Sök i Ratio Lex

Med förslag rörande beredskapslagring av olja

1962-10-19 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:194, Med förslag rörande beredskapslagring av olja

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

1

Nr 194

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag rörande beredskapslagring

av olja: given Stockholms slott den

19 oktober 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna av föredragande departementschefen enligt samma protokoll

förordade riktlinjer rörande beredskapslagring av olja;

dels ock antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343) om

oljelagring m. m.;

2) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 344) om

oljeavgift m. m.; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 5 december 1958 (nr 575)

om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges ett program för fortsatt beredskapslagring

av mineraloljor under sjuårsperioden 1963—1969. Liksom under innevarande

lagringsperiod skall ansvaret för programmets genomförande åvila

oljebranschen och storkonsumenterna av olja. Den för jordbrukets traktorer

erforderliga lagringen föreslås inordnad i lagringsprogrammet. Bindande

regler införes beträffande lokaliseringen av de skyddade lagringsutrymmena.

Genom propositionen föreslås sådana ändringar i förordningarna om oljelagring

och om oljeavgift som betingas av programmets genomförande. Härjämte

föreslås följdändringar i förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

in. in.

Den genomsnittliga årskostnaden för ifrågavarande beredskapslagring har

i 1961 års priser beräknats till 112 milj. kronor. Av dessa förordas 53 milj.

kronor böra finansieras prisvägen. Återstående 59 milj. kronor skall utgå

till de lagringsskyldiga i form av statliga ränte- och amorteringsfria lån,

vilka föreslås indexreglerade.

I Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 194

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343)

om oljelagring m. in.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§, 7 § 2 mom., 8, 9 och 14 §§ förordningen

den 31 maj 1957 om oljelagring m. m. skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

För att trygga tillgång inom riket

på mineralolja skola säljare och förbrukare

av sådan olja här hålla lager

därav enligt vad i denna förordning

stadgas. Om skyldighet för statlig

myndighet att hålla lager av mineralolja

skall dock, i stället för bestämmelserna

i förordningen, gälla

vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

Enligt vad

För att trygga tillgång inom riket

på mineralolja för energiförsörjning

skola säljare och förbrukare

av sådan olja här hålla lager därav

enligt vad i denna förordning stadgas.

Om skyldighet för statlig myndighet

att hålla lager av mineralolja

skall dock, i stället för bestämmelserna

i förordningen, gälla vad Kungl.

Maj :t därom förordnar,

utvunnen olja.

2 §•

Lagrings- och inköpsskyldigheten

avser mineralolja som tillhör någon

av följande grupper, nämligen:

bensin, dock icke flygbensin;

fotogen, dock icke flygfotogen;

motorbrännolja;

eldningsolja 1; samt

övriga slag av eldningsolja.

Sådana slag-------annan gruppindelning.

Där ej------denna paragraf.

Vad i------inhemsk skiffer.

Lagrings- och inköpsskyldigheten

avser mineralolja som tillhör någon

av följande grupper, nämligen:

motorbensin, dock icke flygbensin;

fotogen, dock icke flygfotogen;

motorbrännolja;

eldningsolja 1 och 2; samt

övriga slag av eldningsolja.

4 §.

Kungl. Maj :t------- —-i lager.

Tillsynsmyndigheten skall-----— -— nästkommande kalenderår.

Har lagringsskyldig genom att eftersätta

sin uppgifts skyldighet enligt

denna förordning föranlett att lagringsmängden

icke kunnat bestämmas

före sagda tidpunkt, må tillsynsmyndigheten

senare, dock sist

före utgången av det år varunder lag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

3

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ringsskyldigheten skall fullgöras, besluta

härom utan hinder av att den

jämlikt första stycket fastställda

sammanlagda lagring smängden kan

komma att överskridas.

7 §.

2 mom. Basmängd inom viss grupp 2 mom. Basmängd inom viss grupp

av olja är den mängd olja, tillhöran- av olja är den mängd olja, tillhörande

gruppen, som den lagringsskyldi- de gruppen, som den lagringsskyldige

ge under de i 5 eller 6 § angivna om- under de i 5 eller 6 § angivna omständigheterna

sålt eller förbrukat ständigheterna sålt eller förbrukat

under basåret eller, om han sålt eller under basåret eller, om han sålt elförbrukat

olja både under basåret ler förbrukat olja både under basoch

året eller ettvart av de två åren året och året eller ettvart av de två

närmast dessförinnan, vad han un- åren närmast dessförinnan, vad han

der dylika omständigheter i genom- under dylika omständigheter i gesnitt

för år sålt eller förbrukat under nomsnitt för år sålt eller förbrukat

angivna tid. under angivna tid. Beträffande vär
mekraftverk

må Kungl. Maj:t dock

förordna om andra grunder för beräkning

av basmängd.

Vid beräkning----- ■— — utrikes trafik.

8 §•

Olja, som lagras enligt denna för- Olja, som lagras enligt denna förordning,

skall förvaras inom riket på ordning, skall den lagringsskyldige

sätt som tillsynsmyndigheten finner förvara inom riket i utrymmen, som

ur kontrollsynpunkt godtagbart. I han äger eller över vilka han eljest

lagret må ej inräknas olja, som är förfogar, på sätt som tillsynsmynupplagd

å provianteringsfrilager eller digheten finner ur kontrollsynpunkt

är föremål för transitering. godtagbart. I lagret må ej inräknas

olja, som är upplagd å provianteringsfrilager

eller är föremål för transitering.

Kungl. Maj :t-------eller beskjutning.

Det ankommer på tillsynsmyndigheten

att under beaktande av beredskapsbehoven

besluta om förläggningen

av lager som sägs i andra

stycket.

Tillsynsmyndigheten äger, när skäl

äro därtill, efter ansökan medgiva

dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten

så ock från skyldighet,

varom sägs i 8 § första och

andra styckena.

Om skyldighet att erlägga oljeavgift

i vissa fall, då dispens medgives,

gäller vad därom stadgas i förordningen

om oljeavgift in. m.

9

Tillsynsmyndigheten äger, när skäl

äro därtill, efter ansökan medgiva

dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten

så ock från skyldighet,

varom sägs i 8 § andra stycket.

Om skyldighet att erlägga oljeavgift,

då dispens medgives, gäller vad

därom stadgas i förordningen om oljeavgift

in. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14

Efter anmaning är envar som inom

riket sålt eller förbrukat eller från

utrikes ort infört olja skyldig lämna

tillsynsmyndigheten de uppgifter om

försäljningen, förbrukningen eller införseln,

som tillsynsmyndigheten finner

erforderliga för tillämpningen av

denna förordning.

§•

Efter anmaning är envar som inom

riket sålt eller förbrukat eller från

utrikes ort infört olja skyldig lämna

tillsynsmyndigheten de uppgifter om

försäljningen, förbrukningen, införseln

eller lagret, som tillsynsmyndigheten

finner erforderliga för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 i den mån annat ej

följer av vad nedan stadgas.

I fråga om de lagringsmängder envar lagringsskyldig skall hålla i lager

under år 1963 skall gälla vad tillsynsmyndigheten därom bestämt intill den

1 januari 1963.

Vad i 8 § första stycket stadgas om att lagringsskyldig skall förvara lager

i utrymmen, som han äger eller över vilka han eljest förfogar, skall icke

äga tillämpning förrän efter utgången av år 1963.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

5

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 344)

om oljeavgift m. m.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 5 §§ förordningen den 31 maj 1957 om

oljeavgift m. in. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Lagringsskyldig är pliktig att till Lagringsskyldig är pliktig att till

staten erlägga oljeavgift, staten erlägga oljeavgift,

a) om han erhåller------beskjutning; eller

b) om han, utan erhållen dispens, b) om han, utan erhållen dispens,

försummar skyldighet, som nyss är försummar skyldighet, som nyss är

sagd. sagd, eller skyldighet att förvara ol
ja

i utrymmen, som han äger eller

över vilka han eljest förfogar.

Oljeavgift utgår------- andra stycket.

3

Oljeavgiften beräknas — —---

Oljeavgiften utgör för kubikmeter

och år

för bensin och fotogen tjuguåtta

kronor,

för motorbrännolja och eldningsolja

1 tjuguen kronor samt

för övriga slag av eldningsolja tjugosju

kronor

eller, såvitt rör olja som skall lagras

i bergrum eller på därmed jämförligt

sätt, nämnda belopp ökade

med sex kronor.

För månad------angb I

— hel månad.

Oljeavgiften utgör för kubikmeter

och år

för motorbensin trettiofem kronor,

för fotogen trettioen kronor,

för motorbrännolja tjugusex kronor,

för eldningsolja 1 och 2 tjugufyra

kronor samt

för övriga slag av eldningsolja tjugufem

kronor

eller, såvitt rör olja som skall lagras

i bergrum eller på därmed jämförligt

sätt, nämnda belopp ökade

med sex kronor,

la belopp.

5 §•

I fall, som avses i 2 § första stycket

b), beräknas oljeavgiften efter den

brist, som framgår av avgiven uppgift

varigenom bristen först yppats,

eller, om bristen upptäckts vid undersökning,

den brist, som därvid konstaterats.

I fall, som avses i 2 § första stycket

b), beräknas oljeavgiften efter den

brist, som framkommer i samband

med granskning av avgiven uppgift

varigenom bristen först yppats, eller,

om bristen upptäckts vid särskild

undersökning, den brist, som därvid

konstaterats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Oljeavgift skall — -------en månad.

Sker ej------samma tidpunkt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963. Under år 1963 skall

dock med avseende på oljeavgiftens storlek äldre bestämmelser gälla.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 5 december 1958 (nr 575)

om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § och 7 § 3 mom. förordningen den 5 december

1958 om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m. skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §■

1 mom. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1966 för stadigvarande bruk i rörelse

färdigställer anläggning i bergrum

för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av mineralolja,

som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bombanfall

eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan i 2 §

stadgas. Avdrag för avskrivning som

nu sagts medgives endast om anläggningen

har en volym av minst 1 000

m3 och anläggningen godkänts av

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Skattskyldig, som —------

1 anskaffningskostnaden---

2 mom. Det åligger riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva,

huruvida anläggning, som i 1 mom.

avses, kan godkännas som skyddad

anläggning samt att — om så är förhållandet

— utfärda intyg härom. I

intyget skall jämväl angivas anlägg
-

(Föreslagen lydelse)

1 §■

1 mom. Skattskyldig, som under

de beskattningsår för vilka taxering

i första instans verkställes åren 1959

—1973 för stadigvarande bruk i rörelse

färdigställer anläggning i bergrum

för lagring av mineralolja eller

annan anläggning för lagring av mineralolja,

som innefattar skäligt

skydd mot förstöring genom bombanfall

eller beskjutning, äger att vid

inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning å anskaffningskostnaden

för anläggningen på sätt nedan i 2 §

stadgas. Avdrag för avskrivning som

nu sagts medgives endast om anläggningen

har en volym av minst

1 000 m3 och anläggningen godkänts

av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.

- kan företes.

---körplaner o. dyl.

2 mom. Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva,

huruvida anläggning, som i 1 mom.

avses, kan godkännas som skyddad

anläggning samt att — om så är förhållandet

— utfärda intyg härom. I

intyget skall jämväl angivas anlägg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

1

(Nuvarande lydelse)

ningens volym, tidpunkten för dess

färdigställande ävensom uppgifter,

som äro erforderliga för dess identifiering.

7 §•

3 mom. Det åligger riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap att

utfärda intyg utvisande den lagermängd,

som enligt vad i 1 mom. sägs

skall anses utgöra skattskyldigs

tvångslager, samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet.

Sådant intyg skall riksnämnden

senast den 1 april under taxeringsåret

tillställa dels den skattskyldige

dels ock länsstyrelsen för att överlämnas

till den taxeringsnämnd som

har att taxera den skattskyldige till

statlig inkomstskatt.

(Föreslagen lydelse)

ningens volym, tidpunkten för dess

färdigställande ävensom uppgifter,

som äro erforderliga för dess identifiering.

7 §•

3 mom. Det åligger överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap att

utfärda intyg utvisande den lagermängd,

som enligt vad i 1 mom. sägs

skall anses utgöra skattskyldigs

tvångslager, samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet.

Sådant intyg skall överstyrelsen

senast den 1 april under taxeringsåret

tillställa dels den skattskyldige

dels ock länsstyrelsen för att överlämnas

till den taxeringsnämnd som har

att taxera den skattskyldige till statlig

inkomstskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 oktober 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lange, Kling, Johansson,

ap Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om oljelagring samt

anför därvid följande.

Oljelagringsprogrammet 1958—1962

Skyldighet att beredskapslagra olja infördes redan 1938 och reglerades

genom förordningen den 10 juni 1938 (nr 367) angående handel med vissa

mineraloljor. Enligt bestämmelserna i förordningen förelåg skyldighet för

oljehandeln och de inhemska oljeraffinaderierna att hålla lager motsvarande

en procentuell andel av försäljningen under det närmast föregående året.

Lagringsplikten uppgick 1957 -— det sista år förordningen var tillämplig —

till 25 procent för bensin och fotogen samt 15 procent för motor- och pannbrännolja.

Den snabba ökningen efter kriget av förbrukningen av drivmedel och eldningsolja

skärpte emellertid kraven på en betryggande lagring. Mot bakgrunden

härav tillkallades särskilda sakkunniga — 1955 års oljelagringskommitté

— vilka förordade ett nytt system för oljelagringen (SOU 1957:

4). Genom beslut av 1957 års riksdag (prop. 144, rskr 322 och 329) antogs

systemet och ett program för lagring av mineralolja under femårsperioden

1958—1962 fastställdes.

Programmet innebar en övergång till fasta lagringsmål för olika oljeslag.

Vid fastställandet av dessa lagringsmål beaktades dels den mängd oljeprodukter,

som i krig beräknades komma att erfordras under viss tidsperiod —- krigsreserven — och dels vad som kunde behövas med hänsyn till olika tänkbara

störningar i oljetillförseln under fredstid — försörjningsreserven.

Krigsreserven skulle tillgodose behoven för såväl krigsmakten som samhällets

övriga områden såsom civilförsvar, kommunikationer, jordbruk samt

den krigs- och försörjningsviktiga industrin. Försörjningsreservens storlek

bestämdes med hänsyn till vad som ansågs erforderligt för att trygga försörjningen

under vintrar med svåra isförhållanden.

Lagringsmålen skulle vara uppnådda vid slutet av perioden och vid be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

räkningen av kvantiteterna utgick man från att årskonsumtionen då —

d. v. s. 1962 — skulle ha stigit till sammanlagt drygt 12 milj. in3. Oljelagringen

avsågs att liksom före 1958 handhas främst av oljeföretagen. Med

hänsyn bl. a. till angelägenheten av att få till stånd en från beredskapssynpunkt

önskvärd spridning av oljelagringen i landet utvidgades kretsen av

lagringsskyldiga. Sålunda blev även de som importerade olja för egen förbrukning

samt återförsäljare av olja med en omsättning av lägst 20 000 m3

om året lagringsskyldiga. Vidare föreskrevs lagringsplikt för den, som under

en treårsperiod förbrukat mer än 15 000 m3 eldningsolja per anläggning

räknat, oavsett om han själv importerat sitt oljebehov eller köpt från oljehandeln

inom landet.

För att få till stånd en fortsatt utbyggnad av skyddade oljelagringsutrymmen

infördes skyldighet för de lagringspliktiga att förvara viss andel av

drivmedlen i sådana utrymmen. Målsättningen för denna lagring begränsades

främst av kostnadsskäl till att avse de i krigsreserven ingående kvantiteterna

drivmedel, d. v. s. bensin, fotogen och motorbrännolja. Utbyggnaden

av sådana anläggningar hade före 1958 skett genom krigsmakten och dåvarande

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap men även i kommunal

och enskild regi, väsentligen med statsbidrag till merkostnaderna i jämförelse

med kostnaderna för ovanjordsanläggningar (SFS 1948: 73; med ändring

SFS 1951:710).

Investeringskostnaderna för lagringsprogrammets genomförande beräknades

till 600 milj. kronor. I detta belopp ingick kostnaderna både för uppförande

av cisterner — såväl ovanj ordscisterner som skyddade cisterner —

och för anskaffning av olja. De löpande kostnaderna för lagerhållningen inräknades

däremot icke utan det förutsattes, att oljeföretagen liksom tidigare

skulle äga ta ut ersättning för dessa genom prissättningen på oljeprodukterna.

Kostnadsberäkningarna för cisternanläggningarna grundades på ett

enhetspris av 120 kronor/m3 för ovanj ordscisterner och 200 kronor/m3 för

skyddade lagringsutrymmen, vilka priser ansågs utgöra elt genomsnitt av

de aktuella kostnaderna för uppförande av olika typer av lagringsanläggningar.

Vid fastställandet av den totala cisternvolymen utgick man från en

fyllnadsgrad av 80 procent i skyddade och 65 procent i oskyddade anläggningar.

De totala anläggningskostnaderna för cisterner beräknades uppgå

till omkring 350 milj. kronor. Varupriserna utgjordes av importpriserna

hösten 1956 och uppgick till för bensin 170, fotogen 160, motorbrännolja

153, eldningsolja 1 147 och övrig eldningsolja 127 kronor/m3. På grundval

härav beräknades varukostnaderna för den avsedda lagerökningen till omkring

250 milj, kronor.

Av totalkostnaderna beräknades 500 milj. kronor gälla oljehandelns lagring

och 100 milj. kronor de lagringspliktiga storkonsumenternas lagring

av eldningsolja. Det genomsnittliga årliga investeringsbehovet belöpte sig

sålunda till 100 respektive 20 milj. kronor.

Finansieringen av lagringsprogrammet förutsattes till 360 milj. kronor

ske med statliga lån, vilket alltså motsvarade 60 procent av den beräknade

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

totala investeringskostnaden. Enligt förut angivna uppdelning av kostnaderna

mellan de båda kategorierna lagringsskyldiga skulle på oljehandeln falla

200 milj. kronor eller 40 milj. kronor om året. En sådan kostnad syntes

rimlig särskilt med hänsyn till att huvuddelen av denna eller omkring 25

milj. kronor för år representerade ett mer eller mindre automatiskt kapitalutlägg,

som handeln skulle fått vidkännas redan vid en fortsatt tillämpning

av 1938 års lagringsbestämmelser. Av de 20 milj. kronor, som beräknades

årligen falla på storkonsumenterna, borde dessa i analogi härmed själva bidraga

med 8 milj. kronor. Härvid beaktades att storkonsumenterna genom

det lägre inköpspris på olja, som de förväntades komma i åtnjutande av genom

att själva svara för lagringen, erhöll ett visst finansieringsunderlag.

De statliga medlen utbetalas i form av ränte- och amorteringsfria lån som

successivt skrives av under en tid av tjugo år. Låneformen har valts för att

staten skall kunna kräva återbetalning om lagringsskyldigheten skulle gå

ned eller av olika skäl upphöra.

