Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom

1962-04-06 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:163, Med förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

K

Maj.ts proposition nr 163 år 1962

1

Nr 163

Kiingl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

förbud mot sämjedelning av fast egendom;

given Stockholms slott den 6 april 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Ivungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av

fast egendom.

GUSTAF ADOLF

Rune Hermansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Lagförslaget innebär, att all sämjedelning av fast egendom, som sker ef

ter lagens ikraftträdande, skall vara utan verkan.

1 llihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt. Kr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1962

Förslag

till

Lag

angående förbud mot sämjedelning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Sämjedelning av fast egendom må ej äga rum; sker ändock sådan delning,

skall den vara utan verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962; å sämjedelning, som sker efter

nämnda dag, skall lagen den 21 mars 1952 (nr 95) om ogiltighet av sämjedelning

av jord inom vissa delar av Kopparbergs län icke äga tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1962

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, ap Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om lagstiftning

med förbild mot såmjedelning och anför därvid följande.

En av de frågor, som under lång tid varit föremål för särskild uppmärksamhet

inom fastighetsrätten, har gällt de privata jorddelningarna. Sådana

delningar är icke underkastade någon kontroll från samhällets sida. De

kan därför verkställas på sätt som står i strid med gällande principer för

fastighetsbildning. Eftersom delningarna ändock tillerkännes vissa rättsverkningar,

kan på denna väg den gällande fastighetsbildningslagstiftningen

i viss utsträckning kringgås och de av statsmakterna fastställda riktlinjerna

för jordpolitiken därigenom sättas ur kraft.

I en den 24 januari 1962 avgiven promemoria (stencilerad) har 1954

års fastighetsbildningskommitlé upptagit frågan om åtgärder i syfte att förhindra

eller förebygga privata jorddelningar. Promemorian utmynnar i ett

förslag om genomförande av en särskild lag angående förbud mot särnjedelning.

Promemorian har varit föremål för sedvanlig remissbehandling.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga det i promemorian framlagda

förslaget.

Inledning

I vårt land finns sedan ganska lång tid tillbaka ett system för indelning

av jorden i fastigheter och registrering av dessa fastigheter. Härigenom

har det blivit möjligt att skapa kontroll över jordens uppdelning. Registreringen

av fastighetsindelningen bildar också grundvalen för den registrering

av fång och begränsade rättigheter som sker i form av lagfarter och

inteckningar. Jordens indelning i fastigheter ändras ständigt. Vilka ändringar

som tillätes blir beroende på den vid varje tillfälle gällande fastighetsbildningslagstiftningen

och till grund för denna lagstiftning liggande

jordpolitiska eller andra värderingar. Ändringar i fastighetsindelningen

•|1 liihang till riksdagens protokoll 1902. 1 samt. ,Vr 163

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ls proposition nr 163 år 1962

kräver i princip medverkan av myndighet, i regel lantmäterimyndighet men

i vissa fall länsstyrelse, magistrat, ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt.

Indelningen kan alltså ej ändras enhart genom avtal.

Även om det icke är möjligt att enbart genom privata avtal om delning

av fastigheter påverka fastighetsindelningen tillerkännes sådana avtal dock

betydande rättsverkningar. I den mån avtal träffas och parterna icke vidtar

åtgärder för att få den officiella fastighetsindelningen ändrad i enlighet

med avtalet, inträder det tillståndet att den faktiska indelningen av jorden

icke överensstämmer med den officiella. Eftersom den privata delningen

ofta sker helt utan hänsynstagande till gällande regler om fastighetsbildning,

kommer delningen dessutom oftast att stå i strid med gällande jordpolitiska

riktlinjer för fastighetsbildningen.

Sådana privata delningar som här åsyftas kan vara av flera olika slag.

De betecknas stundom alla såsom sämjedelningar. Med sämjedelning avses

dock i allmänhet endast den form av uppdelning som innebär, att ägarna

av ideella andelar i fast egendom träffar avtal om att för andelarna skall

utläggas särskilda ägolotter. Därigenom upplöses den gemensamma äganderätten

helt eller delvis och varje andelsinnehavare eller grupp av andelsinnehavare

blir ensam ägare till visst bestämt markområde. Avtalet kan

avse en fastighets hela enskilda ägoområde, men det kan också gälla blott

en del. Ibland avser avtalet flera fastigheter, vilka delats helt med bortseende

av gränserna mellan fastigheterna (s. k. komplicerad sämjedelning).

Delningen kan även avse mark, som är samfälld för två eller flera fastigheter.

En annan form av privat jorddelning är de rena arealöverlåtelserna,

d. v. s. fall där överlåtelse av visst till gränserna bestämt område icke åtföljts

av utbrytning enligt de i fastighetsbildningslagstiftningen givna reglerna.

Såsom en tredje form av privat delning brukar upptagas den s. k.

privata ägostyckningen. Innebörden av en sådan delning är att ett överlåtet

och till gränserna bestämt område av en fastighet tillika anges motsvara

viss kvotdel av fastigheten. Denna form — som i princip är att likställa med

den rena arealöverlåtelsen — är i praktiken svår att skilja från den egentliga

sämjedelningen.

Avtal om sämjedelning kan träffas helt formlöst, alltså även muntligt.

Vanligt är dock att en enkel skriftlig handling upprättas till bevis om delningen.

Beträffande rättsverkningarna av privata jorddelningar gäller följande.

I äganderättshänseende tillerkännes sådan delning full civilrättslig giltighet.

Delningen är i princip bindande icke blott för avtalsparterna själva

utan även för ny ägare av egendom, som ingått däri. För ändring av delningen

kräves — bortsett från det fall att laga skifte påkallas och genomföres

— samtliga delägares samtycke. Även för återgång av delningen kräves

enhällighet bland delägarna. I fråga om sämjedelning är att märka, att

samäganderättslagen — som med vissa undantag gäller bl. a. när två eller

flera samfällt är ägare av fastighet — icke blir tillämplig efter delningen.

Om denna avsett samfälld mark, å vilken bvsamfällighetslagen förut ägt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1962 5

tillämpning, kommer delningen att innebära att denna lag ej längre blir

tillämplig.

De inskrivningsrättsliga verkningarna av privata jorddelningar är väsentligt

olika beträffande de skilda formerna av sådana delningar. Om en

fastighet uppdelas i ideella andelar, kan dessa var för sig lagfaras och inteeknas.

Skulle fastigheten därefter sämjedelas, kommer inskrivningsåtgärderna

att avse den för respektive andel utlagda sämjelotten. Lagfart och inteckning

kan beviljas, även om sämjedelningen ägt rum före den sökta inskrivningsåtgärden.

Beträffande inteckningsansvaret innebär det sagda, att sämjedelning

påverkar frågan, vilken egendom som svarar för beviljade inteckningar.

Eftersom ändring i sämjedelning anses kunna äga rum utan hänsyn

till inteckningsförhållandena, kan sådan ändring i hög grad påverka

inteckningshavares rätt.

I fråga om den form av privat jorddelning som består i överlåtelse av ett

till gränserna bestämt område av fastighet, de s. k. rena arealöverlåtelserna,

gäller helt andra rättsverkningar i inskrivningsrättsligt hänseende. Lagfart

å området kan icke beviljas, förrän området i laga ordning utbrutits till en

självständig fastighet. Till följd härav kan ej heller inteckning beviljas

i området. Det nu sagda gäller även vid privat ägostyckning.

Vad härefter angår de fastighetsbildande verkningarna av privata jorddelningar

gäller som huvudregel, att de genom sådan delning tillkomna

enheterna icke godtages såsom fullvärdiga fastigheter. Till följd härav beaktas

delningarna vanligen ej i fastighetsbildningssammanhang. Nyssnämnda

regel gäller emellertid icke utan undantag. Om delningen ägt

rum före jorddelningslagens ikraftträdande eller alltså före den 1 januari

1928, tillerkännes delningen vissa ej obetydliga rättsverkningar även enligt

fastighelsbildningslagstiftningen. Bl. a. är att märka, att innehavet i

vissa fall skall utgöra delningsgrund och att avstyckning i vissa fall kan

ske från sämjelott. Vidare kan sämjedelningar och privata ägostyckningar,

vilka tillkommit före 1928, under vissa förutsättningar legaliseras enligt lagen

den 17 april 1953 om verkan som laga skifte av sämjedelning in. m.

Såväl äldre som nyare privata jorddelningar av alla slag skall vidare redovisas

i hävdeförteckning vid laga skifte och beaktas vid fastställandet av

odlings- och slåndskogslikvider. Ägaren av en genom privat delning utlagd

ägololt kommer härigenom att vid skiftet tillgodoräknas genom uppodling

å lotten uppkommet värde ävensom — vilket torde vara av större betydelse

i förevarande sammanhang — å lotten befinlligt skogsbestånd.

Den lämnade redogörelsen för rättsverkningar av privat jorddelning gäller

icke vissa sämjedelningar inom Kopparbergs län. Enligt lag den 21 mars

1952 (nr 95) om ogillighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av

Kopparbergs län skall sämjedelning av sådan jord inom länet, som varit

föremål för laga skifte enligt viss för länet gällande speciallagstiftning

eller som i viss ordning varit föremål för äganderättsutredning, vara utan

verkan. Lagen gäller dock icke sämjedelning, som ägt rum före dess ikraftträdande.

Denna lagstiftning tillkom för alt motverka att resultatet av skit
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1962

tesverksainheten in. in. skulle omintetgöras till följd av benägenheten hos den

berörda befolkningen att även efter skiftena fortsätta sämjedela jorden.

Lagens bestämmelser innebär, att samäganderätten beslår trots sämjedelningen.

Äganderätten till den ideella andelen i fastigheten kommer alltså icke

att genom delningen ersättas av äganderätt till den vid delningen utlagda

lotten (prop. 1952: 58 s. 24), och vid lantmäteriförrättningar skall ej i något

avseende hänsyn tagas till den skedda sämjedelningen. Genom 1952 års lag

hindras icke sämjedelningsavtal, men sådana avtal behöver icke respekteras

av parterna och är alltså ej bindande för dem. Lagen hindrar ej heller inskrivningsåtgärd

beträffande ideell andel av fastighet, men om delägarna

trots lagen träffar avtal om sämjedelning får detta icke till följd, att lagfarter

och inteckningar skall anses hänförliga till viss på marken utlagd

ägolott.

Frågan om åtgärder beträffande den privata jorddelningsverksamheten

har uppmärksammats i flera olika sammanhang, bl. a. under förarbetena

till jorddelningslagen (SOU 1924:40 s. 129) och i direktiven för den utredning,

som senare antog namnet fastighetsbildningssakkunniga. Dessa sakkunniga

behandlade frågan i ett år 1944 avgivet betänkande (SOU 1944: 46

s. 54) men framlade ej något utformat förslag till åtgärder. Slutsatsen av

de sakkunnigas uttalanden i frågan var, att den officiella fastighetsindelningen

för att kunna fylla sin uppgift syntes kräva, att civilrättens allmänna

regler bringades i bättre samklang med fastighetsbildningslagstiftningen.

Endast på så sätt kunde, ansåg de sakkunniga, de till grund för denna lagstiftning

liggande jordpolitiska bedömningarna få avsedd praktisk betydelse.

Förslag till en allmän lösning av de med privata jorddelningar förenade

problemen har numera framlagts av lagberedningen (SOU 1960:24—26).

Innebörden av förslaget är, att vid överlåtelse genom köp, byte eller gåva av

visst område av fastighet överlåtelsen är beroende av att inom sex månader

från fångeshandlingens dag ansökan göres om laga delning på grund av

handlingen samt att ansökningen föranleder sådan delning. Motsvarande

skall gälla även överlåtelse av andel i fastighet, såvida i överlåtelsehandlingen

angivits att andelen skall utbrytas genom laga delning. Har i fångeshandlingen

icke upptagits sådan bestämmelse, skall förvärvaren av andelen

anses inneha fastigheten under samäganderätt med den eller de andra delägarna.

I anslutning till sist angivna regel har uttryckligen föreskrivits, att

sämjedelning skall vara utan verkan. Genom samtidigt föreslagna ändringar

i giftermålsbalken och ärvdabalken har lagberedningen velat skapa förutsättningar

för en i stort sett motsvarande reglering beträffande förvärv

på grund av giftorätt, arv och testamente.

Angående innebörden av stadgandet om att sämjedelning skall vara utan

verkan har lagberedningen hänvisat till uttalanden vid tillkomsten av 1952

års lag om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs

län. Lagberedningen har därjämte särskilt framhållit, att dess förslag

riktar sig mot uppdelning av äganderätten genom privat delning men däremot

icke avser avtal, som innebär att brukningsrätten mera tillfälligt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1962

delas mellan delägarna. Hinder skall ej heller möta att delägarna avtalar, att

reglerna om försäljning av den samägda egendomen på offentlig auktion ej

skall tillämpas, låt vara att sådant avtal ej utan vidare skall få rättsverkan

mot ny ägare. De föreslagna bestämmelserna innefattar, uttalar beredningen,

uppenbarligen även förbud för kontrahenterna att efter förvärvet av fastigheten

träffa fristående avtal om sämjedelning (SOU 1960:25 s. 91—92).

I 21 § förslaget till promulgationslag till jordabalken har lagberedningen

upptagit frågan om den rättsliga behandlingen av sådana sämjedelningar,

som tillkommit före balkens ikraftträdande. Beredningen har därvid, i a\- bidan på att fastighetsbildningskommittén skall definitivt lösa frågan om

en legalisering av dessa delningar, föreslagit en provisorisk lösning, som

innebär att ägare av sådan andel i fastighet för vilken utlagts sämjelott

skall hos inskrivningsdomaren ansöka att i fastighetsboken antecknas, att

hans andel utgör sämjelott. Beviljas anteckningen, skall vid tillämpning av

vad i nya balken är stadgat om laga delning anteckningen äga samma verkan

som delningen. Med sämjedelning skall enligt förslaget jämställas privat

ägostyckning.

Lagberedningens förslag till jordabalk har varit föremål för en begränsad

remissbehandling. Lantmäteristyrelsen — som särskilt anmodats yttra sig

i frågan angående förhållandet mellan de civilrättsliga reglerna om förvärv

av fast egendom och normerna för fastighetsbildningen — har därvid framhållit,

att behovet av ett stadgande med förbud mot sämjedelning måste anses

trängande, och ifrågasatt om de av lagberedningen föreslagna reglerna

kan anses tillräckliga. Styrelsen anser starka skäl tala för att generellt förbud

mot sämjedelning införes i god tid före den nya jordabalkens ikraftträdande.

Om bestämmelserna härom intages i en särskild lag, som skyndsamt

genomföres, synes enligt styrelsen möjlighet finnas att förekomma den

intensifierade sämjedelningsverksamhet, som är att vänta med anledning av

de i jordabalksförslaget upptagna reglerna. Därigenom skulle genomförandet

av förslaget väsentligt underlättas.

Fastighetsbildningskommitténs promemoria

Efter en redogörelse av i huvudsak samma innehåll som den nu lämnade

uttalar kommittén inledningsvis, att det knappast torde krävas någon ingående

motivering för att privat jorddelning bör förhindras eller åtminstone

i största möjliga utsträckning förebyggas. Genom den fria och okontrollerade

privata delningsverksamheten kan en faktisk indelning av den fasta egendomen

åstadkommas i strid mot de antagna jordpolitiska riktlinjerna och

det regelsystem, som byggts upp för att motverka en från samhällssynpunkt

skadlig splittring av jordinnehavet och för att främja en rationalisering av

fastighetsbeståndet, sättas ur kraft.

Beträffande olägenheterna av privat jorddelning anför kommittén

vidare.

Olägenheterna med de privata delningsåtgärderna framträda även i ett

annat hänseende, nämligen beträffande möjligheterna att individualisera

12 liihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 166

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1962

föremålen för olika rättsförvärv rörande fast egendom. Att rättshandlingar

som avse sådan egendom kunna anknytas till officiellt bestämda, i fastighetsregistret

redovisade enheter och att den offentliga inskrivningen av rättsförvärven

kan avse dylika enheter är icke blott en synnerligen praktisk anordning

utan innebär dessutom ökad rättssäkerhet''för de enskilda. I den

män faslighetsrättsliga enheter tillåtas uppkomma på privat väg gå emellertid

dessa fördelar förlorade. Den privata jorddelningen, varigenom man

erhåller civilrättsligt existerande enheter som ej återfinnas i fastighetsregistret,

medför bristande klarhet och reda i fastighetsväsendet och kan, särskilt

om den skulle börja tillämpas i större utsträckning, ge upphov till en betydande

rättsosäkerhet.

Beträffande sämjedelningarna kan ytterligare anmärkas att möjligheten

att företaga dylika åtgärder utan iakttagande av viss bestämd form strider

mot den eljest upprätthållna principen att rättshandingar, som innebära förfoganden

över äganderätten till fast egendom, kräva "att skriftlig handling

upprättas och bevittnas. Genom att sämjedelningar i stor utsträckning ske

formlöst och förhållandena på marken ingalunda alltid äro fullt entydiga,

iader ej sällan osäkerhet om den rätta innebörden av delningarna. Även i

sådana fall, där beskrivning eller annan handling rörande en delning upprattats,

kunna svårigheter förekomma att avgöra hur äganderättsförhållandena

i verkligheten gestalta sig. Detta sammanhänger med den befogenhet

att andra och häva delningsavtal som anses tillkomma ägarna till de olika

samjelotterna. Att denna befogenhet därjämte måste innebära betydande

risker för innehavare av fordringsinteckningar och motsvarande rättsägare

ar uppenbart. Tilläggas bör att redan möjligheten att med sakrättslig verkan

träffa avtal om sämjevis delning av gemensam mark måste vara betänkli»

med hänsyn till fastighetskrediten.

