Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m

1962-03-16 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:119, Med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

1

Nr 119

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada

m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada

m. m.,

2) förordning om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning

av yrkesskada m. m.,

3) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring,

4) förordning angående ändring i förordningen den 3 juni 1938 (nr 216)

om livränletillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5

juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och

5) förordning om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning fr. o. m. den 1 januari 1963 av vissa

yrkesskadelivräntor m. m. i anledning av skada, som inträffat före år 1960.

Livräntorna höjes med 30 procent, om skadan inträffat 1955 eller tidigare,

med 20 procent, om skadan inträffat 1956 eller 1957, och med 10 procent,

om skadan inträffat 1958 eller 1959. Förhöjning föreslås beträffande livräntor

till skadade under 67 år med minst två tiondels invaliditet, skadade

över 67 år med minst tre tiondels invaliditet, efterlevande make m. fl. under

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1962.1 saml. Nr 119

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

67 år, barn, föräldrar och adoptivföräldrar. Även sjukpenning skall kunna

förhöjas. Förhöjningen får inte leda till att ersättning utgår med högre belopp

än det högsta möjliga enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Enligt förslaget skall förhöjningen av ersättningar, som belastar försäkringskollektivet

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, bekostas av arbetsgivarna

genom proportionella tillägg till avgifterna enligt sistnämnda

lag. För staten beräknas merkostnaderna under budgetåret 1962/63 till

1,8 milj. kr.

Slutligen föreslås, att av de i riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond

ingående överskottsmedlen från försäkringsverksamhet enligt

1901 års lag om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete avskiljes

5 milj. kr. till en fond, vars avkastning skall kunna användas till ersättningar

i vissa fall, då ersättning ej kan utgå enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

3

Förslag

till

Lag

om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Livränta eller sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring jämlikt

1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,

3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å

fartyg tjänstgörande personer,

4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring eller

5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.

skall, i den mån ersättningen ej utgives av staten, förhöjas enligt vad

nedan sägs.

Vad i denna lag stadgas om livränta skall, där viss del av livränta utbytts

mot ett engångsbelopp, avse den del av livräntan som icke omfattas av utbytet.

2§.

Livränta, som tillkommer skadad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst

två tiondelar eller, för tid efter utgången av den månad under vilken skadad

fyller sextiosju år, med minst tre tiondelar, skall förhöjas med trettio procent,

om skadan inträffat år 1955 eller tidigare, med tjugu procent, därest

skadan inträffat något av åren 1956 eller 1957, och med tio procent, om skadan

inträffat något av åren 1958 eller 1959.

Livränta, som tillkommer efterlevande make eller annan i 20 § lagen om

yrkesskadeförsäkring avsedd efterlevande för tid till och med den månad,

under vilken den ersättningsberättigade fyller sextiosju år, eller barn, fader,

moder eller adoptant, skall jämväl förhöjas enligt vad i första stycket

sägs.

Har livränta omreglerats enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469), skall

förhöjningen utgå å den omreglerade livräntan. I fall som avses i 9 § första

stycket sistnämnda lag skall förhöjning icke utgå å den del av livräntan,

som svarar mot arbetsförtjänst vilken jämlikt nämnda lagrum icke beaktas

vid tillämpning av 2 § sagda lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

Förhöjning må ej föranleda att livränta överstiger det belopp, vartill den

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat uppgå om den skadades årliga

arbetsförtjänst beräknats till femtontusen kronor.

3 §.

Är någon behäftad med två eller flera skador, som var för sig medföra

rätt till livränta enligt någon av de i 1 § angivna lagarna, skall vid bedömande

av rätt till förhöjning enligt denna lag arbetsförmågan anses nedsatt

med det tal, som utgör summan av de för de skilda skadorna bestämda

invaliditetsgraderna.

4 §.

Har i anledning av skada utgått livränta enligt någon av de i 1 § angivna

lagarna, må senare utgående sjukpenning i anledning av skadan icke understiga

det belopp, vartill den enligt lagen om yrkesskadeförsäkring skolat

uppgå vid en årlig arbetsförtjänst, som enligt nämnda lag förutsättes för

rätt till livränta av den storlek vartill livränta till den skadade vid förlust

av arbetsförmågan uppgår efter förhöjning enligt denna lag.

5 §.

Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt

denna lag i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, som förhöjts genom lagen.

6 §.

Till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av

bestämmelserna i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att

erlägga proportionellt tillägg till de avgifter, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen

om yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom.

Angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första stycket,

skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rörande där omförmälda avgifter.

7 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning å

ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ls proposition nr 119 år 1962

5

Förslag

till

Förordning

om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av

yrkesskada m.m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Livränta eller sjukpenning, som av statsmedel utgår jämlikt någon av de

författningar vilka angivas i 2 §, skall förhöjas enligt de grunder, som stadgas

i lagen den 1962 (nr ) om förhöjning av vissa ersätt
ningar

i anledning av yrkesskada m. m. Ersättning, som efter Konungens

förordnande utgives med tillämpning av grunderna i någon av de i 2 § avsedda

författningarna, förhöjes i motsvarande mån, där Konungen icke

annat föreskriver.

Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrides av statsmedel.

2 §•

De författningar, som avses i 1 §, äro:

1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete;

2) förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig;

3) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

4) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar;
5)

lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer;

6) förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl.;

7) förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.;

8) förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel

i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd;

9) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

10) förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;

11) förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i

anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt;

12) kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.;

13) militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261);

14) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring;

15) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

16) förordningen den 14 maj 1954 (nr 247) om ersättning av statsmedel

vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.;

17) förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;

18) förordningen den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m.; samt

19) kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 492) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.

3§.

Förhöjning enligt denna förordning utgår icke å ersättning, varå förordningen

den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring äger tilllämpning.

4 §.

Är den skadade berättigad jämväl till livränta, som avses i lagen den

1962 (nr ), skall förhöjning av livränta, varå denna förordning

äger tillämpning, ske så, att livräntornas sammanlagda årsbelopp motsvarar

vad som skulle hava tillkommit den skadade, därest de skilda livräntorna

skolat förhöjas enligt nämnda lag.

5 §.

Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt

denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, som förhöjts genom förordningen.

6§.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tilllämpning

å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

7

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av

vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtj änstgöring

Härigenom förordnas, att 3, 4 och 8 §§, 9 § 2 mom. samt 12 och 13 §§

förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer av vad nedan

i andra stycket eller i 4 mom.

stadgas, utgöra

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tretton kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju år, samt

därefter tio kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall: tolv kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju år,

samt därefter nio kronor för dag.

Har livränta utgått, motsvarande

förlust av arbetsförmågan, skall hel

(Föreslagen lydelse)

§•

Sjukhjälp enligt förordningen den

18 juni 1909 eller sjukpenning enligt

förordningen den 18 juni 1927 beräknas

enligt grunderna i 6 § 2 och

4 mom. militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261), därvid

den skadade anses tillhöra sjukpenningklass

nr 11.

1 Senaste lydelse av 3, 4 och 8 §§ samt 9 § 2 mom. se SFS 1955: 363.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sjukhjälp eller sjukpenning under

tid omedelbart därefter, med undantag

för tid då den skadade i anledning

av skadan är intagen å sjukvårdsanstalt,

utgöra för dag räknat

lägst tre procent av sådan livräntas

månadsbelopp enligt 4 §. Föreligger

vårdbehov som i i § tredje stycket

sägs, skall hänsyn därtill tagas vid

nämnda månadsbelopps beräkning.

2 mom. Har den skadade i anledning

av skadan intagits å sjukvårdsanstalt,

äger riksförsäkringsanstalten

att å sjukhjälp eller sjukpenning

för vårdtiden avdraga en krona 50

öre för dag.

3 mom. Sjukhjälp eller sjukpenning

under tid, då skadan förorsakar

nedsättning av arbetsförmågan med

minst en fjärdedel, skall utgöra en

mot graden av nedsättningen svarande

del av hel sjukhjälp eller sjukpenning.

4 mom. Skulle sjukhjälpen eller

sjukpenningen, beräknad enligt 1—

3 mom., understiga det belopp, som

vid tillämpning av bestämmelserna i

6 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) skolat utgå

såsom sjukpenning eller hempenning

jämte i förekommande fall barntilllägg

och vårdbidrag, därest den skadade

hänförts till sjukpenningklass

nr 9, förhöjes sjukhjälpen eller sjukpenningen

till sådant belopp.

4 §.

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, som

enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning

(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Invaliditetsgrad

uttryckt 1

procent

Livräntans månads- belopp i kronor

Invaliditetsgrad

uttryckt i

procent

Livräntans månads- belopp i kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

67 år

därefter

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

67 år

därefter

10

20

20

10

20

20

12

24

24

12

24

24

14

28

28

14

28

28

15

30

30

15

30

30

16

32

32

16

32

32

18

36

36

18

36

36

20

SO

50

20

65

50

25

65

65

25

85

65

30

130

85

30

170

110

331/s

150

95

331/»

200

125

35

160

100

35

210

130

40

190

120

40

250

155

45

220

140

45

290

180

50

250

160

50

330

210

55

280

180

55

370

235

60

310

200

60

410

260

65

340

220

65

450

285

66a/s

350

230

66*/»

460

300

70

370

240

70

490

310

75

400

260

75

530

340

80

430

280

80

5 70

365

85

460

300

85

610

390

90

490

320

90

650

415

100

550

360

100

730

470

Svarar invaliditetsgraden---—--högre invaliditetsgrad.

Är den------motsvarande tillämpning.

På därom-----—- — gällande beräkningsgrunder.

8 §•

Livränta, som tillkommer den skadades

änka, skall intill utgången av

den månad, varunder hon fyller sextiosju

år, utgöra tvåhundra kronor

samt därefter etthundrafemtio kronor

för månad räknat och livränta

till varje därtill berättigat barn eller

adoptivbarn etthundra kronor för

månad räknat. Livräntornas sammanlagda

belopp för varje månad

må dock icke överstiga femhundra

kronor. Erforderliga nedsättningar

Livränta, som tillkommer den skadades

änka, skall intill utgången av

den månad, varunder hon fyller sextiosju

år, utgöra tvåhundrasextio

kronor samt därefter etthundrafemtio

kronor för månad räknat och livränta

till varje därtill berättigat barn

eller adoptivbarn etthundratrettio

kronor för månad räknat. Livräntornas

sammanlagda belopp för varje

månad må dock icke överstiga sexhundrafemtio

kronor. Erforderliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

(Gällande lydelse)

skola ske i förhållande till vad på

varje livräntetagare belöper.

