Sök i Ratio Lex

Angående utveckling av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen

1962-01-03 · 80 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 75 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:31, Angående utveckling av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

1

Nr 31

Kung. Maj:ts proposition till riksdagen angående utveckling av försörjningsmöjligheterna

i Tornedalen; given Stockholms

slott den 3 januari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, bereda riksdagen tillfälle

att yttra sig angående de av föredragande departementschefen angivna riktlinjerna

för utvecklingen av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en av riksdagen begärd utredning om försörjningsläget

i Tornedalen och överkalixbygden. Vidare framlägges en översikt

över de åtgärder, som föreslås för att skapa bättre försörjningsmöjligheter

för befolkningen i detta område och stimulera till ökad verksamhet

inom näringslivet.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Alaj.ts proposition nr 31 år 1962

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, frågor angående utveckling

av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen samt anför.

Inledning

Med anledning av väckta motioner (I: 79 och II: 98) hemställde 1954 års

riksdag om en utredning rörande de åtgärder, som kunde sättas in för att

göra Tornedalen och Överkalixbygden rustade att försörja sin egen befolkning

med anlitande av befintliga naturtillgångar och tillgänglig arbetskraft.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 17) anförde bankoutskottet bl. a.

följande.

Utredningen borde vara helt förutsättningslös och direkt inriktas på praktiska

åtgärder, vilka redan på kort sikt kunde förbättra utkomstmöjligheterna

för befolkningen. I första hand borde man försöka underlätta för bygdens

egen befolkning att finna uppslag för lönande företagsamhet samt

överväga, huruvida inte det stöd från det allmännas sida, som sedan länge

lämnats med betydande belopp, kunde givas i sådana former, att bygdens

förutsättningar till produktivt arbete ökades. Sådana bidragsformer, som

syftade till att främja och underlätta en rationellt bedriven och på längre

sikt ekonomiskt lönande verksamhet, vore självfallet att föredra framför

subventioner och direkta understöd, vilka kunde bidra till att fördröja ett

bättre utnyttjande av resurserna. Särskilt borde det klarläggas inom vilka

branscher en nyetablering av lönande företag lämpligen kunde komma till

stånd. Vidare borde undersökas, om möjligheter förelåge att förbättra jord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

3

brukets och trädgårdsodlingens avkastning och att underlätta avsättningen.

Då skogen finge anses som bygdens viktigaste råvarukälla, borde förhållandena

inom skogsbruket särskilt uppmärksammas och undersökningar göras

rörande förutsättningarna för en ekonomiskt fördelaktig vidareförädling av

skogens avkastning. Därjämte borde kraftförsörjningens och kommunikationsväsendets

områden uppmärksammas.

Den 26 maj 1954 uppdrog Kungl. Maj:t åt länsstyrelsen i Norrbottens län

att i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen företa den av riksdagen begärda

utredningen med iakttagande av vad bankoutskottet anfört i nämnda

utlåtande. Länsstyrelsen bar därefter verkställt utredning rörande Tornedalen,

varmed avses såväl egentliga Tornedalen som Överkalixbygden, innefattande

Haparanda stad samt Nedertorneå, Karl Gustav, Hietaniemi, övertorneå,

Överkalix, Korpilombolo, Tärendö, Pajala, Junosuando och Karesuando

landskommuner.

Utredningsarbetet har delats upp på två etapper. I en första del (SOU

1958: 22) av det av länsstyrelsen publicerade betänkandet »Tornedalsulredningen»

lämnas en redogörelse för utredningsområdets struktur och utseende,

befolkningsförhållanden, naturtillgångar och övriga förhållanden.

Denna första del utsändes på remiss till ett stort antal myndigheter och organisationer,

vilka bl. a. lämnade förslag till åtgärder för att främja Tornedalens

utveckling. Med stöd av avgivna utlåtanden och företagna expertulredningar

har länsstyrelsen därefter framlagt en andra del av betänkandet

(SOU 1960: 37) med huvudvikt på förslag till direkta åtgärder för att skapa

bättre försörjningsmöjligheter inom utvecklingsområdet och stimulera till

ökad verksamhet inom näringslivet.

Över betänkandets andra del har efter remiss yttranden avgivits av i huvudsak

samma myndigheter och organisationer, som yttrat sig över den

första delen. Därvid har i förekommande fall yttranden från regionala organ

m. fl. bifogats. Yttranden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

domänstyrelsen, fiskeristyrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, kammarkollegium, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen,

lantmäteri styrelsen, sjöfartsstyrelsen, skogsstyrelsen, skolöverstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överbefälhavaren,

överstyrelsen för yrkesutbildning, överstyrelsen för de tekniska

högskolorna, 1958 års skatteutjämningskommitté, biltrafiknämnden,

jordbrukets forskningsråd, kommittén för näringslivets lokalisering, länsvägnämnden

i Norrbottens län, lappfogdarna i Norrbottens norra distrikt

samt länets skogsdistrikt, malmutredningen för Norrbotten, statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader, statens fritidsnämnd, statens hantverksinstitut,

statens jordbruksnämnd, Sveriges geologiska undersökning,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, Norrbottens länsavdelning av Svenska landskommunernas

förbund, Haparanda stad, Tornedalskommunernas förbund, Hie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

taniemi, Karesuando, Karl Gustavs, Korpilombolo, Nedertorneå, Pajala,

Överkalix och övertorneå landskommuner, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska gruvindustriarbetareförbundet, Svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund, Svenska samernas riksförbund, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,

Svenska turistföreningen, Svenska turisttrafikförbundet,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägare föreningars riksförbund, Sveriges utsädesförening, Jernkontoret,

Riksförbundet Sveriges 4 H, Landsorganisationen i Sverige, Nox-rbottens

kustfiskareförbund, Norrbottens läns landsting, Riksförbundet Landsbygden

folk, Sällskapet Same-ätnam, Svenska cellulosa aktiebolaget och Norrlandsförbundet

varjämte yttrande inkommit från Mo och Domsjö aktiebolag.

De av länsstyrelsen framlagda förslagen berör ett flertal departements

verksamhetsområden. Vissa av förslagen föranledda anslagsäskanden fram1''ägges

i annat sammanhang. För att underlätta en samlad överblick av

Tornedalens sysselsättningsproblem anhåller jag att nu få anmäla hela

ärendet.

Befolkningen

Betänkandet

Hittillsvarande befolkningsutveckling

Mellan åren 1930 och 1952 tillväxte Tornedalens befolkning från 36 389

till 46 740 personer — en ökning med ca 28 %. Befolkningen i Norrbottens

län tillväxte samtidigt med ca 25 % och befolkningen i hela landet med ca

17 %. Befolkningstillväxten bar varit kraftigast och pågått längst i Tornedalens

inlandskommuner samt i Haparanda stad. Orsaken till Tornedalens

kraftiga befolkningstillväxt under 1930- och 1940-talen är det ovanligt stora

födelseöverskottet. Under 1950-talet har födelseöverskottet sjunkit kraftigare

i flertalet av Tornedalens kommuner än i övriga delar av länet och riket

men ligger fortfarande i regel över både läns- och riksmedeltal.

Under 1930-talet vägde siffrorna för in- och utflyttningen tämligen jämnt

inom Tornedalen utom i de södra kommunerna, där utflyttningen var större

än inflyttningen. Under 1940- och 1950-talen uppvisar samtliga kommuner

i Tornedalen — utom Haparanda under 1940-talet — flyttningsförluster och

dessa tenderar att bli allt större. Detta förhållande i förening med det sjunkande

födelseöverskottet har lett till att befolkningen i Tornedalen som helhet

efter år 1952 fram t. o. m. år 1959 minskat med ca 2 300 personer eller

5 %.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

5

Av flyttarna var 20 % i åldern 0—15 år och 60 % i åldern 15—30 år. Från

Tornedalen flyttar fler kvinnor än män till övriga delar av landet. Från

främst Finland sker en inflyttning av betydligt fler kvinnor än män.

Den nu skisserade utvecklingen av födelseöverskott och nettoflyttning har

i hög grad påverkat ålders- och könsfördelningen inom Tornedalen, så att

denna fått en bild, som markant avviker från motsvarande bild för både

Norrbottens län och landet i övrigt. Enligt 1950 års folkräkning tillhörde

37,8 % av befolkningen i Tornedalen åldersgruppen 0—15 år. Motsvarande

siffra för Norrbottens län var 30,8 och för hela landet knappt 23,4. Fram

t. o. m. år 1958 har åldersfördelningen i Tornedalen genomgått vissa förändringar.

Fortfarande är dock de yngsta årsklasserna betydligt större — relativt

sett — i Tornedalen än i övriga Sverige. Antalet kvinnor per 1 000 män

i Tornedalen var 924 år 1950 och 919 år 1958. Kvinnounderskottet var störst

i de typiska inlandskommunerna Korpilombolo, Tärendö och Pajala. Haparanda

har däremot kvinnoöverskott.

Tätortsbefolkningen är relativt sett fåtaligare inom Tornedalen än inom

länet och landet i övrigt. Den ökar emellertid för närvarande både absolut

och relativt sett och denna ökning kan väntas fortgå.

Framtida befolkningsutveckling

Under förutsättning att det nu ovanligt höga födelsetalet kommer att successivt

sjunka, att dödstalen i olika åldersgrupper ansluter sig till rikssiffran

och för yngre åldersgrupper successivt sjunker samt att nettoflyttningen blir

densamma som under tioårsperioden 1946—1955 beräknas invånarantalet i

Tornedalen fortsätta att sjunka fram till år 1970. Åldrarna 0—15 år

kommer att minska kraftigt absolut sett men kommer fortfarande att omfatta

relativt sett flera personer i Tornedalen än vad som är normalt i landet.

De förvärvsarbetande åldrarnas storlek kommer absolut sett till en början

att förbli oförändrad för att sedan sjunka. Relativt sett kommer de förvärvsarbetande

åldrarna att vara något mindre än medeltalet för hela riket.

Åldringarnas antal kommer att öka kraftigt.

Yrkesfördelningen

År 1955 tillhörde 55 % av samtliga förvärvsarbetande inom Tornedalen

jordbruk med binäringar och 45 % stadsnäringarna. Sedan 1945 minskar

jordbruksbefolkningen inom Tornedalen, men år 1950 var den fortfarande

relativt sett betydligt större inom Tornedalen än inom andra delar av Norrr

bottens län och hela landet. 36,4 % av den förvärvsarbetande jordbruksbefolkningen

redovisas år 1950 såsom sysselsatta inom skogsbruket.

Av den förvärvsarbetande stadsnäringsbefolkningen tillhörde 37,4 % industri

och hantverk. Denna andel är lägre än vad som redovisas för Norrbottens

läns landsbygd (48,9 %), hela länet (44,9 %) och hela riket

opaginerad Kontrollera mot PDF

€5

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 är 1962

(Dl,5 %). 56,4 % av industriarbetarna och hantverkarna tillhörde byggnadsindustrin,

16,3 % träindustrin och 6,4 % malmbrytning och metallindustrin.

Dessa tre industrigrenar var de största inom Tornedalen och ökade sin arbetarstam

mellan 1945 och 1950. Särskilt markant är andelen för byggnadsindustri,

som ligger högt över medeltalet för Norrbottens läns landsbygd

(38,5 %), hela länet (33,7 %) och hela riket (19,3 %). Särskilt låg vid jämförelse

med övriga länet och hela landet är andelen sysselsatta inom malmbrytning

och metallindustri. 25,2 % av stadsnäringsbefolkningen tillhörde

1950 offentlig tjänst. Denna siffra ligger långt över noteringen för Norrbottens

läns landsbygd (16,8 %), hela länet (18,9 %) och hela riket (13,8 %).

Sammanfattningsvis konstateras, att befolkningens huvudsakliga sysselsättning

inom Tornedalen är jordbruks- och skogsarbete. Endast i de större

tätorterna överväger en annan näringsgren, nämligen offentlig tjänst. Industrin

intar en mycket undanskymd plats.

Yttranden

Vissa remissinstanser framhåller, att befolkningen minskar i snabbare

takt än vad som förutsägs i betänkandet. Tornedalskommuncrnas förbund

anför i anslutning härtill, att man redan nu tycks skönja en invandring av

finska familjer till de tomma bostäderna i Tornedalen. Sådan inflyttning

kan — särskilt i en gränsbygd — medföra mångahanda, icke önskvärda konsekvenser.

Dessa konsekvenser utvecklas — med instämmande av Karl Gustavs

kommun — ytterligare av övertorneå kommun, som anser, att denna

svårkontrollerbara invandring kan bli början till den utveckling, som med

berättigad oro följs av gränsbygdens urbefolkning. Överbefälhavaren framhåller

att den ogynnsamma befolkningsutvecklingen bl. a. innebär att rekryteringsunderlaget

inom området kommer att försämras och att man med

oförändrad målsättning och oförändrade försvarsbetingelser tvingas tillföra

området ytterligare förband söderifrån; något som ur försvarssynpunkt är

en ogynnsam utveckling bl. a. med hänsyn till den tidsförlust det innebär innan

förbanden är på plats.

Landsorganisationen i Sverige uttalar sig för att mycket kraftfulla arbetsmarknadspolitiska

åtgärder av flyttningsstimulerande natur vidtas, varvid

arbetsmarknadsmyndigheterna i Tornedalen likaväl som centralt bör fä

större resurser för att bl. a. via en interlokal arbetsförmedling lätta arbetslöshetstrycket.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör få i uppdrag att göra en grundlig

översyn över de speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är nödvändiga

för att lösa Tornedalens sysselsättningsproblem.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

7

Jordbruket

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Jordbruket är alltjämt en av huvudnäringarna i Tornedalen. Av områdets

hela förvärvsarbetande befolkning år 1950 — nära 17.000 personer —var

drygt 1/3 djjrekt knuten till jordbruket. Enligt 1956 års jordbruksräkning

fanns inom utredningsområdet 5 406 brukningsenheter, av vilka endast 4 %

hade en åkerareal överstigande 10 ha, 15 % hade en åkerareal om 5—10 ha

och inte mindre än 81 % hade en åkerareal om högst 5 ha. Den övervägande

delen av jordbruken i Tornedalen är alltså av stödjordbrukskaraktär. Totalt

har antalet brukningsenheter inom undersökningsområdet ökat från 3 459

år 1927 till drygt 5 400 år 1956. ökningen under åren 1927—1956 utgör 57%,

medan motsvarande siffra för länet under samma tid stannade vid 20 %.

För Norrbotten och i all synnerhet för Tornedalen specifika drag i utvecklingen

av fastighetsbeståndet är den omfattande nyodlingen. En återgång

till större jordbruksfastigheter hindras ofta av att de olika delägarna i ett

dödsbo inte vill sälja sin andel av detta, trots att de inte brukar jorden. Denna

utveckling har medfört, att en fastighets åkerinnehav alltför ofta är uppdelat

på flera skiften, som dessutom ligger långt från varandra.

Beträffande jordbrukets fasta anläggningar konstaterar länsstyrelsen att

en betydande eftersläpning föreligger i utvecklingen. Endast 5,5 % av den

totala åkerarealen i Tornedalen beräknas vara täckdikad. Arealen kultiverad

betesmark uppgår endast till ca 300—400 ha. De befintliga jordbruksvägarna

täcker inte behovet. Ekonomibyggnaderna är ofta bristfälliga.

Jämfört med landet i övrigt är växtodlingen i Tornedalen anmärkningsvärt

ringa differentierad med stark övervikt av grovfoderproduktion, särskilt

från mångåriga vallar (89 %). Spannmålsodlingen understiger väsentligt

länsmedeltalet. Tornedalens speciella förutsättningar för trädgårdsodling

och grönsaksproduktion utnyttjas endast i ringa omfattning.

Animalieproduktionen utgör den dominerande produktionsgrenen inom

området. Det oaktat har enligt husdjursräkningarna djurantalet genomsnittligt

sjunkit under senare år. De kreaturslösa jordbruken utgör i Tornedalen

— liksom i hela Norrbotten — drygt 1/3 av totala antalet jordbruksfastigheter.

Lönsamheten inom jordbruket i Tornedalen är genomgående låg. Orsakerna

härtill är främst brister i fråga om yttre och inre rationalisering samt den

låga intensiteten av driften. 1 Tornedalen finns dock goda naturliga förutsättningar

för jordbruk, dels i form av lämpliga jordar och dels i form av

ett för växtligheten mycket betydelsefullt intensivt ljus under vegetationsperioden.

För den på god jordmån och speciellt klimat grundade såväl vegetabiliska

som animala produktionen finns marknad på relativt nära håll, då

Norrbotten som helhet utgör ett underskottsområde i fråga om försörjning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

med jordbruksalster. I samband med utbyggnaden av malmfälten kan man

dessutom vänta sig att denna marknad ytterligare kommer att vidgas.

Länsstyrelsens förslag

För att skapa ett lönsamt jordbruk i Tornedalen förordar länsstyrelsen.

att de bärkraftiga jordbrukens åkerareal ökas till minst 15 ä 25 ha;

att brukningsenheterna ges ur driftssynpunkt lämpligast möjliga arrondering;

att jordbruksvägar, anpassade efter jordbruksfastighetens struktur,

anlägges; att omfattande arealer täckdikas; att kulturbeten anlägges i ökad

omfattning; att äldre ekonomibyggnader rustas upp och nya anläggs — speciellt

för att tillgodose nya krav i samband med ändrad driftsinriktning (lagerlokaler,

fryserier m. m.); att växtodlingen differentieras främst genom

utvidgning av potatis- och spannmålsodling samt i vissa fall genom trädgårdsodling;

att vallodlingen intensifieras i samband med att möjligheterna

till ensilering och skulltorkning utökas; att en gemensam försäljningsorganisation

för trädgårdsprodukter organiseras; att nötboskapskontroll, tjurförenings-

och seminverksamhet ges ökad omfattning; att smågris- och fläskproduktionen

samt fjäderfäskötseln ökas; samt att maskinföreningar eller

maskinstationer organiseras.

Länsstyrelsen uttalar, att det självfallet inte är möjligt att i ett slag genomföra

detta rationaliseringsprogram för jordbruket i Tornedalen utan rotsig

om ett arbete på lång sikt. Den allmänna målsättningen för utvecklingen

av jordbruket bör vara att skapa bärkraftiga brukningsenheter och detta innebär

i regel bl. a. att brukningsenheterna måste göras större. Bristerna i

åkerareal kan endast i undantagsfall kompenseras genom nyodling — man

räknar tvärtom med att minst 20 % av den redan odlade jorden är av sådan

beskaffenhet att den bör läggas ner — utan detta måste ske genom sammanslagning

av befintliga fastigheter. Den åkerareal, som återstår sedan reducering

skett med nyssnämnda 20 % vid full rationalisering, kan fördelas på

närmare 1 100 bärkraftiga jordbruk och drygt 450 småbruk eller tillsammans

drygt 1 500 brukningsenheter.

Länsstyrelsen förordar vissa åtgärder för genomförandet av det angivna

rationaliseringsprogrammet och anför därvid i huvudsak följande.

För att vidga förståelsen för det moderna jordbrukets krav bör undervisningen

i dessa spörsmål i ökad utsträckning bedrivas inte bara på jordbrukets

egna utbildningsanstalter utan — i den mån så inte redan sker — tagas

upp även på kursplanerna för det obligatoriska skolväsendet. Möjligheter

för trädgårdsutbildning bör ordnas exempelvis vid Vojakkala lantmannaskola

och särskilda kurser i fjäderfäskötsel ordnas vid lantmannaskola eller

lanthushållsskola inom länet. Hushållningssällskapets gamla traditioner med

lantmannakurser, de moderna praktisk-teoretiska kurserna i djurvård, maskinskötsel

m. m. samt de s. k. kombinerade kurserna med självstudier av

kursbrev, bör utnyttjas i större omfattning än vad som för närvarande sker.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

9

Vidare bör rådgivningsverksamheten i form av besök av instruktörer och

konsulenter väsentligt utvidgas. En på detta sätt intensifierad verksamhet

ställer emellertid ökade krav på de anslag, som för närvarande utgår för

jordbruksundervisning och konsulenlverksamhet. För undervisning i fjäderi

äskötsel krävs en anläggning med kläcknings- och uppfödningsresurser

och en djuruppsättning av minst 600 höns och dessutom eventuellt annat

fjäderfä. Kostnaderna för anläggningen och första omgången djurmaterial

kan beräknas till ca 125 000 kr. Några särskilda driftsanslag torde ej bli

nödvändiga. För undervisning i trädgårdsodling krävs en anläggning med

drivbänkar, växthus o. dyl. för en kostnad av ca 200 000 kr. Dessutom torde

man få räkna med ett årligt driftsanslag av ca 15 000 kr. för avlöning av en

särskild trädgardsman. Pör utvidgad instruktörs-, konsulent- och undervisningsverksamhet

erfordras en ökning av hushållningssällskapets årliga medelstilldelning

med 100 000 kr. per år. Vidare bör stipendiemedel med preliminärt

ca 10 000 kr. ställas till hushållningssällskapets förfogande för att

bereda jordbrukarbefolkningen i Tornedalen möjlighet att ingående i praktisk

verksamhet studera de driftsformer, som bör tillämpas i framtiden.

För att skapa garantier för att den rådgivning och de kunskaper, som bibringas

jordbrukare inom området, verkligen kommer till praktiskt utnyttjande

samt för att kunna tillhandahålla demonstrationsmaterial även inom

den egna bygden föreslår länsstyrelsen, att det inrättas tre särskilda s. k.

försöksringar efter förebild av den under åren 1945—1950 inom Piteå socken

genomförda s. k. »Infjärdsundersökningen» och det s. k. »Vinkölsförsöket»

från Skaraborgs län. Enligt beräkningar, som utförts av Norrbottens

läns hushållningssällskap, skulle kostnaderna för var och en av de tre försöksringarna,

vilka förutsattes bestå under en femårsperiod, komma att

uppgå till 35 000 kr. årligen eller under femårsperioden till 175 000 kr. per

ring och för samtliga ringar tillsammans 525 000 kr.

Inom utredningsområdet har under de senaste åren tillkommit två understationer

till Sveriges utsädesförenings filial i övre Norrland, nämligen

i Haapakylä, Övertorneå socken, och i Sattajärvi, Pajala socken. För att

under en försöksperiod av 5 år möjliggöra en utvidgning av verksamheten

vid försöksgårdarna skulle för båda stationerna tillsammans behöva anställas

en sommarassistent, varutöver erfordras utökad arrendeareal och vissnyanskaffning

av materiel. Den sammanlagda årskostnaden härför beräknas

komma att uppgå till 10 000 kr. Länsstyrelsen föreslår vidare, alt verksamheten

vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader utvidgas, så

att den i högre grad än som nu är fallet kommer även rikets nordliga områden

till godo. Anslagen till försöksverksamheten bör i samband härmed höjas

med 50 000 kr. För att kunna tillgodose de ökade kraven på lantbruksnämndens

jordförmedlings- och konsulentverksamhet krävs att nämndens

personal utökas med en konsulent och en lantbruksinstruktör. De årliga

kostnaderna härför beräknas till ca 45 000 kr. För att de väntade fastighets
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

regleringarna skall kunna genomföras inom rimlig tid förordas, att vederbörande

lantmäteriorganisation förstärkes med en lantmätare och två mätningstekniker.

De årliga kostnaderna härför beräknas till ca 60 000 kr.

Enligt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till

jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. (här benämnd rationaliseringskungörelsen;

omtryckt 1959: 246) har lantbruksnämnden numera möjlighet

att lämna lånegaranti för förvärv av tillskottsmark med upp till

100 % av köpeskillingen. Liknande lånegarantier kan lämnas även för inre

rationaliseringsåtgärder intill ett belopp motsvarande den av lantbruksnämnden

godkända kostnaden för åtgärden. Länsstyrelsen ifrågasätter, om

det inte vore lämpligt att genom komplettering av rationaliseringskungörelsen

eller på annat sätt skapa möjligheter för lantbruksnämnden att beträffande

Tornedalen efter bedömning från fall till fall och utan krav på

bankmässig säkerhet medge lån även för rörelsekapital till jordbrukare med

toppbelånade fastigheter. I stället för den bankmässiga säkerheten skulle i

så fall ställas skärpta krav på den sökandes yrkeskompetens och allmänna

lämplighet såsom jordbrukare, varjämte sökanden skulle få förbinda sig alt

genom bokföring eller på annat sätt möjliggöra rutinmässig kontroll av investeringsresultatet.

Enligt 14 § rationaliseringskungörelsen kan lantbruksnämnden nu lämna

bidrag till olika rationaliseringsåtgärder med viss fastställd maximiprocent

av kostnaderna. På grund av de speciella svårigheter som jordbruket i Tornedalen

måste brottas med föreslås, att i de fall, då enligt författningen

40 % bidrag kan lämnas, bidragsgränsen sättes till högst 60 % samt att då

bidraget enligt författningen kan utgå med 50 c,''c, gränsen höjes till 75 %.

Bidrag till ekonomibyggnad eller annan fast anläggning bör härvid sättas

till 25 % av kostnaden upp till ett sammanlagt kostnadsbelopp av 20 000 kr.

och 15 % av överskjutande kostnad, dock högst 14 000 kr. För en på detta

sätt vidgad bidragsgivning krävs att lantbruksnämndens årliga medelstilldelning

ökas med 300 000 kr.

Lantbruksnämnden kan lämna s. k. värdeutjämningsbidrag i samband

med förvärv av mark för rationaliseringsändamål. Dessa bidrag utgår för

att täcka skillnader i säljarens och köparens värdering av en fastighet. Ofta

värderas dock bostadshusen till belopp, som betydligt överstiger lantbruksnämndens

bidragsmöjligheter. Speciellt gäller detta bostadshus med egnahemslån,

som är intecknade. Innehavare av en sådan fastighet kan inte sälja

denna till lägre pris än inteckningsvärdet. Länsstyrelsen förordar därför,

att lämpligt organ beredes möjlighet att överta betalningsansvaret för egnahemslån

i de fall, då fastigheten kommer till användning för yttre rationalisering,

samt att stat eller kommun förvaltar dessa bostadshus. I en första

omgång synes till lantbruksnämndens förfogande böra ställas ett belopp på

200 000 kr. att användas till värdeutjämningsbidrag för att möjliggöra så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

11

dana rationaliseringsåtgärder, som bedömes vara av särskild betydelse för

utvecklingen av jordbruket i Tornedalen.

För att effektivt söka hejda den starkt traditionsbundna företeelse som

sämjedelningen utgör, förordas — förutom upplysning och propaganda —

utt särskilda villkor uppställes beträffande de lån, som kommunerna beviljar

till egnahem. Innan lån beviljas, bör genom särskild undersökning

tastställas, att byggnaden inte blir till hinder för önskvärda rationaliseringsåtgärder.

Yttranden

Länsstyrelsens uttalande rörande det tornedalska jordbrukets allmänna

förutsättningar och lämpliga framtida inriktning får instämmande från

liera remissinstanser. Beträffande det framlagda rationaliseringsprogrammet

framhåller därvid lantmäteristyrelsen, att det framstår såsom angeläget

att områdena för den yttre rationaliseringen utväljes planmässigt

och att lantbruksnämndernas inköpsverksamhet och andra förberedande

åtgärder främst inriktas på dessa områden.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund förklarar sig i princip kunna

ansluta sig till den i betänkandet uppställda målsättningen, syftande

till två olika typer av brukningsenheter, nämligen dels ett begränsat antal

stödjordbruk, dels bärkraftiga jordbruksfastigheter. På vissa håll bör

dock bl. a. för att undvika en alltför långt gående uttunning av befolkningen

en mindre åkerareal än 15 å 20 ha kunna accepteras, om fastigheternas

skogsareal är stor eller jordbruksdriften är inriktad på specialproduktion.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner inte de av länsstyrelsen angivna

arealgränserna för bärkraftigt jordbruk i och för sig vara orealistiska men

anser det i princip vara olämpligt att bedöma jordbrukens bärkraft på

grundval av åkerarealen. Särskilt gäller detta inom områden, där animalieproduktion

förutsättes inta en viktig roll, framhåller förbundet, som även

anser det självklart att en betydande del av jordbruket också i framtiden

kommer att vara av typen stödjordbruk; detta såväl i kustlandet som i

skogsbygden.

