Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1919 (nr 1)

1962-04-27 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:167, Med förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1919 (nr 1)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

1

Nr 167

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1919 (nr 1);

given Stockholms slott den 27 april 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag

till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de särskilda bestämmelserna om nattvila för

kvinnor utgår ur arbetarskyddslagen. I fortsättningen kommer alltså samma

regler i fråga om nattvila att gälla för män och kvinnor. Dessa regler föreslås

jämkade för att underlätta tvåskiftsarbete vid femdagarsvecka. Slutligen

föreslås arbetarskyddsstyrelsen få befogenhet att i vissa fall meddela

dispens från förbudet mot att använda kvinnor till arbete under jord.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 167

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

Förslag till

till

Lag

om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

Härigenom förordnas, att 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen den 3 januari

1949» skola upphöra att gälla samt att 19, 20, 34, 62, 64 och 73 §§ samma

lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

19

Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig

ledighet för nattvila. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan

klockan 23 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats må avvikelse

ske, där visst arbete med

hänsyn till sin natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet

måste fortgå jämväl nattetid

eller eljest bedrivas å tid före klockan

5 eller efter klockan 23. Har natur-

eller olyckshändelse eller annan

omständighet, som ej kunnat förutses,

vållat avbrott i driften eller ock

medfört överhängande fara för sådant

avbrott eller för skada å liv,

hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,

i den mån det är nödigt med

hänsyn till berörda förhållande, användas

till arbete å tid mellan klockan

23 och klockan 5.

Arbetstagare i överordnad ställning

må, där så finnes påkallat, användas

till arbete å tid mellan klockan

23 och klockan 5 utan hinder

av vad i första stycket är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig

ledighet för nattvila. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan

klockan 24 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats må avvikelse

ske, där visst arbete med

hänsyn till sin natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet

måste fortgå jämväl nattetid

eller eljest bedrivas å tid före klockan

5 eller efter klockan 24. Har natur-

eller olyckshändelse eller annan

omständighet, som ej kunnat förutses,

vållat avbrott i driften eller ock

medfört överhängande fara för sådant

avbrott eller för skada å liv,

hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,

i den mån det är nödigt med

hänsyn till berörda förhållande, användas

till arbete å tid mellan klockan

24 och klockan 5.

Arbetstagare i överordnad ställning

må, där så finnes påkallat, användas

till arbete å tid mellan klockan

24 och klockan 5 utan hinder

av vad i första stycket är stadgat.

1 Senaste lydelse av 36 och 37 §§ se SFS 1950: 70.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 ar 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 §.

När särskilda skäl föranleda därtill,

må arbetarskyddsstyrelsen medgiva

att arbetstagare användes till

arbete å tid mellan klockan 23 och

klockan 5 i vidare utsträckning än

som följer av bestämmelserna i 19 §.

Sådant undantag----— —

34

Kvinna må--------

När särskilda skäl föranleda därtill,

må arbetarskyddsstyrelsen medgiva

att arbetstagare användes till

arbete å tid mellan klockan 24 och

klockan 5 i vidare utsträckning än

som följer av bestämmelserna i 19 §.

—---uppkomma därigenom.

§•

— eller stenbrott.

Vad i första stycket stadgas avser

icke arbetstagare i överordnad ställning,

som ej utför kroppsarbete.

Arbetarskyddsstyrelsen äger medgiva,

att kvinna utan hinder av bestämmelsen

i första stycket må användas

till sjukvårdsarbete eller annat

socialt arbete så ock tillfälligt arbete,

som antingen står i samband

med kvinnans yrkesutbildning eller

icke är kroppsarbete.

Arbetsgivare, som använder minderårig

eller kvinna till arbete i

strid mot bestämmelse i 23, 24, 25,

27, 30, 31, 32, 33 eller 34 §, 35 §

andra stycket eller 36 §, straffes med

dagsböter.

Har förseelsen-------

Arbetsgivare, som använder minderårig

eller kvinna till arbete i

strid mot bestämmelse i 23, 24, 25,

27, 30, 31, 32, 33 eller 34 § eller 35 §

andra stycket, straffes med dagsböter.

--femtio kronor.

64 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom

stadgas i 31, 33, 36 eller 37 §, dömes

till böter från och med fem till och

med trehundra kronor. Har arbetsgivare

eller annan för arbetsgivarens

räkning mot bättre vetande lämnat

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom

stadgas i 31 eller 33 §, dömes till böter

från och med fem till och med

trehundra kronor. Har arbetsgivare

eller annan för arbetsgivarens räkning

mot bättre vetande lämnat orik
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

oriktig uppgift i anmälan, som avses

i nämnda paragrafer, straffes med

dagsböter.

