Angående anslag för militärhistorisk verksamhet under budgetåret 1962/ 63 m.m
1962-01-19 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:37, Angående anslag för militärhistorisk verksamhet under budgetåret 1962/ 63 m.m
Dokumentets text
Kiuigl. Maj.ts proposition nr 37 år 1962
1
Nr 37
K ting l. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
för militärhistorisk verksamhet under budgetåret 1962/
63 m.m.; given Stockholms slott den 19 januari 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
För militärhistorisk verksamhet under budgetåret 1962/63 äskas ett reservationsanslag
av 300 000 kr. Samtidigt framlägges principförslag om den
militärhistoriska verksamhetens fortsatta bedrivande. Härvid föreslås, att
krigshistoriska avdelningen inom försvarsstaben skall indragas samt att
verksamheten framdeles skall bedrivas inom militärhögskolan. En särskild
delegation för militärhistorisk forskning föreslås tillkomma.
1—3195 62 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 37
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
Utdrag ur protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 januari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm,
Skoglund, Edenman, Johansson, ak Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och
civildepartementen anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet
Andersson, fråga om anslag för inilitärhistorisk verksamhet under budgetåret
1962/63 m. m. samt anför därvid följande.
Den militärhistoriska forskningen i Sverige tog fastare form i början
av 1870-talet, då en särskild krigshistorisk avdelning inrättades i den år
1873 nyorganiserade generalstaben. Vid marinstaben tillkom år 1931 eu
särskild sjöhistorisk avdelning. År 1937 sammanslogs de båda avdelningarna
till en gemensam avdelning inom försvarsstaben. I samband med 1961
års riksdagsbeslut om krigsmaktens högsta ledning (prop. 1961: 109;
SU 90; rskr. 258) har förutsatts att den militärhistoriska verksamheten
framdeles icke skall vara en uppgift för försvarsstaben.
I årets statsverksproposition (bil. 6, s. 315) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigshistorisk
verksamhet för budgetåret 1962/63 beräkna ett anslag av 300 000 kr. I anslutning
härtill har vid beräkningen av medelsbehoven under försvarsstabens
avlönings- och omkostnadsanslag hänsyn icke tagits till krigshistoriska
avdelningen (s. 108 och 112).
Krigshistoriska avdelningen består för närvarande av fyra arvodesbefattningar
för pensionerad officer — en i A:29 och tre i A:24 samt
tjänster för en arkivarie i Ae 21 och ett kontorsbiträde i Ao 5. Vidare tjänstgör
fyra officerare kommenderade vid avdelningen. Sammanlagt finnes således
tio befattningshavare vid avdelningen. Kostnaderna för avdelningens
verksamhet — avlöningskostnader för kommenderade officerare inräknade
— utgör för innevarande budgetår ca 200 000 kr. Härav belöper ca 180 000
kr. på avlöningar och drygt 20 000 kr. på omkostnader.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 maj 1958 tillkallades
den 9 juni 1958 tre sakkunniga1 för att verkställa utredning och avgiva
i Dåvarande krigsarkivarien B. Steckzén, ordf., numera översten B. G. L. Furtenbach
och professorn S. A. Nilsson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962 3
förslag rörande den inom krigsmakten bedrivna krigshistoriska verksamhetens
uppgifter och organisation. De sakkunniga, som antog benämningen
1958 års militärhistoriska utredning, avgav den 20 maj 1959 betänkande
angående den militärhistoriska verksamhetens uppgifter och organisation.
I betänkandet föreslogs, att den militärhistoriska verksamheten främst
borde inriktas på studier av aktuella militära frågor, särskilt i utlandet.
Vid sidan härav borde forsknings- och publiceringsverksamheten rörande
äldre svensk krigshistoria fortsätta. Till den militärhistoriska verksamheten
hänfördes också biträde vid undervisningen i de militära högskolorna.
Den militärhistoriska verksamheten borde sammanhållas i ett fristående
militärhistoriskt institut i vilket arméstabens biliotek skulle inordnas. En
något utförligare redogörelse för innebörden av utredningens förslag torde
få fogas till statsrådsprotokollet såsom bilaga. (Bilaga A.)
Yttranden över militärhistoriska utredningens betänkande avgavs av
överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, krigsarkivet, chefen för försvarshögskolan,
1956 års försvarsförvaltningssakkunniga, byggnadsstyrelsen,
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, universitetskanslern,
riksarkivet, riksbibliotekarien, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens
organisationsnämnd, statens lönenäinnd, beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, lokaliseringsutredningen samt försvarets högskoleutredning.
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag framkom bland annat
önskemål om kompletterande utredningar i vissa hänseenden. Sålunda ansågs,
att gränsdragningen mellan det militärhistoriska institutets och de
militära stabernas uppgifter borde närmare utredas i fråga om forskning och
studier av nutida militärpolitiska förhållanden. Med hänsyn bland annat härtill
uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 29 oktober 1959 åt överbefälhavaren
att verkställa ytterligare utredning rörande den inom krigsmakten
bedrivna krigshistoriska verksamhetens uppgifter och organisation samt
att inkomma med förslag i ämnet. Vid utredningsarbetet borde särskilt
beaktas
möjligheterna att tillgodose behovet av militärhistoriska forskningsresultat
genom stijjendier till enskilda forskare eller genom särskilda anslag
för bestämda forskningsuppgifter,
huruvida tillräckliga skäl ansågs föreligga för att tillskapa ett särskilt
militärhistoriskt organ samt,
därest ett särskilt militärhistoriskt organ ansågs böra inrättas, dels förutsättningarna
för en anknytning av den militärhistoriska verksamheten
till krigsarkivet eller annan myndighet, dels ock huruvida ett militärhistoriskt
organ borde åläggas den av 1958 års militärhistoriska utredning
angivna studieverksamheten samt — om så vore fallet — på vilket sätt
gränsdragningen i detta avseende borde ske mellan de uppgifter som skulle
avses för det militärhistoriska organet samt militära staber och övriga
befintliga organ.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
Med skrivelse den 20 september 1961 har överbefälhavaren redovisat
resultaten av den med anledning av ifrågavarande uppdrag verkställda
överarbetningen samt i anslutning härtill föreslagit, att försvarsstabens
krigshistoriska avdelning omorganiseras till ett fristående militärhistoriskt
institut.
Över överbefälhavarens utredning har, efter remiss, yttranden avgivits
av försvarets civilförvaltning, krigsarkivet, statskontoret, statens lönenämnd,
riksarkivet samt vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
I det följande torde en redogörelse få lämnas för överbefälhavarens utredning
och förslag samt däröver avgivna remissutlåtanden.
Förslag av överbefälhavaren
överbefälhavaren anger den militärhistoriska verksamhetens främsta
ändamål vara att ur krigs- och militärhistorien samt hithörande pågående
debatt — främst utomlands — hämta lärdomar och erfarenheter av
aktuell betydelse för den svenska krigsmakten, att bland krigsmaktens
personal och allmänheten skapa ökad förståelse för och kännedom om dels
utländska krigshändelser och militärhistoriska förhållanden av särskilt intresse,
dels den svenska krigsmaktens historia, dess betydelse för land och
folk i krig och fred samt att bidraga till att bevara och levandehålla krigsmaktens
traditioner.
Den militärhistoriska verksamhetens allmänna arbetsuppgifter anser
överbefälhavaren vara följande, nämligen att studera och bearbeta
aktuell krigs- och militärhistoria i syfte att utvinna lärdomar och erfarenheter
av betydelse för krigsmakten, att bedriva krigs- och militärhistorisk
forsknings- och författarverksamhet i syfte att skildra dels utländska krigsföretag
samt militärpolitiska och andra militärhistoriska förhållanden av
särskilt intresse främst under nyare tid, dels det svenska försvarets historia,
att publicera militärhistoriska verk och monografier av vetenskapligt eller
allmänt intresse samt sådana kortare studier och essäer, vilka på grund av
sin aktuella prägel eller sin speciella natur ej låter sig inordnas i stöiTe
arbeten, att biträda vid den högre militära undervisningen i militärhistoria,
att vara ansvarig för traditionsvården inom krigsmakten, att så långt möjligt
stå till såväl myndigheters som enskildas förfogande med svar på inkommande
frågor samt att samarbeta med universitet och högskolor samt
övrig vetenskaplig forskning.
Huvuddelen av utrednings- och studieverksamheten kommer enligt överbefälhavaren
att bestå av utredningar och studier utförda i regel efter
framställning av militär myndighet och avsedda för internt bruk inom
krigsmakten. Vissa av studierna kan dock beräknas vara av sådan art, att
de bör publiceras även i för allmänheten lämplig form. Det karakteristiska
för denna verksamhet anses vara, att den till övervägande del måste utföras
Kimgl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962 5
som lagarbete mellan historisk expertis och officerare ur olika försvarsgrenar.
Ett arbete av ifrågavarande slag måste vidare för att fylla sitt syfte ofta
utföras på relativt begränsad tid. Personal måste därför utan större tidsutdräkt
kunna avses för uppgiften. Att basera huvuddelen av arbetet på
kvalificerad militär personal, som har andra ordinarie arbetsuppgifter, eller
civila historiker, vilka tillfälligt och sporadiskt kopplas in på verksamheten,
synes ej överbefälhavaren möjligt.
För att denna verksamhetsgren skall ge ett fullgott utbyte bör den alltså
ges en fast organisation. Enligt överbefälhavaren är detta möjligt endast
inom de högre stabernas ram eller inom en militärhistorisk basorganisation.
Om studieverksamheten skulle komma att bedrivas inom de högre
staberna, skulle det emellertid bli nödvändigt att förse dessa med egen
historisk expertis. Vid en stabsorganisation som den svenska är dock en
sådan lösning enligt överbefälhavaren alltför personalkrävande.
Av de anförda skälen är det enligt överbefälhavaren lämpligast att uppgiften
i fråga i stället ålägges en särskild militärhistorisk basorganisation.
Specialundersökningar bör dock i vissa fall utföras av expertis, som ej är
representerad inom organisationen.
överbefälhavaren förutsätter, att den militärhistoriska organisationen
icke på eget initiativ skall igångsätta något arbete utan att taga samråd
med den eller de myndigheter vars verksamhetsområde arbetet i fråga kan
beröra. Av motsvarande skäl bör arbeten av detta slag vid andra militära
myndigheter, t. ex. försvarsgrensstaber, endast bedrivas i samråd med den
militärhistoriska organisationen.
Även den militärhistoriska forsknings- och författarverksamheten kräver,
enligt överbefälhavaren, att en central basorganisation finnes. Vid
arbetets utförande kan visserligen principiellt två vägar väljas. Den ena
är, att huvuddelen av arbetet verkställes av enhetens egen personal och att
utläggning av arbete endast sker beträffande vissa specialuppgifter. Den
andra innebär, att huvuddelen av uppgifterna löses i form av utlagda arbeten,
bland annat genom stipendier till enskilda forskare eller genom särskilda
anslag för bestämda forskningsuppgifter. För att härvid utvälja
arbetsuppgifter, utlägga, leda och nyttiggöra utförda arbeten fordras dock
enligt överbefälhavaren en särskild organisationsenhet. Av särskild utredning
i ämnet anses emellertid framgå, att kostnaderna för en verksamhet
baserad på utlagda arbeten inte blir lägre, än om arbetena utföres inom
basorganet. Härom anföres i huvudsak följande.
Utgångspunkten för beräkningarna är att under en 15-årsperiod bör
medhinnas ett större samlingsverk, 5—7 monografier samt 15 årgångar av
årsboken »Aktuellt och historiskt». Därest arbetet skall utföras i form av
utlagda arbeten anses såväl kvalitets- som tidsskäl tala för att alla viktigare
utredningar överlåtes på erfarna forskare. För att en kalkyl av kostnaderna
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
skall erhållas, måste först en årskvot av den önskade produktionen beräknas.
I fråga om större verk bedömes den genomsnittliga årsproduktionen
till 28 ark (omkring 450 sidor) och för monografier beräknas cirka 8 ark
för år. Härtill kommer årspublikationen. De sammanlagda kostnaderna för
författararvoden vid utlagda arbeten beräknas till 48 200 kr. Motsvarande
arbete synes inom basorganisationen kunna utföras av två heltidsanställda
befattningshavare (en kapten och en forskningsassistent). Avlöningskostnaderna
härför angives till omkring 46 500 kr.
Med anledning av det anförda anser överbefälhavaren det lämpligast att
militärhistoriska utredningens förslag följes och att i enlighet därmed det
militärhistoriska centralorganet erhåller tillräckliga personella resurser för
att på egen hand kunna lösa huvuddelen av arbetsuppgifterna, i förekommande
fall biträdd av experter för specialundersökningar. När det av särskilda
skäl är erforderligt att engagera forskare för att utföra ett större
arbete eller ett självständigt sådant, bör särskilda medel begäras från fall
till fall.
Bland de av överbefälhavaren angivna uppgifterna ingår även att publicera
militärhistoriska verk m. m. Jämväl denna verksamhet anses lämpligen
böra handhavas av det militärhistoriska basorganet. Även för övriga
arbetsuppgifter fordras enligt överbefälhavaren militärhistoriska insikter.
Detta gäller exempelvis vid medverkan i den högre militära undervisningen
i militärhistoria, i fråga om ansvaret för traditionsvården samt vid den
löpande serviceverksamheten gentemot myndigheter och enskilda.
Sammanfattningsvis hävdar överbefälhavaren, att den militärhistoriska
verksamheten är så särpräglad, att den personal, som sättes att leda och
utföra arbetet, i regel måste äga både militär och historisk skolning. Att
bedriva verksamheten utan tillgång till en fast organisation anses icke möjligt.
Arbeten bör dock kunna läggas ut på enskilda forskare. För särskilda
uppgifter bör också tillfälligt extra personal kunna knytas till organet.
I fråga om den militärhistoriska enhetens organisation och personaluppsättning
föreslår överbefälhavaren följande. Chef bör vara en överste
eller kommendör i Bo 1. Vidare skall finnas en tjänst för civil historiker i
Bo 1. För innehavaren av tjänsten förutsättes preceptorskompetens. I övrigt
bör enheten organiseras med en utrednings- och studieavdelning, en forsknings-
och författaravdelning samt en administrativ detalj. För utredningsoch
studieavdelningen avses en major i Ao 24 samt två kommenderade
kaptener, för forsknings- och författaravdelningen en överstelöjtnant i Ao
26 och en arkivarie i Ae 23 samt två kommenderade officerare (en major
och en kapten). För den administrativa detaljen slutligen räknar överbefälhavaren
med befattningar för en pensionerad officer i A:24 och en pensionerad
underofficer i A:17 samt en tjänst för kanslibiträde i Ae 7.
Överbefälhavaren anser, att det av militärhistoriska utredningen framförda
förslaget om samordning av den centrala militärhistoriska organisationen
och arméstabens bibliotek innebär avsevärda fördelar. I avbidan på
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
1
resultatet av den av överbefälhavaren påbörjade utredningen angående
samordning av samtliga militära fackbibliotek vid högre staber och skolor
m.m. bör ett genomförande av förslaget enligt överbefälhavaren emellertid
anstå.
Den föreslagna personaluppsättningen — sammanlagt 12 befattningshavare
—- innebär jämfört med den för krigshistoriska avdelningen gällande
en ökning med två. De årliga lönekostnaderna för den föreslagna personalen
beräknas till omkring 264 000 kr. De nuvarande lönekostnaderna för krigshistoriska
avdelningen angives till cirka 103 000 kr. Merkostnaden uppgår
således enligt överbefälhavaren till drygt 160 000 kr. Med hänsyn till att
de militära befattningshavarna föreslås kvarstå i civil tjänst intill 65 års
ålder anses emellertid, att vissa besparingar i fråga om pensionskostnader
göres. Den reella lönekostnadsökningen anses med hänsyn härtill bli omkring
100 000 kr.
I fråga om det militärhistoriska centralorganets ställning anför överbefälhavaren
inledningsvis, att verksamheten alltfort bör handhavas inom
försvaret. Två alternativ kan härvid komma i fråga, nämligen antingen
anknytning till annan militär myndighet eller fristående ställning i likhet
med militärpsykologiska institutet.
Enligt överbefälhavaren måste organisationens ställning medge, att arbetet
bedrives fritt och under eget ansvar. Ansvaret för publicerade arbeten
bör helt och otvetydigt ligga på den militärhistoriska centralorganisationen.
Dennas ställning bör så långt möjligt vara sådan att den ej kan misstänkas
uppträda som språkrör för viss militär myndighet, d. v. s. den till vilken
det eventuellt anknytes. Sistnämnda myndighet får inte heller i större
utsträckning betungas av anknytningen. Den militärhistoriska enheten
måste vidare fritt och utan svårighet kunna utnyttjas av de militära myndigheterna.
Av de anförda synpunkterna talar enligt överbefälhavaren de förstnämnda
klart och otvetydigt för alternativet fristående ställning, medan
det sistnämnda kravet i och för sig anses tala för en anknytning i första
hand till försvarsstaben. Då emellertid det militärhistoriska centralorganet
förutsättes bli instruktionsmässigt bundet till nära samarbete med försvarsmaktens
olika staber m.m. anses möjligheterna för de militära myndigheterna
att utnyttja organisationen kunna bli tillgodosedda även vid en
fristående ställning.
Mot en anknytning av den militärhistoriska verksamheten till krigsarkivet
talar enligt överbefälhavaren — utöver förut angivna krav på organisatorisk
ställning — bland annat den synpunkten att arkiv inte tillika
bör bedriva forskningsverksamhet och därigenom konkurrera med enskild
eller akademisk forskning.
På grund av det anförda ansluter sig överbefälhavaren till militärhistoriska
utredningens förslag, att den militärhistoriska centralorganisationen
utformas som ett fristående institut.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 dr 1962
För omkostnader i samband med militärhistoriska institutets verksamhet
beräknar överbefälhavaren 68 000 kr. Då lönekostnaderna enligt
vad nyss angivits utgör 264 000 kr., kommer de sammanlagda kostnaderna
att bli 332 000 kr. för år.
Militärhistoriska utredningens förslag om inrättande av ett militärhistoriskt
råd biträdes av överbefälhavaren liksom förslaget i vad avser rådets
arbetsuppgifter. Rådet bör enligt förslaget bestå av lika antal militära och
civila ledamöter valda bland representanter för allsidig militär sakkunskap
respektive civilt vetenskapligt historiskt forskningsarbete. Med hänsyn
härtill anses rådet böra bestå av chefen för militärhögskolan, tillika ordförande,
chefen för försvarshögskolan, en representant för chefen för försvarsstaben
samt tre företrädare för historisk vetenskap.
Yttranden
Försvarets civilförvaltning anför, att ämbetsverket ej är övertygat om
behovet av ett särskilt fristående institut. I samband med översynen av
försvarsgrensstaberna bör enligt ämbetsverket prövas konsekvenserna i
personellt hänseende av att den nyttobetonade verksamheten, d. v. s. utrednings-
och studieverksamheten, bedrives i respektive staber. Anses
denna lösning ej lämplig bör i stället övervägas att militärhögskolan i samverkan
med staberna handhar verksamheten. Ej heller för den militärhistoriska
forsknings-, författar- och publiceringsverksamheten behövs
enligt civilförvaltningen ett fristående institut. Om sistnämnda verksamhet
inte kan inordnas i krigsarkivet, bör verksamheten kunna anknytas till
militärhögskolan.
Den militärhistoriska verksamhetens ändamål karakteriseras av krigsarkivarien
som stabstekniskt, opinionsbildande och traditionsvårdande.
Uppgiften att studera och bearbeta aktuell militärhistoria ingår enligt
krigsarkivarien i stabernas ordinarie verksamhet. Det synes krigsarkivarie!)
vidare uppenbart att den militärhistoriska forskningen bättre främjas
genom repliering på universitet än genom ett fristående institut. Understöd
och stipendier till forskningen är därför ett starkt önskemål. Uppgiften att
biträda vid den högre militära undervisningen i militärhistoria anses
ej heller motivera tillkomsten av ett särskilt institut. Detsamma gäller den
i verksamheten ingående uppgiften att värna om traditionerna. Redan nu
torde enligt krigsarkivarien chefer och annan personal inom försvaret
verka för traditionsvården. Uppgiften att stå till myndigheters och enskildas
förfogande m. m. med svar på frågor bör i första hand tillkomma arkiv,
bibliotek etc. och kan ej heller motivera ett särskilt institut. — Det framlagda
organisationsförslaget anses slutligen ej garantera en ur historievetenskaplig
synpunkt godtagbar lösning. Krigsarkivarien föreslår, att
statliga bidrag utges till forskning och tryckning. Därest särskild tidskrift
anses erforderlig bör årliga anslag lämnas för trycknings- och redak
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
9
tionskostnader. För utdelning av anslag och stipendier bör ett råd inrättas
med representanter för försvaret, universitet, arkiv och muséer.
Slutligen framhåller krigsarkivarien, att den militärhistoriska verksamheten
faller vid sidan av krigsarkivets uppgifter.
Enligt statskontoret synes verksamhetens främsta uppgift vara att skapa
underlag för militärledningens bedömningar och analyser. Den äldre forskningen
bör med hänsyn härtill begränsas och bör kunna till stor del läggas
på forskare utanför verksamheten. Endast en mindre basorganisation blir
därför behövlig. Statskontoret föreslår för egen del för verksamheten en
förste militärhistoriker i A 26, en militärhistoriker i A 23 och högst tre
kommenderade officerare samt ett kanslibiträde. Till arvoden tör utlagda
arbeten m. m. beräknar ämbetsverket 50 000 kr. Den föreslagna basorganisationen
bör enligt statskontoret kunna anknytas till krigsarkivet som en
särskild avdelning inom arkivet.
Statens lönenämnd anser, att tjänsterna vid institutet bör vara civila,
i vart fall vid den administrativa detaljen.
Riksarkivet anför, att den vetenskapliga kapaciteten ej är tillräckligt
tillgodosedd enligt förslaget. Bättre resultat skulle kunna nås om motsvarande
medel i stället ställes till förfogande för utdelning såsom forskaroch
publiceringsanslag genom försorg av humanistiska forskningsrådet
eller annat lämpligt organ.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, som ansluter sig till
yttrande av dess historiska nämnd, anser det vara uteslutet att med hjälp
av tillfälligt engagerade stipendiater eller särskilda anslag för bestämda
forskningsuppgifter ernå samma resultat som genom en planmässigt bedriven
verksamhet med fast anställd och tekniskt skolad personal. Därför föreligger
enligt akademien fördelar med ett särskilt fristående militärhistoriskt
institut.
Departementschefen
Den krigshistoriska forskningen i Sverige handhaves för närvarande av
krigshistoriska avdelningen inom försvarsstaben. Enligt 1961 års riksdagsbeslut
angående ny organisation av krigsmaktens högsta ledning
(prop. 1961: 109) förutsättes, att den krigshistoriska verksamheten framdeles
inte skall vara en uppgift för försvarsstaben. Krigshistoriska avdelningen
omfattar fyra arvodesbefattningar för pensionerad officer — en i
A: 29 och tre i A: 24 •— samt tjänster för en arkivarie i Ae 21 och ett kontorsbiträde
i Ao 5. Vidare är fyra officerare kommenderade till tjänstgöring
vid avdelningen. Sammanlagt finnes således tio befattningshavare
vid avdelningen. De årliga kostnaderna för avdelningens verksamhet —
inklusive avlöningskostnader för de kommenderade officerarna — utgör
i runt tal 200 000 kr.
Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition (bil. 6, s. 315) föreslagit
10
Kurtgl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigshistorisk
verksamhet för budgetåret 1962/63 beräkna ett anslag av 300 000 kr. Vid
beräkningen av medelsbehovet för avlöningar och omkostnader för försvarsstaben
under nästa budgetår har hänsyn inte tagits till krigshistoriska
avdelningen.
I det föregående har jag i korthet redogjort för framlagda förslag angående
den militärhistoriska verksamhetens uppgifter och organisation.
Enligt såväl överbefälhavarens som militärhistoriska utredningens förslag
skall ett fristående, under överbefälhavaren lydande militärhistoriskt institut
tillkomma. I samband därmed kan försvarsstabens krigshistoriska
avdelning indragas.
Enligt förslagen bör den militärhistoriska verksamheten inriktas på
studiet av aktuella militära frågor. Forskningen inom området bör bedrivas
så att den är till praktiskt gagn för högre militära staber och undervisningsanstalter.
Närmast bör klarläggas sådana aktuella utländska militära
problem och tankegångar som antas ha betydelse för det svenska försvarets
inriktning. Vid sidan härav bör hittillsvarande forsknings- och
publiceringsverksamhet rörande svensk krigshistoria från äldre och nyare
tid fortsättas. Det anses vidare vara väsentligt att det föreslagna institutet
utnyttjas för den militära högskoleundervisningen.
Sammanfattningsvis har den militärhistoriska verksamheten enligt
överbefälhavaren till uppgift att studera och bearbeta aktuell krigs- och
militärhistoria, att bedriva krigs- och militärhistorisk forsknings- och författarverksamhet,
att publicera militärhistoriska verk och monografier
av vetenskapligt eller allmänt intresse samt kortare studier och essäer,
att biträda vid den högre militära undervisningen i militärhistoria, att
ansvara för traditionsvården inom krigsmakten, att stå till såväl myndigheters
som enskildas förfogande med svar på inkommande frågor inom
verksamhetsområdet samt alt samarbeta med universitet och högskolor
och i övrigt med vetenskaplig forskning.
Överbefälhavaren anser, att verksamheten för att ge ett fullgott utbyte
bör erhålla en fast organisation. Detta bedömes möjligt endast under
förutsättning att verksamheten utövas inom de högre staberna eller inom
en särskild militärhistorisk basorganisation. Enligt överbefälhavaren är
det lämpligast, att alternativet med en basorganisation väljes. Specialundersökningar
bör dock i vissa fall kunna utföras av expertis, som ej
tillhör organisationen. Det förutsättes att verksamheten bedrives i samverkan
med andra militära myndigheter, främst försvarsstaben och försvarsgrensstaberna.
I fråga om den militärhistoriska forsknings- och författarverksamheten
är det visserligen enligt överbefälhavaren möjligt att huvuddelen av uppgifterna
löses i form av utlagda arbeten, bland annat genom stipendier till
enskilda forskare eller genom särskilda anslag för bestämda forsknings
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 37 år 1962
11
uPPgifter- För att härvid utvälja arbetsuppgifter, utlägga, leda och nyttiggöra
utförda arbeten fordras dock en särskild organisationsenhet. Vidare
anses kostnaderna för en verksamhet baserad på utlagda arbeten inte bli
lägre än om arbetena utföres vid basorganet.
Chef för det militärhistoriska institutet bör enligt överbefälhavaren
vara överste eller kommendör i Bo 1. Vidare bör tillkomma en tjänst för
civil historiker i Bo 1. I övrigt föreslås, att institutet skall omfatta en
utrednings- och studieavdelning, en forsknings- och författaravdelning
samt en administrativ detalj. För utrednings- och studieavdelningen avses
en major i Ao 24 samt två kommenderade kaptener, för forsknings- och
författaravdelningen en överstelöjtnant i Ao 26 och en arkivarie i Ae 23
samt två kommenderade officerare (en major och en kapten). För den
administrativa detaljen slutligen räknar överbefälhavaren med befattningar
lör en pensionerad officer i A: 24 och en pensionerad underofficer i A: 17
samt en tjänst för kanslibiträde i Ae 7. Den föreslagna personaluppsättningen
— sammanlagt 12 befattningshavare -— innebär jämfört med den
för krigshistoriska avdelningen gällande en ökning med två.
Ett militärhistoriskt råd bör enligt överbefälhavaren inrättas för kontakter
med civil forskning m. m.
Vid remissbehandlingen av överbefälhavarens förslag har understrukits
betydelsen av att den militärhistoriska forskningen mera än för närvarande
anknytes till vår egen tids händelser och därvid framträdande utvecklingstendenser.
Insamling, sovring och bearbetning av material
blir därvid framträdande arbetsuppgifter. Forskningsverksamheten avseende
äldre tid bör enligt flera remissmyndigheter i första hand stödjas
med bland annat stipendier och genom särskilda anslag till forskning och
publicering. Tveksamhet har vidare framkommit om lämpligheten av att
den militärhistoriska verksamheten skall handhavas inom ett fristående
militärhistoriskt institut.
Det är uppenbart att även för den svenska krigsmaktens del behövs utredningar
och studier rörande militärpolitiska och militärorganisatoriska
förhållanden samt rörande krigföringen i förfluten tid. Dylika militärhistoriska
utredningar och studier avseende näraliggande tid är av betydande
värde för de högre militära staberna och utbildningsanstalterna.
De verkställda utredningarna ger enligt min mening belägg för att fördelar
erhålles om en särskild organisationsenhet finnes för sammanhållande av
den militärhistoriska verksamheten. Jag vill dock starkt understryka vikten
av att en sådan enhet i första hand sysslar med frågor som kan vara
till nytta för de militära staberna och utbildningsanstalterna. Däremot
är jag icke beredd tillstyrka framförda förslag om att en organisationsenhet
med fast anställd personal skall inrättas för militärhistorisk forskningsoch
författarverksamhet avseende krigsföretag m. m. under äldre skeden
i Sveriges och främmande länders historia. Dylik verksamhet bör enligt
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
min mening kunna i huvudsak ombesörjas vid universitet och högskolor
samt av enskilda forskare som genom stipendier och bidrag för bestämda
forskningsuppgifter intresseras för militärhistoriska spörsmål. I likhet
med flera remissmyndigheter förordar jag således, att den mera historievetenskapliga
grenen av verksamheten framdeles i första hand skall
komma till utförande på nu angivet sätt. Härigenom synes kraven på vetenskaplig
metodik och samordning med den historiska forskningen i övrigt
bli bäst tillgodosedda.
Jag vill ånyo erinra om att enligt 1961 års riksdagsbeslut (prop. 109)
angående krigsmaktens högsta ledning förutsatts, att den militärhistoriska
verksamheten framdeles inte skall vara en uppgift för försvarsstaben.
Som jag nyss anfört bör emellertid inom krigsmakten finnas en organisationsenhet
för militärhistoriska studier och utredningar. Det av militärliistoriska
utredningen och överbefälhavaren framförda förslaget att inrätta
ett fristående militärhistoriskt institut anser jag mig dock inte böra
biträda. Anledningen härtill är främst att jag inte bedömer de för den militärhistoriska
verksamheten angivna uppgifterna motivera att en särskild,
fristående myndighet inrättas, bland annat med hänsyn till kostnaderna
för en särskild administration. Uppgifterna bör i stället enligt min mening
åläggas lämplig befintlig myndighet.
De skäl som framförts mot alt den militärhistoriska verksamheten anslutes
till krigsarkivet finner jag välgrundade. Hithörande uppgifter bör
alltså inte åläggas arkivet.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen att de militärhistoriska
uppgifterna lämpligast handhaves inom militärhögskolan. Man
åstadkommer på det sättet en samordning av högre undervisning och forskning,
som anses naturlig när det gäller andra högskolor och universitet.
Icke minst militärhögskolan bör kunna draga fördel av en sådan samordning.
Jag föreslår med anledning härav att försvarsstabens krigshistoriska
avdelning indrages från och med nästa budgetår. Den militärhistoriska
verksamheten bör handhas av en särskild enhet eller arbetsgrupp inom
skolan. Gruppen bör bestå av kvalificerad personal samt omfatta högst sex
befattningshavare. Lämpligen bör gruppen omfatta två civila tjänster för
akademiskt utbildade befattningshavare och högst fyra aktiva officerare,
varjämte innehavaren av beställningen för lärare i militärhistoria bör
vara anknuten till gruppen. Det bör ankomma på överbefälhavaren att i
anslutning till anslagsäskandena för budgetåret 1963/64 inkomma med
preciserat förslag till organisation och personaluppsättning för den militärhistoriska
arbetsgruppen inom militärhögskolan. För nästa budgetår
förutsätter jag, att verksamheten erhåller en provisorisk organisation. Nuvarande
arvodesbefattningar för pensionerade officerare vid försvarsstabens
krigshistoriska avdelning — en i A: 29 och tre i A: 24 — bör härvid
tills vidare ingå i förenämnda arbetsgrupp. Till denna bör också över
-
Kung!. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
13
gångsvis kunna knytas nu till krigshistoriska avdelningen kommenderade
officerare. De civila tjänsterna vid krigshistoriska avdelningen för en
arkivarie i Ae21 och ett kontorsbiträde i Ao 5 bör under budgetåret
1962/63 kvarstå i försvarsstabens personalförteckning, men innehavarna
bör tjänstgöra vid arbetsgruppen och deras avlöningar — liksom arvodena
till innehavarna av förenämnda arvodesbefattningar — bestridas från det
anslag till militärhistorisk verksamhet som jag framlägger förslag om i
det följande. Därest behov visar sig föreligga av ytterligare personal m. m.
förutsätter jag, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
beslut härom liksom att i övrigt under nästa budgetår besluta angående
erforderliga provisoriska anordningar för verksamhetens bedrivande.
Det är enligt min mening naturligt att i övergångsskedet personal utnyttjas
även för att avsluta pågående forskningsuppgifter rörande äldre tid för
vilka material redan finnes insamlat och under bearbetning.
Den nu föreslagna militärhistoriska arbetsgruppen inom militärhögskolan
skall enligt min mening och som i det föregående anförts genomföra
studier och utredningar i ämnen av aktuell militärhistorisk natur.
Överbefälhavaren bör äga anvisa militärhögskolan studie- och utredningsuppgifter.
Högskolan bör också själv kunna initiera studier och utredningar,
därvid dock med hänsyn till svårigheten att dra klara gränser
mellan de högre militära stabernas utrednings- och planeringsuppgifter
och de militärhistoriska problemen anmälan därom bör göras till överbefälhavaren.
De militärhistoriska studierna och utredningarna bör också
kunna vara till direkt nytta för undervisningen i militärhistoria och
strategi vid högskolan.
Jag bedömer det sannolikt och stöder mig därvid på redan föreliggande
positiva erfarenheter, att dessa i mycket grova drag skisserade arbetsuppgifter
till avsevärd del kan samordnas med varandra. Så bör t. ex. kunna ske
genom att de av överbefälhavaren anvisade militärhistoriska studie- och utredningsuppgifterna
utnyttjas för undervisningen vid militärhögskolan.
Såsom skett under senare år bör även vid högskoleundervisningen i militärhistoria
och strategi utförda studier bringas till de centrala militära
stabernas kännedom, även om de olika uppgifternas innehåll etc. icke
alltid tillhör det som för tillfället är av största intresse för staberna. För
utbildningen vid militärhögskolan, vars syfte till stor del får anses vara
att ge eleverna kvalifikationer för framtida samordnande och överblickande
arbetsuppgifter på högt plan, synes det vidare vara av obestridligt
värde att ett ömsesidigt, fortlöpande samarbete med försvarets ledande
instanser kommer till stånd. Från stabernas synpunkt synes värdet av
ett dylikt samarbete vara minst lika stort, bland annat av två skäl. Det
ena är, att studier och utredningar av här beskriven art endast kan utgöra
delproblem och detaljer för topporganen. Ett sådant delproblem
kan med bistånd av resurserna vid militärhögskolan specialundersökas
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
utan att fördröja eller inskränka den högre instansens på större bredd
verkande långsiktsarbete. Det andra är, att staberna genom dessa arbetsformer
får större möjlighet att inrikta en viktig del av undervisningen vid
militärhögskolan mot mål och områden, vilka bland annat är väsentliga
för den gemensamma strategiska grundsynen.
Som framgår av det föregående förordar jag, att den militärhistoriska
forskningsverksamheten avseende äldre tider i första hand skall utföras
med hjälp av särskilda stipendier, forskningsbidrag och dylikt. I den mån
det visar sig möjligt att anförtro mera aktuella forskningsuppgifter åt
universitetsinstitutioner eller dylikt eller åt enskild forskare bör bidrag
kunna utgivas även för sådana uppgifter. För att biträda vid och övervaka
denna verksamhet samt för att utdela forskningsbidrag etc. föreslår
jag i viss anslutning till överbefälhavaren och militärhistoriska utredningen,
att en särskild delegation för militärhistorisk forskning tillkommer.
I denna bör ingå representanter för försvaret samt för civila forskningsinstitutioner
in. m. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t alt besluta
angående delegationens sammansättning samt att närmare precisera dess
uppgifter, ersättningar till ledamöter m. m. Delegationens verksamhet
bör enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande på lämpligt sätt samordnas
med den verksamhet som bedrives av statens humanistiska forskningsråd.
Medel för den militärhistoriska verksamheten bör för nästa budgetår
anvisas under ett särskilt reservationsanslag, Militärhistorisk verksamhet.
Från anslaget bör bestridas kostnader för forskningsbidrag m. m.,
för tryckning av publikationer och dylikt samt för delegationen för
militärhistorisk forskning. Under nästa budgetår bör också avlöningar
och omkostnader för den i det föregående angivna övergångsvis tjänstgörande
personalen m. m. bestridas från anslaget. Från och med budgetåret
1963/64 bör medel för heltidsanställd personal vid den militärhistoriska
arbetsgruppen vid militärhögskolan anvisas på högskolans avlöningsoch
omkostnadsanslag. Jag vill erinra om att de årliga kostnaderna för
nuvarande krigshistoriska avdelningens verksamhet uppgår till omkring
200 000 kr. För att i viss utsträckning intensifiera verksamheten hör det
föreslagna anslaget Militärhistorisk verksamhet för nästa budgetår uppföras
med 300 000 kr. eller samma belopp som preliminärt upptagits i
riksstatsförslaget för Krigshistorisk verksamhet.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte förslå riksdagen att
a) besluta att krigshistoriska avdelningen inom försvarsstaben
skall indragas med utgången av budgetåret 1961/62;
b) besluta att den militärhistoriska verksamheten skall
organiseras och bedrivas enligt de riktlinjer som angivits i
det föregående;
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962 15
c) till Militärhistorisk verksamhet för budgetåret 1962/63
anvisa ett reservationsanslag av 300 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Berndt Bodin
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
Bilaga A
Sammandrag av 1958 års militärhistoriska utrednings den 20 maj 1959
avgivna betänkande
Utredningen anför, att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt den militärhistoriska
forskningen. Ett särskilt organ erfordras för att fortlöpande
bevaka relevanta forskningsuppgifter. Studiet av »aktuella militärproblem»
bör intensifieras och forskningen på detta område bör få en klart nyttobetonad
karaktär, d. v. s. verksamheten skall inriktas på att vara till praktiskt
gagn för högre militära staber och undervisningsanstalter. Utredningen
har därför kommit till den uppfattningen att den centralt bedrivna
militärhistoriska forskningen i Sverige delvis bör omgestaltas. Den nuvarande
krigshistoriska avdelningen inom försvarsstaben bör härvid ombildas
till ett fristående militärhistoriskt institut. Detta skall med vetenskaplig
metodik angripa vissa större frågor av långsiktig natur, som nu
delvis måste lämnas å sido. Närmast gäller att få ett grepp om de militära
problemen och tankegångarna i utlandet, vilka kan vara av särskild betydelse
för svensk planläggning. I anslutning härtill skall militärhistoriska
institutet enligt utredningens uppfattning bearbeta det stora material,
som framkommer i utländsk litteratur eller på annat sätt är tillgängligt.
Institutet skall därvid belysa frågor av allmän strategisk och militärpolitisk
art, analysera den utländska debatten i dessa frågor och biträda vid
studier rörande utvecklingstendenserna.
Det bör i väsentlig grad överlämnas åt den militära ledningen att fixera
arbetsobjekten för institutet, som förutsättes komma att medverka i den
militära ledningens planeringsarbete. I vissa fall bör kommenderad personal
ställas till institutets förfogande vid lösandet av infordrade uppgifter
som kräver speciell militär expertis. Det torde enligt utredningens
uppfattning vidare komma att bli praxis, att institutet samarbetar med
de militära högskolornas lärare och elever för bearbetandet av vissa gemensamma
problem. På samma sätt måste permanent samarbete etableras
med försvarshögskolan och andra institutioner. I samband härmed kan
institutet komma att taga initiativ till och medverka i gruppstudier m. m.
Vid sidan av studierna rörande aktuella frågor bör institutet enligt
militärhistoriska utredningens mening även fullfölja krigshistoriska avdelningens
hittillsvarande forsknings- och publiceringsverksamhet rörande
svensk krigshistoria från äldre och nyare tid. En annan uppgift, som
också måste fortsättas, är stödet till den förbandshistoriska forskningen
så att den militära traditionen vidmakthålles.
Utredningen finner det vidare önskvärt, att det föreslagna militärhistoriska
institutets personal utnyttjas i den högre militära undervisningen.
Kirngl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
17
Närmast avses högskoleundervisningen i ämnena krigshistoria och strategi.
Det anses sålunda vara av intresse att undervisningen i ämnet krigshistoria
breddas och utbygges beträffande studiet av den moderna historien.
Institutet bör enligt utredningens uppfattning kunna medverka med föreläsningar,
tillhandahållande av arbetsunderlag för grupparbeten, granskning
av hemarbeten och undervisning i studiemetodik, bland annat beträffande
utnyttjandet av den tryckta litteraturen. Institutet bör ockå
kunna lämna uppslag till studier om vissa aktuella problem. Den här skisserade
insatsen från institutets sida anses vara av värde för högskoleundervisningen.
Enligt utredningens uppfattning bör vidare arméstabens bibliotek samordnas
med militärhistoriska institutet.
Erfarenheterna under de gångna åren har enligt militärhistorieutredningen
givit vid handen, att det föreslagna militärhistoriska institutet bör
ha en fristående ställning. Först härigenom kan det erhålla nödig slagkraft
och göra verklig nytta. Institutets verksamhet måste bygga på den fria
forskningens grund och institutet måste därför ha samma självständiga
status som andra forskningsorgan. Det bör följaktligen få en friare ställning
än hittills och lösgöras från det organisatoriska sambandet med försvarsstaben.
Utredningen har undersökt olika alternativ beträffande institutets organisatoriska
status i fortsättningen, särskilt möjligheten alt sammanslå
institutet med krigsarkivet. Denna väg har dock ej ansetts framkomlig.
De båda institutionerna representerar nämligen helt olika verksamhetsfält
och har helt olika uppgifter.
Utredningen har för egen del kommit till den uppfattningen att militärhistoriska
institutet bör ställas direkt under överbefälhavaren, som
skall ha att meddela anvisningar rörande den allmänna inriktningen av
militärhistoriska institutets verksamhet. Därigenom får institutet erforderlig
rörelsefrihet och samtidigt en naturlig anslutning till den högsta
försvarsledningen. För att stödja och befrämja institutets verksamhet
bör vid dess sida stå ett rådgivande organ, förslagsvis benämnt Militärhistoriska
institutets råd, sammansatt av bland annat representanter för
försvaret och den historiska vetenskapen. Rådet bör ha till uppgift att
ge impulser, skapa kontakter mellan militär och civil forskning, granska
för publicering avsedda arbeten, biträda med råd och anvisningar i fackliga
biblioteksfrågor, lämna råd och yttranden vid vissa personaltillsättningar
m. m.
Det föreslagna militärhistoriska institutet bör enligt militärhistoriska
utredningen organiseras på studiesektion, historisk sektion och administrativ
avdelning. Härtill kommer nuvarande arméstabens bibliotek. För chef
för institutet föreslås en beställning för överste eller kommendör i Bo 1. I
övrigt räknar utredningen med tjänster och beställningar för institutet —
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 37 år 1962
med bortseende från biblioteket — för två överstelöjtnanter eller majorer,
två majorer eller kaptener, en lektor i Ao 26, en forskningsassistent i Ae21
och ett kanslibiträde i Ae 7 samt befattningar för en pensionerad major
eller kapten och en pensionerad underofficer. Härjämte förutsättes att
minst tre officerare skall kommenderas till institutet.
Sthlm 1962. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1962:93 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för militärhistorisk verksamhet under budgetåret 1962/63 m. m. a1 i texten
- SU 1962:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Majt:s proposition angående anslag för militärhistorisk verksamhet under budgetåret 1962/63 m.m. s. 1 i texten