Sök i Ratio Lex

Angående statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap

1962-01-12 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:23, Angående statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1962

1

Nr 23

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statligt stöd

vid skada på eller förlust av fiskredskap; given Stockholms

slott den 12 januari 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att fiskare, som vid utövning av yrkesmässigt

fiske förlorat eller fått fiskredskap skadade och till följd därav behöver

ekonomiskt bistånd för att kunna fortsätta med yrkesfiske, från och med

den 1 juli 1962 skall kunna från statens fiskredskapslånefond få lån upp

till 75 procent av de skadade eller förlorade redskapens värde. Högsta

lånebelopp skall dock utgöra 10 000 kr. Dessa bestämmelser skall ersätta

det hittillsvarande statliga stödet, vilket utgått bland annat i form av

bidrag och lån till fiskare, som genom skada på eller förlust av fiskredskap

råkat i ekonomiskt nödställd belägenhet. Även andra fiskare än de ekonomiskt

nödställda skall sålunda genom omläggningen få möjlighet att

erhålla stöd vid redskapsförluster.

Reglerna för lån från fiskredskapslånefonden föreslås bli omlagda, så

att de i huvudsak anknyter till dem, som gäller för stödlån till jordbrukare

vid skördeskador. Fiskredskapslånen skall sålunda beviljas och utbetalas

av riksbanken. För lånen, som i allmänhet skall återbetalas med

en femtedel om året, skall gäldas ränta efter den för statens utlåningsfonder

gällande normalräntan. Sedan fiskredskapslån återbetalats till 80

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 23 dr 1962

procent, skall riksbanken kunna befria låntagare från kvarstående betalningsskyldighet,

om han alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske och genom

svår eller upprepad skada på eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi

så hårt ansträngd att han är i synnerligt behov av befrielsen.

Omläggningen väntas medföra en betydligt ökad utlåning från fiskredskapslånefonden.

I anledning härav hemställes i propositionen om ett

kapitaltillskott till fonden för budgetåret 1962/63 av 600 000 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

3

Utdrag av protokollet över jordbruk särenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 januari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om statligt

stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under jordbruksdepartementets

del av kapitalbudgeten på min hemställan föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statens fiskredskapslånefond

för budgetåret 1962/63 beräkna ett investeringsanslag av 600 000

kr. Jag torde nu få närmare behandla ifrågavarande spörsmål.

Genom beslut den 5 mars 1954 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet

Hjalmar R. Nilson att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa

översyn av den med statligt stöd anordnade fiskredskapsförsäkringen.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 2 april 1954 såsom

sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare nuvarande statsrådet

G. T. Skoglund, tillika ordförande, ombudsmannen K. G. Berntsson, direktören

S. O. Fryklund, disponenten F. A. Jonsson och ombudsmannen

T. J. E. Mattsson.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1954 års utredning angående

översyn av fiskredskapsförsäkringen, har avlämnat ett den 16 oktober 1958

dagtecknat betänkande med förslag angående ekonomiskt bistånd vid skada

på eller förlust av fiskredskap (stencilerat). över betänkandet har remissyttrande

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, fiskeristyrelsen,

försäkringsinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gotlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens län,

Hushållningssällskapens förbund, landstinget i Göteborgs och Bohus län,

Sveriges fiskares riksförbund, Svenska västkustfiskarnas centralförbund,

Svenska sydkustfiskarnas centralförbund, Skånes fiskareförbund samt

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund. Vidare har Svenska insjöfiskares

centralförbund beretts tillfälle att yttra sig.

I anledning av betänkandet har Kristianstads läns fiskerinämnd i skrift

den 10 december 1960 anhållit att utredningens s. k. lånealternativ måtte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

genomföras. Vidare har fiskeristyrelsen med skrivelse den 10 mars 1961

överlämnat en ansökning av Ostkustens ålfiskareförbund angående ändrade

grunder för utlämnande av ersättning för förlust av eller skada å fiskredskap.

I det följande torde först få lämnas en kort redogörelse för gällande

bestämmelser om fiskredskapsförsäkring samt om statligt stöd i form av

bidrag och lån till fiskare vid förlust av eller skada å fiskredskap. Därefter

övergår jag till att redogöra för huvuddragen i nyssnämnda utrednings betänkande

samt för innehållet i däröver avgivna yttranden jämte de båda

skrifterna. Beträffande det närmare innehållet i betänkandet, yttrandena och

skrifterna torde få hänvisas till dessa.

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser kan statsbidrag utgå till ömsesidigt försäkringsbolag,

som blivit av Kungl. Maj:t antaget att meddela försäkring

med statsbidrag å fiskredskap. Riktlinjerna för den statsunderstödda

fiskredskapsförsäkringen uppdrogs i prop. 1948: 70. I kungörelsen

den 15 oktober 1948 (nr 678) om statsbidrag till verksamhet för

fiskredskapsförsäkring har närmare bestämmelser om försäkringsgivare

och statsbidrag till dessa intagits. Vid bestämmelsernas tillkomst räknade

man med att ett försäkringsbolag skulle bildas för västkusten och ett annat

för sydkusten. På ostkusten skulle däremot bildas flera bolag. Initiativ till

bildande av försäkringsföretag förutsattes i flertalet fall skola utgå från

befintliga fiskarorganisationer men företaget borde stå öppet för alla de

fiskare inom företagets verksamhetsområde, som önskade ansluta sig.

Försäkringspremie beräknas enligt bestämmelserna såsom viss procentsats

av värdet av delägares fångst. Premien beräknas för varje försäkringsbolag

för sig och skall medge täckning för administrationskostnader och

normala förlustrisker. Även frågor om självrisk, återbäring av avgifter och

uttaxering bör behandlas särskilt för varje bolag.