Livränta enligt--—---

Livränta till annan efterlevande

skall utgöra det belopp för månad,

varmed livränta jämte dyrtidstillägg

skolat utgivas enligt de vid utgången

av juni månad 1950 gällande beräkningsgrunder.

Till änka,-----—--

(Föreslagen lydelse)

nedsättningar skola ske i förhållande

till vad på varje livräntetagare belöper.

--— sexton år.

Livränta till annan efterlevande

skall utgöra etthundratrettio procent

av det belopp för månad, varmed livränta

jämte dyrtidstillägg skolat utgivas

enligt de vid utgången av juni

månad 1950 gällande beräkningsgrunder.

■ sjutusentvåhundra kronor.

9 §•

2 m o m. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen

sägs om

avdrag för ersättning från allmän

sjukkassa eller för folkpension eller

för bidrag enligt lagen den 26 juli

1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl.

barn eller lagen samma dag (nr 531)

om bidrag till änkor och änklingar

med barn skall äga motsvarande tillämpning

å ersättning, som bestämts

enligt denna förordning.

2 m o m. Vad i 11 § 2 mom. militärersättningsförordningen

sägs om

avdrag för ersättning från allmän

försäkringskassa eller för folkpension

skall äga motsvarande tillämpning

å ersättning, som bestämts enligt

denna förordning.

12 §.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten

rörande ersättning, som avses

i denna förordning, må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till försäkringsrådet

sist å trettionde dagen

efter den, då klaganden erhöll

Över beslut av riksförsäkringsverket

rörande ersättning, som avses i

denna förordning, må klagan föras

hos försäkringsrådet genom besvär,

som skola hava inkommit till försäkringsrådet

senast inom en månad

efter det klaganden erhållit kännedom

om beslutet.

del av beslutet.

Försäkringsrådet äger,---första stycket.

Försäkringsrådets beslut meddelas

kostnadsfritt.

Över försäkringsrådets beslut må över försäkringsrådets beslut må

klagan ej föras. klagan föras hos försäkringsdomsto
len

genom besvär. Besvären skola ha
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

va inkommit till försäkringsrådet

inom tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försäkringsrådets beslut länder till

efterrättelse utan hinder av förd klagan,

såframt ej rådet annorlunda förordnar.

Med avseende------försäkringsrådet stadgas.

13

De närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsanstalten.

§•

De närmare föreskrifter, som finnas

erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963 men äger icke tilllämpning

å ersättning, som belöper

å tid dessförinnan. Sjukhjälp eller

sjukpenning skall jämväl för tid efter

ikraftträdandet beräknas enligt äldre

bestämmelser i den mån beloppet

därigenom blir högre.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av

statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ förordningen den 3 juni 1938 om

livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli

1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Den som---------

Tillägget skall bestämmas så, att

detsamma jämte livräntan motsvarar

vad som vid tillämpning av förordningen

den 17 juni 1955 (nr 470) angående

omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av

olycksfall i arbete m. m. skolat utgå

i livränta, därest olycksfallet inträffat

år 1918 och den skadades årliga

arbetsförtjänst utgjort 1 600 kronor;

dock skall, såvitt angår livränta till

änka för tid efter den månad varunder

hon fyllt 67 år, tillägget utgå med

170 procent av livräntans belopp.

Livräntetilläggen bestridas av

statsmedel samt bestämmas och utgivas

av riksförsäkringsanstalten.

(Föreslagen lydelse)

§•

nedan sägs.

Tillägget skall bestämmas så, att

detsamma jämte livräntan motsvarar

vad som vid tillämpning av förordningen

den 17 juni 1955 (nr 470)

angående omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av

olycksfall i arbete m. m. samt förordningen

den 1962 (nr ) om förhöjning

av vissa ersättningar av

statsmedel i anledning av yrkesskada

m. m. skolat utgå i livränta, därest

olycksfallet inträffat år 1918 och den

skadades årliga arbetsförtjänst utgjort

1 600 kronor; dock skall, såvitt

angår livränta till änka för tid

efter den månad varunder hon fyllt

67 år, tillägget utgå med 170 procent

av livräntans belopp.

Livräntetilläggen bestridas av

statsmedel samt bestämmas och utgivas

av riksförsäkringsverket.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1955: 471.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

De närmare föreskrifter, som, ut- De närmare föreskrifter, som, ut

över vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens

tillämpning, meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsanstalten.

4

över beslut av riksförsäkringsanstalten

rörande livräntetillägg eller

tillämpning av någon med stöd av

denna förordning given bestämmelse

må klagan föras hos försäkringsrådet

genom besvär, som skola ingivas till

rådet eller i betalt brev med allmänna

posten vara till rådet inkomna sist

å trettionde dagen efter det klaganden

av beslutet erhållit del, den dagen

oräknad, då sådant skedde.

Försäkringsrådets beslut meddelas

kostnadsfritt.

över försäkringsrådets beslut må

klagan ej föras.

över vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens

tillämpning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande,

av försäkringsrådet eller

riksförsäkringsverket.

§•

över beslut av riksförsäkringsverket

rörande livräntetillägg eller tillämpning

av någon med stöd av denna

förordning given bestämmelse må

klagan föras hos försäkringsrådet genom

besvär, som skola hava inkommit

till försäkringsrådet senast inom

en månad efter det klaganden erhållit

kännedom om beslutet.

Över försäkringsrådets beslut må

klagan föras hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola hava

inkommit till försäkringsrådet inom

tre veckor från det klaganden

erhållit kännedom om beslutet; dock

skall besvärstiden för menighet vara

fem veckor. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försäkringsrådets beslut länder till

efterrättelse utan hinder av förd klagan,

såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1963 men äger icke tilllämpning

å ersättning, som belöper

å tid dessförinnan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

Förslag

till

Förordning

om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Livränta, som i anledning av olycksfall i arbete utgår enligt kungörelsen

den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd

försäkring mot skada till följd av olycksfall eller enligt förordningen den

11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, skall förhöjas enligt vad nedan sägs.

Motsvarande skall gälla ersättning, som enligt Konungens förordnande utgives

enligt grunderna för sistnämnda förordning.

Kostnad för förhöjning enligt denna förordning bestrides av statsmedel.

2 §•

Livränta enligt någon av de i 1 § angivna författningarna, vilken omreglerats

jämlikt 3 § eller 4 § första stycket förordningen den 11 maj 1956

(nr 183) angående omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare, skall förhöjas med trettio

procent.

Livränta, vilken enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) utgår till

fader, moder eller adoptant, skall, i förekommande fall efter förhöjning

enligt 5 § andra stycket förordningen den 11 maj 1956 (nr 183), jämväl

förhöjas med trettio procent.

3 §•

Där ej annat följer av vad ovan stadgats, skall i fråga om förhöjning enligt

denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, som förhöjts genom förordningen.

4 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning

å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 119 år 1962

15

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

februari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om höjning av

vissa yrkesskadelivräntor m. m. samt anför.

Yrkesskadeutredningen1 skall enligt sina direktiv bl. a. behandla frågan

om en uppräkning av äldre livräntor med hänsyn till de under senare år

inträffade penningvärdeförändringarna. Utredningen har den 5 februari

1962 inkommit med förslag om förhöjning av äldre yrkesskadelivräntor

m. m. (stencilerat). Förslaget har remissbehandlats.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.

Gällande bestämmelser

Ersättningar enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m. m.

Lagen den 74 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring2 (nr 243; ändr.

1955:399, 1956:75, 1959:586, 1960:180 och 1961:256) innehåller bestämmelser

om obligatorisk och frivillig försäkring. Den obligatoriska

yrkesskadeförsäkringen — den frivilliga saknar intresse i förevarande sammanhang

— omfattar med vissa angivna undantag alla arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst samt dessutom vissa yrkesutbildningselever och

därmed jämförliga personer. Förmånerna utgöres av bl. a. sjukpenning,

invalidlivränta och efterlevandelivränta. Såväl sjukpenning som livränta är

till storleken beroende av den skadades årliga arbetsförtjänst, dock att

denna därvid inte får beräknas till lägre belopp än 1 200 kr. eller till högre

belopp än 15 000 kr. Till grund för beräkningen ligger i princip inkomstförhållandena

vid tiden för yrkesskadan.

Sjukpenningen, som utgår vid nedsättning av arbetsförmågan med minst

hälften, anknyter till den inom sjukförsäkringen gällande sjukpenning- 1 2

1 Generaldirektören Y. Samuelsson, ordförande, överdirektören L. Hultström, direktören S.

Hydén, förbundsordföranden H. Nilsson och direktören G. Werner.

2 Denna lag benämnes i det följande YFL.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

skalan, dock sker inte någon sänkning av sjukpenningen efter 180 dagar.

Däremot nedsättes sjukpenning enligt YFL för tid efter den månad då den

skadade fyllt 67 år. Vid förlust av arbetsförmågan utges hel sjukpenning

och eljest halv sjukpenning.

Om yrkesskada efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medför

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av densamma med minst Vio, utgår livränta till den skadade. Livräntan

beräknas på det s. k. ersättningsunderlaget. Vid fastställande av

ersättningsunderlaget medräknas årlig arbetsförtjänst, som inte överstiger

7 200 kr., till hela sitt belopp, den del av arbetsförtjänsten, som överstiger

7 200 men ej 10 800 kr., till tre fjärdedelar och den del därav, som överstiger

10 800 kr., till hälften.

Livräntan utgör för år räknat t. o. m. den månad under vilken den skadade

fyller 67 år, vid förlust av arbetsförmågan 11/i2 av ersättningsunderlaget,

vid nedsättning av arbetsförmågan med minst 30 procent en mot graden

av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad med Via

av detta, samt vid nedsättning av arbetsförmågan med mindre än 30 procent

den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget, som svarar mot

graden av nedsättningen. För tid fr. o. m. månaden efter den, varunder den

skadade fyllt 67 år, utgör livräntan 3U av livräntebeloppet före 67 år.

Så länge änka efter avliden försäkrad lever ogift, äger hon uppbära livränta

med belopp, som för tiden t. o. m. den månad, under vilken hon

fyller 67 år, motsvarar Vs och för tiden därefter V« av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst. Med änka likställes, om den avlidne var ogift, dels ogift

kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde med honom under äktenskapsliknande

förhållanden, dels kvinna, som var trolovad med den avlidne

och som hade eller haft barn med honom eller var havande med barn

till honom. Livränta utgår jämväl till änkling, därest denne genom dödsfallet

kommer att sakna erforderligt underhåll. I sådant fall utgår livränta

med belopp som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, dock

högst med nyssnämnda belopp. Frånskild make är berättigad till livränta

efter försäkrad, under förutsättning att denne varit skyldig att utge underhållsbidrag.

Livräntan utgår med underhållsbidragets belopp, dock högst

Vs resp. V4 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Barn eller adoptivbarn under 16 år erhåller livränta med Ve av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Livräntan skall utgå även efter det barnet

fyllt 16 år, dock längst till 21 år, därest barnet till följd av sjukdom eller

annan dylik orsak är ur stånd att försörja sig.

Om den avlidnes fader, moder eller adoptant till följd av dödsfallet

kommer att sakna erforderligt underhåll, äger sådan efterlevande under

sin återstående livstid erhålla livränta med belopp, som med hänsyn till

omständigheterna prövas skäligt, dock med högst Va av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

17

Yrkesskadeförsäkringen finansieras genom avgifter, som vad angår den

obligatoriska försäkringen erlägges av arbetsgivarna. I fråga om statens anställda

erlägges ingå avgifter. Ersättningar i anledning av yrkesskador, som

drabbar statsanställda, utgives av statsmedel.

För vissa skador, som inte omfattas av YFL, utgår ersättning i form av

bl. a. sjukpenning och livränta enligt särskilda författningar, nämligen enligt

lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,

förordningen samma dag (nr 247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall,

som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl., förordningen samma

dag (nr 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

tjänstgöring i civilförsvaret, förordningen samma dag om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m., (nr 250;

ändr. 1956: 228 och 1958: 102) och kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 492)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhet vid

brandsläckning m. m. Ersättningarna bestämmes med vissa i detta sammanhang

betydelselösa undantag efter grunderna i YFL. Krigsförsäkringen

för sjömän, som ger skydd även för olycksfall utom arbetet, finansieras

genom tillägg till arbetsgivaravgiften enligt YFL, medan ersättningarna

enligt de övriga författningarna bekostas av statsmedel.

Ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

YFL och de kring denna uppbyggda författningarna äger i princip tilllämpning

endast å skada, som inträffat efter utgången av år 1954. Beträffande

äldre skador gäller alltjämt den tidigare lagstiftningen. De viktigaste

av de äldre författningarna är lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete och den därtill anslutande lagen

den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Liksom

1 YFL är den årliga arbetsförtjänsten vid tiden för skadan av grundläggande

betydelse för storleken av ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Emellertid föreligger betydelsefulla skillnader i flera hänseenden.

Här må nämnas, att maximum för den årliga arbetsförtjänst som enligt

olycksfallsförsäkringslagen beaktades vid fastställande av ersättningar ursprungligen

var 1 800 kr. Sedermera höjdes maximum i olika etapper, så att

det fr. o. m. år 1949 utgjorde 7 200 kr.

På motsvarande sätt som gäller i fråga om YFL grupperar sig kring

olycksfallsförsäkringslagen ett stort antal författningar angående ersättning

för vissa skador, som inte omfattas av sistnämnda lag.

Ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen och de kring denna

uppbyggda författningarna har vid olika tillfällen förhöjts bl. a. med

hänsyn till de fortgående förändringarna i penningvärdet. Senast skedde

detta genom omregleringslagstiftningen år 1955, som i princip avlöste

tidigare gällande bestämmelser om förhöjning av ersättningar. Ett väsentligt

2 —- Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 119

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

motiv för denna lagstiftning var att ersättningarna enligt äldre bestämmelser

i allmänhet var betydligt lägre än enligt YFL.

Ersättningar, som ej utges av statsmedel, omregleras enligt lagen den

17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olgcksfall i arbete m. m.

Omregleringslagen äger tillämpning å ersättning på grund av obligatorisk

försäkring enligt olycksfallsförsäkringslagen, lagen om försäkring för vissa

yrkessjukdomar samt lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Den bärande principen i omregleringslagen är att den till grund för ersättningen

bestämda årliga arbetsförtjänsten uppräknas. Därest arbetsförtjänsten

motsvarar den medelarbetsförtjänst som i lagen angives för den

tidsperiod, då skadan inträffade, sker uppräkning till 6 600 kr. Var arbetsförtjänsten

högre eller lägre än den angivna medelarbetsförtjänsten, uppräknas

den i proportion härtill. Arbetsförtjänsten får dock inte höjas mer

än till 7 920 kr. Medelarbetsförtjänsten för olika tidsperioder framgår av

följande i lagen intagna tablå. I

Tidsperiod under

vilken skadan

inträffade

Medelarbets-

förtjänst

kronor

Tidsperiod under vilken skadan

inträffade

Medelarbets-

förtjänst

kronor

1918

1 600

1939—1940

2 200

1919

1 700

1941

2 300

1920—1921

2 100

1942

2 700

1922

1 900

1943

2 900

1923—1926

1 800

1944

3 000

1927

1 900

1945

3 200

1928

2 000

1 jan.—30 juni 1946

3 300

1929

1 900

1 juli—31 dec. 1946

3 800

1930—1931

2 000

1947

4 000

1932

1 900

1948

4 200

1933—1934

1 800

1949

5 200

1935—1936

1 900

1950

5 400

1937

2 000

1951

5 900

1938

2 100

1952 eller senare

6 000

I fråga om sjukpenning innebär omregleringen, att sjukpenningen skall

utgå enligt reglerna i YFL på grundval av den uppräknade arbetsförtjänsten.

Invalidlivränta omfattas av omregleringen endast under förutsättning

att arbetsförmågan är nedsatt med minst 20 procent, såvitt avser skadad

under 67 år, och med minst 30 procent i fråga om skadad över 67 år. Vid

omregleringen utgår man från den uppräknade arbetsförtjänsten, på vilken

i förekommande fall reglerna i YFL om ersättningsunderlag tillämpas. I

fråga om invaliditetsgrader om minst 30 procent skall livräntan fastställas

enligt reglerna i YFL, dock att livränta till den som fyllt 67 år skall utgöra

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

hälften av det livräntebelopp som utgår till den som är under 67 år. Om

arbetsförmågan är nedsatt med minst 20 men ej 30 procent, skall den omreglerade

livräntan utgöra hälften av det belopp som erhålles enligt reglerna

i YFL.

Är någon behäftad med två eller flera skador, skall vid tillämpning av

reglerna om omreglering av livräntor invaliditetsgraden beräknas för skadorna

gemensamt och ett för dem gemensamt livräntebelopp fastställas.

Beträffande efterlevandclivräntor gäller, att efterlevande make för tid

t. o. m. den månad maken fyllt 67 år samt barn och adoptivbarn erhåller

livränta med en tredjedel respektive en sjättedel av den avlidnes uppräknade

arbetsförtjänst, dvs. samma andel som enligt YFL. Livränta till

efterlevande make för tid efter utgången av den månad, under vilken maken

fyllt 67 år, samt till fader, moder eller adoptant skall förhöjas med 20

procent av livräntans belopp, dock endast såframt skadan inträffat före

den 1 januari 1941.

I fråga om vissa yrkessjukdomar gäller enligt omregleringslagen att,

därest någon ådragit sig yrkessjukdom genom långvarigt arbete i verksamhet

där det föreligger fara för sjukdomen och han först efter utgången

av år 1954 varaktigt upphört att arbeta i dylik verksamhet, livränta eller

sjukpenning till honom eller livränta till hans efterlevande skall beräknas

enligt grunderna i YFL, om detta skulle ställa sig förmånligare för den

ersättningsberättigade.

Förhöjningarna enligt omregleringslagen bekostas genom proportionella

tillägg till avgifterna för den obligatoriska försäkringen enligt YFL. Kostnaderna

för de tillägg som tidigare utgick bestreds helt av statsmedel.

Omreglering av ersättningar, som utgår av statsmedel, sker enligt förordningen

den 17 juni 1955 angående omreglering av vissa ersättningar av

statsmedel i anledning av olgcksfall i arbete m. m. (nr 470; ändr. 1958: 103).

De författningar som avses i omregleringsförordningen är:

lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete;

förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel

för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig;

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar;

lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer;

förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl.;

förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt fångar m. fl.;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i

vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd;

förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring;

förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret;

förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i anledning

av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt;

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m. m.; samt

militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

Omreglering sker även av ersättningar, som efter Kungl. Maj :ts förordnande

utgives enligt grunderna i någon av de nyss uppräknade författningarna.

Ersättningar enligt 1950 års militärersättningsförordning beröres av oinregleringsförordningen

i den mån skadan inträffat före år 1955. Flertalet

ersättningar enligt 1927 års militärersättningsförordning omfattas inte av

omregleringsförordningen, utan dessa har i stället uppräknats enligt förordningen

den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. En

närmare redogörelse för ersättningsreglerna rörande militärskador lämnas

i det följande.

Omreglering enligt omregleringsförordningen sker enligt grunderna i

omregleringslagen.

Ersättningar enligt militärersättningsförordningen m. m.

Ersättning på grund av militärskador utges enligt militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261; ändr. 1953:256, 1953:672, 1954:460,

1955:362, 1959:587 och 1960: 181), vilken trädde i kraft den 1 juli 1950.

Förordningens regler om ersättning överensstämde fram till år 1955 i stort

sett med 1916 års olycksfallsförsäkringslag. I samband med ikraftträdandet

av YFL gjordes betydande ändringar i förordningen i syfte att åstadkomma

överensstämmelse mellan ersättningsreglerna i de båda författningarna.

Dessa regler är därför med enstaka undantag identiska. Ersättningar enligt

förordningen på grund av skador, som inträffat före ikraftträdandet av

nämnda ändringar, dvs. före den 1 januari 1955, har som tidigare framhållits

omreglerats enligt 1955 års omregleringsförordning.

I samband med ikraftträdandet av militärersättningsförordningen uppräknades

ersättningar i äldre militärskadefall enligt förordningen den 2

juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring (nr 262; ändr. 1953: 257 och

1955:363). Vissa kategorier, bl. a. reservofficerare, reservunderofficerare

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

och hemvärnsmän, omfattas inte av den militära omregleringsförordningen.

Ersättningarna till dem har i stället uppräknats enligt 1955 års omregleringsförordning.

Den militära omregleringsförordningen bygger inte på den skadades

årliga arbetsförtjänst, utan ersättningarna utgår med fixa belopp, vilka i

fråga om sjukpenning och invalidlivränta är avpassade efter nedsättningen

i arbetsförmågan. Ersättningsbeloppen har förhöjts vid två tillfällen, senast

fr. o. m. år 1956 i samband med ikraftträdandet av 1955 års omregleringslagstiftning.

Livräntor enligt 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete

Fortfarande utgår livräntor enligt vår äldsta yrkesskadelag, lagen den

5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i

arbete, vilken gällde fram till olycksfallsförsäkringslagens ikraftträdande

den 1 januari 1918. Skyldighet att utge ersättning enligt 1901 års lag åvilade

vissa enskilda arbetsgivare, i huvudsak sådana som utövade industriell

verksamhet, samt stat och kommuner i den mån de utövade motsvarande

verksamhet. Arbetsgivare kunde genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

fritaga sig från ersättningsskyldighet enligt lagen. Ersättningen utgår

endast i form av invalidlivränta och livränta till änka. Livränta är inte till

storleken beroende av den skadades arbetsförtjänst. Enligt lagen uppgår

invalidlivränta vid förlust av arbetsförmågan till 300 kr. om året och vid

nedsättning av arbetsförmågan med minst 10 procent till en mot nedsättningen

svarande del av nämnda belopp. Det årliga beloppet för änkelivränta

är 120 kr.

Livräntorna har sedermera, senast fr. o. m. år 1956, förhöjts genom tilllägg

av statsmedel. Enligt kungörelsen den 10 juni 1921 angående förhöjning

av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående

livräntor m. m. (nr 410; ändr. 1930: 172, 1952: 180 och 1955: 472) och

förordningen den 3 juni 1938 om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare

enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete (nr 216; ändr. 1952: 181 och 1955:471) skall

tillägget uppgå till så stort belopp, att detsamma jämte livräntan motsvarar

vad som enligt 1955 års omregleringsförordning skolat utgå i livränta, därest

olycksfallet inträffat år 1918 och den skadades årliga arbetsförtjänst utgjort

1 600 kr. Beträffande livränta till änka, som fyllt 67 år, skall dock tillägget

utgöra 170 procent av livräntans belopp. I fråga om tillägg, som utgår jämlikt

1921 års kungörelse, gäller dessutom att tillägget inte i något fall får

understiga 125 procent av livräntans belopp.

Ersättningar till fiskare

Genom kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild

för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall öppnades

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 dr 1962

möjlighet för fiskare att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda

sig skydd mot skada till följd av olycksfall såväl i som utom arbetet

enligt grunderna i 1901 års lag om olycksfallsersättning. Såvitt gällde olycksfall

i arbetet, utgick statsbidrag till försäkringen.

Fr. o. m. den 1 juli 1918 ersattes 1908 års kungörelse av förordningen

den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall, enligt vilken fiskare genom försäkring

i riksförsäkringsanstalten kunde bereda sig skydd i huvudsak enligt

grunderna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Även till denna försäkring

utgick visst statsbidrag, såvitt gällde olycksfall i arbete. Förordningen upphörde

att gälla med utgången av år 1954. Fiskare är härefter hänvisade till

den frivilliga försäkringen enligt YFL.

Ersättningar enligt författningarna om särskild olycksfallsförsäkring för

fiskare har förhöjts vid olika tillfällen, senast genom förordningen den 11

maj 1956 (nr 183) angående omreglering av vissa ersättningar på grund av

statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare. Denna gäller endast skador

på grund av olycksfall i arbete. Efter mönster av 1955 års omregleringslag

bygger förordningen i princip på en uppräkning av den skadades årliga

arbetsförtjänst. Denna skall i fråga om skador, som omfattas av 1908 års

kungörelse, anses utgöra 1 575 kr., samt i fråga om skador, som faller under

1918 års förordning, den årsinkomst för vilken den skadade försäkrat sig,

ökad med vissa andelar därav. Andelarna utgör 3/4, om olycksfallet inträffat

före den 1 juli 1942, Vi, om olycksfallet inträffat under tiden den 1 juli

1942—den 31 december 1948, och ''U, om olycksfallet inträffat senare, ökningen

får dock i intet fall medföra att arbetsförtjänsten beräknas till

högre belopp än 3 000 kr.

Livränta till skadad under 67 år skall vid förlust av arbetsförmågan motsvara

11/ii av den årliga arbetsförtjänsten och vid nedsättning av arbetsförmågan

med minst 30 procent ett mot graden av nedsättningen svarande

belopp av arbetsförtjänsten, minskat med V12 av denna.

Livränta till efterlevande make, som ej fyllt 67 år, samt till barn eller

adoptivbarn skall motsvara Vs respektive V« av den årliga arbetsförtjänsten.

Därest olycksfallet inträffat före den 1 juli 1942, förhöjes livränta till skadad,

som fyllt 67 år och vars arbetsförmåga är nedsatt med minst 30 procent,

samt livränta till efterlevande make över nämnda ålder eller till

fader, moder eller adoptant med 20 procent av livräntans belopp.

Utredningen

Från riksförsäkringsverket och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagen

har utredningen införskaffat vissa statistiska uppgifter rörande

invalidlivräntor. Uppgifterna hänför sig i allmänhet till utgången av år 1960

men avser i vissa fall förhållandena i december 1961. Uppgifterna avser dels

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

livräntor som omfattas av 1955 års omregleringslag, dvs. främst livräntor på

grund av obligatorisk försäkring enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, dels livräntor som

utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt YFL. Sammanlagda antalet

redovisade livräntor hos riksförsäkringsverket och bolagen uppgår till i runt

tal 41 600 enligt äldre lagstiftning och 9 200 enligt YFL. I dessa antal ingår

inte livräntor av statsmedel och vissa andra grupper av livräntor. Invaliditetsgraden

är i något över hälften av fallen lägre än 20 procent. I mer än en

fjärdedel av samtliga fall ligger invaliditetsgraden mellan 20 och 30 procent.

Endast i 2—3 procent av fallen uppgår invaliditeten till 75 procent

eller mera.

Riksförsäkringsverket har också tillhandahållit utredningen följande på

yrkesskadestatistiken grundade siffror rörande medelvärdet av årslöner

och däremot svarande ersättningsunderlag under senare år för manliga

yrkesskadade.

År

Medellön

kronor

Medelvärde av ersättnings- underlag

kronor

1952

6 310

1953

6 540

1954

6 610

1955

9 490

8 630

1956

9 900

8 890

1957

10 620

9 370

1958

10 920

9 560

1959

11 040

9 600

Beträffande levnadskostnadsutvecklingen enligt konsumentprisindex lämnar

utredningen de uppgifter som framgår av följande tabell.

År

Konsumentprisindex

1949 = 100

1954 - 100

1955 = 100

1954................................

129

100

97

1955................................

133

103

100

1956................................

139

108

105

1957................................

145

112

109

1958................................

152

118

114

1959................................

153

119

115

1960................................

159

123

120

1961................................

164

127

123

I följande uppställning redovisar utredningen indextalet för december

1961, därest index för ettvart av de i uppställningen angivna åren utgjort 100.

Ar 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

127 123 118 113 108 107 103

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Iiungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

När det gäller de allmänna synpunkter som kan läggas på

frågan om höjning av äldre yrkesskadelivräntor framhåller utredningen, att

levnadskostnaderna och den allmänna prisnivån stigit under de år som gått

efter YFL:s antagande. Av de uppgifter utredningen redovisat rörande

konsumentprisindex framgår att priserna stigit med 27 procent från år 1954

till slutet av år 1961. Härtill kommer den ytterligare stegring med en

eller annan procent som torde bli en följd av den höjning av den allmänna

varuskatten som trätt i kraft från ingången av år 1962. Därest något av

åren 1955, 1956, 1957, 1958 eller 1959 tages till utgångspunkt för prisjämförelsen,

blir prishöjningen i procent räknat respektive 23, 18, 13, 8 och 7.

Utan att gå närmare in på löneutvecklingen framhåller utredningen, att reallönerna

stigit betydligt under de ifrågavarande åren men att utvecklingen på

olika områden varit skiftande.

Utredningen ansluter sig till uppfattningen, att en höjning av yrkesskadeersättningarna

är motiverad. Detta gäller ej blott skadefall före ingången

av år 1955 utan även vissa fall som inträffat därefter och där alltså ersättningen

fastställts enligt reglerna i YFL. Enligt utredningens mening bör

denna uppräkning genomföras utan avvaktan på att utredningens uppdrag

i övrigt slutföres.

Beträffande metoden för uppräkningens genomförande och storleken

av förhöjningen framhåller utredningen, att olika synpunkter, både av

principiell och av mera teknisk art, gör sig gällande. Utredningen har enligt

sina direktiv som huvuduppgift att pröva frågan om en reformering av

den nuvarande yrkesskadeförsäkringen och om ett inordnande av yrkesskadeförsäkringen

i det allmänna socialförsäkringssystemet. Därvid bör

yrkesskadeförsäkringsförmånernas värdebeständighet tryggas, och detta

gäller ej blott förmåner, som kan komma att utgå enligt en blivande lagstiftning,

utan även ersättningar som blivit bestämda enligt ditintills gällande

regler.

Utredningen betonar, att lösandet av dess huvuduppgift kräver ingående

överväganden. Därvid måste hänsyn tagas till innehållet i övrigt i det system

vari yrkesskadeförsäkringen är avsedd att ingå. Utredningens nu aktuella

förslag måste ges ett sådant innehåll att det ej föregriper utredningens senare

ståndpunktstagande rörande yrkesskadeförsäkringen. Utredningen torde

i detta sammanhang ej ha att gå in på frågan om lyftning av inkomsttaket

enligt YFL. Arbetsförtjänstens maximum kommer alltså fortfarande att

utgöra 15 000 kr., motsvarande ett ersättningsunderlag av 12 000 kr. och en

maximal invalidlivränta av 11 000 kr. Därmed är den övre gränsen för uppräkningen

bestämd, och det kan alltså ej bli fråga om en generell och fullständig

kompensation för penningvärdeförsämringen. Eftersom grunderna

för beräkning av yrkesskadeersättningarna ej rubbas anser sig utredningen

sakna anledning att gå in på den samordning mellan pensioner och livräntor

som föreslagits av 1958 års socialförsäkringskommitté och som inne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

bär att samordningen sker på pensionssidan. Slutligen har utredningen ansett

det vara av vikt att systemet blir så enkelt som möjligt.

Med 1955 års omregleringsmetod, fortsätter utredningen, genomfördes en

förhöjning av de skadades årliga arbetsförtjänster. I samband med omregleringslagens

tillkomst uttalades att, därest det vid ändrade ekonomiska

förhållanden i framtiden skulle visa sig behövligt att justera nivån för

äldre yrkesskadeersättningar, detta kunde ske genom att ändra det belopp

om 6 600 kr. vartill medelarbetsförtjänsterna höjdes. Utredningen har likväl

i den föreliggande situationen ej ansett sig böra rekommendera en dylik

lösning. Skälen härför framgår redan av vad utredningen anfört angående

de riktlinjer utredningen ansett böra vara vägledande för den nu aktuella

förhöjningen av yrkesskadeersättningarna. Utredningen är vidare ej övertygad

om att ett fortsättande på den väg man slog in på år 1955 skulle leda

till helt önskvärda resultat, detta särskilt med hänsyn till den avsevärda

höjning av medelarbetsförtjänsten som blev följden av att inkomsttaket

i YFL höjdes till 15 000 kr. från tidigare 7 200 kr. Medelarbetsförtjänsterna

för skadefall åren 1954 och 1955 är, enligt tidigare redovisade uppgifter,

6 600 respektive 9 500 kr. Vid en uppräkning enligt omregleringslagens metodik,

dvs. i förhållande till medelarbetsförtjänstens ökning, skulle livräntor

i låglönegrupper bli betydligt högre i skadefall från år 1954 än i motsvarande

fall från år 1955. I höglönegrupperna skulle resultatet däremot bli

att i äldre skadefall de skadade med inkomster över det dåvarande maximibeloppet

ej skulle nå upp till lika höga ersättningar som i nya fall.

Utredningen har stannat för en procentuell, med ledning av konsumentprisindex

företagen förhöjning av sådana ersättningar, som man tidigare

ansett böra beaktas i förhöjningshänseende. Utredningen har inte ansett

det erforderligt att låta procentsatserna variera allt efter graden av invaliditet.

Beträffande livräntor i skadefall, som inträffat före

den 1 januari 195 5, förordar utredningen förhöjning av ersättningsbeloppet

för de kategorier ersättningstagare, som omfattas av 1955

års omregleringslagstiftning, dvs. skadade personer under 67 år med en

invaliditetsgrad uppgående till minst 20 procent, skadade över 67 år med

minst 30 procent invaliditet, efterlevande make under 67 år samt efterlevande

barn. Förhöjningen föreslås i nu avsedda fall bli 30 procent av det

sammanlagda ersättningsbeloppet (livräjnta + omregleringsförhöjning). I

ett avseende har utredningen ansett sig böra förorda en utvidgning av omregleringslagens

personkrets, så att även de från 1955 års omreglering undantagna

efterlevandelivräntorna till föräldrar förhöjes med 30 procent.

Utredningens förslag innebär i princip ingen ändring beträffande de invaliditetsgrader

som ansågs böra komma i fråga vid 1955 års omreglering. I

detta hänseende vill utredningen peka på att bland de frågor, som utredningen

enligt direktiven bör taga upp till behandling, märkes sådana vilka

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

sammanhänger med den invaliditetsgrad, som berättigar till livränta. Det

ifrågasättes i direktiven, om det finns behov att bevilja livräntor från yrkesskadeförsäkringen

redan vid en 10-procentig invaliditet. Med hänsyn till den

situation, vari invaliditetsgradsspörsmålet befinner sig, har utredningen

inte ansett sig böra — vare sig i ena eller andra riktningen — frångå den

gränsdragning som gjordes år 1955.

Utredningen belyser verkningarna av förslaget med ett par exempel. Enligt

1955 års omregleringslagstiftning skall, när den skadades arbetsförtjänst

motsvarar lagens medelarbetsförtjänst för skadeåret, det omreglerade

beloppet beräknas efter en arbetsförtjänst av 6 600 kr. Livränta efter en invaliditetsgrad

av 30 procent och däröver för skadad under 67 år uträknas

i övrigt enligt reglerna i YFL. År sbeloppen vid hel, två tredjedels och en

tredjedels invaliditet blir i enlighet härmed 6 050, 3 850 och 1 650 kr. Vid

en höjning med 30 procent skulle årsbeloppen stiga till 7 865, 5 005 och 2 145

kr. Enligt YFL svarar dessa årsbelopp mot en årlig arbetsförtjänst av 9 040

kr. Om den skadades arbetsförtjänst låg över medelförtjänsten, uppräknades

den enligt 1955 års lagstiftning till högst 7 920 kr. Livränta för den som ej

fyllt 67 år utgör vid hel, två tredjedels och en tredjedels invaliditet högst

7 095, 4 515 och 1 935 kr. Vid en höjning med 30 procent stiger dessa belopp

till 9 223, 5 869 och 2 515 kr. Däremot svarande arbetsförtjänst är enligt

YFL 11 125 kr.

Av det sist anförda exemplet framgår, att en förhöjning med 30 procent

kan göras utan att maximigränsen enligt YFL överskrides. Någon spärregel

behövs därmed inte.

Beträffande livräntor i skadefall, som inträffat efter

den 31 december 1954 och på vilka YFL är tillämplig, föreslår utredningen

att uppräkningen begränsas till livräntor i skadefall, som inträffat

t. o. m. 1959, eftersom en förhöjning med mindre än 10 procent ej gärna

bör ifrågakomma. Utredningens förslag i denna del överensstämmer med

vad som enligt en av justitiedepartementet utarbetad promemoria föreslagits

i fråga om uppräkning av vissa familjerättsliga bidrag. För livräntor

i anledning av skador under åren 1955 och 1956 föreslås en förhöjning med

20 procent, och för livräntor i anledning av skador under åren 1957—1959

föreslås höjningen bli 10 procent. I fråga om personkategorier, åldersgrupper

och invaliditetsgrader förordas samma regler som för livräntor i skadefall,

som inträffat före den 1 januari 1955.

Till belysande av de föreslagna förhöjningarna anför utredningen följande

exempel. Livränta efter en årlig arbetsförtjänst av 10 000 kr. utgör enligt

YFL för skadade under 67 år vid hel, två tredjedels och en tredjedels

invaliditet 8 525, 5 425 och 2 325 kr. Med den för skadefall under åren 1955

och 1956 föreslagna höjningen av 20 procent skulle dessa årsbelopp stiga

till 10 230, 6 510 och 2 790 kr.

Maximibeloppen för livräntor enligt YFL — beloppen vid 15 000 kr. i år
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

lig arbetsförtjänst — nås med 20 procent tillägg då den skadades arbetsförtjänst

beräknats till 11 000 kr. I fallen med högre arbetsförtjänster finns

alltså ej utrymme för fullt tillägg. Med 10 procent tillägg nås taket när

arbetsförtjänsten beräknats till 12 820 kr.

Utredningen framhåller, att 1955 års omreglering avsåg ej blott livräntor

utan även sjukpenning. Detta finner utredningen naturligt med hänsyn

till att det ej sällan förekommer växlingar mellan invaliditets- och sjukdomstillstånd.

En nu företagen uppräkning av enbart livräntorna skulle

skapa bristande överensstämmelse mellan de höjda livräntorna och de gamla

sjukpenningbeloppen. Till förekommande härav bör enligt utredningens

mening sjukpenning, i fall då livränta tidigare utgått, höjas så att sjukpenningen

motsvarar den förhöjda livräntan.

Utredningens i det föregående redovisade förslag om förhöjning avser

sådana ersättningar där arbetsgivarna har att stå för kostnaderna, främst

ersättningar enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag, 1929 års lag om försäkring

för vissa yrkesssjukdomar och YFL. Den föreslagna förhöjningen

aktualiserar motsvarande spörsmål beträffande en del andra ersättningar.

Omregleringen år 1955 avsåg också vissa ersättningar av statsmedel

enligt andra författningar än 1916 och 1929 års lagar, t. ex. militärersättningsförordningen,

liksom livräntor enligt 1901 års olycksfallsersättningslag.

År 1956 genomfördes vidare en omreglering av vissa livräntor enligt

1908 års kungörelse och 1918 års förordning om statsunderstödd olycksfallsförsäkring

för fiskare. Utredningen förordar en uppräkning av ifrågavarande

ersättningar efter grunder motsvarande dem som föreslagits för

ersättningarna enligt YFL m. fl. försäkringslagar.

De årliga kostnaderna för uppräkningen av ersättningar, beträffande

vilka försäkringskollektivet enligt YFL har att svara, har av riksförsäkringsverket

uppskattats till omkring 13,6 milj. kr., ett belopp som successivt

minskar. Dessa kostnader bör enligt utredningen, i likhet med vad

som skedde jämlikt 1955 års omregleringslag, bestridas genom proportionella

tillägg till avgifter enligt YFL. Avgiftstillägget enligt omregleringslagen

var från början 20 procent och är fr. o. m. år 1962 14 procent. På grund

av den nu förordade uppräkningen skulle avgiftstillägget behöva höjas till

omkring 28 procent.

För höjningen av ersättningar åt dem som skadats i statens tjänst liksom

för de av utredningen i övrigt förordade förbättringarna har staten att stå

för kostnaderna. För den föreslagna uppräkningen av livräntor enligt 1901

års olycksfallsersättningslag och bestämmelserna rörande fiskarförsäkringen

(V ht p. 99) skulle enligt riksförsäkringsverkets beräkningar den årliga

kostnaden kunna uppskattas till omkring 100 000 kr.

Förhöjningen av sådana ersättningar, som främst avses med 1955 års

omregleringsförordning, kan enligt vad riksförsäkringsverket uppgivit beräknas

draga en årlig kostnad av 1,5 milj. kr. Av detta belopp avser 0,9

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

milj. kr. ersättningar som utbetalas av de af färsdrivande verken och 0,6

milj. kr. sådana ersättningar, där kostnaderna bestrides av anslaget under

femte huvudtiteln, punkt 100.

Förhöjningen av ersättningar avseende de militära skadefall, beträffande

vilka hittillsvarande ersättningar jämte tillägg utgives av anslag under

fjärde huvudtiteln, punkt 193, beräknas medföra en merutgift för staten

av i runt tal 2 milj. kr.

I fråga om ikraftträdandet förordar utredningen, att förhöjningen

genomföres fr. o. m. den 1 januari 1963. Utredningen framhåller, att

försäkringsavgifterna bestämmes för ett kalenderår i taget och att ett halvårsskifte

därför ej bör väljas såsom tidpunkt för uppräkningens genomförande.

Vidare påpekar utredningen, att de nya samordningsregler, som

enligt förslaget till lag om allmän försäkring skall gälla mellan yrkesskadeförsäkringen

och annan socialförsäkring, avses träda i kraft den 1 januari

1963.

Remissyttrandena

Över yrkesskadeutredningens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits

av försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, järnvägsstyrelsen, Socialförsäkringsbolagens

förening, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige.

Förslaget har i allt väsentligt tillstyrkts i samtliga yttranden.

En fråga, som diskuteras av några remissorgan, gäller huruvida höjningen

bör reserveras för fall, där invaliditetsgraden är minst 20 procent. Riksförsäkringsverket

anför, att skador som orsakat relativt ringa invaliditet

i allmänhet inte medför inkomstbortfall motsvarande invaliditetsgraden.

Vidare anför verket, att normerna för invaliditetsbedömning beträffande

smärre skador — särskilt de talrikt förekommande fingerskadorna — genom

praxisändringar vid flera tillfällen, senast år 1954, ändrats i skärpande

riktning. I många dylika fall, där livränta jämlikt äldre praxis beviljats,

skulle invaliditetsgraden numera bedömas ej uppgå till 10 procent

och sålunda ej berättiga till livränta. På grund av vad nu anförts tillstyrkes

utredningens förslag. Järnvägsstyrelsen uttalar, att enligt dess erfarenhet

personer med lägre invaliditetsgrad än 20 procent sällan får vidkännas något

inkomstbortfall och att utredningens förslag därför synes väl avvägt.

Landsorganisationen anför beträffande utredningens förslag att höjningen

skall begränsas till skadefall, som inträffat senast år 1959, att en person

som skadat sig exempelvis 1960 i de flesta fall erhåller en livränta, som

beräknas på 1959 års inkomst, och således inte får någon kompensation

för de senaste årens standardstegring. Då organisationen trots detta ger

sin anslutning till förslaget förutsätter den att utredningen framdeles beaktar

dessa synpunkter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

Från försäkringsrådets sida riktas viss detaljkritik mot förslaget. Sålunda

ifrågasattes förhöjning av livränta till efterlevande make över 67 år, varjämte

förordas förhöjning av sjukpenningen även i fall då livränta inte tidigare

utgått på grund av skadan.

Departementschefen

Yrkesskadeförsäkringen, som är vår äldsta socialförsäkring, har under

årens lopp undergått åtskilliga förändringar. Den senaste yrkesskadeförsäkringslagen

— kring vilken grupperar sig en mångfald bestämmelser avseende

ersättning åt särskilda kategorier skadade — antogs vid 1954 års

riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1955. Sedan dess har ersättningsgrunderna

varit oförändrade.

YFL är i princip tillämplig endast på skador som inträffat efter lagens

ikraftträdande. Äldre skadefall regleras av den dessförinnan gällande lagstiftningen,

företrädesvis 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete

och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Fortfarande

utgår huvudparten av livräntorna i anledning av skador, som inträffat före

år 1955.

Enligt både YFL och den närmast föregående lagstiftningen bestämmes

de viktigaste ersättningarna — livränta och sjukpenning — av den skadades

årliga arbetsförtjänst vid skadetillfället, dock att arbetsförtjänst över

vissa belopp inte beaktas. Med hänsyn till stegringarna i den allmänna lönenivån

och standardutvecklingen har gränserna för arbetsförtjänstberäkningen

gång på gång förskjutits uppåt, vid varje tillfälle dock endast för

nytillkommande ersättningstagare. Så höjdes exempelvis arbetsförtjänstmaximum

enligt 1916 års lag i olika omgångar från 1 800 till 7 200 kr. Sistnämnda

belopp utgjorde maximum vid tiden för YFL:s ikraftträdande. Därefter

har maximibeloppet varit 15 000 kr.

För att utjämna skillnaden i ersättningsnivå mellan äldre och nyare skadefall

har statsmakterna vid olika tillfällen förbättrat ersättningarna i de

äldre fallen. Härvid valde man till en början att ge ersättningstagama i de

äldre fallen särskilda tillägg av statsmedel. I början av 1940-talet tillkom

sålunda proportionella statliga dyrtidslillägg, och år 1950 infördes ett system

med statliga ersättningstillägg i form av procentuella tillägg med högre

procentsats ju längre tillbaka i tiden skadan låg och ju svårare invaliditeten

var.

År 1955 beslöt statsmakterna en ny metod att förbättra de äldre ersättningarna

på detta område, varvid samtidigt finansieringsmetoden ändrades.

Tidigare ersättningshöjningar hade, såsom nämnts, bekostats av statsmedel.

Enligt 1955 års omreglering får kostnaderna för uppräkningen bäras

av försäkringen, dvs. för varje kalenderår av de arbetsgivare som för det

året har att erlägga avgifter enligt YFL. Omregleringen enligt den nya me
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1962

toden skedde på så sätt att den arbetsförtjänst som låg till grund för ersättningarna

räknades upp. Om den försäkrades arbetsförtjänst motsvarade

medelarbetsförtjänsten enligt yrkesskadeförsäkringsstatistiken för manliga

skadade för respektive tidsperiod, uppräknades arbetsförtjänsten till

6 600 kr. Var arbetsförtjänsten högre eller lägre än medelarbetsförtjänsten,

skedde proportionell uppräkning. Arbetsförtjänsten fick ej i något fall uppräknas

till högre belopp än 7 920 kr.

Den förhöjda arbetsförtjänsten lades sedan till grund för uträknande av

livräntan och i förekommande fall även sjukpenning. För invalider under

67 år med en invaliditetsgrad av minst 30 procent samt för efterlevande

make under 67 år och efterlevande barn tillämpades därvid reglerna i YFL.

Även för invalider under 67 år med en invaliditetsgrad uppgående till minst

20 men ej 30 procent samt för invalider över 67 år med minst 30 procent

invaliditet skedde en uppräkning ehuru av mindre omfattning.

Motsvarande omreglering kom år 1955 till stånd även för sådana ersättningar

som utges av statsmedel; för ersättningar enligt den särskilda fiskarförsäkringen

gjordes omregleringen år 1956.

Det under de senaste åren bedrivna omdaningsarbetet på socialförsäkringens

område, vilket lett fram till det nyligen till lagrådet remitterade förslaget

till lag om allmän försäkring, har endast i mindre mån berört yrkesskadeförsäkringen.

Lagen om allmän försäkring skall reglera ett enhetligt

socialförsäkringssystem, som omfattar sjuk- och moderskapsförsäkring,

folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Samordningen mellan

detta system och yrkesskadeförsäkringen har karaktär av provisorium.

Frågan om yrkesskadeförsäkringens definitiva inordnande i det nya socialförsäkringssystemet

utreds av den år 1961 tillkallade yrkesskadeulredningen.

Ett av de viktigaste reformönskemålen beträffande yrkesskadeförsäkringen

gäller livräntornas värdebeständighet. I motsats till folkpension

och tilläggspension är yrkesskadelivränta inte automatiskt värdesäkrad.

Yrkesskadeförsäkringens inordnande i det allmänna socialförsäkringssystemet

bör medföra likformighet i värdeföljsamheten för pensioner och yrkesskadelivräntor.

1 vad mån livsvariga livräntor skall utgå även vid skadefall

med ringa inverkan på arbetsförmågan får prövas under hänsynstagande

till moderna medicinska metoder samt till rehabiliteringsverksamhetens

och socialförsäkringens utbyggnad.

Den omständigheten att frågan om värdeföljsamheten inom yrkesskadeförsäkringen

kan väntas bli löst, när slutresultatet av yrkesskadeutredningens

arbete föreligger, bör inte få hindra att man dessförinnan beaktar

behovet av förbättring av sådana nu utgående ersättningar, vilkas realvärde

på grund av penningvärdesutvecklingen sjunkit mera avsevärt sedan

ersättningarnas belopp senast fastställdes. Yrkesskadeutredningen har också,

i enlighet med vad som förutsattes vid utredningens tillkomst, tagit upp

sistnämnda spörsmål till särskild behandling.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 119 år 1962

31

Med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen bör förhöjning övervägas

beträffande ersättningar i anledning av skador som inträffat år 1959 och

tidigare. Samtidigt är det av vikt att reglerna om förhöjning av sådana ersättningar

får en utformning, som inte försvårar genomförandet av yrkesskadeutredningens

huvuduppgift att förbereda yrkesskadeförsäkringens

slutliga inordnande i det socialförsäkringssystem, vilket avses bli reglerat

i lagen om allmän försäkring. Utredningen har föreslagit förhöjning fr. o. m.

år 1963 av invalidlivräntor till skadade personer under 67 år med en invaliditet

av minst 20 procent och till äldre skadade med minst 30 procent

invaliditet samt av efterlevandelivräntor till änkor och änklingar under 67

år, till barn och till föräldrar. Förhöjningen föreslås bli 30 procent i fall då

skadan inträffat före 1955, 20 procent då skadan inträffat 1955 eller 1956

och 10 procent då skadan inträffat 1957—1959. I de fall då skadan inträffat

före 1955 skall enligt förslaget förhöjningen beräknas på det sammanlagda

beloppet av livränta och omregleringsförhöjning enligt 1955 års omregleringslagstiftning.

Sjukpenning, som träder i stället för livränta, föreslås

undergå förhöjning till en nivå motsvarande livräntans. De förhöjda ersättningarna

får aldrig överstiga de högsta belopp som kan utgå enligt YFL.

Utredningens förslag, som i huvudsak tillstyrkes av samtliga remissorgan,

synes uppfylla de önskemål som i nuvarande läge bör ställas på en

provisorisk förbättring av äldre yrkesskadeersättningar i avbidan på en

definitiv lösning av värdesäkringsproblemen för yrkesskadeförmånerna.

Avgränsningen av de livräntetyper, som bör bli föremål för förhöjning,

överensstämmer i princip med den som gjordes vid 1955 års omreglering med

det undantaget att nu även de ytterst fåtaliga föräldralivräntorna föreslås

bli förhöjda. Genom denna anknytning till närmast föregående oinreglering

i förening med den procentuella förhöjningen erhålles en lätthanterlig metod

för uppräkningen, som ger tillfredsställande kompensation för levnadskostnadsstegringen

i sådana fall då yrkesskadeersättningen är av mera

väsentlig betydelse för den ersättningsberättigades försörjning, samtidigt

som utredningen inte bindes i sitt fortsatta arbete. Jag tillstyrker förslaget.

Med hänsyn till de siffror rörande konsumentprisutvecklingen som blivit

tillgängliga sedan kommitténs förslag lades fram bör dock den jämkningen

göras, att procenttalet för höjningen av livräntor sättes till 30 då skadan

inträffat år 1955 eller tidigare, 20 för skadefall åren 1956 och 1957 samt 10

när skadan inträffat något av åren 1958 eller 1959. Höjningen avser såväl

ersättningar, vilka bekostas av arbetsgivarna, som ersättningar för vilka

staten på grund av yrkesskadeförsäkringslagstiftningen eller andra bestämmelser

har att svara.

Kostnaderna för den föreslagna uppräkningen av ersättningar, som

belastar försäkringskollektivet enligt YFL, uppskattas till 14 milj. kr.,

ett belopp som successivt kommer att minska. Dessa kostnader bör i likhet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

med vad som skedde år 1955 bestridas genom proportionella tillägg till de

avgifter, som utgår enligt YFL. Avgiftstillägget, som från början var 20

procent av yrkesskadeförsäkringsavgiften men som nu utgör 14 procent,

torde därvid behöva höjas till 28 procent.

Den totala årliga kostnaden för statsverket för den föreslagna förhöjningen,

vilken kostnad också successivt kommer att minska, kan beräknas

till 3,6 milj. kr. Kostnaden fördelar sig med 0,9 milj. kr. på de af färsdrivande

verken, 0,1 milj. kr. på anslaget Vissa tillägg å ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete m. m. (V ht p. 99), 0,6 milj. kr. på anslaget

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete (V ht p. 100) och 2 milj. kr. på anslaget Ersättning

i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring m. m. (IV

ht p. 193). Då förhöjningen sker fr. o. m. den 1 januari 1963, belöper endast

ett halvt års kostnad på budgetåret 1962/63.

De båda anslagen under femte huvudtiteln har i årets statsverksproposition

— i avbidan på särskild proposition i ämnet — upptagits till 760 000

respektive 3 400 000 kr. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar skulle

det förstnämnda anslaget vid oförändrade regler kunna sänkas till 750 000

kr. Jag föreslår, att anslaget Vissa tillägg å ersättningar i anledning av

olycksfall i arbete m. m. definitivt uppföres med 800 000 kr. och anslaget

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete med 3 700 000 kr. Frågan om anslaget under fjärde

huvudtiteln torde få anmälas av chefen för försvarsdepartementet.

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i det föregående har

på grundval av författningsförslag, som utarbetats av yrkesskadeutredningen,

inom socialdepartementet upprättats förslag till lag om förhöjning

av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., förordning om förhöjning

av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada

m. m., förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262)

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, förordning angående ändring i förordningen

den 3 juni 1938 (nr 216) om livräntetillägg av statsmedel åt vissa

livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete samt förordning om förhöjning av vissa livräntor

på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare.

Utöver vad förut anförts torde följande böra nämnas rörande förslagen.

Förslaget till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada

m. m.

1 §•

Första stycket har utformats i anslutning till 1 § 1955 års omregleringslag.

Begränsningen till livränta och sjukpenning medför att vårdbidrag inte

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

förhöjes enligt förevarande lag. Förhöjningen skall beräknas på hela livräntan,

även då denna enligt 25 § YFL eller motsvarande bestämmelser i

äldre lagstiftning utgår med reducerat belopp.

Enligt andra stycket skall sådan del av livränta som utbytts mot engångsbelopp

inte beaktas vid tillämpning av lagen; motsvarande bestämmelse

finns i 4 § sista stycket 1955 års lag.

2 §•

Till följd av 9 § sjätte stycket YFL och 11 § första stycket 1955 års omregleringslag

kan, även om skadan inträffat dessförinnan, under vissa förutsättningar

den skadades årliga arbetsförtjänst vid tidpunkten för arbetsavbrottet

läggas till grund för beräkning av ersättningen. Även i fall där

så skett, skall storleken av förhöjning enligt förevarande lag bedömas med

hänsyn till tidpunkten för skadans inträffande, varmed vid yrkessjukdom

avses den dag då sjukdomen yppades.

Med livränta som omreglerats enligt 1955 års omregleringslag avses även

sådan livränta, beträffande vilken omregleringen ej medfört någon förbättring

för vederbörande (jfr 10 § 1955 års lag). Enligt 9 § första stycket 1955

års omregleringslag skall den del av livränta jämlikt 1937 års krigsförsäkringslag,

som svarar mot arbetsförtjänst överstigande arbetsförtjänsten enligt

1916 års olycksfallsförsäkringslag, inte beaktas vid uppräknande av

arbetsförtjänsten enligt omregleringslagen. Motsvarande begränsning beträffande

den nu förordade höjningen stadgas i andra punkten av tredje

stycket.

I fjärde stycket har upptagits en spärregel för att förhindra att livränta

jämte förhöjning i något fall kommer att överstiga maximum enligt YFL.

Denna regel leder bl. a. till att det sammanlagda beloppet av efterlevandelivräntor

efter förhöjning aldrig uppgår till högre belopp än Vo av ersättningsunderlaget

enligt YFL vid en årlig arbetsförtjänst av 15 000 kr., dvs.

10 000 kr.

3 §•

För det fall, att någon på grund av skilda skador uppbär flera livräntor,

stadgas i förevarande paragraf att arbetsförmågan vid bedömande av rätt

till förhöjning skall anses nedsatt med det tal, som utgör summan av

nedsättningen för de skilda skadorna. Denna regel överensstämmer med

vad som gällde enligt 5 § förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg

av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete m. m. I 1955 års omregleringslag stadgas däremot i 5 § att invaliditetsgraden

skall beräknas för skadorna gemensamt och ett för dem gemensamt

livräntebelopp fastställas.

Till belysning av regelns innebörd må anföras följande exempel. En person

har ådragit sig två skador, vardera medförande 10 procent invaliditet.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 119

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

För dessa har livräntor enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag tillerkänts

honom. Vid 1955 års omreglering har den gemensamma invaliditeten uppskattats

till 18 procent, varför någon omregleringsförhöjning icke utgått.

Då emellertid summan av invaliditetsgraderna uppgår till 20 procent, skall

enligt nu föreliggande förslag förhöjning med 30 procent utges å respektive

livräntebelopp. Har däremot den skadade två skador medförande vardera

20 procent invaliditet och har enligt 1955 års omregleringslag tillerkänts

honom ett uppräknat livräntebelopp, beräknat på en gemensam

invaliditetsgrad av 35 procent, lägges det vid omregleringen framkomna

livräntebeloppet till grund för förhöjningen enligt förevarande lag.

Sammanläggning kan även äga rum mellan invaliditetsgrader vid t. ex.

en livränta enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag och en livränta enligt

YFL. Den procentuella förhöjningen är beroende av det år under vilket

skadan inträffat. Livränta på grund av skada, som inträffat efter år 1959,

kan deltaga i sammanläggning som här avses och kvalificera till förhöjning.

Beträffande sammanläggning av invaliditetsgrader vid livränta enligt

någon av de i 1 § angivna lagarna och livränta av statsmedel, vilken

förhöjes enligt den i det följande kommenterade förordningen om förhöjning

av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada

in. m., stadgas i 4 § nämnda förordning.

4 §•

Bestämmelserna om höjning av sjukpenning i vissa fall har intagits i

denna paragraf. Av paragrafens lydelse framgår, att ersättningen skall utgå

enligt äldre bestämmelser, om den därigenom blir högre.

Verkningarna av den föreslagna regeln kan belysas med följande exempel.

En person som uppbär livränta på grund av skada under år 1944 får

livräntan utbytt mot sjukpenning. Hans årliga arbetsförtjänst vid skadetillfället

var 3 000 kr. Livräntan vid 100 procent invaliditet utgör, omreglerad

enligt 1955 års omregleringslag och förhöjd enligt förevarande lag, 7 865 kr.

Livränta av denna storlek utgår enligt YFL vid en årlig arbetsförtjänst av

9 040 kr. Nämnda arbetsförtjänst medför sjukpenning enligt YFL:s sjukpenningskala

efter klass 10 eller med 14 kr. per dag före 67 år och 9 kr. per

dag för tid därefter.

Vid tillämpning av denna paragraf skall sjukpenning under tid för sjukhusvård

bestämmas enligt YFL i den lydelse, som föreslagits i anslutning till

förslaget till lag om allmän försäkring.

5 §.

På grund av denna paragraf kommer bl. a. bestämmelser om samordning

av yrkesskadeersättning med andra förmåner att avse även förhöjningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1962 35

6 §•

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer med 14 § i 1955 års

omregleringslag.

Bestämmelsen om lagens ikraftträdande har utformats efter mönster av

motsvarande bestämmelse i 1955 års omregleringslag. Beslut om ersättningsförhöjning

och om avgiftstillägg kan givetvis fattas före ikraftträdandet.

Förslaget till förordning om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel

i anledning av yrkesskada m. m.

1 och 2 §§.

Förslaget, som motsvarar 1955 års omregleringsförordning, avser ersättningar

av statsmedel dels på grund av obligatorisk försäkring enligt 1916

års olycksfallsförsäkringslag, 1929 års lag om försäkring för vissa yrkesskador,

1937 års krigsförsäkringslag, YFL eller 1954 års krigsförsäkringslag,

dels enligt övriga författningar, vilka i fråga om reglerna för ersättningens

bestämmande anknyter, med eller utan modifikationer, till motsvarande

regler i olycksfallsförsäkringslagen eller YFL. Förhöjningen föreslås

ske med tillämpning av grunderna i den föreslagna lagen om förhöjning

av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.

Förevarande paragrafer motsvarar 1 och 2 §§ i 1955 års omregleringsförordning.

3 §•

Liksom i 3 § 1955 års omregleringsförordning bör undantag göras för

sådana ersättningar, som omfattas av 1950 års militära omregleringsförordning.

4 §•

Denna paragraf står i samband med 3 § förslaget till lag om förhöjning

av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. samt motsvarar 7 §

1955 års omregleringsförordning.

5 §.

Paragrafen motsvarar 5 § förslaget till lag om förhöjning av vissa ersättningar

i anledning av yrkesskada m. m. samt 8 § andra stycket 1955 års

omregleringsförordning.

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. 119

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

Förslaget till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262)

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring

3, 4 och 8 §§.

I 1950 års omregleringsförordning anges livräntornas belopp per månad.

För invalider under 67 år med 30—100 procent invaliditet utgör beloppen

hela tiotal kronor. De stiger med 30 kr. för varje femtal invaliditetsprocent

över 30. Vid en höjning av skalan med 30 procent kan motsvarande steg

lämpligen bestämmas till 40 kr. så att månadsbeloppen även efter höjningen

slutar på hela tiotal kronor. I en så uppräknad skala blir beloppet vid 30

procent invaliditet 170 kr. (nu 130 kr.) och vid helinvaliditet 730 kr. (nu

550 kr.).

Beloppen för livräntetagare över 67 år med 30—100 procent invaliditet

bör efter höjning med 30 procent lämpligen avrundas till hela fem- och

tiotal kronor. Därvid blir beloppet vid 30 procent invaliditet 110 kr. (nu

85 kr.) och vid helinvaliditet 470 kr. (nu 360 kr.).

Livränta till änka under 67 år efter höjning med 30 procent blir 260 kr.,

barnlivränta 130 kr. och det sammanlagda maximibeloppet för sådana livräntor

650 kr.

I de äldre bestämmelserna var sjukpenningen avvägd på annat sätt än som

är fallet efter de år 1954 beslutade ändringarna i 1950 års militärersättningsförordning.

Detta har lett till att 1950 års omregleringsförordning innehåller

komplicerade regler om sjukpenningens storlek. Den nyss föreslagna livräntan

till helinvalid under 67 år, 730 kr. per månad, motsvarar livränta enligt

1954 års bestämmelser efter en årlig arbetsförtjänst av något över 10 300

kr. Enligt 1954 års bestämmelser tillhör skadade i detta inkomstläge sjukpenningklass

nr 11. Beloppen i denna klass är i regel högre än de nuvarande

beloppen enligt 1950 års omregleringsförordning. Den föreslagna uppräkningen

av livräntorna möjliggör därför en förenkling av sjukpenningbestämmelserna

i omregleringsfallen, i det att sjukpenningen i regel kan bestämmas

efter klass 11 i militärersättningsförordningen.

Nu ifrågavarande höjningar av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning

föranleder ändringar i 3, 4 och 8 §§. Sjukpenningbestämmelserna

i 3 § utbytes mot en hänvisning till 6 § i 1950 års militärersättningsförordning.

I den i 4 § intagna tabellen för invalidlivräntor höjes

beloppen vid minst 20 procent invaliditet före 67 års ålder och minst 30

procent invaliditet därefter. I 8 § införes de höjda beloppen för änkeoch

barnlivräntor, och utgående livräntor till annan efterlevande höjes med

30 procent.

Enligt gällande lydelse av 3 § omregleringsförordningen kan sjukpenning

utgå när arbetsförmågan är nedsatt med en fjärdedel, under det att sjukpenning

enligt 1950 års militärersättningsförordning förutsätter nedsätt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

ning av arbetsförmågan med minst hälften. Denna olikhet torde numera

sakna praktisk betydelse. Rätten till sjukpenning vid nedsättning av arbetsförmågan

med en fjärdedel kan därför slopas. Ett övergångsstadgande beträffande

sjukpenningarna erfordras emellertid, dels emedan sjukpenning

till skadad över 67 år enligt gällande lydelse av omregleringsförordningen

kan vara högre än efter klass 11 i 1950 års militärersättningsförordning

och dels därför att avdraget vid sjukhusvistelse blir högre enligt de föreslagna

bestämmelserna.

9 §•

Ändringen är av formell natur.

12 och 13 §§.

Ändringarna i dessa paragrafer är av redaktionell art och föranledes av

statsmakternas beslut år 1961 (prop. 45; L2U 45; rskr 294) om bl. a. inrättande

av försäkringsdomstolen. Den besvärsordning som gäller beslut

enligt författningar om ersättning i anledning av yrkesskada bör även tilllämpas

då rätten till ersättning grundas på förordnande av Kungl. Maj:t.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 3 juni 1938

(nr 216) om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen

den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

I 1 § andra stycket har intagits en hänvisning till den föreslagna förordningen

om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av

yrkesskada m. m. En motsvarande hänvisning bör intagas i 2 § kungörelsen

den 10 juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens

tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor m. m.

Vid sammanträffande av livränta enligt 1901 års lag och livränta som avses

i lagen om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.

eller förordningen om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning

av yrkesskada m. m. skall livräntan enligt 1901 års lag höjas på

samma sätt som livränta vilken avses i sistnämnda förordning.

Övriga ändringar i förevarande förordning är av redaktionell art.

Förslaget till förordning om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare

Beträffande denna förordning må anmärkas, att några föräldralivräntor

inte utgår enligt 1908 års kungörelse om fiskarförsäkring.

Av de i det föregående omnämnda författningsförslagen är förslaget till

lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. av

den karaktär att lagrådets yttrande bör inhämtas däröver.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kangl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets utlåtande över ett inom socialdepartementet

upprättat förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning

av grkesskada m. m. måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

39

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 mars

1962.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 9 mars 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 23

februari 1962, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av

yrkesskada m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs för lagrådet av

hovrättsassessorn Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1962.

N är varande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijer
stam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 12 mars

1962 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 februari 1962 remitterade

förslaget till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av

yrkesskada m. m.

Föredraganden meddelar, att lagrådet lämnat det remitterade lagförslaget

utan erinran, samt anför härefter.

Enligt 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete inrättades riksförsäkringsanstalten, i vilken arbetsgivare kunde

försäkra sina arbetare mot olycksfall i arbetet och på så sätt frita sig från

ersättningsskyldighet enligt lagen. Av inflytande försäkringsmedel bildades

en fond, vilken enligt beslut vid 1924 års riksdag sammanslogs med fonden

enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. Den sammanslagna

fonden ingår numera i riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond.

Vid 1960 års utgång uppgick yrkesskadeförsäkringsfondens tillgångar till

534,9 milj. kr., och samtidigt beräknades livränte- och ersättningsreserverna

till sammanlagt 459,8 milj. kr., vari ingick bl. a. kapitalvärdet av fortfarande

utgående livräntor enligt 1901 års lag. Behållningen utöver dessa försäkringstekniska

fonder var alltså omkring 75 milj. kr. och torde numera

ha ökat med 1 å 2 milj. kr. I behållningen ingår den såsom säkerhetsfond

betecknade behållning på grund av försäkringsverksamhet enligt 1901 års

lag, som vid årsskiftet 1924/25 uppgick i riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond.

Den del av den nuvarande yrkesskadeförsäkringsfondens

behållning, som belöper på försäkringsverksamhet enligt 1901 års

lag, har numera vuxit till ett belopp som kan beräknas något överstiga 10

milj. kr., medan kapitalvärdet av återstående förpliktelser enligt lagen utgör

endast ca 0,8 milj. kr.

De försäkringstekniska grunder, som tillämpas inom den statliga yrkesskadeförsäkringsverksamheten,

kan till sin sammanlagda effekt anses likvär
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1962

diga med de motsvarande grunder, som numera gäller för annan jämförbar

försäkringsverksamhet. Med hänsyn härtill torde de från försäkringsverksamhet

enligt 1901 års lag härrörande överskottsmedlen inte vara av nämnvärd

betydelse för den av riksförsäkringsverket nu bedrivna yrkesskadeförsäkringen.

Vid tillämpning av yrkesskadelagstiftningen uppkommer stundom vissa

gränsfall, då lagreglerna inte medger att ersättning beviljas men då det

synes önskvärt att ersättning i annan form kunde beviljas. För sådana,

yrkesskadeförsäkringen närstående ändamål, bör det vara möjligt att i

någon utsträckning använda överskottsmedlen från försäkringsverksamhet

enligt 1901 års lag.

Lämpligen kan av nämnda överskottsmedel 5 milj. kr. för angivet ändamål

avskiljas till en särskild fond, som förvaltas gemensamt med yrkesskadeförsäkringsfonden

och tillföres ränta motsvarande genomsnittsavkastningen

å de gemensamma tillgångarna. Från den sålunda nybildade fonden

bör finnas möjlighet att under visst år bevilja livräntor eller annan ersättning

med sammanlagt kapitalvärde motsvarande högst de räntemedel, som

finnes disponibla för året.

Avkastningen å 5 milj. kr. kan beräknas utgöra omkring 200 000 kr.,

varmed bör jämföras att en livränta å t. ex. 4 000 kr., som utgår till en man

från 50 års ålder, med ränteberäkning efter 3 procent representerar en kapitalkostnad

av omkring 74 000 kr. Det blir därför nödvändigt att upprätthålla

en sträng restriktivitet vid tillgodoseende av framkomna ersättningskrav,

så att endast särskilt ömmande undantagsfall beaktas. Det torde dock

inte vara möjligt att mera strikt avgränsa de fall då ersättning bör kunna

utgå. Med hänsyn härtill synes det böra ankomma på Kungl. Maj :t att

besluta om utgivande av livränta eller annan ersättning ur den nya fonden.

Verkställandet av Kungl. Maj :ts beslut torde få ankomma på riksförsäkringsverket,

som sålunda skall ha att ombesörja all utbetalnings- och bokföringsverksamhet

i samband med den nybildade fonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning i övrigt

till vad som anförts vid behandlingen i statsrådet den 23 februari 1962 hemställer

föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till lag om

förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning

av yrkesskada m. m.,

2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1962

3) förordning angående ändring i förordningen den 3 juni 1938 (nr 216)

om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den

5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete och

4) förordning om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare,

dels för budgetåret 1962/63 under femte huvudtiteln anvisa

till Vissa tillägg å ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. ett

förslagsanslag av 800 000 kronor samt

till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete m. m. ett förslagsanslag av 3 700 000 kronor,

dels ock medgiva att av riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkringsfond

avskiljes 5 000 000 kronor till en särskild, av riksförsäkringsverket

förvaltad fond, vars avkastning av Kungl. Maj :t må disponeras för yrkesskadeförsäkringen

närstående ändamål i enlighet med vad nyss angivits.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62

201530

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad a1 i texten
  2. Rskr. 1962:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vidgad vuxenutbildning. a1 i texten
  3. SU 1962:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad propositionen s. 1 i texten
  4. 2LU 1962:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m., i vad propositionen s. 1 i texten