Sök i Ratio Lex

Med förslag till viss ändring av lagen om rätt till fiske

1962-01-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:33, Med förslag till viss ändring av lagen om rätt till fiske

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1962

1

Jir 33

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till viss ändring

av lagen om rätt till fiske; given Stockholms slott

den 19 januari 1962.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 1 december 1950 (nr 596) om

rätt till fiske.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

För att motverka vissa missförhållanden i Stockholms yttre skärgård föreslås

sådan ändring i 24 § fiskerättslagen att, där fiske hör till allenast en fastighet,

vilken ej utgöres av enbart fiske, och fastigheten innehaves med samäganderätt,

delägare får möjlighet att utverka länsstyrelsens föreskrifter huru

fisket må nyttjas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. .Vr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 är 1962

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 1 december 1950 (nr 5%)

om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

24 §.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Oskiftat fiske---— — märklig tidsutdräkt.

Upplåtelse av------flera fastigheter.

Hör fiske till allenast en fastighet,

vilken ej utgöres av enbart fiske, och

innehaves fastigheten med samäganderätt,

må på ansökan av någon av

delägarna meddelas föreskrift enligt

vad i första stycket är stadgat.

Vad i----------i fiskevårdsområde.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av 24 §, se SFS 1960:131.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj ris proposition nr 33 år 1962

3

Utdrag au protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 januari 1962.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om ändrad lydelse

av 24 § lagen om rätt till fiske samt anför därvid följande.

Om nyttjande av samfällt fiske gäller delvis olika regler allteftersom fisket

är samfällt i den meningen, att det tillhör eller utgör en enda fastighet

som med samäganderätt innehas av två eller flera delägare, eller är gemensamt

för två eller flera fastigheter. 1 det förra fallet gäller enligt lagen den

30 september 1904 om samäganderätt, att fastighetens och därmed även fiskets

nyttjande förutsätter enighet mellan delägarna; kan de ej enas om nyttjandet,

äger domstol på ansökan av delägare förordna god man att under

viss tid omhänderha fastigheten och dess fiske. För det senare fallet åter

ges vissa bestämmelser i lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske, som

i 24 § första stycket stadgar att fiske som är oskiftat eller eljest samfällt

för två eller flera fastigheter må nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de

kan sämjas. Sämjas de ej, må länsstyrelsen på ansökan av någon av dem

föreskriva, hur fisket må nyttjas. Innan sådan föreskrift meddelas skall de

övriga ägarna genom särskilda underrättelser erhålla tillfälle att yttra sig,

såvitt det kan ske utan märklig tidsutdräkl. Länsstyrelsen har vid tillämpning

av detta tämligen formlösa förfarande vidsträckta möjligheter att låta

föreskrifterna avpassas efter behovet i varje särskilt fall. Den kan sålunda

fastställa fiskeriplan eller meddela föreskrift att ingen delägare får utsätta

mer än ett visst antal redskap, att fiskeplatserna skall cirkulera mellan delägarna

enligt bestämd turordning, att visst område skall vara fredat för

fiske, att viss delägare får fiska med mer än ett bestämt antal redskap

endast på villkor att han erlägger avgift till en gemensam fiskevårdskassa1

etc. Den som bryter mot länsstyrelsens föreskrifter dömes enligt 35 §

fiskerättslagen till straff för olovligt fiske. Brottet får liksom annat olovligt

fiske, ifall det endast kränker enskild fiskerätt, icke åtalas av allmän åklagare

med mindre gärningen av målsägande angivits till åtal eller statsåklagaren

finner åtal vara påkallat ur allmän synpunkt.

1 Se härom närmare prop. 1950:60 s. 114, 189 och 228.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 33 dr 1962

Beträffande fiske som på nyssnämnda sätt är samfällt för två eller flera

delägare eller fastigheter finnes vidare, förutom möjligheterna i vissa fall

att få till stånd laga skifte eller fiskedelning enligt jorddelningslagen, även

utvägen att bilda fiskevårdsområde enligt lagen den 5 maj 1960 om fiskevårdsområden.