Vid riksdagsbehandlingen av finansieringsfrågan uttalade andra lagutskottet,

att därest de kostnadskalkyler, vilka bildade underlag för de i propositionen

redovisade beräkningarna av de belopp som avsågs skola anvisas av

skattemedel för utbyggnad av lagringsanläggningar, till följd av prisstegringar

eller andra oförutsedda omständigheter skulle visa sig i väsentlig mån

understiga de verkliga uppkommande kostnaderna, en anslagsmässig ökning

av lånebeloppen borde ske så att den avsedda proportionella fördelningen

av lagringskostnaderna mellan staten och de lagringsskyldiga bibehölls. Någon

ändring i det avseende, som andra lagutskottet antydde, har icke blivit

aktuell under lagringsperioden.

I samband med att staten åtog sig en viss del av finansieringen av lagringsprogrammet

beslöts om införande av den allmänna energiskatten, som

tillkom mot bakgrunden av bl. a. de stora investeringsbehoven inom energiområdet,

däribland utbyggnaden av ifrågavarande oljelagring.

Bestämmelser rörande den nuvarande oljelagringsskyldigheten återfinnes

i förordningen den 31 maj 1957 (nr 343) om oljelagring m. m. Förordningen

är icke tillämplig på statliga myndigheter, beträffande vilkas lagring gäller

vad Kungl. Maj :t förordnar. Lagringsskyldigheten omfattar bensin, fotogen,

motorbrännolja och eldningsolja, dock med undantag av flygdrivmedel samt

olja, som utvunnits ur inhemsk skiffer.

Jämlikt 4 § oljelagringsförordningen fastställer Kungl. Maj :t, enligt grunder

som riksdagen godkänt, den mängd olja som skall hållas i lager. Sedan

Kungl. Maj :t fastställt lagringsmål för visst år, ankommer det enligt samma

paragraf på tillsynsmyndigheten, som är numera överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap, att före den 1 juli året dessförinnan bestämma hur

mycket olja varje lagringsskyldig skall hålla i lager under lagringsåret. Uppkomsten

av lagringsplikt grundar sig på förhållandena under året närmast

före det då lagringsskyldigheten bestäms, det s. k. basåret. För förbrukare av

olja skall dock lagringsskyldigheten bedömas med hänsyn till förbrukningens

storlek under såväl basåret som de två kalenderåren närmast dessförinnan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

11

Basmängden beräknas med ledning av uppgifter över försäljningen respektive

förbrukningen av olja. Dessa är den lagringsskyldige pliktig att utan

anmaning lämna tillsynsmyndigheten före den 1 februari året närmast efter

basåret. För att denna skall kunna fortlöpande kontrollera att lagringsskyldigheten

fullgöres måste den lagringspliktige även varje månad lämna uppgift

på sin lagerhållning vid månadsskiftet. Utöver mängden lagrad olja

kan uppgiften avse platsen och sättet för förvaringen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att sluta avtal, genom vilket någon frivilligt

åtager sig att lagra olja utöver vad som stadgas i förordningen. Denna

lagring liksom den lagring, som enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t ålägges

statliga myndigheter, skall ingå i det totala lagringsmålet och sålunda

frånräknas detta innan fördelningen därav sker mellan de lagringsskyldiga.

Enligt förordningen skall oljan förvaras inom landet på sätt som tillsynsmyndigheten

finner godtagbart från kontrollsynpunkt. Kungl. Maj :t äger

vidare förordna, att bestämd del av lagren skall förvaras i skyddade utrymmen.

Tillsynsmyndigheten har befogenhet att medgiva dispens från lagringsskyldighet

ävensom från skyldighet att förvara lager i skyddade utrymmen.

Vidare äger myndigheten lämna tillstånd åt lagringsskyldig att fullgöra sin

lagringsplikt genom lagring av annat oljeslag än skyldigheten avser samt

att i stället för eldningsolja lagra annat bränsle. Skulle tillförseln av olja

avbrytas eller försvåras, äger Kungl. Maj:t medge att lagren helt eller delvis

må tagas i anspråk.

Den, som försummar att hålla föreskriven mängd olja i lager eller underlåter

att iaktta vad som föreskrivits i fråga om förvaring av oljelager i bergrum

eller annat skyddat utrymme, skall av tillsynsmyndigheten vid vite föreläggas

att inom viss tid vidta rättelse. Vid försummelse att fullgöra föreskriven

uppgiftsskyidighet, vid vägran att lämna tillträde till lager samt

vid underlåtenhet att efter anmodan hålla handelsböcker tillgängliga för

granskning ävensom vid avlämnande av oriktig uppgift inträder straffansvar.

Vite kan också föreläggas. Uppgift som inhämtas enligt förordningen

må icke yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med uppgiften

avsedda syftet. Över tillsynsmyndighetens beslut enligt förordningen

kan klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär.

För att hindra lagringsskyldig, som icke håller föreskriven mängd olja i

lager, från att göra ekonomisk vinning genom att undgå de kostnader andra

lagringspliktiga får vidkännas, har genom förordningen den 31 maj 1957

(nr 344) om oljeavgift m. m. förordnats om uttagande av särskilda avgifter.

Sådan oljeavgift skall erläggas såväl av den som åsidosätter sin lagringsskyldighet

som av den vilken erhåller dispens. I syfte att undvika att

någon avsiktligt försummar att lagra för att i stället erlägga avgift, har denna

ansetts något böra överstiga de faktiska kostnaderna, vilka därför uppräknats

med omkring 10 procent. För år och kubikmeter har avgiften

satts till 28 kronor för bensin och fotogen, 21 kronor för motorbrännolja

och eldningsolja 1 samt 27 kronor för övriga eldningsoljor. Vid underlåtenhet

att förvara lager i skyddat utrymme förhöjs de angivna be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1962

loppen med 6 kronor. Om det är uppenbart, att oljeavgiften är avsevärt

större än den vinning, som den lagringsskyldige gör genom att icke fullgöra

sin lagringsplikt, kan tillsynsmyndigheten sätta ned eller helt efterge avgiften.

Då synnerliga skäl är för handen kan därutöver Kungl. Maj :t även i

andra fall medge befrielse från eller återbäring av oljeavgiften.

Kungl. Maj:t har genom kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 345) med vissa

bestämmelser rörande beredskapslagring av olja meddelat närmare föreskrifter

angående tillämpningen av förordningarna om oljelagring och oljeavgift.

För att ge tillsynsmyndigheten särskilda möjligheter att samråda med oljehandeln

och övriga lagringspliktiga kategorier inom näringslivet i frågor

som gäller tillämpningen av förordningarna om oljelagring och oljeavgift

har inrättats ett oljelagringsråd. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för oljelagringsrådet

den 31 maj 1957 (nr 346) skall rådet bl. a. framföra de lagringsskyldigas

och näringslivets erfarenheter och önskemål av principiell

natur rörande beredskapslagringen av olja och vad därmed sammanhänger.

Rådet består av ordförande, vice ordförande och ytterligare minst fem ledamöter

jämte suppleanter. De förordnas av Kungl. Maj :t för längst tre år.

Föredragning inför rådet skall ombesörjas av tillsynsmyndigheten.

I anslutning till lagringsprogrammets påbörjande vidtog statsmakterna

vissa åtgärder för att underlätta dess genomförande. Sålunda syftade lagen

den 21 februari 1958 (nr 54) om förlagsinteckning i vissa oljelager till att

bereda möjligheter för den, som driver handel med mineralolja och på grund

därav är skyldig att lagra sådan olja, att få förlagsinteckning i sitt för

handelsrörelsen avsedda oljelager. Förordningen den 5 december 1958 (nr

575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar in. in. innebär att

kostnad, som rörelseidkare haft för uppförande av skyddad anläggning för

lagring av olja, vid inkomsttaxeringen får skrivas av på samma tid som gäller

för cisternanläggningar ovan jord, d. v. s. på fem år. Enligt förordningen

skall vidare ränte- och amorteringsfria lån av statsmedel, som beviljas rörelseidkare

för bestridande av kostnader för oljelagringsanläggningar, tas

upp som intäkt enligt särskilda regler. I gengäld får beredskapslager av olja

vid inkomsttaxeringen värderas på förmånligare sätt än annat varulager,

innebärande fri avskrivningsrätt.

Kungl. Maj :t har i brev den 27 juni 1957 utfärdat vissa kompletterande

föreskrifter rörande beredskapslagring av olja. Bland dessa kan nämnas

regler för avtrappning av eldningsoljelagren under årets första månader,

den s. k. vinterdispensen. För eldningsolja skall sålunda fastställas dels en

lagringsmängd för januari, dels lagringsmängder för februari, mars och

året i övrigt som med respektive 10, 20 och 30 procent understiger den för

januari bestämda mängden. Föreskrifterna innehåller även riktlinjer för bestämmande

av lagringen för statliga myndigheter. Enligt riktlinjerna skall

myndighet, som förbrukar olja som avses i oljelagringsförordningen, hålla

lager av sådan olja i huvudsakligen samma omfattning som övriga förbrukare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

Genom beslut den 11 april 1958 fastställde Kungl. Maj:t de drivmedelskvantiteter,

som den 1 januari 1963 av enskilda skall hållas i lager i skyddade

förvaringsutrymmen. Fördelningen mellan de lagringsskyldiga av dessa

kvantiteter skedde med dessas medgivande på grundval av försäljningen

(basmängden) under 1957. Den vars skyddade lagring kom att understiga

1 000 in3, befriades från sådan lagringsskyldighet.

I brev den 25 april 1958 har Kungl. Maj:t meddelat allmänna riktlinjer för

långivning till utbyggnad av oljelagringen. Regler angående långivning till

utbyggnad av skyddade lagringsutrymmen för mineralolja m. m. finns intagna

i kungl. brev den 22 maj 1959.

Genom beslut den 7 april 1961 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

handelsdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga med uppgift att

efter överläggningar med oljebranschen och övriga berörda grenar av näringslivet

framlägga förslag rörande den efter utgången av år 1962 fortsatta

lagringen av oljeprodukter.

De sakkunniga1, som antagit benämningen 1961 års oljelagringskommitté,

har den 11 maj 1962 avgivit ett hemligstämplat betänkande med förslag

i ämnet.2 Vid betänkandet är fogat förslag till ändringar i förordningen om

oljelagring m. m. och förordningen om oljeavgift m. m. Kommitténs förslag

är icke enhälligt. Reservation har sålunda avgivits av de lagringsskyldigas

representanter i kommittén. *

Fortsatt beredskapslagring av olja

Kommittén

Erfarenheter av 1958—1962 års oljelagringsprogram

Den för perioden 1958—1962 beslutade utbyggnaden av beredskapslagringen

av olja har kunnat fullföljas programenligt och de uppsatta lagringsmålen

kommer den 1 januari 1963 i stort sett att ha uppnåtts. Endast

utbyggnaden av den skyddade lagringen kommer att släpa efter något.

Detta sammanhänger med att bestämmelserna om långivningen till sådan

lagring kunde utfärdas först sedan förhandlingar mellan tillsynsmyndigheten

och oljebranschen om lokaliseringen av de nytillkommande skyddade

lagringsutrymmena slutförts i maj 1959. Genom bestämmelserna åstadkoms

en av beredskapsskäl eftersträvad spridning av dessa utrymmen. Lokalise
-

1 Numera generaldirektören S. B. M. Swärd, tillika ordförande, verkställande direktören för

Koppartrans oljeaktiebolag P. M. Betts, direktören i Sveriges oljekonsumenters riksförbund

A. R. Carlsson, numera byråchefen i överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap N.-G. F.

Danielson, byråchefen i handelsdepartementet K. G. Å. Englund, numera kanslirådet i finans
departementet

N. O. Lindberg, direktören i Aktiebolaget Kol och Koks A. H. Lönnegårdh samt

f. bruksdisponenten K. E. T. Wijkander.

1 Betänkandet har med vissa jämkningar och uteslutningar även utkommit i en offentlig

tryckt upplaga (SOU 1962: 40).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

ringsplanen godkändes av Kungl. Maj :t och lades till grund för långivningen.

De lagringsskyldiga har vid genomförandet av lagringsprogrammet strävat

efter att uppfylla de krav, som från statsmakternas sida ställts på dem

att beredskapslagra olja. Till det gynnsamma resultatet torde de goda konjunkturerna

under perioden liksom den ständigt stigande oljekonsumtionen

ha medverkat. Vidare har det varit möjligt att i betydande omfattning förena

den kommersiella lagringen med beredskapslagringen på ett förmånligt

sätt.

Antalet lagringsskyldiga uppgick 1958 till drygt 100, av vilka 85 var storförbrukare.

Under 1963 kommer lagringsskyldighet att gälla för något över

30 oljehandelsföretag och ett 100-tal storförbrukare. Bland de sistnämnda ingår

förutom industriföretag även några kommunala verk och sjukhus samt

bostadsföretag. Vidare har Kungl. Maj :t föreskrivit lagringsskyldighet under

1963 för vissa statliga verk och inrättningar.

Näringslivets representanter i kommittén har erinrat om de svårigheter

och problem, som lagringsprogrammet kom att medföra särskilt för de industriella

storkonsumenterna, som på kort tid nödgades bygga upp ett

beredskapslager. I full förståelse för dessa övergångssvårigheter lämnade

tillsynsmyndigheten under periodens början, i den utsträckning som oljelagringsförordningen

medger, på olika sätt sin medverkan för att underlätta

för de nytillkommande lagringsskyldiga att fullgöra sina åligganden. Dispens

att lagra fast bränsle i stället för eldningsolja medgavs sålunda i betydande

utsträckning. För att underlätta lagringsskyldighetens fullgörande

vid lagringsperiodens början infördes också särskilda bestämmelser om lagringen

av eldningsolja.

I fråga om finansieringen av nuvarande lagringsprogram har näringslivets

representanter i kommittén framhållit svårigheterna för de lagringsskyldiga

att skaffa kapital till programmets genomförande. Sålunda har

företrädarna för oljehandeln framhållit, att man icke kunnat påräkna, att

utländska intressenter i branschen skulle tillskjuta erforderliga medel för

finansiering av en beredskap, som vore att betrakta som en svensk angelägenhet.

I stället har åtgärder måst vidtagas för att skaffa nödigt kapital på

den inhemska lanemarknaden. Sedan lagstiftningen om förlagsinteckning i

oljelager infördes i februari 1958, har stora ansträngningar gjorts för att hos

svenska kreditgivare placera sådana inteckningar. Till följd av den starka

belastningen på kapitalmarknaden har det emellertid enligt oljebranschen

icke varit möjligt att mot enbart förlagsinteckning erhålla lån. Bestämmelserna

i fråga om säkerhet för lån enligt 274 § lagen om försäkringsrörelse

har vidare, framhålls det, omöjliggjort upptagande av långa lån med denna

nya form av förlagsinteckning som säkerhet. Tanken på att emittera ett för

oljebranschen gemensamt obligationslån uppges ha måst skrinläggas på

grund av riksbankens negativa inställning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 19b år 1962

15

Behovet av fortsatt lagring

Sedan 1951 års bränsleutredning lade fram sitt huvudbetänkande i december

1956 (SOU 1956:46) har den framtida energiförbrukningen i Sverige

varit föremål för bedömning i en 1960 inom vattenfallsstyrelsen verkställd

utredning, den s. k. optimalutredningen. Enligt denna uppskattas landets

totala energiförbrukning under 20-årsperioden 1960—1980 komma att

öka med 85 procent. Utgående från att atomkraft och atomvärme icke kommer

att lämna några nämnvärda bidrag till energiförsörjningen före 1980 har

optimalutredningen kommit fram till att något mer än hälften av energibehovet

vid periodens slut bör kunna tillgodoses från inhemska energikällor,

till övervägande delen vattenkraft. Det återstående behovet måste

täckas genom importbränslen. Av dessa beräknas endast en mindre del utgöras

av fasta fossila bränslen. Den hittillsvarande utvecklingen på importbränsleområdet,

som har karakteriserats av en utomordentligt stark uppgång

i konsumtionen av petroleumprodukter, synes sålunda komma att bli

bestående under överskådlig framtid och ytterligare framhäva de flytande

bränslenas betydelse för landets energiförsörjning.

Kommittén har sökt klarlägga orsakerna till de senare årens ökning inom

olika förbrukningsområden och mot bakgrunden därav undersökt de förhållanden

som kan påverka den framtida stegringstakten. Kommitténs prognos

avser utvecklingen av oljekonsumtionen under 1960-talet och är baserad

på förutsättningen av ett fortsatt samhällsekonomiskt framåtskridande. Enligt

kommittén kan den sammanlagda konsumtionen inom landet av de

petroleumprodukter, för vilka lagringsskyldighet föreligger, beräknas komma

att 1970 uppgå till inemot 19 milj. in3. Därvid har kommittén bedömt

utvecklingen med en viss försiktighet. Den oregelbundenhet, som präglat utvecklingen

på oljeområdet under senare år ökar risken för en felbedömning.

Även om kommittén för sin del vill betrakta den gjorda bedömningen —

vilken i stort sett överensstämmer med ett inom oljebranschen framlagt

prognosresultat — som mest sannolik, finner den en snabbare ökning icke

otänkbar.

Konsumtionen, fördelad på varugrupper, under åren 1950 och 1960 samt

prognosen för 1970 framgår av följande sammanställning. I denna har icke

medräknats flygdrivmedel och bunkerolja för utrikes sjöfart.

Varuslag

Konsumtion

Prognos

1950

milj. ms

1960

milj. m3

1970

milj. m3

Motorbensin..................................

0,84

2,13

3,0

Fotogen ......................................

0,24

0,30

0,4

Motorbrännolja ..............................

0,37

1,12

1,8

Tunna eldningsoljor ........................> .

0,93

3,62

5,0

Tjocka » ..........................

1,80

5,45

8,5

Totalt

4,18

12,62

18,7

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ris proposition nr Wi år 1962

Förbrukningen av olja kan alltså bedömas fortsätta att öka under hela

1960-talet. Det stigande beroendet av olja kommer att ytterligare skärpa

sårbarheten hos vår energiförsörjning. Även tillfälliga rubbningar i tillförseln

kan få ofördelaktiga konsekvenser för näringslivet och befolkningens

livsföring liksom för vår försvarsberedskap. Redan med hänsyn till störningar,

som vår oljeimport kan utsättas för under fredstid med för oss normala

utrikespolitiska förhållanden är det sålunda i hög grad påkallat, att

beredskapslager finns tillgängliga för att överbrygga importinskränkningar

eller helt bortfall av import till dess ransonerings- och handelsreglerande

åtgärder samt omställning i möjlig utsträckning till inhemska ersättningsprodukter

hunnit genomföras.

Samtidigt som utvecklingen i fredstid inom produktion, kommunikationsväsende,

bostads- och andra områden gör oss alltmera beroende av oljeprodukter

i olika former, har också vårt beroende av dessa förnödenheter i händelse

av krig eller krigsfara blivit starkare. Det är icke realistiskt att bortse

från att import av drivmedel och bränslen i dylika lägen kan vara ytterligt

försvårad och inskränkt, måhända helt omöjlig. För att befolkningens elementära

behov skall kunna tillgodoses samt en tillfredsställande beredskap

och uthållighet hos vårt försvar i alla dess former skall kunna upprätthållas,

erfordras därför en betryggande beredskapslagring. Därjämte har kommittén

framhållit att den alliansfria utrikespolitiken innebär, att Sverige i en

avspärrningssituation måste kunna förlita sig till resurser, som finns inom

landet. Om tillgångarna på det vitala område som det här är fråga om snabbt

blir tömda, löper vi risk att icke kunna hävda neutraliteten.

För att möta behoven under den starttid, som uppbyggnaden av inhemsk

ersättningsproduktion kräver och som även vid intensifierade fredsförberedelser

ofrånkomligen måste bli lång, är även framgent beredskapslagring

av importdrivmedel och -bränslen den enda till buds stående lösningen. Även

för att säkerställa de oundgängliga behov, som av tekniska orsaker överhuvudtaget

icke kan tillgodoses genom inhemska substitut för importerade

drivmedel och bränslen, måste en betryggande lagerreserv av sådana varor

finnas. Därvid bör med hänsyn till den vidgade fredsanvändningen av oljeprodukter

tyngdpunkten hos beredskapslagringen självfallet förläggas till

dylika produkter.

Nuvarande lagringsprogram motsvarar ingalunda vad som ens vid tiden

för dess antagande kunde anses vara från samhällelig synpunkt önskvärt

utan programmet inskränktes till att omfatta vad som med hänsyn till investeringsutrymme

och ekonomiska resurser bedömdes vara genomförbart.

Denna begränsning innebär, att gällande lagringsmål endast uppfyller vissa

minimikrav ur beredskapssynpunkt. Vid beräkningen av dessa lagringsmål

utgick man från en till drygt 12 milj. m3 uppskattad oljekonsumtion 1962.

Under senare år har emellertid den verkliga förbrukningen överskridit den

beräknade. Vidare har de behov, som skall tillgodoses genom den i lagringsmålet

ingående krigsreserven, ökat till följd av den fortsatta motoriseringen

och mekaniseringen inom det militära försvaret, jordbruket, den civila tra
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1962

17

fiken och många andra områden. Genom konsumtionsutvecklingen har sålunda

lagringsprogrammet kommit att relativt försvagas på ett sätt som icke

från början var avsett. Denna försvagning måste också beaktas vid fastställandet

av det kommande lagringsprogrammet.

Kommittén har för den kommande lagringsperioden tagit sikte på återstoden

av 1960-talet, d. v. s. sjuårsperioden 1963—1969. Vidare har kommittén

funnit, att det nuvarande systemet för beredskapslagring av olja,

innebärande bl. a. fasta lagringsmål, i huvudsak bör tillämpas för det kommande

lagringsprogrammet. När det gäller målsättningen för detta program

har kommittén funnit det angeläget att en ökning av beredskapen i första

hand får avse krigsreserven. Den övriga delen av heredskapslagringen — försörj

ningsreserven — har i det nu löpande programmet till sin omfattning

beräknats motsvara oljekonsumtionen under vintrar med svåra isförhållanden,

vilket medför att lagren av de olika oljeprodukterna icke medger samma

inbördes uthållighet under en avspärrning. Kommittén anser emellertid

att man i princip bör eftersträva en likformig behovstäckning för de olika

oljeprodukterna. Med hänsyn härtill bör försörj ningsreserven ersättas med

en avspärrningsreserv, som såvitt möjligt täcker en starkt beskuren konsumtion

under lika lång tid för alla produkter.

Kommittén har beräknat den ökning i lagringsmålet som ett bibehållande

av en i förhållande till konsumtionen oförändrad beredskap skulle medföra.

Vidare har kommittén utarbetat tre alternativa lagringsmål för en ytterligare

förstärkning av heredskapslagringen utöver vad en sådan automatisk ökning

ger. Därvid har bl. a. förutsatts, att kommersiella och statliga lager av flytande

och fasta bränslen kommer att i viss omfattning finnas tillgängliga

vid periodens slut. I de två högsta alternativen har vidare förutsatts ett

ianspråktagande av viss del av massavedslagren. Den del av det resterande

bränslebehovet, som av tekniska skäl icke måste tillgodoses med speciella

kvaliteter, har därefter fördelats på fasta och flytande importbränslen efter

dessas nuvarande andel i konsumtionen. För att den behovstäckning, som de

tre alternativen avser, skall uppnås erfordras därför, att utöver en förstärkning

av eldningsoljelagringen också beredskapslagren av fasta bränslen ökas.

Beredskapslagringen av fotogen är enligt utredningen förenad med vissa

problem, som hänger samman med motorfotogenens vikande andel av den

totala fotogenförbrukningen genom den ringa nyanskaffningen av fotogentraktorer

inom jordbruket. Av gjorda undersökningar framgår, alt de vanligaste

typerna av dessa traktorer icke kan drivas med bensin utan en betydande

omställning av motorerna. Kommittén har emellertid funnit det nödvändigt

att drivmedelsbehovet för fotogentraktorer till viss del tillgodoses

genom lagring av bensin. För att möjliggöra att jordbrukets fotogentraktorer

skall kunna utnyttjas i ett krisläge har kommittén emellertid jämväl

föreslagit att lagringsmålet för fotogen till viss procent skall utgöras av motorfotogen.

För den kommande perioden anser kommittén all skilda lagringsmål

lämpligen bör fastställas för skyddad och oskyddad lagring. Den oskyddade

2 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 194

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

lagringen kan därigenom byggas ut i en jämn takt fram till slutmålet. På

grund av angelägenheten från beredskapssynpunkt att utbyggnaden av de

skyddade lagerutrymmena icke uppskjutes till slutet av perioden bör enligt

kommittén ett etappmål fastställas för denna utbyggnad. I stort sett hälften

av den totala utbyggnaden bör vara färdigställd senast vid utgången av 1966.

Vid bestämmandet av lagringsvolymen hos anläggningsenheterna har kommittén

beaktat att dessa bör ges en från byggnadsekonomisk synpunkt lämplig

storlek. De nytillkommande skyddade cisternvolymerna bör vidare enligt

kommitténs uppfattning på ett beredskapsmässigt lämpligt sätt fördelas

inom de olika zoner, i vilka landet är indelat med hänsyn till oljedistributionen.

Beträffande denna fördelning ävensom uppdelningen av dessa totalvolymer

på anläggningsenheter och den från beredskapssynpunkt önskvärda

ungefärliga lokaliseringen av dessa enheter inom zonerna har kommittén

under hand inhämtat försvarsstabens synpunkter. Vid valet av förläggningsplatser

inom de olika zonerna har kommittén vidare sökt ta hänsyn

till att anläggningarna skall kunna utnyttjas för kommersiella syften

inom ramen för beredskapslagringssystemet.

Kommittén vill däremot icke påfordra att bindande regler införs för lokaliseringen

av de för det kommande oljelagringsprogrammet behövliga nya

oskyddade lagringsutrymmena. Kommittén förutsätter dock att de lagringsskyldiga

—- såväl oljeföretag som andra — vid utbyggnaden av sådana lagerutrymmen

inom ramen för en rationell kommersiell distribution beaktar

beredskapsönskemålen i förläggningshänseende. De lagringsskyldiga bör därför

fortlöpande samråda med tillsynsmyndigheten beträffande sina utbyggnadsplaner.

Den skyddade lagringen berör uteslutande oljehandelsföretag. Med hänsyn

till den nya lagringsperiodens längd är det enligt kommittén icke tillfredsställande

med en fast fördelning vid periodens början av lagringen.

Denna bör i stället anpassas till mer betydande ändringar i marknadsfördelningen

mellan företagen. Likaså bör nyetablerade lagringspliktiga företag

kunna åläggas den andel av den skyddade lagringen, som belöper på dem.

Med hänsyn till de långa byggnadstiderna för skyddade oljelagringsanläggningar

torde det vara en förutsättning för att fördelningen skall kunna

regleras på nämnda sätt, att utbyggnaden ordnas gemensamt av samtliga berörda

företag, exempelvis på liknande sätt som en del av olj ef öretagen under

den nu löpande lagringsperioden ombesörjer utbyggnaden av erforderliga

skyddade anläggningar genom ett av dem gemensamt bildat företag. En ytterligare

förutsättning är också att eventuellt under perioden nytillkommande

företag med skyldighet att hålla lager i skyddade utrymmen medges

ingå som intressenter i det gemensamma organet på lika villkor som de äldre

företagen. Om denna lösning av frågan väljs, konstaterar kommittén att den

nuvarande undre gränsen för skyldighet att hålla lager i skyddade utrymmen,

1 000 in,3 kan slopas och målet för den skyddade lagringen för respektive

drivmedelsslag följaktligen fördelas mellan de lagringsskyldiga på samma

sätt som målen för den oskyddade lagringen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

Skulle de berörda lagringsskyldiga icke lösa lagringsfrågan på nu angivet

sätt, blir det liksom under den nu löpande lagringsperioden ofrånkomligt

med en fast fördelning av målen för den skyddade lagringen vid periodens

början. Eftersom utbyggnaden av den skyddade lagringen förutsätts ske

i två etapper, kan möjligen en revidering av denna fördelning med hänsyn

till eventuellt inträffade förändringar med avseende på marknadsandelarna

ske vid lämplig tidpunkt före den andra etappen, förslagsvis omedelbart

sedan marknadsandelarna för år 1965 blivit kända. Vid en fast fördelning

anser kommittén vidare att undre gränsen för skyddad lagring bör bibehållas.

Slutligen framhåller kommittén att det bör åligga de berörda lagringsskyldiga

att, sedan de från tillsynsmyndigheten erhållit uppgift om storleken

av den skyddade lagring som beräknas komma att åvila dem vid utgången

av lagringsperioden 1963—1969, utan obehörigt dröjsmål och med bindande

verkan underrätta tillsynsmyndigheten, om vilket av de båda förenämnda

alternativen för utbyggnaden av skyddade lagringsanläggningar som de avser

att välja. Kommittén förutsätter att sådan uppgift — i varje fall preliminärt

— av tillsynsmyndigheten lämnas de lagringspliktiga snarast, sedan

statsmakternas beslut beträffande det nya lagringsprogrammet föreligger.

Investeringskostnader och finansiering

Kommittén lämnar en ingående redogörelse för sina beräkningar av investeringskostnaderna

för att genomföra de tre alternativa lagringsmålen

för perioden 1963—1969. Beräkningarna grundar sig på de enhetspriser som

i samarbete med experter inom oljebranschen beräknats per m3 för de olika

oljeslagen och för lagringsanläggningar, såväl ovanj ordsutrymmen som bergrumsförråd.

För de olika varorna avser kalkylen prisläget den 1 oktober 1961. De av

kommittén vid kostnadsberäkningarna tillämpade priserna för de olika oljeslagen

utgör för bensin 168, fotogen 153, motorbrännolja 137, eldningsolja

1—2 135 och eldningsolja 3—5 76 kronor/m3. Dessa priser är något lägre

och för den tunga eldningsoljan betydligt lägre än de, vilka låg till grund

för beräkningen av kostnaderna för oljelagringsprogrammet 1958—1962.

Vid beräkningen av kostnaderna för lagerökningen av fasta importbränslen

har använts ett pris av 85 kronor per ton för kol och 120 kronor per ton

för koks. Dessa priser innefattar även kostnaden för lagerplatser.

Vad gäller cisterner uppgår det genomsnittliga priset per in3 för ovanjordscisterner

till icke fullt 100 kronor per in3. Detta är drygt 20 kronor per

m3 lägre än det som tillämpades vid beräkningen av kostnaderna för att genomföra

det nuvarande lagringsprogrammet. Till viss del beror det lägre

priset på att större cisternstorlekar lagts till grund för kostnadskalkylen.

Kommittén har mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen på området

kommit till den uppfattningen, att den skyddade lagringen till helt

2f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 194

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 194 år 1962

övervägande del — liksom fallet varit under den nu löpande lagringsperioden

-— torde komma att ske i oinklädda bergrum på vattenbädd. Denna typ

har därför ansetts böra läggas till grund för beräkningen av kostnaderna

för den skyddade lagringen och en ingående undersökning av dessa har verkställts.

Den i undersökningen redovisade kalkylen, som avser kostnadsläget

den 1 juli 1961, grundas på en beräkning av kostnaderna för en typanläggning

med vissa antagna förutsättningar i fråga om berg- och terrängförhållanden,

avstånd till järnväg och landsväg m. in. Dessa förutsättningar har

ansetts representera medelvärden för de anläggningar, som beräknas ingå

i utbyggnadsprogrammet. Vissa korrigeringar har vidtagits i kostnadskalkylen

för det totala utbyggnadsprogrammet med hänsyn till de kostnadsavvikelser

i förhållande till typanläggningen, som kan förutses för anläggningar

med olika geografisk belägenhet in. m. Beträffande de enskilda cisternrummens

storlek, vilken är av stor betydelse för anläggningskostnaden,

har förutsatts att den totala utbyggnadsvolymen fördelas i ungefär lika

delar på enheter om 5 000, 10 000 och 15 000 in3. Detta innebär, att av det

totala antalet lagringsrum något mer än hälften kommer att utgöras av den

mindre typen, vilket för de lagringsskyldiga i väsentlig grad underlättar genomförandet

av den skyddade lagringen. Som resultat har erhållits en genomsnittskostnad

av 190 kronor/m3 lagringsutrymme.

Undersökningen har varit föremål för ingående överläggningar med tekniska

experter från oljeföretagen. Dessa har accepterat de tillämpade principerna,

men med hänsyn till erfarenheter från pågående byggnadsverksamhet

har vissa kalkylposter bedömts vara för lågt räknade. Man har vidare

framhållit, att kostnaderna för viss, för kommersiell drift av anläggningarna

erforderlig utrustning borde medtas i kalkylen. Oljehandelns experter

har därför kommit fram till att ett genomsnittspris av 231 kronor/m3 lagringsutrymme

vore ett riktigare värde.

Med anledning av erinringarna har kommittén efter en översyn av kalkylen

funnit det motiverat att justera genomsnittspriset till 200 kronor/m3.

Detta pris, vilket är detsamma som 1955 års oljelagringskommitté tillämpade,

har använts vid beräkningen av kostnaderna för skyddade utrymmen

inom det kommande lagringsprogrammet.

Den utbyggnad av cisternutrymmen, som erfordras för en lagerökning, är

liksom investeringskostnaderna för utbyggnaden beroende av den genomsnittliga

fyllnadsgrad som bedöms möjlig att hålla i cisternerna. Enighet

har inom kommittén rått om att i likhet med vad som gäller under den

innevarande lagringsperioden utbyggnaden av de skyddade lagringsutrymmena

bör ske efter en fyllnadsgrad av 80 procent.

Utbyggnadsbehovet i fråga om oskyddade utrymmen har för den kommande

lagringsperioden med viss modifikation beräknats efter en fyllnadsgrad

av 70 procent mot för närvarande 65 procent. Med hänsyn till det

kommersiella värdet av vinterdispenskvantiteterna har man i fråga om eldningsoljecisterner

såsom en kompromisslösning föreslagit att fyllnadsgraden

sätts till 75 procent för hela lagerökningen, medan av kostnaderna för varu
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 194 år 1962 21

ökningen endast 85 procent medräknas i kalkylen över investeringskostnaderna.

Med tillämpning av angivna enhetspriser för olja och cisterner blir investeringskostnaden

för den s. k. automatiska lagerökningen -— d. v. s. en

i förhållande till konsumtionen oförändrad beredskap — under perioden

1963—1969 331,2 milj. kronor och den genomsnittliga årskostnaden 47,3

milj. kronor. Investeringskostnaderna för den förstärkning av lagringsberedskapen,

som ett genomförande av de av kommittén beräknade alternativa

lagringsmålen innebär, uppgår till totalt 557,0 milj. kronor för alternativ I,

694,0 milj. kronor för alternativ II och 811,9 milj. kronor för alternativ III.

I dessa belopp ingår lagerökning av kol och koks med respektive 12,2, 21,1

och 28,8 milj. kronor. Den genomsnittliga årskostnaden under sjuårsperioden

blir för de tre alternativen respektive 79,6, 99,1 och 116,0 milj. kronor.

För att finansiera den tillkommande lagerökningen skulle sålunda fordras

ytterligare respektive 32,3, 51,8 och 68,7 milj. kronor utöver den genomsnittliga

årskostnaden om 47,3 milj. kronor, som den automatiska lagerökningen

innebär.

Utöver nu behandlade investeringskostnader tillkommer kostnader för

beredskapslagringen av löpande natur, varmed i detta sammanhang avses

exempelvis kostnader för lagrens underhåll och omsättning. Alltsedan beredskapslagringen

infördes 1938 har kompensation för dessa kostnader tagits

ut genom prissättningen. Kommittén förutsätter, att även de löpande

kostnader, som åsamkas oljehandeln genom nya lagringsålägganden, får

komma till uttryck i prisbildningen. Detta gäller givetvis icke leveranser till

lagringspliktiga konsumenter som bör kunna förväntas erhålla ett lägre inköpspris

på olja.

När det gäller att ta ställning till frågan hur investeringskostnaderna skall

finansieras anföres i betänkandet att oljehandeln för genomförande av det

nu löpande lagringsprogrammet åtog sig att utan statens medverkan svara

för en direkt kapitalanskaffning av sammanlagt 40 milj. kronor för år. I

analogi med oljebranschens åtagande beräknades storkonsumenterna komma

att svara för 8 milj. kronor för år. Det sammanlagda beloppet om 48

milj. kronor för år bör enligt kommittén ses i relation till den då uppskattade

oljekonsumtionen, som beräknades stiga från 9 miljoner m3 1956 till

drygt 12 miljoner m3 1962. Detta innebär att investeringskostnader för beredskapslagring

var inräknade i företagens finansieringsplaner med ett belopp,

vilket genomsnittligt för petroleumprodukter av de slag som omfattas

av lagringsskyldigheten, uppgick till drygt 0,5 öre per konsumerad liter vid

periodens början för att vid dess slut sjunka till 0,4 öre.

Med hänsyn till att de lagringsskyldigas bidrag under innevarande period

motsvarar 0,4 öre för liter anser kommittén det naturligt förutsätta samma

insats under den kommande perioden.

En kostnad om 4 kronor/m3 finner kommittén icke kunna spela någon avgörande

roll för oljeprisnivån. Av en inom statens pris- och kartellnämnd

upprättad sammanställning över de ändringar som skett av noterade listpri
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 194 år 1962

ser på eldningsoljor av kvaliteterna 1, 3 och 4 under åren 1959—1961 framgår

nämligen att skillnaden mellan maximi- och minimipriserna utgjort för

kvaliteterna 1 59 kronor/m3, för 3 46 kronor/m3 och för 4 45 kronor/m3.

Härtill kommer att betydande rabatter lämnas på de noterade listpriserna.

Med ledning av konsumtionsprognosen har kommittén beräknat att ett

fortsatt uttag med 4 kronor/m3 kommer att inbringa i genomsnitt omkring

60 milj. kronor för år under den nya lagringsperioden. Härutöver skulle i

genomsnitt för år återstå att finansiera enligt alternativ I omkring 18 milj.

kronor, enligt alternativ II omkring 36 milj. kronor och enligt alternativ III

omkring 52 milj. kronor. Denna andel bör enligt kommittén finansieras genom

ett statligt bidrag i form av ränte- och amorteringsfria lån.

Enär näringslivets representanter i kommittén icke ansett sig kunna biträda

kommittéförslaget rörande finansieringen har kommittén, med hänsyn

till önskvärdheten av enighet i denna fråga, ägnat en betydande del av

sitt arbete åt att söka finna en kompromiss. Någon möjlighet att nå enighet

om ett skäligt belopp för de lagringsskyldigas andel, liggande mellan förutnämnda

60 milj. kronor och de 47 milj. kronor till vilka årskostnaden för

den automatiska lagerökningen beräknats, har emellertid icke funnits. Reservanterna

har nämligen icke ansett sig kunna frångå sin principiella uppfattning

att staten bör bära det ekonomiska huvudansvaret.

Kostnaderna för den i de tre alternativen ingående ökade lagringen av kol

och koks torde enligt kommittén, i likhet med vad som hittills gällt för lagring

av fasta bränslen, böra bestridas av staten inom ramen för den rörliga

kredit som riksdagen ställt till Kungl. Maj :ts förfogande för beredskapslagring.

Kommittén har vidare funnit det skäligt att bidrag från statens sida lämnas

för byggande av skyddade utrymmen i vad avser merkostnaden i förhållande

till oskyddade cisterner. Dessa merkostnader har kommittén beräknat

till 51,1 milj. kronor. Härigenom skulle berörda lagringspliktiga, i

motsats till vad fallet varit under den nuvarande perioden, erhålla full ersättning

för de beräknade merkostnaderna för skyddade lagringsutrymmen

jämfört med byggnadskostnaderna för oskyddade sådana. Detta anses skäligt

med hänsyn till de skärpta lokaliseringskrav som föreslås. Ifrågavarande

merkostnad inryms väl inom de statliga lån, som enligt de redovisade alternativen

kan förutsättas komma att utgå till de lagringsskyldiga.

Det statliga lånebelopp, som under perioden 1963—1969 erfordras såsom

bidrag till finansieringen av investeringskostnaderna för kommitténs alternativ

till förstärkning av lagringsberedskapen, uppgår alltså till i avrundade

belopp

enligt alternativ I 125 milj. kronor,

» II 253 » och

» III 363 »>

Dessa totala lånebelopp bör liksom vad gäller statslånen under den innevarande

lagringsperioden fördelas på dels lån för oskyddad lagring, dels lån

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

för skyddad lagring. Lånebeloppet för oskyddad lagring bör vidare fördelas

mellan de olika oljegrupperna i förhållande till dessas andel i totalkostnaden

med avdrag för merkostnaden för de skyddade lagringsanläggningarna.

För erhållande av lån för såväl oskyddad som skyddad lagring under den

kommande lagringsperioden föreslås gälla samma villkor som de, vilka för

perioden 1958—1962 fastställts genom Kungl. Maj :ts beslut den 25 april

1958 respektive den 22 maj 1959. Som villkor för erhållande av lån för skyddad

lagring bör emellertid därutöver stipuleras att skyddad anläggning, vartill

lån må beviljas, skall dels vara lokaliserad till plats, som godkänts av

tillsynsmyndigheten, dels i fråga om det tekniska skyddet mot bombanfall

och beskjutning vara utförd enligt aktuella krav härutinnan och på sätt som

är godkänt av tillsynsmyndigheten.

Den kommande lagringsperiodens längd och svårigheten att med utgångspunkt

från nu rådande prisläge bedöma den framtida prisutvecklingen motiverar

enligt kommittén att den statliga långivningen indexregleras. För att

lånen skall så nära som möjligt kunna anpassas till det aktuella prisläget

för olja och cisterner har kommittén utarbetat ett förslag till indexreglering

av lånen, vilken innebär en justering av varje års lånebelopp så att det kommer

att motsvara det genomsnittliga prisläget under året före dess utlämnande.

Med hänsyn till angelägenheten av en ökad beredskapslagring av olja förutsätter

kommittén slutligen, att särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten

att underlätta de lagringsskyldigas anskaffning av lånekapital innan kapitalbehovet

kunnat tillgodoses prisvägen.

Övriga frågor

I fråga om värmekraftverkens lagring föreslår kommittén, att basmängdsberäkningen

för kondens- och gasturbinkraftverk bör korrigeras med en

taktor syftande till att utjämna de betydande variationer i bränsleförbrukningen

mellan olika år, som sammanhänger med den på grund av de hydrologiska

förhållandena växlande vattenkraftproduktionen.

Kommittén föreslår vidare, att lagringsskyldighet införes för stadsgasverken

och att lagringsplikten skall avse alla sådana importerade bränslen,

som förbrukas vid framställning av stadsgas till avsalu. Skyldigheten bör

avvägas så att försörjningen med stadsgas blir säkerställd för samma tidslängd

som bränsleförsörjningen i övrigt. Med hänsyn till att någon krigsreserv

icke erfordras och då de för stadsgasverkens beredskapslagring föreslagna

alternativa målsättningarna endast torde medföra en ganska ringa

lagerökning i förhållande till deras nuvarande lagerhållning förutsätter kommittén,

att gasverkens beredskapslagring fullgöres utan statsbidrag.

Beträffande beredskapslagring av traktordrivmedel för jordbruket anser

kommittén, att denna bör ske efter samma linje som beredskapslagringen i

övrigt, d. v. s. i oljehandelns regi och i anläggningar som disponeras av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

denna. Kommittén ansluter sig sålunda icke till en av traktorbränsleutredningen

i betänkande år 1957 förordad lagring i större enheter vilken helt

skulle bekostas av staten. Ehuru vissa fördelar från ren beredskapssynpunkt

är förbundna med lagring i s. k. farmaggregat, har kommittén heller icke

funnit anledning förorda återinförande av stödåtgärder för ökad anskaffning

av sådana aggregat.

Med hänsyn till det behov som kan uppstå att under skärpta förhållanden

upprätthålla flygförbindelser med omvärlden, finner kommittén det angeläget,

att beredskapslagringen av flygdrivmedel får en sådan omfattning att

samma grad av beredskap uppnås som för övriga oljeprodukter.

Främst för att erhålla en från beredskapssynpunkt fördelaktigare lokalisering

föreslår kommittén att rådande frihet att lagra olja hos annan lagerhållare

begränsas. Lagringsskyldig skall sålunda enligt kommitténs uppfattning

fullgöra lagringsplikten i egna eller förhyrda lagerutrymmen, dock

med möjlighet för tillsynsmyndigheten att i särskilda fall medge dispens.

Den som icke fullgör sin lagringsskyldighet skall även i fortsättningen

erlägga oljeavgift, men denna bör enligt kommittén omräknas med hänsyn

till de enhetspriser för olja och cisterner som ligger till grund för kommitténs

kostnadsberäkningar. För stadsgasverk anses några bestämmelser om

oljeavgift icke erforderliga.

I fråga om den fortsatta kontakten mellan tillsynsmyndigheten och de

lagringsskyldiga har kommittén funnit skäl till ett förenklat förfarande.

Den förordar sålunda, att oljelagringsrådet omorganiseras till ett råd bestående

av representanter för olika kategorier lagringsskyldiga och knutet till

tillsynsmyndigheten.

Reservationen

Reservanterna säger sig dela uppfattningen, att den beredskap på oljeförsörjningens

område som uppnås genom nu pågående femårsprogram bör

förstärkas under sjuårsperioden fram till den 1 januari 1970. De understryker

särskilt att de lagringsskyldiga på grund av beredskapens betydelse för

samhället är villiga att ställa sina organisationer, sin erfarenhet och sitt tekniska

kunnande till förfogande för att samhället därigenom på billigast

möjliga sätt skall kunna åstadkomma en för landet behövlig lagerhållning.

Däremot har reservanterna av principiella skäl och med hänsyn till kostnaderna

icke kunnat biträda kommitténs förslag till kostnadsberäkning för

skyddade lagringsanläggningar och fördelning av investeringskostnader.

Vid beräkningen av investeringskostnadernas storlek har kommittén när

det gäller cisterner för den skyddade lagringen utgått från en genomsnittskostnad

av 200 kronor/m3. Reservanterna hyser den uppfattningen att det

är omöjligt att förutsäga de faktiska kostnaderna, särskilt som utbyggnaden

av den skyddade lagringen skall ske på platser, som är obekanta för

de lagringsskyldiga. Kostnaderna kommer också att skifta starkt beroende

på belägenhet, markförhållanden m. m. Enligt reservanterna måste man

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1962

räkna med ett kalkylmässigt överslagspris på lägst 230 kronor/m3 skyddat

lagringsutrymme.

Beträffande finansieringen hyser reservanterna den bestämda uppfattningen

att det väsentligen är en statens angelägenhet att tillgodose vår beredskap

på olika områden. Staten har också tagit initiativ till lagring av åtskilliga,

strategiskt betydelsefulla varor och i samtliga fall står det allmänna

helt för kostnaderna. Endast i den mån lagerhållarna i ett eller annat avseende

har kommersiell nytta av beredskap slagren, kan det vara rimligt att

de får bära häremot svarande andel av det ekonomiska ansvaret.

Jämväl i fråga om oljelagringen har staten under nuvarande utbyggnadsperiod

påtagit sig huvudansvaret, även om detta begränsats på så sätt att

staten svarar för 60 procent och de lagringsskyldiga för 40 procent av finansieringen.

En förutsättning för denna kostnadsfördelning har emellertid varit

att tvångslagringen kunnat anknytas till företagens kommersiella verksamhet.

Det finns enligt reservanternas mening icke några bärande motiv för

att under den kommande perioden frångå principen om statens ekonomiska

huvudansvar. Tvärtom talar — förutom de principiella skälen — en rad

omständigheter för att denna princip bibehålies.

Sålunda framhåller reservanterna att möjligheterna för de lagringsskyldiga

att på konsumenterna övervältra lagringskostnaderna är begränsade

och kan framgent förväntas bli än mer begränsade. Särskilda svårigheter

föreligger därvid för industrin, vars prissättning både vid export och på

hemmamarknaden är starkt beroende av marknadsläget. Under nuvarande

förhållanden på världsmarknaden har svenska tillverkare av t. ex. järn och

cellulosa allt mindre möjligheter att av sina kunder ta ut kostnaderna för

energiskatten. Detta kommer i än högre grad att gälla i fråga om de ytterligare

kostnader, som företagen kommer att åsamkas för oljelagringen. 1 den

mån oljehandeln kan övervältra kostnaderna på konsumenterna betyder detta

en ökning av den allmänna varukostnadsnivån vilket återverkar på lantbruk,

hyror, transporter o. s. v.

Vidare erinrar reservanterna om att statens kostnader för oljelagringen

varit ett av huvudmotiven för energiskatten. Något slopande av denna har

icke aviserats. Att under sådana förhållanden belasta den lagringsskyldiga

industrin och övriga konsumentgrupper med både energiskatt och huvuddelen

av kostnaden för oljelagring är enligt reservanternas uppfattning icke

rimligt.

Reservanterna anför också, att de lagerökningar som är aktuella för den

kommande perioden är av sådan omfattning att de — i den mån de får utnyttjas

— överskrider det kommersiella behovet. Möjligheten att i vissa fall

utnyttja en begränsad del av tvångslagren kan ha motiverat ett visst medansvar

för de lagringspliktiga i fråga om finansieringen under nuvarande

utbyggnadsperiod. Detta motiv kan emellertid icke annat än i undantagsfall

åberopas beträffande den kommande utbyggnadsperioden.

Långtidsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande framhållit att

det jämsides med fortsatt investeringsökning på den offentliga sidan är

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj ds proposition nr 194 år 1962

nödvändigt med en kraftigt stegrad investeringstakt inom industrin om de

av utredningen uppställda målsättningarna för den ekonomiska utvecklingen

skall kunna förverkligas. Utrymmet på kapitalmarknaden kommer därför

sannolikt även i fortsättningen att bli knappt. Det sagda gör det enligt reservanterna

än angelägnare att staten icke begränsar sin andel av ansvaret

för oljelagringens finansiering.

Mot bakgrund härav har reservanterna icke ansett sig kunna godtaga

förslaget att de lagringspliktiga under alla förhållanden skulle svara för 60

milj. kronor av de årliga finansieringskostnaderna. De finner det vidare

otillfredsställande att de lagringsskyldigas ekonomiska förpliktelser fixeras

till ett bestämt belopp innan lagringsmålet och därmed totalkostnaderna blivit

kända.

Utan att ingå på någon detalj diskussion av utredningens argumentering

att en merkostnad av 0,4 öre för liter icke skulle spela någon avgörande roll

för prisnivån, framhåller emellertid reservanterna att pris- och kartellnämndens

sammanställning över ändringar av noterade listpriser på vissa eldningsoljor

icke ger en rättvis bild, bl. a. därför att i tabellen medtagits priser

för första halvåret 1959, då Suezkrisens återverkningar ännu icke hade upphört.

Vidare upptar tabellen listpriser i stället för de verkliga nettopriserna.

Reservanterna föreslår i stället att kapitalanskaffningen skall liksom under

nuvarande utbyggnadsperiod till 60 procent ombesörjas av staten och

till 40 procent av de lagringspliktiga. I fråga om den skyddade lagringen

skall dock staten enligt reservanterna stå för hela finansieringen av lagerutrymme

och vara jämte kostnaderna för varans hantering. Förutsättning

för förslaget är dels att den oskyddade lagringen — såsom utredningen

föreslagit — fritt får lokaliseras, dels att staten garanterar anskaffningen

på den svenska kapitalmarknaden av långfristigt lånekapital för den finansiering

som kommer att åvila de lagringsskyldiga. I den mån legala och

kapitalmarknadsmässiga hinder föreligger måste de alltså undanröjas.

Som motiv för finansieringsförslaget rörande den skyddade lagringen anför

reservanterna att fråga är om en ren krigsberedskap. I motsats till den

under nuvarande period i princip fria lokaliseringen föreslår nämligen kommittén

att den skyddade lagringen i fortsättningen skall förläggas till vissa,

av militära hänsyn bestämda områden. Detta medför att lagren till helt övervägande

del icke kan direkt anknytas till de lagringsskyldigas nuvarande

oljedepåer och distributionssystem och sålunda helt faller utanför den kommersiella

verksamheten.

I sin fortsatta argumentering anför reservanterna att oklarhet råder om

innebörden av begreppet automatisk lagerökning. I den av riksnämnden

gjorda utredningen, som legat till grund för kommitténs arbete, har begreppet

givits en annan innebörd än som redovisas i betänkandet. I detta har

nämligen även medräknats de varukvantiteter som ingår i den skyddade

lagerhållningen vilket enligt reservanternas mening är felaktigt. Omfattningen

av dessa kvantiteter bestämmes av rent militära behov och står alltså

icke i någon »automatisk» relation till konsumtionsutvecklingen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

27

Reservanterna anför vidare, att oberoende av vilken av dessa båda innebörder

man ger den automatiska lagerökningen, så medför denna mycket

betydande kostnader. Skall de lagerskyldiga under alla förhållanden bära de

kostnader, som hänför sig till bibehållandet av en i förhållande till konsumtionen

oförändrad beredskap, leder detta till en fullständig omfördelning

av det ekonomiska ansvaret för beredskapslagringen av olja. Ålägges de

lagringspliktiga jämväl att bekosta viss del av en förstärkt beredskap stiger

deras kostnadsandel ytterligare. Därest de lagringspliktigas ansvar i enlighet

med kommittéförslaget fastställes till ett årligt belopp av 60 milj. kronor

medför detta en ansvarsfördelning för ifrågavarande beredskapsåtgärd, som

enligt reservanterna helt avviker från vad som för närvarande gäller på

området. Bärande skäl saknas enligt dessa för en sådan avvikelse som för

övrigt skulle öppna betänkliga perspektiv med avseende på beredskapslagringen

av andra för försvaret eller folkförsörjningen nödvändiga varor.

Remissyttrandena

Över oljelagringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits

av överbefälhavaren, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, statens jordbruksnämnd,

kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, oljelagringsrådet, centrala driftledningen,

fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, Hushållningssällskapens

förbund, Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk,

Svenska gasverksföreningen, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska

petroleum institutet, Svenska stadsförbundet, Svenska stenkolsimportörers

förening, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges industriförbund — som

bifogat yttrande från Sveriges kemiska industrikontor — och Sveriges lantbruksförbund.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden

från Stockholms handelskammare, Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund.

Kommitténs uppfattning om behovet av ökad beredskapslagring

av olja vinner anslutning hos remissinstanserna.

Överbefälhavaren framhåller att möjligheterna att genomföra militära

operationer till stor del beror på om drivmedelsförsörjningen fungerar på

ett tillfredsställande sätt.

Överstgrelsen för ekonomisk försvarsberedskap erinrar om att i underdånig

skrivelse den 22 november 1960 — vilken skrivelse tjänat som underlag

för kommitténs överväganden — dåvarande riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap påvisat hurusom det även framgent blir nödvändigt med

cn omfattande beredskapslagring av importdrivmedel och bränslen. De i

skrivelsen framförda synpunkterna på behovet av en sådan lagring har enligt

överstyrelsen beaktats av kommittén. Vid överväganden rörande den

framtida beredskapslagringen bör man särskilt beakta att konsumtionsprognosens

siffror är att betrakta som minimisiffror.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1962

Från sina utgångspunkter betonar statens jordbruksnämnd likaså angelägenheten

av att en ökad beredskapslagring av drivmedel kommer till

stånd.

Statskontoret anför att av betänkandet framgår den allt större roll för landets

energiförsörjning som oljan kommit att spela såväl vad beträffar konsumtionen

i absoluta tal som vad angår den relativa andelen i den totala

energiförbrukningen. Med hänsyn till den väntade konsumtionsutvecklingen

och omställningssvårigheterna från importerade till inhemska drivmedel

och bränslen kan störningar i oljetillförseln antagas få snabbt verkande och

oförmånliga konsekvenser för samhällslivet i alla dess förgreningar. Mot

bakgrunden härav framstår det såsom angeläget att vår oljeberedskap icke

blott uppehälles i nuvarande omfattning utan även såvitt möjligt relativt

förstärkes.

Riksförbundet landsbygdens folk erinrar om att vårt land genom den tekniska

utvecklingen blivit alltmer beroende av fortlöpande import av flytande

drivmedel och bränslen, varför en omfattande beredskapslagring av dessa

är nödvändig om vi med framgång skall kunna vidhålla vår neutralitetspolitik.