73

över arbetarskyddsstyrelsens beslut

i ärende, som avses i 23, 24, 25,

29, 30, 31, 33, 36 eller 37 §, 40 §

tredje stycket eller 70 § andra stycket,

må klagan ej föras.

Talan mot--------

tig uppgift i anmälan, som avses i

nämnda paragrafer, straffes med

dagsböter.

§•

över arbetarskyddsstyrelsens beslut

i ärende, som avses i 23, 24, 25,

29, 30, 31 eller 33 §, 40 § tredje stycket

eller 70 § andra stycket, må klagan

ej föras.

— ämbetsverks beslut.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen förordnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1962

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

april 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om vissa ändringar

i arbetarskyddslagen samt anför.

Arbetarskyddsstyrelsen har i skrivelse den 20 december 1960 framlagt

förslag till ändringar i arbetarskyddslagens särbestämmelser för kvinnlig

arbetskraft i fråga om nattvila och arbete under jord. Skrivelsen har remissbehandlats

i vanlig ordning.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till närmare behandling och

avser att i samband därmed även behandla arbetarskyddslagens generella

bestämmelser om nattvila.

Arbetarskyddslagens bestämmelser

Enligt arbetarskyddslagen den 3 januari 19W (nr 1; ändr. 1950:70,

1955: 100 och 1958: 111) gäller som allmän regel — avseende både män

och kvinnor — att arbetstagaren skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila

och att i denna ledighet skall ingå tiden mellan kl. 23 och kl. 5 (19 §

första stycket). Avvikelse från denna regel får ske, om visst arbete med

hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet

måste fortgå jämväl nattetid eller eljest bedrivas före kl. 5 eller efter

kl. 23. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller medfört överhängande fara för

sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, får likaledes arbete

som på grund härav är nödvändigt — s. k. nödfallsarbete — utföras

mellan kl. 23 och kl. 5 (19 § andra stycket). Arbetstagare i överordnad ställning

må, där så befinnes påkallat, användas till arbete mellan nämnda

klockslag utan hinder av det generella förbudet (19 § tredje stycket).

När särskilda skäl föranleder därtill, äger arbetarskyddsstyrelsen medgiva,

att arbetstagare användes till arbete mellan kl. 23 och kl. 5 i vidare

utsträckning än som följer av de avvikelser som nyss sagts (20 § första

stycket). Sådant undantag får också medgivas av styrelsen, då det av utta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1962

lande från arbetstagarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller

annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare, som skulle

beröras av undantaget, finner detta önskvärt, samt ohälsa eller överansträngning

inte skäligen kan befaras uppkomma därigenom (20 § andra

stycket).

Utöver de nu behandlade generella reglerna om nattvila innehåller arbetarskyddslagen

särbestämmelser i fråga om den kvinnliga arbetskraften.

Sålunda stadgas, att kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt

arbete, skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet minst elva

timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl.

5 eller, i den utsträckning arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande

viss ort, visst slag av arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju timmar

i följd mellan kl. 22 och kl. 7 (36 § första stycket). Stadgandet gäller

inte arbetstagare i överordnad ställning (36 § andra stycket).

Avvikelse från det särskilda nattarbetsförbudet får ske, då fråga är om

nödfallsarbete. Det åligger därvid arbetsgivaren att senast inom två dygn

från nödfallsarbetets början göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen med

angivande av orsaken till arbetet samt dess omfattning och varaktighet.

Nödfallsarbetet får inte fortsättas utöver två dygn utan att tillstånd sökts

hos arbetarskyddsstyrelsen (36 § tredje stycket).

Vidare får nattvilan inskränkas till tio timmar om dygnet under en tid

om sammanlagt högst 60 dagar om året på arbetsställe, där på grund av

verksamhetens natur under vissa tider av året förekommer hopat arbete

(säsongarbete), ävensom undantagsvis på andra arbetsställen, om arbetet

där måste forceras på grund av särskilda omständigheter. Innan sådan inskränkning

sker skall arbetsgivaren, med angivande av orsaken därtill, göra

anmälan till yrkesinspektören om de dagar under vilka inskränkningen

skall gälla (37 § första stycket). I fråga om sådana verksamhetsgrenar, som

avser förarbetning av varor underkastade hastig försämring, äger arbetarskyddsstyrelsen

medgiva undantag från de särskilda bestämmelserna om

nattvila för kvinnor (37 § andra stycket).