Vid de överväganden, som föregick förslaget till sistnämnda

lag, avsågs till en början att fiskevårdsområde skulle kunna bildas i vattenområde

där fisket var i sin helhet samfällt eller eljest tillhörde två eller

flera fastigheter med olika ägare. Emellertid övergavs sedermera kravet

på fiskets anknytning till minst två fastigheter, och enligt lagen möter det

sålunda inte hinder att, där delägarna är minst två, bilda fiskevårdsområde

av fiske som tillhör eller utgör en enda fastighet. Fiskevårdsområden kan

sålunda bildas av exempelvis de i Stockholms yttre skärgård förekommande

s. k. fiskefastigheterna, d. v. s. sådana särskilt skattlagda fisken eller sådana

fastigheter med bet3’dande enskilt fiske, som inte angränsar andra enskilda

fisken. Om motiven härför yttrade föredragande departementschefen, då

lagförslaget remitterades till lagrådet, bl. a. följande (prop. 1960: 50 s. 53 f).

Dessa fastigheter, som i regel är obebodda, har ofta sitt huvudsakligaste

värde i fisket. Delägarnas antal är ofta mycket stort. Fall har uppgivits då

antalet uppgår till över 200. Sämjedelning har i regel inte ägt ruin. Å dylik

tastighet är inte 24 § fiskerättslagen tillämplig. I fall där delägarna varit

många och enighet inte förelegat har man i praktiken försökt lösa uppkommande

svårigheter med stöd av 1904 års lag om samäganderätt genom förordnande

av god man. Denne skall emellertid enligt lagens 3 § förordnas på

viss tid. Erfordras efter utgången av sådan tid fortsatt behov av god man,

måste nytt förordnande utverkas. I regel hyser emellertid delägarna inte någon

önskan att rubba på bestående äganderättsförhållanden, varför mången

gång ett kontinuerligt behov av god man föreligger. Det synes mig angeläget

att den nya lagstiftningen utformas så alt den kommer att omfatta även

dessa fisken.

De här avsedda fiskefastigheterna ägnades särskild uppmärksamhet även

i fortsättningen av lagstiftningsarbetet. I motioner (I: 531 och II: 660, likalydande)

hemställdes att från lagförslagets krav på viss kvalificerad majoritet

för bildande av fiskevårdsområde skulle göras undantag beträffande

dessa fisken. Till motivering av den undantagsregel om enkel majoritet,

som, sedan riksdagen bifallit motionerna, intogs i lagen (6 § andra stycket)

yttrade tredje lagutskottet följande (uti. 1960: 8 s. 64).

Det framgår av såväl propositionen som motionerna I: 531 och II: 660 att

särskilda svårigheter föreligger, när det gäller förvaltningen av vissa skärgårdsfisken.

Var och en av de fastigheter det här gäller består av en skärgård

eller grupp av öar, holmar och grund med tillhörande vatten- och

fiskerätt. Dessa fastigheter är i jordeboken upptagna såsom särskilda fiskelägenheter.

De saknar i regel fast bosättning. Fastigheterna har i allmänhet

under mitten av 1800-talet av kronan försålts till bönder i angränsande, bebodda

delar av skärgården men har därvid icke sammanlagts med köparnas

övriga fasta egendom. Genom arvskiften och försäljningar har antalet delägare

vuxit betydligt. Andelarna är ofta mycket små. Sålunda uppges att

lagfart i flera fall meddelats å 1/18 000 och ännu mindre andelar. Det är

för utskottet känt att en icke önskvärd handel med dylika mycket små fastighetsdelar

förekommit i ej obetydlig utsträckning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1962

5

Så som kraven på anslutning för att fiskevårdsområde skall komma till

stånd utformats i propositionen finns det anledning att räkna med, att

fiskevårdsområden i de speciella fall varom nn är tal endast undantagsvis kan

komma till stånd. Å andra sidan är det både från allmän synpunkt och med

tanke på skärgårdsbefolkningens intressen just i dessa fall särskilt angeläget

att kunna bilda fiskevårdsområde. Detta syfte torde man i enlighet

med motionärernas förslag kunna nå genom att kräva anslutning från en

enkel majoritet, räknat efter huvudtal eller delaktighet och därvid således

avstå från den eljest föreskrivna anslutningen i både huvudtal och delaktighet.