Vad beträffar driftsrationaliserings pr ogrammet har

flertalet berörda remissinstanser i princip godtagit målsättningen i stort. På

en punkt — nämligen den ifrågasatta industrin för djupfrysning och konservering

av bl. a. trädgårdsalster och vilda bär samt fisk — går dock uppfattningarna

delvis isär. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare

anser att en konservindustri i samband med en större frysanläggning bör

eftersträvas. Lingon och hjortron borde, framhåller handelskammaren, kunna

bli en god artikel i förädlad form såsom sylt, saft, marmelad m. m. Genom

lämplig dimensionering av frysanläggningar kan viss utjämning av säsongarbetstillgången

ske. Norrbottens företagareförening anför att råvaru
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

underlaget för en konservindustri borde kunna utökas, om till ifrågavarande

anläggning kunde knytas konservering av renkött. Haparanda stad och

Nedertorneä kommun anser, att en livsmedelsindustri av ifrågavarande slag

skulle kunna ta emot och förädla även de stora mängder bär, som importeras

från norra Finland liksom också den fisk av varierande slag, som fångas

och ilandföres i dessa trakter. Statens jordbruksnämnd är tveksam om möjligheterna

att driva en industri för djupfrysning och konservering inom länet.

En betydande odling och en avsevärd inläggningsvolym —- enligt uppgift

åtminstone omkring 2 000 ton årligen -— anges vara oundgängliga betingelser

för att en frysanläggning skall vara ekonomiskt lönande. Samma

uppfattning kommer till uttryck i Sveriges industriförbunds yttrande.

Beträffande behovet av särskilda åtgärder för att intensifiera undervisning

och konsulentverksamhet inom det tornedalska jordbruket

är flertalet berörda remissinstanser i princip eniga med länsstyrelsen.

Olika meningar gör sig dock gällande beträffande den praktiska utformningen

samt rörande finansieringen av förslagen. Lantbruksstyrelsen erinrar om

de av 1960 års riksdag anvisade anslagsmedel, som inrymmes under anslagstiteln

»Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m.». Styrelsen

tillägger att riksdagsbeslutet om anvisande av sådana medel fattats

under tornedalsutredningens slutskede och sålunda inte kunnat beaktas av

länsstyrelsen. Förslaget om inrättande av en demonstrationsanläggning för

fjäderfäproduktion anser lantbruksstyrelsen böra realiseras hos någon intresserad

och kunnig jordbrukare och finansiellt stödjas med anlitande av

den statliga lånegarantin för viss driftsrationalisering samt med bidrag från

anslaget till koncentrerade rationaliseringsinsatser. Styrelsen är inte beredd

att godtaga förslaget att en trädgårdsanläggning inrättas vid någon

lantmannaskola och att till anläggningen knytes en särskild trädgårdsman.

Enligt länsstyrelsens mening bör en eventuell, för Tornedalen speciellt anpassad

fältmässig trädgårdsproduktion understödjas genom utnyttjande av

tidigare berörda kredit- och bidragsmöjligheter. Norrbottens läns hushållningssällskap

delar länsstyrelsens åsikt att jordbrukarungdomen liksom

även den äldre generationen bör få möjlighet att genom studieresor och kurser

m. m. få förbättrad utbildning och aktualiserade kunskaper. För att

den av länsstyrelsen föreslagna, utvidgade rådgivningsverksamheten skall få

avsett resultat krävs dock, framhåller sällskapet, att de nuvarande instruktörsdistrikten

minskas, åtminstone under en period av 5 å 10 år. Tornedalskommunernas

förbund föreslår, att lantbruksnämnden förstärkes med en

konsulent och en instruktör med uppgift att enbart ägna sig åt aktiv upplysningsverksamhet

i syfte att påskynda storleksrationaliseringen. Enligt

förbundet bör vidare hushållningssällskapet lämnas möjlighet att utöka sin

personal med en husdjurs- och en jordbruksinstruktör; bådadera stationerade

i Tornedalen. Hietaniemi kommun anser att en tjänst som ekonomikonsult

bör inrättas för hela länet med uppgift att genom rådgivning i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

13

främst driftsekonomiska frågor bistå länets jordbrukare. Nedertorneå kommun

anför, att de förslag länsstyrelsen framlagt för att intensifiera undervisning,

upplysning och propaganda inom Tornedalens jordbruk motsvarar

en mycket försiktig beräkning av vad som erfordras.

Länsstyrelsens förslag att genom utvidgade stipendiemöjligheter

och anordnande av s. k. försöks ringar bereda jordbruksbefolkningen

i Tornedalen möjligheter till praktiska studier av rationella

driftsformer och systematiskt utförda rationaliseringsåtgärder, får stöd av

huvuddelen av de berörda remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen uttalar

därvid, att verksamheten bör finansieras inom ramen för de koncentrerade

rationaliseringsinsatser inom jordbruket i de fyra nordligaste länen, om

vilka 1960 års riksdag fattat beslut. Norrbottens läns hushållningssällskap

anför att i första hand bör av dessa medel ställas erforderliga belopp till

förfogande för förbättrande av två grupper av jordbruk, ett inom Nedertorneå-Karl

Gustav och ett inom övertorneå, för att senare utöka verksamheten

till Pajala-området. Anslaget torde emellertid ej räcka till härför

utan speciella medel bör dessutom ställas till förfogande. Lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsöks försökskollegium biträder länsstyrelsens

uppfattning att de föreslagna försöksringarna inte bör ha någon mera ingående

försöks- och forskningsverksamhet såsom sin primära uppgift. Inget

hinder bör dock föreligga för ringarna att under hushållningssällskapets ledning

på sitt program även uppta viss försöksverksamhet, förslagsvis koncentrerad

till lämplig lokal inom varje försöksrings arbetsområde. Kollegiet

anser det även synnerligen önskvärt att ge en av dessa lokaler en något stabilare

utformning, lämpligen av samma karaktär soin försöksstationen vid

Törsta i Jämtland, och med direkt anknytning till Norrlands lantbruksförsöksanstalt.

Kollegiet förutsätter, att försöksringarna på sitt arbetsprogram

även upptar de viktiga frågor, som sammanhänger med fodrets förädling till

animalieprodukter och att sålunda husdjursfrågor ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

Då det torde vara nödvändigt, att hushållningssällskapet beredes

möjlighet att anställa åtminstone en assistent eller instruktör för varje försöksring,

kommer denne därmed att få full sysselsättning året om. Korpilombolo

kommun anser, att en försöksgård i kommunen skulle få stor betydelse

för utvecklingen av jordbruket. Försöksgården föreslås förlagd i Narken,

som ligger vid Kalix älv.

Länsstyrelsens förslag till intensifierad byggnadsforskning

tillstyrkes av Norrbottens läns hushållningssällskap och av jordbrukets

forskningsråd, som anser, att försöksverksamhet inom detta område

snarast bör komma till stånd, och uttalar, att en genom ökning av forskningsanstaltens

resurser vidgad forskning bör inriktas på bl. a. planlösning

och inredning av ladugårdar med hänsyn till stallhygien, arbetsåtgång och

övriga förhållanden, som påverkar ekonomin. Därjämte bör i det berörda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kanyl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

området en inängd andra byggnadstyper prövas med hänsyn till speciella

produktionsdetaljer.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsöks försökskollegium

anser den föreslagna utökningen av Sveriges utsädesförenings

verksamhet komma att i fråga om arbetsuppgifterna

till stora delar sammanfalla med försöksringarnas. Det synes därför lämpligast

att föreslagen demonstrations- och undervisningsverksamhet helt omhänderhas

av hushållningssällskapet, helst som arbetsuppgifter av detta

slag faller utanför utsädesföreningens ordinarie verksamhet. Lantbruksstyrelscn

är inte beredd att godta förslaget om ett särskilt årligt anslag till

Sveriges utsädesförening för utvidgning av verksamheten vid föreningens

inom Tornedalen belägna stationer i Haapakylä och Sattajärvi. Enligt styrelsens

mening bör det ankomma på utsädesföreningen att, i den utsträckning

1 öreningen finner en utvidgning av verksamheten erforderlig, göra

framställning härom i sina årliga anslagsäskanden. I fråga om svårigheterna

med byggnadsprojektering anför styrelsen, att verksamheten vid institutioner

för forskning och försök rörande jordbruksbyggnader och därmed

sammanhängande jordbruksteknik inriktats mer än tidigare på de speciella

problem, som av klimatiska och andra orsaker föreligger beträffande jordbruksbyggnader

i övre Norrland. Styrelsen förordar liksom länsstyrelsen att

denna verksamhet vidgas i intimt samarbete med lantbruksnämnd och hushållningssällskap.

Det gäller här att på ett praktiskt lämpligt sätt kunna

projektera och pröva olika sätt att lösa nämnda byggnadsfrågor under medverkan

av den expertis i fråga om byggnader, djur och maskiner som lantbruksnämnder

och hushållningssällskap har eller kan anlita. Lantbruksstyrelsen

vill även uttala sig för att viss stimulans genom förhöjda bidrag skall

kunna lämnas till jordbrukare som går in på att pröva sådana nya byggnadssätt,

som rekommenderas av expertisen. Sveriges utsädesförening påpekar,

att en på tornedalsförhållanden speciellt inriktad växtförädlingsverksamhet

måste anses utgöra ett värdefullt hjälpmedel för utvecklingen av

jordbruket inom området. Föreningen tillstyrker därför varmt att ökade resurser

ställs till förfogande för dess filial. Härigenom möjliggöres en för

Tornedalen speciell urvals- och sortprövning; ett arbete, som även skulle

komma att få stor betydelse för motsvarande forskning inom andra delar av

Norrland. Verksamheten bör därvid bedrivas i nära kontakt med motsvarande

organ i Nordfinland och Nordnorge, varigenom erfarenheter och material

från dessa områden kan tillvaratagas.

Länsstyrelsens förslag till olika personalförstärkningar får

stöd av eller mottages utan erinran av flertalet remissinstanser. I fråga om

sättet för medelsanvisning hänvisar lantbruksstyrelsen till de anslag, som

ställts till förfogande för koncentrerade rationaliseringsinsatser i jordbruket

inom de fyra nordligaste länen. Lantmäteristyrelsen delar länsstyrelsens

uppfattning om behovet av en inte obetydlig medverkan från lantmäteriets

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

15

sida i utvecklingsarbetet i Tornedalen och av förstärkning av lantmäteripersonalen

i Haparanda distrikt. Lantmäteristyrelsen är beredd att söka

positivt medverka till att de organisationsenheter, som kommer att anlitas,

främst då Haparanda distrikt och den till Luleå lokaliserade specialenheten

för yttre rationalisering, förstärkts med personal i den utsträckning omständigheterna

medger. Enligt styrelsens mening är det dock mindre lämpligt

att nu låsa denna förstärkning beträffande lokalisering och personalsammansättning.

överlantmätaren i Norrbottens län ansluter sig till länsstyrelsens

förslag att lantmäteriorganisationens personal förstärkes med en

lantmätare och två mätningstekniker, men framhåller samtidigt att behovet

på längre sikt kan komma att bli större.

De förslag som länsstyrelsen framlagt för att bl. a. genom vidgade

kreditmöjligheter för nationaliseringsåtgärder, förhöjda bidrag

s g r ä n s e r samt pris utjämningsbidrag för ägosammanslagning

minska finansieringssvårigheterna biträdes i sina huvuddrag

av flertalet remissinstanser. Lantbruksnämnden i Norrbottens län tillstyrker

länsstyrelsens förslag och förordar därutöver, att flyttningsbidrag lämnas

lill avflyttande jordbrukare samt att ekonomisk och juridisk hjälp lämnas

vid försäljning av jordbruksfastighet enligt samäganderättslagen. I sistnämnda

förslag instämmer även Tornedalskommunernas förbund. Länsstyrelsens

förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran även av samtliga törnedalskommuner,

bland vilka några förordar mera långtgående åtgärder än

dem länsstyrelsen rekommenderat. Hietaniemi kommun föreslår sålunda, att

lantbruksbokföringen ges vidgade möjligheter och anslag härtill beviljas

till hushållningssällskapet. Karl Gustavs kommun framhåller att blåsten på

kapital är det stora hindret för att genomföra rationaliseringsprogrammet.

Kommunen anser däriör att bidragsprocenten enligt § 14 rationaliseringskungörelsen

bör utgöra 50 % överlag och utan fixerat kostnadsbelopp. Vidare

föreslår kommunen att bidraget till ekonomibyggnader och annan fast

anläggning fastställes till 50—75 % av kostnaderna och ej till fixerat belopp.

I fråga om värdeutjämningsbidrag och egnahemslån anför lantbruksstgrelsen

bl. a. följande.

Då det gäller att samtidigt möjliggöra en angelägen omflyttning av undersysselsatt

arbetskraft och förhjälpa kvarvarande jordbrukare till för dem

behövlig storleksrationalisering, är det intet som hindrar att fullt värdeutjämningsbidrag

beviljas även i fall där värdeskillnaden uppgår till relativt

stort belopp t. ex. i sådana fall som utredningen särskilt nämnt, nämligen

då det gäller att avveckla ett jordbruk med bostadsegnahemslån och detta

inte kan säljas till lägre pris än inteckningsvärdet. Det har visat sig allt oftare

vara ett praktiskt arbetssätt ail lantbruksnämnden träder in som köpare

och sedan fördelar, säljer eller byter i syfte att åstadkomma brukningsenheter

med lämplig storlek, sammansättning och arrondering. I sådana fall

har nämnden alt betala säljaren skäligt pris för fastigheten i "dess befintliga

skick och att sälja jord och skog för pris, som motsvarar dess värde som

tillskottsmark. Utjämningen där sådan erfordras får formen av en avskriv
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ning, som sålunda är en motsvarighet till nyssnämnda slag av bidrag. Styrelsen

anser sig kunna rekommendera att lantbruksnämnden med hänsyn

till de särskilda förhållandena i dessa bygder begagnar sig av de berörda

befogenheterna i större utsträckning än hittills. Därmed torde det av länsstyrelsen

framförda önskemålet att ett organ skall kunna överta betalningsansvaret

för egnahemslån i de fall, då fastigheten kommer till användning

för yttre rationalisering, i stort sett kunna tillgodoses.

Styrelsen är beredd att inom gällande anslagsram ställa medel för ändamålet

till förfogande i den utsträckning, som länsstyrelsen ansett behövlig i

en första omgång. Lantbruksstyrelsen vill förorda, att lantbruksnämnden,

då den säljer ett övertaligt bostadshus med behövligt tomtområde, får lämna

viss kredit genom att köpeskillingen betalas av under skälig tid, efter

regler med likartad konstruktion som gäller för domänverkets försäljningar

(1954 års försäljningsförordning nr 262/45, ävensom särskilda bestämmelser

för försäljning av kolonat och kronotorp).

Väl så angeläget är det att befintliga lån med gynnsamma villkor kan bibehållas

och utnyttjas. Statliga bostadslån, garantilån för olika ändamål,

hypotekslån m. m. är ju i regel förmånliga i avseende å ränta och betalningsvillkor.

Det vore en smidig anordning att sådana lån, beviljade mot inteckning

i jordbruksfastighet, finge kvarstå i bostadsfastigheten efter avstyckning.

Detta förutsätter givetvis en prövning avseende syftet med förvärv,

säkerheten etc. Det är önskvärt att denna möjlighet vore öppen såväl då

lantbruksnämnd köper för att stycka och sälja vidare som då avstyckning

och överlåtelse sker direkt mellan den bortflyttande och den tillträdande.

Det bör här beaktas att enligt nu gällande ordning befintliga lån som regel

måste inlösas, då lantbruksnämnden inträder som ägare för någon tid, och

avsteg från denna praxis skulle sålunda behöva ske.

Vidare vill styrelsen förorda att lantbruksnämnd, när särskilda skäl därtill

föranleder, får befogenheter att ■— inom den medgivna anslagsramen för

jordbruksegnahem -— lämna lånegaranti vid försäljning av mangårdsbyggnad

med tomt, som avstyckas från jordbruksfastighet som ett led i strukturrationaliseringen.

Detta skulle otvivelaktigt inte blott leda till snabbare avveckling

av restfastigheter i lantbruksnämnds ägo utan också då och då väsentligt

kunna underlätta genomförandet av planlagd fastighetsreglering.

Ur förvaltningssynpunkt är denna utväg att föredra framför kreditgivning

vid försäljning. Den sistnämnda utvägen bör sålunda användas huvudsakligen

när garantilån inte kan ordnas. Vad här sagts om lånegaranti och kreditgivning

vid försäljning av övertaliga bostadshus å jordbruk, som ingår i

strukturrationalisering, bör övervägas för hela landet.

De åtgärder länsstyrelsen förordat för att stävja den alltmer tilltagande

sämjedel ningen har tagits upp till ingående diskussion av ett flertal

remissinstanser, överlantmätaren i Norrbotten framhåller bl. a. följande.

Sedan lagberedningen numera i förslag till ny jordabalk förordat en ogiltighetsregel

för sämjedelning, torde man kunna räkna med att ett effektivt

hinder mot framtida sämjedelningar kommer att resas. Det är emellertid av

stor vikt att reformen genomföres snabbt. I fråga om befintliga sämjedelningar

är det för rationaliseringsarbetets del av stor betydelse att den pågående

revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen resulterar i regler

som verksamt underlättar uppordnandet av de tilltrasslade jordförhållandena

inom regionen; tidsfaktorn är även i denna del otvivelaktigt mycket

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

17

viktig. Vad slutligen beträffar spörsmålet om de samägda fastigheterna

(»sterbhusproblemet») har länsstyrelsen i anslutning till redovisning av

svårigheterna på skogsbrukets område förordat, att frågan snarast utredes i

särskild ordning, överlantmätaren, som tillstyrker detta förslag, anförde i

yttrande den 14/8 1961 till Kungl. lantmäteristyrelsen över lagberedningens

jordabalksförslag, att närmast synes komma i fråga en revidering av samäganderättslagen

med syfte främst att ernå fastare former för förvaltning

av fastighet, men måhända även att ändra reglerna för avyttring och om

möjligt tillförsäkra delägare, som brukar fastigheten eller större delen därav,

viss företrädesrätt vid förvärv av övriga delägares andelar. Det bör emellertid

här tilläggas att länsstyrelsen i sammanhanget troligen även avser de

sämjedelade fastigheter, inom vilka skogsmarken ej omfattas av sämjedelningen.

Dylik gemensam mark faller under 1921 års bysamfällighetslag,

varför en eventuell reform av samäganderättslagen inte påverkat förvaltningen

i denna del. Den pågående översynen av bysamfällighetslagen kan

möjligen resultera i allmänna regler som passar bättre för ifrågavarande typ

av gemensam mark än de nuvarande bestämmelserna. Troligt är dock att

detta inte blir tillfyllest utan att det behövs särskilda regler för ifrågavarande

ägor. Till arten är denna mark i allmänhet mera lik vanlig samägd mark

än bysamfälligheter o. dyl. Det synes under sådana förhållanden befogat att

ställa frågan, huruvida inte problemet kan lösas bäst genom sådan ändring

av samäganderättslagens tillämplighetsområde, att samägd mark inom sämjedelad

fastighet hänföres till denna lag och att behövliga särregler utformas

inom denna.

Korpilombolo kommun ifrågasätter om inte en lagändring vore påkallad,

som möjliggör för en jordbruksintresserad sterbhusdelägare att när rimlig

överenskommelse inte kan träffas på frivillighetens väg genom tvångsinlösen

förvärva övriga delägares lotter; en tanke som framföres även av Pajala,

Overkalix och Övertorneå kommuner. Vad länsstyrelsen anfört om det

trängande behovet av åtgärder för att bromsa sämjedelningen eller om möjligt

bringa den att helt upphöra, understrykes även av lantbruksförbundet,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt Riksförbundet Landsbygdens

folk. Riksförbundet anför därvid, att en särskild utredning rörande

dessa problem snarast borde tillsättas. I avvaktan på de problemlösningar,

som därvid kan framkomma, borde ekonomiskt och juridiskt bistånd kunna

lämnas delägare i jordbruksfastighet som söker försäljning av fastigheten

enligt samäganderättslagen i syfte att förvärva hela fastigheten för att

driva jordbruk på densamma.

Fisket

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Inom utredningsområdet förekommer för närvarande två typer av fiske,

nämligen dels sötvattensfiske i älvar och sjöar, dels saltvattensfiske.

Sötvattensfisket har huvudsakligen formen av husbehovsfiske. Ett un2

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

dantag utgör laxfisket i nedre delen av Torne älv, vilket i vissa fall kan betraktas

som ett till jordbruket knutet binäringsfiske. För jordbruksbefolkningens

försörjning spelar sötvattensfisket en utomordentligt stor roll.

Saltvattensfisket bedrives främst i form av skärgårdsfiske. Något egentligt

havsfiske förekommer knappast. Antalet fiskare varierar med förhållandena

på den lokala arbetsmarknaden. År 1959 fanns i Nedertorneå kommun

47 yrkesfiskare och 39 binäringsfiskare. Flertalet fiskare är jordägare

eller medlemmar i jordägande familjer. Fiskefångsterna domineras av lax,

sik, siklöja och strömming.

Rätten att fiska med fasta redskap i skärgården utarrenderas för sexårsperioder

och är förbehållen kust- och skärgård sbyarna samt Haparanda

stad. Goda fiskehamnar finns på Seskarö samt i Nikkala på fastlandet. Nikkala

fiskeförsäljningsförening svarar för ungefär hälften av all handel med

färsk fisk inom tornedalsområdet medan återstoden fördelas på uppköpare

från Haparanda.

Länsstyrelsens förslag

Såsom en förstahandsåtgärd för att möjliggöra ökad avkastning och förbättrad

lönsamhet inom sötvattensfisket i Tornedalen föreslår länsstyrelsen

en inventering av fiskevattnen för alt klarlägga bl. a. förutsättningarna för

fiske i olika vatten, behovet av upprensningsåtgärder för att möjliggöra och

underlätta vandringsfiskens förflyttning, tillgången på lämpliga sportfiskevatten

samt möjligheter och intresse för bildande av fiskevårdsföreningar.

På grundval av denna inventering bör tre sjöar, varav en i norra, en i mellersta

och en i södra Tornedalen, utväljas för praktisk försöksverksamhet.

Inventering bör utföras av fiskeriutbildad arbetskraft och torde kunna utföras

under en treårsperiod. Kostnaderna för inventeringen beräknas till

sammanlagt ca 80 000 kr., varav huvuddelen utgöres av lön och resekostnader

för inventeraren.

För att skapa förbättrade sportfiskemöjligheter i framtiden föreslår länsstyrelsen,

att fiskekortsförsäljningen omorganiseras — lämpligen i en lokal

turistorganisations regi — så att möjlighet ges att lösa fiskekort, berättigande

till fångst av all slags fisk på såväl kronans som byarnas vatten. Vidare

bör nuvarande årsavgift av tio kronor för rätten till laxfiske — vilken

avgift gäller oberoende av under hur lång tid av året laxfisket bedrives —

slopas, och avgiften sättas i proportion till den tid, under vilken fisket utövas.

I fråga om saltvattensfisket föreslår länsstyrelsen att en justering av arrendeavgifterna

för fiskerätten med fasta redskap inom Nedertorneå skärgård

företages i samband med nuvarande arrendekontrakts förnyande.

Mindre givande fiskelotter bör slås samman till större brukningsenheter.

Enligt länsstyrelsens mening är vidare förbudet att under hösten fiska lax

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962 19

och laxöring med storryssja inom skärgårdsområdet inte motiverat ur fiskeribiologisk

synpunkt, varför det föreslås upphävt.

I Torne älvs skärgård bör strömmingsfisket ökas genom utvidgat skötströmmingsfiske.

En förutsättning härför är att Nikkala fiskförsäljningsförening

utbygges från att som nu handha endast laxförsäljningen till att

omfatta allsidig fiskhandel. För att möjliggöra uppbyggnad av den stora

distributionsapparat, som därvid kommer att behövas, torde ökade bidragsoch

lånemöjligheter erfordras. Länsstyrelsen förordar vidare ett återupptagande

av fisket på siklöja, vilket kräver investering i motordrivna spel och

flyttbara värmekurar.

Nuvarande fiskemetoder vid norrbottenskusten medger inte jämn tillförsel

till fiskmarknaden. Länsstyrelsen föreslår därför, att genom Norrbottens

läns hushållningssällskap utförd försöksverksamhet med trålfiske fortsättes

för att klarlägga lämpliga fångstområdens läge, trålfiskets inverkan

på övrigt fiske samt dess säsongvariationer. Härför erforderlig extra personal

bör anställas vid hushållningssällskapet. Vidare föreslås att de fiskare,

som måste anlitas såsom hjälp vid praktiska fiskeförsök, garanteras viss

minimidaglön jämte full ersättning för båt. Den föreslagna undersökningsverksamheten

väntas dra en kostnad av ca 30 000 kr.

Inom länet finns för närvarande fyra fiskförsäljningsföreningar, vilka genom

inbördes konkurrens bidragit till att försämra fiskets ekonomi. En central

försäljningsorganisation för länet skulle kunna bidraga till stabilisering

av priserna och sänka omkostnaderna framhåller utredningen. En väsentlig

uppgift för denna organisation skulle även vara att söka åstadkomma resurser

för tillvaratagande av överskottsfångster. Denna verksamhet förutsättes

kunna ske i kombination med den tidigare berörda förädlingsindustrin

för trädgårdsprodukter, bär och grönsaker.

Under hänvisning till de otillfredsställande hamnförhållandena vid de olika

fiskeholmarna ute i skärgården föreslår länsstyrelsen anläggning av tio

nya småhamnar. Kostnaderna härför beräknas till sammanlagt 200 000 kr.

Skulle strömmingsfisket övergå till trålfiske, kommer detta att kräva, att

Sandskärs fiskehamn upprustas och fördjupas, samt att helst ännu en hamn

för större båtar anlägges i den yttre skärgården, exempelvis vid Skomakaren.

Yttranden

Länsstyrelsens förslag beträffande åtgärder för att förbättra fiskets avkastning

och lönsamhet tillstyrkes i huvudsak av berörda remissinstanser.

Fiskeristyrelsen åberopar såsom eget utlåtande det yttrande, som överlämnats

av fiskeriintendenten i övre norra distriktet. Med stöd av en utredning

angående fångstutbytet i gränsälvarna och i Nedertorneå skärgård kon
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

stateras att laxfisket för närvarande befinner sig i en nedgångsperiod och

att lönsamheten i allmänhet under den gångna femårsperioden varit avsevärt

lägre än tidigare. Bland annat på grund av det under senare år starkt

intensifierade fisket i södra Östersjön samt vattenkraftutbyggnaderna i

Kemi älv, torde man få räkna med att avkastningen av laxfisket i Tornedalen

i framtiden kommer att ligga på en lägre medelnivå än tidigare. Beträffande

den föreslagna inventeringen av fiskevatten framhålles, att fisket i

övre Norrland hittills huvudsakligen haft exploaterande karaktär och att

fiskevård i egentlig mening hittills förekommit endast i undantagsfall. Undersökningar

rörande produktionsbiologien hos sjöar och lugnvatten i Nordsverige

saknas praktiskt taget helt. Den föreslagna inventeringen bör därför

utformas såsom ett första led i fältarbetsdelen av en större undersökning.

Den praktiska försöksverksamheten bör utsträckas till att omfatta även

strömmande vatten i anslutning till försökssjöarna. 1 anslutning till uttalandet,

att arrendeavgifterna för fiskerätt med fasta redskap inom Nedertorneå

skärgård med nuvarande laxbestånd är alltför höga, framhålles, att

en viss anpassning av dessa avgifter redan skett och att några statliga åtgärder

till denna del inte synes möjliga. Den av länsstyrelsen önskade förlängningen

av fisketiden skulle däremot under rådande dåliga tillgång på

lax komma att medföra en väsentlig förbättring av skärgårdsfiskets ekonomi.

Från svensk sida har vid upprepade tillfällen gjorts framställning om

tillstånd om en sådan förlängning. På finskt håll har man dock hittills inte

varit villig att biträda ett beslut om dispens i frågan. I vad länsstyrelsen anfört

rörande möjligheterna att genom intensifiering av strömmingsfisket

och vinternotfisket samt genom försök med trålfiske efter hand kompensera

den pågående nedgången i laxfisket, instämmer fiskeristyrelsen. En gemensam

förutsättning härför är dock att en länsomfattande fiskförsäljningsorganisation

skapas. Förslag härom har framlagts. Beträffande behovet av

fiskehamnar förordar fiskeristyrelsen en koncentration till tre ä fyra större

hamnar i stället för de tio små, som föreslagits i betänkandet.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ställer sig tveksam

beträffande värdet av en så kostnadskrävande utbyggnad av fiskehamnar på

vissa holmar, som den länsstyrelsen föreslagit. Handelskammaren anser en

viss återhållsamhet tillrådlig bl. a. med hänsyn till laxfiskets fortsatta utveckling

vid genomförandet av nu planerade större kraftverksutbyggnader.

Däremot tillstyrkes förslagen om inrättande av en central fiskförsäljningsförening

för hela länet liksom att försöken med trålfiske utvidgas. Sjöfartsstyrelsen

framhåller att den vid fiskehamnsplaneringen beaktat försöken

med trålfiske vid norrlandskusten och i sin nyligen avlämnade femårsplan

för fiskehamnsutbyggnaden intagit en trålhamn vid Bottenhavet. Styrelsen

anser därför, att någon motsvarande hamnanläggning för trålare i Bottenviken

knappast blir aktuell under tioårsperioden i fråga. Styrelsen anser

vidare att kostnaderna för de mindre öhamnar, som befinnes erforderliga

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

21

för att underlätta laxfisket, åtminstone i viss utsträckning kan inrymmas

under de ospecificerade belopp, som i planen upptagits för mindre arbeten.

Tornedalskommunernas förbund förordar, att utöver de av länsstyrelsen

framlagda förslagen åtgärder vidtas för laxodling i samråd med finska myndigheter

samt att särskilda fiskodlingsanstalter för annan ädelfisk anlägges

inom tornedalsområdet. Förbundet föreslår även, alt en laxtrappa anlägges

vid Jokkfall samt att fiskerätten enligt de fiskekort, som försäljes av domänverket,

utvidgas, så att korten kommer att gälla i ungefärlig överensstämmelse

med den praxis, som tillämpas av fiskevårdsföreningarna, d. v. s.

så att korten berättigar till större områden än enstaka vatten. Domänstyrelsen

uttalar, att styrelsen, som arbetar med anordnande av lämpliga kortfiskeområden

för allmänheten inom kronans vatten nedom odlingsgränsen,

därvid gärna vill samarbeta med länsstyrelsen och med intresserade organisationer.

Nedertorneå kommun föreslår, att de nuvarande anläggningarna för saltning

och kylning av fisk utbygges till en fullständig frys- och konserveringsanläggning.

Norrbottens kustfiskareförbund föreslår, att tre å fyra hamnar

utbygges såsom s. k. stödhamnar ute i skärgården, varigenom strömmingsoch

löjfisket i Nedertorneå skärgård skulle kunna väsentligt intensifieras.

Renskötseln

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Renskötseln kan betecknas som huvudnäringen i Karesuando kommun.

Antalet invånare i kommunen uppgick vid utgången av år 1959 till 1 461.

Härav utgjorde omkring 375 personer lappby tillhörande lappar. Av lapparna

kan i runt tal 330 personer räknas till gruppen renskötande lapp,

d. v. s. sådan lapp som själv eller genom medlemmar i sitt hushåll driver

renskötsel. Inom Karesuando kommun finns normalt ungefär 30 000 renar

och renskötseln har där huvudsakligen formen av fjällrenskötsel. Hela årsavkastningen

för kommunen beräknas till cirka 600 000 kr., varav — efter

avdrag av hushållsförbrukningen — omkring hälften, d. v. s. 300 000 kr.,

återstår för utförsel från kommunen.

Inom tornedalskommunerna i övrigt uppgår renantalet till omkring

15 000. Renskötsel förekommer emellertid där endast i form av s. k. koncessionsrenskötsel

eller skogsrenskötsel och har då formen av binäring till

jordbruket. Huvuddelen av produktionen avsätts inom den egna kommunen.

Länsstyrelsens förslag

Efter isläggningen tidigt på hösten överskrider renarna lätt gränsen mot

Finland, vilket medför kännbara utgifter, då betning av svenska lappars re
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 är 1962

nar är förbjuden på finskt område. För att möjliggöra rationell renskötsel i

Könkämä lappby föreslås därför, att renstängsel uppsättes längs stranden

av gränsälven på följande tre avsnitt, nämnda i angelägenhetsordning, nämligen

Lammaskoski-Naimakkajärvi, 20 km, Keinovuopio-Vittangijärvi, 20

km och Naimakanluspa-Siikavuopio-Kelottijärvi, 18 km. Totalkostnaden

härför beräknas till 290 000 kr.

Länsstyrelsen föreslår vidare, att gångstigar anlägges med smärre broar

längs renvaktarnas vanliga färdvägar från Karesuandos kommungräns vid

Vittangivägen till Pulsuvuomaområdet i lågfjällen, varjämte vissa flyttningsleder

skulle uppröjas. Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas till

sammanlagt 97 200 kr. För att skapa bättre och tryggare arbetsförhållanden

för renskötarna samt för att över huvud taget öka säkerheten i fjällen bör

fem nya raststugor byggas, vilka skulle vara tillgängliga inte blott för renvaktare

utan även för andra personer som besöker fjälltrakterna. Kostnaderna

härför beräknas till 60 000 kr.

För att underlätta kontakten med bygden under det viktiga rensamlingsoch

skiljningsarbetet under september och november månader föreslås, att

en telefonlinje anlägges till renskötarnas höstlägerplatser i Järämä och Pulsujärvi

till en beräknad kostnad av sammanlagt 80 000 kr.

Länsstyrelsen har även berört en från lappväsendets sida väckt fråga om

anläggande av ett renslakteri med konservfabrik i Karesuando. Frågan anses

böra anstå i avvaktan på ställningstagande till de förslag angående renprodukternas

tillvaratagande och avsättning, som framlagts av den år 1956

tillsatta renutredningen.

Yttranden

Länsstyrelsens förslag till åtgärder till stöd för renskötseln

i Karesuando kommun tillstyrkes i stort sett av de remissorgan, som yttrat

sig i frågan. Domänstyrelsen förutsätter dock, att de medel, som kan komma

att disponeras för ändamålet fördelas på sådant sätt, att övriga angelägna

anslagsbehov för renskötseln i landet inte trades för nära. Norrbottens och

Västerbottens läns handelskammare förklarar sig med hänsyn til! pågående

utredningar vilja avstå från yttrande. Kammaren berör dock frågan om renstängsel,

där man förutsätter, att alla möjligheter tillvaratas att med

Finland träffa avtal angående renbeten i gränslandet. Vid en liberal tolkning

synes byggande av renstängsel längs Könkämä älv kunna undvikas.

Kammarkollegiet anser däremot, att stängsel är väl motiverat utefter riksgränsen

mot Finland ovanför Karesuando kyrkby. Konsekvenserna enligt

II kapitlet i 1925 års svensk-finländska renbeteskonvention för svensk renskötare

av överträdelse av denna gräns är vida farligare än följderna av att

hans renar kommer in på annan svensk lappbys betesmarker. Kollegiet ifrågasätter,

om inte stängsel bör uppföras även utefter de mellanliggande sträckor,

som utelämnats i länsstyrelsens förslag, eller vissa av dem. Risk synes

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

23

föreligga, att svårighet uppstår att snabbt driva tillbaka renar, som tagit sig

över gränsen på dylik öppen sträcka och hunnit förflytta sig till område,

där stängsel uppförts. Svenska samernas riksförbund hänvisar till protokoll

från förbundets landsmöte, där det uttalas, att av de åtgärder, som föreslås

beträffande renskötseln, förslaget om uppförande av renstängsel utefter

gränsen till Finland måste anses vara det ojämförligt viktigaste. Förslaget

framstår dock enligt förbundets mening som bristfälligt, emedan den endast

avser vissa sträckor längs riksgränsen utan beaktande av att vissa mindre

sjöar inte kan tjänstgöra som naturliga hinder under den tid av året då de

är tillfrusna. Effektivt skydd kan därför endast uppnås genom ett sammanhängande

stängsel från Kilpisjärvi till Karesuando. Även Sällskapet Same-ätnam

anser, att ett sammanhängande renstängsel erfordras längs hela kommungränsen.

Beträffande de av länsstyrelsen föreslagna färdvägarna, vaktstugorna

och telefonlinjerna framhåller Sällskapet Same-ätnam,

att det är önskvärt att samordning sker. Svenska turistföreningen har

ingenting att erinra mot de föreslagna åtgärderna men anser det vara i hög

grad önskvärt att de vaktstugor i fjällområdet, som planerats för renskötselns

behov, i viss utsträckning också kan ställas till förfogande för turister.

Telestyrelsen anför beträffande telefonförbindelserna till renskötarnas

höstläger i Järämä och Pulsujärvi, att styrelsen beslutat att upprätta sådan

förbindelse såsom provanläggning av radiotelefon. Kostnaderna härför beräknas

till ungefär hälften av kostnaderna för trådförbindelse, medan den

årliga driftskostnaden blir något högre. Så snart radioutrustningen föreligger

komplett, kommer proven att påbörjas. I avvaktan på driftsresultaten

kommer under en begränsad prövotid några avgifter icke att uttagas. Telefonförbindelserna

till lappläger anordnas i övrigt på samma avgiftsvillkor

som för vanliga huvudabonnemang, såvida lägren är jämförbara med boplatser

för bofast befolkning.

Ett flertal remissinstanser har tagit upp frågan om ett renslakteri

med konservfabrik. Anläggandet av slakteriet tillstyrkes av Karesuando

kommun, medan kammarkollegiet och Sällskapet Same-ätnam finner

det lämpligt att avvakta bl. a. renutredningens förslag. Norrbottens läns hushållningssällskap

ställer sig tveksamt inför tanken på en sådan anläggning.

Lappfogden i Norrbottens läns norra distrikt antar, att länsstyrelsen ånyo

kommer att pröva dessa frågor i syfte att tillföra Karesuandobygden en

lokal fabrikation även av renkonserver. Gynnsamma betingelser torde finnas

härför särskilt på grund av att renkött numera kan införas för ändamålet

från närbelägna trakter i Finland och Norge. Lappfogden i Norrbottens

skogsdistrikt framhåller, att renslakteriet med konservfabrik i viss omfattning

även torde kunna betjäna den ovan lappmarksgränsen belägna Vittangi

skogslappby och den nedom samma gräns belägna s. k. koncessionslappbyn

Muonio.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

I övrigt framhåller Sällskapet Same-ätnam vikten av insatser för sameslöjden

i Karesuando kommun i form av hjälp till verktyg, maskiner och slöjdmaterial

samt genom en utveckling av konsulentverksamheten inom sameslöjdsområdet.

Skogsbruket

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Enligt 1957 års fastighetstaxeringslängder omfattar den produktiva skogsmarksarealen

i Tornedalen 880 798 ha eller något mer än en femtedel av

länets skogsmarksareal. Pajala och överkalix kommuner upptar tillsammans

nära hälften av skogsmarken inom området; övertorneå, Korpilombolo

och Tärendö gemensamt en knapp tredjedel. I älvdalens nordligaste och

sydligaste kommuner är däremot skogsmarksarealen relativt liten. Skogsmarkens

procentuella fördelning på ägare framgår i sammandrag av följande

tablå som kompletterats med jämförelsetal för länet.

Område

Krono-

skogar

övr. allm.

skogar

B olags - skogar

övr. ensk.

skogar

Summa

Tornedalen .............

6

6

44

100

Länet ..................

6

10

29

100

Ägofördelningen varierar avsevärt inom de olika kommunerna. Man finner

den största bondeskogsandelen inom jordbrukskommunerna Nedertorneå

och Karl-Gustav. Storskogsbrukets — d. v. s. domänverkets och bolagens

— ägoinnehav koncentrerar sig till överkalix och Korpilombolo kommuner.

I Tornedalen, liksom inom länet i övrigt, avspeglar arronderingsförhållandena

klart det sätt på vilket den nuvarande ägofördelningen uppkommit.

Kronoskogarna är i allmänhet samlade i stora enheter med en medelareal av

ca 7 000 ha. Förhållandet är i huvudsak detsamma beträffande allmänningsskogarna,

som har en medelareal av ca 5 000 ha. Frånsett en mängd insprängda

enklaver i form av hemman, nybyggen och inte minst ströängar

torde inga mera genomgripande arronderingsproblem föreligga för kronooch

allmänningsskogarnas del.

Bolagsskogarna — som i flertalet fall bildats genom förvärv av enskilda

fastigheter — är avsevärt mera splittrade än kronoskogarna. Antalet brukningsområden

utgör i hela Tornedalen ca 160 med en genomsnittlig skogsmarksareal

av drygt 300 ha. Ägoinnehavet är inte sällan uppspaltat på mycket

smala, ofta kilometerlånga och ibland t. o. m. milslånga skiften.

Virkesförrådet utgör enligt 1953—57 års riksskogstaxering totalt för hela

området 54,8 miljoner skogskubikmeter (m^sk), d. v. s. hela trädets kubik
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

25

massa med bark, vilket är drygt en fjärdedel av motsvarande värde för länet.

Trädslagsfördelningen är med avseende på barrvirke ungefär densamma som

medeltalen för länet i övrigt. Lövskogens procentuella andel av det totala

virkesförrådet avviker dock markant från länsmedeltalet med nära 27 %

för Tornedalen mot 19 för länet och 15 för övriga Norrland. Under perioden

1953—56 har genomsnittligt avverkats 0,8 miljoner m3sk barr- och lövvirke

inom hela området, motsvarande ett årligt medeluttag av 0,9 m3sk per ha.

För hela länet redovisas under motsvarande tid en total awerkningskvantitet

av 3,3 miljoner m3sk eller 0,8 m3sk per ha.

Vad beträffar sågtimmer föreligger inga avsättningssvårigheter i Tornedalen;

efterfrågan har i regel överstigit utbudet från området. Under normala

förhållanden har även barrmassaveden funnit tillfredsställande avsättning,

som dock kraftigt varierat med konjunkturläget. Efterfrågan på

löwirke har däremot hittills långt ifrån svarat mot den teoretiskt möjliga

årsawerkningen. Detta sammanhänger dels med de höga transportkostnader

som — främst på grund av den nuvarande bristen på ett tillräckligt finmaskigt

skogsvägnät — belastar det icke flottningsbara lövvirket, dels med

Tornedalens perifera belägenhet i förhållande till befintliga lövmassaindustrier.

Särskilt beträffande detta sortiment, men även i fråga om barrmassaved,

har följden blivit en hög grad av konjunkturkänslighet, som direkt kan

avläsas i skogsbrukets sysselsättningsstatistik.

Ur tillväxt- och föryngringssynpunkt är området heterogent. I nedre och

mellersta Tornedalen är betingelserna ungefär desamma som i länet för övrigt,

men med stigande breddgrad och höjd över havet försämras de relativt

snabbt. Barrskogsgränsen går genom den nordligaste delen av Karesuando

kommun. Även i barrskogsgränsens omedelbara närhet finns dock lokalt

välslutna och överraskande virkesrika bestånd.

Möjlig avverkning

Statens skogsforskningsinstitut har utrett dels omfattningen och lokaliseringen

av länets lövskogstillgångar, dels storleken av den ur skoglig synpunkt

önskvärda årsawerkningen av löwirke. Beräkningsresultatet, vilket

baserar sig på material från 1950—58 års riksskogstaxering, framgår i detalj

av en till betänkandet fogad bilaga.

Beträffande barrvirke framlägger skogsforskningsinstitutet två prognosalternativ;

ett lägre, alternativ A, och ett högre, alternativ B. Skillnaden

mellan alternativen ligger närmast i avvecklingstiden för den mogna skogen;

63 år i alternativ A och 45 år i alternativ B. Av dessa har det högre alternativet

lagts till grund för beräkningen av den önskvärda awerkningen av

barrved. Motiv härför utgör dels den optimism, som avspeglar sig i den pågående

och projekterade utbyggnaden av massaindustrin — en utveckling

som kan väntas medföra ökade virkesuttag och allmänt intensifierad skogsvård

— dels den förbättring av avsättningsläget och minskning av nollzo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 dr 1962

nerna, som utbyggnaden av skogsvägnätet medför. Slutligen måste redan 45

år anses vara en lång realisationstid för den mogna skogen, varför det föreslagna

awerkningsprogrammet måste anses vara försiktigt utformat med

avseende på avvecklingen av denna. Den begränsande faktorn har främst

varit att få i gång produktionen på den föryngringsyta, som uppstår genom

slutavverkningen.

Med ovan angivna beräkningsgrunder och efter justeringar med avseende

på bl. a. virkesförråd och bonitet samt — vad beträffar lövvirke — avdrag

för virke från ekonomiskt icke avsättningsbara lägen och dimensioner har

följande resultat erhållits.

Måttslag: Miljoner skogskubikmeter

Avverkning Barr Löv Summa

Möjlig .................. 0,86 0,20 1,06

Nuvarande .............. 0,74 0,10 0,84

ökning ................. + 0,12 + 0,10 + 0,22

Den möjliga avverkningsökningen ligger för barrvirket vid storleksordningen

16 %; en siffra som länsstyrelsen för sin del finner väl rimma med

tidigare beräkningar för länet i dess helhet. Lövvirkesmarginalen är mångdubbelt

större; råvarutillgångarna tillåter här att nuvarande löwirkesuttag

ökas med ca 100 %.

Intensifiering av föryngrings- och beståndsvårdsarhetet

Till de viktigaste förutsättningarna för uppnående av de av utredningen

beräknade, möjliga awerkningsuttagen hör enligt länsstyrelsen att återväxtoch

skogsvårdsåtgärderna kraftigt intensifieras. Föryngringsarbetet på den

årligen upptagna kalinarksytan är i själva verket den faktor, som i första

hand sätter en gräns för de långsiktiga virkesuttagen. Redan det i och för

sig försiktigt dimensionerade avverkningsprogram, som det beräknade virkesöverskottet

baserar sig på, motsvarar en högst betydande ökning av takten

i det nuvarande skogsvårdsarbetet i Tornedalen. Målet är att efter hand

och på bred front lyfta skogsvården upp i nivå med den som i dag tillämpas

på välskötta skogar och därigenom möjliggöra en uthållig ökning av nuvarande

avverkningsuttag.

Ett genomförande i full utsträckning av det skisserade awerkningsprogrammet

kräver enligt länsstyrelsens beräkningar en medelårsprestation av

i fråga om hyggesrensning 12 100 ha — motsvarande en i runt tal 60-procentig

ökning av nuvarande medelårsprestation — i fråga om inarkberedning

och hyggesrensning 5 300 ha — eller mera än en fördubbling av nuvarande

årsyta — samt i fråga om skogsodling 4 700 ha, d. v. s. nära nog

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr SI år 1962

27

tre gånger så mycket som för närvarande behandlas per år. Ser man till

återväxtarbetet i dess helhet, så innebär de nämnda talen att de nuvarande

årsinsatserna genomsnittligt måste i det närmaste fördubblas för att den

önskvärda avverkningsökningen enligt programmet skall kunna genomföras.

Enbart anläggning av nya trädgenerationer är dock inte tillfyllest. Bestånden

måste också röjas och gallras. Det beräknade röjningsbehovet utgör

9 900 ha per år, varav ca 5 000 ha inom enskilda skogar. På de senare

har den faktiska medelprestationen under perioden 1954—59 utgjort endast

2 500 ha. Eftersläpning föreligger även beträffande gallringen; i Tornedalen

har under senare år genomsnittligt gallrats drygt 11 000 ha, medan behovet

på grundval av skogsforskningsinstitutets rekommendationer för hela länet

överslagsvis beräknas utgöra ca 28 000 ha.

Utbyggnad av skogsvägnätet m. m.

Tornedalens vägproblem kan enligt länsstyrelsens mening inte diskuteras

såsom en isolerad företeelse utan bör behandlas såsom ett led i en av länsstyrelsen

år 1958 framlagd plan för hela länet. I denna plan understrykes

bl. a. att den primära förutsättningen för en långsiktig ökning av avverknings-

och skogsvårdsarbetet i länet är att det nuvarande glesmaskiga skogsvägnätet

utbygges till en helt annan täthet och standard än vad fallet är i

dag samt att vissa genomgående trafikleder med högintensitet av virkestransporter

förstärkes till en nivå, som minst motsvarar de moderna lastbilarnas

transportkapacitet.

Länsstyrelsen anger sammanfattningsvis följdverkningarna av ett underdimensionerat

eller helt uteblivet skogsvägbyggnadsprogram sålunda. 1)

Transportkostnaden stiger på grund av att moderna tekniska hjälpmedel

och modern transportmetodik inte kan tillämpas i full utsträckning. Detta

resulterar i att skogsbrukets lönsamhetsmarginal krymper samt att skogsnäringens

konjunkturkänslighet på grund härav ökar. 2) Råvaruunderlaget

minskar eller stangerar, på grund av att rotvärdet inom vissa områden går

ner till noll, och på grund av att vissa sortiment -—- t. ex. lövmassaved och

klenvirke — inte heller utanför dessa områden kan tillgodogöras i erforderlig

utsträckning. 3) Skogsbrukets ekonomi försämras på grund av att virke,

som utfaller i gallringar och röjningar, inte kan avsättas. Detta kan resultera

i att sådana skogsvårdande åtgärder helt uteblir och att återväxtåtgärderna

blir eftersatta inom områden belägna på långt avstånd från väg. Härigenom

äventyras den framtida skogsproduktionen och industrins råvaruförsörjning.

Det aktuella nybyggnadsbehovet uppskattas till ca 1 700 km enligt följande

tablå. Härtill kommer ett inte oväsentligt behov av vintertid biltraiikabla

s. k. motorbasvägar, motsvarande ett årsbehov av 75 km. Dessa tillfälliga

vägar förutsattes komma att utbyggas och amorteras kontinuerligt i

takt med avverkningarna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

Nybyggnadsbehov av vägar

Område

Procent av

länets skogs- marksareal

km

Totalt

%

Per ha

- skogsmark

meter

Tornedalen ............

......... 22

1 720

27

2,0

Länet .................

......... 100

6 337

100

1,6

Kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden av det permanenta skogsvägnätet

beräknas för länet i dess helhet komina att uppgå till 110 miljoner

kronor, varav 28 miljoner kronor skulle investeras i Tornedalen. I den utredning,

som avser hela länet, föreslås att vägbyggnadsprogrammet i dess

helhet realiseras under en så avvägd tidsperiod att årsintäkter och årsutgifter

balanserar varandra. Detta inträffar när utbyggnadstiden sättes till 6

år. För det praktiska genomförandet av vägprogrammet har det emellertid

ansetts nödvändigt att förlänga utbyggnadstiden. Planen tar därför sikte på

att programmet i dess helhet realiseras under tioårsperioden 1959—68. Detta

svarar mot en årlig investering av 11 miljoner kronor och en årlig nyanläggning

av 630 km permanenta skogsbilvägar. För Tornedalens vidkommande

blir motsvarande tal vid samma utbyggnadstid 2,8 miljoner kronor

resp. 170 km per år. Finansieringen förutsättes ske genom skogsägarna själva

utom beträffande bondeskogsbruket, till vilket vissa bidrag normalt utgår.

I fråga om denna ägarekategori kräver den föreslagna uppdimensioneringen

av hittillsvarande vägbyggnadsprestationer att nuvarande kvot för

bidragsgivning utökas. Denna senare fråga behandlas under avsnittet »Särskilda

åtgärder rörande det enskilda skogsbruket».

Investeringsramen för vägbyggnadsverksamheten på kronoskogarna fastställes

av statsmakterna efter av domänstyrelsen överlämnat förslag. I egenskap

av affärsdrivande verk planlägger domänstyrelsen vägbyggnadsverksamhetens

omfattning och inriktning på grundval av avväganden rörande

vägbyggnadsbehovet på samtliga statsskogar. Länsstyrelsen befarar, att dessa

förhållanden för Tornedalens del kan komma att innebära att vägplanen

inte kan realiseras i den takt, soin har förutsatts beträffande skogar tillhörande

enskilda ägare. Det är därför angeläget, att verkets investeringsram

vidgas i erforderlig utsträckning. Sker inte detta kan förseningen i vägbyggnadsverksamheten

på kronoskogarna komma att bl. a. pa grund av ägosplittringen

bromsa utbyggnadstakten även på övriga skogar.

Enligt överenskommelse mellan försvarsstaben och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall beträffande statsbidragsberättigade projekt i varje särskilt

fall samråd sökas för vägbyggnad inom ett område mellan finska gränsen

och en linje Suorva, Porjus, Jokkmokk, Lilla och Stora Luleälv till utloppet

jämte utanför liggande delar av Bodens fästningsområde. Bestämmelser

härom har meddelats genom cirkulär från skogsstyrelsen. Inom hela

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

29

detta område, som upptar inte mindre än ca 2/3 av länets skogsmark — och

som väntas komma att bli ytterligare utvidgat — har militära hänsynstaganden

sedan länge verkat bromsande eller hindrande på en rationell utbyggnad

av skogsvägnätet. Av naturliga skäl gäller detta i särskilt hög grad

den direkta gränszonen Tornedalen. Restriktionerna är så till vida ofullständiga,

som de kan tillämpas endast på vägföretag för vilka statsbidrag

sökes. Det är däremot inte möjligt att hindra en skogsägare från att helt med

egna medel bygga en väg över egen mark, något som också förekommer i

viss utsträckning. Länsstyrelsen, som inte anser det rimligt, att försvarskostnader

av den art det här gäller i längden skall bäras av en begränsad befolkningsgrupp

eller, vad skogsbruket beträffar, av ett relativt fåtal skogsägare,

förordar, att nuvarande militära vägbyggnadshinder i Tornedalen

undanröjes och i den utsträckning så befinnes erforderligt, kompenseras

med förstärkta försvarsresurser. I avvaktan härpå bör behandlingen av

vägbyggnadsärendena påskyndas genom en förenkling av nuvarande samrådsförfarande

mellan berörda instanser.

För att eliminera de transportkostnadsökningar, som på grund av det allmänna

vägnätets låga bärighet belastar inte bara skogsbrukets utan även

övriga näringsgrenars lönsamhet, krävs en radikal upprustning och förstärkning

även av det allmänna länsvägnätet i Tornedalen. I första hand erfordras

att åtminstone vissa vägar förstärkes till en tjälsäker bärighet av

minst 8 tons axeltryck och 12 tons boggietryck i kombination med beläggning

och breddning till sex meters körbana samt en meter breda vägrenar.

Dessutom erfordras förstärkning och i vissa fall ombyggnad av lastbegränsade

broar. Att under den närmaste framtiden upprusta samtliga allmänna

vägar inom området till en bärighetsnivå som fullt motsvarar de tunga lastvagnarnas

transportkapacitet anser länsstyrelsen emellertid vara uteslutet

av såväl ekonomiska som praktiska skäl. Upprustningsarbetet måste därför

koncentreras till ett begränsat antal huvudtrafikleder.

Särskilda åtgärder för det enskilda skogsbruket

För kronoskogarna i Tornedalen har uppställts ett restaureringsprogram

som syftar till att inom ca 15 år inhämta den nuvarande eftersläpningen.

Beträffande Tornedalen i övrigt förutsättes däremot upprustningsarbetet i

huvudsak kunna genomföras under den närmaste tioårsperioden. Länsstyrelsen

anser det därför önskvärt att restaureringsarbetet på kronoskogarna

forceras i motsvarande grad. Vad beträffar det enskilda skogsbruket är omfattningen

av de insatser, som närmast är aktuella, av sådan omfattning att

det måste anses orealistiskt att vänta sig, att skogsägarna utan ett väsentligt

förstärkt stöd från det allmänna skall kunna gå i land med uppgiften

inom rimlig tid.

Länsstyrelsen understryker i detta sammanhang, att de nuvarande ägarna

endast till en ringa del kan göras ansvariga för det nuvarande otillfredsstäl
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

lande skogstillståndet i Tornedalen. Vad som främst bidragit till att skapa

den rådande eftersläpningen i skogsvårdsprogrammet är bl. a. de tidigare tilllämpade

s. k. dimensionshuggningarna samt det förhållandet att exploateringsskogsbruket

först nyligen avslutats. Andra bidragande omständigheter

har varit våra bristande kunskaper om ändamålsenliga föryngringsmetoder.

Härtill kommer de avsättningssvårigheter, som sammanhänger med bristen

på ett godtagbart vägnät och som ytterligare förvärrats av rådande militära

vägbyggnadsrestriktioner.

För att med kraft få i gång det skogliga återuppbyggnadsarbetet i Tornedalen

anser länsstyrelsen det nödvändigt att såsom en förstahandsåtgärd

uppräkna anslagsramarna för resp. Statens skogsförbättringsanslag och anslaget

till Vägbyggnader å skogar i enskild ägo på sådant sätt, att bidragsgivningen

inom området under den närmaste tioårsperioden kan ske med

författningsenliga procentsatser. Beträffande anslaget till Åtgärder för ökad

skogsproduktion i Norrland m. m. föreslår länsstyrelsen därutöver återgång

till de normer, som gällde före den 28 maj 1959, då inskränkning meddelades

i den författningsenliga bidragsgivningen. Enligt tillämpningsföreskrifterna

för sistnämnda anslag har detta vidare hittills huvudsakligen tagits i

anspråk inom Norrbottens lappmark, dvs. vad Tornedalen beträffar praktiskt

taget endast inom Karesuando kommun. Det är emellertid i hög grad

angeläget att produklionsanslagets tillämpningsområde utsträckes till att

omfatta även de nordligaste delarna av Tornedalens kustland, som rent

skogligt är fullt jämförbart med närbelägna delar inom Norrbottens lappmark.

Länsstyrelsen föreslår därför, att samma regler som beträffande det

norrländska skogsproduktionsanslaget hittills tillämpats för skogar inom

lappmarken, i framtiden får tillämpas även inom Junosuando, Pajala, Tärendö

och Korpilombolo kommuner. I konsekvens härmed bör planläggning

av nya skogsvårdsområden med bidrag från produktionsanslaget kunna ske

såväl inom Junosuando, Pajala, Tärendö och Korpilombolo som inom Karesuando

kommuner.

Med tanke på svårigheten att med tillämpning av gällande bidragsbestämmelser

få skogsägarna att utföra effektiva föryngringsåtgärder på hyggen

upptagna från och med 1925 — på vilka reproduktionsåtgärder för närvarande

inte är bidragsberättigade - - föreslår länsstyrelsen temporär återupplivning

för Tornedalen av den år 1958 avskaffade hjälpen enligt kungörelsen

angående bidrag till vissa åtgärder för återuppbyggnad av skogsbeståndet

(SFS 1949: 374, ändr. 1955: 539), som avsåg återväxtåtgärder på

hyggen upptagna mellan 1925 och 1940. Den avsedda kraftinsatsen i det

skogliga återuppbyggnadsarbetet i Tornedalen fordrar medverkan av alla

skogsägare och kan sålunda inte få inskränka sig till de av olika anledningar

lättast påverkbara. Erfarenhetsmässigt kan dock detta mål inte uppnås

utan viss förhöjning av de maximala bidragsprocenter, som för närvarande

stipuleras. Särskilt gäller detta i fråga om återväxtåtgärder samt beträf
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

31

fande vägbyggnadsföretag med flera delägare. Länsstyrelsen förordar därför,

att den nuvarande maximala bidragsprocenten under den aktuella tioårsperioden

höjes med 10 % av den beräknade kostnaden i vad avser skogsförbättringsanslaget

och med 15 % i fråga om anslaget till Vägbyggnader å

skogar i enskild ägo.

Av anslagstekniska skäl föreslår länsstyrelsen att samtliga här berörda,

för Tornedalen speciella och till en tioårsperiod avgränsade, nya eller kompletterande

bidragsformer sammanföres till ett särskilt skogsanslag för Tornedalen.

Kostnaderna härför beräknas komma att uppgå till 1 miljon kr.

per år under den aktuella tioårsperioden, eller totalt 10 miljoner kr. Härtill

kommer för samma period planläggningskostnader med 0,1 miljoner kr. per

år, eller 1 miljon kr. totalt.

De enskilda skogarna i Tornedalen är uppdelade i 7 länsskogvaktareområden,

vartill kommer Karesuando kommun, som sorterar under en av länsskogvaktarna

i Kiruna stad. Länsstyrelsen förordar, att ytterligare tre länsskogvaktareområden

snarast inrättas i Tornedalen. I den mån så sker bör

det bli möjligt för länsskogvaktarna att i avsevärt större utsträckning än

som varit fallet hittills lämna skogsägarna direkt och personlig handledning

med skogsvård, vägbyggnad och andra angelägna led i återuppbyggnadsarbetet,

liksom att intensifiera den skogliga upplysningsverksamheten i allmänhet.

Kostnaden för nyanställning av 3 länsskogvaktare (lg 13) utgör ca

66 000 kr. per år inklusive traktaments- och resekostnader. Den föreslagna

minskningen av länsskogvaktareområdena skulle emellertid komma att

medföra ett minskat behov av lägre skoglig personal, närmast inom förmanskategorien.

Den faktiska kostnadsökningen för en omorganisation av

detta slag kan därför väntas komma att stanna vid storleksordningen 50 000

kr. per år eller 0,5 miljoner kr. under den aktuella tioårsperioden.

Länsstyrelsen, som anser det i hög grad angeläget att få till stånd intensifierad

propaganda för samverkan över ägogränserna med avseende på

bl. a. samtidigt utförda stämplingar, avverknings- och skogsvårdsarbeten

etc. inom topografiskt avgränsade drivningsområden, föreslår, att sådan

upplysningsverksamhet skall bedrivas byavis vid sammankomster, som anordnas

och ledes av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän.

Storskogsbrukets dominans — 61 % av den sammanlagda skogsmarksarealen

— avspeglar sig beträffande länet i dess helhet i den skogliga undervisningen,

som till stor del fått formen av skogsarbetarutbildning. Tornedalen

intar däremot även ägomässigt en särställning inom länet, såtillvida

som nära hälften av den sammanlagda skogsmarksarealen ligger i bondehand;

något som dock inte hittills i önskvärd utsträckning kunnat beaktas

vid uppläggningen av skogsundervisningen inom området. En ändring härvidlag

är önskvärd och bör närmast inriktas på småskogsägarnas speciella

behov av skoglig vidareutbildning utöver fastställda grundutbildningskurser.

Länsstyrelsen förordar därför, att vid Tärendö skogsbruksskola årligen an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ordnas två enmånaders vidareutbildningskurser samt därutöver ett antal

korta ambulerande specialkurser i bl. a. skogsvård samt driftsekonomi för

småbrukare. Kostnaden för en sådan kursverksamhet — vilken inte bestrides

inom ramen för nuvarande anslag — beräknas komma att uppgå till

50 000 kr. per år eller 0,5 miljoner kr. för den aktuella tioårsperioden.

Av Tornedalens skogsfastigheter utgöres för närvarande närmare en tredjedel

av dödsbon. Delägarna är ofta spridda över hela landet och kan t. o. m.

ha emigrerat. I regel finns ingen särskild person utsedd att föra sterbhusets

talan. Samtycke måste därför inhämtas från samtliga delägare, innan det är

möjligt att effektuera någon av de åtgärder som skogsvårdslagen föreskriver.

Att det under sådana förhållanden är svårt eller omöjligt att åtminstone på

kort sikt få till stånd ett progressivt skogsbruk på den mycket störa areal,

som sterbhusen tillsammans omfattar, ligger i öppen dag. Det är å andra

sidan uppenbart att det såväl ur det allmännas som ur den enskildes synpunkt

skulle vara mycket vunnet om skogsvårdsstyrelsen — i de fall det

visat sig helt omöjligt att få kontakt med eller besked från sterbhusdelägarna

— kunde få behörighet att stämpla och sälja skog på sterbhusets mark

för att sedan använda inkomsten härav till lagligen påvilande skogsvårdsåtgärder.

Med hänsyn till den ekonomiska betydelsen av att sterbhusproblemet

löses, förordar länsstyrelsen, att frågan snarast klarlägges i särskild

ordning.

Anslagsökning

Föreslagna anslagsökningar uppgår sammanfattningsvis till i följande

tablå upptagna belopp.

Anslagspost

Milj. kr.

Per år

Per 10 år

Uppräkning av skogsförbättringsanslaget . .

0,15

1,5

Uppräkning av skogsväganslaget..........

0,20

2,0

Uppräkning och utvidgning av skogsproduktionsanslaget

0,90

9,0

Skogsanslag för Tornedalen..............

1,00

10,0

Planläggningskostnader m. m.............

0,10

1,0

Minskning av länsskogvaktareområdena ...

0,05

0,5

Utvidgad skoglig undervisning ...........

0,05

0,5

Summa:

2,45

24,5

Sysselsättningen

Skogsbruket är tillsammans med jordbruket Tornedalens huvudnäring

och främsta sysselsättningskälla. På den framtida arbetskraftsåtgången

inom det tornedalska skogsbruket inverkar emellertid en rad svårbedömda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

33

och varandra delvis motverkande faktorer. Dit hör avsättningsförhållandena,

intensiteten i avverknings- och skogsvårdsprogrammet samt inverkan av

teknisk och annan rationalisering, inklusive säsongförlängning, säsongutjämning

och fastanställning av arbetskraft etc.

Att rationaliseringen i och för sig har sysselsättningsminskande effekt såtillvida,

som den reducerar behovet av manuell arbetskraft per producerad

enhet, ligger i sakens natur. Därav följer dock inte omedelbart att det totala

skogliga arbetskraftsbehovet inom utredningsområdet i dess helhet kan väntas

minska i samma takt som prestationen per mansdagsverke ökar. Exempelvis

kan tillkomsten av en bilväg öppna nya områden för avverkning och

skogsvård eller möjliggöra tillvaratagande av sortiment och dimensioner,

som tidigare inte kunnat avsättas på grund av att kostnaderna för virkets

avverkning och transport överstigit gällande råvarupriser. Likaså kan den

fortgående mekaniseringen av skogsvårdsarbetet i framtiden komma att

möjliggöra föryngrings- och reproduktionsåtgärder inom områden, vilkas

markvärde för närvarande är alltför lågt för att möjliggöra annat än mycket

extensiva driftsformer. Inom vissa gränser kan på detta sätt komma att

skapas nya sysselsättningsobjekt, som bidrar att motverka den sänkning av

arbetskraftsbehovet som mekaniseringen och rationaliseringen i och för sig

medför.

Länsstyrelsen har funnit det angeläget, att med den i betänkandet framlagda

åtgärdsplanen som utgångspunkt söka överslagsvis klarlägga den effekt

som ett genomförande av planen i full utsträckning skulle komma att

få på sysselsättningen. Enligt dess beräkningar skulle det föreslagna avverknings-,

skogsvårds- och vägbyggnadsprogrammet vid en rationaliseringseffekt

av 23 % under en tioårsperiod inte endast bibehålla den nuvarande sysselsättningen

i Tornedalens skogar utan även öka denna i viss utsträckning.

Totalt erhålles i detta alternativ en ökning med ca 24 000 dagsverken,

motsvarande omkring 100 årsarbetare med 250 dagsverken per år, eller ca

4 % flera än som sysselsättes i dag.

Länsstyrelsen framhåller, att rationaliseringseffekten i praktiken kan

väntas komma att göra sig gällande först efterhand och med successivt ökande

styrka. Under de närmaste åren har man därför alltjämt att räkna med

relativt högt arbetskraftsbehov per enhet. Det föreslagna programmet för

upprustning av Tornedalens skogsbruk är däremot till stora delar omedelbart

genomförbart. Detta innebär, att en vid marginal för sysselsättningsökning

står till förfogande i tioårsperiodens början — en marginal som självfallet

i största möjliga utsträckning bör utnyttjas för att komma till rätta

med de omställningsproblem som väntas uppstå bl. a. inom jordbruket.

På sysselsättningens plussida bör även noteras, att rationaliseringseffekten

erfarenhetsmässigt torde komma att i viss mån kompenseras av det

ökade behov av personal för service och reparationer m. m. som mekaniseringen

av skogsarbetet kräver. Arbetstidsförkortningen och det i samband

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

med den fortgående standardhöjningen allmänt ökande behovet av varor

och tjänster är andra faktorer, som kan väntas komma att verka i samma

riktning.

Yttranden

De allmänna synpunkter, som länsstyrelsen anfört rörande

grundvillkoren för att skapa ett progressivt skogsbruk i Tornedalen delas

eller lämnas utan erinran av samtliga berörda remissinstanser. Full enighet

synes sålunda råda om önskvärdheten av att åstadkomma en väsentlig ökning

av nuvarande årsavverkningsuttag bl. a. genom intensifiering av föryngrings-

och beståndsvårdsarbetet, utbyggnad och upprustning av skogsvägnätet

och det allmänna vägnätet samt vissa speciella åtgärder för att stimulera

det enskilda skogsbruket i Tornedalen till ökad självverksamhet och

samarbete över ägogränserna. Arbetsmarknadsstyrelsen anser det genom ett

kontinuerligt bedrivet rationellt skogsbruk vara möjligt att förstärka Tornedalens

ekonomiska underlag. En ökad avkastning från skogsbruket är

också angelägen med hänsyn till massa- och pappersindustrins ökade krav

på råvaror för framtiden. Enligt styrelsens uppfattning är det därför av

stor vikt att de föreslagna åtgärderna på skogsbrukets område kommer till

utförande. Häri instämmer länsarbetsnämnden i Norrbottens län, som framhåller,

att ett intensifierat skogsbruk med framför allt en kraftig ökning av

skogsvårdsåtgärderna jämsides med en utbyggnad av skogsvägarna och förstärkning

av det allmänna vägnätet, en snar exploatering av befintliga malmtillgångar

och en efter behovet påkallad utbyggd småindustri, torde höra

till de åtgärder som i första hand bör komma i fråga för att skapa ytterligare

utkomstmöjligheter för Tornedalens befolkning. Tornedalskommunernas

förbund anser i likhet med Karl Gustavs och Korpilombolo kommun förslaget

motsvara ett skogligt minimiprogram, till vilket dock förbundet liksom

tornedalskommunerna i övrigt helt ansluter sig.

Länsstyrelsens beräkning av den möjliga årsav verkningens

storlek — under förutsättning att i ordets egentliga bemärkelse progressiva

driftsformer kommer till stånd i Tornedalen — vitsordas eller lämnas

utan erinran av flertalet remissinstanser. Domänstyrelsen anser sig visserligen

inte kunna bedöma i vad mån den i betänkandet angivna, möjliga avverkningen

är realistisk, men styrelsen finner vissa förutsättningar föreligga

härför. Enligt domänverkets statistik har den verkliga årsawerkningen

av barrskog plus lövskog å kronoskogarna inom Tornedalen i medeltal för

tiden 1956/57—1958/59 uppgått till ca 0,5 miljon m3sk. 1 betänkandet

har motsvarande årsawerkning för samtliga skogsägaregrupper inom Tornedalen

uppgått till 0,84 miljon m3sk. Då kronoskogarna upptar 44 % av

arealen, skulle årsawerkningen per ha under sagda period ha varit högre

på dessa skogar än i medeltal för samtliga skogar. Länsstyrelsen räknar med

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 dr 1962

35

en möjlig årsavverkning i Tornedalen av 1,06 miljon m3sk, innebärande en

ökning av för barr 16 % och för löv 100 %. För kronoskogarnas del kan någon

ökning av årsavverkningen icke påräknas. Snarare blir det någon

minskning jämfört med medeltalet för perioden 1956/57—1958/59. Om

prognosen skall hålla, måste alltså den procentuella ökningen för övriga

skogar bli större än den genomsnittligt beräknade ökningen, för vilket enligt

domänstyrelsen vissa förutsättningar också synes finnas. Sveriges skogsägareförbund

— vilket stödjer sig på yttranden från medlemsföretagen

Svenska cellulosa aktiebolaget (SCA) samt Mo och Domsjö aktiebolag —

befarar liksom Sveriges industriförbund att det uppställda åtgärds- och

avverkningsprogrammet blir mycket svårt att i sin helhet omsätta. SCA

tinner för sin del ingen anledning till erinran mot utredningens beräkning

av den kvantitet löwedsråvara, 1,71 miljon m3sk, som ur rent skoglig-biologisk

synpunkt vore önskvärd att avverka. Däremot kan SCA inte dela länsstyrelsens

uppfattning, att den kvantitet om 0,9 miljon m3sk, som erhålles

när läges- och dimensionsjusteringar verkställts, skulle i sin helhet i dag

vara praktiskt avsättningsbar, än mindre, att denna kvantitet skulle utgöra

ett minimivärde.

Även i vad avser föryngring s- och beståndsvårdsarbet

e t får länsstyrelsens uppfattning stöd eller lämnas utan erinran av majoriteten

bland remissorganen. Betydelsen av förslaget understrykes av bl. a.

arbetsmarknadsstyrelsen, skogsstyrelsen, flertalet tornedalskommuncr,

Svenska skogs- och flottningsarbelareförbundet, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Landsorganisationen i Sverige samt Norrbottens läns

landsting. Annan åsikt framföres av de instanser som reserverat sig beträffande

den möjliga avverkningens storlek. Domänstyrelsen förklarar att tillräckliga

uppgifter saknas för att bedöma den förutsatta takten i restaureringsarbetet,

men anser det i varje fall vara orealistiskt att räkna med en

så kort period som tio år. Beträffande önskemålet om att forcera föryngringsarbetet

på kronoskogarna i samma grad som på de enskilda, påpekar

styrelsen, att detta arbete igångsattes 1950 och nu till stor del är genomfört.

Programmet har visserligen inte kunnat genomföras helt i planlagd omfattning,

främst på grund av stor brist på frö och plantor de första åren.

Sedan plantskolorna utbyggts, har arbetet skjutit fart och för de revir, som

omfattar Tornedalen, har under tidsperioden 1955—1960 i medeltal cirka

6 500 ha per år färdigbehandlats med föryngringsåtgärder, vilket motsvarar

1,67 % per år av totala skogsmarksarealen. Normalytan omfattar 0,67 %.

Omhändertagandet av gamla kalmarker pågår sålunda i ganska rask takt.

Beträffande beståndsvårdsarbetet framhåller styrelsen, att under perioden

1955—1960 på kronoskogarna i Tornedalen i medeltal röjts ca 6 000 ha per

år i plant- och ungskog samtidigt som gallringarna intensifierats, så att intervallen

nedbringats till 30 år; något som enligt styrelsens åsikt är fullt

tillräckligt på dessa lågproduktiva marker, där bestånden blir gallringsbara

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr iil år 1962

först vid 50—70 års ålder och det inte är ekonomiskt möjligt att gallra mer

än två, eller högst tre gånger per bestånd. Enligt styrelsens mening är någon

ytterligare forcering av föryngrings- och beståndsvårdsarbetet inte lämplig,

då man rätt snart kan motse ett minskat arbetskraftsbehov, allteftersom

eftersläpningen inhämtas. Sveriges industriförbund hänvisar till bilagt yttrande

från Skogsindustriernas samarbetsutskotts skogskommitté, som anser

sig ha anledning befara att länsstyrelsens antaganden och beräkningar är för

optimistiska. En liknande uppfattning redovisas av Sveriges skogsägareförbund

och SCA, vilket senare— under hänvisning bl. a. till arronderingssvårigheterna

och det s. k. sterbhusproblemet —- anför, att bolagsskogarna f. n.

endast har ett program, som närmar sig det i tornedalsutredningen förutsatta.

Det ifrågasättes, om det enskilda skogsbruket -—• 29 % av Norrbottens

läns och 44 % av tornedalsoinrådets skogar — under 60-talet kommer att

visa sig berett att fullfölja detta program, även om länsstyrelsen kan genomföra

de i och för sig vällovliga, glädjande och stimulerande åtgärder som

förordas i betänkandet.

Vikten av att länsstyrelsens förslag i fråga om utbyggnad av skogsvägnätet

samt en upprustning av det allmänna vägnätet

realiseras understrykes av flertalet berörda remissinstanser. Beträffande

möjligheten att genomföra programmet inom den aktuella tidsperioden

reserverar sig dock Sveriges industriförbund och Sveriges skogsägareförbund.

Frågan om en forcering av vägbyggandet på kronoskogarna

upptages till särskild diskussion i domänstyrelsens yttrande. Styrelsen

har ingenting att erinra mot det angivna utbyggnadsbehovet och kostnaderna

härför. Styrelsen påpekar emellertid, att skogsbruket f. n. befinner sig

i ett mycket dynamiskt utvecklingsskede i fråga om skogstransporternas organisation

och att det därför måste anses synnerligen angeläget att en intensifierad

forskning kommer till stånd för utredning av den rationella

transportgången från stubben till industrin. Vad gäller utbyggnadstakten

för skogsbilvägarna på kronoparkerna i Tornedalen framhåller styrelsen, att

vägbyggnadsbehovet på dessa marker visserligen alltjämt är mycket stort,

men att utbyggnadsgraden på kronoparkerna — bl. a. på grund av de omfattande

beredskapsarbeten, som under senare år bedrivits inom området

— torde vara väsentligt större än på angränsande enskilda marker. Beträffande

den ifrågasatta ökningen av vägbyggnadsvolymen inom tornedalsreviren

framhåller styrelsen, att någon sådan ökning inom den för styrelsen

fastställda investeringsramen inte — eller i varje fall endast i obetydlig omfattning

— kan eller bör ske på bekostnad av anslagen till andra revir. I den

mån det anses angeläget att genom vägbyggnad lösa tornedalsproblemen,

bör därför särskilda medel ställas till domänverkets förfogande; antingen

genom byggnad av ifrågavarande vägföretag såsom beredskapsarbeten eller

i annan ordning. Sveriges industriförbund anser det vara av största betydelse

för skogsbrukets utveckling att området har ett väl planerat nät av skogs
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

37

vägar och allmänna vägar av tillräcklig omfattning och med tillfredsställande

bärighet för virkestransporter och andra transporter inom skogsbruket.

Under hänvisning till uttalande från Skogsindustriernas samarbetsutskotts

skogs kommitté ifrågasätter dock förbundet i vad mån den i och för

sig synnerligen önskvärda utbyggnaden av skogsvägnätet kan genomföras i

den takt utredningen förutsätter; något som enligt förbundets mening skulle

ställa alltför stora ekonomiska krav på främst bondeskogsbruket. Häri instämmer

Sveriges skogsägareförbund, som hävdar, att den föreslagna utbyggnaden

av vägnätet endast delvis kommer att kunna realiseras för såvitt

inte skattelättnad medges för nybyggnad av skogsbilvägar på sådant sätt att

kostnaden i sin helhet görs avdragsgill vid inkomstbeskattning av skogsbruk.

Enligt förbundets mening skulle en sådan ändring i gällande skatteregler

möjliggöra intensifiering av skogsvägbyggandet i vida högre grad än

det statliga bidragsgivandet, vilket förbundet finner vara en form för främjande

av denna verksamhet, som först i andra hand bör komma i fråga.

Förslaget att nuvarande militära vägbyggnadshinder i Tornedalen

undanröjes och i den utsträckning så befinnes erforderligt kompenseras

med förstärkta försvarsresurser tillstyrkes i huvudsak av ett flertal remissinstanser.

Överbefälhavaren uttalar emellertid, att det visserligen är

ett totalförsvarsintresse, att åtgärder vidtas för att stimulera näringslivet

inom området, då härigenom bättre betingelser kan skapas att med områdets

egna resurser organisera stridskrafter till dess försvar, men att dessa

åtgärder inte bör vara av den art, att de samtidigt allvarligt försämrar försvarsbetingelserna

och medför ökade krav på stridskrafter. I så fall måste

nämligen dessa krav tillgodoses på bekostnad av försvaret inom andra delar

av landet och då delta inte bedöms möjligt, innebär det att målsättningen

för försvaret av gränsområdet måste omprövas, överbefälhavaren understryker,

att tillgången på vägar för motoriserade styrkor spelar en utomordentlig

roll. Förhållandena är emellertid väsentligt olika för en anfallande

och en försvarande. God tillgång på vägar ger den anfallande större handlingsfrihet,

medan den för den försvarande främst innebär ökat behov av

stridskrafter. Eftersom vägnätet spelar en avgörande roll för planläggningen

av försvaret i gränsområdet anser överbefälhavaren nödvändigt att försvarssynpunkter

blir beaktade vid vägplanering. Detta önskemål tillgodoses

f. n. genom det samrådsförfarande, som äger rum mellan olika myndigheter

i fråga om vägar, som byggs helt eller delvis med statsmedel. Ett undanröjande

av möjligheterna för militära myndigheter att påverka vägnätets utveckling

kan inte accepteras, om nuvarande målsättning för försvaret skall

kunna uppfyllas. En viss kanalisering av vägnätet inom gränsområdet blir

från försvarssynpunkt alltjämt ett bestämt krav. Den enda lösning, som

enligt överbefälhavaren synes möjlig för att samordna näringslivets och

försvarets intressen inom ramen för nuvarande samrådsformer, torde vara

upprättande av en gemensam långsiktig vågplan för alla vägar inom områ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

as

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

det från finska gränsen intill Pite älv. En sådan vågplan, som även bör innefatta

vägar som bygges utan statsbidrag, bör förslagsvis sammanställas i

länsstyrelseinstans och fastställas efter samråd med bl. a. de militära myndigheterna.

Lantmäteristyrelsen ifrågasätter, om det inte skulle kunna vara

möjligt att genom planering komma fram till ett vägsystem i skogsmarken,

som tillgodoser skogsbrukets transportbehov men som samtidigt ges en sådan

orientering och detaljutformning att det ur beredskapssynpunkt framstår

som i stort sett oskadligt. Statsbidrag skulle i sådant fall utgå endast

till skogsbilvägar, som upptagits i en sådan plan. Styrelsen föreslår därför,

att ett försök till planering av ett sådant vägsystem göres under medverkan

av såväl militära som civila experter. Försöket bör avse ett icke alltför litet

område avgränsat av allmänna vägar eller allmänna flottleder. Den här berörda

planläggningen rörande skogsvägarna i Tornedalen står enligt lantmäteristyrelsens

mening i överensstämmelse med de riktlinjer för större

samlade aktioner för upprustning av den skogliga delen av näringslivet i

övre Norrland, som uppdrogos genom 1960 års riksdagsbeslut (prop. 62;

JoU 18 och 32) om speciell bidragsgivning till skogliga åtgärder inom vissa

delar av de fyra nordligaste länen. Lantmäteristyrelsen anser för sin del det

vara önskvärt att dylika områden i betydande omfattning kommer till stånd

i Tornedalen.

Vad länsstyrelsen anfört rörande behovet av ett utökat statligt stöd till

återuppbyggnadsarbetet inom det enskilda skogsbruket i Tornedalen

vitsordas eller lämnas utan erinran av berörda remissinstanser.

Förslagen till ändrade bidragsformer biträdes eller lämnas

utan erinran av remissinstanserna med undantag av skogsstyrelsen, som

anser, att överarbetningen av bestämmelserna om tillämpningsområdet

för anslaget till Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. bör

anstå till dess man hunnit inhämta erfarenheter från den verksamhet, som

påbörjats innevarande budgetår med stöd av särskilda medel, vilka anvisats

under anslaget. Bestämmelserna i samband med denna särskilda anslagsdel

avses möjliggöra bildande av områden för skoglig samverkan inom bl. a.

kustlandet av Norrbottens län. Även om vissa sakliga skäl talar för att delar

av Tornedalen ur bidragssynpunkt borde jämställas med lappmarken, synes

därför enligt skogsstyrelsens mening lappmarksreglernas tillämpningsområde

ej böra utvidgas f. n. Styrelsen anser däremot försöksverksamhet i Tornedalen

med anlitande av den nämnda anslagsdelen vara synnerligen önskvärd.

I sammanhanget erinrar styrelsen även om att enligt bestämmelserna

i samband med anslagsdelen bidrag må kunna beviljas med högst 75 %, då

synnerliga skäl föreligger och efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall. Styrelsen framhåller, att de skogliga förhållandena i Tornedalens kustland

bör beaktas vid den senare överarbetningen av bidragsbestämmelserna.

Vad angår förslaget att jämte uppräknade normala anslag använda ett särskilt

skogsanslag i Tornedalen ifrågasätter skogsstyrelsen vidare, om inte

s. 39 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

39

det särskilda skogsanslaget borde utbyggas att omfatta även motsvarande

delar av de normala anslagen. Inom Tornedalen skulle då enbart ett anslag

anlitas för ifrågavarande skogliga åtgärder; ett arrangemang som givetvis

inte skulle påverka medelsåtgången, men däremot enligt styrelsens mening

underlätta det administrativa förfarandet. När det blir aktuellt att utarbeta

de särskilda bidragsbestämmelserna i samband med skogsanslaget för Tornedalen

— detta oavsett vilket av de båda nämnda tillvägagångssätten som

väljes — torde skogsstyrelsen få inkomma med ett närmare utformat förslag.

Skogsvdrdsstyrelscn i Norrbottens län framhåller, att vissa ändringar gjorts

i statsbidragsbestämmelserna efter det betänkandet skrivits. Sålunda har

bidrag från skogsförbättringsanslaget till skogsdikning maximerats till

25 % oavsett ägarekategori. Samma bidragssänkning gäller för norrländska

skogsproduktionsanslaget inom kustlandet, där dessutom bidrag för röjning

kan utgå med 25 % och för enklare skogsvägar med 40 % (25 för kategori

B och C). Dessa nyheter ändrar dock inte något väsentligt i förslaget. Med

tillstyrkande av länsstyrelsens förslag i övrigt föreslår Pajala kommun att

statsbidrag vid röjningshuggningar såsom beredskapsarbete medges med

upp till 50 % av den beräknade kostnaden, medan överkalix kommun anser

att skogsproduktionsanslagets lappmarksregler bör utsträckas att omfatta

även denna kommun.

Beträffande förslaget till minskning av nuvarande 1 ä n s skogvaktare

o m r å d e n framhåller skogsstyrelsen, att personlig rådgivning genom

länsskogvaktaren enligt dess uppfattning är en mycket verksam åtgärd, när

det gäller att stimulera skogsägaren att vårda sin skog, och styrelsen har

därför ingenting att invända mot den föreslagna åtgärden. Styrelsen beräknar

emellertid nettokostnadsökningen för genomförande av förslaget till

75 000 kronor årligen, varav 25 000 kronor för rabattering av taxan för vissa

uppdrag, som skogsvårdsstyrelserna utför åt enskilda skogsägare. Häri instämmer

skogsvdrdsstyrelscn i Norrbottens län, som framhåller att skogsvårdsstyrelsernas

biträdestaxor den 1 juli 1960 höjdes mycket kraftigt eller

med ca 45 %. Såsom en följd härav uppstod genast en markant sänkning av

hiträdesrekvisitionerna beträffande återväxtarbetena. I första hand visade

sig uppbromsningen i trakter med låga rotvärden och tungarbetade töryngringsåtgärder.

Skogsvårdsstyrelsen anser därför en ytterligare rabattering

inom Tornedalen vara synnerligen önskvärd. De problem som höjningen av

biträdestaxan medfört påtalas även av il/o och Domsjö aktiebolag, som i

övrigt anför, att värdet av en utökning av antalet länsskogvaktare reduceras

i viss mån genom förslaget att förmanskadern skall minskas.

De synpunkter och förslag, som länsstyrelsen framlagt beträffande u nd

e r v i s n i n g, upplysning och propaganda biträdes eller lämnas

utan erinran av flertalet remissinstanser. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, som i och för sig ingenting har att invända mot förslaget, anser

dock, att det särskilt i Tornedalen är angeläget att få till stånd en samord
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ning mellan det allmännas insatser i skogsbruket och den verksamhet, som

de enskilda skogsägarnas organisationer bedriver i samma syfte. Enligt förbundets

mening bör det vara möjligt att stimulera till bildande av flera

skogsbruksområden eller annan lämplig form av samverkan mellan skogsägarna,

varigenom större förutsättningar skapas för ett ekonomiskt utnyttjande

av skogstillgångarna och för förbättrad skogsvård. Detta mål kan, påpekar

förbundet, uppnås bl. a. genom att man vid samverkan över ägogränserna

minskar olägenheterna av skogsmarkernas i många fall dåliga arrondering.

Liknande synpunkter anföres av Riksförbundet Landsbygdens folk,

som anför, att praktiska exempel på samverkan redan finns i nedre Tornedalen,

där skogsägare inom några byar tillhörande Karl Gustavs och Nedertorncå

kommuner gått samman och bildat Tornedalens bondeskogsdistrikt.

Betydelsen av alla åtgärder, som leder till bildandet av nya skogsbruksområden,

understrykes även kraftigt av Riksförbundet Sveriges i 11. Enligt riksförbundets

mening bör vidare ett effektivt stöd till den verksamhet som bedrives

av Förbundet skog och ungdom ha en stor uppgift att fylla för igångsättandet

av omfattande skoglig ungdomsverksamhet inom Tornedalen.

Riksförbundet föreslår därför alt medel anvisas för Norrbottens läns distrikt

av Skog och ungdom, avseende helårsanställande av en instruktör för skoghgt

ungdomsarbete i Tornedalen. Sammanlagda kostnaden för instruktörens

lön och resor, arbetsmateriel etc. beräknas av förbundet komma att uppgå

till 24 000 kronor per år.

Vad länsstyrelsen anfört rörande sterbhusproblemet, dvs. svårigheten

eller omöjligheten av att åtminstone på kort sikt få till stånd ett

progressivt skogsbruk på den mycket stora areal — närmare en tredjedel av

Tornedalens samtliga skogsfastigheter -—- vilken för närvarande upptas av

dödsbon, understrykes av ett stort antal remissinstanser. I fråga om vilka

atgäider, som bör insättas, råder dock i vissa avseenden delade meningar.

Åsiktsskiljaktigheterna hänför sig därvid närmast till den principiella frågan,

i vad mån någon form av tvångsåtgärder bör få tillgripas.

Den framlagda överslagsberäkningen av den sysselsättningseffekt,

som skulle uppnås under förutsättning att det skisserade skogliga

återuppbyggnadsprogrammet genomföres i full utsträckning, lämnas utan

erinran av samtliga remissinstanser med undantag av domänstyrelsen, som

på grundval av en inom domänverket utförd, nyligen framlagd arbetskraftsutredning

för tornedalsreviren Muonio, Tärendö, Korpilombolo, Kalix och

Torneå, anser sig ha anledning att se mera pessimistiskt på de framtida sysselsättningsmöjligheterna

i Tornedalens skogar än utredningen gjort. Enligt

domänstyrelsens mening måste man åtminstone tills vidare räkna med att

de nya arbetstillfällen, som skapas genom att nya skogsområden göras åtkomliga,

inte kunna uppväga den minskning av arbelskraftsåtgång, som

blir en följd av den rationalisering av skogsbruket, som framstår som oundgängligen

nödvändig.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962 41

Skogsindustrin

Betänkandet

Råvarumarginalen

Avsättningssvårigheter för lövvirke förekommer inom hela länet. Frågan

om skogsindustrien expansion i syfte att skapa någorlunda jämn avsättning

för lövvirke kan därför inte begränsas enbart till Tornedalen, utan måste

utsträckas att omfatta länet i dess helhet. Med denna utgångspunkt har länsstyrelsen

undersökt, vilket minimiutrymme som med avseende på råvarutillgången

står till förfogande för utbyggnad av den norrbottniska lövförädlingsindustrin.

Enligt skogsforskningsinstilutets avverkningsberäkning utgör den önskvärda

bruttoårsavverkningen av lövvirke inom hela Norrbotten 1,71 miljon

mssk, varav björk 1,51 miljon m3sk. Den härav industriellt avsättningsbara

lövgagnvirkeskvantiteten beräknas av länsstyrelsen efter s. k. läges- och dimensionsjustering

uppgå till inte fullt 0,9 miljon m3sk. Förbrukningen

inom länet av lövgagnvirke under den närmaste tioårsperioden beräknas

komma att utgöra drygt 0,1 miljon m3sk, inklusive den ökning i råvarubehovet

av lövmassa som sammanhänger med pågående utbyggnad av länets

fiberindustrier. Kvar slår därmed ett industriellt expansionsutrymme av

storleksordningen 0,8 miljon m3sk. Härav faller ca 0,2 miljon m3slc på Tornedalen.

Inom lövfiberindustrin förekommer två principiellt skilda förädlingsmetoder:

helkemiska och halvkemiska. Den tekniska skillnaden ligger främst i

ligninbehandlingen. Vid den helkemiska tillverkningsmetoden avlägsnas 1igninet

i det närmaste helt; vid den halvkemiska endast delvis. Vid helkemisk

produktion av norrländsk lövmassaved från Norrbotten utgör åtgångstalet

genomsnittligt ca 8 m3sk per ton massa, medan motsvarande tal vid halvkemisk

produktion stannar vid hälften, eller ca 4 m3sk per massaton. Vilkendera

av nämnda tillverkningsmetoder, som bör ifrågakomma vid en

eventuell industriell expansion på lövmassabasis i Norrbotten, kan inte klarläggas

utan ingående ekonomisk-tekniska undersökningar. Länsstyrelsen

har därför inskränkt sig till att med utgångspunkt från tidigare angivna råvaruöverskott

och nyssnämnda åtgångstal fastställa det industriella expansionsutrymme,

som svarar mot respektive tillverkningsmetod.

Beräknat

l5v-virkes-

Motsvarar i

i årston vid

Område

miljoner

helkemisk

halvkcmisk

skogs-

kubikm.

produktion

produktion

Tornedalen.......

........ 0,2

25 000

50 000

Länet ............

........ 0,8

100 000

200 000

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

Att ange något allmängiltigt värde på storleken av en ekonomiskt optimal

massafabrik är inte möjligt, eftersom detta givetvis varierar från fall till

fall. Utvecklingen har emellertid under senare år gått mot allt större produktionsenheter.

Länsstyrelsen anser det därför berättigat att utgå från att

i varje fall anläggningar med en kapacitet understigande ca 70 000 årston

normalt inte bör komma i fråga för nyanläggning. Den för närvarande avsättningsbara

lövgagnvirkeskvantiteten från Tornedalen skulle med andra

ord inte ensam kunna bilda underlag för en ekonomiskt bärkraftig lövmassaindustri,

vare sig denna lägges på halv- eller helkemisk bas. Det totala råvaruöverskottet

torde däremot få anses mer än tillräckligt för en med avseende

på storleksordningen ekonomiskt motiverad hel- eller halvkemisk

förädlingsindustri för lövvirke, i det senare fallet t. o. m. utan att inkräkta

på utomlänsindustriernas råvaruanskaffning i Norrbotten.

Utbyggnad av Karlsborg sverken

En eventuell ny lövmassafabrik bör av kostnadsskäl om möjligt byggas

såsom anslutningsverk till en existerande massaindustri. Den bör vidare

med tanke på avfallsluten placeras vid kusten, varigenom skadeverkningar

på älvfisket undvikes. Den bör ha tillgång till järnväg. Den bör slutligen ligga

inom rimligt transportavstånd från huvuddelen av länets lövskogstillgångar.

Samtliga dessa villkor uppfylles om den diskuterade fabriken placeras i

anslutning till Aktiebolaget statens skogsindustriers (ASSI) sulfatfabrik i

Karlsborg. Denna anläggning är redan förut dimensionerad med tanke på

framtida utbyggnad och förfogar bl. a. över ett blekeri med större kapacitet

än den som f. n. utnyttjas. Härtill kommer, att transportkostnaderna för

den färdiga produkten skulle komma att nedbringas avsevärt tack vare

fabrikens placering i anslutning till befintlig hamn.

I skrivelse den 14 april 1958 hemställde länsstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte genom särskilda sakkunniga låta undersöka betingelserna för att på

ett ändamålsenligt sätt industriellt utnyttja det virkesöverskott, som påvisats

inom länet. Bakom framställningen låg de resultat som framkommit

genom en av kommerskollegium upprättad virkesbalans för Norrbotten.

Efter remissbehandling av länsstyrelsens skrivelse uppdrog handelsministern

åt ASSI att utarbeta och inkomma med förslag rörande utbyggnaden avskogsindustrien

i Norrbottens län samt rörande sättet för finansiering av

utbyggnaden. Bolaget hade dessförinnan förklarat, att det inte ansåg den avlänsstyrelsen

föreslagna utredningen erforderlig.

Som motiv härför hänvisade bolaget till vissa utbyggnadsplaner för de

befintliga anläggningarna i Piteå och Karlsborg samt förklarade sig villigt

att engagera sig för dessa utbyggnadsprojekt, under förutsättning, att finansieringsfrågan

klarlades genom Kungl. Maj:ts medverkan. Bolaget underströk

att det ansåg en utbyggnad, koncentrering och integrering av dess

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

43

industrier i Norrbotten vara av stort intresse såväl för länet som för förelaget,

och framhöll att länets arbetsförsörjning härigenom i längden borde

gagnas på bättre sätt än genom utbyggnad av skogsindustrien i mindre enheter.

Den utbyggnad, som bolaget åsyftar, är dels en till Lövholmens bruk i

Piteå förlagd fabrik för tillverkning av s. k. kraftliners — d. v. s. ytterskikten

i wellpapp — vilken fabrik är under uppförande; dels en utbyggnad av

den nuvarande sulfatfabriken vid Karlsborgs bruk samt av därvarande pappersbruk.

Detta projekt avser en ytterligare utbyggnad av kapaciteten med

cirka 60 000 årston sulfatcellulosa, som skulle direkt vidareförädlas till papper.

Under hänvisning till att en utvidgning av Norrbottens skogsindustri

främst bör ta sikte på ökat utnyttjande för cellulosaproduktion av massaved,

främst tall och björk, förklarade bolaget även att det undersöker förutsättningarna

för ytterligare kompletteringar av anläggningarna i Karlsborg.

I 1959 års statsverksproposition förordade handelsministern utbyggnad av

ASSI:s anläggningar i Piteå och uttalade samtidigt följande:

I anslutning härtill vill jag framhålla att jag inte anser bolagets utveckling

i Norrbotten avslutad i och med att anläggningen vid Piteå färdigställes.

Fastmera vågar jag hysa förhoppningen att det framdeles skall visa sig

möjligt att aktualisera frågan om ytterligare utbyggnad, varvid självfallet

även en utvidgning av produktionen vid Karlsborg bör kunna övervägas.

Det föreligger sålunda vissa mer eller mindre färdiga projekt till utbyggnad

av ASSI:s anläggningar i Karlsborg. Under hänvisning till nödvändigheten

av att genom stegrad efterfrågan skapa avsättning för det tillgängliga

råvaruöverskottet, öka sysselsättningen, förbättra skogsbrukets lönsamhet

och dämpa dess nuvarande starka konjunkturberoende, understryker länsstyrelsen

kraftigt betydelsen av sådan utbyggnad.

Framställning av flisbrunsle

Den förordade intensifieringen av skogsvårdsarbetet — vilken bl. a. skulle

komma att medföra en avsevärd ökning av röjnings- och gallringsarealerna

— har aktualiserat frågan om åtgärder för att skapa ökad avsättning för

klenvirke.

Vid skogsbruksskolan i Tärendö pågår installation av en flisbränsleanläggning,

som tas i bruk under hösten 1960. För att stimulera intresset för

fliseldning torde därutöver — speciellt med tanke på bondeskogsbruket —

erfordras ett antal demonstrationsanläggningar, avsedda för enfamiljshus

och kompletterade med en flishugg per grupp om sex försöksaggregat; förslagsvis

förlagda till fem tornedalsbyar med en demonstrationsgrupp i varje.

Kostnaderna för en demonstrationsverksamhet av detta slag beräknas

komma att uppgå till 10 000 kr. per by eller totalt för fem byar 50 000 kr.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

Förslagsvis skulle halva kostnaden tillskjutas av allmänna medel och resten

bestridas av respektive husägare.

En mera allmän övergång till eldning med flisbränsle skulle enligt länsstyrelsen

verksamt bidraga att skapa avsättning för klenvirke från röjningar

och gallringar och därmed medverka till att öka småskogsägarnas intresse

för rationell ungskogsvård. Den skulle därjämte öka antalet arbetstillfällen

och i viss mån verka säsongutjämnande. Måhända skulle de föreslagna

demonstrationsanläggningarna även kunna bilda embryot till en ny form

av hemmaindustri i Tornedalen. Länsstyrelsen föreslår därför, att skogsvårdsstyrelsen

erhåller medel för att i försökssyfte och för i styrelsens regi

bedriven demonstrationsverksamhet lämna engångsbidrag med sammanlagt

högst 25 000 kr. till anskaffning av vissa anläggningar för fliseldning.

Yttranden

Förslaget att trygga utnyttjandet av det tillgängliga löwirkesöverskottet

genom industriell utbyggnad av Karlsborgsverken stödjes

av bl. a. länsarbetsnämnden i Norrbottens län, domänshjrelsen, Norrbottens

läns företagareförening, majoriteten inom skogsstyrelsen samt skogsvärdsstyrelsen

i Norrbottens län, Pajala kommun, Skogs- och flottningsarbetareförbundet,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Landsorganisationen i Sverige

samt Norrbottens läns landsting. Förslaget avstyrkes av Haparanda stad,

som i likhet med Nedertorned kommun anser att ifrågavarande industri bör

placeras på lämplig plats vid kusten i Nedertorneå kommun, exempelvis vid

Haparanda, Säivis-Bredvik eller Seskarö. 1 det sistnämnda lokaliseringsförslaget

instämmer Karl Gustavs kommun, medan övertorneå kommun anser

att möjligheterna bör utredas att på basis av ett svensk-finskt samgående i

Tornedalen industriellt förädla älvdalens rika råvarutillgångar. Sveriges industriförbund

hänvisar till särskilt yttrande från Skogsindustriernas samarbetsutskotts

skogskommittc, vari framhålles alt redan planerade och beslutade

industriutbyggnader utgör fullgod garanti för uthållig avsättning, såväl

av allt för närvarande åtkomligt virke, som för den ökade virkesfångst, som

ett realiserande av det skogliga upprustningsprogrammet för Tornedalen

kan medföra. Skogskominittén avstyrker därför den i betänkandet föreslagna

utbyggnaden av Karlsborgsverken. Samma uppfattning framföres av

Sveriges skogsägareförbund under hänvisning till särskilda yttranden från

Mo och Domsjö aktiebolag samt SCA. SCA, som i och för sig accepterar beräkningen

av det biologiskt möjliga uttaget av löwirke i Norrbotten, uttalar

i yttrandet, att bolaget inte delar uppfattningen om den nuvarande »avsättningsbara»

lövvedskvantitetens storlek på grund av de rent praktiska svårigheterna

att på kort lid tredubbla nuvarande skogsvårds- och reproduktionsprogram

samt på grund av att erfarenheterna hittills visat, att det inte

är möjligt, ens vid ett högre pris än det av länsstyrelsen antagna, att erhålla

tillnärmelsevis den kvantitet, som länsstyrelsen räknar med, att bolaget an
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

45

ser det samhällsekonomiskt felaktigt att beträffande det eventuella lövvedsöverskottet

anlägga en regional bedömning och rubricera detsamma som

»industriellt expansionsutrymme» för en i Norrbotten anlagd, ny massafabrik,

när samtidigt stora köp av lövmassaved äger rum i Norrbotten för

att trygga råvaruförsörjningen för redan befintlig industri, samt när officiella

virkesbalanser för mellersta och övre Norrland klart utvisar, att en

betydande brist inom kort kommer att uppstå på såväl barr- som lövmassaved,

samt att bolaget anser det vara av utomordentlig vikt för hela den

svenska samhällsekonomien, att den nu befintliga massaindustrien bereds

möjlighet genomföra den strukturrationalisering mot stora enheter, som är

nödvändig, om industriens konkurrenskraft skall kunna bibehållas och om

högre virkespriser skall kunna betalas. Varje nybyggnad av en massafabrik

i Norrland i dag innebär, på grund av knappheten på virkesråvara, att denna

strukturrationalisering försenas eller eventuellt förhindras. Bolaget understryker,

att dess nu under byggnad varande kraftlinerbruk i Munksund

konstruerats så, att det lätt kan ges en avsevärt utökad kapacitet utan att

därför någon ytterligare pappersmaskin behöver anskaffas. I den mån utvecklingen

under de närmaste åren, mot all förmodan, skulle innebära, att

virkesöverskott skulle uppstå i Norrbotten, är bolaget berett att genomföra

en ökning av brukets kapacitet. Man kan redan nu förutse, att det kommer

att vara tekniskt möjligt att blanda in lövmassa med tallsulfatmassa vid

framställning av kraftliner. Liknande synpunkter framföres av en reservant

i skogsstyrelsen.

Förslaget om försöks- och demonstrationsåtgärder för framställning

av flisbränsle får stöd av bl. a. domänstyrelsen, som visserligen

anser fliseldningens lönsamhet i dagsläget vara synnerligen diskutabel

men som dock anser att denna eldningsform med hänsyn till de relativt sett

höga oljepriserna i Tornedalen torde kunna hävda sig betydligt bättre än i

övriga delar av landet. Förslaget tillstyrkes även av Hietaniemi kommun,

som anser att fliseldning i demonstrationssyfte bör igångsättas även i vissa

skolor. Häri instämmer Riksförbundet Landsbygdens folk, som finner erfarenheterna

av fliseldning på andra håll i landet motivera en omedelbar installering

av fliseldning vid större allmänna anläggningar i Tornedalen.

Landsorganisationen i Sverige anser, att en undersökning och försöksverksamhet

angående framställning och användning av flisbränsle kan komma

att ge intressanta resultat och skapa möjligheter för ökad avsättning för

klenvirke, men finner det dock tveksamt, om detta kan ske på hemindustribasis.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj. ts proposition nr 31 är 1962

Gruvdrift och järnhantering

Betänkandet

Järnmalmerna inom Tornedalen

Genom mellersta delen av Tornedalen från Kaunisvaara i öster till Masugnsbyn

i väster utbreder sig ett område med bergarter och malmer, som i

framtiden kan tänkas bilda grundval för gruvbrytning och järnindustri.

Inom detta område saknas ännu så noggranna inventeringar och undersökningar

av malmreserverna, att man kan bedöma möjligheterna att på ett

ekonomiskt lönsamt sätt utnyttja dessa.

Man kan ifrågasätta om det över huvud taget är möjligt att på ett ekonomiskt

försvarligt sätt utvinna malmer ur nyöppnade gruvfält i Norrbotten,

så länge man måste räkna med konkurrensen från gruvorna inom Kirunaoch

Malmbergs-områdena, som redan har en välutbyggd produktionsapparat

till sitt förfogande och som ännu icke nått optimal brytningskapacitet.

Prognoser för malmförbrukningen i Europa — framlagda av olika europeiska

samarbetsorgan — pekar mot stegrad efterfrågan på de svenska malmerna

i framtiden. År 1965 räknar man med att den pågående utbyggnaden

av de nuvarande lappländska järnmalmsgruvornas kapacitet skall vara slutförd

och därmed har man även nått fram till produktionsoptimum med hänsyn

till malmernas area. Därmed skulle tiden också vara inne för att påbörja

brytning i nya gruvfält.

Såväl brytning som förädling av svagare malmer är förknippad med speciella

problem utöver dem, som förekommer vid brytning av högprocentiga

malmer. Det är därför angeläget att i god tid påbörja brytning av dessa svagare

malmer för att därmed sammanhängande spörsmål skall kunna lösas

genom fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete. Länsstyrelsen understryker

angelägenheten av att malmfyndigheterna i Masugnsby-fältet och Kaunisvaara

snarast möjligt blir föremål för en forcerad inventering och undersökning.

De sammanlagda kostnaderna för en sådan inventering beräknas

till drygt 7 miljoner kr.

Grafitfyndigheter m. m.

Förutom järnmalmsfyndigheter finns inom Tornedalen även fyndigheler

av grafit samt dolomit och kalcitsten. 1 betänkandet redovisas en rad undersökningar

och försök, som har till syfte att väsentligt vidga användningsområdet

för grafiten. I första hand tänker man sig därvid att använda grafit

i stället för koks vid tackjärnstillverkning och järnsvampframställning. För

att slutprodukten skall få ett konkurrenskraftigt pris, måste förädlingen

ske i anslutning till grafitfyndigheterna, eftersom transportkostnaderna för

grafiten från nuvarande fyndigheter exempelvis till Luleå blir så höga, att

import sjöledes ställer sig billigare. I trakten av Masugnsbyn finns fyndigheter

av järnmalm, grafit och kalksten, som alla kan få användning för

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

47

tackjärnstillverkning, och elkraft kan hämtas på nära håll. Man kan även

tänka sig framställning av högvärdig grafit, som har en mångskiftande användning.

Innan dessa planer kan ta slutgiltig form, måste emellertid ingående undersökningar

av grafit-, dolomit- och kalcitstensförekomsterna inom Masugnsbyfältet

och även inom närliggande områden företagas, då det visat sig

att enbart fyndigheterna vid Masugnsbyn på lång sikt inte räcker som grundval

för en metallurgisk industri. Länsstyrelsen framlägger ett förslag till en

sådan undersökning, som beräknas kosta knappt en miljon kr.

Innan en eventuell järnindustri i Masugnsbyn kan komma till stånd, måste

ett omfattande program med anrikningsförsök, flotationsförsök, pelletiserings-

och smältförsök, briketteringsförsök samt kostsamma reduktionsförsök

genomföras. Om dessa försök inte skulle ge sådant resultat, att järnindustri

av något slag kommer till stånd i anslutning till grafitfyndigheterna,

bör enligt länsstyrelsens mening planerna på grafitens utnyttjande därför

inte skrinläggas. Eftersom grafitfyndigheterna är så pass omfattande,

bör allsidig grundforskning beträffande deras utnyttjande bedrivas.

Yttranden

Den i betänkandet förordade inventeringen av malmer och

andra bergarter inom Tornedalen tillstyrkes av flera remissinstanser.

Därvid föreslår kommerskollegium att inventeringen för Tornedalens

del börjar med Junosuando- och Stora Sahavaara-malmerna. I övrigt bör inventeringen

fullföljas i ett sammanhang över hela länet. Undersökningen av

grafitfyndigheterna bör enligt kollegiet i första hand inriktas på Nunasvaarafyndigheten

och några av de övriga kända fyndigheterna för att sedan fullföljas

över hela linjen, bl. a. med anrikningsförsök och studium av de ekonomiska

betingelserna för grafitens tillgodogörande. Förslaget om återupptagande

av järnframställning vid Masugnsbyn förtjänar enligt kollegiets

mening den största uppmärksamhet. Undersökningarna bör därför slutföras

så snart som möjligt. Bergmästaren i norra distriktet framhåller, att undersökningar

av de fosforrika malmerna av kirunatyp redan har påbörjats.

Då de i samband med tornedalsutredningen aktuella malmerna emellertid är

av en helt annan geologisk typ, skulle det även vara väl motiverat att alldeles

oavsett det aktuella lokala intresset sätta i gång undersökningsarbetet

på de, såvitt känt, största av dessa fyndigheter, nämligen Kaunisvaara och

Masugnsbyn. Till de i betänkandet framlagda åtgärdsförslagen ansluter sig

bergmästaren i princip. Bergmästaren finner sålunda förslaget om återupplivandet

av järnframställningen vid Masugnsbyn vara av stort intresse. Förslagets

möjligheter ur ekonomisk synpunkt beror emellertid till väsentlig

del på malm- och grafitpriset, som därför bör närmare undersökas, innan

några nya kostnadskrävande smältförsök utföres. Vad beträffar tillverkningen

av höganrikad grafit, förklarar bergmästaren, att denna process sy
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

nes kunna ge en så betydande vinstmarginal, att anrikningsförsöken bör

fortsättas och avsättningsmöjligheterna för produkterna undersökas.

Malmutredningen för Norrbotten framhåller, att det är givet att förenämnda

prospekteringsuppgiften inom Masugnsby- och Kaunisvaarafälten i sig

bör utföras utan onödig tidsutdräkt, men att malmutredningen f. n. inte kan

ta ståndpunkt till frågan om turordningen mellan olika prospekteringsuppgifter

inom Norrbottens län. De prospekterings- och undersökningsarbeten,

som i detta sammanhang har aktualiserats, bör på ett naturligt sätt inplaceras

i Sveriges geologiska undersöknings övriga arbeten i Norrbotten under

hänsynstagande till redan gjorda åtaganden och möjlig kapacitet. Sveriges

geologiska undersökning framhåller, att den föreslagna undersökningen endast

syftar till att fastställa malmkropparnas storlek, form och utbredning

samt att ange fördelningen av de olika malmslagen på järn, fosfor etc. Innan

malmerna efter den geologiska inventeringen kan utnyttjas, måste

emellertid deras egenskaper i anrikningshänseende och ur metallurgisk

synpunkt närmare undersökas. Sådana undersökningar kommer att medföra

kostnader vid sidan av de i betänkandet nämnda inventeringskostnaderna.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) framhåller att frågan

om inventering av malmtillgångarna i Norrbottens län för närvarande är

föremål för särskild utredning. Då emellertid på finsk sida av Torne älv

bygges en järnväg, vars slutpunkt ligger nära Kaunisvaara, har bolaget ansett

det önskvärt, att redan innan en allmän malminventering kunnat påbörjas

ytterligare undersöka ifrågavarande malmtillgångar. För LKAB:s

räkning har därför under 1960 genomförts geofysiska mätningar inom vissa

delar av området. Resultatet av dessa mätningar bearbetas f. n. Förutsättningarna

för exploatering av Kaunisvaaramalmen kommer sålunda att bli

belysta genom dessa åtgärder. Svenska gruvindustriarbetareförbundet ifrågasätter,

om det inte vore välbetänkt att forcera diamantborrningarna genom

insättandet av flera maskiner sedan nödvändiga karteringar och mätningar

utförts. Den beräknade totalkostnaden 8 miljoner kr. för det föreslagna programmet

torde därigenom inte nämnvärt behöva överskridas. Tidsvinsten

och den ökade sysselsättningen kan tänkas medföra, att det inte blir någon

nettoökning av kostnaderna. Sveriges industriförbund finner de framförda

förslagen vara väl motiverade, men förutsätter att sådana samhälleliga åtgärder

beträffande exempelvis vägbyggnader, som kan bli nödvändiga vid

en framtida expansion av gruvdrift och järnhantering, får anstå till dess det

visat sig att en sådan rörelse kan väntas bli räntabel.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 49

Småindustri och hantverk

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Industrin och hantverket inom Tornedalen är mycket svagt utvecklade -—

detta gäller främst beträffande storindustrin. Ser man till fördelningen av

Tornedalens industrier mellan basnäringar och servicenäringar, visar det

sig, att endast en industri — Sandviks sågverk på Seskarö — kan hänföras

till den förra kategorien. Praktiskt taget all övrig verksamhet inom industrin

och hantverket har i Tornedalen formen av serviceverksamhet. Denna

serviceverksamhet kan väntas komma att tillväxa i betydelse i takt med den

stigande levnadsstandarden och den ökade mekaniseringen inom näringslivet.

Man bör därför kunna räkna med att servicenäringarna kommer att

spela en framträdande roll i fortsättningen.

»Underindustrialiseringen» i Tornedalen sammanhänger delvis med att

företagsamheten inom området måste brottas med flera speciella problem,

som till mycket stor del hör samman med områdets geografiska läge. Bland

dessa problem märks svårigheterna att erhålla skicklig företags- och arbetsledning,

bristande tillgång på yrkesskicklig arbetskraft, stora investeringsoch

driftskostnader samt höga kostnader för försäljning och avsättning

utanför den lokala marknaden.

Informationsverksamhet m. m.

En konsulent bör anställas för att stå företagarna till tjänst med rådgivning

beträffande företagens skötsel och utveckling och då inte minst förverkligandet

av företagarnas egna nya idéer. Konsulenten bör knytas till länets

företagareförening och stationeras i Tornedalen. De med konsulentverksamheten

sammanhängande årliga kostnaderna beräknas till ca

40 000 kr.

Vid nu befintliga yrkesskolor bör anordnas kurser för olika branscner

med såväl teoretiska som praktiska övningar under ledning av fackutbildade

personer. Kostnaderna för dessa kurser bör delvis täckas av det allmänna.

Genom dessa kurser skulle bristande kunskaper i bl. a. kalkylation och

bokföring kunna avhjälpas. Studieresor till välskötta företag inom den egna

branschen skulle säkerligen kunna ge företagarna impulser till rationaliserings-

och förbättringsåtgärder. Den tidigare nämnde konsulenten skulle

lämpligen svara för såväl undervisning och instruktion av företagarna som

organisation av studieresorna.

Verksamheten skulle inte enbart inrikta sig på redan etablerade företagare

utan även på den naturliga rekryteringsbas för nya företagare inom

Tornedalen som den yrkesskickliga arbetarstammen där utgör. En väsentlig

uppgift skulle även vara att upprätthålla kontakten med dem som lämnar

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 31

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

Tornedalen för utbildning eller praktik inom andra delar av landet och söka

intressera dessa att efter vunna erfarenheter återvända och etablera sig som

företagare.

Åtgärder branschvis

Företagen inom metallindustrin utför dels reparationer av fordon och

redskap dels enklare produkter för skogsbruk och byggnadsverksamhet i

Tornedalen. Den ökade mekaniseringen — inte minst beträffande basnäringarna

— skapar en ständigt växande marknad för denna form av serviceverksamhet.

Metallindustriföretagen inom Tornedalen skulle också för sin

utveckling behöva nya arbetsobjekt för serietillverkning av produkter, som

framställs efter företagarnas egna idéer och konstruktioner. Men man kan

också tänka sig produktion baserad på långsiktiga underleveranser till storindustrin

eller statliga företag. I förra fallet torde det oftast vara nödvändigt

att företagarna får hjälp med att utforma idéerna till produkter samt avsätta

dessa produkter på marknaden. Intill en viss gräns kan de nu skisserade

uppgifterna fullgöras av till Norrbottens företagareförening redan knuten

personal, men dessutom skulle metallbranschen i Tornedalen behöva

tillgång till en ingenjör med utbildning och erfarenhet från mekaniska verkstadsindustrin.

Denne bör knytas till länets företagareförening. De årliga

kostnaderna för hans verksamhet kan beräknas till 40 000 kr.

Sdgrörelsen i Tornedalen bedrives mindre rationellt. Verksamheten är

splittrad på alltför många företagsenheter i förhållande till efterfrågan på

färdiga produkter. Befintliga företag är dessutom i regel alltför små för att

kunna producera ett tillräckligt stort virkessortiment. Driften sker oftast

säsongvis. En centralisering av sågningen till de större och bättre rustade

sågverken skulle möjliggöra drift året runt och därmed höja lönsamheten

och skapa ett stabilare försörjningsläge. Dessa större företagsenheter borde

vara utrustade med virkestork och tillhandahålla ett betydligt större sortiment

än vad nu är fallet. Härigenom skulle de lokala snickerifabrikernas

virkesbehov i första hand kunna täckas, vilket nu inte är fallet. Den nämnda

samordningen är en krävande uppgift och fordrar både personella och

ekonomiska insatser utöver vad som f. n. är tillgängligt hos berörda företag.

Även i detta avseende skulle en i Tornedalen stationerad konsulent vid

företagareföreningen få en viktig uppgift.

År 1956 fanns i Tornedalen 45 snickeriföretag. Många av företagen kan

betraktas som mindre hantverksrörelser och endast hälften av dem uppehåller

drift hela året. Den maskinella utrustningen är ofta otillräcklig och

splittringen på alltför många småföretag har medfört, att kapaciteten vid

företagen genomsnittligt utnyttjas endast till ca 50 %. En strävan mot större

konkurrenskraft hos länets snickerifabriker pågår. Som ett led häri har

Norrbottens företagareförening anställt en snickeritekniker, som skall vara

länets snickerifabriker behjälplig vid uppläggning av en samordnad tillverk
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

51

ning av byggnadssnickerier, och denne ger företagen i Tornedalen särskilt

stöd. tienom samordning och därav följande ökade leveransmöjligheter skulle

en väsentlig del av den tillgängliga kapacitetsreserven i form av outnyttjad

produktionsapparat och yrkeskunnig arbetskraft, som redan finns inom

området, då snickeribranschen där länge varit väl upparbetad, kunna tas i

anspråk.

Förutom ökad produktion av byggnadssnickerier bör en kraftig ökning i

tillverkningen av båtar vara möjlig. Serietillverkade båtar bör kunna få avsättning

över större delen av landet.

Tillverkning av möbler förekommer inte i större utsträckning inom Tornedalen.

För att utröna möjligheterna att introducera tillverkning av vissa

möbeltyper krävs marknadsundersökningar. Det stöd som eventuella möbelfabrikanter

skulle behöva i form av tillgång till konsultation och medverkan

vid försäljning m. m. kan erhållas av Norrbottens företagareförening.

Ett stort antal artiklar skulle även kunna framställas av björkvirke. En

uppläggning i större skala av dessa tillverkningar kräver noggranna marknadsundersökningar

för att klarlägga vilka produkter som kan vara särskilt

lämpliga att framställa inom Tornedalen. Verksamheten torde också kräva

kapital för investering i byggnader och maskiner samt rörelsekapital i relativt

stor omfattning.

Lokalt överskott av bunden arbetskraft skulle inom vissa områden av

Tornedalen kunna bilda underlag för hemindustri. F. n. förekommer sådan

hemindustri endast i ringa omfattning. En ytterligare tillverkning av maskinstickade

vantar, strumpor, tröjor och andra plagg i ylle liksom vävda

produkter borde vid rätt uppläggning kunna ge resultat. Produktionen torde

böra koncentreras till vissa byar, där enskilda familjer skulle beredas möjlighet

att hyra stick- och vävmaskiner. För anskaffning och underhåll av

maskiner måste företagareföreningen tillföres en maskinfond om ca 200 000

kr. På liknande sätt bör en samordnad tillverkning av leksaker i trä liksom

andra slöjdalster kunna åstadkommas. Inte minst betydelsefull skulle en

avsevärt utvidgad tillverkning av smakfulla och för olika orter karaktäristiska

souvenirer vara. Till gagn för den nu skisserade verksamheten bör

en konsulent i trä-, näver- och rotslöjd knytas till hushållningssällskapets

slöjdnämnd. Hans verksamhetsområde skulle omfatta hela Norrbottens

län. De årliga kostnaderna för konsulentens verksamhet beräknas till ca

40 000 kr.

Kollektiva verkstadsbyggnader

I lämpliga orter inom Tornedalen bör uppföras kollektiva verkstadsbyggnader

för småindustri och hantverk, vilket skulle bidraga till att lösa småföretagsamhetens

lokalfrågor. Byggnaderna torde böra utformas så att flera

olika branscher kan utnyttja dem och vid behov skall utbyggnader lätt kun
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

na företagas. Med hänsyn till tornedalskommunernas svaga ekonomi bör

bidrag till här avsedda verkstadsbyggnader kunna lämnas.

Statens hantverksinstitut

Inom Norrbottens län är intresset stort för den kursverksamhet, som bedrives

av statens hantverksinstitut. Verksamheten skulle för länets vidkommande

kunna få ännu större betydelse, om ett avdelningskontor inrättades

inom länet. Som ett första steg i riktning mot detta avdelningskontor förordas,

att en till institutet knuten tjänsteman stationeras i Luleå med uppgift

att svara för den lokala kursverksamheten.

Yttranden

Länsstyrelsens uppfattning om angelägenheten av åtgärder för att inhämta

den rådande eftersläpningen beträffande småindustrin och hantverket

inom utredningsområdet delas av samtliga berörda remissinstanser. Sålunda

uttalar kommerskollegiet att den höga löne- och kostnadsnivån — hela

Tornedalen har hänförts till ortsgrupp 5 — är i särskild grad besvärande

just för småföretagsamheten. Förmånligare villkor i dessa hänseenden ävensom

en ökad yrkesutbildning äro önskvärda såsom incitament till en ökad

småföretagsamhet i Tornedalen. Kollegiet finner svårt att nu bedöma vilken

effekt de olika åtgärderna kan få, men finner dem i stort sett väl motiverade

och har intet att erinra emot att de genomföres. Statens hantverksinstitut

framhåller, att tillkomsten av ett särskilt kontor för institutet i

Norrbotten i väsentlig grad skulle eliminera de svårigheter, som nu finnes

för upprätthållande av kursverksamheten i länet och dessutom skapa goda

förutsättningar för en ökning och differentiering av den verksamhet, som

är önskvärd och motiverad ur olika synpunkter. I sin sammanfattning av

fördelarna med det föreslagna norrbottenskontoret anför institutet bl. a., att

lokal eller åtminstone mera närboende expertis i flera kurser lättare kan anskaffas

och utnyttjas varigenom speciella och mera dyrbara lärarkrafter

från Stockholm m. fl. långt ifrån liggande orter mer kan knytas till sådana

kursmoment, där så är absolut nödvändigt. Norrbottens företagareförening,

som kraftigt understryker behovet av en till föreningen knuten konsulent

med stationeringsort i Tornedalen, framhåller såsom värdefullt och önskvärt

att kurser i fackkunskap även i framtiden till större delen förlägges till

Stockholm, där erforderlig utrustning och material finns i hantverksinstitutets

lokaler. Därigenom kan länets företagare också upprätthålla värdefulla

kontakter med branschmän från andra delar av landet. Kurser med deltagare

från flera branscher samtidigt bör dock enligt föreningens mening liksom

hittills förläggas inom länet. Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller,

att den sedan ett antal år disponerar ett särskilt anslag för resestipendier

för deltagande i kurser och skolor av olika slag. Dessa stipendier är

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

53

enligt överstyrelsens mening väl ägnade att utnyttjas för de ändamål, som

länsstyrelsen föreslagit; detta dock under förutsättning att det belopp utökas,

som avser att täcka stipendiatens dagliga merkostnader. Hinder bör

inte möta att resestipendier för de ändamål som länsstyrelsen avser, beviljas

efter förmånligare grunder än i fråga om övriga delar av landet, överstyrelsen

anser sig dock förhindrad att utan särskilt bemyndigande utdela resestipendier

efter sådana differentierade grunder. Vidare fordras ökade medel

härför, överstyrelsen understryker slutligen, att storleken av det stöd,

som företagare kan erhålla för lärlingsutbildningen, givetvis är mycket betydelsefullt

i sammanhanget och förklarar sig inte ha något att erinra mot

tanken att bevilja företagare inom de områden det här gäller ett extra bidrag

utöver de som överstyrelsen med nu gällande bestämmelser kan medge.

Sveriges hantverks- och industriorganisation uttalar såsom ett önskemål, att

man undersöker i vad mån ett speciellt kurs- och förcläsningsbidrag skulle

kunna ställas till förfogande för lokala organisationer av typen Norrbottens

hantverks- och småindustridistrikt. Övertorned kommun vitsordar i likhet

med övriga tornedalskommuner betydelsen av den utvidgade konsulent- och

kursverksamhet, som länsstyrelsen föreslagit, men anser att de primära svårigheterna

ändå kvarstår olösta så länge tillgång saknas på investeringsvilligt

och billigt kapital i tillräcklig utsträckning. Kommunen föreslår därför

att helt nya, särskilt gynnsamma lånemöjligheter skapas för Tornedalen

och att från all annan långivning skild bedömning av lånerisken tillämpas

samt att lånen göres billiga. Som motiv för denna uppfattning framhåller

kommunen att hittillsvarande lånemöjligheter genom företagareföreningen

inte är tillfyllest. Haparanda stad anser, att utöver de åtgärder som länsstyrelsen

föreslagit, krävs ökade insatser för ungdomens utbildning. Såsom

en förstahandsåtgärd föreslår staden, alt en teknisk gymnasielinje inordnas

i det allmänna gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Haparanda. Vidare

föreslås att kapaciteten hos den från och med läsåret 1960—61 i Haparanda

upprättade teknikerskolan väsentligt utökas. Upprustningen av denna

skola bör enligt stadens förslag ske på sådant sätt att skolan senare kan

utbyggas för en studietid av fem terminer. Till den föreslagna utbyggda

teknikerskolan bör anslutas ett representativt tekniskt bibliotek medgivande

cirkulation inom hela tornedalsområdet. Kostnaderna bör i sin helhet bestridas

med statsmedel. De synpunkter, som framlagts av Haparanda stad,

delas i huvudsak av Karl-Gustavs kommun, som föreslår, att en central för

yrkes- och teknisk utbildning om möjligt skapas i Tornedalen. Norrbottens

hantverks- och småindustridistrikt betonar betydelsen av den latenta utbildningsreserv

som tillför samhället låga kostnader finns inom hantverksföretagen

och dess verkstäder. Genom på lämpligt sätt tillämpad kontroll kan

yrkesutbildningen inom dessa företag bringas i överensstämmelse med de

normer, som tillämpas inom den rent skolmässiga yrkesutbildningen. Det

statliga lärlingsunderstöd, som enligt gällande normer utgår — f. n. 2 000

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

kronor för en hel utbildningsperiod på vanligen fyra år — är dock alltför

blygsamt för att kunna utgöra en verklig stimulans till lärlingsutbildning

och för att motivera den kontroll och översyn som krävs för att garantera

utbildningens kvalitet. Sveriges industriförbund biträder förslaget om anställande

av en särskild konsulent med stationeringsort i Tornedalen men

anser, att den föreslagna konsulentens arbetsuppgifter i vad avser metallindustrin

endast kan komma att få en relativt begränsad betydelse.

Länsstyrelsens förslag beträffande hemslöjden tillstyrkes eller lämnas

utan erinran av Norrbottens företagareförening, Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare, Norrbottens läns hushållningssällskap och

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

Förslaget att på lämpliga orter inom Tornedalen uppföra kollektiva

verkstadsbyggnader för småindustri och hantverk får stöd av ett

flertal remissorgan. Från tornedalskommunernas sida framhålles dock, att

en förutsättning för anordnande av sådana lokaler är att finansieringsfrågan

löses utan ytterligare belastning av kommunernas ekonomi. Sveriges

hantverks- och industriorganisation anser, att de allmänna förutsättningarna

för småindustri och hantverk bör förbättras genom uppförande av kollektiva

verkstadsbyggnader på lämpliga orter. Därutöver fordras dock att

enskilda näringsidkare kan beviljas lån från länets företagareförening för

anläggning av industrifastigheter och inredning av hantverkslokaler och industrier

inom kommunen.

Turistnäringen

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

Tornedalen har hittills i förhållandevis ringa omfattning varit mål för

turistresor. Åtskilliga turister passerar däremot Tornedalen på genomresa

utan att göra uppehåll. Huvudorsaken härtill uppges vara brist på lämpliga

övernattningsmöjligheter. Genom undersökningar av turismen inom några

norrlandskommuner har dock klara belägg framlagts för den stora betydelse,

som denna har för näringslivet inom ett område.

Många av de personer, som bor och arbetar i malmfälten uppe i fjällregionerna,

skulle säkerligen vilja tillbringa en del av sina lediga dagar nere

i skogslandet, och då ligger Tornedalen nära till hands. Förutom möjligheter

till vila och rekreation i lugn miljö finns också tillfällen till givande

fiske, och dessa senare möjligheter skulle dessutom avsevärt kunna utvidgas.

Den långväga turisten kan vara intresserad av den helt nya miljö, som

Tornedalen utgör i sin egenskap av gränsbygd, där svenskt och finskt möts.

Dessutom finns i Tornedalen även inslag av lapsk kultur. Enbart utsikterna

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

55

att få göra ett besök i ett annat land torde verka lockande för många. Polcirkeln

skär gränsälven strax norr om övertorneå, vilket innebär att midnattssolen

kan ses inom en stor del av Tornedalen. Tornedalen är dessutom

en av inkörsportarna till Nordkalotten, som just nu är föremål för ett stigande

intresse, inte minst från utlandet. Slutligen är Tornedalen genomreseled

till och från norra Finland och Norge och bör alltså bli föremål för

ett visst intresse även från turister, som har andra färdmål, vilket kan vara

mycket betydelsefullt för turistnäringen.

Länsstyrelsens förslag

Man bör i första hand eftersträva att bygga ut logimöjligheterna inom de

områden, som väntas få besök av turister, samt göra befintliga turistattraktioner

kända och lättillgängliga för allmänheten. I en senare etapp kan man

tänka sig att skapa ytterligare turistattraktioner, som har ett naturligt samband

med området, och i anslutning till dessa ytterligare bygga ut logimöjligheterna.

De logimöjligheter, som i första hand bör komma i fråga, är campingplatser

med fullgoda sanitära anordningar och enklare arrangemang för

matlagning. I anslutning till campingplatserna kan det vara önskvärt att

anordna serveringslokaler. På de lämpligast belägna och mest besökta av

dessa campingplatser bör dessutom finnas småstugor i vilka exempelvis en

mindre familj kan övernatta. Även vandrarhemmen bör byggas ut. Samtidigt

som man bygger ut logimöjligheterna, bör man se till att befintliga turistattraktioner

blir kända och lätt åtkomliga för allmänheten. Detta kan ske

genom broschyrer, som distribueras av exempelvis turistnämnder och turistföreningar,

samt genom anslag och enkla skisser vid campingplatserna.

Vad allmänheten främst bör få upplysning om är tillgången på fiskevatten

samt för orten speciella sevärdheter i form av äldre byggnader och natursköna

områden. En för Tornedalen alldeles säregen form av turistattraktion

torde vara forsfärderna. Genom att kontinuerligt och på bestämda tider, som

i god tid tillkännages, anordna dylika forsfärder skulle man säkerligen kunna

stimulera fler turister att besöka området.

Det torde i regel vara lämpligast att enskilda kommuner står som huvudmän

för de åtgärder som bör genomföras. Finansieringen bör delvis kunna

ske genom anslag från statens fritidsnämnd ur fonden för friluftslivets

främjande. Lån synes även för denna verksamhet i begränsad utsträckning

kunna erhållas av Norrbottens företagareförening. Under den närmaste tiden

torde realiserandet av vissa aktuella projekt dra en kostnad av ca

220 000 kr.

Det av turister med kastspö bedrivna sportfisket i gränsälvarna är relativt

obetydligt. Orsaken härtill är delvis fiskerättsförhållandena. Enligt den

svensk-finska konventionen om gränsfisket skall nämligen även fiske efter

lax med drag och jämförliga redskap bedrivas samfällt av Sverige och Fin
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 dr 1962

land och fiskekort skall säljas av landsfiskalerna i Haparanda och övertomeå.

Emellertid kan vid sportfiske annan fisk än lax fångas, och därför

fordras även tillstånd av vederbörande strandägare, som innehar rätten till

övrigt fiske. I avvaktan på att frågan om rätten till laxfiske — varom process

för närvarande pågår mellan kronan och Vitsaniemi byamän — slutgiltigt

avgöres, bör möjligheter skapas att lösa ett turistfiskekort berättigande

till fångst av alla slag av fisk på såväl kronans som byarnas vatten. Avgiften

för fiskekorten borde sättas i proportion till den tid under vilken fiske

bedrives.

Yttranden

Länsstyrelsens förslag till åtgärder beträffande turistnäringen i Tornedalen

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Overtorneå kommun anser att SJ:s s. k. kalotturer till Nordnorge bör

dragas genom svenska Tornedalen i stället för såsom nu över Haparanda—

Rovaniemi. I yttrandet framhålles även, att Overtorneå torde ha förutsättningar

att bli ett turistcentrum av rang; en uppfattning, som delas av Norrbottens

turistförening. Enligt föreningens åsikt bör en förhållandevis stor

del av eventuellt anslagna medel reserveras för att inom kommunen bygga

upp ett turistiskt centrum.

Karl-Gustavs kommun föreslår att en särskild turistintendent för Tornedalen

tillsättes; ett önskemål som även framföres av Torncdalskommunernas

förbund.

överkalix kommun påtalar de turistiska nackdelarna av gällande restriktioner

för besök inom de militära skyddsområdena och föreslår att dessa

restriktioner upphäves eller mildras.

Statens fritidsnämnd framhåller att nämnden ekonomiskt medverkar i

tillskapandet av billiga övernattningsmöjligheter för bilturister. Nämnden

är beredd att pröva från Norrbottens län inkommande ansökningar om bidrag

till semesterbyar och campingplatser. Huruvida de av utredningen diskuterade

småstugorna för bilturister kan ifrågakomma för bidrag ur fonden

för friluftslivets främjande, anser dock nämnden vara tveksamt. F. n. tillstyrkes

bidrag endast till sådana i semesterbyar ingående stugor, som är

lämpliga att användas för sammanhängande semestervistelse av barnfamiljer.

Kommunikationsväsende och elkraftförsörjning

Betänkandet

Nuvarande förhållanden

De allmänna vägarna i Tornedalen omfattar totalt 2 003 km, varav 29 km

utgöres av riksvägar, 957 km av f. d. länshuvudvägar och 1 017 km av öv
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

57

riga vägar. Vägnätets beskaffenhet i Tornedalen är otillfredsställande. Detta

märks främst vid snösmältning och tjällossning, då långa vägsträckor

kan hli helt ofarhara, beroende på att de från början icke byggts för att

motstå sådana påfrestningar, som den moderna bilismen utsätter dem för.

Som exempel härpå kan nämnas att under våren 1959 var närmare 900 km

allmänna vägar i Tornedalen avstängda för lastbilstrafik. Vägarnas bärighet

även under normala förhållanden är dessutom i stor utsträckning för

låg. I några fall är det allmänna vägnätet också för glest.

Inom den kostnadsram som anges av gällande flerårsplaner pågår fortlöpande

förbättrings- och förstärkningsarbeten på det allmänna vägnätet i

Tornedalen. Den knappa medelstilldelningen har emellertid hittills långt

ifrån svarat mot de mest angelägna behoven. Att inom rimlig tid enbart med

ordinarie anslag finansiera en mera genomgripande upprustning av Tornedalens

allmänna vägnät torde därför inte vara möjligt.

I Torne älvs dalgång finns järnväg från Haparanda till Övertorneå. I

Karungi har denna linje anknytning till norra stambanan, som på sträckan

Karungi—Bodträsk passerar utredningsområdet. På sträckan övertorneå—

Pajala driver statens järnvägar en billinje, som kan betraktas som en integrerande

del av statsbanenätet, eftersom exempelvis järnvägstrafikstadgan

och taxebestämmelserna för järnvägstrafik tillämpas på den. Statens järnvägar

har också tillstånd att bedriva godstransporter med ett antal lastbilar

i beställningstrafik, varför en stor del av Tornedalen kan betjänas med direkttransport

på landsväg i anslutning till järnvägsfrakt via övertorneå.

För en del av Tornedalen gäller speciella taxebestämmelser, den s. k. tornedalstaxan,

som i stort innebär nedsättning i taxan för den lokala personoch

godsbefordran på järnvägslinjen Haparanda—övertorneå samt billinjen

övertorneå—Pajala. Tornedalstaxan förbilligar transporterna inom området,

medan däremot varor, som förs ut från eller in till Tornedalen inte

gynnas, i all synnerhet som hamn med anknytning till järnväg, på vilken

tornedalstaxan tillämpas, saknas inom området.

Norrlandskominittén föreslog i sitt principbetänkande år 1949, att ett

flertal stnmbillinjer med samma taxeberäkning som på järnvägarna skulle

inrättas inom och i anslutning till Tornedalen. Motivet för inrättande av

dessa stambillinjer var att järnvägsnätet med hänsyn till befolkning och näringsliv

icke var tillräckligt utbyggt och att man i väntan på dess utbyggnad

borde tillhandahålla en service, som svarade mot vad en järnväg beräknades

kunna ge. Ingen av de föreslagna stainbillinjerna har emellertid förverkligats.

Busslinjernas längd i Tornedalen var år 1955 — förutom billinjen övertorneå—Pajala

— något över 2 000 km. Härav drevs närmare 1 100 km avprivata

företagare och resten av postverket. På grund av befolkningens

minskning på landsbygden samt det ökade antalet privata bilar har under
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 är 1962

laget för busstrafiken blivit mindre. Detta har också inverkat menligt på

trafikföretagens lönsamhet.

Busstrafiken är dock av stor betydelse för Tornedalens befolkning och näringsliv.

I större delen av området utgör busslinjema de enda förekommande

reguljära trafikförbindelserna. Åtskilliga linjer anlitas för befordran

av post, för mjölktransporter till mejeri samt för skolskjutsar.

I Tornedalen är möjligheterna att avlyssna de svenska radioprogrammen

trots trådradion genomgående dåliga. Närmaste svenska radiostation ligger

på 12 å 20 mils avstånd. Med hänsyn till att området är ett flerspråkigt

gränsområde, synes det vara särskilt angeläget att mottagningsförhållandena

för det svenska riksprogrammet i avsevärd grad förbättras.

I Tornedalen finns för närvarande endast två kraftstationer, som tillsammans

tillgodoser blott ca 5 % av kraftbehovet inom utredningsområdet. övrig

elkraft erhålles från vattenfallsstyrelsens kraftstationer i Lule älv. Den

övervägande delen av kraften distribueras av Norrbottens kraftverk. Sedan

pågående upprustningsarbeten slutförts, kan distributionsnätet såtillvida

anses utbyggt, som såväl hushållens som småindustrins och hantverkets

kraftbehov kan tillgodoses tillfredsställande.

Länsstyrelsens förslag

På det allmänna vägnätet skall för befolkning och näringsliv nödvändiga

transporter utöver det rent lokala behovet kunna utföras. Vad vägnätets

sträckning beträffar, bör denna ge möjlighet för huvuddelen av befolkningen

att utan större omvägar nå sitt administrativa centrum, sina skolor, sjukoch

hälsovårdsinrättningar m. m. samt för näringslivet att på bästa möjliga

sätt utföra transporter mellan råvarukälla, produktionsort och marknad.

Vägnätets bärighet bör vara sådan, att den motsvarar de tyngsta förekommande

transporterna inom skogsbruket, d. v. s. minst 8 tons axeltryck och

12 tons boggietryck. Körbanans beskaffenhet på de viktigaste allmänna vägarna

bör minst överensstämma med minimistandarden för stamvägar enligt

de förslag, som lagts fram av delegationen för översiktig vägplanering.

Körbanan bör alltså vara 6 m bred med 1 m breda vägrenar och försedd med

någon beläggning. Övriga allmänna vägar byggs med i regel grusbelagd körbana

om 3,5 meters bredd.

De viktigaste vägarna är — förutom riksväg 13 — väg 400 och 395 Haparanda—övertorneå—Svanstein—Pajala—Masugnsbyn,

väg 720 och 787

Björkfors—-Lappträsk—Hedenäset, väg 386 överkalix—övre Lansjärv samt

väg 392 och 391 överkalix—Jokk—Korpilombolo samt dessa vägars förlängning

mot kusten.

På Kalix älvs västra sida byggs nu mellan Jokk och Narken en väg, som

får stor betydelse för skogsnäringen. Nuvarande vägar från Narken norrut

över Tärendö till Anttis bör i samband härmed förstärkas och byggas om,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

59

så att en vägförbindelse med stipulerad stamvägstandard skapas på Kalix

älvs västra sida från Jokk till Tärendö och därifrån vidare till Anttis.

En upprustning måste även ske av övriga allmänna vägar i Tornedalen

för att dessa skall kunna fylla sin uppgift som tillfartsleder till nätet av huvudvägar.

Såsom särskilt angelägen framstår en förstärkning av vissa broar.

Bland exempel härpå kan nämnas bron över Allsån, som nu utgör en flaskhals

för skogstransporterna. För att underlätta skogstransporterna bör vidare

färjan vid Ängeså ersättas med en bro.

Det finns ett påtagligt behov av nyanläggning av allmänna vägar, innan

de krav som tidigare uppställts kan anses vara tillgodosedda. I första hand

bör allmänna vägar anläggas på sträckningarna Parkalompolo—Kitkiöjärvi

samt Olkamanki—Aapua.

Kostnaderna för föreslagna om- och nybyggnader av allmänna vägar beräknas

för den närmaste tioårsperioden till drygt 90 miljoner kr. Huvuddelen

av denna summa faller på ombyggnad av vägar. Ca 6 miljoner kr. beräknas

åtgå för nyanläggningar av allmänna vägar, varav drygt 2 miljoner

för sträckorna Parkalompolo—Kitkiöjärvi och Olkamanki—Aapua. I denna

kalkyl har dock inte upptagits några kostnader för försvarsanläggningar.

Under nu löpande femårsperiod (1958—62) har på ordinarie stat tilldelats

Tornedalen för om- och nybyggnader av vägar ca 2,6 miljoner kr. för år.

För att det föreslagna utbyggnadsprogrammet skall kunna realiseras inom

tio år, krävs alltså en ytterligare årlig medelstilldelning om ca 6,4 miljoner

kr. under förutsättning, att det ordinarie anslaget förblir oförändrat.

Eftersom Tornedalen i hela sin längd gränsar till Finland, måste vägförbindelserna

mellan Sverige och Finland bli föremål för speciellt intresse.

Med tanke på befolkningsunderlaget på svenska sidan, vägnätets sträckning

samt de besvärande inskränkningar, som vintertid gäller för lastbilstrafiken,

då isvägarna vid färjlederna är tillåtna för trafik med fordon om högst

12 tons vikt inklusive last, bör i första hand färjorna i övertorneå och Pello

ersättas med broar. Frågorna om vägförbindelser med Finland utreds f. n.

av resp. länders väg- och vattenbyggnadsstyrelser.

Beträffande transportväsendet bör en billinje med samma taxeberäkning

som på linjen övertorneå—Pajala inrättas på sträckan Haparandahamn—

Haparanda. Härigenom skulle tornedalstaxan kunna tillämpas på transporter

från Haparandahamn upp till Pajala. Ingen försämring bör få ske i nuvarande

transportförhållanden längs Torne älvs dalgång upp till Pajala.

Sådana förbindelser bör upprättas och vidmakthållas att passagerare och

gods kan befordras längs utredningsområdets genomgående kommunikationsleder

med samma taxeberäkning som nu gäller vid järnvägstransport.

Som genomgående kommunikationsleder betraktas dels vägarna längs Torne

älvs dalgång från Haparandahamn över Haparanda ända upp till Kiruna,

dels vägarna från Töre över Morjärv, överkalix, Korpilombolo, Tärendö till

Anttis.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

Med hänsyn till områdets betydelse för malmfälten och mot bakgrunden

av de stora vinster, som driften på malmbanan ger, bör den del av finansieringen

av angivna förslag, som inte kan täckas genom driftsintäkter, ske

genom särskilda statsbidrag.

Om man skall kunna bevara en levande landsbygd, är det av vital betydelse

att den reguljära linjetrafiken med buss upprätthålles åtminstone i

samma omfattning som den har nu. Länsstyrelsen förordar därför, att de

företag som bedriver linjetrafik med buss på landsbygden omedelbart ges

ekonomisk lättnad genom restitution av hela den fordonsskatt, som erlagts

för år 1960 för bussar använda i nämnda trafik.

En förlängd skeppningssäsong i förening med säkrare sjöfart är av väsentlig

betydelse för hela Norrbottens näringsliv och därmed också för Tornedalen.

Länsstyrelsen framhåller vikten av att säkerhetsanordningarna för

sjöfarten förbättras samt att ytterligare en modern statsisbrytare anskaffas.

Såsom en lämplig utväg att uppnå kostnadssänkningar på elström framhåller

länsstyrelsen möjligheterna alt utnyttja ett lämpligt utformat s. k.

bygdekraftinstitut. Av flera skäl har emellertid vattenlagens bestämmelser

om bygdekraft hittills inte tillämpats. Det framstår därför såsom angeläget

att bygdekraftinstitutet reformeras. Denna fråga är under prövning i justitiedepartementet

på grundval av de förslag i ärendet, som den norrländska

vattenkraftutredningen avgav i sitt den 25 september 1957 dagtecknade betänkande

»Norrländska vattenkraftfrågor». Länsstyrelsen begränsar sig

därför till att framlägga principiella synpunkter på bygdekraftinstitutets utformning.

Bygdekraften bör ingå såsom ett naturligt led i bygdens kraftförsörjning

och det område, inom vilket reglerna om bygdekraft skall tillämpas, bör

ges vida gränser. Bygdekraftinstitutet bör vidare utvidgas att omfatta även

den mellanstora och stora industrin. Den maximala bygdekraftandelen bör

därvid sättas högre än de 10 % av den årligen uttagna kraften, som enligt

vattenlagen normalt skall levereras av kraftverkets ägare. I varje fall bör

vattendomstolen ges möjlighet att i extraordinära fall gå utöver denna tioprocentsgräns.

Den grundläggande förutsättningen bör dock vara att priset

för bygdekraften blir lågt, förslagsvis inte högre än kraftverksägarens självkostnad.

Vattenlagens föreskrifter om skyldighet för kraftmottagaren att på

egen bekostnad utföra nödig nedtransformering av strömmen bör inte tilllämpas

i fråga om bygdekraft. I ett reformerat bygdekraftinstitut bör inte

heller intagas föreskrifter om skyldighet för konsument att betala för hela

den beställda kraftmängden, oavsett om den uttages eller ej.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

61

Yttranden

Utbyggnads programmet för vägnätet

Den angivna målsättningen för utbyggnaden av det allmänna vägnätet i

Tornedalen får stöd av flertalet berörda remissinstanser. Länsvägnämnden i

Norrbottens län anser, att det framlagda utbyggnadsprogrammet bör betraktas

såsom ett absolut minimum, om den avsedda effekten för landsdelens

utveckling skall kunna uppnås. Nämnden understryker vad utredningen anfört

rörande vägförbindelserna mellan Sverige och Finland och förutsätter

att de båda ländernas väg- och vattenbyggnadsstyrelser för fram frågan till

en snabb och positiv lösning.

Haparanda stad förordar utbyggnad av ett industrispår till Haparandahamn,

medan Tornedalskommunernas förbund föreslår att en landsvägsbro

bygges över Torne älv från övertorneå till Avasaksa samt att vägarna 383

och 400 upprustas. Nedcrtorned kommun anser det med tanke på skogsbruket

angeläget att förstärka länsvägarna 728, 729, 730 och 731 samt föreslår

att denna vägsträckning förlänges och anslutes till väg 791 i Hietaniemi

kommun. Pajala kommun hemställer, att den av kommunen sedan 1956

upprätthållna vintervägförbindelsen till Finland via Kaunisjoensuu intages

till allmänt underhåll, övertorneå kommun föreslår, att nya landsvägsbroar

bygges över Torne älv vid övertorneå och Pello samt att en ny väg bygges

från Olkamangi till Aapua.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att den övervägande delen

av länsstyrelsens önskemål upptagits i flerårsplanerna för vägbyggnadsverksamheteiv

under perioden 1961—65. Förutsatt att vägbyggnadsverksamheten

också under nästa femårsperiod i huvudsak kommer att ansluta till

den i »Vågplan för Sverige» skisserade investeringsutvecklingen, anser styrelsen

i stort sett samtliga företag kunna slutföras under den aktuella tioårsperioden.

Skulle emellertid, tillägger styrelsen, tilldelningen av ordinarie

anslagsmedel inte göra det möjligt att genomföra flerårsplanerna i beräknad

omfattning, kommer den åsyftade upprustningen av vägnätet i Tornedalen

att försenas, såvida inte särskilda medel anvisas för beredskapsarbeten

eller på annat sätt. I den mån sådana medel skulle anses böra komma

i fråga, vill styrelsen framhålla vikten av att vägbyggnadsverksamheten

inom andra delar av landet inte därigenom inskränkes.

Järnvägstrafik, stambillinjer och busslinjer

Länsstyrelsens förslag rörande de kollektiva trafikmedlen i Tornedalen

tillstyrkes — med eller utan ytterligare yrkanden — av Norrbottens länsavdelning

av Svenska landskommunernas förbund, Tornedalskommunernas

förbund samt övertorneå, Pajala, överkalix, Nedertorneå, Karesuando,Hietaniemi

och Korpilombolo kommuner.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 dr 1962

Kommcrskollegium anser förslagen i berörda avseenden till väsentlig del

sammanhänga med frågor, som redan är under statsmakternas prövning eller

under utredning. Resultaten härav bör avvaktas, innan slutlig ståndpunkt

tages till tornedalsutredningens förslag. Järnvägsstyrelsen påpekar,

att ett genomförande av förslagen innebär att kollektiv person- och godstrafik

skulle komma att drivas med järnvägstaxa och med avgiftstaxering

på grundval av genomräknat avstånd för transporter mellan statens järnvägars

järnvägslinjer utanför området och ett betydligt större antal av undersökningsområdets

orter än vad nu är fallet. Hithörande frågor har, framhåller

styrelsen, ingående belysts genom 1956 års betänkande från den senaste

järnvägstaxekommittén (SOU 1956: 54, s. 115—123). Styrelsen finner

därför ej skäl att ägna ytterligare uppmärksamhet åt denna sida av de norrländska

taxefrågorna utan vill på denna punkt hänvisa till taxekommitténs

betänkande. Beträffande den kollektiva trafiken i undersökningsområdet

framhåller styrelsen, att denna under 1950-talet har gått starkt tillbaka och

tillägger, att den av statens järnvägar bedrivna billinjetrafiken mellan övertorneå

och Pajala alltsedan sin tillkomst år 1931 visat mycket betydande

årliga förluster. Ett förverkligande av förslaget om stambillinjer med samma

taxeberäkning som nu gäller i järnvägstransport skulle med säkerhet betyda

fortlöpande förluster för vederbörande trafikföretag. Under förutsättning

att uppkommande underskott skulle täckas av statsverket genom bidrag

i särskild ordning, vill dock styrelsen inte motsätta sig att förslagen

underkastas en mera ingående prövning. Styrelsen har i sådant fall intet att

erinra mot att statens järnvägar medverkar vid den utredning, som därvid

erfordras rörande de ifrågasatta stambillinjernås sträckning, ekonomi,

taxor, transportvillkor och samtrafikförhållanden.

Beträffande den föreslagna stambillinjen erinrar järnvägsstyrelsen bl. a.

om att massgodstransporterna till och från hamnen främst utgöres av trävaror

som lastas till fartyg eller flottas från hamnen. Huvuddelen är massaved,

som transporteras till hamnen med bil för havsflottning. Billinjetransport

för att hämta denna massaved vid i många fall avlägsna bilbasvägar

torde knappast komma i fråga. Detta gäller också övriga skogsindustriprodukter,

vilka lastas i hamnen i starkt varierande omfattning, under perioden

1955—59 lägst 2 000 ton (år 1955) och högst 11 000 ton (år 1959). Det

i Ilaparandahamn lossade godset är av ringa omfattning och har åren 1954—

59 till mellan 50—60 % utgjorts av varor, som antingen borttransporterats

med lastmottagarens egna fordon eller, enligt vad styrelsen inhämtat numera

transporteras via Luleå till undersökningsområdet. Återstående mängder

lossat gods har åren 1955—59 uppgått till mellan 600 och 1 800 ton per

år. Transportuppgifter av denna omfattning kan, framhåller styrelsen, inte

utgöra något underlag för en billinje utan bör lämpligen ombesörjas i beställningstrafik.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 63

Statens biltrafiknämnd instämmer i huvudsak i de synpunkter som järnvägsstyrelsen

anfört. I stället för den föreslagna billinjen Haparandahamn—

Haparanda, vilket förslag nämnden inte kan biträda, föreslår nämnden, att

förutsättningarna för att anordna samtrafik mellan redan befintliga trafikföretag

beträffande det gods som kan ifrågakomma till transport mellan

hamnen och orter längre in i landet undersökes. Enligt nämndens mening

skulle därigenom transporterna kunna rationaliseras och förbilligas. Nämnden

ställer sig även tveksam till övriga förslag. Såsom motiv för sin inställning

härvidlag framhåller nämnden, att det inte kan anses förenligt med

bestämmelserna i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik att

statens järnvägar beviljas koncession för linjetrafik på sträckor, där trafikbehovet

redan är fyllt. För att statens järnvägar skall kunna utöva linjetrafik

på ifrågavarande stambillinjer krävs, att statens järnvägar från tillståndshavarna

övertar de av nuvarande tillståndshavare bedrivna trafikrörelserna.

Beträffande länsstyrelsens förslag till lättnader för busstrafiken

erinrar nämnden om att i 1961 års statsverksproposition upptagits anslag av

2 miljoner kr. för att trygga busstrafiken i glesbygderna. Enligt nämndens

mening torde åtminstone viss busstrafik i Tornedalen uppfylla förutsättningarna

för sådant bidrag.

Generalpostshjrelsen erinrar om att postdiligenstaxan i själva verket är

nära nog identisk med järnvägstaxan för biljetter i andra klass upp till 200

km samt att den på avstånd över 200 km är lägre än järnvägstaxan. För

större och regelbundna godssändningar med postdiligens medges vidare avsevärda

fraktnedsättningar. Genomgående zontariffberäkning tillämpas för

såväl person- som godsbefordran inom hela postdiligensnätet. Tack vare den

successiva utökningen av postdiligenstrafiken — bl. a. genom förvärv av

enskild linjetrafik — har sålunda befolkningen inom tornedalsområdet kunnat

beredas avsevärda lättnader i fråga om kostnader för resor och transporter

för vilka tidigare erlagts s. k. snittavgifter, framhåller styrelsen, som

även erinrar om att direkt färdbiljett kan lösas vid resor från olika järnvägsstationer

i Sverige till de större orterna inom Tornedalen. Avgiften är

därvid sammansatt av statens järnvägars och postverkets delavgifter utan

rabattering för den berörda järnvägs- respektive landsvägssträckan. Samma

förhållande gäller för godsbefordran såväl till som från orter inom Tornedalen

i samtrafik med statens järnvägar. Postverket deltar även i den av

flertalet större enskilda bussföretag i huvudsak utefter norrlandskusten

från Sundsvall till Haparanda bedrivna personsamtrafiken. Avgift för sådan

samtrafikresa beräknas — med tillämpning av genomgående zontariff

— efter en och samma zontaxa oavsett om två eller flera företag anlitas för

resan. Denna samtrafiktaxa överstiger obetydligt postdiligenstaxan. Samtrafiktaxa,

innebärande rabatterade avgifter för varje delsträcka, tillämpas

även för gods som befordras med buss från Luleå för vidarebefordran med

annan buss, dvs. med postdiligens. Beträffande det framförda förslaget om

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

inrättandet av stambillinjer med tillämpning av järnvägstaxa såväl lokalt

som i fråga om genomgående avgiftsberäkning för resor och transporter i

samtrafik med järnvägen utgår generalpoststyrelsen från att den föreslagna

taxenedsättningen skall tillämpas på samtliga postverkets övertorneå-linjer.

Den vid förslagets genomförande ofrånkomliga intäktsminskningen måste

i enlighet med länsstyrelsens förslag helt täckas genom särskilda statsbidrag.

Storleksordningen av de statsbidrag, som skulle erfordras härför, kan

fastställas endast genom en särskild utredning. Den prejudicerande frågan

om inrättande av nya stambillinjer torde inte kunna begränsas enbart till

Tornedalen.

Under hänvisning till utredningens förslag rörande den av postverket bedrivna

busstrafiken understryker generalpoststyrelsen, att denna trafik

självfallet måste anpassas efter trafikunderlaget. Styrelsen kan givetvis inte

binda sig för att allt framgent bibehålla trafiken i nuvarande omfattning.

Styrelsen anser det å andra sidan angeläget, att en rimlig post- och trafikstandard

upprätthålles även inom avlägset belägna glesbygder, trots att kostnaderna

härför överstiger vad som under andra förhållanden skulle anses

godtagbart. Frågan om överförande av billinjen övertorneå—Pajala till postverket

anser styrelsen — med hänsyn till den särställning, som ifrågavarande

linje har genom att den anses utgöra en integrerande del av järnvägsnätet

— bör anstå till dess övriga härmed sammanhängande frågor lösts. Styrelsen

finner det tveksamt, om några bärande skäl över huvud taget kan förebringas

för ett överförande, eftersom trafiken till huvudsaklig del består av godstransporter,

som normalt bör tillhöra statens järnvägars intresseområde.

Hamnanläggningar och sjöfart

Vad länsstyrelsen anfört om önskemålet att upprusta Sandskärs fiskehamn

samt att anlägga ännu en hamn för större båtar i yttre skärgården,

avstyrkes av sjöfartsstyrelsen, som framhåller, att den vid fiskehamnsplaneringen

beaktat försöken med trålfiske vid norrlandskusten och i sin nyligen

avlämnade femårsplan för fiskehamnsutbyggnader intagit en trålhamn

i Bottenhavet. Enligt styrelsens mening kan därför någon motsvarande

hamnanläggning i Bottenviken knappast bli aktuell under den period, som

täckes av den nu framlagda planen. De stora investeringar till båtnad för

norrlandssjöfarten, som för närvarande görs i form av olika typer av säkerhetsanordningar,

sjömätning, isbrytning etc., skapar också förutsättningar

för en utökad sjöfart även på de kustavsnitt, som betjänar tornedalsområdet.

Av olika skäl bör en alltför stark splittring av hamninvesteringarna undvikas.

I den mån näringslivet i Tornedalen byggs ut och differentieras, kan

dock vissa, till en början sannolikt smärre utbyggnader komma att få en förhållandevis

hög angelägenhet. Om så blir fallet, kan det anses befogat att

anvisa särskilda statsbidrag för anläggningarna i fråga. I ett till sjöfartsstyrelsens

yttrande fogat utlåtande anmäler lotsdirektören i övre norra

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

65

lotsdistriktet att förutsättningar för anläggande av en relativt djup hamn

synes föreligga vid Säivis-Bredvik för fartyg av intill 8å9 meters djupgående.

Detta förutsätter dock, att nuvarande infartsled från sjön vid Malören och

väst om Seskarö delvis omlägges och att minst sex fyrar anlägges. En ny

hamn av här åsyftat djup torde inte komma att erfordras med mindre gruvdrift

av betydande omfattning igångsättes i Tornedalen.

Radiomottagningsförhållanden och telefonförbindelser

Telestyrelsen framhåller, att en av orsakerna till de dåliga mottagningsförhållandena

för svenska radioprogram i Tornedalen är, att en tysk

station sänder på en icke tillåten frekvens trots upprepade påstötningar

från styrelsens sida. Styrelsen redovisar vidare ett program som f. n. är under

realiserande och som syftar till att inom de närmaste åren tillgodose

områdets berättigade krav på televisions- och radioservice genom ett system

av sändare härför. Beträffande telefonförbindelserna framhåller telestyrelsen,

att en omfattande automatisering pågår, men att denna inte kan vara

slutförd förrän i början av 1970-talet, såvida inte medelstilldelningen blir

större än nu.

Elkraf tförsör jningen

Beträffande vad länsstyrelsen anfört rörande önskemålen om en reformering

av bygdekraftinstitutet erinrar vattenfallsstyrelsen om att denna fråga

redan är under prövning i särskild ordning. Styrelsen anser sig därför sakna

anledning att gå närmare in på frågan, överkalix kommun biträder länsstyrelsens

mening om bygdekraftens betydelse för den planerade utbyggnaden

av näringslivet, övertorneå kommun intar däremot en mera reserverad

hållning. Kommunen ställer sig skeptisk mot möjligheterna att tillämpa

bygdekraftinstitutets bestämmelser beträffande de vattenrättsägare, som är

bosatta inom enskild kraftdistributörs koncessionsområde.

Kommunernas ekonomiska förhållanden

Betänkandet

Kommunernas ekonomi

Till de drag som ger Tornedalen dess särprägel hör kommunernas svaga

ekonomiska bärkraft. Antalet skattekronor per person för landskommunerna

i Tornedalen uppgick enligt 1958 års taxeringar till endast 55 % av medeltalet

per person för rikets landskommuner. För att kompensera detta har

kommunerna tvingats göra mycket höga utdebiteringar trots att betydande

skattelindringsbidrag samtidigt utgått. För år 1958, då tornedalskommunerna

tilldelades cirka 80 % av det till hela riket utgående skattelindringsbidra
5

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 31

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

get, utgjorde den genomsnittliga kommunala utdebiteringen i Tornedalens

landskommuner 19,03 kr mot 14,26 kr för rikets landskommuner.

Bland orsakerna till kommunernas svaga ekonomi märks främst snedvridningen

av åldersfördelningen, som kommer att bestå under överskådlig lid

även om den efter hand väntas bli mindre utpräglad.

För de ekonomiskt svaga kommunerna framstår skolutgifterna såsom särskilt

betungande. På grund av det stora antalet barn i Tornedalen har skolväsendet

där utbyggts i relativt sett större omfattning än på andra håll i

landet. Härtill kommer de för glesbygden typiska stora kostnaderna för

skolskjutsar, skolmåltider och skolhem in. m. En för Tornedalen specifik

företeelse, som också bidrar att fördyra skolkostnaderna, är tvåspråkigheten.

Denna har bl. a. nödvändiggjort mindre klassavdclningar och dyrare undervisningsmateriel

än inom de rena svenskbygderna. Under hänvisning till angivna

förhållanden understryker länsstyrelsen, att tornedalskoinmunernas

ekonomiska svårigheter blivit så mycket mera markerade som gällande statsbidragsregler

för skolväsendet inte är utformade så, att hänsyn kan tas till

de extrema förhållanden, som råder inom utredningsområdet. Så länge inte

lämpliga motåtgärder vidtas, kommer problemen att ytterligare accentueras

efter hand som enhetsskolan genomföres och den kommunala yrkesutbildningen

utbygges.

Länsstyrelsen påtalar, att tornedalskommuncrna belastas med kostnader

för yrkesutbildning av ungdom, som f. n. och säkerligen även i framtiden

till stor del kommer att nyttiggöras inom andra delar av landet. Visserligen

kan en viss kompensation för häremot svarande merkostnad sägas utgå

i form av skattelindringsbidrag. Dessa bidrag har dock inte i tillräcklig omfattning

beräknats på grundval av ett faktiskt konstaterat förhållande.

Eftersom skolväsendet skall ligga på samma kvalitativa nivå i hela landet,

oberoende av yttre omständigheter, så har andra kommunala verksamhetsgrenar

— där inte samma tvingande regel finns — kommit att eftersättas.

En ytterligare belastning på tornedalskoinmunernas finanser utgör de

successivt stegrade krav på utbyggnad av åldringsvården.

Skattelindring sbidragen

För att klarlägga verkningarna av det fr. o. m. år 1952 tillämpade

systemet för skattelindring har tornedalskommunerna varit föremål för en

undersökning avseende åren 1955—59. Resultatet visar att bidragen under

denna period maximalt förmått täcka endast cirka 40 % av bristen på skatteunderlag.

För att beträffande Tornedalen få till stånd mera rättvisande

skolbidragsregler, anger länsstyrelsen såsom en tänkbar lösning möjligheten

att beräkna ersättningen efter förhållandet mellan antalet skolbarn och

antalet förvärvsarbetande. Kostnaderna för de skolbarn, som överstiger antalet

skolbarn i en »normalkommun», skulle enligt förslaget helt ersättas av

statsmedel. En övre spärr torde i sådant fall böra införas med hänsyn till

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

67

antalet skattekronor per invånare. I avvaktan på förslag från 19Ö8 års skatteutjämningskommitté,

vilken arbetar med hithörande problem, föreslås såsom

ett provisorium en genomgående och väsentlig höjning av skattelindringsbidragen

för att tills vidare minska kommunernas ekonomiska svårigheter.

Yttranden

Vad länsstyrelsen anfört om kommunernas ekonomi vitsordas

av flera remissorgan.

Skolöverstyrelsen, som förutsätter att 1958 års skatteutjämningskommitté

uppmärksammar de berörda kommunernas svårigheter, erinrar dock om att

onormalt höga utgifter för skolväsendet inte enbart kännetecknar tornedalskommunerna

utan att motsvarande förhållanden kan förekomma även inom

andra kommunala förvaltningsområden. Enligt överstyrelsens mening bör

därför hithörande problem lösas i ett sammanhang. Länsskolnämndcn i

Norrbottens län understryker den i många andra sammanhang framförda

synpunkten om den ekonomiskt betungande situation, som uppstår genom

att väsentliga utbildningskostnader åvilar kommunen för ett stort antal ungdomar,

vilka, så snart de uppnått arbetsför ålder, på grund av brist på arbetstillfällen

måste lämna sin hemkommun. Denna situation uppkommer

numera sannolikt i åtskilliga kommuner i andra delar av landet, men inte i

samma stora omfattning som i Tornedalen, där arbetsmarknadsmyndigheterna

målmedvetet organiserat en fortgående utflyttning. Länsskolnämnden

påpekar även, att statsbidrag till provisorier inte i något avseende är indexreglerat;

något som missgynnar kommuner med höga levnadskostnader.

Utan att eftersätta kravet på enkelhet i bidragsgivningen borde det vara möjligt

att genom införande av exempelvis tre bidragsgrupper i någon mån kompensera

de högre byggnadskostnaderna i Tornedalen. Även överstyrelsen för

yrkesutbildning anser, att frågan om en ökning av bidragen till kommunerna

för deras stora skolkostnader lämpligen bör behandlas i samband med

frågan om skattelindringsbidragen. 1958 års skatteutjämningskommitté anser

att länsstyrelsen mycket riktigt betonat vikten av skattelindringsbidrag

men å andra sidan bortsett från övriga statsbidrag. Ur de synpunkter kommittén

har att företräda kan man emellertid ej underlåta att beakta även

övriga statsbidrag liksom kommunbidragen till folkpensioneringskostnaderna.

Statsbidragsbestämmelser är ofta så konstruerade att höga utgifter inte

helt kompenseras. För tornedalskommunerna, vilka samtliga tillhör ortsgrupp

V, blir kostnaderna för olika ändamål i och för sig höga. De geografiska

förhållandena medför därjämte inom skilda områden särskilt höga utgifter

såsom exempelvis inom skolväsendet för skolskjutsar och skolmåltider.

Utöver dessa av länsstyrelsen berörda kostnader vill kommittén även

framhålla de höga socialvårdsutgifterna. Sysselsättningssvårigheterna ställer

även stora anspråk på kommunernas ekonomi. Efter en granskning av

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

olika metoder för tilldelning av ytterligare skattelindringsbidrag konstaterar

kommittén att önskade lättnader kan åstadkommas antingen genom höjning

av gränsunderlaget eller genom rikligare och mera allmän tilldelning av

extra bidrag. Kommittén vitsordar behovet av att särskilda åtgärder snarast

vidtas till stöd för tornedalskommuncrna utan att ta ställning till formen för

eller omfattningen av dessa åtgärder. Även Svenska landskommunernas förbund

anser att tornedalskommunerna har ett väldokumenterat behov av

ökade skattelindringsbidrag. En av förbundets centralbyrå upprättad sammanställning

för år 1960 visar att den erforderliga utdebiteringen före skattelindringsbidrag

för tornedalskommunernas del varierat mellan 22: 79

(överkalix kommun) och 36: 08 kr. (Karesuando kommun).Trots betydande

skattelindringsbidrag pendlar den beslutade utdebiteringen omkring 19-kronorstrecket

inom tornedalskommunerna i allmänhet. Eftersom dessa kommuner

i motsats till de flesta andra saknar ekonomiska reserver i form av

fonder och reservationer, framstår behovet av skattelindringsbidrag såsom

än mera markant. Enligt förbundets mening är den närmast till hands liggande

lösningen att för tornedalskommunernas del höja gränsunderlaget

och att i större utsträckning än hittills tillämpa den i skattelindringsförordningen

föreskrivna möjligheten att bevilja extra bidrag. Emellertid, framhåller

förbundet, kan även andra kommuner för närvarande åberopa starka

skäl för en ökning av skattelindringsbidraget. En ändring av bidragsreglerna

bör därför inte helt begränsas till att gälla enbart kommunerna i Tornedalen.

Även Norrbottens länsavdelning av Svenska landskommunernas förbund,

tornedalskommunernas förbund och samtliga kommuner inom utredningsområdet

understryker bristerna i nuvarande statsbidragsregler och dessas

oförmånliga verkningar för tornedalskommunerna samt det orättvisa i

att dessa kommuner skall belastas med kostnader för utbildning av ungdom

som sedan måste söka sin utkomst inom kommuner med väsentligt bättre

ekonomi och större resurser.