Slutligen äger Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl föranleder därtill, beträffande

visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva, att kvinna

användes till arbete mellan kl. 22 och kl. 5 i vidare utsträckning än som

följer av övriga nu återgivna bestämmelser (37 § tredje stycket).

Beträffande arbete under jord stadgar arbetarskyddslagen, att kvinna

inte får användas till sådant arbete i gruva eller stenbrott (34 §). Något

undantag från denna regel finns inte.

Internationella konventioner

Internationella arbetsorganisationens konvention nr 89 angående kvinnors

nattarbete inom industrien (reviderad San Fransisco 1948) innehåller

bestämmelser om förbud mot dylikt arbete, vilka i sina huvuddrag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 167 år 1962

överensstämmer med arbetarskyddslagens särbestämmelser i fråga om den

kvinnliga arbetskraften. Vissa skiljaktigheter finns dock. Så t. ex. är enligt

konventionen företagets karaktär av industri avgörande för om nattarbetsförbud

skall föreligga och icke, såsom enligt arbetarskyddslagen, arbetets

art av industri- eller hantverksarbete. Konventionens bestämning

får till följd att även städningsarbete o. d. inom industrilokaler faller under

nattarbetsförbudet. De föreliggande skiljaktigheterna har gjort att de

svenska statsmakterna icke ansett sig kunna ratificera konventionen.

Däremot har Sverige ratificerat Internationella arbetsorganisationens

konvention nr 45 angående användande av kvinnor till arbete under jord

i gruvor av alla slag (Geneve 1935). Huvudregeln i denna konvention är,

att kvinnor inte får användas till arbete under jord i gruvor. Nationell lagstiftning

får emellertid göra undantag från förbudet för dels personer, som

intar en ledande ställning och icke utför manuellt arbete, dels personer,

som användes till sanitär eller social tjänst, dels personer, som under loppet

av sina studier för yrkesutbildning tillbringar en tid i de underjordiska

delarna av en gruva, dels ock andra personer, som för utövande av ett

icke manuellt yrke tillfälligtvis har att nedstiga i de underjordiska delarna

av en gruva. Uppsägning av konventionen kan ske tidigast år 1967.

Arbetarskyddsstyrelsens förslag

Arbetarskyddsstyrelsen lämnar i sin skrivelse inledningsvis en redogörelse

för statsmakternas tidigare ställningstaganden till frågan om det särskilda

nattarbetsförbudet för kvinnor.

Styrelsen framhåller, att olägenheterna med nattarbete närmast torde

ligga på det sociala planet och bestå i obekväm arbetstid med bl. a. svårigheter

för den nattarbetande att använda fritiden på samma sätt som den

som har dagarbete, i besvärligheter för familjen med hänsyn till bl. a. olika

förläggning av måltider, i svårigheten att få sova ostört efter nattskift och

i liknande omständigheter. Rena arbetarskyddssynpunkter kan också

spela in såtillvida som vissa personer genom att utföra skiftarbete kan

ådraga sig hälsobesvär, bl. a. magåkommor. Från fysiologiska synpunkter

kan det i allmänhet, anför styrelsen, inte finnas anledning att göra skillnad

mellan könen när det gäller nattarbete. I vissa fall kan ett arbete rent

fysiskt vara så ansträngande, att det inte passar för kvinnor, men detta

förhållande har då icke speciellt med nattarbete att göra.

Arbetarskyddsstyrelsen förklarar slutligen att, även om styrelsen anser

att det från arbetarskyddssynpunkt inte borde möta betänkligheter att

upphäva det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor, styrelsen dock inte

funnit sig böra framlägga förslag härom. I stället föreslås, att Kungl.

Maj.ts möjlighet att i viss utsträckning medge dispens från förbudet

måtte överflyttas på arbetarskyddsstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

Beträffande arbete under jord föreslår arbetarskyddsstyrelsen, att det

absoluta förbudet i arbetarskyddslagen att använda kvinna till arbete under

jord i gruva eller stenbrott mjukas upp genom att de undantag införes,

som är medgivna i den av Sverige ratificerade konventionen härom. Härvid

kan, yttrar styrelsen, antingen undantagen intagas i lagstadgandet eller

också styrelsen få befogenhet att meddela motsvarande eftergifter. Styrelsen

anser att det senare förfarandet är att föredraga, då det ger möjlighet

att i det enskilda fallet undersöka hur förhållandena på platsen

gestaltar sig.

Remissyttrandena

över arbetarskyddsstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits

av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, överstyrelsen för yrkesutbildning,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige

och Förste provinsialläkarnes förening.

Så gott som samtliga remissorgan har godtagit arbetarskyddsstyrelsens

förslag om ändring i särbestämmelserna för kvinnlig arbetskraft i fråga

om såväl nattarbetsförbudet som arbete under jord.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen är arbetarskyddslagens regler om kvinnors

användande i arbete i många stycken föråldrade eller saknar betydelse.

Därtill kommer, framhåller styrelsen, att de bidrar till att begränsa

kvinnornas tillträde till vissa arbetsområden. Enligt styrelsens uppfattning

borde de särskilda bestämmelserna för kvinnlig arbetskraft vara begränsade

till vad som kan anses erforderligt ur arbetarskyddssynpunkt,

exempelvis sådana som gäller ledighet i samband med barnsbörd. Svenska

arbetsgivareföreningen anser starka skäl tala för att helt upphäva det speciella

nattarbetsförbudet för kvinnor och understryker, att den föreslagna

administrativa ändringen inte bör anses som en definitiv lösning.

Medicinalstyrelsen anser, att det går en väsentlig skiljelinje mellan kvinnor,

som har barn under 16 år i hemmet, och övriga. Beträffande de sistnämnda

ifrågasätter styrelsen om inte generella regler skulle kunna gälla,

medan däremot för den förstnämnda kategorin dispens från det särskilda

nattarbetsförbudet borde göras beroende av barnavårdsnämndens medgivande.

Förste provinsialläkarnes förening framhåller att dispensgivningen

bör handhavas med stor försiktighet.

Socialstyrelsen motsätter sig arbetarskyddsstyrelsens förslag i fråga om

nattarbetsförbudet och framhåller de många olägenheter, som är förenade

med nattarbete. Styrelsen vill närmast ifrågasätta om inte det allmänna,

för både män och kvinnor gällande förbudet, borde bli föremål för översyn.

Beträffande de föreslagna undantagen från förbudet mot kvinnors användande

till arbete under jord hävdar Svenska arbetsgivareföreningen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

KungL Maj:ts proposition nr 167 år 1962

att dessa undantag borde göras generella och inte beroende av arbetarskyddsstyrelsens

tillstånd i varje enskilt fall, medan Landsorganisationen

anser det av arbetarskyddsstyrelsen föreslagna tillvägagångssättet vara

att föredraga med hänsyn till att styrelsen då har möjlighet att undersöka

förhållandena på arbetsplatsen innan tillstånd ges.

Departementschefen

Arbetarskyddslagstiftningen har till ändamål att garantera arbetstagarna

arbetsförhållanden, som inte äventyrar deras hälsa och välbefinnande.

Sedan frågor av detta slag började bli föremål för lagstiftarnas uppmärksamhet

har arbetsförhållandena inom industrien, som i detta sammanhang

främst är av intresse, undergått avsevärda förändringar. Arbetarskyddslagstiftningen

kan inte undgå att påverkas av denna utveckling.

Omständigheter, som tidigare påkallade särskild uppmärksamhet med

hänsyn till arbetskraftens behov av skydd mot hälsofara, kan ha förlorat

i betydelse. Å andra sidan kan nya förhållanden ha tillkommit, som ändrar

eller ökar hälsoriskerna för arbetstagarna.

Under ett tidigare skede av arbetarskyddslagstiftningens tillvaro var det

naturligt att stor vikt fästes vid regler till förhindrande av skadeverkningar,

som beror på ett övermått av arbete. Arbetets förläggning under

dygnet tillmättes därvid inte den minsta betydelsen. Vår nuvarande arbetarskyddslag

innehåller också i fråga om vuxna arbetstagares arbete nattetid

dels allmänna bestämmelser, som gäller både män och kvinnor, dels

särskilda regler rörande den kvinnliga arbetskraften.

Enligt de allmänna bestämmelserna skall arbetstagarna åtnjuta erforderlig

ledighet för nattvila och i denna ledighet skall ingå tiden mellan

kl. 23 och kl. 5. Avvikelse härifrån får ske, om visst arbete med hänsyn till

»in natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste

bedrivas nattetid. Vidare får avvikelse ske, när det är fråga om s. k. nödfallsarbete,

dvs. arbete som blivit nödvändigt på grund av olyckshändelse,

naturkatastrof och liknande omständigheter.

Utöver dessa avvikelser gäller, att arbetarskyddsstyrelsen får medge

undantag från nattarbetsförbudet, dels om det föreligger särskilda skäl

och dels om det av uttalande från arbetstagarnas sammanslutning eller

annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare, som skulle

beröras av undantaget, finner detta önskvärt och det inte skäligen kan befaras

att ohälsa eller överansträngning kan bli följden.

Enligt de särskilda reglerna för den kvinnliga arbetskraften skall kvinnor,

som användes till hantverks- eller industriellt arbete, beredas oavbruten

ledighet för nattvila under minst elva timmar varje dygn. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan kl. 22 och kl. 5 eller, efter medgivande av

arbetarskyddsstyrelsen, annan tid om sju timmar i följd mellan kl. 22

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

och kl. 7. Även från dessa regler får avvikelse göras vid nödfallsarbete och

i vissa andra särskilda fall. Kungl. Maj :t kan dessutom beträffande visst

slags arbete eller visst arbetsställe medge att kvinnor användes till arbete

mellan kl. 22 och kl. 5 i vidare utsträckning än som annars skulle vara

möjligt.

Betraktar man bestämmelserna om nattarbete mot bakgrund av de förhållanden,

som nu råder inom arbetslivet, är det mycket som talar för att

dessa bestämmelsers betydelse från arbetarskyddssynpunkt inte är lika

stor i våra dagar som tidigare. Arbetstidens förkortning, den alltmer ökande

mekaniseringen inom industrien, förbättrade arbetshygieniska förhållanden

och den starkt höjda levnadsnivån för alla grupper av arbetstagare

gör att nattarbete inte på samma sätt som förr behöver innebära våda för

arbetstagarnas hälsa. Samtidigt som insättandet av kapitalkrävande maskinell

utrustning i produktionen varit en viktig faktor för förbättringen

av arbetstagarnas villkor har kravet på ett effektivt utnyttjande av de

nämnda produktionsresurserna ökat behovet av nattarbete.

Det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor vilar på

uppfattningen att kvinnorna har mindre motståndskraft mot de hälsorisker,

som kan vara förenade med nattarbete, men får i viss mån även

ses som ett uttryck för ett särskilt skyddsbehov, bottnande i att kvinnorna

tidigare haft svårare att göra sig gällande på arbetsmarknaden än männen.

I sistnämnda hänseende har en radikal förändring skett. Bland kvinnorna

finns en arbetskraftsreserv, som vårt näringsliv ivrigt efterfrågar för sin

fortsatta expansion, och kvinnorna har nu andra förutsättningar än förr

att hävda sin ställning på arbetsmarknaden. Ännu återstående löneskillnader

mellan män och kvinnor utjämnas och skall enligt arbetsmarknadsparternas

överenskommelse vara avskaffade inom få år. Denna utveckling

mot jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden gör det

naturligt att till granskning ta upp lagbestämmelser, som kan vara ägnade

att konservera bestående skiljaktigheter mellan manlig och kvinnlig arbetskraft

när det gäller möjligheterna att uppnå samma utbyte av en likvärdig

anställning.

Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit en ändring i fråga om det särskilda

nattarbetsförbudet för kvinnor såtillvida att Kungl. Maj :ts befogenhet

att meddela dispens skulle överflyttas på styrelsen. Förslaget, som

godtagits av så gott som samtliga remissorgan, skulle dock endast innebära

en i och för sig välkommen administrativ förenkling. De omständigheter

som jag i det föregående berört talar för att man bör gå längre än

arbetarskyddsstyrelsen föreslagit.

Den moderna yrkeshygienen och utvecklingen i övrigt har gjort, att

frågan om det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor numera knappast

framstår som en arbetarskyddsfråga i egentlig mening. I stället synes problemet

på senare tid huvudsakligen ha kommit att röra barnens situation,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 167 år 1962

då modern arbetar borta på natten. Detta är emellertid ett spörsmål, som

enligt min uppfattning inte ägnar sig för behandling i arbetarskyddslagen.

Man får i detta sammanhang också hålla i minnet, att förbudet endast

gäller hantverks- och industriarbete, medan vård- och serviceyrkena och

därmed jämställda arbetsområden ligger utanför bestämmelsens tillämpningsområde.