Försäkringsbolag skall göra avsättningar till en särskild för denna försälcringsverksamhet

avsedd skaderegleringsfond med 75 procent av bolagets

nettoöverskott å verksamheten under räkenskapsåret. Sedan fonden uppnått

en viss storlek får avsättningen nedsättas och efter ytterligare ökning av

fonden även upphöra.

Uppkommer visst år förlust å bolagsverksamhet, skall förlusten i första

hand täckas med ränteavkastningen för året av skaderegleringsfonden samt

därefter i mån av behov genom nedsättning av fonden intill halva dess belopp

vid årets början. Täckes ej förlusten härigenom utgår bidrag av statsmedel

till bestridande av nio tiondelar av återstående del av förlusten. Statsbidragets

storlek fastställes av försäkringsinspektionen och utanordnas av

statskontoret. Bidraget skall disponeras så, att det i form av minskad utdebitering

kommer försäkringstagarna till godo.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 23 år 1962

5

Medel för utbetalande av statsbidrag vid förluster på grund av fiskredskapsförsäkring

samt för viss upplysnings- och rådgivningsverksamhet rörande

bål- och fiskredskapsförsäkring har anvisats under nionde huvudtiteln

å anslaget Bidrag vid fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring.

Möjligheten att sålunda bilda bolag, som meddelar försäkring med statsbidrag

å fiskredskap, har icke utnyttjats av fiskarna.

F. n. finns endast ett bolag som försäkrar fiskredskap, nämligen Gävleborgs

läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag, som sedan år 1942

försäkrat strömmingsskötar. Bolagets verksamhet bedrives helt utan statsstöd.

Till fiskare, som råkat i nödställd belägenhet på grund av förlust av eller

skada på fiskredskap, utgår ersättning av statsmedel dels i form av b i d r a g

utan återbetalningsskyldighet, dels i form av räntefria lån under högst

åtta år. Gällande direktiv för denna ersättning återfinnes i prop. 1935:77.

För att ersättning skall ifrågakomma gäller att den ersättningssökande

genom förlusten eller skadan befinnes ha råkat i nödställd belägenhet, att

förlusten eller skadan inte är att hänföra till försummelse eller vårdlöshet

från sökandens sida samt att förlusten eller skadan inte kan anses normalt

sammanhänga med redskapens användning. Ersättning utgår i allmänhet

inte, därest förlustens eller skadans värde understiger 50 kr. I regel utgår

ersättning vidare med högst två tredjedelar av förlustens eller skadans värde,

varvid regelmässigt högst hälften lämnas såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet

samt återstoden såsom räntefritt lån med en amorteringstid av

högst åtta år.

Fr. o. m. budgetåret 1938/39 utlämnas den del av ifrågavarande ersättningar,

som utgår i form av bidrag, ur det under nionde huvudtiteln uppförda

reservationsanslaget Bidrag till fiskare för förlust av fiskredskap m. m.,

under det att den del av ersättningarna, som lämnas såsom lån, utgår ur

den å kapitalbudgeten uppförda statens fiskredskapslånefond. Ersättningar

utgår i vissa fall endast i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet. Det

förekommer även, att ersättning helt lämnas såsom lån. Under de första

åren beviljades ersättningarna, såväl bidrag som lån, av Kungl. Maj:t. Länsstyrelserna

har emellertid bemyndigats att fr. o. m. den 1 januari 1950 —

efter hörande av fiskeristyrelsen — pröva och avgöra ansökningar om dylika

ersättningar enligt de i prop. 1935: 77 angivna riktlinjerna.

Under budgetåren 1948/49—1960/61 har i bidrag och lån beviljats följande

belopp.

Budgetår

Bidrag kr.

Lån kr.

Budgetår

Bidrag kr.

Lån kr.

1948/49

10 513

12 931

1955/56

41 165

120 803

1949/50

22 563

24 854

1956/57

78 731

85 803

1950/51

13 676

18 289

1957/58

32 985

63 544

1951/52

6 720

10 160

1958/59

9 757

—

1952/53

30 070

32 780

1959/60

84 580

66 000

1953/54

8 765

24 690

1960/61

94 000

132 000

1954/55

5 940

12 525

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

Betänkandet

1954 års utredning angående översyn av fiskredskapsförsäkringen lämnar

först en redogörelse för olika statliga åtgärder, som i utlandet vidtagits för

att stödja försäkring av fiskredskap. Utredningen framhåller att man även

i utlandet haft att brottas med stora problem. Försök med lokala ömsesidiga

föreningar för bedrivande av fristående fiskredskapsförsäkring har

företagits men med ganska nedslående resultat. I Norge, Finland och

Kanada har åtgärder vidtagits från statsmakternas sida med betydande

statliga insatser av kapitalmedel eller bidrag.

Utredningen redogör därefter för de bestämmelser som sedan år 1948

gällt för fiskredskapsförsäkring med statligt stöd i Sverige. För

att utröna orsakerna till att denna försäkringsverksamhet inte kommit igång

har utredningen företagit en översyn av de nuvarande formerna för fiskredskapsförsäkringen.

På grundval av resultaten av denna översyn och i avsikt

att vinna en tillfredsställande anslutning till fiskredskapsförsäkringen har

utredningen utarbetat ett förslag till ändringar i vissa avseenden i försäkringens

utformning (försäkringsalternativet).

I detta syfte föreslår utredningen en kollektiv och i viss mån obligatorisk

försäkringsform. Utredningen förutsätter, att lokala ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag

skall bildas på initiativ av fiskarnas organisationer på det

ekonomiska eller fackliga området och förvaltningsmässigt sammankopplas

med dessa. Försäkringsalternativet innehåller i sammandrag bl. a. följande.

Till de lokala bolagen, som endast bör omfatta ett län, skall erläggas försäkringspremier,

som bör utgå med viss procent av försäkringstagarens

fångstvärde men som bör modifieras efter den olika skadebelastningen för

olika fångstslag. Försäkringstagarna bör svara för en självrisk av en tredjedel

eller lägst 150 kr. vid varje skadetillfälle. De lokala försäkringsbolagen

skall obligatoriskt teckna återförsäkring i ett centralt återförsäkringsbolag.

Statsbidrag skall utgå endast till detta bolag och först då förlust uppkommit

för den samlade återförsäkringsverksamheten. För att statsbidrag skall utgå

kräves dock att hälften av återförsäkringsbolagets fond först tagits i anspråk.

Hela den förlust, som därefter återstår, bör täckas med statsmedel. Återförsäkringsbolaget

föreslås erhålla ett statligt garantikapital av 300 000 kr.

Statsbidrag föreslås vidare utgå för upplysnings- och rådgivningsverksamhet

vid försäkringsbolagens bildande.

Vidare har utredningen undersökt om de ekonomiska följderna av fiskredskapsförluster

kan lindras genom att bereda fiskarna utvidgade Iånemöjligheter.

Utredningen har därvid föreslagit, att den nuvarande

statliga låne- och understödsverksamheten reformeras genom ökade möjligheter

till lån från statens fiskredskapslånefond. Enligt utredningens

förslag bör vid skada på eller förlust av fiskredskap räntefria lån från

fiskredskapslånefonden kunna utgivas med sammanlagt högst 10 000 kr.

till en och samma låntagare, dock ej med högre belopp än som motsvarar

75 procent av de skadade eller förlorade redskapens värde vid förlust
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

7

tillfället. Lägsta lånebelopp skall utgöra 300 kr. Som villkor för att erhålla

lån skall som regel ställas säkerhet. Lånen skall i allmänhet återbetalas

med en femtedel för år. Låntagare, som genom svår eller upprepad

skada på eller förlust av fiskredskap är i mycket stort behov av ekonomiskt

bistånd föreslås kunna friskrivas från skyldigheten att erlägga

sista amorteringen under förutsättning av att han alltjämt bedriver yrkesmässigt

fiske. Utredningen föreslår, att låneverksamheten skall omhänderhas

av hushållningssällskapen i resp. län samt att fiskeristyrelsen skall

fungera såsom allmän tillsynsmyndighet för ifrågavarande verksamhet.

Efter att mot varandra ha vägt försäkringsalternativets resp. lånealternativets

fördelar och nackdelar har utredningen för sin del förordat lånealternativet.

Bakgrunden till utredningens ställningstagande utgör de olika

betänkligheter, som kan resas mot försäkringsformen när det gäller fiskredskap.

Sådana uppkommer enligt utredningen redan av den anledningen,

att fiskarna själva på vissa håll uttalat tveksamhet rörande sin vilja

att ingå i en försäkringsorganisation. Härtill kommer svårigheter i själva

försäkringsverksamheten. Sålunda är bl. a. gränsen mellan vanlig förslitning

och skadefall å fiskredskap ofta mycket svår att draga. Det är sålunda många

gånger vanskligt att ange, när ett skadefall inträffar. Riskerna är mycket

svårberäkneliga och premiesättningen i följd härav synnerligen besvärlig.

Effektiv kontroll erfordras men sådan kontroll kan vara svår att genomföra.

Vidare torde en relativt kostsam förvaltningsapparat erfordras.

Vid ett genomförande av det utav utredningen förordade lånealternativet

erfordras vissa avsättningar till statens fiskredskapslånefond. Utredningen

föreslår, att fonden utbygges successivt under i första hand en fem- å sexårsperiod.

Utredningen framhåller, att det är svårt att med något större mått

av säkerhet beräkna storleken av erforderliga avsättningar till fonden. Avsättningarna

synes emellertid böra vara högre de första åren än under de

följande med hänsyn till att det är nödvändigt att snabbt höja fondens

kapital, så att den skall kunna fylla avsett ändamål. För första verksamhetsåret

uppskattar utredningen kapitalbehovet till omkring 1 miljon kr., vilket

belopp år 1958 motsvarade inte fullt 1 procent av det totala fångstvärdet på

fisk. Storleken av de följande årens avsättningar finner utredningen böra bli

beroende bl. a. av de närmare erfarenheter, som vinnes den första verksamhetstiden

rörande antalet gjorda låneansökningar och beviljade lån.

Yttrandena m.m.

Av remissinstanserna har samtliga med undantag för statskontoret och

försäkringsinspektionen i princip anslutit sig till utredningens förslag till

statligt stöd i form av utvidgad låneverksamhet.

Statskontoret och försäkringsinspektionen har förordat en fiskredskapsförsäkring

enligt de i betänkandet uppdragna riktlinjerna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

Statskontoret ifrågasätter för sin del om — med hänsyn bl. a. till att

förhållandena inom fiskerinäringen till sin natur är mera nyckfulla än inom

de flesta andra näringsgrenar — en ökad lånegivning är rätta medlet att

bemästra de problem, vilka uppstår i samband med fiskredskapsförluster.

Enligt ämbetsverkets mening torde fiskarna kunna vinna större ekonomisk

trygghet genom en försäkringsvägen ordnad riskutjämning än medelst en

utvidgad lånegivning. Statskontoret förordar därför, att försäkringsalternativet

lägges till grund för statsmakternas beslut i ärendet. Därest emellertid

statsmakterna skulle föredraga lånealternativet framför försäkringslinjen,

synes enligt statskontoret vissa ändringar böra vidtagas i utredningens förslag.

Ämbetsverkets synpunkter härvidlag kommer att beröras i det följande.