Kommittén uttalar, att allmän enighet synes råda om att nuvarande system,

som å ena sidan icke erkänner de privata delningarna i fastighetsbildningshänseende

men å andra sidan tillägger dem civilrättslig giltighet,

lider av en anmärkningsvärd brist på följdriktighet och att överensstämmelse

mellan de rent civilrättsliga och de jorddelningsrättsliga reglerna bör

komma till stånd genom att delningarnas giltighet begränsas.

Att systemet med privata jorddelningar fått bestå under så lång tid kan

synas förvånansvärt men beror enligt kommittén på att det icke ansetts

lämpligt att reformera rikslagstiftningen på detta område annat än i anslutning

till en fullständig utredning rörande de civilrättsliga verkningarna

av olika dispositioner över fast egendom. Dröjsmålet med att begränsa de

privata jorddelningarnas giltighet innebär alltså ej att behovet av ingripande

genom lagstiftning ifrågasatts. Den enda tveksamhet, som måhända

kunnat^ skönjas, sammanhänger med att man på sina håll befarat, att en

sådan åtgärd skulle under vissa omständigheter icke bli fullt effektiv som

spärr mot uppkomsten av irreguljära fastighetsenheter.

Vid ställningstagandet till frågan om särskilda åtgärder nu

är påkallade har kommittén framhållit, att önskvärdheten i och för

sig av ett ingripande i syfte att undanröja dualismen mellan den allmänna

civilrätten och den speciella fastighetsbildningslagstiftningen icke torde bestridas

från något håll men att delade meningar kan tänkas råda om lämpligheten

av att under nuvarande förhållanden tillgripa en lagstiftningsåtgärd.

Härom har kommittén vidare anfört.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 163 år 1962

9

Den utredning man tidigare ansett sig böra avvakta är visserligen slutförd

i och med att lagberedningen framlagt sitt fullständiga jordabalksförslag,

men det kan otvivelaktigt med visst fog göras gällande att tillräcklig

anledning knappast föreligger att nu väcka frågan om en separat reform,

eftersom beredningens förslag innehåller bestämmelser som åsyfta en lösning

av ifrågavarande problem och förslaget av allt att döma kommer att så

småningom bliva genomfört. Häremot kan emellertid genmälas att en reformering

av gällande ordning beträffande jordägarnas möjligheter att utan

anlitande av laga delning enligt fastighetsbildningslagstiftningen uppdela

den fasta egendomen i olika äganderättsliga enheter redan låtit vänta på

sig alltför länge och att del skulle vara olyckligt, om frågans lösning ytterligare

fördröjdes. Jordabalksförslaget är för närvarande under överarbetning,

och det är omöjligt att bedöma när arbetet därmed kan bliva slutfört.

Även om ett reviderat balkförslag skulle framläggas inom förhållandevis

kort tid, kan en ny balk likväl icke beräknas bliva antagen förrän om flera

år. Härtill kommer att en tämligen lång övergångstid från antagandet erfordras,

innan balken kan träda i kraft.

Fastighetsbildningskommittén anser för sin del övervägande skäl tala för

att eu separat lagstiftningsåtgärd nu genomföres men vill å andra sidan icke

förorda att man därvid upptar problemet med de privata jorddelningarna i

hela dess vidd.

Beträffande omfattningen av den ifrågasatta lagstiftningen

har kommittén uttalat, att det skulle vara alltför komplicerat att

i samband med en partiell reform behandla arealöverlåtelserna och lösa alla

frågor, som uppkommer då ett område av en registerfastighet överlåtes. Det

synes ej heller vara påkallat med omedelbara åtgärder beträffande denna

form av privat jorddelning. I fråga om sämjedelningarna anser kommittén

däremot, med hänsyn till de med sådana delningar förenade olägenheterna,

särskilda skäl föreligga att ingripa utan dröjsmål.

I fråga om skälen för ett ingripande mot sämjedelningarna har

kommittén närmare anfört följande.

Som ytterligare skäl för att redan nu upptaga säm jedelningsfrågan till

behandling vill kommittén åberopa att därigenom en ändamålsenlig lösning

av de på privat väg hittills uppkomna irreguljära fastighetsenheternas framtida

ställning kan underlättas. Inom ramen för kommitténs utredningsuppdrag

faller uppgiften att föreslå åtgärder för en avveckling av dessa redan

bestående enheter. Några slutliga ställningstaganden härvidlag ha ännu icke

gjorts inom kommittén, men vid förberedande undersökningar har visat sig

att en av de lösningar som kunna komma i fråga är alt genom en allmän

legalisering av hittillsvarande sämjedelningar inordna sämjelotterna i den

officiella fastighetsindelningen. En förutsättning för att en sådan legalisering

skall leda till önskat resultat är självfallet att nya sämjedelningar med

civilrättslig giltighet icke kunna åstadkommas. Emellertid synes förslag till

eu allmän legalisering icke böra framläggas och ej ens närmare dryftas, så

länge nuvarande möjlighet att med sakrättslig verkan ingå säm jedelningsavtal

består. Det kan nämligen befaras att ett officiellt förslag i sådan riktning

kommer att i hög grad stimulera jordägarna till privata delningar, om

dessa icke skulle drabbas av ogiltighet. För att kommittén skall erhålla fullt

fria händer vid övervägande av den lämpligaste lösningen beträffande de

säinjelotter, som bestå vid ikraftträdandet av eu ny fastighetsbildningslagstiftning,

bör därför i god lid vara sörjt för att nya sämjedelningar, vilka

erkännas av rättsordningen, icke komma till stånd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1962

Kommittén har också erinrat om att ett omedelbart ingripande mot sämjedelningarna

aktualiserats genom ett av lantmäteristyrelsen framlagt förslag

till särskild lagstiftning om äganderättsutredning och lagfart i vissa fall i

Kopparbergs län. Ett genomförande av detta förslag motiverar enligt kommitténs

mening en utvidgning av giltighetsområdet för 1952 års lag om ogiltighet

av sämjedelning inom vissa delar av länet. Med hänsyn till behovet

av omedelbara åtgärder mot sämjedelningar inom hela riket bör emellertid

en dvlik särlagstiftning för en begränsad del av landet undvikas.

Vad beträffar formen för ett ingripande mot sämjedelningarna

har fastighetsbildningskommittén funnit den i nyssnämnda 1952 års lag

tillämpade och även av lagberedningen i förslaget till jordabalk förordade

utvägen med ogiltighetsförklaring vara den enda tänkbara lösningen. Den

under förarbetena till 1952 års lag diskuterade men avvisade ordningen med

ett straffsanktionerat förbud mot sämjedelningar har bestämt avvisats. Även

med den av kommittén förordade lösningen kan emellertid den erforderliga

lagregeln utformas som ett uttryckligt förbud, ehuru med civilrättslig ogiltighet

såsom enda påföljd för den händelse förbudet icke skulle efterkommas.

En sådan formulering torde, uttalar kommittén, på ett bättre sätt klargöra

för den jordägande befolkningen, att rättsordningen hädanefter ej i

något hänseende erkänner nya sämjedelningar.

Upptagandet av en regel med angivet innehåll i en särskild lag kan enligt

kommitténs mening uppenbarligen icke på ett olämpligt sätt föregripa jordabalksreformen.

Den föreslagna lagstiftningen ligger helt i linje med grundläggande

principer i balkförslaget, och några lagtekniska svårigheter kan

ej heller möta. Snarare kan det anses vara förenat med vissa fördelar att ur

förslaget till ny jordabalk och därmed sammanhängande ändringar i giftermåls-

och ärvdabalkarna utbryta de olika bestämmelserna om sämjedelning

och samla dem i en särskild lag.

Mot bakgrunden av vad nu anförts föreslår kommittén införande av en

särskild lag, vari stadgas, att sämjedelning av fast egendom ej må äga rum

samt att, om sådan delning ändock sker, den skall vara utan verkan.

Angående innebörden av den föreslagna lagstiftningen

har kommittén uttalat bl. a. följande.

Sämjedelningar, som framdeles äga rum, skola frånkännas alla rättsverkningar.

Avtal om sämjedelning kommer alltså ej att medföra en upplösning

av egendomsgemenskapen, utan samäganderättslagen eller, såvitt gäller samfälld

mark, bysamfällighetslagen kommer fortfarande utan hinder av eventuella

delningsuppgörelser att äga tillämpning. Av väsentlig betydelse härvid

är att innehavare av inteckning, som meddelats i ideell andel av fastighet,

icke skall vid uttagande av det intecknade beloppet vara hänvisad och

ej heller berättigad att hålla sig till särskild ägolott som genom ogiltig sämjedelning

utlagts för den intecknade andelen. När fastighetsreglerande åtgärder

beröra mark, som är föremål för gemensam äganderätt, skall dessutom

ingen som helst''hänsyn tagas vid likvidernas bestämmande till överenskommelser

mellart mårkdelågarna om en uppdelning av marken. Detta

får bl. a. till följd att sämjelottsägare, som vid fastighetsreglering avträder

mark med ett värdefullt skogsbestånd, endast blir berättigad till så stor del

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1962

av ståndskogslikviden som belöper på hans andel i den sämjedelade fastigheten.

över huvud taget kommer sämjedelning just beträffande skogsmark

att medföra avsevärda risker för lottägarna. Innehavare av sämjelott med

skogsbestånd kan sålunda bliva nödsakad att, när helst annan delägare i de

sämjevis delade ägorna det påfordrar, utan ersättning avstå från möjligheten

att ensam förfoga över icke blott marken utan även skogen.

Vid tillkomsten av 1952 års lag uttalades att en ogiltighetsregel av den innebörd

som avsågs med sagda lag icke fick någon omedelbar verkan på sämjedelningsavtal,

så länge avtalet respekterades av kontrahenterna och frågan

om dess giltighet ej aktualiserades av särskild anledning, exempelvis lantmäteriförrättning

eller exekutivt förfarande. Samtidigt framhölls att effekten

av bestämmelsen främst låg däri att innehavaren av en sämjelott fick eu

med hänsyn till omöjligheten att bedöma vad som kunde komma att inträffa

i framtiden högst osäker ställning i rättsligt hänseende. (Se prop. 58/

1952 s. 24, NJA II 1952 s. 543 f.) Dessa uttalanden äro tillämpliga även beträffande

nu ifrågavarande lagstiftningsåtgärd och leda till den slutsatsen,

att åtgärdens avhållande verkan kommer att i stor utsträckning bestämmas

av hur jordägarna själva bedöma riskerna av ogiltiga sämjedelningar. Att

en ogiltighetsregel med det innehåll som nu föreslås icke omedelbart medför

att sämjedelningsverksamheten fullständigt upphör får nog antagas, men

enligt kommitténs bedömande förringas ej önskvärdheten av den avsedda

lagstiftningen i nämnvärd mån genom att densamma icke helt utesluter nya

sämjedelningar. Av främsta betydelse är att jordägarna icke vidare skola

behöva sväva i tvivelsmål om att sämjedelningsavtal ej åtnjuta rättsordningens

sanktion. Om detta förhållande att sämjedelningar frånkännas alla verkningar

icke blir otvetydigt fastslaget genom en särskild lagbestämmelse, torde

vädjanden från det allmännas sida till jordägarna att avhålla sig från delningarna

ha ringa utsikt att vinna gehör. En mot dessa delningsåtgärder riktad

upplysningsverksamhet, som kan stödjas på ett i lag inskrivet förbud,

måste emellertid vara av betydelse för att motverka fortsatta okontrollerade

delningar, och enligt kommitténs mening kan det vara lämpligt att i samband

med genomförandet av den föreslagna lagstiftningen viss sådan verksamhet

igångsättes. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att träffa de närmare

anstalter härom som kunna finnas påkallade.

I promemorian har även upptagits frågan om förbud mot andel sinteckning,

d. v. s. förbud mot att inteckna ideell andel av fastighet.

Fastighetsbildningskommittén har därvid erinrat om att lagberedningen föreslagit

sådant förbud ehuru närmast i svftc att undvika uppkomsten av

gemensamt inteckningsansvar. Enligt kommitténs mening skulle ett sådant

förbud säkerligen utgöra ett värdefullt bidrag i strävandena att motverka

nya sämjedelningar. Det kunde därför ifrågasättas att i samband med den

nu föreslagna lagstiftningen även förbjuda inteckning i andel av fastighet.

Kommittén har emellertid funnit omöjligt att i detta sammanhang upptaga

denna principiellt betydelsefulla fråga, bl. a. med hänsyn till konsekvenserna

i avseende å reglerna om ogulden köpeskilling och svårigheterna att losa

problem angående rätten för innehavare av sämjelott enligt äldre sämjedelning

all utlaga inteckningar.

Bland de d e t a 1 j s p ö r s m å I i fråga om lagstiftningens omfattning,

som kommittén behandlat, må här nämnas följande.

I den föreslagna lagen användes uttrycket sämjedelning. Någon Ivckan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1662

om innebörden därav har icke ansetts behöva uppkomma. I vad mån avtal,

som angivits avse endast brukningen av egendomen, är att hänföra till sämjedelning

och därmed drabbas av ogiltighetsregeln får enligt kommittén lösas

från fall till fall. Om ett sådant avtal, enligt vad omständigheterna ger vid

handen, i själva verket innefattar en verklig sämjedelning, drabbas avtalet

såsom uttalats i förarbetena till 1952 års lag — av ogiltighet oavsett hur

parterna betecknat detsamma.

Genom att uttrycket sämjedelning av fast egendom använts kommer att

under lagen falla ej blott sämjedelning av jord utan även av det som lagligen

hör till jorden, t. ex. byggnader och växande träd. Kommittén har i denna

fråga hänvisat till lagrådets uttalanden vid tillkomsten av 1952 års lag

(se prop. 1952: 58 s. 30 f och NJA II 1952 s. 547 f).

Beträffande ikraftträdandet av lagen har kommittén framhållit såsom ett

starkt önskemål, att den blir gällande snarast möjligt. Detta motiveras av

att lagstiftningsfrågan kan väntas medföra en ökad benägenhet hos dem,

som gemensamt innehar fast egendom, att skyndsamt sämjedela egendomen.

Förslaget innebär därför, att lagen skall träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Kommittén har dock ej varit främmande för tanken att under departementsbehandlingen

tiden ändras till att avse ett halvårsskifte eller i

varje fall ett månadsskifte. Med hänsyn till lagens betydelse för framtiden

kan det vara värdefullt med en tidpunkt, som lätt kan hållas i minnet. Härigenom

blir det också lättare att avgöra, om viss delning skett före eller efter

lagens ikraftträdande.

Den föreslagna lagen bör enligt kommitténs mening ej äga tillbakaverkande

kraft. Giltigheten av äldre sämjedelningar skall alltså icke påverkas av

lagen. Kommittén har ifrågasatt att införa förbud även mot att jämka äldre

delningar men har avstått från att framlägga förslag härom. Rätt till jämkning

liar nämligen ansetts i vissa fall kunna vara till fördel, särskilt i samband

med en legalisering av de äldre sämjedelningarna. En så omfattande

ändring av en äldre sämjedelning, att den ursprungliga delningen får anses

upphävd och ersatt med en helt ny delning, blir dock icke tillåten, sedan lagen

trätt i kraft (jfr prop. 1953: 63 s. 96). Att lagen ej skall gälla sämjedelningar,

som skett före ikraftträdandet, har ansetts klart framgå utan att

något uttryckligt stadgande därom upptagits i lagförslaget.

Kommittén har icke ansett sig böra förorda en anordning med anmälan

av äldre sämjedelningar i likhet med vad som skett genom en i anslutning

till 1952 års lag utfärdad kungörelse; det i denna kungörelse reglerade förfarandet

har tillämpats endast i obetydlig omfattning.

Även om den föreslagna lagstiftningen genomföres, anser kommittén, att

1952 års lag måste bibehållas. Sistnämnda lag blir visserligen utan betydelse

för framtida sämjedelningar, men den kommer alltjämt att ha betydelse

för delningar, som ägt rum under tiden från dess ikraftträdande till dess den

nya lagen trätt i kraft.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 163 år 1362

13

Remissyttranden

Över fastighetsbildningskommitténs promemoria har efter remiss yttranden

avgivits av Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, lantmäteristyrelsen,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län, jordabalksutredningen,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Sveriges lantmätareförening,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,

Hushållningssällskapens förbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Sveriges skogsägareförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen

och Jordbrukets bank.

Lantmäteristyrelsen har vid sitt remissvar fogat yttranden från överlantmätarna

i Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands och Norrbottens län. Yttranden från lantbruksnämnden och

skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län har fogats vid det av länsstyrelsen i

samma län avgivna remissvaret.

