Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, m. m

1962-02-16 · 141 sidor, varav 135 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 135 av 141 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:114, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1962

1

Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 30 november

1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, m. m.; given Stockholms

slott den 16 februari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

laxeringsfrågor; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges på grundval av ett av Skatteutredningen angående

ackumulerad inkomst avgivet betänkande (SOU 1961: 56) förslag om

utvidgning av tillämpningsområdet för 1951 års lagstiftning om ackumulerad

inkomst. I samband härmed förordas vissa förtydliganden av lagstiftningen

betingade av erfarenheterna under den tid bestämmelserna varit i

kraft. Vidare föreslås att riksskattenämnden skall äga meddela förhandsbesked

i frågor rörande tillämpningen av lagstiftningen samt att anstånd

med skattebetalning skall kunna medges, då ansökan om särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst gjorts. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 114

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr it4 år 1962

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 3, 4 och 8 §§ samt anvisningarna till 1 och

3 §§ förordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att till 2 § skola fogas anvisningar av nedan angiven

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag

för avdragsgilla utgifter, uppgår

till minst 4 00Ö kronor och tillika utgör

minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst för det taxeringsår,

då den ackumulerade inkomsten tages

till beskattning.

3

Vad i denna förordning sägs om

ackumulerad inkomst skall, såvitt

angår till inkomst av jordbruksfastighet

hänfårlig inkomst, gälla

endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband

med avyttring av marken;

1 Senaste lydelse av 4 och 8 §§ se 1957: 61.

§•

Till grund för skatteberäkning enligt

1 § skall ligga den ackumulerade

inkomsten minskad med avdragsgilla

kostnader för dess förvärvande (nettobeloppet

av den ackumulerade

inkomsten) eller, om

den skattskyldiges till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst är

lägre, denna inkomst.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund

för skatteberäkningen, uppgår till

minst 5 000 kronor och tillika utgör

minst en femtedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade

inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

1 mom. Vad i denna förordning

sägs skall, med den begränsning som

följer av vad nedan i 2—4 mom. stadgas,

äga tillämpning beträffande all

ackumulerad inkomst.

2 mom. I fråga om inkomst av

jordbruksfastighet skola

förordningens bestämmelser gälla endast

följande intäkter, nämligen:

1) intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband

med avyttring av marken;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

(Nuvarande lydelse)

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning;

intäkt, som uppkommit genom att

egendom tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara för handen;

samt

intäkt, i fall då inkomsten beräknats

enligt bokföringsmässiga grunder,

vid avyttring i samband med

upphörande av jordbruksdrift av för

stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten

avsedda maskiner eller andra

inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag äro

att hänföra till byggnad, ävensom av

varor och produkter i jordbruksfastigheten,

dock endast i den mån det

influtna beloppet överstiger varornas

eller produkternas i räkenskaperna

upptagna värde. Har kreatursbesättning

i sin helhet avyttrats — utan

att nyuppsättning under beskattningsåret

skett — skall vad ovan

sägs gälla i fråga om intäkt genom

(Föreslagen lydelse)

2) intäkt genom ersättning för

skada å växande skog på grund av

brand eller annan därmed jämförlig

av den skattskyldiges åtgöranden oberoende

anledning samt intäkt genom

avyttring av skog och skogsprodukter,

om avverkningen framtvingats

av brand, stormfällning, torka, insektsskador

eller dylikt eller av vattenuppdämning

eller framdragande

av kraftledning, allt under förutsättning

att intäkten icke föranlett avdrag

för insättning å skogskonto;

3) intäkt i form av engångsersättning

vid upplåtelse eller upphörande

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

och vid överlåtelse av nyttjanderätt;

4) intäkt, som uppkommit genom

att egendom tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara för handen,

under förutsättning att intäkten

icke föranlett avdrag för insättning

d skogskonto eller för avsättning till

särskilda investeringsfonder för förlorade

inventarier och lagertillgångar;

5) intäkt i form av skadestånd eller

annan ersättning avseende inkomstbortfall

till följd av skador och intrång

å fastigheten, som föranletts

av industriell eller därmed jämförlig

verksamhet;

6) intäkt vid avyttring av hel kreatursbesättning,

under förutsättning

att nyuppsättning icke skett under

beskattningsåret;

7) intäkt vid avyttring i samband

med upphörande av jordbruksdrift

av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten

avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid

beräkning av värdeminskningsavdrag

äro att hänföra till byggnad, ävensom

av varor och produkter i jordbruksfastigheten;

samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

avyttringen, även om denna skett

utan samband med nedläggande av

jordbruksdriften.

I fråga om till inkomst av rörels

e hänfårlig ackumulerad inkomst

skall vad i denna förordning sägs

gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke,

firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband

med överlåtelse av rörelse, av för

stadigvarande bruk i rörelsen avsedda

maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeininskningsavdrag

hänföras till byggnad;

samt

intäkt genom avyttring, i samband

med överlåtelse av rörelse, av varor

och produkter i rörelsen, dock endast

8) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar återförts

till beskattning under sådana

förhållanden att, därest det återförda

beloppet i stället utgjort köpeskilling

för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen

enligt 6) eller 7) ovan

skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst,

dock att ränta som tillågges

det återförda beloppet icke skall anses

utgöra sådan inkomst.

3 mom. I fråga om inkomst av

rörelse skola förordningens bestämmelser

gälla endast följande intäkter,

nämligen:

1) intäkt genom vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

2) intäkt vid överlåtelse av hyresrätt

samt av varumärke, firmanamn

och andra liknande rättigheter av

goodwills natur;

3) intäkt i form av engångsersättning,

som erhållits på grund av avbrottsförsäkring

eller såsom skadestånd

eller dylikt för inkomstbortfall

i rörelsen till följd av expropriation,

rekvisition eller annat liknande förfarande;
k)

intäkt i form av engångsersättning

vid avyttring av sådan patenträtt

eller liknande rättighet, som är

att anse såsom vara i rörelse, samt

vid avyttring eller avlösning av rätt

till royalty, allt under förutsättning

att avyttringen eller avlösningen

skett i samband med överlåtelse, upplåtelse

eller nedläggande av rörelse;

5) intäkt vid avyttring, i samband

med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse, av för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke

vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad, samt au

andra varor och produkter i rörelsen

än ovan vid k) avses; samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i den mån det influtna beloppet överstiger

varornas eller produkternas i

räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet

hänförlig ackumulerad inkomst skall

vad i denna förordning sägs icke äga

tillämpning å vinst vid icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen

av skatteberäkning enligt 1 §,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden

i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig

inkomstskatt för det taxeringsår,

då inkomsten tages till beskattning.

Ansökningen ingives eller insändes

till prövningsnämndens kansli

och skall, med undantag för fall varom

i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen

före taxeringsårets utgång.

6) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar eller för

avyttrat fartyg återförts till beskattning

under sådana förhållanden att,

därest det återförda beloppet i stället

utgjort köpeskilling för tillgångarna

i fråga, köpeskillingen enligt 5)

ovan skulle ansetts såsom ackumulerad

inkomst, dock att ränta som

tillägges det återförda beloppet icke

skall anses utgöra sådan inkomst.

Vad i denna förordning stadgas

om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse skall äga motsvarande

tillämpning beträffande rörelsefilial

och rörelsegren.

b m o m. Beträffande till inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet

hänförlig ackumulerad

inkomst skall vad i denna förordning

sägs icke äga tillämpning å vinst vid

icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen

av skatteberäkning enligt 1 §,

har att därom göra ansökan hos den

prövningsnämnd, som har att upptaga

besvär rörande den skattskyldiges

taxering till statlig inkomstskatt

för det taxeringsår, då inkomsten tages

till beskattning.

Ansökningen ingives eller insändes

till prövningsnämndens kansli

och skall, med undantag för fall varom

i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen

före utgången av året efter

taxeringsåret. Den omständigheten

att ansökningen ingivits eller insänts

till kansliet hos annan prövningsnämnd

må dock ej utgöra hinder

för ärendets prövning; i sådant

fall skola handlingarna omedelbart

översändas till kansliet hos den prövningsnämnd

som har att pröva ansökningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §•

Föreligga förutsättningar---Föreligga förutsättningar---

utslag meddelades. utslag meddelades.

Äger skattskyldig ----ansökan Äger skattskyldig — — — ansökan

enligt 4 §. enligt 4 ,§.

Har skatteberäkning enligt 1 §

skett och visas att skatteberäkningen

med hänsyn till sedermera framkomna

omständigheter grundats på

oriktiga förutsättningar, äger vederbörande

taxering sintendent i särskild

ordning anföra besvär rörande skatteberäkningen,

och skall angående

dylika besvär vad i 103 § andra och

tredje styckena taxeringsförordningen

föreskrives äga motsvarande lilllämpning.

Ny skatteberäkning i anledning

av besvär som nu sagts må

icke verkställas med mindre fråga

därom prövats inom fem år efter utgången

av det kalenderår, under vilket

den ansökan, som föranlett skatteberäkning

enligt 1 §, inkommit till

prövningsnåmnden. Har den skattskyldige

avlidit, må sådan ny skatteberäkning

som här avses icke verkställas

med mindre fråga därom prövats

inom två år efter utgången av

det kalenderår, under vilket bouppteckning

efter honom blivit ingiven

för registrering.

Anvisningar

till 1 §.

---ifrågava- 1. Inkomst skall---- ifrågavarande

år.

två beskattnings- För att---två beskattnings
år.

Engångsbelopp, som uppbäres såsom

ersättning för årlig pension, skall

i allmänhet anses hänföra sig till tio

år.

Intäkt av skogsbruk skall anses

hänförlig till det antal år som motsvarar

förhållandet mellan intäkten,

minskad med vederbörliga avdrag,

och värdet av ett års skogstillväxt å

fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses

i 3 § 2 mom. vid 6)—8) samt i 3 § 3

mom. vid 2), 5) och 6), skall anses

hänföra sig till det antal år den skatt
-

inkomst skall - rande år.

För att — — —

år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr lli ar 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Till ledning — — — följande

° ^"''skattskyldig---16 140

kronor.

Eftersom enligt — •—■ — ackumulerade

inkomsten.

Vid skatteuträkningen---ac
kumulerade

inkomsten.

skyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen.

Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad

inkomst som nu sagts i

egenskap av delägare i handels- eller

kommanditbolag, skall inkomsten anses

hän förlig till den tid han varit

delägare i bolaget. Inkomsten skall

dock anses hänförlig till kortare tid

än den skattskyldige bedrivit jordbruket

eller rörelsen eller varit delägare

i bolaget, därest han så yrkar

och företer utredning om det antal

år vartill inkomsten hänför sig, eller

eljest om det framstår såsom uppenbart

att inkomsten hänför sig till kortare

tid.

Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits

av den ena av två makar,

övertagits av den andra maken, skall

denne, om han så yrkar, anses hava

bedrivit jordbruket eller rörelsen

jämväl under den förstnämnda makens

innehav av förvärvskällan, under

förutsättning att makarna då voro

samtaxerade eller, därest andra

maken haft inkomst, skulle hava

samtaxerats. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning när andel i

handels- eller kommanditbolag, som

ägts av den ena av två makar, övertagits

av den andra maken samt när

jordbruk, rörelse eller andel i bolag

i samband med den ena makens död

övertagits av andra maken, och denne

var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stadgas

om makar skall i tillämpliga delar

gälla även skattskyldiga, vilka

samtaxeras utan att vara gifta.

Vid skatteberäkning enligt 1 § skall

oskift dödsbo och den avlidne anses

som en och samma skattskyldig.

2. Till ledning — — — följande

exempel:

En skattskyldig — — — 16 140

kronor.

Eftersom enligt — --ackumu
lerade

inkomsten.

Vid skatteuträkningen--— ac
kumulerade

inkomsten.

Den del av den ackumulerade inkomsten,

som vid skatteberäkningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

(Nuvarande lydelse)

Kan utredning icke förebringas

om det antal år, vartill ackumulerad

inkomst hänför sig, skall jämlikt 1 §

andra stycket skatteberäkningen ske,

som om inkomsten hänfört sig till

tre år. Denna bestämmelse skall dock

icke äga tillämpning exempelvis i sådana

fall, då en skattskyldig vid avgång

från tjänst uppbär ett engångsbelopp

såsom ersättning för årlig

pension. I dylika fall skall den ackumulerade

inkomsten i allmänhet anses

hänföra sig till tio år.

Om en

terna.

(Föreslagen lydelse)

hänföres till ett tidigare taxeringsår,

skall i förekommande fall avrundas

nedåt till helt hundratal kronor, varvid

överskjutande belopp hänföres

till det taxeringsår, då den ackumulerade

inkomsten tages till beskattning.

Den beskattningsbara inkomsten

skall upptagas till O kronor för sådant

taxeringsår, då taxering ej

åsatts på grund av att den skattskyldige

ändrat räkenskapsår eller icke

varit här i riket bosatt.

hänförliga intäk
-

Har skattskyldig under ett taxeringsår

på grund av omläggning av

räkenskapsår åsatts taxeringar för

två beskattningsår, skall vid fördelning

av den ackumulerade inkomsten

så anses som om de båda taxeringarna

hänföra sig till skilda taxeringsår.

Om skatteberäkning enligt 1 § påkallas

för ackumulerad inkomst i

viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen

omfatta all ackumulerad inkomst,

som uppkommit i förvärvskällan.

Däremot äger skattskyldig

från skatteberäkningen undantaga

ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla.

Om en--— hänförliga intäk
terna.

till 2 §.

Vid beräkning av nettobeloppet av

ackumulerad inkomst skall intäkt av

skogsbruk i förekommande fall minskas

med till intäkten hänförligt avdrag

enligt 22 § 1 mom. andra eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tredje stycket kommunalskattelagen,

i den mån sådant avdrag medgivits

vid inkomsttaxeringen.

I fråga om intäkt genom avyttring

av tillgång, vilken kan vara föremål

för vårdeminskningsavdrag, skall såsom

nettobeloppet av ackumulerad

inkomst i regel anses köpeskillingen

efter avdrag för tillgångens i beskattningsavseende

oavskrivna värde. Motsvarande

skall gälla vid avyttring av

sådan patenträtt eller liknande rättighet,

som är att anse såsom vara i

rörelse.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad

inkomst genom avyttring av andra

varor eller produkter i rörelse än i

nästföregående stycke sista punkten

sägs skall anses dold reserv i lagertillgångarna

vid beskattningsårets ingång.

Den dolda reserven skall i regel

beräknas till skillnaden mellan, å

ena sidan, det lägsta av tillgångarnas

anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde

efter avdrag i förekommande

fall för inkurans samt, å

andra sidan, deras bokförda värde vid

nämnda tidpunkt. Vid avveckling av

byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse

eller annan rörelse avseende yrkesmässig

handel med fastigheter

ävensom penningrörelse skall dock

såsom dold reserv i regel anses skillnaden

mellan tillgångarnas verkliga

värde vid beskattningsårets ingång

och deras bokförda värde vid samma

tidpunkt.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad

inkomst genom avyttring av varor

(inklusive djur) och produkter i jordbruksfastighet

skall anses dold reserv

i tillgångarna vid beskattningsårets

ingång. Den dolda reserven skall

i regel beräknas till skillnaden mellan

tillgångarnas verkliga värde och

deras bokförda värde vid nämnda tidpunkt.

Har den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen å lagret frångåtts

vid inkomsttaxeringen, skall vid beräkning

av dold reserv i stället för

bokfört värde användas det i beskattningsavseende

gällande värdet.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 114

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

till 3 §.

Vad i 3 § första stycket sägs angående

intäkt av jordbruksfastighet

genom upplåtelse av nyttjanderätt

skall icke gälla beträffande upplåtelse

av rätt att avverka skog.

Vad i 3 § 2 mom. vid 3) sägs angående

intäkt av jordbruksfastighet

genom upplåtelse av nyttjanderätt

skall icke gälla beträffande upplåtelse

av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse

av hyresrätt anses jämväl vad skattskyldig

erhåller för att han flyttar

från lokal, använd i rörelsen.

Med skadestånd eller annan i 3 §

3 mom. vid 3) omförmäld ersättning

avses i första hand sådan ersättning

för inkomstbortfall som erhålles

med anledning av exempelvis

stadsplanering eller gatureglering.

Härmed likställes frivilligt överenskommen

ersättning, vilken avtalats

under sådana förhållanden att möjlighet

till tvångsåtgärder förelegat om

frivillig uppgörelse ej träffats.

Vid tillämpning av bestämmelserna

i 3 § 2 mom. vid 6) och 1) och

3 § 3 mom. vid 5) skall med avyttring

likställas förlust av tillgång, därest

ersättning på grund av skadeförsäkring

utgått och ersättningen icke föranlett

avdrag för avsättning till särskilda

investeringsfonder för förlorade

inventarier och lagertillgångar.

Skatteberäkning för ackumulerad

inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 7) samt

3 § 3 mom. vid b) och 5) får ske endast

under förutsättning

att vid beskattningsårets utgång

kvarvarande, icke avyttrade inventarier

och varor — frånsett tillgångar

som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats

— åro av allenast obetydlig

omfattning,

att vid nämnda tidpunkt icke

kvarstår avsättning, som skett till lagerregleringskonto

eller som, till ersättande

av avyttrat fartyg eller till

ersättande av förlorade tillgångar i

verksamheten, skett till särskilda investeringsfonder

för avyttrat fartyg

eller för förlorade inventarier och lagertillgångar,

samt att, såvitt avser rörelse,

den skattskyldige icke under beskattningsåret

börjat ny rörelse, som med

hänsyn till varusortiment eller lik
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1li år 1962

11

(Föreslagen Igdelse) (Nuvarande lydelse)

nande kan anses utgöra fortsättning

av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke

sägs skall som förutsättning för skatteberäkning

för ackumulerad inkomst

vid upplåtelse av rörelse gälla,

att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens

avveckling.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst,

som åtnjutits under tidigare beskattningsår än det för vilket taxering

i första instans verkställes år 1962.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951

(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att

av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Riksskattenämnden må, därest sådant

för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna

besked på förhand (förhandsbesked)

angående viss fråga, som avser sökandens

taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt

eller ersättningsskatt. Förhandsbesked

må ock meddelas i fråga

som nu nämnts, därest detta finnes

vara av vikt för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning.

Vad ovan---av fastigheten.

Om rätt---allmän varuskatt.

(Föreslagen lydelse)

§■

Riksskattenämnden må, därest sådant

för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna besked

på förhand (förhandsbesked)

angående viss fråga, som avser sökandens

taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt

eller ersättningsskatt, ävensom

viss fråga rörande tillämpningen av

förordningen angående beräkning av

statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst. Förhandsbesked må ock

meddelas i frågor som nu nämnts,

därest detta finnes vara av vikt för

enhetlig lagtolkning eller rättstilllämpning.

Vad ovan---av fastigheten.

Om rätt---allmän varuskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 1 S se 1960: 369.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ls proposition nr lli år 1962

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 49 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

49 §.

» mom. Skattskyldig, som anfört

besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds

eller skattedomstols beslut

rörande taxering, må beviljas

anstånd med inbetalning av skatt på

grund av taxeringen, därest vederbörande

taxeringsintendent i yttrande

över den skattskyldiges framställning

om anstånd förklarat sig icke hava

något att erinra mot bifall, helt eller

delvis, till densamma. Anstånd må

avse skatt till belopp, som betingas av

taxeringsintendentens yttrande.

Har skattskyldig---— i fråga.

Anståndet skall gälla till dess två

månader förflutit från dagen för

prövningsnämndens eller vederbörande

skattedomstols beslut i anledning

av besvären.

49 §.

1 mom. Skattskyldig, som anfört

besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds

eller skattedomstols beslut

rörande taxering, må beviljas

anstånd med inbetalning av skatt på

grund av taxeringen, därest vederbörande

taxeringsintendent i yttrande

över den skattskyldiges framställning

om anstånd förklarat sig icke

hava något att erinra mot bifall, helt

eller delvis, till densamma. Under

enahanda förutsättning må skattskyldig,

som hos prövningsnärnnd gjort

ansökan om skatteberäkning för ackumulerad

inkomst eller som anfört

besvär över prövningsnämnds eller

skattedomstols beslut angående dylik

skatteberäkning, beviljas anstånd

med inbetalning av skatt på grund av

taxering, varigenom den ackumulerade

inkomsten tages till beskattning.

Anstånd må avse skatt till belopp,

som betingas av taxeringsintendentens

yttrande.

Har skattskyldig —--— i fråga.

Anståndet skall gälla till dess två

månader förflutit från dagen för

prövningsnämndens eller vederbörande

skattedomstols beslut i anledning

av besvär eller ansökan som i

första stycket avses.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 49 § 1 mom. e957: 70.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr llt år 1962

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari

1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Lindström,

Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, av Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade bestämmelser

om ackumulerad inkomst, m. m. samt anför därvid följande.

I. INLEDNING

För att lindra den progressiva beskattningen av ackumulerade inkomster

antog 1951 års riksdag en särskild förordning i ämnet (nr 763). Tankegången

bakom förordningens bestämmelser var att skatten inte skulle beräknas

till högre belopp än som skulle ifrågakommit, om de belopp som ingår

i den ackumulerade inkomsten beskattats de år under vilka de intjänats

eller å vilka de eljest belöpt. De åsyftade bestämmelserna fick i viss mån

karaktär av försökslagstiftning. Avsaknaden av erfarenhet manade även till

en viss försiktighet vid avgränsningen av de fall, varpå förordningen gjordes

tillämplig. Det har också i den praktiska tillämpningen visat sig att fall,

som rimligen borde omfattas av förordningen, med dennas nuvarande utformning

kommit att falla utanför tillämpningsområdet.

Då med hänsyn härtill en översyn av bestämmelserna mot bakgrund av

vunna erfarenheter borde komma till stånd, tillkallade jag med stöd av

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 oktober 1958 regeringsrådet, numera

presidenten i kammarrätten G. T. Hedborg, direktören E. G. Bergqvist, juris

doktorn E. B. T:son af Klercker samt numera lagbyråchefen i finansdepartementet

S. V. Lundell såsom sakkunniga med uppdrag bl. a. att verkställa

en översyn av bestämmelserna om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst. Sedan Hedborg efter egen framställning den 3 juni 1960

entledigats från sitt uppdrag utsågs Lundell att såsom ordförande leda de

sakkunnigas arbete. I direktiven för de sakkunniga framhöll jag bl. a. att

utredningen borde ha en teknisk karaktär.

De sakkunniga, som antagit benämningen skatteutredningen angående

ackumulerad inkomst m. m., har med skrivelse den 31 oktober 1961 överlämnat

betänkande (SOU 1961:56) med förslag till ändrade bestämmelser

om ackumulerad inkomst. Förslaget innebär i huvudsak en utvidgning av

tillämpningsområdet inom ramen för den nuvarande lagstiftningens grun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

der såvitt angår inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet. I

övrigt har utredningen genom ytterligare anvisningar till förordningens

bestämmelser sökt förtydliga desamma i syfte att underlätta tillämpningen

av lagstiftningen. Utredningsmännen är enhälliga.

Vid betänkandet fogade författningsförslag torde såsom Bihang få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening,

Sveriges redareförening, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund,

Sveriges fastighetsägareförbund, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

akademikers centralorganisation, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Föreningen Auktoriserade revisorer, Sveriges advokatsamfund,

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska uppfinnareföreningen och

Svenska företagares riksförbund. Härvid har Sveriges industriförbund och

Svenska försäkringsbolags riksförbund åberopat ett av näringslivets skattedelegation

avgivet utlåtande, medan Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

Landsbygdens folk hänfört sig till ett av lantbrukets skattedelegalion

upprättat yttrande.

I remissyttrandena vitsordas allmänt alt de erfarenheter, som gjorts rörande

de nuvarande bestämmelserna om ackumulerad inkomst, motiverat en

översyn av desamma. Samtliga remissinstanser har sålunda ställt sig positiva

till utredningens förslag och i princip tillstyrkt desamma.

II. GÄLLANDE BESTÄMMELSER OM ACKUMULERAD

INKOMST, M. M.

Tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna om ackumulerad inkomst

kan sägas grundas på uppfattningen, att den statliga inkomstskattens progressivitet

— med hänsyn till att skatteskalorna får anses vara uppbyggda

med tanke på skattskyldiga med i huvudsak jämna inkomster — kommit att

verka oskäligt hård beträffande skattskyldiga med starkt varierande inkomster.

Från denna utgångspunkt fann sig 1944 års allmänna skattekonnnitté

vid utarbetandet av sitt förslag i ämnet (SOU 1949: 9) i första hand böra

överväga olika möjligheter att genom generella bestämmelser mildra de

ogynnsamma verkningarna av skatteprogressionen vid ojämna inkomster

överhuvud taget. Då kommittén emellertid ansåg sig av arbetstekniska skäl

inte ha möjlighet att inom rimlig tid lösa problemet i hela dess vidd, inskränkte

sig kommittén till att framlägga förslag till lösning av de spörsmål

som kommittén fann mest trängande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

EU sådant spörsmål var enligt kommitténs uppfattning beskattningen i

sådana fall, då under ett beskattningsår åtnjuten inkomst intjänats eller

eljest motprestation i någon form lämnats under ett flertal år, d. v. s. vad

som benämnes ackumulerad inkomst.

Inkomst av denna art borde enligt kommitténs mening i princip beskattas

som om den influtit under de år den i verkligheten hänförde sig till. Sak

samma måste enligt kommittén anses gälla om inkomsten utgjorde verklig

eller beräknad ersättning för inistade inkomster under flera år. Så snart

fråga var om dylik ackumulerad inkomst, varmed kommittén alltså avsåg

på en gång influten inkomst, som hänförde sig till minst två år, vilka föregått

eller följde efter beskattningsåret, var enligt kommittén ur rättvisesynpunkt

en begränsning av progressionens verkningar särskilt angelägen.

I detta sammanhang anmärkte kommittén att densamma, såsom synes av

det sagda, använde begreppet ackumulerad inkomst i jämförelsevis snäv bemärkelse.

För att ackumulerad inkomst enligt denna definition skall föreligga

måste inkomsten hänföra sig till minst två år. Den omständigheten att

exempelvis tantiem för ett visst beskattningsår blir tillgänglig för lyftning

först följande år eller eljest inkomst av tjänst eller av tillfälligt uppdrag

blir tillgänglig för lyftning först året efter det då inkomsten intjänats innebär

således, enligt denna definition, icke någon ackumulering. I förordningen

har begreppet ackumulerad inkomst givits samma innebörd som den av

kommittén avsedda.

Eftersom det gällde ett korrektiv mot den progressiva beskattningens

veikningar, begränsades bestämmelserna till att avse endast fysiska personer,

oskifta dödsbon och familjestiftelser. De proportionellt beskattade berördes

med andra ord ej av lagstiftningen.

Såsom av det anförda framgår avses med ackumulerad inkomst i förordningens

mening sådan inkomst som uppburits eller eljest åtnjutits under ett

år men som i själva verket hänför sig till två eller flera beskattningsår.

Det är härvidlag likgiltigt om dessa år ligger i tiden före eller efter det beskattningsår,

under vilket den ackumulerade inkomsten åtnjutits.

Tillämpningsområdet

Den inledande bestämmelsen i förordningens 1 § om skatteberäkning för

ackumulerad inkomst har givits en i och för sig generell räckvidd.

Enligt skattekommitténs mening fanns i princip ingen anledning att begränsa

de ifrågasatta reglerna till viss eller vissa inkomstarter, eftersom

inom dem alla kunde förekomma fall av ackumulerad inkomst. Emellertid

skulle det enligt kommitténs uppfattning möta oöverkomliga praktiska svårigheter

att låta samtliga de fall av ackumulerad inkomst, som förekom inom

inkomst av rörelse, bli föremål för skattelindring. Kommittén hade därför

sett sig nödsakad föreslå, att de nya bestämmelserna, såvitt angick inkomst

av rörelse, endast skulle tillämpas i följande fall, nämligen beträffande

1) inkomst genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig och därmed jämförlig

verksamhet;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 11A år 1962

2) inkomst vid avyttring av varumärke, firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur;

3) inkomst vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av för

stadigvarande bruk avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke

vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till byggnad; samt

4) vad som influtit vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse,

av i rörelsen befintliga varor och produkter, dock endast i den mån det

influtna beloppet överstiger varornas eller produkternas i räkenskaperna

upptagna värde.

Även i fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet förordade skatlekommittén

en viss begränsning beträffande tillämpningen. Realisationsvinst

kunde enligt kommittén visserligen i regel likställas med ackumulerad

inkomst, men eftersom realisationsvinster dock mycket ofta icke utgjorde

ackumulerad inkomst och då det i det särskilda fallet torde vara förenat

med avsevärda svårigheter att avgöra, huruvida ackumulerad inkomst

förelåg eller icke, föreslog kommittén att realisationsvinst skulle undantagas

från den ifrågasatta förordningens tillämpning. Frågan hade därjämte

enligt vad kommittén framhöll kommit i ett annat läge genom de av kommittén

samtidigt föreslagna nya reglerna för realisationsvinstbeskattningen,

därvid kommittén åsyftade den efter innehavstiden fallande skalan för vinsternas

beskattning. Om dessa regler lagfästes, blev nämligen enligt kommittén

frågan om lindring av progressionen vid beskattning av realisationsvinst

mindre aktuell.

I den sedermera genomförda lagstiftningen bibehölls de av skattekommittén

föreslagna begränsningarna av tillämpningsområdet för reglerna om

ackumulerad inkomst, varjämte ytterligare inskränkningar infördes, nämligen

såvitt angår inkomst av jordbruksfastighet. I proposition nr 170 till

1951 års riksdag anfördes härom.

Därest all sådan till inkomst av jordbruksfastighet hänförlig intäkt, som

är att betrakta som ackumulerad inkomst, skulle kunna bliva föremål för

särskild skatteberäkning, torde såsom i vissa remissyttranden framhållits

det icke bliva möjligt att i praktiken tillämpa de föreslagna bestämmelserna

med hänsyn till den ökning av beskattningsmyndigheternas arbetsbörda, som

skulle bliva följden. Visserligen ha de ifrågavarande remissinstanserna gjort

sina bedömningar med utgångspunkt från den av kommittén föreslagna

spärregeln; även om spärregeln anordnas på sätt jag förut föreslagit, torde

det emellertid vara nödvändigt att begränsa skattelindringsmöjligheterna för

jordbruksintäkter, om icke arbetsbördan skall bliva taxeringsmyndigheterna

övermäktig. Kommittén bar utgått från, att ackumulerad inkomst vid

beräkning av inkomst av jordbruksfastighet huvudsakligen kunde förekomma

beträffande intäkt av skogsbruk, samt mera undantagsvis i samband

med inlösen av arrenderätter och dylikt. Kommittén har emellertid

föreslagit, att all till skogsintäkt hänförlig ackumulerad inkomst skulle kunna

bliva föremål för särskild skatteberäkning. Detta förslag bär dock i remissyttrandena

mött så starka betänkligheter av olika slag, att det synes

nödvändigt med en begränsning av bestämmelsernas tillämpningsområde.

Enligt min mening bör därför särskild skatteberäkning ifrågakomma beträffande

till jordbruksfastighet hänförlig ackumulerad inkomst endast då så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 dr 1962

17

dan inkomst uppkommer vid försäljning av skog i samband med marken,

vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt mot engångsersättning

eller i samband med expropriation eller liknande tvångsåtgärder. En dylik

begränsning torde för övrigt icke medföra några egentliga nackdelar för

skogsägarna. Såsom länsstyrelsen i Västernorrlands län framhållit, står det

nämligen redan nu en skogsägare öppet att vid försäljning av skog genom

överenskommelse med virkesköparen fördela köpeskillingen på flera beskattningsår.

Enligt länsstyrelsens erfarenhet tillämpas detta förfaringssätt

också i stor utsträckning.

De sålunda förordade inskränkningarna genomfördes. På bevillningsutskottets

förslag (BevU 1951:62) utvidgades dock tillämpningsområdet

för förordningen om ackumulerad inkomst, i fall då inkomst

av jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, att avse

jämväl intäkt vid avyttring, i samband med upphörande av jordbruksdrift,

av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

är att hänföra till byggnad, ävensom av varor och produkter i jordbruksfastigheten,

dock endast i den mån det influtna beloppet överstiger

varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde. .Detsamma

gäller intäkt, då kreatursbesättning i sin helhet avyttras — utan att nyuppsättning

under beskattningsåret skett ■—- och detta även om avyttringen

skett utan samband med nedläggande av jordbruksdriften.

Genom den uppräkning som i enlighet med det nu återgivna skett i förordningens

3 § har den i 1 § angivna generella regeln rörande författningens

tillämpningsområde avsevärt begränsats. En mindre utvidgning av tilllämpningsområdet

har sedermera skett genom att ståndskogslikvid enligt

p. 9 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen likställts med likvid för

växande skog som avyttrats i samband med avyttring av marken (SFS

1959:127).

Skatteberäkningen

Tanken bakom förordningens bestämmelser är den att skatten på den ackumulerade

inkomsten inte skall beräknas till högre belopp än som skulle

ha påförts den skattskyldige, om den ackumulerade inkomsten beskattats

under de år, varunder den intjänats eller varå den eljest belöpt.

Är fråga omt ackumulerad inkomst i författningens mening, skall först

avgöras hur många år inkomsten är hänförlig till. Därvid har den spärrregeln

upptagits, att inkomsten inte får fördelas på mer än tio år. Det ligger

i sakens natur, att det är den skattskyldige, som har att utreda frågan

om hur många år inkomsten är att hänföra till. Kan tillförlitlig utredning

inte förebringas om antalet år, skall så anses som om inkomsten hänför

sig till tre år. Denna föreskrift innebär givetvis inte, att om det är uppenbart

att inkomsten hänför sig till exempelvis minst sex år, men det är oklart

om antalet år i själva verket är sju, fördelningen skall ske på tre år. Fördelningen

torde i sådant fall böra ske på sex år. — Oklarhet i frågan huruvida

inkomsten belöper på ett eller två år kan naturligtvis inte heller åbe
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1962

ropas som skäl för en fördelning på tre år. Däremot synes bestämmelsen

kunna tolkas så, att, om tvekan råder huruvida inkomsten belöper på två

eller tre år, inkomsten skall anses hänförlig till tre år.

Från regeln att den ackumulerade inkomsten i brist på utredning skall

fördelas på tre år har stadgats undantag för sådana och liknande fall, då

cn skattskyldig vid avgång från tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning

för årlig pension. I dylika fall skall fördelning i allmänhet ske på

tio år, såvida inte klart framgår att utbetalningen avser pension för ett

mindre antal år.

Såsom bestämmelserna utformats möter intet hinder att i det för skatteberäkningen

avgörande antalet år inräkna år, som ligger i tiden mer än tio

år före eller efter det beskattningsår, varunder inkomsten influtit. Så kan

bli aktuellt att göra, när längre avbrott skett i den verksamhet, för vilken

den ifrågavarande inkomsten utgör ersättning.

Skattelindringen åstadkommes på så sätt, att den statliga inkomstskatten

på ackumulerad inkomst beräknas som om inkomsten upptagits med lika

stora delar under beskattningsåret och så många av de närmast föregående

beskattningsåren, att inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år

vartill den hänför sig. Även om den skattskyldige kan visa att en större del

av inkomsten hänför sig till något visst år än som framkommer vid en likformig

fördelning, skall inkomsten likväl fördelas lika å de olika åren. Avsikten

med förordningen är att genom ett schablonmässigt förfarande undvika

en oskäligt hög beskattning. Någon exakt överensstämmelse med den

skatteberäkning, som skulle ägt rum, om inkomsten beskattats de år, till

vilka den hänför sig, har inte eftersträvats.

Har man konstaterat att den ackumulerade inkomsten hänför sig till

exempelvis sex år, fördelas densamma i sjättedelar. Vid beräkningen av den

statliga skatten för inkomst under det beskattningsår, då inkomsten influtit,

utgår man från — förutom annan inkomst som enligt allmänna regler

då skall beskattas-- en sjättedel av den ackumulerade inkomsten. Därjämte

göres en omräkning av statsskatten för ett vart av de fem närmast föregående

åren — och detta även om den ackumulerade inkomsten i själva verket

hänför sig till helt andra år än dessa — med utgångspunkt från den

vid vart och ett av dessa år fastställda beskattningsbara inkomsten med

tillägg av en sjättedel av den ackumulerade inkomsten. Man jämför den på

detta underlag framräknade statsskatten med den skatt som belöper å den

tidigare beskattningsbara inkomsten, beräknad efter den uttagningsprocent,

som gäller för det år då den ackumulerade inkomsten influtit. Skiilnadsbeloppen

för de fem åren lägges till statsskatten för inkomsten under det år,

då den ackumulerade inkomsten inflöt. Summan blir den statsskatt som

skall erläggas för detta beskattningsår.

Vid beräkningen av skatten på den fördelade ackumulerade inkomsten

beräknas skatten efter den uttagningsprocent som är bestämd för beräkning

av statsskatten å inkomst under det år, då den ackumulerade inkomsten

upptogs till beskattning.

Om den skattskyldige ett år har uppburit flera ackumulerade inkomster,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

fördelas var och en av dessa inkomster enligt de förut angivna reglerna.

Men skatteberäkningen skall ske på sammanlagda beloppet av de till varje

beskattningsår hänförliga intäkterna.

Man bryter alltså inte upp de tidigare taxeringarna — som vid eftertaxering

— utan håller sig endast till beskattningsbar inkomst. Om en feltaxering

har skett ett tidigare år med resultat att den beskattningsbara inkomsten

blivit för låg eller för hög, är det en sak som inte kan rättas till i detta

sammanhang; man bar endast att beakta den beskattningsbara inkomst som

fastställts, denna må vara felaktig eller ej. Om den skattskyldige ett visst år

inte blivit taxerad —- han har kanske vistats utomlands eller bar lågt om

räkenskapsår och därigenom »hoppat över» en taxering — lärer man, oaklat

uttrycklig reglering av fallet saknas, få räkna även delta år samt anse alt

den beskattningsbara inkomsten det året varit noll.

Skatteberäkning enligt förordningen om ackumulerad inkomst påverkar ej

förmögenhetsbcräkningen i fall som avses i 9 § tredje stycket förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Spärregeln

Enligt skattekommittcns förslag skulle skatteberäkning för ackumulerad

inkomst få ske endast därest den skattskyldiges statliga inkomstskatt därigenom

kom att nedbringas med minst 100 kronor och under förutsättning

tillika att den ackumulerade inkomsten uppgick till minst 3 000 kronor.

I propositionen framhölls emellertid att den av kommittén föreslagna

spärregeln inte var godtagbar. Den kunde inte anses tillräckligt effektiv och

skulle dessutom vid tillämpningen medföra onödigt arbete och betydande

olägenheter för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter. Det föreslogs

därför att spärregeln borde utformas på sådant sätt att såväl den skattskyldige

som taxeringsmyndigheterna utan mer ingående uträkningar kunde

konstatera, huruvida en ackumulerad inkomst var så stor att rätt till särskild

skatteberäkning förelåg. Enligt propositionen borde sådan skatteberäkning

kunna medgivas, då den ackumulerade inkomsten uppgick till minst

5 000 kronor och samtidigt utgjorde minst en tredjedel av den skattskyldiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. I propositionen anfördes härom

vidare.

Detta betyder alltså, att om den skattskyldige under året icke haft annan

inkomst än den ackumulerade, han är berättigad till särskild skatteberäkning

så snart inkomsten uppgår till 5 000 kronor. Har den skattskyldige under

året åtnjutit ackumulerad inkomst jämte annan inkomst till så stort belopp,

att den taxerade inkomsten utgör 30 000 kronor, föreligger rätt till särskild

skatteberäkning först om den ackumulerade inkomsten uppgår till

10 000 kronor. Vid mycket stora »ordinarie» inkomster erfordras med den av

mig föreslagna spärregeln, att jämväl den ackumulerade inkomsten uppgår

till ett förhållandevis stort belopp för att den särskilda skatteberäkningen

skall vinna tillämpning. Emellertid bör härvid beaktas, att med hänsyn till

att inkomstintervallerna i den övre delen av inkomstskatteskalan äro förhållandevis

stora, den särskilda skatteberäkningen över huvud icke kan få någon

större effekt om icke den ackumulerade inkomsten är relativt betydan
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

de. Jag anser sålunda, att den av mig förordade spärregeln å ena sidan icke

hindrar en tillämpning av den särskilda skatteberäkningen i sådana fall, där

billighetskrav göra en tillämpning därav önskvärd, medan spärregeln å andra

sidan effektivt tillgodoser kravet på att icke taxeringsorganisationen belastas

med merarbete utöver vad som direkt erfordras för vinnande av det

åsyftade resultatet.

Den sålunda föreslagna konstruktionen av spärren accepterades av bevillningsutskottet,

dock med den ändringen att den särskilda skatteberäkningen

skulle kunna äga ruin redan då den ackumulerade inkomsten uppgick

till lägst 4 000 kronor. I enlighet därmed utformades de gällande bestämmelserna.

Ansökningsförfarandet m. m.

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning för ackumulerad

inkomst, har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län,

där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår,

då inkomsten tages till beskattning.

Ansökan om tillämpning av skatteberäkning för ackumulerad inkomst

skall vara inkommen till vederbörande prövningsnämnds kansli före utgången

av det taxeringsår, då inkomsten tagits till beskattning.

Om ansökningen bifalles, skall länsstyrelsen avkorta eller restituera vederbörligt

skattebelopp. Om taxering, som inverkar på skatteberäkningen,

inte vunnit laga kraft, förklaras ansökningen vilande. Därefter har den

skattskyldige att inom ett år från det att slutligt utslag i taxeringsmålet

meddelats göra ny framställning till prövningsnämnden med anhållan

att den vilandeförklarade ansökningen skall upptagas till förnyad behandling.

Har prövningsnämnden verkställt skatteberäkning och har därefter prövningsnämnd,

kammarrätten eller regeringsrätten ändrat beskattningsbar inkomst,

varå skatten beräknats, eller eflertaxerat den skattskyldige, skall

prövningsnämnden på eget initiativ vidtaga därav betingad ändring i skatteberäkningen.

Om förutsättningar för en skatteberäkning föreligger först sedan sådant

beslut eller utslag meddelats, varom i nästföregående stycke talats, äger den

skattskyldige ingiva ansökan om skatteberäkning inom ett år från det beslutet

eller utslaget meddelats. Även för det fall att den ackumulerade inkomsten

senare höjts genom sådant beslut eller utslag äger skattskyldig inkomma

med ansökan om skatteberäkning inom tid som nyss sagts.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra

besvär hos prövningsnämnd, har lian rätt att tillika inom där angiven

tid inkomma med ansökan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt förordningen

ävensom beträffande rätten att föra talan över dylikt beslut skall

de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för

inkomst äga motsvarande tillämpning; dock får besvär inte föras över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökan vilande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

Slutligen må erinras om att riksskattenämnden enligt nu gällande bestämmelser

icke äger meddela förhandsbesked i frågor som rör förordningen

om ackumulerad inkomst.

Vissa statistiska uppgifter

I slutet av 1958 riktade utredningen till taxeringsintendenterna en förfrågan

om det ungefärliga antal fall, där en tillämpning av skaltebestämmelserna

rörande ackumulerad inkomst påkallats hos prövningsnämnderna.

Utredningen ansåg det önskvärt att erhålla informationer härom mot bakgrunden

av de farhågor som på sin tid hystes för att lagstiftningen skulle

åsamka taxeringsmyndigheterna ett avsevärt merarbete. I betänkandet lämnas

följande redogörelse för inkomna uppgifter.

I flertalet inkomna svar har uppgivits antalet ärenden rörande tillämpningen

av de ifrågavarande bestämmelserna under åren 1952—1958, d. v. s.

i stort sett den tid under vilken bestämmelserna varit i kraft, då svaret

avgavs. I några fall har ett avrundat antal för denna tidsperiod uppgivits och

i några fall har uppgivits endast antalet behandlade ärenden under en kortare

period, t. ex. åren 1957 och 1958. Även om det med hänsyn till angivna

omständigheter inte är möjligt att exakt ange det totala antalet sådana ärenden,

kan man likväl få en ganska god uppfattning av det ungefärliga totalantalet

ärenden hos samtliga prövningsnämnder under åren 1952—1958.

Detta antal kan beräknas till omkring 8 800. Därav belöper cirka 2 000 på

Stockholms stad, inemot 1 400 på Göteborgs och Bohus län samt cirka 700

på Malmöhus län. I de övriga länen varierar antalet ärenden mellan 100 och

300. Det genomsnittliga antalet ärenden under vart och ett av de ifrågavarande

åren uppgår till omkring 1 300 för hela riket. Genom kompletterande

uppgifter avseende åren 1959 och 1960 har framkommit att antalet hos

prövningsnämnderna behandlade ärenden angående ackumulerad inkomst

under dessa år utgjort respektive 1 642 och 1 937.

Av de sålunda inhämtade uppgifterna torde, enligt utredningens mening,

kunna dragas slutsatsen att, även om antalet ärenden rörande ackumulerad

inkomst ökat något under de senaste åren, behandlingen av dylika ärenden

inte i mera avsevärd grad belastat prövningsnämndcrnas arbete. Som jämförelse

kan nämnas att antalet av prövningsnämnderna under tiden 1/7 1959—

30/6 1960 avgjorda mål översteg sammanlagt 105 000.

Besvär till överinstanserna i mål angående dylik inkomst torde, enligt uLredningen,

ha anförts i ganska obetydlig omfattning. I regeringsrätten, där

man dock måste räkna med att eftersläpningen i målavverkningen ger en

mindre rättvisande bild, har hela antalet avgjorda sådana mål under åren

1955—1959 varit 33 stycken, därav 12 under 1958 och 9 under 1959.

Framställningar angående ändrade bestämmelser

Frågor rörande tillämplighetsområdet för bestämmelserna om ackumulerad

inkomst har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet genom i motioner

och interpellationer framförda yrkanden. I betänkandet lämnas å s. 30—

36 en redogörelse härför, till vilken torde få hänvisas. I redogörelsen återgives

även en framställning från riksskattenämnden om önskvärdheten av att ersättning

för hyresrätt måtte hänföras till ackumulerad inkomst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1962

III. UTREDNINGENS FÖRSLAG

Utredningen framhåller, att begreppet ackumulerad inkomst givetvis kan

användas i en betydligt mera vidsträckt mening än som avses i de nu gällande

bestämmelserna så att däri helt allmänt inbegripes det fallet att skattskyldig

under ett år uppbär flera inkomster, hänförliga till olika år. Häri

ingår alltså även de av 1944 års allmänna skattekommitté, såsom förut

nämnts, uteslutna fallen då tantiem eller annan tjänsteinkomst inflyter under

ett senare år än det under vilket inkomsten intjänats.

Utredningen konstaterar emellertid att en sådan utvidgning av begreppet

ackumulerad inkomst faller utanför ramen för det åt utredningen meddelade

uppdraget. I direktiven har nämligen uttalats, att utredningen skall

ha en teknisk karaktär, vilket, enligt utredningens mening, måste vara så

att förstå, att de allmänna principer och grunder, varå nuvarande bestämmelser

uppbyggts, i det väsentliga skall bibehållas. Det blir i huvudsak fråga

om att —- med beaktande härav — pröva, vilka jämkningar som kan ske

och anses påkallade för att lagstiftningens syfte skall bli bättre tillgodosett

än som varit fallet med författningens gällande utformning. Det blir också

fråga om förlydliganden och kompletteringar, betingade av de vid tillämpningen

vunna ex-farenheterna.

Utredningen understryker den sålunda föreliggande begränsningen av dess

uppdrag och framhåller att det alltså ej är tal om att mera allsidigt upptaga

hela skatteutjämningsproblemet till omprövning, något som f. ö., enligt

utredningens mening, skulle te sig mindre ändamålsenligt i ett läge, då hela

skattesystemets utformning är under omprövning genom den under år 1960

tillsatta allmänna skatteberedningen.

Det förslag utredningen framlägger avser i första hand en utvidgning av

tillämplighetsområdet för förordningen om ackumulerad inkomst såvitt avser

inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. Därjämte tar utredningen

upp frågor som gäller beräkningen av ackumulerad inkomst, fördelningstiden,

spärregelns avvägning, ansökningstiden m. m. Vidare föreslår utredningen

att riksskattenämnden skall äga meddela förhandsbesked i frågor

angående ackumulerad inkomst.

Det synes lämpligt att först behandla frågan om tillämplighetsområdet.

Bestämmelserna härom återfinnes i 3 § jämte anvisningarna till nämnda

paragraf. Det är främst mot förslaget i denna del som erinringar framförts

från remissinstansernas sida. Övriga ändringsförslag torde därefter kunna

upptagas till behandling i paragrafnummerordning. Sist upptages så frågan

om förhandsbesked.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

23

Tillämplighetsområdet

(3 § jämte anvisningar)

Utredningen

Utredningen erinrar om att — såsom framgår av den tidigare lämnade

redogörelsen för gällande bestämmelser — det vid förordningens tillkomst

ansågs möta praktiska svårigheter att låta samtliga fall av sådan ackumulerad

inkomst, som i princip omfattas av lagstiftningen, bli föremål för skattelindring.

På grund härav kringskars tillämpningsområdet väsentligt såvitt

avser inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet.

Skälet till att man sålunda begränsade bestämmelsernas tillämpningsområde

var i främsta rummet farhågor för att beskattningsmyndigheternas

arbetsbörda eljest skulle öka i alltför stor omfattning. Härtill kom att de

ifrågavarande bestämmelserna i viss mån hade karaktär av försökslagstiftning

samt att även avsaknaden av erfarenhet manade till en viss försiktighet

vid avgränsningen av de fall, å vilka förordningen gjordes tillämplig.

De erfarenheter som vunnits under den tid som förflutit sedan ikraftträdandet

av de gällande bestämmelserna bekräftar, framhåller utredningen,

vad som framhållits i utredningsdirektiven, nämligen att åtskilliga fall, som

rimligen borde omfattas av förordningen, med dennas nuvarande utformning

kommit att falla utanför tillämpningsområdet. Av svaren på förfrågningar,

som utredningen gjort hos taxeringsintendenterna och vissa näringsorganisationer,

framgår att iakttagelser rörande dylika brister gjorts inte

minst från taxeringsmyndigheternas sida. De fall som enligt de gjorda erfarenheterna

sålunda konstaterats falla utanför de gällande bestämmelserna,

ehuru starka skäl befunnits tala för att de i stället bort omfattas av desamma,

är, frainhålles i betänkandet, i huvudsak hänförliga till inkomst av

rörelse och till inkomst av jordbruksfastighet, d. v. s. de inkomstslag, beträffande

vilka tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst begränsats till ett antal uppräknade

fall. Det är därför inom området för dessa inkomstslag som utredningen föreslår

en utvidgning av förordningens tillämpningsområde.