Sveriges industriförbund, till vars yttrande Svenska vattenkraftföreningen

ansluter sig, delar kommitténs uppfattning, att en tillfredsställande beredskapslagring

av petroleumprodukter är en oeftergivlig förutsättning för folkhushållets

förmåga att i fall av avspärrning tillfredsställa vårt lands försörjnings-

och försvarsbehov. I sammanhanget understryker förbundet, att

konsumtionsprognosen naturligen innehåller felmöjligheter och att utvecklingen

kan bli en annan än den av kommittén förutsatta. Kooperativa förbundet

ansluter sig helt till såväl majoritetsbetänkandets som reservationens

uttalanden beträffande den för vår beredskap såväl under eventuella

avspärrnings- som krigsförhållanden så utomordentligt betydelsefulla lagringen

av oljor.

Utan att för egen del taga ståndpunkt till storleken av lagringsbehovet,

vilket ståndpunktstagande uppenbarligen bör ske med beaktande av alla

kända civila och militära faktorer, framhåller Svenska petroleum institutet

till ledning för statsmakternas bedömande av behovet av ökad lagring, att

det ur svensk försörjningssynpunkt självfallet är av värde att kunna lita på

en hög beredskapslagring av petroleumprodukter. Avgörande för tidigare

uppställda lagringsmål torde bl. a. ha varit de långa transportvägarna och

importens sårbarhet. Under femårsperioden 1958—1962 har emellertid raffinaderikapaciteten

i Västeuropa ökat och beräknas stiga ytterligare. Detta

innebär, att Sverige numera får en betydande del av sina petroleumprodukter

från raffinaderier i Västeuropa. Transportvägarna till Västeuropa har

förkortats avsevärt genom bl. a. de nytillkommande produktionsområdena i

Libyen, Sahara och Nigeria och de utbygges för närvarande med råoljeledningar,

vilket kommer att minska sårbarheten av transporterna dit. Överskottet

av tankfartyg beräknas fortvara under ett antal år. Vidare demonstrerade

Suez-krisens lösning på kortare tid än ett halvår värdet av våra

goda kontakter med de stora internationella oljeföretagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition, nr 19i år 1962

29

Kommerskollegium framhåller, att vid bestämmande av 1 a g r i n g s in å 1

bör beaktas i vad mån risken för avspärrning kan bedömas bli större eller

mindre under nästa lagringsperiod än under den nu löpande, då lagringsmålet

torde ha bestämts under intryck av Suez-krisen 1956. Sedermera har

emellertid de svenska raffinaderiernas kapacitet ökat liksom möjligheten

att få olja från olika leverantörer. Nuvarande leverantörer kan vidare, exempelvis

då ishinder hotar, snabbt öka sina leveranser på grund av att de

under senare år kraftigt byggt ut både tanktonnage och raffinaderier. Kollegiet

understryker vidare angelägenheten av att, så långt det är görligt, begränsa

lagringskostnaderna, vilka fördyrar varan och under alla förhållanden

i sista hand drabbar konsumenterna och därmed måhända också delar

av vår exportindustri, där varje kostnadsökning kan menligt påverka konkurrenskraften.

Det »döda kapitalet» bör vara så litet som möjligt.

Beredskapslagren bör icke vara större än att under krig och avspärrning

de från allmän synpunkt angelägna behoven kan tillgodoses under en på

förhand bestämd, lämpligt avpassad tidrymd. Uppenbart är nämligen att, om

oljetillförseln till vårt land kan förutses bli avskuren under längre tid, konsumtionen

måste kraftigt beskäras och då i första hand den mera umbärliga

och lyxbetonade förbrukningen. I sammanhanget bör beaktas att —

frånsett de direkta kostnaderna — en alltför omfattande beredskapslagring

måste vara förknippad med betydande nackdelar. Svårigheten att på ett

ändamålsenligt sätt kunna omsätta lagren blir påtaglig, och hela systemet

kommer att bli tungrott och krångligt. Det bör då uppmärksammas att

branschen vid sidan av beredskapslagren måste upplägga ej obetydliga kommersiella

lager för den växande löpande konsumtionen.

Frågan om lagringsmål under den kommande perioden har behandlats

även av andra remissinstanser. Sålunda förordar överbefälhavaren under

hänvisning till de nuvarande lagrens placering ett genomförande av alternativ

III och enligt överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap bör lagringsmålet

icke sättas lägre än detta alternativ. Kooperativa förbandet förordar

likaså det högsta alternativet. Sveriges industriförbund har med tillfredsställelse

noterat den föreslagna förstärkningen av beredskapen.

Såvitt statens jordbruksnämnd kan finna synes det högsta lagringsalternativet

icke tillgodose den målsättning för jordbrukets drivmedelsförsörjning

som nämnden anser principiellt riktig. Av finansiella skäl torde en mer

omfattande lagring icke kunna förverkligas redan under den kommande perioden.

Alternativ III tillgodoser dock en rimlig beredskap även för jordbruket.

Skulle ett lägre alternativ väljas måste det emellertid enligt nämnden

kompletteras med en särskild lagring för jordbrukets traktorer upp till det

högsta alternativet.

Sveriges lantbruksförbnnd och Svenska lantmännens riksförbund noterar

i sill gemensamma yttrande med tillfredsställelse kommitténs uttalande,

att vid utformningen av de framlagda alternativa lagringsmålen jordbrukets

behov beaktats i full utsträckning enligt jordbruksnämndens bedömningar

avseende månadsbelioven vid olika krisfall.

Svenska stenkolsimportörers förening ifrågasätter, under framhållande av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 19b år 1962

vissa fördelar med kol- och kokslagring, om icke den föreslagna beredskapslagringen

av koks bör utökas avsevärt.

Beträffande lokalisering, skyddad lagring och inlagring

finner överbefälhavaren det väsentligt att lagren genom lämpliga

1''ortifikatoriska anordningar eller spridning ges erforderligt skydd och lokaliseras

på ett sätt som tillgodoser totalförsvarets behov, överbefälhavaren

understryker också betydelsen av att lagringsbestämmelserna utformas så att

tillsynsmyndigheten får möjlighet verka för att spridning av oskyddade anläggningar

till inlandet och mindre kustorter kommer till stånd, liksom att

de enskilda objekten ges en mot kravet på skydd mot vapenverkan lämplig

storlek.

Av beredskapsskäl och med beaktande av hittills vunna erfarenheter av

oljelagringen anser statskontoret i likhet med kommittén det nödvändigt

att bindande regler införes beträffande lokaliseringen av de för krigsreserven

av drivmedel avsedda skyddade utrymmena samt att inlagringen av olja

hos annan lagerhållare begränsas. Kommerskollegium biträder uppfattningen,

att de ansvariga myndigheterna och icke branschen bör bestämma platsen

för den i skyddade lagerrum inrymda krigsreserven.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap ansluter sig till kommittéförslaget

rörande lokaliseringen av den skyddade lagringen och att myndigheterna

skall uppmuntra och underlätta genomförandet av lagringspliktigas

eventuella planer att fullgöra lagringsskyldigheten av eldningsoljor i

skyddade utrymmen. Beträffande lokaliseringen av den oskyddade lagringen

finner överstyrelsen det otillfredsställande att frågan icke kunnat lösas efter

de av dåvarande riksnämnden i den tidigare omnämnda utredningen angivna

riktlinjerna, d. v. s. genom föreskrifter, som meddelats i administrativ

väg, om en fördelning av denna lagring mellan vissa större geografiska

områden. En viss ökad spridning bör visserligen kunna påräknas genom den

av kommittén förordade begränsningen i inlagringsrätten men detta kan

icke anses tillräckligt.

Centrala driftledningen anser att dispens från skyldigheten att lagra i

egna eller förhyrda cisternutrymmen bör kunna beviljas kraftföretagen med

hänsyn till deras möjlighet att genom det hopmaskade kraftledningsnätet

producera kraft för varandras räkning. Denna möjlighet kommer att utnyttjas

på så sätt, att landets värmekraftanläggningar i största möjliga utsträckning

köres i turordning efter produktionsekonomin oberoende av vilket

kraftföretag, som har behovet. Det kan under vissa förhållanden vara

lämpligt att låta lagringsskyldigheten i princip falla på det kraftköpande

företaget i stället för på det som producerat kraften. Därigenom erhålles

en ökad spridning av beredskapslagren samtidigt som en komplicerad avräkning

av lagringskostnader undvikes. Förhållandet kan enkelt regleras

genom att ifrågavarande kraftköpare åtager sig inlagring.

Sveriges industriförbund framhåller att den lagringsskyldige — om än

efter att ha tagit del av tillsynsmyndighetens eventuella synpunkter — själv

skall bestämma platsen för de oskyddade lagrens placering. Industriför
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 194- år 1962

bundet påpekar också att förslaget att beredskapslagren skall förvaras i egna

eller förhyrda utrymmen givits en alltför kategorisk utformning. Det synes

angeläget, att de föreslagna bestämmelserna icke gives en vidsträcktare tilllämpning

än som betingas av motivet att främja en från beredskapssynpunkt

önskvärd spridning av lagren. Även framgent bör två eller flera lagringsskyldiga

ha möjlighet inrätta ett gemensamt lager, något som väl i och

för sig är förenligt med paragrafens lydelse. I förekommande fall bör också

inlagring kunna ske hos annan lagringsskyldig konsument.

Svenska petroleum institutet anför att samtliga oljeföretag är beredda att

framlägga sina utbyggnadsplaner för tillsynsmyndigheten och taga del av

dennas synpunkter. Institutet betonar dock, att beslut om lokalisering av

oskyddade lagringsutrymmen måste fattas av den lagringsskyldige. Dessutom

har institutet beträffande den skyddade lagringen förordat att etappmålet

framskjutes ett år till 1967. Som skäl härför anföres organisatoriska

förhållanden samt önskemål att avvakta resultatet av vissa tekniska undersökningar

ävensom möjligheten att beakta driftserfarenheter från tidigare

färdigställda anläggningar.

Kooperativa förbundet förordar, att lokaliseringen av oskyddade lagringsutrymmen

såvitt möjligt bibehålies fri och att i motsatt fall hänsyn tages till

de lagerhållande företagens därigenom åsamkade särskilda kostnader. Förbundet

påpekar vidare att därest rätten att inlagra olja hos annan lager - hållare begränsas, så synes de oljeförbrukande industriföretagen därigenom

kunna komma att påläggas extra investerings- eller hyreskostnader. För större

företag eller företagskoncerner kan dessa bli av betydande storleksordning.

Kommitténs förslag till beräkning av investeringskostnaderna

för att genomföra de tre alternativa lagringsmålen har rönt vissa

erinringar medan förslaget om indexreglering av de statliga lånen

lämnats utan erinran.

Statskontoret finner det sistnämnda förslaget välgrundat med hänsyn till

lagringsperiodens längd och ovissheten om den framtida prisutvecklingen.

I sammanhanget anför ämbetsverket även att särskild uppmärksamhet bör

ägnas frågan om storleken av merkostnaderna för skyddade anläggningar

i förhållande till oskyddade. I den mån kostnaderna mer väsentligt skulle

komma att överstiga normvärdet torde skäl tala för att efter prövning i varje

särskilt fall låta lån utgå helt eller delvis även för överskjutande kostnad.

Med hänsyn till den bundna lokaliseringen torde vidare driftskostnaderna

olika skyddade anläggningar emellan komma att visa större variationer än

tidigare. Statskontoret förutsätter att skälig hänsyn tages härtill vid fördelning

av de nya projekten.

Även överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap uttalar sin anslutning

till förslaget om indexreglering. Överstyrelsen finner mot bakgrunden

av sina erfarenheter i fråga om kostnaderna för uppförande av bcrgrumsanläggningar

för beredskapslagring heller icke skäl till erinran mot kommitténs

kostnadsberäkningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1962

Ehuru de föreslagna enhetspriserna för oljeprodukterna icke framstår

som idealiska för sitt ändamål, understryker statens pris- och kartellnämnd,

att den för närvarande icke ser sig i stånd att förorda någon annan mer

exakt beräkningsmetod.

Kommitténs kostnadsberäkningar förutsätter enligt Svenska petroleum institutet,

att de skyddade lagringsutrymmena skall utföras som oinklädda

cisterner. Kostnader för automatiska pumpar och hissar har emellertid icke

medtagits i beräkningarna. Institutet anser sistnämnda anordningar erforderliga,

om lagren skall kunna placeras och skötas betryggande under

grundvattennivån samt produktvandring och gasbildning skall kunna undvikas.

Sveriges industriförbund erinrar om att kommittén vid sina beräkningar

av lagringskostnaderna för eldningsoljor med hänsyn till möjligheten att

utnyttja vinterdispensen reducerat anskaffningskostnaden för olja med

15 procent. Denna beräkningsgrund är, som kommittén redovisat, resultatet

av en kompromiss. Det är emellertid enligt industriförbundets bestämda

uppfattning oriktigt att vid beräkningarna av de totala kostnaderna för programmets

genomförande göra en dylik kostnadsreduktion. Rätten att utnyttja

vinterdispensen bör naturligen beaktas vid fördelningen mellan staten

och de enskilda av det ekonomiska ansvaret för lagerutbyggnaden, men den

reducerar på intet sätt totalkostnaden för utbyggnaden av lagren till »toppkvantitet».

De angivna totalbeloppen blir genom kommitténs beräkningsgrund

vilseledande, eftersom kostnaderna i verkligheten kommer att ligga

högre än som angivits. Beräkningsgrunden medför i själva verket en »dold»,

extra övervältring av ekonomiskt ansvar på de för eldningsolja lagringsskyldiga.

Förbundet förutsätter att vid den fortsatta behandlingen av ärendet

kostnaderna räknas om så att de verkliga totalbeloppen kommer fram.

Vad beträffar finansieringen av investeringskostnaderna har kommitténs

förslag till kostnadsfördelning icke berörts av flertalet statliga remissinstanser.

Företrädarna för näringslivet har allmänt uttalat sin anslutning

till reservanternas uppfattning i frågan.

Vattenfallsstyrelsen, som ansluter sig till kommittéförslaget, efterlyser

möjlighet för styrelsen att liksom de icke statliga kraftföretagen erhålla

bidrag till finansieringen.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anser sig icke ha anledning

att närmare ingå på finansieringsfrågan men understryker angelägenheten

av att finansieringssynpunkter icke får verka hindrande för genomförande

av en ökad lagring upp till det av kommittén som alternativ III

föreslagna målet. Överstyrelsen framhåller vidare, att om den av kommittén

föreslagna utökade lagringen av fasta bränslen kommer till stånd, kan

en utökning av den hos riksgäldskontoret upplagda rörliga krediten för överstyrelsens

inköpsverksamhet komma att erfordras, eftersom finansieringen

av denna lagring avses skola bestridas av statsmedel.

Statskontoret, som erinrar om att meningsmotsättningarna inom kommittén

rörande kostnadsfördelningen är av principiell art, är väl medvetet om

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

33

alt olika uppfattningar i denna ytterligt intrikata avvägningsfråga kan göra

sig gällande. Vid en förstärkning av beredskapen synes rimligt att de lagringsskyldiga

deltar i finansieringen av denna i viss omfattning. Ett belopp

av 0,4 öre för liter konsumerad olja torde härvidlag få anses skäligt. För

egen del kan ämbetsverket sålunda ansluta sig till kommittéförslaget.

Av de stora ansträngningar, som i kommittén lagts ned för att nå fram

till en kompromisslösning, drar fullmäktige i riksgäldskontoret den slutsatsen

att även de statliga representanterna i kommittén i själva verket

ansett rimligt att staten påtager sig ett något vidare engagemang i fråga

om finansieringen än vad kommittén slutligen föreslagit. För egen del har

fullmäktige vid sin bedömning av föreliggande spörsmål funnit skäl tala

härför, detta främst med hänsyn till att uppehållandet av en hög beredskap

på förevarande område måste i rådande läge anses vara en statlig angelägenhet

av utomordentlig vikt. De under senare år väsentligt ökade intäkterna av

energiskattemedel liksom de föreslagna skärpningarna i fråga om lokaliserings-

och inlagringsbestämmelserna synes fullmäktige jämväl böra leda till

en från oljehandelns synpunkt något generösare bedömning av finansieringsfrågan.

Fullmäktige finner det dock vanskligt att utan en ingående penetrering

av hela det hithörande problemkomplexet ange efter vilka linjer

en lösning bör sökas, som bättre än det av kommittén framlagda förslaget

tillgodoser föreliggande skilda synpunkter och uppfattningar.

Kommer skollegium hyser beträffande kostnadsansvaret för lagring av oljeprodukter

den principiella inställningen, att staten i allt väsentligt bör stå

för sådan lagring vilken sträcker sig över den för normala förhållanden

avpassade, av näringslivet ombesörjda lagerhållningen, d. v. s. den kommersiellt

betingade. I fråga om krigsreserven framhåller kollegiet att staten

ensam bör betala de med lagringen av denna förknippade utgifterna.

I de fall skyddade lagringsutrymmen är så belägna, att de på vanligt sätt

kan utnyttjas av de lagringspliktiga, skall dock staten betala merkostnaden

och de lagringsskyldiga grundkostnaden, i den mån denna rymmes inom

den totala kostnadsram som bestämmes för dem. Kollegium delar kommittéminoritetens

uppfattning att ersättning för kostnad för skyddad lagring

skall utgå med belopp motsvarande den lagringsskyldiges faktiska kostnad

och icke som majoriteten föreslagit med ett standardbelopp för kubikmeter

lagerutrymme.

När det gäller avspärrningsreserven menar kollegium att kostnaderna för

sådan lagring, som har ren beredskapskaraktär, bör bestridas av statsmedel.

I detta fall är det emellertid betydligt svårare att bestämma gränsen

mellan lagring av huvudsakligen kommersiella skäl och statliga beredskapsskäl.

Kommitténs ståndpunkt, att det skulle vara skäligt om de lagringspliktiga

för den blivande tvångslagringen finge betala ett belopp, motsvarande

0,4 öre per liter förbrukad olja, kan icke godtagas av kollegium

under annan förutsättning än att beloppet motsvarar kostnaden för den del

av lagringen som rimligen bör åläggas dem. I annat fall kan med fog hävdas

att fråga är om eu — utöver den utgående energiskatten — mer eller mindre

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

långt gående förtäckt beskattning. Frågan måste bedömas med hänsyn till

vad som ter sig rimligt och riktigt med hänsyn till de lagringspliktigas förhållanden.

Såtillvida torde det allmännas och de lagringspliktigas intressen

sammanfalla som det kan antagas att en om sina kunder mån företagare

rimligen måste hålla ett lager, vilket icke endast är tillräckligt för den löpande

förbrukningen utan också kan tillgripas för att under någon tid tillgodose

kunderna, om oljetillförseln till Sverige av någon oförutsedd anledning

skulle skäras av. Vidare bör uppmärksammas att vårt land i åtskilliga

för hela samhället ytterst viktiga hänseenden blivit alltmer beroende av oljeprodukter,

samt att staten — ehuru detta kan vara ägnat att väcka betänkligheter

från beredskapssynpunkt — låtit importen och användningen

av dessa produkter utvecklas fullt fritt och sålunda icke genom reglerande

åtgärder sökt minska nämnda beroende. Det ligger dock i sakens natur,

att åtgärder av detta slag icke är önskvärda, allraminst från oljehandelns

och storkonsumenternas synpunkt, och att uppläggande av beredskapslager

därför är att föredraga. Med hänsyn härtill kan med visst fog hävdas att

både importörerna och de större förbrukarna bör taga på sig ett visst ansvar

för att oljeprodukter under någon tid finnes att tillgå också under avspärrning.

Enligt kollegiets åsikt kan icke skäligen krävas mer av de lagringsskyldiga

än att de skall hålla ett reservlager som är tillfyllest för att i

händelse av avspärrning täcka en normal förbrukning under ett kvartal.

Detta innebär, att ett avspärrningslager bör uppgå till omkring 25 procent

av årsförbrukningen.

Kollegium framlägger ett förslag till kostnadsfördelning där kollegiet

tar konsumtionsökningen under perioden 1963—1969 till utgångspunkt.

Med bortseende från hittillsvarande utbyggnad av reservlagren och kostnadsfördelningen

beträffande denna har kollegiet beräknat att de lagringspliktigas

kostnadsansvar för nämnda sjuårsperiod skall omfatta drygt 1

milj. m3 eller ett belopp av omkring 240 milj. kronor, d. v. s. i genomsnitt

cirka 34 milj. kronor årligen.

Instämmanden i den av reservanterna uttalade uppfattningen att beredskapslagringen

av olja väsentligen är en statens angelägenhet och att motiv

saknas för att under den kommande perioden frångå principen om statens

ekonomiska huvudansvar har gjorts av Hushållningssällskapens förbund,

Kooperativa förbundet, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska gasverksföreningen,

Svenska lantmännens riksförbund, Svenska petroleum institutet,

Svenska stadsförbundet, Svenska stenkolsimportörers förening, Sveriges industriförbund

och Sveriges lantbruksförbund.

Svenska petroleum institutet anser det vara en självklar konsekvens av den

av kommittén uttalade uppfattningen om totalförsvarets beroende av oljelagringen,

att staten och alltså samtliga medborgare får bära en sådan typisk

försvarskostnad. Begreppet »den automatiska lagerökningen» finner

institutet missvisande och betonar att den av den automatiska lagerökningen

föranledda investeringskostnaden praktiskt taget helt faller utanför investeringsbehovet

för den kommersiella verksamheten. Detta har beaktats av

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1962

1955 års oljelagringskommitté och bestyrkes av att staten lämnar stora bidrag

till den nuvarande utbyggnaden. Det finns därför inga skäl att lägga

kostnaden för den automatiska ökningen på de lagringsskyldiga.

Institutet understryker, att det icke kan vara riktigt att uttaga ett lika

belopp per kubikmeter konsumerad vara för att täcka investeringskostnaden.

Visserligen har de lagringsskyldigas representanter i 1955 års oljelagringskommitté

om än med stor tvekan gått med på att de lagringsskyldiga

under innevarande period skall svara för ett belopp motsvarande 4 å 5 kronor/m3.

Deras andel i en fortsatt ökning av lagerhållningen bör emellertid

icke göras beroende endast av den beräknade konsumtionsökningen, eftersom

även andra faktorer påverkar behovet av lagerhållning i landet.

Uppfattningen att en kostnad av 4 kronor/m3 icke kan spela någon avgörande

roll med hänsyn till skillnaden mellan maximi- och minimipriser under

senare år är missvisande, då prisvariationen framförallt beror på ändringar

i priset på importvaran och på ändringar i frakten för den försålda

varan. Vidare måste frånräknas de rabatter, som regelmässigt lämnats i

tider av varuöverskott. Institutet vitsordar, att en kostnad av 4 kronor/m3

utgör en mycket väsentlig del av oljeföretagens nuvarande marginal vid försäljning

av eldningsoljor.

Sveriges industriförbund anför sammanfattningsvis att lagringsskyldiga

konsumenter under inga omständigheter bör åläggas större andel av kapitalfinansieringen

än den av reservanterna föreslagna eller 40 procent av totalkostnaderna

och att, om industrin ålägges deltaga i finansieringen, dess

möjligheter härtill bör underlättas. Redan de löpande kostnaderna — vilka

icke gjorts till föremål för utredning och otvivelaktigt kan uppgå till avsevärda

belopp — innebär en belastning som dock alltfort synes kunna bäras

av industrin.

I sina motiveringar framhåller industriförbundet att om man betraktar

enbart den del av lagringen som berör storkonsumenterna, nämligen den

oskyddade, så blir kostnadsfördelningen ännu ogynnsammare för de lagringspliktiga

än enligt lagringsprogrammet i dess helhet.

Liksom reservanterna finner industriförbundet det anmärkningsvärt att

den enskilda delen av kapitalanskaffningen fixerats till ett bestämt belopp

innan lagringsmålet för perioden bestämts. Hyser man — såsom även kommittémajoriteten

— den uppfattningen, att det allmänna skall deltaga i finansieringen,

bör det allmännas ansvar bestämmas till viss procent av kostnaderna

och icke enbart bli beroende av det lagringsmål som må komma

att fastställas och, om detta sättes tillräckligt lågt, t. o. m. kunna bestämmas

till 0. Härtill kommer, att om konsumtionstillväxten blir mindre än beräknat

så ökar exempelvis kostnadsbelastningen per kubikmeter försåld vara

i motsvarande mån.

Industriförbundet anser vidare alt kommitténs utgångspunkt beträffande

de lagringspliktiga storkonsumenternas fortsatta bidrag till finansieringen

är felaktig. Det understryker att huvudförutsättningen för konsumenternas

hittillsvarande deltagande i kapitalfinansieringen icke uppfyllts. Konkur
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

rensförhållandena inom oljebranschen har nämligen enligt förbundet varit

sådana att storkonsumenterna icke torde ha erhållit någon prisreduktion,

svarande mot den kostnadsbesparing som oljedistributörerna förväntades

göra genom att lagringsskyldigheten för viss kvantitet överflyttades på dem.

Någon ändring i detta förhållande väntar sig icke förbundet och heller icke

att konsumenterna kommer att få någon nämnvärd kommersiell nytta av

den föreslagna lagerökningen. Möjligheterna att övervältra kostnaderna på

konsumenterna bedömer förbundet som synnerligen begränsade, särskilt då

för exportindustrin.

Vidare framhåller industriförbundet det oriktiga i att lagringspliktiga

konsumenter tvingas bidraga till lageruppbyggnaden med såväl energiskatt

som direkta utgifter för sin andel i lagringsplikten. Samma eller

liknande uppfattning redovisas också av Kooperativa förbundet, Riksförbundet

landsbygdens folk, Svenska stenkolsimportörers förening, Svenska

petroleum institutet och Sveriges tantbruksförbund. Institutet påpekar att

skatten vid dess införande beräknades komma att ge årliga intäkter på omkring

375 milj. kronor varav omkring en femtedel skulle disponeras för oljelagring.

Enär energiskatten för budgetåret 1962/63 beräknas till 620 milj.

kronor skulle en femtedel av densamma täcka kostnaderna även för det dyraste

lagringsmålet i kommittébetänkandet.

Kommerskollegium erinrar om att i samband med genomförandet av 1957

års lagstiftning beslöts såsom stöd för beredskapslagring av olja viss befrielse

från beskattning avseende den vid denna tid utgående investeringsavgiften.

Skäl av liknande slag och styrka kan nu anföras för eu befrielse från

allmän varuskatt för materiel som förvärvas för att fullgöra beredskapslagringen.

Sådan befrielse förordas jämväl av Svenska petroleum institutet

och Sveriges industriförbund.

Reservanternas förslag, att staten bör garantera anskaffningen av

kapital biträdes av Kooperativa förbundet, Svenska petroleum institutet

och Sveriges industriförbund under hänvisning till befarad kapitalknapphet.

Fullmäktige i riksbanken anser sig icke kunna göra några utfästelser beträffande

möjliga emissionstillstånd i framtiden. Sådana tillstånd måste bli

beroende på hur läget på kapitalmarknaden kan utveckla sig från tid till

annan under inflytande av såväl utbud som efterfrågan. Även om utbudet

av långfristigt kapital för närvarande synes vara i stigande, kan man icke

bortse från att även efterfrågan från såväl statens och bostadsbyggandets

som näringslivets sida sannolikt kommer att växa. Om det relativt balanserade

läge som i dag råder på marknaden skulle komma att bestå, torde

man emellertid kunna förutse, att utrymme kommer alt finnas för den

långfristiga finansiering som kan visa sig erforderlig för lagringsprogrammets

genomförande.

Kommittéförslaget om beredskapslagringen för värmek raftve r k

biträdes av vattenfallsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

centrala driftledningen och Svenska vattenkraftföreningen. De två

sistnämnda instanserna föreslår dessutom att tillsynsmyndigheten får rätt

att på särskild begäran medgiva kraftindustrin att under torrår tillfälligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1902

37

utnyttja beredskapslagren utöver vad den 30-procentiga vinterdispensen

medger. Medgivande härtill kan nu lämnas av Kungl. Maj:t exempelvis vid

onormalt lång isavspärrning som följd av ogynnsamma väderleksförhållanden.

Sådana förhållanden i form av onormal torka eller kyla kan innebära

att värmekraftverken måste utnyttjas mer än normalt. Detta mindre sannolika

behov bör då få täckas genom att beredskapslagren tillfälligt utnyttjas.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap har icke något att erinra

mot kommitténs förslag i fråga om beredskapslagring för stadsgasv

e r k, medan kommerskollegium anser att tillräckliga skäl saknas för att

utsträcka regleringen till stadsgasverken.

Svenska gasverksföreningen och Svenska stadsförbundet hemställer att

lagförslaget beträffande lagringsregler och lagringsmål för stadsgasindustrin

icke genomföres, utan att beredskapen på området upprätthålles genom

ett intimt samarbete mellan berörda myndigheter, stadsgasindustrin och gasverksföreningen.

Som stöd för denna uppfattning hänvisar de båda remissinstanserna

till dels att industrin under sin mer än 100-åriga existens varit

skyldig upprätthålla en så god beredskap att konsumenterna icke utsätts för

avbrott i leveranserna, dels att de enskilda stadsgasverken är offentliga verk

och därigenom intar en särställning i förhållande till andra lagringsskyldiga.

Lagren av råvaror för framställning av stadsgas har därför regelmässigt

överstigit vad som är kommersiellt motiverat. Gasverksföreningen pekar

i sin argumentering vidare på likheten mellan ett stadsgasverk som levererar

energi för uppvärmning och varmvattenberedning samt ett ävenledes

kommunalägt kraftvärmeverk som för samma ändamål levererar varmvatten

eller ånga. Endast för stadsgasverket föreslår kommittén andra lagringsregler

och -mål än för övriga lagringsskyldiga.

Därest den föreslagna lagringsskyldigheten för stadsgasindustrin införes,

hemställer Svenska petroleum institutet, Svenska gasverksföreningen och

Svenska stadsförbundet att samma ekonomiska principer tillämpas för denna

som för övriga lagringsskyldiga. Enligt stadsförbundet föreligger inget

sakligt motiv att i finansieringshänseende placera stadsgasindustrin i särställning

i förhållande till näringslivet i övrigt. Man bör icke vidtaga åtgärder

som försämrar konkurrenskraften för stadsgasen gentemot övriga bränsleslag.

Gasverksföreningen framhåller, att även om skillnaden mellan vad

stadsgasverken hittills haft i lager och de av kommittén föreslagna lagringsmålen

är relativt begränsad, kan detta förhållande icke i och för sig

utgöra ett motiv till att lagringsskyldighet skall åläggas stadsgasindustrin

utan statsbidrag.

I fråga om de råvaror för stadsgasframställning, som enligt kommitténs

förslag skall omfattas av lagringsskyldighet, erinrar Svenska gasverksföreningen

om den strukturförändring stadsgasindustrin för närvarande genomgår

genom övergång från kol till petroleumprodukter. Även om de av kommittén

föreslagna speciella reglerna för denna industris beredskapslagring

- vilka accepterats av föreningens styrelse under vissa förutsättningar —

kan tillämpas för såväl kol som petroleumprodukter, så har det efter ytterDihang

till riksdagens protokoll 1i)62. I samt. Nr 1!)4

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1962

ligare överväganden inom föreningen visat sig olämpligt att i övrigt jämställa

de två råvarutyperna.

För oljegasverk, som helt eller delvis använder olja, varvid med olja avses

samtliga för framställning av stadsgas till avsalu använda petroleumprodukter,

föreslår gasverksföreningen att samma regler och lagringsmål

tillämpas som för andra lagringsskyldiga. I fråga om kolgasverken anser

föreningen att kommittén icke beaktat, att en viss del av stadsgasförbrukningen

vid ett skärpt beredskapsläge kan ersättas med koks som dessa verk

själva producerar och har i lager. Den apparatur för värme- och varmvattenberedning,

som finns hos abonnenterna, kan vidare enligt föreningen i stor

utsträckning relativt lätt och med begränsade kostnader ställas om från gastill

kokseldning. Det för en sådan omställning erforderliga materialet, de

personella resurserna och transportorganisationen finns tillgängliga inom

stadsgasindustrin.

Vid bestämmandet av lagringsmålen för stadsgasindustrin är det enligt

gasverksföreningen nödvändigt att erforderlig hänsyn tages till att kommittén

dels utgått från att kol och koks utom för stadsgasindustrin helt

kommer att beredskapslagras av staten, dels vid bestämmandet av den totala

energibalansen medräknat de lager av koks, som finns vid stadsgasverken.

Om vidare kolgasverken icke behöver upprätthålla koksproduktion

i full omfattning vid ett skärpt beredskapsläge, är dessa ej längre hänvisade

till de av kommittén som specialbränslen betecknade gas- och kokskolen.

Möjligheter föreligger då för dessa verk att producera den ökade

kvantitet stadsgas, som kommittén föreslår, ur de av staten utan direkt kostnad

för enskilda företag lagrade kolen. Även om det skulle anses önskvärt

att stadsgasverken kan upprätthålla viss koksproduktion i en försörjningskris

kan det dock enligt gasverksföreningen icke anses skäligt, att stadsgasindustrin

belastas med de ökade lagringskostnaderna härför.

Gasverksföreningen hävdar att de av kommittén föreslagna procentsatserna

i fråga om beredskapslagringens omfattning kan sänkas utan att

stadsgasindustrins uthållighet minskas i förhållande till vad som beräknats

för andra bränslen. Därvid hänvisar föreningen till den ransoneringsnivå

som bedömts möjlig genomföra beträffande bränslen för uppvärmningsändamål

och till att en ransonering av stadsgas kan införas relativt lätt

och på kortare tid än kommittén förutsatt.

Kommittéförslaget att lagringen av drivmedel för jordbrukets

traktorer inordnas i den allmänna beredskapslagringen biträdes av

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och Svenska petroleum institutet

liksom av statens jordbruksnämnd, Riksförbundet landsbygdens folk,

Sveriges lantbruksförbund och Svenska lantmännens riksförbund. Sistnämnda

instanser understryker nödvändigheten av en god spridning av lagren

till viktigare jordbruksbygder.

Mot bakgrunden av den fortgående koncentreringen av den oskyddade

drivmedelslagringen anser sålunda statens jordbruksnämnd att betydelsen

av en till smärre enheter spridd lagring av drivmedel är uppenbar. En ökad

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 19k år 1962

lagring i farmaggregat är därför i hög grad önskvärd från bcredskapssynpunkt.

Enär antalet sådana cisterner ökat kraftigt utan statliga stödåtgärder

och skäl saknas att antaga en försämring i detta hänseende finns det

enligt nämndens mening ingen anledning att yrka på återinförande av sådana

åtgärder. Nämnden betonar emellertid önskvärdheten av att sådana

beredskapsåtgärder vidtages som i ett krisläge underlättar en snabb och

fullständig uppfyllning av disponibelt utrymme i aggregaten.

Nämnden är vidare av den meningen att fotogentraktorerna under den

tidsperiod som lagringsprogrammet avser kommer att vara av väsentlig betydelse

för jordbruksdriften i händelse av avspärrning och krig. Det är därför

särskilt angeläget att beredskapsbehovet av motorfotogen blir betryggande

säkerställt.

Kommittéförslaget ger dock enligt nämndens uppfattning icke en tillfredsställande

försörjningssäkerhet i detta avseende. Som tidigare framhållits

anser nämnden att redan lagringsalternativ III innebär en begränsning

av önskvärd lagring för jordbruksdriften och mot bakgrund härav kan

nämnden icke biträda den ytterligare försvagning som utredningsförslaget i

denna del innebär. Nämnden finner det nödvändigt att hela den för lagringsmålet

beräknade kvantiteten motorfotogen täckes genom beredskapslagring

av detta drivmedelsslag och icke till någon del ersätts med annat

drivmedel vars användbarhet för drift av fotogentraktorer är ovisst eller

förenat med betydande omställning av motorerna. Skulle en sådan fullständig

lagring av motorfotogen i enlighet med det lagringsmål, som kan komma

att fastställas för lagringsperioden 1963—1969, icke lämpligen kunna

åläggas de lagringsskyldiga så förordar nämnden att återstående del täckes

genom särskild statlig beredskapslagring.

Riksförbundet landsbygdens folk anför att i betänkandet icke angivits

den tidsperiod som man avser att täcka. Tidigare har man räknat med att

jordbrukets traktorer skall kunna omställas till gengasdrift inom aderton

månader. Numera torde krävas en längre tidrymd med hänsyn till den utökade

traktorparken. Vid bedömande av lagringsbehovet måste man också

beakta att tekniska lösningar ännu icke finnes för en omställning till gengasdrift

av vissa typer av dieselmotorer och att för övriga en kombination

måste ske av gengas och oljegas.

Hushållningssällskapens förbund anser att lagring i farmaggregat från

beredskapssynpunkt är så överlägsen lagring i större enheter att den väl

uppväger den något högre kostnaden. Härför talar icke bara säkerhetsoch

trygghetsskäl utan också svårigheterna att i ett krisläge hålla i gång

distributionen av traktorbränsle till jordbruket. Förbundet vidhåller därför

sin tidigare uttalade uppfattning om lämpligheten för livsmedelsproduktionens

del av en beredskapslagring av traktorbränsle i särskilda farmaggregat

och i huvudsak ordnad efter tidigare tillämpade riktlinjer. Styrelsen

menar vidare, att om denna lagring finge samma stöd som oljelagringen

i övrigt så skulle den få en sådan omfattning, att vår beredskap på

detta område blev väsentligt förbättrad. Med hänsyn till frågans betydelse

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

och till att den löses på bästa sätt torde jordbrukarna i mycket stor utsträckning

vara villiga att påtaga sig den merkostnad, som följer med elt

sådant något dyrare system. Vidare torde hushållningssällskapen alltjämt

vara villiga att medverka i administrationen av detta.

överbefälhavaren och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap betonar

i sina remissvar vikten av att lagringsberedskapen vad gäller flygdrivmedel

för civilt bruk kommer i paritet med beredskapen i övrigt

på drivmedelsområdet.

Uppbyggnaden av lagren av eldningsolja sker enligt Svenska petroleum

institutet under hela sista halvåret och torde vara avslutad i början av december.

Med anledning härav föreslår institutet att vinterdispens

lämnas redan från och med den 1 januari. Sveriges industriförbund framhåller

att för företag, som till följd av sin geografiska belägenhet har långa

isvintrar, skulle det innebära en avsevärd ekonomisk lättnad därest dispens

— om hinder av utrikespolitisk natur ej möter — att taga i anspråk beredskapslagren

kunde lämnas så snart isavspärrningen överskred den normala

tiden, sådan den kan beräknas exempelvis i anslutning till sjöfartsstyrelsens

statistik över isförhållandena. Förbundet understryker också vikten

av att de lagringspliktiga kan erhålla dispens att på i övrigt lika

villkor i stället för olja lagra kol och koks.

Svenska petroleum institutet och Svenska stenkolsimportörers förening föreslår

att överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap bemyndigas att i

fall av force majeure lämna befrielse från olj eavgift.

Motiv för en omorganisation av oljelagringsrådet föreligger icke

enligt kommerskollegium, Svenska petroleum institutet och Sveriges industriförbund.

Denna uppfattning delas också av oljelagringsrådet som finner

det uppenbart, att även det nu föreslagna lagringsprogrammet särskilt i

början av lagringsperioden för sitt genomförande kräver ingående och regelbunden

kontakt mellan tillsynsmyndigheten och de lagringsskyldiga. Detta

torde liksom för närvarande lämpligen ske genom överläggningar i ett

råd. Att oljelagringsrådet under de senaste åren haft tämligen få ärenden

utgör därför icke i och för sig något skäl att ändra rådets organisation. Härtill

kommer att de lagringsskyldigas representanter i rådet hävdat, att detta

också i fortsättningen bör ha en från tillsynsmyndigheten fristående ställning

och ledas av en opartisk ordförande. Denna uppfattning har de statliga representanterna

i rådet funnit befogad. Rådet anför även att från kostnadssynpunkt

torde frågan vara skäligen betydelselös.

Av det från Sveriges kemiska industrikontor överlämnade yttrandet framgår

att tvekan kan råda om viss olja, förbrukad som råvara i den

petrokemiska industrin omfattas av lagringsplikten. Eftersom

syftet med oljelagringsförordningen är att säkra energiförsörjningen understryker

Sveriges industriförbund att anledning saknas att föreskriva tvångslagring

när olja används som råvara. För undvikande av tvekan är ett

uttryckligt undantag i oljelagringsförordningens 2 § motiverat.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framhåller att administre
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:Is proposition nr 19b år 1962

ring av beredskapslagringen i den omfattning varom nu är fråga, icke torde

kunna ske utan personalförstärkning inom överstyrelsen från

och med den 1 januari 1963. Enligt överstyrelsen erfordras dels på bränslebyrån

1 förste byråsekreterare i lönegraden A 21 och 1 kontorist i A 9

samt 1 amanuens i reglerad befordringsgång i stället för en assistent i A 15,

dels på cisternsektionen 1 förste byråingenjör i A 23 därvid delposten Avlöningar

till icke-ordinarie personal m. in. kan minskas med 15 000 kronor,

vilka är avsedda som arvode till teknisk personal. Årskostnaden av

förstärkningen beräknar överstyrelsen till 65 000 kronor.

Departementschefen

Bränsle- och energiförbrukningen i Sverige har under den nu pågående

lagringsperioden fortlöpande stigit. Från 1955 till 1960 steg den med icke

mindre än 20 procent. Genom en omfattande utbyggnad av vattenfallen har

vattenkraftens relativa betydelse därvid kunnat upprätthållas. Konsumtionen

av inhemska bränslen har däremot successivt minskat. Ökningen av

den totala bränsle- och energiförbrukningen har i förening med förskjutningen

från fasta till flytande bränslen medfört en utomordentligt stark

uppgång i oljekonsumtionen. Denna steg mellan 1956 och 1961 från omkring

9 milj. m3 till drygt 12 milj. m3. Denna utveckling kan förväntas fortsätta.

Enligt utförda prognoser beräknas konsumtionen av flytande bränslen

vid innevarande årtiondes slut ha stigit till åtminstone omkring 19 milj.

in3. Genom den ökade intensiteten i oljeförbrukningen och de flytande

bränslenas allt flera användningsområden kan allt större sektorer av samhället

förväntas bli beroende av en jämn tillförsel av dessa bränslen.

Importens stora betydelse för vår bränsleförsörjning har framtvingat omfattande

beredskapsåtgärder. Under snart tjugofem år har sålunda enligt

särskilda bestämmelser olja beredskapslagrats hos näringslivet. Den ökade

konsumtionen av importbränslen har därvid ansetts kräva allt större lagerhållning.

En omställning till inhemskt bränsle i den mån den är möjlig vid

en avspärrningssituation har härigenom blivit allt svårare att genomföra

och kommer att kräva allt längre tid. Denna utveckling ökar i bränsle- och

energiförsörjningshänseende det moderna svenska samhällets sårbarhet.

En god beredskapslagring av importerade bränslen framstår därför som ytterst

angelägen.

Det nuvarande lagringsprogrammet, som antogs år 1957, syftade till att

under en femårsperiod öka lagringen av mineraloljor. De i programmet uppställda,

till kvantiteten bestämda lagringsmålen för olika oljeslag kommer

i stort sett att ha uppnåtts vid periodens slut i och med utgången av detta

kalenderår. För den fortsatta lagringen under återstoden av 1960-talet har

1961 års oljelagringskommitté lagt fram alternativa förslag. Kommittén har

därvid dels beräknat den lageruppbyggnad som en enbart i förhållande till

konsumtionen oförändrad beredskap skulle kräva, dels utarbetat tre aller
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kiingl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

nativa lagringsmål för att förstärka beredskapen. I samtliga tre alternativ

ingår en lika stor ökning av krigsreserven. Alternativ I ger därjämte en begränsad

ökning av avspärrningsreserven medan alternativ II och III innebär

ytterligare påbyggnader av denna reserv. De alternativa målen återspeglar

en strävan att få till stånd en större uthållighet när det gäller försörjningen

på bränsleområdet. Beredskapen på detta område skulle på så sätt närmas

till vad som gäller på andra beredskapsområden. Vidare utjämnas inom

respektive alternativ uthållighetsgraden för de olika oljeslagen. En sådan

utjämning uppnås icke genom enbart en automatisk lagerökning. Närmare

uppgifter om de oljekvantiteter, som ingår i de olika alternativa lagringsmålen,

och deras fördelning på oljeslag torde få lämnas vederbörande utskott.

Då det gäller att taga ställning till lagringens omfattning under en kommande

period, som bör avse åren 1963—1969, vill jag erinra om att det nuvarande

lagringsmålet fastställdes jämväl under hänsynstagande till att

tillgängliga resurser icke gjorde det möjligt att sikta till en kraftigare ökning

av lagrens omfattning. Den lageruppbyggnad, som inleddes 1958, avsågs

sålunda medföra en successiv förstärkning av beredskapen utan att

denna ändå nådde en helt tillfredsställande omfattning. Mot denna bakgrund

och med hänsyn till vårt lands alltmer ökade beroende av importbränslen

bör lageruppbyggnaden därför enligt min mening fortsätta.

Vid remissbehandlingen har framhållits att bedömningen av lagringsbehovet

bör påverkas av de förbättrade leveransmöjligheterna av olja från Västeuropa

till Sverige. Denna omständighet synes mig främst ha betydelse för

oljehandeln under normala försörjningsförhållanden. Vid sådana förbättrade

leveransmöjligheter är det naturligt att de kommersiella lagren kan hållas

vid en lägre nivå. Detta skärper givetvis å andra sidan kraven på beredskapslagring.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört och med hänvisning

till den ståndpunkt remissinstanserna intagit finner jag mig böra förorda

kommitténs alternativ III. Då lagringsperioden avses skola omfatta en så

lång tidrymd som sju år kan emellertid lagringsprogrammet komma att behöva

revideras.

Beträffande riktlinjerna för den fortsatta beredskapslagringen av olja är

jag beredd förorda kommitténs förslag i den mån ej annat framgår av det

följ ande.

Vad gäller jordbrukets traktorer finner jag det ändamålsenligt att drivmedelslagringen

för dessa inordnas i den allmänna beredskapslagringen.

Jordbruksnämnden har ifrågasatt att viss del av bensinlagringen för jordbrukets

behov skall ersättas med motorfotogen. Detta skulle emellertid

kunna medföra vissa omsättningssvårigheter. För närvarande är jag därför

icke beredd förorda en sådan lösning. Jag förutsätter emellertid att överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap följer utvecklingen av lagringssituationen.

Ett område där den erforderliga beredskapslagringen hittills helt ankom

mit på staten är flygdrivmedlen. Enligt gällande bestämmelser är dessa

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 19h år 1962

drivmedel undantagna från lagringsskyldighet. För militära behov beredskapslagras

flygdrivmedel inom krigsmakten. Någon motsvarande lagring

för den civila luftfartens behov under avspärrning och krig förekommer däremot

icke utan man är hänvisad till de kommersiella lagren inom oljehandeln.

Andra lagutskottet har i sitt utlåtande (1957: 34 s. 37) över oljelagringsprogrammet

1958—1962 understrukit vikten av att utvecklingen på

flygdrivmedelsområdet noga följes och att behörig hänsyn tas till de ökade

krav på beredskapslagring, som kan komma att ställas till följd av den

sannolika kraftiga utvidgningen av den civila inrikes luftfarten. Under

hänvisning härtill har dåvarande riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

med skrivelse den 8 februari 1960 lagt fram en plan för beredskapslagring

av flygdrivmedel för civil luftfart. Då jag finner det rimligt att

en beredskapslagring av sådana drivmedel kommer till stånd genom statens

försorg, avser jag att anmäla denna fråga i annan ordning.

I fråga om lagringsskyldigheten vid värmekraftverk anser jag att lagringsskyldighetens

omfattning bör bestämmas efter speciella regler. Bränsleförbrukningen

vid dessa verk kan nämligen i betydande grad växla från

år till år beroende på vattentillgången vid vattenkraftverken. Jag återkommer

till denna fråga vid behandlingen av erforderliga författningsändringar.

Lagringen vid stadsgasverken av de speciella bränslekvaliteter som utnyttjas

för produktionen av stadsgas har hittills i allmänhet varit större än som

påkallats av rent kommersiella hänsyn. Stadsgasens betydelse för energiförsörjningen

inom berörda samhällen bör enligt min mening leda till att

gasverkens försörjning med förgasningsbränslen säkerställes för motsvarande

tidrymd som bränsleförsörjningen i övrigt under en avspärrningssituation.

Från stadsgasverkens sida har vid remissbehandlingen vitsordats villigheten

att frivilligt sörja för en betryggande lagring av råvaror för stadsgas.

Med hänsyn härtill föreslår jag icke nu någon särskild lagringsskyldighet

för stadsgasindustrin. Jag förutsätter därvid, att överenskommelse träffas

mellan denna och tillsynsmyndigheten om en frivillig lagring av förgasningsbränslen

utöver den lagring som enligt oljelagringsförordningen kan

komma att åläggas stadsgasverken upp till det av kommittén framlagda alternativet

III. Tillsynsmyndigheten bör därvid tillförsäkras rätt att kontrollera

stadsgasverkens uppgifter om såväl lagerhållning som försäljning. Skulle

den av mig förordade lagerhållningen icke uppnås eller skulle den nedgå

under vad som åsyftats torde frågan om lagringsplikt beträffande råvara för

stadsgas få omprövas.

Avsikten med den nuvarande beredskapslagringen av olja har varit att

tillgodose vår beredskap på bränsleförsörjningens område. Så bör alltjämt

vara fallet. Jag är därför enig med Sveriges industriförbund och Sveriges

kemiska industrikontor i deras uppfattning att olja, som förbrukas såsom

råvara vid industriella processer, icke bör omfattas av den nu ifrågavarande

lagringsplikten. Hänsyn härtill har tagits i förslaget till ändrad lydelse av

oljelagringsförordningen. Jag förutsätter att överstyrelsen i annat sammanhang

beaktar behovet av beredskapslagring för förevarande ändamål.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 191 år 1962

För att underlätta genomförandet av nu löpande lagringsprogram har

möjlighet funnits för de lagringsskyldiga att i olika avseenden erhålla dispens

från gällande bestämmelser. Jag anser att samma möjligheter bör stå

till buds under den kommande perioden. Det av Sveriges industriförbund

framförda önskemålet att lagringsskyldig får möjlighet att vid onormalt lång

isavspärrning tillgripa beredskapslagren utöver vad den s. k. vinterdispensen

medger bör sålunda kunna tillgodoses genom tillämpning av 11 § i oljelagringsförordningen.

Detsamma gäller centrala driftledningens och Svenska

vattenkraftföreningens förslag beträffande kraftindustrins rätt att utnyttja

beredskapslagren vid ogynnsamma väderleksförhållanden för vattenkraftproduktionen.

Inom kommittén har enighet icke kunnat uppnås i två avseenden, nämligen

dels beträffande beräkningen av kostnaderna för Iagringsprogrammets

genomförande i vad dessa avser enhetspriset på skyddade anläggningar,

dels i fråga om finaniseringen av de alternativa lagringsprogrammen.

För egen del ansluter jag mig till kommittémajoritetens förslag om ett i

förhållande till det nuvarande programmet oförändrat genomsnittspris vid

beräkningen av kostnaderna för skyddade utrymmen inom det kommande

programmet. Härvid har hänsyn tagits till utvecklingen beträffande de

nytillkommande cisternernas byggnadstekniska utförande. Anordningar

som icke erfordras för den avsedda beredskapslagringen bör enligt min mening

icke beaktas i detta sammanhang. Vid mitt ställningstagande har jag

även tagit hänsyn till det förslag om indexreglering av enhetspriset, som

framlägges i det följande.

När det gäller finansieringen har majoriteten inom kommittén föreslagit

att de lagringsskyldiga under alla förhållanden skall deltaga i denna med

ett belopp av 60 milj. kronor. I denna fråga har meningarna varit delade

bland remissinstanserna. Näringslivets organisationer har därvid anslutit

sig till kommittéreservanternas uppfattning att staten borde svara för dels

hela kostnaden för den skyddade lagringen, dels 60 procent av kostnaderna

för den oskyddade lagringen.

Reservanterna har motiverat sitt ställningstagande med bl. a. den nuvarande

fördelningen av de totala kostnaderna mellan staten och de lagringsskyldiga.

I anslutning härtill vill jag erinra om att oljehandeln vid

den nu löpande lagringsperiodens början åtog sig att svara för dels den

automatiska kostnadsökning som en fortsatt tillämpning av 1938 års lagringsbestämmelser

skulle innebära, uppgående till 25 milj. kronor per år,

dels ytterligare 15 milj. kronor per år till en förstärkning av beredskapen,

eller tillsammans 40 milj. kronor per år. Detta belopp skulle uttagas genom

prissättningen på olja. Det genomsnittliga pristillägg, som ett belopp

av 40 milj. kronor för år skulle föranleda beräknades av 1955 års oljelagringskommittc

bli obetydligt, 0,5 å 0,6 öre per liter vid periodens början

och 0,4 å 0,5 öre vid dess slut.

Oljehandelns av beredskapslagringen föranledda pristillägg avsågs ej belasta

leveranser till de lagringsskyldiga storkonsumenterna. Dessa förvän
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 194 år 1962

45

tades sålunda genom ett lägre inköpspris på olja få finansieringsunderlag

för sin beredskapslagring. Den lagringspliktiga industrins prissättning på

sina produkter skulle sålunda ej vare sig på export- eller hemmamarknaden

påverkas av kostnaderna för den beredskapslagring, som denna har att själv

ombesörja. Såvitt kan bedömas har i allmänhet så ej heller skett.

Mot denna bakgrund finner jag det liksom kommittémajoriteten väl motiverat

att utgå från en finansiering via priserna på 0,4 öre per liter. Det genomsnittliga

årliga belopp på 60 milj. kronor, som skulle bli resultatet härav,

skulle innefatta dels kostnaderna för en i förhållande till konsumtionen

oförändrad beredskap, den automatiska lagerökningen, som beräknats till

47,3 milj. kronor per år, dels ett mindre bidrag till kostnaderna för viss ökning

av beredskapen. Enligt kostnadsberäkningarna för alternativ III skulle

på staten falla 52 milj. kronor per år.

I och för sig är det, såsom redan 1955 års oljelagringskommitté hävdade,

rimligt förutsätta att oljehandeln svarar för hela finansieringen av oljelagringen

eftersom fullgörandet av lagringsskyldighet är en av de förutsättningar

som ansetts böra uppställas för handeln med olja i riket. Fram

till och med 1957 låg också — bortsett från vissa bidrag till byggandet av

ett antal lagerutrymmen, främst skyddade sådana, — hela det ekonomiska

ansvaret för beredskapslagringen på de lagringsskyldiga. Att staten i ökad

omlattning bidragit till finansieringen av det nu löpande lagringsprogrammet

får ses mot bakgrund av att detta innebar en snabb uppbyggnad och förstärkning

under ett begränsat antal år. Jag anser det i och för sig motiverat

att sedan denna uppbyggnad slutförts det ekonomiska huvudansvaret för

en oförändrad eller måttligt ökad beredskap liksom tidigare bärs av de lagringsskyldiga.

En prisbclastning på i genomsnitt 0,4 öre per liter förefaller

ej heller orimlig för den kommande lagringsperioden eftersom redan under

den löpande perioden investeringskostnader för beredskapslagringen varit

inberäknade i företagens finansieringsplaner med lägst detta belopp.

Jag finner det angeläget att under den kommande lagringsperioden större

hänsyn än tidigare tas till att de skyddade utrymmena erhåller en från beredskapssynpunkt

lämplig lokalisering. Genom kommitténs förslag att fördela

den skyddade lagringen på de olika zoner i vilka landet från oljedistributionssynpunkt

indelats, finner jag att såväl beredskapssynpunkter som

anläggningarnas lämpliga belägenhet i kommersiellt hänseende i rimlig grad

bör kunna beaktas. Helt idealisk blir givetvis inte anläggningarnas belägenhet

vare sig från kommersiell eller beredskapssynpunkt. Jag finner det liksom

kommittémajoriteten skäligt att de eventuella extrakostnader för varuinlagring

och omsättning av lagren, som kan uppstå om vissa av de skyddade

lagerutrymmena icke erhåller en från kommersiell synpunkt helt lämplig

belägenhet, tas ut prisvägen.

Med hänsyn till de skärpta lokaliseringskraven för de skyddade utrymmena

anser jag att bidrag av statsmedel bör lämnas till merkostnaden för

dessa. Denna merkostnad har beräknats till 51,1 milj. kronor eller 7,3 milj.

kronor per år. 1 motsats till vad kommittéinajoriteten föreslagit finner jag

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 19b år 1962

det emellertid rimligt att detta statens bidrag utgår till de lagringsskyldiga

utöver de statliga lån som majoriteten föreslagit.

Mot denna bakgrund är jag beredd förorda att av den totala genomsnittliga

årskostnaden på 112 milj. kronor för den föreslagna beredskapslagringen

under perioden 1963—1969 bidrag från staten i form av ränte- och

amorteringsfria lån utgår till de lagringsskyldiga med 59 milj. kronor per

år. Finansieringen prisvägen skulle sålunda uppgå till 53 milj. kronor per år.

Vissa remissinstanser, bl. a. Sveriges industriförbund, har gjort gällande,

att de lagringspliktiga konsumenterna med hänsyn till utgående energiskatt

icke borde belastas med direkta utgifter för sin andel i lagringsplikten.

Bortsett från att denna ståndpunkt strider mot de principer, som redan

tillämpats, vill jag understryka, att en specialdestination av energiskattemedlen

i den mening, som förordas av en del remissinstanser, aldrig åsyftats

av statsmakterna. Detta framgår av de uttalanden som gjordes när

energiskatten infördes 1957. Sålunda framhöll chefen för finansdepartementet

bl. a. att energibeskattningen utgjorde ett led i strävandena att bryta

de inflationistiska tendenserna i samhällsekonomien. Ett syfte var med

andra ord att öka förutsättningarna för samhället att utan inflationsstörningar

fullgöra de uppgifter, som för sin lösning kräver kollektiva

insatser. Till dessa hör de för energiförsörjningen nödvändiga och på

lång sikt växande basinvesteringarna. Efter införandet av den allmänna

varuskatten framstår energiskatten ännu klarare än tidigare som en integrerad

del av systemet av indirekta skatter.

Den ökade sårbarhet under krig och avspärrning, som den starkt stigande

oljeförbrukningen medför, är baksidan av de betydande produktivitetsvinster,

som denna energikälla möjliggör. Kostnaden för beredskapslagring

bör därför ses som en del av kostnaderna för denna produktivitetsvinst. Någon

principiellt hållbar invändning mot att låta denna kostnad även belasta

oljeförbrlikarna har icke framförts.

På förslag från de lagringsskyldigas sida har kommittén förordat att

de lånebelopp som kan komma att fastställas för genomförandet av 1963—

1969 års lagringsprogram fortlöpande räknas om under hänsynstagande till

pris- och kostnadsutvecklingen för olja och cisterner. Med hänsyn till den

kommande lagringsperiodens längd och svårigheten att med utgångspunkt

från nu rådande prisläge bedöma den framtida prisutvecklingen vill jag

inte motsätta mig att de lagringsskyldigas önskemål tillmötesgås och den

statliga långivningen indexregleras på sätt kommittén föreslagit.

Kommitténs förslag att oljelagringsrådet omorganiseras och knytes till

tillsynsmyndigheten skulle enligt min mening medföra ett förenklat förfarande

och även innebära att viss likformighet vinnes i förhållande till andra

rådgivande organ, som tillskapats på senare tid. Förslaget anknyter till den

av 1955 års oljelagringskommitté förordade organisationen. Vid remissbehandlingen

har emellertid från näringslivets sida uttalats tillfredsställelse

med rådets nuvarande organisation. Med hänsyn härtill är jag icke nu beredd

föreslå någon ändring på denna punkt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19i år 1962 47

Överstyrelsens för ekonomisk försvarsberedskap förslag om utökning av

personalen fr. o. m. den 1 januari 1963 är jag icke beredd att nu taga ställning

till, utan frågan om inrättande av nya tjänster bör tas upp först i

samband med anmälan av överstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret

1963/64. I den män personalförstärkningar skulle visa sig erforderliga under

tiden 1 januari—30 juni 1963 synes det ökade personalbehovet kunna

tillgodoses genom anställande av extra arbetskraft med anlitande av den i

styrelsens avlöningsstat förslagsvis upptagna anslagsposten Avlöningar till

icke-ordinarie personal in. m.

De föreslagna riktlinjerna för lagringsskyldigheten — innefattande lagringsprogrammet

och finansieringsformen — torde böra underställas riksdagen.

Därest riksdagen godkänner nämnda förslag, torde erforderliga medel

i sedvanlig ordning få äskas på riksstaten för nästa budgetår.

F örfattningsförslagen

Kommittén har som nämnts utarbetat förslag till ändringar i gällande

författningar rörande oljelagringen. De föreslagna bestämmelserna har överarbetats

inom departementet och därvid underkastats vissa jämkningar av

huvudsakligen redaktionell art. Vid upprättandet av förslagen har utgångspunkten

varit att den nuvarande uppbyggnaden av reglerna för oljelagring

i stort sett kan bibehållas för den kommande lagringsperioden. Erfarenheter

från den senaste oljelagringsperioden har emellertid motiverat vissa ändringar

och tillägg till förordningen om oljelagring m. m. och förordningen

om oljeavgift m. m. Förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

m. m. bör vidare ändras så att den blir tillämplig även under

den föreslagna lagringsperioden.

Förslaget till ändringar i förordningen om oljelagring m. m.

1 §•

Syftet med oljelagringen har varit att säkra vår energiförsörjning. Under

innevarande lagringsperiod har inom den petrokemiska industrin framkommit

projekt, som innebär att oljan utnyttjas såsom råvara. Vid remissbehandlingen

har hemställts att det skall klarläggas att olja använd såsom

råvara icke omfattas av lagringsplikten. Då målsättningen för vår oljelagring

alltjämt är att trygga landets energibehov, har genom en jämkning i

författningens inledande bestämmelse utmärkts att lagringsskyldigheten avser

mineralolja för energiförsörjning och sålunda icke omfattar olja, som

förbrukas såsom råvara.

2 §•

I denna paragraf anges i första stycket de olika slag av petroleumprodukter,

som omfattas av lagringsskyldigheten. Föreliggande förslag innebär, alt

den gällande gruppindelningen bibehålls utom i ett avseende. Redan under

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1962

perioden 1958—1962 har det med hänsyn till användningsområdet befunnits

lämpligt att i en grupp sammanföra eldningsoljorna 1 och 2. Författningstexten

har ändrats i överensstämmelse härmed. Gruppen övriga slag

av eldningsolja omfattar därför enligt förslaget alla övriga kvaliteter av sådan

olja. Beträffande bensingruppen föreslås i sak ingen ändring. Liksom

hittills skall bensin för tekniskt bruk såsom industri-, extraktions- eller laboratoriebensin

icke inrymmas under denna grupp. Detta framgår emellertid

tydligare om uttrycket motorbensin införes i författningstexten. Detta

uttryck ansluter också till varuslagsbenämningen i gällande tulltaxa.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall oljor, tillhörande en och

samma grupp, anses likvärdiga. Inom gruppen fotogen ingår motorfotogen

samt eldnings- och lysfotogen. Förbrukningen av motorfotogen minskar

år från år under det att tendensen beträffande eldningsfotogen är den motsatta.

Det är önskvärt att kunna få särskilt lagringen av olika fotogenkvaliteter

i görligaste mån anpassad till beredskapsbehoven. Kommittén har i

sådant syfte föreslagit att Kungl. Maj:t skulle ges möjlighet föreskriva en

procentuell fördelning av lagren på olika kvaliteter inom grupperna. Det av

kommittén åsyftade resultatet kan emellertid uppnås genom det i paragrafen

upptagna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att förordna om annan gruppindelning,

då så finnes erforderligt.

4 §•

Tillsynsmyndigheten bestämmer årligen före den 1 juli lagringsmängden

för envar lagringsskyldig. För närvarande kan, om den lagringsskyldige

ett år ej alls eller ej i tid lämnat vederbörliga uppgifter till tillsynsmyndigheten

för lagringsskyldighetens bestämmande, icke efter den 1 juli beslutas

att han skall hålla lager under det nästkommande året. Då någon lagerkvantitet

ej blivit bestämd för den lagringsskyldige, kan ej heller oljeavgift

uttas av honom. Enda påföljd, som kan drabba den försumlige, är

böter. Såsom kommittén funnit är de nuvarande reglerna otillfredsställande.

Till paragrafen torde därför böra fogas ett nytt stycke av innebörd,

att tillsynsmyndigheten även efter den 1 juli skall kunna bestämma lagerhållningen

för den, som försummat sin uppgiftsplikt. Det torde vara tillfyllest,

därest tillsynsmyndighetens befogenhet i detta hänseende får utövas

intill utgången av det år, varunder lagringsskyldigheten skall fullgöras. Beräkningen

av lagringsmängden bör ske jämlikt den allmänna regeln i 7 §

och tillämpade fördelningsgrunder. En konsekvens av regeln blir emellertid

att det av Kungl. Maj :t enligt paragrafens första stycke uppställda lagringsmålet

kommer att överskridas. Av praktiska skäl låter det sig nämligen

knappast göra att i efterhand ändra övriga lagringsskyldigas åligganden.

Det kan med utgångspunkt från hittillsvarande erfarenheter dock antas,

att de beslut tillsynsmyndigheten får att fatta efter den 1 juli varje år,

icke kommer att avse några större bränslekvantiteter. För den lagringsskyldiges

vidkommande blir följden att han icke kan komma i åtnjutande

av eventuellt statligt lån för det kalenderår tillsynsmyndighetens beslut

avser samt att han blir skyldig erlägga oljeavgift.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 19k år 1962

7 § 2 mom.

Genom ett tillägg till paragrafens andra moment ges Kungl. Maj :t rätt

att föreskriva andra grunder för beräkning av basmängd för kraftindustriens

värmekraftverk (kondens- och gasturbinverk). Härigenom erhålles

möjlighet att dämpa inverkan på lagringsskyldigheten av årssvängningarna i

förbrukningen. Dessa kraftverk är lagringsskyldiga i den mån de är storförbrukare

av olja. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk för mötande

av främst tillfälliga toppbelastningar samt vattenbrist vid vattenkraftverken,

gör det önskvärt att medelsförbrukningen av bränsle under

basperioden korrigeras med hänsyn till värmekraftverkens andel i landets

totala kraftproduktion under en 1 O-årsperiod.

8—9 §§.

Olja, för vilken lagringsplikt föreligger, bör lämpligen förvaras av den

lagringsskyldige i utrymmen, som han förfogar över, på sätt som är godtagbart

ur kontrollsynpunkt. Förslaget innebär en skärpning av nuvarande

bestämmelser, som ger den enskilde lagerhållaren möjlighet att uppdra åt

annan att för hans räkning fullgöra lagringsskyldigheten. Jag har emellertid

funnit det vara ur beredskapssynpunkt angeläget att den rådande friheten

att inlagra olja hos annan begränsas. Avsikten är således att under kommande

lagringsperiod den lagringsskyldige skall begagna sig av egna eller

av honom eljest disponerade lagerutrymmen. Tillsynsmyndigheten skal!

dock, när särskilda skäl föreligger, på ansökan kunna medge en lagringsskyldig

rätt till inlagring. Detta framgår av föreslagen ändring i 9 § första

stycket. Sådana skäl torde exempelvis föreligga, när en nytillkommen lagringsskyldig

icke har möjlighet att inom rimlig tid färdigställa egna lagerutrymmen.

Vidare synes kraftproducent böra få möjlighet att inlagra hos

annan sådan producent i enlighet med centrala driftledningens förslag. Jag

förutsätter även, att i vissa fall generell dispens skall kunna meddelas. Sådan

dispens synes närmast böra ifrågakomma för oljehandelsföretag, som samtidigt

är reguljär importör av olja. I de fall dispens meddelas från inlagringsförbudet

skall dock oljeavgift icke utgå. Detta kan utläsas av 9 § andra

stycket oljelagringsförordningen jämfört med 2 § förordningen om oljeavgift

m. m.

Förläggningen av nytillkommande skyddade lagerutrymmen bör ske på

sätt tillsynsmyndigheten under beaktande av beredskapskraven föreskriver.

En regel av detta innehåll har därför upptagits i 8 §.

14 §.

Enligt denna paragraf äger tillsynsmyndigheten för kontroll inhämta erforderliga

uppgifter om försäljning, förbrukning och införsel av olja; däremot

ej i fråga om lager. Delta har av kommittén ansetts vara en brist i

den nuvarande förordningen, eftersom möjlighet ej föreligger att i förekommande

fall erhålla lageruppgift vid andra tidpunkter än i 18 § sägs. Jag

delar kommitténs uppfattning och föreslår därför att författningstexten

ändras så att lageruppgift kan infordras, när så anses erforderligt.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kiingl. Maj.ts proposition nr 19b år 1962

Övergångsbestämmelser

Den nya lagringsperioden avser tiden 1963—1969. Författningsändringarna

bör därför träda i kraft den 1 januari 1963. De som redan nu är lagringsskyldiga

får sin lagringskvantitet för år 1963 bestämd under innevarande

år. I 4 § föreslagen ändring torde därför icke böra äga tillämpning

på lagringen under år 1963. Under sistnämnda år skall lagringsmål och

lagringsmängder för år 1964 fastställas. De nya reglerna i 8 §, som begränsar

möjligheterna för lagringsskyldig att genom inlagring hos annan låta

denne fullgöra lagringsskyldigheten, torde icke böra tillämpas under år 1963.

Förslaget till ändringar i förordningen om oljeavgift m. m.

2 §•

Enligt gällande bestämmelser skall oljeavgift erläggas av den som erhållit

dispens från lagringsskyldigheten liksom av den som utan dispens försummar

att hålla lager. I båda dessa fäll har tillsynsmyndigheten bestämt den

kvantitet vederbörande skall lagra. Såsom framgått av motiveringen till 4 §

förordningen om oljelagring m. m. anser jag, att oljeavgift skall uttas även

av den, som genom underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter icke fått

lagringsskyldighet bestämd i vanlig ordning. För sådan lagringsskyldig

skall tillsynsmyndigheten även under lagringsåret kunna fastställa vad han

skall hålla i lager. Dessa fall inrymmes under paragrafens första stycke b).

Till samma stycke har fogats en bestämmelse, som möjliggör uttagande av

oljeavgift av den, som inlagrar olja hos annan utan att ha erhållit vederbörlig

dispens härför. Av första stycket a) kan motsättningsvis utläsas, att oljeavgift

ej skall utgå, därest den lagringsskyldige fått dispens från inlagringsförbudet.

3 §•

Oljeavgifterna har i förslaget reviderats med hänsyn till rådande oljepriser

och kostnader för byggande av lagringsutrymmen.

Oljeavgift torde böra utgå med 35 kronor för motorbensin, 31 kronor för

fotogen, 26 kronor för motorbrännolja, 24 kronor för eldningsolja 1 och 2

samt 25 kronor för övriga slag av eldningsolja, allt beräknat efter kubikmeter

och år. Då fråga är om skyddad lagring, skall enligt förslaget avgiften

liksom för närvarande förhöjas med sex kronor.

5 §■

Enligt gällande förordning beräknas oljeavgift för brist i oljelager efter

en schematisk metod. Har brist yppats vid granskning av den lagringsskyldiges

uppgift om lagerställning en viss dag, skall bristen anses ha uppkommit

vid ingången av den kalendermånad, då uppgiften enligt förordningen

om oljelagring m. m. skulle ha inkommit. Upptäcks däremot brist vid inspektion

av oljelager eller vid granskning av den lagringsskyldiges handelsböcker

eller affärshandlingar, anses bristen ha inträtt med den kalender
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition, nr 194 år 1962

månad då kontrollen skett. Bristen anses vidare bestå i oförändrad omfattning

från nämnda tidpunkter till dess efter meddelat föreläggande rättelse

skall ha skett.

Granskningen av att den lagringsskyldige håller föreskriven mängd olja i

lager sker med ledning av de uppgifter över lagren, som han varje månad

skall tillställa tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten företar vidare genom

särskild revisor fortlöpande stickprovskontroll av lageruppgifterna genom

avstämning av desamma mot den lagringsskyldiges bokföring. Härutöver

må erinras om att tillsynsmyndigheten enligt förordningen har möjlighet

att vid sidan om den rutinmässiga kontrollen föranstalta om särskild

undersökning av lagerhållningen genom inventering och besiktning. I det

fall kontroll av lager uppgifterna sker jämväl genom särskild avstämning

mot den lagringsskyldiges bokföring, kan det hinna förflyta en månad innan

brist blivit konstaterad. Det kan också tänkas att en i uppgiften konstaterad

brist vid avstämningen visar sig vara större. Enligt gällande bestämmelser

är det tveksamt, om oljeavgift i sådana fall kan tas ut redan från den

månad, då uppgiften skolat lämnas. Kommittén, som hyst den uppfattningen

att i dylika fall oljeavgift bör utgå för sagda månad, enär kontrollen

skett i direkt samband med uppgiftsgranskningen, har föreslagit sådan

ändring av paragrafen att den nuvarande oklarheten i förordningen undanröjs.

.lag tillstyrker vad kommittén i detta hänseende föreslagit.

Övergångsbestämmelser

Förordningen torde böra träda i kraft samtidigt med förordningen om ändring

i förordningen om oljelagring m. m. För år 1963 bör dock oljeavgift

uttas med nu gällande belopp. Stadgande härom har intagits i övergångsbestämmelserna.

Förslaget till ändringar i förordningen om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

m. m.

I syfte att underlätta genomförandet av nuvarande lagringsprogram har i

förordningen den 5 december 1958 (nr 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

m. m. föreskrivits vissa förmånligare avskrivningsoch

värderingsregler i beskattningshänseende beträffande skyddade lagringsanläggningar

och beredskapslager. Dessa bestämmelser föreslås skola

gälla även för den nu föreslagna lagringsperioden och avse skyddade anläggningar,

som färdigställes till och med det beskattningsår för vilket taxering

sker år 1973.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna de riktlinjer rörande beredskapslagring av

olja, som jag förordat i det föregående;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 19A år 1962

dels ock antaga förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957

(nr 343) om oljelagring m. in.;

2) förordning om ändring i förordningen den 31 maj 1957

(nr 344) om oljeavgift m. m.; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 5 december

1958 (nr 575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar,

m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Christina Gartz

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621145

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:420 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja. a1 i texten
  2. 2LU 1962:45 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i s. 1 i texten
  3. BevU 1962:68 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jäm s. 1 i texten
  4. SU 1962:177 Memorial angående överlämnande till lagutskott av två till statsutskottet hänvisade motioner, som äga samband med frågan om beredskapslagring av olja. s. 1 i texten