Vid bedömande av behovet av det särskilda nattarbetsförbudet har statsmakterna

inte minst fäst avseende vid att de i industriellt arbete verksamma

kvinnorna genom sina organisationer tidigare uttalat sig för en

regel av detta slag. Härvidlag har en omsvängning inträtt. I samband

med att kvinnolönefrågan tagit ett avgörande steg mot en lösning, som

tillfredsställer kvinnornas önskemål, har företrädare för Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen inför mig givit till känna som

sin gemensamma uppfattning att särbestämmelserna för kvinnors nattarbete

nu kan utgå ur lagen.

Jag hyser med hänsyn till det anförda inte några betänkligheter mot att

avskaffa det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor. Det kan tilläggas,

att detta förbud inte har någon motsvarighet i dansk eller norsk lagstiftning.

I fortsättningen kommer alltså villkoren för nattarbete att för både

män och kvinnor regleras genom bestämmelserna om det generella

nattarbetsförbudet. Som dessa regler nu är utformade skall i

nattvilan ingå tiden mellan kl. 23 och kl. 5, om inte dispens meddelas av

arbetarskyddsstyrelsen. För att möjliggöra tvåskiftsarbete även i fall

då veckoarbetstiden uttages under fem dagar bör, i överensstämmelse

med önskemål som uttalats av arbetsmarknadsparterna, en jämkning göras

så att den tid, som skall ingå i nattvilan, bestämmes till tiden mellan

kl. 24 och kl. 5.

För att arbetet skall kunna bedrivas i treskift fordras dispens av arbetarskyddsstyrelsen

från bestämmelsen om att tiden mellan kl. 24 och

kl. 5 skall ingå i nattvilan. I det kommittéförslag, som låg till grund för

arbetarskyddslagen, förutsattes att dispens från det generella nattarbetsförbudet,

även utan tillstyrkan av arbetstagarna, skulle kunna medges på

företagsekonomiska skäl. Vissa senare uttalanden i förarbetena till lagen

har dock kunnat föranleda tveksamhet på denna punkt och har tagits

till intäkt för en återhållsam praxis. Med hänsyn till den betydelse

som skiftgång med nattarbete kan ha för ett effektivt utnyttjande av industriens

produktionskapacitet vill jag uttala, att det inte bör möta något

hinder att utnyttja den ifrågavarande dispensbestämmelsen även i

fall då endast företagsekonomiska skäl åberopas.

Arbetarskyddslagen innehåller en bestämmelse, som förbjuder användande

av kvinnor till arbete under j o r d. På denna punkt är vårt

land bundet av Internationella arbetsorganisationens konvention nr 45,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

som kan sägas upp av Sverige med verkan tidigast från mitten av år 1968.

Förbudet i arbetarskyddslagen är absolut, medan däremot konventionen

medger vissa undantag. Enligt konventionsbestämmelsen, sådan den lyder

i svensk översättning, kan från förbudet undantagas personer, som intar

en ledande ställning och inte utför manuellt arbete, personer, som användes

till sanitär eller social tjänst, personer, som under loppet av sina studier

för yrkesutbildning tillbringar en tid i de underjordiska delarna av

en gruva, och andra personer, som för utövande av ett icke manuellt yrke

tillfälligtvis har att nedstiga i de underjordiska delarna av en gruva.

Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit att styrelsen skall få möjlighet

att ge dispens från förbudet mot arbete under jord i den omfattning, som

undantag är medgivet enligt konventionen. Jag ansluter mig till detta förslag.

Dispens bör dock inte fordras för att kvinna i överordnad ställning

skall få arbeta under jord. Bestämmelserna bör, utan att någon avvikelse

i sak är avsedd, utformas något annorlunda än den svenska översättningen

av konventionstexten. Beslut av arbetarskyddsstyrelsen i dispensärende bör

kunna överklagas i vanlig ordning.

Då det är angeläget att de av mig förordade lagändringarna träder i kraft

snarast möjligt, bör det få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om

ikraftträdandet.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över förenämnda lagförslag, som har den lydelse bilaga1 till detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Ulf Jirlow

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 april

1962.

Närvarande:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 16 april 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 6

april 1962, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändring i arbetar skyddslagen den 3 januari 19b9.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1962

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 18 april

1962 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 6 april 1962 remitterade

förslaget till lag om ändring i arbetarskgddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

och hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

lan Lagergren

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61

202370

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1962:31 Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i arbetarskgddslagen den 3 januari 1919 a1 i texten