Försäkringsinspektionen anför att, om man gör en jämförelse mellan alternativen

lån och försäkring, det kan konstateras, att försäkringen innebär en

fördelning av en förlust på ett kollektiv, medan lånealternativet innebär, att

den enskilde fiskaren själv får stå för hela eller åtminstone större delen av

förlusten. Den fördel, som han i sistnämnda fall vinner, är att han får

förlusten fördelad över vissa år utan att behöva betala ränta å lånemedlen.

Enligt inspektionens mening utgör försäkringen det bättre alternativet.

De remissinstanser, som i likhet med utredningen tillstyrkt lånealternativet,

har i en del fall anfört olika förslag till justeringar av de av utredningen

framlagda riktlinjerna för verksamheten. Vidare har som redan

nämnts statskontoret framfört synpunkter på ändringar i lånevillkoren för

den händelse statsmakterna skulle föredraga lånealternativet framför försäkringslinjen.

Beträffande den maximala storleken av de lån, som skall beviljas vid

skada på eller förlust av fiskredskap, anser statskontoret, att fiskredskapslånen

liksom hittills bör begränsas till två tredjedelar av redskapens värde

vid förlusttillfället med hänsyn till lånens speciella karaktär (exempelvis

kontrollsvårigheter vid skadevärderingen). I motsats till utredningen anser

statskontoret vidare, att lånen bör vara räntebärande. Enligt ämbetsverkets

mening bör de tilltänkta lånemöjligheterna så utformas, att varje

subventionsmoment uteslutes. Lånen bör bestämmas att löpa med en räntefot

motsvarande statens normallåneränta. Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter

sig i viss mån till tankegången om att lånen skall vara räntebärande.

Länsstyrelsen anför, att det tillämpat på det stora flertalet fiskare inom

länet visserligen finns starkt fog för att använda lån, som löper utan ränta

och som får anses till övervägande delen vara av social karaktär, men

länsstyrelsen håller dock före att man inte helt bör bortse från att en generell

räntebefrielse inte alltid är av behovet påkallad.

En del av remissinstanserna ifrågasätter om de krav på säkerhet,

som skall gälla enligt fiskredskapsförsäkringsutredningens förslag, är motiverade.

Länsstyrelsen i Stockholms län samt Svenska ostkustfiskarnas central
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

9

förbund anser, att säkerhet ej skall krävas vid lån på belopp upp till 2 000 kr.

Fiskeristyrelsen och hushållningssällskapens förbund föreslår, att gränsen

för lån, för vilka säkerhet bör vara erforderligt, skall sättas vid 3 000 kr.

Enligt fiskeristyrelsen kommer eljest särskilt småfiskare i sämre läge än

hittills. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att en höjning av maximibeloppet

för lån utan säkerhet bör företagas, men anger inte någon övre

gräns för sådana lån. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar, att kravet

på säkerhet inte skall upprätthållas vid lån till fiskare, som genom förlust

av eller skada på redskap råkat i ekonomiskt nödställd belägenhet. Länsstyrelsen

i Malmöhus län ifrågasätter, om vid lån av social karaktär säkerhet

böx krävas. Enligt sistnämnda länsstyrelse finns det anledning att räkna med

att fiskare, som söker lån, kan få svårigheter att skaffa nöjaktig säkerhet.

Beträffande amorteringstidens längd anför länsstyrelsen i

Malmöhus län, att huvudregeln bör utformas så, att det överlämnas åt den

långivande myndigheten att i varje särskilt fall bestämma om amorteringstiden

med iakttagande av att tiden inte får överstiga exempelvis tio år. Länsstyrelsen

i Gävleborgs län anser, att amorteringstiden bör framskjutas att

börja först två år efter det att lånet beviljats.

Flera av remissinstanserna förordar mera libex-ala bestämmelser för friskrivning

från viss del av betalningsskyldighet å beviljade

lån. Fiskeristyrelsen och Svenska ostkustfiskarnas centralförbund föreslår

att den av utredningen förordade friskrivningen med 20 procent av

lånebeloppet inte endast bör gälla fiskare, sonx genom svår eller upprepad

skada på eller förlust av fiskredskap är i synnerligt behov av dylikt ekonomiskt

bistånd, utan den bör efter ansökning lämnas generellt till samtliga

fiskare, som efter återbetalning av 80 procent av erhållet lån alltjämt

bedriver yrkesmässigt fiske.

Fiskeristyi-elsen anför som skäl för en generell avskrivning, dels att en

försämring av nu gällande lånevillkor bör undvikas, dels att man genom

ett generellt förfarande slipper den ofta vanskliga personliga prövningen av

ansökningar om friskrivning. Centralförbundet framhåller, att samtliga fiskare,

som kan beviljas lån av den föreslagna typen, därmed också måste

anses vara i sådan ekonomisk belägenhet, att friskrivning av viss del av

lånebeloppet obligatoriskt bör verkställas, såvida låntagarna yrkesmässigt

alltjämt bedriver fiske. Med kännedom om fiskets lönsamhet och allmänna

framtidsutsikter bedömer centralförbundet utsikterna till någon väsentlig

ökning av den ekonomiska standarden under fyra års lånetid som små.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att lånens sociala syftemål i högre

grad borde framhävas genom att upp till 50 procent av lånebeloppen under

vissa förutsättningar kunde få avskrivas. Om en sådan uppmjukning inte

vidtages, blir det i framtiden svårare att ge så förhållandevis låga ersättningar

för felslaget fiske, som hittills förekommit. Dessa statsbidrag har

enligt länsstyrelsens mening nämligen mera likhet med socialunderstöd än

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 23 år 1962

med kompensation för ett faktiskt inkomstbortfall. Enligt länsstyrelsen i

Gävleborgs län bör friskrivning från betalningsskyldighet kunna beviljas

med 40 procent av det formellt medgivna lånebeloppet.

De föreslagna bestämmelserna för friskrivning från betalningsskyldighet

innebär enligt länsstyrelsen i Norrbottens län en försämring i förhållande till

vad som f. n. gäller, då fiskare, som genom liden skada eller förlust råkat

i nödställd belägenhet, inte kan få den direkta hjälp, som möjligheten till

bidrag hittills inneburit. Med hänsyn till den störa del av fiskarnas investeringar

som i Norrbottens län ligger i fiskredskapen synes enligt länsstyrelsens

mening den nuvarande möjligheten att lämna bidrag till den som

råkat i nödställd belägenhet böra bibehållas vid sidan av den nya lånetypen.

Även statskontoret anser, att de nödställda fiskarna enligt utredningens

förslag kommer att få sina hittillsvarande förmåner försämrade.

Till undvikande härav står enligt ämbetsverkets mening två utvägar till

buds. Antingen kan liksom f. n. de nödställda fiskarna även i fortsättningen

beviljas bidrag från ett reservationsanslag under nionde huvudtiteln eller

också kan i lånebestämmelserna inarbetas föreskrifter, som möjliggör avskrivning

av viss del av lånet för dessa fiskare genom att begagna systemet

med en amorterings- och räntefri del av lånet, som med anlitande av för

indirekt avskrivning anvisade medel må efter särskild prövning avskrivas,

sedan den övriga delen av lånet guldits.

Beträffande handhavandet av låneverksamheten anser

riksräkenskapsverket, att detta även i fortsättningen bör ombesörjas av länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter likaså, om tillräckliga

skäl föreligger att överföra handläggningen av låneärendena från länsstyrelserna

till hushållningssällskapen, och framhåller, att dessa ärenden ur

arbetssynpunkt inte innebär någon större belastning för länsstyrelserna.

Statskontoret anser, att låneverksamheten bör handhas i stort sett på samma

sätt som beträffande lån från fiskerilånefonden. Fiskeristyrelsen bör sålunda

vara lånebeviljande myndighet och hushållningssällskapen bör lämna garantier

för återbetalning av utlånat kapital.

Beträffande låneverksam hetens genomförande i övrigt

framhålls bl. a. följande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att den tid, inom vilken den som

beviljats fiskredskapslån skall inkomma till lånemyndigheten med vederbörlig

skuldförbindelse och tillhörande säkerhetshandlingar, bör utsträckas

från av utredningen förordade 30 dagar till 60 dagar från det att låntagare

erhöll del av lånemedgivandet. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att frågan

om överprövning av hushållningssällskapens beslut i låneärendena ej

diskuterats av utredningen. Länsstyrelsen anser, att det bör övervägas, om

det inte kunde vara lämpligt att göra Ivungl. Maj:t eller fiskeristyrelsen till

högsta instans i dessa ärenden och således tillåta överklagande av de underställda

organens beslut. En del fördelar skulle enligt länsstyrelsens mening

kunna vinnas genom en sådan instansordning, bl. a. skulle den utgöra garanti

för en viss enhetlighet vid ärendenas prövning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

11

Två av remissinstanserna — statskontoret och riksräkenskapsverket —

är av avvikande mening i fråga om kapitalbehovet för låneverksamheten.

Med hänsyn till storleken av det kapital, som finns disponibelt å fiskredskapslånefonden

— vid remisstillfället ca 400 000 kr. — anser statskontoret

det vara tillfyllest, om ett investeringsanslag av 200 000 kr. anvisas å kapitalbudgeten.

Enligt riksräkenskapsverket synes det vara tillräckligt att under

det första året, då den nya låneverksamheten upprätthålles, ett belopp av

250 000 kr. avsättes till fonden.

Till ytterligare stöd för fiskare, som erhållit skada på eller förlust av fiskredskap,

bör enligt länsstyrelsens i Gävleborgs län mening såväl Gävleborgs

läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag som andra fiskredskapsförsäkringsbolag,

som kan komma att bildas, få åtnjuta statsbidrag, eftersom

deras verksamhet minskar statens utgifter i övrigt för här ifrågavarande

ändamål. Även Svenska ostkustfiskarnas centralförbund anser att Gävleborgs

läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag bör erhålla statsbidrag.

Förbundet förordar bidrag med 20 procent av för varje år utbetalat skadeersättningsbelopp,

eftersom statens utgifter för friskrivning av lån inom

Gävleborgs län till följd av försäkringsbolagets verksamhet kan väntas bli

obetydliga och fiskarna i länet bör komma i åtnjutande av samma förmåner

som fiskarna på andra kuststräckor.

I skrift den 10 december 1960 erinrar Kristianstads läns fiskerinåmnd om

att kustfisket i södra Sverige under senare år drabbats av upprepade förödande

skador på och förluster av fiskredskap, vilka orsakats av stormar.

Fiskerinämnden framhåller, att det erfordras ökning av medelsanvisningen

till understöd vid förlust av eller skada på fiskredskap samt ändring och

framför allt uppmjukning av reglerna för erhållande av understöden. Det

bör enligt fiskerinämnden genom dessa ändringar göras möjligt dels att lånevägen

bistå fiskeutövare som — utan att direkt ha kommit i »nödställd

belägenhet» — ändock råkat i ekonomiska svårigheter på grund av redskapsförluster,

dels också att i de fall då nödläge uppstått genom ersättning av

bidragsnatur hjälpa berörda fiskare att komma över svårigheterna. Dessa

krav torde i allt väsentligt uppfyllas, om det alternativa förslag om lån som

avgivits och förordats av 1954 års utredning angående översyn av fiskredskapsförsäkringen

antages. Främst avser detta att hjälpa fiskarna att över

flera år utjämna följderna av de förluster som kan uppstå vid katastroftillfällen.

Med skrivelse den 10 mars 1961 har fiskeristyrelsen överlämnat en till

styrelsen ställd skrift den 30 januari 1961 från Ostkustens ålfiskareförbund,

i vilken hemställes om ändrade grunder vid utlämnandet av ersättning för

förlust av eller skada å fiskredskap.

Det är enligt förbundets mening nödvändigt att lånemöjligheter beredes

även dem, som inte absolut »äro i en nödställd ekonomisk situation». För
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

bundet anser vidare, att representanter för fiskarnas egna organisationer bör

få medverka vid en sakkunnig utredning och bedömning av skadorna. Hittills

har utredningen i sista hand av länsstyrelserna överlämnats till polismyndigheten

på resp. orter, vilket förfaringssätt förbundet inte anser vara

lämpligt.

Fiskeristyrelsen erinrar i sin till nämnda skrift fogade skrivelse om att i

1954 års utredning angående översyn av fiskredskapsförsäkringen bl. a. föreslås

vissa åtgärder i den riktning, som ålfiskareförbundet i sin ansökning

uttalat sig för.

Departementschefen

Enligt beslut av 1935 års riksdag kan till fiskare, som råkat i nödställd

belägenhet på grund av skada på eller förlust av fiskredskap, utgå ersättning

av statsmedel dels i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet,

dels såsom räntefria lån. Ersättningen har i regel utgått med högst två

tredjedelar av skadans eller förlustens värde, varvid i allmänhet högst

hälften lämnats såsom bidrag och återstoden såsom räntefritt lån med en

amorteringstid av högst åtta år. Från och med den 1 januari 1950 har

länsstyrelserna, efter hörande av fiskeristyrelsen, prövat och avgjort ansökningar

om sådana ersättningar. Bidragen utgår från det under nionde

huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till bidrag till fiskare för förlust

av fiskredskap m. m. Lånen utlämnas från statens fiskredskapslånefond.

Vidare kan enligt kungörelsen den 15 oktober 1948 (nr 678) om statsbidrag

till verksamhet för fiskredskapsförsäkring statliga bidrag utgå för

att täcka förluster på grund av fiskredskapsförsäkring samt för viss upplysnings-

och rådgivningsverksamhet rörande båt- och fiskredskapsförsäkring.

Medel till dessa bidrag har anvisats att utgå ur det under nionde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bidrag vid fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring.

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen har 1954 års

utredning angående översyn av fiskredskapsförsäkringen bland annat

undersökt verkningarna av de nuvarande formerna för ekonomiskt bistånd

åt fiskare, som förlorat eller fått fiskredskap skadade. Utredningen har

därvid sökt utröna orsakerna till att det år 1948 påbörjade försöket att

med statsbidrag stimulera till verksamhet med fiskredskapsförsäkring

slagit fel. På grundval av resultatet av undersökningarna har utredningen

utarbetat förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser om fiskredskapsförsäkring

med statsbidrag. Utredningen har emellertid också

undersökt, om de ekonomiska följderna av fiskredskapsförluster kan

lindras genom vidgade lånemöjligheter, och på grundval härav framlagt

förslag till omläggning av utlåningen från statens fiskredskapslånefond.

Med hänsyn till att fiskarna själva på vissa håll uttalat tveksamhet att

gå in i en försäkringsorganisation samt till de svårigheter, som är för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

13

enade med själva försäkringsverksamheten i form av långtgående kontroll

och kostsam förvaltning, har utredningen förordat att den statliga stödverksamheten

på området ersättes med utlåning från fiskredskapslånefonden

i vidgad omfattning och efter nya regler. Lån föreslås sålunda

kunna utgå även till annan fiskare än den, som kommit i nödställd belägenhet,

under förutsättning att han behöver ekonomiskt bistånd för att

kunna fortsätta med yrkesfiske. Amorteringstiden avkortas till fem år

men lånebeloppet höjes till 75 procent av skade- eller förlustvärdet, dock

till högst sammanlagt 10 000 kr. Låntagare, som genom svår eller upprepad

skada på eller förlust av fiskredskap är i stort behov av ekonomiskt

bistånd, skall kunna friskrivas från skyldigheten att erlägga sista amorteringen,

om han alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske.

Utredningens förslag till omläggning av bestämmelserna för utlåning

från statens fiskredskapslånefond har i princip tillstyrkts av samtliga

remissinstanser utom statskontoret och försäkringsinspektionen, vilka förordat

fortsatta försök med fiskredskapsförsäkring i huvudsaklig anslutning

till de av utredningen uppdragna nya riktlinjerna härför.

Med hänsyn till vad utredningen och åtskilliga remissinstanser anfört

om förutsättningarna för försäkringsverksamhet beträffande fiskredskap

anser jag, att dylik verksamhet inte längre bör understödjas med statsbidrag.

I likhet med utredningen anser jag statliga lån bättre ägnade att

undanröja de ekonomiska följderna av fiskredskapsförluster. Enligt min

mening är de gällande bestämmelserna om statliga bidrag och lån vid

skada på eller förlust av fiskredskap föga tidsenliga och i nuvarande läge

i behov av utvidgning och reformering. Jag finner mig därför i huvudsak

kunna biträda det av utredningen framlagda förslaget till nya bestämmelser

om utlåning från fiskredskapslånefonden.

Jag förordar sålunda, att den, som vid utövning av yrkesmässigt fiske

förlorat eller fått fiskredskap skadade och som till följd härav behöver

ekonomiskt bistånd för att kunna fortsätta med yrkesfiske, skall kunna

för ändamålet få lån från statens fiskredskapslånefond, s. k. fiskredskapslån.

Som villkor för att få lån bör liksom vid nuvarande stödanordningar

gälla, att lånesökanden gjort vad på honom ankommit för att motverka

skadan eller förlusten. Lån bör inte heller kunna beviljas för att ersätta

sådan skada eller förlust, som normalt sammanhänger med redskapens

användning.

Vad därefter angår villkoren i övrigt för fiskredskapslånen samt bestämmelserna

om förvaltningen av dessa torde jag få anföra följande.

Utredningen har föreslagit, att fiskredskapslån skall beviljas av hushållningssällskapet

i det område, inom vilket den lånesökande är bosatt,

och inte som nu av länsstyrelsen. Förvaltningen av lånen skall emellertid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1962

enligt utredningen liksom hittills handhas av statskontoret. Enligt min

mening talar emellertid starka skäl för att låneverksamheten i sin helhet

övertages av riksbanken. Härigenom vinnes bland annat att antalet instanser,

som medverkar vid låneärendenas behandling, kan minskas.

Eftersom jag i det följande avser att förorda vissa bestämmelser rörande

fiskredskapslånen, som nära anknyter till motsvarande bestämmelser för

stödlån till jordbrukare, som drabbats av skördeskador, synes det med

hänsyn till riksbankens erfarenheter av tillämpningen av dylika föreskrifter

också lämpligt att förlägga låneverksamheten till riksbanken.

Genom remiss har riksbanksfullmäktige beretts tillfälle att avge yttrande

över ett inom jordbruksdepartementet upprättat utkast till kungörelse

om fiskredskapslån, såvitt angår frågan om riksbankens medverkan

vid utlämnande av lån till fiskare, som åsamkats skada på eller förlust av

fiskredskap. Fullmäktige har i sitt remissutlåtande förklarat sig beredda

att låta riksbanken taga på sig de uppgifter, som i samband med den

förevarande långivningen skulle komma att åvila densamma. Jag vill

sålunda förorda, att fiskredskapslån beviljas och utbetalas av riksbanken.

Fiskredskapslån bör, såsom utredningen föreslagit, inte beviljas till

högre belopp än vad som motsvarar 75 procent av redskapens värde, då de

skadades eller gick förlorade. En och samma låntagare bör emellertid inte

få häfta i skuld för fiskredskapslån till högre belopp än 10 000 kr. Lån

bör vidare inte utlämnas till lägre belopp än 300 kr.

Eftersom de föreslagna lånebestämmelserna medger, att relativt stora

lån kan utlämnas, bör ställas säkerhet, som är tillfredsställande ur det

allmännas synpunkt. Detta krav bör emellertid kunna efterges, om det

möter svårigheter för sökanden att ställa sådan säkerhet eller om eftergift

eljest befinnes motiverad med hänsyn till beloppets ringa storlek och

omständigheterna i övrigt. Det bör sålunda ankomma på riksbanken att

med hänsyn till samtliga i ärendet föreliggande omständigheter avgöra

vilken säkerhet som i varje särskilt fall skall anses erforderlig. En generell

förutsättning för eftergift från säkerhet bör vidare vara, att riksbanken

finner sannolikt, att sökanden kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Med hänsyn till syftet med fiskredskapslånen anser jag i likhet med

vissa av remissinstanserna, att för lånen skall gäldas ränta. För fiskredskapslån

bör liksom för lån från flertalet av statens utlåningsfonder i

övrigt tillämpas den av Kungl. Maj:t på särskilda grunder för varje budgetår

fastställda normalräntan, vilken för närvarande utgör 4,75 procent.

Fiskredskapslån bör återbetalas med en femtedel om året, varvid dock

första amorteringsbeloppet bör kunna avpassas så att amorteringen de

därpå följande åren utgår i jämna tiotal kronor. Om riksbanken emellertid

finner särskilda skäl föreligga, bör amorteringstiden likväl kunna för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 23 dr 1962

15

längas intill åtta år från dagen för lånets beviljande. Ränta och amortering

bör inbetalas till riksbanken årsvis i efterskott.

Den sålunda förordade amorteringstiden överensstämmer med den

som i praktiken i allmänhet tillämpats för de enligt nu gällande bestämmelser

utlämnade fiskredskapslånen. Denna tid har erfarenhetsmässigt

fastställts med utgångspunkt från den normala livslängden hos sådana

fiskredskap, som hittills haft den största skade- och förlustfrekvensen.

Ansökan om fiskredskapslån synes böra inges till det hushållningssällskap,

inom vars verksamhetsområde lånesökanden är bosatt. Sådan ansökan

bör vara hushållningssällskapet tillhanda inom 15 dagar efter det

skadan eller förlusten upptäckts eller senast borde ha upptäckts. Om

särskilda skäl föreligger, såsom att den sökande på grund av utövande av

fiske hindrats att inge låneansökan inom föreskriven tid, bör hushållningssällskap

dock upptaga ansökan till behandling. Hushållningssällskapet

skall efter företagen utredning, vilken bör omfatta bland annat värdering

av skadan eller förlusten, med eget yttrande vidarebefordra inkommen

låneansökan till riksbanken.

I skuldförbindelse för lämnat fiskredskapslån bör i huvudsak i enlighet

med vad som gäller för stödlån till jordbrukare, som drabbats av skördeskador,

intas villkor att riksbanken under vissa förutsättningar äger uppsäga

lånet till omedelbar betalning. Inbetalas inte förfallet kapital- eller

räntebelopp inom föreskriven tid bör därpå från förfallodagen tills betalning

sker erläggas dröjsmålsränta enligt vad som därom är särskilt stadgat

beträffande lån från statens utlåningsfonder.

Enligt de nuvarande bestämmelserna för understöd vid skada på eller

förlust av fiskredskap kan viss del av utgående ersättning lämnas såsom

bidrag utan återbetalningsskyldighet. Storleken av bidraget är enligt

praxis beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen

har föreslagit, att detta bidrag skall ersättas med möjlighet att i vissa fall

friskriva låntagare från sista amorteringen. Mot detta förslag har jag intet

att erinra. Sedan fiskredskapslån återbetalats till 80 procent, bör sålunda

riksbanken äga befria låntagaren från kvarstående betalningsskyldighet,

om denne alltjämt bedriver yrkesmässigt fiske och genom svår eller upprepad

skada på eller förlust av fiskredskap fått sin ekonomi så hårt ansträngd

att han är i synnerligt behov av befrielsen. Såsom utredningen

framhållit bör befrielse från att erlägga den sista femtedelen av fiskredskapslån

endast ifrågakomma i verkligt ömmande fall, närmast motsvarande

de fall, som nu inrymmes under bestämmelsen om nödställd belägenhet.

Även i vissa andra fall såsom vid sjukdom eller dödsfall bör befrielse från

återbetalningsskyldighet kunna ifrågakomma. De bestämmelser härom,

som enligt min mening synes böra utfärdas, bör anknyta till vad som gäller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mapts proposition nr 23 dr 1962

för stödlån, som utlämnats till jordbrukare. Likaså bör för fiskredskapslånen

gälla i huvudsak samma bestämmelser om avskrivning som för

stödlån. Befrielse från återbetalningsskyldighet för fiskredskapslån samt

avskrivning av sådant lån bör sålunda kunna medges inte blott då sådan

åtgärd kan anses motiverad vid en rent bankmässig bedömning utan även

om den finnes påkallad för att syftet med lånegivningen inte skall förfelas.

Med hänsyn härtill bör riksbanken, då fråga uppkommer om befrielse

från återbetalningsskyldighet eller avskrivning av lånefordran, samråda

med fiskeristyrelsen. Det bör därvid ankomma på denna styrelse att göra

en så omfattande utredning, som kan anses påkallad med hänsyn till

ärendets beskaffenhet. Jag förutsätter vidare, att det även i andra ärenden,

som berör låneförvaltningen — såsom i fråga om anstånd med att erlägga

ränta eller amortering, uppsägning av lån eller vidtagande av exekutiva

åtgärder — finnes anledning för riksbanken att först inhämta fiskeristyrelsens

mening.

Liksom i fråga om stödlånen till jordbrukare torde det böra anförtros

åt bankofullmäktige att bestämma angående fördelningen av beslutanderätten

i olika frågor rörande fiskredskapslånen mellan riksbankens direktion

och de lokala kontoren. Beträffande alla ärenden rörande fiskredskapslån,

vilka avgöres av styrelsen för riksbankens vederbörande avdelningskontor,

blir, om intet annat föreskrives, riksbankens direktion

besvärsmyndighet. Vidare skall, om intet annat föreskrives, talan mot

beslut av direktionen föras hos bankofullmäktige. För egen del har jag

intet att erinra mot denna besvärsordning.

Därest riksdagen inte har något att erinra däremot, torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser angående statligt stöd

vid skada på eller förlust av fiskredskap i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som förordats i det föregående. Det torde vidare få ankomma

på riksbanken att i samråd med fiskeristyrelsen utfärda de närmare

föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av bestämmelserna rörande

fiskredskapslån. De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den

1 juli 1962. Samtidigt torde de jämlikt den av riksdagen godkända propositionen

1935: 77 hittills tillämpade bestämmelserna om ersättning till

fiskare för förlust av eller skada på fiskredskap liksom kungörelsen

1948: 678 om statsbidrag till verksamhet för fiskredskapsförsäkring böra

upphöra att gälla. Det torde därjämte böra ankomma på Kungl. Maj:t

att vidtaga de författningsändringar, som föranledes av att lån från fiskredskapslånefonden

belägges med ränta.

För att kunna genomföra den av mig nu förordade omläggningen

erfordras visst kapitaltillskott till statens fiskredskapslånefond. Utredningen

har för sin del föreslagit, att fonden skall utbyggas successivt

under i första hand en fem- å sexårsperiod. Kapitaltillskotten under

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23 år 1962

17

de första åren skulle därvid vara högre än under de följande åren med

hänsyn till att det är nödvändigt att snabbt höja fondens kapital till

erforderlig nivå. För första verksamhetsåret har utredningen uppskattat

kapitalbehovet till omkring en miljon kr. Medelstillgången i fonden vid

ingången av budgetåret 1962/63 kan enligt vad jag under hand inhämtat

beräknas utgöra omkring 50 000 kr. I likhet med statskontoret och

riksräkenskapsverket anser jag för min del, att det är tillräckligt att

tillföra fonden ett kapitaltillskott för nästa budgetår av 600 000 kr. Frågan

om ytterligare kapitaltillskott synes böra bli beroende bland annat av de

närmare erfarenheter, som under det första verksamhetsåret vinnes

rörande antalet beviljade lån och storleken av dessa.

Täckning av eventuellt uppkommande förluster på fiskredskapslån

torde få ske i vanlig ordning över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

a) att medge, att fiskredskapslån må utlämnas enligt

i huvudsak de grunder, som förordats i det föregående

b) att å riksstaten för budgetåret 1962/63 under kapitalbudgeten,

statens utlåningsfonder, till Statens fiskredskapslånefond

anvisa ett investeringsanslag av 600 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda

med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1962

485361

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ersättning till Ester Olsson m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. t esf o + otc IltlA a1 i texten
  2. JoU 1962:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statligt stöd vid skada på eller förlust av fiskredskap jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten