föreslagna utbildningsgången prövas någon tid vid en

tandteknikcrskola, innan definitiv ställning togs till omläggningen — att det i

Umeå blir fråga om en försöksverksamhet.

Medicinalstyrelsen finner, att den kritik som tandläkarkommittén riktat mot

de enligt nuvarande studieordning utbildade tandteknikerna ej motiverar en så

radikal omläggning av utbildningen som den föreslagna.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 år 1962

De vid de statliga tandteknikerskolorna utbildade tandteknikerna kan sägas

i det hela taget val ha motsvarat förväntningarna, även om utbildningen självfallet

kan ytterligare förbättras. Kravet på elevtjänstgöring vid auktoriserad

arbetsplats är numera helt genomfört. — Medicinalstyrelsen anser det angeläget

att en statlig tandteknikerskola snarast kommer till stånd i Umeå. Styrelsen

ifrågasätter emellertid om inte studieordningen vid densamma närmare kunde

ansluta sig till nuvarande studieordning.

Den föreslagna organisationen av praktikantlaboratoriet kommer

enligt TCO att medföra en betydligt försämrad tandteknikerutbildning.

TCO anser det uteslutet, att praktikanter, som helt saknar erfarenhet av

kliniska arbeten, skall kunna ersätta rutinerade tandtekniker. Stora krav kommer

att ställas pa verksamheten vid laboratoriet och på de tandtekniker, som

kommer att knytas till laboratoriet. Enligt organisationens åsikt synes det uteslutet,

att en tandtekniker skall kunna behärska alla olika specialiteter i så hög

grad att teknikern — förutom de administrativa och arbetsledande funktionerna

— skall ha möjlighet att ge praktikanterna en fullgod handledning.

I detta sammanhang må nämnas att Svenska tandteknikerförbundet med

anledning av odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande framfört samma

erinringar mot den föreslagna organisationen av praktikantlaboratorierna som

TCO. Förbundet har i sin skrivelse bestämt tagit avstånd från tanken att normal

tandteknisk laboratorieverksamhet skulle kunna drivas med praktikanter och

samtidigt ge ett gott resultat såväl fackmässigt som affärsmässigt.

Mot förslaget om en samordning av tandteknikerskolan

med institutionen för teknologi framföres erinringar av medicinalstyrelsen

och TCO. Båda remissinstanserna anser sig ha anledning befara,

att professorn-institutionsföreståndaren inte får tid att fullgöra alla de uppgifter,

som åvilar föreståndaren för tandteknikerskolan. Vidare ifrågasättes i

yttrandena lämpligheten av förslaget om endast en chefstandteknikertjänst vid

den gemensamma institutionen. Enligt medicinalstyrelsen, som avstyrker en

sammanslagning av professuren i teknologi med föreståndarskapet för tandteknikerskolan

samt sammanslagningen av chefstandteknikerbefattningarna, bör

nämnda skola ges en självständig ställning.

Arbetsgruppens åsikt, att de nuvarande intagningsbestämmelserna

är i behov av revision, delas av överstyrelsen jör yrkesutbildning.

Styrelsen anser emellertid, att alla elever med avgångsbetyg från grundskolans

nionde arskurs skall anses fylla villkoren för inträde vid tandteknikerskolan i

Umeå.

Överstyrelsen kan icke tillstyrka den föreslagna nedvärderingen av undervisningen

i de praktiska linjerna ävensom de särskilda kraven på kvalificerade

betyg i ämnena kemi och fysik. — Tandteknikeryrket är ett i alldeles övervägande

grad praktiskt betonat yrke. Ett visst teoretiskt kunnande fordras

naturligtvis men detta har inte så stor betydelse, att blivande tandtekniker

normalt bör välja de teoretiska linjerna i nionde årskursen. Överstyrelsen vill

med bestämdhet hävda att alla nio linjerna bör anses vara lika lämpliga i här

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 10U år 1962

förevarande fall. — Att fordra fyllnadsprövning före inträdet i tandteknikerskolan

kan överstyrelsen icke godtaga. Omfattningen av undervisningen i kemi

och fysik är endast 2 veckotimmar inom vartdera ämnet i de teoretiska linjerna

av nionde årskursen. Inga större svårigheter synes föreligga att under en tvåårig

skolgång låta elever från de praktiska linjerna läsa in dessa begränsade kurser

i de båda ämnena. — Förslaget med kvalificerade betyg är olämpligt. Det

finnes ingen anledning att resa dylika krav. I stället bör undervisningsplanerna i

tandteknikerskolan utformas så, att eleverna bibringas den erforderliga kompetensen.

6. Departementschefen

Vid det till tandläkarhögskolan i Stockholm hörande tandläkarinstitutet i

Umeå sker för närvarande utbildning av tandläkarkandidater från tredje till och

med åttonde studieterminen. Enligt beslut av 1961 ars riksdag (prop. 1961:108;

SU 130; Rskr 328) skall fr. o. m. läsåret 1963/64 i Umeå meddelas undervisning

även under tandläkarutbildningens två sista terminer. Samtidigt skall institutet

ombildas till en fullständig läroanstalt för odontologisk utbildning och forskning

och kapaciteten ökas från 40 till 60 årligen intagna studerande. Det ökade

studerandeintaget i Umeå skall börja höstterminen 1963 vid tredje terminens

utbildning.

Den prekliniska odontologiska utbildningen, som omfattar två studieterminer*

kommer inte att kunna meddelas i Umeå förrän den medicinska högskolan därstädes

fr. o. m. läsåret 1965/66 blir utbyggd med teoretiska institutioner. Utöver

de nuvarande 40 prekliniska utbildningsplatserna vid stockholmshögskolans.

umeålinje skall därför enligt fjolårets beslut under läsåren 1962/63—1964/65

anordnas ytterligare 20 sådana platser.

Enligt beslut av 1961 års riksdag skall i Umeå fr. o. m. läsåret 1963/64 dessutom

anordnas tandteknikerutbildning.

I detta sammanhang bör erinras om att jag i årets åttonde huvudtitel under

punkten 206 (Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar) föreslagit, att 20 nya

prekliniska utbildningsplatser per år för umeålinjens behov provisoriskt anordnas

vid tandläkarhögskolan i Malmö fr. o. m. budgetåret 1962/63. Jag vill också

erinra om att jag under punkten 201 (Tandläkarhögskolan i Stockholm: Avlöningar)

i samma huvudtitel förordat, att den vid avdelningen för bamtandvård

i Umeå placerade laboratorstjänsten fr. o. m. budgetåret 1962/63 omvandlas till

professur i barntandvård. I

I propositionen 1961:108, vilken låg till grund för fjolårets riksdagsbeslut om

bl. a. ombildningen av tandläkarinstitutet i Umeå till en fullständig läroanstalt

för odontologisk utbildning och forskning, framhöll jag att då föreliggande förslag

om ordinarie lärartjänster i stort sett borde genomföras. Jag förklarade mig

emellertid inte beredd att vid denna tidpunkt i detalj ta ställning till den föreslagna

personaluppsättningen. I fråga om bl. a. övriga lärartjänster för tandläkarutbildning

i Umeå hade ett flertal remissinstanser förordat uppskov med

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kangl. Maj:ts ''proposition nr 104 är 1962

ett slutligt ställningstagande under hänvisning till att de odontologiska förhandlingssakkunniga

inom kort väntades framlägga förslag om tandsjukvården vid

de odontologiska läroanstalterna. Även för egen del fann jag att ifrågavarande

spörsmål borde prövas i ett senare sammanhang.

Jag avser nu att framlägga ett detaljerat förslag beträffande de ordinarie lärartjänster,

som fr. o. m. budgetaret 1963/64 bör inrättas vid tandläkarhögskolan i

Umeå. Jag kommer i det följande även att behandla frågor om högskolans organisation

i stort samt om konstruktionen av vissa lärartjänster. Först vill jag

emellertid beröra några generella frågor om tandläkarutbildningen, som de odontologiska

förhandlingssakkunniga tagit upp i sitt betänkande och som är av

betydelse för ett ställningstagande till frågan om organisationen av läroanstalten

i Umeå.

Såsom framgått av redogörelsen för detta betänkande föreslår de sakkunniga,

att den kliniska tandläkarutbildningen organiseras efter i stort sett liknande

principer som gäller för den kliniska läkarutbildningen. I betänkandet förordas,

att den klinisk-odontologiska undervisningen och forskningen förlägges till

medicinska undervisningssjukhus eller andra högspecialiserade sjukhus och att

tandsjukvården koncentreras till en särskild enhet vid sjukhuset, benämnd

tandsjukvårdscentral. Klientelet vid centralen bör enligt förslaget domineras av

remissfall. För den tandsjukvårdande verksamheten vid centralen räknar de sakkunniga

med kommunalt huvudmannaskap.

Beträffande tandsjukvårdscentralens ställning med avseende på utbildningen

innebär de odontologiska förhandlingssakkunnigas förslag, att någon

uppdelning på s. k. kandidatkliniker och lärarkliniker inte längre skall finnas.

Patientvärden skall enligt förslaget helt avila lärare vid högskolan i deras egenskap

av tandläkare vid centralen, vilken därigenom kommer att utgöra basen

för den kliniska utbildningen och sålunda i sig innesluta hittillsvarande kandidatoch

lärarkliniker. I fråga om motiveringen för denna förändring hänvisar jag till

vad de sakkunniga anfört om bl. a. lärartjänsternas konstruktion, ansvaret för

patientbehandlingen och formerna för kandidaternas kliniska träning.

Såvitt angår speciellt Umeå förordas, att en omorganisation av den tandsjukvårdande

verksamheten sker i samband med institutets ombildning till högskola.

Planeringen av den beslutade nya tandläkarhögskolan i Göteborg bör enligt de

sakkunniga baseras på förslaget om tandsjukvårdscentral vid undervisningssjukhus.

För malmöhögskolans del finner de sakkunniga att förutsättningar finnes

för en omorganisation fr. o. m. budgetåret 1963/64; förhandlingar i frågan

bör därför enligt deras mening snarast upptagas med Malmö stad. I Stockholm

kan enligt de sakkunniga en omorganisation ej bli aktuell förrän högskolans

lokalfraga lösts pa sadant sätt, att anknytning kan ske till högspecialiserat sjukhus.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har behovet av en s j u k h u s anknytning

bedömts olika av remissinstanserna. Från vissa håll har hävdats,

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10J år 1962

att förslaget på denna punkt är alltför långtgående. Flertalet medicinska fakulteter

samt de båda tandläkarhögskolornas lärarkollegier ansluter sig däremot i

princip till förslaget om inrättande av särskilda tandsjukvårdsenheter vid undervisningssjukhus.

Beröringspunkterna mellan medicinsk och odontologisk verksamhet när det

gäller grundläggande problemställningar blir allt flera; utvecklingen talar sålunda

starkt för ett närmande mellan områdena. Jag vill erinra om att jag i föregående

avsnitt framlagt vissa förslag angående verksamheten i sådana prckliniska ämnen,

som ingår i både medicinsk och odontologisk grundutbildning. Den av mig

därvid förordade organisationen är avsedd att leda till en starkare integration

mellan medicinen och odontologien på det teoretiska området.

För egen del har jag blivit övertygad om vikten av att också klinisk odontologisk

undervisning och forskning sker i så nära anslutning som möjligt till motsvarande

medicinska verksamhet. En lokalmässig anknytning av tandläkarhögskolornas

kliniska verksamhet till i första hand undervisningssjukhus synes

mig därför i princip följdriktig. Så är redan förhållandet i Umea, och i Malmö

har genom det av 1960 års riksdag godtagna, av de odontologiska förhandlingssakkunniga

föreslagna avtalet en viss sådan anknytning kommit till stånd.

Med anledning av vissa synpunkter, som vid remissbehandlingen framförts

beträffande des. k. käkcentralerna vill jag erinra om att chefen för

inrikesdepartementet i propositionen 1960:159 med förslag till riktlinjer för

regionsjukvårdens utbyggande m. m. berört dessa centralers huvudsakliga uppgifter.

Vid remissbehandlingen av de odontologiska förhandlingssakkunnigas

betänkande har bl. a. lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö betonat,

att de tandkirurgiska avdelningarna kräver tillgång till sängplatser. Jag vill här

framhålla att enligt en punkt i föreliggande förslag till avtal med Västerbottens

läns landsting om bl. a. utbildning av tandläkare i Umeå — till vilket jag i dess

helhet återkommer i följande avsnitt — tandläkarhögskolan där må i mån av

behov för tandvårdsfall utnyttja vårdplatser inom lasarettet efter överenskommelse

med vederbörande klinikchef. Helt allmänt vill jag i detta sammanhang

också tillägga, att den tandkirurgiska verksamheten — med hänsyn just till

ämnets art — utgör exempel på ett sådant område, där behov av anknytning till

medicinska kliniker kan vara särskilt framträdande.

Frågan om huvudmannaskapet för den kliniska verksamhet, som

bedrives vid tandläkarhögskolorna, gäller i första hand huruvida kommunala

huvudmän skall inträda som ansvariga eller om den som hittills skall drivas i

statlig regi. Såsom de sakkunniga förutsatt, kan en ändring härvidlag inte ske

utan förhandlingar. Närmast berörda organisation — Svenska landstingsförbundet

— avstyrker sakkunnigförslaget. Svenska stadsförbundet anser, att de sakkunniga

inte förebragt tillräckliga skäl för ett ändrat huvudmannaskap.

För egen del har jag, med hänsyn främst till vad som framkommit vid remissbehandlingen,

funnit att den nuvarande organisationsformen med staten som

huvudman bör bibehållas tills vidare. I anslutning härtill vill jag beröra en

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- år 1962

annan punkt i det föreslagna umeåavtalet. Enligt denna skall tandläkarhögskolan

i Umeå utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik och inom ramen för sin

kapacitet dessutom meddela folktandvård i övrigt. Staten skall alltså enligt

avtalsförslaget liksom hittills svara för den vid denna läroanstalt bedrivna patientvårdande

verksamheten.

Med huvudmannaskapet för verksamheten sammanhänger frågan huruvida

högskolornas lärarkollegier skall svara för patientvården eller om denna skall

åvila annat organ. Från såväl tandläkarhögskolornas som de medicinska läroanstalternas

sida har uttalats, att verksamheten bör ställas under en från vederbörande

högskolas beslutande organ skild ledning. Även universitetskanslern

ansluter sig till de sakkunnigas mening, att tandsjukvårdande verksamhet principiellt

inte bör åvila de odontologiska läroanstalterna.

Jag är inte beredd att i detta sammanhang förorda någon generell lösning av

denna i och för sig mycket viktiga fråga. Spörsmålet synes mig böra upptagas i

anslutning till prövningen av de förslag angående bl. a. universitetens och högskolornas

framtida organisation, som är att förvänta. Vad tandläkarhögskolan i

Umeå beträffar bör nämnas, att enligt föreliggande avtalsförslag en samarbetsnämnd

må inrättas för handläggning av frågor av gemensamt intresse rörande

den tandvårdande verksamheten vid denna högskola. I nämnden skall enligt

avtalsförslaget ingå företrädare för såväl staten som landstinget. Fn sådan

nämnd torde i viss mån komma att befria lärarkollegiet från en del med patientvården

sammanhängande uppgifter.

I fråga om systemet för patientupptagning har de sakkunnigas

förslag, att de s. k. remissfallen bör bli den dominerande kategorien, rönt

stark kritik. Jag vill därför här endast konstatera, att enligt det föreliggande

avtalsförslaget rörande tandläkarhögskolan i Umeå någon ändring i det system

för patientupptagning, som för närvarande tillämpas där, inte skall ske.

En central fråga, som behandlats av de sakkunniga, gäller ansvaret för

patienterna. Förslaget att detta skall åvila lärarna-tandläkarna och att

sålunda de studerande inte skall tilldelas egna patienter har tillstyrkts av alla

dem som yttrat sig härom. För umeåhögskolans del kommer jag i det följande

att förorda en sådan konstruktion av berörda lärartjänster, att detta problem

löses i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit. Givetvis

innebär en lösning av ansvarsfrågan i här antydd positiv riktning för umeåhögskolans

del, att motsvarande problem aktualiseras vid tandläkarhögskolorna

i Stockholm och Malmö. Jag anser mig i detta sammanhang endast böra understryka

att med ansvarsfrågan sammanhängande organisatoriska frågor vid dessa

båda högskolor bör ägnas skärpt uppmärksamhet. I den mån rent administrativa

anordningar där kan bidraga till en sådan lösning, som de sakkunniga

angivit, bör det ankomma på kanslern att efter förslag av vederbörande lärarkollegium

vidtaga de åtgärder, som bedömes påkallade.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts •proposition nr 104- år 1962

Jag övergår nu till att närmare behandla fragan om organisationen av tandläkarhögskolan

i Umeå. Till en början vill jag erinra om att umeåinstitutet i dag

skiljer sig från tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö i väsentligen tre

avseenden. För det första sker en enhetlig teknisk utbildning, omfattande ett

studieår och förlagd till en ej ämnesvis uppdelad gemensam kurs. För det andra

äger klinisk verksamhet rum inom ramen för en gemensam kandidatklinik.

För det tredje slutligen finns en gemensam lärarklinik vid vilken avdelningstandläkare,

assistenter och amanuenser har att mot särskild ersättning utföra

patientvård i sådan utsträckning att deras totala tjänstgöringsskyldighet omfattar

hela dagen; för laboratorerna gäller, att de skall stå till förfogande för

bl. a. specialistkonsultationer och specialistvård.

Frågan om den tekniska utbildningen kommer jag att beröra i samband med

mitt ställningstagande till frågan om tandteknikerutbildningen.

Organisationen av den kliniska verksamheten vid umeåinstitutet har enligt

arbetsgruppen för personalorganisation m.m. visat sig vara tillfredsställande utom

just i fråga om tandsjukvården och ansvaret för patientbehandlingen. Såsom

framgått av det föregående har odontologiska förhandlingssakkunniga påtalat

såsom en allvarlig brist i den nuvarande organisationen av tandläkarhögskolorna,

att kandidaterna anförtros egna patienter samt att kandidatkliniken och lärarkliniken

arbetar avskilda från varandra. Kritiken gäller sålunda även i fråga om

umeåinstitutet. Det lokalprogram, som utarbetats i anslutning till fjolårets riksdagsbeslut,

utgår från den förutsättningen, att man i görligaste mån skall undvika

att särskilja kandidat- och lärarklinik samt att klientelet i dess helhet skall

omhändertagas av lärare-tandläkare. Programmet innebär också att det vid de

båda nuvarande tandläkarhögskolorna tillämpade systemet med fristående avdelningar

— dvs. en självständig institution för varje ämne — i stort sett frångås.

I stället förordas för umeåhögskolan, att en tandsjukvårdscentral, omfattande

bl. a. tre särskilda kliniker, anordnas. Var och en av dessa kliniker skall

enligt programmet omfatta två varandra närliggande ämnen. Särskilda lokaler

planeras endast för sådana ämnen, som av olika skäl inte lämpligen kan inordnas

i de gemensamma klinikerna.

I organisationen skall även ingå en särskild mottagningsavdelning för vuxenklientelet,

liksom hittills avsedd för den till lasarettsområdet förlagda verksamheten,

samt en till barntandvårdskliniken förlagd mottagning.

Enligt min mening bör en organisation enligt nu angivna riktlinjer utgöra en

lämplig form för verksamheten i Umeå. Med anledning av vad de sakkunniga

anfört om mottagningsavdelningens uppgifter och de synpunkter på denna del

av betänkandet som framkommit vid remissbehandlingen vill jag särskilt framhålla

följande. Föreståndaren för mottagningsavdelningen bör enligt min mening

vara direkt underställd högskoleledningen. Journalupptagningen och terapiplaneringen

vid avdelningen bör avse endast huvudlinjerna i behandlingen. Vården

av de patienter, som remitteras till högskolan, bör i princip omfatta den med

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10h år 1962

respektive remiss avsedda behandlingen. Bedömes även annan behandling erforderlig

ligger det givetvis i patientens egen hand att avgöra var den skall

utföras.

Frågor om universitetens och högskolornas studieplaner är inte av

den natur att de behöver underställas riksdagens prövning. Studieplansfrågan

för umeåhögskolan har emellertid föranlett en så livlig diskussion — bl. a. vid

remissbehandlingen av odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande —

att jag därför anser mig böra något uppehålla mig vid denna fråga.

Den nu sedan 1947 gällande studieplanen för tandläkarhögskolorna bygger på

1946 års riksdags uttalanden (SU 223; Ilskr 454) angående studietidens längd.

Planen är uppgjord så, att tandläkarexamen normalt skall kunna avläggas efter

tio terminer. För dem som därtill är särskilt skickade finns en plan för förkortad

studiegång, som möjliggör att examen avlägges efter nio terminer. Vid studieplanens

utarbetande har särskild hänsyn tagits till att den sålunda angivna

normalstudietiden skall kunna hållas.

För tandläkarinstitutet i Umeå gäller nu en särskild studieplan med samma

normalstudietid som den för tandläkarhögskolorna fastställda (jfr prop. 1955:138,

s. 65 f. och 78). Ett förslag till studieplan för en bli vande tandläkarhögskola i Umeå

hai utarbetats av odontologiska nämnden — en grupp inom organisationskommittén

för medicinska högskolan i Umeå — och presenterats i dess i december

1959 publicerade betänkande om ombildning av tandläkarinstitutet i Umeå till

tandläkarhögskola. Odontologiska förhandlingssakkunniga liksom arbetsgruppen

för personalorganisation m.m. för odontologisk läroanstalt i Umeå, som vid

sina beräkningar av lärarbehovet utgått från den för tandläkarhögskolorna fastställda

studieplanen, har beaktat den för umeåhögskolan föreslagna studieplanen

i den del som sammanhänger med det föreslagna ämnet teknologi.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på universitetskanslern att fastställa

studieplaner för bl. a. tandläkarhögskolorna. Det blir sålunda kanslern som

har att ta ställning till det föreliggande förslaget. Med hänsyn till vad som förekommit

synes det mig lämpligt att eventuell överarbetning av förslaget sker

efter samråd med nyss nämnda arbetsgrupp. Enligt vad kanslern under hand

meddelat mig har han för avsikt att bereda samtliga ämnesföreträdare vid tandläkarhögskolorna

— eventuellt genom en s. k. ämneskonferens — tillfälle att

inkomma med synpunkter och förslag i detta ärende.

Jag vill i anslutning till vad jag nu anfört kraftigt understryka angelägenheten

av att studieplanen för tandläkarhögskolan i Umeå utformas så, att den föreskrivna

studietiden kommer att kunna hållas. Det av odontologiska nämnden

framlagda förslaget utgår från att denna förutsättning om studietiden skall gälla.

Vad härefter beträffar lärartjänsterna har jag funnit det angeläget

att dessa utformas så, att undervisningens och patientvärdens behov tillgodoses

på bästa möjliga sätt och att forskningens intressen beaktas. Jag har ansett det

särskilt viktigt, att de studerande i sin kliniska träning kommer att ledas av

lärare, som är heltidsengagerade för att samtidigt meddela vård och undervis
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

ning. I huvudsaklig överensstämmelse med odontologiska förhandlingssakkunnigas

förslag har jag funnit mig böra förorda följande.

Tjänst som professor respektive laborator i kliniskt ämne bör förenas med

ställning som övertandläkare vid tandsjukvårdscentralen. I sistnämnda egenskap

bör professorn respektive laboratorn inte blott vara ansvarig för tandsjukvården

inom den specialitet han företräder utan även aktivt deltaga i verksamheten i

den utsträckning ansvaret påkallar. Professors och laborators åligganden inom

undervisning och forskning bör regleras på motsvarande sätt som gäller för universitetsprofessorer

enligt 51 § universitetsstatuterna.

I de kliniska ämnena bör dessutom finnas heltidsanställda lärare—biträdande

övertandläkare. Dessa lärare, som förutsättes komma att bli ledare för kursgivningen,

skall vara skyldiga att, var och en inom sitt ämnesområde, meddela

undervisning i en omfattning motsvarande 130 timmar katedrala föreläsningar,

meddela handledning inom ramen för den tandsjukvårdande verksamheten, förrätta

erforderlig examination och bestrida andra tjänstgöromål i ämnet samt

bedriva patientvårdande verksamhet i den omfattning, som krävs för undervisningen

och högskolans uppgifter i övrigt och varom kanslern bör utfärda

erforderliga närmare föreskrifter.

Innehavare av här avsedd lärartjänst skall vara skyldig att med uppmärksamhet

följa den vetenskapliga utvecklingen inom sitt ämnesområde; han bör

idka vetenskaplig forskning. För behörighet till tjänst som lärare—biträdande

övertandläkare bör krävas docentkompetens. Härjämte bör krav uppställas på

klinisk meritering inom för vederbörande tjänst avsett område. Därest vid tillsättningstillfället

eller sedermera docentkompetent person ej står till förfogande

bör för nu avsedd tjänst tills vidare kunna ifrågakomma även annan tandläkare,

som styrkt — med hänsyn till tjänstens karaktär — tillbörlig vetenskaplig skicklighet

och som i övrigt har erforderliga meriter.

I kliniska ämnen bör även finnas heltidsanställda assistenttandläkare, vilka

skall vara skyldiga att inom ramen för sin tandsjukvårdande verksamhet meddela

handledning åt de studerande. Det bör ankomma på kanslern att utfärda

erforderliga närmare föreskrifter beträffande omfattningen av dessa tandläkares

kliniska tjänstgöring.

Frågan om den totala omfattningen av högskolans patientvårdande verksamhet

ämnar jag beröra i ett följande avsnitt.

Beträffande löneförmåner m. m. vid ifrågavarande tjänster i Umeå har överläggningar

förts mellan företrädare för civil- och ecklesiastikdepartementen, å ena

sidan, samt Sveriges akademikers centralorganisation, å andra sidan. Den därvid

träffade överenskommelsen innebär i huvudsak följande.

Till professor (laborator)—övertandläkare skall utgå avlöningsförstärkning

med 16 000 kr. om året. Från skyldigheten att deltaga i tandsjukvård må innehavare

av sådan tjänst åtnjuta semester två månader per år. Professor (laborator)—övertandläkare

skall inte iiga rätt till privatpraktik.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 101± år 1962

Docentkompetent lärare—biträdande övertandläkare skall placeras i lönegrad

Ae 26; om vederbörande — i förekommande fall — inte skulle vara docentkompetent

skall han placeras i lönegrad A 24. Till innehavare av sådan tjänst skall

härjämte utgå avlöningsförstärkning med 14 000 kr. om året. Semester må åtnjutas

enligt statens allmänna avlöningsreglemente. Rätt till privatpraktik skall

inte föreligga. Pensionslönen skall för innehavare av nu avsedd tjänst utgöras av

månadslönen enligt lönegraden B 1.

Tjänst som lärare—biträdande övertandläkare skall vara extra ordinarie och

tillsättas medelst förordnande tills vidare.

Assistenttandläkare skall placeras i lönegrad Ae 20, dock att den som efter

tandläkarexamen har mindre än två års anställning i statlig eller kommunal

tjänst skall såsom aspirant vara placerad i lönegrad A 18. Till innehavare av

assistenttandläkartjänst i A 18 eller A 20 skall utgå avlöningsförstärkning med

8 100 kr. om året; för den som i tre år varit placerad i lönegraden A 20 å nu

avsedd tjänst skall avlöningsförstärkningen höjas till 11 700 kr. om året. Semester

må åtnjutas enligt statens allmänna avlöningsreglemente. Tjänsterna skall

utom under sedvanlig aspiranttid — tillsättas medelst treårsförordnande. Ej

heller för innehavare av assistenttandläkartjänst skall rätt till privatpraktik

föreligga. För assistenttandläkare i A 20 skall pensionslönen utgöras av månadslönen

enligt lönegraden A 25.

Överenskommelsen innefattar dessutom vissa övergångsbestämmelser, avseende

innehavare av närmast motsvarande tjänster vid tandläkarinstitutet.

Av det föregående framgår beträffande anställningsformen för lärare, som är

avsedda att tillika vara biträdande övertandläkare, att de sakkunniga föreslagit

förordnandetid av sex ar i sänder, medan förhandlingsöverenskommelsen innebär

förordnande tills vidare. Jag anser för egen del, med tanke på att fråga är

om icke ordinarie tjänster, att denna ändring inte är förenad med olägenheter

från organisatoriska eller andra synpunkter.

Enligt min mening innebär den träffade överenskommelsen en från olika synpunkter

ändamålsenlig lösning av de viktiga tjänstgöringsfrågorna m. m. beträffande

ifragavarande lärarkategorier. Jag förordar att överenskommelsen

godkännes och lägges till grund för det fortsatta arbetet.

I anslutning till arbetsgruppens förslag den 20 december 1961 och till den

träffade överenskommelsen föreslår jag, att för befattningen som föreståndare

för mottagningsavdelningen ianspråktages en tjänst av typen lärare—biträdande

övertandläkare. Mottagningsavdelningens föreståndare bör emellertid_i

enlighet med framlagt förslag ha ställning som övertandläkare. Föreståndaren

bör vara ledamot av den förut berörda samarbetsnämnden. I uppgifterna bör

ingå skyldighet att meddela föreslagen undervisning i oraldiagnostik.

Jag övergår nu till fråga om inrättande av professurer och laboraturer. Den

odontologiska nämndens ursprungliga, i propositionen 1961:108 redovisade för
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 10\ år 1962

slag har sedermera överarbetats av arbetsgruppen för utredning av frågor rörande

personalorganisation m. m. för en blivande odontologisk läroanstalt i Umea.

Utredningsresultatet innebär förslag om totalt åtta professurer och fyra laboraturer

vid nämnda läroanstalt. Det sålunda överarbetade förslaget finner jag i allt

väsentligt tillfredsställande. Beträffande de nya benämningarnas motsvarigheter

vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö hänvisar jag till min

tidigare redogörelse för 1961 års riksdagsbeslut.

I överensstämmelse med arbetsgruppens förslag förordar jag, att fr. o. m.

den 1 juli 1963 vid den odontologiska läroanstalten i Umeå inrättas följande sju

professurer, nämligen en i cariologi, en i protetik, en i kirurgi, en i röntgendiagnostik,

en i ortodonti, en i histopatologi och en i teknologi. Vidare förordar jag

att fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas följande tre laboraturer, nämligen en i parodontologi,

en i endodonti och en i farmakologi. I samband med att dessa tjänster

inrättas bör de på stockholmshögskolans stat uppförda, i Umea placerade laboraturerna

vid avdelningarna för karieslära, proteslära och tandkirurgi indragas.

Den i statsverkspropositionen föreslagna professuren i barntandvård i Umeå bör

liksom den i Umeå nu placerade laboraturen i bettanalys med parodontoprotetik

fr. o. m. den 1 juli 1963 överföras från stockholmshögskolan till den odontologiska

läroanstalten i Umeå. Professuren i barntandvård bör fr. o. m. nämnda tidpunkt

i enlighet med föreliggande förslag benämnas professur i pedodonti.

Såsom jag tidigare framhållit, bör tjänst som professor respektive laborator

i kliniskt ämne förenas med ställning som övertandläkare vid tandsjukvårdscentralen.

Detta gäller följande tjänster, nämligen professurerna i cariologi,

protetik, kirurgi, röntgendiagnostik, ortodonti och pedodonti samt laboraturerna

i parodontologi, endodonti och bettanalys med parodontopiotetik.

Mitt ställningstagande till professorsorganisationen innebär bl. a., att den nuvarande

gemensamma fantomkurser vid tandläkarinstitutet i Umeå jämte ämnet

materiallära skall ingå i det nya ämnet teknologi. Lärarkollegierna i Stockholm

och Malmö har hävdat, att vissa undervisningspartier i den nuvarande

gemensamma fantomkursen inte bör överföras till teknologiprofessuren. Jag vill

med anledning härav erinra om att i samband med tillkomsten av ämnet teknologi

propedcu tiska kurser kommer att anordnas i ämnena cariologi, protetik

och parodöntologi. Frågan om dessa kursers omfattning och innehåll är i huvudsak

cn studieplansfråga och bör bedömas av universitetskanslern i anslutning till

en eventuell överarbetning av föreliggande förslag till studieplan.

De av arbetsgruppen framlagda förslagen till personalorganisation torde, såvitt

gäller andra tjänster än professurer och laboraturer, böra prövas i samband med

höstens budgetarbete. Därvid torde även anslagsfrågor avseende verksamheten

i övrigt böra behandlas. Med tanke på sambandet mellan personalorganisationens

slutliga utformning och studieplanens uppläggning bör det ankomma på universitetskanslern

att — sedan studieplan fastställts — förorda de ändringar av

arbetsgruppens förslag, som kan komma att föranledas av den slutliga studie
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 10J år 1962

planen. Kanslern bör därefter efter samråd med arbetsgruppen i sedvanlig ordning

inkomma med slutliga förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1963/64.

Slutligen vill jag beröra vissa frågor om den beslutade tandteknikerutbildningen

i Umeå.

Till grund för fjolårets riksdagsbeslut om anordnande fr. o. m. läsåret 1963/64

av tandteknikerutbildning i Umeå låg 1951 års tandläkarkommittés betänkande

om ändrad utbildning av tandtekniker. Vid remissbehandlingen av detta betänkande

tillstyrkte flertalet instanser — såsom närmare framgår av den redovisning

av yttrandena som lämnades i propositionen 1961: 108 — att utbildningen

på e n ort — förslagsvis Umeå — organiserades på sätt kommittén föreslagit.

För egen del tog jag i nämnda proposition inte närmare ställning till de

organisatoriska frågorna. Den särskilda arbetsgruppen för utredning av frågor

om teknologiavdelningen och tandteknikerskolan i Umeå har i sin i det föregående

redovisade promemoria utgått från att tandläkarkommitténs förslag

skulle bilda underlag för organisationen av utbildningen.

Den bedömning av frågan som skett vid remissbehandlingen av arbetsgruppens

promemoria bör enligt min mening leda till att tandläkarkommitténs organisationsförslag

nu prövas. Jag förordar därför att utbildningen vid den nya

tandteknikerskolan i Umeå i huvudsak organiseras på sätt denna kommitté

föreslagit. Verksamheten i denna form bör emellertid tills vidare betraktas såsom

försöksverksamhet.

Den förordade samordningen av tandteknikerskolan med institutionen för

teknologi skulle enligt arbetsgruppen komma att innebära besparingar genom

att tjänster, lokaler och utrustning i viss omfattning skulle kunna utnyttjas

gemensamt. Mot detta förslag har både medicinalstyrelsen och TCO rest vissa

invändningar. Främst gäller detta förslaget att professorn i teknologi tillika

skulle vara föreståndare för tandteknikerskolan.

För egen del finner jag den förordade samordningen i allt väsentligt ändamålsenlig.

Jag biträder därför förslaget på denna punkt.

Vid ett bifall till mina sålunda framlagda förslag torde den av arbetsgruppen

berörda frågan om inträdesfordringarna för tandteknikerskolan i Umeå böra

prövas av Kungl. Maj:t i samband med att för den nya skolan erforderliga

bestämmelser utarbetas. Jag vill i detta sammanhang endast understryka, att

strängare krav på teoretiska förkunskaper än som oundgängligen erfordras för

att tandteknikereleverna skall kunna följa undervisningen enligt min mening

icke bör uppställas.

Avslutningsvis vill jag tillägga följande. Uppbyggnaden av den kliniska verksamheten

vid läroanstalten i Umeå enligt de riktlinjer jag här förordat kommer i

principiellt avseende att innebära en väsentlig förändring. Integrationen mellan

olika kliniska ämnen förverkligas så långt det är möjligt genom att avdelningsgränser

slopas och e n sammanhållen vård- och utbildningsenhet bildar hög
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

skolans kärna. I hög grad torde därigenom ett för all pedagogisk verksamhet

centralt önskemål, nämligen helhetssynen på utbildningsstoffet hos de studerande,

komma att främjas. Den avsedda anordningen har blivit möjlig först och

främst genom den redovisade omkonstruktionen av de lärartjänster, som kommer

att utgöra nyckelbefattningar i den tänkta enheten. Jag är övertygad om

att den av mig föreslagna organisationen kommer att bidraga till att de studerande

i Umeå erhåller en tillfredsställande grund för praktisk yrkesverksamhet

på odontologiens skilda områden.

Enligt min mening bör de riktlinjer som jag nu förordat för ombildningen av

umeåinstitutet också — därest riksdagen inte riktar någon erinran däremot —

följas i utrednings- och planeringsarbetet för en kommande tandläkarhögskola

i Göteborg.

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer för

organisationen av den odontologiska läroanstalten i Umeå;

b) godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer för

anordnande av tandteknikerutbildning i Umeå.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1962.

1 samt

Nr m

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr lOh- år 1962

III. Vissa avtalsfrågor

Sedan Västerbottens läns landsting gjort framställning om förhandlingar i vissa

frågor om avtal rörande den medicinska läroanstalten i Umeå, tillkallade chefen

för ecklesiastikdepartementet, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den

7 april 1961, sakkunniga med uppdrag att på statens vägnar upptaga förhandlingar

med nämnda landsting och övriga vederbörande angående frågor, som

ägde samband med anordnande i Umeå av utökad och fullständig läkar- och

tandläkarutbildning. Den 2 juni 1961 uppdrogs vidare åt de sakkunniga att övertaga

och fullfölja de genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 maj och den 30 december

1960 åt 1959 års statliga kommission för förhandlingar om medicinsk undervisning

i Lund och Malmö givna uppdragen att å statens vägnar upptaga förhandlingar

med Västerbottens läns landsting angående dels fördelningen mellan

staten och landstinget av kostnaderna för uppförande av en planerad utbyggnad

till den radioterapeutiska kliniken vid lasarettet i Umeå, dels ock av organisationskommittén

för den medicinska högskolan i Umeå i skrivelse den 31 oktober

1960 förordad utökning av lokalerna för obduktionsundervisning vid högskolan.

Såsom resultat av de förhandlingar, som de sakkunniga fört med delegerade

från dels Västerbottens läns landsting och dels Umeå stad, har de sakkunniga —

vilka antagit namnet »Kommissionen för förhandlingar om högre utbildning i

Umeå»1 — med skrivelse den 22 februari 1962 framlagt förslag till avtal i följande

hänseenden, nämligen om

1) Västerbottens läns landstings medverkan till anordnande och upprätthållande

av utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.

2) överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Det förstnämnda avtalet har träffats mellan kommissionen, å ena sidan, och

av Västerbottens läns landsting för ändamålet särskilt utsedda förhandlingsdelegerade,

å andra sidan, medan avtalet om marköverlåtelse m. m. ingåtts mellan

kommissionen, å ena sidan, och av Umeå stad för ändamålet särskilt utsedda

förhandlingsdelegerade, å andra sidan.

Över de sålunda framlagda avtalsförslagen har utlåtanden avgivits av statskontoret,

medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kanslern för rikets universitet,

riksförsäkringsverket samt Sveriges förenade studentkårer (SFS).

1 Expeditionschefen L. Rydback, tillika ordförande, t. f. avdelningschefen S. Moberg och byråchefen

M. Oredsson.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

99

1. Bakgrunden till förhandlingskommissionens förslag

Återblick

Förhandlingskommissionen anför inledningsvis i huvudsak följande rörande de

beslut som fattats om utbildningsorganisationen i Umeå.

År 1956 inrättades i Umeå en odontologisk högskoleklinik, hörande till tandläkarhögskolan

i Stockholm och avsedd för en årlig intagning av 40 nya elever

(prop. 1955:138; SU 148; Rskr 326). Benämningen har sedermera ändrats till

tandläkarinstitutet i Umeå. För ändamålet upplät Västerbottens läns landsting

lokaler huvudsakligen vid lasarettet i Umeå. Till grund för samarbetet mellan

staten och landstinget rörande institutet ligger ett år 1957 slutet avtal. Avtalet

kallas i det följande 1957 års avtal.

Statsmakterna fattade år 1957 principbeslut om inrättande av en medicinsk

utbildningsanstalt i Norrland (prop. 1957: 91; SU 103; Rskr 273). En inom ecklesiastikdepartementet

tillsatt särskild beredning framlade därefter förslag om

att en dylik anstalt borde förläggas i anslutning till Umeå lasarett och överlämnade

samtidigt ett mellan beredningen och företrädare för Västerbottens läns

landsting den 4 oktober 1957 villkorligt slutet avtal härom. Förslaget lades till

grund för propositionen 1957: 188, vilken bifölls av riksdagen (SU 179; Rskr

397). Nyssnämnda avtal godkändes år 1958 av Kungl. Maj:t. Avtalet benämnes

i det följande 1958 års avtal.

Vid den medicinska läroanstalten i Umeå, som började sin verksamhet läsåret

1958—59; meddelas i enlighet med statsmakternas beslut i anledning av propositionen

1957:188 för närvarande endast klinisk utbildning. I enlighet med samma

beslut kommer propedeutisk undervisning att meddelas vid högskolan fr.o.m.

instundande hösttermin. Den årliga intagningen av medicine studerande uppgår

till 40.

I anslutning till anordnandet av medicinsk och odontologisk utbildning i Umeå

har även träffats ett avtal mellan staten och Umeå stad om upplåtelse av stadsbiblioteket

för anordnande av ett medicinskt-odontologiskt bibliotek, åtgärder

för tillgodoseende av bostadsbehovet för personal och studerande vid läroanstalterna,

kårhus åt de studerande samt reservation av mark för högskoleändamål

(jfr prop. 1957:188).

År 1959 började en av statsmakterna år 1955 beslutad statens rättsläkarstation

vid Umeå lasarett sin verksamhet (prop. 1955:91; SU 83; Rskr 224).

Fördelningen mellan staten och Västerbottens läns landsting av lokalkostnaderna

regleras i ett av medicinalstyrelsen och landstinget träffat avtal, vilket

godkänts av Kungl. Maj:t år 1955.

Enligt beslut av 1961 års riksdag i anledning av proixjsitionen 1961: 108 angående

ökad utbildning av läkare och tandläkare skall den medicinska högskolan

i Umeå utbyggas till ett fullständigt medicinskt lärosäte och tandläkarinstitutet

i Umeå ombildas till en fristående läroanstalt med fullständig tandläkarutbildning.

Vidare skall i anslutning till tandläkarhögskolan anordnas

tandteknikerutbildning.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

Nuvarande förhållanden

Medicinsk-preklinisk verksamhet

Enligt 1958 års avtal gäller i fråga om den medicinsk-prekliniska verksamheten

att de med uppförandet av byggnader för bakteriologi, klinisk bakteriologi,

patologi, virologi, hygien, farmakologi och klinisk farmakologi samt djurlaboratorier

förenade byggrmdskostnadema skall bestridas av landstinget, dock att

staten skall lämna bidrag härtill med i princip ett belopp motsvarande 50 procent

av de verkliga kostnaderna.

Beträffande utrustningskostnader gäller, att staten anskaffar och bekostar

inventarier till de lokaler, som disponeras uteslutande för undervisning och

forskning liksom även instrument och apparater, som i all huvudsak är avsedda

för undervisning och forskning.

I fråga om driftkostnader gäller, att landstinget tillhandahåller värme, ånga,

elektrisk kraft, gas, vatten, destillerat vatten, tryckluft, vacuum och syrgas

till här avsedda byggnader samt svarar för dessas underhåll mot statligt bidrag

till hälften av kostnaderna, i förekommande fall beräknade efter självkostnadspris.

Beträffande avlönings- och pensionskostnader samt övriga driftkostnader

svarar i princip staten för vad som avser uteslutande undervisning och forskning.

Medicinsk-klinisk verksamhet

Beträffande byggnadskostnaderna gäller, att på staten ankommer att bestrida

halva anläggningskostnaden för vissa för den kliniska utbildningen och forskningen

erforderliga lokaler (föreläsnings- och kurslokaler, laboratorier m. m.).

Beträffande utrustning skostnader gäller, att för nyanskaffning av möbler,

armatur m. m. till lokaler för utbildning och forskning skall utgå statligt bidrag

med 50 procent av de verkliga kostnaderna, medan instrument, apparater och

liknande utrustning, vars användning i all huvudsak avser undervisning och

forskning skall anskaffas och helt bekostas av staten.

I fråga om driftkostnader svarar staten för löne- och pensionskostnader för

akademiska lärare jämte övrig personal, som är anställd uteslutande för undervisning

och forskning. Landstinget å sin sida betalar särskilda arvoden till

nämnda lärare för deras medverkan i sjukvården samt bidrager med en tredjedel

av statens kostnader för kliniska amanuenser. Övrig personal vid lasarettet

avlönas helt av landstinget. Som bidrag till landstingets driftkostnader vid

lasarettet erlägger staten årligen 10 procent av den del av driftkostnaderna,

som efter antalet vårddagar belöper på av undervisningen disponerade platser.

Den till grund för driftbidragets beräkning liggande kostnaden per vårddag

far icke överstiga medeldagkostnaden för samma år vid övriga undervisningssjukhus.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

Odontologisk verksamhet

Enligt 1957 års avtal gäller i huvudsak följande villkor för den odontologiska

undervisningen i anslutning till Umeå lasarett.

Staten får hyresfritt disponera vissa lokaler i av landstinget uppförda och bekostade

byggnader vid lasarettet samt särskilda av landstinget ägda lokaler vid

Norrlandsgatan, så länge utbildning av tandläkare och tandsköterskor bedrives

i dessa lokaler. Staten svarar dock för ändringsarbeten, som erfordras för undervisningen

och forskningen, samt anskaffar och bekostar all utrustning för undervisningens

och forskningens behov.

Högskolekliniken skall utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik. För

den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom

högskoleklinikens verksamhet, bidrager landstinget med ett på särskilt sätt beräknat

belopp. Från driftbidraget har landstinget rätt att avräkna sina kostnader

för dels arvoden till vissa vid högskolan anställda tandläkare, dels lön till

två distriktstandläkare vid högskoleklinikens bamtandvårdsavdelning.

Rättsläkare ta tionen

I fråga om den till Umeå lasarett förlagda rättsläkarstationen gäller enligt

det år 1955 ingångna avtalet, att staten svarar för hela byggnadskostnaden,

dock endast intill ett visst maximibelopp, och i övrigt för utrustning och drift

av stationen. Däremot är staten befriad från deltagande i kostnaderna för anskaffande

och underhåll av inventarier till morgue och svepningsrum samt till

allmänna utrymmen. Befrielsen gäller även kostnaderna för städning och andra

driftkostnader för dessa utrymmen.

Markförhållanden

Enligt det förut nämnda avtalet mellan staten och Umeå stad i samband med

anordnande av medicinsk och odontologisk utbildning i Umeå reserverades bl. a.

visst markområde för högskoleändamål. Detta område ligger öster och nordöst

om lasarettsområdet samt omfattar en areal av ca 460 000 m2. Även i 1958 års

avtal reserverades för prekliniska institutioner eller speciella forskningsinstitutioner

ett visst område, som ligger norr om lasarettets sängbyggnader och omfattar

en areal av ca 70 000 m2.

Den 30 juli 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i samråd

med organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå och

1955 års universitetsutredning utarbeta förslag till generalplan för byggnadsverksamheten

vid högskolan. I nådigt brev den 2 juni 1961 angående riksdagens

beslut rörande ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m. har Kungl.

Maj:t fäst byggnadsstyrelsens uppmärksamhet på vad chefen för ecklesiastikdepartementet

i propositionen 1961: 108 och statsutskottet i utlåtandet 1961:130

anfört beträffande projektering av nybyggnader för medicinsk-teoretiska insti
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majrts proposition nr 104 år 1962

tutioner i Umea samt möjligheterna att i Umeå förbereda en med läkarutbildningen

samordnad komplettering av utbildnings- och forskningsorganisationen

med centrala medicinsk-naturvetenskapliga ämnen.

2. Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.

Kommissionen har funnit det lämpligt, att statens och landstingets mellanhavanden

i fråga om all den statliga verksamhet, som bedrives i anslutning till

Umeå lasarett, regleras i ett och samma avtal.

Avtalet har uppdelats på fem avdelningar, av vilka avdelning I upptager

vissa allmänna samarbetsfrågor mellan staten och landstinget, föranledda av

att ett till lasarettet gränsande område genom avtal mellan staten och Umeå

stad överlåtits till staten för att i första hand användas för utbildnings- och

forskningsverksamhet. Avdelning II upptager bestämmelser angående byggnader

för den prekliniska verksamheten, nämligen bakteriologi, patologi, djurexperimentell

verksamhet m. m. Avdelning III reglerar lasarettets upplåtelse för klinisk

läkarutbildning, avdelning IV behandlar frågor om utbildning vid lasarettet

m. m. av tandläkare, tandtekniker och tandsköterskor, medan avdelning

V innehåller vissa gemensamma bestämmelser.

Kommissionen framhåller till en början, att den funnit det i och för sig önskvärt,

att likartade villkor kommer att gälla i avtalen rörande de olika kommunala

undervisningssjukhusen. Kommissionen understryker å andra sidan, att

den ansett sig böra beakta, att det av riksdagen år 1957 fattade beslutet om

läkarutbildning i Umeå skedde på grundval av de åtaganden från landstingets

sida, som kom till uttryck i det den 4 oktober 1957 dagtecknade av ta Isförslaget.

För den medicinsk-prekliniska verksamheten har, anför kommissionen vidare,

överenskommits, att någon förändring av fördelningen av kostnaderna för byggnadsarbeten,

som omfattas av 1958 ars avtal, ej skall ske. För de byggnadsarbeten,

som inte täcks av tidigare avtal, avses överenskommelse skola träffas

i varje särskilt fall. Fördelningen av utrustnings- och driftkostnader har, framhåller

kommissionen, reglerats efter i huvudsak samma principer, som enligt

ar 1961 mellan staten och Göteborgs stad ingångna avtal gäller för motsvarande

kostnader vid de patologiska och bakteriologisk-virologiska institutionerna och

avdelningarna i Göteborg (jfr prop. 1961:111; SU 94; Rskr 262).

För den medicinsk-kliniska verksamheten har, fortsätter kommissionen, överenskommits

huvudsakligen följande. För sådan byggnad eller byggnadsdel vid

lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni 1962 och som enligt Kungl. Maj:ts

beslut skall tagas i anspråk för utbildnings- och forskningsändamål, skall utgå

statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för anläggningens

färdigställande. Sådant bidrag skall jämväl utgå för ombyggnads-, ändrings-

och förbättringsarbeten, vilka icke hänför sig till årligt underhåll. Någon

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

förändring i den statliga bidragsgivningen beträffande kostnaderna för redan

färdigställda eller i det närmaste färdigställda byggnader avses däremot inte.

Statligt bidrag med 25 procent skall likaledes utgå för sådan utrustning, som

efter den 30 juni 1962 anskaffas till för utbildning och forskning ianspråktagen

klinik etc. Härigenom har, påpekar kommissionen, den medicmsk-kliniska verksamheten

i Umeå i avtalshänseende reglerats efter i stort sett samma principer,

som gäller för motsvarande verksamhet i Göteborg (jfr prop. 1960: 69; SU 97;

Rskr 254).

I fråga om den odontologiska verksamheten framhåller kommissionen, att till

grund för förhandlingsarbetet legat dels statsmakternas beslut om anordnande

av en fullständig tandläkaregskola i Umeå, dels ock det av de odontologiska

förhandlingssakkunniga framlagda betänkandet »Tandsjukvården vid de odontologiska

läroanstalterna» (SOU 1961: 36). Vidare har enligt kommissionen beaktats

vissa andra utredningar, som verkställts av särskilda sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet,

bl. a. angående lokalbehovet vid den blivande högskolan.

För såväl den aktuella utbyggnaden som ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten

har det statliga bidraget med vissa undantag fastställts till 25 procent.

I övrigt innebär avtalet beträffande den odontologiska verksamheten, att

högskolan även i fortsättningen skall utgöra centraltandpoliklinik för landstingsområdet

med samma former för patientrekrytering som hittills samt att den

kliniska verksamheten vid högskolan med staten som huvudman i andra avseenden

i stort sett organiseras i enlighet med de odontologiska förhandlingssakkunnigas

förslag.

Kommissionens villkorliga avtal om utbildning av läkare och tandläkare i

Umeå, m. m., har följande lydelse.

»Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj:ts och å andra sidan Västerbottens

läns landstings godkännande har kommissionen för förhandlingar om högre

utbildning i Umeå samt för landstinget särskilt utsedda förhandlingsdelegerade

träffat följande avtal.

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, nedan kallad staten, och Västerbottens läns

landsting, nedan kallat landstinget, angående landstingets medverkan till anordnande

och upprätthållande av utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.

Avdelning I. Grundläggande bestämmelser

1 i

Landstinget förbinder sig att medverka till att i Umeå anordnas och upprätthålles

utbildning av läkare, tandläkare, tandtekniker och tandsköterskor ävensom

annan utbildning, som anses lämpligen böra förläggas till lasarettsområdet

eller därtill gränsande högskoleområde.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10 4 år 1962

2 §-

Landstinget medgiver, att erforderliga ledningar må framdragas över lasarettsområdet

till lämpliga punkter vid gränsen för högskoleområdet med den sträckning,

varom överenskommelse må träffas mellan parterna.

Kostnaderna för anläggning, underhåll och renhållning av enskilda vägar

mellan områdena skall bestridas, i vad avser vägsträcka på högskoleområdet,

av staten, och, i vad avser vägsträcka på lasarettsområdet, av landstinget.

3 $.

Parterna skall, om så befinnes lämpligt, samverka om anläggning och drift av

dels en för högskole- och lasarettsområdena gemensam värmecentral med sopförbränning,

dels ock en destruktionsugn.

4 §.

Nedan i detta avtal meddelas i

avdelning II (5—10 //)

bestämmelser om samarbete beträffande byggnader för dels patologi, tandhistopatologi,

rättsodontologi och statens rättsläkarstation m. m., dels bakteriologi,

farmakologi, hygien och virologi, dels ock djurlaboratorier;

avdelning III (11—21 §j)

bestämmelser om samarbete beträffande klinisk läkarutbildning m. m.;

avdelning IV (22—34 §§)

bestämmelser om samarbete beträffande utbildning av tandläkare, tandtekniker

och tandsköterskor, m. m.;

avdelning V (35—49 jfjf)

vissa gemensamma bestämmelser.

Avdelning II. Byggnader för bakteriologi, patologi, dfur experimentell verksamhet

m. m.

5 §.

Landstinget skall inom Umeå lasaretts område tillhandahålla erforderliga

lokaler för dels utbildning och forskning i ämnena bakteriologi, farmakologi,

hygien, patologi och virologi samt rättsodontologi och tandhistopatologi, dels

djurlaboratorier, dels tandläkarhögskolans verkstäder, dels ock statens rättsläkarstation

i Umeå.

Landstingets åtagande gäller i förekommande fall såväl de allmänna som de

kliniska delarna av ovan nämnda läroämnen.

6 i

I den mån de i 5 § avsedda lokalerna omfattas av lasarettets utbyggnadsplan

av den 4 oktober 1957 och således skall förläggas tillsammans med lasarettets

motsvarande laboratorier i de byggnader, som enligt utbyggnadsplanen benäm
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10Jr år 1962

nes 5 a, omfattande 26 200 m3, 5 b, omfattande 14 000 m3, och 6, omfattande

cirka 51 000 m3, skall staten såsom bidrag till landstinget för anordnandet av

de ifrågavarande lokalerna erlägga ett belopp motsvarande hälften av de verkliga

kostnaderna, dock att inom ramen för den för byggnad 6 angivna byggnadsvolymen

lokaler för den hygieniska institutionen i stället må förläggas till annan

byggnad.

Vad i första stycket sagts må icke föranleda någon ändring i fördelningen

av kostnaderna för byggnadsarbeten, som utförts före den 1 juli 1962.

7 i

Fråga om täckande av kostnaderna för andra ny-, till- och ombyggnadsarbeten

än dem, som avses i 6 §, samt för ändrings- och förbättringsarbeten, som icke

är att hänföra till årligt underhåll, skall regleras genom överenskommelse i varje

särskilt fall.

8

Utrymmena i här ifrågavarande byggnader fördelas på följande kategorier:

a. av statlig institution ensam disponerade lokaler;

b. av lasarettslaboratorium ensamt disponerade lokaler;

c. arbetslokaler gemensamma för a och b;

d. allmänna utrymmen.

Utrustning till lokalkategori a skall anskaffas och bekostas av staten.

Övriga lokaler skall utrustas genom landstingets försorg med nedan angivna

statliga bidrag.

För den utrustning, som anskaffas till kategori c, skall det statliga bidraget

utgå med den procentandel av de verkliga kostnaderna, som svarar mot statens

utnyttjande av lokalerna.

För den utrustning, som anskaffas till kategori d, skall bidraget utgå med

den procentandel av de verkliga kostnaderna, som svarar mot statens andel i den

sammanlagda nettogolvytan för lokalkategorierna a, b och c. I denna andel skall

inräknas såväl nettogolvytan för kategori a som statens efter utnyttjandegraden

bestämda andel i nettogolvytan för kategori c.

I denna paragraf avsedda procentandelar fastställes i särskild överenskommelse.

9 §.

Beträffande driften av de verksamheter, som avses i 5 §, skall gälla följande:

1. Institutions personal tillsättcs, avlönas och pensioneras av staten, övrig

personal av landstinget.

2. Det åligger landstinget att svara för byggnads administration samt yttre

och inre underhåll ävensom fönsterputsning, att tillgodose behovet av vatten,

värme, ånga, elektrisk kraft, gas, tryckluft och avlopp samt att ombesörja städning

av gemensamma arbetslokaler (c) och allmänna utrymmen (d) ävensom

underhåll av utrustning, som anskaffats för dessa.

4* — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt. Nr 10i

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

För nyssnämnda prestationer är landstinget berättigat till ersättning av staten

med samma procentandelar av självkostnaden, som enligt 8 § fastställts för

statens bidragsskyldighet i avseende å utrustning av allmänna utrymmen (d),

dock att för underhåll av utrustning, som anskaffats för gemensamma arbetslokaler

(c), samt för städning av dylika lokaler ersättning skall utgå med de

procentandelar, som fastställts för gemensamma arbetslokaler.

Landstingets kostnad för byggnads administration samt yttre och inre underhåll

skall upptagas till respektive 0,30 och 0,65 procent av byggnads produktionskostnad.

3. I övrigt svarar staten för institutionernas och landstinget för lasarettslaboratoriernas

drift.

10 $.

Landstinget ställer till förfogande för utbildningen och forskningen i ämnena

patologi och bakteriologi allt patologiskt respektive bakteriologiskt material,

som landstinget självt disponerar på Umeå lasarett.

A vdelning III. Klinisk läkarutbildning m. rrv.

11 $.

Samtliga vid Umeå lasarett befintliga och nytillkommande kliniker, avdelningar,

laboratorier och andra därmed jämförliga enheter skall — i den mån

sa erfordras — upplatas för klinisk läkarutbildning samt för forskning.

Utan särskilt medgivande av lasarettsdirektionen må forskning vid lasarettet

icke bedrivas av annan än den, som där innehar befattning eller är knuten till

de medicinska eller odontologiska högskolorna i Umeå.

Så länge medicinsk lungklinik icke finnes vid lasarettet skall i stället upplåtas

samtliga för lungsjukvården ianspråktagna avdelningar vid Hällnäs sanatorium.

Bestämmelserna i denna avdelning gäller ej de laboratorier m. m., beträffande

vilka bestämmelserna i avtalets avdelning II är tillämpliga.

12 §.

Landstinget skall inom ramen för sina resurser fortsätta utbyggnaden av

lasarettet i så snabb takt som möjligt.

Landstinget är vidare berett att vid utbyggnad av sin sjukvård beakta utbildningens

och forskningens behov.

13 §.

Landstinget är skyldigt att anordna och utrusta jämväl lokaler, som erfordras

enbart för den kliniska utbildningen och den kliniska forskningen.

Det aligger vidare landstinget att tillgodose utbildningens och forskningens

behov av vatten, värme, ånga, elektrisk kraft, gas, tryckluft, vacuum, syrgas

samt avjoniserat vatten, att ombesörja autoklavering och de upplåtna lokalernas

städning, att i övrigt lämna den service, som är nödvändig för lokalernas

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 or 1962

ändamålsenliga utnyttjande, ävensom att tillhandahålla behövliga förbrukningsartiklar

utom demonstrationsutensilier och sådant material, som erfordras för

djurförsök och särskilda forskningsprojekt.

Landstingets åligganden enligt första stycket skall, såvitt gäller utrustning

för forskningens behov, avse endast sådan, som är att hänföra till vedertagen

grundutru stning.

Anmärkning: Parterna är ense om att med begreppet »vedertagen grundutrustning»

för forskningens behov åsyftas den utrustning, som med hänsyn till att

den mera allmänt användes av forskare inom den ifrågavarande disciplinen bör

vara tillgänglig i klinikens etc. forskningslokaler. Utrustningen skall icke vara

användbar endast för ett eller annat speciellt forskningsprojekt utan maste

kunna utnyttjas för olika projekt av beskaffenhet att kunna genomföras med

tillämpning av inom disciplinen gängse teknik och metodik.

Samma principiella begränsning, som enligt vad ovan sagts gäller i fråga om

landstingets skyldighet att tillhandahålla olika slag av utrustning, skall gälla

med avseende å dess åtagande att tillgodose utbildningens och forskningens

behov av nyttigheter, som avses i paragrafens andra stycke.

14 §.

För byggnad eller byggnadsdel vid lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni

1962 och enligt Kungl. Maj:ts beslut tages i anspråk för utbildnings- och forskningsändamål,

skall utgå statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga

kostnaderna för anläggningens färdigställande. Sådant bidrag skall jämväl

utgå för ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten, i den mån arbetena

ej är att hänföra till årligt underhåll.

15 %.

För utrustning, som efter den 30 juni 1962 anskaffas till för utbildning och

forskning ianspråktagen klinik etc. och ej avser ersättande av kasserad utrustning,

skall staten erlägga utrustningsbidrag med 25 procent av de verkliga

kostnaderna.

16 ■§.

I 14 och 15 §§ omförmälda byggnads- och utrustningsbidrag skall utgå även

för anläggning, som betjänar en eller flera för utbildning och forskning ianspråktagna

kliniker etc. vid lasarettet. Därest dylik anläggning betjänar — förutom

sådan klinik etc. — även annan verksamhet inom eller utom lasarettet, skall

bidrag beräknas på endast den del av kostnaderna, som med hänsyn till utnyttjandegraden

kan anses skäligen belöpa på de för utbildning och forskning ianspråktagna

klinikerna etc.

17 i

Byggnads- och utrustningsbidrag enligt 14—16 §§ skall icke utgå för kostnad,,

som täckes av i annan ordning utgående statsbidrag.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- år 1962

18 §.

I fråga om tjänst, som är uppförd å den medicinska högskolans personalförteckning

och som enligt Kungl. Maj:ts förordnande är förenad med anställning

vid lasarettet, svarar staten för tillsättning, avlöning och pensionering, dock att

landstinget bestrider kostnaden för särskilda överläkararvoden och de tilläggsförmåner,

som eljest må utgå för här ifrågavarande akademiska befattningshavares

medverkan i sjukvården.

Klinisk amanuens tillsättes och avlönas av staten, som dock är berättigad

till bidrag av landstinget med en tredjedel av såväl löne- och semesterkostnaden

som pensionskostnaden, den senare beräknad till 15 procent av lönekostnaden.

Personal, som är anställd uteslutande för utbildnings- eller forskningsändamål,

tillsättes, avlönas och pensioneras av staten.

I övrigt behövlig personal tillsättes, avlönas och pensioneras av landstinget.

19 §.

Såsom driftbidrag skall staten årligen till landstinget erlägga ett belopp motsvarande

10 procent av den del av lasarettets driftkostnader, som efter antalet

vårddagar belöper på de för utbildning och forskning ianspråktagna vårdplatserna.

Så länge Hällnäs sanatorium utnyttjas för utbildning och forskning, skall för

sanatoriet härigenom åsamkade merkostnader utgå ett årligt bidrag med 10 procent

av den efter den genomsnittliga vårddagkostnaden beräknade totalkostnaden

för 9 000 vårddagar å lasarettet.

20 §.

Vid fastställandet av lasarettets driftkostnader för i 19 § avsett ändamål skall

följande iakttagas.

1. I lasarettets driftkostnader må icke inräknas:

a) sådana avlöningar, arvoden och andra förmåner till i 18 § första och

andra styckena avsedd personal, som bestrides av landstinget;

b) utgifter för inventariers komplettering, i den mån ersättning utgår i

form av utrustningsbidrag enligt 15 § eller 16 §;

c) amorteringar och räntor.

2. Från lasarettets driftkostnader skall avdragas:

a) det belopp, vartill i annan ordning utgående statsbidrag uppgår;

b) andra driftinkomster än vägavgifter, dock för varje verksamhetsgren

icke större belopp än som svarar mot de utgifter, som föranletts av

inkomsternas förvärvande.

3. Pensionskostnaderna upptages till ett belopp motsvarande 15 procent av

den avlöningssumma, som ingår i de driftkostnader, å vilka bidrag må

beräknas.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10b år 1962

Sedan driftkostnaderna beräknats med tillämpning av vad ovan sagts, skall

summan fördelas på hela antalet vårddagar vid lasarettet. Den salunda erhallna

kostnaden per vårddag (dagkostnaden) lägges till grund för beräkningen av statens

bidrag under iakttagande av att dagkostnaden icke må överstiga den på

motsvarande sätt beräknade medeldagkostnaden för samma ar vid rikets under - visningssjukhus, förhöjd med 10 procent.

Om pensionskostnader icke kunnat beaktas vid beräknandet av medeldagkostnaden

vid undervisningssjukhusen, skall vid jämförelse enligt ovan lasarettets

pensionskostnader först frånräknas. Den därefter erhållna relationen mellan

medeldagkostnaden för undervisningssjukhusen och lasarettets dagkostnad

skall anses gälla även för pensionskostnaderna.

21 §.

Erforderliga föreskrifter om tillsättning av befattningshavare, som avses i

18 § första stycket, ävensom om dylik befattningshavares ställning i egenskap

av överläkare eller biträdande överläkare (motsvarande) vid lasarettet meddelas

av Kungl. Maj:t.

Avdelning IV. Utbildning av tandläkare, tandtekniker och tandsköterskor rrv. m.

22 i

För en fullständig tandläkarhögskola i Umeå ävensom för till högskolan anslutna

tandtekniker- och tandsköterskeskolor skall landstinget till staten upplåta

lokaler med fast inredning enligt bifogade promemoria (Bilaga A).

Rörande tandläkarhögskolans lokaler för tandhistopatologi, rättsodontologi.

bakteriologi, farmakologi samt verkstäder och djurlaboratorier ävensom kostnaderna

för den verksamhet, som bedrives i dessa lokaler, finnes bestämmelser

i avdelning II.

23 $.

1. För byggnad eller byggnadsdel, vilken enligt i 22 § omförmäld promemoria

tillkommer vid lasarettet, skall — därest annat ej följer av bestämmelserna i

avdelning II — utgå statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga

kostnaderna för anläggningens färdigställande. Sådant bidrag skall jämväl utgå

för ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten vid lasarettet eller vid

barntandvårdscentralen på Norrlandsgatan, i den mån arbetena ej är att hänföra

till årligt underhåll.

2. Såsom fast inredning skall anses vad som i den till avtalet fogade förteckningen

(Bilaga B) upptages samt föremål eller anordningar, som i princip är av

enahanda art.

Anm.: Den i 22 § omnämnda bilagan har ej intagits i denna proposition.

Den i 23 § omnämnda bilagan har ej intagits i denna proposition.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

24

Utrustning till lokaler, som avses i denna avdelning, skall anskaffas och

bekostas av staten.

25 §.

Det åligger landstinget beträffande de i denna avdelning avsedda byggnaderna

(byggnadsdelarna) att svara för administration samt yttre och inre underhåll,

att tillgodose behovet av vatten, värme, ånga, elektrisk kraft, gas, tryckluft,

syrgas och avjoniserat vatten samt avlopp.

26 i

Landstinget medgiver dels att odontologisk forskning får bedrivas vid de kliniker,

avdelningar, laboratorier och andra därmed jämförliga enheter vid lasarettet,

vilka upplåtits för klinisk utbildning av medicine studerande, dels ock att vid lasarettet

anställda läkare må, i den mån deras tjänstgöring vid lasarettet det tilllåter,

efter sjukvårdsstyrelsens medgivande förordnas att åt eleverna vid högskolan

meddela undervisning i genom studieplanen fastställda läroämnen vid

nyssnämnda kliniker etc. ävensom att i anslutning därtill hålla demonstrationer.

27 $.

Tandläkarhögskolan skall utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik

och i denna egenskap dels meddela kostnadsfri tandvård åt sådana vid lasarettet

inskrivna patienter, vilka av behörig läkare vid sjukhuset av medicinska skäl

remitteras till högskolan för erhållande av tandvård, dels ock omhändertaga

mera komplicerade fall, vilka dit remitterats av tandläkare eller läkare.

Högskolan skall vidare, inom ramen för sin kapacitet, meddela folktandvård

i övrigt för vuxna och barn.

I den mån omständigheterna det medgiver, bör högskolan jämväl biträda vid

den av landstinget bedrivna, till folktandvården hörande anstaltstandvården.

Vid högskolan skall bedrivas en kontinuerlig patient vårdande verksamhet,

dock att under juli månad denna verksamhet må inskränkas till att avse väsentligen

uppgifter, som ankommer på en centraltandpoliklinik, ävensom behandling

av akuta fall.

28 §.

Vårdplatser inom lasarettet må i mån av behov utnyttjas för tandvårdspatienter

efter överenskommelse med vederbörande klinikchefer och på eljest gällande

villkor.

Landstinget må vid förändring av landstingsområdets folktandvård icke vidtaga

någon åtgärd, som kan påverka förutsättningarna för högskolans verksamhet

eller arbetsformer.

29 §.

Landstinget äger för sina ovan i denna avdelning angivna lokalupplåtelser

och andra prestationer icke — utöver vad i 23 § sägs — betinga sig ersättning

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

av staten för annat än självkostnadema för byggnads administration samt yttre

och inre underhåll, vatten, värme, ånga, elektrisk kraft, gas, tryckluft, syrgas

och avjoniserat vatten samt avlopp.

Landstingets kostnad för byggnads administration samt yttre och inre underhåll

skall upptagas till respektive 0,30 och 0,65 procent av byggnads produktionskostnad.

30 §.

För handläggning av frågor av gemensamt intresse rörande den tandvårdande

verksamheten vid tandläkarhögskolan må inrättas en samarbetsnämnd, i vilken

skall ingå representanter för såväl staten som landstinget.

31 §.

De behandlingsavgifter, som uppbäres av tandläkarhögskolan, skall i fråga

om sådan vård, som avses i folktandvårdstaxan, utgå enligt vid behandlingstillfället

gällande bestämmelser, och eljest enligt av högskolan efter hörande av

landstingets tandvårdsinspektör fastställd taxa.

32 §.

Tandläkarhögskolan skall årligen före den 1 mars till landstinget lamna redogörelse

för sin patientvårdande verksamhet.

33

För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes

genom tandläkarhögskolans verksamhet, skall landstinget till staten erlagga ett

årligt driftbidrag.

Driftbidraget skall bestämmas med utgångspunkt från ett belopp av 375 000

kronor för år 1962 och omräknas med hänsyn till den förändring av konsumentprisindex,

som inträtt under tiden från den 1 juli 1962 till den 1 juli det kalenderår

bidraget avser. „

Landstinget skall erlägga driftbidraget senast den 1 november det kalenderar

bidraget avser.

34 §.

Landstinget äger uppbära de till barntandvården utgående bidragen från såväl

primärkommunerna som staten. Tandläkarhögskolan skall senast den 31

januari varje år tillhandahålla landstinget för ansökningar om dylika bidrag

erforderliga uppgifter.

Avdelning V. Gemensamma bestämmelser m.m.

35 §.

Landstinget skall, när nya lokaler iordningställts for den medicinskt-odontologiska

biblioteksverksamheten, erlägga ett bidrag till staten på 200 000 kronor.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

36 §.

Personalen och de studerande vid de statliga institutioner, som avses i detta

avtal, skall i mån av utrymme beredas möjlighet att intaga måltider i lasarettets

matsalar.

Landstinget skall mot skälig ersättning och i nuvarande omfattning upplåta

rum i lasarettets elevhem åt eleverna vid tandsköterskeskolan.

37 §.

Sjuksköterskeskolans aula må av högskolorna och av studentkåren i mån av

utrymme utan ersättning disponeras för anordnande av vetenskapliga föredrag

och akademiska högtidligheter.

38 §.

Staten erhåller icke någon del i äganderätt till mark, byggnad eller utrustning

genom att enligt detta avtal lämna bidrag till täckande av kostnad för

byggnad eller utrustning, som uppförts respektive anskaffats av landstinget.

I händelse egendom, som avses i första stycket eller som eljest upplåtits till

staten, skulle under avtalstiden skadas eller förstöras genom brand, explosion,

åskslag eller oberäknad utströmning från vatten-, avlopps-, ång- eller värmeledmngssystem

eller från kylanläggning, åligger det landstinget att snarast möjligt

ombesörja, att egendomen återställes i fullgott skick eller ersättes med annan likvärdig

egendom. Kostnaderna härför skall stanna å landstinget.

39 $.

Detta avtal berör ej den rätt, som landstinget enligt eljest gällande bestämmelser

må äga att erhålla statsbidrag till uppförande och drift av i avtalet

avsedda anläggningar.

40 §.

Såvitt angår anläggning, för vilken staten enligt detta avtal har att erlägga

byggnadsbidrag, skall förslag till ny-, till- eller ombyggnadsarbeten ävensom

andrings- eller förbättringsarbeten upprättas av landstinget i samråd med myndighet,

som Kungl. Maj:t bestämmer. Förslag och ritningar för ifrågavarande

ändamål skall för statens del godkännas i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver.

Motsvarande förfarande skall tillämpas beträffande förslag till anskaffning

av utrustning, för vilken landstinget enligt detta avtal erhåller statligt bidrag

med minst 25 procent av kostnaden.

41 $.

Landstinget skall vara skyldigt att tillhandahålla Kungl. Maj:t eller myndighet,

som Kungl. Maj:t bestämmer, de räkenskaper och handlingar, som erfordras

för beräkning av statens ovan angivna bidrag till landstinget.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

42 %.

Staten tillhandahåller landstinget byggnads- och utrustningsbidrag under

byggnads- respektive anskaffningstiden i ungefärlig proportion till landstingets

egna utlägg.

I avtalet omförmälda ersättningar till landstinget för driftkostnader skall

efter rekvisition erläggas månadsvis i efterskott i form av utbetalningar å conto

motsvarande 1/12 av det belopp, vartill ersättningen uppgått för det senast slutligt

reglerade kalenderåret. Slutlig reglering av driftbidragen skall ske kalenderårsvis,

så snart vederbörliga bokslut föreligger, beträffande det i 19 § omförmälda

driftbidraget dock ej förrän medeldagkostnaden samma år för rikets

undervisningssjukhus kan fastställas.

Därest viss klinik etc. enligt Kungl. Maj:ts beslut icke längre skall utnyttjas

för utbildning och forskning, skall driftbidrag utgå till och med utgången av

juni månad året efter det år, då utnyttjandet upphört.

43

Om detta avtal upphör att gälla till följd av uppsägning från någondera sidan,

skall landstinget vara skyldigt att, med avdrag för värdeminskning under brukningstiden,

återbära vad det enligt detta och tidigare avtal uppburit av staten

såsom byggnads- och utrustningsbidrag. Avdrag, som nyss sagts, skall utgöra

1/30 beträffande byggnad och 1/10 beträffande utrustning för varje helt år,

som förflutit från det landstingets anhållan om bidragets utbetalande inkom

till vederbörande statliga myndighet.

Därest klinik etc. enligt Kungl. Maj :ts beslut icke längre skall tagas i anspråk

för utbildning och forskning, är staten vid avtalstidens slut berättigad att enligt

samma grunder, som i första stycket sagts, av landstinget kräva åter av landstinget

för kliniken etc. uppburna byggnads- och utrustningsbidrag.

Kan byggnad eller utrustning, varpå bestämmelserna i första eller andra styckena

blir tillämpliga, icke av landstinget användas på ett sätt, som svarar mot

byggnadens eller utrustningens värde, och skulle på grund härav återbetalning

av uppburet bidrag te sig obillig, må landstinget, därest avtalet icke uppsagts

från dess sida, påkalla jämkning. Uppnår icke parterna enighet härom, skall

frågan avgöras genom skiljedom enligt lag (lagen om skiljemän).

44 §.

Uppkomna meningsskiljaktigheter rörande beräkning enligt detta avtal avstatens

bidrag till landstinget skall avgöras genom skiljedom enligt lag.

45 §.

Parterna skall för att främja samordning av utbildnings- och sjukvårdsrespcktive

tandvård sfrågor verka för följande ordning.

1. Den medicinska högskolan må utse två personer, vilka beträffande alla

ärenden, som sammanhänger med högskolans verksamhet, beredes tillfälle att

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10 h år 1962

deltaga i överläggningar med lasarettsdirektionen men icke i dess beslut samt

att få sin mening antecknad till protokollet.

Samma rätt beredes föreståndaren för statens rättsläkarstation i ärenden, som

berör stationen.

Föredragningslista skall såvitt möjligt i god tid före varje sammanträde med

direktionen tillställas nämnda personer.

2. Därest vid sammanträde med tandläkarhögskolans lärarkollegium eller

nämnder ärende, som är av principiell betydelse eller eljest av större vikt och

vilket direkt berör samarbetet mellan högskolan och landstingets folktandvård,

är avsett att förekomma, underrättas landstingets förvaltningsutskott härom.

Förvaltningsutskottet må genom två av utskottet utsedda representanter övervara

behandlingen av ifrågavarande ärende, med rätt för dessa att deltaga i

överläggningen och att få sin mening antecknad till protokollet.

Om vid förvaltningsutskottets sammanträde ärende av i föregående stycke

nämnd beskaffenhet skall förekomma, skall tandläkarhögskolan erhålla underrättelse

härom, och må motsvarande befogenhet, som här ovan tillerkänts landstingets

förvaltningsutskott, tillkomma högskolan.

46 $.

Personal och studerande vid de statliga institutioner, för vilka lasarettet upplåtits,

skall vara pliktiga att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som landstinget

eller direktionen meddelar för verksamheten vid lasarettet.

Landstinget eller direktionen må icke meddela föreskrifter för verksamheten

vid lasarettet, vilka strider mot bestämmelser angående utbildning och forskning

meddelade av Kungl. Maj:t eller kanslern för rikets universitet.

Innan landstinget eller direktionen meddelar föreskrifter för verksamheten

vid lasarettet, vilka berör utbildningen och forskningen, skall den medicinska

högskolan och/eller tandläkarhögskolan beredas tillfälle att yttra sig.

Innan den medicinska högskolan eller tandläkarhögskolan meddelar bestämmelser

för utbildningen och forskningen, vilka berör sjukvården vid lasarettet,

skall landstinget beredas tillfälle att yttra sig.

47 §.

Detta avtal skall gälla för en tid av åtta år, räknat från och med den 1 juli

1962. Sker icke uppsägning från någondera sidan minst två år före avtalstidens

utgång, skall avtalet anses förlängt med tio år.

Bestämmelsen angående uppsägning och förlängning skall därefter äga tilllämpning

allt framgent.

Utan hinder av vad i första stycket sagts skall vad parterna enligt 20 § första

stycket 3. överenskommit i fråga om pensionskostnadernas förhållande till avlöningssumman

vid beräkning av de bidragsgrundande driftkostnaderna kunna

uppsägas redan efter den 30 juni 1963, och skall överenskommelsen därvid upp
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10b år 1962

höra att gälla ett år efter uppsägningsdagen. Vad nu sagts skall gälla även den

i 18 § andra stycket angivna beräkningsgrunden för pensionskostnad för klinisk

amanuens.

48 §.

I och med ikraftträdandet av detta avtal upphäves:

1. 1955 års avtal rörande lokaler för en rättsläkarstation i Umeå (Kungl.

brev den 30 december 1955);

2. 1957 års avtal angående inrättande av en odontologisk högskoleklinik i

Umeå (Kungl. brev den 16 maj 1957);

3. 1958 års avtal angående inrättande av en medicinsk läroanstalt i Umeå

m. m. (Kungl. brev den 28 februari 1958).

Utan hinder av vad nyss sagts skall dock intill den 1 juli 1963 i fråga om

den odontologiska utbildningen i Umeå i tillämpliga delar gälla vad i § 1, § 11

sjunde stycket, <j>§ 13 och 14 det under 2. ovan angivna avtalet stadgas. Vidare

skall vad i här föreliggande avtal sägs om tandläkarhögskolan i Umeå under

ifrågavarande tid i tillämpliga delar gälla tandläkarinstitutet i Umea och tandläkarhögskolan

i Stockholm.

49 §.

1. Oavsett tidpunkten för byggnadsarbetenas igångsättande skall statligt

byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna utga för om- och

tillbyggnad av lasarettets radioterapeutiska klinik med radiofysiskt laboratorium

samt för nybyggnad av en cirka 70 meter lång kulvert och i samband därmed

rivning av gamla tvättbyggnaden.

2. Staten skall — oavsett tidpunkten för byggnadsarbetenas igångsättande

— slutligt svara för hela kostnaden för dels de ombyggnadsarbeten, som erfordras

i anledning av den patologiska institutionens ianspråktagande av vissa av

rättsläkarstationens lokaler, dels ock de ombyggnadsarbeten inom tandläkarinstitutets

nuvarande lokaler, som föranledes av den i 22 § omförmälda promemorian.

3. Utan hinder av tidpunkten för anskaffningen skall vidare utgå statligt

utrustningsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för utrustning av

de lokaler, som tillförts den radioterapeutiska kliniken med det radiofysiska

laboratoriet till följd av den i 1. avsedda om- och tillbyggnaden av kliniken.

4. Beträffande de i Bilaga C angivna byggnadsarbetena fastställes statens

kostnadsbidrag till landstinget till 400 000 kronor, att utbetalas senast den 1

augusti 1962, dock med avdrag för vad landstinget redan bekommit såsom byggnadsbidrag

för ifrågavarande arbeten.

5. Så länge särskilda avtal gäller angående upplåtelse av vårdplatserna inom

den reumatologiska kliniken för riksförsäkringsverkets sjukvårdande verksamhet,

skall driftbidrag enligt 19 § ovan icke utgå för ifrågavarande vårdplatser.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 It år 1962

6. Landstingets bidrag till staten enligt § 11 1957 års avtal till täckande av

driftkostnaderna vid den odontologiska högskolekliniken fastställes för perioden

1959—1962 till ett belopp av 375 000 kronor för år räknat.

Anmärkning till 5.

Av bestämmelsen under 5. följer att vid fastställandet av lasarettets driftkostnader

enligt 20 § detta avtal avdrag icke skall göras för det bidrag, som landstinget

uppbär från riksförsäkringsverket.

Parterna har förutsatt, att vid beräkning av dagavgift enligt de mellan riksförsäkringsverket

(pension sstyrelse n) och landstinget gällande avtalen angående

ifrågavarande vårdplatser det statsbidragsbelopp, som må utgå enligt 19 § jämförd

med 20 § ovan, icke skall avdragas från lasarettets driftkostnader. Parterna

har vidare förutsatt, att samma grunder för samordning av de olika avtalsbestämmelserna

skall tillämpas vid slutlig reglering av bidragsfrågorna för tiden

den 1 januari 1959—den 30 juni 1962.»

Anm.: Den i 49 § 4. omnämnda bilagan har ej intagits i denna proposition.

En i anslutning till föreskriften i 8 § sista stycket av det här återgivna villkorliga

avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå m.m. mellan de

förhandlande parterna träffad särskild överenskommelse har följande lydelse.

»Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj:ts och å andra sidan Västerbottens

läns landstings godkännande har kommissionen för förhandlingar om högre

utbildning i Umeå samt för landstinget särskilt utsedda förhandlingsdelegerade

enats om att de procentandelar, som avses i 8 § avtalet om utbildning av läkare

och tandläkare i Umeå, m.m., skall utgöra följande.

För byggnad med

beteckningen

Arbetslokaler, som är gemen- samma för statliga institu- tioner och lasarettslabora- torier

%

Allmänna utrymmen

%

5 a

50

88

5b

50

80

6

50

87

Till grund för de överenskomna procentandelarna ligger den fördelning av

lokalerna i ifrågavarande byggnader, som framgår av bifogade ritningar (Bilaga

A) och lokalförteckning (Bilaga B).

Beträffande ritningarna---allmänna utrymmen.»

Anm.: I överenskommelsen omnämnda ritningar och lokalförteckning har ej intagits i denna

proposition.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101^ år 1962 117

Kommissionen har lämnat i huvudsak följande kommentarer till avtalsförslaget.

Avdelning I

1 §. Genom bestämmelserna i denna paragraf har landstinget icke åtagit sig

andra framtida ekonomiska förpliktelser än som följer av bestämmelserna i

förevarande avtal.

3 §. Parterna har förutsatt, att — om så befinnes lämpligt — samarbete även

i andra avseenden än de i paragrafen angivna bör komma till stånd mellan

statens och landstingets inrättningar, exempelvis i fråga om ett ömsesidigt utnyttjande

av verkstäder eller gemensam telefonväxel.

Avdelning II

6 §. Landstinget är enligt uttalande inför kommissionen berett att stå för

hälften av kostnaderna för byggnad 6 intill en ökning av den i avtalet angivna

ungefärliga volymen med 10 %.

8 §. Kommissionen och landstingets delegerade har ansett det lämpligt att

själva träffa den första överenskommelsen enligt 8 § sista stycket i anslutning

till undertecknandet av förevarande avtal. Överenskommelsen avser endast sådana

lokaler, som färdigställts eller för vilka definitiva ritningar föreligger. På

grund av planerade utbyggnader synes den relativt snart behöva revideras.

Skulle eljest ny-, till- eller ombyggnad eller omdisposition av befintliga utrymmen

komma till stånd och därigenom i väsentlig mån proportionen mellan de av

institutionerna respektive lasarettslaboratorierna disponerade nettogolvytorna

rubbas, bör på endera partens begäran förhandlingar kunna upptagas om jämkning

av procentandelarna.

Om enligt föreliggande planer tandteknologien och tandteknikerskolan far

sina lokaler i byggnad 5 b, bör övervägas att låta bestämmelserna om utrustning

och drift i avdelning II gälla även dessa verksamheter.

.9 §. Särskild överenskommelse rörande ersättning åt landstinget för uppvärmning

av lokalerna synes böra träffas mellan byggnadsstyrelsen och landstinget.

10 §. Landstingets åtaganden enligt denna paragraf innebär icke någon skyldighet

att preparera och iordningställa det material, som ställes till statens

förfogande.

Avdelning III

11 §. Det har förutsatts, att i fråga om den medicinska utbildningens och

forskningens behov av de kliniker etc. vid lasarettet, som redan nu tagits i

anspråk, någon förändring icke kommer att inträffa under avtalsperioden.

12 §. Enligt hittills gällande planer beräknas lasarettet fullt utbyggt komma

att omfatta ca 1 170 vårdplatser med i huvudsak den fördelning på olika

specialiteter, följande sammanställning utvisar.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Beräknat

antal

vårdplatser

Medicinsk klinik (inklusive reumatologi, cardiologi, njurmedicin) .......... ISO

Kirurgisk klinik (inklusive ortopedi) .................................... ISO

Specialkirurgiska kliniker (plastikkirurgi, urologi, thoraxkirurgi, neurokirurgi) 120

Kvinnoklinik ......................................................... 90

Psykiatrisk klinik..................................................... 60

Ögonklinik ........................................................... 30

Öronklinik ........................................................... 60

Hudklinik ........................................................... 30

Neurologisk klinik .................................................... 60

Lungklinik ........................................................... 30

Radioterapeutisk klinik................................................ 80

Infektionsklinik ...................................................... 60

Barnmedicinsk klinik.................................................. 75

Barnkirurgisk klinik1.................................................. 40

Bampsykiatrisk klinik................................................. 15

Rehabilitering och långtidsvård......................................... 60

Summa 1 170

Parterna har förutsatt, att av de för medicinska kliniken beräknade 180 platserna

endast 30 tages i anspråk för reumatologi.

13 §. I paragrafens första stycke har klart utsagts, att landstingets skyldighet

att anordna och utrusta utbildnings- och forskningslokaler avser enbart

klinisk verksamhet.

Till ledning för tillämpningen av bestämmelserna i paragrafens andra stycke

har upprättats en av parterna undertecknad, summarisk förteckning över de

nyttigheter, som tages i anspråk för klinisk utbildning och forskning, med

uPPgift om avsedd fördelning av kostnaderna för dessa nyttigheter.

Det synes icke kunna undvikas, att det nära sambandet inom klinikerna

mellan den rent sjukvårdande verksamheten och utbildnings- och forskningsverksamheten

— trots parternas försök till bestämning av landstingets åligganden

enligt 13 § — kommer att ibland leda till tveksamhet, huruvida den

ene eller den andre huvudmannen skall stå för viss kostnad. För att på ett

smidigt sätt lösa dylika problem bör enligt parternas mening i Umeå komma till

stånd ett rådgivande organ av samma art som det samarbetsorgan, vilket efter

Göteborgsavtalets ikraftträdande fungerat i Göteborg och bestått av ett par

representanter för den medicinska fakulteten och ett par från sjukvårdsstyrelsen.

15 §. Parterna har förutsatt, att den nyanskaffning av utrustning, som sker

under kalenderåret 1962, skall till hälften anses gälla årets första sex månader

och till hälften det andra halvåret. För den senare hälften skall statligt utrustningsbidrag

enligt 15 § utgå med 25 %.

16 §. Reduktionsregeln synes inte av staten böra göras gällande i anledning

av att på lasarettsområdet finns eller tillkommer smärre lokaler för andra än

egentliga lasarettsändamål, exempelvis mödravårdscentral, barnavårdscentral

o. d., därest sådana lokaler icke nämnvärt påverkar dimensioneringen av den

tjänande anläggningen.

I »byggnad eller byggnadsdel» inräknas ej yttre anläggningar, såsom vägar,

parkeringsplatser och parkområden. Statsbidrag utgår sålunda ej för sådana

anläggningar (jfr prop. 1960: 71, s. 45 o. 48).

1 Beträffande vissa uttalanden om denna klinik torde få hänvisas till handlingarna.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 i)It- år 1962

19 §. Enligt nuvarande avtal utgår icke driftbidrag för Ilållnäs sanatorium.

Kommissionen har emellertid ansett sig böra medgiva visst bidrag för den där

bedrivna utbildningen, dock icke för alla där befintliga vårdplatser, hör att

undvika särskilda kostnadsberäkningar för platserna på sanatoriet har i denna

paragraf bestämts, att bidraget för Hällnäs sanatorium skall utgå med 10 7c

av den efter den genomsnittliga vårddagkostnaden beräknade totalkostnaden

för 9 000 vårddagar å lasarettet, varvid man utgått ifrån det för den planerade

lungkliniken avsedda vårdplatsantalet, 30.

20 §. Parterna har ansett sig böra i avtalet upptaga regler om i vilken

utsträckning driftinkomstema vid lasarettet skall avdragas från dess bruttoutgifter,

innan det statliga bidraget uträknas. Den viktigaste inkomstposten äi

i detta sammanhang ersättning från personal för tillhandahållen kost. Västerbottens

läns landsting har vid rekvisition enligt nuvarande avtal gjort avdrag

för denna inkomstpost. Även i övrigt torde landstinget vid sina rekvisitioner

ha beaktat de i paragrafen inskrivna normerna i sådan utsträckning, att for

landstingets del någon förändring till det sämre i förhållande till nuläget icke

synes komma att ske i och med det nya avtalets ikraftträdande.

Avdelning IV

22 §. Enligt den i paragrafens första stycke omförmälda promemorian har

överenskommits, att lokalbehovet för tandläkarhögskolan samt tandteknikeroch

tandsköterskeskolorna skall på närmare angivet sätt tillgodoses genom påbyggnad

av vissa nu befintliga byggnader inom lasarettsområdet samt genom

utvidgning av barntandpoliklinikens lokaler vid Norrlandsgatan. Någon överenskommelse

om framtida ytterligare utbyggnad har icke ansetts erforderlig.

27 §. Bestämmelserna i första stycket innebär givetvis också, att högskolan

även skall svara för den tandvårdande verksamheten i käkcentralen.

28 §. Parterna har förutsatt, att högskolan i sin tandvårdande verksamhet

så till vida är att betrakta som eu avdelning av lasarettet, att högskolan i

demia sin verksamhet kan konsultera lasarettsläkarna.

29 §. I förhållande till motsvarande bestämmelser i 1957 års avtal innebär

ersättningsbestämmelserna i denna paragraf, att landstinget får rätt att uppbära

ersättning enligt självkostnadsprincipen för byggnadernas administration,

yttre och inre underhåll samt för avlopp. Kostnaden för administration och

underhåll skall beräknas enligt samma grunder som gäller för de under avdelning

II avsedda lokalerna (jfr 9 § 2. sista stycket).

32 §. Särskild redogörelse skall lämnas för högskolans barntandvardande

verksamhet vid Norrlandsgatan.

33 §. Den av statsmakterna beslutade ökningen av ärligen intagna studerande1

och därmed följande förstärkning av lärarpersonalen kommer totalt sett

att medföra en icke obetydlig ökning av högskolans tandvårdande verksamhet.

Denna ökning hänför sig helt till verksamheten vid centraltandpolikliniken

samt till vuxentandvården. I fråga om barntandvården torde de framlagda förslagen

medföra en minskning av vård kapaciteten i förhållande till nuläget.

Kostnaderna för denna vård stannar i huvudsak på huvudmannen. Då erfarenheten

visat, att beräkningen av landstingets driftbidrag enligt 1957 års avtal i

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.•ta proposition nr 10b år 1962

praktiken visat sig svartillämplig och lett till kontroverser, har kommissionen

— mot bakgrunden av det anförda samt med hänsyn till landstingets insatser

beträffande lokaler för högskolan — ansett sig böra godtaga ett i förhållande

till högskolans totala tandvårdsprestation så lågt bidrag från landstinget som

375 000 kr. om året. Detta belopp skall vara indexbundet med år 1962 som

basår.

Avdelning V

35 §. Enligt 9 § 1958 års avtal skall landstinget lämna staten ett bidrag av

700 000 kr. till kostnaderna för ett medicinskt-odontologiskt bibliotek samt

administrationslokaler för de medicinska och odontologiska läroanstalterna,

därest behov uppkommer av en särskild byggnad härför inom lasarettets område.

Såsom ett led i förhandlingsöverenskommelsen har kommissionen medgivit

sänkning av landstingets bidrag till 200 000 kr., vilket enbart avses för

biblioteksbyggnaden. Enligt föreliggande skiss till generalplan för högskoleorganisationens

utbyggande är det medicinskt-odontologiska biblioteket avsett

att placeras i närheten av lasarettet.

36 §. Parterna har förutsatt, att vid den förestående utbyggnaden av statliga

institutioner för högre utbildning och forskning på det till lasarettet gränsande

högskoleområdet frågan om anordnande av bespisningsmöjligheter för

studenter, lärare och övrig personal skall upptagas till prövning.

38 §. Utformningen av bestämmelsen i paragrafens andra stycke är avsedd

att täcka såväl det fall, att landstinget håller egendomen försäkrad, som alternativet

att landstinget står självrisk. För närvarande är lasarettets egendom

försäkrad. Försäkringsavgifterna ingår i de driftkostnader, för vilka jämlikt

19 ''20 §§ driftbidrag med 10 % erhålles. Beträffande de i avdelningarna II och

IV avsedda verksamheterna ingår avgifterna i de administrationskostnader, för

vilka ersättning utgår med 0,30 % av byggnads produktionskostnad.

§■ Bestämmelsen i andra stycket får ses mot bakgrunden av att statskontoret,

som även handhar utbetalningarna av driftbidrag för upplåtelse av

sjukhus i Göteborg och Malmö för utbildning och forskning, enligt vad kommissionen

erfarit i män av tillgång på anvisade medel börjat tillämpa det i

stycket angivna betalningssystemet.

Även om — såsom i kommentaren till 11 § anmärkts — någon förändring

av ianspråktagandet av nu för utbildning och forskning vid lasarettet upplåtna

kliniker etc. under avtalsperioden icke avses ske, har av principiella skäl

detta fall ändock reglerats i 42 § tredje stycket. Om staten under avtalstid

upphör med ianspråktagandet av viss klinik för utbildning och forskning, synes

vissa omställningssvårigheter kunna uppstå för lasarettet. Det har därför ansetts

skäligt, att staten fortsätter att lämna driftbidrag under en viss övergångstid

efter det att nyttjandet upphört.

b3 §. Avskrivningstid enligt paragrafens första stycke skall beräknas från

varje rekvisitionstillfälle, således även om rekvisitionen avser endast en del av

byggnadsarbetena för ett projekt.

45 §. Föreskrifterna i denna paragraf angående handläggningen av för staten

och landstinget gemensamma utbildnings-, sjukvårds- och tandvårdsfrågor har

på yrkande av landstingets delegerade utformats på ett sätt, som bättre än

motsvarande bestämmelser i gällande avtal beaktar den innebörd gällande kommunallagar

får anses ha i fråga om utomståendes deltagande i kommunala organs

sammanträden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 år 1002

47 §. Av bestämmelsen i första stycket framgår, att avtalsperioden utgår

den 30 juni 1970, d. v. s. vid samma tidpunkt, som gäller för avtalen om undervisningssjukhusen

i Malmö och Göteborg. Samma avtalsperiod har vidare stadgats

i det mellan vederbörande förhandlingsdelegerade den 31 januari 1962

villkorligt slutna avtalet rörande lasarettet i Lund.

49 §. Som framgått av det föregående har uppställts den principen, att de

för lasarettet nya bidragsreglerna icke bör givas tillbakav erkände kraft. Från

denna princip har emellertid några avvikelser gjorts.

Med hänsyn bl. a. till att landstinget snabbt utfört om- och tillbyggnad av

den radioterapeutiska kliniken har medgivits, att byggnads-och utrustningsbidrag

med 25 % skall utgå för ifrågavarande arbeten, oavsett tidpunkten för deras

påbörjande (punkterna 1 och 3).

Även under punkten 2 förekommer bestämmelser om kostnader för byggnadsarbeten,

som påbörjats innan förevarande avtal träder i kraft. Staten skall i

bägge de under denna punkt reglerade fallen bestrida hela kostnaden för ombyggnadsarbeten.

Detta överensstämmer beträffande tandläkarhögskolan med

gällande avtal och beträffande den patologiska institutionen med vad organisationskommittén

för den medicinska högskolan i Umeå föreslagit i skrivelse den

31 oktober 1960 rörande lokaler för obduktionsundervisning.

Bestämmelsen i punkt 4 reglerar slutligt kostnadsfördelningen mellan staten

och landstinget för vissa numera färdigställda byggnadsarbeten, förtecknade

i särskild bilaga.

För av landstinget ombesörjd vård på den reumatologiska kliniken vid lasarettet

erlägger riksförsäkringsverket enligt avtal i princip full ersättning för driftkostnaderna.

I 1958 års avtal finnes dock icke såsom i 1943 års driftbidragsavtal

rörande lasarettet i Lund uttryckligen angivet, att på grund av riksförsäkringsverkets

fullkostnadstäckning driftbidrag enligt läkarutbildningsavtalet icke skall

utgå. Statskontoret har dock vid reglering av driftbidrag enligt 1958 års avtal

ansett, att sådant bidrag icke kan utgå för ifrågavarande vårdplatser. Å andra

sidan har riksförsäkringsverket hävdat, att enligt skiljedom rörande tolkningen

av ersättningsreglerna i de för lasarettet i Lund gällande avtalen om riksförsäkringsverkets

sjukvårdande verksamhet vid beräkning av dagavgift enligt

reumatologiavtalen det statsbidragsbelopp, som må utgå för utbildning och

forskning, skall avdragas från lasarettets driftkostnader. På grund av tveksamheten

om de olika bidragens rätta beräkning har slutrcglering enligt 1958 års

avtal och reumatologiavtalen icke skett för tiden fr. o. m. den 1 januari 1959.

Då frågan om avveckling av riksförsäkringsverkets sjukvårdande verksamhet

varit föremål för utredning och förhandlingar härom mellan staten och vederbörande

sjukvårdshuvudmän aviserats under femte huvudtiteln i årets statsverksproposition,

har parterna enats om den lösning av frågan om samordning

av de olika avtalsbestämmelserna, som framgår av 49 § 5. jämte anmärkning

därtill. Lösningen, vilken parterna förutsätter skall tillämpas även för de hittills

icke slutreglerade bidragen, överensstämmer med den, som givits i det villkorligt

slutna avtalet om lasarettet i Lund, dock att den för Lund givna skiljedomen

icke skall tillämpas beträffande Umeå. Med hänsyn till att uttrycklig undantagsbestämmelse

i fråga om driftbidrag till den reumatologiska kliniken saknas

i 1958 års avtal, har kommissionen ansett sig — efter samråd med riksförsäkringsverket

och statskontorets fondbyrå —- kunna medgiva landstinget denna i

förhållande till Lund fördelaktigare lösning (punkt 5).

För att lösa svårigheterna att fastställa det bidrag, som landstinget enligt § 11

1957 års avtal om tandläkarinstitutet skall erlägga till staten, bär parterna under

punkten 6 för den icke slutligt reglerade perioden fr. o. m. den 1 januari 1959

fastställt bidragsbeloppet till 375 000 kr. för år räknat.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- år 1962

Avtalet om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Kommissionen erinrar till en början om, att den enligt sitt uppdrag haft

att upptaga förhandlingar med såväl landstinget som övriga vederbörande

angående frågor, som äger samband med anordnande i Umeå av en fullständig

läkar- och tandläkarutbildning, och om att riksdagen uttalat sig för en med

läkarutbildningen samordnad utbildning i matematiska och naturvetenskapliga

ämnen. På grund härav har kommissionen ansett sig böra ingå i förhandlingar

med Umeå stad om förvärv av mark icke enbart för de medicinska och odontologiska

högskolornas utan även för andra utbildnings- och forskningsgrenars

behov. Kommissionen anför vidare, att parterna med hänsyn till frågans betydelse

för såväl stadens som statens långsiktiga planering ansett sig böra avtala

om ett så stort markområde, att fullgoda utvecklingsmöjligheter erbjudes högskoleorganisationen

i Umeå.

Kommissionens villkorliga avtal om överlåtelse av mark i Umeå, m. m., har

följande lydelse.

»Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj:ts och å andra sidan Umeå

stadsfullmäktiges godkännande har kommissionen för förhandlingar om högre

utbildning i Umeå och för Umeå stad särskilt utsedda förhandlingsdelegerade

träffat följande avtal.

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, nedan kallad staten, och Umeå stad, nedan

kallad staden, om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Marköverlåtelse ^ ^

Staden överlåter till staten utan ersättning samt i gravationsfritt skick det

område i Umeå stad, som på bifogade karta (Bilaga A) angivits med röd kantfärg

och som har en areal av cirka 1 040 000 m2.

Ifrågavarande område skall i första hand tagas i anspråk för utbildningsoch

forskningsverksamhet.

2 §.

Staden tillhandahåller staten alla för lagfart å fånget erforderliga handlingar.

Kostnaden för det överlåtna områdets avskiljande betalas av staden.

3 §.

De på ovannämnda karta med grön färg utmärkta delarna tillträdes den

1 juli 1962, de med brun färg utmärkta delarna den 1 januari 1963 samt övriga

delar, då staten finner sig vara i behov därav. Varje gång staten vill tillträda

del av området, skall underrättelse härom minst ett år före den önskade tillträdesdagen

tillställas stadens drätselkammare.

Anm.: Den i 1 § första stycket omnämnda kartan har ej intagits i denna proposition.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 104. år 1962

4 §.

För det överlåtna området skall särskilt stadsplaneavtal ingås och, då staten

så påkallar, stadsplan upprättas genom stadens försorg.

5 §.

Beträffande det överlåtna området åtager sig staden att på sin bekostnad

1. vidtaga erforderliga åtgärder för områdets dränering och dagvattnets

avledande, omfattande jämväl fördjupning och delvis kulvertering av Sandbäcken

samt anläggande av damm;

2. anordna huvudavloppsledning med grenledningar för spillvatten från varje

byggnadsgrupp inom området;

3. framdraga vattenledningar till punkter i omedelbar närhet av varje byggnadsgrupp

samt vidtaga de anordningar, som i övrigt erfordras för att trygga

vattenförsörjningen för bebyggelsen inom området;

4. förflytta de schaktmassor, som upptages i samband med ovan under 1—3

angivna arbeten och som ej erfordras pa upptagningsplatsen,

a) därest de av byggnadsstyrelsen befinnes lämpliga som fyllnadsmassor,

till platser, som styrelsen anvisar;

b) eljest till platser utanför området, som staden bestämmer.

Staden skall vidare medverka till att lämpliga massor för utfyllnad utan

kostnad för staten tillföres området, allt eftersom utbyggnad sker.

6 §.

Därest det befinnes erforderligt, att för viss genomfartstrafik allmän väg

(gata) upplåtes genom det överlåtna området, skall dess sträckning och utformning

bestämmas i stadsplaneavtal enligt 4 §. Staden förbinder sig att verka

för utfärdandet av sådana lokala trafikföreskrifter, att genomfartstrafiken icke

menligt inverkar på den inom området bedrivna verksamheten.

7 §.

Staden skall hålla tomterna nr 4, 5 och 9 i kvarteret Härmod inom Umeå

stad reserverade för statliga ändamål.

Staden skall medverka till att det område mellan stadsgränsen och Tavlesjön,

vars ungefärliga gränser på ovannämnda karta utmärkts med blå kantfärg,

i sin helhet reserveras för utbildnings- och forskningsverksamhet.

Om fråga skulle uppkomma att taga det i andra stycket avsedda området

i anspråk för annan utbildnings- och forskningsverksamhet än statlig, skall

förhandlingar härom upptagas mellan staten och staden.

I den mån staten behöver taga reserverat område i anspråk, skall det till

staten överlåtas på villkor motsvarande dem, som angivits för det enligt 1 §

överlåtna området.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 10i år 1962

8 $.

Parterna förbinder sig att medverka till de smärre jämkningar i överlåtet

områdes gränser, som kan visa sig nödvändiga eller lämpliga.

9 §.

Huvudritningar till nybyggnad inom överlåtet område samt till mera omfattande

ändringar eller tillbyggnad skall, innan arbetena påbörjas, överlämnas

till stadens byggnadsnämnd för kännedom.

10 §.

Staden skall ombesörja, att erforderliga ledningar för leverans av elektrisk

kraft vid 10 kilovolt framdrages till lämpliga punkter inom överlåtet område.

11 §.

Staten fritages från skyldighet att erlägga bidrag till gatukostnad (— kostnad

för gatumark och gatas iordningställande).

12 §.

Staden svarar för leverans av vatten och elektrisk energi i den utsträckning,

som erfordras för verksamheten inom överlåtet område. För förbrukningen av

dessa nyttigheter samt för avloppsvattnets avledande lämnar staten ersättning

till staden enligt mätare och till vid varje tillfälle gällande taxor och anslutningsbestämmelser.

Staden förbinder sig att, därest staten så påfordrar, mot ersättning för självkostnaden

ombesörja hämtning av sopor från området.

13 §.

Stadens ombud och befattningshavare skall för tillsyn och underhåll av staden

tillhöriga ledningar och andra anläggningar inom överlåtet område eller för

andra tjänsteförrättningar äga obehindrat tillträde till området.

14 §.

Alla för överlåtet område utgående skatteutskylder och andra onera betalas,

i den mån de belöper på tiden före tillträdesdagen, av staden, samt i övrigt

av staten.

Medicinskt-odontologiskt bibliotek

15 §.

Intill dess att lokalfragan för den medicinskt-odontologiska biblioteksverksamheten

lösts inom det i 1 § avsedda området, skall staden i sitt stadsbibliotek

för ett medicinskt-odontologiskt bibliotek kostnadsfritt upplåta — utöver biblio
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10U år 1962

tekets ordinarie läsesalar och expeditioner — två läsrum om sammanlagt cirka

87 m2 samt fyra arbetsrum om sammanlagt cirka 80 m2 jämte utrymme i bokmagasinet.

Behövlig utrustning av nu nämnda lokaler och utrymme med hyllinredning

och möbler tillhandahålles kostnadsfritt av staden. Kostnaderna för uppvärmning,

belysning och städning bestrides av staden.

16 §.

Staden medgiver, att stadsbibliotekarien må biträda vid handläggningen

av frågor rörande det nuvarande medicinskt-odontologiska biblioteket och att

han härför må äga uppbära ersättning av staten.

Staden medgiver tillika, att stadsbibliotekets vaktmästarpersonal må ombesörja

det medicinskt-odontologiska bibliotekets vaktmästarsysslor. Som ersättning

härför och för i övrigt erforderliga tjänster erlägger staten till staden

ett belopp av 10 000 kronor för år, vilket utbetalas halvårsvis i efterskott.

17 §.

Staden åtager sig att verka för att det medicinska och odontologiska bokoch

tidskriftsbestånd, som äges av stiftelsen Vetenskapliga biblioteket i Umeå,

skall hållas deponerat i det medicinskt-odontologiska biblioteket samt att stiftelsens

nyförvärv av vetenskaplig litteratur till skälig del kommer att bestå

av litteratur för det medicinskt-odontologiska biblioteket.

Bostäder för läroanstalternas personal och elever

18

Staden förbinder sig att vidtaga alla de åtgärder, som är för staden möjliga,

för att bostäder skall, allt eftersom vid uppbyggnaden av statliga läroanstalter

i Umeå behov därav uppkommer, finnas att i staden hyra för lärare och övrig

personal samt för de studerande.

19 §•

Staden skall medverka till att för studerande vid befintliga och tillkommande

läroanstalter i Umeå uppföres studentbostäder med det antal rumsenheter, som

med hänsyn till det sammanlagda antalet studerande och tillgången i övrigt

på lämpliga studentbostadslägenheter befinnes erforderligt.

I fråga om behovet av studentbostäder har staden att samråda med läroanstalternas

vederbörande organ och studentkåren.

Kårhus åt de studerande

20 §.

Staden upplåter hyresrätt till studentkåren i Umeå till kårhus hela den s. k.

Scharinska fastigheten vid Storgatan 65 (tomten nr 9 i kvarteret Härmod) i

Umeå, å vilken fastighet är uppförda en huvudbyggnad och en annexbyggnad

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 104 är 1962

med en sammanlagd golvyta av cirka 825 m2 exklusive kallar- och vindsutrymmen.

I samråd med staden äger studentkåren disponera fastigheten även för annat

ändamål än kårens egen verksamhet.

Sedan stadens disposition av viss del av huvudbyggnaden upphört, skall staden

bekosta de ändringsarbeten i ifrågavarande del, varom staden och studentkåren

kan överenskomma.

21 §.

Normala underhållsarbeten, som är nödvändiga för fastighetens bevarande i

fullgott skick, utföres och bekostas av staden.

Vinterrenhållning, som kan utföras med stadens maskinpark, och skötsel av

parkanläggningen inom tomten nr 9 i kvarteret Härmod ombesörjes och bekostas

av staden. För övrig fastighetsskötsel äger studentkåren av staden uppbära

ett årligt bidrag av 3 000 kronor. Beloppet erlägges halvårsvis i efterskott.

Under tid, som huvudbyggnaden disponeras delvis av studentkåren och delvis

av staden, skall kostnaderna för uppvärmning och belysning delas mellan studentkåren

och staden i förhållande till av vardera parten disponerad golvyta.

Särskilda bestämmelser

22 §.

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1962.

Avtalet må uppsägas endast i avseende å bestämmelserna i 15 och 16 §§, dock

tidigast den 31 december 1968, och skall dessa bestämmelser upphöra att gälla

ett år efter uppsägningsdagen.

Mellan staten och staden träffat avtal, undertecknat den 28 februari 1958

respektive den 18 oktober 1957, angående vissa åtaganden i samband med anordnande

av medicinsk och odontologisk utbildning i Umeå upphör att gälla

med utgången av juni 1962.»

Kommissionen har lämnat i huvudsak följande kommentarer till avtalsförslaget.

Marköverlåtelse

1 §. För ca 550 000 m2 av det i första stycket angivna området av ca

1 040 000 m2 har inom byggnadsstyrelsen av professorn Hans Brunnberg upprättats

en skiss till generalplan för högskoleområde i anslutning till Umeå lasarett.

Bestämmelsen i andra stycket innebär icke, att staten bundit sig för att använda

det överlåtna området för angivna ändamål. Om så skulle visa sig lämpligt,

kan även annan verksamhet av exempelvis administrativ karaktär förläggas

till området. Parterna har förutsatt, att i stadsplaneavtal skall intagas bestämmelser,

som förhindrar områdets utnyttjande för industriell och annan verksamhet,

som är främmande för det huvudändamål, för vilket området överlåtits.

o 6 §. Stadens delegerade har framhållit vikten av att viss genomfartstrafik tilllåtes

även genom den del av det överlåtna området, som omfattas av förut

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10b år 1962

nämnda generalplaneskiss. Härigenom skulle lämpliga förbindelser med området

och med stadens centrum åstadkommas för den närliggande bostadsbebyggelse,

som planeras i samband med områdets exploatering. Annan genomfartstrafik

bör ej medgivas över denna del av området.

7 §. Utöver det i 1 § första stycket angivna området har staden förbundit sig

att medverka till att ett område mellan stadsgränsen och Tavlesjön i sin helhet

reserveras för utbildnings- och forskningsverksamhet. Detta reservområde ligger

inom Umeå landskommun och har en areal av ca 1 040 000 m2, varav dock

ca 350 000 m2 utgör vattenområde. Därutöver skall staden hålla de tre i 7 §

första stycket angivna tomterna i kvarteret Härmod inom Umeå stad reserverade

för statliga ändamål. Dessa tomter har staden redan i stadsplan avsatt för

sådana ändamål.

10 §. Parterna har utgått ifrån att en anslutningspunkt skall vara tillräcklig

för den närmast förestående utbyggnaden av högskoleområdet, men att härutöver

i framtiden kan komma att erfordras ytterligare en eller ett par punkter för

hela områdets exploatering.

Medicinskt-odontologiskt bibliotek

15 §. Enligt nuvarande avtal mellan staten och staden skall stadens ataganden

rörande det medicinskt-odontologiska biblioteket gälla intill utgången av

september 1964. Kommissionen har utverkat, att staden skall kvarstå vid sina

åtaganden härutinnan åtminstone till utgången av år 1969.

Parterna har förutsatt, att accessionen för det medicinskt-odontologiska biblioteket

kommer att under avtalsperioden kräva ett utrymme i bokmagasinet av

ca 100 hyllmeter per år.

16 §. Den i andra stycket berörda ersättningen för vaktmästarsysslor har

höjts från 5 000 till 10 000 kr. per år, varvid är att märka, att det senare beloppet

skall anses innefatta ersättning även för vissa andra tjänster.

Bostäder för läroanstalternas

personal och elever

18 och 19 §§. De i dessa paragrafer upptagna bestämmelserna har med vissa

av ändrade förhållanden föranledda jämkningar överförts från nuvarande avtal.

Kårhus åt de studerande

20—21 §§. Även de i dessa paragrafer upptagna bestämmelserna har med vissa

smärre jämkningar överförts från nuvarande avtal.

3. Yttranden

Statskontoret, vars yttrande avser enbart det med Västerbottens läns landsting

villkorligt slutna avtalet, anför bl. a. följande.

Det får antagas, att tolkningssvårigheter kommer att uppstå. Parterna har

förutsatt att, på sätt som skett i Göteborg, ett rådgivande samarbetsorgan skall

bildas mellan representanter för medicinska fakulteten och sjukvårdsstyrelsen.

Organet regleras emellertid inte i avtalet, och dess avgöranden synes därför inte

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

kunna binda den bidragsutbetalande myndigheten. Det kan med hänsyn härtill

ifrågasättas, om icke den första avtalsperioden bör begränsas, förslagsvis till

högst tre år, efter vilken tids utgång eventuella motsättningar i tolkningshänseende

mellan parterna kan upptas förhandlingsvägen så att de icke behöver

behandlas genom skiljedom. Därest det med hänsyn till önskvärdheten av likformighet

i tidshänseende med Göteborgsavtalet icke skulle anses lämpligt med

en sådan begränsning av den första avtalsperioden, kunde måhända likväl möjlighet

hållas öppen att, liksom beträffande pensionskostnaderna, lösa eventuella

mera bagatellartade meningsmotsättningar på annat sätt än genom skiljedom.

Enligt 16 § skall, därest anläggning betjänar — förutom klinik — även

annan verksamhet inom eller utom lasarettet, bidrag beräknas på endast den

del av kostnaderna, som med hänsyn till utnyttjandegraden kan anses skäligen

belöpa på de för utbildning och forskning ianspråktagna klinikerna. Några uttalanden

har icke gjorts beträffande denna reduktionsregel, och det ligger i sakens

natur, att skälighetsbedömningen kan ge anledning till olika uppfattningar.

Beträffande 42 § må framhållas, att med hänsyn till det omfattande och relativt

komplicerade granskningsarbetet goda skäl föreligger för ä conto-utbetalningar.

\ id en generell tillämpning av detta system på statsbidragsgivningen till

universitetssjukhusen är dock från kamerala synpunkter kvartalsvisa utbetalningar

att föredra.

Medicinalstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Avfattningen av 28 § andra stycket i avtalet rörande utbildning av läkare

och tandläkare är enligt styrelsens uppfattning alltför kategorisk, och styrelsen

ifrågasätter om icke en mjukare formulering vore att föredraga, enär den föreslagna

formuleringen kan verka hämmande på folktandvårdens utveckling inom

landstingsområdet. Enligt styrelsens mening bör därför giltigheten av förbudet

att vidtaga åtgärd begränsas till Umeå och trakten närmast däromkring.

Enligt 18 § förslaget till avtal om överlåtelse av mark i Umeå, m. m. skall

staden förbinda sig »att vidtaga alla de åtgärder, som är för staden möjliga,

för att bostäder skall, allt eftersom vid nybyggnaden av statliga läroanstalter

i Umeå behov därav uppkommer finnas att i staden hyra för lärare och övrig

personal samt för de studerande». Enligt medicinalstyrelsens uppfattning är det

önskvärt, att stadens förpliktelser härvidlag preciseras ännu mera ingående så

att full garanti erhålles att färdigställandet av bostäder tidsmässigt helt sammanfaller

med färdigställandet av de statliga läroanstalterna i staden. Därest

färdiga bostäder icke finnes, då tjänsterna vid läroanstalten ledigförklaras, kan

detta förhållande komma att verka avskräckande på dem som reflekterar att

söka tjänsterna.

Byggnadsstyrelsen anlägger bl. a. följande synpunkter på avtalsförslagen.

Beträffande 36 § avtalet rörande utbildning av läkare och tandläkare anser

styrelsen sig efter samråd med landstinget kunna förutsätta att landstinget i

mån av möjlighet kommer att utsträcka sitt åtagande att utspisa personal och

studerande även till att omfatta andra än medicin- och tandläkarstuderande.

I 3 § markavtalet stadgas, att »varje gang staten vill tillträda del av området

skall underrättelse härom minst ett år före den önskade tillträdesdagen tillställas

stadens drätselkammare». Denna uppsägningstid synes under normala förhållanden

inte innebära några nackdelar för staten. Om emellertid staten exempelvis

av arbetsmarknadsskäl snabbt skulle vilja igångsätta byggnadsarbeten, som

skall förläggas till område som staten inte disponerar, kan ett års väntan på

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

nödvändig markdisposition verka olyckligt fördröjande. Styrelsen bedömer det

dock som möjligt att under sådana förhållanden kunna träffa avtal med staden

om ianspråktagande av marken inom kortare tid.

Beträffande 5 § markavtalet anser byggnadsstyrelsen sig — på grundval av

utredningar som gjorts i samråd mellan styrelsen och Umeå stad — kunna förutsätta,

att stadens åtaganden kommer att möjliggöra en för staten ekonomiskt

godtagbar bebyggelse inom området.

Riksför säkring sv erk et, vars yttrande avser enbart frågan om bidrag till den

reumatologiska kliniken, har inte funnit anledning till erinran mot avtalsförslaget

i denna del.

Från principiell synpunkt synes det riktigt att vid beräknandet av den dagavgift,

som riksförsäkringsverket enligt gällande avtal skall erlägga för vård

på den reumatologiska kliniken, det statsbidragsbelopp som må utgå för utbildning

och forskning skall avdragas från lasarettets driftkostnader. Härför

talar bl. a. utgången av den skiljedom som i likartad fråga avkunnats beträffande

lasarettet i Lund. Emellertid har underhand upplysts, att det för genomförande

av här ifrågavarande avtal i dess helhet är av väsentlig betydelse, att

en för vederbörande landsting förmånligare beräkning av berörda kostnader

sker. Den av kommissionen föreslagna beräkningsgrunden skulle komma att

medföra en icke alltför betydande merbelastning på verkets anslag till den individuella

sjukvårdande verksamheten. Enligt uppgift skulle denna belastning

uppgå till 100 000 kr. för ett år.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå har inte något att erinra mot

den i avtalsförslaget rörande utbildning av läkare och tandläkare uppställda

grundprincipen om en konstant procentuell fördelning mellan staten och landstinget

av kostnaderna för byggnad och utrustning av de kliniska institutionerna.

Lärarkollegiet ifrågasätter dock om inte ett större statligt bidrag för byggnad

och utrustning vore berättigat under den initiala byggnadsperioden. Lärarkollegiet

uttalar sig därjämte för en reviderad generalplanering för lasarettet, avseende

främst vårdplatsantalet och lokaler för klinisk forskning. Lärarkollegiet

framhåller vidare bl. a. följande.

Enligt de ursprungliga planerna för högskolan avsågs en för de medicinska och

odontologiska högskolornas administration och bibliotek gemensam byggnad

skola förläggas i lasarettets omedelbara närhet, varigenom ett filialbibliotek ej

skulle ha blivit nödvändigt. I de nu aktuella planerna beträffande universitetets

utbyggnad har biblioteksbyggnaden placerats på så långt avstånd från lasarettet,

att ett filialbibliotek för tidskrifter m.m. erfordras inom lasarettsområdet.

Enligt lärarkollegiets åsikt vore det rimligt om staten helt ansvarade för

grundutrustningen till den experimentella forskningen i djurlaboratoriebyggnaden.

Ett sådant arrangemang skulle också underlätta ett gemensamt anskaffande

och utnyttjande av denna utrustning av de olika kliniska och propedeutiska

institutionerna.

Lärarkollegiet anser det vara av största betydelse, att 45 § kompletteras på

ett sådant sätt, att medicinska högskolan även må utse en person (med ersättare),

som beträffande alla ärenden som sammanhänger med medicinska högskolans

verksamhet, äger deltaga i överläggningar med landstingets hälso- och

sjukvårdsstyrelse men icke i dess beslut samt äger rätt att få sin mening antecknad

till protokollet. Det bör vara av stort värde både för landstinget och

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1902. 1 sand. Nr 10\

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 10i år 1962

högskolan, att lärarkollegiet får denna möjlighet att direkt informera förvaltningsutskottet

i frågor, som berör högskolans verksamhet.

Enligt nu gällande avtal med landstinget (19 §) skall personalen och de studerande

vid läroanstalten äga rätt att i samma utsträckning och på enahanda

villkor som lasarettets befattningshavare intaga måltider på lasarettet. I det

föreliggande nya avtalet (36 §) har stadgats, att personalen och de statliga

institutioner, som avses i detta avtal, skall i mån av utrymme beredas möjlighet

att intaga måltider i lasarettets matsalar. Lärarkollegiet kan för sin del icke

finna den försämring av förmånerna för ifrågavarande personal och studerande,

som den nya lydelsen innebär, motiverad och anser, att omförmälda bestämmelse

i 36 § bort utformas i enlighet med nu gällande lydelse.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i TJmeå ansluter sig till

de synpunkter lärarkollegiet framfört i sitt yttrande. Därutöver understryker

kommittén angelägenheten av att de studiesociala åtgärder, som hittills genom

landstingets och stadens medverkan åstadkommits i Umeå, icke till följd av de

nya avtalen försämras. Organisationskommittén förutsätter därjämte, att bestämmelserna

i 15 § avtalet med Umeå stad innebär att staden förbundit sig att

svara för att utrymme i bokmagasin i härför erforderlig utsträckning beredes

accessionen för det medicinskt-odontologiska biblioteket.

Universitetskanslern åberopar såsom eget utlåtande vad som anförts i de av

lärarkollegiet och organisationskommittén avgivna yttrandena.

SFS har intet att erinra mot att avtalsförslagen godtages. SFS framhåller i

övrigt följande.

Den nya bestämmelsen, att de studerande endast »i mån av utrymme» skall

ha rätt att intaga måltider i lasarettets matsalar, innebär en allvarlig nackdel

för de studerande, eftersom något alternativt matställe för närvarande saknas i

denna del av staden. SFS vill betona vikten av att de studerande ej avvisas

från lasarettets matsalar, innan måltidsfrågan fått en på annat sätt tillfredsställande

lösning.

Vad beträffar studentkårens rätt att disponera kårhuset är SFS betänksam

mot formuleringen »i samråd med staden äger studentkåren disponera kårhuset

för annat ändamål än kårens egen verksamhet». Det synes nämligen enligt SFS

vara en nödvändig förutsättning för Umeå studentkårs ekonomiska existens,

att driftkostnaderna för kårhuset nedbringas genom viss tillfällig uthyrning

av kårlokalerna. SFS hoppas, att den nya formuleringen ej skall innebära, att

sådan uthyrning förhindras.

4. Departementschefen

Enligt statsmakternas beslut skall den till Umeå förlagda utbildningen av

läkare och tandläkare successivt byggas ut under 1960-talet. Förutsättningarna

för det samarbete mellan staten och vederbörande kommunala huvudmän, som

i fråga om denna verksamhet inletts under mitten av 1950-talet, har härigenom

i vissa avseenden ändrats. Det har därför ansetts lämpligt att upptaga förhandlingar

rörande den fortsatta regleringen av detta samarbete. De såsom ett

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 10^ år 1962

resultat av dessa förhandlingar framlagda två avtalsförslagen har grundats på

de förhållanden, som numera faktiskt föreligger eller beräknas uppkomma.

Jag behandlar först det mellan förhandlingskommissionen och Västerbottens

läns landsting villkorligt slutna avtalet om landstingets medverkan till anordnande

och upprätthållande av utbildning av läkare och tandläkare i Umeå,

m. m. Därefter behandlar jag det mellan kommissionen och Umeå stad villkorligt

slutna avtalet om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i

Umeå, m. m. Samarbetet mellan staten och Västerbottens läns landsting i

fråga om läkar- och tandläkarutbildningen i Umeå regleras för närvarande av

två skilda avtal. Då all denna utbildning bedrives i anslutning till Umeå lasarett,

kan självfallet lika villkor i en hel del fall uppställas för de båda utbildningsgrenarna.

För vinnande av enhetlighet och överskådlighet har de förhandlande

parterna därför valt att i ett enda avtal reglera all statlig verksamhet, som

bedrives i anslutning till lasarettet. Den avtalskonstruktion, som sålunda använts,

har jag för egen del funnit lämplig och ändamålsenlig.

Utgångspunkterna för förhandlingsarbetet har, såsom kommissionen framhållit,

varit å ena sidan att söka åstadkomma villkor likartade dem som upptages

i avtal rörande andra kommunala undervisningssjukhus samt å andra

sidan att beakta de åtaganden och utfästelser, vilka legat till grund för hittills

gällande avtal med Västerbottens läns landsting.

För att åskådliggöra de förskjutningar i kostnadsfördelningen mellan staten

och landstinget, som ett bifall till avtalsförslaget innebär, vill jag till en början

beröra vissa principiella skiljaktigheter mellan de nuvarande två avtalen och

avtalsförslaget. Därvid behandlar jag först den medicinsk-prekliniska verksamheten,

dvs. den verksamhet som utbildningsmässigt har anknytning till de medicinska

studierna t. o. in. det tredje studieåret (det s. k. propedeutiska året).

Byggnadskostnaderna för denna verksamhet skall, såvitt gäller lokaler för

bakteriologi, patologi, djurexperimentell verksamhet m. m., alltjämt halveras

mellan staten och landstinget. För sådana byggnadsarbeten, som ej omfattas av

tidigare avtal, avses däremot överenskommelse skola träffas i varje särskilt fall.

Enligt gällande avtalsrcgler svarar staten i princip endast för de utrustningsoch

driftkostnader för den medicinsk-prekliniska verksamheten, vilka uteslutande

eller i all huvudsak är att hänföra till undervisning och forskning. Ett

väsentligt undantag från dessa regler är dock, att landstinget mot ett statligt

bidrag, motsvarande hälften av självkostnaden, tillhandahåller sådana nyttigheter

som värme, elektrisk kraft, gas, vatten m. m.

Avtalsförslaget innebär i denna del, att statens nuvarande förpliktelser utvidgas.

Även till sådan utrustning, som hänför sig till arbetslokaler, gemensamma

för staten och landstinget, samt till allmänna utrymmen avses sålunda

staten skola — oavsett ändamålet med utrustningen — bidraga med vissa procentandelar

av de verkliga kostnaderna. Därjämte avses staten skola helt svara

5* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 10i

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 10£ år 1962

för kostnaderna för förut nämnda nyttigheter, i den mån de belöper på statlig

verksamhet. Dessutom avses staten även skola lämna visst bidrag till byggnads

administration samt till yttre och inre underhåll.

De nu redovisade förändringarna innebär, att fördelningen av utrustningsoch

driftkostnaderna för den medicinsk-prekliniska verksamheten regleras efter

i huvudsak samma principer, som fr. o. m. innevarande budgetår gäller för motsvarande

kostnader vid de patologiska och bakteriologisk-virologiska institutionerna

och avdelningarna i Göteborg.

Statens rättsläkarstation i Umeå är inrymd i samma byggnad som bl. a. patologi

och tandhistopatologi; verksamheten regleras för närvarande genom ett

särskilt avtal. Med hänsyn till den lokalmässiga anknytningen till nämnda

ämnen har det ansetts lämpligt att låta avtalsförslagets regler för den medicinskprekliniska

verksamheten även omfatta rättsläkarstationen.

För den medicinsk-kliniska verksamhetens del innebär avtalsförslaget i huvudsak

följande förändringar i förhållande till nuvarande avtal.

Till sådan anläggning vid lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni 1962 och

som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall tagas i anspråk för utbildning och forskning,

avses staten skola bidraga med 25 % av de verkliga byggnadskostnaderna.

Sådant bidrag avses skola utgå även för ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten,

vilka ej hänför sig till årligt underhåll. I fråga om de utrymmen

inom redan färdigställda eller i det närmaste färdigställda byggnader, som enligt

nuvarande avtalsregler är statsbidragsberättigade, avses däremot i princip icke

några förändringar.

I fråga om utrustningskostnader för den medicinsk-kliniska verksamheten gäller

enligt nuvarande avtal, att för nyanskaffning av möbler, armatur m. m. till

lokaler för undervisning och forskning skall utgå statligt bidrag med 50 % av de

verkliga kostnaderna, medan instrument, apparater och liknande utrustning,

vars användning i all huvudsak avser undervisning och forskning skall anskaffas

och helt bekostas av staten.

Enligt avtalsförslaget avses statsbidrag med 25 % skola utgå för i princip all

utrustning, som efter den 30 juni 1962 nyanskaffas till för klinisk utbildning och

klinisk forskning ianspråktagen klinik etc. Dock avses, såvitt gäller utrustning

för forskningens behov, endast sådan utrustning som är att hänföra till vedertagen

grundutrustning.

Någon ändring av den procentuella fördelningen av driftkostnaderna mellan

staten och landstinget avses ej.

För den medicinsk-kliniska verksamhetens del innbär ett bifall till avtalsförslaget,

att denna i avtalshänseende i stort sett jämställes med motsvarande

verksamhet i Göteborg.

För den odontologiska verksamheten har landstinget ställt vissa lokaler till

statens förfogande. Enligt gällande avtal disponerar staten dessa lokaler hyresfritt

men svarar dock helt för de ändringsarbeten, som erfordras för undervisningens

och forskningens behov. Kostnaderna för de ändringsarbeten inom de

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

nuvarande lokalerna, vilka föranleds av den förra året beslutade ombildningen

av tandläkarinstitutet till tandläkarhögskola avses enligt avtalsförslaget slutligt

skola falla på staten. Till övrig av nämnda ombildning föranledd byggnadsverksamhet

avses staten skola bidraga med 25% av de verkliga kostnaderna.

Jag vill härefter något närmare behandla vissa punkter i avtalsförslaget, beträffande

vilka remissinstanserna framställt erinringar eller av annan orsak

anledning föreligger till särskilt uttalande från min sida.

Enligt 1 § har landstinget förbundit sig att medverka till anordnande i Umeå

av även annan utbildning än medicinsk och odontologisk. Bestämmelsen ger ut

tryck för landstingets vilja att medverka till en successiv utbyggnad av utbildningsmöjligheterna

i Umeå. Därmed har emellertid, såsom förhandlingskommissionen

framhållit, landstinget inte åtagit sig andra framtida ekonomiska förpliktelser

än som följer av bestämmelserna i förevarande avtalsförslag.

Enligt 12 § första stycket har landstinget förbundit sig att inom ramen för

sina resurser fortsätta utbyggnaden av lasarettet i så snabb takt som möjligt.

Lärarkollegiet har uttalat sig för en reviderad generalplanering för lasarettet,

avseende främst vårdplatsantal och lokaler för klinisk forskning. Med anledning

härav vill jag erinra om den av förhandlingskommissionen framlagda, i det föregående

redovisade utbyggnadsplanen för lasarettet, enligt vilken detta fullt

utbyggt kommer att omfatta ca 1 170 vårdplatser med viss närmare angiven

fördelning på olika specialiteter. Jag vill vidare framhalla, att denna utbyggnadsplan

— enligt vad jag inhämtat från kommissionen — granskats och godkänts

av läkarutbildningsberedningen.

Statskontoret har i anslutning till bestämmelserna i 13 § framhållit att det av

parterna förutsatta rådgivande samarbetsorganet inte genom sitt avgörande av

tolkningsfrågor kan binda den bidragsutbetalande myndigheten. Jag delar statskontorets

uppfattning men finner det likväl värdefullt, att tillgång finnes till

ett lokalt organ för överläggningar rörande den praktiska tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf.

Statskontorets förslag, att avtalet skall givas begränsad giltighetstid för att

härigenom onödigt skiljedomsförfarande i fråga om avtalets tolkning skall kunna

undvikas, anser jag mig inte kunna biträda. I anslutning härtill vill jag erinra

om att enligt avtalet skiljedomsförfarande huvudsakligen avses för sådana fall,

där parterna ej kan enas om beräkning av statens bidrag till landstinget.

I den till 13 § fogade anmärkningen har definierats det i paragrafen använda

begreppet »vedertagen grundutrustning» för forskningens behov, varigenom

landstingets utrustningsskyldighet närmare bestämts. Detta finner jag värdefullt,

inte minst med hänsyn till de svårigheter, som uppkommit på andra håll

vid tolkningen av avtal av motsvarande karaktär.

I 14, 10 och 23 §§ omförmält statligt byggnadsbidrag avses skola utgå endast

för byggnad eller byggnadsdel. Sådant bidrag skall sålunda inte utgå för

yttre anläggningar, såsom vägar, parkeringsplatser och parkområden.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 10år 1962

Bestämmelserna i 15 § innebär en ändring av den nuvarande fördelningen av

utrustningskostnaderna för utbildning och forskning. Jag vill i anslutning härtill

särskilt understryka vad de förhandlande parterna förutsatt beträffande

fördelningen av dessa kostnader under kalenderåret 1962.

Den i 16 § upptagna reduktionsregeln för bidrag till täckande av kostnaderna

för vissa anläggningar kan enligt statskontoret ge anledning till olika uppfattningar.

Jag vill med anledning härav endast erinra om vad förhandlingskommissionen

anfört rörande tillämpningen av denna reduktionsregel.

I 20 § har bl. a. klart utsagts, i vilken utsträckning lasarettets driftinkomster

skall avdragas från dess bruttoutgifter. Detta synes mig lämpligt och ändamålsenligt,

inte minst med hänsyn till de delade uppfattningar som framkommit i

denna fråga.

Enligt bestämmelserna i 22 § och den därtill fogade promemorian skall tandteknologien

och tandteknikerskolan erhålla lokaler i sådan byggnad, vilken i

övrigt är underkastad bestämmelserna i avdelning II av avtalsförslaget. Såsom

kommissionen framhållit kan det visa sig lämpligt att låta bestämmelserna om

utrustning och drift i nämnda avdelning gälla även dessa verksamheter. Skulle

överenskommelse härom komma att träffas med landstinget, torde det — därest

riksdagen icke riktar någon erinran däremot — få ankomma på Kungl. Maj:t

att godkänna en sådan överenskommelse.

Enligt 28 § andra stycket far landstinget vid förändring av landstingsområdets

folktandvård icke vidtaga någon åtgärd, som kan påverka förutsättningarna

för högskolans verksamhet eller arbetsformer. Denna bestämmelse — vilken i

sak helt överensstämmer med motsvarande föreskrift i hittills gällande avtal

— har enligt medicinalstyrelsen utformats alltför kategoriskt. Då bestämmelsen

enligt styrelsens mening kan verka hämmande på folktandvården inom landstingsområdet,

har styrelsen uttalat sig för att föreskriften begränsas till att avse

enbart Umeå och trakten däromkring. Det torde ligga i sakens natur, att bestämmelsen

avses att tillämpas endast i fråga om sådan åtgärd, varigenom de

reella förutsättningarna för högskolans verksamhet och arbetsformer rubbas.

Mot bakgrunden härav har jag inte funnit skäl föreligga för någon ändring av

denna bestämmelse.

Enligt 33 § avses landstinget skola erlägga ett årligt driftbidrag till staten för

den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom

tandläkarhögskolans verksamhet. Denna kommer, såsom förhandlingskommissionen

framhållit, att medföra en icke obetydlig ökning av högskolans kapacitet

i fråga om tandvård. Bidragsbeloppet kan synas lågt i förhållande till de prestationer

inom folktandvården, vilka blir möjliga inom ramen för den för tandläkarhögskolan

i Umeå förordade organisationen. Överenkommelsen i denna del

får emellertid ses mot bakgrunden av landstingets insatser för att tillgodose

främst högskolans lokalbehov.

I anslutning till den i 35 § upptagna bestämmelsen rörande lokaler för den

medicinskt-odontologiska biblioteksverksamheten har medicinska högskolans

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

lärarkollegium hävdat, att biblioteksbyggnaden placerats på så långt avstånd

från lasarettet, att ett filialbibliotek för tidskrifter m. m. erfordras. För egen del

har jag funnit, att föreliggande generalplaneskiss ger möjligheter att placera

biblioteksbyggnaden på sådant sätt, att goda förbindelser erhålles med lasarettet.

I 36 § meddelas bestämmelser rörande bespisningsmöjligheterna inom lasarettet

för personal och studerande vid den statliga utbildningsorganisationen i

Umeå. Med anledning av vad som anförts från vissa remissinstansers sida vill

jag framhålla, att — enligt vad jag inhämtat från kommissionen — någon ändring

ej är avsedd beträffande de personalkategorier och studerande, vilka nu

äger intaga måltider i lasarettets matsalar. Jag vill i anslutning härtill uttala den

förhoppningen, att landstinget även i fortsättningen intager samma positiva

inställning till detta spörsmål som hittills. Jag anser mig därjämte böra erinra

om att parterna förutsatt, att vid den förestående utbyggnaden av statliga

institutioner för högre utbildning och forskning på det till lasarettet gränsande

högskoleområdet frågan om anordnande av bespisningsmöjligheter för studerande,

lärare och övrig personal skall prövas.

Det i 42 § andra stycket angivna betalningssystemet synes mig väl ägnat att

tillgodose kraven på erforderlig snabbhet i utbetalningarna. För egen del har

jag därför funnit mig böra förorda detsamma.

Enligt medicinska högskolans lärarkollegium bör de i 45 § meddelade föreskrifterna

angående handläggning av för staten och landstinget gemensamma utbildnings-,

sjukvårds- och tandvårdsfrågor utformas så, att högskolan tillförsäkras

viss representation även i landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse. Enligt

min mening har frågan om den avsedda samordningen genom föreskrifterna

i paragrafen erhållit en fullt tillfredsställande lösning. Med hänsyn härtill och

med beaktande av vad förhandlingskommissionen anfört i ämnet anser jag mig

inte böra förorda någon ändring i denna paragraf.

I likhet med riksförsäkringsverket har jag inte funnit anledning till erinran

mot de i 49 § 5. och den därtill fogade anmärkningen upptagna bidragsbestämmelserna

rörande den reumatologiska kliniken.

Tidigare gällande regler för statens bidrag till anläggnings- och driftkostnader

vid de kommunala undervisningssjukhusen har företett olikheter sinsemellan.

Detta har visat sig medföra olägenheter av olika slag för såväl stat som

kommun. Därför har i de avtal, som ingåtts under senare tid, en enhetligare

reglering av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun eftersträvats.

Det nu framlagda avtalsförslaget överensstämmer på väsentliga punkter med

motsvarande avtal om upplåtelse för utbildning och forskning av vissa kommunala

sjukhus i Stockholm, Malmö och Göteborg samt med ett i januari 1962

villkorligt slutet avtal angående lasarettet i Lund, vilket avtal senare denna dag

kommer att anmälas av chefen för inrikesdepartementet. Mot bakgrunden härav

har jag trots det för staten i ekonomiskt avseende mindre gynnsamma utfallet

av en jämförelse med de hittillsvarande två avtalen med Västerbottens läns

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj:ts -proposition nr 104 år 1902

landsting för egen del funnit avtalsförslaget vara från statens synpunkt godtagbart.

Avtalet om överlåtelse av mark i Umeå, m. m. En ovillkorlig

förutsättning för att den till Umeå förlagda utbildnings- och forskningsorganisationen

skall kunna utbyggas även på längre sikt är självfallet, att statens

innehav av mark för ändamålet tryggas i erforderlig omfattning. I insikt härom

har de förhandlande parterna ansett sig böra avtala om ett så stort markområde,

att fullgoda utvecklingsmöjligheter erbjudes högskoleorganisationen i

Umeå. Enligt avtalsförslaget avses staden skola till staten utan ersättning med

full äganderätt överlåta ett i anslutning till Umeå lasarett liggande område med

en areal av ca 1 040 000 m2, varav ca 550 000 m2 omfattas av den i det föregående

nämnda skissen till generalplan. Härutöver har staden förbundit sig att

medverka till att ett område mellan stadsgränsen och Tavlesjön i sin helhet

reserveras för utbildnings- och forskningsverksamhet. Detta reservområde har

en areal av ca 1 040 000 m2, varav dock ca 350 000 m2 utgör vattenområde.

Dessutom avses staden skola hålla tre tomter inom det i stadens centrala delar

belägna kvarteret Härmod reserverade för statliga ändamål.

Avtalsförslaget upptar också bestämmelser om fortsatt upplåtelse av stadsbiblioteket

i Umeå för anordnande av ett medicinskt-odontologiskt bibliotek, om

åtgärder för tillgodoseende av bostadsbehovet för personal och studerande vid

läroanstalterna samt om kårhus åt de studerande. Dessa bestämmelser har

med vissa smärre jämkningar överförts från hittills gällande avtal mellan staten

och Umeå stad.

Innan jag redovisar mitt eget ställningstagande till avtalsförslaget anser jag

mig med hänsyn till bl. a. vad remissinstanserna anfört böra beröra några

punkter i detsamma.

Enligt 3 § avses vissa delar av det överlåtna området skola tillträdas, då

staten finner sig vara i behov därav. I paragrafen stadgas vidare, att varje gång

staten vill tillträda sådan del skall underrättelse härom minst ett år före

tillträdesdagen tillställas stadens drätselkammare. Enligt byggnadsstyrelsen kan

en dylik anmälningsskyldighet verka olyckligt fördröjande, exempelvis i ett sådant

fall som att staten av arbetsmarknadsskäl önskar att snabbt igångsätta

byggnadsarbeten inom del av området, vilken ännu ej är disponibel för staten.

Styrelsen har emellertid bedömt det som möjligt att under sådana förhållanden

träffa avtal med staden om ianspråktagande av mark inom kortare tid. Enligt

min mening bör staten redan i samband med att projektering av nya byggnader

igångsättes anmäla sin önskan att tillträda för byggnaderna erforderligt markområde.

I likhet med byggnadsstyrelsen har jag funnit det tillfredsställande, att de i

5 § upptagna bestämmelserna möjliggör en för staten ekonomiskt godtagbar bebyggelse

inom det överlåtna området.

Organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå har förut
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 10It år 1962

satt, att de i 15 § intagna bestämmelserna innebär, att staden förbundit sig

att svara för att utrymme i bokmagasin i härför erforderlig utsträckning beredes

accessionen för det medicinsk-odontologiska biblioteket. Med anledning

härav vill jag endast erinra om att de förhandlande parterna förutsatt, att

denna accession kommer att under avtalsperioden kräva ett utrymme i bokmagasinet

av ca 100 hyllmeter per år.

I 18 § har intagits bestämmelser om stadens förpliktelser med avseende på

bostäder för läroanstalternas personal och elever. Medicinalstyrelsen har av

rekryteringsskäl ansett det önskvärt, att dessa förpliktelser ytterligare preciseras.

Enligt vad jag erfarit kan stadens möjligheter att infria sina åtaganden

enligt denna paragraf bedömas såsom goda. Någon ändring av densamma synes

mig därför inte påkallad.

Mot den i 20 § andra stycket intagna bestämmelsen har SFS anmält betänkligheter.

För egen del förutsätter jag, att de överläggningar mellan staden och

studentkåren, som bestämmelsen föreskriver, skall kunna ske i bästa samförstånd.

Avtalsförslaget innebär — såsom framgått av vad jag redan anfört — bl. a.,

att Umeå stad åtagit sig att på villkor, vilka måste anses tillfredsställande för

staten, ställa mark till förfogande i sådan omfattning, att den till staden förlagda

utbildnings- och forskningsorganisationen erbjudes fullgoda utvecklingsmöjligheter

även på längre sikt. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att jag i

propositionen 1960: 119 funnit det lämpligt och önskvärt, att i Umeå, så snart

ske kunde, utbygges en så fullständig utbildnings- och forskningsorganisation

som möjligt. Jag vill även fästa uppmärksamheten på att 1960 års riksdags särskilda

utskott i sitt av nämnda riksdag godkända utlåtande nr 1 funnit, att

tanken på fullständiga medicinska och odontologiska högskolor i Umeå snarast

möjligt borde förverkligas. Som ett andra led i planläggningen av universitetsbildningen

i Umeå borde, ansåg utskottet, åtgärder vidtagas dels för en med

den fullständiga läkarutbildningen samordnad komplettering av utbildningsorganisationen

med centrala matematisk-naturvetenskapliga ämnen, dels för upprättande

av en samhällsvetenskaplig utbildnings- och forskningsorganisation.

Därjämte förutsatte utskottet, att Kungl. Maj:t noga följde utvecklingen i fråga

om möjligheterna att få till stånd humanistisk utbildning och forskning i Umeå.

Jag vill slutligen erinra om att jag i årets statsverksproposition förordat, att till

vissa förberedande byggnadsarbeten vid medicinska högskolan i Umeå för

nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.

Mot denna bakgrund får avtalsförslaget enligt min mening, såvitt gäller

markförhållandena, anses innefatta en för staten gynnsam lösning av förevarande

spörsmål. Ej heller mot övriga delar av avtalsförslaget synes mig några invändningar

kunna resas.

Sammanfattningsvis anser jag mig kunna konstatera, att förevarande två

avtalsförslag är för staten godtagbara.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 10k år 1962

Jag förordar alltså, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att

godkänna förevarande två med Västerbottens läns landsting respektive Umeå

stad villkorligt slutna avtal. Skulle smärre jämkningar av eller tillägg till avtalsbestämmelserna

fordras, förutsätter jag, att riksdagens samtycke därtill icke

skall behöva inhämtas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat i det föregående godkänna avtal

med Västerbottens läns landsting angående landstingets medverkan

till anordnande och upprätthållande av utbildning av

läkare och tandläkare i Umeå, m. m.;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag förordat i det föregående godkänna avtal

med Umeå stad om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åsa TeoreU

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10h år 1962

139

INNEHÅLL

Sid.

I. Ökad utbildning av läkare.......................................

1. Pågående och planerad utbyggnad.............................

2. Läkarutbildningsberedningens förslag..........................

3. Yttranden ..................................................

4. Flyttning av medicine studerande inför det propedeutiska året ...

5. För medicinsk och odontologisk undervisning och forskning gemensamma

tjänster..............................................

6. Departementschefen .........................................

II. Ökad utbildning av tandläkare m. ...............................

1. Tandläkarutbildningen i Umeå................................

2. Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna............

Nuvarande organisation ...................................

Utredningsuppdraget ......................................

Odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande ..........

3. Personalorganisation och kostnadsberäkning för en odontologisk

läroanstalt i Umeå...........................................

4. Tandteknikerutbildning i Umeå...............................

5. Yttranden ..................................................

6. Departementschefen .........................................

III. Vissa avtalsfrågor ..............................................

1. Bakgrunden till förhandlingskommissionens förslag..............

2. Förhandlingskommissionens utredning och förslag..............

Avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.

Avtalet om överlåtelse av mark i Umeå, m. m...............

3. Yttranden ..................................................

4. Departementschefen .........................................

2

5

6

14

23

26

30

41

42

48

48

51

53

64

70

73

87

98

99

102

102

122

127

130

Doktrin (1)

  1. Utredningar, FT 1962 nr 5 s. 241, på s. 243 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1962/63 till naturastipendi a1 i texten
  2. SU 1962:144 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökad utbildning av läkare, tandläkare m.m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1962:146 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående vissa anslag för budgetåret 1962/63 till universitetssjukhusen m. m. s. 18 i texten
  4. SU 1962:54 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående organisationen av vården av gomdefekta barn. s. 9 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1962 s. 241 Utredningar s. 243 i texten