I samtliga avgivna remissyttranden med undantag av jordabalksutredningens

har kommitténs förslag i huvudsak tillstyrkts. Jordabalksutredningen

har förklarat sig ej vilja gå så långt som till att avstyrka förslaget men

har ifrågasatt behovet, lämpligheten och värdet av att nu genomföra en lagstiftning

av det innehåll kommittén förordat.

Enighet råder om att de privata jorddelningarna medför allvarliga o 1 ägen

heter. I detta avseende framhålles främst de följder delningarna kan

få från jordpolitiska synpunkter ävensom svårigheterna för verksamheten

med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Föreningen Sveriges häradshövdingar

har påtalat vissa andra olägenheter och därvid anfört följande.

Icke endast i Kopparbergs län utan även på flera andra ställen i landet

ha sämjedelningar och arealöverlåtelser åstadkommit en betänklig oreda i

fastighetsväsendet. Det inträffar ej sällan att tastigheter och markområden

överlåtas, lagfaras, intecknas och taxeras under helt andra jordregisterbeteckningar

än som motsvarar den verkliga äganderätten. Detta innebär ett

osäkerhetstillstånd, som särskilt vid försämrade konjunkturförhållanden

skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser såväl för jordägare som för

inteckningshavare. Det har redan nu exempelvis inträffat att fastighetsägare,

som erhållit lagfart å vissa jordregisterfastigheter, vilka i själva verket

icke motsvarade det faktiskt överlåtna markområdet, jämfört jordregisterbeteckningarna

med skifteskartor och den ekonomiska kartan, varefter

han gjort anspråk på markområden, som innehavas av hans grannar.

Detta har lett till äganderättstvist med avsevärda rättegångskostnader. Det

råder nämligen, särskilt sedan sämjedelade fastigheter ett flertal gånger

bytt ägare, ofta delade meningar om vad sämjedelningar egentligen inneburit.

Svea hovrätt uttalar.

Det är uppenbarligen angeläget, att från statsmakternas sida ett verksamt

ingripande kommer till stånd för alt för framtiden söka förhindra s. k. privata

jorddelningar, bland vilka sämjedelningarna numera är den form,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1962

som tilldrager sig den största uppmärksamheten. Ett sådant ingripande är

av vikt med hänsyn till bl. a. gällande jordpolitiska målsättning och önskeT

målet om överensstämmelse mellan den officiella fastighetsindelningen och

den äganderättsliga indelningen.

Även i frågan huruvida särskilda åtgärder nu är påkallade

för att komma till rätta med de berörda olägenheterna råder,

åtminstone i princip, enighet bland remissinstanserna. Svea hovrätt och jordabalksutredningen

har mera utförligt uppehållit sig vid denna fråga.

Svea hovrätt konstaterar, att lagberedningens förslag till jordabalk jämte

följdförfattningar åsyftar att definitivt söka förhindra privat jorddelning.

Huruvida provisoriska lagstiftningsåtgärder utöver 1952 års ogiltighetslag

nu bör komma till stånd i avbidan på jordabalkens ikraftträdande

måste bli beroende av bl. a. i vilken utsträckning och inom vilka delar av

landet sämjedelningar alltjämt förekommer eller kan befaras. I denna fråga

har hovrätten ansett visat, att den privata jorddelningsverksamheten starkt

minskat efter jorddelningslagens tillkomst. Inom storskiftesbygden i Dalarna

torde dock sämjedelningar alltjämt vara en allmän företeelse. Förekomsten

av nya sämjedelningar inom riket i övrigt är betydligt vanskligare

att bedöma. Att sådana delningar tidigare varit vanliga särskilt i

Dalarna och de Dalarna omgivande landskapen är för hovrätten väl känt,

men man torde kunna ställa sig tveksam till frågan huruvida förekomsten

av sämjedelningar utanför storskiftesbygden nu är av den storleksordning,

som fastighetsbildningskommittén förutsatt. Hovrätten anför vidare följande.

Även om sålunda angelägenheten av den föreslagna lagen ur angivna synpunkter

kan vara mindre än som angivits i promemorian, föreligger dock

otvivelaktigt sådan risk för fortsatt delningsverksamhet att med hänsyn härtill

en provisorisk lagstiftning icke kan anses omotiverad.----

Vid bedömandet av frågan, huruvida lagförslaget bör genomföras, är givetvis

även av stor vikt vad som i promemorian---anförts beträffan
de

de legaliseringsbestämmelser, som kommittén framdeles för egen del

kan komma att föreslå.

Av kanske än större betydelse i detta sammanhang kan emellertid i så

fall anses vara de i promemorian icke berörda, av lagberedningen i 21 §

promulgationslagen till nya jordabalken redan nu föreslagna partiella legaliseringstöreskrifterna,

låt vara att dessa icke avse att slutligt reglera den

tastighetsbildningsrättsliga sidan av problemen med sämjedelningarna. Innehållet

i detta stadgande och därmed sammanhängande föreskrifter i förslaget

till promulgationslag med dess motivering måste, sammanställt med

övriga förhållanden, anses utgöra tillräckliga skäl för genomförandet av

en provisorisk ogiltighetslag för hela landet.

Skogsstyrelsen har upptagit frågan om lämpligheten av att bryta ut den

i kommitténs förslag behandlade lagstiftningen ur jordabalken och därvid

anfört.

Med hänsyn till att den tid det kan dröja innan den nya jordabalken antages

och träder i kraft är obetydlig i förhållande till sämjedelningsinstitutets

långvariga hävd är skogsstyrelsen för sin del onekligen av den uppfattningen

att det i och för sig framstår som i någon mån opåkallat att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr i63 år 1962

nu införa en lagstiftning om förbud mot sämjedelning. Det bör inte heller

förglömmas att det här inte — vilket är fallet med 1952 års lag om ogiltighet

av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län — är fråga

om mark som tidigare varit föremål för delning med särskilt statligt stöd.

Styrkan av de samlade motiven för en förbudslagstiftning är med andra ord

i förevarande fall mindre än när det gällde 1952 års lag, vilken ju dessutom

uteslutande berör alldeles speciella fastighetsförhållanden.

Emellertid är det enligt skogsstyrelsens mening ovedersägligt att sämjedelningar

är av ondo från fastighetsbildnings- och många andra synpunkter.

Enligt promemorian har lantmäteristyrelsen i yttrande över förslaget

till ny jordabalk uttalat att en intensifierad sämjedelningsverksamhet kunde

förväntas i anledning av de i sagda förslag upptagna reglerna. Om ett

förbud mot sådan delning intoges i en särskild lag, som skyndsamt genomfördes,

syntes dock möjlighet finnas att förekomma denna ökade verksamhet.

Ett snabbt införande av en sådan lag skulle enligt lantmäteristyrelsens

mening väsentligt underlätta genomförandet av jordabalksförslaget. Kommittén

bär för sin del också framfört flera vägande skäl för att en särskild

förbudslagstiftning införes.

Även Lantbrnksförbundet anser, att det kan vara tveksamt huruvida en

partiell lagstiftning av föreslagen innebörd bör vidtagas. Denna tveksamhet

synes emellertid enligt förbundets mening böra vika på de skäl, som i

frågan anförts av kommittén själv.

Jordabalksutredningen uttalar, att jordahalksförslagets reglering på detta

område är ägnad att på alla fronter stoppa privat jorddelning; reglerna

vänder sig både mot arealförvärven och mot sämjedelningarna. Med avseende

på de olika förvärvssituationer, vilka tilltänkta jorddelningar kan

sammanhänga med, lämnar reglerna klara besked om det civilrättsliga läge,

som skall anses vara för handen när en delning i laga former ej kan åvägabringas.

Jordabalksförslaget har även befattat sig med frågan, hur man bör

förfara med produkterna av privat delning, som skett före förbudsregelns

ikraftträdande. Utan att därvid föregripa övervägandena kring den formliga

legalisering av äldre sämjelotter, som lagstiftaren på något längre sikt

måste skapa förutsättningar för, har jordabalksförslaget i detta hänseende

velat anvisa ett lätt tillgängligt förfarande för att de äldre sämjelotterna

preliminärt skall kunna godtagas såsom i viss mån självständiga fastigheter.

Utredningen anför vidare.

Mot bakgrunden av vad nu antytts om spörsmålen rörande den privata

jorddelningen och om lagberedningens projekt för deras bemästrande står

det klart, att promemorian med sitt förslag till förbud mot framtida sämjedelning

tagit upp enbart en enda sida av problemkomplexet. I själva verket

förhåller det sig ju på det viset, att promemorian pläderar för att ett speciellt

element i jordahalksförslagets regelsystem i ämnet skall lösryckas ur

sitt sammanhang och omgående bringas i tillämpning. En dylik åtgärd måste

väl i och för sig anses som mindre tillfredsställande, särskilt med hänsyn

till att planerna på jordabalksreformens fullföljande inom ramen för

ett sammanhållet balkförslag ingalunda uppgivits utan tvärtom blivit ytterligare

befästa i och med beslutet om jordabalksutredningens tillsättande.

Naturligtvis kunna dock särskilda skäl motivera, att avgränsade delar av

en förberedd lagstiftningsreform genomföras för sig i förtid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lft Kungl. Maj:ts proposition nr 163 ar 1962

I fråga om de av fastighetsbildningskommittén anförda skälen för alt redan

nu införa förbud mot sämjedelning uttalar jordabalksutredningen.

Påståendet, att sämjedelningsförbudet låtit vänta på sig för länge, kan icke

gendrivas, men ändå är det tveksamt, huruvida delta konstaterande utgör

tillräckligt underlag för plötslig aktivitet i ett läge som nu, när det föreligger

ett redan remissbehandlat lagförslag med bestämmelser syftande till

frågans lösning i ett större sammanhang. Ej heller är väl hänvisningen till

det aktuella behovet av utvidgad förbudslagstiftning i Kopparbergs län ett

alldeles tveklöst argument till förmån för att man nu borde med avseende

på hela landet föregripa lagberedningens konstruktioner. Däremot skall erkännas

att det återstående huvudskälet för fastighetsbildningskommitténs

initiativ måste anses väga tungt. Det ter sig onekligen lämpligt att innan lagförslag

framläggas, vilka innefatta löften om legalisering av sämjedelningarna,

förbjuda fortsatt delning av ifrågavarande slag. Man undgår därmed

att genom legaliseringsförslagen ge en sista stimulans åt sämjedelningsverksamheten

och erhåller på förhand en fix tidsgräns för legaliseringens räckvidd.

I så måtto vill jordabalksutredningen vitsorda, att mycket vore att vinna

med den i promemorian rekommenderade åtgärden; kanske kan vinningen

t. o. m. finnas uppväga den principiella olägenheten av att jordabalksförslagets

regelsystem ej i allo skulle bli promulgerat i tillsammanhållet skick.

Även om ett genomförande av fastighetsbildningskommitténs förslag sålunda

skulle vara förenat med vissa fördelar, torde det enligt jordabalksutredningens

mening finnas anledning till viss försiktighet vid bedömningen

av åtgärdens tillrådlighet, nämligen med hänsyn till effekten därav. Den föreslagna

förbudsregeln skulle icke komma att utgöra något faktiskt hinder

mot sämjedelning; enligt utredningens övertygelse skulle effekten av regeln

nästan helt utebli. Utredningen har i denna del uttalat följande.

I den mån fortfarande existerar en lockelse att verkställa sämjedelningar

~ ;dt sådana nuförtiden äro föga frekventa har fastighetsbildningskommittén

bekräftat — lär lockelsen troligen i ringa mån motverkas av de konsekvenser,

som enligt promemorian skulle hota vid förbudets åsidosättande.

Det kan nämligen befaras, att följderna av delning i strid med förbudet skulle

taxeras såsom endast obetydligt mera menliga än de som alltsedan jorddelningslagens

tillkomst inställt sig beträffande därefter skedda sämjedelningar;

att jorddelningslagens diskriminering av sistnämnda sämjedelningar

ej i praktiken tillmätts större avseende torde vara allmänt omvittnat. Vid

detta laget synes det stå klart, att lagstiftaren måste ty sig till en helt annan

anordning för att effektivt strypa sämjedelningsverksamheten; här åsyftas

det i lagberedningens jordabalksförslag uppställda förbudet mot inteckning

i ideell andel. Sagda förbud, primärt föranlett av överväganden som ej hänföra

sig till sämjedelningsfrågan, betraktades av lagberedningen såsom en

helt avgörande faktor för sämjedelningsförbudets respekterande, och jordabalksutredningen

anlägger härvidlag samma synsätt. Det bör uppmärksammas,

att förbudet mot inteckning i ideell andel icke är så intimt förknippat

med projektet rörande de gemensamma inteckningarnas avskaffande, att

det står och faller med detta. Direktiven för jordabalksutredningens översyn

av lagberedningens förslag behöva med andra ord icke innebära, att man har

att frångå tanken på ifrågavarande inteckningsförbud. Förmodligen kommer

så icke heller att ske. Jordabalksförslaget skulle således, jämväl i dess

blivande överarbetade utformning, icke bara placera sämjedelningsförbudet

i dess naturliga sammanhang med andra bestämmelser, som söka komma

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1062

17

till rätta med det vida frågekomplexet angående privat jorddelning, utan

skulle även på ett helt annat sätt än proinemorieförslaget skapa makt bakom

förbudsregelns ord. I dubbel mening vore det därför en fördel, om man kunde

avvakta möjligheten att bringa i tillämpning det samlade jordabalksförslagets

olika regelanordningar.

Om jordabalksutredningens nyss återgivna mening godtages, bör, fortsätter

utredningen, det logiska tillvägagångssättet bli att arbetet med legaliseringsspörsmålen

icke påbörjas förrän om ännu några år. Innan förslag i

dessa spörsmål framlägges bör nämligen — såsom fastighetsbildningskommittén

uttalat — ett sämjedelningsförbud redan ha trätt i kraft. Detta behöver

icke utesluta, att legaliseringsfrågan behandlas i samband med fastighetsbildningsreformen

i övrigt. Såvitt jordabalksutredningen kan bedöma,

bör nämligen en ny jordabalk genomföras innan fastighetsbildningskommitténs

förslag upptages till slutlig prövning.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har i den senast berörda frågan uttalat

en motsatt åsikt. Enligt dess mening föreligger icke någon anledning

att avvakta resultatet av den pågående överarbetningen av jordabalksförslaget.

Tvärtom kan ett nu genomfört förbud mot sämjedelningar vara ägnat

att underlätta genomförandet av jordabalkens bestämmelser. Lantmäteristyrelsen

har i samma fråga hänvisat till sitt över förslaget till jordabalk avgivna

remissyttrande, vari styrelsen uttalat samma mening som nu häradshövdingeföreningen.

Frågan i vilken utsträckning privata jorddelningar alltjämt förekommer

har — utöver vad förut angivits — berörts huvudsakligen i yttranden från

lantmäterihåll. Av de i ärendet hörda överlantmätarna har flertalet uttalat,

att den privata delningsverksamheten numera torde vara av begränsad omfattning.

överlantmätaren i Gävleborgs län håller för troligt att antalet nya

sämjelotter — framför allt härrörande från delning av skogsmark, som ägts

av dödsbon — överstiger det antal, som försvinner genom legalisering eller

genom att sämjedelningen återgår, överlantmätaren i Norrbottens län har

hänvisat till en av den s. k. Tornedalsutredningen verkställd undersökning

av sämjedelningsfrekvensen i länet (SOU 1958: 22 s. 113 och 114; jfr prop.

1962:31 s. 16—17) och framhållit, att nya sämjedelningar otvivelaktigt

tillkommer undan för undan.

Omfattningen av den föreslagna lagstiftningen har

behandlats av Svea hovrätt och Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Svea hovrätt erinrar om att fastighetsbildningskommitténs förslag motiverats

bl. a. med de fördelar genomförandet därav skulle innebära vid kommitténs

ställningstagande till frågan om en eventuell legalisering av befintliga

sämjedelningar. Med hänsyn härtill och till att såväl 1953 års lag om

legalisering av sämjedelningar som 21 § i lagberedningens förslag till promulgationslag

för nya jordabalken avser även privat ägostyckning anser

hovrätten, att det måhända varit mest följdriktigt, om det nu förevarande

förslaget avsett även denna form av privat jorddelning. Hovrätten framhåller

vidare.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1062

Kommittén har emellertid anfört, att privata ägostyckningar knappast lorde

äga rum längre. Huruvida detta är riktigt eller ej kan vara föremål för

tvekan, och det kan finnas anledning påpeka, att en i Dalarna förr vanlig

form av jordförsäljning nämligen genom de s. k. privata fastighetsauktionerna

teg för teg och skifte för skifte av en jordägares hela markinnehav

alltjämt lär vara synnerligen omhuldad (Svensk Lantmäteritidskrift 1%0

sid. 551); dessa försäljningar äro till gagnet arealöverlåtelser men torde till

formen merendels vara jordtalsöverlåtelser.

Föreningen Sveriges häradshövdingar anser att del i och för sig varit

önskvärt, att en motsvarande lagstiftning kunnat vidtagas även beträffande

arealöverlåtelser, som icke leder till ny fastighetsbildning. Föreningen kan

emellertid icke överblicka de svårigheter, som må lägga hinder i vägen härför.

I varje fall synes böra klarläggas, att det föreslagna förbudet skall gälla

även sådana arealöverlåtelser, som avses i 21 § andra stycket förslaget till

lag om införande av nya jordabalken, d. v. s. de fall då parterna avtalat att

den överlåtna ägovidden skall motsvara viss andel av fastigheten.

Den föreslagna formen för ett ingripande mot sämjedelningarna

har icke mött några invändningar vid remissbehandlingen.

I fråga om innebörden av den föreslagna lagstiftninge

n anför Svea hovrätt, att en delning i strid med det föreslagna förbudet

icke får sakrättslig verkan och ej heller beaktas i exempelvis jorddelningsoch

fastighetsbildningssammanhang men att ogiltigheten förutsättes medföra

ytterligare konsekvenser. Hovrätten erinrar sålunda om att enligt kommittén

effektiviteten hos den föreslagna lagstiftningen, i likhet med 1952

års ogiltighetslag, väsentligen skall uppbäras av vetskapen hos sämjedelägarna

om en påtaglig risk för framtida ekonomiska förluster.

Den åberopade förlustrisken för en delägare kan emellertid, framhåller

hovrätten, komma att svara mot en lika stor vinstmöjlighet för annan delägare,

vilket skulle kunna motverka den åsyftade effektiviteten. Med hänsyn

till bl. a. gällande allmänna rättsgrundsatser kan det vidare vara tveksamt,

huruvida de obligationsrättsliga rättsverkningarna i allo kommer att gestalta

sig så som kommittén förutsatt.

Beträffande frågan huruvida den föreslagna lagen utan särskilt stadgande

kommer att äga tillämpning även på sämjevis företagna åtgärder rörande

vad som lagligen hör till jorden, exempelvis byggnader och växande träd,

anför Föreningen Sveriges häradshövdingar — i anslutning till lagrådets uttalande

i denna fråga vid tillkomsten av 1952 års lag — följande.

Lagrådet har i nämnda sammanhang framhållit, att ett avtal om sämjedelning

av vad enligt lag hör till jorden, exempelvis därå uppförda byggnader

eller därå växande träd, icke i och för sig medför, att äganderätten till

byggnaderna eller träden skiljes från äganderätten till jorden. Så länge

byggnaderna kvarstå eller träden icke avverkas äro de fortfarande att anse

såsom hörande till jorden och avtalet gäller icke utan vidare gentemot tredje

man.

Konsekvensen av lagrådets och kommitténs sålunda uttalade uppfattning

torde böra ytterligare klargöras under lagförslagets fortsatta behandling.

Såvitt föreningen kan finna innebär förbudet mot sämjedelningar icke i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1(13 år 1962

19

fråga om kvarstående byggnader eller växande träd någon ändring gentemot

vad nu gäller, om man bortser ifrån att för närvarande något hinder,

åtminstone rent teoretiskt, icke förefinnes emot att genom sämjedelning

avskilja exempelvis en byggnad jämte ett minimalt jordområde, som tillsammans

värdemässigt motsvarar en ideell andel. Att sedan, särskilt i närheten

av tätorter, ej sällan förekommer att de till en jordbruksfastighet

hörande byggnaderna, vilka kanske representera mer än hälften av den

intecknade fastighetens värde, försäljes till ett industriföretag eller till

kommunalt ändamål, utan att någon arealöverlåtelse sker, och att härigenom

skapas ett osäkerhetstillstånd i fråga om de sakrättsliga förhållandena

är eu omständighet, som uppenbarligen icke påverkas av den föreslagna

lagstiftningen, eftersom överlåtelsen av byggnaden redan för närvarande

icke har någon sakrättslig verkan och då kommittén väl knappast torde

mena att själva äganderättsöverlåtelsen skulle vara utan varje civilrättslig

verkan parterna emellan.

Föreningen anser det möjligen mera tveksamt, hur förbudet mot sämjedelning

kommer att verka beträffande byggnader som flyttas från en fastighet

till en annan. Härvid framhålles, att det numera icke alls är ovanligt

att byggnader, motsvarande mer än halva taxeringsvärdet av en fastighet,

inköps av en annan fastighetsägare, som därefter flyttar byggnaderna till

sin egen fastighet. I denna fråga anför föreningen.

Kommittén talar om och synes jämställa »byggnader och växande träd»

medan lagrådet uttalar sig om kvarstående byggnader och icke avverkade

träd. Eftersom kommitténs mening uppenbarligen icke kan vara att träd,

som förflyttas, exempelvis från en plantskola, skola bibehållas som en sakrättslig

del av ursprungsfastigheten, tolkar föreningen kommitténs mening

så att en förflyttad byggnad skall upphöra att vara en del av ursprungsfastigheten

och i stället ingå som en del av sin nya hemortsfastighet.

Även andra skäl än de rent sakrättsliga, framförallt rent praktiska

synpunkter, tala ju för ett sådant betraktelsesätt. Men då torde det icke vara

opåkallat att ställa frågan huruvida icke ett behov föreligger att på något

sätt reglera inteckningshavarnas rätt vid sådana husförflyttningar. Då emellertid

det föreslagna förbudet icke, med nu anlagda tolkning, åstadkommer

någon ändring av rådande förhållanden, motiverar förbudets genomförande

icke i och för sig någon särskild åtgärd i detta avseende. Skulle däremot

kommitténs mening vara att förbjuda bortförande av till en fastighet hörande

byggnader och att sålunda ett faktiskt bortförande skulle sakna sakrättslig

verkan, torde kommittén icke kunna stödja sig å lagrådets uttalande

och måste föreningen i så fall, med hänsyn till den osäkerhet i fråga om

vad till en fastighet hör som ett sådant förbud skulle medföra, avstyrka

förslaget i denna del. Ändringar i 2 och 4 §§ i 1895 års lag skulle för övrigt

i så fall bliva nödvändiga.

Angående effekten av den föreslagna lagstiftningen

uttalar jordabalksntredningen, som redan nämnts, att densamma torde

komma att nästan helt utebli. En rakt motsatt uppfattning uttalas av Föreningen

Sveriges häradshövdingar, som anser att fastighetsbildningskommittén

snarast underskattat verkningarna av ett förbud mot sämjedelning.

Enligt föreningen torde sålunda kreditinstituten ej sällan komma att inför

osäkerheten i rådande förhållanden framtvinga legalisering av sämjelotter

för alt vara på den säkra sidan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1962

Bland de detaljspörsmål i fråga om lagstiftningens utformning

in. in., som behandlats i remissyttrandena, må här upptagas följande.

Svea hovrätt anser det otillfredsställande, att 1952 års lag föreslås skola

äga fortsatt giltighet vid sidan av den nya lagen. Hovrätten föreslår därför

en övergångsbestämmelse av innebörd, att 1952 års lag upphäves genom

den nya lagen men att bestämmelserna i 1952 års lag alltjämt skall äga tilllämpning

beträffande sämjedelning, som tidigare ägt rum inom lagens giltighetsområde.

Vidare anser hovrätten erforderligt med undersökning i vad

mån ett genomförande av den föreslagna lagen kan behöva föranleda ändringar

i eller tillägg till annan lagstiftning, där sämjedelning beröres.

Ett stort antal remissinstanser har framhållit vikten av att — på sätt

kommittén föreslagit — innehållet i den föreslagna lagstiftningen på ett

effektivt sätt bringas till allmänhetens kännedom. Lantmäteristyrelsen uttalar

därvid, att en medverkan av press, radio och television inom ramen för

den allmänna jordbruksupplysningen skulle vara av särskilt värde. Skogsstyrelsen

anför i detta hänseende följande.

Enligt skogsstyrelsens mening har kommittén — — — alltför litet poängterat

betydelsen av en rätt bedriven upplysningsverksamhet. Ämbetsverket

tror för sin del att en sådan verksamhet har en stor mission att fylla.

Detta inte minst---— genom att den kan medverka till att förebygga rätts
förluster

för en kanske genom generationers handlingssätt traditionsbunden

men om den nya lagens verkningar eljest föga orienterad fastighetsägare.

I fråga om ikraftträdandet har flera remissinstanser, däribland hovrätten

för hed re horrland, Hushållningssällskapens förbund, Skogsägareföreningarnas

riksförbund och Jordbrukets bank, uttalat sig för att lagen får träda

i kraft vid ett årsskifte, halvårsskifte, kvartalsskifte eller åtminstone månadsskifte.

Departementschefen

De privata delningarna av jord medför -— såsom närmare framgår av

fastighetsbildningskommitténs promemoria och ytterligare belysts vid remissbehandlingen

därav — betydande olägenheter i skilda avseenden. Det

må här räcka med att erinra om att de enheter, soin framkommer vid privat

delning, i regel icke uppfyller vare sig de jordpolitiska eller andra krav

på fastighets beskaffenhet, som har uppställts i lagstiftningen om fastighetsbildning,

att de jordpolitiska bestämmelserna till skydd för jordbruket

och skogsbruket kan kringgås samt att de privata delningarna leder till

bristande överensstämmelse mellan den faktiska indelningen av jorden och

dess indelning i rättsliga enheter. Sedan länge har också uppmärksammats

frågan om åtgärder till förhindrande av den privata jorddelningsverksamheten.

Ett första steg i syfte att motverka den form av privat jorddelning, som

kallas sämjedelning och som innebär att ägarna av ideella andelar i fast

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 är 1962

21

egendom överenskommer alt för andelarna skall utläggas särskilda ägolotter,

togs vid genomförandet av jorddelningslagen, vilken trädde i kraft med

ingången av år 1928. Genom jorddelningslagen har nämligen beträffande

sämjedelningar, som skett efter lagens ikraftträdande, stadgats vissa andra

och för jordägarna oförmånligare rättsverkningar än som följer av äldre

delningar. En ytterligare ehuru lokalt begränsad åtgärd för att förhindra

sämjedelningar vidtogs år 1952 genom den då införda lagen om ogiltighet

av sämjedelning i vissa fall i Kopparbergs län.

Vid tillkomsten av 1952 års lag uttalades, att den måste betraktas såsom

ett provisorium i avbidan på att frågan om åtgärder till motverkande av

privata jorddelningar skulle få en allmängiltig lösning i samband med den

nya jordabalk, som då förbereddes inom lagberedningen. En sådan lösning

har också förutsatts i det av lagberedningen år 1960 avgivna jordabalksförslaget,

vari förordats bestämmelser i detta syfte.

Lagberedningens förslag överarbetas för närvarande i vissa delar av jordabalksutredningen.

Det kommer därför att dröja ännu ett antal år, innan en

ny jordabalk kan träda i kraft. I detta läge har fastighetsbildningskommittén

föreslagit, att generellt förbud mot sämjedelning nu stadgas i en särskild

lag. Enligt kommittén har en reformering av gällande ordning beträffande

jordägarnas möjligheter att utan anlitande av laga delning enligt

fastighetsbildningslagstiftningen uppdela den fasta egendomen i olika äganderättsliga

enheter redan låtit vänta på sig alltför länge, och kommittén

anser, att det skulle vara olyckligt, om frågans lösning fördröjdes ytterligare.

Såsom ett särskilt skäl att redan nu upptaga sämjedelningsfrågan till behandling

har kommittén åberopat, att därigenom en ändamålsenlig lösning

av de på privat väg hittills uppkomna irreguljära fastighetsenheternas framtida

ställning kan underlättas. I kommitténs uppdrag ingår alt föreslå åtgärder

för en avveckling av dessa redan bestående enheter. En av de lösningar,

som därvid kan komma i fråga är att genom en allmän legalisering

av hittillsvarande sämjedelningar inordna sämjelotterna i den officiella fastighetsindelningen.

Kommittén har understrukit att en förutsättning för att

en sådan legalisering skall leda till önskat resultat är, att nya sämjedelningar

med civilrättslig giltighet icke kan åstadkommas. Förslag till en allmän

legalisering bör emellertid enligt kommitténs mening icke framläggas,

så länge nuvarande möjlighet att med sakrättslig verkan ingå sämjedelningsavtal

består. Kommittén befarar nämligen, att ett officiellt förslag i

sådan riktning kommer att i hög grad stimulera jordägarna till privata

delningar, om dessa icke skulle drabbas av ogiltighet. För att kommittén

skall erhålla fullt fria händer vid övervägande av den lämpligaste lösningen

beträffande de sämjelolter, som består vid ikraftträdandet av en ny fastighetsbildningslagstiftning,

anser kommittén därför att i god tid bör vara

sörjt för att nya sämjedelningar, vilka erkännes av rättsordningen, icke

kommer till stånd.

Vid remissbehandlingen har fastighetsbildningskommitténs förslag vunnit

allmän anslutning; endast jordabalksutredningen har, utan alt likväl av
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1962

styrka förslaget, ställt sig tveksam därtill. Även jag har funnit övervägande

skäl tala för att nu genomföres en lag av den innebörd kommittén förordat.

Därigenom synes icke på olämpligt sätt föregripas eller försvåras den mera

allmängiltiga lösning av problemet med de privata jorddelningarna, som

jordabalksförslaget innebär. Den föreslagna lagen bör emellertid betraktas

såsom ett provisorium i avbidan på den nya jordabalken och en reviderad

fastighetsbildningslagstiftning.

I likhet med kommittén anser jag, att arealöverlåtelse och privat ägostyckning

icke bör omfattas av det nu aktuella förbudet utan att detta bör

avse endast sämjedelning. Jag har ej heller i övrigt någon erinran mot den

förordade utformningen av förbudet.

Såsom kommittén framhållit kommer — genom att uttrycket sämjedelning

av fast egendom använts — förbudet att omfatta ej blott sämjedelning

av jord utan även av det som lagligen hör till jorden. I fråga om vad som är

att hänföra till fast egendom inträder icke något förändrat rättsläge på

grund av den nu föreslagna regleringen.

Enligt förslaget skall sämjedelning, som sker trots förbudet, vara utan

verkan. I fråga om innebörden härav gäller detsamma, som uttalades i samband

med tillkomsten av 1952 års lag. I korthet kan förbudet sägas innebära

följande. Sämjedelning medför ej upplösning av den gemenskap i äganderätten

som förut bestått; samäganderättslagen eller — när fråga är om

egendom samfälld för flera fastigheter —• bysamfällighetslagen blir alltjämt

tillämplig å delägarnas inbördes förhållande. Äganderätten till de

ideella andelarna i fastigheten ersättes ej av äganderätt till de vid delningen

utlagda ägolotterna. Innehavare av inteckning i ideell andel blir vid

exekution hänvisad till att uttaga sin fordran ur andelen och ej ur en särskild

lott. Vid fastighetsreglerande åtgärder skall hänsyn icke tagas till

sämjedelningen. Detta får särskild betydelse beträffande likvider av olika

slag.

En ogiltighetsregel av denna innebörd får, såsom framhölls redan vid tillkomsten

av 1952 års lag, icke någon omedelbar verkan på sämjedelningsavtal

så länge dessa respekteras av parterna och fråga om avtalets giltighet

ej aktualiseras av särskild anledning, exempelvis lantmäteriförrättning eller

exekutivt förfarande. Regelns effekt ligger främst däri, att innehavaren av

en sämjelott får en i hög grad osäker ställning.

Beträffande de obligationsrättsliga verkningarna av ogiltighetsregeln torde

jag få nöja mig med att hänvisa till allmänna rättsgrundsatser beträffande

rättsverkningar av ogiltiga avtal.

Med hänsyn till de i skilda hänseenden mycket betydelsefulla verkningarna

av den föreslagna lagen synes, såsom fastighetsbildningskommittén och flera

remissorgan uttalat, lämpligt att i samband med lagens ikraftträdande igångsätta

viss upplysningsverksamhet i syfte att klargöra innebörden av lagstiftningen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva, hur denna

verksamhet närmare skall organiseras.

Efter ikraftträdandet av den nya lagen skall 1952 års lag icke längre äga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kangl. Maj:ts proposition nr 163 år 1962

tillämpning. Sämjedelningar, som blivit ogiltiga genom sistnämnda lag, är

givetvis även i fortsättningen utan verkan. Hinder föreligger därför icke att

upphäva 1952 års lag. Då emellertid ett upphävande skulle kunna leda till

att rättsverkningarna av lagen förbises vid lantmäteriförrättningar och i

andra sammanhang, vill jag förorda en övergångsbestämmelse, vari utsäges

att 1952 års lag icke skall äga tillämpning å sämjedelning, som sker efter den

nya lagens ikraftträdande.

Utöver vad nyss sagts synes ett genomförande av den föreslagna lagen

icke behöva föranleda ändringar i eller tillägg till annan lagstiftning.

Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1962.

I enlighet med vad i det föregående förordats har inom justitiedepartementet

upprättats bifogade förslag1 till lag angående förbild mot sämjedelning

av fast egendom.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t

Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

'' Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, liar här utelämnats.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1962

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 april

1962.

N är varan de:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 26 mars 1962 tillliandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 9 mars 1962, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast

egendom.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn I. Gullnäs.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1962

25

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 april 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund,

Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hermansson,

lagrådets den 5 april 1962 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 9

mars 1962 remitterade förslaget till lag angående förbud mot sämjedelning

av fast egendom.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Johansson

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

620359

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avveckling av rekognitionsavgifterna till Danviks hospital. a1 i texten
  2. 3LU 1962:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom. s. 1 i texten