Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om bekämpande av hönstgfus

1962-11-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:198, Med förslag till förordning om bekämpande av hönstgfus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1962

1

Nr 198

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om bekämpande av hönstgfus; given Stockholms

slott den 2 november 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om bekämpande av hönstyfus.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslag framläggs till ny förordning om bekämpande av hönstyfus. Denna

skiljer sig från de nuvarande bestämmelserna främst däri, att yrkesmässig

försäljning av levande tamhöns och kalkoner annorledes än för omedelbar

nedslaktning samt av tamhöns- och kalkonägg för kläckning i regel skall

få ske endast om djuren respektive äggen härrör från besättning eller kläckningsanstalt

som i viss ordning förklarats fri från Jiönstyfus och står under

s. k. hönstyfuskontroll. Vid åter för sälj ning krävs motsvarande förklaring

och kontroll även beträffande återförsäljarens rörelse. Förordningen är avsedd

att träda i kraft den 1 juli 1964.

1 liihitng till riksdagens protokoll 1962.1 samt. Nr 19S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1962

Förslag

till

Förordning om bekämpande av hönstyfus

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Finnes anledning misstänka att hönstyfus förekommer i tamhöns- eller

kalkonbesättning, som ej står under särskild enligt veterinärstyrelsens föreskrifter

anordnad hönstyfuskontroll, äger styrelsen förordna veterinär eller

annan lämplig person att på statens bekostnad taga blodprov från djuren

för serologisk undersökning. Sådant förordnande må ock eljest meddelas för

utrönande av sjukdomens spridning inom landet.

Innehavare av djur är skyldig att hålla dessa tillgängliga för provtagning

som avses i första stycket och att därvid lämna erforderligt biträde.

2 §.

Framgår vid undersökning som avses i 1 §, att hönstyfus förekommer i

viss besättning, och är det av väsentlig betydelse för hindrande av smittspridning

till andra besättningar att sjukdomen utrotas i förstnämnda besättning,

äger veterinärstyrelsen förordna om nedslaktning i härför erforderlig

omfattning. Vid nedslaktningen skall anordnas kontroll på sätt styrelsen

föreskriver.

3 §.

Underlåter någon att skyndsamt fullgöra skyldighet enligt 1 § andra

stycket eller föreskriven nedslaktning, må åtgärden genom länsstyrelsens

törsorg verkställas på den försumliges bekostnad.

4 §.

För djur, vilket nedslaktas efter förordnande enligt 2 §, skall utgå ersättning

av statsmedel. Beloppet bestämmes av veterinärstyrelsen. Det skall

motsvara djurets värde minskat med slaktproduktens värde men må ej överstiga

fyra kronor.

Anspråk på ersättning skall vid talans förlust framställas inom sex månader

från dagen för nedslaktningen; Kungl. Maj:t likväl obetaget att härifrån

medgiva undantag då så finnes påkallat.

5 §‘

Innehavare av tamhöns- eller kalkonbesättning äger under förutsättningar,

som veterinärstyrelsen stadgar, erhålla styrelsens förklaring att besättningen

tills vidare skall anses fri från hönstyfus. Återförsäljare av tamhöns,

kalkoner eller ägg från sådana djur så ock innehavare av anstalt för kläckning

av dylika ägg äger under enahanda förutsättningar erhålla motsvarande

förklaring beträffande sin rörelse.

Erhålles förklaring som avses i första stycket, skall sökanden följa de

kontrollföreskrifter, som veterinärstyrelsen meddelar, samt vidkännas med

kontrollen förenade kostnader. Åsidosättas dessa skyldigheter eller kan el
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1962

jest befaras att hönstyfus inkommit i besättningen eller rörelsen, må styrelsen

återkalla förklaringen.

Förklaring och återkallelse som avses i denna paragraf må efter veterinärstyrelsens

bemyndigande meddelas jämväl av länsveterinär.

6 §•

Ej må någon yrkesmässigt utbjuda eller överlåta levande tamhöns eller

kalkoner annorledes än för omedelbar nedslaktning och ej heller tamhönseller

kalkonägg för kläckning, med mindre djuren eller äggen härröra från

besättning eller kläckningsanstalt för vilken gäller förklaring som avses i

5 §. Beträffande återförsäljning erfordras jämväl att sådan förklaring gäller

för återförsäljarens rörelse.

Veterinärstyrelsen äger medgiva undantag från bestämmelserna i första

stycket.

7 §•

De närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningen av denna

förordning, meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av veterinärstyrelsen.

8 §.

Bryter någon mot 1 § andra stycket eller 6 § första stycket eller mot föreskrift

som meddelats enligt 2 §, 5 § andra stycket eller 7 §, dömes till dagsböter.

Övertygas någon om förseelse som avses i första stycket, må domstolen

förordna att rätt till ersättning som avses i 4 § helt eller delvis skall vara förverkad.

Är fråga om förseelse mot 6 §, må domstolen förklara det berörda godset

eller, om det icke finnes i behåll, dess värde helt eller delvis förbrutet till

kronan.

Avskrift av dom i mål om ansvar för förseelse som avses i första stycket

skall av domstolen översändas till veterinärstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964, då förordningen den 3

juni 1949 (nr 437) om bekämpande av hönstyfus m. m. skall upphöra att

gälla.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 198

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1962

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 2 november 1962.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om ändrade bestämmelser

för bekämpande av hönstgfus samt anför därvid följande.

I skrivelse den 11 oktober 1961 har veterinärstyrelsen föreslagit ändrade

bestämmelser för bekämpande av hönstyfus. över förslaget har yttranden

avgivits av riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium (som

hört vissa handelskamrar), styrelsen för veterinärhögskolan (som hört högskolans

lärarkollegium), statens veterinärmedicinska anstalt, Hushållningssällskapens

förbund (som hört vissa hushållningssällskap), Sveriges lantbrukförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fjäderfäavelsförening

och Svenska ägghandelsförbundet.

Nuvarande bestämmelser

Enligt förordningen den 3 juni 1949 (nr 437) om bekämpande av hönstyfus

m. m. (ändrad 1959/331) äger veterinärstyrelsen anordna frivilligt bekämpande

av hönstyfus vid rikets avelshönserier. Efter veterinärstyrelsens

medgivande må sådant bekämpande också inom visst område anordnas av

hushållningssällskap (1 §). F. n. bedrivs det frivilliga bekämpandet i Gotlands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och Kopparbergs län jämte

Norrlandslänen av veterinärstyrelsen samt i övriga län av vederbörande

hushållningssällskap.

Djurägare, som önskar ansluta sin besättning till det frivilliga hönstyfusbekämpandet,

skall avge förbindelse att under minst två år iaktta för bekämpandet

meddelade bestämmelser och att erlägga föreskriven avgift. Inom

ansluten besättning skall tas blodprov för serologisk undersökning och

verkställas undersökning av djurkroppar. Ägare av besättning, där hönstyfus

förekommer, är skyldig att vidta nödiga åtgärder för att hämma sjukdomen

och hindra dess spridning. Särskilt skall försiktighet iakttas vid för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1962

5

säljning av djur eller ägg, så att inte smittan sprids till besättning som är

fri från sjukdomen (2—3 §§).

Under förutsättningar, som veterinärstyrelsen anger, må djurägare erhålla

förklaring att hans besättning tills vidare skall anses fri från hönstyfus.

Ägare av friförklarad besättning är skyldig att låta verkställa de undersökningar

och underkasta besättningen den kontroll i övrigt som veterinärstyrelsen

föreskriver. Bryter han mot föreskrifterna eller kan det eljest befaras

att hönstyfus inkommit i besättningen, skall friförklaringen återkallas (4 §).

Rörande annat bekämpande än det frivilliga är stadgat att, om hönstyfus

misstänks förekomma i besättning som inte är ansluten till det frivilliga

bekämpandet, så får veterinärstyrelsen låta på statens bekostnad ta blodprov

för serologisk undersökning. Blodprov får också eljest tas för utrönande

av sjukdomens spridning inom landet. Framgår av blodprovsundersökning

att sjukdomen förekommer i viss besättning, äger veterinärstyrelsen

under närmare angivna förutsättningar förordna om nedslaktning i nödig

omfattning. För sålunda nedslaktade djur är ägaren berättigad till ersättning

av statsmedel. Ersättningsbeloppet, som bestäms av veterinärstyrelsen,

må inte sättas högre än 2 kr. 50 öre för varje djur (9—12 §§).

Överlåtelse av ägg, kycklingar eller höns under beteckning, som utsäger

eller ger sken av att äggen eller djuren är fria från hönstyfus, får ej ske med

mindre de härrör från friförklarad besättning (13 §).

Kungl. Maj :t äger besluta att förordningens bestämmelser även skall tilllämpas

på annan paratyfos hos fjäderfä än hönstyfus (15 §).

Veterinärstyrelsens skrivelse

Anslutningen till det frivilliga bekämpandet redovisas sålunda:

Vid utgången av Antalet besättningar

år totalt fdärav smittade

1950 ........................ 1 034 ?

1955 ........................ 1 203 24

1960 ........................ 834 11

Antalet besättningar av nämnvärd storlek, från vilka försäljs avelsägg och

avelsdjur men som inte är anslutna, uppgår f. n. till i runt tal 200. (Motsvarande

siffra var år 1955 ca 300.) Dessutom lär f. n. finnas omkring 25 icke

anslutna kläckerier. Flertalet av de icke anslutna besättningarna synes

höra till kategorien mindre och medelstora besättningar. Dock finns enstaka

sådana besättningar med mer än 10 000 höns och med en försäljning

överstigande 50 000 kycklingar årligen. Sammanlagt torde minst en miljon

kycklingar årligen försäljas från icke anslutna besättningar.

Synpunkter med anledning av bekämpningsresnltalet. Då inga svårigheter

tycks föreligga att finna köpare för djur från okontrollerade besättningar,

är det förklarligt att många djurägare finner utgifterna för hönstyfus
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1962

kontrollen onödiga, inte minst sedan en höjning av anslutningsavgifterna

under senare tid måst vidtas. Att köparna i viss utsträckning kommit att

fästa ringa avseende vid friförklaringsbeviset torde bl. a. sammanhänga med

att många betraktat detsamma som en garanti för frihet från även andra

hönssjukdomar än hönstyfus och därför blivit besvikna, om djur från friförklarad

besättning sedermera visat tecken på t. ex. hönslamhet eller vitblodsjuka.

Det är inte möjligt att utan omfattande och relativt kostsamma undersökningar

få en klar uppfattning om hönstyfusens utbredning inom landets

bruksbesättningar. En del tecken — närmast fynd av sjukdomen i samband

med hönsobduktioner vid statens veterinärmedicinska anstalt och de lokala

veterinärbakteriologiska laboratorierna — tyder på ökad frekvens under senare

år. Det synes veterinärstyrelsen därför synnerligen angeläget att sjukdomsbekämpandet

aktiveras, så att inte resultatet av de hittillsvarande åtgärderna

går om intet. Mot bakgrunden av de goda resultat, som veterinärstyrelsen

i regel kunnat registrera när det gäller bekämpandet av andra

smittsamma husdjurssjukdomar, måste det betraktas som otillfredsställande

att sjukdomen hönstyfus, som under 30 år varit föremål för statliga bekämpningsåtgärder,

ännu inte kommit under godtagbar kontroll. Enligt styrelsens

uppfattning är detta så mycket mer beklagligt som denna sjukdom,

vilken stundom åstadkommer betydande förluster, relativt lätt kan bekämpas

och utrotas inom enskilda besättningar.

Fjäderfäskötseln karakteriseras av stor rörlighet med intensiv inköps- och

försäljningsverksamhet, särskilt när det gäller avelsägg och avelskycklingar.

Försäljningen härav är koncentrerad till ett relativt litet antal besättningar.

Detta medför att en enda besättning, som är smittad av hönstyfus,

kan ge upphov till stor smittspridning.

Förslag till ng uppläggning av bekämpandet. Veterinärstyrelsen förordar

att yrkesmässig försäljning av levande hönsfåglar annorledes än för omedelbar

nedslaktning och av ägg från dylika fåglar för kläckning inte skall få

äga rum annat än från sådan besättning eller rörelse, som är underkastad

hönstyfuskontroll och vars ägare erhållit veterinärstyrelsens försäljningslicens.

Med yrkesmässig försäljning avser veterinärstyrelsen i detta sammanhang

inte försäljning, som har ringa omfattning, t. ex. försäljning av enstaka

fåglar från en jordbrukare till en annan. Med hönsfåglar avses inte blott

tamhöns utan även kalkoner. Det hittillsvarande hönstyfusbekämpandet har

i praktiken omfattat också dessa senare fåglar.

Vid bifall till förslaget synes åtskilliga av förordningens stadganden, som

avser frivilligt bekämpande av sjukdomen, bli onödiga och kunna ersättas

med bestämmelser om att besättning eller rörelse, vars ägare önskar försäljningslicens,

skall stå under hönstyfuskontroll i den omfattning veterinärstyrelsen

föreskriver. Denna kontroll bör beträffande avelsbesättningar i allt

väsentligt fortgå efter samma riktlinjer som det nuvarande frivilliga bekämpandet.

Detta tillgår så, att besättningarna undersöks medelst blodprov enligt

snabbagglutinationsmetoden — vilken är den vanligast förekommande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1962

7

— eller enligt röragglutinationsmetoden. Besättningar, vari infektionen inte

påvisats, undersöks en gång om året eller, då det gäller besättningar som

varit friförklarade minst fem år i följd, en gång vartannat år. Av sjukdomen

smittade besättningar undersöks däremot som regel varje eller varannan

månad intill dess sjukdomssymtomen upphört.

I fråga om kläckerirörelse bör kontrollen omfatta granskning av att sådana

anteckningar förs, som föreskrivs i 6 § förordningen den 26 maj 1961

(nr 309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. in. Som villkor

för försäljningslicens bör krävas att enligt dessa anteckningar inom rörelsen

endast motlas ägg från besättningar vilka kan anses fria från hönstyfus.

Granskningen bör utföras ett par gånger under varje kläckningssäsong.

Därjämte synes ägg och nykläckta döda kycklingar böra stickprovsvis

insändas för bakteriologisk undersökning. Kontrollen av rörelse, avseende

återför sälj ning av levande hönsfåglar annorledes än för omedelbar nedslaktning,

bör i stort sett innebära att återförsälj are, som önskar försälj ningslicens,

skall föra löpande anteckningar utvisande från vilkas besättningar

fåglarna inköps och till vilka de sedermera försäljs.

Efter tillkomsten av 1961 års förordning om bekämpande av salmonellainfektion

synes någon bestämmelse inte längre erforderlig om möjlighet att

tillämpa hönstyfusförordningen på annan paratyfos än hönstyfus.

En övergångstid av ett kalenderår efter det, varunder den nya förordningen

utfärdats, synes veterinärstyrelsen påkallad.

Kostnadsfrågor. För undersökning av anslutna, icke friförklarade besättningar

har hittills visst statsbidrag kunnat utgå. I regel har bidrag utgått till

de två första undersökningarna i nyansluten besättning även om intet djur

visat sig smittat. Bidrag till dylika undersökningar synes emellertid fortsättningsvis

inte erforderliga. Däremot synes det oundgängligt att understöd

Ivan ges till erforderliga undersökningar i smittade besättningar. För sanering

av sådan besättning kan ett stort antal undersökningar erfordras under

loppet av ett år, och det är inte rimligt att djurägaren skall ensam stå för

den därmed förenade kostnaden. Inte heller synes det lämpligt att sådan

kostnad får belasta övriga besättningar inom området, då avgifterna för kontrollen

därigenom skulle bli högst varierande såväl inom olika områden som

inom dessa från år till år. Under förutsättning av ett oförändrat statsbidrag

om 15 öre för blodprov enligt snabbagglutinationsmetoden och 50 öre för

blodprov enligt röragglutinationsmetoden torde belastningen på anslaget till

förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar m. in.

vid nu föreslagen begränsning av bidragen komma att understiga den nuvarande.

Genom den reducering av smittspridningen som förväntas bli följden,

därest ett försäljningsförbud av nyss antydd omfattning genomförs, torde

bidragsbehovet till och med komma alt efter ett par års tid praktiskt tagel

helt upphöra. F. n. uppgår djurägarnas avgifter till 20 öre för varje djur

över sex månaders ålder i friförklarad besättning som blodprovsundersökts

under året, 5 öre för varje sådant djur i annan friförklarad besättning och

25 öre för varje sådant djur i icke friförklarad besättning. Vid nu föreslagen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1962

ändring av statsbidragsgivningen kan en något förhöjd avgift bli aktuell i

fråga om nyanslutna besättningar.

Med hänsyn till penningvärdets fall föreslås att gränsen för veterinärstyrelsens

rätt att bestämma ersättning för djur, som nedslaktats enligt styrelsens

förordnande, höjs från 2 kr. 50 öre till 4 kr. Djurägaren bör i fortsättningen

få utan särskilt medgivande förfoga över nedslaktat djur.

Remissyttrandena

Veterinärstyrelsens förslag har i stort tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Veterinärhögskolans lärarkollegium anför bl. a. följande.

Lärarkollegiet delar helt veterinärstyrelsens uppfattning, att tiden är inne

för en skärpning av bestämmelserna angående bekämpandet av hönstyfus.

Vid tillkomsten av 1949 års förordning utgick man från att friförklaringsbevis

skulle komma att innebära en garanti, som ur försäljningssynpunkt

gynnsamt skulle kunna utnyttjas av de friförklarade avelshönserierna. Så

torde också ha varit fallet under de första åren efter förordningens ikraftträdande,

men av flera anledningar synes värdet av friförklaringsbevisen

rent handelsmässigt sett ha sjunkit högst avsevärt under de senare åren,

och det finns anledning anta att denna värdeminskning kan komma att fortsätta.

I likhet med veterinärstyrelsen finner kollegiet det därför berättigat

att gå in för en obligatorisk kontroll av handeln med livdjur och ägg för

kläckning.

Hushållningssällskapens förbund anser att det bör uppdras åt länsveterinärerna

att handlägga ärenden om försäljninglicens.

Handelskammaren i Gävle ifrågasätter, om inte den föreslagna övergångstiden

är väl kort. De hönserier, som hittills inte deltagit i bekämpandet, måste

få tid att ansluta sig samt få sina besättningar undersökta och friskförklarade.

En övergångstid av två år föreslås.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller att den obligatoriska kontrollen

kan komma att medföra ökade kostnader för avelsbesättningarna, kostnader

som i sista hand torde komma att belasta äggproducenterna. Med

hänsyn härtill och till det allmännas intresse av att sjukdomen i möjligaste

mån utrotas anser förbundet statsbidragen böra avpassas så, att någon förhöjd

avgift för de till kontrollen anslutna besättningarna inte behöver

komma i fråga.

Sveriges fjäderfäavelsförening tillstyrker förslaget att höja maximiersättningen

för nedslaktat djur till 4 kr. I fråga om särskilt värdefull avelsbesättning

bör enligt föreningens mening högre belopp kunna bestämmas av

Kungl. Maj :t.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1962

9

Departementschefen

Enligt gällande förordning om bekämpande av hönstyfus må djurägare,

som ställer sin besättning under offentlig hönstyfuskontroll, på vissa ytterligare

villkor erhålla förklaring att besättningen tills vidare skall anses fri

från hönstyfus. Utan sådan förklaring får han inte överlåta ägg, kycklingar

eller höns under beteckning som utsäger eller ger sken av att äggen eller

djuren är fria från hönstyfus. Dessa bestämmelser har i praktiken visat sig

otillräckliga för att stimulera till önskvärd anslutning till hönstyfuskontrollen.

Det är svårt att fastställa sjukdomens utbredning. Vissa tecken tyder

på ökad frekvens under senare år. Veterinärstyrelsen föreslår därför att bestämmelserna

skärps. Förslaget har remissbehandlats och i allt väsentligt

biträtts av de hörda organen. Även jag finner det befogat att införa nya regler

i huvudsaklig överensstämmelse med veterinärstyrelsens förslag. I anslutning

till ett därvid fogat författningsutkast har jag låtit inom jordbruksdepartementet

upprätta förslag till ny förordning om bekämpande av hönstgfus.

Vid utformningen av departementsförslaget har eftersträvats att i görlig

mån ernå formell överensstämmelse med vissa nyare författningar på husdjurssjukdomarnas

område, främst förordningen den 26 maj 1961 (nr

309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. I de fyra första

paragraferna har upptagits bestämmelser motsvarande 9—12 §■§ i den gällande

hönstyfusförordningen. Enligt veterinärstyrelsens hemställan har därvid

maximiersättningen för tvångsslaktat djur höjts till fyra kronor. Att i

förordningen, såsom föreslagits under remissbehandlingen, öppna möjlighet

för Kungl. Maj :t att i särskilda fall bestämma ännu högre belopp synes

mig inte vara påkallat. Som veterinärstyrelsen förordat, bör ägaren få förfoga

över nedslaktat djur. Uttrycklig bestämmelse härom torde inte erfordras.

Enligt 5 §, som motsvarar nuvarande 4 §, skall innehavare av tamhönseller

kalkonbesättning äga under förutsättningar, som veterinärstyrelsen

stadgar, erhålla styrelsens förklaring att besättningen tills vidare skall anses

fri från hönstyfus. Även återförsäljare av tamhöns och kalkoner —- inbegripet

kycklingar — eller av ägg från sådana djur samt innehavare av

kläckeri skall under enahanda förutsättningar äga erhålla motsvarande förklaring

beträffande sin rörelse. Erhålls förklaring enligt dessa bestämmelser,

skall sökanden vara skyldig att följa de kontrollföreskrifter, som

veterinärstyrelsen meddelar, samt vidkännas med kontrollen förenade kostnader.

Åsidosätts dessa skyldigheter eller kan eljest befaras att hönstyfus

inkommit i besättningen eller rörelsen, må styrelsen återkalla förklaringen.

Med anledning av Hushållningssällskapens förbunds hemställan har i 5 §

slutligen stadgats att förklaring och återkallelse som avses i paragrafen

må efter veterinärstyrelsens bemyndigande meddelas även av länsveterinär.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S år 1962

Den huvudsakliga nyheten innefattas i 6 §. Här stadgas förbud mot att

yrkesmässigt utbjuda eller överlåta levande tamhöns eller kalkoner annorledes

än för omedelbar nedslaktning samt tamhöns- eller kalkonägg för

kläckning, med mindre djuren eller äggen härrör från besättning eller

kläckningsanstalt för vilken gäller förklaring som avses i 5 §. Beträffande

återförsäljare erfordras jämväl att sådan förklaring gäller för hans rörelse.

— Enligt ett andra stycke i paragrafen skall veterinärstyrelsen äga medge

undantag från bestämmelserna i första stycket. Denna dispensmöjlighet

kan tänkas komma till användning bland annat i fall där ett hönseri, trots

tillbörliga ansträngningar, inte lyckats vinna förklaring om frihet från

hönstyfus innan de nya bestämmelserna trätt i kraft.

Den i gällande förordning nyttjade benämningen »friförklaring» har enligt

veterinärstyrelsen visat sig ägnad att vilseleda allmänheten; man har

trott att förklaringen inneburit garanti för frihet från sjukdomar överhuvudtaget.

Benämningen bör därför undvikas i fortsättningen. Att på sätt föreslagits

ersätta densamma med »försäljningslicens» synes mig dock inte

innebära någon vinning.

I 7 §, som motsvarar nuvarande 14 §, får Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, veterinärstyrelsen befogenhet att utfärda erforderliga

tillämpningsföreskrifter. I 8 § slutligen ges straffbestämmelser i nära

anslutning till salmonellaförordningen.

Den nya förordningen bör lämpligen träda i kraft vid budgetårsskiftet

den 1 juli 1964.

Föredraganden hemställer härefter att förslaget till ny förordning om bekämpande

av hönstyfus måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Raimond Kolk

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621219

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av höns tyfus. a1 i texten
  2. 3LU 1962:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av hönstyfus. s. 1 i texten