Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde fattade beslut
36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:15, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde fattade beslut
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
1
Nr 15
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1961 vid
dess fyrtiofemte sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 15 december 1961.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens
yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde
fattade beslut.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes att riksdagen måtte dels godkänna, att Sverige
ansluter sig till en vid Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1961 vid dess fyrtiofemte sammanträde antagen konvention (nr
116) angående revision av slutartiklar, dels ock uttala, att en vid samma
sammanträde antagen rekommendation (nr 115) angående arbetstagarnas
bostadsförsörjning ej skall föranleda någon åtgärd från svensk sida.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 15
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 december
1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist''
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1961 vid dess fgrtiofemte sammanträde
fattade beslut samt anför.
Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i
Genéve.
Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera
i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens
medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation,
avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men utan den
bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest beslutet
är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det
gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en resolution.
Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende å de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa
åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande tillika av de
omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer,
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning
av bestämmelserna i desamma.
Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner
och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,
har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån
(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två
officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen
konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas
Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen
i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.
Internationella arbetskonferensens fyrtiofemte sammanträde hölls i Geneve
under tiden 7—29 juni 1961. I sammanträdet deltog över 1 000 representanter
för 94 av organisationens då 97 medlemsstater, av vilka det stora flertalet
sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regerings-, ett arbetsgivaroch
ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.1
Dagordningen för delta konferenssammanträde — för vars förhandlingar
och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie
»Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggningsämnen:
I.
Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.
II. Finansiella och budgetära frågor.
III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.
IV. Förkortning av arbetstiden (andra behandling).
V. Arbetstagarnas bostadsförsörjning (andra behandling).
VI. Sysselsättningspolitikens problem (allmän diskussion).
VII. Yrkesutbildning (första behandling).
VIII. Lika behandling av ett lands egna medborgare och utlänningar i
fråga om social trygghet (första behandling).
1 Genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 maj 1961 hade att deltaga i konferensen utsetts
såsom regeringsombud: f. d. generaldirektören Wilhelm Björck och statssekreteraren i
socialdepartementet Ernst Michanek samt såsom experter generaldirektören och chefen
för arbetsmarknadsstyrelsen Bertil Olsson, tillika ersättare för regeringsombuden, kanslirådet
Olof Petersson och byrådirektören Sten-Eric Heinrici, båda i socialdepartementet,
ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson och byrådirektören hos arbetarskyddsstyrelsen
Signe Holst;
såsom arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström
samt såsom experter verkställande direktören i samma förening Bertil Kugelberg
ävensom direktörerna Folke Haldén, Gunnar Lindström och Sven Hydén samt docenten
Karl-Olof Faxén, samtliga i nämnda förening;
såsom arbetstagarombud: Landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén samt såsom
experter ordföranden i Landsorganisationen Arne Geijer, ordföranden i Handelsanställdas
förbund Algot Jönsson, filosofie doktorn Rudolf Meidner, Landsorganisationen,
pol. mag Jan Wittroek, Byggnadsfackens utredningsavdelning, samt förste sekreteraren i
Tjänstemännens centralorganisation Arne Nilstein.
lj Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 15
4
Kungl. Majsts proposition nr 15 år 1962
IX. Förslag till konvention angående partiell revision av de konventioner,
som antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens vid dess trettiotvå första sammanträden, i syfte att förenhetliga
bestämmelserna rörande den Internationella arbetsbyråns
styrelse åvilande skyldigheten att utarbeta redogörelser för tillämpningen
av konventioner.
X. Internationella arbetsorganisationens roll i samband med åtgärder
till främjande av ekonomisk expansion och socialt framåtskridande
i länder, som befinner sig i utveckling (allmän diskussion).
Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1962; budgeten fastställdes
till 11 115 438 U. S. dollars.
Beträffande den under punkt IV upptagna frågan om arbetstidsförkortning
må nämnas att ett i ärendet efter sedvanlig utskottsbehandling slutligt
framlagt förslag till rekommendation föll vid omröstning i konferensen,
emedan stadgeenlig majoritet för förslaget ej uppnåddes.
Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkten IX
respektive V på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel
19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
nämligen
1. Konvention (nr 116) angående partiell revision av de konventioner,
som antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens
vid dess trettiotvå första sammanträden, i syfte att förenhetliga bestämmelserna
rörande den Internationella arbetsbyråns styrelse åvilande skyldigheten
att utarbeta redogörelse för tillämpningen av konventioner (konvention
angående revision av slutartiklar),
2. Rekommendation (nr 115) angående arbetstagarnas bostadsförsörjning.
Texterna till konventionen och rekommendationen torde få såsom bilagor
(Bilagor .4—B) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
I särskild bilaga (Bilaga C) lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen
antagna resolutioner.
Konvention angående revision av slutartiklar
Den i förevarande konvention behandlade revisionsfrågan hade av Internationella
arbetsbyråns styrelse uppförts på konferensens dagordning, i syfte
att styrelsen skulle vinna befrielse från skyldigheten att inför konferensen
med föreskrivna mellanrum framlägga redogörelser för tillämpningen av
vissa äldre konventioner som konferensen antagit. En bestämmelse av denna
innebörd återfinns bland slutartiklarna i samtliga före år 1950 antagna
konventioner men skall nu ersättas med en föreskrift, som är intagen i samtliga
konventioner från och med år 1951 och som överlämnar åt styrelsen att
besluta, när sådana redogörelser skall föreläggas konferensen. De fram till
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
5
år 1950 antagna konventionerna krävde, att redogörelser skulle framläggas
med tio eller fem års mellanrum. Den oavbrutna stegringen i antalet konventioner
har medfört, att utarbetandet och granskningen av dessa redogörelser
kommit att bli en allt tyngre börda för såväl medlemsstaternas regeringar
som styrelsen och arbetsbyråns personal. Den nya artikel som förekommer
i de sedan år 1951 antagna konventionerna gör det möjligt att förlägga
utarbetandet av redogörelserna till en sådan tidpunkt, då det alldeles
uppenbart framstår såsom önskvärt att överväga huruvida en viss konvention
skall ratificeras. Härigenom undviker man att binda redogörelsernas
framläggande till bestämda tidpunkter.
Det finns ytterligare ett skäl för att den nu antydda urvalsmetoden skall
komma till användning. I styrelsens hand har nämligen genom vissa i artikel
19, särskilt mom. 5 e), av Internationella arbetsorganisationens stadga vidtagna
ändringar lagts en vidsträckt befogenhet att med avseende på icke ratificerade
konventioner avfordra medlemsstaterna redogörelser för de omständigheter
som förhindrar eller fördröjer ratificering av en konvention.
Styrelsen har utnyttjat denna rapporteringsprocedur i fråga om en rad konventioner,
som den ansett vara av speciellt intresse, vilket medfört att konferensen
varje år får tillgång till auktoritativa uppgifter rörande ratifikationsmöjligheterna
i en allt vidare krets av medlemsländer.
Konventionen antogs enhälligt både av det utskott som tillsatts för att
förbereda ärendet och av konferensen in pleno.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i avgivet
utlåtande förklarat sig anse, att den revision av slutartiklarna i äldre
konventioner som genomförts i och med antagandet av nu ifrågavarande
konvention är välbetänkt och ägnad att effektivisera arbetsbyråns och därmed
även konferensens verksamhet. Delegationen tillstyrker därför, att konventionen
ratificeras av Sverige.
Rekommendation angående arbetstagarnas bostadsförsörjning
Rekommendationen angående arbetstagarnas bostadsförsörjning har varit
föremål för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser.
En första diskussion av rekommendationen ägde sålunda rum
vid 1960 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen
påföljande år till rekommendationens antagande.
Rekommendationen
I inledningen till rekommendationen erinras om att Philadelphiadeklarationen
erkänner ILO:s högtidliga förpliktelse att bland världens nationer
främja alla åtgärder, som är ägnade att förverkliga en tillfredsställande bostadsstandard.
Även om FN, heter det vidare, har ett allmänt ansvar för bostadsbyggande
samt stads- och landsbygdsplanering, har likväl ILO för sin
del ett speciellt intresse såvitt angår arbetstagarnas bostadsförsörjning.
Fortsättningen av rekommendationen är uppdelad på två delar: allmänna
opaginerad Kontrollera mot PDF
C Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
principer samt förslag rörande metoder för principernas tillämpning, avsedda
att tjäna till ledning för regeringarna samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer. Tillämpningsområdet har bestämts på ett sådant sätt —
»bostäder för arbetstagare med såväl manuellt som icke-manuellt arbete, däri
inbegripna självständiga företagare och åldringar, pensionärer samt fysiskt
handikappade» — att rekommendationen i själva verket berör större delen
av den allmänna bostadspolitiken.
Enligt rekommendationen bör huvudsyftet med nationell bostadspolitik
vara att stimulera tillhandahållandet av tillfredsställande och lämpliga bostäder
i en godtagbar miljö åt alla arbetstagare och deras familjer till en
kostnad, som icke överstiger en rimlig andel av inkomsten. I princip bör
bostadsbyggnadspolitiken samordnas med den allmänna sociala och ekonomiska
politiken, så att byggandet av bostäder för arbetstagare kommer i åtnjutande
av en viss prioritet, som tar hänsyn till behovet av bostäder och
kravet på en balanserad ekonomisk utveckling.
Rekommendationen innehåller vidare ett avsnitt rörande bostäder, som
tillhandahålles av arbetsgivaren. Häri uttalas att det i allmänhet ej är önskvärt,
att arbetsgivaren upplåter bostäder direkt åt sina arbetstagare. Undantag
från denna regel kan emellertid förekomma, t. ex. om företaget är beläget
långt från normala befolkningscentra eller om arbetets natur kräver,
att arbetstagaren skall kunna inställa sig med kort varsel. I fall då bostad
upplåtes av arbetsgivaren bör arbetstagarnas grundläggande mänskliga rättigheter
erkännas och nationell lagstiftning och sedvänja till fullo iakttagas
i fråga om hyres- eller besittningsförhållandets hävande vid anställningsavtalets
upphörande; hyran bör ej överstiga en rimlig andel av arbetstagarens
inkomst.
Med avseende på finansieringsfrågan förordar instrumentet, att vederbörande
myndigheter skall vidtaga erforderliga åtgärder för att tillse, att program
rörande bostadsbyggnader för arbetstagare förverkligas. Kooperativa
bostadsföretag och liknande sammanslutningar utan vinstsyfte bör uppmuntras
och myndigheterna bör tillse att arbetstagare, som önskar bli ägare
tdl sin bostad eller som önskar uppföra en bostadsfastighet kan komma i åtnjutande
av offentliga och privata lån pa rimliga villkor. När så anses motiverat
bör ett statligt system för hypoteksförsäkring eller statlig kreditgaranti
införas för att stimulera byggandet av bostäder för arbetstagare, varjämte
sparande och investeringar i bostadsbyggande för arbetstagare bör
stimuleras.
I rekommendationen anmodas vederbörande myndighet att fastställa miniminormer
för bostäderna samt vidtaga åtgärder för dessa normers tilllämpning
i syfte att garantera säkerhet i konstruktionen och en rimlig standard
i fråga om utseende, hygien och bekvämlighet. Instrumentet innehåller
också en rad detalj förslag angående bostadsstandarden, t. ex. beträffande
tillgång på vatten inom bostaden, avloppssystem och sopförvaring, sanitära
installationer, ventilation, kokmöjligheter och förvaringsutrymmen, naturlig
och artificiell belysning samt vissa minimikrav i fråga om avskildhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1U62
7
Medlemsstaternas regeringar uppmanas att främja åtgärder för att så effektivt
som möjligt utnyttja tillgängliga resurser inom byggnadsindustrien.
Bland rekommendationens förslag i detta syfte riktas uppmärksamheten
särskilt på förbättrad planering och organisation av arhetet på byggnadsplalsen,
ökad standardisering av material och förenkling av arbetsmetoder,
praktisk tillämpning av byggnadsforskningens resultat samt upphävande av
restriktiv praxis.
Vidare betonas vikten av att nationella bostadsbyggnadsprogram utformas
på sådant sätt, att det under nedgångsperioder blir möjligt att stimulera
byggandet av bostäder för arbetstagare. Slutligen framhäves starkt behovet
av att säsongarbetslöshet avskaffas.
I fråga om hyrespolitiken uttalas att ehuru ett av målen på lång sikt i
högt industrialiserade länder bör vara, att hyran skall täcka den normala
kostnaden för bostaden, bör likväl en progressiv minskning av den procentuella
andel av arbetstagarens inkomst som avsättes till hyra och som skall
täcka nyssnämnda kostnad uppställas såsom ett allmänt mål, vilket bör
kunna uppnås till följd av en höjning av reallönerna och en ökning av
produktiviteten inom byggnadsindustrien.
Vidare framhålles att en hyreshöjning icke bör tillåtas ge fastighetsägaren
mera än en rimlig avkastning på investerat kapital. Under perioder av
akut bostadsbrist bör man söka förhindra oskälig höjning av hyran i befintliga
bostäder för arbetstagare, men då bostadsbristen lättar och då ett
tillräckligt antal bostäder av tillfredsställande kvalitet blir disponibelt, bör
sådana åtgärder kunna successivt uppmjukas.
Rekommendationen fastslår principen att program avseende bostadsbyggande
för arbetstagare bör utformas i enlighet med sunda principer för samhällsplanering
och regional planering. 1 detta hänseende innehåller instrumentet
en rad detaljerade uttalanden, bland vilka särskilt må nämnas, att
bostäder för arbetstagare bör vara belägna nära arbetsplatser och gemensamhetsanläggningar,
att de bör vara grupperade så, att de erbjuder en tilltalande
och väl planerad samhällsbild samt att vid uppgörande av byggnadsritningar
och vid planläggning av nya samhällen för arbetstagare samråd
bör äga rum med de framtida invånarna.
Rekommendationen understryker vidare starkt vikten av att slumområden
saneras genom bl. a. renovering och modernisering av därför lämpade
fastigheter. Det framhålles även att man i syfte att minska överbefolkningen
i stora stadssamhällen regionalt bör utforma planer för den fortsatta utvecklingen
för att förhindra alltför stark koncentration av industri och befolkning
och för att uppnå en bättre balans mellan stad och landsbygd.
Myndigheterna bör hindra markspekulation samt skapa lämpligt belägna
markreserver för byggande av bostäder åt arbetstagare till rimliga hyror.
Vad slutligen beträffar metoder för rekommendationens tillämpning uppräknas
i instrumentet en rad faktorer, som bör beaktas: bostadsbehovet för
arbetskraft anställd i eller erforderlig för industrier eller områden av stor
nationell betydelse, särskilt i utvecklingsländerna; familjemedlemmarnas
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 är 1962
antal, ålder och kön; familjebandens natur; samt fysiskt handikappades,
ensamboendes, åldringars och migrerande arbetstagares särskilda problem.
I utvecklingsländerna bör man ägna särskild uppmärksamhet åt hjälpprogram
i stor skala för uppförande med eget arbete av provisoriska bostäder,
något som erbjuder en utväg att förbättra bostadsförhållandena särskilt på
landsbygden. Ett flertal åtgärder föreslås för att stimulera bostadsbyggande
genom eget arbete.
Rekommendationen blev vid omröstning i konferensens plenum enhälligt
antagen.
Yttranden
Yttranden har inhämtats från bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i
Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och delegationen för
det internationella socialpolitiska samarbetet.
Bostadsstyrelsen ställer frågan, huruvida rekommendationen innehåller
någonting som innebär en principiell avvikelse från utformningen av svensk
bostadspolitik och därför kunde motivera en omprövning av denna i något
visst hänseende nu eller framdeles. Styrelsen finner, att så icke är fallet.
Det ligger i sakens natur, säger styrelsen vidare, att rekommendationen
måste vara mycket allmänt hållen för att bli tillämplig under varierande
nationella förutsättningar. Den moderna bostadspolitiska grundsyn som bär
upp rekommendationen sammanfaller i allt väsentligt med den som i Sverige
redan har vunnit praktisk tillämpning.
Byggnadsstyrelsen finner, att såvitt avser ekonomiska åtgärder för främjandet
av bostadsförsörjningen rekommendationens allmänna syfte rymmes
inom den i Sverige av stat och kommun bedrivna bostadspolitiken. De åtgärder
som från näringslivets sida i vissa fall vidtages för att bereda bostäder
åt de anställda synes också i stort sett sammanfalla med rekommendationens
syfte. I fortsättningen anför styrelsen i huvudsak följande.
Utöver de rent bostadspolitiska instrumenten har det allmänna sedan
länge även andra medel att juridiskt, administrativt och tekniskt verka för
att bostadsbyggandet blir kvalitativt godtagbart och lämpligt lokaliserat.
Dessa medel utgöres främst av byggnadslagstiftningen — bl. a. tillämpad
genom bebyggelseplaneringen — och till byggnadslagstiftningen sidogränsande
författningar, exempelvis sådana som berör hälsovård, arbetarskydd
och brandskydd. Genom detta komplex av författningar åsyftas att skapa
såväl funktionsdugliga samhällen som ett miljömässigt och tekniskt riktigt
byggande. Ansvaret för att de intentioner och syften som kommit till uttryck
i dessa författningar så långt som möjligt förverkligas faller närmast
på kommunerna.
Ä ena sidan ankommer det på kommunerna att genom utredningar och
bedömningar av långsiktig och översiktlig art (regionplaner och generalplaner)
klarlägga den sannolika utvecklingen inom bl. a. ortens näringsliv och
därmed skapa underlag för uppskattning av bostadsproduktionens erforderliga
storlek, fördelning på hus- och lägenhetstyper, lokalisering och utrustning
med kollektiv service. Å andra sidan har kommunerna att genom
9
Knngl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
detaljplanering för bebyggelsen (stadsplan, byggnadsplan) se till att mark
blir tillgänglig för bostadsbebyggelse i takt med näringslivets tillväxt, något
som i sin tur ofta förutsätter en aktiv markpolitik från kommunernas sida.
Den kommunala byggnadsnämnden har tillsyn över bebyggelsens projektering
och utförande och bevakar därvid att rimliga och författningsmässigt
underbyggda krav i fråga om bostadsbebyggelsens kvalitet och utrustning
tillgodoses.
Mot bakgrunden av det anförda liar styrelsen kommit till den slutsatsen,
att i varje fall från de synpunkter styrelsen har att företräda beträffande bebyggelseplanering
och byggnadsväsende rekommendationen icke torde behöva
föranleda några särskilda åtgärder från statsmakternas sida.
Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om ett till delegationen avgivet
yttrande rörande rekommendationen, då denna ännu befann sig på förslagsstadiet.
I detta yttrande framförde föreningen erinringar gentemot avsnitt
IV, punkt 4, av rekommendationens allmänna principer, under förmälan att
det vore olämpligt att hindra arbetsgivarna från möjligheterna att tillhandahålla
bostäder åt arbetstagarna, eftersom en sådan insats från arbetsgivarnas
sida i många fall kunde vara den snabbaste och effektivaste vägen att
lösa ett bostadsproblem. Vidare uttalade föreningen, att den punkt i de allmänna
principerna, vari rekommenderades stöd för kooperativt bostadsbyggande
(avsnitt V, punkt 14), helt borde slopas, eftersom ett sådant stöd
skulle innebära ett underkännande av principen om fri konkurrens på lika
villkor för alla företagsformer. Föreningen vidhåller sin uppfattning och
hemställer, att ifrågavarande punkter i rekommendationen icke måtte föranleda
någon åtgärd från myndigheternas sida.
Landsorganisationen, som låtit inhämta yttrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet,
biträder ett av förbundet gjort uttalande, att för Sveriges
vidkommande behov icke föreligger av lagstiftning eller andra åtgärder
i anledning av rekommendationen.
Det må dessutom nämnas att byggnadsarbetareförbundet understrukit
rekommendationens betydelse för utvecklingsländerna.
Arbetsmarknadsstyrelsen har intet att erinra mot rekommendationen,
och TCO finner densamma icke för närvarande påkalla några åtgärder från
statsmakternas sida.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet hävdar,
att de juridiska, administrativa och tekniska förutsättningarna förefinnes
i vårt land för att tillgodose kravet på cn standardmässigt tillfredsställande
bostadsbebyggelse, däri inbegripet det bostadsbehov för arbetstagare som
rekommendationen behandlar. Något behov av ett speciellt system för handläggning
av frågor rörande arbetstagarnas bostäder föreligger över huvud
icke i Sverige. Mot ett sådant system talar även den här i landet allmänt intagna
ståndpunkten att man — till skillnad från vad som är fallet i många
andra länder — bör undvika att bygga s. k. kategorihus.
Under sådana förhållanden och då såsom bostadsstyrelsen framhållit rekommendationen
icke synes innehålla några uttalanden, som motiverar en
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
omprövning av den svenska bostadspolitiken nu eller framdeles, hemställer
delegationen, att rekommendationen icke måtte föranleda någon åtgärd från
svensk sida.
Departementschefen
Den vid Internationella arbetsorganisationens konferens år 1961 antagna
konventionen angående revision av slutartiklar är
ett dokument av uteslutande formell natur. Genom konventionen befrias
Internationella arbetsbyråns styrelse från en uppgift som ålagts styrelsen
i vissa äldre konventioner, nämligen att med bestämda tidsmellanrum inför
konferensen framlägga redogörelser för konventionernas tillämpning i
och för beslut om eventuell revision. I stället får styrelsen enligt den nu
ifrågavarande konventionens avfattning möjlighet att själv bedöma, när den
finner tidpunkten vara inne att framlägga sådana redogörelser. Detta innebär
utan tvekan en rationalisering av såväl styrelsens som Internationella
arbetskonferensens arbete och därmed även en lättnad för medlemsstaternas
regeringar. Någon minskning i konferensens möjligheter att kontrollera
konventionernas faktiska efterlevnad behöver icke befaras genom antagandet
av konventionen om revision av slutartiklar. Under sådana förhållanden
tillstyrker jag i likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet, att konventionen ratificeras av Sverige.
Vad härefter beträffar rekommendationen angående arbetstagarnas
bostadsförsörjning bör det framhållas, att
bostadsproblemen och förutsättningarna för deras lösning uppenbarligen är
vitt skilda inom olika delar av världen. Det utbyte av erfarenheter som kunnat
komma till stånd genom bostadsfrågans upptagande på dagordningen
för Internationella arbetskonferensen har givetvis haft sitt värde, kanske
särskilt för de s. k. utvecklingsländerna. Ett internationellt ställningstagande
med anspråk på att kunna vara vägledande och giltigt i ett större antal länder
måste emellertid med hänsyn till de olikartade förhållandena få en ganska
begränsad betydelse för lösningen av bostadsfrågan, framför allt inom
mera industrialiserade länder, som redan har en relativt väl utvecklad bostadspolitik.
I Sverige finns icke några särskilda samhälleliga bostadspolitiska åtgärder
för arbetstagare. De bostadspolitiska åtgärderna är i princip lika för
alla medborgare. Det förhållandet att vissa stödformer innefattar en behovsprövning
enligt objektiva normer eller att vissa speciella bostadsproblem för
arbetstagare kan behandlas inom ramen för de åtgärder, som större företagare
vidtar för att främja bostadsförsörjningen för sina anställda, rubbar
inte detta faktum.
Av dessa skäl och under hänvisning till att rekommendationen, såsom
bostad sstyrelsen framhåller, inte torde innehålla någonting, som kan motivera
en omprövning av den svenska bostadspolitiken, anser jag att rekom
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
mendationen angående arbetstagarnas bostadsförsörjning ej bör föranleda
någon åtgärd från svensk sida.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna, att Sverige ansluter sig till en vid Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1961
vid dess fyrtiofemte sammanträde antagen konvention (nr
116) angående revision av slutartiklar,
dels ock uttala, att en vid sammanträdet antagen rekommendation
(nr 115) angående arbetstagarnas bostadsförsörjning
ej skall föranleda någon åtgärd från svensk sida.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
lan Lagergren
2f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 15
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
Bilaga A
(Översättning)
Convention (No. 116) conceming the
partial revision of the Conventions
adopted by the General Conference of
the International Labour Organisation
åt its first thirty-two sessions for the
purpose of standardising the provisions
regarding the preparation of reports
by the Governing Body of the International
Labour Office on the working
of Conventions
The General Conference of the International
Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the
International Labour Office, and
having niet in its Forty-fifth Session
on 7 June 1961, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to the partial revision of the
Conventions adopted by the General
Conference of the International
Labour Organisation åt its first
thirty-two sessions for the purpose
of standardising the provisions
regarding the preparation of
reports by the Governing Body of
the International Labour Office on
the working of Conventions, and
Considering that these proposals
must take the form of an international
Convention,
adopts this twenty-sixth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-one the following Convention,
which may be cited as the
Final Artides Revision Convention,
1961:
Konvention (nr 116) angående partiell
revision av de konventioner, som antagits
av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens vid dess
trettiotvå första sammanträden, i syfte
att förenhetliga bestämmelserna rörande
den Internationella arbetsbyråns
styrelse åvilande skyldigheten att utarbeta
redogörelser för tillämpningen
av konventioner
Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den
7 juni 1961 till sitt fyrtiofemte sammanträde,
och beslutat antaga vissa förslag
angående partiell revision av de
konventioner, som antagits av Internationella
arbetsorganisationens
allmänna konferens vid dess trettiotvå
första sammanträden, i syfte
att förenhetliga bestämmelserna
rörande den Internationella arbetsbyråns
styrelse åvilande skyldigheten
att utarbeta redogörelser för
tillämpningen av konventioner,
samt funnit, att dessa förslag
skola taga form av en konvention,
antager denna den tjugusjätte dagen
i juni månad år nittonhundrasextioett
följande konvention, som må benämnas
konvention angående revision
av slutartiklar, 1961.
Article 1
In the texts of the Conventions
adopted by the International Labour
Conference in the course of its first
Artikel 1
I texten till de konventioner, som
antagits av Internationella arbetskonferensen
under loppet av dess
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
13
thirty-two sessions, the Final Artide
providing for the presentation by the
Governing Body of the International
Labour Office to the General Conference
of a report on the working
of the Convention shall be oinitted
and the following article shall be
subslituted for it:
“Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body
of the International Labour Office
shall present to the General Conference
a report on the working of
this Convention and shall examine
the desirability of placing on the
agenda of the Conference the
queslion of its revision in whole
or in part.”
Article 2
Any Member of the Organisation
which, after the date of the coming
into force of this Convention, communicates
to the Director-General of
the International Labour Office its
formal ratification of any Convention
adopted by the Conference in the
course of its first thirty-two sessions
shall be deemed to have ratified that
Convention as modified by this Convention.
Article 3
Two copies of this Convention shall
be authenlicated by the signature of
the President of the Conference and
of the Director-General of the International
Labour Office. Of these
copies one shall be deposited in the
archives of the International Labour
Office and the other shall be communicated
to the Secretary-General
of the United Nations for registration
in accordance with article 102
of the Charter of the United Nations.
The Director-General shall communicate
a certified copy of this Convention
to each of the Members of
the International Labour Organisation.
Article 4
1. The formal ratifications of this
Convention shall be communicated to
trettiotvå första sammanträden, skall
den artikel som föreskriver, att Internationella
arbetsbyråns styrelse
skall förelägga den allmänna konferensen
en redogörelse för konventionens
tillämpning, upphävas och ersättas
med följande artikel:
»Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt,
skall styrelsen förelägga den
allmänna konferensen en redogörelse
för konventionens tillämpning
och taga under övervägande,
huruvida anledning föreligger att
på konferensens dagordning uppföra
frågan om dess revision helt
eller delvis.»
Artikel 2
Varje medlem av organisationen,
som efter dagen för ikraftträdandet
av denna konvention, till Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
insänder sin formella ratifikation av
en av konferensen under loppet av
dess trettiotvå första sammanträden
antagen konvention skall anses hava
ratificerat nämnda konvention
med de i förevarande konvention angivna
ändringarna.
Artikel 3
Två exemplar av denna konvention
skola undertecknas av konferensens
ordförande och av Internationella arbetsbyråns
generaldirektör och skola
därmed vara autentiska. Av dessa
exemplar skall det ena deponeras i
Internationella arbetsbyråns arkiv
och det andra tillställas Förenta Nationernas
generalsekreterare för registrering
i enlighet med artikel 102
av Förenta Nationernas stadga. Generaldirektören
har att tillställa envar
av Internationella arbetsorganisationens
medlemmar bestyrkt avskrift
av denna konvention.
Artikel k
1. De formella ratifikationerna av
denna konvention skola översändas
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
ihe Director-General of the International
Labour Office.
2. This Convention sliall conie into
force åt the date on which the ratifications
of two Members of the International
Labour Organisation have
been received by the Director-General.
3. On the coming into force of this
Convention and on the subsequent
receipt of further ratifications of the
Convention, the Director-General of
the International Labour Office shall
so notify all the Members of the International
Labour Organisation and
the Secretary-General of the United
Nations.
4. Each Member of the Organisation
which ratifies this Convention
thereby recognises that the obligation
of the Governing Body under Conventions
adopted by the Conference åt
its first thirty-two sessions to present
to the Conference åt the intervals
prescribed thereby a report on the
working of each Convention and to
examine åt such intervals the desirability
of placing on the agenda of the
Conference the question of the revision
of the Convention in whole or in
part was replaced as from the first
coming into force of this Convention
by the provisions of the modified
article set forth in Artide 1 of this
Convention.
Article 5
Notwithstanding anything contained
in any of the Conventions adopted
by the Conference in the course
of its first thirty-two sessions the
ratification of this Convention by a
Member shall not ipso jure involve
the denunciation of any such Convention,
nor shall the entry into force
of this Convention close any such
Convention to further ratification.
Article 6
1. Should the Conference adopt a
ncw Convention revising this Convention
in whole or in part, then, un
-
till Internationella arbetsbyråns generaldirektör.
2. Denna konvention skall träda i
kraft den dag, då generaldirektören
mottagit ratifikationer av två medlemmar
av Internationella arbetsorganisationen.
3. Då denna konvention trätt i
kraft samt då därefter ytterligare
ratifikationer mottagits, har Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
att därom underrätta envar medlem
av Internationella arbetsorganisationen
samt Förenta Nationernas
generalsekreterare.
4. Varje medlem av organisationen,
som ratificerar denna konvention, erkänner
att från och med den tidpunkt,
då konventionen först trädde
i kraft, de i artikel 1 ovan intagna
ändrade hestämmelserna skola gälla
i stället för den skyldighet, som enligt
av konferensen vid dess trettiotvå
första sammanträden antagna
konventioner åvilar styrelsen att vid
i dessa konventioner föreskrivna tidpunkter
förelägga konferensen en redogörelse
för varje konventions tilllämpning
samt taga under övervägande,
huruvida anledning föreligger
alt på konferensens dagordning uppföra
frågan om dess revision helt eller
delvis.
Artikel 5
Oavsett vilka bestämmelser de av
konferensen under loppet av dess
trettiotvå första sammanträden antagna
konventionerna må innehålla,
skall en medlems ratifikation av denna
konvention icke ipso jure innebära
uppsägning av sådan konvention;
ikraftträdandet av denna konvention
utgör icke heller hinder för
ytterligare ratifikationer av dylika
konventioner.
Artikel 6
1. För det fall att konferensen
skulle antaga en ny konvention, varigenom
förevarande konvention helt
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
less the new Convention otherwise
provides—
(a) the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the denunciation of
this Convention if and when the new
revising Convention shall have come
into force;
(b) as from the date when the new
revising Convention comes into force
this Convention shall cease to be open
to ratification by the Members.
2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual form
and content for those Members which
have ratified it but have not ratified
the revising Convention.
Article 7
The English and French versions
of the Convention are equally authoritative.
eller delvis revideras, skall, såframt
icke den nya konventionen annorlunda
stadgar —
a) medlems ratifikation av den nya
konventionen ipso jure innebära uppsägning
av denna konvention, om och
när den nya reviderade konventionen
trätt i kraft;
b) från den dag, då den nya reviderade
konventionen trätt i kraft,
denna konvention icke längre kunna
ratificeras av medlemmarna.
2. Denna konvention skall under
alla förhållanden förbli i kraft med
avseende på nuvarande form och innehåll
för sådana medlemmar som
ratificerat densamma men icke ratificerat
den reviderade konventionen.
Artikel 7
De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
Bilaga B
(Översättning)
Recommendation (No. 115) concerning
Workers’ Housing
The General Conference of the International
Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
niet in its Forty-fifth Session
on 7 June 1961, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals regarding
workers’ housing which is the fifth
. item on the agenda of the session,
and
Having determined tliat these
proposals shall take the form of a
Recommendation,
adopts this twenty-eighth dayof June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-one the following Recommendation,
which may be cited
as the Workers’ Housing Recommendation,
1961:
Whereas the Constitution of the
International Labour Organisation
provides that the Organisation shall
promote the objects set forth in the
Declaration of Philadelphia, which
recognises the solemn obligation of
the International Labour Organisation
to further among the nations
of the world programmes which will
achieve the provision of adequate
housing; and
Whereas the Universal Declaration
of Human Rights adopted by the General
Assembly of the United Nations
recognises that “everyone has the
right to a standard of living adequate
for the health and well-being of himself
and of his family, including...
housing”; and
Whereas the United Nations and
Rekommendation (nr 115) angående
arbetstagarnas bostadsförsörjning
Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den
7 juni 1961 till sitt fyrtiofemte
sammanträde,
och beslutat antaga vissa förslag
angående arbetstagarnas bostadsförsörjning,
vilken fråga utgör den
femte punkten på sammanträdets
dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,
antager denna den tjuguåttonde dagen
i juni månad år nittonliundrasextioett
följande rekommendation,
vilken må benämnas rekommendation
angående arbetstagarnas bostadsförsörjning,
1961.
Med hänsyn till att Internationella
arbetsorganisationens stadga föreskriver,
att organisationen skall
främja de målsättningar som uppställts
i Philadelphiadeldarationen,
vilken erkänner Internationella arbetsorganisationens
högtidliga förpliktelse,
att bland världens nationer
främja alla åtgärder, som äro ägnade
att förverkliga en tillfredsställande
bostadsstandard,
med hänsyn till att den av Förenta
Nationernas generalförsamling antagna
allmänna förklaringen angående
de mänskliga rättigheterna fastslår,
att »envar har rätt till en levnadsstandard,
som är tillräcklig för
hans egen och hans familjs hälsa och
välbefinnande, däri inbegripet . . .
bostad», och
med hänsyn till att Förenta Natio
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
the International Labour Organisation
have agreed, as set forth in the
Integrated Work Programme of the
United Nations and the Specialised
Agencies in the Field of Housing and
Town and Country Planning, noted
by the Economic and Social Council
and by the Governing Body of the
International Labour Office in 1949,
that the United Nations has an overall
responsibility within the general
field of housing and town and country
planning and the International Labour
Organisation a special concern
for matters relating to workers’ housing;
The
Conference recommends that
each Member should, within the
framework of its general social and
economic policy, give effect to the
following General Principles in such
manner as may be appropriate under
national conditions:
General Principles
I. Scope
1. This Recommendation applies
to the housing of manual and nonmanual
workers, including those who
are self-employed and aged, retired
or physically handicapped persons.
II. Objectives of National Housing
Policy
2. It should be an objective of national
policy to promote, within the
framework of general housing policy,
the construction of housing and related
community facililies with a view
to ensuring that adequate and decent
housing accommodation and a suitable
living environment are made
available to all workers and their families.
A degree of priority should
be accorded to those whose needs are
most urgent.
3. Attention should also be given
to the upkeep, improvement and mo
-
nerna och Internationella arbetsorganisationen
enats om att Förenta Nationerna
— i enlighet med Förenta
Nationernas och fackorganens samordnade
arbetsprogram för bostadsbyggande
och samhällsplanering, vilket
år 1949 meddelats ekonomiska
och sociala rådet samt Internationella
arbetsbyråns styrelse för kännedom
— har ett allmänt ansvar för
bostadsbyggande samt stads- och
landsbygdsplanering samt att Internationella
arbetsorganisationen har
ett speciellt intresse såvitt avser arbetslagarnas
bostadsförsörjning,
förordar konferensen, att varje
medlemsstat inom ramen för sin allmänna
sociala och ekonomiska politik
och på det sätt som med hänsyn
till nationella förhållanden må vara
lämpligt, tillämpar följande allmänna
principer.
Allmänna principer
I. Tillämpningsområde
1. Denna rekommendation äger
tillämpning på bostäder för arbetstagare
med såväl manuellt som ickemanuellt
arbete, däri inbegripna
självständiga företagare och åldringar,
pensionärer samt fysiskt handikappade.
II. Den nationella bostadspolitikens
mål
2. Den nationella politiken bör syfta
till att inom ramen för den allmänna
bostadspolitiken främja uppförandet
av bostäder och därtill hörande
kollektiva anordningar, så att
tillfredsställande och lämpliga bostäder
i godtagbar miljö kunna ställas
till alla arbetstagares och deras
familjers förfogande. Ett visst företräde
bör beredas dem vilkas behov
av bostäder är mest trängande.
3. Därjämte bör tillses att redan
befintliga bostadsfastigheter och där
-
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
dernisation of existing housing and
related community facilities.
4. The aim should be that adequate
and decent housing accommodation
should not cost the worker inore than
a reasonable proportion of income,
whether by way of rent for, or by
way of payments towards the purchase
of, such accommodation.
5. Workers’ housing programmes
should provide adequate scope for
private, co-operative and public
enterprise in house building.
6. In view of the fact that programmes
of large-scale permanent
housing construction may compete
directly with programmes for economic
growth and development—since
scarce skilled and semi-skilled labour
or scarce material resources may be
needed for housing as well as för
other types of production required
for the expansion of production capacity—housing
policy should be coordinated
with general social and
economic policy, so that workers’
housing may be given a degree of
priority which takes into account
both the need therefor and the requirements
of balanced economic
development.
7. Each family should have a separate,
self-contained dwelling, if it
so desires.
III. The Responsibility of Public
Authorities
8. (1) The competent national authorities,
having due regard to the
constitutional structure of the country
concerned, should set up a central
body with which should be associated
all public authorities having some
responsibility relating to housing.
till hörande kollektiva anordningar
underhållas, förbättras och moderniseras.
4. Som mål bör uppställas att en
tillfredsställande och lämplig bostad
icke bör taga i anspråk mer än en
rimlig andel av arbetstagarens inkomst,
vare sig i form av hyra eller
av utgifter för sådan bostads förvärvande.
5. Program avseende bostadsbyggande
för arbetstagare böra lämna
tillräckligt utrymme för initiativ
från såväl enskilda som kooperativa
och allmänna bostadsbyggnadsföretag.
6. Med beaktande av det förhållandet
att program för ett omfattande
permanent bostadsbyggande kan
komma att direkt konkurrera med
program för ekonomiskt framåtskridande
och utveckling — emedan
förefintliga knappa tillgångar på yrkes-
och tempoarbetare (eller motsvarande
arbetskraft) eller material
kunna behöva tagas i anspråk såväl
för bostadsbyggande som för framställning
av andra för en vidgad produktionskapacitet
erforderliga nyttigheter
— bör bostadspolitiken samordnas
med den allmänna sociala
och ekonomiska politiken, så att byggandet
av bostäder för arbetstagare
kommer i åtnjutande av en viss prioritet,
som tar hänsyn både till behovet
av sådana bostäder och till kraven
på en balanserad ekonomisk utveckling.
7. Varje familj bör, om den så
önskar, ha en egen avskild lägenhet.
III. Uppgifter som ankomma på
myndigheterna
8. 1) Vederbörande nationella myndigheter
höra med beaktande av landets
konstitutionella struktur upprätta
ett centralt organ, till vilket alla
myndigheter med uppgifter inom bostadsbyggandets
område böra anknytas.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
(2) The responsibililies of Ihe central
body should include—
(a) studying and assessing the
needs for workers’ housing and
related community facilities; and
(b) formulating workers’ housing
programmes, such programmes to
include measures for slum clearance
and the rehousing of occupiers of
slum dwellings.
(3) Representative employers’ and
workers’ organisations, as well as
other organisations concerned, should
be associated in the work of the
central body.
9. National housing programmes
should aim åt ensuring, consistently
with other national goals and within
limits set by housing and related
needs, that all private and public
resources which can be made available
for the purpose are co-ordinated
and utilised för the construction of
workers’ housing and related community
facilities.
10. Where a substantial permanent
increase of house-building capacity
is required in order to meet national
needs for workers’ housing on a continuing
basis, economic development
programmes should include, consistently
with other national goals,
measures to provide in the long run
the skilled manpower, materials
equipment and finance required for
house building.
11. Public authorities should, to
the extent required and as far as
practicable, assume responsibility
either for providing directly or for
stimulating the provision of workers’
housing on a rental or home-ownership
basis.
2) Det centrala organet bör ha til]
uppgift bl. a. att
a) undersöka och fastställa behovet
av bostäder för arbetstagare och
därtill hörande kollektiva anordningar;
och
b) utforma program för bostadsbyggande
för arbetstagare, innefattande
åtgärder för sanering och anskaffande
av nya bostäder åt innehavare
av slumbostäder.
3) Representativa arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer ävensom
andra berörda sammanslutningar böra
deltaga i det centrala organets
verksamhet.
9. Med beaktande av andra nationella
målsättningar och inom de
gränser som uppställas av behovet av
bostäder och därtill hörande anordningar,
bör syftet med nationella bostadsbyggnadsprogram
vara att tillse
att alla såväl enskilda som allmänna
resurser, vilka kunna ställas till förfogande
för ändamålet, samordnas
och utnyttjas för uppförandet av bostäder
för arbetstagare och därtill
hörande kollektiva anordningar.
10. Där en avsevärd varaktig ökning
av bostadsbyggandets kapacitet
kräves för att tillfredsställa det nationella
behovet av bostäder för arbetstagare
på längre sikt, böra program
för ekonomisk utveckling, med
beaktande av andra nationella målsättningar,
innefatta åtgärder för att
bostadsbyggandets behov av yrkesutbildad
arbetskraft, material, utrustning
och finansiella medel på lång
sikt skall kunna tillgodoses.
11. Myndigheterna böra, i den utsträckning
det är erforderligt och genomförbart,
åtaga sig ansvaret för
arbetstagarnas bostadsförsörjning,
antingen genom att direkt tillhandahålla
bostäder eller genom att stimulera
byggandet av hyresbostäder eller
egnahem.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
IV. Housing Provided by Employers
12. (1) Employers should recognise
the importance to them of the provision
of housing for their workers
on an equitable basis by public
agencies or by autonomous private
agencies, such as co-operative and
other housing associations, separate
from the employers’ enterprises.
(2) It should be recognised that it
is generally not desirable that employers
should provide housing for
their workers directly, witli the
exception of cases in which circumslances
necessitate that employers
provide housing for their workers, as,
för instance, when an undertaking is
located åt a long distance from
normal centres of population, or
where the nature of the employment
rcquires that the worker should be
available åt short notice.
(3) In cases where housing is provided
by the employer—
(a) the fundamental human rights
of the workers, in particular freedom
of association, should be recognised;
(b) national law and custom
should be fully respected in terminaling
the lcase or occupancy of such
housing on termination of the
workers’ contracts of employment;
and
(c) rents charged should be in
conformity with the principle set out
in Paragraph 4 above, and in any
case should not include a speculative
profit.
(4) The provision by employers of
accommodation and communal services
in payment for work should be
prohibited or regulated to the extent
necessary to protect the interests of
the workers.
IV. Bostäder som tillhandahållas av
arbetsgivarna
12. 1) Arbetsgivarna böra erkänna
att det är av vikt för dem, att bostäder
åt deras arbetstagare på rimliga
villkor anskaffas av offentliga
organ eller av enskilda självständiga
organisationer, såsom kooperativa
eller andra av företagare oavhängiga
bostadssammanslutningar.
2) Det bör erkännas att det i allmänhet
ej är önskvärt, att arbetsgivarna
direkt upplåta bostäder åt sina
arbetstagare, utom då förhållandena
nödvändiggöra detta, t. ex. om företaget
är beläget långt från normala
befolkningscentra eller om arbetets
natur kräver, att arbetstagaren skall
kunna vara tillgänglig med kort varsel.
3) I fall då bostad upplåtes av arbetsgivaren
a)
böra arbetstagarnas grundläggande
mänskliga rättigheter, särskilt
föreningsfriheten, erkännas;
b) bör nationell lagstiftning och
sedvänja till fullo iakttagas i fråga
om hyres- eller besittningsförhållandets
hävande vid anställningsavtalets
upphörande;
c) bör hyra debiteras i enlighet
med den i punkt 4. här ovan angivna
principen och i varje fall icke innefatta
spekulationsvinst.
4) Det bör vara förbjudet för arbetsgivaren
att tillhandahålla bostad
och kollektiva tjänster som ersättning
för arbete eller också bör sådant
tillhandahållande regleras i den utsträckning
som är erforderlig för att
skydda arbetstagarens intressen.
V. Financing V. Finansiering
13. (1) The competent authorities 13. 1) Vederbörande myndigheter
should take such measures as are böra vidtaga för ett förverkligande
appropriate to ensure the execution av det godtagna programmet rörande
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
of the accepted programmes of
workers’ housing by securing a
regular and continuous provision of
the necessary financial nieans.
(2) For Ihis purpose—
(a) public and private facilities
should be made available for loans åt
moderate rates of interest; and
(b) such facilities should be
supplemented by other suitable
methods of dircct and indirect
financial assistance such as subsidies,
tax concessions, and reduction of
assessments, to appropriate private,
co-operative and public owners of
housing.
14. Governments and employers’
and workers’ organisations should
encourage co-operative and similar
non-profit housing societies.
15. Public authorities should endeavour
to ensure that public and
private facilities for loans on rcasonable
terms are available to workers
who wish to own or to build their
dwrellings, and should take such other
steps as would facilitate home
ownership.
16. National mortgage insurance
systems or public guarantees of private
mortgages should be estahlished
as a means of promoting the building
of wrorkers’ housing in countries
where a sound credit märket exists
and where such systems are considered
appropriate.
17. Appropriate measures should
be taken in accordance with national
practice—
(a) to stimulate saving by individuals,
co-operative societies and
private institutions which c.an be
used to finance workers’ housing;
and
(b) to encourage investment by
individuals, co-operative societies
and private institutions in the construction
of workers’ housing.
bostadsbyggande för arbetstagare erforderliga
åtgärder genom att garantera
att finansiella medel regelbundet
och fortlöpande tillhandahållas.
2) För detta ändamål böra
a) offentliga och enskilda resurser
göras tillgängliga för lån till låg
ränta;
b) dessa resurser kompletteras
med andra lämpliga metoder för direkt
och indirekt finansiellt bistånd,
såsom subventioner, skatteeftergifter
och skattelättnader för bostäder, som
ägas av enskilda personer, kooperativa
företag eller det allmänna och
som uppfylla vissa villkor.
14. Regeringarna samt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer
böra främja kooperativa och liknande
bostadsföreningar utan vinstsyfte.
15. Myndigheterna höra söka tillse
att arbetstagare, som önskar bli ägare
till sin bostad eller uppföra en bostadsfastighet
kan komma i åtnjutande
av offentliga och privata lån
på rimliga villkor; de böra även vidtaga
andra åtgärder, som kunna underlätta
egnahemsförvärv.
16. I länder med en sund kreditmarknad
och där så anses motiverat
bör ett statligt system för hypoteksförsäkring
eller statlig kreditgaranti
införas för att stimulera byggandet
av bostäder för arbetstagare.
17. Lämpliga åtgärder böra i enlighet
med nationell praxis vidtagas
för att
a) stimulera enskilda personer
samt kooperativa sammanslutningar
och privata institutioner till ett sparande,
som kan utnyttjas för finansiering
av arbetstagares bostadsförsörjning;
b)
stimulera enskilda personer
samt kooperativa sammanslutningar
och privata institutioner att göra investeringar
i bostadsbyggande för arbetstagare.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
18. Workers’ housing built with
assistance from public funds should
not become the object of speculation.
VI. Housing Standards
19. As a general principle, the competent
aulhority should, in order to
ensure structural safety and reasonable
levels of decency, hygiene and
comfort, establish minimum housing
standards in the light of local conditions
and take appropriate measures
to enforce these standards.
VII. Measures to Promote Efficiency
in the Building Industry
20. Governments, in association
with employers’ and workers’ organisations,
should promote measures to
achieve the most efficient use of
available resources in the building
and associated industries and, wdiere
necessary, should encourage the development
of new resources.
VIII. House Building and Employment
Stabilisation
21. National housing programmes
should be planned so as to permit a
speeding up of the construction of
workers’ housing and related community
facilities during slack periods.
22. Appropriate measures should
be taken by governments and employers’
and workers’ organisations
to increase the annual output of
■workers’ housing and related facilities
by reducing seasonal unemployment
in the building industry,
subject to the principles referred to
in Paragraph 6 above.
18. För arbetstagare avsedda bostadsbyggnader,
som uppförts med
hjälp av allmänna medel, böra icke
göras till föremål för spekulation.
VI. Bostadsstandard
19. Vederbörande myndighet bör i
syfte att garantera säkerhet i konstruktionen
samt en rimlig standard
i fråga om utseende, hygien och bekvämlighet
fastställa miniminormer
för bostäderna med beaktande av de
lokala förhållandena samt vidtaga
lämpliga åtgärder för dessa normers
tillämpning.
VII. Åtgärder för att öka effektiviteten
inom byggnadsindustrien
20. Regeringarna böra i samverkan
med arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer främja åtgärder
för att så effektivt som möjligt
utnyttja tillgängliga resurser inom
byggnads- och därmed sammanhängande
industrier och böra, där så är
erforderligt, stimulera utvecklingen
av nya resurser.
VIII. Bostadsbyggande och stabilise
ring
av sysselsättningen
21. Nationella bostadsbyggnadsprogram
böra utformas på sådant sätt,
att de under en konjunkturnedgång
möjliggöra en snabbare utveckling
av bostadsbyggandet för arbetstagare
och därtill hörande kollektiva anordningar.
22. Regeringarna samt arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer
böra vidtaga lämpliga åtgärder
för att öka den årliga produktionen
av bostäder för arbetstagare och därtill
hörande anordningar genom att
nedbringa säsongarbetslöshet inom
byggnadsindustrien, med beaktande
av de i punkt 6. ovan angivna principerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
23
IX. Town, Country and Regional
Planning
23. The development and execution
of workers’ housing programmes
should conform to sound town,
country and regional planning practice.
24. (1) Public authorities should
take all appropriate steps to prevent
land speculation.
(2) Public authorities should—
(a) have the power to acquire land
åt a fair price for workers’ housing
and related community facilities;
and
(b) create land reserves in appropriate
situations in order to facilitate
advance planning of such housing
and facilities.
(3) Such land should be made
available for workers’ housing and
related community facilities åt a fair
price.
X. Application of General
Principles
25. In applying the General Principles
set forth in this Recommendation,
each Member of the International
Labour Organisation and
the employers’ and workers’ organisations
concerned should be guided,
to the extent possible and desirable,
by the accompanying Suggestions
concerning Methods of Application
of the Recommendation.
Suggestions concerning Methods of
Application
I. General Considerations
1. Workers’ housing programmes
adopted and pursued in accordance
with Paragraph 8 of the General
Principles should be such as to lead
to maximum improvement in workers’
housing conditions as quickly as
relevant considerations — such as
available national resources, state of
economic development, technology
and priorities competing with housing
— permit.
IX. Samhällsplanering och regional
planering
23. Program avseende bostadsbyggande
för arbetstagare böra utformas
och genomföras i enlighet med sunda
principer rörande samhällsplanering
och regional planering.
24. 1) Myndigheterna böra vidtaga
alla erforderliga åtgärder till förhindrande
av markspekulation.
2) Myndigheterna böra
a) äga befogenhet att förvärva
mark till rimligt pris för byggande
av bostäder för arbetstagare och därtill
hörande kollektiva anordningar;
b) skapa lämpligt belägna markreserver
i syfte att underlätta förhandsplanering
av sådana bostäder
och anordningar.
3) Sådan mark bör till rimligt pris
ställas till förfogande för byggande
av bostäder för arbetstagare och därtill
hörande kollektiva anordningar.
X. Tillämpning av de allmänna principerna
25.
Vid tillämpningen av de i denna
rekommendation framlagda allmänna
principerna bör varje medlem
av Internationella arbetsorganisationen
ävensom berörda arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationer, i den
mån detta är möjligt och önskvärt,
följa nedan intagna förslag rörande
metoder för rekommendationens tilllämpning.
Förslag rörande tillämpningsmetoder
I. Allmänna synpunkter
1. De i enlighet med punkt 8. av
de allmänna principerna antagna och
fullföljda programmen rörande bostadsbyggande
för arbetstagare böra
utformas på sådant sätt, att de leda
till största möjliga förbättring i arbetstagarnas
bostadsförhållanden, så
snabbt hithörande omständigheter
— såsom tillgängliga nationella resurser,
den ekonomiska utvecklingens
nivå, de tekniska förutsättning
-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
2. Special consideration should be
given in national housing programmes,
particularly in developing
countries, to the housing needs of
workers employed in, or required by,
industries or regions which are of
great national importance.
3. In establishing and carrying out
workers’ housing programmes, special
attention should be given åt the
local level to—
(a) the size and age and sex composition
of the worker’s family;
(b) the relationship of the persons
within the family; and
(c) the particular circumstances
of physically handicapped persons,
persons living on their own and aged
persons.
4. Measures should be taken, where
appropriate, to achieve a more effective
utilisation of the existing supply
of rental housing by encouraging an
exchange of occupancies in accordance
with housing needs, arising for
example from size of family or place
of work.
5. The competent authorities
should give special attention to the
particular problem of housing migrant
workers and, where appropriate,
their families, with a view to
achieving as rapidly as possible
equality of treatment between migrant
workers and national workers
in this respect.
6. The collection and analysis of
comprehensive building and population
statistics as well as the undertaking
of sociological studies should
be encouraged as essential elements
in the formulation and execution of
longterm housing programmes.
II. Housing Standards
7. The housing standards referred
to in Paragraph 19 of the General
Principles should reläte in particular
lo—
(a) the minimum space per person
arna samt andra trängande, med bostadsbyggandet
konkurrerande arbetsföretag
— det medgiva.
2. Nationella bostadsprogram böra,
framför allt i länder som befinna
sig under utveckling, särskilt beakta
bostadsbehovet för arbetskraft anställd
i eller erforderlig för industrier
eller områden av stor nationell betydelse.
3. Vid fastställandet och genomförandet
av bostadsprogram för arbetstagare
bör på det lokala planet särskilt
uppmärksammas
a) familjemedlemmarnas antal, ålder
och kön;
b) familjebandens natur;
c) fysiskt handikappades, ensamboendes
och åldringars särskilda förhållanden.
4. Åtgärder böra, där så är lämpligt,
vidtagas för att uppnå ett effektivare
utnyttjande av det befintliga
beståndet av hyresbostäder genom
att främja byten av hyresgäster
allt efter uppkommande behov med
hänsyn till familjens storlek eller arbetsplatsens
belägenhet.
5. Vederbörande myndigheter böra
särskilt uppmärksamma de speciella
problem som äro förknippade med
en lösning av bostadsfrågan för migrerande
arbetstagare och deras eventuella
familjer i syfte att så snart
som möjligt genomföra lika behandling
mellan migrerande och landets
egna arbetstagare i detta avseende.
6. Insamling och analys av omfattande
byggnads- och befolkningsstatistiska
uppgifter böra tillika med
sociologiska undersökningar främjas
såsom väsentliga element i utformningen
och genomförandet av bostadsprogram
på lång sikt.
II. Bostadsstandard
7. Den i punkt 19. av de allmänna
principerna angivna bostadsstandarden
bör särskilt ha avseende på
a) det minsta utrymme, varöver
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
25
or per family as expressed in terms
of one or more of the following, due
regard being had to the need för
rooms of reasonable dimensions and
proportions:
(i) floor area;
(ii) cubic volume; or
(iii) size and number of rooms;
(b) the supply of safe water in the
workers’ dwelling in such ample
quantities as to provide for all personal
and household uses;
(c) adequate sewage and garbage
disposal systems;
(d) appropriate protection against
heat, cold, damp, noise, fire, and
disease-carrying animals, and, in
particular, insects;
(e) adequate sanitary and washing
facilities, ventilation, cooking and
storage facilities and natural and
artificial lighting;
(f) a minimum degree of privacy
both—
(i) as between individual persons
within the household; and
(ii) for the members of the household
against undue disturbance by
external factors; and
(g) suitable separation of rooms
devoted to living purposes from
quarters for animals.
8. Where housing accommodation
for single workers or workers separated
from their families is collective,
the competent authority should
establish housing standards providing,
as a minimum, for—
(a) a separate bed for each worker;
(b) separate accommodation of the
sexes;
(c) adequate supply of safe water;
(d) adequate drainage and sanitary
conveniences;
(e) adequate ventilation and,
where appropriate, heating; and
(f) common dining rooms, cantecns,
rest and recreation rooms and
health facilities, where not otherwise
available in the community.
varje person eller varje familj bör
förfoga, uttryckt i en eller flera av
följande faktorer, med beaktande av
att rummen böra ha rimliga dimensioner
och proportioner
i) golvyta;
ii) volym; eller
iii) rummens storlek och antal;
b) tillgång till rent vatten inom
arbetstagarens bostad i tillräcklig
mängd för att tillgodose alla personliga
och med hushållet sammanhängande
behov;
c) tillfredsställande avloppssystem
och sopförvaring;
d) erforderligt skydd mot värme,
kyla, fukt, buller, eld och smittbärande
djur, särskilt insekter;
e) tillfredsställande sanitära installationer,
ventilation, kokmöjligheter,
förvaringsutrymmen samt naturlig
och artificiell belysning;
f) tillgodoseende av ett minimikrav
på avskildhet
i) mellan individerna i hushållet;
ii) för hushållets medlemmar gentemot
otillbörliga störningar utifrån;
samt
g) tillfredsställande avskildhet
mellan rum för bostadsändamål och
utrymmen avsedda för djur.
8. När ensamstående arbetstagare
eller arbetstagare, som äro skilda
från sina familjer, inlogeras i grupp,
bör vederbörande myndighet fastställa
bostadsnormer, vilka såsom ett
minimikrav angiva att bostaden skall
vara försedd med
a) en separat säng för varje arbetstagare;
b)
separata utrymmen för vartdera
könet;
c) tillfredsställande tillgång till
rent vatten;
d) tillfredsställande avlopps- och
sanitetsanordningar;
e) tillfredsställande ventilation och
där så kräves uppvärmning; samt
f) gemensamma matsalar, marketenterier,
vilo- och rekreationslokaler
ävensom anordningar för hälsooch
sjukvård, där sådana icke annorledes
stå till buds i samhället.
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1962
9. Workers’ housing standards
should be revised from time lo time
to take account of social, economic
and technical development and increases
of real income per head.
10. In general, and in localities
where employment opportunities are
not of a temporary character, workers’
housing and related community
facilities should be of durable conslruction.
11. The aim should be to construct
workers’ housing and related community
facilities in the most suitable
materials available, having regard to
local conditions, such as liability to
earthquakes.
III. Special Schemes
12. In the developing countries
special consideration should be given,
as an interim measure pending development
of a skilled labour force and
of a building industry, to schemes
such as large-scale aided self-help
schemes for short-life housing, which
offer one means for improvement in
housing conditions, particularly in
rural areas. Simultaneously, steps
should be taken in these countries
for the training of unemployed and
unskilled workers for the building
industry, thereby increasing the capacity
för building permanent dwellings.
13. All appropriate measures
should be taken by governments
employers and employers’ and workers’
organisations to assist home
ownership by workers and, where
desirable, self-help housing schemes.
Such measures might include, for
example—
(a) the provision of technical services,
such as architectural assistance
and, where necessary, competent
supervision of the work;
(b) research into housing and
9. Normerna för bostadsstandarden
böra revideras från tid till annan
med beaktande av den sociala, ekonomiska
och tekniska utvecklingen
samt ökningen av realinkomsten per
capita.
10. Såsom allmän princip och särskilt
i områden, där sysselsättningsmöjligheterna
ej äro av tillfällig art
bör gälla, att bostäder för arbetstagare
och därtill hörande kollektiva
anordningar böra vara av permanent
natur.
11. Målet bör vara att uppföra bostäder
för arbetstagare och därtill
hörande kollektiva anordningar av
det mest lämpliga material som står
till buds, varvid lokala förhållanden,
exempelvis risk för jordbävningar,
böra beaktas.
III. Särskilda program
12. I länder som befinna sig under
utveckling bör man såsom en åtgärd
av övergångsnatur i avbidan på att
yrkeskunnig arbetskraft utbildas och
en byggnadsindustri utvecklas ägna
särskild uppmärksamhet åt bl. a.
hjälpprogram i stor skala för uppförande
med eget arbete av provisoriska
bostäder, något som erbjuder
en utväg att förbättra bostadsförhållandena,
särskilt på landsbygden.
Samtidigt böra i dessa länder åtgärder
vidtagas för att utbilda arbetslösa
och grovarbetare till byggnadsarbetare,
varigenom kapaciteten för
uppförande av permanenta bostäder
ökas.
13. Lämpliga åtgärder böra vidtagas
av regeringarna samt av arbetsgivarnas
och arbetarnas organisationer
för att hjälpa arbetstagarna att
anskaffa egnahem samt för att, där
så är önskvärt, stimulera bostadsbyggande
genom eget arbete. Sådana
åtgärder kunna omfatta bl. a.
a) tillhandahållandet av teknisk
handledning, såsom arkitekthjälp,
och om så är erforderligt kompetent
arbetsledning;
b) forskning i bostads- och bygg
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
27
building matters and publication and
dissemination of manuals and simple,
illustrated pamphlets containing information
on such matters as housing
design, housing standards, and building
techniques and materials;
(c) training in simple building
techniques for self-help housing;
(d) the sale or hire of equipment,
materials or tools åt less than cost;
(e) reduced interest rates and
similar concessions, such as direct
financial subsidies towards the initial
capital outlay, the sale of land åt less
than developed cost and long leases
of land åt nominal rents.
14. All appropriate measures
should be taken, where necessary, to
give families information concerning
the maintenance and rational use of
facilities in the home.
IV. Housing Provided by Employers
15. In cases where housing is provided
by the employer the following
provisions should apply unless
equivalent protection of the worker
is ensured, whether by law or by
collective or other binding agreements:
(a)
the employer should be entitled
to repossess the accommodation
within a reasonable time in the event
of termination of the worker’s contract
of employment;
(b) the worker or his family
should be entitled to a reasonable
period of continued occupancy to
enable a satisfaclory alternative
dwelling to be obtained when he
ceases to exercise his employment by
reason of sickness, incapacity, the
consequences of employment injury,
retirement or death;
(c) the worker who, in the event
of termination of his employment, is
nadsfrågor samt publicering och
spridning av handböcker och enkla,
illustrerade broschyrer med upplysningar
om bl. a. byggnadsritningar,
bostadsstandard, byggnadsteknik och
-material;
c) utbildning i sådan enklare byggnadsteknik
som erfordras för att vederbörande
själv skall kunna deltaga
i byggandet;
d) försäljning eller uthyrning av
utrustning, material eller verktyg till
priser, som understiga självkostnaderna;
e)
låga räntesatser och liknande
förmåner, exempelvis direkta kapitalsubventioner
avsedda att täcka en
del av produktionskostnaderna, överlåtelse
av mark till nedsatt pris samt
Utarrendering av mark på lång tid
mot symboliska arrendeavgifter.
14. Lämpliga åtgärder böra, där så
är nödvändigt, vidtagas för att upplysa
familjerna om hur i deras bostad
befintliga installationer skola underhållas
och rationellt utnyttjas.
IV. Bostäder som tillhandahållas av
arbetsgivarna
15. I sådana fall då bostad tillhandahålles
av arbetsgivaren böra följande
regler tillämpas, såvida icke
likvärdigt skydd garanteras arbetstagaren
genom lag, kollektivavtal eller
annat bindande avtal:
a) arbetsgivaren bör, för den händelse
arbetstagarens anställningsavtal
upphör att gälla, vara berättigad att
åter taga bostaden i besittning inom
skälig tid;
b) arbetstagaren eller hans familj
bör äga rätt att kvarsitta i bostaden
under skälig tid för att sätta honom
i stånd att anskaffa en annan tillfredsställande
bostad, när han icke
längre kan uppehålla sin anställning
på grund av sjukdom eller invaliditet
eller till följd av yrkesskada, pensionering
eller dödsfall;
c) arbetstagare som vid anställningens
upphörande är skyldig att
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
obliged to vacate his accommodation,
should be entitled to receive fair
compensation—
(i) för crops which he is growing,
with permission, on land belonging
to the employer; and
(ii) as a general rule, for improvements
enhancing permanently the
amenities of the accommodation,
which are made with the agreement
of the employer, and the value of
which has not yet been written off
through nse.
16. A worker occupying housing
provided by his employer should
maintain the premises in the condition
in which he found them, fair
wear and tear excepted.
17. Persons having social relations
or business, including trade union
business, with a worker occupying
accommodation provided by the employer,
should be entitled to free
access to the house occupied by such
wyorker.
18. The possibility should be examined,
where appropriate, of a
public authority or other institution
or worker-occupants acquiring for a
fair price, ownership of housing
provided by the employer, except in
cases wdiere such housing is within
the operational area of the undertaking.
V. Financing
19. Public authorities should either
finance directly or give financial
assistance to rental housing schemes,
especially for certain groups of workers,
such as heads of newly formed
families, single persons and those
whose mobility is desirable for a
balanced development of the economy.
20. Loans granted to workers in
accordance with Paragraph 15 of the
General Principles should cover all,
or a substantial part of, the initial
cost of the dwrelling unit and should
be repayable over a long period of
time and åt a moderate rate of
interest.
lämna sin bostad, bör äga rätt till
skälig ersättning
i) för vad han med arbetsgivarens
medgivande odlar på dennes mark;
ii) för förbättringar av stadigvarande
natur, som han med arbetsgivarens
medgivande nedlagt på bostaden
och som ännu ej avskrivits
genom nyttjandet.
16. Arbetstagare som innehar av
arbetsgivaren upplåten bostad bör
vidmakthålla bostaden i det skick
vari han mottog den med undantag
för normal förslitning.
17. Personer som underhålla sällskapliga
och affärsmässiga kontakter,
däribland kontakter i fackliga angelägenheter,
med arbetstagare, som
innehar av arbetsgivaren upplåten
bostad, böra äga fritt tillträde till bostaden.
18. I förekommande fall bör man
undersöka möjligheten av att myndighet
eller annan institution eller
vederbörande arbetstagare mot skälig
ersättning må kunna förvärva
äganderätt till en av arbetsgivaren
tillhandahållen bostad, dock ej i sådana
fall då bostaden är belägen inom
företagets driftsområde.
V. Finansiering
19. Myndigheterna böra antingen
direkt finansiera eller subventionera
program för uppförande av hyresbostäder,
särskilt för vissa grupper av
arbetstagare, såsom nybildade familjer,
ogifta och arbetskraft, vars rörlighet
framstår såsom önskvärd med
hänsyn till en balanserad utveckling
av näringslivet.
20. Lån som beviljats arbetstagare
enligt punkt 15. av de allmänna principerna
bör täcka hela eller en väsentlig
del av bostadens produktionskostnad
samt åtnjuta lång amorteringstid
och låg ränta.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
29
21. Provident funds and social
security institutions should be encouraged
to use their reserves available
för long-term investment to provide
facilities for loans for workers’
housing.
22. In the case of loans granted to
workers to promote home ownership,
adequate provision should be
made to protect the worker against
the loss of his financial equity in his
house on account of unemployment,
accident or other factors beyond his
control, and in particular to protcct
his family against the loss of his
financial equity in the event of his
death.
23. Public authorities should render
special financial assistance to
wrorkers who, by reason of inadequate
income or excessively lieavy
outlay in respect of family responsibilities,
are unable to obtain adequate
accommodation.
24. In cases where public aulhorities
provide direct financial assistance
toward home ownership, the
recipient should assume financial
and other responsibilities witli respect
to such housing in so far as his
capacity permits.
25. Public authorities giving financial
assistance to housing programmes
should ensure that tenancy
or ownership of such wrorkers’ houses
should not be refused on grounds of
race, religion, political opinion or
träde union membership.
VI. Measures to Promote Efficiency
in the Building Industry
26. Workers’ housing programmes
should be carricd out on a long-term
basis, and should be spread over the
whole year, in order to obtain the
economies of conlinuous operation.
27. Appropriate measures should
be taken for improving and, where
necessary, expanding facilities for
the training of skilled and semiskilled
workers, supervisory person
-
21. Sparkassor och socialförsäkringsinstitutioner
böra uppmuntras
att för långivning till bostäder åt arbetstagare
använda sina för långsiktiga
investeringar disponibla reserver.
22. Har lån beviljats arbetstagare
för att möjliggöra förvärv av eget
hem, böra lämpliga åtgärder vidtagas
för att skydda arbetstagaren mot förlust
av hans eget i bostaden investerade
kapital på grund av arbetslöshet,
olycksfall eller andra omständigheter,
över vilka han icke kunnat råda,
och särskilt för att skydda hans
familj mot förlust av kapitalet i händelse
av hans bortgång.
23. Myndigheterna böra lämna särskilt
finansiellt bistånd åt arbetstagare,
som på grund av otillräckliga
inkomster eller alltför stor försörjningsbörda,
äro ur stånd att erhålla
tillfredsställande bostad.
24. I sådana fall då myndigheterna
lämna direkt ekonomiskt bistånd för
förvärv av bostad, bör förmånstagaren
ikläda sig ansvar för bostaden i
ekonomiskt och annat hänseende i
den utsträckning detta står i hans
förmåga.
25. Myndigheter som lämna ekonomiskt
bistånd till bostadsbyggnadsprogram
böra tillse, att upplåtelse eller
försäljning av arbetstagares bostäder
icke vägras på sådana grunder
som ras, religion, politisk uppfattning
eller medlemskap i facklig
sammanslutning.
VI. Åtgärder för att öka effektiviteten
inom byggnadsindustrien
26. Bostadsbyggnadsprogram för
arbetstagare böra förverkligas på
lång sikt och spridas ut över hela
året i syfte att uppnå med en fortlöpande
verksamhet förenade besparingar.
27. Lämpliga åtgärder böra vidtagas
för att förbättra och, där så erfordras,
vidga möjligheterna till utbildning
för yrkes- och tempoarbetare
(eller motsvarande arbetskraft),
30
Kungl. Maj. ts proposilion nr 15 ur 1962
nel, contractors and professional
personnel, such as architects and
engineers.
28. Where there is a shortage of
building materials, tools or equipment,
consideration shonld be given
to such measures as giving priority
to the construction of factories producing
these goods, importing equipment
for such factories and increasing
trade in these goods.
29. Having full regard to considerations
of health and safety,
building codes and other regulalions
pertaining to design, materials and
construction tcchniques should be so
formulated as to permit the use of
new building materials and meihods,
including locally available materials
and self-help methods.
30. Special attention should be
given, among other measures, to improved
planning and organisation of
work on the site, to greater standardisation
of materials and simplification
of working methods and to the
application of the results of building
research.
31. Every effort should be made to
eliminate restrictive practices on the
part of contractors, building-material
suppliers and workers in the building
industry.
32. National institutions should be
developed för the purpose of undertaking
research into social, economic
and technical problems of workers’
housing. Where appropriate, use
might be made of such services as
can be made available by the Regional
Housing Centres sponsored or
assisted by the United Nations and
other appropriate inlernational organisations.
33. Every effort should be made to
promote the efficiency of small-scale
building contractors, for example by
placing åt their disposal information
on low-cost materials and methods of
building, by the provision of centralised
facilities for hiring tools and
arbetsledare, entreprenörer samt teknisk
personal såsom arkitekter och
ingenjörer.
28. Där knapphet råder på byggnadsmaterial,
verktyg och utrustning,
bör man överväga sådana åtgärder
som att lämna förtursrätt åt anläggning
av nya fabriker för tillverkning
av dylika förnödenheter, import av
utrustning för sådana fabriker samt
ökning av handeln med sådana varor.
29. Byggnadsanvisningar och andra
föreskrifter rörande ritningar,
byggnadsmaterial och byggnadssätt
böra med vederbörligt beaktande av
hälsa och säkerhet utformas på sådant
sätt, att de lämna rum för utnyttjande
av nya byggnadsmaterial och byggnadsmetoder,
däri inberäknade på ort
och ställe tillgängligt material ävensom
metoder för självhjälp.
30. Särskild uppmärksamhet bör
ägnas bl. a. åt förbättrad planering
och organisation av arbetet på byggnadsplatsen,
åt ökad standardisering
av material och förenkling av arbetsmetoder
samt åt praktisk tillämpning
av byggnadsforskningens resultat.
31. Alla tänkbara åtgärder böra
vidtagas för att avskaffa restriktiv
praxis, som tillämpas av entreprenörer,
leverantörer av byggnadsmaterial
samt arbetare inom byggnadsindustrien.
32. Nationella institutioner böra
inrättas för forskning rörande sociala,
ekonomiska och tekniska problem
i samband med bostäder för arbetstagare.
Där så är lämpligt må de
tjänster utnyttjas som kunna komma
att ställas till förfogande av regionala
bostadscentra, upprättade i
Förenta Nationernas och andra lämpliga
internationella organisationers
hägn eller med dessa organisationers
bistånd.
33. Alla tänkbara åtgärder böra
vidtagas för att främja effektiviteten
hos små byggnadsföretag, exempelvis
genom att ställa till deras förfogande
upplysningar om prisbilliga material
och byggnadsmetoder, bereda dem
möjlighet att centralt hyra verktyg
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
31
equipment, by specialised training
courses and by establishing suitable
financial facilities where they do not
already exist.
34. Measures for reducing building
costs should not resnlt in a lowering
of the standards of workers’ housing
and related facilities.
VII. House Building and Employment
Stabilisation
35. Where uneinployment in the
construction industry is markedly in
excess of the transitional unemployment
which occurs during the period
between the cessation of a construction
worker’s employment on one
site and the commencement of his
employment on another site, or where
there is substantial unemployment
outside the construction industry,
programmes for workers’ housing
and related facilities should be expanded,
where appropriate, to offer
employment to as many unemployed
persons as possible.
36. In periods of declining private
construction or declining economic
activity in general and in cases where
there is a need for an increased
volume of construction, the goverriment
should take special action to
stimulate the construction of workers’
housing and related facilities by
local authorities, or private enterprise
or both, by such means as
financial assistance or extension of
their borrowing powers.
37. Measures for increasing, if
necessary, the volume of private
housing might include a reduclion in
the rate of interest and in the size of
downpayment required, and the
lengthening of the amortisation
period.
38. Where appropriate, measures
to be taken to reduce seasonal unemployment
in the construction industry
may include—
och utrustning, anordna särskilda utbildningskurser
samt erbjuda lämpliga
finansieringsmöjligheter, där
icke sådana redan stå till buds.
34. Åtgärder för att nedbringa
byggnadskoslnaderna böra icke leda
till en sänkning av standarden i arbetstagarnas
bostäder och därmed
sammanhängande anordningar.
VII. Bostadsbyggande och stabilisering
av sysselsättningen
35. Där arbetslösheten inom byggnadsindustrien
är avsevärt högre än
den arbetslöshet av övergående natur
som förekommer under den tid
som förflyter från det byggnadsarbetaren
slutat sin anställning på en
byggnadsplats till dess han tillträtt
anställning på en annan, eller där en
avsevärd arbetslöshet förekommer
utanför byggnadsindustrien, böra program
för bostäder för arbetstagare
och därmed sammanhängande anordningar,
där så är lämpligt, utvidgas
i syfte att erbjuda arbete åt så många
arbetslösa som möjligt.
36. Under perioder av nedgång i
den privata byggnadsverksamheten
eller avtagande ekonomisk aktivitet
i allmänhet och då det föreligger behov
av en ökning i byggnadsvolymen,
bör regeringen träffa särskilda anstalter
för att stimulera lokala myndigheter
eller enskilda företag eller
bådadera att bygga för arbetstagare
avsedda bostäder och därmed sammanhängande
anordningar genom att
exempelvis lämna ekonomiskt bistånd
eller vidga myndigheternas och
företagens lånerätt.
37. Åtgärder för en eventuell ökning
av det privata bostadsbyggandets
volym må kunna omfatta en
sänkning av räntesatsen och av den
erforderliga kontanta insatsens storlek
ävensom förlängning av amorteringstiden.
38. Där så befinnes lämpligt må
bl. a. följande åtgärder vidtagas för
att minska säsongarbetslösheten inom
byggnadsindustrien:
opaginerad Kontrollera mot PDF
3:1
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
(a) the use of all appropriate
plant, machinery, materials and techniques
to enable construction work
to be carried out in a safe and satisfactory
manner and to protect the
worker during periods traditionally
regarded as unfavourable för the
carrying out of construction operations;
(b)
education of those concerned
regarding the technical feasibility
and social desirability of not interrupting
construction in unfavourable
climatic conditions;
(c) the payment of subsidies to
offset in whole or in part additional
costs which might be involved in
construction under such conditions;
and
(d) the timing of various operations
in programmes of workers’
housing and related facilities in such
manner as will help to reduce
seasonal unemployment.
39. Appropriate steps should he
taken, where necessary, to ensure
administrative and financial coordination
between the various central
and local public authorities, and
between them and private bodies, in
carrying out an employment stahilisation
programme affecting the
construction of workers’ housing and
related facilities.
VIII. Rent Policy
40. (1) Although in the highly
industrialised countries with a high
and rising standard of living one of
the long-term objectives should be
that rents should tend to cover the
normal costs of housing accommodation,
taking into account the principles
laid down in Paragraph 4 of the
General Principles, it should be a
general aim that as the result of higher
real wages and increased productivity
in the building industry the percentage
of the wrorkers’ income devoted
to rent covering the normal cost of
a) utnyttjande av installationer,
maskiner, material och metoder på
ett sätt som möjliggör att byggnadsarbetet
utföres under trygga förhållanden
och som skyddar arbetstagaren
under perioder, vilka traditionellt
anses såsom ogynnsamma för
byggnadsverksamhet;
b) förmedling till alla berörda parter
av upplysningar rörande det tekniskt
möjliga och socialt önskvärda
i att byggnadsverksamheten ej avbrytes
under ogynnsamma klimatiska
förhållanden;
c) beviljande av subventioner avsedda
att helt eller delvis kompensera
de ökade kostnader som må vara
förenade med byggnadsverksamhet
under sådana förhållanden; samt
d) ett sådant tidsprogram för uppförande
av bostäder för arbetstagare
och därmed sammanhängande anordningar,
att det kan bidraga till ett
undanröjande av säsongbetonad arbetslöshet.
39. Lämpliga åtgärder böra, där så
är erforderligt, vidtagas för att trygga
administrativ och ekonomisk samordning
mellan olika centrala och lokala
myndigheter samt mellan dessa
och enskilda organisationer vid genomförandet
av en på stabilisering av
sysselsättningsläget inriktad politik,
som påverkar byggandet av bostäder
för arbetstagare och därtill hörande
anordningar.
VIII. Hyrespolitik
40. 1) Ehuru ett av målen på lång
sikt i högt industrialiserade länder,
där levnadsstandarden är hög och
fortsätter att stiga, bör vara att hyran
skall täcka den normala kostnaden
för bostaden med beaktande av
punkt 4. av de allmänna principerna,
bör likväl en progressiv minskning
av den procentuella andel av arbetstagarens
inkomst som avsättes till hyra
och som skall täcka den normala
kostnaden för bostaden uppställas
såsom ett allmänt mål, vilket bör
kunna uppnås till följd av en höjning
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1962
33
the dwelling should progressively
diminish.
(2) No increase in rent should
permit raore than a reasonable rate
of return for the investment.
(3) During periods of acute housing
shortage, measures should be
taken to prevent an undue rise in
rents of existing workers’ housing.
As the housing shortage eases and a
sufficient number of workers’ dw!ellings
of decent quality become available
to meet the need, these measures
may be, where appropriate, progressively
relaxed, subject to the
provisions of this Paragraph.
IX. Town, Country and Regional
Planning
41. Workers’ housing should, in so
far as practicable and taking into
account available public and private
transport facilities, be within easy
reach of places of employment, and
in close proximity to community
facilities, such as schools, shopping
centres, recreation areas and facilities
for all age groups, religious
facilities and medical services, and
should be so sited as to form attractive
and well-laid-out neighbourhoods,
including open spaces.
42. In the design of houses and
the planning of new communities for
workers, every effort should be made
to consult those bodies representative
of future occupants best able to advise
on the most suitable means of
ineeting their housing and environmental
needs.
43. The siting of workers’ housing
should take into consideration the
possibility of air pollution from
factories, and topographical conditions
which may have an important
hearing on the disposal of surface
run-off and of sewage and other
wrastes.
av reallönerna och en ökning av produktiviteten
inom byggnadsindustrien.
2) En hyreshöjning bör icke tillåtas
ge mera än en rimlig avkastning
på investerat kapital.
3) Under perioder av akut bostadsbrist
böra åtgärder vidtagas för att
förhindra oskälig höjning av hyran i
befintliga bostäder för arbetstagare.
Då bostadsbristen lättar och då ett
tillräckligt antal bostäder av tillfredsställande
kvalitet blir disponibelt,
böra dessa åtgärder, där så befinnes
lämpligt, kunna successivt uppmjukas,
dock med beaktande av vad i
denna punkt stadgas.
IX. Samhällsplanering och regional
planering
41. Bostäder för arbetstagare böra,
i den mån det är praktiskt genomförbart
och med beaktande av tillgängliga
offentliga och privata transportmöjligheter,
vara belägna på kort avstånd
från arbetsplatserna och i nära
anslutning till gemensamhetsanordningar
såsom skolor, affärscentra,
fritidsområden och rekreationsmöjligheter
för alla åldersgrupper, lokaler
för religionsutövning samt hälsooch
sjukvårdsinrättningar och böra
vara så grupperade, att de erbjuda
en tilltalande och väl planerad samhällsbild
med öppna områden.
42. Vid uppgörande av byggnadsritningar
samt vid planläggning av
nya samhällen för arbetstagare bor
samråd i största möjliga utsträckning
äga rum med sådana för de framtida
invånarna representativa organ som
äro mest skickade att lämna anvisningar
rörande det bästa sättet att
tillgodose dessas behov med avseende
på bostad och bostadsmiljö.
43. Vid förläggningen av bostäder
för arbetstagare bör man taga hänsyn
till risken för luftföroreningar
från fabriker samt till topografiska
förhållanden, som kunna vara av
stor betydelse för avledande av avloppsvatten
ovan och under jord samt
för bortskaffande av annat avfall.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
44. In the construction of shortlife
housing it is particularly important
to cnsure community planning
and control over density of occupan
cy
45.
It is desirable to adopt the
principle of providing in towns and
cities för inter-related zones, such as
residential, commercial and industrial
zones, with a view to ensuring as
agreeable an environment as possible
för the worker and his family and to
minimising the time spent and risks
incurred by workers in going to and
from work.
46. With a view to combating
slums, the competent authorities, in
collaboration, as appropriate, with
civic and other organisations concerned,
as well as with landlords,
home owners and tenants, should
take all practicable measures for the
rehabilitation of slum areas by means
such as renovation and modernisation
of structures which are suitable
för such action and the conservation
of buildings of architectural or historical
interest. The competent authorities
should also take appropriate
action to ensure adequate housing
accommodation for families which
inay be temporarily displaced during
the period when such rehabilitation
is being carried out.
47. In order to lessen overcrowding
in large urban centres, plans for
future development should be formulated
on a regional basis, with a view
to preventing over-concentration of
industry and population and to
achieving a better balance between
urban and rural development.
44. Vid uppförandet av provisoriska
bostäder är det av särskild vikt,
att planeringen av kollektiva anordningar
beaktas och att kontroll utövas
över boendetätheten.
45. Det är i princip önskvärt, att
man i stadssamhällen sörjer för inrättandet
av sinsemellan förbundna
zoner, såsom bostads-, affärs- och industrizoner,
för att därigenom tillförsäkra
arbetstagaren och hans familj
så angenäma omgivningar som möjligt
och för att nedbringa tidsspillan
och olycksfallsrisk på väg till och
från arbetet.
46. I syfte att bekämpa slumbildning
böra vederbörande myndigheter,
om så befinnes lämpligt i samverkan
med medborgerliga och andra berörda
organisationer ävensom med hyresvärdar,
egnahemsägare och arrendatorer,
vidtaga alla genomförbara
åtgärder för sanering av slumområden
genom exempelvis renovering
och modernisering av därför lämpliga
fastigheter samt bevarande av
byggnader av arkitektoniskt eller historiskt
intresse. Vederbörande myndigheter
böra också vidtaga åtgärder
för att anskaffa tillfredsställande bostäder
åt familjer, som temporärt
måste, utflytta under tiden för sådant
saneringsarbetes utförande.
47. I syfte att minska överbefolkningen
i stora stadssamhällen böra
planer för den framtida utvecklingen
utformas regionalt för att förhindra
alltför stark koncentration av industri
och befolkning och för att uppnå
en bättre balans mellan stad och
landsbygd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
35
Bilaga C
Resolutioner
I. Resolution vari kräves att Sydafrikanska Unionen skall draga sig tillbaka
från medlemskap av Internationella arbetsorganisationen på
grund av den rasdiskriminerande politik (apartheid) som bedrives
av dess regering.
II. Resolution angående frihet från hunger.
III. Resolution angående semester.
IV. Resolution angående äldre arbetstagares problem.
V. Resolution angående utvecklingen av Internationella arbetsorganisa
tionens
regionala verksamhet.
VI. Resolution angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,
däri inbegripet skydd för fackföreningarnas representanter på
alla nivåer.
VII. Resolution angående beviljande av medlemskap för Kuwait i Internationella
arbetsorganisationen.
VIII. Resolution angående beviljande av medlemskap för Sierra Leone i Internationella
arbetsorganisationen.
IX. Resolution angående beviljande av medlemskap för Mauretanien i
Internationella arbetsorganisationen.
X. Resolution angående internationella åtgärder i fråga om arbetstagarnas
bostadsförsörjning.
XI. Resolution angående arbetstiden inom jordbruket.
XII. Resolution angående arbetstiden inom havsfisket.
XIII. Resolution angående arbetstiden inom sjötransporten.
XIV . Resolution angående publicering av upplysningar rörande arbetstiden.
XV. Resolution angående konventionen rörande minimistandard för social
trygghet, 1952.
XVI. Resolution angående sysselsättningspolitiken.
XVII. Resolution angående ekonomiskt och tekniskt bistånd till främjande
av ekonomisk expansion och socialt framåtskridande i länder som befinna
sig i utveckling.
XVIII. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om yrkesutbildning.
XIX. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om lika behandling av ett lands
egna medborgare och utlänningar i fråga om social trygghet.
XX. Resolution angående lagligt skydd för Internationella arbetsorganisationens
namn.
XXI. Resolution angående antagande av budget för 44 :e budgetåret (1962)
och fördelning av utgifterna för samma budgetår på olika medlemsstater.
XXII. Resolution angående förordnande av ledamöter av Internationella arbetsorganisationens
administrativa domstol.
XXIII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag för
år 1962 till arbetsbyråns tjänstepensionskassa.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1962
XXIV. Resolution angående förordnande av ledamöter av Internationella arbetsbyråns
tjänstepensionskassas styrelse och av byråns tjänstepensionskommitté
(Förenta Nationernas gemensamma pensionsfond).
XXV. Resolution angående pensionsfonden för ledamöterna av förutvarande
fasta mellanfolkliga domstolen.
XXVI. Resolution angående Paraguay åvilande resterande medlemsavgifter.
Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 611138
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- 2LU 1962:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferen s. 1 i texten