Då det saknas anledning att utsträcka denna specialregel till de särskilt

skattlagda fiskena (enligt kammarkollegiets terminologi »i jordeboken upptagen

särskild fiskelägenhet», se prop. s. 172) över huvud taget, synes den

böra begränsas till sådana fall, där fiskevårdsområdet bildas av endast en

fastighets fiske och detta fiske ej ensamt för sig utgör en fastighet. Till

fastigheten skall således höra både fiske och »grund».

Innan lagen om fiskevårdsområden hunnit träda i kraft, hemställde länsstyrelsen

i Stockholms län hos Kungl. Maj:t att samordning måtte åstadkommas

mellan den specialregel, som på riksdagens initiativ sålunda infördes

i 6 § andra stycket, och bestämmelserna i 9 g tredje stycket om beslutande

av annan beräkningsgrund än huvudtalet vid utövande av rösträtten

inom fiskevårdsområde. Länsstyrelsen framhöll att inom Stockholms ytterskärgård

finnes ett flertal sådana fiskefastigheter som här avses. Antalet

delägare i de olika fiskefastigheterna var tidigare inte så stort att några

egentliga konflikter förekom mellan delägarna. Under 1940-talet började

emellertid i spekulationssyfte i två av fiskefastigheterna en ganska omfattande

försäljning av andelar. Delta jobberi har senare spritt sig också till en

tredje fastighet. De försålda andelarna tenderar att bli allt mindre. Länsstyrelsen

befarade att företeelsen skulle sprida sig också till andra skärgårdsområden.

Vad man vid försäljningarna främst lockat med har varit möjligheterna

till fiske och jakt; rätten härtill har angivits vara samma för alla

delägare oavsett andelens storlek. Den ökade splittringen av äganderätten

medför faror för de ifrågavarande skärgårdsområdenas natur och för deras

fågel- och fiskbestånd. Vidare medför splittringen stora nackdelar för de

delägare som ännu har kvar större andelar och inte fallit för frestelsen att

dela upp dem. För att minska risken för majoritetsmissbruk borde man

enligt länsstyrelsens mening för fiskefastigheternas del öka möjligheterna

att rösta efter delaktighet.

Den av länsstyrelsen begärda ändringen i 9 § lagen om fiskevårdsområden

kom till stånd genom lag den 17 mars 1961 (nr 43). Emellertid innehåller

länsstyrelsens skrivelse också förslag om ytterligare åtgärder mot de

påpekade missförhållandena beträffande fisket i vissa delar av Stockholms

ytterskärgård. Länsstyrelsen säger sig ha erfarit att delägare till fiskefastigheter

sökt råda bot för de Värsta olägenheterna genom att utverka förordnande

av god man enligt samäganderättslagen. Dessa gode män har meddelat

vissa föreskrifter angående nyttjandet, innebärande bl. a. att de mindre

andelarnas ägare inte skall ha rätt att uppföra byggnad samt alt rätten

till jakt och fiske begränsats till vissa områden. Även om det synes klart

att god man äger utfärda sådana föreskrifter beträffande t. ex. fisket, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1962

tillvaratar samtliga delägares intresse och utgör en objektivt riktig uppdelning

av fisket utan att någon delägare gynnas eller missgynnas, råder

för närvarande bland gode männen stor osäkerhet om deras behörigheter

och skyldigheter. Det ifrågasättes om deras föreskrifter kan genomföras

mot en tredskande delägare. Det förut i strafflagen (24 kap. 14 §) intagna

stadgandet om straff för delägare, som missbrukar sin rätt i samfällt fiske,

finnes inte längre kvar. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte en dylik straffbestämmelse

ånyo bör införas. — Emellertid inrymmer, anför länsstyrelsen

vidare, det i tilltagande utsträckning praktiserade systemet med försäljning

av andelar i ytterskärgårdarna jämväl en rad andra problem och aspekter.

Enligt länsstyrelsens mening tarvar hela problemkomplexet i samband med

andelsäganderätten i ytterskärgårdarna en skyndsam översyn, innan hela

skärgården blivit splittrad i ett otal minimala andelar och de redan nu

svårbemästrade förhållandena tilltrasslats så att ett inskridande från statsmakternas

sida i praktiken blir omöjligt.

I anledning av länsstyrelsens framställning har fiskeristyrelsen i skrivelse

den 14 februari 1961 ifrågasatt om inte, sedan ändringen i 9 § lagen om

liskevårdsområden genomförts, huvuddelen av de av länsstyrelsen önskade

reformerna skulle kunna genomföras genom ett tillägg till 24 § fiskerättslagen

av innebörd att det i paragrafens första stycke omförmälda länsstyrelseförfarandet

göres tillämpligt för det i 6 § andra stycket lagen om fiskevårdsområden

avsedda fallet att fiske hör till allenast en fastighet och ej

ensamt för sig utgör en fastighet.

Remissyttranden

Över länsstyrelsens framställning, utom såvitt avser den genomförda

ändringen i lagen om fiskevårdsområden, samt över fiskeristyrelsens skrivelse

har efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet, lantmäteristyrelsen,

häradshövdingen i Mellersta Roslags domsaga, Stockholms läns

fiskareförbund samt Stockholms länsförbund av Riksförbundet Landsbygdens

folk. Därjämte har länsstyrelsen och fiskeristyrelsen yttrat sig över

varandras förslag.

Kammarkollegiet finner åtgärder utöver den nyligen genomförda ändringen

i 9 § lagen om fiskevårdsområden inte vara erforderliga. Mot tanken

att återinföra den generella ansvarsbestämmelsen för delägare, som missbrukar

sin rätt i samfällt fiske, anför kollegiet.

Detta straffbud, som tidigare återfanns i 24 kap. 14 § strafflagen men i

samband med 1948 års strafflagsreform överfördes till 1896 års fiskerättslag

(17 a §), upptogs därefter som 42 § i det till lagrådet 1949 remitterade

förslaget till ny lag om rätt till fiske. Efter en ingående granskning av bestämmelsen

tillstyrkte emellertid lagrådet, att denna skulle utgå och ersättas

endast med ett straffbud för överträdelse av enligt 29 § (nu 24 §) meddelade

föreskrifter. Lagrådets förslag på denna punkt biträddes vid lagfrågans

fortsatta behandling (35 §). Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde

tanken att återuppliva ifrågavarande straffbestämmelse i dess ursprungliga

omfattning böra avvisas. I de fall, där god man förordnats enligt sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1962

7

äganderättslagen, torde ett ingrepp från någon delägares sida i strid antingen

med den besittning, som på grund av förordnandet tillkommer gode

mannen, eller med dispositioner, som gode mannen vidtagit beträffande

fastigheten, kunna beivras enligt 20 kap. 6 eller 7 § strafflagen.

Beträffande det av fiskeristyrelsen väckta förslaget om viss ändring av 24

§ fiskerätt slagen finner kollegiet ur lagteknisk synpunkt mindre lämpligt

att under denna paragraf — som avser endast sådana egentliga samfällighetsfisken

vilka enligt 19 § första stycket samäganderättslagen äro uteslutna

från den lagens tillämpningsområde — hänföra ett specialfall av sådan

fiskegemenskap som faller under samäganderättslagen. Framför allt anser

emellertid kollegiet att godemansförvaltning enligt samäganderättslagen ofta

blir en smidigare och effektivare förvaltningsform än av myndighet meddelade

föreskrifter, som bleve svårare att på ett ändamålsenligt sätt anpassa

efter skiftande förhållanden.

Lantmäteristyrelsen uttalar att den likformighet, som skulle erhållas genom

den av fiskeristyrelsen förordade lagändringen, otvivelaktigt synes vara

en fördel. Uppkommer behov av föreskrifter om de olika ägarnas rätt att

utnyttja landområde inom fastigheterna, t. ex. bygga bodar, bryggor eller

stugor, blir dock samäganderättslagen tillämplig. I viss utsträckning skulle

därför mot nämnda fördel av att införa den av fiskeristyrelsen föreslagna

ändringen komma att stå olägenheten av att inom berörda fastigheter förvaltningen

av fisket och av landområdena skulle komma att följa olika regler.

Då härjämte samäganderättslagens förvaltningsform är tämligen oprövad

beträffande fiskevatten, ställer sig styrelsen tveksam till fiskeristyrelsens

förslag.

Länsstyrelsen i Stockholms län har intet att erinra mot fiskeristyrelsens

förslag om ändring i 24 § fiskerättslagen. Förslaget skulle medföra att man

kommer ifrån att tillämpa samäganderättslagen beträffande fisket, medan

denna fortfarande skulle äga bestånd beträffande landområdet. Att sålunda

olika regler komme att gälla för förvaltningen av landområdet och av

fisket skulle enligt länsstyrelsens bedömande inte behöva medföra några

mera avsevärda olägenheter.

Häradshövdingen i Mellersta Roslags domsaga, där flera av de berörda

fiskefastigheterna ligger, ansluter sig till fiskeristyrelsens förslag.

Stockholms länsförbund av Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar att

ett tillägg till 24 § lagen om rätt till fiske i överensstämmelse med förslaget

synes vara en enkel och praktisk lösning av de av länsstyrelsen framlagda

problemen.

Departementschefen

I och med tillkomsten av 1960 års lag om fiskevårdsområden bringades

regleringen av vårt lands fiskeförhållanden i överensstämmelse med den nutida

uppfattningen om det mest ändamålsenliga sättet att lösa gemensamma

fiskeproblem och åstadkomma rättvisa mellan fiskerättsägare. Genom lagen

tillgodoses även det allmännas intresse att fisket som naturtillgång utnytt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 33 år 1962

jas samtidigt som en god fiskevård främjas. Det ligger i sakens natur att

vissa mera provinsiella detalj spörsmål inte kunnat genom sagda lagstiftning

på en gång få sin slutgiltiga lösning. Såsom uttalades i propositionen med

förslag till den nyligen vidtagna ändringen i lagen om fiskevårdsområden

råder i Stockholms yttre skärgård förhållanden som inte torde ha någon motsvarighet

på annat håll i riket och som medför särskilda svårigheter på fiskets

och fiskevårdens område. Det ansågs att man därför i princip borde

godtaga tanken på särbestämmelser för dessa fall. Så har ju också skett genom

det på riksdagens initiativ gjorda tillägget till 6 § och genom ändringen

i 9 §.

Länsstyrelsen i Stockholms län och fiskeristyrelsen har i särskilda framställningar

begärt ytterligare åtgärder beträffande ifrågavarande skärgårdsfisken.

Det kan måhända invändas att delproblemet med dessa fiskefastigheter

redan fått så noggrann reglering som saken skäligen kan anses fordra.

Såvitt gäller bildande av fiskevårdsområde av dylik fastighet, torde så också

vara fallet. Visserligen kan, såsom länsstyrelsen påpekat, svårigheter yppa

sig att åstadkomma för områdets bildande erforderlig majoritet, men en

ytterligare uppmjukning av majoritetsregeln finner jag inte nu böra övervägas.

I de fall åter, där erforderlig majoritet finnes bland de fiskevårdsintresserade

delägarna, kan dock kostnaderna för bildande av fiskevårdsområde

verka återhållande, särskilt som de svårligen låter sig beräknas i förväg.

Visserligen kan bidrag erhållas av allmänna medel men blott efter ingående

prövning av behovet i varje särskilt fall och i regel inte till en större del av

kostnaderna. I den mån bidrag inte utgår, skall kostnaderna bäras av delägarna

efter vars och ens delaktighet. Härav följer att småandelsägarna,

vilkas sätt att nyttja fisket måhända aktualiserat behovet av fiskevårdsområde,

får vidkännas en med hänsyn härtill alltför obetydlig del av kostnaderna.

Möjligheten att i de samägda fiskefastigheterna i Stockholms ytterskärgård

reglera fiskets nyttjande via fisikevårdsområde kan således väntas bli

oprövad även i fall där behovet av reglering är uppenbart. Det är tydligt

att oenighet lätt kan leda till kaotiska förhållanden, där antalet delägare

— såsom förekommer i något fall — överstiger trehundra. För att lösa

frågan om fiskets nyttjande i dylika fall finnes, om man bortser från

möjligheten av en laga delning av fastigheten eller fisket, endast utvägen att

förordna god man enligt samäganderättslagen. Emellertid råder stor tveksamhet

om vilka fiskebestämmelser en sådan god man i det enskilda fallet

äger utfärda med verkan att överträdelse av dem kan beivras.

En mera framkomlig väg skulle säkerligen erbjuda sig, om man enligt

fiskeristyrelsens förslag låter delägare i samägt fiske av här avsett slag, vare

sig god man förordnats eller inte, få samma möjlighet som delägare i

fiske, samfällt för två eller flera fastigheter, att enligt 24 g fiskerättslagen

hos länsstyrelsen begära föreskrifter för fiskets nyttjande. Även andra fördelar

torde kunna väntas av en dylik lagändring. Erfarenheten visar att i de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1962

9

ifrågavarande fiskefastigheterna i Stockholms skärgård intresset för god

fiskevård inte är detsamma hos alla andelsägare. En bestämmelse som den

föreslagna kan antagas medföra att ytterligare utbud av andelar i dessa

skärgårdsfisken inte får gensvar hos andra än dem som är inställda på att

rätta sig efter de föreskrifter om fiskets nyttjande som länsstyrelsen kan

komma att utfärda. Den inte önskvärda handeln med småandelar i fiskefastigheterna

torde därmed kunna effektivt begränsas.

Den föreslagna lagändringen riktar sig mot missförhållanden i de fiskefastigheter,

för vilka gäller den särskilda rösträttsregeln i 6 § andra stycket

lagen om fiskevårdsområden, alltså fall där delägarnas fiskerätt omfattar

endast en fastighets fiske och detta fiske ej ensamt för sig utgör en fastighet.

Anledning torde saknas att utsträcka tillämpningsområdet för 24 §

fiskerättslagen även till fiske varmed äganderätt till grunden inte är förenad.

Jag föreslår således att till 24 § fiskerättslagen fogas ett nytt stycke av

innehåll att, om fiske hör till allenast en fastighet, som ej utgöres av enbart

fiske, och fastigheten innehaves med samäganderätt, länsstyrelsen må på ansökan

av någon av delägarna meddela föreskrift enligt vad i första stycket är stadgat.

Med hänsyn till paragrafens innehåll i övrigt bör det nya stycket infogas

som ett tredje stycke omedelbart före bestämmelsen i sista stycket om att

paragrafen inte äger tillämpning på fiske som ingår i fiskevårdsområde.

Till följd av stadgandet i 35 § fiskerättslagen blir den som bryter mot

föreskrift, meddelad med stöd av det nya stycket i 24 §, förfallen till straff

för olovligt fiske. Enligt 40 § må sådant brott, där det endast kränker enskild

fiskerätt, åtalas av allmän åklagare blott då statsåklagaren finner

åtal vara påkallat ur allmän synpunkt eller målsägande anger brottet till

åtal. Angivelse torde kunna göras av varje enskild delägare. Rätten att

yrka ersättning i anledning av brottet torde dock vara begränsad till den

del av skadan som motsvarar delägarens andel i fisket.

I den mån länsstyrelses föreskrifter lämnar någon del av fiskets nyttjande

oreglerad blir samäganderättslagen alltfort tillämplig. Så blir fallet även

beträffande nyttjande av fastigheten såvitt avser annat än fiske, t. ex. uppförande

av fiskestugor och anläggande av bryggor. I några remissvar har

ifrågasatts det lämpliga i att tillskapa en sådan situation. Då enahanda förhållanden

råder enligt reglerna om fiskevårdsområde, finner jag invändningen

icke böra innefatta något hinder mot bifall till förslaget. Utfärdar

länsstyrelse föreskrifter i fall där god man förordnats och denne meddelat

bestämmelser i motsvarande hänseende, blir givetvis vad länsstyrelsen

föreskrivit ensamt gällande.

Lagändringen synes böra träda i kraft snarast möjligt. 1

1 enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till log angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 1 december 1950

(nr 596) om rätt till fiske.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1962

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Stig Johansson 1

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1962

11

Utdrag ur protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 januari

1962.

N ärva rån de:

justitierådet Regner,

regeringsrådet Jarnerup,

justitieråden af Trolle,

Bomgren.

Enligt lagrådet den 9 januari 1962 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

3 januari 1962, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2i § lagen den 1 december

1950 om rätt till fiske.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Per Hildebrand.

Lagrådet yttrade: Genom det på riksdagens initiativ tillkomna andra stycket

i 6 § lagen om fiskevårdsområden samt den år 1961 genomförda ändringen

av 9 § tredje stycket samma lag ha möjligheterna ökats att få till stånd

fiskevårdsområden beträffande sådana fisken i Stockholms skärgård som

omförmälas i remissprotokollet. Den däri redovisade utredningen kan icke

anses giva vid handen, att ytterligare lagstiftningsåtgärder i fråga om nyttjandet

av dessa fisken äro behövliga. I lagtekniskt hänseende föranleder förslaget

icke någon erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1962

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 januari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, lagrådets den 12 januari

1962 avgivna utlåtande över det den 3 januari 1962 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 24- § lagen den 1 december

1950 (nr 596) om rätt till fiske.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Bestämmelsen i 24 § fiskerättslagen om föreskrifter för fiskets nyttjande

betraktades vid lagens tillkomst som ett provisorium i avbidan på lagstiftning

om fiskevårdsområden. Då lagen om fiskevårdsområden sedermera tillkom,

bibehölls den emellertid i enlighet med en utbredd opinion bland remissinstanserna.

Som skäl härför anförde föredragande departementschefen

att bestämmelsen hade en inte oviktig uppgift att fylla i sådana fall,

där det av någon anledning inte gick att bilda fiskevårdsområde eller där

oenigheten gällde endast någon detalj och bildande av fiskevårdsområde

framstod som en onödig omgång. Eftersom viss majoritet krävdes för bildande

av fiskevårdsområde, framstod det för departementschefen som en

nödvändighet att behålla möjligheten för envar delägare att med stöd av

24 § fiskerättslagen genom hänvändelse till myndighet erhålla föreskrifter

om samfällt fiskes nyttjande. Det framhölls också att stadgandet hade förtjänsten

att erbjuda ett enkelt förfarande, som lätt kunde anpassas efter

skilda förhållanden. De sålunda anförda skälen torde i allt väsentligt kunna

åberopas även för den nu föreslagna utvidgningen av paragrafens tillämpningsområde.

Enligt vad jag inhämtat har ännu inte gjorts någon ansökan om bildande

av fiskevårdsområde av något av ifrågavarande fisken. Den påtalade uppsplittringen

av äganderätten till fiskena med därav följande olägenheter för

allmänna och enskilda intressen fortgår alltjämt. Sålunda har helt nyligen i

ett par fall meddelats lagfart å 1/54 000 av en av fiskefastigheterna. Det

synes alltså inte vara utan skäl som de för fiskevården närmast ansvariga

myndigheterna, fiskeristyrelsen och länsstyrelsen, funnit sig böra föreslå

ytterligare lagstiftningsåtgärder i fråga om nyttjandet av dessa fisken. Då

härjämte lagrådet förklarat lagförslaget i lagtekniskt hänseende inte föranleda

någon erinran, anser jag att förslaget bör föreläggas riksdagen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1962 13

Härefter hemställer föredraganden att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

G. Liizell

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G11512

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:84 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående kravet på egenhändigt undertecknande av aktiebrev. a1 i texten
  2. 3LU 1962:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss ändring av lagen om rätt till fiske. s. 1 i texten