Utredningen understryker att det enligt utredningens mening alltjämt

inte kan ifrågakomma att, såvitt gäller inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet,

överge den i den nuvarande förordningen använda uppräkningsmetoden

och i stället göra förordningen generellt tillämplig å all ackumulerad

inkomst inom dessa inkomstslag i likhet med vad som gäller övriga

inkomstslag, frånsett det beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

gjorda undantaget för realisationsvinster. Man återkommer nämligen

till intresset av att beskattningsmyndigheternas arbetsbelastning inte

ökas mer än som är rimligt. I den mån man utvidgar tillämpningsområdet

för bestämmelserna om ackumulerad inkomst — vilkas tillämpning redan

ur rent teknisk synpunkt är av förhållandevis komplicerad natur och där
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

för tidskrävande — måste utvidgningen likväl, framhåller utredningen, begränsas

till sådana fall som ur allmän synpunkt framstår som angelägna

och väsentliga.

Inkomst av rörelse

Ackumulerad inkomst vid avyttring av inventarier och varor

Allmänna synpunkter

Genom att rätten till särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst,

då det gäller inkomst vid avyttring av inventarier och varor, knutits till

villkoret, att intäkten erhållits i samband med överlåtelse av rörelse, har,

framhåller utredningen, lagstiftaren med andra ord givit uttryck för uppfattningen

att behov av särskild skatteberäkning inte ansetts föreligga i fråga

om sådan försäljning av inventarier eller varor som ägt rum under rörelsens

gång.

Även enligt utredningens mening framstår det som en riktig ståndpunkt

att en löpande försäljning av dylika tillgångar under rörelsens gång i princip

inte bör berättiga till skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Enligt

utredningen gör sig nämligen i sådana fall de tidigare åberopade praktiska

svårigheterna alltjämt gällande. Utredningen erinrar om svårigheten att

precisera beloppet av återvunna värdeminskningsavdrag, när försäljningen

endast omfattar visst eller vissa inventarier i rörelse med räkenskapsenlig avskrivning.

Man får, framhålles vidare i betänkandet, i detta sammanhang inte

heller glömma bort de olika möjligheter till resultatutjämning genom vinstreglerande

dispositioner, som står rörelseidkaren till buds och som ofta kan

i skattehänseende neutralisera den vinst som uppkommer vid en försäljning

under rörelsens gång.

Helt annorlunda är, konstaterar utredningen, läget när en person upphör

med sin rörelse. Den skattskyldige tvingas då att på en gång till beskattning

framtaga de vinstmedel i form av dolda reserver, vilka kan ha bildats

genom tidigare nedskrivningar av inventarier eller varor i rörelsen och vilka

dittills undgått beskattning. I detta läge finns oftast ingen möjlighet

att utjämna vinsterna genom vinstreglerande dispositioner. En dylik beskattning

på en gång av de ansamlade vinstmedlen i ett företag kan därigenom

bli mycket kännbar för den skattskyldige rörelseidkaren. Vid den

slutliga inkomstredovisningen i samband med rörelsens upphörande kan,

framhåller utredningen, i regel lättare än under rörelsens gång bedömas

vad som utgör ackumulerad inkomst. Då rörelsens överlåtande är det vanligaste

sättet för dess upphörande, är det därför naturligt att lagstiftaren i

den gällande förordningen knutit rätten till skatteberäkning för ackumulerad

inkomst i samband med de reservframtagningar, om vilka här är

fråga, till de fall då intäkten erhållits i samband med överlåtelse av rörelse.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

25

Emellertid förekommer, anför utredningen vidare, att rörelseidkare slutar

sin verksamhet på annat sätt än genom att överlåta rörelsen. Han kan

t. ex. på grund av sjukdom, ålderdom eller annan liknande orsak i förening

med svårigheter att finna en köpare av rörelsen helt enkelt lägga ned densamma.

Ett icke ovanligt fall är att rörelsen nedlägges i samband med att

affärslokalen överlåtes till en rörelseidkare, som driver helt annan verksamhet.

Vidare kan försäljning av inventarier och lager ske i samband

med att en rörelse utarrenderas. Behov av särskild skatteberäkning kan,

enligt utredningens mening, föreligga även vid överlåtelse, nedläggande eller

utarrendering av rörelsegren eller filial.

Utredningen tar därefter till närmare behandling upp de fall, där enligt

utredningens mening intäkt genom avyttring av inventarier och lager i samband

med upphörande av rörelse, rörelsegren eller rörelsefilial bör betraktas

som ackumulerad inkomst.

Nedläggande au rörelse

I den allmänna diskussionen har man, framhåller utredningen, kritiserat

alt de nuvarande bestämmelserna inte medger särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst, när en rörelse av olika anledningar nedlägges.

Utredningen anser för sin del att starka skäl talar för att rätten att erhålla

skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid avyttring av inventarieoch

lagertillgångar utsträckes att avse jämväl sådana fall, då rörelse nedlägges

utan att densamma överlåtes. Även i dessa fall kan den ackumulerade

inkomst som framtages bli betydande och beskattningen, om den enligt vanliga

regler sker på en gång, vara kännbar för den skattskyldige. Den progressiva

beskattningen kan, enligt utredningen, i denna situation verka särskilt

betungande, eftersom den skattskyldige ofta inte kan räkna med några

nämnvärda inkomster i fortsättningen. Utredningen anför därefter.

Ett nedläggande av rörelse kan vara antingen definitivt, t. ex. då en företagare

på grund av åldersskäl slutar sin verksamhet, eller också tillfälligt,

såsom då rörelseidkaren efter en längre eller kortare tids avbrott i verksamheten

avser att starta en ny likartad rörelse. De taxeringsintendenter, som

tillstyrkt att lagstiftningen om ackumulerad inkomst skall utvidgas till att

omfatta jämväl vinster i samband med nedläggande av rörelse, torde därvid

i regel ha åsyftat fall av definitivt nedläggande i här angiven mening. Emellertid

är det, som även framhållits i yttrandena, mången gång svårt för beskattningsmyndigheterna

att avgöra om fråga är om ett definitivt eller tillfälligt

nedläggande. Därtill kommer att — om reserver i lager och inventarier

framtages i samband med ett tillfälligt nedläggande av en rörelse —

samma behov av möjlighet till progressionsutjåmning föreligger som vid ett

definitivt upphörande av rörelsen. Utredningen har därför i princip inte ansett

sig böra göra någon skillnad mellan fall av definitivt och tillfälligt nedläggande

av rörelse. För att bestämmelserna om ackumulerad inkomst skall

bli tillämpliga vid ett nedläggande av rörelsen måste dock krävas, att nedläggandet

tagit sig uttryck i en utförsäljning av lager och inventarier, att

reserverna i dessa tillgångar framtages till beskattning samt att den skattskyldige

inte samma år startar en ny likartad rörelse som kan anses som en

fortsättning av den tidigare verksamheten. Beträffande vissa slag av rörelse,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b är 1!)62

t. ex. byggnadsrörelse, där det ligger i verksamhetens natur att innehavet av

lager och även inventarier växlar från tid till annan, måste dock krävas,

att fråga är om en slutlig avveckling av rörelsen. Utredningen har här endast

velat redovisa sin principiella inställning till dessa frågor, vilka i det

följande skall mera ingående behandlas.

Avvecklingen av en rörelse kan emellertid, framhåller utredningen, sträcka

sig över mer än ett beskattningsår. Indrivningen av utestående varufordringar

kan t. ex. ta viss tid. Ger omständigheterna vid handen att den

eller de försäljningar, som föranlett den skattskyldiges ansökan om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst, likväl utgör ett led i en pågående avveckling

av rörelsen, bör det förhållandet att det definitiva upphörandet

av rörelsen infaller efter beskattningsårets utgång, enligt utredningens mening,

inte i och för sig hindra en dylik skatteberäkning. Skatteberäkning

Tör ackumulerad inkomst bör dock, framhålles vidare, få ske endast beträffande

intäkterna under ett beskattningsår i samband med nedläggandet

och tidigast för det beskattningsår, då den väsentligaste delen av lagret

och inventarierna försålts och vid vars utgång återstående tillgångar liksom

reserverna i dessa är obetydliga. Visas det att försäljningarna under det

aktuella beskattningsåret omfattar praktiskt taget samtliga inventarie- och

lagertillgångar — frånsett sådant som rörelseidkaren avser att utrangera - bör detta, enligt utredningen, i regel vara tillräckligt för att indicera att

fråga är om ett nedläggande av rörelsen. Därefter anför utredningen.

Utredningen vill alltså understryka att skatteberäkning för ackumulerad

inkomst i princip får ske endast en gång i anledning av en och samma

avveckling av rörelsen. Härigenom undvikes komplikationer vid den framtida

beskattningen samt missbruk från den skattskyldiges sida. En sådan

princip bör vara ägnad att minska betänkligheterna mot att överhuvud

taget medgiva skatteberäkning för ackumulerad inkomst som framkommer

vid ett blott och bart nedläggande av rörelsen utan att densamma överlåtes.

Utredningen vill emellertid tillägga att, även om det skulle finnas risk för

att i något enstaka fall skatteberäkning för ackumulerad inkomst skulle

komma att medges, ehuru det senare skulle visa sig att någon verklig avveckling

av den skattskyldiges rörelse inte kommit till stånd, risken av en

sådan felbedömning enligt utredningens uppfattning inte bör stå hindrande

i vägen för den föreslagna utvidgningen av området för de nuvarande

bestämmelsernas tillämpningsområde. Här är dock endast fråga om att

åstadkomma en viss progressionsutjåmning.

Flyttning av rörelse

Utredningen tar därefter upp det fallet att en rörelseidkare flyttar sin

rörelse till annan ort eller till annan lokal. Även en sådan flyttning innebär,

framhåller utredningen, att den skattskyldige på ett eller annat sätt nedlägger

den rörelse han dittills hedrivit, och även i sådant fall kan det bli

fråga om att avgöra, om nedläggandet skett under sådana omständigheter

att han skall få rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Det är,

framhålles vidare, uppenbart att man vid bedömningen, här liksom eljest,

får skilja mellan olika fall. Utredningen understryker att, då här talas om

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1962

flyttning av rörelse, därmed inte åsyftas sådan rörelse, där det ligger i verksamhetens

natur att platsen för dess bedrivande växlar, vilket kan vara

fallet med t. ex. en byggnadsrörelse.

Om den skattskyldige blott nedlägger sin rörelse på den tidigare platsen

samt överför samtliga rörelsetillgångar till den nya lokalen eller orten för

att där fortsätta verksamheten uppkommer, konstaterar utredningen, icke

något problem ur förevarande synpunkt. Någon avyttring har då inte ägt

rum och någon reservframtagning i samband med flyttningen, som motiverar

skatteberäkning för ackumulerad inkomst, föreligger inte.

Annorlunda kan, framhålles i betänkandet, läget bli att bedöma, om den

skattskyldige i samband med flyttningen till den nya lokalen eller orten utförsäljer

i huvudsak samtliga rörelsetillgångar i form av lager och inventarier

ävensom eventuell hyresrätt. Igångsättes inte rörelsen på den nya

platsen under samma beskattningsår bör utförsäljningen, enligt utredningen,

anses som en avveckling av den före flyttningen bedrivna rörelsen. Följaktligen

bör, framhålles vidare, den skattskyldige i dylikt fall ha rätt att få

försäljningsvinsten behandlad som ackumulerad inkomst.

Utredningen erinrar om att med den nu nämnda situationen är att likställa

det fallet att den skattskyldige, i stället för att nedlägga rörelsen på

den tidigare platsen, överlåter själva rörelsen och samtidigt avyttrar tillgångarna.

I dylikt fall föreligger redan enligt nuvarande bestämmelser rätt

till skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

En utförsäljning av lager och inventarier kan emellertid, påpekar utredningen

vidare, framtvingas av att den fastighet eller den lokal, där verksamheten

bedrives, skall ombyggas. Även om rörelsen, när den i dylikt fall

ett senare beskattningsår återupptages, formellt sett drives i samma lokal

som tidigare, bör dock, enligt utredningens mening, i princip gälla vad som

sagts om rörelses nedläggande i samband med flyttning till annan lokal.

Upplåtelse (utarrendering) av rörelse

I betänkandet upptages därefter till behandling det fall, då en rörelseidkare

upplåter sin rörelse som ett led i avvecklingen av densamma.

Utredningen konstaterar, att det förhåller sig så — med hänsyn till de

nuvarande bestämmelsernas avfattning —- att en rörelseidkare, som av någon

anledning avvecklar rörelsen i olika etapper genom att han först upplåter

driften av densamma till annan person, varvid han säljer hela varulagret,

och därefter vid ett senare tillfälle, när ett eller flera år förflutit, överlåter

resten av rörelsetillgångarna, är betydligt sämre ställd beträffande möjligheten

att få skatteberäkning för ackumulerad inkomst än den som kan

på en gång överlåta rörelsen och tillgångarna däri. Eftersom de nuvarande

bestämmelserna tillåter skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid avyttring

av inventarie- och lagertillgångar endast om avyttringen sker i

anslutning till rörelsens överlåtande, innebär detta nämligen alt bestämmelserna

överhuvud taget inte kan tillämpas vid en avyttring av dylika

tillgångar som sker vid en upplåtelse av rörelsen. Detta är, framhåller de

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

sakkunniga, givetvis särskilt kännbart för den som i samband med upplåtelsen

avyttrar hela sitt varulager och på en gång måste skatta för försäljningsvinsten.

När han sedan säljer resten och definitivt avhänder sig

rörelsen, är vinsten kanske inte så stor att han liar någon större glädje av

den skatteberäkning för ackumulerad inkomst, som han då kan vara berättigad

till. Man kan, frainhålles i betänkandet, fråga sig om den sämre ställningen

för den som upplåter rörelsen är sakligt befogad och om inte bestämmelserna

om ackumulerad inkomst lämpligen bör utsträckas till att omfatta

även sådan avyttring av inventarie- eller lagertillgångar som äger rum

i samband med upplåtelse av rörelse. Utredningen anför.

Mot en sådan utvidgning av tillämpningsområdet talar det förhållandet

att rörelsens upplåtande till annan inte innebär en sådan avveckling av verksamheten,

som lagstiftaren avsett genom att i de nuvarande bestämmelserna

anknyta avyttringen till en överlåtelse av rörelsen och som den förevarande

utredningen också förutsatt, när det gällt rätt till skatteberäkning vid nedläggande

av rörelsen. Den diskuterade utvidgningen skulle därför i viss mån

framstå som ett avsteg från de för lagstiftningen eljest gällande principerna.

Emellertid kan man enligt utredningens mening inte bortse från att en

rörelseidkare, som upplåter sin rörelse till annan person och som därvid

avyttrar sina rörelsetillgångar, t. ex. varulagret, i flertalet fall avser att

avveckla rörelsen, ehuru han av särskilda skäl inte kunnat göra det på en

gång. Upplåtelsen kan i detta fall i realiteten anses jämställd med en

överlåtelse eller ett nedläggande av rörelsen. Genom upplåtelsen kan rörelseidkaren

sägas ha övergått till att driva en ny slags rörelse, där inkomsten

utgöres av arrende. Intresset av likställighet mellan de rörelseidkare, som

på olika sätt avvecklar sin rörelse, i fråga om möjligheterna att utjämna

skatten på den vinst som de erhåller, när de avyttrar den väsentligaste

delen av tillgångarna, talar därför enligt utredningens uppfattning i hög

grad för att låta bestämmelserna om ackumulerad inkomst bli tillämpliga

även vid avyttring i samband med upplåtelse av rörelse.

Frågan om ett sådant utsträckande av bestämmelsernas tillämpningsområde

kompliceras emellertid, framhålles i betänkandet, i viss mån av den

rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst, som de gällande bestämmelserna

medger skattskyldig vid avyttring av inventarie- och lagertillgångar

i samband med rörelsens överlåtande. Inför man nu en rätt till dylik

skatteberäkning jämväl vid avyttring i samband med upplåtelse av rörelse,

skulle följden bli, att den som avvecklar rörelsen etappvis genom att

törst upplåta rörelsen till annan och sedan efter någon tid överlåta rörelsen

kunde vid två tillfällen komma i åtnjutande av den förmån som skatteberäkning

för ackumulerad inkomst innebär.

För en rörelseidkare, som planerar att avveckla rörelsen genom att till en

början upplåta rörelsen till annan, innan lian definitivt överlåter densamma,

torde, uttalas i betänkandet, i praktiken den väsentliga inkomsten, som

är av betydelse för honom ur skattesynpunkt, i regel falla på upplåtelsetillfället,

eftersom man torde kunna utgå från att det i rörelsen befintliga

varulagret i allmänhet säljes vid detta tillfälle. Vad som därefter avyttras

vid det senare tillfälle, då överlåtaren definitivt släpper rörelsen, torde i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1962

flertalet fall inte lia så stor ekonomisk betydelse i jämförelse med den

första försäljningen.

Värdet av alt upphäva rätten till skatteberäkning vid den sista överlåtelsen

är därför enligt utredningens mening ur fiskalisk synpunkt ringa

och inskränkningen kan medföra en onödig komplicering av bestämmelserna.

Utredningen påpekar att, om tidrymden mellan upplåtelsen och den

definitiva överlåtelsen är kort, fördelen av den särskilda skatteberäkningen

vid överlåtelsetillfället kommer att minskas. En del av den ackumulerade

inkomsten vid fördelningen av densamma på det antal år, till vilket

den är hänförlig, kan nämligen då falla på toppen av den inkomst som den

skattskyldige erhöll, då han upplät rörelsen. Utredningen gör emellertid i

detta hänseende den reservationen att, om det vid den praktiska tillämpningen

skulle visa sig att den dubbla rätten till skatteberäkning för ackumulerad

inkomst i alltför hög grad leder till missbruk, en omprövning bör

komma till stånd.

En förutsättning för den skattskyldiges rätt att få skatteberäkning för

ackumulerad inkomst vid upplåtelse av sin rörelse bör enligt utredningens

mening vara, att den skattskyldige visar att upplåtelsen utgör ett led i

rörelsens definitiva avveckling. Några större krav på bevisningen torde dock

inte behöva ställas. En upplåtelse av rörelsen i förening med en avyttring

av varulagret får nämligen, enligt utredningen, normalt anses tala för att

det är fråga om en definitiv avveckling av rörelsen.

Överlåtelse m. m. av filial eller rörelsegren

Utredningen påpekar att — då enligt de nuvarande bestämmelserna skatteberäkning

för ackumulerad inkomst medges beträffande intäkt genom avyttring

av inventarie- och lagertillgångar »i samband med överlåtelse av

rörelse» —- det därmed inte är klart utsagt huruvida bestämmelserna i fråga

för sin tillämpning förutsätter att överlåtelsen avser rörelsen i dess helhet

eller om de är tillämpliga även när det gäller överlåtelse av en del av en rörelse,

l. ex. en filial eller en rörelsegren. Något uttalande i denna fråga finns,

konstaterar utredningen, inte i förarbetena och den rätta tolkningen får

därför anses vara en öppen fråga. Utredningens enkät bland taxeringsintendenterna

visar att deras meningar om de nuvarande bestämmelsernas

rätta innebörd i detta avseende är delade. Utredningen anför därefter.

Hur det än må förhålla sig med de nuvarande bestämmelserna har emellertid

utredningen vid sin översyn ansett sig böra ifrågasätta om inte en

överlåtelse av en filial eller en gren av en rörelse uttryckligen borde likställas

med överlåtelse av hela rörelsen. Med filial förstås här enligt vanligt språkbruk

en del av rörelsen som är lokalt avskild från huvudrörelsen, d. v. s. belägen

på annan plats inom samma ort eller å annan ort. Filialen, som oftast

avser försäljningsverksamhet, omfattar vanligen samma varusortiment som

huvudrörelsen. En rörelsegren behöver däremot inte vara lika lokalt avskild

som en filial. Den kan bedrivas i samma lokaler men avser antingen en verksamhet

som till arten skiljer sig från huvudrörelsens, såsom minutförsäljning

i förhållande till partiförsäljning, eller ock tillverkning eller försäljning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Knngl. Maj. ts proposition nr 1 li år 1962

av en annan typ produkter, varor eller tjänster än vad den övriga rörelsen

omfattar. Rörelsegrenens verksamhet är ofta organisatoriskt skild från den

övriga rörelseverksamheten. Däremot framstår varken filialen eller rörelsegrenen

som någon juridiskt självständig enhet.

Även om det kan framstå som ett avsteg från den eljest gällande huvudprincipen,

därest man likställer överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av filial eller rörelsegren med motsvarande avveckling av hela rörelsen, får

man enligt utredningens mening inte överdriva olägenheterna därav. Filialer

och rörelsegrenar utgör vanligen så pass fristående delar av en rörelse

att en överlåtelse eller annan avveckling av dylika delar ur rent

praktiska synpunkter bör kunna likställas med en överlåtelse av rörelsen

i dess helhet i Iråga om rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Utredningen förutsätter härvid att filialen är såväl lokalt som i övrigt

avskild irån huvudrörelsen. Även rörelsegrenen måste vara urskiljbar

irån huvudrörelsen. Enligt utredningens mening behöver man inte gå så

långt att man kräver separat bokföring tör filialen eller rörelsegrenen.

Däiest separat bokföring inte förekommer, måste emellertid filialens eller

rörelsegrenens bokföringsmässiga resultat kunna på ett betryggande sätt

beräknas på grundval av den för rörelsen gemensamma bokföringen. Av

bokföringen måste tydligt framgå vilka tillgångar som hör till filialen eller

rörelsegrenen. Det till filialen eller rörelsegrenen hörande lagret måste, betonar

utredningen, vara så avskilt, att anskaffningskostnaden för detta lager

lätt kan erhållas från inventeringslistorna. Om den skattskyldige ej annat

visar, får det bokförda värdet å lagret anses fördela sig å de olika lagren

i förhållande till deras anskaffningsvärden, i förekommande fall efter avdrag

för den inkurans som hänför sig till lagren i fråga. Kan tillfredsställande

bevisning om den ackumulerade inkomstens storlek förebringas med

ledning av bokföringen m. m. bör, framhåller utredningen, skatteberäkning

alltså kunna medges.

Ny rörelse startas samma beskattningsår m. m.

Om den skattskyldige under samma beskattningsår som en rörelse avvecklas

— avvecklingen må ha skett genom alt rörelsen överlåtits, upplåtits

eller nedlagts — börjar en ny rörelse som med hänsyn till varusortiment

m. m. kan anses utgöra en fortsättning av den tidigare rörelsen, är detta

enligt utredningens uppfattning att jämställa med det fallet alt reserver

framtages under rörelsens gång. I sådana fall bör särskild skatteberäkning

tör ackumulerad inkomst inte medgivas.

Däremot bör förordningen om ackumulerad inkomst, enligt utredningen,

bli tillämplig, om den nya rörelsen startas först ett följande beskattningsår.

I dylikt fall har reserverna i lager och inventarier inte kunnat utan beskattning

överflyttas i den fortsatta rörelsen. En verklig avveckling av den tidigare

rörelsen kan därför anses ha skett. Inte heller bör, enligt''utredningens

mening, det förhållandet att den skattskyldige samma år som en rörelse avvecklas

börjar en ny rörelse, som på grund av rörelsens art inte kan anses

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr Ut år 1962

som eu fortsättning av den avvecklade rörelsen, förhindra särskild skatteberäkning.

Då något samband inte föreligger mellan rörelserna, kan den tidigare

rörelsen i sådant fall anses som avvecklad.

Utredningen påpekar att — om den skattskyldige i samband med att en

rörelse avvecklas gör avsättning till investeringsfond för ersättande av lager

eller inventarier eller till lagcrregleringskonto — detta visar att fråga icke

är om en avveckling av rörelsen. Någon skatteberäkning för ackumulerad

inkomst kan då inte ifrågakomma.

Byggnadsrörelse o. d.

I vissa fall såsom då fråga är om byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse

eller yrkesmässig handel med fastigheter och värdepapper kan det, framhåller

utredningen, vara särskilt svårt att avgöra, huruvida en utförsäljning av

lager och inventarier utgör ett led i en slutlig avveckling av rörelsen. I en

dylik rörelse kan verksamheten nedgå eller under en kortare tid helt upphöra

utan att rörelsen därför är att anse som avvecklad. Här krävs således,

framhålles vidare, en särskild bevisning om att det gäller en verklig avveckling

av rörelsen. I betraktande kommer därvid sådant som att den skattskyldige

på grund av ålder eller på grund av övergång till annan verksamhet

inte kommer att fortsätta rörelsen. En uttrycklig förklaring från den

skattskyldiges sida, att han ämnar definitivt nedlägga rörelsen, och att han

sålunda, såvitt kan bedömas, inte i framtiden kommer att återupptaga

densamma, torde, enligt utredningens mening, under alla förhållanden böra

krävas. Utredningen fortsätter.

Utredningen har i detta sammanhang särskild anledning framhålla att

även en slulförsäljning på en gång av det markområde som återstår i en

tomtstyckningsrörelse kan innebära en avveckling eller ett upphörande av

rörelsen, om inte särskilda omständigheter talar emot ett sådant antagande.

Detta konstaterande göres med anledning av de motioner, som gjorts

i ämnet vid 1956 års riksdag och som redovisats i den föregående framställningen.

Frågan har berörts jämväl i några av taxeringsintendenternas

yttranden. Den ackumulerade inkomstens storlek genom en dylik slutförsäljning

av tomtmark blir givetvis en utredningsfråga i varje enskilt fall.

Till frågan om den ackumulerade inkomstens beräknande återkommer utredningen

i annat sammanhang.

I betänkandet konstateras därefter att vad nu sagts angående möjligheten

av skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid nedläggande av byggnadsrörelse

o. d. tar sikte uteslutande på sådana fall i vilka vederbörande

skattskyldig i princip avyttrat samtliga inventarie- eller lagertillgångar i rörelsen.

I den praktiska tillämpningen torde dessa fall, enligt utredningens

mening, inte vålla några större svårigheter. Sker nedläggelsen successivt

under en längre tid torde reservframtagningen ske under en följd av år och

följaktligen behov av skatteberäkning för ackumulerad inkomst i regel inte

föreligga.

Har den skattskyldige i samband med en överlåtelse eller nedläggning inte

avyttrat samtliga inventarie- eller lagertillgångar utan i stället behållit en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

del av dessa tillgångar, är detta, framhåller utredningen, givetvis något som

i och för sig närmast är ägnat att inge föreställningen att den skattskyldige

ämnar fortsätta rörelsen. Presumtionen härför är särskilt stark när det gäller

skattskyldiga, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller

annan yrkesmässig handel med fastigheter. I fråga om dessa kategorier visar

praxis, konstaterar utredningen, att även avyttring av en eller annan

fastighet, som behållits under ganska lång tid efter det den egentliga rörelseverksamheten

uppgivits vara nedlagd, ansetts skola beskattas såsom

inkomst av rörelse. Även andra liknande kategorier rörelseidkare torde,

enligt utredningen, finnas, vilkas omsättningstillgångar i rörelsen i del

längsta anses bibehålla denna sin karaktär. Dit hör t. ex. de som idkar handel

med värdepapper. Därefter anför utredningen.

För samtliga här berörda kategorier utgör med hänsyn till det sagda

angående tillgångarnas karaktär frågan om verksamhetens skattemässiga

avveckling ett speciellt problem, som även kan beröra frågan om rätten till

skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Den omständigheten att rörelseidkare

av det slag som här avses vid en försäljning behållit vissa tillgångar

behöver inte alltid utesluta att försäljningen haft samband med en avveckling

av rörelsen. Ett typexempel härpå erbjuder det inte ovanliga fallet att

en byggmästare, när han uppnått normal pensionsålder, beslutar sig för att

nedlägga sin byggnadsrörelse och i detta syfte säljer de fastigheter han haft

i rörelsen utom en faslighet som han behåller för eget bruk. I ett sådant

tall kan mycket väl vara fråga om ett definitivt nedläggande av byggnadsrörelsen.

Men man kan gå ett steg längre och ändra exemplet därhän, att

byggniästaren behåller två eller flera, kanske t. o. m. samtliga kvarvarande

fastigheter. Inte ens detta behöver utesluta möjligheten av att rörelsen

nedlagts. Så kan vara fallet om vederbörande upphör med den yrkesmässiga

byggnadsverksamheten för att i stället i fortsättningen helt ägna sig åt att

förvalta fastigheterna. Detta är inte ovanligt när det gäller hyresfastigheter.

Även inom andra områden kan liknande omläggningar av verksamheten tänkas

förekomma.

För att bestämmelserna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst

överhuvud taget skall bli tillämpliga även i fall som här åsyftas, avseende

byggmästare m. fl., då rörelse överlåtes eller nedlägges men den skattskyldige

likväl behåller samtliga eller vissa inventarie- eller lagertillgångar,

måste enligt utredningens mening förutsättas, att den skattskyldige vid den

vanliga inkomstbeskattningen blir beskattad för de intäkter, som han kan

sägas tillgodogöra sig genom att behålla tillgångarna i fråga. Tillgångarna

skall med andra ord ha uttagils ur den överlåtna eller nedlagda rörelsen.

Om de fortfarande är att skattemässigt betrakta såsom tillgångar i rörelse,

kan det inte vara fråga om överlåtelse eller nedläggande av rörelsen.

Utredningen påpekar att rådande praxis ger vid handen, att en beskattning

av de dolda reserverna i de vid en överlåtelse eller nedläggande av verksamheten

kvarvarande tillgångarna inte kan framtvingas mot den skattskyldiges

vilja. För skatteutredningens vidkommande har det emellertid varit

tillräckligt att konstatera att den skattskyldige, om han så önskar, enligt

nuvarande praxis bär möjlighet att, när han upphör med sin rörelse,

uttaga kvarvarande tillgångar ur rörelsen och i samband därmed framtaga

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 li år 1962

de dolda reserverna till beskattning. För den skattskyldige måste därför,

framhåller utredningen, ett starkt behov av skatteberäkning för ackumulerad

inkomst föreligga även i dylika fall. Utredningen fortsätter.

Behåller en byggmästare eller annan rörelseidkare av den kategori, det

här är fråga om, vissa inventarier eller lagertillgångar i samband med överlåtelse

eller nedläggande av sin rörelse och uppger han i samband därmed

till beskattning de dolda reserverna i de kvarvarande tillgångarna, bör den

skattskyldige enligt utredningens mening, om det tillika av omständigheterna

framgår att han inte tänker fortsätta rörelsen, kunna få tillgång till den

skatteutjämning genom skatteberäkning för ackumulerad inkomst, som enligt

nu gällande bestämmelser tillkommer skattskyldig som överlåter hela

sin rörelse. Det bör särskilt understrykas, att rätten till skatteberäkning

i det här avsedda fallet är helt beroende av att omständigheterna klart utvisar,

att fråga är om en definitiv avveckling av rörelsen, och av att de

dolda reserverna i samtliga kvarvarande tillgångar framtages till beskattning.

Avvecklingen skall med andra ord vara definitiv även i skattehänseende.

Detta innebär att skatteberäkning för ackumulerad inkomst får medgivas

endast och allenast det år, då den fullständiga avskattningen sker

vid inkomsttaxeringen.

Om man på detta sätt ökar möjligheterna till skatteutjämning, kan det,

enligt utredningens mening, antagas, att många byggmästare eller liknande,

som slutar sin rörelse, skall finna det med sina intressen förenligt att åstadkomma

också en skattemässig slutavveckling av rörelsen. Även för det allmänna

bör en sådan »avskattning», enligt utredningen, vara önskvärd. Än

större kan, framhålles vidare, behovet av skatteberäkning för ackumulerad

inkomst bli, om en »avskattning» av de kvarvarande tillgångarna göres

obligatorisk, när sådan skattskyldig upphör med sin rörelse eller lägger

om verksamheten till annan icke rörelsebetonad verksamhet. Frågan om en

dylik obligatorisk beskattning lärer enligt vad utredningen erfarit bli föremål

för övervägande av 1953 års skatteflyktskommitté vid dess pågående utredning.

Därefter anföres.

Beträffande andra rörelser än de nu avsedda bör, som tidigare framhållits,

särskild skatteberäkning i samband med rörelsens avveckling medgivas

endast för det beskattningsår, då avvecklingen fortskridit så långt att

de vid årets utgång eventuellt kvarvarande rörelsetillgångarna är av blott

obetydlig omfattning. Det kan svårligen tänkas att en rörelseidkare i allmänhet,

om han verkligen tänker avveckla rörelsen, behåller inventarie- och

lagertillgångar i sådan omfattning att de representerar ett mera betydande

värde. Vad som behålles kan vara t. ex. en personbil. Något behov av att i

ackumulerad inkomst få inräkna även reserver i från rörelsen uttagna resttillgångar

av detta sistnämnda slag finns därför enligt utredningens mening

inte. Drar den skattskyldige ut avvecklingen under flera år har han, som

även tidigare framhållits, möjlighet att sprida reservframtagningen på flera

år. När det gäller byggnadsrörelse och liknande rörelser ävensom penningrörelse,

kan däremot reserverna i kvarvarande tillgångar vara avsevärda.

Skall dessa reserver framtagas till beskattning, kan det för den skattskyldige

vara av stor betydelse att få räkna även dylik reservframtagning som

ackumulerad inkomst. Hur den ackumulerade inkomsten skall beräknas är

en fråga som utredningen skall återkomma till i annat sammanhang.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt Nr 114

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr JU år J962

Försäljning av fiskefartyg m. m.

Enligt utredningens mening bör det förhållandet, att en fiskare sålt sitt

enda fartyg och inte under beskattningsåret skaffat nytt fartyg eller tecknat

kontrakt om nytt fartyg, anses innebära ett sådant nedläggande av

rörelsen, som enligt utredningens förslag skall medföra rätt till särskild

skatteberäkning. Rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst i

dessa fall bör, enligt utredningen, kunna inläggas i den allmänna rätten

till dylik skatteberäkning vid överlåtelse eller nedläggande av rörelse, varför

någon uttrycklig föreskrift inte torde vara erforderlig. Det kan givetvis,

framhålles vidare, tänkas inträffa fall, då den skattskyldige efter ett eller

annat år återupptar verksamheten. Han får då anses ha startat ny rörelse

med de konsekvenser detta kan innebära i fråga om t. ex. fördelningstiden,

när han nästa gång avyttrar sitt fartyg. Utredningen fortsätter.

Såsom framhållits av taxeringsintendenten i Göteborgs och Bohus län i

hans uttalande i anledning av utredningens förfrågan, kan en fiskare som

sålt sitt fartyg givetvis välja att göra avdrag för avsättning till särskild investeringsfond

för avyttrat fartyg jämlikt 1959 års förordning om dylika

fonder. Det ligger i sakens natur att en fiskare som gör en sådan avsättning

inte kan samtidigt medges skatteberäkning för ackumulerad inkomst, eftersom

avsättningen indicerar att rörelsen ej nedlagts. Vad här sagts om fiskefartyg

gäller givetvis i lika mån beträffande innehavare av »enbåts»-rederier.

Utfallande försäkringsersättningar för förlorade tillgångar

Hittills har behandlats de normala fallen då ackumulerad inkomst uppkommer

genom avyttring av inventarie- och lagertillgångar i samband med

att en rörelse överlåtes eller på annat sätt avvecklas.

Ibland kan emellertid, framhåller utredningen, den ackumulerade inkomsten

bli framtagen utan att tillgångarna avyttras. Så är fallet om inventarieeller

lagertillgångarna förstöres t. ex. genom brand och rörelseidkaren i anledning

därav uppbär utfallande försäkringsbelopp. Nödgas rörelseidkaren

på grund av branden nedlägga rörelsen eller eljest avveckla densamma, inträder

här samma situation som om han avyttrat tillgångarna i samband med

avvecklingen. Den utfallande försäkringsersättningen utgör skattepliktig

intäkt, vilken är ackumulerad inkomst.

Enligt utredningens mening finns det ingen anledning att betrakta utfallande

försäkringsersättning annorlunda än en försäljningslikvid. Är omständigheterna

sådana att en försäljningslikvid, om tillgångarna i fråga

sålts, kan anses som ackumulerad inkomst, bör följaktligen, enligt utredningen,

även försäkringsersättning vid förstörelse kunna behandlas såsom

dylik inkomst. Så blir alltså fallet, om det framgår att den skattskyldige i

samband med t. ex. en brand, ett haveri etc. överlåter eller eljest avvecklar

sin rörelse. Detsamma gäller om försäkringsersättningen hänför sig till

tillgångarna i en filial som i anledning av försäkringsfallet avvecklas. För

att någon tvekan inte skall råda om att de ifrågavarande försäkringsersättningarna

är att behandla såsom ackumulerad inkomst, föreslår utredningen

en uttrycklig bestämmelse därom.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

35

Väljer skattskyldig i sådana fall som här avses att begagna sig av möjligheten

att verkställa avsättning enligt 1959 års förordning om särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar (s. k. eldsvådefonder)

bör däremot, enligt utredningen, skatteberäkning för ackumulerad

inkomst inte komma i fråga. En sådan avsättning tyder nämligen i

första hand på att den skattskyldige ämnar fortsätta rörelsen. En annan

sak är, framhåller utredningen, att en skatteberäkning för ackumulerad inkomst

kan bli aktuell, när de avsatta fondmedlen sedermera återföres till

beskattning.

Från investeringsfonder återförda belopp

Om den skattskyldige, i fall då avsättning till de särskilda fartygsfonderna

eller eldsvådefonderna gjorts, inte fullföljer sin avsikt att fortsätta rörelsen

och de avsatta medlen på grund härav återföres till beskattning, kan, enligt

utredningen, frågan om en skatteberäkning för ackumulerad inkomst åter

komma upp. De återförda fondmedlen motsvarar nämligen i själva verket

de dolda reserver, vilkas beskattning uppskjutits genom avsättningen.

Enligt utredningens uppfattning bör bestämmelserna om ackumulerad

inkomst göras tillämpliga å de belopp, som återförts till beskattning från

de särskilda investeringsfonderna. Häri inbegripes, framhålles vidare, givetvis

även belopp som återförts till beskattning jämlikt 1951 års förordning

med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersättande

av förlorade inventarier och lagertillgångar. Här som eljest bör, enligt

utredningen, förutsättningen vara att det av omständigheterna framgår att

den skattskyldige tänker avveckla sin rörelse. Däremot bör skatteberäkningen,

enligt utredningens mening, inte avse de räntebelopp som tillägges de

avsatta fondmedlen vid återföringen enligt de olika förordningarna. Skatteberäkningen

skall nämligen endast hänföra sig till de reserver som fanns

när avsättningen gjordes. Räntetillägget är, framhålles det, närmast en påföljd

som verkställes vid återföringen.

Utredningen har vidare övervägt, att som villkor för att återförd fondavsättning

skall räknas som ackumulerad inkomst kräva, att rörelsen bedrivits

under hela den tid fondmedlen funnits avsatta. Utredningen har dock inte

ansett det erforderligt att på dylikt sätt begränsa bestämmelsernas räckvidd.

Annan inkomst vid avveckling av rörelse än ersättning för

inventarier och varor

Hittills har behandlats endast inkomst som varit direkt eller indirekt hänförlig

till inventarier eller varor. Sådan inkomst är, framhålles i betänkandet,

att anse såsom ackumulerad när den realiseras i samband med att rörelsen

överlåtes eller på annat sätt avvecklas.

Givetvis finns det, framhåller utredningen vidare, även andra slags inkomster

som inflyter, när en rörelse avvecklas. Utredningen åsyftar här

bl. a. vinst vid försäljning av patenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet,

återvunna fordringsnedskrivningar och återbekomna garantiavsättning
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 11)62

ar och liknande. Utredningen avvisar emellertid tanken på att dylika inkomster

skall betraktas som sådan ackumulerad inkomst, vilken kan bli föremål

för särskild skatteberäkning. Det är, framhåller utredningen, angeläget

att inte försvåra de tillämpande myndigheternas arbete mera än som är

nödvändigt. Däremot anser utredningen att engångsersättning vid avlösning

av royalty i samband med avveckling av rörelse (rörelsegren eller rörelsefilial)

bör behandlas som ackumulerad inkomst. Vidare anser utredningen

att de nuvarande bestämmelserna bör göras tillämpliga å ersättning för hyresrätt.

Ackumulerad inkomst utan samband med avveckling av rörelse

Hyresrätter o. d.

Utredningen erinrar om att intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn

och andra liknande rättigheter av goodwills natur enligt gällande bestämmelser

är att hänföra till ackumulerad inkomst, varå förordningen är tilllämplig;

och detta oberoende av om överlåtelsen har samband med en försäljning

av själva rörelsen eller ej. Det bör emellertid, framhålles i betänkandet,

anmärkas, att de fall då goodwill överlåtes utan samband med en

samtidig försäljning av rörelsen eller en del av densamma torde vara sällsynta.

Det kunde därför, enligt utredningen, ifrågasättas om det inte ur systematisk

synpunkt är riktigare att, i likhet med vad som gäller beträffande

ersättningar vid avyttring av inventarier och varulager, även i fråga om ersättning

som erhålles för rättigheter av goodwills natur göra rätten till skatteberäkning

för ackumulerad inkomst beroende av att ersättningen erhållits

i samband med en avveckling av rörelsen. Utredningen har emellertid inte

ansett sig böra föreslå en sådan inskränkning av tillämpningsområdet för

de nu gällande bestämmelserna.

En dylik inskränkning är, enligt utredningens mening, med hänsyn härtill

inte heller påkallad beträffande ersättning för hyresrätt som utredningen

föreslår skola bli likställd med ersättning för goodwill med avseende å rätten

till skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Det kan visserligen, påpekas i betänkandet, sägas att ersättning för hyresrätt

inte alltid är ackumulerad till sin karaktär. Att det ändock ur flera synpunkter

är önskvärt att dylik ersättning får betraktas som ackumulerad

inkomst framgår, påpekar utredningen, bl. a. av att riksskattenämnden i

en till chefen för finansdepartementet ställd skrivelse hemställt om sådan

ändring av förordningens bestämmelser att dylik ersättning behandlas på

samma sätt som ersättning för goodwill. Även i de med anledning av utredningens

rundfrågor inkomna yttrandena från näringsorganisationernas sida

har man, framhålles vidare, allmänt ansett att hyresrätt borde jämställas

med goodwill i det hänseende varom nu är fråga.

Vissa ersättningar på grund av expropriation o. d.

I anslutning till frågan om hyresrätterna behandlar utredningen vissa andra

ersättningar, som kan stå hyresrättsersättningarna ganska nära. Enligt

utredningens mening bör med ersättning vid överlåtelse av hyresrätt järn
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Iiungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

ställas sådan ersättning, som skattskyldig erhåller för att han flyttar från

affärslokal. Utredningen föreslår vidare, att bestämmelserna om ackumulerad

inkomst därjämte bör få tillämpas i sådana fall, då en rörelseidkare på

grund av expropriation, rekvisition eller annan tvångsliknande anledning

nödgas vidkännas inkomstminskning och på grund därav uppbär engångsersättning.

De situationer det här är fråga om inträffar, framhåller utredningen,

oftast i samband med nya stadsplaneringar, gaturegleringar eller

saneringar. Rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör enligt

utredningens mening inte tillämpas alltför restriktivt. Därefter anföres.

Således bör med ersättning på grund av tvångsförfarande likställas ersättning

på grund av frivillig uppgörelse under sådana förhållanden att uppgörelsen

måste anses ha skett på grund av hetalarens möjlighet att, om frivillig

uppgörelse inte träffats, tillgripa expropriation eller annat tvångsförfarande.

Även engångsersättning på grund av avbrottsförsäkring bör kunna

likställas med de nyssnämnda ersättningarna. Beskattningen på en gång

av de ifrågavarande ersättningarna är särskilt kännbar för den skattskyldige,

eftersom de i regel aktualiserats av anledningar som varit oberoende

av den skattskyldiges åtgöranden. Det får därför anses skäligt att dessa ersättningar

får bli föremål för särskild skatteberäkning såsom för ackumulerad

inkomst. Det må framhållas att det för rätten till dylik skatteberäkning

beträffande dessa slags ersättningar inte kräves att rörelsen avvecklas.

Vissa andra till rörelse hänförliga intäkter

Inkomst av fria yrken

I betänkandet framhålles att i några av de med anledning av utredningens

enkät inkomna yttrandena diskuteras om och i vilken mån vissa andra intäkter

än de hittills berörda bör behandlas såsom ackumulerad inkomst. De

ifrågavarande intäkterna faller närmast inom området för gruppen »intäkt

genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet»,

vilken enligt den nuvarande förordningen räknas till ackumulerad inkomst.

I några yttranden har, framhålles det, påpekats, att frågan om förordningens

tillämplighet beträffande arkitektverksamhet är att bedöma olika

allteftersom man anser verksamheten jämställd med en vanlig rörelse, då

inkomsterna varierar med hänsyn till arbetets art och omfattning, eller man

anser verksamheten jämförlig med konstnärlig sådan. Utredningen anför i

denna fråga följande.

Det må till att börja med konstateras, att det ifrågavarande spörsmålet

beröris redan vid den nuvarande lagstiftningens införande. Sålunda hade

kammarrätten i sitt remissyttrande framhållit, att uttrycket »vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet» kunde vålla tveksamhet

vid tillämpningen samt att det därför syntes kunna uppstå ovisshet,

huruvida därunder skulle anses ingå advokatverksamhet, verksamhet

såsom arkitekt eller andra fria yrken. I propositionen uttalade departementschefen

med anledning därav att uttrycket i fråga överensstämde med

den terminologi, som användes i 27 § kommunalskattelagen, och därför

torde böra godtagas. Den motsvarande bestämmelsen i 27 § kommunalskattelagen

åsyftade alla fria yrken och bestämmelsen tillämpades även så i

praxis.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Utredningen säger sig förstå de betänkligheter som anförts mot att bestämmelserna

angående ackumulerad inkomst skall vara tillämpliga å alla

utövare av fria yrken utan avseende å de förhållanden under vilka verksamheten

bedrives. Utredningen fäster emellertid uppmärksamheten på att man

vid bestämmelsernas införande knappast torde ha avsett att bestämmelserna

utan vidare skulle avse all intäkt av yrkesmässigt bedriven verksamhet inom

de fria yrkena. En prövning måste ske från fall till fall i vad mån reglerna

om ackumulerad inkomst bör användas. Även om intäkt i verksamhet som

utövas av en advokat, arkitekt eller läkare i och för sig kan vara hänförlig

till ackumulerad inkomst, innebär detta, framhåller utredningen, inte att

anledning föreligger att tillämpa skatteberäkning för dylik inkomst blott

därför att inkomstens storlek växlar mellan olika år. Om det inte rör sig om

annat än normala växlingar, torde det nämligen i regel inte löna sig med

en sådan skatteberäkning. I en rörelse med många anställda torde, framhålles

vidare, särskild skatteberäkning endast undantagsvis böra ifrågakomma.

Däremot kan man, enligt utredningen, tänka sig att skatteberäkning sker

i det fallet att en arkitekt eller en advokat under flera år uteslutande ägnat

sig åt ett enda uppdrag och inte uppbär någon betalning härför förrän uppdraget

är slutfört, då han på en gång lyfter hela arvodet. Därefter anföres.

Förutom att han då är i samma situation som författaren, vilken i flera

år arbetat på sitt verk, erinrar hans ställning i detta fall om ett tjänsteförhållande

till uppdragsgivaren. Såsom inkomst av tjänst vore inkomsten utan

vidare underkastad bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Då emellertid

fall som det anförda inte torde vara alltför vanliga, torde enligt utredningens

mening endast mera undantagsvis finnas anledning att tillämpa

bestämmelserna om ackumulerad inkomst på inkomst av sådana fria yrken

som representeras av advokater, arkitekter, ingenjörer, läkare m. fl. Att

helt utesluta de angivna kategorierna från rätten att å sina inkomster få

använda dessa bestämmelser bör dock inte komma i fråga. Liksom hittills

bör det emellertid få ankomma på rättspraxis att lösa frågan om den närmare

gränsdragningen mellan vad som skall anses utgöra ackumulerad

inkomst och vad som skall anses falla utanför i fråga om hithörande slag

av inkomster.

Royalty

Beträffande royalty uttalar utredningen, att engångsersättning för royalty

bör kunna behandlas såsom ackumulerad inkomst dels i sådana fall, då

royaltyinkomsten är alt hänföra till intäkt av vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet, dels ock i de fall då engångsersättningen

utgör avlösning av royalty i samband med avveckling av rörelse

(rörelsegren eller rörelsefilial). I sådana fall, då engångsersättningen erhålles

under rörelsens gång, och fråga icke är om vetenskaplig e. d. verksamhet,

är det däremot enligt utredningens mening inte anledning att tilllämpa

bestämmelserna om ackumulerad inkomst.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år i 962

39

Inkomst av jordbruksfastighet

Skogsintäkter i allmänhet

Utredningen erinrar om att — vid tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna

om ackumulerad inkomst — en av de mest omdiskuterade frågorna

var i vad mån inkomst av skogsbruk skulle omfattas av bestämmelserna.

1944 års allmänna skattekommitté föreslog, såsom framgår av den

förut lämnade historiken, att all till skogsintäkt hänförlig ackumulerad

inkomst skulle kunna bli föremål för särskild skatteberäkning. Förslaget

mötte emellertid kritik hos remissinstanserna och i departementsförslaget

begränsades tillämpningsområdet för bestämmelserna såvitt avser skogsintäkter

till att omfatta endast intäkt av skogsbruk genom avyttring av växande

skog i samband med avyttring av marken. Enligt p. 9 av anvisningarna

till 21 § kommunalskattelagen inbegripes häri, såsom i tidigare sammanhang

nämnts, jämväl ståndskogslikvid. Därjämte kan emellertid skatteberäkning

för ackumulerad inkomst ifrågakomma i den mån sådan intäkt uppkommit

genom expropriation eller liknande tvångsförfarande. Utredningen

anför nu.

Frågan om skogsinkomsternas behandling såsom ackumulerad inkomst

kom därefter åter upp i samband med 1954 års lagstiftning om skogskonto.

Även då diskuterades möjligheterna att utvidga området för ackumulerad

inkomst så att däri skulle inbegripas jämväl inkomst genom försäljning av

skog utan samband med avyttring av marken. De taxeringstekniska svårigheterna

ansågs dock tala emot en sådan utvidgning. Man erinrade bl. a. om

de komplikationer som skulle uppstå, när skogsägare under flera år i rad

avyttrade avverkningsrätter eller skogsprodukter, därest varje avyttring

för sig kunde bli hänförlig till ackumulerad inkomst. Vidare framhölls att

reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst endast avsåg

att mildra verkningarna av beskattningens progressivitet, under det att

man i det dåvarande sammanhanget önskade en utjämning av skogsvinsterna

som därjämte åsyftade att möjliggöra en avräkning av kostnader för

skogsvårdsåtgärder mot skogsinkomster, som åtnjutits under annat beskattningsår

än det varunder skogsarbetena utförts. Man valde därför i

stället systemet med skattefria avsättningar till särskilt bankkonto enligt

bestämmelserna om skogskonto. (Beträffande diskussionen om skogsintäkternas

hänförande till ackumulerad inkomst kan hänvisas —- förutom till

prop. 1951: 170 s. 83 som citerats i historiken — till bevillningsutskottets

bet. 1951: 62 s. 47—49, prop. 1954: 14 s. 7 ff och s. 20—21 samt bevillningsutskottets

bet. 1954: 25 s. 10—11.)

Enligt utredningens mening har de skattskyldigas behov av skatteutjämning

beträffande skogsinkomster blivit väl tillgodosett genom skogskontolagstiftningen.

Förarbetena till denna lagstiftning utvisar f. ö., konstaterar

utredningen, att densamma mer eller mindre varit avsedd som ett komplement

till de gällande reglerna om ackumulerad inkomst, ehuru skatteutjämningen

i tekniskt avseende fått en annan utformning. Såvitt utredningen

kan finna har frågan om skatteutjämning av skogsinkomster inte efter

skogskontolagstiftningens tillkomst kommit i så väsentligt förändrat läge

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1962

att en mera allmän rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst kan

anses motiverad. Förutom de betydande fördelar, som möjligheterna till

skogskontoavsättning dock innebär, måste, framhålles det vidare i betänkandet,

alltjämt tagas i betraktande de tekniska och andra svårigheter, vilka

tidigare anförts som skäl emot en dylik mera vidsträckt rätt till skatteberäkning.

Därefter anföres.

Utredningen vill härjämte framhålla att, i den mån skattskyldig undantagsvis

inte kunnat begagna sig av möjligheten att verkställa avsättning

till skogskonto och på grund därav måste beskattas för slcogsförsäljning som

avser mera än ett års tillväxt, hans situation principiellt sett inte är annorlunda

än den i vilken en rörelseidkare befinner sig när han under rörelsens

gång försålt ett större varuparti och av någon anledning inte haft möjlighet

att genom vinstreglerande dispositioner minska sin beskattningsbara inkomst.

Utredningen anser sig med hänsyn till anförda omständigheter inte

böra föreslå en allmän rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst

genom försäljning av skog utan samband med avyttring av marken.

Stormfällningar och liknande avverkningar

Enligt utredningens mening synes önskemålet om större möjligheter till

skatteutjämning beträffande försäljningsinkomst på grund av stormfällningar

och liknande avverkningar i anledning av naturkatastrofer förtjäna visst

beaktande. Tidigare har, framhåller utredningen, förekommit särskilda bestämmelser,

som inneburit möjlighet till uppskov med beskattningen av dylik

skogsinkomst genom kontoavsättningar. Här kan erinras om förordningen

den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser angående taxering

för inkomst av under år 1943 stormfälld skog. Utredningen fortsätter.

Behandlingen av inkomst på grund av stormfällning diskuterades även i

samband med antagandet av 1954 års skogskontolagstiftning. Diskussionerna

ledde emellertid endast till att man, på bevillningsutskottets förslag, i

övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen införde rätt för skattskyldig,

som kunde visa att skog i avsevärd omfattning storinfällts under

1954, att för ettvart av beskattningsåren 1954 och 1955 erhålla uppskov

med beskattningen av inkomster från dylik skog med högre belopp än som

eljest medgavs i skogskontoförordningen. Enligt dessa övergångsbestämmelser

skulle uppskovet avse ett belopp upp till 80 procent av köpeskillingen

för upplåten avverkningsrätt. Beträffande köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter samt saluvärdet av egna uttag av sådana produkter bestämdes

procentsatsen till 50.

Bestämmelserna gällde endast sådana skattskyldiga som äger rätt att öppna

skogskonto — d. v. s. fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse

— och avsåg endast beskattningsåren 1954 och 1955. Det ankom på den

skattskyldige att med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet visa att skog

stormfällts i avsevärd omfattning å viss fastighet. Dessa bestämmelser fick

alltså en blott tillfällig karaktär och det må framhållas att bevillningsutskottet

vid sin behandling av den ifrågavarande lagstiftningen uttryckligen

förklarade sig icke höra förorda införandet av permanenta regler av angiven

innebörd (BevU 1954: 25 s. 13). Utskottet ansåg nämligen att bestämmelserna

i propositionsförslaget angående skogskonton i förening med gällande

regler om värdeminskning å skog fick anses utgöra en reglering, vars

kompletterande med bestämmelser för vissa speciella situationer ej skulle

vara erforderlig.

O

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Med hänsyn till den av bevillningsutskottet i det nyssnämnda uttalandet

intagna ståndpunkten, har utredningen inte ansett sig böra förorda någon

ändring i skogskontoförordningen. När det gäller att bedöma behovet av en

extra möjlighet till skatteutjämning genom skatteberäkning för ackumulerad

inkomst för den skogsägare, som drabbats av stormskador, bör, framhåller

utredningen, beaktas att detta inte är lika trängande för alla skattskyldiga.

Den skogsägare, för vilken ytterligare utjämningsmöjligheter kunde vara

berättigade är, enligt utredningens mening, den som deklarerar inkomsten

av fastigheten enligt bokföringsmässiga grunder och som säljer skogsprodukter,

vilka avverkats på grund av stormfällning eller annan naturkatastrof,

utan att erhålla likviden i kontanter under beskattningsåret. Utredningen

anser sig kunna förorda att intäkt i fall som nu sagts skall anses

som ackumulerad inkomst under förutsättning att den skattskyldige inte

verkställer avsättning till skogskonto på grundval av samma intäkt. De ytterligare

fall, som på grund härav kan bli föremål för särskild skatteberäkning,

torde, enligt utredningen, bli så få att de inte kan innebära någon

större arbetsbelastning för beskattningsmyndigheterna. Utredningen fortsätter.

Om skatteberäkning för ackumulerad inkomst medges beträffande intäkt

genom avyttring av stormfälld skog i enlighet med vad utredningen föreslagit,

ligger det i sakens natur att den stormfällning som föranlett intäkten

måste innefatta mera än ett års tillväxt. Detta bör givetvis framgå av

den utredning som den skattskyldige har att förebringa till stöd för sin

framställning om särskild skatteberäkning. Det torde ofta vara lämpligt att

den skattskyldige — i likhet med vad som gällde enligt de tillfälliga reglerna

i övergångsbestämmelserna till 1954 års skogskontoförordning — företer

intyg av skogsvårdsstyrelsen i länet angående omfattningen av stormfällningen.

Någon föreskrift om dylikt intyg har utredningen dock inte ansett

erforderlig. Vad i det föregående sagts om inkomst som föranletts av

stormfällning bör enligt utredningens mening äga motsvarande tillämpning

beträffande intäkt på grund av avverkningar, vilka föranletts av skador orsakade

av torka eller av insekter. Även om skador av detta slag vanligen inte

är lika omfattande som stormskadorna, synes det vara rimligt att, därest

en skogsägare undantagsvis skulle drabbas av mera omfattande tork- eller

insektsskador, denne får samma möjlighet till skatteutjämning som vid

stormskador.

Brandskadeersättningar och liknande ersättningar för skog

Även brandskadeersättning för växande skog är, framhåller utredningen,

en sådan intäkt som uppkommit till följd av omständigheter, över vilka den

skattskyldige inte kunnat råda. Det synes utredningen skäligt att jämväl

dylika brandskadeersättningar får omfattas av bestämmelserna om ackumulerad

inkomst. För att ackumulerad inkomst skall föreligga måste givetvis,

framhåller utredningen, brandskadeersättningen vara av sådan storlek att

den motsvarar en köpeskilling för mer än ett års tillväxt. Jämväl ersättningar

för skador, föranledda av insektshärjningar och andra liknande av de

skattskyldigas åtgöranden oberoende orsaker synes, enligt utredningens mening,

höra behandlas på samma sätt som brandskadeersättningarna.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 114

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Knngl. Maj:ts proposition nr 114- år 1962

Försäkringsersättningar för andra jordbrnkstillgångar än skog

Frågan om brandskadeersättningarnas behandling som ackumulerad inkomst

bör, enligt utredningen, lösas i de fall, då brandskadan medför att

den skattskyldige upphör med jordbruksdrift eller med kreatursskötsel. Det

ligger, framhåller utredningen, nära till hands att här anlägga samma betraktelsesätt

som när det gäller utfallande försäkringsersättningar i samband

med överlåtelse eller upphörande av rörelse eller rörelsegren. Även i

samband med upphörande av jordbruksdrift eller del därav bör brandskadeersättningar

eller andra därmed jämförliga ersättningar, t. ex. ersättning för

att kreatursbesättning måst nedslaktas på grund av smittosam sjukdom, på

samma sätt som en försäljningslikvid för avyttrade inventarie- och lagertillgångar,

berättiga till en skatteutjämning enligt reglerna för ackumulerad

inkomst. Utredningen tillägger.

Tden nuvarande förordningen har med avyttring i samband med upphörande

av jordbruksdriften av inventarie- och lagertillgångar likställts det

fallet att kreatursbesättning i sin helhet avyttrats utan att nyuppsättning

under beskattningsåret skett och även om avyttringen skett utan samband

med nedläggande av jordbruksdriften. Jämväl i detta fall medger förordningen

således skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Enligt utredningens

mening bör också en ersättning på grund av skadeförsäkring, som

avser en i sin helhet förolyckad kreatursbesättning, under motsvarande förutsättning

kunna föranleda en dylik skatteberäkning.

Från investeringsfonder återförda belopp

Vare sig skadeersättningen utgår i det ena eller andra av de nu nämnda

fallen, bör, enligt utredningens mening, en oavvislig förutsättning för att bestämmelserna

om ackumulerad inkomst skall kunna tillämpas vara att den

skattskyldige inte samtidigt verkställer avsättning till en s. k. eldsvådefond.

Här bör alltså gälla detsamma som utredningen föreslagit beträffande rörelse.

Av det sagda följer, framhålles vidare i betänkandet — också detta i likhet

med vad som föreslagits beträffande rörelse — att, om den skattskyldige

i stället valt att göra avsättning till dylik eldsvådefond men de avsatta

fondmedlen inte använts för det avsedda ändamålet och därför återförts till

beskattning, de återförda medlen bör kunna bli föremål för en skatteberäkning

såsom för ackumulerad inkomst, därest det av omständigheterna framgår

att den skattskyldige ämnar definitivt avveckla jordbruksdriften eller

att han inte tänker ersätta den förolyckade kreatursbesättningen.

Löpande försäljningar

Av betänkandet framgår att lantbruksförbundet i sitt svar å utredningens

förfrågan bl. a. framhållit, att även vid tillämpning av kontantprincipen

betydande ackumulerade inkomster kan uppkomma i samband med jordbrukets

upphörande vid försäljning av lager och produkter och av sådana

djur, som alltid hänföres till löpande försäljning. Motsvarande förhållande

kan enligt förbundet uppkomma vid omläggning av jordbruksdriften till

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

kreaturslöst jordbruk eller vid försäljningar i samband med brand. Med anledning

härav gör utredningen följande uttalande.

Till detta må erinras, att när man i 1951 års lagstiftning på bevillningsutskottets

förslag införde rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst

beträffande intäkt genom avyttring i vissa fall av levande och döda inventarier,

man därvid inskränkte sig till försäljningar i jordbruk med inkomstredovisning

enligt bokföringsmässiga grunder. Denna inskränkning torde

ha varit avsiktlig. Motsvarande totala slutförsäljningar i jordbruk med redovisning

enligt kontantprincipen ger nämligen mestadels upphov till skattefria

realisationsvinster eller, om tillgångarna innehafts två år men mindre

än fem år, till realisationsvinster som beskattas i allenast reducerad omfattning

enligt den fallande skala, vilken samtidigt infördes genom 1951

års lagstiftning. Visserligen kan, såsom lantbruksförbundet framhållit, ackumulerad

inkomst uppkomma i jordbruk med kontantmässig redovisning vid

försäljning av lager och produkter och, i vissa fall, av djur, men utredningen

har inte funnit skäl att frångå den år 1951 intagna ståndpunkten.

Vissa skadestånd sersättningar

I lantbruksförbundets yttrande till utredningen har vidare, framhålles i

betänkandet, nämnts att fall kan tänkas, där efter process skadeståndsersättningar

och liknande ersättningar avseende flera år uppbäres. Förbundet

framhåller, att i den mån dessa ersättningar utgör intäkt av jordbruk (eller

rörelse) fördelningsmöjlighet för närvarande ej föreligger.

I detta sammanhang erinrar utredningen om vad som förevarit i samband

med den interpellation och de motioner som framfördes vid 1957 års riksdag.

Dessa framställningar tog särskilt sikte på de ersättningar som i anledning

av rökgasskadorna från skifferoljeverket i Kvarntorp utbetalats till

ägarna av i trakten kringliggande fastigheter.

Även om skadeståndsersättningar i vissa fall fångas upp av de gällande

bestämmelserna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst — nämligen

i den mån ersättningarna utgått på grund av att egendom tagits i anspråk

genom expropriation eller eljest avyttrats under tvångsliknande förhållanden

— kan, enligt utredningen, fall tänkas förekomma, i vilka skadestånd

eller annan liknande avsättning utgår utan att fastighetens innehavare nödgas

avstå från någon sin egendom. Även i dessa senare fall kan fastighetsinnehavaren,

enligt utredningens mening, ha ett berättigat intresse av att

kunna få tillämpa bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Utredningen

fortsätter.

Det nämnda Kvarntorps-fallet utgör ett exempel på de fall som avses.

Även andra fall kan tänkas förekomma, i vilka industriell eller annan därmed

jämförlig verksamhet medför skadeverkningar på en eller flera fastigheter.

Detta kan t. ex. ske genom utsläpp i vattendrag av giftiga ämnen.

Om fastighetsinnehavaren på en gång uppbär ersättning för flera års minskat

utbyte av fastigheten i form av gröda, skogstillväxt eller annan avkastning

till följd av dessa skadeverkningar, bör lian enligt utredningens mening

kunna å ersättningen få tillämpa reglerna för ackumulerad inkomst.

Härigenom åstadkommes för jordbrukarnas del en viss motsvarighet till den

rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst som utredningen föreslagit

för rörelseidkarnas vidkommande med tanke på intrång i näringsverksamheten

till följd av nya stadsplaneringar o. d.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1962

Överlåtelse m. m. av nyttjanderätt

I sitt yttrande till utredningen med anledning av dess enkät har taxeringsintendenten

i Malmöhus län anmärkt följande.

Såsom ackumulerad inkomst i förvärvskällan jordbruksfastighet anses

enligt gällande bestämmelser bland annat intäkt, som uppkommit vid upplåtelse

av nyttjanderätt. Enligt ordalydelsen torde bestämmelsen gälla endast

vid jordägares inlösen av arrenderätt och möjligen vid sublocation av

arrendator. Substitution faller uppenbarligen icke under denna bestämmelse.

I sak synes dock knappast föreligga anledning att skilja på om arrendatorn

för att han avstår från arrenderätten får ersättning av en arrendator

eller av jordägaren. Enligt min mening synes det därför motiverat att utvidga

bestämmelsen till att omfatta även intäkter, som uppkommit vid

överlåtelse av nyttjanderätt.

Utredningen föreslår en allmän bestämmelse, att till ackumulerad inkomst

må hänföras intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande

av nyttjanderätt eller servitutsrätt, så ock vid överlåtelse av nyttjanderätt.

Övriga inkomstslag

Under det att de nuvarande bestämmelserna om ackumulerad inkomst beträffande

inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet begränsats

till att avse ett visst antal uppräknade fall, är de, framhålles i betänkandet

— såsom även tidigare nämnts — i princip generellt tillämpliga å all ackumulerad

inkomst inom övriga inkomstslag. Eftersom de nuvarande reglerna

sålunda omfattar all ackumulerad inkomst av annan fastighet, tjänst och

kapital, saknas självfallet, konstaterar utredningen, utrymme för en utvidgning

av tillämpningsområdet. Utredningen gör dock i detta sammanhang

å sid. 85 ff vissa uttalanden — till vilka torde få hänvisas — angående tilllämpningen

av förordningens bestämmelser i fråga om inkomst av tjänst

och kapital.

Utredningen konstaterar att beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

undantag gjorts för realisationsvinster. I detta förhållande föreslår

utredningen ingen ändring.

Remissyttrandena

I remissyttrandena vitsordas allmänt vad utredningen anfört därom att

de erfarenheter som gjorts rörande de nuvarande bestämmelserna om ackumulerad

inkomst motiverat en översyn av desamma och att ett behov föreligger

av en utvidgning av förordningens tillämpningsområde. Samtliga remissinstanser

har sålunda ställt sig positiva till utredningens förslag och i

princip tillstyrkt desamma. I några av de avgivna yttrandena — särskilt

från intresseorganisationernas sida — framföres dock önskemål om ytter
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

ligare utvidgning av tillämpningsområdet. Det är särskilt lantbrukets skattedelegation,

som anser att tillämpningsområdet även med de föreslagna

utvidgningarna blir för snävt och att bestämmelserna i princip bör avse all

ackumulerad inkomst inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I

övrigt innehåller yttrandena erinringar och synpunkter i fråga om förslagets

olika detaljer.

Från de hörda myndigheternas sida har följande allmänna

synpunkter på utredningens förslag anförts.

Enligt kammarrätten torde förslaget i sina huvudsakliga delar kunna läggas

till grund för lagstiftningsåtgärder. Likaså förklarar riksskattenämnden

sig i princip icke ha något att erinra mot att tillämpningsområdet utsträckes

på i huvudsak det sätt utredningen föreslagit.

Överståthållarämbetet uttalar, att det nu framlagda förslaget innebär,

alt åtskilliga tidigare svårbedömbara gränsfall elimineras genom att de nya

reglerna på ett otvetydigt sätt inbegriper vissa fall av ackumulerad inkomst,

som för närvarande icke omfattas av den gällande lagstiftningen. Ämbetet

delar utredningens uppfattning att en dylik utvidgning av tillämpningsområdet

är önskvärd men understryker samtidigt angelägenheten av att en

mera allmän översyn av samtliga nu gällande bestämmelser om rätt i vissa

fall till progressionsutjämning kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att utredningen anfört goda skäl

för en utvidgning av förordningens tillämpningsområde i fråga om inkomst

av jordbruk och av rörelse. Enligt länsstyrelsen kommer härigenom uppenbarligen

taxeringssektionens och prövningsnämndens arbetsbörda att öka.

Länsstyrelsen framhåller emellertid att den påräkneliga ökade arbetsinsatsen

för dessa ärenden — sett mot den totala arbetsbördan — likväl inte kan

bli av avgörande betydelse. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att det

av utredningen framlagda förslaget till ändringar och förtydliganden av förordningen

i fråga torde vara ägnat att för såväl den skattskyldige som skattemyndigheten

underlätta tillämpningen av densamma.

Liknande uttalanden har gjorts av flertalet övriga länsstyrelser. Länsstyrelsen

i Kronobergs län säger sig dock gärna ha sett att utredningens förslag

omfattat jämväl realisationsvinst genom försäljning av fastighet.

Av de uttalanden av mera allmänt slag som gjorts av de enskilda i ntresseorganisationerna

må följande här återges.

Näringslivets skattedelegation anför följande.

Det föreliggande förslaget till ändringar i 1951 års förordning angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst innehåller åtskilliga

förbättringar. Denna speciella lagstiftning löser emellertid endast

vissa problem, som den progressiva inkomstskatten föranleder. Vid sidan

härom ges visserligen i andra författningar några bestämmelser, vilka syftar

till en lindring av progressionen, men de olika författningsbestämmelserna

sammantagna kan dock icke sägas eliminera alla de med progressionen

och den korta beskattningsperioden sammanhängande olägenheterna.

Beskattningen av fysiska personer med varierande årsinkomster är alltjämt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

otillfredsställande, om man betraktar personernas skatteförmåga under en

längre tidsperiod än beskattningsåret. Vi bar inledningsvis velat framhålla

dessa allmänna synpunkter, som vi förväntar kommer att beaktas av den

Allmänna skatteberedningen vid dess genomgång av skattesystemet.

Efter att inledningsvis ha framhållit att de enskilda köpmännen regelmässigt

ställs inför problem, som har med ackumulerad inkomst att göra,

konstaterar Sveriges köpmannaförbund, att åtskilliga problem, som i den

tidigare lagstiftningen icke beaktats, enligt förslaget skulle få en mera tillfredsställande

lösning. Förbundet tillstyrker därför förslaget och hemställer

att detsamma måtte läggas till grund för lagstiftning snarast möjligt. Liknande

synpunkter anföres av Svenska företagares riksförbund.

Sveriges hantverks- och industriorganisation finner att förslaget i vad

avser inkomst av rörelse med vissa reservationer väl kan läggas till grund

för lagstiftning. Förordningen borde dock enligt organisationens mening

principiellt omfatta icke blott ackumulerade inkomster utan även ackumulerade

avdrag. Även Sveriges redareförening uttalar sin tillfredsställelse över

de framlagda förslagen till utvidgning av tillämpningsområdet, särskilt vad

gäller ackumulerad inkomst av rörelse. Föreningen finner sig i stort sett

kunna biträda utredningens förslag men anser sig med beaktande av rederinäringens

intressen böra framlägga vissa förslag till ändring och förtydligande

av bestämmelserna.

Lantbrukets skattedelegation anför, såsom redan nämnts, kritik mot att

utredningen inte föreslagit att bestämmelserna om ackumulerad inkomst

skall utsträckas till att i princip avse all ackumulerad inkomst av rörelse

och jordbruksfastighet. Delegationen anser, att beskattningsmyndigheternas

arbetsbelastning i och för sig inte utgör något bärande skäl för att i vissa

fall inskränka tillämpningsområdet inom nämnda inkomstslag. De personella

resurserna på laxeringsavdelningarna har, framhåller delegationen,

etappvis väsentligt utbyggts sedan förordningen om ackumulerad inkomst

tillkom. Denna ökade personal bör, framliålles vidare, inte blott användas

för utvidgad taxeringskontroll utan också ha till uppgift att tillse att

skattskyldiga i enskilda fall inte blir för hårt beskattade. Därefter anföres.

Det är inte möjligt att i ett visst ögonblick åstadkomma en uppräkning,

som täcker alla fall av ackumulerad inkomst. Utvecklingen inom inkomstslagen

rörelse och jordbruksfastighet fortskrider ständigt, varvid nya varianter

av ackumulerad inkomst uppkommer. Uppräkningsmetoden medför

därför, att situationer uppstår, som för den, som drabbas, framstår som

orättvisa. Detta har i hög grad gällt den hittillsvarande lagstiftningen och

en fortsatt tillämpning av uppräkningsmetoden kommer att leda till samma

resultat. Av de skäl, som delegationen ovan anfört, anser delegationen, att

all ackumulerad inkomst i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet

i princip bör kunna bli föremål för särskild skatteberäkning. Avgränsningen

från den allmänna huvudregeln i de aktuella inkomstslagen borde i stället

kunna göras så, att uppräkningsmetoden tillämpades på undantagsfallen

t. ex. så att ackumulerad inkomstberäkning inte finge användas, då avsättning

gjorts till investeringsfond för förlorade inventarier och lagertillgångar

eller då insättning gjorts å skogskonto. Även andra undantagsfall

kan självfallet tänkas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Mnj:ts proposition nr 1U år 1962

Sveriges skogsägareförbund berör i sitt yttrande utredningens förslag endast

i vad det avser skogsbruket och dess intäkter och konstaterar att utredningen,

i linje med de meddelade direktiven, avstått från en mera vittomfattande

översyn av skogsbrukets beskattning. Med denna utgångspunkt finner

förbundet utredningens förslag, såvitt nu är i fråga, till alla delar väl gi lindade

och förordar att de lagfästes.

Kooperativa förbundet beklagar, att utrymme icke funnits för en mer

sammanfattande och djupgående översyn av de många och svåra problemställningar

som sammanhänger med beskattningen av ackumulerade inkomster

av engångsnatur eller av i övrigt mellan olika beskattningsår starkt

varierande inkomster. Förbundet anför härom.

Genom 1957 års skatteutredning om förlust- och resultatutjämning behandlades

speciellt den sistnämnda delen av denna fråga, ehuru en lullständig

lösning icke vanns. I nu föreliggande betänkande föreslås ingen

ändring vare sig i fråga om innebörden av begreppet ackumulerad inkomst

eller i fråga om tekniken för särskild skatteberäkning av dylika inkomster.

Detta innebär bl. a. att den ackumulerade inkomsten vid den särskilda skatteberäkningen

alltid fördelas å de närmast föregående åren. Styrelsen har

i tidigare sammanhang framhållit, att engångsinkomster i samband med avveckling

av rörelse o. d. ofta är att anse som övergångspension avsedd att

förbrukas under ett antal kommande år och att man därför vid skatteberäkningen

borde fördela inkomsten framåt i tiden. Nuvarande bestämmelser

att realisationsvinst icke får anses som ackumulerad inkomst bibehalles

även I vissa fall synes dock starka skäl kunna åberopas for att inrymma

även realisationsvinster under begreppet ackumulerad inkomst. Styrelsen

tänker här närmast på de fall då bostadsfastigheter mer eller mindre tvångsvis

måste avyttras i samband med byte av arbetsort. Såvida denna fråga icke

kunde lösas hell radikalt genom alt från realisationsvinstbeskattning undantaga

sådan fastigheter, för vilka vid inkomsttaxering den s. k. villaschablonen

tillämpas, borde möjligheterna undersökas att behandla i dylika

fall uppkommande realisationsvinster som ackumulerad inkomst.

Förbundet tillägger avslutningsvis, att — även om ändringstörslagen fålen

relativt begränsad räckvidd —- värdet av de ändringar som föreslås inte

bör underskattas. Såvitt förbundet kan finna innebär de föreslagna ändringarna

genomgående en förbättring av den tidigare lagstiftningen och

förbundet tillstyrker att förslaget göres till föremål för lagstiftning.

Svenska uppfinnareföreningen anför följande.

Förordningen om ackumulerad inkomst torde främst vara utformad med

tanke på de fall, där förekomsten av ackumulerad inkomst i stort sett är

en engångsföreteelse, t. ex. vid fall av retroaktiv lön eller överlåtelse av rörelse.

För uppfinnare och andra skattskyldiga däremot, som måste räkna

med ständigt återkommande stora växlingar mellan årsinkomsterna, är det

icke tillräckligt med enbart den gällande förordningen om ackumulerad inkomst,

även om denna blir föremål för viss omarbetning. Vad som kanske

i främsta rummet efterlyses är en anordning liknande den som galler for

skogsbruk med dess möjligheter till skattefria avsättningar till skogskonton!

1 det nyligen framlagda betänkandet med förslag till viss resultatutjämning

i skattehänseende har dessa spörsmål behandlats men metoden

avvisats som en framkomlig väg för en allmängiltig lagstiftning på detta

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

område. Med den särställning, som uppfinnareverksamhet intar, synes det

dock styrelsen vara befogat med en speciallagstiftning för denna kategori

lika väl som för skogsinnehavare.

Landsorganisationen säger sig — vad gäller den principiella frågan om

progressionsutjåmning — vidhålla de synpunkter organisationen tidigare

trainlört, bl. a. i yttrande över 1957 års skatteutrednings betänkande med

förslag om förlust- och resultatutjämning, nämligen att det framstår som

ett rättvisekrav att en person, som av någon anledning har varierande inkomster,

inte skall bestraffas för detta med en högre statlig skatt än

en person med motsvarande inkomst, som utfaller jämnare. Ur dessa synpunkter

har organisationen intet att erinra mot den av utredningen föreslagna

utvidgningen av tillämpningsområdet i fråga om ackumulerad inkomst

av rörelse och av jordbruksfastighet. Även i övrigt tillstyrker organisationen

med ett par mindre reservationer — de ändringar som utredningen föreslagit.

Tjänstemännens centralorganisation, som i sitt yttrande begränsat sig till

vissa frågor, som har anknytning till inkomst av tjänst, framhåller att det

enligt organisationens mening varit värdefullt, om utredningen uppmärksammat

och påpekat de problem, vilka uppstår för personer som haft en

långvarig oavlönad utbildning.

Liknande uttalande göres av Sveriges akademikers centralorganisation.

Sveriges advokatsamfund framhåller, att utredningens förslag till en effektivisering

av den progressionsutj åmning, som 1951 års lagstiftning om

ackumulerad inkomst syftar till, i och för sig måste hälsas med tillfredsställelse,

även om samfundet hellre sett att krafterna satts in på ett snabbt

genomförande av en allmän möjlighet till resultatutjämning, omfattande

största möjliga rätt till såväl inkomst- som förlustutjämning. Mot bakgrund

av utredningsuppdragets begränsning finns enligt samfundet endast vissa

detaljerinringar att göra mot utredningens resultat. Föreningen Auktoriserade

revisorer finner utredningens förslag väl motiverade och ägnade att

laggas till grund för en omarbetning av gällande lagstiftning på området.

Inkomst av rörelse

Utredningens förslag, att rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst,

som uppkommit genom avyttring av inventarier och

varor, skall gälla inte endast, som nu är fallet, då avyttringen skett i samband

med rörelsens överlåtande utan även då avyttringen haft samband

med nedläggande eller upplåtelse av rörelsen, har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av remissinstanserna.

I regel har remissinstanserna även godtagit, att försäljning av inventarier

och varor under rörelsens gång, i enlighet med utredningens förslag, inte

berättigar till skatteberäkning för ackumulerad inkomst. En annan uppfattning

har dock, som redan nämnts, framförts av lantbrukets skattedelegation.

Vidare anser Föreningen Auktoriserade revisorer att rätt till sär
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

49

skild skatteberäkning bör föreligga även då reserver framtages till beskattning

i samband med varaktig minskning i rörelsens omfång. Föreningen

anför.

Det kan i övrigt konstateras, alt begränsningen av tillämpningsområdet i

vissa fall kan komma att medföra konsekvenser, som kan verka stötande.

Som ett exempel härpå kan nämnas ett fall då en varaktig minskning i lagerhållningen

under rörelsens gång inträffat med en motsvarande minskning

av lagernedskrivningen, vilken i sin tur ingår i årets beskattningsbara

inkomst. En sådan återföring av lagernedskrivningen skulle kunna behandlas

som ackumulerad inkomst endast under förutsättning, att den kan

sammankopplas med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av rörelsefilial

eller av rörelsegren. Om den däremot är beroende av lagerminskning

på grund av inskränkning i rörelsens allmänna omfattning, skulle lagen

icke vara tillämplig. En sådan inskränkning kan exempelvis bero på en varaktig

avstängning från tidigare inköpskällor eller från tidigare avsättningsområden.

Det förefaller Föreningen icke motiverat, att sådan minskning

av s. k. dold reserv i lagertillgångarna skulle ställas utanför rättstillämpningen,

medan en motsvarande reservminskning på grund av nedläggande

av rörelsefilial eller rörelsegren skulle falla inom densamma.

Vad utredningen föreslagit beträffande rätt till skatteberäkning för ackumulerad

inkomst, som erhållits vid upplåtelse av rörelse, har föranlett

erinringar i några yttranden. Det som närmast ingett betänkligheter är

att i dylika fall rätt till särskild skatteberäkning enligt utredningens förslag

skall föreligga även vid den slutliga överlåtelsen av rörelsen. Sålunda anför

t. ex. länsstyrelsen i Södermanlands län.

Länsstyrelsen ifrågasätter riktigheten och lämpligheten av en sådan bestämmelse,

då risken är stor för att den dubbla rätten till skatteberäkning i

dylika fall skall leda till missbruk. Upplåtaren av en rörelse skulle komma

i bättre ställning i beskattningshänseende än den, som blott överlåter eller

nedlägger sin rörelse, vilket kunde bidraga till att öka antalet rörelseavvecklingar

med en upplåtelse som mellanled, vilken utveckling inte kan anses

önskvärd. Skatteberäkning synes därför böra ske blott en gång i enlighet

med de grundprinciper, som gäller i fråga om ackumulerade inkomster.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Östergötlands och

Gotlands län.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser alt det i förordningen bör anges, att

viss bevisning kräves som klarlägger att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens

definitiva avveckling. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om

det från principiell synpunkt finns tillräckliga skäl att medge rätt till

skatteberäkning vid upplåtelse i andra situationer än där upplåtelsen tagit

sig något mer påtagligt uttryck, t. ex. på det sättet att hela varulagret avyttrats.

Enligt länsstyrelsen synes det i vart fall önskvärt att begreppet upplåtelse

kunde ges en mera begränsad innebörd än som föreslagits av de sakkunniga.

Länsstyrelsen i Örebro län anför.

Därest den skattskyldige påstår, att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens

definitiva avveckling, torde det i praktiken bli synnerligen svårt att från

det allmännas sida motbevisa detta och ett sådant påstående från den skatt
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ls proposition nr 1H år 1962

skyldiges sida torde därför ofta eller sannolikast i regel leda till att särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst erhålles. Efter det beslut därom

fattats kan emellertid den skattskyldige av olika anledningar komma att

återtaga sin rörelse, varigenom grunden för skatteberäkningsbeslutet undanröjes.

I regel har dock remissinstanserna godtagit utredningens förslag, att rätt

till särskild skatteberäkning skall föreligga vid såväl upplåtelse- som överlåtelsetillfället.

Sålunda anför länsstyrelsen i Jämtlands län.

Onekligen kunna vissa betänkligheter anföras emot att skatteberäkning

får tillämpas vid två tillfällen i anledning av en utsträckt avveckling av rörelse.

Detta till trots synes det emellertid stå i överensstämmelse med bestämmelsernas

syfte att tillåta en sådan anordning. Såsom utredningen

framhållit torde i flertalet fall den slutliga avvecklingsåtgärden inte ha så

stor ekonomisk betydelse i jämförelse med den inledande försäljningen av

varulagret. I många fall kan på grund av den föreslagna spärregeln den

slutliga avvecklingen antagas icke medföra inkomst av den storleksordning

att reglerna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst då bli tillämpliga.

Utredningens förslag all med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse likställa motsvarande åtgärder beträffande rörelsefilial

eller rörelsegren har berörts i några remissyttranden. Sålunda ifrågasätter

länsstyrelsen i Gotlands län om det är lämpligt att bestämmelserna

om ackumulerad inkomst får tillämpas även i fråga om filial eller rörelsegren.

Enligt länsstyrelsen kan man, frånsett svårigheterna att utöva effektiv

kontroll över att inkomsterna fördelats på ett rättvisande sätt mellan

filialer och huvudrörelse, hysa farhågor för att också en riktig inkomstredovisning

i vissa lägen kan leda till opåkallade skattelättnader, t. ex. om

den skattskyldige driver sin rörelse med filialer som undan för undan nedlägges.

Länsstyrelsen erkänner emellertid att det i flertalet fall kan vara

befogat att skatteberäkning för ackumulerad inkomst får tillämpas vid

nedläggande m. m. av filial eller rörelsegren och förklarar sig därför inte

vilja yrka att förslaget i denna del ändras. Länsstyrelsen tillägger att utvecklingen

bör följas med uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att som förutsättning för särskild

skatteberäkning bör gälla att det finns särskild bokföring för filialen

eller rörelsegrenen. Länsstyrelsen tillägger.

Om särskild bokföring saknas, kommer som regel en beräkning av framtagen

dold reserv att ge ett osäkert resultat, vilket kommer att förorsaka

många skattetvister. Det föreligger stor risk för att klarhet inte kan vinnas

beträffande överföringar av exempelvis lagertillgångar mellan huvudrörelsen

och en filial. Det torde vara betydligt lättare att komma tillrätta med

dylika problem — t. ex. vid en taxeringsrevision — om separat bokföring

finnes för filialen. En sådan bör fordras även av den anledningen, att det

utgör ett avsteg från eljest gällande huvudprincip, när man likställer överlåtelse

av filial eller rörelsegren med motsvarande avveckling av hela rörelsen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge

och Västmanlands län, vilka understryker kravet på separat bokföring för

den filial eller rörelsegren som avvecklas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar att det bör krävas, att försäljningen

omfattar en icke alltför oväsentlig del av rörelsen. Länsstyrelsen i

Skaraborgs län anser det vara tveksamt vad som enligt utredningens uppfattning

skall betecknas som »rörelsegren». Utredningen har visserligen,

framhåller länsstyrelsen, anfört att rörelsegrenen måste vara så urskiljbar

från huvudrörelsen att rörelsegrenens bokföringsmässiga resultat skall kunna

på ett betryggande sätt beräknas, att rörelsegrenens tillgångar skall tydligt

framgå av bokföringen o. s. v. Även om de av utredningen anförda omständigheterna

skulle föreligga kan det emellertid, enligt länsstyrelsens mening,

i vissa fall uppstå tvekan om huruvida ändock en särskild rörelsegren

föreligger. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län berör svårigheterna att

i vissa fall utskilja en filial eller rörelsegren från huvudrörelsen. Föreningen

Auktoriserade revisorer påpekar, att »rörelsegren» i företagsekonomisk

mening icke är något entydigt begrepp.

Utredningens förslag alt som förutsättning för särskild skatteberäkning

skall gälla, att den skattskyldige icke under beskattnings å r c t

börjat ny rörelse som med hänsyn till varusortiment m. m. kan

anses utgöra en fortsättning av den tidigare rörelsen, har föranlett erinringar

från några remissinstansers sida.

Överståtbållarämbetet anför härom följande.

Det torde kunna ifrågasättas, om inte denna regel kan kringgås genom att

arrangera en »formell» avveckling av en rörelse på sådant sätt att man samtidigt

därmed gör räkenskapsavslut och sedan efter omläggning av räkenskapsår

fortsätter med en »formellt» ny rörelse, ehuru det i själva verket är

fråga om en fortsättning av den gamla rörelsen. Emellertid torde det många

gånger medföra sådana praktiska olägenheter med dylika »arrangerade»

bokföringsmässiga omställningar, att det åtminstone i en del fall kan sägas

motväga de fördelar, som man möjligen skulle kunna vinna ur progressionsutjämningssynpunkt.

Eventuellt kunde man tänka sig en föreskrift i förevarande

anvisningssynpunkt av innebörd alt endast den, som avvecklat rörelse

och icke samma beskattningsår eller inom förslagsvis 6 månader efter

den definitiva avvecklingen av den gamla rörelsen börjat ny rörelse av samma

slag, har möjlighet att få tillämpa reglerna om ackumulerad inkomst.

Även om en sådan spärregel sannolikt skulle bliva effektivare än den av utredningen

föreslagna, kan det dock ifrågasättas om missbruksfallen kunna

förväntas bli av sådan omfattning att dylik skärpning av spärregeln erfordras.

Utredningen förutsätter för övrigt, att en omprövning av de nu föreslagna

reglerna skall komma till stånd, om det i den praktiska tillämpningen

visar sig, att exempelvis den dubbla rätten till särskild skatteberäkning för

ackumulerad inkomst i alltför hög grad leder till missbruk. Det kan också

sättas i fråga, om det verkligen föreligger ett behov av alltför rigorösa spärrregler

för just detta område med tanke på att det här endast gäller att i

vissa situationer medgiva rätt till progressionsutjåmning och att denna rätt

i och för sig icke bereder den skattskyldige någon möjlighet att undandraga

inkomst från beskattning. Ämbetet anser sig därför kunna ansluta sig till

den föreslagna utformningen av anvisningspunkten.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

Länsstyrelsen i Östergötlands län konstaterar, att avsikten med det ifrågavarande

villkoret är att förhindra att en rörelseidkare oberättigat kommer i

åtnjutande av förmånen av särskild skatteberäkning, när den nya rörelsen i

realiteten är en fortsättning av den gamla. Länsstyrelsen tillägger.

Däremot skall hinder icke möta för särskild skatteberäkning vid det förhållandet

att den skattskyldige samma år som en rörelse avvecklas börjar

en ny rörelse, som på grund av rörelsens art icke kan anses som en fortsättning

av den avvecklade rörelsen. Då i sistnämnda fall något samband

inte föreligger mellan rörelserna, får den tidigare rörelsen anses som avvecklad.

Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid stor risk föreligga

för att tolkningssvårigheter uppstå vid bedömandet, huruvida en ny likartad

rörelse föreligger eller ej, då ett flertal gränsfall kunna tänkas uppkomma.

Besvärliga skatteprocesser torde i anledning härav kunna förväntas. Till

undvikande härav vill länsstyrelsen därför förorda att, därest en rörelseidkare

avvecklar sin rörelse och under samma beskattningsår börjar en ny

rörelse, icke i något fall skall kunna tillerkännas rätt till särskild skatteberäkning.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Värmlands län kommer vid sitt ställningstagande till ifrågavarande

villkor för särskild skatteberäkning till olika resultat beträffande

överlåtelse, å ena sidan, samt upplåtelse och nedläggande av rörelse, å

andra sidan. Sålunda anser länsstyrelsen att dylikt villkor icke bör uppställas

då fråga är om överlåtelse av rörelse. Länsstyrelsen anför härom följande.

Något hinder mot att till ackumulerad inkomst hänföra sådana vinster,

som framtages till beskattning vid överlåtelse, av den anledningen att en liknande

rörelse startats under samma beskattningsår föreligger för närvarande

icke. Utredningens förslag innebär därför en skärpning i denna del.

Det övervägande antalet ärenden, där fråga uppkommer om tillämpning

av reglerna om ackumulerad inkomst på grund av en rörelses avveckling,

torde väl liksom hittills varit fallet komma att gälla överlåtelser till utomstående,

där överlåtaren enligt köpeavtalet förbundit sig att icke inom viss

tid starta en liknande rörelse. Normalt torde några problem härvidlag sålunda

icke behöva uppkomma.

Skulle emellertid en ny rörelse ha påbörjats inom kort lid, uppkommer i

de enskilda fallen — därest de sakkunnigas förslag genomföres — frågan

huruvida den nya rörelsen utgör en fortsättning av den tidigare rörelsen eller

ej. I åtskilliga fall lär svårigheter kunna uppkomma när det gäller att

bedöma ett sådant spörsmål. Med hänsyn härtill samt då största möjliga enkelhet

i tillämpningen bör eftersträvas, i synnerhet när det gäller den normala

formen av avveckling, anser sig länsstyrelsen för sin del'' böra ifrågasätta,

om man bör föreskriva något förbud mot påbörjande av en ny rörelse under

samma beskattningsår vid överlåtelse.

Då fråga är om upplåtelse eller nedläggande av rörelse, har länsstyrelsen

däremot i princip ingen erinran mot de sakkunnigas förslag. I dylika fall

finns det, enligt länsstyrelsen, större anledning antaga att reserver kan överflyttas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att utredningens förslag innebär en

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

53

onödigt hård fastlåsning vid begreppet »samma beskattningsår». Enligt länsstyrelsens

mening bör hänsyn tagas till omständigheterna i det enskilda fallet,

därest det vid tiden för prövning av ett ärende rörande ackumulerad inkomst

är känt att ny rörelse av samma slag som den tidigare redan påbörjats

—- låt vara under nytt räkenskapsår — eller snart, t. ex. under taxeringsåret,

kommer att påbörjas.

Sveriges advokatsamfund anser att den föreslagna begränsningen medför

flera nackdelar och anför härom följande.

För det första leder begränsningen uppenbarligen i ett stort antal fall till

tvist mellan fiscus och skattebetalaren. Det måste nämligen framstå såsom

övervägande sannolikt att det föreslagna stadgandets tolkning kommer att

bli väsentligt olika inom de båda lägren. Därigenom åstadkommes betydande

arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna och betydande kostnader för skattebetalarna.

För det andra medför gränsdragningen automatiskt ojämnheter

i beskattningen. En rörelseidkare, som överlåter eller upplåter sin rörelse i

slutet av året och några månader därefter börjar ny rörelse med likartat varusortiment,

drabbas ej av begränsningen, medan en rörelseidkare, som

överlåter eller upplåter sin rörelse i början av ett beskattningsår och efter

betydligt längre tid startar ny rörelse, blir förhindrad att utnyttja den särskilda

skatteberäkningen.

Samfundet hemställer att begränsningen måtte utgå ur förslaget.

I några remissyttranden har vidare berörts utredningens förslag att, när

avvecklingen av en rörelse sträcker sig över mer än ett beskattningsår,

skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör få ske

endast beträffande intäkterna under ett beskattningsår i samband med nedläggandet

och tidigast för det beskattningsår, då den väsentligaste delen av

lagret och inventarierna försålts och vid vars utgång återstående tillgångar

liksom reserverna i dessa är obetydliga. Sålunda anför länsstyrelsen i Blekinge

län, som anser det önskvärt att de riktlinjer utredningen angivit i betänkandet

för bestämmelsernas tillämpning i större utsträckning än som

skett kommer till uttryck i författningstexten, att det bl. a. vore av värde,

att i förordningen fastslås, att skatteberäkning för ackumulerad inkomst får

ske endast en gång i anledning av en och samma avveckling av en rörelse.

Sveriges advokatsamfund anser i motsats till utredningen, att skatteberäkning

för ackumulerad inkomst skall kunna få ske vid flera olika taxeringar

i samband med en rörelses avveckling. Samfundet anför.

Utredningen understryker att skatteberäkning för ackumulerad inkomst

i princip bör få ske endast en gång i anledning av en och samma avveckling

av rörelsen. Med denna gränsdragning åsyftar utredningen att undvika komplikationer

vid den framtida beskattningen samt att förhindra »missbruk

från den skattskyldiges sida». Det första motivet synes, ehuru principiellt

riktigt, knappast kunna anses vara bärande, eftersom komplikationerna i

praktiken icke kan antagas bli av större omfattning. Vad angår missbruket

har styrelsen svårt att förstå att en rörelseidkare annat än i något enstaka

undantagsfall kan uppnå opåkallade skattefördelar genom successiv upplösning

av dolda reserver, varför denna grund för begränsningen icke kan

tillmätas större betydelse. Däremot torde det i praktiska livet icke vara

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj.ts proposition nr lib år 1!)62

ovanligt att en rörelseidkare på grund av ändrade konjunkturer kan tvingas

nedskära sin rörelse i sådan utsträckning att ett nedläggande kan anses påbörjat

utan att det därför framstår såsom affärsmässigt motiverat att helt

nedlägga röi’elsen förrän under ett senare år. Genom gränsdragningen

tvingar man en rörelseidkare i nyss angiven situation att antingen handla

affärsmässigt oklokt eller att påtaga sig en merbeskattning för viss del av

den vid rörelsens successiva nedläggande framkomna ackumulerade inkomsten.

Även vid avveckling av rörelse, oberoende av konjunkturläget, torde

konflikt kunna uppkomma mellan ett affärsmässigt riktigt förfaringssätt

och den genom gränsdragningen åstadkomna skattemässiga effekten.

Överhuvudtaget bör enligt styrelsens åsikt skattelagstiftningen i möjligaste

mån utformas så, alt den ej ingriper i den skattskyldiges fria val av olika

affärsmässiga lösningar av en fråga. Det är principiellt fel och synnerligen

olyckligt att affärer numera så ofta måste givas en ur ren affärssynpunkt

snedvriden utformning på grund av skattehänsyn.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Hallands län.

Vad utredningen föreslagit om rätt till särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst vid avveckling av byggnadsrörelse o. d. har föranlett

erinringar från flera remissinstansers sida. Sålunda anför länsstyrelsen

i Södermanlands län.

Då det ofta är mycket svårt att avgöra, huruvida en utförsäljning av lager

och inventarier i en dylik rörelse utgör ett led i en slutlig avveckling av

rörelsen eller om det blott är fråga om ett tillfälligt nedläggande av densamma,

måste från beskattningsmyndigheternas sida fordras en mycket

stark bevisning om att det gäller en verklig avveckling av rörelsen. Det räcker

inte med blott en förklaring från den skattskyldige, att han ämnar definitivt

nedlägga rörelsen. Enligt länsstyrelsens uppfattning kommer framställningar

om skatteberäkning, när det gäller byggnadsrörelser, att förorsaka

komplicerade utredningar och ge upphov till utdragna skatteprocesser.

Utredningsproblemen kommer utan tvivel att medföra en väsentlig ökning

av beskattningsmyndigheternas arbetsbörda, vilket är ägnat att inge betänkligheter.

Även länsstyrelsen i Älvsborys län befarar, att de föreslagna reglerna vid

avveckling av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller annan rörelse

avseende yrkesmässig handel med fastigheter ävensom penningrörelse kan

medföra en svår arbetsbelastning för beskattningsmyndigheterna. Länsstyrelsen

yttrar härom.

Om utredningens förslag i denna del genomföres, kan man förutsätta, att

åtskilliga skattskyldiga med ovan angivna verksamheter kommer att finna

det med sina intressen förenligt att få till stånd en skattemässig avveckling

av rörelserna. Även om en sådan »avskattning» ur allmän synpunkt kan te

sig önskvärd, kan man icke bortse från att den för taxeringsmyndigheternas

vidkommande skulle medföra en svår arbetsbelastning. Att fastställa

tillgångarnas »efter omständigheterna beräknade normala marknadsvärde»

torde i flertalet fall icke kunna ske utan långvariga skatteprocesser. Det må

i detta sammanhang erinras om de svårigheter, som redan nu föreligger, då

det gäller att bestämma förtäckt utdelning vid aktiebolags köp eller försäljning

av fastigheter, där samma problem uppkommer. Det synes vid angivna

förhållande ej tillrådligt att stimulera »avskattning» av här ifrågava
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

rande rörelser genom de av utredningen föreslagna generösa reglerna för

särskild skatteberäkning. Då såsom framhållits i betänkandet den pågående

skatteflyktsutredningen behandlar frågan om obligatorisk »avskattning»,

svnes bestämmelser om särskild skatteberäkning i »avskattningsfallen» böra

anstå, tills skatteflyktsutredningens förslag behandlats.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kalmar och Göteborgs

och Bohus län.

Länsstyrelsen i Hallands län anser alt frågan om avskattningen ännu inte

är mogen för lagstiftningsåtgärder utan bör göras till föremål för ytterligare

överväganden. Länsstyrelsen framhåller särskilt de mycket vanskliga avgöranden

som beskattningsmyndighelen ställs inför, när det gäller alt värdesätta

de uttagna fastigheterna. Länsstyrelsen ifrågasätter, om taxeringsnämnd

med nuvarande resurser verkligen har möjlighet att åstadkomma

en riktig och rättvis bedömning av en fastighets försäljningsvärde. Uppenbarligen

erfordras enligt länsstyrelsens mening värdering genom särskilda

sakkunniga.

Näringslivets skattedeleyation uttalar att beträffande byggnadsrörelse och

handel med värdepapper det generella kravet, att inkomst genom avyttring

eller dylikt av tillgång skall ha uppstått i samband med överlåtelse, upplåtelse

eller nedläggande av rörelse, icke är befogat. Delegationen anför.

Skatteflyktskommittén kan, såsom utredningen framhåller, förväntas

komma att förorda regler om s. k. avskattning vid överförande av tillgång

från rörelsens varulager till ägarens kapitalförvaltning. Med hänsyn till att

fråga ofta är om mycket stora värden finner vi, att sådan avskattning alltid,

d. v. s. även under rörelsens bestånd, bör föranleda rätt till särskild skatteberäkning.

Erfarenheten ger vid handen, att betydande svårigheter mången

gång uppstår för de skattskyldiga inom framför allt byggnadsbranschen och

vi föreslår därför, att så snart särskilda regler införts för s. k. avskattning

uttryckliga bestämmelser intages i 1951 års förordning, innebärande rätt

till särskild skatteberäkning vid framtagande av reserver i fastigheter och

värdepapper. Redan nu bör emellertid förordningen så utformas, att eventuella

anvisningar av riksskattenämnden om avskattning faller inom förordningens

tillämpningsområde.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser också — med hänsyn till

bl. a. de stora värden det är fråga om — att i förordningen redan nu bör införas

bestämmelser om rätt till särskild skatteberäkning vid avskattning och

att det därvid för byggnadsrörelser icke uppställes det generella kravet på

att det skall vara fråga om inkomst i samband med överlåtelse, upplåtelse

eller nedläggande av rörelse.

Lantbrukets skattedeleyation pekar på de särskilda svårigheterna för innehavare

av sådan tomtstyckningsrörelse, där varulagret utgör del av jordbruksfastighet

ingående i aktiv jordbruksdrift, att få de föreslagna bestämmelserna

om ackumulerad inkomst tillämpade. Delegationen anför följande.

Det allra vanligaste fallet av tomtstyckningsrörelse torde vara att en lantbrukare

efter hand säljer tomter från sin fastighet. Rörelsemässigheten i en

sådan verksamhet brukar inträda genom att lantbrukaren först säljer avstyckade

tomter till hugade spekulanter. Så småningom uppträder någon

tomtexploatör, vanligen kommun, som spekulant på ett större sammanhang
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kangl. Maj:Is proposition nr 1H år 1962

ande område av fastigheten. Denna försäljning bedöms praktiskt taget alltid

som yrkesmässig och den ingår följaktligen i tomtstyckningsrörelsen. En

sådan försäljning har ostridigt karaktär av ackumulerad inkomst. Emellertid

kan det inte sägas, att lantbrukaren i detta ögonblick avslutar sin tomtstyckningsrörelse.

Vanligen lär ytterligare tomtmark inte kunna säljas under

förhållandevis lång tid d. v. s. så länge kommunens förråd av tomter varar.

Efter en viss tidrymd kan dock ånyo en försäljning av mark aktualiseras,

vilken med nu gällande praxis också kommer att bedömas som ingående

i den förut bedrivna tomtstyckningsrörelsen. Även denna försäljning har

ackumulerad inkomsts karaktär. Inte heller nu kan lantbrukaren säga att

tomtstyckningsrörelsen därmed upphört. Det är över huvud taget inte möjligt

att i en tomtstyckningsrörelse av nu ifrågavarande slag, där så att säga

lagret av tomtmark inte i något ögonblick är fixerat till sin storlek i annan

mån än att hela fastigheten kan sägas utgöra varulager, anlägga den syn,

som utredningen framfört. Enligt förslaget skulle reglerna om ackumulerad

inkomst kunna tillämpas i det skisserade fallet endast om återstående del

av varulagret, som i och för sig inte kan bestämmas til] sin storlek, vore uttaget

och beskattat. Praktiskt är detta knappast genomförbart. Det av utredningen

framlagda förslaget går bra att tillämpa på en tomtstyckningsrörelse

med ett givet varulager men inte på det vanligaste fallet av tomtstyckningsrörelse,

nämligen då det presumtiva varulagret utgör jordbruksfastighet.

Den sistnämnda kategorin kan enligt delegationens uppfattning inte rimligen

uteslutas från möjligheten att få tillämpa reglerna om ackumulerad inkomst

—■ detta i synnerhet som denna typ av tomtstyckningsrörelse inte i

övrigt har någon möjlighet till resultatuljåmning mellan beskattningsåren.

Sveriges redareförening gör följande uttalande med anledning av vad utredningen

anfört därom, att det kan vara en form av nedläggande av rörelse,

när en fiskare säljer sitt enda fiskefartyg utan avsikt att ersätta detta

med ett nytt och att vad som sagts om fiskefartyg i lika mån skall gälla beträffande

innehavare av enbåtsrederier.

Uppmärksammas må, att ett partrederi med flera delägare kan äga endast

ett tartyg. Om en eller flera av sagda delägare avyttra sina andelar i fartyget,

gäller enligt praxis, att sådana delägare dels beskattas för sin vinst å

den avyttrade delen på samma sätt som om försäljningen avsett hela fartyget

dels ock äga rätt att göra avsättning till sådan fond, som ovan nämnts.

Har dylik avsättning ej gjorts eller nytt fartyg eller del däri ej inköpts och

ej heller kontrakt tecknats om nytt fartyg eller andel däri, bör i enlighet

med vad ovan nämnts om enbåts-rederi gälla, att sådant nedläggande av rörelsen

bör medföra rätt till särskild skatteberäkning.

Utredningens förslag att utfallande försäkringsersättningar

skall behandlas på samma sätt som köpeskilling för de förlorade tillgångarna

om dessa i stället försålts och att från investeringsfond återförda

belopp i vissa fall skall anses som ackumulerad inkomst har

inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Kammarrätten, Sveriges

redareförening och Svenska företagares riksförbund anser dock att

även de räntebelopp, som författningsenligt skall beräknas vid återföring

av fondmedel, bör behandlas som ackumulerad inkomst.

Utredningens förslag alt ersättning för hyresrätt och vissa ersättningar

på grund av expropriation o. d. skall anses som ackumulerad

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr tlb år 1962

57

inkomst har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sveriges

köpmannaförbund framhåller i fråga om denna del av förslaget.

Vad framför allt beträffar ersättning för hyresrätt och vissa skadestånd

och liknande ersättningar för inkomstbortfall, så vill förbundet erinra om

den sanering, som nu pågår i flertalet städer och som exempelvis i Stockholm

fått en mycket betydande omfattning. Det är en ganska vanlig företeelse,

att rörelseidkare i detta sammanhang erhåller ersättningar, som enligt

hittills gällande regler beskattas mycket hårt. Det är angeläget, att en snar

ändring kommer till stånd, på sätt utredningen föreslagit.

Utredningens uttalande om i vad mån inkomst av fria yrken kan anses

hänförlig till ackumulerad inkomst i förordningens mening har givit anledning

till vissa kommentarer från remissinstansernas sida.

Riksskattenämnden uttalar att det enligt nämndens mening inte föreligger

något egentligt behov av att hänföra advokater, arkitekter, läkare m. fl.

under bestämmelserna i 3 § 3 mom. punkt 1) i förordningen, eftersom yrkesutövarna

i fråga merendels kan motverka ojämnheter i inkomstredovisningen

genom att uttaga förskott, genom att redovisa pågående arbeten

o. s. v.

En restriktiv bedömning av de fria yrkesutövarnas rätt att få tillämpa

bestämmelserna om ackumulerad inkomst förordas av länsstyrelserna i

Uppsala, Södermanlands och Hallands län. Den sistnämnda länsstyrelsen

anför bl. a.

Något hinder för exempelvis en advokat, som under ett antal år uteslutande

ägnat sig åt ett enda uppdrag, att årligen i sina räkenskaper debitera

upp ett för det särskilda året beräknat arvode föreligger ej. Tvärtom kan

det ifrågasättas, om detta inte enligt gällande bokföringslag normalt bör

ske. Möjligheten att för år då större arvoden erhållits söka särskild skatteberäkning

synes länsstyrelsen ägnad att underbygga den bland dessa yrkesutövare

vanliga metoden att kontantmässigt redovisa sina inkomster

och utgifter.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker att här synes vara ett

område, där en begränsning är befogad. Enligt länsstyrelsen torde denna

enklast kunna åstadkommas genom införandet av ett stadgande av innebörd,

att förut återgivna bestämmelser ej äger tillämpning, när verksamheten

är av sådan art eller har sådan omfattning, att bokföringsskyldighet

föreligger enligt 1929 års bokföringslag.

Däremot anser Sveriges akademikers centralorganisation i likhet med

utredningen, att det icke bör ifrågakomma att de fria yrkesutövarna uteslutes

från rätten att få sina inkomster behandlade enligt förordningen.

Även om ackumulerade inkomster i förordningens bemärkelse för denna

kategori är ganska ovanliga, bör enligt organisationen möjligheten till den

gynnsammare skatteberäkningen kvarstå. I

I fråga om inkomster i form av r o y a 11 y yttrar kammarrätten följande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

Beträffande de fall då uppfinning överlåtits mot årlig royalty har redan

lt)44 års allmänna skattekommitté uttalat, att man i regel icke kunde hänföra

sådan inkomst till ackumulerad, eftersom avtal om årlig royalty innebär,

att ersättningen för uppfinningen utslås på ett antal år. Kammarrätten

kan dock icke underlåta att framhålla att, trots avtalsenlig fördelning

av ersättningen, fall kan förekomma, då angivna princip kan synas verka

obillig. Enligt vad kammarrätten erfarit förekommer ej sällan, att royalty

i praktiken blir en engångsersättning. En uppfinning, för vilken royaltyn

skall utgöra ersättning, kan nämligen efter mycket kort tid slås ut av en

liknande förbättrad uppfinning. Kammarrätten medger, att problemet är

svårlöst, men ifrågasätter dock om icke en uppfinnare med årlig royalty

bör behandlas efter samma regler som en författare eller konstnär i sådana

iall, då det kan visas, att den årliga royaltyn inom kortare tid efter överlåtelsen

kommer att avsevärt minska eller upphöra.

Med anledning av vad utredningen föreslagit beträffande royalty-inkomst

anser sig Sveriges redareförening i detta sammanhang böra beröra en fråga

av speciellt intresse för rederinäringen. Redareföreningen anför.

Om exempelvis ett rederi säljer sitt enda fartyg och i samband därmed

överlåter elt certeparti avseende en charter för en längre tid och därvid

icke blott gör en vinst å det avyttrade fartyget utan även ei-håller engångsersättning

för det överlåtna certepartiet, anser föreningen det vara rimligt

att icke blott den skattepliktiga vinsten å det försålda fartyget utan även

engångsersättningen för certepartiet får omfattas av rätten till skatteberäkning

för ackumulerad inkomst. Detta bör helt naturligt gälla om rörelsen

därefter nedlagts. För det fall att kontrakt tecknas om ett nytt fartyg,

under vilken tid rederiet i avsaknad av fartyg ej driver någon rörelse,

bör rederiet äga rätt till sådan skatteberäkning för engångsersättning för

det avyttrade certepartiet. 1 nyssnämnda fall kan nämligen, om enbåts-rederiet

bedrives såsom partrederi och detta äges av flera fysiska personer, dessa

komma att drabbas av en orimligt hög progressiv beskattning av en engångsersättning,

som i realiteten hänför sig till inkomst för flera år. En

särskild bestämmelse härom bör införas i förordningen eller i varje fall -—

vilket måhända är att föredraga — klargöras genom ett uttalande i moliven.

i ett fåtal remissyttranden hemställes, såvitt angår inkomst av rörelse,

att bestämmelserna skall tillämpas beträffande ytterligare inkom st

e r, vilka inte kommit att omfattas av utredningens förslag.

Till dessa inkomster hör betalning av utestående fordringar. Därom anför

Sveriges redareförening följande.

Beträffande nedskrivning av utestående fordringar har utredningen anlört,

att enligt rådande rättsuppfattning avdrag i princip medgives för nedskrivning

av fordringar endast i sådana fall, då förlusten är så gott som

konstaterad eller i vart fall sannolik. Normalt anser utredningen, att man

icke har anledning räkna med att återföringen av belopp, som avser tidigare

nedskrivna utestående fordringar sker i sådan omfattning, att ett verkligt

behov av rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst föreligger. Föreningen

kan ej biträda denna uppfattning. De återvunna beloppen av nedskrivna

fordringar kunna nämligen ofta vara så stora, att en beskattning

därav på en gång kan komma att medföra en väsentlig skärpt progressiv beskattning

för den skattskyldige. Vid detta förhållande anser föreningen det

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11A år 1962

59

vara fullt befogat att vid en avveckling av rörelsen jämväl återvunna belopp

av tidigare nedskrivna utestående fordringar omfattas av skatteberäkningen

för ackumulerad inkomst. En uttrycklig bestämmelse härom bör införas

i förordningen.

Sveriges hantverks- och industriorganisation fäster uppmärksamheten på

i arrendesammanhang utgående ersättning, som utgör inkomst av rörelse.

Organisationen åberopar ett inträffat fall och anför.

I ifrågavarande fall hade den skattskyldige, som bedrev handelsträdgårdsrörelse

redovisad på rörelsebilagan, arrenderat mark, byggnader och

vissa inventarier av jordägaren. Av åldersskäl och andra orsaker avvecklades

rörelsen vid arrendetidens utgång. I samband med avträdessynen tillerkändes

arrendatorn en större gottgörelse bl. a. för under flera år nedlagda

förbättrings- och reparationskostnader på jordägarens mark och byggnader.

Förordningen om ackumulerad inkomst kunde icke tillämpas i detta

fall, vilket för arrendatorn-rörelseidkaren medförde att större delen av det

för ålderdomen avsedda kapitalet togs i anspråk för att gälda skatten. Vederbörande,

som avvecklade rörelsen bl. a. på grund av sin höga ålder, hade

icke räknat med dessa ogynnsamma skattekonsekvenser, vilka försatte honom

i en svår situation.

Enligt organisationens mening torde detta fall belysa behovet av att regierna

om ackumulerad inkomst utsträckes till att omfatta även i rörelse utgående

arrendeersättningar.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen erinrar om en intäktsform, som

enligt föreningen är alltmer förekommande i stadsområden med nya byggnader

i anslutning till äldre bebyggelse. Föreningen anför.

För skador, som uppstått å grannfastighet exempelvis i samband med

sprängningsarbeten o. dyl. kan sålunda komma att utgå väsentliga ersättningsbelopp

för reparation av dessa skador. Ifrågavarande ersättningar utbetalas

vanligen först när den nya fastigheten är helt färdigställd och redovisas

därvid av ägaren till den skadade fastigheten som intäkt. Den progressiva

inkomstskatten föranleder i dylika sammanhang oftast stora olägenheter

för fastighetsägaren på grund av att han i regel ej har möjlighet

att under samma beskattningsår kvitta det erhållna ersättningsbeloppet mot

utgifter för reparationer av skadorna. Vi får därför föreslå att i förordningen

införes regler, som anger att densamma må vara tillämplig vid dylika

ersättningar och att inkomsten ifråga må fördelas på det antal år, under

vilka uppförandet av den nya fastigheten pågått.

Inkomst av jordbruksfastighet

Remissinstanserna har i regel tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens

förslag att även beträffande inkomstslaget jordbruksfastighet göra

förordningen om ackumulerad inkomst tillämplig endast å vissa i förordningen

särskilt uppräknade slag av inkomster. En annan uppfattning har

dock, som redan nämnts, uttalats av lantbrukets skattedelegation.

Frågan om i vilken omfattning skogs inkomster i allmänhet bör kunna

vara hänförliga till ackumulerad inkomst i förordningens mening har berörts

i några yttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

Kammarrätten gör härom följande uttalande.

Enligt kammarrättens mening kunna skäl anföras för att förordningen

göres tillämplig å ackumulerade skogsinkomster över huvud taget. Det synes

vara förhållandevis vanligt, att uttagen av skogstillväxten icke sker årligen

utan av arbetstekniska och andra skäl koncentreras till större avverkningar

med flera års mellanrum. Av skäl som utredningen redovisat torde det dock

vara välbetänkt att härvidlag gå fram successivt och tillsvidare begränsa förordningens

tillämpning till sådana fall, då jämväl marken avyttrats eller då

avverkningar föranletts av storm- och brandskador.

Länsstyrelsen i Goitancls län anlägger liknande synpunkter och erinrar

om att en skattskyldig, som avverkar flera års tillväxt för att skaffa medel

till en större investering å fastigheten i form av nybyggnad eller dylikt, icke

är betjänt av möjligheten att insätta skogslikviden å skogskonto. Man kan

därför, yttrar länsstyrelsen, säga att möjligheten till begagnande av skogskonto

icke kompenserar den bristande rätten till särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst. Länsstyrelsen delar dock utredningens uppfattning

att en tillämpning av reglerna om särskild skatteberäkning skulle föra

med sig en hel del tekniska och andra svårigheter. Länsstyrelsen säger sig

därför inte ha något särskilt yrkande i frågan.

Länsstyrelsen i Kronobergs län instämmer helt med utredningens uppfattning

att inkomst av skogsbruk under tiden för innehavet av en fastighet

icke för den som deklarerar enligt kontantprincipen skall få medföra rätt

till skatteberäkning för ackumulerad inkomst med hänsyn till de stora möjligheter

till skatteutjämning som skapats genom skogskontolagstiftningen»

En motsatt uppfattning deklareras, som nämnts, av lantbrukets skattcdelegation.

Delegationen anför.

Utredningen har enligt delegationens uppfattning bortsett från att ett rationellt

skogsbruk på framför allt de mindre enheterna ofta innebär att

skogsuttagen sker punktvis omfattande flera års tillväxt. För den som då

driver avverkningen i egen regi och tillämpar bokföringsmässig redovisning

kan uppkomma situationer då skogskontoinsättning inte är möjlig. Likvid

har inte erhållits men intäkten beskattas. Även vid tillämpning av kontantprincipen

kan likviditetssvårigheter medföra skogsuttag utan att skogskontoinsättning

kan göras. Likviden kanske måste användas för annat ändamål

t. ex. för nybyggnad, grundförbättring samt för nyuppsättning av djur och

inventarier. Utredningens motivering för att inte utsträcka bestämmelserna

om ackumulerad inkomst att omfatta skogsintäkter i allmänhet är enligt

delegationens uppfattning inte bärande.

Sveriges skogsägareförbund finner däremot utredningens förslag, vad beträffar

skogsinkomsterna och vissa engångsersättningar, till alla delar val

grundade och förordar att de lagfästes. I

I övrigt har i remissyttrandena erinringar gjorts endast beträffande vissa

av de skogsintäkter som omfattas av utredningens förslag.

Sålunda har riksskattenämnden och några andra instanser hänvisat till

riksskattenämndens förhandsbesked den 15 december 1960, som återgivits

i nämndens meddelanden Serie 1 1961 nr 3:4. Enligt detta förhandsbesked

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

61

liar nämnden ansett ersättning för brandskada å växande skog

likställd med sådan intäkt av skogsbruk som avses i skogskontoförordningen.

I de ifrågavarande yttrandena (riksskattenämnden, länsstyrelserna i Gotlands,

Hallands och Jämtlands län) framhålles att skogsägaren genom att

påkalla avdrag för dylik insättning har möjlighet att i skälig utsträckning

förskjuta beskattningen av uppkommen ersättning till senare år.

Kammarrätten, som likaledes erinrar om nyssnämnda förhandsbesked,

förordar för sin del att — oavsett hur skogskontolagstiftningen härvidlag

bör tolkas — möjligheten till särskild skatteberäkning för brandskadeersättning

för skog ändock bör införas. Det kan tänkas fall, framhåller kammarrätten,

där den skattskyldige är i behov att tillgodogöra sig hela ersättningen

på en gång, och det förefaller enligt kammarrätten skäligt, att den skattskyldige

i ett sådant läge har möjlighet att omedelbart få sin skattefråga löst

på ett rimligt sätt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser, alt den av utredningen föreslagna

bestämmelsen angående brandskadeersättningar bör utgå och föreslår

att tillämplighetsområdet för förordningen om skogskonto i stället utsträckes

till att omfatta del av intäkt genom ifrågavarande skadeersättning, förslagsvis

80 % av den å beskattningsåret belöpande delen härav. En sådan

möjlighet kan enligt länsstyrelsen tänkas bereda skattskyldig större fördelar

samtidigt som man får mer enhetliga bestämmelser och vinner en begränsning

av de arbetskrävande fallen av ackumulerad inkomstberäkning.

Jämväl lantbrukets skattedelegation har åberopat riksskattenämndens

ifrågavarande förhandsbesked, som avsåg markägare i Hallands län, vilka

berördes av den stora s. k. Tönnersjöbranden. Med anknytning till detta

förhandsbesked har delegationen närmare utvecklat sina synpunkter i ämnet

och framför därvid önskemål om bl. a. inrättande av en brand- och stormskadefond.

Delegationen anför följande.

För att belysa verkningarna för skogsägare, som drabbas av skogsbrand,

vill delegationen redovisa ett praktiskt fall nämligen den ovannämnda Tönnersjöbranden.

Branden inträffade år 1960 i samband med militär skjutövning

på Tönnersjöhedens bombfält. Branden fick en kalastrofartad omfattning

och kom att beröra marker inom Eldsberga, Veinge och Simlångsdalens

kommuner. Kronan blev ersättningsskyldig för uppkomna skador. Branden

berörde 23 enskilda skogsägare, en bysamfällighet och Hallands läns landstings

skogar omfattande sammanlagt cirka 1 000 har mark, varav cirka 600

har produktiv skogsmark. Ersättningarna till 23 markägare uppgick till

1 122 000 kronor, varav större delen avsåg ersättning för förtidig avverkning

och för teknisk skada. För flertalet markägare uppgick ersättningarna till

betydande belopp. Det högsta beloppet utgjorde 173 000 kronor. På flera av

fastigheterna härjades praktiskt taget all produktiv skogsmark av eld med

den följd att någon avkastning av skogsmarken i stort sett inte kan påräknas

under en period av 30—40 år. Intäkterna av avverkad, brandskadad skog

har därutöver uppgått til] cirka 500 000 kronor. Denna avverkning har fått

bedrivas skyndsamt. De skattemässiga verkningarna för markägarna har i

viss mån lindrats av att enligt riksskattenämndens förhandsbesked rätt till

avsättning å skogskonto förelåg. Effekten härav hade emellertid varit helt

otillräcklig, om inte samtidigt kostnaderna för återplantering varit så bety
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

dande, att nettointäkterna därefter inte blev orimligt höga. Därest bestämmelserna

om ackumulerad inkomst varit tillämpliga, hade de skattemässiga

verkningarna inte kunnat på ett tillfredsställande sätt elimineras den vägen.

Den framkomna intäkten fördelad på högst 10 år hade då sammanräknats

med de gångna årens inkomster, vilket inte skulle ha givit ett tillfredsställande

resultat med hänsyn till att berörda markägare i stort sett inte

kan påräkna någon som helst skogsinkomst under 30—40 år framåt i tiden.

Jordbruket är i de aktuella fallen dessutom av sådan beskaffenhet, att det

praktiskt taget inte ger någon nettoinkomst. Skogskontoinsättning leder alltså

i ett sådant fall till bättre resultat än vad en tillämpning av reglerna om

ackumulerad inkomst skulle ha gjort.

Emellertid är, framhåller delegationen, inte heller skogskontoinsättning

tillräcklig i sådana fall, eftersom dels insättningen får utgöra blott 60 procent

av intäkten dels medlen å skogskonto får innestå högst 10 år medan den

aktuella intäkten i de flesta fall skall täcka ungefär 30 å 40 års inkomstbortfall.

Delegationen föreslår därför inrättande av en brand- och stormskadefond

för skog av likartad beskaffenhet som de s. k. eldsvådefonderna. Avsättning

till sådan brand- och stormskadefond bör, enligt delegationen, få

göras med hela det uppburna försäkringsbeloppet liksom också med den

likvid, som avser avverkad brandskadad skog. Även likvid för stormfälld

skog bör, framhålles vidare, få behandlas på motsvarande sätt. Delegationen

hemställer, att möjlighet till avsättning till brand- och stormskadefond tillskapas.

Delegationen tillägger.

Vad nu anförts om inrättande av brand- och stormskadefond för skog utesluter

inte att det även i dessa fall behövs bestämmelser om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst. Särskild skatteberäkning skall självfallet dock inte

få tillämpas samtidigt med fondavsättning. Det kan nämligen bli så, att, om

en av skogsbrand drabbad fastighet är belastad med större lån, dessa måste

inbetalas sedan värdet å fastigheten starkt nedgått. Ett dylikt fall inträffade

i samband med Tönnersjöbranden. En sådan skogsägare kan inte åstadkomma

resultatutjämning med den föreslagna rätten till fondavsättning. Skatteberäkning

för ackumulerad inkomst skulle i vart fall åstadkomma en viss

skattelindring.

Kammarrätten tar upp frågan om behandlingen av inkomster som har

samband med stormfällningar och liknande avverk ninga

r. Därvid erinrar kammarrätten om att utredningen föreslagit rätt till

särskild skatteberäkning för den del av köpeskillingen som kvarstår ogulden

vid beskattningsårets utgång. I fortsättningen anför kammarrätten.

Denna rätt är givetvis — såsom i författningstexten anges — aktuell allenast

beträffande skogsägare, som deklarerar sin inkomst enligt bokföringsmässiga

grunder. Skälen till att en allmän rätt till skattelindring ej föreslagits

i förevarande fall är, att den skattskyldige i regel har möjlighet att insätta

medel å skogskonto eller — i fråga om den kontantredovisande — genom

överenskommelse med köparen kan fördela likviden på flera år. Kammarrätten

är av skäl som anförts beträffande brandskadeersättning av den åsikten

att en generell rätt till särskild skatteberäkning bör införas även i förevarande

fall. Det är även här fråga om förhållanden, varöver den skattskyldige

ej kunnat råda, och som kan föranleda till att han behöver disponera

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

63

hela köpeskillingen på en gång. Även om så ej skulle vara fallet synes det

rimligt, att den skattskyldige vid en dylik opåräknad skatteökning får möjlighet

till en definitiv reglering av skatten för inkomsten.

Även lantbrukets skattedelegation understryker angelägenheten av en sådan

lösning och framhåller under hänvisning till vad utredningen anfört

rörande den kontantmässigt redovisande lantbrukarens möjlighet till resultatutjämning

genom skogskontoinsättning och genom förskjutning av likvid

följande.

De praktiska konsekvenserna av sistnämnda sätt att resultatutjämna fick

många av skogsägarna i mellersta Sverige erfara i samband med den omfattande

stormfällningen år 1954. Likviderna försköts, många köpare blev

insolventa och en del skogsägare fick över huvud taget inte någon likvid.

Metoden att förskjuta likvid är således ur ekonomisk synpunkt ofta inte att

rekommendera. Vid omfattande stormfällning kan dessutom inträffa, att fastighetens

värde nedgår så mycket, att långivarna kräver inbetalning helt eller

delvis av de lån, som belastar fastigheten. I ett sådant läge kan också

skogskontoinsättning helt eller delvis omöjliggöras. En stormfällning kan

innebära, att åtskilliga års tillväxt, kanske i vissa fall mer än 10 års, måste

uttagas. Verkningarna kan alltså bli av samma omfattning som vid skogsbrand.

Delegationen får därför i detta avseende hänvisa till vad den kommer

att anföra i avsnittet om brandskadeersättningar för skog o. d. Det

framlagda förslaget angående stormfällningar och liknande avverkningar är

emellertid otillräckligt för skogsägare, som tillämpar kontantprincipen.

Delegationens önskemål om införande av brand- och stormskadefonder

har tidigare redovisats.

Länsstyrelsen i Södermanlands län däremot anser — beträffande utredningens

förslag om rätt för skogsägare med bokföringsmässig inkomstredovisning

att tillämpa bestämmelserna om ackumulerad inkomst i samband

med stormfällningar o. d. — det knappast motiverat med skatteberäkning i

dylika fall, då berörda skattskyldiga har tillräckliga möjligheter till skattelindring

på annan väg, bl. a. genom avsättning till skogskonto. I

I några remissyttranden förordas vissa utvidgningar av bestämmelsernas

tillämpningsområde, såvitt avser inkomst av jordbruksfastighet, utöver vad

utredningen föreslagit.

Kammarrätten, riksskattenämnden och länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands,

Kopparbergs och Jämtlands län ifrågasätter om inte skatteberäkning

för ackumulerad inkomst bör få ske beträffande medel som varit insatta å

skogskonto och som återföres till beskattning hos den skattskyldige i

samband med överlåtelse av hans jordbruksfastighet eller i samband med

skifte av dödsbo efter honom. Man har därvid åberopat att i dylika fall samma

skäl till skatteutjämning föreligger som beträffande belopp, vilka ålerföres

till beskattning från de särskilda investeringsfonderna i samband med

överlåtelse m. m. av förvärvskällan.

önskemålet att från skogskonto återförda medel skall kunna behandlas

såsom ackumulerad inkomst delas även av näringslivets och lantbrukets

skattcdelegationer samt av Sveriges skogsägareförbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■64

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1962

Näringsliuets skattedelegation anser att med de i 3 § 2 mom. 5 punkten i

utredningens förslag behandlade expropriationsfallen bör jämställas en av

markägare verkställd avverkning som framtvingas vid vattenuppdämning

eller framdragande av ledning.

Beträffande skadestånd m. m. på grund av inkomstbortfall till

följd av skador å fastigheten, föranledda av industriell eller därmed jämförlig

verksamhet, varom utredningen föreslagit en bestämmelse i 3 § 2 mom.

punkt 5, anmärker länsstyrelsen i Hallands län följande.

Vid vissa anläggningsarbeten t. ex. större torrläggningsföretag eller anläggning

av motorvägar, förekommer ett visst intrång utan att den fastighet,

som lider intrånget egentligen skadas. Intrånget kan bestå däri, att under

själva anläggningstiden schaktmassor uppläggas på fastigheten, vilka borttagas,

då anläggningen färdigställts. Fastigheten skadas egentligen inte, men

vissa delar av den kan, om det gäller en större anläggning, under ett antal

år bli obrukbara. Det kan ifrågasättas om bestämmelsen kan tillämpas på

sådana fall. Möjligen bör den därför utvidgas till att avse inkomstbortfall

till följd av skador och intrång på fastigheten etc.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att utredningens förslag, att

brandskadeersättningar för andra jordbrukstillgångar än skog

i vissa fall skall behandlas såsom ackumulerad inkomst hos lantbrukare

med bokföringsmässig redovisning, enligt delegationens uppfattning är tillfredsställande

i synnerhet med hänsyn till att denna kategori av lantbrukare

också har möjlighet att uppskjuta beskattning av utfallande försäkringsersättningar

genom avdrag för avsättning till de s. k. eldsvådefonderna. Delegationen

anför i fortsättningen.

Däremot har utredningen inte funnit skäl att i något fall behandla utfallande

försäkringsersättningar för inventarier och omsättningstillgångar hos

lantbrukare med kontantmässig redovisning såsom ackumulerad inkomst.

Det förhåller sig emellertid så att även vid redovisning enligt kontantprincipen

försäkringsersättningar för t. ex. lager av produkter, göddjursbesättning

och i vissa fall även för svinbesättning utgör ackumulerad inkomst.

Inte sällan kan ersättningarna uppgå till betydande belopp. Lantbrukaren

har i dylika fall inte möjlighet att förskjuta inkomsten. Liknande fall torde

kunna uppkomma också för inventarier och för djurbesättning av anläggningstillgångs

karaktär, om ersättningen endast avser så stor del av inventariebeståndet

eller besättningen att den blir att hänföra till löpande försäljning.

Det är inte rimligt, att dylika ackumulerade inkomster hos lantbrukare

med kontantmässig redovisning inte skall kunna bli föremål för särskild

skatteberäkning.

Även eljest kan enligt delegationen ackumulerade inkomster uppkomma

vid tillämpning av kontantprincipen i samband med övergång till kreaturslöst

jordbruk eller vid upphörande av jordbruksdriften. Härom anför delegationen.

I detta sammanhang bör också enligt delegationens mening beaktas att

praxis numera skärpts väsentligt i jämförelse med vad som gällde vid tiden

för införandet av de nuvarande bestämmelserna om ackumulerad inkomst

framför allt vid utförsäljning av kreatursbesättning i samband med

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

övergång till kreaturslös drift, vid övergång från blandad slakt- och in.jölkdj

ursbesättning till ren slaktdj ursbesättning och vid upphörande av jordbruksdrift,

Även utförsäljning av lager av produkter i samband med upphörande

av jordbruk medför ofta ackumulerade inkomster. Samtliga dessa

fall av ackumulerad inkomst bör enligt delegationens uppfattning regleras.

Även länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om den under senare år i praxis

ändrade bedömningen av vad som vid utförsäljning av husdjur är att hänföra

till realisation respektive löpande försäljning och tillägger.

Vid total utförsäljning av större nötkreaturs- och svinbesättningar i sådan

verksamhet som avser uppfödning för försäljning kan de intäkter, som

på en gång bli tagna till beskattning uppgå till mycket stora belopp. Det

kan sålunda numera vid kontantmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet

förekomma fall då en skatteberäkning för ackumulerad inkomst

förefaller lika berättigad som vid redovisning enligt bokföringsmässiga

grunder. Länsstyrelsen anser därför att det kan finnas skäl överväga

aU göra reglerna om ackumulerad inkomst tillämpliga å ovan angiven intäkt

av försäljning av hel kreatursbesättning vid kontantmässig redovisning.

Antalet fall då skatteberäkning för ackumulerad inkomst kan tilllämpas

kommer visserligen att öka, men detta bör icke hindra en reform

som i och för sig synes påkallad.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför liknande synpunkter och yttrar bl. a.

Därest exempelvis en jordbrukare till följd av brand nödgas avyttra kreatur

i väsentlig omfattning och därjämte uppbär skattepliktiga brandskadeersätlningar

för kreatur, foder och spannmål, kan den situation uppkomma

att han på grund av omständigheterna icke kan företaga ersättningsanskaffning

samma beskattningsår. Det synes därvid stå i bättre överensstämmelse

med syftet med hithörande bestämmelser att han skulle äga rätt till nu avsedd

skatteberäkning. Länsstyrelsen anser sålunda att även i fråga om jordbruk

med kontantmässig redovisning för nu avsedda typfall möjlighet till

skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör införas.

Lantbrukets skattedelegation erinrar om att utredningen för inkomstslaget

rörelse föreslagit särskilda bestämmelser vid överlåtelse m. m.

av filial eller rörelsegren. Utredningen har däremot, fortsätter delegationen,

inte beaktat att motsvarande läge kan uppkomma i inkomstslaget

jordbruksfastighet. Om två jordbruksfastigheter drives i sambruk utgör de

en förvärvskälla. Om nu den ena fastigheten avyttras eller utarrenderas

eller om arrende upphör, föreligger, enligt delegationen, samma läge som i

rörelse. I samtliga de fall, då skatteberäkning för ackumulerad inkomst

skulle kunna ifrågakomma om hela förvärvskällan avyttrades, bör, framhålles

i yttrandet, rimligen också motsvarande beräkning kunna tillämpas

om en av jordbruksfastigheterna i förvärvskällan avyttras. Delegationen anser

att en sådan regel bör införas.

Övriga inkomstslag

Vad utredningen anfört i fråga om ackumulerad inkomst hänförlig till

övriga inkomstslag har berörts endast i ett fåtal yttranden.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 114

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1962

Landsorganisationen hänvisar beträffande ackumulerad inkomst som

härrör från ackordöverskott och förskott därå till ett särskilt yttrande av

Svenska byggnadsarbetareförbundet. I detta yttrande påtalas svårigheterna

för byggnadsarbetarna aLt få bestämmelserna om ackumulerade inkomster

tillämpade. Förbundet anser bl. a. att arbetsgivarbyte inte skall anses som

ett avbrott i den kontinuerliga verksamheten och därigenom påverka rätten

till särskild skatteberäkning.

Tjänstemännens centralorganisation anför beträffande reservofficerares

tjänstgöringspreinicr följande.

Enligt beslut av 1960 års riksdag — prop. 109 år 1960 — slopades systemet

med reservpensioner för reservofficerare och ersattes med ett system

med premier, vilka efter fullgjord tjänstgöringsperiod i reserv skall utgå

med belopp motsvarande fyra månadslöner i viss löneklass. Ett likartat

system har sedermera föreslagits även för övriga befälskategorier i en inom

försvarsdepartementet i juni 1961 upprättad promemoria med förslag till

tjänstgöringsperioder samt avgångspremier för reservpersonal inom krigsmakten.

TCO utgår ifrån att sådana premier kommer att falla under bestämmelserna

om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst i likhet

med exempelvis vad utredningen framhållit beträffande fältflygares ersättningar.

Även Sveriges akademikers centralorganisation berör detta spörsmål.

Föreningen Auktoriserade revisorer påtalar att i fråga om ackumulerad

inkomst i samband med inkomst av tjänst föreligger ett förhållande, som

direkt sammanhänger med frågan om den progressiva beskattningen av rörelseidkares

inkomster. Föreningen anför.

Många enmansföretag förekommer i aktiebolagsform och rörelsens överskott

tillföres ofta företagaren (aktieägaren) som lön. Aktiebolaget är i

detta tall enbart en juridisk form, vald för att begränsa företagarens ekonomiska

ansvar till det i bolaget insatta kapitalet. Enligt nu gällande skattepraxis

är löneuttag oavsett storleken från en företagares sida avdragsgilla

i rörelsedrivande aktiebolag. Sådana realisationsvinster, som i fråga om

inkomst av rörelse skulle anses vara ackumulerad inkomst kunna ingå i

företagarens lönebelopp, men lagförslaget synes ej medföra någon möjlighet

att få motsvarande del av löneinkomsten behandlad som ackumulerad

inkomst. Det kan dock ifrågasättas, om icke inkomst av tjänst borde beskattas

analogt med inkomst av rörelse till den del den uppenbarligen innehåller

sådana realisationsvinster, som i denna inkomstkälla skulle behandlas

såsom ackumulerad inkomst. I vart fall borde detta gälla, när företagaren

regelmässigt uttagit överskott å aktiebolagets rörelse såsom lön.

Beträffande inkomst av kapital framhåller näringslivets skattedelegation

att utredningen uppmärksammat det fall när en ekonomisk förening likvideras

och delägarna har att upptaga erhållna vinstmedel såsom inkomst av

kapital. Enligt delegationens mening bör sådan kapitalinkomst vara att hänföra

till ackumulerad inkomst i förordningens mening såvida föreningen

bestått längre tid än två år och delägaren vid likvidationstillfället varit innehavare

av sin andel minst två år. Är dessa förutsättningar uppfyllda bör

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

67

enligt delegationen något ytterligare krav på bevisning om inkomstens ackumulerade

natur ej krävas.

Lantbrukets skattedelegation yttrar.

I de flesta fall utgör utskiftat belopp utöver inbetald insats vinstmedel,

som under flera år sparats ihop i föreningen. Karaktären av ackumulerad

inkomst är enligt delegationens uppfattning i flertalet fall helt klar. För

mottagaren av beloppet kan skattekonsekvenserna bli alltför betungande,

om inkomsten av formella skäl inte skulle anses som ackumulerad. Med

hänsyn till att tveksamhet råder på denna punkt vore det enligt delegationens

mening önskvärt med ett klarläggande uttalande av departementschefen.

Riksskattenämnden konstaterar att utredningen anfört att vinstmedel

som utskiftas vid likvidation av ekonomisk förening i vissa fall kan hänföras

till ackumulerad inkomst för delägarna. Riksskattenämnden finner

det önskvärt att genom uttalande i propositionen klarlägges om detta skall

gälla även vinst, som uppkommer vid försäljning av tillgångar i anslutning

till likvidationen, eller om fråga måste vara om tidigare öppet redovisade

vinstmedel.

Departementschefen

Principen om beskattningsårets slutenhet är alltjämt grundläggande för

våra skattelagar. Betydande avsteg från denna princip har dock gjorts under

de senaste femton åren. Jag syftar här på förordningarna om ackumulerad

inkomst, om skogskonto och om förlustutjämning. Även införandet

av liberala avskrivnings- och värderingsregler liksom lagstiftningen om

investeringsfonder kan sägas utgöra ett avsteg från principen om beskattningsårets

slutenhet men syftet med dessa bestämmelser har dock i och

för sig inte varit att bryta denna princip även om bestämmelserna i betydande

utsträckning kunnat utnyttjas för resultatutjämning mellan olika år.

Genom lagstiftningen om förlustutjämning, varigenom rätt införts att

kvitta förlust ett år mot överskott ett senare år, har de särskilt påtagliga

nackdelarna av beskattningsårets slutenhet undanröjts. Vidare får de mest

aktuella spörsmålen om den progressiva beskattningens verkningar anses åtminstone

provisoriskt lösta genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst

och lagstiftningen om skogskonto. Givetvis har man genom dessa lagstiftningsåtgärder

inte löst alla de problem, som har samband med beskattningen

av inkomster som varierar starkt mellan olika år. Frågan om en mera

omfattande progressionsutjåmning hänger emellertid samman med den översyn

av hela vårt skattesystem, som skall verkställas av allmänna skatteberedningen.

Den nu ifrågavarande utredningen har endast haft till uppgift att mot

bakgrund av de erfarenheter som vunnits under den tid lagstiftningen om

ackumulerad inkomst varit i kraft verkställa en översyn av bestämmelser
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

na i densamma. Ett frångående av de allmänna principer och grunder, å

vilka de nuvarande bestämmelserna uppbyggts, har inte varit åsyftad. Utredningens

förslag innebär i enlighet härmed i huvudsak en utvidgning av

tillämpningsområdet inom ramen för den nuvarande lagstiftningens grunder

såvitt angår inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet. Lagstiftningen

är relativt komplicerad och det är därför nödvändigt att iakttaga

viss försiktighet vid utvidgningen av tillämpningsområdet.

Genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst har man åsyftat att

mildra verkningarna av den progressiva inkomstbeskattningen i de fall,

då under ett beskattningsår åtnjutits inkomst, som i verkligheten intjänats

eller eljest hänför sig till två eller flera år. Det är således en utjämning

av inkomster som avses och frågan om utjämning av ackumulerade

avdrag kan, som utredningen framhållit, inte prövas i detta sammanhang.

Den hänger samman med den större frågan om en mera allmän progressionsutjämning.

Emellertid omfattar bestämmelserna inte alla slag av

ackumulerad inkomst. Av olika skäl har det ansetts nödvändigt att begränsa

området för lagstiftningen, såvitt gäller inkomstslagen rörelse och

jordbruksfastighet, till vissa i förordningen uppräknade slag av inkomster.

Vidare har realisationsvinst inte hänförts till ackumulerad inkomst.

De skäl som föranlett att realisationsvinster hittills inte ansetts

böra omfattas av förordningens bestämmelser kvarstår alltjämt. Dylika

vinster utgör ofta inte ackumulerad inkomst och det är i regel i det enskilda

fallet förenat med avsevärda svårigheter att avgöra huruvida och i

vad mån fråga är om ackumulerad inkomst eller ej. I de fall vinsten kan

betecknas som en ren spekulationsvinst finns inte någon anledning att mildra

verkningarna av den progressiva beskattningen. Det kan alltså inte ifrågakomma

att behandla alla realisationsvinster som ackumulerad inkomst.

Inte heller kan det förhållandet att försäljningen mer eller mindre framstår

som en tvångsförsäljning i och för sig utgöra något skäl för att vinsten skall

likställas med dylik inkomst. Jag kan således i likhet med utredningen inte

tillstyrka att realisationsvinster får omfattas av förordningens bestämmelser.

I fråga om inkomstslagen rörelse och j ordbruksfastighet

utgöres de vinster, som kan betecknas som ackumulerade, i stor utsträckning

av återvunna nedskrivningar och nedvärderingar. De liberala avskrivnings-

och värderingsreglerna, som av de berörda skattskyldiga utnyttjas

för resultatutjämning mellan olika år, kan således sägas i sin tur skapa behov

av regler för resultatutjämning. Då det står i den skattskyldiges eget

skön att avgöra i vilken utsträckning han vill utnyttja de möjligheter till

skattekredit, som avskrivnings- och värderingsreglerna medger, skulle med

visst fog kunna ifrågasättas om återvunna nedskrivningar överhuvud taget

bör omfattas av förordningens bestämmelser. Jag kan i vart fall inte tillstyrka

att alla vinster av ackumulerad inkomsts natur inom inkomstslagen

rörelse och jordbruksfastighet får göras till föremål för särskild skatte
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

69

beräkning. Utredningen har också förordat att beträffande nämnda inkomstslag,

liksom hittills, endast vissa i förordningen särskilt angivna slag

av inkomster skall omfattas av bestämmelserna. Detta har även tillstyrkts

av så gott som samtliga remissinstanser. Det är också, som utredningen understrukit,

nödvändigt att tillse att beskattningsmyndigheternas arbetsbelastning

inte ökas mer än som är nödvändigt.

Med det sagda har jag velat understryka, att jag inte kan tillstyrka att

t. ex. framtagande under rörelsens gång av reserver i lagret får omfattas av

förordningens bestämmelser. Gällande lagervärderingsregler medger för övrigt

— genom möjligheten att avsätta till lagerregleringskonto — att lagerreserven

kan bibehållas vid en tillfällig nedgång av lagret.

Beträffande inkomst av rörelse är enligt gällande förordning vinst vid

försäljning av inventarier och lager att hänföra till sådan inkomst

som omfattas av bestämmelserna, därest avyttringen har samband med överlåtelse

av rörelse. Om man anser att särskild skatteberäkning är befogad i

fråga om dylika vinster, som uppkommer vid överlåtelse av rörelse, bör, såsom

utredningen framhållit, samma skäl föreligga att medgiva särskild skatteberäkning

även beträffande vinster av motsvarande slag vid nedläggande

och upplåtelse av rörelse. Beskattningsreglerna bör rimligtvis vara desamma

oberoende av det sätt på vilket verksamheten avvecklas. Jag kan således tillstyrka

utredningens förslag i denna del.

För det fall då en rörelse först utarrenderas och därefter, vid ett

senare tillfälle, slutligt överlåtes, har utredningen föreslagit att rätt till särskild

skatteberäkning skall föreligga vid såväl upplåtelse- som överlåtelsetillfället.

Några remissinstanser har befarat att denna rätt till särskild skatteberäkning

vid två olika tillfällen i anledning av en och samma avveckling

av rörelsen skulle kunna missbrukas. Risken härför synes dock inte vara

så stor, då rätten att få åtnjuta särskild skatteberäkning vid såväl upplåtelse-

som överlåtelsetillfället i flertalet fall inte torde innebära någon större

förmån. I regel torde den största ackumulerade inkomsten uppkomma vid

upplåtelsetillfället, då varulagret försäljes. Lagret kan inte gärna utarrenderas.

Rätt till särskild skatteberäkning bör därför föreligga vid detta tillfälle.

Då rörelsen definitivt överlåtes försäljes inventarier, i vilka några dolda reserver

av större betydelse i regel inte föreligger, samt goodwill och hyresrätt.

Vinst vid försäljning av goodwill är redan enligt gällande bestämmelser

att hänföra till ackumulerad inkomst även om försäljningen inte sker

i samband med avvecklingen av rörelsen. Beträffande ersättning för hyresrätt

föreslår utredningen samma bestämmelser som för goodwill. Även om

den ackumulerade inkomst, utöver eventuell vinst på grund av försåld goodwill

och hyresrätt, som uppkommer vid överlåtelsen när denna föregåtts av

en upplåtelse av rörelsen, i regel torde vara av mindre betydelse, anser jag

dock knappast anledning föreligga att förbjuda särskild skatteberäkning

vid överlåtelsetillfället. Ett sådant undantag skulle onödigtvis komplicera

bestämmelserna. Det må dock understrykas att skatteberäkning vid upplå
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

telsetillfället bör medgivas endast om det visas att utarrenderingen utgör ett

led i en framtida överlåtelse av rörelsen. Fråga skall vidare vara om en verklig

utarrendering och inte om en överlåtelse, där försäljningen av rörelsens

tillgångar av skatteskäl fördelas på ett par år.

Utredningen konstaterar att det kan synas ovisst om nuvarande bestämmelser

om rätt till särskild skatteberäkning vid överlåtelse av rörelse skall

gälla även vid överlåtelse av rörelsefilial eller rörelsegren. Då

rätt till särskild skatteberäkning föreligger om en skattskyldig, som driver

två eller flera olika rörelser, avvecklar en av dessa, synes knappast anledning

föreligga att förvägra den, som avvecklar en avskilj bär filial eller rörelsegren,

sådan rätt. Det måste dock krävas, att filialen eller rörelsegrenen

framstår som en klart avskild del av rörelsen och att denna del även räkenskapsmässigt

kan särskiljas. Rörelsegren är, som Föreningen Auktoriserade

revisorer framhållit, inte något entydigt begrepp. Det synes dock knappast

böra ifrågakomma att i detta sammanhang närmare än nu sagts definiera

detta begrepp. De fall av avveckling av filial eller rörelsegren, som förekommer,

torde inte vara flera än att det kan överlåtas åt praxis att avgöra i vad

mån förutsättningar för särskild skatteberäkning i det enskilda fallet kan

anses föreligga. Förordningens bestämmelser kan givetvis bli tillämpliga endast

i sådana fall då den ackumulerade inkomsten på ett tillfredsställande

sätt kan beräknas med ledning av räkenskaperna. Om det framstår som sannolikt

att åtgärder vidtagits i syfte att på ett obehörigt sätt utnyttja förordningens

bestämmelser, skall givetvis särskild skatteberäkning icke medgivas.

Utredningen har förordat att särskild skatteberäkning på grund av försäljning

av inventarier och varor vid avveckling av rörelse skall medgivas endast

under förutsättning att i stort sett samtliga dylika tillgångar — frånsett

tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderas — avyttrats vid

beskattningsårets utgång, att reserveringar av olika slag i rörelsen återförts

till beskattning samt att den skattskyldige inte samma år börjat en ny likartad

rörelse. De sålunda angivna villkoren anser jag mig kunna tillstyrka.

Samma regler bör även här gälla oberoende av det sätt på vilket rörelsen avvecklas.

Bland annat av praktiska skäl bör särskild skatteberäkning vid försäljning

av inventarier och lager medgivas endast vid ett tillfälle i samband

med avveckling av rörelse, frånsett det fall, då rörelsen först utarrenderas

och därefter vid ett senare tillfälle överlåtes. I normalfallet torde avvecklingen

ske under ett och samma räkenskapsår. Att medgiva rätt till särskild

skatteberäkning under flera år eller införa någon form av valrätt för

den skattskyldige anser jag inte böra ifrågakomma. Om i förordningen klart

angives under vilka förutsättningar bestämmelserna blir tillämpliga, torde

det i regel inte medföra några svårigheter för den skattskyldige att verkställa

avvecklingen på sådant sätt att rätten till särskild skatteberäkning kan

utnyttjas. Sker avvecklingen under en följd av år kan reserverna i lager

och inventarier framtagas successivt och något behov av ytterligare resultatutjämning

föreligger då inte.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

71

Om de reserver i inventarier och lager, som framkommer vid avveckling

av en rörelse, kan användas för nedskrivning av tillgångar i annan rörelse,

som den skattskyldige redan bedriver eller som han startar i stället för den

avvecklade, föreligger i och för sig inte något skäl för särskild skatteberäkning.

Det kunde därför ifrågasättas att som villkor för särskild skatteberäkning

föreskriva att nya reserver inte skapats under beskattningsåret. En bestämmelse

av sådan innebörd anser jag mig dock inte böra förorda. Den

skulle förmodligen föranleda svårigheter vid tillämpningen. Däremot synes

det rimligt att, på sätt utredningen föreslagit, som villkor för särskild skatteberäkning

kräva att den skattskyldige inte redan samma år en rörelse avvecklas

startar en ny rörelse, som kan anses utgöra en fortsättning av den

tidigare. Läget är då i princip detsamma som om någon avveckling av rörelsen

inte hade skett. Det sagda bör gälla oberoende av på vilket sätt den

tidigare rörelsen avvecklas. En regel av denna innebörd torde inte medföra

några större tillämpningssvårigheter.

Om den nya rörelsen startas först nästa beskattningsår, kan reserverna

i den tidigare rörelsen inte överflyttas i den nya utan måste framtagas till

beskattning. Det synes därför inte föreligga tillräckliga skäl att vägra särskild

skatteberäkning då en rörelse avvecklas, därför att en ny liknande rörelse

startas påföljande år.

Beträffande byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse och penningrörelse

har utredningen föreslagit särskilda regler. Skattskyldig som driver

dylik rörelse behåller ofta vissa lagertillgångar då rörelsen avvecklas. En

byggmästare behåller t. ex. en eller flera fastigheter. Såsom utredningen

framhåller torde enligt gällande beskattningsregler möjlighet finnas för en

rörelseidkare som nu sagts att vid avvecklingen få bli beskattad för de reserver

som finnes i tillgångar vilka han behåller, varefter dessa tillgångar anses

ha förlorat sin karaktär av lagertillgång. Däremot torde en dylik beskattning

inte kunna framtvingas mot den skattskyldiges vilja.

Utredningen föreslår att — om en skattskyldig som nu sagts till beskattning

uppgiver dolda reserver i de tillgångar han behåller vid avvecklingen

av rörelsen — även dessa framtagna reserver skall anses utgöra ackumulerad

inkomst. En sådan bestämmelse skulle enligt utredningens mening kunna

medverka till att byggmästare och liknande i samband med avveckling av

sin rörelse även uppger dolda reserver i kvarvarande tillgångar till beskattning.

En sådan »avskattning» bör enligt utredningen även ur det allmännas

synpunkt framstå som önskvärd.

Såsom flera remissinstanser framhållit skulle emellertid en dylik avskattning

skapa stora problem vid inkomsttaxeringen på grund av svårigheterna

att värdera tillgångarna. Enligt vad utredningen erfarit undersöker skatteflyktskommittén

för närvarande möjligheterna att införa bestämmelser om

en tvångsvis avskattning av byggmästarföretag m. in. Det torde få antagas

att kommittén i samband därmed även berör värderingsfrågorna. Med hänsyn

härtill synes ställningstagandet till de av utredningen föreslagna bestämmelserna

för byggnadsföretag, tomtstyckningsföretag och företag som dri
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 774 år 1962

ver penningrörelse böra anstå till dess skatteflyktskommittén framlagt sitt

förslag. Även för dylika företag bör således, i vart fall tills vidare, gälla att

särskild skatteberäkning vid avveckling av rörelsen kan ifrågakomma endast

om samtliga tillgångar avyttrats.

Då det gäller avveckling av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse och

penningrörelse, har utredningen som villkor för särskild skatteberäkning föreskrivit

att det av omständigheterna skall framgå att den skattskyldige avser

att slutligt upphöra med verksamheten. Detta krav på att fråga skall

vara om ett slutligt upphörande av verksamheten hänger samman med utredningens

förslag att vid avveckling av dylika rörelser även reserver i kvarvarande

tillgångar skall behandlas som ackumulerad inkomst. Om utredningens

förslag i sistnämnda hänseende, såsom jag förordat, i vart fall

tills vidare inte genomföres, bortfaller i viss mån behovet av att uppställa

strängare krav vid avveckling av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse och

penningrörelse än då det gäller andra rörelser. Kvar står dock att fråga skall

vara om en avveckling av den rörelse som dittills bedrivits och inte om en

inom branschen mer eller mindre normal tillfällig nedgång i verksamheten.

Om den skattskyldige har kvar arbetslokaler eller dylikt, är rörelsen i regel

inte att anse som avvecklad. Bedömningen måste dock ske från fall till fall.

Beträffande det av lantbrukets skattedelegation berörda fallet då en lantbrukare

mer eller mindre tvångsvis säljer en del av sin fastighet och därvid

beskattas för inkomst av tomtstyckningsrörelse må framhållas, att en sådan

försäljning på en gång av ett stort tomtområde ofta bör kunna anses som

försäljning i samband med avveckling av tomstyckningsrörelse. Det förutsattes

dock att lantbrukaren kan göra sannolikt att han för de närmaste åren

inte har några planer på ytterligare tomtförsäljningar och att han inte själv

behandlar en del av sin fastighet som lager i en tomtstyckningsrörelse. Bedömningen

måste dock även här ske från fall till fall och några generella regler

kan inte angivas.

Enligt gällande bestämmelser skall särskild skatteberäkning kunna ifrågakomma

beträffande all ackumulerad inkomst, som uppkommit i vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. Vid förordningens

tillkomst uttalades att under dylik verksamhet ingår även advokatverksamhet,

verksamhet som arkitekt eller andra fria yrken. I några remissyttranden

framhålles att det kan ifrågasättas, om bestämmelserna om

ackumulerad inkomst överhuvud taget bör vara tillämpliga å dylika rörelser.

Såsom utredningen framhållit torde i sådana fria yrken som representeras

av advokater, arkitekter, ingenjörer, läkare m. fl. endast undantagsvis

uppkomma ackumulerad inkomst i förordningens mening. Drives rörelsen

med flera anställda bör särskild skatteberäkning i regel inte medgivas i större

utsträckning än för andra rörelseidkare. Å andra sidan anser jag i likhet

med utredningen inte tillräcklig anledning föreligga att i författningstexten

införa en begränsning i fråga om bestämmelsernas räckvidd på denna punkt.

Det torde kunna överlåtas åt rättspraxis att liksom hittills göra gränsdragningen

i det enskilda fallet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

K ungt. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

73

Beträffande intäkt av r oy a 11 y delar jag den av kammarrätten uttalade

uppfattningen att dylik inkomst i vissa fall bör behandlas som ackumulerad

inkomst trots att avtal om årlig royalty föreligger.

Utredningen har föreslagit att utfallande försäkringsersättningar

skall behandlas på samma sätt som köpeskilling för de förlorade

tillgångarna om dessa i stället försålts. Vidare har föreslagits att, vid avveckling

av rörelse, såsom ackumulerad inkomst skall kunna räknas dels intäkt

i form av engångsersättning vid avyttring av viss patenträtt och vid

avlösning av rätt till royalty dels intäkt genom återförd investeringsfond.

Utredningens förslag i dessa hänseenden, som inte föranlett

erinringar från remissinstansernas sida, kan jag tillstyrka. Beträffande det

»räntebelopp» som tillägges vid återföring av investeringfond må framhållas,

att detta belopp inte utgör någon ränta i egentlig mening. Beloppet ti 11- lägges som en straffpåföljd vid återföringen och bör, som utredningen föreslagit,

inte anses utgöra ackumulerad inkomst. I likhet med utredningen anser

jag att återvunna fordringar icke hör omfattas av bestämmelserna.

Skattelagarna medger inte någon reservbildning i dylika tillgångar

och den skattemässiga återvinningen torde inte vara så stor att behov

av särskild skatteberäkning föreligger.

Förslaget att ersättning för hyresrätt bör behandlas på samma sätt

som ersättning för goodwill anser jag mig bland annat av praktiska skäl

böra tillstyrka. Inte heller vill jag motsätta mig att, i enlighet med utredningens

förslag, intäkt i form av engångsersättning, som erhållits på grund

av avbrottsförsäkring eller som skadestånd eller dylikt för

inkomstbortfall i rörelsen till följd av expropriation eller annat liknande

förfarande, får behandlas som ackumulerad inkomst även om det är tveksamt

om inte tillämpningsområdet härigenom utsträckes längre än som är

lämpligt. Det gäller här en relativt komplicerad lagstiftning och det bör enligt

min mening inte ifrågakomma att under förordningens bestämmelser

hänföra alla de många olika slag av intäkter av ackumulerad inkomsts natur

som i mer eller mindre sällsynta fall kan tänkas uppkomma i en rörelse.

Av nu anförda skäl kan jag inte tillstyrka att t. ex. sådan ersättning för

förbättrings- och reparationskostnader, som beröres i yttrandet från Sveriges

hantverks- och industriorganisation, och vinst vid försäljning av certeparti

får omfattas av förordningens bestämmelser.

Med anledning av vad Sveriges redareförening anfört må framhållas att,

om delägare i partrederi överlåter sin andel i fartyget, bestämmelserna om

överlåtelse av rörelse blir tillämpliga.

Beträffande den ersättning till fastighetsägare för sprängningsskador, som

beröres i det av byggnadsentreprenörföreningen avgivna yttrandet, utgör

denna ersättning intäkt av annan fastighet och omfattas således i princip av

förordningens bestämmelser. Huruvida fråga kan vara om ackumulerad inkomst

får prövas i det enskilda fallet.

Även då det gäller inkomstslaget jordbruksfastighet är det nödvändigt att

begränsa de fall av ackumulerad inkomst som skall omfattas av förordningar

Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 114

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 774 år 1962

ens bestämmelser. I fråga om inkomst av skogsbruk får behovet av

progressionsutjåmning i huvudsak anses tillgodosett genom förordningen

om skogskonto och någon valrätt för den skattskyldige att i stället tillämpa

förordningen om ackumulerad inkomst bör i princip inte införas. Undantag

härifrån synes dock höra göras för dels intäkt genom ersättning för skada

å växande skog på grund av brand eller annan därmed jämförlig av den

skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning och dels intäkt genom avyttring

av skog och skogsprodukter, om avverkningen framtvingats på grund

av brand, stormfällning, torka, insektsskada eller dylikt eller på grund av

vattenuppdämning eller framdragande av kraftledning. Häri inbegripes även

inkomst av skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, om avyttringen

framtvingats av att skogen på grund av stormfällning o. d. måste

avverkas. I »katastroffall» som nu sagts synes det skäligt att den skattskyldige

får möjlighet att välja mellan att göra insättning å skogskonto — i den

mån detta är möjligt — och att få intäkten behandlad som ackumulerad inkomst.

Denna valrätt synes böra finnas oberoende av om den skattskyldige

tillämpar bokföringsmässig eller kontantmässig redovisning. Vad lantbrukets

skattedelegation föreslagit angående möjlighet för skogsägare att avsätta

till en brand- och stormskadefond kan inte prövas på grundval av nu

föreliggande utredning.

Några remissinstanser har ansett att förordningen om ackumulerad inkomst

bör bli tillämplig då å skogskonto insatta medel tvångsvis återföres

till beskattning i samband med försäljning av fastighet och vid skifte av

dödsbo. Detta förslag kan jag inte biträda. Förordningen om skogskonto

ger skogsägaren möjlighet att uppskjuta beskattningen av skogsinkomster

viss tid men denna möjlighet till skatteuppskov bör skogsägaren i eget intresse

inte utnyttja i sådan utsträckning att behov av resultatutjämning

uppkommer då medlen återföres till beskattning. Vid återföring till beskattning

av skogskontomedel frigöres kontanta medel till motsvarande belopp.

Då återföringen sker i samband med skifte av dödsbo kan dock vissa skäl

tala för att beskattningseffekten bör mildras. Frågan om dödsbos inkomstbeskattning

är emellertid, enligt vad jag erfarit, för närvarande föremål för

prövning inom skatteflyktskommittén. Det torde kunna antagas att kommittén

i samband därmed även beaktar frågan om beskattningen av från skogskonto

återförda medel. Kommitténs förslag synes därför böra avvaktas.

I fråga om inkomst av jordbruk gäller enligt nuvarande bestämmelser

att intäkt vid avyttring av inventarier, varor och produkter i jordbruksfastighet

i samband med upphörande av jordbruksdrift kan bli föremål för

särskild skatteberäkning under förutsättning att inkomsten beräknats enligt

bokföringsmässiga grunder. Samma gäller då hel kreatursbesättning avyttras

utan att nyuppsättning sker under året och detta även om försäljningen

inte har samband med upphörande av jordbruksdrift. Även i sistnämnda

fall förutsättes alltså att inkomstredovisningen skett enligt bokföringsmässiga

grunder. Denna inskränkning har varit avsiktlig. Motsvarande totala

utförsäljningar i jordbruk med kontantmässig redovisning ger nämligen

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 dr 1962

mestadels upphov till skattefria realisationsvinster. Emellertid kan även i

jordbruk med kontantmässig redovisning i vissa fall uppkomma betydande

skattepliktiga vinster vid utförsäljning av kreatursbesättning eller vid

försäljningar i samband med upphörande av jordbruksdriften. Jag vill därför

inte motsätta mig att förordningens bestämmelser i denna del göres tilllämpliga

jämväl å skattskyldig, som tillämpar kontantmässig redovisning.

Utredningens förslag att vissa ersättningar för inkomstbortfall till följd

av skada å fastigheten skall omfattas av förordningens bestämmelser anser

jag mig, om än med viss tvekan, kunna tillstyrka. Häri bör inbegripas även

ersättning för sådant intrång å fastigheten, som avses i det av länsstyrelsen

i Hallands län avgivna yttrandet.

Vad slutligen angår det fall, då två jordbruksfastigheter drives i sambruk

och den ena fastigheten avyttras eller utarrenderas eller om arrende upphör,

får avyttringen av djur och döda inventarier hänförliga till sistnämnda

fastighet anses ske i samband med upphörande av jordbruksdriften på fastigheten

i fråga. Rätt till särskild skatteberäkning föreligger därför i princip.

Det ankommer emellertid på den skattskyldige att förete utredning om

den ackumulerade inkomstens storlek.

Då det gäller övriga inkomstslag — inkomst av annan fastighet,

kapital och tjänst — är förordningens bestämmelser tillämpliga i fråga om

all inkomst av ackumulerad inkomsts natur. Huruvida särskild skatteberäkning

kan medgivas för viss inkomst inom dessa inkomstslag måste dock

bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I vilka fall

t. ex. ackordsöverskott och förskott därå, som beröres i landsorganisationens

yttrande, skall anses utgöra ackumulerad inkomst kan inte generellt anges.

Helt allmänt kan sägas att om ackordsöverskottet hänför sig till en kontinuerlig

verksamhet, som sträcker sig över ett år, ackordsöverskottet bör

anses utgöra ackumulerad inkomst även om arbetet utförts hos flera arbetsgivare.

Enligt min mening finns här inte anledning till en restriktiv

bedömning. De premier som reservofficerare erhåller och som beröres i yttrandet

från bl. a. tjänstemännens centralorganisation är givetvis också att

anse som ackumulerad inkomst.

Då det gäller att bedöma om lön, som uttages i ett fåmansbolag, utgör

ackumulerad inkomst måste — liksom då det gäller annan löneinkomst —•

det avgörande vara om lönen kan anses utgöra ersättning för arbete under

mer än ett år. I fråga om utdelning från ekonomisk förening i samband med

att föreningen likvideras har utredningen uttalat, att det inte bör vara uteslutet

att dylik inkomst berättigar till särskild skatteberäkning, om det

framgår att utdelningen avser vinstmedel som under flera år ansamlats

hos föreningen. I detta uttalande anser jag mig i princip kunna instämma

och jag vill tillägga att det förhållandet att utdelningen härrör från vinster,

som framkommit hos föreningen i samband med likvidationen, i och för sig

inte böra utesluta tillämpning av förordningens bestämmelser.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

Fördelningstiden

(1 § jämte anvisningar)

Utredningen

Utredningen erinrar om, att enligt gällande bestämmelser den ackumulerade

inkomsten i princip skall fördelas på det antal år, till vilket den är alt

hänföra, dock högst tio år. Kan utredning inte förebringas om hur många

år inkomsten i fråga hänfört sig till, skall emellertid så anses som om inkomsten

hänfört sig till tre år. Ytterligare en presumtionsregel finns för det

fall, att en skattskyldig vid avgång från tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom

ersättning för årlig pension. I detta och liknande fall skall fördelning

i allmänhet ske på tio år.

Enligt utredningens mening bör huvudregeln även i fortsättningen vara,

att den ackumulerade inkomsten skall fördelas på det antal år, till vilket

den är hänförlig. Likaså finns, enligt utredningen, ingen anledning att frångå

den nuvarande tioårstiden såsom fördelningstidens maximum. En yttersta

gräns för det antal år som skall omfattas av skatteberäkningen är, enligt

utredningens mening, av praktiska skäl ofrånkomlig och någon kritik mot

lioårsregeln har inte försports.

Emellertid kan, framhålles i betänkandet, också andra gränsdragningar

tänkas böra inverka på fördelningstidens bestämmande. Därefter anföres.

Sålunda ligger den tanken nära till hands att tiden för innehavet av den

förvärvskälla, i vilken den ackumulerade inkomsten uppkommit, ävenledes

bör bestämma fördelningstiden. Detta kan ske så att, om tiden för innehavet

av förvärvskällan skulle understiga tio år, innehavstiden i princip

skulle utgöra fördelningstidens maximum. Men innehavstiden kan också

användas såsom en presumtion för den fördelningstid som bör komma i

fråga i sådana fall då man inte utan vidare kan bedöma under vilket antal

år den ackumulerade inkomsten uppkommit men omständigheterna likväl

talar för att inkomsten i stort sett hänför sig till den tid under vilken

den skattskyldige haft förvärvskällan i fråga. Detta senare alternativ har

förordats i många yttranden när det gällt fördelningen av dolda reserver,

vilka framtagits i samband med försäljning av varulager eller andra

tillgångar i rörelse. Regeln kan också utformas så att den ackumulerade

inkomsten alltid anses hänförlig till den tid den skattskyldige innehaft

förvärvskällan, därest den skattskyldige inte visar att inkomsten hänför

sig till en kortare tidsperiod och yrkar denna kortare fördelningstid. Fördelningstiden

får dock inte överstiga tio år.

Vill man, framhålles i betänkandet, på något av dessa sätt binda fördelningstiden

till innehavet av den förvärvskälla det är fråga om, kan till stöd

härför åberopas, att — även om den ackumulerade inkomsten i regel skall

fördelas på det antal år till vilket den är att hänföra — fördelningsrätten

principiellt skall vara begränsad till inkomst som ackumulerats hos den

skattskyldige själv. Den skattskyldige kan däremot inte anses ha ett berättigat

anspråk på att i fördelningstiden få inräkna tid under vilken inkomsten

i fråga ackumulerats hos annan person.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kiingl. Maj. ts proposition nr 7/4 år 1962

Emellertid förutsätter, framhåller utredningen vidare, en regel om fördelningstidens

bundenhet vid tiden för innehavet av förvärvskällan närmast

att den ackumulerade inkomst, varom det är fråga, i sig själv är av sådan

art att den kan anses hänförlig till ett antal tidigare år, d. v. s. ackumulerad

bakåt i tiden. Däremot kan regeln inte med samma styrka åberopas beträffande

sådan inkomst som, ehuru den uppburits på en gång, belöper på

ett antal kommande år, d. v. s. ackumulerad framåt i tiden. Såsom exempel

på ackumulerad inkomst av det senare slaget nämner utredningen en

för flera år uppburen förskottshyra. I vilken mån det går att upprätthålla

en regel om fördelningstidens bundenhet vid tiden för innehavet av förvärvskällan,

beror därför, betonar utredningen, på i vilken omfattning ackumulerad

inkomst av det ena eller andra slaget vanligen förekommer inom de

olika inkomstslagen. En undersökning härav bör följaktligen, enligt utredningens

mening, ge viss ledning när det gäller att bedöma möjligheten av

regelns användbarhet.

Inkomst av rörelse

Beträffande inkomst av rörelse så torde den ackumulering av inkomst som

här förekommer, enligt utredningen, i allmänhet vara sådan som hänför

sig till gången tid. Det är här oftast fråga om framtagning av dolda reserver

som bildats genom tidigare nedskrivning av olika slag av tillgångar. Detta

gäller såväl för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och andra

inventarier som varor eller produkter i densamma. Beträffande dylik reservframtagning

är det, enligt utredningens mening, alltså naturligt att begränsa

den ackumulerade inkomstens fördelning till tiden för den skattskyldiges

innehav av rörelsen. Därefter anföres.

Bestämmelsen skulle kunna utformas så att, i den mån antalet år under

vilka reservbildningen skett kan utredas, t. ex. med ledning av avskrivningsplaner

och andra räkenskapshandlingar, detta antal i första hand får bestämma

fördelningstiden, som kan vara olika för olika tillgångar. I andra hand

skulle dock tiden för innehavet av rörelsen, eller, om denna tid är längre än

tio år, tioårstiden bli avgörande för fördelningen såsom maximitider. Denna

princip får för den nuvarande rättstillämpningens vidkommande anses ha

kommit till uttryck i ett av regeringsrätten den 24 februari 1959 avgjort

mål, som redovisats i RÅ 1959 ref. 8. I detta mål har nämligen, då uppgift

funnits om det antal år, på vilket gjorda värdeminskningsavdrag fördelat

sig, inkomst i form av återvunna sådana avdrag vid skatteberäkning för

ackumulerad inkomst hänförts till motsvarande antal år. Däremot har framtagen

dold reserv i varulager i brist på utredning om när reserven bildats

ansetts hänförlig till det antal år, varunder rörelsen bedrivits. I

I de flesta yttranden som inkommit med anledning av utredningens rundskrivelse

har, framhåller utredningen, förordats att man i fråga om ackumulerad

inkomst som erhållits genom reservframtagning generellt tillgodoräknar

den skattskyldige hela tiden för hans innehav av rörelsen. Som skäl härför

har åberopats bl. a. att man ofta inte har tillgång till deklarationerna för

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

alla de år som är aktuella samt att de i deklarationerna lämnade uppgifterna

om t. ex. varulagerreserverna ofta är föga tillförlitliga.

Utredningen anser att praktiska skäl starkt talar för att man i enlighet

med den uppfattning som kommit till uttryck i dessa yttranden medger

den skattskyldige rätt att beträffande ackumulerad inkomst genom, framtagning

av dolda reserver i varulager, maskiner och andra inventarier generellt

få inkomsten fördelad på hela den tid han innehaft rörelsen, oavsett

om alla tillgångar funnits i rörelsen under hela denna tid eller ej. I fördelningstiden

bör, enligt utredningen, inräknas jämväl beskattningsåret,

även om fördelningen avser ett belopp som framräknats på basis av den ingående

balansräkningen för detta år. Utredningen fortsätter.

En sådan schablonmässig fördelning måste enligt utredningens mening

ställa sig betydligt enklare än ett förfarande, där det gäller att i detalj utreda

fördelningstiden beträffande dolda reserver som hänför sig till ett

kanske mycket stort antal tillgångar. Det bör i detta sammanhang understrykas

att det här inte är fråga om att undantaga inkomst från beskattning

utan endast om att finna en lämplig grund för den ackumulerade inkomstens

fördelning vid skatteberäkningen. Något skattebortfall av betydelse

torde man knappast behöva befara om man väljer det mera schablonmässiga

förfarandet. Enligt utredningens uppfattning bör i princip gälla

att den ackumulerade inkomsten i de ifrågavarande fallen anses belöpa på

tiden för den skattskyldiges innehav av förvärvskällan, även om det i enstaka

fall kan påvisas att den reservbildning som framkommit i den ackumulerade

inkomsten i själva verket skapats redan tidigare.

Ett liknande betraktelsesätt som det nu anförda torde, enligt utredningens

mening, kunna försvaras även beträffande erhållna ersättningar för varumärke,

firmanamn och andra liknande rättigheter av goodwills natur. Det

kan givetvis, framhålles i betänkandet, diskuteras om ackumulerad inkomst

i form av ersättningar för dylika rättigheter skall anses hänförliga till tidigare

år eller till efterföljande år. För det förra betraktelsesättet talar att de

värden som dessa slags rättigheter representerar normalt byggts upp med

kostnader, som kan ha varit avdragsgilla vid tidigare års taxeringar. Till stöd

för det andra betraktelsesättet kan anföras, att det som på detta sätt skapats,

är något som har ett mer eller mindre bestående värde för framtiden. Vilkendera

synpunkten man än anlägger får dock de värden det är fråga om, enligt

utredningen, anses intimt knutna till förvärvskällan i fråga och tiden för

innehavet av densamma anses vara en naturlig norm för fördelningen av den

ackumulerade inkomsten. Vid tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna

torde man, påpekar utredningen, för övrigt i allmänhet ha förfarit

på detta sätt. Även om rättighetens värde eventuellt skulle ligga i visst firmanamn

eller i visst affärsläge som den skattskyldige inte förfogat över

hela den tid han bedrivit rörelsen, synes den skattskyldige enligt utredningens

uppfattning i enkelhetens intresse böra få tillgodoräkna sig hela innehavstiden

för rörelsen. Likaså bör beträffande intäkt vid avyttring av hyresrätt

tiden för innehavet av rörelsen enligt utredningens mening bli bestämmande

för fördelningstiden. Utredningen anför därefter.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1962

79

Att beträffande ackumulerad inkomst, som är hänförlig till rörelse,

begränsa fördelningstiden till högst det antal år förvärvskällan innehafts,

innebär, såvitt utredningen kan finna, alt man i stort sett anknyter till den

nuvarande rättstillämpningen. Utredningen vill emellertid, såsom framgår

av det förut sagda, förorda att den ackumulerade inkomsten i princip

alltid skall anses hänförlig till hela den tid den skattskyldige innehaft rörelsen.

Om en rörelse först utarrenderas och därefter vid ett senare tillfälle överlåtes,

bör fördelningstiden för ackumulerad inkomst vid överlåtelsen omfatta

jämväl den tid rörelsen bedrivits före utarrenderingen. Fördelningstiden får

dock givetvis inte i något fall överstiga tio år. Det bör emellertid stå den

skattskyldige fritt att — därest han kan visa att den ackumulerade inkomsten

hänför sig till en kortare tidsperiod än enligt den sålunda förordade

huvudregeln — få inkomsten fördelad på ett mindre antal år. En förutsättning

härför är dock att den skattskyldige gör framställning härom och företer

en tillfredsställande utredning om fördelningstiden.

Utredningen säger sig ha diskuterat om ett annat betraktelsesätt kan vara

motiverat i sådana fall, då i rörelsen innehafts endast ett inventarium av betydenhet,

såsom ett fartyg, en större maskin o. d. I dylika fall kan det

nämligen, framhålles det, ifrågasättas om inte fördelningstiden bör omfatta

endast tiden för innehavet av detta inventarium. Undantagsregeln kunde

också tänkas gälla t. ex. hyresrätten till en lokal, som inte innehafts under

hela tiden för innehavet av rörelsen. Fördelningstiden skulle då avse den tid

lokalen innehafts. På samma sätt som i de andra tidigare nämnda fallen när

fördelningstiden omfattar tiden för innehavet av rörelsen skulle även här

gälla att hela tiden för innehavet av tillgången fick beaktas, utan avseende

å om avdrag för värdeminskning e. d. inte skett under ett eller annat år.

En sådan begränsning av fördelningstiden som den nu ifrågasatta skulle,

framhåller utredningen, motiveras med att den ackumulerade inkomst, som

framkommer vid försäljningen av de dominerande tillgångar det här är

fråga om, inte gärna kan härledas till en längre tidsperiod än tiden för innehavet

av tillgången i fråga.

Emellertid kan, konstaterar utredningen, tillgången i samband med förvärvet

omedelbart ha nedskrivits med anlitande av vinstmedel, som samtidigt

framkommit vid försäljning av andra tillgångar. Då det gäller inventarier

kan detta ha skett med tillämpning av s. k. nettometod eller genom

investeringsfonder. Det är därför, framhålles i betänkandet, ofta svårt att

säga när de reserver, som framkommer då en tillgång försäljes i samband

med rörelsens avveckling, verkligen skapats. Det kan ha skett långt innan

tillgången i fråga förvärvades. Utredningen förordar därför att tiden för

innehavet av rörelsen bör få användas som en allmän schablonregel även

i de nu diskuterade fallen. En annan sak är, framhålles vidare, att då den

skattskyldige i sin rörelse endast haft en inventarietillgång av betydelse det

ofta kan presumeras, att rörelsen bedrivits blott under den tid, han innehaft

tillgången i fråga.

Bedömningen av den tid, under vilken den skattskyldige innehaft sin

rörelse, är givetvis, betonar utredningen, något som får prövas från fall till

fall. f normalfallen uppkommer knappast något problem i fråga om tids
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ls proposition nr 114 år 1962

bestämningen. I andra fall kan tidsbestämningen tänkas vålla tveksamhet.

Utredningen syftar närmast på sådana fall då en rörelseverksamhet under

någon tid mer eller mindre avstannat för att därefter på nytt återupptas.

Om den skattskyldige flyttar rörelsen till annan ort än förut, blir, framhåller

utredningen, frågan om fördelningstiden närmast beroende av sambandet

med den tidigare verksamheten.

Frågan om fördelningstiden vid återföring till beskattning av investeringsfonder

bör, enligt utredningen, bedömas efter omständigheterna. Har

den skattskyldige bedrivit rörelsen jämväl under den tid då medlen varit

avsatta i enlighet med föreskrifterna i förordningarna angående de ifrågavarande

investeringsfonderna, får den skattskyldige räkna sig tillgodo hela

liden för rörelsens innehav i enlighet med de regler utredningen föreslagit.

Här åsyftas, framhåller utredningen, sådana fall som då avsättningen avser

medel som erhållits vid avyttring av ett av flera fartyg eller försäkringsersättning

som erhållits t. ex. för ett delvis brandskadat lager. Har åter den

skattskyldige inte bedrivit någon rörelse under den tid medlen varit avsatta

till fond som här avses, blir tiden för rörelsens bedrivande avgörande

för fördelningstidens längd. Därefter anför utredningen.

Vad nu sagts om fördelningstiden för ackumulerad inkomst inom inkomstslaget

rörelse bör enligt utredningens mening gälla beträffande dels

intäkt, som uppkommer vid försäljning av tillgångar eller genom återföring

till beskattning av investeringsfonder i samband med avveckling av

rörelse, rörelsegren eller filial (i sistnämnda båda fall blir det givetvis tiden

för innehavet av rörelsegrenen eller filialen som blir avgörande), dels

ock intäkt vid överlåtelse av hyresrätt samt varumärke, firmanamn och

andra liknande rättigheter av goodwills natur.

Beträffande övriga rörelseintäkler, som är att hänföra till ackumulerad

inkomst, torde en liknande presumtionsregel i fråga om fördelningstiden

inte kunna föreskrivas. Fördelningstiden får liksom hittills bedömas från

fall till fall. Detta gäller, då fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt i form av engångsersättning

avseende skadestånd etc. eller engångsersättning, som erhållits

genom avyttring av patenträtt och avlösning av rätt till rovalty i samband

med upphörande av rörelse, rörelsegren eller filial. Såvitt fråga är om annan

intäkt än avyttring av patenträtt och avlösning av royalty gäller dock att

fördelningstiden inte kan överstiga tiden för innehavet av förvärvskällan.

Royalty är, framhåller utredningen, en ersättning som vanligen från början

är bestämd att utgå under en viss tidrymd, så länge en tillverkning eller

försäljning pågår. I den mån uppburen royalty motsvarar vad som normalt

belöper på ett visst år, finns enligt utredningens mening ingen anledning

att tillämpa reglerna om ackumulerad inkomst. Utredningen tillägger.

I vissa fall kan dock enligt utredningens förslag bestämmelserna om

ackumulerad inkomst bli tillämpliga, nämligen i fråga om engångsersättning1-

som uppburits vid avlösning av royaltyinkomst under förutsättning

att ersättningen antingen kan sägas vara hänförlig till intäkt av vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet eller ock uppburits

i samband med avveckling av en rörelse. Om det i sistnämnda fall

klart framgår att, därest engångsersättningen inte avtalats, royalty skulle

ha utgått under ett visst antal år men den verksamhet, till vilken inkoms
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

ten är att hänföra, bedrivits under endast kortare tid — kanske blott ett par

år — skulle det vara otillfredsställande om engångsersättningen bara fick

slås ut på den kortare tid under vilken verksamheten bedrivits. I än högre

grad gäller detta, när fråga är om en av den skattskyldige köpt och därefter

försåld patenträtt eller liknande, som medför royaltyinkomst. I fall

som dessa synes frågan om fördelningstidens bestämmande inte kunna

utan vidare bindas vid tiden för innehavet av förvärvskällan på samma

sätt som övrig rörelseinkomst. I fråga om engångsersättningar som utgår

i stället för royaltyinkomst bör således — i motsats till vad som föreslås

skola gälla beträffande ackumulerad inkomst av rörelse i allmänhet —

fördelningstiden kunna mera fritt anknytas till det antal år under vilket

royalty eljest skulle ha utgått eller eventuellt till den tid som den skattskyldige

använt för att skapa den produkt, till vilken ersättningen hänför

sig, dock högst tio år.

Inkomst av jordbruk

Utredningen föreslår, att vad nu sagts angående fördelningstiden i fråga

om ackumulerad inkomst vid avveckling av rörelse i motsvarande mån skall

gälla jämväl i fråga om inkomst av jordbruksfastighet såvitt avser dels intäkt

genom avyttring av inventarier och produkter i samband med upphörande

av jordbruksdrift, dels intäkt genom avyttring av kreatursbesättning

i dess helhet utan att nyuppsättning skett under beskattningsåret, dels ock

intäkt som uppkommit genom att särskild investeringsfond återförts till

beskattning. Inkomst som nu nämnts skall således, enligt utredningens förslag,

anses hänförlig till hela den tid den skattskyldige bedrivit jordbruket,

därest inte den skattskyldige visar att inkomsten hänför sig till kortare tid.

Beträffande övrig inkomst torde, framhåller utredningen, någon presumtionsregel

i fråga om fördelningstiden inte kunna uppställas. Det kan i vissa

fall vara fråga om ersättningar för inkomstbortfall i framliden och den tid

jordbruket bedrivits kan därför inte generellt anges som en maximitid vid

fördelningen.

Inkomst av skogsbruk

Att det beträffande skatteberäkning för ackumulerad inkomst genom avyttring

av skog är tillväxten, som skall vara bestämmande för fördelningstiden

vid skatteberäkningen, har, påpekar utredningen, förutsatts av 1944

års allmänna skattekommitté, som i sitt betänkande (s. 142) uttalade att

intäkt av skogsbruk borde betraktas såsom ackumulerad inkomst så snart

försäljningen omfattar mera än två års tillväxt. Tillväxten beräknas med

utgångspunkt från de skogsvärdefaktorer, som bestämts vid allmän fastighetstaxering.

Fördelningstiden blir således, konstaterar utredningen, beroende

av hur många års tillväxt, räknat från den dag den skattskyldige äger

räkna ingångsvärdet, som den ackumulerade inkomsten omfattar enligt

förefintlig utredning. Då den skattskyldige i princip inte kan beskattas för

mer än den tillväxt, som skett under hans innehav av fastigheten, utgör,

lramhålles i betänkandet, innehavstiden normalt även maximitid för fördel
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

ningen. Har fastigheten erhållits genom arv kan dock fördelningstiden komma

att omfatta även tiden för dödsboets innehav av fastigheten.

Utredningen finner för sin del inte anledning att föreslå någon ändring i

den sålunda godtagna fördelningsgrunden beträffande de vanliga fallen av

ackumulerad inkomst genom avyttring av skogsbruk.

Även då det gäller inkomst genom avyttring av bl. a. stormfälld skog,

när inkomsten av jordbruksfastigheten beräknas enligt bokföringsinässiga

grunder, samt inkomst genom brandskadeersättning för växande skog bör,

framhåller utredningen, det avgörande för fördelningen vara att ersättningen

avser mer än ett års tillväxt. Det torde, enligt utredningens mening, i regel

inte vara svårt för den skattskyldige att visa om fråga är om ackumulerad

inkomst, d. v. s. att intäkten hänför sig till mer än ett års tillväxt. Skulle

tvekan uppkomma om det antal år, på vilket inkomsten skall fördelas, får

fördelningstiden enligt den allmänna presumtionsregeln i 1 § bestämmas

till tre år.

Övrig inkomst

När det gäller ackumulerad inkomst inom andra inkomstslag än inkomst

av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet är det ofta, påpekas i betänkandet,

fråga om sådan inkomst som är ackumulerad framåt i tiden. I den

mån inkomsten belöper på tidigare år, vilket också kan förekomma, sträcker

sig ackumuleringen i allmänhet inte längre tillbaka i tiden än den tid, under

vilken den skattskyldige själv haft inkomst av förvärvskällan i fråga eller

varit verksam i densamma. Fördelningstiden kan dock inte generellt bindas

vid tiden för innehavet av förvärvskällan.

Utredningen tar därefter upp vissa speciella fördelningsfråg

o r, som uppkommer när det gäller fördelningstidens bestämmande för

dödsbo, för delägare i handelsbolag och i vissa fall för äkta makar.

Dödsbo

Beträffande oskift dödsbo uppkommer, påpekar utredningen, frågan om

dödsboet skall få räkna längre fördelningstid än dödsboet existerat, d. v. s.

om ackumulerad inkomst skall kunna fördelas å tid före dödsfallet. Om

dödsboet uppbär ackumulerad inkomst, som avser kommande år och hänför

sig till flera år än tiden från dödsfallet, synes man, enligt utredningens

mening, inte kunna begränsa fördelningstiden till den tid dödsboet existerat.

Lika litet synes, framhålles vidare i betänkandet, en sådan begränsning

motiverad när det gäller ackumulerad inkomst, som framkommer då ett

dödsbo avvecklar en rörelse eller ett jordbruk, som drivits av den avlidne,

och där den ackumulerade inkomsten helt eller delvis utgöres av reserver,

som skapats före dödsfallet.

Enligt utredningens mening kan man inte generellt begränsa fördelningstiden

för ett dödsbo till den tid dödsboet existerat. Med hänsyn härtill för
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år W62

83

ordar utredningen att — vid tillämpning av förordningen om ackumulerad

inkomst — oskift dödsbo skall få samma rätt beträffande fördelningstiden

som den avlidne skulle haft om han levat. Den avlidne och dödsboet behandlas

med andra ord som en och samma skattskyldig.

Vad utredningen sålunda förordar innebär, framhålles i betänkandet, att

ett dödsbo, som får ackumulerad inkomst i en ärvd rörelse, kan — om förutsättningarna

härför föreligger — slå ut denna inkomst på tiden för sitt

och den avlidnes innehav av rörelsen. Hänför sig den ackumulerade inkomsten

i stället till annan fastighet kan inkomsten, framhålles vidare, om det

t. ex. gäller en förskottshyra för flera år framåt, slås ut på det antal år hyran

hänför sig till, även om detta antal år omfattar längre tid än den varunder

dödsboet och den avlidne innehaft fastigheten. Därefter anföres.

Sedan dödsboet skiftats har sambandet med den avlidne upphört. Detsamma

gäller om dödsboet eljest skall anses skattemässigt upplöst. Utredningen

åsyftar härmed möjligheten att sådana bestämmelser införes, att

ett oskiftat dödsbo under vissa betingelser skall vid beskattningen anses

som skiftat. Enligt vad utredningen inhämtat torde denna fråga vara föremål

för prövning inom skatteflyktskommittén. Vidare inryms härunder

det fallet att en ensam dödsbodelägare övergår till att enskilt deklarera för

inkomst av den rörelse, han bekommit i arv. Jämför regeringsrättens utslag

den 17 november 1959 (not. Fi 1885) på besvär av Anna Maria Hudin. Den

skattskyldiga, som ensam ärvt en rörelse, fick inte räkna sig tillgodo arvlåtarens

innehavstid. Detta kan möjligen försätta ensam dödsbodelägare i

sämre ställning än dödsbo med flera delägare, som lättare kan hålla dödsboet

vid liv en längre tid. Enligt utredningens mening finns dock inte anledning

införa en specialregel för ensaindeiägaren i andra fall än då denne

utgöres av efterlevande make. Till denna fråga skall utredningen återkomma

i det följande. I övriga fall, då ackumulerad inkomst efter det dödsboet

blivit genom arvskifte eller eljest upplöst tillföres den nye innehavaren

av förvärvskällan, är det dennes inkomst och inte längre dödsboets inkomst.

Gemenskapen med dödsboet måste i detta sammanhang anses ha

upphört, även om den nye innehavaren av förvärvskällan skattlägges för

exempelvis dolda reserver i varulager som tillskapats före hans innehav.

Delägare i handelsbolag o. d.

En situation, i vilken frågan om fördelningstidens bestämmande i den

praktiska tillämpningen vållat bekymmer, har, framhåller utredningen, varit

den, då en person inträtt som delägare i ett tidigare bildat handelsbolag.

Frågan gäller, huruvida den nye delägaren i bolaget vid skatteberäkning för

ackumulerad inkomst, som tillfallit bolaget, får räkna sig tillgodo även tid

då inkomsten intjänats men då han ännu inte var delägare i handelsbolaget.

Som exempel kan nämnas det fallet att en person inträder som delägare i ett

handelsbolag år 1958. Under 1961 uppbär handelsbolaget en inkomst som

hänför sig till åren 1955—1961. Spörsmålet blir om den nye delägaren får

fördela den på honom belöpande ackumulerade inkomsten på tre eller sju år.

Med beaktande av den allmänna regeln att den ackumulerade inkomsten

i princip skall fördelas på det antal år på vilket det anses belöpa, dock

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

högst tio år, bör, enligt utredningen, gälla att, om inkomsten t. ex. uppkommit

vid försäljning av inventarier och lager vid avveckling av bolagets rörelse,

den nye delägaren får tillgodoräkna sig endast den tid under vilken

han varit delägare i handelsbolagets rörelse. I det ovan angivna exemplet

är fördelningstiden alltså, enligt utredningens förslag, högst tre år.

Har andelen i handelsbolaget förvärvats genom arv, inverkar detta, framhåller

utredningen, på fördelningstiden enligt samma grunder som enligt vad

förut sagts skall gälla för oskift dödsbo respektive arvtagare som genom

arvskifte övertagit förvärvskällan. I enlighet därmed skall alltså, framhålles

vidare, oskift dödsbo efter en delägare i ett handelsbolag ha rätt att vid

skatteberäkning för ackumulerad inkomst, hänförlig till rörelse, som tillfallit

handelsbolaget, räkna sig tillgodo tiden för dödsboets och den avlidnes

innehav av andelen i bolaget. Men har en delägare i ett dylikt handelsbolag,

som bedriver rörelse eller jordbruk, vars inkomst beräknats efter bokföringsmässiga

grunder, genom arvskifte tillskiftats sin andel i handelsbolaget,

får han vid fördelningen av den ackumulerade inkomsten medräkna endast

tiden för sitt innehav av andelen, d. v. s. tiden från arvskiftet och därefter.

Enda undantaget härifrån gäller, framhåller utredningen, det fall då

efterlevande make är ensam dödsbodelägare. Därefter anföres.

Att fördelningstiden beträffande en person som köpt en andel i ett handelsbolag,

vilket driver rörelse, skall vara begränsad till den tid under vilken

han innehaft andelen är så mycket mer nödvändigt om, på sätt tidigare

förordats, fördelningstiden beträffande en person som genom arvskifte bekommit

en dylik andel skall begränsas till tiden för det egna innehavet av

densamma. Den som köpt andelen bör nämligen inte få en bättre ställning

än den som förvärvat sin andel genom arvskifte. Följden kunde annars bli

den att dödsbo, som bland tillgångarna i boet har en andel i ett handelsbolag,

i stället för att tillskifta en dödsbodelägare andelen, före skiftet säljer

densamma till denne för att därigenom på en omväg bereda honom möjlighet

att tillgodoräkna sig även tiden för dödsboets innehav av andelen i handelsbolaget.

Är däremot den ackumulerade inkomst, som handelsbolaget erhållit, hänförlig

till annat inkomstslag än rörelse och jordbruk, såsom inkomst av annan

faslighet skall inkomsten få slås ut på hela den tid, till vilken den är

hänförlig, dock givetvis med reservation för den förut angivna allmänna begränsningen

till högst tio år.

Makar

I vissa fall kan, framhåller utredningen, beträffande makar fråga uppkomma

i vad mån den ena maken kan få tillgodoräkna sig tiden för den

andra makens innehav av en förvärvskälla. Som exempel har nämnts det

fallet att en rörelse, som drivits i mannens namn, formellt överföres på

hustrun med anledning av att mannen tillträtt befattning, med vilken han

icke är berättigad att förena innehav av rörelse. Om hustrun därefter försäljer

rörelsen, uppkommer frågan om hustrun är berättigad till skatteberäkning

för ackumulerad inkomst. Utredningen fortsätter.

Enligt utredningens uppfattning bör den gemenskap som i olika avseenden

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

85

råder mellan äkta makar och som kommer till uttryck i gällande regler angående

beskattningen av makar, vilka under beskattningsåret levt tillsammans,

beaktas även i förevarande sammanhang. I det angivna exemplet bör

därför skatteberäkning för ackumulerad inkomst kunna ske för hustruns

vidkommande och fördelningstiden omfatta den sammanlagda tiden för makarnas

innehav av rörelsen så länge de varit samtaxerade eller, i förekommande

fall, bort vara samtaxerade därest de båda haft inkomst. Utredningen

har inte ansett det erforderligt att utsträcka tillämpningen av den

sålunda förordade regeln till att omfatta även sådana skattskyldiga som enligt

bestämmelsen i 65 § sista stycket kommunalskattelagen i fråga om samtaxering

skall jämställas med äkta makar.

Om den make, som drivit rörelse eller jordbruk avlidit och den andra maken

är ensam dödsbodelägare, bör — för det fall att denne, sedan dödsboet

kan anses avvecklat, övertagit verksamheten i fråga — fördelningstiden för

den efterlevande maken omfatta även den tid, som dödsboet och den avlidne

maken drivit rörelsen eller jordbruket, dock inte för längre tid tillhaka

än den då makarna varit samtaxerade eller bort vara samtaxerade om

båda haft inkomst.

Presumtionsreglerna för fördelningstiden i vissa fall

I sitt svar å utredningens rundskrivelse har, framhålles i betänkandet,

taxeringsintendenten i Hallands län påpekat, att medan vanlig tjänstepension

som utbetalats i form av engångsbelopp ansetts böra fördelas på tio år,

tillämpningen varit mera oenhetlig om den utbetalda engångspensionen

grundat sig på en pensionsförsäkring, för vilken premierna erlagts under en

tidrymd understigande tio år. Enligt taxeringsintendenten kan man tänka

sig olika alternativ. Utfallande beloppet kan fördelas antingen på premieinbetalningstiden

eller på tio år. Utredningen gör här följande uttalande.

Utredningen väll för sin del erinra om riksskattenämndens uttalande i

dess meddelanden 1952 nr 6:3 beträffande vid dödsfall återbetalade avgifter,

erlagda till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring före 1950 års utgång.

Nämnden — som förklarade, att de återbetalade avgifterna skulle anses

såsom ackumulerad inkomst under förutsättning att återbetalningen avsåg

minst två års avgifter — uttalade beträffande fördelningstiden, att det

återbetalade beloppet vid skatteberäkningen skulle fördelas på lika många

år som avgifterna avsett, dock högst tio år.

Den av riksskattenämnden uttalade principen bör enligt utredningens

mening även kunna vara tillämplig på återköpsbelopp, som erhålles vid

återköp av andra pensionsförsäkringar än de uttalandet avser. Likaså synes,

framhåller utredningen, i enlighet med samma princip en på pensionsförsäkring

grundad engångspension böra fördelas på premieinbetalningstiden.

Utredningen framhåller, att skatteberäkning för ackumulerad inkomst

enligt de gällande bestämmelserna får ske även när inkomsten belöper på

blott en del av ett år. Utredningen fortsätter.

Den nuvarande förordningen skall jämlikt 1 § tillämpas i fråga om inkomst

»som hänför sig till minst två beskattningsår». Något annat krav än

att inkomstens intjänande sträcker sig över ett årsskifte kan inte anses följa

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1962

av bestämmelsens ordalag. Likaså utsäges att skatteberäkningen skall ske

»som om inkomsten upptagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret

och så många av de närmast föregående taxeringsåren, att inkomsten

därigenom blir fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig».

Därmed har alltså klart utsagts att fördelningen skall ske med lika belopp

på de olika åren.

Utredningen föreslår ingen ändring i vad sålunda gäller.

Det har, framhålles vidare i betänkandet, vid tillämpningen av förordningens

bestämmelser uppstått tvekan i vissa fall hur man skall förfara då den

skattskyldige under ett år, på vilket den ackumulerade inkomsten skall fördelas,

haft förlust eller så liten inkomst att ortsavdraget inte kunnat utnyttjas.

Utredningen har därför funnit det lämpligt att i anknytning till exemplet

i anvisningarna ange att den beskattningsbara inkomsten i sådana fall alltid

skall vara noll. Någon omräkning av taxeringen med hänsyn till det outnyttjade

underskottet eller ortsavdraget skall således, framhåller utredningen,

icke ske. Skulle den skaltskyldige överhuvud taget inte ha varit taxerad

för året i fråga skall den beskattningsbara inkomsten likaledes anses utgöra

noll.

Om den skattskyldige på grund av omläggning av räkenskapsår ett år inte

har taxerad inkomst, anses den beskattningsbara inkomsten, framhåller utredningen,

utgöra noll. Skulle den skattskyldige på grund av omläggningen

asättas två taxeringar, skall hänsyn tagas till båda dessa taxeringar vid fördelningen

av den ackumulerade inkomsten. Bestämmelsen i 1 §, att ackumulerad

inkomst skall fördelas med lika delar under taxeringsåret och så

många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten blir fördelad

på det antal år som den hänför sig till, torde, enligt utredningen, i regel ha

tillämpats så att — om den skattskyldige ett år åsatts två taxeringar — taxeringarna

behandlats såsom tillhörande skilda taxeringsår. Utredningen har

ansett det lämpligt med en uttrycklig bestämmelse i anvisningarna som beläster

denna praxis. Om skattskyldig det år, då fråga uppkommer om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst, åsatts taxeringar för två skilda beskattningsår

och den ackumulerade inkomsten uppkommit under det tidigare av

dessa år, skall, framhåller utredningen, taxeringen för det senare av de båda

åren givetvis inte beröras av fördelningen.

Utredningen har vidare ansett det erforderligt med en uttrycklig föreskrift

att, om en skattskyldig i en förvärvskälla haft flera ackumulerade

inkomster, samtliga dessa inkomster skall omfattas av skatteberäkningen.

Den skattskyldige kan alltså enligt utredningens förslag inte begära skatteberäkning

för endast en av inkomsterna med undantagande av annan ackumulerad

inkomst i samma förvärvskälla. Har den skattskyldige haft ackuinuleiad

inkomst jämväl i annan förvärvskälla, behöver skatteberäkningen, enligt

utredningen, däremot inte omfatta även denna inkomst.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1962

87

Remissyttrandena

Mot utredningens förslag, att den maximala fördel ningstiden, liksom

hittills, skall vara tio år har erinringar endast framförts från lantbrukets

skattedelegation. Delegationen anför.

Delegationen vill särskilt framhålla, att i de fall, den ackumulerade inkomsten

hänför sig till kommande år, t. ex. vid brand skadeersättning för

skog till den del utfallande belopp avser ersättning för förtidig avverkning,

en utsträckt fördelningstid vore rimlig med hänsyn till att den ackumulerade

inkomsten slås ut på gångna inkomstår, medan inkomsten avser kommande

år med kanske betydligt lägre inkomst. Ur teknisk synpunkt bör

skatteberäkningen inte bli nämnvärt mera komplicerad om maximitiden

utsträckes till att omfatta 15 år. I övrigt synes utredningens uttalanden om

fördclningstiden i olika fall vara välgrundade.

De schablonregler för fördelning av den ackumulerade inkomsten,

som föreslagits av utredningen, har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser dock att schabloniseringen enligt

utredningens förslag drivits väl långt och anför.

Vad beträffar fördelningstiden kan man visserligen säga att här är fråga

om en schablonberäkning, vari man icke eftersträvat att anknyta till efter - taxeringsreglerna. Därav följer emellertid icke att fördelningstiden icke, där

så är möjligt, bör anknyta till det antal år, under vilka framtagen reserv i

inventarier eller lager bildats. Möjligheten att bestämma, under vilka år reservnybildning

skett, är med nuvarande avfattning av deklarationsblanketterna

så betydande, att ett fortsatt anknytande till reservbildningens faktiska

förlopp icke bör medföra svårigheter i utredningshänseende. I vart fall

synes utredningens förslag ha drivits väl långt i schablonisering, och det

bör framför allt icke vara beskattningsmyndighet obetaget att förebringa

utredning, att ackumulerad inkomst rätteligen hänför sig till ett mindre

antal år än den allmänna regeln presumerar. Vad utredningen i övrigt föreslagit

beträffande fördelningstidens beräkning synes ej böra föranleda

erinran.

Även länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter lämpligheten av utredningens

schablonförslag och påpekar bl. a. svårigheten att avgöra, i vad mån

resultatet av huvudaffären eller rörelsen i dess helhet bidragit till att bilda

vid avveckling av filial eller rörelsegren framkomna reserver. Länsstyrelsen

anför vidare.

Enligt länsstyrelsens mening synes man här ha att välja mellan två principer.

Den ena är att vitan undantag sätta likhetstecken mellan den tid, till

vilken ackumulerad inkomst är hänförlig, och tiden för innehavet av helt

eller delvis avvecklad rörelse och den andra att tillgripa en sådan schablon

endast i de fall, då den tid, på vilken den ackumulerade inkomsten faktiskt

belöper, ej med tillräcklig säkerhet kan fastställas. För den förra metoden

talar den enklare tillämpningen, medan den andra medför en mer rättvis

beskattning, något som dock bör vara avgörande.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

Beträffande fördelningstiden i fråga om ersättning för hyresrätter

anför kammarrätten.

Enligt utredningens förslag skall ackumulerad inkomst genom överlåtelse

av hyresrätt fördelas med hänsyn till den tid, den skattskyldige bedrivit

rörelsen (dock högst 10 år). Kammarrätten finner förslaget inte vara

invändningsfritt i sådana fall, då hyresrätten saknar goodwillvärde. Ett exempel

må anföras. En rörelseidkare har utan särskild kostnad förvärvat

rätt till en lagerlokal. Efter något år finner han av någon anledning, att

han icke är i behov av lokalen och överlåter hyresrätten till en annan rörelseidkare

mot ersättning. Kammarrätten, som ifrågasätter om ersättning

för hyresrätt utan goodwillvärde överhuvud taget bör betraktas såsom

ackumulerad inkomst, anser i vart fall att tiden för innehavet av lokalen

bör vara grund för inkomstens fördelning.

Kammarrätten tar vidare upp frågan om fördelningstiden beträffande

skogsinkomster överhuvud taget. Härvid berörs bl. a. frågan om den

årliga tillväxten som grund för fördelningstiden. Kammarrätten yttrar.

I anvisningarna till 1 § bör lämpligen anges de förutsättningar, under

vilka en skogsinkomst är att betrakta som ackumulerad inkomst. Närmare

uppgifter härom torde erfordras, i all synnerhet om förordningen blir tilllämplig

jämväl å vissa skogsförsäljningar utan samtidig avyttring av marken.

Med hänvisning till ett av Regeringsrätten avgjort mål (RÅ 1958 ref.

35) har utredningen uttalat, att det avgörande är om ersättningen avser

mer än ett års tillväxt. Denna princip bör lagfästas. Likaså bör klart utsägas,

huruvida man vid denna beräkning får taga hänsyn till andra under

året försålda kvantiteter än sådana som föranleda skattelindring. Vid avyttring

eller expropriation av en del av en skogsfastighet uppkommer frågan,

huruvida jämförelse skall göras med den årliga tillväxten å hela fastigheten

eller allenast å den del, som frånsålts. Även i detta hänseende

synes det vara värdefullt med en anvisning.

Även riksskattenämnden ifrågasätter, huruvida icke i anvisningarna till

1 § borde i tydlighetens intresse intagas, att inkomst genom avyttring avskog

eller skogsprodukter skall, för att berättiga till särskild skatteberäkning,

avse mer än ett års tillväxt. Även om detta står klart för de tillämpande

myndigheterna, kan, framhåller nämnden, missförstånd härutinnan lätt

uppkomma för de skattskyldiga.

Beträffande fördelningstiden för ackumulerad inkomst, som tillfaller den,

som erhållit rörelse eller jordbruk genom arv, anför länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län följande.

Utredningen har framhållit, att sedan dödsbo skiftats sambandet med den

avlidne upphört och att därför någon anledning icke förefunnes att tillgodoräkna

arvinge arvlåtares innehavstid. Något avsteg från denna princip har

utredningen icke ansett böra göras för ensamdelägare i dödsbo i andra fall

än då denne utgöres av efterlevande make. Det synes emellertid föreligga

skäl för motsvarande tillämpning i de fall ensamdelägare utgöres av barn.

Behovet av en dylik bestämmelse torde komma att öka, om av utredningen

omförmält förslag av skatteflyktskommittén angående tvångsmässiga bestämmelser

i taxeringshänseende avseende skifte av dödsbo skulle genomföras.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962 89

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Älvsborgs län som tilllägger.

En bättre lösning av detta problem synes vara om den föreslagna fördelningsregeln

får tillämpning i alla fall, där rörelsen avvecklas inom viss

tid efter dödsfallet, exempelvis 5 år. Om dödsbo, som fortsätter den avlidnes

verksamhet, ej inom denna tid avvecklar densamma, torde man få utgå

från att vederbörande redan från början haft för avsikt att fortsätta rörelsen,

och då föreligger knappast anledning att räkna med annan lid än

den, under vilken dödsboet resp. arvingen bedrivit rörelsen.

Även lantbrukets skattedelegation anser att en ensamdelägare i ett dödsbo,

vilken är barn till den avlidne, bör jämställas med efterlevande make.

Delegationen framhåller att det kan förhålla sig på det sättet att rörelse,

jordbruksfastighet, annan fastighet, andel i handelsbolag och kommanditbolag

inte kan avyttras förrän viss tid förflutit efter dödsfallet.

I anslutning till frågan om fördelningstiden för dödsbo anmärker delegationen

vidare att utredningen inte synes ha diskuterat det fall då en

skattskyldig får en skogsfastighct genom arvskifte och sedan säljer fastigheten

jämte därå växande skog. Delegationen yttrar härom.

Genom försäljningen uppbär han inkomst som hänför sig till tillväxt

under både hans och dödsboets innehav av fastigheten. I detta fall är det

inte möjligt att aktualisera beskattningen av skogstillväxten under dödsboets

innehav i samband med arvskiftet utan att dödsboet överlåter fastigheten

till dödsbodelägaren genom köp, vilket emellertid kan medföra beskattning

såsom för realisationsvinst hos dödsbodelägaren om han i sin

tur sedan säljer fastigheten inom en 10-årsperiod. En sådan skattskyldig

kommer i sämre läge än om en liknande transaktion genomförs i förvärvskällan

rörelse. Delegationen föreslår att dödsbodelägare i detta fall jämställs

med oskift dödsbo.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att utredningen, som föreslagit

vissa bestämmelser i fråga om fördelningstiden, då den ena av två

makar övertagit jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den andra maken,

icke synes ha berört det förhållandet, att en efterlevande make efter den

andra makens frånfälle kan fortsätta att driva jordbruk eller rörelse, som

han själv tidigare ägt och drivit. Länsstyrelsen anför vidare.

Eftersom den efterlevande maken då i praktiken hela tiden drivit jordbruket

eller rörelsen, borde också fördelningstiden — med beaktande av

tioårsregeln — kunna omfatta hela tiden från det första förvärvet. Men fråga

är väl om så enligt gällande bestämmelser eller enligt förslaget kan bliva

resultatet. I och med dödsfallet inträder dödsboet som ägare. Är då den

efterlevande maken ensam dödsbodelägare, kan denne också anses i och

med dödsfallet ha omedelbart återinträtt i sin äganderätt, varigenom skäl

möjligen kan anses föreligga för att, trots avbrottet — det blir ju likväl ett

nytt fång — beräkna innehavstiden från det första förvärvet. Men för den

händelse exempelvis barn skulle finnas i äktenskapet inträda även dessa

som delägare i dödsboet. Utgör då icke jordbruket eller rörelsen den efterlevande

makens enskilda egendom erfordras bodelning, som oftast brukar

ske i samband med arvskifte, för att den efterlevande maken skall kunna

återfå den ifrågavarande egendomen. Dödsboet har då genom att under

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

mellantiden vara innehavare, för längre eller kortare tid beroende på huru

fort arvskiftet kan göras, avbrutit innehavet för den efterlevande maken.

Särskilt för sistnämnda fall synes det länsstyrelsen erforderligt med särbestämmelse

för att den efterlevande maken skall kunna få räkna fördelningstiden

från och med sitt eget första förvärv.

I fråga om ackumulerad inkomst som tillfaller delägare i handelsbolag

på grund av hans delägarskap anför kammarrätten.

Beträffande handelsbolag må framhållas, att inkomsten visserligen ackumulerats

hos bolaget, men att den, eftersom den beskattats hos delägarna,

bör komma inom förordningens tillämpningsområde. Härutinnan delar

kammarrätten således utredningens uppfattning. Frågan blir då, om sådan

inkomst skall fördelas på det antal år under vilka den ackumulerats hos

bolaget eller på det antal år den, som blir beskattad för inkomsten, innehaft

andelen. Enligt kammarrättens mening synes det vara principiellt riktigast

att fördela inkomsten på det antal år, under vilka den ackumulerats.

Problemet uppkommer endast då andel bytt ägare eller ny delägare inträtt

i rörelsen. Utredningen har som skäl för sitt förslag att begränsa fördelningstiden

till det antal år, varunder den skattskyldige innehaft andelen,

antört att längre tid än så icke kan tillämpas i fråga om den, som ärvt andel,

och att samma regel därför måste gälla för den som köpt sin andel.

Kammarrätten kan icke finna detta skäl vara bärande. Tvärtom synes det

principiellt riktigast, att även den som bekommit andelen i arv får tillgodoräkna

sig den tid varunder handelsbolaget bedrivit rörelsen.

Motsvarande synpunkter i fråga om fördelningstiden för delägare i handelsbolag

framföres även av Svenska företagares riksförbund.

Sveriges redareförening anser att vad utredningen föreslagit angående

fördelningstiden för delägare i handelsbolag även bör äga tillämpning i

motsvarande fall för ett partrederi, vari en ny delägare inträtt efter partrederiets

bildande. Föreningen föreslår en uttrycklig bestämmelse därom i

anvisningarna till 1 § för undvikande av onödiga tvister rörande tolkningen

av bestämmelserna i berörda avseende.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om icke en person, som tidigare

drivit och ombildat en enskild firma till handelsbolag, vid uppkommande

fråga om fördelningslidens längd i vissa fall bör tilläggas rätt att

räkna sig tillgodo jämväl tid, varunder rörelsen drivits som enskild firma.

Lantbrukets skattedelegation delar inte utredningens ståndpunkt att inte

föreslå ett utsträckande av tillämpningen av regeln om ena makens rätt att

tillgodoräkna sig tiden för andra makens innehav av en förvärvskälla till

att omfatta även sådana skattskyldiga som enligt bestämmelsen i 65 § sista

stycket kommunalskattelagen i fråga om samtaxering skall jämställas med

äkta makar. Delegationen finner del naturligt att, om sådana skattskyldiga

i inkomsttaxeringshänseende jämställs med äkta makar, denna jämställdhet

också skall omfatta bestämmelserna om ackumulerad inkomst.

Vad utredningen uttalat därom, att belopp, som erhålles vid återköp av

pensionsförsäkring, skall fördelas efter det antal år under vilka

premier erlagts, förutsatt att premier betalats under minst två år, bar för
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962 91

anlett erinringar i några remissyttranden. Sålunda anför kammarrätten

bl. a. följande.

Det torde kunna diskuteras om det icke skulle stå i bättre överensstämmelse

med förordningens syfte, om rätten till den särskilda skatteberäkningen

grundades på att det återköpta beloppet normalt skulle ha influtit

och beskattats under ett flertal år. Då en person tecknar en pensionsförsäkring,

är det hans avsikt att genom egenpensionering trygga sin ålderdom

och sin familj, om han avlider. Det är för att uppmuntra och möjliggöra

detta, som pensionsförsäkringen erhållit sin i beskattningshänseende gynnade

ställning, som bland annat medför en jämnare fördelning av försäkringstagarens

inkomster och i följd därav en skattelindring genom att vissa

verkningar av den statliga inkomstskattens progressivitet undgås. Det är

vidare att märka, att rätt till återköp medgives endast under alldeles speciella

omständigheter. Det kan därför knappast synas motiverat, att en

skattskyldig, som exempelvis av en ekonomisk nödsituation tvingas återköpa

sin försäkring, skall i beskattningshänseende komma i sämre läge än

den, som har råd att stå fast vid försäkringsavtalet. Något formellt hinder

att tillämpa gällande förordning efter den linje, som antytts, torde icke finnas.

I näst sista stycket av anvisningarna till 1 § i gällande förordning framhålles

sålunda, att engångsbelopp som skattskyldig vid avgång ur tjänst erhåller

i stället för pension i allmänhet skall anses hänföra sig till 10 år. Vidare

torde det exempelvis ligga i sakens natur, att vid särskild skatteberäkning

å sådant engångsbelopp, som kan erhållas i stället för livränta enligt

yrkesskadelagen, det är likgiltigt hur många år vederbörande varit anställd.

Mot det anförda kan invändas, att avdragsrätten tillkommit av sociala skäl

för underlättande av den skattskyldiges pensionering m. m. Om den skattskyldige

icke fullgör sin del av avtalet utan återköper försäkringen, har han

förverkat sin rätt till skattelindring. Invändningen synes dock knappast bärande.

Det må t. ex. erinras om, att om man tecknar en försäkring mot flerårspremie

men därefter endast betalar en premie och förvandlar försäkringen

till fribrev, någon skattepåföljd icke behöver inträffa. Det torde därför

kunna ifrågasättas, då det gäller belopp, som erhålles vid återköp av

pensionsförsäkringar, om man icke helt skall bortse från antalet premiebetalningar

och i stället låta vara avgörande, att det är fråga om belopp, som

normalt skulle ha influtit och beskattats under ett flertal år. I vart fall torde

särskild skatteberäkning böra medgivas, om den skattskyldige det år, då

engångspremien erlagts, haft ackumulerade inkomster, som kunnat föranleda

till skattelindring. En sådan regel står i överensstämmelse med utredningens

förslag om rätt till skattelindring för belopp å investeringsfonder,

som återföres till beskattning. Någon reell skillnad mellan dessa båda fall

kan icke anses föreligga.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län hävdar en liknande uppfattning och

anför.

Med hänvisning till innehållet i riksskattenämndens meddelande 1952 nr

(i: 3 har utredningen funnit, att där uttalad princip bör tillämpas även på

belopp, som erhålles vid återköp av andra pensionsförsäkringar än dem uttalandet

avser. Riksskattenämndens meddelande behandlar emellertid ett

specialfall, och där använd fördelningsmetod synes ej utan vidare tillämplig

vid återköp av pensionsförsäkringar i allmänhet eller för en på pensionsförsäkring

grundad engångspension. I dessa fall är dock mindre fråga om en

återbetalning av erlagda avgifter än om ett substitut för framtida pension.

Det kan vara av intresse att här erinra om att den av utredningen föror
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

dåde principen om den ackumulerade inkomstens anknytning till den beskattningsbara

inkomsten kommer att stimulera tecknandet av pensionsförsäkringar

mot engångspremie. Om en skattskyldig — exempelvis på

grund av svårigheter att gälda skatter i samband med avveckling av rörelse

— skulle nödgas återköpa dylik försäkring, skulle han icke kunna påräkna

fördelning av återköpsbeloppet såsom ackumulerad inkomst, enär premien

erlagts under 1 år. Det synes rimligare, om återköp och engångspension på

grund av pensionsförsäkring ansåges som ersättning för årlig pension och

sålunda finge fördelas på 10 år. I allt fall synes fördelning böra få ske på

5 år.

Näringslivets skattedelegation anser övervägande skäl tala för att återköpsbelopp

behandlas som ett i stället för pension uppburet engångsbelopp.

Premiebetalningstiden bör därför enligt delegationens mening icke tillmätas

betydelse för fördelningen. Vad särskilt angår pensionsförsäkring mot engångspremie

framhåller delegationen att dylik premie mången gång erlägges

med anlitande av medel, som försäkringstagaren uppburit som ackumulerad

inkomst.

Departementschefen

Den maximala fördelningstiden enligt de nuvarande bestämmelserna

är tio år. I likhet med utredningen och så gott som samtliga remissinstanser

anser jag att denna maximigräns bör bibehållas. Inte minst praktiska

skäl talar mot fördelning på längre tid.

För att i möjligaste mån undvika tvister om fördelningstidens längd har

utredningen föreslagit en schablonregel av innebörd att vissa inkomster

av ackumulerad inkomsts natur, som uppkommer i rörelse och

jordbruk, skall anses hänförliga till det antal år, under vilket den skattskyldige

hedrivit rörelsen eller jordbruket i fråga. De intäkter beträffande

vilka schablonregeln enligt förslaget skall gälla är, i fråga om jordbruk, intäkt

vid avyttring av inventarier, varor och produkter i samband med upphörande

av jordbruksdrift, intäkt vid avyttring av hel kreatursbesättning

och intäkt vid återföring till beskattning av investeringsfonder. I fråga om

inkomst av rörelse skall schablonregeln gälla beträffande intäkter genom

försäljning av inventarier och lager vid avveckling av rörelse och vid återföring

till beskattning av investeringsfond. Schablonregeln skall vidare enligt

förslaget gälla i fråga om intäkt vid överlåtelse av hyresrätt och goodwill.

Om den skattskyldige åtnjutit inkomst som nu sagts i sin egenskap av

delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten enligt förslaget

anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget. Enligt utredningens

förslag skall dock inkomsten kunna fördelas å kortare tid än den skattskyldige

bedrivit rörelsen eller jordbruket eller ägt andel i bolaget, under

förutsättning att han så yrkar och företer utredning om det antal år, till

vilket inkomsten hänför sig. Däremot skall enligt förslaget avvikelse från

schablonregeln icke kunna göras på grund av utredning av beskattningsmyndighet.

De sålunda föreslagna schablonreglerna, som tillstyrkts av det helt över
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

93

vägande antalet remissinstanser, synes ägnade att underlätta tillämpningen

av förordningens bestämmelser. Jag kan därför även för egen del i huvudsak

tillstyrka desamma. Dock bör det, som bl. a. länsstyrelsen i Jönköpings

län framhållit, vara beskattningsmyndighet obetaget att även utan yrkande

från den skattskyldiges sida hänföra ackumulerad inkomst till ett mindre

antal år än den allmänna regeln presumerar. Detta bör emellertid ske endast

om det framstår som uppenbart att fördelningstiden bör vara kortare än

enligt schablonregeln. I annat fall förlorar schablonregeln sitt värde. Föreligger

inte särskilda omständigheter och yrkar inte den skattskyldige kortare

fördelningstid skall schablonregeln alltså gälla.

Då det gäller avyttring av skog och s kogsprodukter måste intäkten,

för att berättiga till särskild skatteberäkning, avse mer än ett års tillväxt.

Detta bör, som kammarrätten och riksskattenämnden framhållit, komma

till uttryck i anvisningarna till 1 §. Avgörande för fördelningstiden skall

vara hur många års tillväxt å fastigheten i dess helhet som den intäkt, varom

fråga är, motsvarar.

Enligt utredningens förslag skall, vid fastställande av fördelningstid,

oskift dödsbo och den avlidne anses som en och samma skattskyldig.

Skiftas dödsboet får arvingarna däremot icke tillgodoräkna sig den tid den

avlidne och dödsboet drivit rörelsen eller jordbruket. Enda avsteget härifrån

har gjorts för det fall att efterlevande make är ensam dödsbodelägare.

Denne äger då vid beräkning av fördelningstid tillgodoräkna sig den tid

dödsboet och den avlidne maken drivit rörelsen eller jordbruket. I några

remissyttranden har förordats att samma rätt, som sålunda tillkommer efterlevande

make vilken är ensam dödsbodelägare, bör tillkomma även barn

i de fall dessa är ensamdelägare. Detta förslag anser jag mig icke kunna tillstyrka.

Om ett barn är ensam dödsbodelägare och, sedan dödsboet anses

skiftat, säljer t. ex. den rörelse som den avlidne och dödsboet drivit, skulle

den ackumulerade inkomst, som framkommer vid försäljningen, fördelas

bakåt i tiden och läggas till de inkomster barnet eventuellt haft under de

senaste tio åren. Ofta torde barnet inte tidigare haft inkomster utan dessa

har legat hos den avlidne och dödsboet. Ej heller kan jag tillstyrka att,

såsom länsstyrelsen i Älvsborgs län förordat, låta bedömningen bli olika

beroende på inom vilken tid efter dödsfallet verksamheten avvecklas. Tillläggas

må att, om skatteflyktskommittén framlägger förslag om ändrade

regler för beskattning av oskift dödsbo och förslaget leder till lagstiftning,

även nu ifrågavarande regler därvid får överses.

Med anledning av vad lantbrukets skattedelegation anfört angående det

fall, då en skattskyldig får en skogsfastighet genom arvskifte och sedan

säljer fastigheten jämte därå växande skog, vill jag framhålla, att — då

det gäller intäkt av skogsbruk — det avgörande för fördelningstiden i och

för sig inte är innehavet av fastigheten utan hur många års tillväxt å fastigheten

som intäkten avser. Beskattas den skattskyldige för tillväxten under

längre tid än han haft fastigheten fördelas intäkten givetvis på denna

längre tid.

Beträffande det fall, som länsstyrelsen i Kristianstads län berör, då den ena

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Knngl. Maj:ts proposition nr 11 i är 1962

av två äkta makar driver jordbruk eller rörelse och jordbruket eller rörelsen

i anledning av andra makens död ingår i dödsboet efter denne för att

efter skiftet åter drivas av den efterlevande maken vill jag framhålla, att

någon särbestämmelse i fråga om fördelningstiden knappast synes erforderlig.

Den efterlevande maken har drivit verksamheten före dödsfallet och

efter skiftet och den sammanlagda tiden för innehavet blir avgörande vid

fastställande av fördelningstid. Att den tid, under vilken dödsboet beskattats

för vinsten av verksamheten, inte får inräknas i fördelningstiden synes inte

utgöra tillräckligt skäl för att införa specialregler.

I fråga om intäkt av ackumulerad inkomsts natur, som tillfaller delägare

i handelsbolag, anser jag i likhet med utredningen att tiden för innehavet

av andelen bör vara avgörande för fördelningstiden. Den som inträder som

delägare i ett handelsbolag, där det redan skapats dolda reserver, bör rimligtvis

ta hänsyn till den skatteskuld som ligger i dessa reserver, då han bedömer

köpeskillingen för andelen. Därav följer att, om reserverna framtages

till beskattning i nära anslutning till förvärvet av andelen, någon särskild

skatteberäkning inte kan vara befogad. Det kan ifrågasättas om förordningens

bestämmelser överhuvudtaget borde vara tillämpliga i fråga om

ackumulerad inkomst, som skapats före förvärvet av andelen. Av praktiska

skäl bör man dock inte göra någon skillnad på reserver som skapats före och

efter förvärvet men fördelningstiden bör inte sättas längre än innehavstdden.

Bedömningen bör bl. a. av praktiska skäl vara densamma oberoende av det

sätt, på vilket andelen förvärvats.

Med anledning av vad Sveriges redareförening anfört angående andel i

partrederi vill jag framhålla, att partrederi är en form av enkelt bolag och

delägaren äger andel i partrederiets fartyg. Såsom jag tidigare berört är han

i beskattningshänseende likställd med den som driver rederirörelse med eget

fartyg.

Såsom lantbrukets skattedelegation framhåller synes de för makar angivna

fördelningsreglerna i tillämpliga delar böra gälla även sådana skattskyldiga

som enligt bestämmelserna i 65 § sista stycket kommunalskattelagen

i fråga om samtaxering skall jämställas med äkta makar.

Då det gäller återköp av pensionsförsäkring är det fråga om återbetalning

av erlagda premier. Det ligger därför närmast till hands att, som

utredningen uttalat, anse tiden för inbetalning av premierna vara avgörande

för fördelningstiden. Ofta torde inbetalningstiden, då fråga är om återköp,

överstiga tio år. Är inbetalningstiden kortare har det i regel varit fråga

om stora engångspreinier. Om en engångspremie betalats med inkomster av

ackumulerad inkomsts natur eller inte bör ej föranleda olika bedömning

i beskattningshänseende av det återköpta beloppet. Jag kan således inte finna

att bärande skäl anförts mot utredningens ståndpunkt i denna fråga.

De förslag till ändringar och tillägg av bestämmelserna i anvisningarna

till 1 §, som utredningen i övrigt föreslagit och vilka inte föranlett erinringar

från remissinstansernas sida, kan jag med vissa ändringar av redaktionell

natur tillstyrka.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 i år 1962

95

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten. Spärregeln

(2 § jämte anvisningar)

Utredningen

Nettobeloppet av ackumulerad inkomst

Det ligger enligt utredningens mening i sakens natur, att det är nettobeloppet

av den ackumulerade inkomsten, som i princip skall vara föremål

för den särskilda skatteberäkning som reglerna om ackumulerad inkomst

avser. För att få fram den ackumulerade inkomst, som i beskattningsavseende

skall slås ut till fördelning på ett antal år, bör alltså från uppburet

bruttobelopp avräknas de omkostnader, som hänför sig till den ackumulerade

inkomstens förvärvande. Därefter anföres.

Det är givet att en exakt gränsdragning, när det gäller alt avgöra vilka

avdragsgilla omkostnader som hänför sig till själva den ackumulerade inkomsten,

inte alltid är möjlig, särskilt om den skattskyldige jämväl haft

andra intäkter i förvärvskällan i fråga och om han tillika haft diverse allmänna

omkostnader. Vid beräkningen av den ackumulerade inkomstens

nettobelopp bör emellertid i princip avräknas endast de utgifter som mera

direkt sammanhänger med den ackumulerade inkomsten. Vid tillämpningen

av nu gällande regler torde frågan om utgifterna i allmänhet inte ha

vållat några större svårigheter och någon särskild föreskrift angående innebörden

av denna allmänna regel inte heller i fortsättningen vara erforderlig.

Däremot är det nödvändigt att beträffande vissa slag av ackumulerad

inkomst ge närmare anvisningar om beräkningen av denna inkomst. Det är

här närmast fråga om sådan ackumulerad inkomst, som uppkommer vid

avyttring av tillgångar i rörelse eller ock i jordbruk, varav inkomsten deklareras

efter bokföringsmässiga grunder. Därjämte skall i det följande till

behandling upptagas frågan hur man skall förfara, då den beskattningsbara

inkomsten är lägre än nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten.

Dold reserv i inventarier m. fl. tillgångar

Utredningen framhåller att — då ackumulerad inkomst uppkommer vid

försäljning av tillgångar som är föremål för värdeminskningsavdrag — denna

inkomst i princip motsvaras av de värdeminskningsavdrag som återbekommes

genom köpeskillingen. I fråga om dylika tillgångar bör därför, enligt

utredningen, allmänt gälla, att såsom ackumulerad inkomst skall upptagas

erhållen köpeskilling, minskad med tillgångens oavskrivna restvärde.

I den mån försäljningsprovision m. m. kan hänföras till inventarieförsäljningen,

skall dylik kostnad även frånräknas. Till de tillgångar, om vilka

här är fråga, hör, framhålles vidare i betänkandet, i främsta rummet maskiner

och andra inventarier, vilka användes för stadigvarande bruk i rörelse

eller jordbruk av nyss angiven kategori och vilka inte är hänförliga till byggnad.

Men hil räknas också goodwillrättigheter och därmed jämförliga rättigheter,

såsom rätt till varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter.

Hit kan, framhåller utredningen, även hänföras hyresrätt, även om

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1962

kostnaden härför i princip är avdragsgill på en gång såsom omkostnad. Vid

försäljning av skog skall givetvis, framhålles vidare, avdrag för minskning

i skogs ingångsvärde frånräknas, då ju dylikt avdrag får anses vara ett värdeminskningsavdrag.

I fråga om inkomst, som erhålles vid försäljning au varor och produkter

i rörelse eller i jordbruk med bokföringsmässig inkomstredovisning gäller,

påpekar utredningen, enligt de nuvarande bestämmelserna, att såsom ackumulerad

inkomst anses influtet belopp »endast i den mån det influtna beloppet

överstiger varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde».

Utredningen fortsätter.

Den närmare innebörden av det i lagtexten använda uttryckssättet har

inte klargjorts i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen. Med hänsyn

härtill har viss osäkerhet rått angående bestämmelsens rätta tillämpning.

Det vill synas som om man med det i räkenskaperna upptagna värdet

i detta sammanhang avsett bokföringsvärdet vid tidpunkten för varornas

eller produkternas försäljning. Emellertid har det i praktiken visat sig svårt

att åstadkomma utredning om detta bokföringsvärde med hänsyn till att

något bokslut i regel inte föreligger vid tidpunkten för försäljningen. Då

tanken bakom den nuvarande lagstiftningen i allt fall varit att såsom ackumulerad

inkomst skall betraktas den genom försäljningen framkomna dolda

reserven och denna av naturliga skäl lättast låtit sig fastställa med ledning

av det senast tillgängliga bokslutet, d. v. s. det bokförda värdet vid beskattningsårets

ingång, har i praktiken den vid denna tidpunkt förefintliga dolda

reserven kommit att allmänt läggas till grund för skatteberäkningen beträffande

ackumulerad inkomst genom försäljning av varulager. Den dolda

reserven har alltså i enlighet härmed beräknats till skillnaden mellan det

lägsta av lagrets anskaffnings- eller återanskaffningsvärde, i förekommande

fall minskat med avdrag för inkurans, och dess bokförda värde vid beskattningsårets

ingång.

Utredningen förordar att den ingående dolda varulagerreserven, i enlighet

med den nuvarande rättstillämpningen, lägges till grund för den ackumulerade

inkomstens beräknande.

Den dolda reserven bör, framhåller utredningen, såvitt gäller rörelse, av

praktiska skäl i regel beräknas såsom skillnaden mellan, å ena sidan, det

lägsta av anskaffningvärdet och återanskaffningsvärdet efter avdrag för inkurans

samt, å andra sidan, det bokförda värdet. På så sätt, framhålles

vidare, grundas beräkningen av den ackumulerade inkomsten på de uppgifter

beträffande lagret, som skall lämnas vid inkomsttaxeringen. Om inkuransavdraget

vid inkomsttaxeringen beräknats efter sedvanlig schablon, bör

det, enligt utredningens mening, stå den skattskyldige fritt att vid beräkning

av nettobeloppet av ackumulerad inkomst räkna med den verkliga inkuransen.

Det åligger honom i så fall att förete utredning härom. Har värdesättningen

å lagret enligt räkenskaperna frångåtts vid inkomsttaxeringen

skall, enligt utredningen, den dolda reserven i stället beräknas i förhållande

till det i beskattningshänseende gällande värdet å lagret vid beskattningsårets

ingång. Om den skattskyldige visar att speciella försäljningskostnader,

t. ex. försäljningsprovision, vid överlåtelse av rörelse helt eller delvis

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

kan anses hänförlig till lagret, skall även sådana kostnader, enligt utredningens

förslag, minska nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten. Utredningen

anför därefter.

Genom att den på angivet sätt beräknade dolda reserven i lagret anses

som ackumulerad inkomst kommer denna inte att inkludera vare sig prisstegringsvinster

eller försäljningsvinster. Det får anses i princip riktigt, att

den ackumulerade inkomsten inte innefattar försäljningsvinst. Försäljningsvinsten

å lagertillgångar det år rörelsen avvecklats torde i regel inte överstiga

den på ett år belöpande normala försäljningsvinsten. Om rörelsen

överlåtes och den nye ägaren i samband därmed även övertar lagret, är det

inte sannolikt att han betalar mer än återanskaffningsvärdet. Om rörelsen

nedlägges och lagret är så stort att det normalt inte omsättes på ett år, måste

utförsäljningen sannolikt utsträckas över flera år eller också i avsevärd omfattning

ske till priser, som inte inkluderar någon egentlig försäljningsvinst.

Däremot bör prisstegringsvinster i princip kunna hänföras till ackumulerad

inkomst, om prisstegringen skett under en följd av år. Emellertid är

det enligt utredningens mening inte erforderligt att taga hänsyn till prisstegringsvinster

i andra fall än då fråga är om yrkesmässig handel med fastigheter

(tomtstyckningsrörelse, byggnadsrörelse) eller penningrörelse. Vid avveckling

av dylika rörelser bör den ackumulerade inkomsten anses motsvara

den ingående dolda reserven i lagret beräknad såsom skillnaden mellan, å

ena sidan, återanskaffningsvärdet av lagret och, å andra sidan, det bokförda

värdet. Såsom återanskaffningsvärde torde av praktiska skål få godtagas

försäljningsvärdet även om den ackumulerade inkomsten därigenom

kommer att inkludera jämväl försäljningsvinst.

I många fall, där jordstyckningsrörelse bedrives, förekommer, framhålles

i betänkandet, i praktiken inte någon bokföringsmässig redovisning av verksamheten,

ehuru sådan borde finnas, eller också är bokföringen bristfällig.

I sådana fall försämras givetvis möjligheterna att utreda den ackumulerade

inkomstens storlek. Den omständigheten att bokföring saknas eller att den

är bristfällig — något som är mycket vanligt när det t. ex. gäller en jordbrukare

som plägat deklarera sin jordbruksinkomst efter kontantprincipen

och som inte själv behärskar den bokföringsmässiga inkomstredovisningen

— bör dock enligt skatteutredningens uppfattning inte i och för sig föranleda

till att, såsom på sina håll gjorts gällande, skatteberäkning för ackumulerad

inkomst skall anses utesluten. Men i de fall bokföringen sålunda

brister och något ingående bokfört värde inte framgår av deklarationen får

å andra sidan presnmtionen i regel anses tala för att hela den genom utförsäljningen

under det sista året uppkomna vinsten, i förekommande fall

efter avdrag för det vid inkomsttaxeringen beräknade ingångsvärdet, utgör

framtagen dold reserv.

Utredningen framhåller, att vad nu sagts om beräkning av nettobeloppet

av ackumulerad inkomst inte gäller vid försäljning av sådan patenträtt eller

liknande rättighet, som är att anse som vara i rörelse. Vid avyttring av

dylik rättighet bör, påpekar utredningen, nettobeloppet av den ackumulerade

inkomsten utgöra erhållen köpeskilling, minskad med det i beskattningshänseende

gällande värdet av rättigheten i fråga.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Yr 114

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:Is proposition nr 111 år 1962

Då fråga är om dold reserv i varor och produkter i jordbruk eller kreatursbesättning

finns, konstaterar utredningen, i regel inte något anskaffningsvärde.

Den dolda reserven torde därför få beräknas såsom skillnaden

mellan, å ena sidan, återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets ingång

och, å andra sidan, det bokförda värdet vid samma tidpunkt. Saluvärdet

bör, enligt utredningen, av praktiska skäl godtagas som återanskaffningsvärde.

Beskattningsbar inkomst som alternativ till nettobeloppet av ackumulerad

inkomst

I den allmänna diskussionen har, framhålles i betänkandet, ställts frågan

hur det skall förfaras i fall då den ackumulerade inkomsten överstiger den

till statlig inkomstskatt laxerade eller beskattningsbara inkomsten. Fasthåller

man vid att det ovillkorligen är hela beloppet av den ackumulerade

inkomsten som skall ligga till grund för fördelningen och detta belopp är

större än den taxerade eller beskattningsbara inkomsten, kan nämligen,

framhålles vidare, såsom erfarenheten visat, den situationen lätt inträffa att

skatteomräkningen inte leder till någon som helst skattelindring. Ett exempel,

som visar detta, anföres å sid. 99 i betänkandet, till vilket torde få

hänvisas.

Utredningen konstaterar att det enligt de nuvarande bestämmelserna är

hela den ackumulerade inkomsten -— efter avdrag för avdragsgilla utgifter

— som skall slås ut på det antal år till vilket den ackumulerade inkomsten

hänför sig, även om denna inkomst är större än den beskattningsbara inkomsten.

Eftersom det i mycket beror på hur stort beloppet är som skall fördelas

på de olika åren om och i vilken grad en skatteberäkning för ackumulerad

inkomst lönar sig för den skattskyldige, kan det, framhåller utredningen,

diskuteras, huruvida inte den skattskyldige borde medgivas full frihet att

bestämma hur stor del av den ackumulerade inkomsten som han vill ha fördelad

vid skatteberäkningen. Härigenom skulle den skattskyldige få möjlighet

att uppnå det för honom fördelaktigaste resultatet ur skattelindringssynpunkt.

Utredningen fortsätter.

En så långt gående frihet är emellertid ägnad att inge vissa betänkligheter.

Man lärer kunna utgå från att den skattskyldige i det stora flertalet

fall inte själv har möjlighet att bedöma när skatteberäkningen för allenast

en del av den ackumulerade inkomsten lönar sig bättre än skatteberäkning

för hela inkomsten och hur stor den delen i så fall skall vara för att han

skall få den största skattelindringen. Inte heller för skattemyndigheterna

är det möjligt att utan tidsödande beräkningar efter olika alternativ konstatera

vad som är fördelaktigast för den skattskyldige. En fullständig frihet

i det hänseende varom nu är fråga skulle i praktiken oftast leda till ett allmänt

yrkande från den skattskyldiges sida om den skattelindring som han

kan vara berättigad till, varigenom det skulle överlåtas på myndigheten att

utföra den fördelaktigaste beräkningen. Därigenom skulle myndigheterna

lätt åsamkas en oproportionerlig arbetsbelastning. Av detta skäl är utredningen

inte benägen förorda rätt för den skattskyldige att efter eget gott
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

finnande bestämma hur stor del av den ackumulerade inkomsten som skall

vara föremål för skatteutjämning enligt reglerna för ackumulerad inkomst.

Ett ytterligare skäl som utredningen ansett tala emot att låta den skattskyldige

fritt bestämma hur stor del av den ackumulerade inkomsten som

skall ligga till grund för skatteberäkningen, är att utredningen inte heller

ansett sig kunna tillerkänna den skattskyldige rätt att bestämma över det

antal år den skattemässiga fördelningen av den ackumulerade inkomsten

skall avse. En valrätt i det sistnämnda hänseendet skulle föranleda olägenheter

av samma slag som enligt vad nyss sagts kan uppkomma vid valfrihet

i fråga om fördelningsbeloppets storlek och följaktligen på en omväg åstadkomma

den effekt man vill undvika.

Då full valfrihet beträffande hur stor del av den ackumulerade inkomsten

som skall omfattas av skatteberäkningen enligt utredningens mening inte

lämpligen kan ges åt den skattskyldige, kan, frainhålles i betänkandet, likväl

ifrågasättas om inte den skattskyldige skall kunna begära skatteberäkning

endast för en av flera ackumulerade inkomster. Till stöd för en sådan

valrätt har, påpekar utredningen, åberopats att bestämmelsernas tilllämpning

förutsätter initiativ av den skattskyldige. Utredningen — som

lämnar därhän hur de nuvarande bestämmelserna skall tolkas i detta hänseende

— anser emellertid att man bör vara restriktiv. Valrätten bör, enligt

utredningen, i vart fall inte avse en av flera ackumulerade inkomster

inom en och samma förvärvskälla. Man bör alltså, framhåller utredningen,

inte kunna begära skatteberäkning för en ackumulerad inkomst som hänför

sig till varulagret men utelämna en ackumulerad inkomst som hänför

sig till inventarierna. En sådan frihet skulle för övrigt göra skatteberäkningen

beroende av köpeskillingens fördelning på de olika slag av tillgångar

som ingått i avyttringen. Däremot torde, enligt utredningens mening, betänkligheterna

vara mindre mot att begränsa fördelningen till att avse all

ackumulerad inkomst inom en av flera förvärvskällor. I praktiken torde

ackumulerad inkomst inom olika förvärvskällor på en gång mera sällan

förekomma.

Emellertid kvarstår, konstaterar utredningen, att ett fasthållande vid att

skatteberäkningen ovillkorligen skall avse hela beloppet av den ackumulerade

inkomsten inom en och samma förvärvskälla, såsom tidigare framhållits,

kan göra rätten till skattelindring enligt bestämmelserna om ackumulerad

inkomst illusorisk i vissa lägen. Därefter anföres.

Om man av förut anförda skäl inte lämpligen kan tillerkänna den skallskyldige

rätt att efter gottfinnande bestämma hur stor del av den ackumulerade

inkomsten som skall fördelas, föreligger intet hinder att uppställa

ett alternativ, som kan ge ett fördelaktigare resultat än en ovillkorlig bundenhet

vid den ackumulerade inkomsten. Man kan tänka sig möjligheten

av att kunna välja den taxerade eller beskattningsbara inkomsten. Även

nettointäkten av förvärvskällan har inom utredningen nämnts såsom ett

alternativ.

För den skattskyldige skulle givetvis en rätt att fritt välja mellan den

ackumulerade inkomsten eller någon av de tre sistnämnda möjligheterna,

så att han därigenom uppnår det för honom fördelaktigaste resultatet,

innebära en stor fördel. En sådan lösning skulle emellertid otvivelaktigt

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

framtvinga ett stort antal omräkningar för myndigheternas del och följaktligen

i praktiken medföra samma olägenheter som vid ett fritt bestämmande

av fördelningsbeloppet. För att i största möjliga utsträckning undvika att

flera omräkningar skall behöva göras i ett och samma fall för att utröna

det bästa resultatet för den skattskyldige och likväl få en användbar lösning,

bör mot den ackumulerade inkomstens belopp ställas ett enda alternativt

belopp — detta må vara nettointäkten av förvärvskällan, den taxerade

eller den beskattningsbara inkomsten — varjämte bör föreskrivas

att det lägsta av de två beloppen alltid skall ligga till grund för skatteberäkningen.

Om man inför en tvingande bestämmelse, som innebär att ett lägre belopp

än nettobeloppet av ackumulerad inkomst i vissa fall skall läggas till

grund för skatteberäkning för ackumulerad inkomst, måste en sådan bestämmelse,

framhåller utredningen, bygga på förutsättningen att det alltid

innebär en fördel för den skattskyldige att få tillämpa detta lägre belopp.

Av denna anledning har endast den taxerade eller den beskattningsbara inkomsten

ansetts kunna komma i fråga som ett alternativ till nettobeloppet

av den ackumulerade inkomsten. Då i valet mellan dessa båda inkomster

den beskattningsbara inkomsten från den skattskyldiges synpunkt utgör det

förmånligaste alternativet, har utredningen stannat för att förorda att den

inkomst, som skall bli föremål för särskild skatteberäkning, skall motsvara

den för den skattskyldige beräknade beskattningsbara inkomsten, därest

denna inkomst är lägre än nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten.

Med den beskattningsbara inkomsten såsom alternativ utgångspunkt för

fördelningen vid skatteberäkningen för ackumulerad inkomst bör det däremot

enligt utredningen inte ifrågakomma att — såsom på något håll föreslagits

—- medge en ytterligare reducering av den beskattningsbara inkomsten,

t. ex. i sådana fall där den skattskyldige jämte den ackumulerade inkomsten

haft annan inkomst. I dessa fall, har det framhållits, kan de allmänna

avdragen inte med bestämdhet hänföras till den ena eller andra inkomsten

och det kunde med hänsyn därtill kanske sägas att endast så stor

del av den beskattningsbara inkomsten borde läggas till grund för fördelning

som den ackumulerade inkomsten utgör av hela den sammanräknade

inkomsten, Utredningen anser emellertid att detta skulle vara att driva

avsteget från den ackumulerade inkomsten —• som ju dock är den inkomst

som i princip skall fördelas — för långt. En icke önskvärd komplicering

av bestämmelserna skulle också bli följden. I enkelhetens intresse bör,

framhåller utredningen, intet annat belopp ligga till grund för fördelningen

än det lägsta av den ackumulerade inkomsten eller den beskattningsbara

inkomsten.

Spärregeln

I betänkandet framhålles, att en av de frågor som förekom i utredningens

cirkulärskrivelse gällde huruvida det fanns anledning till jämkning av

den dubbla spärr, som i den nuvarande förordningens 2 § uppdragits för

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

förordningens tillämpning. Därefter lämnas följande redogörelse for inkomna

yttranden i anledning av utredningens enkät.

Vad beträffar villkoret att den ackumulerade inkomsten, efter avdrag

för avdragsgilla utgifter, skall uppgå till minst 4 000 kronor liar i några

enstaka yttranden föreslagits att beloppet — främst med hänsyn till penningvärdets

försämring — skulle höjas till 5 000 kronor, i något fall t. o. m.

till 8 000 kronor. Enligt det stora flertalet yttranden har dock den nuvarande

beloppsspärren å 4 000 kronor ansetts höra bibehållas.

Däremot har i åtskilliga yttranden ifrågasatts om inte det andra villkoret

för förordningens tillämpning, den s. k. tredjedelsspärren, kunde undvaras

eller modifieras. Man har därvid framhållit att spärren hindrat en

sådan tillämpning i många fall, där en rätt till skatteutjämning tett sig

som skälig med hänsyn till skatteprogressionens verkningar. Så har av taxeringsintendenten

i Västernorrlands län påtalats, att det inte sällan förekommer

vid exempelvis överlåtelse av rörelse att skattepliktig realisationsvinst

höjer den taxerade inkomsten betydligt över den vanliga nivån samt

att i dylika fall en ackumulerad inkomst, understigande en tredjedel av den

taxerade inkomsten kan drabbas av en oproportionerligt hög beskattning.

I den mån man inte uttalat sig för ett helt borttagande av den ifrågavarande

spärren, har man förordat en jämkning av densamma till att avse en fjärdedel

eller cn femtedel av den till statlig inkomstskatt laxerade inkomsten.

Taxeringsintendenten i Älvsborgs län har föreslagit — förutom en kompletteringsregel

liknande den som föreslagits av 1957 års skatteutredning

i 3 § av förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt

å merinkomst i vissa fall — att den kvoterade spärren anknytes till

den sammanräknade nettoinkomsten i stället för den taxerade inkomsten.

Därmed skulle det förhållandet att den taxerade inkomsten nedbringas exempelvis

genom att den skattskyldige tar en pensionsförsäkring inte påverka

spärregeln. Om spärregeln på detta sätt skulle anknytas till den sammanräknade

nettoinkomsten, borde kvoten nedsättas, förslagsvis till en fjärdedel

av denna inkomst.

På några håll har föreslagits att tredjedelsregeln skulle kompletteras

med eller ersättas med en regel, innebärande att skatteberäkning för ackumulerad

inkomst skall medges endast om skattelindringen uppgår till visst

lägsta belopp, 50 eller 100 kronor.

Det kan alltså, framhålles i betänkandet, konstateras, att de praktiska erfarenheterna

tydligen talar för ett slopande eller i allt fall en jämkning av

den nuvarande tredjedelsregeln, under det alt den fasta beloppsspärren som

sådan bör bibehållas.

Tredjedelsregeln medför, konstateras i betänkandet, att det även för inkomsttagare

med inkomster, som numera inte är att anse som särskilt höga

utan fastmer tämligen normala, krävs att den ackumulerade inkomsten

uppgår till rätt stora belopp för att skatteberäkning skall kunna ifrågakomma.

Sålunda förulsättes, framhåller utredningen, t. ex. för en person

med en taxerad inkomst av 45 000 kronor, att den ackumulerade inkomsten

uppgår till minst 15 000 kronor för alt han skall kunna få den senare inkomsten

utjämnad. Detta innebär ju i själva verket att hans normala inkomst

uppgår till omkring 30 000 kronor. Men redan en extra ackumulerad

inkomst av 10 000 kronor ovanpå denna normala inkomst får, enligt utredningens

mening, anses vara tillräckligt betydande ur den skattskyldiges

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:Is proposition nr 111 år 1962

synpunkt för att han skall anse sig betjänt av en skatteutjämning. Särskilt

otillfredsställande blir det givetvis, frambålles vidare, när den ackumulerade

inkomstens belopp ligger alldeles under tredjedelsgränsen.

Utredningen förordar därför att tredjedelsspärren upphävs. Utredningen

erinrar om att denna spärr inte föreslogs av skattekommittén utan att densamma

tillkom vid departementsbehandlingen i syfte att undvika en alltför

stor arbetsbelastning för taxeringsmyndigheterna. Detta syfte vill utredningen

tillgodose genom att i stället höja den fasta spärren från det nuvarande

beloppet 4 000 kronor till förslagsvis 0 000 kronor. En viss höjning

av den fasta spärren kan f. ö., enligt utredningens mening, vara motiverad

av penningvärdets fall. Till förmån för en enda fast beloppsspärr talar också,

framhålles vidare, att det blir mycket lättare för den skattskyldige att

bedöma när han är berättigad att få skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Även för myndigheterna kan, enligt utredningen, en sådan spärr

innebära en förenkling. Så t. ex. bortfaller frågan, om man vid tillämpningen

av en kvoterad spärr som tredjedelsregeln, i sådana fall då makar är

samtaxerade, skall taga hänsyn till jämväl andre makens taxerade inkomst.

Därefter anföres i betänkandet.

Skulle, trots de här anförda synpunkterna, en kvoterad spärr likväl anses

böra bibehållas — med hänsyn till att eljest en för stor anhopning av ärenden

om tillämpning av bestämmelserna angående ackumulerad inkomst kunde

befaras — föreslår utredningen i andra hand att man jämte den förordade

6 000-kronorsgränsen föreskriver att den ackumulerade inkomsten efter

avdrag för avdragsgilla utgifter skall — om den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten överstiger 30 000 kronor — uppgå till minst en femtedel

av denna inkomst. Utredningen har också —- vilket må nämnas — sökt

bilda sig en uppfattning om hur det skulle ställa sig om spärren i stället bestämdes

till en fjärdedel av den taxerade inkomsten. Någon ledning i frågan

om var gränsen företrädesvis bör dragas har kalkylerna dock inte

givit. Emellertid visar erfarenheterna enligt de inkomna yttrandena, att,

om man inte helt vill taga bort kvoteringsspärren, gränsen i vart fall bör

sättas lågt. Utredningen har därför, om någon kvoteringsregel överhuvud

taget skall bibehållas, föredragit den nyssnämnda femtedelsregeln. Utredningen

anser dock för egen del, såsom redan framhållits, att den kvoterade

spärren helt kan avvaras och att en höjning av den fasta spärren till 6 000

kronor bör vara tillfyllest för det avsedda syftet. I

I detta sammanhang kan, framhålles i betänkandet, diskuteras, om den

spärr som väljes vare sig det är fråga om en enda fast spärr eller en fast

spärr i förening med en kvoterad spärr, i sådana fall då en skattskyldig

på en gång uppbär ackumulerad inkomst av flera slag, skall gälla varje

slag av sådan inkomst för sig eller för all ackumulerad inkomst tillsammantagen.

Denna fråga ingick i utredningens förenämnda cirkulärskrivelse.

De instanser vilka yttrat sig i frågan, har ansett, att det är den sammanlagda

ackumulerade inkomsten som skall ställas i relation till spärrbeloppen

i fråga. Detta torde, konstaterar utredningen, också överensstämma

med den allmänna tillämpningen av bestämmelsen. Utredningen har för

sin del inte anledning att intaga någon annan ståndpunkt i denna fråga.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

En annan fråga som ställdes i cirkulärskrivelsen var, om vid tillämpning

av tredjedelsregeln hänsyn skall tagas till makes taxerade inkomst i de fall

då makar är samtaxerade. Frågan är aktuell om man anser sig böra bibehålla

den kvoterade spärren och ändrar den till att avse en femtedel eller

annan del av den taxerade inkomsten. Utredningen tillägger.

Enligt utredningens mening synes det knappast vara lämpligt att, om

en person haft ackumulerad inkomst, hans rätt att fa särskild skatteberäkning

beträffande denna inkomst skall vara beroende av storleken av

hans makes inkomst. Dennas storlek varierar ju ofta på grund av helt ovidkommande

omständigheter. Ett hänsynstagande till makens inkomst skulle

vara att driva samtaxeringssynpunkten för långt. En annan sak är att hänsyn

vid själva skatteberäkningen tages till andre makens skatt. Detta får

anses vara i överensstämmelse med den allmänna principen för makars beskattning.

I detta sammanhang erinrar utredningen om bestämmelserna i den gällande

förordningens 7 och 8 §§ och som reglerar bl. a. de fall, i vilka ändrad

taxering -—- inklusive eflertaxering — medför ändrade förutsättningar

för rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst. I den mån den

ändrade taxeringen berör den ackumulerade inkomstens förhållande till de

föreskrivna spärrarna, kan ändringen verka i olika riktningar, både så att

en redan medgiven skatteberäkning undanröjes — detta sker då med stöd

av 7 § _ och så att den skatlskyldige kan få rätt att i särskild ordning

begära skatteberäkning, som han tidigare inte kunnat få på grund av bristande

förutsättningar, detta enligt 8 §. Utredningen har inte ansett sig ha

anledning att överväga någon ändring av de ifrågavarande bestämmelserna.

Remissyttrandena

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten

Utredningens ståndpunkt, att det är nettobeloppet av den ackumulerade

inkomsten, som — i enlighet med vad som hittills gällt

__i princip skall vara föremål för den särskilda skatteberäkningen för dylik

inkomst har inte mött någon gensaga i remissyttrandena.

Kammarrätten uttalar önskemål om anvisningar till ledning för beräkningen

av ackumulerad inkomst genom avyttring av skog. Kammarrätten

anför därom följande.

Med anvisningarna till 2 § erhålles en god ledning för beräkning av den

ackumulerade inkomsten vid överlåtelse av inventarier och lager. Det skulle

säkerligen vara av stort värde om på liknande sätt klargöres, hur den ackumulerade

inkomsten skall uträknas vid avyttring av växande skog. Utredningen

har uttalat (s. 95), att avdrag för minskning i skogs ingångsvärde

givetvis skall frånräknas köpeskillingen. Den skattskyldige synes emellertid

enligt gällande regler icke vara skyldig att yrka sådant avdrag redan det år,

då värdeminskningen inträtt, utan kan spara avdraget till ett senare år. Ett

vid den aktuella taxeringen yrkat avdrag kan således avse värdeminskning

å skog, som skett före beskattningsåret. Den skattskyldige kan jämväl un
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

derlåta att yrka avdrag det aktuella året. Den frågan kan även ställas, i vilken

utsträckning löpande kostnader skall beaktas. Det torde i regel vara

så att vissa utgifter är gemensamma för jordbruket och skogsbruket eller

tör den ackumulerade inkomsten och andra intäkter av skogsbruket. Ofta

synes intäkter och utgifter icke följas åt i taxeringshänseende utan redovisas

skilda år.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar, att — då en jordägare erhåller

ersättning på grund av att en arrendator eftersatt sin skyldighet att underhålla

byggnader å fastigheten -—- kostnaderna för jordägaren då han

avhjälper bristen regelmässigt torde vara avdragsgilla för honom. Om jordägaren

företar ifrågavarande reparationer under samma år som han uppburit

ersättning från arrendatorn, synes, enligt länsstyrelsen, icke motiverat

med särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst beträffande den

sålunda erhållna ersättningen.

Vidare framhåller länsstyrelsen.

Utredningen har föreslagit, att ersättning för hyresrätt skall anses utgöra

ackumulerad inkomst. Häremot har länsstyrelsen i princip intet att invända.

Det kan emellertid förekomma, att en rörelseidkare, som erhållit ersättning

för avstående av hyresrätt, flyttar sin rörelse och därvid måste utgiva ersättning

för förvärvande av hyresrätt till den nya lokalen. Den utgivna ersättningen

må enligt av Riksskattenämnden lämnade anvisningar avdragas

som omkostnad för det år, då hyresrätten förvärvats. Om så skett och det

erhållna beloppet är av ungefär samma storleksordning som det utgivna,

synes dock fog för särskild skatteberäkning icke föreligga.

De anvisningar som utredningen föreslagit till ledning för bedömandet

av vad som skall anses utgöra ackumulerad inkomst i fråga om dolda

reserver, vilka framtagits vid försäljning av inventarier, varor och and
-

ta tillgångar i rörelse eller i jordbruk med bokföringsmässig inkomstredovisning,

har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

I några yttranden har dock erinringar anförts mot utredningens

förslag i denna del.

Länsstyrelsen i Hallands län konstaterar sålunda, att utredningen i fråga

om dold reserv i andra rörelser än byggnadsrörelser och liknande definierat

detta begrepp såsom skillnaden mellan å ena sidan det lägsta av tillgångarnas

anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde efter avdrag för förekommande

inkurans samt å andra sidan deras bokförda värden, allt vid beskattningsårets

ingång. Därefter anför länsstyrelsen följande.

i ■i,11*''",1 nuvarande praxis torde i allmänhet som dold reserv godtagas

skillnaden mellan a ena sidan tillgångarnas anskaffningsvärde eller återanskatlningsvarde

i förekommande fall minskat med inkurans samt å andra

sidan deras bokforda värden. Med andra ord beskattningsmyndigheterna går

■eke in i provning på huruvida det inventerade lagrets värde grundar sig

pa anskaffningsvärde eller återanskaffningsvärde. Rörelseidkaren har vid

inkomsttaxeringen for närvarande rätt att värdera sitt varulager antingen

e er anskatfnmgspns eller återanskaffningspris. Har värdering skett efter

et a n sk af fn i n g sp ris, som är högre än återanskaffningspriset, och rörclseldkme

påföljande ar säljer sin rörelse, skulle enligt de nu föreslagna bestämmelserna

den i deklarationen angivna reserven icke utan vidare kun
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

na läggas till grund för bestämmande av ackumulerade inkomsten. Först

måste nämligen hela lagret värderas om efter återanskaffningspriser för att

man med utgångspunkt från dessa värden skall kunna beräkna den dolda

reserven. Arbetet med omräkningen kan i åtskilliga fall väntas bli mycket

betungande för den skattskyldige. Enligt länsstyrelsens mening talar detta

för att som dold reserv i allmänhet bör godtagas den i deklarationen redovisade,

oavsett om reserven framräknats på anskaffningsvärde eller ålcranskaffningsvärde.

Beträffande beräkningen av ackumulerad inkomst som har avseende å

byggnadsrörelser och tomtstyckningsrörelser anför länsstyrelsen följande.

Beskattningsmyndigheten ställes härvid inför mycket vanskliga avgöranden,

när det gäller alt värdesätta de uttagna fastigheterna. Enligt förslaget

skall såsom dold reserv vid uttaget i regel räknas skillnaden mellan fastighetens

försäljningsvärde och det bokförda värdet vid beskattningsårets ingång.

Vad som menas med försäljningsvärde är icke närmare definierat.

Då uttrycket allmänt saluvärde inte använts, får väl därmed antagas, att

utredningen avsett att lägga annat värde än gällande taxeringsvärde till

grund för beräkningen. Skulle taxeringsvärdet bli normgivande lär byggmästarna

eller tomtexploatörerna i många fall helt komma att undgå beskattning

vid uttag på grund av de i förhållande till fastigheternas anskaffningsvärden

i allmänhet mycket låga taxeringsvärdena. Försäljningsvärdet torde

i fråga om nybyggda eller relativt nya fastigheter i allmänhet böra beräknas

till anskaffningsvärdet, ökat med ett belopp motsvarande de prisstegringar,

som skett från anskaffningsåret. Det är av största vikt, att fastigheten

åsättes ett såväl från det allmännas som den skattskyldiges synpunkt

rätt avvägt försäljningsvärde i allt fall, då fråga är om större fastigheter.

Det värde, som i sådant sammanhang beräknas, blir direkt avgörande för

inkomstskattens storlek.

Beträffande tomtstyckningsrörelser slutligen gör länsstyrelsen följande

uttalande.

Här i länet är det mycket vanligt, att jordbrukare med kontantmässig

redovisning helt saknar bokföringsmässigt underlag för bedömande av varulagrets

storlek i av honom bedriven tomtstyckningsrörelse. Detta förhållande

har medfört, att skattskyldiga endast i rena undantagsfall gjort framställningar

om skattelättnad vid avvecklingar av sådan rörelse. Utredningen har

nu i detta hänseende definierat vad som skall förstås med dold reserv och

därvid — i motsats till vad som gäller för rörelser i allmänhet — i den dolda

reserven inkluderat såväl prisstegringar som under beskattningsåret uppkomna

försäljningsvinster. Detta innebär i praktiken, att som ackumulerad

inkomst får upptagas den under året redovisade nettovinsten vid slutavvecklingen

av jordstyckningsrörelsen. Det måste framhållas, att utredningen härvidlag

gjort ett bestämt avsteg från sin egen princip att ackumulerad inkomst

skall beräknas på den ingående dolda reserven.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför beträffande utredningens förslag

i fråga om beräkningen av ackumulerad inkomst, som avser jordstyckningsrörelse,

följande.

I fråga om jordstyckningsrörelse hävdar de sakkunniga, att den omständigheten

att bokföring saknas eller är bristfällig inte i och för sig bör föranleda

till att skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall anses utesluten.

|4 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 114

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1062

Länsstyrelsen kan inte dela denna uppfattning. Under angivna förhållanden

blir det merendels omöjligt att utreda den ackumulerade inkomstens storlek.

Länsstyrelsen anser det därför nödvändigt, att taxeringen grundar sig på

godtagbara räkenskaper för att rätt till särskild skatteberäkning i dylika fall

skall inträda.

Enligt riksskattenämndens uppfattning är författningstexten i det stycke

av anvisningarna till 2 § som handlar om inkomstberäkningen beträffande

byggnadsrörelse m. m. oklar. Nämnden anför.

Om meningen skulle vara, att man skall jämföra försäljningsvärdet vid

tiden för avyttringen med det bokförda värdet vid beskattningsårets ingång,

blir detta självfallet icke rättvisande eftersom omfattningen av tillgångarna

kan ha ändrats. Om åter meningen är att både försäljningsvärde och bokfört

värde skall avse förhållandena vid beskattningsårets ingång, bör detta

klart angivas i författningstexten. Riksskattenämnden vill även ifrågasätta,

huruvida man icke i stället för uttrycket »försäljningsvärde» borde — såsom

skett i t. ex. anvisningarna till utskiftningsskatteförordningen — använda

uttrycket »verkliga värde». Nämnden får sålunda ifrågasätta om icke författningstexten

i denna del borde givas lydelsen »skillnaden mellan tillgångarnas

verkliga värde vid beskattningsårets ingång och deras bokförda värde

vid samma tidpunkt».

Av de i samband med behandlingen av tillämpningsområdet återgivna remissyttrandena

framgår att länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus

samt Älvsborgs län ansett att en lagstiftning i enlighet med utredningens

förslag i fråga om byggnadsrörelser o. d. skulle medföra en avsevärt ökad

arbetsbelastning för beskattningsmyndigheterna.

Utredningens förslag, att skatteberäkningen i princip skall omfatta a 11

ackumulerad inkomst inom en och samma förvärvskälla

har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Några remissinstanser har dock anfört erinringar.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter om det finns fog för bestämmelser

att skatteberäkningen skall omfatta all ackumulerad inkomst i förvärvskällan.

Enligt länsstyrelsen måste vid tillämpningen problemet uppkomma,

huruvida den skattskyldiges yrkande omfattar all sådan inkomst. Länsstyrelsen

framhåller, att risk föreligger för en felaktig beräkning, om ej närmare

utredning företages, vilken i regel torde bli förhållandevis tidskrävande.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör den skattskyldige ha full valfrihet att

bestämma vilken eller vilka av flera ackumulerade inkomster, som skall bli

föremål för särskild skatteberäkning. Länsstyrelsen understryker att det

dock här som eljest i skatteprocessen torde fordras ett bestämt yrkande av

den skattskyldige rörande skatteberäkningens omfattning.

Även lantbrukets skattedelegation hävdar uppfattningen att den skaltskyldige

själv bör få välja både belopp och antal år inom ramen för den ackumulerade

inkomstens storlek och den tidrymd den hänför sig till. Delegationen

förutsätter då att det skulle ankomma på den skattskyldige alt i sådant

fall framställa ett preciserat yrkande. Ett villkorligt yrkande bör allt
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

så inte ifrågakomma utan då skall den av utredningen föreslagna regeln i

stället inträda, framhåller delegationen. I vart fall bör den skattskyldige

kunna utvälja en av flera ackumulerade inkomster i samma förvärvskälla

till fördelning. Någon olägenhet bör en sådan valrätt inte kunna medföra. I

praktiken torde, tillägger delegationen, sistnämnda förfaringssätt redan nu

ha tillämpats.

Länsstyrelsen i Västmanlands län delar utredningens uppfattning att skatteberäkningen

skall omfatta all ackumulerad inkomst i förvärvskällan, men

är tveksam, hur den ackumulerade inkomsten skall beräknas, om exempelvis

vid försäljning av en rörelse uppkommer bokföringsinässig vinst å vissa

tillgångar och underskott å andra, t. ex. vinst vid avyttringen av inventarier

och goodwill men förlust på grund av att lagret av någon anledning måst

realiseras till underpris. 1 ett sådant fall anser länsstyrelsen det riktigast att

förlusten avräknas och att man således utgår från en ackumulerad »nettoinkomst».

Länsstyrelsen föreslår, att till förebyggande av missförstånd detta

bör utsägas i författningstexten. — En motsatt regel kan, framhåller länsstyrelsen,

leda till att försäljningsvillkoren kommer att avvägas med särskilt

sikte på att förmånligast utnyttja möjligheterna för ackumulerad inkomstberäkning.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens

förslag att den beskattningsbara inkomsten skall ligga till

grund för skatteberäkningen i sådana fall då denna inkomst är lägre än beloppet

av den ackumulerade inkomsten. Sålunda hälsas förslaget med tillfredsställelse

av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Skaraborgs län, näringslivets

skattedelegation, Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens

centralorganisation samt Svenska företagares riksförbund, överståthållarämbetet

anför följande.

När det gäller beräkningen av storleken av den ackumulerade inkomsten,

som skall läggas till grund för särskild skatteberäkning, ha de hitintills gällande

reglerna otvivelaktigt i vissa fall lett till materiellt sett otillfredsställande

resultat, varför den föreslagna regeln, om att man alternativt skall

kunna lägga den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten till

grund för skatteberäkningen, om den är lägre än den ackumulerade inkomsten,

måste hälsas med tillfredsställelse. Den av utredningen valda alternativa

gränsen vid den beskattningsbara inkomsten synes vara den ur såväl

praktisk som materiell synpunkt lämpligaste.

Svenska företagares riksförbund ifrågasätter om inte nettointäkten i vissa

fall borde godtagas som fördelningsgrund.

Några remissinstanser har emellertid anfört erinringar mot förslaget i

denna del. Till dessa instanser hör kammarrätten, som yttrar.

Utredningens förslag, att den beskattningsbara inkomsten skall ligga till

grund för beräkningen i fall, då denna inkomst är lägre än den ackumulerade

inkomsten, synes vara fördelaktigt för den skattskyldige. Kammarrätten

kan dock icke komma ifrån, att den föreslagna regeln strider mot

principerna för förordningen. Det framkommer måhända klarast i sådana

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år i962

fall, då den beskattningsbara inkomsten blir lägre än den ackumulerade

på grund av att den skattskyldige tecknat en pensionsförsäkring mot engångspreinie

under beskattningsåret å samma belopp som den ackumulerade

inkomsten. Om det, såsom i regel torde kunna förutsättas, är den

ackumulerade inkomsten, som föranlett försäkringens tecknande, blir det

i själva verket den ordinarie inkomsten, som blir föremål för skattelindring.

För den ackumulerade inkomsten har ju sådan lindring redan erhållits genom

avdragsrätten för försäkringspremien. Det nu sagda har måhända icke

någon större betydelse i praktiken, men kammarrätten har dock ansett sig

böra påpeka förhållandet. Det må erinras om, att avsättning till skogskonto,

som är närmast jämförbart, enligt förslaget skall helt uteslutas från förordningens

tillämpning.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån ifrågasätter också om inte alternativet

med den beskattningsbara inkomsten i viss mån skulle strida mot grunden

för själva lagstiftningen. Härom anför länsstyrelsen.

Utredningen har avvisat tanken på att ifrågavarande förfarande skulle

tillämpas å ackumulerad utgift. Men genom den föreslagna ändringen medgives

indirekt, att fördelning av utgift må ske. Anledningen till att ackumulerade

nettoinkomsten mera avsevärt överstiger den beskattningsbara

inkomsten kan vara, att vederbörande skattskyldig antingen har ett temporärt

underskott i annan förvärvskälla (exempelvis genom nybildning av

reserv i nystartad verksamhet) eller har en tillfällig utgift av beskaffenhet

att kunna upptagas under allmänna avdrag (exempelvis engångspremie å

pensionsförsäkring). Det kan näppeligen anses påkallat att i dylika fall låta

beskattningsbara inkomsten träda i stället för det verkliga nettobeloppet

av den ackumulerade inkomsten. Redan genom de avdrag, som gått i kvittning

mot en del av den ackumulerade inkomsten, har vederbörande regelmässigt

åtnjutit en betydande progressionsnedsättning.

Inte heller länsstyrelserna i Södermanlands och Älvsborgs län vill godtaga

förslaget att den beskattningsbara inkomsten lägges till grund för skatteberäkningen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar, att den beskattningsbara

inkomsten påverkas av eventuella förlustavdrag. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län befarar, att den föreslagna bestämmelsen kan ge upphov till

skattespekulationer av olika slag och leda till tecknande av pensionsförsäkringar

mot engångsbelopp.

Spärregeln

Flertalet remissinstanser har lämnat utan erinran utredningens förslag

att ersätta den dubbla spärr, som i den nuvarande förordningen uppställts

för bestämmelsernas tillämpning, med en fast beloppsspärr, innebärande att

den inkomst som skall ligga till grund för skatteberäkningen skall uppgå

till minst 6 000 kronor.

Bland dem som uttalat sig för utredningens förslag må nämnas länsstyrelsen

i Södermanlands län, som anför, att de praktiska erfarenheterna under

förordningens hittillsvarande giltighetstid synes tala för att frångå kvot
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

109

spärren. Med konstaterande av att utredningen föreslagit en höjning av beloppsspärren

till 6 000 kronor, förklarar länsstyrelsen de sålunda föreslagna

åtgärderna väl motiverade och tillstyrker att lagstiftningen utformas i enlighet

därmed.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den s. k. tredjedelsregeln

väckt en påfallande irritation hos allmänheten ej blott i extrema gränsfall.

Länsstyrelsen anser att detta delvis torde bero på regelns speciella konstruktion,

som gör den svårbemästrad för den enskilde. Den fasta beloppsspärren

är däremot lättfattlig för envar, framhåller länsstyrelsen, och kan

efter den föreslagna höjningen till 6 000 kronor antagas i rimlig utsträckning

frånskilja de fall, där omräkning av skatten har minst fog. Länsstyrelsen

förordar därför, att tredjedelsregeln helt slopas i enlighet med utredningens

huvudförslag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anger som exempel på fall, där kvotregelns

tillämplighet medfört inadvertenser som bort undvikas följande.

Nämnas må att då två bröder här i länet, som var delägare i ett handelsbolag

överlät dettas rörelse, den ena brodern, — som nyligen hade fått en

fördelaktig kommunal anställning och vars överlåtelsevinst kom att drabbas

av en relativt hög marginalskatt, — av ifrågavarande spärregel hindrades

få denna reducerad, trots att till följd av tidigare års lägre inkomst

skatteomräkningen skulle medfört betydande nedsättning i skatten, under

det att den andra brodern, som icke jämsides med överlåtelsevinsten hade

några nämnvärda inkomster och alltså ej heller drabbats av någon avsevärd

marginalskatt, fick en om än obetydlig nedsättning

Med dylika fall för ögonen ansluter sig länsstyrelsen till ändringsförslaget.

I övrigt göres tillstyrkande uttalanden i fråga om den av utredningen föreslagna

spärren av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Kronobergs,

Blekinge, Kristianstads och Norrbottens län. Till de organisationer

som uttryckligen tillstyrker förslaget hör näringslivets skattedelegation,

Sveriges köpmannaförbund, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareförbund.

Några remissinstanser anser dock att en kvotspärr eller i vart fall någon

annan kompletterande spärr utöver den fasta beloppsspärren bör finnas. I

några yttranden ifrågasättes även en ytterligare höjning av den fasta beloppsspärren.

Således yttrar kammarrätten följande.

Tredjedelsspärren tillkom för att från förordningens tillämpning utmönstra

sådana fall, då den ackumulerade inkomsten utgjorde en alltför

obetydlig del av den totala inkomsten. Kammarrätten finner i likhet med

utredningen, att denna spärr dock varit otillfredsställande därigenom, att

den utgjort hinder för en tillämpning av bestämmelserna även i sådana fall,

då en skattelindring varit befogad. Emellertid kan det synas tveksamt om

anledning föreligger att helt upphäva denna spärregel. Däremot kan vunna

erfarenheter av spärrens verkningar utgöra skäl för viss modifiering i densamma,

förslagsvis så att det fastställes, att den ackumulerade inkomsten

skall utgöra en fjärdedel eller möjligen en femtedel av den skattskyldiges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1962

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Kvotdelen bör bestämmas med

hänsyn till det belopp, vartill det fasta spärrbeloppet fixeras.

Beträffande utredningens förslag om en höjning av den fasta spärregeln

till att avse ett belopp av 6 000 kronor, finner kammarrätten en höjning vara

motiverad av de ändringar såväl i penningvärdet som i skatteskalorna, vilka

ägt rum sedan förordningen infördes. Med hänsyn till förordningens syfte

att undvika en obillig beskattning för ackumulerade inkomster, kan det till

och med ifrågasättas, om inte en ytterligare förhöjning av beloppet bör

övervägas. Den skattelindring som nås vid en låg ackumulerad inkomst blir

nämligen ofta så obetydlig, all den faller utom ramen för förordningens

syfte. I varje fall torde en större höjning av den fasta spärregelns belopp

vara motiverad, om, såsom utredningen föreslår, kvoteringsspärren avskaffas.

Riksskattenämnden delar utredningens uppfattning att de nuvarande

dubbla spärreglerna i vissa fall verkar för hårt och att reglerna förty bör ändras.

Nämnden anser emellertid att en spärregel, som allenast innefattar ett

krav på att den ackumulerade inkomsten skall uppgå till minst 6 000 kronor,

icke är tillräcklig. Nämnden tillägger.

En dylik spärregel förhindrar nämligen icke, att särskild skatteberäkning

skulle kunna begäras i fall, då skattelindringen skulle uppgå till endast ett

obetydligt belopp och sålunda icke stå i rimlig proportion till det arbete, som

omräkningsförfarandet innebär. Riksskattenämnden anser därför att man

bör, förutom 6 000 kronor-regeln, införa den spärregeln, alt särskild skatteberäkning

skall få ske endast om den skattskyldiges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst för det taxeringsår, då den ackumulerade inkomsten

tages till beskattning, uppgår för ogift skattskyldig till 10 000 kronor och

för gift skattskyldig till för makarna gemensamt 20 000 kronor. Vid avvägningen

av de föreslagna beloppen har riksskattenämnden beaktat den utökning

av det proportionellt beskattade bottenskiktet, som den av 1961 års

höstriksdag beslutade skattereformen innebär.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Hallands län som föreslår,

att särskild skatteberäkning endast medgives om den taxerade inkomsten

överstiger för makar 20 000 kronor och för övriga 12 000 kronor.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Skaraborgs och Västmanlands län är

ense med utredningen om att den fasta beloppsspärren bör höjas till 6 000

kronor men vill ha kvar kvotregeln, dock jämkad till 1/5 i enlighet med utredningens

andrahandsförslag. Så anför t. ex. den förstnämnda länsstyrelsen

till stöd för kvotregelns bibehållande bl. a. följande.

Med den utvidgning av tillämpningsområdet, som föreslagits av utredningen,

torde kunna förväntas att antalet ärenden, som gälla särskild skatteberäkning

av ackumulerad inkomst, kommer att väsentligt öka. Med hänsyn

till den ytterligare arbetsbelastning, som detta kommer att medföra för

taxeringsmyndigheterna, bör dock enligt länsstyrelsens mening någon form

av kvotspärr — åtminstone tillsvidare — kvarstå. Den nuvarande spärren,

en tredjedel av den taxerade inkomsten, måste enligt vunna erfarenheter

anses allt för snäv. Däremot synes den även av utredningen ifrågasatta spärren,

innebärande att den ackumulerade inkomsten skall utgöra minst en

femtedel av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, vara lämplig.

Beträffande samtaxerade makar synes därvid böra beaktas inkomsten endast

hos den make som haft den ackumulerade inkomsten.

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i är 1962

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller alt i de allra högsta inkomstlägena

kravet på skaltelindring för så låga ackumulerade inkomster som

(i 000 kronor icke är särskilt påfallande. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens

andrahandsförslag att den kvoterade spärren bibehålies i dessa inkomstlägen

men föreslår att gränsen sättes vid taxerade inkomster överstigande

50 000 kronor. Spärren bör som utredningen föreslagit bestämmas till minst

en femtedel av donna inkomst.

Länsstyrelsen i Uppsala län är ense med utredningsmännen i fråga om

slopandet av den hittillsvarande s. k. tredjedelsspärren men ifrågasätter

lämpligheten av att höja den fasta spärren från det nuvarande beloppet

4 000 kronor till 6 000 kronor. Länsstyrelsen tillägger.

Länsstyrelsen anser nämligen, att skattemyndigheternas intresse av att

undvika den ökade arbetsbelastning, som kan inträda om spärrbeloppet sättes

för lågt, bör få stå tillbaka för de skattskyldigas berättigade krav pa

progressionsutjämning beträffande beskattningen av ackumulerade inkomster.

Att en viss höjning av den fasta spärren kan vara motiverad av penningvärdets

fall är diskutabelt eftersom penningvärdesförsämringen även

i samma mån kan ha påverkat bruttoinkomstens storlek, önskemålet om

att så rättvist som möjligt mildra de ogynnsamma verkningarna av skatteprogressionen

vid ojämna inkomster torde bäst tillgodoses med ett bibehållande

av clt spärrbelopp å 4 000 kronor.

Landsorganisationen i Sverige tillstyrker att den kvoterade späiren slopas

under förutsättning att den fasta minimispärren även framdeles uppgår

till 4 000 kronor. Organisationen framhåller att, oaktat penningvärdets

utveckling sedan lagstiftningens införande, även 4 000 kronor ackumulerad

inkomst torde slå rätt hårt ur marginalskattesynpunkt. Alternativt skulle

enligt organisationen 4 000 kronor gälla för inkomst av tjänst (löntagareinkomster)

medan 6 000 kronor skulle gälla för övriga slag av inkomster.

Tjänstemännens centralorganisation, som tillstyrker förslaget om tredjedelsregelns

avskaffande, anser likaledes att utredningens förslag om en höjning

av den fasta beloppsspärren från 4 000 kronor till 6 000 kronor är

otillfredsställande. Enligt organisationen kan även med de nya skallteskalor,

varom årets riksdag fattat beslut, kravet på att den ackumulerade inkomsten

skall uppgå till minst 6 000 kronor leda till en icke oväsentlig

skatteskärpning i fall, då den ackumulerade inkomsten understiger nämnda

belopp. Organisationen anför i fortsättningen.

TCO, som är medveten om att någon form av spärregler lämpligen bör

finnas för att begränsa antalet fall till sådana, för vilka bestämmelserna

kan vara till någon reell ekonomisk nytta, anser emellertid, att det är den

skatteförlust, den skattskyldige kan åsamkas till följd av beskattningsårets

slutenhet, som är det relevanta i sammanhanget. TCO får därför föreslå i

likhet med vad 1957 års skatteulredning på sin tid föreslog beträffande

rätten till progressionsutjämning, att spärregeln utformas på sådant sätt,

att om effekten av en skatterestitution understiger visst belopp — förslagsvis

50 kronor — förfaller rätten att tillämpa bestämmelserna. En sådan ordning

skulle enligt TCO:s mening bäst överensstämma med syftet med förordningen

om ackumulerad inkomst, nämligen att för den skattskyldige

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 1/4 år 1062

mildra den merbeskattning, som i fall av ackumulerad inkomst uppstår till

följd av att lagstiftaren från andra synpunkter vall regeln om det slutna

beskattningsåret. Samtidigt tillmötesgår TCO:s förslag "önskemålen om en

viss begränsning av antalet fall. I den händelse den fasta beloppsspärren av

administrativa eller andra skäl ändock anses böra väljas, är TCO av den

uppfattningen, att nuvarande belopp på 4 000 kronor i varje fall icke bör

böjas.

Sveriges akademikers centralorganisation ansluter sig också till tanken

på en spärr som hänför sig till den lindring i skatt som den skattskyldige

erhåller. Organisationen anför.

SACO tillstyrker utredningens huvudförslag att kvotregeln helt och hållet

slopas, önskvärt vore även, att den fasta spärren kunde slopas, då det

ju varken är den ackumulerade inkomstens storlek eller dess andel av inkomsten,

som bör vara avgörande för om skatteutjämning bör komma till

stånd. Gränsen borde i stället knytas till storleken av den överbeskattning

som uppstår, om en ackumulerad inkomst skall beskattas som om den hänförde

sig till endast ett inkomstår. SACO anser därför, att spärregeln borde

utformas så att förordningen får tillämpas om den leder till en skattelättnad

om minst 100 kronor. Alternativt kan en spärr med ett lågt, fast belopp

kunna ifrågakomma, förslagsvis 2 000 kronor. Den höjning av den fasta

spärren till 6 000 kronor, som utredningen föreslagit, finner SACO icke motiverad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om inte det belopp, vartill

skattelindringen lägst bör uppgå för att särskild skatteberäkning må medgivas,

bör stå i relation till den debiterade statsskatten. För länsstyrelsen

framstår en gräns på cirka tio procent som skälig. Om en sådan spärr införes,

får, enligt länsstyrelsen, antagas att de mindre betydande jämkningsbeloppen

icke blir föremål för skattelindring.

Departementschefen

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten

Det torde knappast råda delade meningar om att det är nettobeloppet av

den ackumulerade inkomsten som i princip bör ligga till grund för den särskilda

skatteberäkningen. Den ackumulerade inkomsten skall således minskas

med den skattskyldiges kostnader för inkomstens förvärvande. I vissa

fall kan svårigheter uppkomma att beräkna dessa kostnader. Bland annat

gäller detta, som kammarrätten påpekat, vid beräkning av ackumulerad

inkomst genom avyttring av skog. Avdrag skall givetvis ske för den del av

avverkningskostnaden, som belöper på intäkten i fråga, i den mån avdrag

medgivits vid inkomsttaxeringen. Ofta torde kostnaderna inte kunna exakt

beräknas utan en ungefärlig uppskattning får godtagas. Erinras må alt

här inte är fråga om att undantaga inkomst från beskattning utan endast

att nå en viss progressionsutjämning. Avdrag skall givetvis vidare ske för

minskning i skogs virkesförråd eller ingångsvärde om sådant avdrag yrkats.

Avdraget motsvarar en kostnad som har samband med intäktens förvär
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 11b år 1962 113

vande. Yrkat avdrag får i första hand anses hänförligt till den avverkning,

som föranlett den ackumulerade inkomsten.

Såsom länsstyrelsen i Östergötlands län påpekat kan vissa kostnader ha

ett klart samband med den ackumulerade inkomsten utan att dock fråga

är om kostnader för intäktens förvärvande. Vissa skäl kunde tala för att

även dylika kostnader borde avräknas från den ackumulerade inkomsten.

Det torde emellertid av praktiska skäl vara nödvändigt att vid beräkningen

av nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten endast taga hänsyn till

kostnader, som har direkt samband med intäktens förvärvande.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Hallands län anfört angående värdesättningen

av lagret vid beräkning av den ingående dolda reserv, som skall

anses utgöra den ackumulerade inkomsten vid avyttring av lager, vill jag.

understryka, att den värdesättning av lagret som godlagits vid inkomsttaxeringen

regelmässigt bör gälla även vid tillämpning av förordningen om

ackumulerad inkomst. I deklarationsformuläret begäres emellertid uppgift

å lagrets anskaffningsvärde eller, om dagspriset å balansdagen (återanskaffningsvärdet)

är lägre, sistnämnda värde. Författningstexten synes därför

böra utformas enligt utredningens förslag.

Beträffande byggnadsrörelse och tomtstyckningsrörelse föreligger, som.

bl. a. länsstyrelsen i Hallands län påvisar och som jag redan tidigare understrukit,

stora svårigheter att värdera de tillgångar som rörelseidkaren

vid avveckling av rörelsen behåller för egen räkning. Utredningens förslag

att låta även reserver i dylika tillgångar få omfattas av förordningens bestämmelser

bör därför, som jag redan förordat, icke nu genomföras. Den

som driver byggnadsrörelse eller tomtstyckningsrörelse bör emellertid, som

jag även tidigare framhållit, ha samma möjlighet till särskild skatteberäkning

som andra rörelseidkare. Om en dylik rörelseidkare avvecklar sin rörelse

och i samband därmed avyttrar alla tillgångar i densamma, uppkommer

frågan hur den dolda reserven i lagerfastigheter in. m. vid beskattningsårets

ingång skall beräknas. Utredningen har föreslagit att reserven

bör räknas såsom skillnaden mellan försäljningsvärdet och det bokförda

värdet vid beskattningsårets ingång. Härigenom kommer att i den ackumulerade

inkomsten även inräknas prisstegringsvinster och försäljningsvinster.

Såsom utredningen framhållit bör detta kunna godtagas då det gäller

rörelser av bär ifrågavarande slag. Då även praktiska skäl talar för att beräkningen

av den dolda reserven får ske med utgångspunkt från försäljningsvärdet,

vilket värde är känt eftersom tillgångarna avyttrats, anser jag

mig i likhet med flertalet remissinstanser kunna godtaga utredningens förslag

på denna punkt. Såsom riksskattenämnden framhållit bör dock begreppet

försäljningsvärde utbytas mot verkliga värdet. Vad nu sagts bör i

motsvarande mån gälla för den som driver penningrörelse.

Vad gäller tomtstyckningsrörelser delar jag utredningens uppfattning att

man i regel inte bör förvägra rätt till särskild skatteberäkning i dylika

rörelser endast på grund av att räkenskaperna är bristfälliga. Ofta mot
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

svarar den ingående dolda reserven i lagret, beräknad på sätt jag nyss förordat,

nettovinsten av jordstyckningsrörelsen vid slutavvecklingen.

Vid avyttring av varor inklusive djur i jordbruk bör, såsom utredningen

föreslagit, nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten anses motsvara

dold reserv i tillgångarna vid beskattningsårets ingång. Även bär bör den

dolda reserven räknas som skillnaden mellan verkliga värdet och det bokförda

värdet. Framhållas må att — om inkomsten av fastigheten beräknats

efter kontantprincipen — det bokförda värdet är noll.

Av skäl som utredningen närmare utvecklat måste krävas att skatteberäkningen

i princip skall omfatta all ackumulerad inkomst inom en och

samma förvärvskälla. Det bör inte ifrågakomma att överlåta åt den skattskyldige

att själv avgöra hur stor del av den sammanlagda ackumulerade

inkomsten, som skall göras till föremål för särskild skatteberäkning. I så

fall skulle man med samma fog överlåta åt honom att fritt bestämma fördelningslidens

längd. Man har emellertid då gått ifrån huvudprinciperna i

den förevarande lagstiftningen. Någon svårighet att fastställa de ackumulerade

inkomsterna, som uppkommit i förvärvskällan, torde regelmässigt

knappast föreligga. Med anledning av vad länsstyrelsen i Västmanlands län

anfört vill jag framhålla, att någon kvittning mellan vinster och förluster

i princip inte bör ske vid fastställande av den ackumulerade inkomsten.

Däremot kan givetvis fråga uppkomma, om inte den del av köpeskillingen,

som förklarats belöpa på den tillgång som visar förlust, i verkligheten får

anses vara större än som uppgivits.

Utredningens förslag att den beskattningsbara inkomsten

skall ligga till grund för skatteberäkningen i sådana fall då denna inkomst

är lägre än beloppet av den ackumulerade inkomsten innebär, som några

remissinstanser påpekat, i viss mån ett avsteg från principen att det är den

ackumulerade inkomsten som skall fördelas.

Såsom jag redan framhållit kan emellertid vissa skäl tala för att den ackumulerade

inkomsten borde minskas med kostnader som föranletts av intäkten

i fråga. Sålunda borde ersättning, som jordägare erhåller av arrendator

för eftersatt skyldighet att underhålla byggnader, måhända minskas

med de kostnader jordägaren har för att avhjälpa bristerna. Vidare

kunde ifrågasättas om inte ersättning för hyresrätt i första hand borde

kvittas mot kostnad för anskaffande av ny lokal. Det kan också anföras

skäl för att den ackumulerade inkomsten bör minskas t. ex. med kostnader

för pensionsförsäkring, om det är uppenbart att tecknandet av denna försäkring

föranletts av intäkten. Är kostnader av detta slag lika störa som

den ackumulerade inkomsten kvarstår endast den ordinarie inkomsten,

som väl i flertalet fall får antagas vara någorlunda lika år från år. De fall

då den ordinarie inkomsten, på sätt kammarrätten antyder, i dylikt fall

skulle bli föremål för skattelindring torde vara sällsynta.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag mig kunna tillstyrka

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

115

utredningens förslag i denna del. En regel av detta slag torde för övrigt

vara ägnad att underlätta tillämpningen av förordningens bestämmelser och

i vissa fall, såsom bl. a. överståthållarämbetet framhållit, leda till ett materiellt

sett mera tillfredsställande resultat. Det kunde ligga närmare till hands

att välja den taxerade inkomsten i stället för den beskattningsbara, men då

den beskattningsbara inkomsten från den skattskyldiges sida utgör det förmånligaste

alternativet vill jag inte föreslå ändring i utredningens förslag.

Den beskattningsbara inkomsten synes kunna godtagas trots att den kan

påverkas av avdrag för förlustutjämning, eftersom denna förlust i regel hänför

sig till något år under fördelningstiden och man vid den särskilda skatteberäkningen

anser att den beskattningsbara inkomsten för ett förlustår utgör

noll.

Spärregeln

Den spärregel, som för närvarande gäller att den ackumulerade inkomsten

skall uppgå till minst 4 000 kronor och tillika utgöra minst en tredjedel

av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst, föreslår utredningen

böra utbytas mot en fast beloppsspärr, innebärande att den inkomst

som skall ligga till grund för skatteberäkningen skall uppgå till minst

6 000 kronor.

Den nuvarande beloppsspärren å 4 000 kronor fastställdes år 1951. Då

spärregeln nu omprövas, bör hänsyn tagas till penningvärdets förändring.

Med hänsyn till de erinringar, som framförts bl. a. från löntagarorganisationernas

sida, anser jag mig dock böra förorda, att beloppet endast höjes till

5 000 kronor. Vid sådant förhållande torde en kvoteringsspärr alltjämt vara

erforderlig. En viss uppmjukning bör emellertid göras och spärren synes enligt

utredningens alternativa förslag kunna jämkas till en femtedel av den

taxerade inkomsten.

Några remissinstanser har föreslagit en spärregel av innebörd att särskild

skatteberäkning medgives endast om inkomstskatten nedbringas med

visst belopp. Förslag om en sådan spärregel avvisades emellertid vid tillkomsten

av den nuvarande lagstiftningen under hänvisning till att den medförde

onödigt arbete och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som

taxeringsmyndigheter och dessa skäl torde alltjämt gälla.

Övriga ändringsförslag m. in.

Utredningen

Ansökningstiden

I betänkandet framhålles, att i några av de till utredningen inkomna yttrandena

i anledning av utredningens cirkulärskrivelse har uppgivits, att

den i den gällande förordningens 4 § föreskrivna tiden för ansökan om

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

K ungi. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

skatteberäkning för ackumulerad inkomst — före taxeringsårets utgång -—

i praktiken visat sig vara för knapp. Det har anförts, att många skattskyldiga

inte reagerar för den skattebelastning exempelvis en avyttring av

affärsrörelsen e. d. medför förrän skattsedeln kommit. Då kan den tid

som återstår till ansökningstidens utgång vara mycket kort. Det förekommer

vidare ej sällan att förutsättningarna för särskild skatteberäkning

föreligger först i och med att taxeringsnämnden avvikit från den skattskyldiges

deklaration och underrättat denne därom. Den skattskyldige måste

likväl ha gjort sin framställning om skatteberäkning före taxeringsårets utgång,

detta även om han överklagat taxeringsnämndens beslut. Den knappa

ansökningstiden har enligt yttrandena medfört rättsförluster i flera fall.

Med hänsyn därtill har en förlängning av ansökningstiden ansetts önskvärd.

Utredningen anser att de gjorda erfarenheterna motiverar en dylik förlängning

av ansökningstiden. Därefter anföres.

Hur lång denna bör vara kan givetvis vara föremål för delade meningar.

Om skattskyldig som begär tillämpning av dessa bestämmelser därjämte

skall, såsom ifrågasatts, kunna medges anstånd med erläggande av den statliga

inkomstskatten på grund av den ordinarie taxeringen för beskattningsåret,

bör ansökningstiden inte göras allt för lång. Detta och andra skäl

kunde tala för att föreslå den 30 juni året efter taxeringsåret som sista dag

för ansökningen i likhet med vad som gäller exempelvis framställningar

enligt 50 § kommunalskattelagen. Med hänsyn till de svårigheter som i allmänhet

torde föreligga för den skattskyldige att bedöma om och när förutsättningarna

för en tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst

föreligger anser utredningen emellertid det vara angeläget att den

skattskyldige får god tid på sig för sin ansökning. Utredningen förordar

därför — i likhet med vad som föreslagits i ett av yttrandena — att ansökningstidens

utgång bestämmes till den 31 december året efter taxeringsåret.

Härför talar också de ansökningstider som föreskrivits i den gällande

förordningens 8 §.

Skatteberäkningen

Utredningen tar upp frågan i vad mån vid skatteberäkningen hänsyn skall

tagas till att mer än en ackumulerad inkomst hänför sig till ett och samma

beskattningsår.

Utredningen understryker att bestämmelsernas syfte är att bereda möjlighet

till viss skattelindring. Däremot har aldrig åsyftats en exakt skatteomräkning

för att åstadkomma samma resultat som om inkomsten verkligen

uppburits under de år under vilka den skall anses intjänad, något som

f. ö. inte är möjligt i de fall den ackumulerade inkomsten hänför sig till

efterföljande år. I den situation som här avses, d. v. s. när fördelningen av

ackumulerad inkomst berör beskattningsår, till vilka ackumulerad inkomst

ansetts hänförlig även vid tidigare år gjord skatteberäkning, bör därför enligt

utredningens mening inkomstfördelningen liksom i allmänhet hittills ske

med utgångspunkt från den ursprungligen fastställda beskattningsbara inkomsten.

Det bör dock understrykas, framhålles i betänkandet, att utredningen

med det nu anförda inte heller avser någon ändring beträffande

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

skatteberäkningen i sådana fall, då skatteberäkningen vid ett visst års

taxering omfattar flera ackumulerade inkomster som är hänförliga till

samma beskattningsår. Eftersom det i ett dylikt fall är fråga om en och

samma skatteberäkning, ehuru den avser flera ackumulerade inkomster,

skall skatteberäkningen, framhåller utredningen, i detta senare fall ske

på sammanlagda beloppet av de till ett beskattningsår hänförliga intäkterna.

Därefter anföres.

Likartat med det nu berörda spörsmålet är frågan om vid skatteberäkning

för ackumulerad inkomst hänsyn skall tagas till mellankommande

eftertaxeringar. Även om det här är fråga om en schablonmetod vore det

enligt utredningens mening att gå för långt att vid skatteberäkningen bortse

från eftertaxeringarna och lägga den ackumulerade inkomst som skall fördelas

endast på de vid de ordinarie inkomsttaxeringarna fastställda inkomstbeloppen.

Hänsyn bör alltså tagas till jämväl de eftertaxerade beloppen.

Utredningens uppfattning överensstämmer också med meningar som kommit

till uttryck i de i anledning av frågecirkuläret avgivna yttrandena.

Skattesatser med hänsyn till ändrat civilstånd

Utredningen tar därefter upp frågan om — för det fallet att en gift skattskyldig

haft ackumulerad inkomst som vid skatteberäkningen för dylik

inkomst skall slås ut på tidigare år då han var ogift — de olika skattetabellerna

för gifta och ogifta skall användas vid skatteberäkningen för de

olika åren eller om samma tabell skall användas och i så fall vilken.

I de till utredningen inkomna yttrandena har, framhålles i betänkandet,

ett fåtal, representerande det enskilda näringslivet, förordat användande av

de olika tabellerna alltefter civilståndet under respektive år. Samtliga taxeringsintendenter

som yttrat sig — ett tiotal — har däremot ansett att den

för taxeringsåret gällande tabellen bör tillämpas.

Skäl kan givetvis, framhåller utredningen, anföras för båda ståndpunkterna.

Utredningen anser emellertid att man även här bör låta praktiska

synpunkter vara avgörande. Enligt utredningens mening talar dessa för att

den för taxeringsåret gällande tabellen bör användas vid skatteberäkningen

för samtliga år, oavsett om den skattskyldiges civilstånd under de tidigare

åren varit ett annat än det under taxeringsåret. Då detta överensstämmer

med vad som hittills tillämpats har utredningen inte funnit någon

ändring i lagtexten erforderlig.

Därefter anför utredningen.

I detta sammanhang kan nämnas en annan fråga av praktisk natur, som

tagits upp av taxeringsintendenten i Stockholms län, nämligen att makar

samtaxerats men likväl taxerats i skilda län. Av makarna har hustrun fått

ackumulerad inkomst till stort belopp. Vid omräkningen av den statliga

inkomstskatten vid skatteberäkningen för den ackumulerade inkomsten befinnes

att en del av skattenedsättningen belöper på mannen. Frågan gällde

hur det skall förfaras, då hans taxering handlägges av prövningsnämnd i

annat län och någon ansökan om särskild skatteberäkning inte gjorts av

mannen.

Till detta vill utredningen som sin mening anföra att, om eu av två

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

makar, vilka samtaxerats ehuru de taxerats i skilda län, begär och erhåller

särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst, i enlighet med de allmänna

beskattningsreglerna jämväl den andra maken måste erhålla den

nedsättning av skatten, som skatteberäkningen kan föranleda för hans vidkommande.

Med hänsyn härtill bör den prövningsnämnd, till vilken ansökan

om skatteberäkning för ackumulerad inkomst gjorts, underrätta

prövningsnämnden i det län, där den andra maken är taxerad. Härom torde

någon uttrycklig föreskrift inte vara erforderlig.

Bundenhet av yrkande i ansökning, m. m

Frågan i vilken mån prövningsnämnderna och skattedomstolarna skall

anses bundna av vad den skattskyldige yrkat angående skatteberäkningen

behandlas av utredningen med utgångspunkt från vissa avgöranden i regeringsrätten.

Här torde få hänvisas till vad utredningen anfört å s. 131 ff.

Utredningen redovisar sin principiella inställning till frågan sålunda.

Utredningen förutsätter att frågor om den ackumulerade inkomstens

storlek och om fördelningen på det antal år till vilket inkomsten är hänförlig

samt andra materiella bedömningsfrågor i princip skall prövas av de

olika instanserna på grundval av det föreliggande materialet. —--Men

man kan enligt utredningens mening inte helt bortse från att den tillämpning

av bestämmelserna om ackumulerad inkomst, som av den skattskyldige

påkallas, i sista hand åsyftar en skatteomräkning till hans fördel. Det

kan då inte gärna vara i överensstämmelse med de allmänna processrättsliga

principerna att — om prövningen leder till ändringar i de materiella

frågorna — besluta en skatteberäkning till den skattskyldiges nackdel, som

medför en högre skatt än han förut haft att räkna med. I dylikt fall bör

den skattskyldiges ansökan eller, i förekommande fall, hans besvär i stället

avslås. Undantag måste här givetvis göras för yrkanden från den skattskyldiges

motpart. Även dessa yrkanden måste beaktas men skatteskärpningen

får i så fall inte bli större än som följer av yrkandena.

Eftersom det ofta kan vara svårt att bedöma vad den skattskyldiges

yrkande verkligen innebär och man kan räkna med att den skattskyldige

inte alltid själv kan räkna ut vilken effekt hans uppgifter om t. ex. fördelningstiden

har på själva skatteberäkningen, är det enligt utredningens

mening lämpligt att vederbörande myndigheter, när så behövs, under hand

sätter sig i förbindelse med den skattskyldige för att klarlägga situationen

till parlernas ömsesidiga nytta.

Omräkning av skatt i samband med besvär

Utredningen framhåller, att delade meningar rått, om kammarrättens eller

regeringsrättens beslut om ändring i mål om ackumulerad inkomst skall

anses böra innefatta även den omräkning av skatten som ändringsbeslutet

föranleder eller om denna omräkning kan få ankomma på vederbörande

länsstyrelse. Här torde få hänvisas till s. 136 ff i betänkandet.

Enligt utredningens mening ankommer frågan om skatteuträkningen jämlikt

den nuvarande förordningen på prövningsnämnd som ett led i skatteberäkningen

överhuvud taget, överklagas nämndens beslut och ändras detta

av högre instans, måste denna instans i sitt utslag taga ställning till skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

beloppets uträknande. Dock står det, framhåller utredningen, givetvis överinstansen

fritt att, om anledning därtill föreligger, återförvisa målet till prövningsnämnden

för ny behandling. I så fall blir det givetvis prövningsnämndens

sak att ånyo besluta om skatteberäkningen, däri inbegripet uträkningen

av skattens belopp. Därefter anföres.

Det kan möjligen ifrågasättas om inte skatteuträkningen borde i stället

förläggas till debiteringsmyndigheten, d. v. s. lokal skattemyndighet (22 §

uppbördsförordningen). Praktiska skäl kan åberopas härför. I synnerhet

gäller detta skattedomstolarna, för vilka skatteuträkningen är det mest betungande

av de tre moment som enligt det förut sagda ingår i skatteberäkningen.

Skatteuträkningen försvåras här ofta av att erforderliga längdutdrag

inte alltid är omedelbart tillgängliga.

Emellertid återkommer man här till det förut berörda förhållandet att

skattedomstolarna i enlighet med vad utredningen tidigare framhållit inte

torde kunna undgå att vid den processuella bedömningen taga ställning till

parternas yrkanden och till effekten av en eventuell ändring i skatteberäkningen.

Detta kan knappast ske utan att en skatteuträkning göres. Det bör

därför enligt utredningens mening också i fortsättningen i princip ankomma

på skattedomstolarna att liksom hittills pröva även skatteuträkningen.

Med hänsyn därtill är det angeläget att de besvärsakter som översänds till

skattedomstolarna i samband med besvär redan vid översändandet kompletterats

med de längdutdrag som kan bli aktuella. I mera komplicerade fall

kan en återförvisning till prövningsnämnden vara en lämplig utväg. För

prövningsnämnderna torde skatteuträkningen inte vålla några större praktiska

svårigheter.

Frågor om anstånd med skattebetalningen

I några av de med anledning av utredningens rundfrågor inkomna yttrandena

har framförts önskemål om möjlighet till anstånd med skattebetalningen

i vissa sammanhang.

Redogörelse för dessa önskemål lämnas å s. 139 ff i betänkandet, till vilket

torde få hänvisas. Utredningen hänvisar till att de berörda anståndsfrågorna

kan förväntas komma att tas upp till övervägande av uppbördsutredningen.

Förhandsbesked i frågor angående ackumulerad inkomst

Enligt utredningens mening talar starka skäl för att frågor angående tilllämpningen

av bestämmelserna om ackumulerad inkomst bör få omfattas

av riksskattenämndens förhandsbesked. Dylika frågor står så nära den vanliga

inkomsttaxeringen, att de praktiskt taget framstår som en del av inkomsttaxeringen.

Bland de frågor som kan bli föremål för förhandsbesked

kommer, framhåller utredningen, givetvis i första hand frågan om och i vilken

mån ackumulerad inkomst skall anses föreligga. Men även andra frågor,

såsom om antalet fördelningsår, kan tänkas uppkomma. Då kravet att det

för erhållande av förhandsbesked skall gälla något av synnerlig vikt självfallet

bör avse även frågor angående ackumulerad inkomst, ligger, framhål
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

les vidare i betänkandet, i sakens natur att förhandsbesked inte kommer att

lämnas i bagatellsaker.

Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda att den i 1 § första

stycket förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

gjorda uppräkningen av frågor, som är av beskaffenhet att kunna

utgöra föremål för förhandsbesked, ulsträckes att omfatta jämväl frågor

angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om förlängning av den tid, inom vilken ansökan

om skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall göras, har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Sålunda framhåller t. ex. lantbrukets skattedelegation, att den föreslagna

utsträckningen av ansökningstiden bättre än den nu gällande ansluter till

övriga i skatteförfattningarna gällande fatalietider. Det är enligt delegationen

också rimligt att de skattskyldiga får bättre tid att överväga huruvida

bestämmelserna om ackumulerad inkomst kan vara tillämpliga i de speciella

fallen. Även Sveriges köpmannaförbund ser ansökningstidens utsträckande

med tillfredsställelse. Detsamma gäller näringslivets skattedelegation, som

framhåller att förlängningen av ansökningstiden är i hög grad befogad och

tillägger.

Hos allmänheten synes nämligen den uppfattningen icke vara ovanlig, att

en anteckning i deklarationen med hemställan om tillämpning av 1951 års

förordning är tillräcklig. Först när den skattskyldige erhåller sin debetsedel

avseende slutlig skatt uppmärksammas att särskild skatteberäkning ej skett.

Genom förlängning av ansökningstiden med ett år undvikes åtskilliga rättsförluster.

I detta sammanhang tillfogar delegationen följande.

Till ytterligare undvikande av sådana förluster synes det lämpligt, att

taxeringsnämnds ordförande ålägges genom föreskrift i taxeringskungörelsen

att underrätta prövningsnämndens kansli om förekomsten i deklarationerna

av framställningar om tillämpning av 1951 års förordning. En annan

praktisk åtgärd vore att föreskriva, att ordföranden skall meddela den skattskyldige,

att ansökan skall ingivas till prövningsnämnden.

Liknande synpunkter framföres av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Ett par länsstyrelser anser emellertid att den av utredningen föreslagna

ansökningstiden är tilltagen i överkant.

Länsstgrelsen i Uppsala län anser, att tiden bör kunna förkortas något och

tidpunkten bestämmas till 30 juni året efter taxeringsåret. Om så sker kommer,

framhåller länsstyrelsen, handläggningen av ansökningarna att kunna

ske under den för berörda myndigheter ur arbetssynpunkt lugnaste tiden.

Den skattskyldiges anspråk på längre ansökningstid än den nu gällande skulle

ändock bli väl tillgodosett.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att några bärande skäl ej anförts för

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962 121

en så frikostigt tilltagen ansökningstid som den av utredningen föreslagna,

och fortsätter.

Om man avser att förlänga nu gällande ansökningstid, bör man ej bortse

från att detta kan medföra vissa olägenheter ur fiskalisk synpunkt. Det händer

ej sällan, att taxeringsintendenten i samband med ansökningar om särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst ser sig nödsakad framställa

yrkande om höjning av sökandes taxering, ofta med betydande belopp. En

skattskyldig som är medveten om att han taxerats för lågt kan, om utredningens

förslag godtages, avvakta utgången av taxeringsintendentens besvärstid,

innan ansökan om särskild skatteberäkning ingives. Han får då förutom

en för låg taxering jämväl åtnjuta förmån av särskild skatteberäkning.

Ansökningstidens utgång bör på grund härav sättas till sådan tidpunkt,

att taxeringsintendenten har möjlighet att rätta till den taxering, vid vilken

den ackumulerade inkomsten tagits till beskattning. En utsträckning av ansökningstiden

till den 31 mars året efter taxeringsåret synes ur denna synvinkel

godtagbar. Någon särskild olägenhet för de skattskyldiga torde detta icke innebära,

då erfarenheten visar, att flertalet för sent inkomna ansökningar anländer

redan i början av januari året efter taxeringsåret. De fall, där en

längre ansökningstid kan anses befogad, synes väl tillgodosedda med de generöst

utformade bestämmelserna i 8 § förordningen om ackumulerad inkomst.

I samband med frågan om ansökningstiden har i ett par remissyttranden

framförts vissa ytterligare önskemål.

Sålunda anför överståthållarämbetet, som erinrar om att ansökningen

skall ingivas till prövningsnämndens kansli, följande.

Emellertid saknas bestämmelser om det fall, då ansökan ingives till en

prövningsnämnd, men en annan prövningsnämnd befinnes vara behörig att

pröva ansökan. I taxeringsförordningen finnes i 75 § ett stadgande om att

den omständigheten att besvären ingivits till kansliet hos annan prövningsnämnd

än den behöriga ej skall utgöra hinder för målets prövning, även om

besvären kommit att överlämnas till den behöriga prövningsnämnden efter

besvärstidens utgång. Eftersom tiden för ansökans ingivande enligt förslaget

utsträckts, torde fall av rättsförlust på grund av att ansökan ingivits till

icke behörig prövningsnämnd visserligen icke behöva inträffa i någon större

utsträckning men det synes likväl motiverat att ur enhetlighetssynpunkt

bringa bestämmelsen i förordningen om ackumulerad inkomst i överensstämmelse

med de i dessa hänseenden gällande reglerna i taxeringsförordningen.

Det må för övrigt nämnas, att de i taxeringsförordningen givna reglerna

om besvärsrätt i anledning av prövningsnämndens beslut enligt uttryckligt

stadgande i 9 § av förordningen om ackumulerad inkomst skola äga

motsvarande tillämpning med avseende å ackumulerad inkomst.

Även länsstyrelsen i Stockholms län ger uttryck åt samma uppfattning.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen påtalar, att gällande taxeringsförordning

icke reglerar vid vilken tidpunkt ansökan om ackumulerad inkomst

senast bör ha avgjorts av prövningsnämnd. Då det enligt föreningens

uppfattning är av stor betydelse lör de skattskyldiga att snarast möjligt erhålla

besked huruvida ansökan bifallits samt — om så är fallet — uppgift

om till vilket belopp den statliga inkomstskatten uppgår, finner föreningen

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr il i ur 11)62

det befogat att 89 § taxeringsförordningen kompletteras på så sätt, att i lagtexten

stadgas, att prövningsnämnd skall ha avgjort dylik ansökan inom

viss tid, exempelvis senast den 30 juni året näst efter ansökningsåret.

Länsstyrelsen i Blekinge län berör frågan i vad mån vid skatteberäkningen

för ackumulerad inkomst hänsyn skall tagas till att dylik skatteberäkning

skett även ett tidigare år. Länsstyrelsen yttrar.

I fråga om tillvägagångssättet vid skatteberäkningen anför utredningen,

att bestämmelserna syftar till att bereda möjlighet till viss skattelindring

men däremot ej till en exakt skatteomräkning. Utredningen finner därför ej

anledning föreligga alt föreslå ändring av hittillsvarande praxis, enligt vilken

en ett år verkställd fördelning av ackumulerad inkomst ej skall beaktas

vid ett följande års beslut om fördelning av annan sådan inkomst. Länsstyrelsen

kan dock ej finna denna ordning tillfredsställande. Det är onekligen

stötande, att en skattskyldig, vilken samma år haft ackumulerad inkomst av

två förvärvskällor, får gemensam skatteberäkning för dessa inkomster, medan

en annan person, som haft motsvarande inkomster av den ena förvärvskällan

ett år och av den andra nästföljande år, får en skatteberäkning för

den senare av dessa inkomster, som ej alls tar hänsyn till beräkningen för

den tidigare inkomsten. Av vikt med hänsyn till förordningens huvudsyfte

att bereda skattelindring är att nämnda förfaringssätt endast i vissa lägen

är förmånligt för den skattskyldige. Har denne första året fått en betydande

ackumulerad inkomst fördelad på tio år och har han nästföljande år en

mindre sådan inkomst att fördela på två eller tre år, kan han erhålla den

skattelindring beträffande sistnämnda inkomst, vartill han får anses vara

berättigad, endast om den tidigare fördelningen kan beaktas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län önskar en bestämmelse angående avjämning

av de delbelopp som vid fördelningen av den ackumulerade inkomsten skall

slås ut på de olika åren. Härom anför länsstyrelsen följande.

Utredningen anser sig ej böra föreslå någon bestämmelse om avjämning

av de omräknade beskattningsbara inkomsterna till närmast högre eller lägre

hundratal kronor. Som skäl anföres, att frågan inte har någon större

betydelse och snart förlorar i aktualitet.

Sistnämnda synpunkt är riktig beträffande omräkningar avseende taxeringsår

1956 och tidigare. Den gäller däremot ej delningen av den eller de

ackumulerade inkomsterna. Skattemässigt är det av ringa betydelse, om avrundning

vid denna delning sker uppåt eller nedåt till närmaste hundratal

kronor. Numera torde emellertid sökandena regelmässigt delgivas de uträkningar,

som ligger till grund för den särskilda skatteberäkningen. Det

torde vara ägnat att väcka viss irritation, om dessa ej sker efter enhetliga

principer vid de olika länsstyrelserna. En bestämmelse synes därför böra införas,

att vid delning av ackumulerade inkomster erhållen kvot skall avrundas

till närmast lägre hundratal kronor.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Länsstyrelserna i Värmlands och Örebro län anser, i motsats till utredningen,

att man vid skatteomräkningen skall taga hänsyn till den skattskyldiges

civilstånd under de olika åren. Länsstyrelsen i Värmlands

län yttrar.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1062

Vidare vill länsstyrelsen framhålla, att det enligt länsstyrelsens mening

framstår som önskvärt att nu gällande förordning ändras så, att därav fullt

tydligt kommer att framgå hur själva skatteberäkningen rätteligen avses

skola ske i fall, där det framkommer att den skattskyldige ändrat civilstånd

under något av de år som beröres av omräkningen. Enligt länsstyrelsens mening

torde det få anses mest följdriktigt att det faktiska civilståndet under

vart och ett av åren får bli avgörande för vilken skatteskala, som skall tilllämpas.

Omräkningen torde härigenom inte behöva bli i nämnvärd grad försvårad,

eftersom längdutdrag regelmässigt måste införskaffas för varje år.

Övriga remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag i denna del eller

lämnat förslaget utan erinran.

Överståthållarämbetet berör frågan om hur man skall förfara när makar

samtaxerats ehuru de är bosatta i skilda län. Ämbetet delar inte den av utredningen

uttalade uppfattningen att någon uttrycklig föreskrift om underrättelseförfarande

mellan de olika prövningsnämnderna inte skulle behövas.

Ämbetet yttrar härom.

Då det kan befaras, att på grund av avsaknaden av uttryckliga föreskrifter

dessa fall sannolikt kunna medföra, att framdeles viss oklarhet härom

uppstår, alldenstund det tydligtvis förutsättes att prövningsnämnden i det

andra prövningsdistriktet — utan att det i författningstexten uttryckligen

utsagts — ex officio skall verkställa erforderlig omräkning, även om särskilt

yrkande därom icke framställts av vederbörande taxeringsintendent synes

ett uttryckligt stadgande därom vara önskvärt.

Även länsstyrelsen i Stockholms län förordar en uttrycklig bestämmelse

om underrättelseskyldigheten i fråga.

Riksskattenämnden diskuterar det fallet alt en skattskyldig först begär

skatteberäkning för ackumulerad inkomst i en förvärvskälla och vid ett senare

tillfälle för sådan inkomst i annan förvärvskälla. Nämnden anför.

I nionde stycket av anvisningarna till 1 § anges, att den särskilda skatteberäkningen

skall avse all ackumulerad inkomst, som uppkommit i förvärvskällan

i fråga. I anslutning härtill får riksskattenämnden anmärka att, om

skatteberäkning verkställts för viss förvärvskälla och den skattskyldige därefter

begär skatteberäkning för samma år beträffande en annan förvärvskälla,

ny beräkning får göras avseende båda förvärvskällorna. Det ligger i

sakens natur, att denna nya skatteberäkning icke bör få resultera i ett för

den skatlskyldige sämre resultat än den skatteberäkning, som avsåg allenast

den förstnämnda förvärvskällan. Om resultatet av den nya skatteberäkningen

skulle bli sämre för den skattskyldige, bör därför den nya ansökningen

om skatteberäkning allenast resultera i ett beslut, att ansökningen av angivet

skäl icke föranleder någon åtgärd.

Flera remissinstanser liar understrukit angelägenheten av att införa en

möjlighet till anstånd med skattebetalningen på grund av

den ordinarie taxeringen det år, då den skattskyldige begär tillämpning av

bestämmelserna om ackumulerad inkomst.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att ett anstånd med skattebetalningen

vid ansökan om tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst

är lika materiellt betingad som vid besvär över taxering. Länsstyrel
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

sen anser del synnerligen önskvärt att sådan ändring av 49 § uppbördsförordningen

snarast vidtages att anstånd med erläggande av skatt kan medgivas

även i samband med framställningen om skatteberäkning för ackumulerad

inkomst. Det rör sig här, tillägger länsstyrelsen, ofta om mycket slöra

belopp.

Med anledning av utredningens hänvisning till att anståndsfrågan är beroende

av uppbördsutredningens överväganden anför länsstyrelsen i Skaraborgs

län som sin mening, att denna utrednings arbete inte i nämnvärd grad

torde kunna rubbas, därest man redan nu i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen

inför ett tillägg, vari utsäges att anstånd må beviljas inte enbart

skattskyldig, som anfört besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds eller

skattedomstols beslut, utan även skattskyldig, som hos prövningsnämnd

ansökt om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Härigenom

skulle, enligt länsstyrelsen, de väsentligaste av de i utredningens enkät

hos näringsorganisationer angivna missförhållandena kunna överbryggas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att lokala skattemyndigheterna

i länet, när de får besked om preliminärt uppskattad nedsättning, ansett

sig kunna även utan uttryckligt stöd i uppbördsförfattningarna giva mot

nedsättningen svarande skatteanstånd.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län anser det angeläget att bestämmelsen

i 49 § uppbördsförordningen om anstånd med inbetalning av skatt vid

besvär över taxering snarast utslräckes att omfatta sådana fall, då skatt kan

bli nedsatt på grund av framställning om skatteberäkning för ackumulerad

inkomst. Enligt länsstyrelsen har praxis på sina håll föregripit den väntade

lagstiftningen på denna punkt.

Sveriges köpmannaförbund yttrar i denna fråga.

Visserligen har den praxis, som med Riksskattenämndens medverkan uppkommit

och som möjliggör, att köpeskilling i viss utsträckning kan utgå som

pension under minst 11 år, medfört, att problem av nu berörd art i viss utsträckning

kunnat lösas på tillfredsställande sätt. Kvar står emellertid det

förhållandet, att man i ganska stor omfattning icke kan gå denna väg. Det

kan i sådana fall med nu gällande regler icke undvikas, att beskattningen

drabbar oerhört hårt, speciellt som den i många fall drabbar ålderstigna eller

sjuka personer, som för sin existens för återstoden av sitt liv är praktiskt

taget helt hänvisade till att leva av den köpeskilling, som de kan få ut vid

försäljningen. Sveriges Köpmannaförbund, som alltså konstaterar, att skatteutredningen

angående ackumulerad inkomst m. m. på anförda skäl icke

kunnat taga upp dessa frågor, vill icke underlåta att understryka vikten av

att dessa frågor får en skyndsam behandling.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att frågan om anstånd med skattebetalning

enligt delegationens uppfattning är av sådan betydelse att det är

angeläget att frågan löses samtidigt med ändringen av reglerna om ackumulerad

inkomst. Antalet fall, då dessa bestämmelser skall tillämpas, kommer,

betonar delegationen, att öka väsentligt om de framförda förslagen genomföres.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 19(12

Öoerståthållarämbetet förmenar dock att, ehuru ett sådant anstånd i vissa

fall kan anses vara ur materiell synpunkt befogat, man bör avvakta resultatet

av den pågående utredningen angående uppbördsfrågorna, avseende bl. a.

frågan om anstånd med inbetalning av sådan skatt som är beroende av utgången

i taxeringsprocess.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar att taxeringsintendenlen i någon

form medgives rätt vidtaga rättelse vid felbedömningar från myndigheternas

sida. Länsstyrelsen anför.

I ett flertal hänseenden måste de framlagda förslagen till utvidgning av

tillämpningsområdet för reglerna om ackumulerad inkomst anses tämligen

långtgående. Vad nu sagts gäller måhända särskilt ovan berörda förslag om

rätt till skatteutjämning vid avveckling, som sträcker sig över mer än ett beskattningsår.

En följd härav torde bli att det uppkommer bedömningssyårigheter

i en helt annan omfattning än hittills. Det kan därför finnas anledning

antaga att taxeringsintendenterna i tveksamma fall får ett legitimt intresse

att vilja se tiden an för att därigenom få bättre möjligheter att på ett objektivt

sätt bedöma de omständigheter på vilka framställning om ackumulerad

skatteberäkning kan ha grundats. Skulle det framkomma att en oriktig bedömning

legat till grund för ett redan fattat beslut, lär taxeringsintendenten

sakna befogenhet att föra talan om rättelse. Ej heller har han någon möjlighet

att vidtaga motsvarande formell åtgärd till den skattskyldiges fördel.

Behov därav har väl stundom förekommit, särskilt i sådana fall där höjning

av taxering beslutats på talan av taxeringsintendent och där det framstått

som uppenbart att höjningen innefattat intäkter av sådant slag, som avses i

förordningen om ackumulerad inkomst. Vid den praktiska handläggningen

torde en dylik situation vanligen ha kunnat redas upp genom att taxeringsintendenten

under hand upplyst den skattskyldige om det föreskrivna ansökningsförfarandet.

Med hänsyn till bedömningssvårigheter i tveksamma fall anser länsstyrelsen

att taxeringsintendenten i likhet med vad som gäller vid eftertaxering

bör tilläggas rätt att föra talan mot beslut om skatteberäkning av ackumulerad

inkomst, därest det visas att beslutet grundats på oriktiga förutsättningar.

Ett dylikt rättsmedel torde, enligt länsstyrelsen, i huvudsak kunna

utformas enligt samma principer, som gäller vid eftertaxering, dock att det

därvid uppställda kravet på oriktigt meddelande från den skattskyldige torde

få ändras eller helt borttagas, eftersom meddelandet även om det framstår

som oriktigt vid den tidpunkt då taxeringsintendenten yrkar rättelse av

beslutet —- i och för sig kan ha bedömts som riktigt av den skattskyldige den

gången det lämnades. Länsstyrelsen förordar någon modifierad form av rätt

till talan för taxeringsintendent i enlighet med dessa grunder.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Örebro län. Även länsstyrelserna

i Östergötlands, Kalmar och Blekinge län önskar någon form av

möjlighet till korrektion i efterhand i sådana fall, där särskild skatteberäkning

medgivits, men detta med hänsyn till senare framkomna omständigheter

varit opåkallat. Likaså efterlyser länsstyrelsen i Kronobergs län starkare

korrektiv mot missbruk av bestämmelserna än den av utredningen föreslagna

normen att skatteberäkning i princip får ske endast en gång i anledning

av samma avveckling.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1!)62

Utredningens förslag att frågor angående tillämpningen av bestämmelserna

om ackumulerad inkomst skall omfattas av bestämmelserna om f ö rhandsbesked

i skattefrågor har i allmänhet inte föranlett någon erinran

från remissinstanserna.

Riksskattenämnden anför dock följande.

Beträffande förhandsbesked rörande skatteberäkning för ackumulerad inkomst

vill nämnden framhålla, att förhandsbesked i dylika frågor endast

mera sällan torde vara av synnerlig vikt för den sökande. Förhandsbesked

bör emellertid avse allenast fråga huruvida i visst hänseende förutsättningar

föreligga för tillämpning av bestämmelserna om skatteberäkning för ackumulerad

inkomst. Det bör däremot icke åligga nämnden att verkställa skatteomräkningar.

Nämnden föreslår därför att tillägget i 1 § av förordningen om

rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor får

följande lydelse: »---ävensom viss fråga rörande tillämpningen "av för
ordningen

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst».

överståthållarämbetet yttrar.

Enligt ämbetets uppfattning torde frågan om och i vad mån ackumulerad

inkomst skall anses föreligga mången gång vara av sådan betydelse för

skattskyldiga, att det förefaller rimligt, att bereda en möjlighet till förhandsbesked

genom riksskattenämnden, givetvis under de förutsättningar, som i

övrigt gäller för erhållande av dylika besked. Behovet härav torde sannolikt

komma att bliva än mer framträdande, om utredningens förslag till nya

bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst i fråga

om jordbruk och rörelse genomföres, enär, såsom tidigare framhållits, antalet

ansökningar lärer komma att väsentligt öka och i åtskilliga fall gälla

relativt betydande belopp.

Tillstyrkande uttalanden göres i övrigt av länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings och Hallands län ävensom av näringslivets skattedelcgation och

Sveriges köpmannaförbund.

Departementschefen

Utredningen har föreslagit att den tid, inom vilken ansökan om särskild

skatteberäkning skall ingivas, skall utsträckas till utgången av året efter

taxeringsåret. Det kan, som några remissinstanser framhållit, synas obehövligt

att föreskriva så lång ansökningstid. Emellertid torde det förhållandet

att ansökningstiden är jämförelsevis lång inte föranleda att de skattskyldiga

dröjer med att ingiva ansökan om särskild skattebefrielse. En skattskyldig

torde vara angelägen om att snarast möjligt få sin ansökan om skattenedsältning

prövad. Genom den långa ansökningstiden kan dock en skattskyldig,

som först efter relativt lång lid får kännedom om att möjlighet till särskild

skatteberäkning förelegat, få sin ansökan prövad. Det är bär fråga om

en lagstiftning som inte är så allmänt känd. Jag kan således tillstyrka utredningens

förslag i denna del.

Om tiden för ingivande av ansökan om särskild skatteberäkning utsträckes

på sätt jag nu förordat, torde någon risk knappast föreligga för att den,

som är medveten om möjligheten att erhålla dylik skatteberäkning, går för
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1962

lustig sin rätt till skattenedsättning. Har framställning om särskild skatteberäkning

gjorts i deklarationen, ligger det i sakens natur att ordföranden

i taxeringsnämnden bör meddela den skattskyldige om att ansökan skall ingivas

till prövningsnämnden. Att i taxeringsförordningen intaga en uttrycklig

föreskrift härom anser jag inte erforderligt. Däremot synes riksskattenämnden

lämpligen böra undersöka möjligheten av alt i deklarationsformulär

och deklarationsupplysningar lämna utförligare information om nu ifrågavarande

lagstiftning.

Bestämmelserna i 4 § synes, på sätt överståthållarämbetet påpekat, böra

utformas i överensstämmelse med motsvarande stadgande i 75 § taxeringsförordningen.

Med anledning av vad Svenska byggnadsentreprenörföreningen anfört vill

jag framhålla att någon tidsfrist, inom vilken prövningsnämnden skall ha avgjort

ansökan om särskild skatteberäkning, inte bör föreskrivas. Däremot

bör — som jag i det följande kommer att förorda — möjlighet till anstånd

med skattebetalning finnas när ansökan om särskild skatteberäkning ingivits.

Om en skattskyldig begär särskild skatteberäkning, fördelas den ackumulerade

inkomsten på det antal år, vartill den är att hänföra, och de andelar

av den ackumulerade inkomsten som hänföres till tidigare år lägges till

de fastställda beskattningsbara inkomsterna för dessa år. Förfaringssättet

är enligt nuvarande praxis detsamma även om den skattskyldige tidigare

för ett eller flera år inom fördelningsperioden fått särskild skatteberäkning.

Länsstyrelsen i Blekinge län förordar att man i det senare fallet bör utgå

från de beskattningsbara inkomsterna efter de tillägg och avdrag som gjorts

vid tidigare fördelningar. Vissa skäl kan tala för länsstyrelsens förslag men

ett sådant förfaringssätt skulle onekligen alltför mycket komplicera tillämpningen

av bestämmelserna. Jag kan därför i likhet med utredningen inte tillstyrka

att man här ändrar nuvarande praxis. Övriga remissinstanser bar

för övrigt inte haft någon erinran mot utredningens ställningstagande i denna

fråga.

Däremot synes förfaringssättet vid fördelningen av den ackumulerade inkomsten,

såsom länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekat, böra regleras. Lämpligen

synes detta böra ske på så sätt att de belopp av den ackumulerade inkomsten,

som fördelas bakåt i tiden, avrundas nedåt till helt hundratal kronor

och att överskjutande belopp hänföres till det aktuella beskattningsåret.

Utredningens förslag att vid skatteberäkningen bör användas den för taxeringsåret

gällande tabellen, oavsett om den skattskyldiges civilstånd under

de tidigare åren varit ett annat än under taxeringsåret, överensstämmer med

hittills tillämpad praxis. Jag finner i likhet med utredningen ingen anledning

alt föreslå ändring i denna praxis. Det helt övervägande antalet remissinstanser

har också lämnat utredningens ståndpunktstagande i denna fråga

utan erinran.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Någon anledning alt — på sätt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Stockholms län framhållit — särskilt reglera det fall då ansökan om särskild

skatteberäkning begäres av en av två makar, vilka är samtaxerade trots att

de är bosatta i skilda län, anser jag inte föreligga. Förfaringssättet ifråga om

underrättelse länen emellan blir detsamma som vid inkomsttaxeringen.

Såsom jag redan framhållit bör en möjlighet till anstånd med skattebetalning

finnas, då skattskyldig begär särskild skatteberäkning. Av remissyttrandena

framgår att sådant anstånd på vissa håll redan nu lämnas. Förfarandet

synes dock böra uttryckligen regleras i uppbördsförordningen. Vid

prövning av anståndsansökan måste taxeringsintendenten göra en ungefärlig

beräkning av det belopp, varmed skatten kan komma att nedsättas genom

den särskilda skatteberäkningen. Beloppet skall angivas i yttrandet. Frågan

om längre anstånd med skattebetalningen än nu avses kan däremot inte prövas

på grundval av nu föreliggande utredning.

Såsom flera länsstyrelser framhållit synes det befogat att taxeringsintendenten

får viss möjlighet att vidtaga rättelse då felbedömningar göres i samband

med skatteberäkningen. Bestämmelserna synes böra utformas efter i

huvudsak samma principer som reglerna för eftertaxering. Det bör dock understrykas

att möjligheten till korrigering till den skattskyldiges nackdel

inte bör tillgripas i andra fall än när den obehöriga skattelindringen är mera

betydande.

Utredningens förslag att förhandsbesked skall kunna lämnas i frågor rörande

tillämpningen av bestämmelserna om ackumulerad inkomst kan jag

tillstyrka. Vad riksskattenämnden i sitt yttrande anfört bör dock iakttagas.

Vad utredningen i övrigt föreslagit och som jag i det föregående inte särskilt

berört föranleder ingen erinran från min sida.

De föreslagna ändrade bestämmelserna i förordningen om ackumulerad

inkomst, förordningen om förhandsbesked och uppbördsförordningen torde

samtliga böra träda i kraft dagen efter den, då förordningarna utkommit

från trycket i Svensk författningssamling. Dock bör de ändrade bestämmelserna

i förordningen om ackumulerad inkomst, på sätt utredningen föreslagit,

icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits

under tidigare beskattningsår än det för vilket taxering i första instans

verkställes år 1962.

Den minskning av statlig inkomstskatt, som de föreslagna ändrade bestämmelserna

om ackumulerad inkomst kan medföra, är icke möjlig att beräkna.

Det kan emellertid förutsättas att det är fråga om jämförelsevis obetydliga

belopp. De budgetmässiga beräkningarna påverkas ej.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

129

IV. DEPARTEMENTSCHEFENS HEMSTÄLLAN

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Smith

5 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 111

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

Bihang

Utredningens förslag till

förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 2—4 §§ samt anvisningarna till 1 och 3 §§ förordningen

den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att till 2 § skola fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag

för avdragsgilla utgifter, uppgår

till minst b 000 kronor och tilllika

utgör minst en tredjedel av den

skattskyldiges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst för det taxeringsår,

då den ackumulerade inkomsten

tages till beskattning.

3

Vad i denna förordning sägs om

ackumulerad inkomst skall, såvitt

angår till inkomst av jordbruksfastighet

hänfårlig inkomst, gälla

endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband

med avyttring av marken;

(Föreslagen lydelse)

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund

för skatteberäkningen, uppgår till

minst 6 000 kronor.

Till grund för skatteberäkningen

skall ligga nettobeloppet av den ackumulerade

inkomsten eller, om den

för den skattskyldige fastställda beskattningsbara

inkomsten är lägre,

denna inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

1 mom. Vad i denna förordning

sägs skall äga tillämpning beträffande

all ackumulerad inkomst; dock

skall beträffande nedan i 2—b mom.

angivna inkomstslag gälla vad där

stadgas.

2 m o m. Såvitt angår inkomst av

jordbruksfastighet skola

förordningens bestämmelser gälla

endast följande intäkter, nämligen:

1) intäkt av skogsbruk genom avyttring

av växande skog i samband

med avyttring av marken;

2) intäkt genom ersättning för

skada å växande skog på grund av

brand eller annan därmed jämförlig

av den skattskyldiges åtgöranden

oberoende anledning;

1 Senaste lydelse av 4 § se 1957: 61.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

(Nuvarande lydelse)

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning;

intäkt, som uppkomirtjt genom

att egendom tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under

sådana förhållanden, att dylik

tvångsförsäljning måste anses vara

för handen; samt

intäkt, i fall då inkomsten beräknats

enligt bokföringsmässiga grunder,

vid avyttring i samband med

upphörande av jordbruksdrift av för

stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten

avsedda maskiner eller

andra inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag

äro att hänföra till byggnad, ävensom

av varor och produkter i jordbruksfastigheten,

dock endast i den

mån det influtna beloppet överstiger

varornas eller produkternas i

räkenskaperna upptagna värde. Har

kreatursbesättning i sin helhet avyttrats

— utan att nyuppsättning

under beskattningsåret skett — skall

vad ovan sägs gälla i fråga om intäkt

genom avyttringen, även om

denna skett utan samband med nedläggande

av jordbruksdriften.

(Föreslagen lydelse)

3) intäkt i annat än kontanta penningar

genom avyttring av skog, som

avverkats på grund av stormfällning,

torka, insektsskador eller dylikt, under

förutsättning att inkomsten beräknats

efter bokföringsmässiga

grunder och att intäkten icke föranlett

avdrag för insättning å skogskonto;
b)

intäkt i form av engångsersättning

vid upplåtelse eller upphörande

av nyttjanderätt eller servitutsrätt,

ävensom vid överlåtelse av nyttjanderätt;
5)

intäkt, som uppkommit genom

att egendom tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden att dylik tvångsförsäljning

måste anses vara för handen,

under förutsättning att intäkten

icke föranlett avsättning till särskild

investeringsfond för förlorade inventarier

och lagertillgångar;

6) intäkt genom skadestånd eller

annan ersättning avseende inkomstbortfall

till följd av skador å fastigheten,

föranledda av industriell eller

därmed jämförlig verksamhet;

1) intäkt, i fall då inkomsten beräknats

enligt bokföringsmässiga

grunder, vid avyttring i samband

med upphörande av jordbruksdrift

av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten

avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid

beräkning av värdeminskningsavdrag

äro att hänföra till byggnad,

ävensom av varor och produkter i

jordbruksfastigheten; dock att, vid

avyttring av hel kreatursbesättning

utan att nyuppsättning under beskattningsåret

skett, vad nu sagts

skall gälla i fråga om intäkt genom

avyttringen, även om denna skett

utan samband med nedläggande av

jordbruksdriften; samt

8) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S2

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I fråga om till inkomst av rörels

e hänfårlig ackumulerad inkomst

skall vad i denna förordning sägs

gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke,

firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband

med överlåtelse av rörelse, av för

stadigvarande bruk i rörelsen avsedda

maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till

byggnad; samt

intäkt genom avyttring, i samband

med överlåtelse av rörelse, av

varor och produkter i rörelsen, dock

endast i den mån det influtna beloppet

överstiger varornas eller produkternas

i räkenskaperna upptagna

värde.

investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar återförts

till beskattning under sådana

förhållanden att, därest det återförda

beloppet i stället utgjort köpeskilling

för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen

enligt 7) ovan skulle an

setts såsom ackumulerad inkomst;

dock att ränta som tillägges det återförda

beloppet icke skall anses utgöra

sådan inkomst.

3 mom. I fråga om inkomst av

rörelse skola förordningens bestämmelser

gälla endast följande intäkter,

nämligen:

1) intäkt genom vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

2) intäkt vid överlåtelse av hyresrätt

samt av varumärke, firmanamn

och andra liknande rättigheter av

goodwills natur;

3) intäkt i form av engångsersättning,

som erhållits på grund av avbrottsförsäkring

eller såsom skadestånd

eller dylikt för inkomstbortfall

i rörelsen till följd av expropriation,

rekvisition eller annat liknande förfarande;
k)

intäkt i form av engångsersättning

vid avyttring av sådan patenträtt

eller liknande rättighet, som är

att anse såsom vara i rörelse, samt

vid avyttring eller avlösning av rått

till royalty, allt under förutsättning

att avyttringen eller avlösningen

skett i samband med överlåtelse,

upplåtelse eller nedläggande av rörelse.

5) intäkt, som uppkommit genom

att för stadigvarande bruk i rörelsen

avsedda maskiner eller andra

inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag hänföras

till byggnad, ävensom andra varor

och produkter i rörelsen än ovan vid

i) avses avyttrats i samband med

överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse; samt

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

133

(Nuvarande lydelse)

Beträffande till inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet

hänförlig ackumulerad inkomst skall

vad i denna förordning sägs icke äga

tillämpning å vinst vid icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös

egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen

av skatteberäkning enligt 1 §,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden

i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig

inkomstskatt för det taxeringsår,

då inkomsten tages till beskattning.

Ansökningen ingives eller insändes

till prövningsnämndens kansli

och skall, med undantag för fall varom

i 8 § sägs, vara till kansliet inkommen

före taxeringsårets utgång.

(Föreslagen lydelse)

6) intäkt, som uppkommit därigenom

att avsättning till särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier

och lagertillgångar samt

för avyttrat fartyg återförts till beskattning

under sådana förhållanden

att, därest det återförda beloppet i

stället utgjort köpeskilling för tillgångarna

i fråga, köpeskillingen enligt

5) ovan skulle ansetts såsom

ackumulerad inkomst; dock att ränta

som tillägges det återförda beloppet

icke skall anses utgöra sådan inkomst.

Vad i denna förordning stadgas

om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse skall äga motsvarande

tillämpning beträffande rörelsefilial

eller rörelsegren.

4 mom. Beträffande till inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet

hänförlig ackumulerad

inkomst skall vad i denna förordning

sägs icke äga tillämpning å

vinst vid icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

§■

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen

av skatteberäkning enligt 1 §,

har att därom göra ansökan hos den

prövning snämnd, som har att upptaga

besvär rörande den skattskyldiges

taxering till statlig inkomstskatt

för det taxeringsår, då inkomsten tages

till beskattning.

Ansökningen ingives eller insändes

till prövningsnämndens kansli

och skall, med undantag för fall

varom i 8 § sägs, vara till kansliet

inkommen före utgången av året efter

taxeringsåret.

Anvisningar

till

Inkomst skall — —• — ifrågavarande

år.

För att ---— två beskattnings
år.

1 §•

Inkomst skall — —■ —- ifrågavarande

år.

För att ----två beskattnings
år.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 4 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Till ledning — — — följande

6 XEnmskattskyldig---16 140

kronor.

Eftersom enligt — — — ackumulerade

inkomsten.

Vid skatteuträkningen — — —

ackumulerade inkomsten.

Om en---- hänförliga intäk
terna.

Kan utredning icke förebringas

om det antal år, vartill ackumulerad

inkomst hänför sig, skall jämlikt 1 §

andra stycket skatteberäkningen ske,

som om inkomsten hänfört sig till

tre år. Denna bestämmelse skall dock

icke äga tillämpning exempelvis i

sådana fall, då cn skattskyldig vid

avgång från tjänst uppbär ett engångsbelopp

såsom ersättning för årlig

pension. I dylika fall skall den

ackumulerade inkomsten i allmänhet

anses hänföra sig till tio år.

Till ledning — — — följande

C ^”skattskyldig-----16 140

kronor.

Eftersom enligt-----ackumu
lerade

inkomsten.

Vid skatteuträkningen — — —

ackumulerade inkomsten.

Det förhållandet att den beskattningsbara

inkomsten år 1949 utgjorde

0 kronor kan exempelvis bero

på att den skattskyldige haft förlust,

att han ändrat räkenskapsår eller

att han då icke varit här i riket bosatt.

Har skattskyldig under ett taxeringsår

på grund av omläggning av

räkenskapsår åsatts taxeringar för

två beskattningsår, skall vid fördelning

av den ackumulerade inkomsten

så anses som om de båda taxeringarna

hänföra sig till skilda taxeringsår.

Om skatteberäkning enligt 1 § påkallas

för ackumulerad inkomst i

viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen

omfatta all ackumulerad inkomst,

som uppkommit i förvärvskällan.

Däremot må från skatteberäkningen

undantagas ackumulerad

inkomst i annan förvärvskälla.

Om en ----hänförliga intäk
terna.

Oavsett vad i 1 § stadgas skall beträffande

ackumulerad inkomst av

de slag, som i nästföljande stycke angivas,

gälla vad där sägs.

Om skattskyldig på grund av avgång

från tjänst uppbär ett engångsbelopp

såsom ersättning för årlig

pension, skall den ackumulerade inkomsten

i allmänhet anses hänföra

sig till tio år. Ackumulerad inkomst,

som i 3 § 2 mom. vid 7) och 8) samt

i 3 § 3 mom. vid 2), 5) och 6) avses,

skall anses hänfårlig till det antal år,

under vilket den skattskyldige bedrivit

rörelsen eller jordbruket i fråga.

Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad

inkomst som nu sagts i sin egenskap

av delägare i handels- etter

kommanditbolag, skall inkomsten

opaginerad Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

anses hänförlig till den tid han varit

delägare i bolaget. Den ackumulerade

inkomsten skall dock fördelas

å kortare tid än den skatts''kyldige

bedrivit rörelsen eller jordbruket

eller ägt andel i bolaget, därest

han så yrkar och företer utredning

om det antal år, till vilka inkomsten

hänför sig.

Har rörelse eller jordbruk, som

bedrivits av den ene av två makar,

övertagits av den andre maken, skall

denne, om han så yrkar, anses ha

bedrivit rörelsen eller jordbruket

jämväl under den förstnämnde makens

innehav av förvärvskällan, under

förutsättning att makarna då varit

eller bort vara samtaxerade. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning

då andel i handels- eller

kommanditbolag, som ägts av den

ene av två makar, övertagits av den

andre maken.

Vad i nästföregående stycke stadgas

skall äga motsvarande tillämpning

då rörelsen, jordbruket eller

andelen i samband med den ene makens

död övertagits av den andre maken,

därest denne varit ensam dödsbodelägare.

Vid skatteberäkning enligt 1 §

skall oskift dödsbo och den avlidne

anses som en och samma skattskyldig.

till 2 §.

I fråga om intäkt genom avyttring

av tillgång, vilken kan vara föremål

för värdeminskningsavdrag, skall

såsom nettobeloppet av ackumulerad

inkomst i regel anses erhållen köpeskilling

efter avdrag för tillgångens

i beskattningsavseende oavskrivna

värde. Motsvarande skall gälla vid

avyttring av sådan patenträtt eller

liknande rättighet, som är att anse

såsom vara i rörelse.

Såsom nettobeloppet av ackumulerad

inkomst genom avyttring av andra

varor eller produkter i rörelse än i

nästföregående stycke sägs skall anses

dold reserv i lagertillgångarna vid

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till

Vad i 3 § första stycket sägs angående

intäkt av jordbruksfastighet

genom upplåtelse av nyttjanderätt

skall icke gälla beträffande upplåtelse

av rätt att avverka skog.

beskattningsårets ingång. Den dolda

reserven skall i regel beräknas till

skillnaden mellan, å ena sidan, det

lägsta av tillgångarnas anskaffningsvärde

och återanskaffningsvärde efter

avdrag i förekommande fall för

inkurans samt, å andra sidan, deras

bokförda värde vid nämnda tidpunkt.

Såvitt fråga är om avveckling av

byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse

eller annan rörelse avseende yrkesmässig

handel med fastigheter

ävensom penningrörelse skall såsom

dold reserv i regel anses skillnaden

mellan tillgångarnas försäljningsvärde

och bokförda värde vid beskattningsårets

ingång.

Såsom ackumulerad inkomst genom

avyttring av varor och produkter

i jordbruksfastighet eller av kreatursbesättning

skall anses dold reserv

i tillgångarna vid beskattningsårets

ingång. Den dolda reserven

skall i regel beräknas till skillnaden

mellan tillgångarnas försäljningsvärde

och bokförda värde vid nämnda

tidpunkt.

< §•

Vad i 3 § 2 mom. vid 4) sägs angående

intäkt av jordbruksfastighet

genom upplåtelse av nyttjanderätt

skall icke gälla beträffande upplåtelse

av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse

av hyresrätt anses jämväl engångsersättning,

som skattskyldig erhåller

för att han flyttar från lokal, använd

i rörelsen.

Med skadestånd eller annan i 3 §

3 mom. vid 3) omförmäld ersättning

avses i första hand sådan ersättning

för inkomstbortfall som erhålles

med anledning av exempelvis

stadsplanering, gatureglering eller

sanering. Härmed likställes frivilligt

överenskommen ersättning, vilken

avtalats under sådana förhållanden

att möjlighet till tvångsåtgärder

förelegat om frivillig uppgörelse ej

träffats.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1962

137

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Vid tillämpning av bestämmelserna

i 3 § 2 mom. vid 7) och 3 § 3 mom.

vid 5) skola tillgångar, som förlorats

under sådana förhållanden att ersättning

på grund av skadeförsäkring

utgått, anses såsom avyttrade,

därest ersättningen icke föranlett

avsättning till särskild investeringsfond

för förlorade inventarier och

lagertillgångar. Vidare skall med avyttring

likställas uttag av lagertillgångar

ur byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse

eller annan rörelse

avseende yrkesmässig handel med

fastigheter ävensom penningrörelse.

Skatteberäkning för ackumulerad

inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 7) och

8) samt 3 § 3 mom. vid i-)—6) skalt

ske endast under förutsättning

att vid beskattningsårets utgång

kvarvarande, icke avyttrade inventarier

och varor (inklusive djur å jordbruksfastighet)

— frånsett tillgångar

som vid upplåtelse av rörelse utarrenderats

— äro av allenast obetydlig

omfattning,

att vid nämnda tidpunkt icke

kvarstår avsättning, som skett till

lagerregleringskonto eller som, till

ersättande av avyttrat fartyg eller

till ersättande av förlorade tillgångar

i verksamheten, skett till särskild

investeringsfond för avyttrat fartyg

eller för förlorade inventarier och

lagertillgångar,

samt att, såvitt avser rörelse,

den skattskyldige icke under beskattningsåret

börjat ny rörelse, som med

hänsyn till varusortiment m. m. kan

anses utgöra en fortsättning av den

tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke

sägs skall som förutsättning för skatteberäkning

för ackumulerad inkomst

gälla, vid upplåtelse av rörelse,

att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens

avveckling samt, vid nedläggande

av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse

eller annan rörelse avseende

yrkesmässig handel med fastigheter

ävensom penningrörelse, att

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1962

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

det av omständigheterna framgår att

den skattskyldige avser att slutligt

upphöra med verksamheten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst,

som åtnjutits under tidigare beskattningsår än det för vilket taxering i första

instans verkställes år 1962.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1962

139

Utredningens förslag till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951

(nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla

förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att

av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Riksskattenämnden må, därest sådant

för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna

besked på förhand (förhandsbesked)

angående viss fråga, som avser sökandens

taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt

eller ersättningsskatt.

Förhandsbesked må ock meddelas i

fråga som nu nämnts, därest detta

finnes vara av vikt för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning.

Vad ovan---av fastigheten.

Om rätt---allmän varuskatt.

§•

Riksskattenämnden må, därest sådant

för någon finnes vara av synnerlig

vikt, efter ansökan lämna besked

på förhand (förhandsbesked)

angående viss fråga, som avser sökandens

taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt

eller ersättningsskatt,

ävensom viss fråga angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst. Förhandsbesked

må ock meddelas i frågor som nu

nämnts, därest detta finnes vara av

vikt för enhetlig lagtolkning eller

rättstillämpning.

Vad ovan---av fastigheten.

Om rätt----allmän varuskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960: 369.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr tit år 1962

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................... . 1

Förfaltnings/örslag.................................................... 2

I. Inledning........................ 12

II. Gällande bestämmelser om ackumulerad inkomst, m. m................... 14

Tillämpningsområdet......,..................................... 15

Skatteberäkningen........... 17

Spärregeln .................................................... 19

Ansökningsförfarandet m. m........................ 20

Vissa statistiska uppgifter ...................................... 21

Framställningar angående ändrade bestämmelser .................. 21

III. Utredningens förslag .......................................... 22

Tillämplighetsområdet (3 § jämte anvisningar) .................... 23

Utredningen .................:.............................. 23

Inkomst av rörelse .............................. 24

Ackumulerad inkomst vid avyttring av inventarier och varor.. 24

Allmänna synpunkter ................................... '' 24

Nedläggande av rörelse ................................ 25

Flyttning av rörelse...................................''. 26

Upplåtelse (utarrendering) av rörelse ......... 27

överlåtelse m. m. av filial eller rörelsegren................ 29

Ny rörelse startas samma beskattningsår, m. m............. 30

Byggnadsrörelse o. d. ......................... 31

Försäljning av fiskefartyg m. m. .................... 34

Utfallande försäkringsersättningar för förlorade tillgångar .. 34

Från investeringsfonder återförda belopp .................. 35

Annan inkomst vid avveckling av rörelse än ersättning för inventarier

och varor .................................. i. 35

Ackumulerad inkomst utan samband med avveckling av rörelse 36

Hyresrätter o. d....................................... 36

Vissa ersättningar på grund av expropriation o. d......... 36

Vissa andra till rörelse hänförliga intäkter............ 37

Inkomst av fria yrken.................................. 37

Royalty .............................................. 38

Inkomst av jordbruksfastighet .............................. 39

Skogsintäkter i allmänhet ................................ 39

Stormfällningar och liknande avverkningar.................. 40

Brandskadeersättningar och liknande ersättningar för skog .... 41

Försäkringsersättningar för andra jordbrukstillgångar än skog. . 42

Från investeringsfonder återförda belopp.................... 42

Löpande försäljningar .................................... 42

Vissa skadeståndsersättningar.............................. 43

överlåtelse m. m. av nyttjanderätt ........................ 44

Övriga inkomstslag ........................................ 44

Remissyttrandena............................................ 44

Inkomst av rörelse ............................ jv:...... 48

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

141

Inkomst av jordbruksfastighet .......................... 59

Övriga inkomstslag .................................... 65

Departementschefen .......................................... 67

Fördelningstiden (1 § jämte anvisningar).......................... 76

Utredningen .......... 76

Inkomst av rörelse ........................................ 77

Inkomst av jordbruk ...................................... 81

Inkomst av skogsbruk...................................... 82

Övrig inkomst ............................................ 82

Dödsbo .................................................. 82

Delägare i handelsbolag o. d................................. 83

Makar.................................................... 84

Presumtionsreglerna för fördelningstiden i vissa fall............ 85

Remissyttrandena............................................ 87

Departementschefen.......................................... 92

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten. Spärregeln (2 § jämte

anvisningar) ................................................ 95

Utredningen ................................................ 95

Nettobeloppet av ackumulerad inkomst ...................... 95

Dold reserv i inventarier m. fl. tillgångar .................... 95

Beskattningsbar inkomst som alternativ till nettobeloppet av ackumulerad

inkomst ........................................ 98

Spärregeln ................................................ 100

Remissyttrandena............................................ 103

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten.................. 103

Spärregeln ................................................ 108

Departementschefen.......................................... 112

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten.................. 112

Spärregeln ................................................ 115

Övriga ändringsförslag m. m..................................... 115

Utredningen ................................................ 115

Ansökningstiden............................................ 115

Skatteb eräkningen.......................................... 116

Skattesatser med hänsyn till ändrat civilstånd................ 117

Bundenhet av yrkande i ansökning, m. m..................... 118

Omräkning av skatt i samband med besvär .................. 118

Frågor om anstånd med skattebetalningen.................... 119

Förhandsbesked i frågor angående ackumulerad inkomst........ 119

Remissyttrandena............................................ 120

Departementschefen.......................................... 126

V. Departementschefens hemställan...................................... 129

Bihang. Av utredningen utarbetade författningsförslag................ 130

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620270

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag om åtcrföring av vissa enligt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. fonderade medel. a1 i texten
  2. BevU 1962:47 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 s. 1 i texten