Departementschefen

De förslag, som lagts fram i den av länsstyrelsen i Norrbottens län utförda

tornedalsutredningen, syftar till att skapa bättre sysselsättningsförhållanden

för Tornedalens befolkning genom åtgärder för näringslivets utveckling.

Flera departement beröres av förslagen. Av utredningen föranledda

medelsäskanden framlägges i annat sammanhang. Det har emellertid

befunnits lämpligt att i ett sammanhang redovisa länsstyrelsens betänkande

och yttrandena däröver och att i samband därmed lämna en översikt

av Kungl. Maj :ts ställningstaganden i hithörande frågor.

Sysselsättningsförhållandena i Tornedalen har under lång tid varit otillfredsställande.

Näringslivet är ensidigt och har inte expanderat i samma

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

69

takt som befolkningstillväxten. Härtill kommer områdets karaktär av gränsbygd

med en egenartad historisk utveckling.

Antalet anmälda arbetslösa i Tornedalen under de senaste åren framgår

av följande tabell.

År

Februari

September

1956

451

176

1957

590

460

1958

537

951

1959

814

865

1960

685

1 000

1961

938

555

I förhållande till folkmängden är arbetslösheten avsevärt större i Tornedalen

än i landet i övrigt. Såsom framgår av tabellen har antalet arbetslösa

varierat en del mellan olika år men i stort sett ökat under den senaste

sexårsperioden. Samtidigt har ett betydande antal personer varit sysselsatta

i beredskapsarbeten eller placerade i omskolningskurser. Medräknas

dessa framträder bilden av bristen på sysselsättningstillfällen än tydligare.

Av arbetslöshetskassornas medlemmar i Tornedalen var närmare 9 procent

utan arbete i september 1961, medan motsvarande tal för hela riket blott

var 0,7 procent. Skogs- och flottningsarbetarna samt byggnadsarbetarna

svarar för en jämfört med hela riket mycket hög andel av de yrkesverksamma

inom Tornedalen. Inom dessa näringsgrenar är säsongvariationerna

särskilt stora i Tornedalen. Arbetslösheten inom dessa yrkesgrupper spelar

följaktligen stor roll.

Betydande statliga kostnader har måst läggas ned på åtgärder mot arbetslösheten

i Tornedalen. Under femårsperioden 1956—1960 har beredskapsarbeten

bedrivits till en totalkostnad av ca 78 milj. kr., varav i statsbidrag

utgått ca 71 milj. kr. Även arbetslöshetsförsäkringen har varit tungt belastad.

Under det senaste försäkringsåret, som omfattar tiden 1/9 1960—

31/8 1961, utbetalades ca 1,9 milj. kr. till de 1 574 medlemmarna i Byggnadsarbetarnas

erkända arbetslöshetskassa och ca 2,0 milj. kr. till de 1 731

medlemmarna i Skogs- och flottningsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa.

Antalet arbetslöshetsdagar var för medlemmarna i Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa

i genomsnitt 48 dagar för Tornedalen jämfört med 8 dagar

för hela landet. Från flera orter i Tornedalen redovisas en genomsnittlig

arbetslöshetstid under året på 75 dagar.

Tornedalens befolkningsutveckling är av avgörande betydelse för det

framtida sysselsättningsläget. Sedan många år pågår en utflyttning från

Tornedalen. Under perioden 1946—1955 uppgick den genomsnittliga årliga

nettoutflyttningen till ca 900 personer. För åren 1956—1960 har motsvarande

siffra varit ca 950.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

Utflyttningen från Tornedalen får ses mot bakgrund av de otillfredsställande

sysselsättningsförhållandcna. Av betydelse har varit de intensifierade

åtgärderna från arbetsmarknadsorganens sida i syfte att underlätta en omflyttning

från områden med överskott på arbetskraft till områden där arbetskraftsbrist

förelegat.

Samtidigt som nettoutflyttningen från Tornedalen ökat har nativiteten

— som dock fortfarande är högre än genomsnittet för riket — minskat

och därmed också födelseöverskottet. Detta har lett till att tornedalskommunerna

i likhet med andra kommuner i landet med liknande näringsstruktur

fått en folkminskning. Således minskade folkmängden från 46 441 personer

vid slutet av år 1950 till 43 654 personer vid slutet av år 1960. Den

faktiska folkmängden var därmed redan vid början av år 1960 nere vid

den nivå som länsstyrelsen beräknat skola uppnås först vid början av år

1965.

Man har nu tillgång till vissa resultat av 1960 års folkräkning, som möjliggör

en jämförelse mellan befolkningsförhållandena i Tornedalen och i

andra delar av landet. Därav framgår bl. a., att antalet personer i åldrarna

15—65 år har varit konstant i Tornedalen mellan åren 1950 och 1960, medan

motsvarande åldersgrupp i landets hela befolkning har ökat med 6 %. Antalet

åldringar har i Tornedalen ökat i ungefär samma takt som i hela riket.

Åldrarna under 15 år har under 1950-talet minskat med 21 % i Tornedalen

medan antalet i hela riket varit nästan oförändrat. Trots dessa förändringar

i befolkningsstrukturen utgör åldersgruppen under 15 år fortfarande en

avsevärt större andel av befolkningen i Tornedalen än i riket som helhet.

Under det närmaste decenniet kan man därför räkna med en stor naturlig

ökning av de arbetsföra åldrarna. Med den struktur, som näringslivet har i

Tornedalen, synes detta medföra risker för fortsatt arbetslöshet bland

Tornedalens befolkning.

Under det att stora delar av landet har brist på arbetskraft, inger sysselsättningsförhållandena

i Tornedalen bekymmer. För att en snabb förbättring

skall åstadkommas erfordras speciella åtgärder. Dessa bör sikta till

ett rationellt utnyttjande av naturtillgångarna och till att i viss mån omdana

näringslivets struktur. Samtidigt måste strävandena att genom rörlighetsstimulerande

åtgärder överföra arbetslösa till andra delar av landet fortsätta.

Sådana åtgärder ingår i den allmänna arbetsmarknadspolitiken, och

förslag om en utbyggnad av dem framlägges under femte huvudtiteln i årets

statsverksproposition. Den interlokala arbetsförmedlingen har intensifierats

särskilt med sikte på förhållandena i övre Norrland.

.lag övergår nu till att i korthet redogöra för vilka åtgärder som föreslås

för att förbättra försörjningsmöjligheterna i Tornedalen.

Länsstyrelsens olika förslag är i viss mån beroende av varandra. Om de

genomföres, kommer inom vissa områden antalet arbetstillfällen att bli

färre på grund av rationaliseringsåtgärder medan sysselsättningen inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 31 «r 1962

andra områden ökar. För att undvika, att besvärliga övergångsproblem uppstår,

är en samordning nödvändig. Det bör även understrykas att åtgärderna

först på längre sikt kommer att ge avsett resultat. Flertalet av de i det

följande angivna åtgärderna är därför inte avsedda som engångsföreteelser

utan bör ses som delar av ett långsiktigt program.

Några av de mest betydande förslagen i betänkandet avser jordbruk och

skogsbruk. Jag vill därför till en början beröra de till jordbruksdepartementets

verksamhetsområde hörande frågorna, nämligen jordbruk, fiske, skogsbruk

och renskötsel.

Jordbruket intar en central ställning i Tornedalens näringsliv. En avsevärt

större del av befolkningen i Tornedalen än i andra delar av landet får

sin utkomst från denna näringsgren. Lönsamheten i det tornedalska jordbruket

är emellertid dålig och den jordbrukande befolkningens inkomster

låga. Såsom framhålles i betänkandet är en mycket stor del av brukningsenheterna

för små för att ge brukarna deras bärgning enbart från jordbruket,

samtidigt som de är så arbetskrävande att de hindrar brukarna

från att i nöjaktig utsträckning skaffa sig nödvändiga extrainkomster genom

annat arbete. För att jordbruket skall kunna ge sina utövare bättre utkomst

behövs främst en storleksrationalisering men också mera välarronderade

brukningsenheter, förbättrade fasta anläggningar och rationellare driftsformer.

Det i betänkandet framlagda programmet innebär dels en radikal nedskärning

av antalet jordbruk i Tornedalen — från ca 5 400 år 1956 till ca

t 500 — dels cn 20-procentig nedskärning av den odlade arealen och dels

rationalisering av de kvarvarande jordbruken.

Allt efter det jordbrukets rationalisering förverkligas kommer ett successivt

minskat behov av arbetskraft att föreligga inom jordbruket. Vid fullt

genomförd rationalisering beräknas ca 15 000 personer, som nu tillhör jordbruksbefolkningen,

behöva få sin försörjning på annat sätt än i Tornedalens

jordbruk.

Förutsättningarna för lönsam drift och mera tillfredsställande inkomstförhållanden

vid de kvarvarande jordbruken skulle genom de föreslagna åtgärderna

avsevärt förbättras. Ett genomförande av det i betänkandet skisserade

programmet bör därför eftersträvas. Åtgärder i detta syfte bör vidtas

inom ramen för de koncentrerade rationaliseringsinsatser i de fyra nordligaste

länen, vartill särskilt statsstöd utgår från nionde huvudtitelns anslag

till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland m. m. enligt

beslut av 1960 års riksdag (prop. 62; JoU 18 och 32; rskr. 305). Med dessa

rationaliseringsinsatser avses att i ett sammanhang genom driftsrationalisering

samt inre och yttre rationalisering bygga upp bärkraftiga, på längre

sikt bestående brukningsenheter. Statsbidrag kan därvid utgå med upp til!

60 procent av rationaliseringskostnaderna. Det kan nämnas att dylika insatser

nu sker inom ett område i Tornedalen och att ytterligare projekt är

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 dr 1962

aktuella. I statsverkspropositionen framlägges förslag om att medelsanvisningen

till de koncentrerade rationaliseringsinsatserna skall höjas med

1 000 000 kr. till 3 050 000 kr. Vid fördelningen av dessa medel, som jämväl

får anlitas för att till berörda länsorgans förfogande ställa erforderlig expertis

för att genomföra rationaliseringsåtgärderna, kommer Tornedalens

intressen att särskilt beaktas.

Med anledning av vad i betänkandet anförts om de svårigheter, som möter

mot rationaliseringsåtgärder beträffande fastigheter ägda av sterbhus, torde

böra nämnas, att lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen liksom också lantbruksstyrelsen

ämnar i andra sammanhang behandla frågan om förvaltningsform

för sådana fastigheter.

Fisket har i Tornedalen sin största betydelse som binäring till jordbruket.

Det bör även kunna få en viss betydelse för turistnäringen. Förutsättningarna

för ett utökat lönande kustfiske i större skala är inte klarlagda. Det

synes under dessa omständigheter vara önskvärt, att de framtida förutsättningarna

för såväl söt- som saltvattenfisket blir föremål för ytterligare

undersökningar. Såsom närmare utvecklas under nionde huvudtiteln i årets

statsverksproposition bör kostnaderna för en inventering av fiskevattnen

i Tornedalen kunna bestridas av vattenavgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.

Likaså kan kostnader för åtgärder i syfte att underlätta isnotfisket

inom Tornedalsområdet bestridas från anslaget till gottgörelse till fiskerinäringen

för av dess utövare erlagd bensinskatt.

Skogsnäringen är av stor betydelse för försörjningen och sysselsättningen

inom Tornedalen. Med hänsyn härtill samt till vikten ur allmän samhällsekonomisk

synpunkt av att produktionsvolymen inom skogsbruket ökas

är det angeläget, att den skogliga upprustningen inom området intensifieras.

Härför erfordras främst, såsom framhållits i betänkandet, en utbyggnad

av skogsvägnätet liksom en ökad insats av skogsvårdsåtgärder, ej minst

återväxtåtgärder. Vidare bör uppmärksammas behovet av strukturrationalisering

av skogs fastigheterna och av skoglig samverkan.

Ett genomförande av länsstyrelsens förslag skulle under de närmaste

åren medföra en sysselsättningsökning i skogsbruket. Därmed skulle en

lösning av de sysselsättningsproblem, som de framlagda förslagen beträffande

jordbruket medför, lättare kunna bemästras.

De skogliga upprustningsåtgärderna beträffande Tornedalen bör ske i de

former, som av 1960 års riksdag beslöts för sådana åtgärder inom kustområdena

och jämförbara bygder i de fyra nordligaste länen (prop. 62; JoU

18 och 32; rskr. 305). Enligt detta beslut utgår statsstöd från nionde huvudtitelns

anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. för

bl. a. anläggning och förbättring av skogsvägar, återväxtåtgärder samt skogsdikning

i fråga om större eller nära sammanhängande grupper av områden

under förutsättning att skoglig samverkan är organiserad. Statsbidrag till

åtgärderna utgår normalt med högst 40 eller 50 procent av kostnaderna men

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

73

kan efter Kungl. Maj:ts prövning utgå med högst 75 procent. I statsverkspropositionen

framlägges förslag om att medelsanvisningen för det statliga

stödet till ifrågavarande åtgärder skall höjas med 1 500 000 kr. för nästa

budgetår. Därvid har 800 000 kr beräknats skola utnyttjas för Tornedalen.

Beträffande renskötseln synes det väsentliga vara att åstadkomma förbättrad

lönsamhet. Däremot torde knappast någon ökad sysselsättning kunna

påräknas inom denna näringsgren. I detta sammanhang torde böra nämnas

att chefen för jordbruksdepartementet har för avsikt att senare för

Kungl. Maj :t framlägga förslag till särskild proposition angående rennäringens

främjande.

De i betänkandet berörda frågorna rörande det allmänna vägnätet, transportväsendet

i övrigt samt inottagningsförhållandena för svenska radioprogram

faller inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Såsom framhållits i betänkandet spelar vägtransporterna i Tornedalen —

liksom i Norrbottens län i övrigt med dess stora avstånd och glesa bebyggelse

— en central roll ur såväl ekonomisk som social synpunkt. Åtgärder

på vägväsendets område hör sålunda till de grundläggande insatser, som

måste vidtagas parallellt med övriga åtgärder som ett led i det allmänna

programmet för upprustning av Torncdalens näringsliv.

Sedan tornedalsutredningen utarbetades har nya flerårsplaner framlagts.

F. n. står 3,4 milj. kr. till förfogande per år för väginvesteringar inom området.

För att nå upp till den i betänkandet föreslagna investeringsvolymen

av 9,0 milj. kr. per år skulle alltså erfordras ett tillskott på 5,6 milj. kr.

Bl. a. på grund av en viss förskjutning av beredskapsarbetena mot åtgärder

av annat slag är det ovisst om man framdeles kan räkna med ett vägbyggande

med sysselsättningsanslag i samma omfattning som tidigare. En fortsatt

upprustning av områdets vägnät bör under dessa förhållanden tryggas

på annat sätt. Medelstilldelningen för det ordinarie vägbyggandet bör därför

öka. Förslag i detta syfte framlägges i årets statsverksproposition under

sjätte huvudtiteln.

Det är nödvändigt att försvarets och näringslivets intressen i fråga om

utbyggnaden av vägnätet blir väl samordnade. Detta bör, såsom överbefälhavaren

framhållit, ske genom upprättande av en långsiktig vågplan för alla

vägar inom området. Denna vågplan bör sålunda innefatta allmänna vägar,

statsbidragsberättigade vägar och icke statsbidragsberättigade vägar. Vägplanen

bör upprättas under länsstyrelsens ledning i samråd med bl. a. de

militära myndigheterna. Det bör ankomma på skogsvårdsstyrelse- och lantmäteriorganisationen

i länet att upprätta de delar av vägplanen, som avser

skogsvägarna.

Sedan vårriksdagen 1961 bifallit proposition nr 98 angående bidrag till

viss busstrafik m. in., utgår statsbidrag med sammanlagt 2 milj. kr. til!

under år 1961 på landsbygden upprätthållen linjetrafik för personbefordran

med motorfordon. Bidragsgivningen grundas på individuell prövning av be
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj:ts proposition nr .V år 1962

hovet och den ekonomiska bärigheten av ifrågavarande linjetrafik. Med hänsyn

till att handläggningen av ansökningarna om bidrag ännu ej avslutats,

är det inte nu möjligt att lämna uppgift om storleken av de bidrag som

avser busstrafiken i Torncdalen. Bidragsbestämmelserna har emellertid utformats

med sikte särskilt på förhållandena i glesbygderna. Förslag om motsvarande

bidrag för år 1962 framlägges i årets statsverksproposition under

sjätte huvudtiteln. Länsstyrelsens önskemål med avseende på busstrafiken

torde därmed i denna del vara tillgodosett.

Frågorna rörande vägförbindclserna mellan Sverige och Finland är f. n.

föremål för överväganden inom de båda ländernas väg- och vattenbyggnadsstyrelser.

Utredningsarbetet, som är avhängigt av bl. a. det sätt varpå vattenkraften

i Torne älv kommer att utbyggas, torde bli slutfört inom ca ett år.

Frågan torde härefter få prövas av Kungl. Maj :t.

Möjligheterna att i Tornedalen mottaga de svenska radio- och TV-programmen

har förbättrats under senare tid. I slutet av förra året togs TVoch

FM-sändarna i Gällivare, Pajala och Kiruna i bruk. Därigenom får en

stor del av berörda område tillfredsställande mottagningsförhållanden. För

de delar av området som härefter fortfarande saknar godtagbara mottagningsförhållanden

kommer, såsom chefen för kommunikationsdepartementet

framhållit i ett interpellationssvar i andra kammaren den 5 december 1961,

ytterligare ansträngningar att göras för att befolkningen snabbt och i största

möjliga utsträckning skall kunna få goda mottagningsförhållanden för-såväl

ljudradio som TV.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde berör betänkandet

Ivarlsborgsverkens utveckling, småindustri och hantverk, malmtillgångarna,

utbyggnaden av fiskehamnar, turistnäringen och upprättandet av en utbyggnadsfond

för Torncdalen.

I betänkandet lägges stor vikt vid att genom stegrad efterfrågan inom

skogsindustrin skapa avsättning för den tillgängliga skogliga råvaran. Länsstyrelsen

understryker kraftigt betydelsen av fortsatt utbyggnad av ASSI :s

anläggningar i Karlsborg.

Karlsborgsverkens anläggningar är av mycket stor betydelse för det industrifattiga

Tornedalen. En fortsatt utveckling av verksamheten där måste

därför framstå såsom angelägen. Såsom framhålles i betänkandet är det av

särskild betydelse att avsättningen inte blott av barrvirket utan även av

lövvirket tryggas. Ju dyrare virkes transporterna blir desto svårare torde

det dock bli att finna avsättning för virket vid vikande konjunkturer. Man

riskerar sålunda att konjunkturkänsligheten blir särskilt stor i Tornedalens

skogsbruk så länge kostnaderna för transport fram till förädlingsplatsen

är genomsnittligt höga. På längre sikt är en fortsatt utbyggnad av Karlsborgsverken

även från denna synpunkt av betydelse för Tornedalen. Särskild

proposition kommer att framläggas rörande statens skogsindustrier, varvid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 73

även frågan om Karlsborgsverkens framtida utveckling beröres. Jag vill i

detta sammanhang understryka att åtgärder för att öka den framtida skogsproduktionen

och för att förbilliga virkestransporterna inom Tornedalen

under alla omständigheter är nödvändiga.

Småindustri och hantverk är ett för Tornedalsoinrådet alltmer betydelsefullt

komplement till jord- och skogsbruk. Standarden måste emellertid

höjas hos befintliga serviceföretag, och en utbyggnad av serviceanläggningarna

bör ske för att områdets behov av dylika företag skall bli helt

täckt. En sådan utveckling skulle främjas om konsultpersonal i erforderlig

utsträckning kunde ställas till förfogande. Detta bör möjliggöras genom atl

företagareföreningen i Norrbottens län får en med 100 000 kr. ökad medelstilldelning.

Förslag härom framlägges i årets stalsverksproposition under

tionde huvudtiteln. Där framlägges även förslag om det i betänkandet behandlade

avdelningskontoret av statens hantverksinstitut. Därmed kan

kursverksamheten permanentas och utökas. Genom dessa åtgärder bör på

sikt möjligheter skapas för utbyggnad och rationalisering av småindustri

och hantverk.

I det föregående har jag framhållit betydelsen av Tornedalens skogstillgångar.

Dessa tillgångar är ännu ofullständigt utnyttjade. En annan råvarutillgång,

nämligen malmen, är helt outnyttjad. Dessa tillgångar är emellertid

ännu inte så noggrant inventerade och undersökta, att gruvdrift kan planeras.

En första uppgift på detta område bör därför vara att företa dylika

inventeringar. Genom den järnmalmsinventering som avses påbörjad i Norrbotten

redan innevarande budgetår kommer länets malmtillgångar att kartläggas.

Därvid kommer vissa av de av länsstyrelsen nämnda projekten i

Tornedalen att undersökas. Även grafitfyndigheter kommer att uppmärksammas.

Utbyggnaden av fiskehamnar sker inom ramen för den rationalisering som

äger rum på hithörande område. Frågan om den fortsatta utbyggnaden har

nyligen varit föremål för utredning inom sjöfartsstyrelsen. I sjöfartsstyrelsens

planer — för vilka en närmare redogörelse har lämnats i årets statsverksproposition

(se X ht s. 197 ff.) — ingår bi. a. en trålhamn i Bottenhavet.

Definitiv ställning från Kungl. Maj:ts sida till vilka hamnbyggnader

som bör komma i fråga för statsbidrag tages på grundval av ansökningar om

dylikt bidrag.

Turistnäringen är svagt utvecklad i Tornedalen. Förutsättningar synes

dock föreligga för att den framdeles skall kunna få större betydelse. De anordningar,

som erfordras för att ta emot en växande turistström, måste

huvudsakligen tillkomma genom lokala initiativ.

På hemställan av kommuner och friluftsorganisationer m. fl. beslutar

Kungl. Maj:t, efter hörande av statens fritidsnämnd, om bidrag ur fonden

för friluftslivets främjande till hl. a. uppförande av semesterbyar och iord
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1962

ningsställande av campingplatser. Beträffande campingplatserna avser bidragen

i allmänhet sanitära anordningar. Jag förutsätter, att inkommande

ansökningar från Norrbottens län om bidrag till semesterbyar och camping
-

platser kommer att prövas i positiv anda.

I tillskapandet av billiga övernattningsmöjligheter för landsvägsturister

medverkar fritidsnämnden ekonomiskt genom de bidrag, vilka ur fonden

årligen lämnas till Svenska turistföreningens vandrarhemsverksamhet. Som

exempel härpå kan nämnas det förra året invigda vandrarhemmet i Karesuando.

Ytterligare projekt befinner sig under utredning.

Efter det att länsstyrelsen avlämnade sitt betänkande, har beslut fattats

om att av malmvinstmedel bilda dels en fond för näringslivets framtida utveckling

i Norrland benämnd norrlandsfonden, dels en fond för forskningsoch

utvecklingsarbete benämnd malmfonden. Genom dessa fonder torde de

önskemål länsstyrelsen framfört rörande en utbyggnadsfond för övre Norrland

vara tillgodosedda. Genom Norrlandsfonden kommer möjligheterna

att finansiera företagsamheten i Tornedalen liksom i andra delar av övre

Norrland att underlättas. De i betänkandet föreslagna undersökningarna beträffande

grafitens användbarhet torde vara av den art, att de kan komma

till stånd genom malmfondens försorg.

I tornedalsutredningen har länsstyrelsen slutligen uppehållit sig vid kommunernas

ekonomiska förhållanden. I anslutning därtill vill jag erinra om

att skatteutjämningskommittén den 19 september 1961 har avlämnat ett

förslag angående ändrade grunder för bidrag till skattetyngda kommuner.

I betänkandet föreslås bl. a. att staten — i avvaktan på den definitiva lösning

av frågan om kommunalskatteutjämningen som kommittén har i uppdrag

att lägga fram förslag om — skall höja anslaget till de s. k. skattelindringsbidragen

från nuvarande drygt 15 till 45 milj. kr. om året under

de två åren 1963 och 1964.

Utdebiteringen i tornedalskommunerna år 1961 enligt gällande bestämmelser

och beräknade enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna

framgår av följande sammanställning.

Kommun

Med skattelindringsbidrag

enligt gällande

bestämmelser

Med skattelindringsbidrag

enligt skatteutjämningskommitténs

förslag

överkalix

19.60

Nedertorneå

19.68

Karl Gustav

18.50

Hietaniemi

19.30

övertorneå

19.40

Korpilombolo

19.37

Tärendö

19.00

Pajala

19.37

Junosuando

18.30

Karesuando

18.80

15.40

15.54

14.90

14.85

14.73

14.39

15.95

14.67

16.46

17.11

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1962

77

Ett genomförande av kommitténs förslag skulle medföra en avsevärd

lättnad i skattebördan i Tornedalens kommuner. Därmed skulle länsstyrelsens

förslag i detta avseende i stort sett tillgodoses. Kommittén har dessutom

föreslagit en ökad tilldelning av s. k. extra bidrag, vilkas storlek dock

inte kan beräknas på förhand. I enlighet med ett av 1961 års riksdag uttalat

önskemål kommer ärendet att föreläggas riksdagen innevarande år.

Med det anförda har jag i korthet redovisat resultaten av den av 1954

års riksdag begärda utredningen om försörjningsläget i Tornedalen. Jag

hemställer,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

för att bereda riksdagen tillfälle att yttra sig angående de i

det föregående angivna riktlinjerna för utveckling av försörjningsmöjligheterna

i Tornedalen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

lan Lagergren

opaginerad Kontrollera mot PDF

78.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962

Innehåll

Sid.

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

Utdrag av statsrådsprotokollet den 3 januari 1962 .................. 2

Inledning .................................................... 2

Befolkningen ................................................ 4

Betänkandet .............................................. 4

Hittillsvarande befolkningsutveckling ...................... 4

Framtida befolkningsutveckling ............................ 5

Yrkesfördelningen ........................................ 5

Yttranden.................................................. 6

Jordbruket .................................................. 7

Betänkandet ............................................... 7

Nuvarande förhållanden .................................. 7

Länsstyrelsens förslag ..................................... 8

Yttranden.................................................. 11

Fisket ...................................................... 17

Betänkandet ............................................... 17

Nuvarande förhållanden .................................. 17

Länsstyrelsens förslag .................................... 18

Yttranden.................................................. 19

Renskötseln.................................................. 21

Betänkandet ............................................... 21

Nuvarande förhållanden .................................. 21

Länsstyrelsens förslag .................................... 21

Yttranden.................................................. 22

Skogsbruket.................................................. 24

Betänkandet ............................................... 24

Nuvarande förhållanden .................................. 24

Möjlig avverkning ........................................ 25

Intensifiering av föryngrings- och beståndsvårdsarbetet........ 26

Utbyggnad av skogsvägnätet m. m........................... 27

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1962 79

Sid.

Särskilda åtgärder för det enskilda skogsbruket.............. 29

Anslagsökning ............................................... 32

Sysselsättningen ............ 32

Yttranden............................................ 34

Skogsindustrin ....... 41

Betänkandet ............................................... 41

Råvarumarginalen ........................................ 41

Utbyggnad av Karlsborgsverken............................ 42

Framställning av flisbränsle................................ 43

Yttranden.................................................. 44

Gruvdrift och järnhantering.................................... 46

Betänkandet ............................................... 46

Järnmalmerna inom Tornedalen............................ 46

Grafitfyndigheter m. m..................................... 46

Yttranden.................................................. 47

Småindustri och hantverk...................................... 49

Betänkandet ............................................... 49

Nuvarande förhållanden .................................. 49

Informationsverksamhet m. m............................. 49

Åtgärder branschvis ...................................... 50

Kollektiva verkstadsbyggnader ............................ 51

Statens hantverksinstitut.................................. 52

Yttranden.................................................. 52

Turistnäringen ............................................... 54

Betänkandet ............................................... 54

Nuvarande förhållanden .................................. 54

Länsstyrelsens förslag .................................... 55

Yttranden.................................................. 56

Kommunikationsväsende och elkraftförsörjning.................. 56

Betänkandet ............................................... 56

Nuvarande förhållanden .................................. 56

Länsstyrelsens förslag .................................... 58

Yttranden.................................................. 61

Utbyggnadsprogrammet för vägnätet........................ 61

Järnvägstrafik, stambillinjer och busslinjer........... 61

Hamnanläggningar och sjöfart.............................. 64

Radiomottagningsförhållanden och telefonförbindelser........ 65

Elkraftförsörjningen ...................................... 65

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr SI år 1962

Sid.

Kommunernas ekonomiska förhållanden........................ 65

Betänkandet . ........................................... 65

Kommunernas ekonomi.................................... 65

Skattelindringsbidragen.............................. 66

Yttranden.................................................. 67

Departementschefen .......................................... 68

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1962

611687

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris ''proposition nr 81 angående utveckling av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen jämte i ämnet väckta mot a1 i texten
  2. BU 1962:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 31 angående utveckling av försörjningsmöjligheterna i Tornedalen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten