Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1962/63 till journalistutbildning

1962-02-09 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:59, Angående anslag för budgetåret 1962/63 till journalistutbildning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds ''proposition nr 59 år 1962

1

Nr 59

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1962/63 till journalistutbildning; given Stockholms

slott den 9 jebruari 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen beröres inledningsvis vissa frågor, som sammanhänger med

utvecklingstendenserna på humanisternas arbetsmarknad. Bl. a. förordas viss

försöksverksamhet med tvåårig högre sekreterarutbildning i Lund.

På grundval av förslag av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska

fakulteterna förordas anordnande i statlig regi av dels högre journalistutbildning

— omfattande fyra akademiska betyg, sex månaders praktiktjänstgöring

samt en ettårig institutsutbildning — dels journalistutbildning för personer

med studentexamen som grund. Två statliga journalistinstitut, ett i Stockholm

och ett i Göteborg, föreslås inrättade den 1 juli 1962. Utbildningskapaciteten

bör vid vart och ett av instituten bli ungefär 30 studerande på studentlinje

och 30 på akademikerlinje.

Till driftkostnader för de båda instituten under budgetåret 1962/63 äskas sammanlagt

omkring 460 000 kr.

1 — Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr SO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

februari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag

för budgetåret 1962/63 till högre journalistutbildning och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan 10, ecklesiastikdepartementet, har Kungl.

Maj :t på min hemställan under punkten 220 föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna

till Högre journalistutbildning ett förslagsanslag av 460 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen

för ecklesiastikdepartementet samma dag åtta sakkunniga för att verkställa

närmare utredningar och successivt avgiva förslag angående anordnande av nya

former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet.

Utredningen1 antog benämningen kommittén för nya utbildning sv äg ar vid de

filosofiska fakulteterna. Som första led i sitt arbete har kommittén den 1 juni

1961 avgivit betänkande angående »Akademisk sekreterarutbildning» (stencilerat).

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av kanslern för rikets

universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter,

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen,

gymnasieutredningen, studiesociala utredningen, socionomutbildningskommittén,

överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus län samt länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Till överståthållarämbetets och berörda länssty
1

Rektorn vid universitetet i Uppsala, professorn därstädes T. Segerstedt, ordförande, direktören

F. Haldén, civilingenjören G. A. Hambraeus, ombudsmannen H. Håkansson, filosofie kandidaten

A. Högström, t. f. byrådirektören H. Å. Karlström, numera byråchefen P.-E. Rönquist och rektorn

B. Zachrisson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962 3

relsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommunala myndigheter.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle

att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av

Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening, Kooperativa förbundet,

Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg, Handelskammaren

i Gefle, Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Sveriges redareförening, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges

förenade studentkårer (SFS), direktionen för handelshögskolan i Stockholm,

Hermods korrespondensinstitut samt NKI-skolan.

Som ett andra led i utredningsarbetet har kommittén den 12 juli 1961 avgivit

betänkande angående »Högre journalist- och reklamutbildning» (stencilerat).

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av ledamöterna Håkansson och

Högström.

Över sistnämnda betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksrevisionsverket, kanslern för rikets universitet efter hörande av

vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, överstyrelsen för yrkesutbildning,

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens konsumentråd,

statens institut för konsumentfrågor, 1955 års universitetsutredning, studiesociala

utredningen samt socionomutbildningskommittén.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle

att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av

Tidningarnas arbetsgivareförening, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO), Svenska journalistförbundet, Sveriges

förenade studentkårer (SFS), Journalistinstitutet, Institutet för högre reklamutbildning,

Grafiska institutet, direktionen för handelshögskolan i Stockholm,

Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska försäljnings- och reklamförbundet,

Annonsbyråernas förening, Svenska annonsörers förening, Kooperativa förbundet,

Sveriges allmänna exportförening, Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare samt Sveriges public relations förening.

II. Riktlinjer och förslag m. m. rörande differentierad

humanistutbildning

Bakgrunden till kommitténs förslag

Till grund för kommitténs uppdrag har legat vissa allmänna riktlinjer, som

redovisats i en departementspromemoria av den 3 juni 1960. Ilärom anför kommittén

i huvudsak följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

I departementspromemorian hänvisas inledningsvis till 1955 års universitetsutrednings

betänkande »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle» (SOU

1959: 45), i vilket antalet yrkesverksamma och yrkessökande humanister angives

komma att öka från ca 11 000 år 1959 till 27 000 år 1975. I anslutning till

universitetsutredningens sålunda gjorda uttalande anförde chefen för ecklesiastikdepartementet

i propositionen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande

av universitet och högskolor att han — med tanke på att läraryrket nu sysselsätter

ca 7 000 personer med humanistisk utbildning — fann det förståeligt, att

utredningen ställt sig tveksam till samhällets möjligheter att om 15 år erbjuda

fullgoda arbetsuppgifter åt 27 000 humanister. Departementschefen ville dock

icke på nuvarande stadium förorda inträdesspärr vid de humanistiska fakulteterna

bl. a. med tanke på det bestämda allmänna motståndet häremot, ett motstånd,

som skulle kunna tolkas så, att man anser, att det i framtiden kommer

att finnas betydligt vidgade möjligheter för humanister att få lämpliga arbetsuppgifter

utanför lärarbanan.

Universitetsutredningen anger i nämnda betänkande en rad yrkesområden,

där det borde finnas möjligheter för humanister att göra sig gällande. Listan

upptar följande: personalmän, utbildningsledare, reklammän, public relationmän,

försäljare, försäljnings- och reklampsykologer, bibliotekarier, kvalificerade sekreterare,

korrespondenter, översättare och journalister.

I anslutning till förslag av universitetsutredningen uppdrogs åt kommittén att

i nära samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen söka bedöma arbetsmarknadens

möjligheter att i framtiden tillgodogöra sig arbetskraft med någon form av humanistisk

utbildning. På grundval av dessa bedömningar borde kommittén utarbeta

lämpliga kombinationer av ämnen och kurser samt förslag till plan över studiegången

för vart och ett av de yrken eller yrkesområden, som upptas till behandling.

Med hänsyn till det starka önskemålet att snabbt få till stånd sådana nya,

till arbetsmarknadens krav bättre anpassade kurser och studievägar, borde kommittén,

sedan den fått en första överblick över det omfattande problemkomplexet,

successivt framlägga sina förslag.

Vid anmälan av frågan om anslag till extra utgifter vid universitet och högskolor

för budgetåret 1961/62 (prop. 1961:1 VIII ht, s. 558 ff.) underströk chefen

för ecklesiastikdepartementet med anledning av en framställning från ifrågavarande

kommitté den 30 september 1960, att försök med olika former av differentierad

humanistutbildning borde påbörjas snarast möjligt, samt uttalade i

övrigt bl. a., att det finge ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om vilka åtgärder,

som borde vidtagas i syfte att under budgetåret 1961/62 anordna försöksverksamhet

med nya former av utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet.

Riksdagen godkände de sålunda uppdragna riktlinjerna för verksamheten

(SU 57, Rskr 179).

Kommittén har sedermera i skrivelse den 11 april 1961 framhållit, att kommittén

genom överläggningar med representanter för olika grenar av näringslivet

kommit till den uppfattningen, att man i större utsträckning än hittills måste

åstadkomma differentierade studiekurser i moderna språk. Dessa alternativa

kurser, vilka avsågs bli likvärdiga med standardkurserna i vederbörande ämnen,

borde enligt kommitténs uppfattning vara av väsentligt värde vid utbildningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

av exempelvis kvalificerad sekreterarpersonal, reklammän, journalister, bibliotekarier

och översättare.

Genom beslut den 16 juni 1961 har Kungl. Maj:t föreskrivit bl. a., att under

läsåret 1961/62 skall vid universiteten i Uppsala och Stockholm — i huvudsaklig

anslutning till vad kommittén i nyssnämnda skrivelse föreslagit — försöksvis

anordnas alternativa studiekurser för betygsgraderna Godkänd och Med beröm

godkänd (i filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen) i ämnena

franska språket, spanska språket, italienska språket och, inom examensämnet

slaviska språk, i ryska språket samt vid universitetet i Stockholm jämväl i portugisiska

språket.

Universitetskanslern har med skrivelse den 31 oktober 1961 till ecklesiastikdepartementet

avgivit redogörelse för ifrågavarande försöksverksamhet. Av redogörelsen

framgår, att försöksverksamhet med differentierade studiekurser under

läsåret 1961/62 — förutom i de föreskrivna ämnena — anordnas vid

universitetet i Uppsala i ämnena engelska språket, nordiska språk och tyska

språket, vid universitetet i Lund i ämnet ryska språket, vid universitetet i

Göteborg i ämnet spanska språket samt vid universitetet i Stockholm i ämnet

tyska språket. Kanslern framhåller, att vissa uppgifter, främst det stora antalet

deltagare i alternativkurserna i engelska språket i Uppsala — 49 studerande

under höstterminen 1961 — tyder på att en förstärkning av stödåtgärderna för

försöksverksamheten är motiverad.

I propositionen 1961:82 angående handelsgymnasieutbildningen samt anslag

för budgetåret 1961/62 till de statsunderstödda handelsgymnasierna framlades

ett förslag om anordnande försöksvis av en akademisk se kr c ter civil t b ildn in g i samverkan

mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads handelsgymnasium.

Förslaget, som redovisats av en kommitté, tillsatt av stadsfullmäktige i Uppsala,

avsåg en kombination av viss akademisk utbildning och den handelsgymnasieutbildning,

som meddelas vid den ettåriga fackkursen. I propositionen förordades,

att eventuella merkostnader för handelsgymnasiets huvudman, orsakade av ifrågavarande

utbildning, skulle bestridas av statsmedel. Därvid åsyftades merkostnader

för inrättande av parallellavdelning för enbart den kombinerade utbildningen.

För dylik avdelning borde statsbidrag utgå med 100 % — i stället

för 78% — av bidragsunderlaget. Riksdagen godkände förslaget (SU 110, Rskr

279).

Kommitténs förslag

Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna har i sitt

första betänkande, om akademisk sekreterarutbildning, föreslagit en ny utbildningsväg

utformad med hänsyn till främst näringslivets behov av kvalificerad

sekreterarpersonal. Utbildningen skall enligt förslaget omfatta fyra akademiska

betyg, en ettårig fackkurs vid handelsgymnasium samt minst fyra månaders

praktiktjänstgöring. Kommittén har föreslagit, att ifrågavarande sekreterarut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

bildning skall ske på två linjer, den ena med språklig, den andra med samhällsvetenskaplig

inriktning. Det har förutsatts, att de akademiska studierna i bl. a.

moderna språk skall ske enligt differentierade studiekurser. Enligt kommitténs

uppfattning är det önskvärt, att akademisk sekreterarutbildning snarast möjligt

kommer till stånd på alla universitetsorter. Till handelsgymnasier eller motsvarande

utbildningsanstalter, där särskild fackkurs för den akademiska sekreterarutbildningen

anordnas, bör enligt kommittén statsbidrag beviljas enligt samma

grunder som godtagits beträffande den vid Uppsala stads handelsgymnasium

anordnade utbildningen.

I sitt andra betänkande avseende högre journalist- och reklamutbildning, har

kommittén framlagt förslag om viss akademisk utbildning av journalister och

reklammän. Kommitténs förslag rörande högre journalistutbildning,

för vilket närmare redogörelse kommer att lämnas i det följande, innebär

bl. a., att det befintliga journalistinstitutet i Stockholm förstatligas och ställes

under överinseende av kanslern för rikets universitet samt att ett nytt journalistinstitut

inrättas i Göteborg. Vid instituten skall utbildning meddelas på dels

studentlinje, dels akademikerlinje, varvid i stort sett samma ettåriga kursplan

skall tillämpas för båda linjerna. Stockholmsinstitutet föreslås få en utbildningskapacitet

av 30 studerande på vardera linjen, medan göteborgsinstitutet förordas

erhålla 15 utbildningsplatser på vardera linjen. Före påbörjande av institutsutbildningen

skall studerande på akademikerlinje ha avlagt fyra akademiska

betyg, varav två i ämnet statskunskap, samt ha fullgjort minst sex månaders

praktiktjänstgöring.

I fråga om den högre reklamutbildningen har kommittén föreslagit,

att det befintliga institutet för högre reklamutbildning i Stockholm förstatligas

och ställes under universitetskanslerns tillsyn, att ett nytt reklaminstitut

inrättas i Göteborg samt att principbeslut fattas om ett tredje reklaminstitut,

förlagt till Uppsala. Utbildningen vid instituten skall enligt förslaget ske på dels

studentlinje, dels akademikerlinje. Studerandeantalet har för vart och ett av de

tre instituten föreslagits bli 30 pa studentlinjen och 30 på akademikerlinjen, dvs.

sammanlagt 180. Enligt kommittén skall i huvudsak samma ettåriga kursplan

gälla för båda institutslinjerna. Studerande på akademikerlinje skall före påbörjande

av institutsutbildningen ha avlagt fyra akademiska betyg, varav två i

ämnet företagsekonomi, samt ha fullgjort minst åtta månaders praktikanttjänstgöring.

Yttranden

Vissa allmänna synpunkter rörande balansproblemen inför ett befarat

humanistöverskott framföres av bl. a. TCO, som anser, att det arbete som

utföres av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna

inte får betraktas som tillräckligt för att lösa de aktuella problemen. Lämpliga

åtgärder bör enligt TCO:s mening sättas in, inte bara genom differentierad utbildning

på universitetsnivån utan kontinuerligt under hela skoltiden i form av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

utvidgad yrkesorientering och anlagsprövning samt genom inrättande av utbildningsvägar

anpassade efter arbetslivets behov. En av de mest angelägna åtgärderna

finner TCO vara att utveckla utbildningsväsendet på gymnasienivån.

Vidare bör yrkeslinjer för studenter komma till stånd i ökad utsträckning. De

av kommittén föreslagna nya akademikerlinjerna erbjuder enligt TCO ingen

lösning av humanistproblemet; snarare synes studenterna därigenom stimuleras

att söka sig till de humanistiska fakulteterna. TCO hävdar, att det från samhällsekonomisk

synpunkt är rationellt att som motvikt astadkomma en särskilt

stark ökning av kapaciteten på studentlinjerna.

Universitetskanslern framhåller, att bl. a. arbetsmarknadsskäl talar för att de

av kommittén framlagda förslagen bör genomföras i sina huvuddrag. Enligt

kanslern svnes det dock berättigat att betrakta de nu framlagda förslagen som

i viss mån förslag till en försöksverksamhet.

Den övervägande delen av remissinstanserna intar en positiv hållning till förslaget

om akademisk sekreterarutbildning. Dock bryter sig

meningarna något i fråga om behovet av den föreslagna utbildningen. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län framhåller, att förslaget ej synes grunda sig på

initiativ från näringslivets sida. Överstathallarämbetet anser, att det bör undersökas,

om den nya linjen äger konkurrenskraft på arbetsmarknaden gentemot

existerande utbildningsvägar, t. ex. handelsgymnasieutbildningen. Universitetskanslern

finner det vanskligt att bedöma, om den föreslagna sekreterarutbildningen

kommer att bli av någon större betydelse på arbetsmarknaden. Mycket

kommer enligt kanslern att bero på vilka studerande som väljer sekreterarbanan.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar — med hänsyn till den starka efterfrågan på

kvalificerade korrespondenter och sekreterare — en successiv utbyggnad av

utbildningskapaciteten. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

samt SACO konstaterar, att det inom näringslivet råder brist på kvalificerade

tjänstemän med god språkutbildning. Kooperativa förbundet och Svenska

försäkringsbolags riksförbund finner kommitténs förslag i första hand motiverat

med hänsyn till läget inom humanistsektorn. TCO och SFS hävdar, att tillskapandet

av nya utbildningsvägar måste baseras på arbetsmarknadsprognoser.

Medan remissinstanserna i allmänhet tillstyrker förslaget om en språkligt inriktad

sekreterarutbildning, är inställningen till en samhällsvetenskaplig linje

övervägande negativ.

Frågan om den ettåriga fackutbildningens tidsmässiga placering, vartill kommittén

ej tagit definitiv ställning, diskuteras av ett flertal remissinstanser. Från

flera håll hävdas, att fackutbildningen ej bör ske parallellt med de akademiska

studierna, enär möjligheterna till rationell schemaläggning och studiekoncentration

reduceras. Vissa instanser — bl. a. skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och gymnasieutredningen — anser, att fackkurscn med dess grundutbildning

bör komma i början av studierna. Därigenom skulle de studerande

som så önskar erhålla en avslutad yrkesutbildning utan alltför tidskrävande studier.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

Utbildningstidens längd diskuteras av bl. a. ekonomiska jakulteten i Lund,

som menar att studietiden bör kunna begränsas till fyra terminer genom en

koncentrerad studiegång. En sådan koncentrerad studiegång skulle kunna anordnas

i enlighet med ett av professorn i tyska språket vid universitetet i Lund

T. Ahldén framlagt förslag. I nämnda förslag framhålles, att sekreterarutbildningen

bör ge kunskap och färdighet i minst två främmande språk — varav

engelska obligatoriskt — samt innehålla en kurs i svenska språket och en översiktskurs

i ekonomi. Denna del av utbildningen föreslås förlagd till universitet,

medan den praktiska utbildningen — maskinskrivning, svensk och utländsk

stenografi samt kontorstcknik — bör förläggas utanför universiteten. Härtill

skulle komma vissa praktikmånader under ferietid. Även humanistiska fakulteten

i Lund förordar en lösning i enlighet med professor Ahldéns förslag. Universitetskanslern

finner däremot, att man bör avvakta erfarenheterna av den treåriga

utbildningen, innan man överväger att införa en tvåårig linje. Stadsfullmäktige

i Lund tillstyrker, att akademisk sekreterarutbildning kommer till stånd fr. o. m.

läsåret 1962/63, samt förklarar sig beredda att medverka vid anordnande av

sådan utbildning.

Kommitténs förslag rörande högre journalistutbildning har erhållit

ett i allt väsentligt positivt mottagande av remissinstanserna. En närmare

redovisning av yttrandena kommer att lämnas i det följande.

Förslaget om högre reklam utbildning tillstyrks genomgående av

remissinstanserna. 1955 års universitetsutredning anser emellertid, att den föreslagna

organisationen bör leda till en vidgning av reklamutbildningens allmänna

mål. Eftersom reklam verksamhet, bedriven under ansvar, i första hand måste

syfta till att ge konsumenterna korrekt och för dem värdefull information, synes

enligt universitetsutredningen reklamutbildningen böra innefatta jämväl kunskaper

rörande konsumtionens förutsättningar. En viss balans mellan producentoch

konsumentintressena synes med hänsyn härtill böra eftersträvas både i fråga

om utbildningens ämnesinnehåll och i fråga om sammansättningen av institutsstyrelserna

och utbildningsrådet.

Statens konsumentråd finner, att reklamutbildningen bör utformas så, att den

vid sidan av de företagsekonomiska marknadsföringsaspekterna även ger en god

insikt i de allmänna ekonomiska och sociala utvecklingstendenserna i samhället

samt beträffande konsumentens situation i detta sammanhang. Enligt rådets

uppfattning har kommittén i sitt förslag till akademisk utbildning inom ramen

för reklamutbildningen givit för stort utrymme åt det företagsekonomiska inslaget,

samtidigt som för liten hänsyn tagits till bl.a. de sociologiska, psykologiska

och nationalekonomiska aspekterna. Humanistiska fakulteten i Stockholm framför

önskemål om en undersökning rörande behovet av experter inom konsumentupplysning.

Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anför, att det för

marknadsundersökningar krävs utbildning av annan karaktär än den av kommittén

föreslagna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962 9

Departementschefen

Då de framlagda kommittéförslagen bör ses i sitt större sammanhang vill jag,

innan jag redovisar mina ställningstaganden, uppehålla mig vid några kvantitativa

drag i utvecklingen på den högre utbildningens område.

Antalet personer i yrkesverksam ålder, som avlagt examen vid universitet eller

högskola, har beräknats stiga från ca 66 000 år 1960 till omkring 105 000 år 1970.

Beräkningen redovisades av 1955 års universitetsutredning i dess sjätte betänkande

(SOU 1959:45). Trots en så kraftig ökning av totalantalet akademiker

kan man förutse en under hela decenniet fortsatt brist på arbetskraft med högre

utbildning inom åtskilliga sektorer. Bristen kommer att vara kännbarast inom

främst de verksamhetsområden, till vilka personalen rekryteras från utbildningslinjer

med begränsad intagning. På ett område — humanisternas — synes

utvecklingen däremot leda till ett arbetsmarknadsläge, där bristen under senare

hälften av 1960-talet kan komma att ersättas av riklig tillgång på arbetskraft.

Enligt universitetsutredningen borde tillströmningen till humanistisk utbildning

med hänsyn till den framtida balansen på arbetsmarknaden icke fortsätta

att stiga utan tvärtom — även i absoluta tal — totalt sett minska. Utvecklingen

under de år som följt, sedan utredningen framlade sina riktlinjer och förslag

rörande den högre utbildningen under 1960-talet, har dock inte medfört någon

minskning av tillströmningen till humanistiska studier. Antalet nyinskrivningar

vid de humanistiska fakulteterna har under läsåren 1959/62 överskridit de av utredningen

framräknade talen med omkring 50 %.

Utredningen räknade med att antalet humanister i yrkesverksam ålder skulle

öka från i runt tal 15 000 år 1960 till ca 28 000 år 1970; efter ytterligare fem år

skulle antalet ha nått upp till omkring 38 000. Om de senaste årens inskrivningssiffror

inte är av tillfällig karaktär kan man emotse en i absoluta tal starkt

ökande examination vid de humanistiska fakulteterna. Den av utredningen

angivna nivån för år 1975 skulle under sadana omständigheter komma att vara

uppnådd redan i början av 1970-talet.

Av tillgängligt statistiskt material framgår, att omkring 75 % av de ungdomar

som under 1950-talet genomgått allmänbildande gymnasium fortsatt sina studier

vid universitet eller högskola. Flertalet av de studenter som gått vidare till

högre studier har sökt sig till de fria fakulteterna och närmare hälften har påbörjat

humanistiska studier.

I propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och

högskolor m.m. framhöll jag bl. a., att jag trots de oroande perspektiven på

humanisternas arbetsmarknad cj ville förorda, att frågan om införande av en

inträdesspärr vid de humanistiska fakulteterna da skulle aktualiseras. I stället

borde man vidtaga andra åtgärder för att åstadkomma eu med hänsyn till

arbetsmarknaden rimlig avvägning av tillströmningen till skilda fakulteter, högskolor

och andra för studenter lämpliga utbildningsbanor.

I nämnda proposition föreslog jag ett handlingsprogram av i huvudsak bil
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

jande innebörd. Universitet och högskolor byggs under första hälften av 1960- talet ut i betydande omfattning med tyngdpunkten lagd på de utbildningslinjer

som har intagningsbegränsning. Den fortlöpande utbildnings- och yrkesprognostiska

utredningsverksamheten förstärkes. Yrkesvägledningen i gymnasiet intensifieras.

Det studiesociala stödet utformas med hänsyn till de likartade utgångspunkterna

för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymnasiestadiet.

Beträffande de gymnasiala skolformerna måste med hänsyn till de

stora dragen i utvecklingen de tekniska gymnasiernas och handelsgymnasiernas

intagningskapacitet ökas särskilt starkt under de närmaste åren. De statliga

insatserna på de icke-akademiska utbildningslinjernas område måste öka kraftigt

under 1960-talet. Riksdagen godkände detta handlingsprogram.

Riksdagsbeslutet 1960 avsåg bl. a. en väsentlig successiv utvidgning av de

tekniska högskolornas och handelshögskolornas utbildningskapacitet. Genom beslut

av 1961 års riksdag har även riktlinjer uppdragits för en avsevärd ökning

av de medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet. Dessa och andra liknande

åtgärder för att ge fler studenter en yrkesutbildning syftande till verksamhet

inom de stora bristområdena har naturligtvis ännu blott till en del kunnat

dämpa köbildningen framför de spärrade utbildningsanstalterna. Studentantalet

och därmed efterfrågan på högskoleutbildning har stigit i snabbare takt

än antalet utbildningsplatser. Detta innebär, att studenter, som söker sig till

akademiska studier, i allt större utsträckning hänvisas till de fria fakulteterna.

Höstterminen 1961 valde 60% av dessa studenter humanistiska studier, 31%

naturvetenskapliga, 6 % juridiska och 3 % teologiska.

I syfte att åstadkomma bättre underlag för såväl utbildningsplaneringen som

yrkesvägledningen beslöt statsmakterna i fjol att bl. a. inrätta en särskild prognosdelegation

inom arbetsmarknadsstyrelsen. I fråga om yrkesvägledningens

resurser har för riksdagen framlagts skilda förslag om en betydande förstärkning.

Med beaktande av både arbetsmarknadens framtida personalbehov och de

utbildningssökandes studieönskemål har jag i överensstämmelse med det nyssnämnda

handlingsprogrammet i årets statsverksproposition förordat, att den

pågående kraftiga utbyggnaden av gymnasieorganisationen i betydande utsträckning

koncentreras till fackgymnasierna. Härigenom skulle en allt större

andel av de studerande få möjlighet att genomgå sådan gymnasieutbildning, som

leder direkt ut i yrkeslivet. Då strömmen av studerande från fackgymnasierna

till universiteten ännu visat sig vara relativt begränsad, torde man kunna utgå

från att den förutsatta omstruktureringen av gymnasiet på längre sikt även

kommer att leda till en något minskad press på de fria fakulteterna. Det bör dock

framhållas, att antalet examinerade vid de allmänbildande gymnasierna kommer

att starkt öka även under de närmaste åren.

I ett samhälle med en snabbt stigande allmän utbildningsnivå ter det sig

naturligt, att arbetskraft med studentexamen efterfrågas i ökad utsträckning.

För utbildningsplaneringen framstår det som angeläget, att fortlöpande inventeringar

sker av arbetsområden för vilka en ökad rekrytering av personer med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

studentexamen såsom slutexamen skulle vara av speciellt värde. Särskilt med

hänsyn till risken av att ett skärpt konkurrensläge kan komma att uppstå för

humanistiskt utbildad arbetskraft synes det betydelsefullt, att ökad uppmärksamhet

ägnas åt olika möjligheter att avlänka en större del av studentströmmen

till yrkesutbildning utanför universiteten och högskolorna.

En kraftigt ökad tillgång på humanistiskt utbildad arbetskraft ger naturligtvis

anledning till vissa överväganden beträffande möjligheterna att på ett med

hänsyn till utbildningsgraden adekvat sätt utnyttja detta tillskott på arbetsmarknaden.

År 1960 fanns det omkring 15 000 humanister i yrkesverksam ålder.

Samtidigt motsvarade antalet lärare i humanistiska ämnen i högre skolformer

ca 8 000 tjänster. Medan antalet humanister i yrkesverksam ålder sannolikt

kommer att fördubblas under 1960-talet, synes enligt senast tillgängliga uppgifter

— jag avser därvid den inom kort publicerade prognosen »Lärare i läroämnen.

Behov och tillgång under 1960-talet», till vilken jag ämnar återkomma närmare

i annat sammanhang — antalet lärartjänster i humanistiska ämnen fram till år

1970 att teoretiskt sett kunna stiga till högst 13 000. I dessa ämnen, där bristen

nu motsvarar ca 1 000 tjänster, föreligger under perioden ett behov motsvarande

högst 4 000 nya tjänster. Det totala rekryteringsbehovet — dvs. utvidgningsbehovet

jämte ersättningsbehovet och utbytesbehovet — av lärare i läroämnen

med filosofisk ämbetsexamen eller motsvarande i humanistiska ämnen kan för

samtliga skolformer t. o. m. gymnasieålderns under 1960-talet förmodas motsvara

maximalt 6 000 ä 7 000 tjänster.

Med ledning av nu kända utvecklingstendenser torde man för ifrågavarande

period — om än med viss reservation — kunna räkna med att antalet

ledigblivande ämneslärartjänster i humanistiska ämneskombinationer kommer

att motsvara endast omkring en tredjedel av antalet under perioden avlagda

lägre examina i humanistisk fakultet. Fram till omkring mitten av 1960-talet

väntas lärarbristen i flertalet humanistiska ämnen bestå. Därefter kan ett tämligen

snabbt omslag på denna del av lärarbanan förmodas inträffa.

Det står sålunda fullt klart, att personer med examen från humanistisk fakultet

i framtiden kommer att få söka sysselsättning utanför lärarbanan i en helt

annan omfattning än för närvarande. Detta synes vara en i och för sig fullt rimlig

utveckling. Den expansion som vårt samhälle nu på eu mängd områden

genomgår bör givetvis avspeglas även i en på alla nivåer höjd utbildningsstandard

likaväl som den också kommer till direkt uttryck i form av krav från

arbetsgivarsidan på mer kvalificerade utbildningsmcriter hos de anställda.

Humanistiskt utbildad arbetskraft kan otvivelaktigt göra en betydelsefull insats

inom en rad yrken, där man hittills inte ansett sig ha anledning att utnyttja

personer med akademisk utbildning. Även för det allmänna och för organisationerna

erbjuder sig här ett tillfälle till rekrytering av kvalificerad personal. Jag

hyser därför den uppfattningen, att riklig tillgång på humanister i och för sig

inte behöver betyda humanistöverskott.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Det skulle emellertid vara oriktigt att bagatellisera de omställningssvårigheter

som i detta avseende sannolikt kommer att uppstå på arbetsmarknaden under

en övergångsperiod.

Det är ett primärt samhällsintresse att individen får möjlighet att efter begåvning

och intresse fritt välja sin utbildningsväg. I ett läge då det blir uppenbart,

att man först på mycket lång sikt kommer att kunna uppnå balans på en

viss arbetsmarknadssektor, kan det likväl bli nödvändigt att överväga vissa

reglerande åtgärder. På humanistsektorn kan redan inom de närmaste åren ett

sådant läge uppstå.

Min avsikt har varit att här redovisa vissa tendenser i stort på humanisternas

arbetsmarknad. Det framgår av min redogörelse, att läget inom relativt snar

framtid kan komma att te sig allvarligt. Jag vill dock med skärpa understryka,

att det i propositionen 1960: 119 framlagda, av statsmakterna beslutade handlingsprogrammet

— som självfallet måste betraktas som ett program på tämligen

lång sikt — ännu i endast begränsad utsträckning haft möjlighet att påverka

utvecklingen. Det ter sig emellertid synnerligen angeläget, att bl. a. de yrkesvägledande

organen i sin verksamhet noga beaktar utvecklingstendenserna på humanistsektorn.

Behovet av en med hänsyn till olika verksamhetsområden differentierad utbildning

inom de filosofiska fakulteterna har under senare år belysts i skilda

sammanhang. I propositionen 1960: 119 anslöt jag mig till universitetsutredningens

uppfattning, att en efter arbetsmarknadens behov bättre anpassad humanistutbildning

skulle komma till stånd. I konsekvens härmed tillkallade jag i

juni 1960, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande, särskilda sakkunniga för

att verkställa närmare utredningar och successivt avge förslag angående anordnande

av nya former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet. De

sakkunniga — kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna

— avgav på hösten samma år förslag rörande differentierade studiekurser

i vissa moderna språk. De försök med sådana kurser som igångsatts vid universiteten

i Uppsala och Stockholm fr. o. m. början av innevarande läsår bör bl. a.

ses som en första åtgärd för att undvika överproduktion av läraraspiranter i

berörda ämnen. Alternativa studiekurser kan självfallet anordnas inom en rad

ämnen utanför språkämnena och får därför anses skapa en av de viktigaste förutsättningarna

för anordnande av nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna.

Därjämte torde det också vara möjligt att, redan med stöd av gällande

bestämmelser, åstadkomma ändamålsenliga examenskombinationer över sektionsoch

fakultetsgränserna. Vid min medelsberäkning under anslaget till extra utgifter

vid universitet och högskolor i årets statsverksproposition har jag beaktat,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

att särskilda anordningar i samband med försöksverksamhet vid de filosofiska

fakulteterna kan bli aktuella även under nästa budgetår.

Kommittén har under år 1961 överlämnat två betänkanden, det ena angående

akademisk sekreterarutbildning, det andra rörande högre journalist- och reklamutbildning.

Tillkallandet av de sakkunniga betingades, såsom jag nyss antytt,

främst av önskemål om att skapa nya utbildningsvägar, som skulle göra personer

med humanistisk grundutbildning mera direkt användbara pa arbetsmarknaden.

De sakkunniga har därför haft att pröva bl. a. möjligheterna att kombinera olika

former av utbildning vid filosofisk fakultet med praktisk yrkesutbildning av

skilda slag. Samtliga de förslag, som kommittén framlagt i dessa båda betänkanden,

avser kombinerad treårig utbildning, förlagd delvis till universitet, delvis

till fackutbildningsanstalter.

Fördelarna med en kombinerad utbildning synes betydande, när det gäller

humanisternas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Huvudidén med

de sålunda avsedda kombinationsstudierna erbjuder emellertid vissa generella

problem. Det kan nämligen ifrågasättas, vilken slutlig effekt ett genomförande

av kombinerade utbildningsvägar får på tillströmningen till de humanistiska

fakulteterna. En fackutbildning placerad före den akademiska utbildningen kan

visserligen få till följd, att en viss avgång till yrkesverksamhet sker redan efter

fackkursens slut. En dylik studieordning kan emellertid också tänkas stimulera

till fortsatta universitetsstudier utöver dem som krävs för att den tänkta kombinerade

utbildningen skall kunna avslutas. Om fackutbildningen förlägges efter

de föreskrivna akademiska studierna är det möjligt, att de studerande i valet

mellan att fortsätta till en fullständig akademisk examen och att — efter tentamina

i vissa ämnen — övergå till fackstudier föredrar det förstnämnda alternativet.

För att i någon mån motverka en sådan utveckling torde det krävas, att

universiteten får möjlighet att utfärda avgångsbetyg för fullbordade akademiska

studier inom ramen för en kombinerad utbildning. Det från avlänkningssynpunkt

sannolikt effektivaste alternativet — yrkesinriktad utbildning parallellt med de

teoretiska studierna — torde av praktiska skäl vara svårt att genomföra, om

inte hela utbildningen förlägges till en och samma läroanstalt. I den mån kombinerade

utbildningslinjer enligt kommitténs modell åstadkommes, är det nödvändigt,

att ifrågavarande problem fortlöpande bevakas av berörda myndigheter.

Detta understryker också behovet av ett effektivt system för registrering av de

studerande.

Kommittén har föreslagit en treårig högre sek r eterar utbildn

i n g, bestående av fyra akademiska betyg, en ettårig fackkurs vid handelsgymnasium

samt minst fyra månaders praktiktjänstgöring. En försöksverksamhet

med sekreterarutbildning av denna typ har inletts fr. o. m. början av innevarande

läsår genom samarbete mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads

handelsgymnasium.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Vid en sekreterarutbildning av den kombinerade typ som kommittén föreslagit

torde problemet om avlänkningseffekten bli särskilt aktuellt. Det synes nämligen

rimligt att antaga, att åtskilliga studerande med handelsgymnasieexamen och

studenter med ettårig fackkurs vid handelsgymnasium, vilka normalt sett skulle

ha sökt sig direkt till förvärvsarbete, kan komma att fortsätta sina studier

för att erhålla akademisk sekreterarkompetens. Det särskilda värdet av en

sådan vidareutbildning kan diskuteras, detta även med hänsyn till att handelsgymnasieutbildningen

nu skall bli treårig. Det torde däremot i och för sig

vara av stor betydelse, om studenter från allmänbildande gymnasium finge möjlighet

att genomgå en från de synpunkter jag här anfört tillfredsställande upplagd

sekreterarutbildning; dels skulle erhållas ett lämpligt utbildningsalternativ

inför ett skärpt läge på humanisternas arbetsmarknad, dels skulle dessa studerande

kunna få en utbildning, anpassad efter näringslivets behov.

Vissa remissinstanser har, i betraktande av att den av kommittén tänkta

utbildningsvägen skulle få konkurrera med närbesläktade utbildningslinjer,

ifrågasatt själva behovet av den avsedda sekreterarutbildningen. Övervägande

antalet remissinstanser har beträffande den i kommittéförslaget ingående samhällsvetenskapliga

linjen av sekreterarutbildningen ställt sig synnerligen kritiska.

För egen del är jag, mot bakgrunden av vad jag nu anfört, inte beredd att

taga slutlig ställning till kommitténs förslag om en reguljärt organiserad akademisk

sekreterarutbildning.

Den försöksverksamhet med sådan utbildning, som pågår i Uppsala i huvudsaklig

överensstämmelse med vad kommittén nu föreslagit, bör enligt min

mening fortsätta åtminstone t. o. m. vårterminen 1964. Ett nytt ställningstagande

längre fram men före nämnda tidpunkt kan bli aktuellt med hänsyn

till bl. a. att den första årskullen med treårig handelsgymnasieutbildning då

examineras. För den fortsatta verksamheten på området är det av största betydelse,

att uppgifter insamlas bl. a. om de studerandes benägenhet att fullfölja

sina studier till en fullständig akademisk examen.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har framkommit bl. a. ett

förslag från ekonomiska och humanistiska fakulteterna i Lund angående utformningen

av en tvåårig högre sekreterarutbildning, grundad på

studentexamen från det allmänna gymnasiet. Förslaget — som utarbetats av

professorn i tyska språket vid Lunds universitet T. Ahldén — avser universitetsutbildning

med enterminskurser i minst två främmande språk, av vilka engelska

skall vara obligatoriskt ämne. Dessa kurser skall enligt förslaget motsvara fordringarna

för betygsgraden Godkänd i filosofie kandidatexamen. Därjämte föreslås

halvterminskurser i svenska språket samt i ytterligare ett ämne, benämnt

ekonomi. Vidare skulle ingå dels fackkurser — förlagda utanför vederbörande

universitet — i maskinskrivning, svensk och utländsk stenografi samt kontorsteknik,

dels praktik under ferietid.

Detta förslag finner jag principiellt sett vara av intresse. Jag vill i sammanhanget

erinra om att vid de danska handelshögskolorna finns en särskild tvåårig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

korrespondentutbildning med samordnad teoretisk och praktisk undervisning. Då

högre sekreterarutbildning enligt min uppfattning bör ha till syfte att i första

hand ge de studerande god färdighet i att behandla de främmande språken i tal

och skrift, synes det mig motiverat, att försök anordnas med sådan högre sekreterarutbildning,

som i sin helhet eller till väsentligaste delen är förlagd till läroanstalt

utanför universitet. De båda lundafakulteternas förslag torde böra överarbetas

med detta som mål.

Stadsfullmäktige i Lund har i sitt yttrande över kommitténs ifrågavarande

betänkande uttalat sig positivt till medverkan vid anordnande av viss undervisning

inom ramen för akademisk sekreterarutbildning i Lund. Det bör i samband

med den av mig förordade överarbetningen undersökas om Lunds stads

yrkesskola, som nu för ettårig sekreterarkurs för elever med studentexamen erhåller

statsbidrag enligt gällande bestämmelser för central yrkesskola, möjligen

kan tänkas ombesörja undervisning även för en tvåårig sekreterarutbildning av

antytt slag. Som kursledare torde i vissa ämnen universitetslärare kunna utnyttjas.

Med hänsyn till att tvååriga sekreterarkurser kan förutses få ett regionalt

rekryteringsunderlag, förutsätter jag, att för sådan utbildning, anordnad vid

statsunderstödd yrkesskola, skall kunna utgå statsbidrag enligt de för central

yrkesskola gällande grunderna.

Det synes mig angeläget att en försöksverksamhet med organisatoriskt samordnad

utbildning vid tvåårig sekreterarkurs om möjligt anordnas i Lund

redan fr. o. m. början av läsåret 1962/63. Det bör ankomma på överstyrelsen för

yrkesutbildning att tillsammans med länsskolnämnden i Malmöhus län, skolmyndigheterna

i Lund samt de lokala universitetsmyndigheterna föranstalta om

att en sådan verksamhet igångsättes.

Kommittén har i sitt betänkande om högre journalist- och reklamutbildning

föreslagit dels inrättande av statliga journalist- och reklaminstitut, dels anordnande

av särskilda treåriga akademikerlinjer för blivande journalister och reklammän.

Till kommitténs förslag om högre journalistutbildning

återkommer jag i ett följande avsnitt.

I fråga om högre reklam utbildning förordar kommittén bl. a., att

Institutet för högre reklamutbildning i Stockholm, vilket är organiserat som en

stiftelse, förstatligas, att ett nytt reklaminstitut inrättas i Göteborg samt att

principbeslut fattas om ett tredje reklaminstitut, förlagt till Uppsala. Jämte

ettåriga utbildningslinjer av den typ som finns vid det nuvarande stockholmsinstitutet

bör enligt kommittén inrättas särskilda akademikerlinjer med utbildning

omfattande dels fyra akademiska betyg, av vilka två i företagsekonomi och

två i valfria ämnen, dels åtta månaders praktikanttjänstgöring, dels slutligen

ettårig fackutbildning vid statligt reklaminstitut.

Även om tillgängliga prognoser rörande behovet av reklam personal ej är helt

tillfredsställande underbyggda, är det troligt, att efterfrågan på personer med

högre utbildning av betydelse för reklamverksamhet — främst humanister och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

samhällsvetare — kommer att öka mycket kraftigt. Arbetsmarknadsskäl talar

sålunda i och för sig för att utbildningskapaciteten på detta område vidgas.

Det kan från vissa synpunkter hävdas att sådan utbildning skulle vara en

uppgift i första hand för näringslivet och dess organisationer. Häremot kan med

skäl invändas, att det även för samhället är ett intresse att medverka i reklamutbildningen

eftersom denna utbildning med avseende på målet i princip inte

skiljer sig från annan statlig utbildningsverksamhet för näringslivets behov.

Begreppet reklam har emellertid en vidare mening än enbart kommersiell

marknadsföring. Folkrörelser, organisationer samt statliga och kommunala organ

intresserar sig alltmer för uppgiften att via media av olika slag vinna förståelse

för och skapa kunskap om sina strävanden. För att denna sida skall kunna

hävda sig är det naturligtvis riktigt, att berörda sektorer får tillgång till välutbildad

personal för saklig upplysning. Även detta utgör ett vägande skäl för

att staten bör engagera sig i utbildningen.

Den av kommittén föreslagna utformningen av reklamutbildningen innebär,

att studierna i betydande utsträckning skulle koncentreras kring de rent företagsekonomiska

problemen. Detta har väckt viss kritik vid remissbehandlingen.

Några remissinstanser har understrukit, att alltför ringa hänsyn tagits till

sociologiska och psykologiska aspekter samt till konsumenternas intressen. Universitetsutredningen

har i sitt yttrande över kommittéförslaget sålunda anfört

att en viss balans mellan producent- och konsumentintressen bör eftersträvas i

fråga om bl. a. ämnesinnehållet vid en dylik utbildning.

För egen del ansluter jag mig till de här berörda kritiska synpunkterna. Jag

vill dessutom tillägga att jag finner det nödvändigt, att — om staten skall

engagera sig i utbildningen — de sidor av reklamverksamheten, som kan sägas

vara skadliga, bl. a. genom att de verkar med andra medel än dem som åsyftar

korrekt vägledning, utbildningsmässigt med all kraft motverkas. Det synes mig

med hänsyn till vad jag här anfört nödvändigt, att en översyn av kommitténs

förslag verkställes, innan ett slutligt ställningstagande sker till det framlagda

förslaget.

Kommitténs arbete har präglats av strävan att åstadkomma en för humanistiskt

inriktade studerande kvalificerad utbildning, avsedd för yrkesverksamhet

på andra områden än skolväsendet. När det gäller möjligheterna att anordna

utbildningsvägar av större kvantitativ betydelse som alternativ till lärarbanan

möter självfallet stora svårigheter. Trots detta är det angeläget, att fortlöpande

studier sker av olika möjligheter att åstadkomma lämplig praktisk yrkesutbildning

i anslutning eller som alternativ till humanistiska studier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962 ] 7

III. Journalistutbildning

Kommitténs utredning och förslag

Allmänna synpunkter

Kommittén redovisar inledningsvis följande synpunkter på utbildningen av

journalister.

Hittills har akademiker och andra personer med högre utbildning utgjort en

relativt liten andel av hela antalet journalister. De flesta tidningar har vid anställande

av journalister fäst avseende främst vid tidigare praktik och ådagalagd

fallenhet för yrket, mindre vid examina och formell utbildning. Man har ansett,

att vad som främst fordras för att lyckas i yrket, är naturlig fallenhet. Nödvändig

yrkeskunskap har ansetts bäst kunna inhämtas genom aspiranttjänstgöring.

Utvecklingen i vårt samhälle leder dock, här liksom på andra håll, till krav

på bättre kunskaper och bättre utbildning. Samhällslivets alltmer invecklade

struktur, de ökade kontakterna med de främmande kulturkretsar, som utvecklingsländerna

utgör, den numera behövliga journalistiska presentationen av forskningsresultat

inom humaniora, inom natur- och läkarvetenskap samt av händelser

på teknikens områden, de ofta svåra problem, som möter vid konsumentupplysning,

allt bidrar till att skärpa kraven på dagens och morgondagens journalister.

Det kommer alltså att behövas journalister med insikter inom snart sagt alla

områden. Samhällsvetenskaperna har dock en särskild betydelse, och det är

önskvärt, att en journalist förutom fackkunskaper besitter goda kunskaper inom

åtminstone en del av dessa. Statskunskap träder härvid i förgrunden jämte de

intilliggande ämnena nationalekonomi, sociologi och statistik. Det bör dock

starkt betonas, att dessa i viss mån centrala ämnen ej får bli dominerande. I

framtiden kommer med all sannolikhet varje något större redaktion att finna

det värdefullt att hos sig ha medarbetare, som bedrivit akademiska studier i helt

skilda ämnen.

Behovsberäkningar

Som grundval för kommitténs bedömning av utbildningsbehovet har tjänat

en undersökning rörande den nuvarande arbetskraftens sammansättning och

fördelning samt prognoser över det framtida behovet av journalister inom olika

verksamhetsområden. Undersökningarna har utförts av arbetsmarknadsstyrelsens

prognossektion. Vid arbetet med prognosen har — med vissa modifikationer —

antagits, att de utvecklingstendenser som hittills kunnat registreras kommer att

bestå under de närmast följande tjugo åren. Resultatet av undersökningen

redovisas av kommittén i följande tabeller.

Av tabell 1 framgår enligt kommittén, att den framtida ökningen av journalistkårens

storlek kommer att falla nästan helt på för journalister relativt nya

områden, medan det främsta traditionella verksamhetsområdet, dagspressen,

kommer att få en relativt sett starkt minskad betydelse. Orsaken härtill anser

kommittén vara framför allt den rationalisering och den nedläggning av mindre

och svagare tidningar, som nu pågår.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 saml. Nr 69

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Tabell 1. Journalistkårens storlek och fördelning på verksamhetsområden

vid olika tidpunkter.

V erksamhetsområde

Personalstocken

1960

1965

1970

1975

1980

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

Dagspress ........

2 217

59,0

2 224

51,3

2 245

45,7

2 317

41,8

2 430

39,0

Veckopress........

172

4,6

247

5,7

320

6,5

392

7,1

472

7,6

Fackpress ........

400

10,7

449

10,4

497

10,1

545

9,8

594

9,5

Nyhetsbyråer .....

117

3,1

120

2,8

120

2,4

120

2,2

120

1,9

Förlag ...........

195

5,2

255

5,9

310

6,3

370

6,7

425

6,8

Industri ..........

337

9,0

540

12,5

740

15,1

930

16,8

1 130

18,1

Radio-TV.........

317

8,4

502

11,6

682

13,9

870

15,7

1 064

17,1

Summa

3 755

100,0

4 337

100,0

4 914

100,0

5 544

100,0

6 235

100,0

Tabell 2. Nyrekryteringsbehov per år under tiden 1961/80.

V erksamhetsområde

1961/65 .

1966/70

1971/75

1976/80

Dagspress.........................

105

122

130

145

Veckopress ........................

14

17

20

24

Fackpress .........................

16

17

16

17

Nyhetsbyråer......................

1

—

—

1

Förlag ............................

12

11

13

13

Industri ..........................

37

45

45

52

Radio-TV .........................

23

28

39

48

Summa nyrekrytering

208

240

263

300

Kommittén pekar på att — såsom framgår av tabell 2 — dagspressen trots

dess relativt sett minskade betydelse även i fortsättningen kommer att absorbera

huvudparten eller ungefär hälften av de nytillkommande journalisterna.

Kommittén framhåller, att det inte varit möjligt att göra en fullständig fördelning

på utbildningskategorier, då det saknas statistiskt underlag för specificerade

antaganden rörande utbildningen. Ett hypotetiskt antagande har dock

gjorts rörande utvecklingen av andelen akademiker inom de olika verksamhetsområdena.

Resultatet härav redovisas i tabell 3.

Den i tabell 3 visade utvecklingen skulle enligt kommittén innebära, att ca

28 % av nyrekryteringen under 1960-talet och ca 33 % under 1970-talet skulle

bestå av akademiker.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962 19

Tabell 3. Andelen akademiker av personalstocken vid olika tidpunkter.

V erksamhetsområde

Andel akademiker

1960

1965

1970

1975

1980

%

%

%

%

%

Dagspress ........................

10

12

14

16

18

Veckopress .......................

10

12

14

16

18

Fackpress ........................

10

12

14

16

18

Nyhetsbyråer .....................

10

12

14

16

18

Förlag ...........................

50

55

55

60

60

Industri ..........................

10

12

14

16

18

Radio-TV ........................

37

40

40

45

45

På grundval av detta antagande har rekryteringsbehovet av akademiker

på journalisternas yrkesområde beräknats till 58 per år under åren 1961—

65, 67 per år 1966—70, 89 per år 1971—75 samt 96 per år 1976—80. Ett verksamhetsområde,

som ej införts i beräkningarna, är pressombudsmännens. Det

omfattar 75 ä 100 personer och kan enligt kommittén tänkas växa i framtiden,

något som skulle innebära en viss ökning av det totala rekryteringsbehovet.

Trots att det statistiska underlaget enligt kommittén på vissa ställen är svagt,

anser kommittén beräkningarna fullt rimliga. Siffrorna för rekryteringsbehovet

och för behovet av akademiskt utbildade är enligt kommitténs mening snarast

tilltagna i underkant. Som nyss nämnts har i beräkningarna inte beaktats pressombudsmännens

verksamhetsområde. Ej heller har hänsyn tagits till den starka

expansion av den systematiska public relation-verksamheten som både på konsultplanet

och inom företagen ägt rum under de senaste åren. Denna utveckling

kommer enligt kommitténs uppfattning med all sannolikhet att fortsätta samt

medföra ökad efterfrågan på journalister.

Nuvarande utbildning

Utbildningen av journalister har hittills till allra största delen utgjorts av

lärlingsutbildning, som haft formen av aspiranttjänstgöring. Den ordnade, systematiska

utbildningen har varit ganska obetydlig. Om den hittillsvarande utbildningen

anför kommittén i huvudsak följande.

Aspiranttjänstgöringen skall enligt kollektivavtal mellan Tidningarnas arbetsgivareförening

och Svenska journalistförbundet omfatta journalistisk heltidsanställning

under 18 månader. Om särskilda skäl föreligger, kan aspiranttiden

förkortas eller slopas. Aspiranttjänsten skall innefatta allsidig journalistisk utbildning,

såvitt möjligt under handledares överinseende. Denne skall vid lämpliga

tidpunkter skriftligen meddela företaget respektive aspiranten sin uppfatt
-

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 69

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

ning om aspirantens lämplighet för yrket. Aspiranttjänstgöringen har i de allra

flesta fall kommit att förläggas till landsortstidningar och mindre tidningar, på

grund av att bl. a. de stora stockholmstidningarna ej ansett sig kunna ställa

några aspirantplatser till förfogande.

Journalistkursen vid Göteborgs universitet. Redan år 1938 inrättades vid

Göteborgs högskola en speciell »journalistlinje». Den innebar, att studenter, som

ämnade söka sig till pressen, kunde få sina studier för fil. kand.-examen tillrättalagda

med speciell hänsyn till journalistyrkets krav. Den första egentliga journalistkursen

anordnades läsåret 1946/47. En sådan kurs har sedan ordnats varje

år. Den har i första hand varit avsedd för studerande vid Göteborgs universitet,

men även icke-studenter har fått deltaga. Deltagarantalet har i allmänhet rört

sig om 20—25. De två sista åren har undervisningen omfattat 100 timmar, vilka

fördelats ungefär lika på teoretisk och praktisk undervisning. Avsikten har

inte varit att erbjuda någon fullständig yrkesutbildning utan snarare att ge de

studenter, som funderar på journalistbanan, en inblick i och åtminstone elementära

kunskaper för yrket. Kursledare har varit en aktiv journalist, som själv

svarat för ca hälften av undervisningen. Även övriga lärare har till större del

utgjorts av aktiva journalister.

Vissa fortbildningskurser. Hösten 1946 arrangerade Tidningsutgivareföreningen,

Publicistklubben och Journalistföreningen en treveckors fortbildningskurs

för journalister, vilken rönte livlig uppskattning. Mera omfattande allmänna

kurser hölls åren 1950 och 1951 i Stockholm av de tre pressorganisationerna i

samarbete med Stockholms högskola. År 1956 hölls nästa stora allmänna kurs i

samma regi. Det kan vidare nämnas, att under åren 1950—1956 korta specialkurser

har hållits i bl. a. samhällsekonomi, aktuella familjefrågor, utrikespolitik

och atomkraft.

Poppius’ journalistskola i Stockholm startades 1947 och drivs i enskild regi

under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen kan betraktas

som förberedelse till aspirantanställning på redaktion. Kurserna bedrives som

kvällsundervisning i 14 veckor. Inträdesvillkor är realexamen, normalskolekompetens

eller avgångsbetyg från enhetsskolans årskurs 9g, helst kompletterat

med studier i samhällskunskap eller något främmande språk.

Journalistinstitutet. År 1955 tillsatte Tidningsutgivareföreningen, Svenska

journalistförbundet och Publicistklubben eu journalistutbildningskommitté, som

år 1957 avgav ett yttrande med förslag och riktlinjer för anordnande av journalistisk

grundutbildning. Detta förslag resulterade i upprättandet

av Journalistinstitutet i Stockholm, vilket startade sin verksamhet hösten 1959.

Institutet är organiserat som en stiftelse och understött av pressens organisationer,

enskilda företag, Sveriges radio AB m. fl. Institutet åtnjuter visst statsunderstöd

genom överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen är organisatoriskt

samordnad med den som sker vid Grafiska institutet och Institutet

för högre reklamutbildning. Kurstiden vid institutet är två terminer (ca 700 timmars

undervisning). Som inträdesfordringar gäller studentexamen eller motsvarande

kunskaper, minst tre månaders journalistpraktik samt kunnighet i

maskinskrivning. Under läsåret 1959/60 genomgick 27 elever institutet, varav

20 hade studentexamen. Höstterminen 1960 antogs av ett hundratal sökande 32

elever. Kursavgiften är 350 kr. per termin. Eleverna kan erhålla statlig studiehjälp.

Genomgång av journalistinstitutet medför förkortning av den avtalsenliga

aspiranttjänstgöringen med 15 månader.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

Förslag om högre journalistutbildning

21

Vid sina överväganden av frågan om högre utbildning av journalister, har kommittén

funnit, att en sådan utbildning bör omfatta både akademiska studier och

en fullgod yrkesutbildning. Då det här gäller att skapa en attraktiv studieväg

för studerande vid humanistisk fakultet, anser kommittén, att den sammanlagda,

genomsnittliga studietiden ej bör vara längre än tre år — den tid, som normalt

erfordras för att avlägga en akademisk grundexamen. Kommittén har vid sin

bedömning funnit, att ett läsårs studier fordras för att inhämta nödvändig

yrkeskunskap.

Kommittén förordar således, att det — jämte en journalistisk grundutbildning

av det slag som nu meddelas vid Journalistinstitutet i Stockholm — skapas en

speciell studieväg för sådana humanister, som har håg och fallenhet för den

journalistiska banan. På denna studieväg förmedlas den rena yrkesutbildningen

av institut motsvarande det nuvarande stockholmsinstitutet. För inträde på

journalistinstituts ettåriga akademikerlinje bör enligt kommittén krävas dels

att minst fyra akademiska betygsenheter förvärvats, varav två i ämnet statskunskap,

dels att minst sex månaders praktiktjänstgöring på tidningsredaktion

fullgjorts.

Akademiska studier

Två obligatoriska betygsenheter i statskunskap. Kommittén betonar, att det

överväldigande flertalet journalister i sitt arbete ständigt kommer i kontakt

med den offentliga förvaltningen och dess arbete, med organisationsväsendet,

med socialpolitiken och dess problem, med politiska teorier och åskådningar,

opinionsbildning etc. Vid den journalistiska behandlingen av hithörande frågor

synes det enligt kommittén vara en avgjord fördel att ha den teoretiska bakgrund,

som akademiska studier kan ge. På denna grund förordar kommittén,

att två betyg i statskunskap skall krävas för inträde på journalistinstitut. Mot

detta ställningstagande skulle enligt kommittén kunna invändas, att det är

önskvärt, att den framtida journalistkåren som helhet betraktad erhåller en så

bred allmänbildning och kunskapsbas som möjligt, och att det här gäller att för

studerande med en mängd skilda intressen och ämnesinriktningar åstadkomma

en attraktiv studieväg samt att det från dessa synpunkter är angeläget, att

studierna bindes så litet som möjligt. Dessa synpunkter uppväger emellertid

enligt kommitténs uppfattning icke de nyss anförda skälen för att kräva två

betyg i statskunskap. Härom anför kommittén i övrigt huvudsakligen följande.

De förut nämnda områdena inom statskunskapen bör enligt kommitténs uppfattning

studeras ingående, medan mindre vikt kan fästas vid de författningshistoriska

delarna. Kommittén betraktar det som önskvärt, att de studerande,

som ämnar inrikta sig på journalistyrket, beredes möjlighet att förvärva två

betyg i statskunskap enligt cn alternativ studieplan, som lägger huvudvikten

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

just vid inledningsvis nämnda ämnesdelar. Varje universitet bör vid utformandet

av en dylik alternativ studieplan äga frihet att lägga tyngdpunkten på den ena

eller den andra ämnesdelen. Det är därvid väsentligt, att en sådan alternativ

studieplan icke utformas så, att den studerande därigenom låses vid ett visst

yrkesval.

Två betyg i fritt valda ämnen. I fråga om två av de fyra betygsenheter, som

enligt kommittén bör krävas för inträde på journalistinstitutets akademikerlinje,

föreslås ett helt fritt ämnesval. Kommittén har funnit det sannolikt, att

det i framtiden kommer att fordras allt större kunskaper av den enskilde journalisten.

Det torde enligt kommitténs uppfattning också vara rimligt att förutsätta,

att det på journalistkåren som helhet kommer att ställas krav på orientering

inom ett mycket stort antal områden. Kommittén finner det därför önskvärt,

att det runt det centrala ämnet statskunskap blir en vid spridning av

ämnen, bland vilka de studerande bör få välja efter sin intresseinriktning. Kommittén

erinrar i detta sammanhang om möjligheterna att i vissa ämnen —

främst moderna språk — följa alternativa studiekurser.

Praktiktjänstgöring

För närvarande krävs för inträde på journalistinstitutet minst tre månaders

praktik på tidningsredaktion. På grund av den starka konkurrensen om elevplatserna

vid institutet kan inträde dock endast vinnas av sökande, som har en

betydligt längre praktiktid.

Kommittén förordar, att minst sex månaders praktik på redaktion skall krävas

för inträde på journalistinstitut. Kommittén rekommenderar vidare, att dessa

sex månader fullgöres hos högst två arbetsgivare, att en del av praktiktiden fullgöres

så snart som möjligt efter studentexamen samt att en del av praktiktiden

om möjligt fullgöres under annan tid än sommarmånaderna. Som motivering för

sin ståndpunkt anför kommittén i huvudsak följande.

Vid kommitténs kontakter med företrädare för journalistinstitutet och berörda

branschorganisationer har den enhälliga uppfattningen framkommit, att tre månader

är en alltför kort praktiktid. Från journalistinstitutets sida har framhållits,

att det av pedagogiska skäl är önskvärt, att alla elever före institutsstudierna

hunnit förvärva en grundläggande praktisk erfarenhet av yrket och dess

krav. Sådan erfarenhet torde inte kunna förvärvas på kortare tid än sex månader.

Genom praktiktjänstgöring av denna omfattning torde även felaktiga yrkesval

kunna undvikas. En enkät som företagits bland journalistinstitutets elever visar,

att flertalet av dessa anser tre månaders praktik otillräcklig. De allra flesta

förordar, att minst sex månaders praktik kräves för inträde vid institutet.

Ifråga om uppdelningen av praktiktiden på olika arbetsgivare och perioder

kan å ena sidan anföras, att praktiktjänstgöringen utbildningsmässigt torde bli

effektivare, om den splittras så litet som möjligt. Å andra sidan är det givet, att

det kan vara till fördel för de studerande att få pröva på olika arbetsuppgifter

och förhållanden vid tidningar av skiftande art och storlek. Den givna rekom
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majrts proposition nr 59 år 1962

mendationen torde vara en praktisk avvägning mellan dessa båda synpunkter

och är avsedd att tjäna som riktpunkt för de studerande. — Rekommendationen,

att en del av praktiktiden bör fullgöras så snart efter studentexamen som möjligt,

har tillkommit, därför att det måste anses betydelsefullt, att de studerande

på ett tidigt stadium får tillfälle att pröva, om de passar för och trivs med yrket.

— Sommarmånaderna är i viss utsträckning att betrakta som lagsäsong för tidningarna.

Om en del praktikanter kunde förlägga någon del av sin tjänstgöring

till annan tid än sommarferier, skulle detta göra det lättare för tidningarna att

ta emot alla praktiksökande. Praktikanterna torde också kunna erhålla bättre

handledning på andra tider än sommaren, da manga av de ordinarie befattningshavarna

har semester.

Det kan enligt kommittén inte uteslutas, att antalet för den här föreslagna

journalistutbildningen intresserade blir större, än vad både antalet praktikplatser

och antalet institutsplatser medger. Därigenom kan besvärliga problem uppstå

vid fördelningen av tillgängliga praktikplatser. Kommittén finner det med hänsyn

härtill önskvärt, att tidningsbranschens organisationer bildar en central

praktiknämnd för behandlingen av olika med praktiktjänstgöringen sammanhängande

problem. Den angelägnaste uppgiften bör härvid vara att stimulera

tidningsföretagare att tillhandahålla praktikplatser i tillräcklig utsträckning.

Även frågor rörande praktikanters handledning och arvodering synes böra ligga

inom ramen för en sådan nämnds verksamhet.

Institutsstudier

Enligt kommittén skall journalistinstitut meddela den teoretiska och praktiska

fackutbildningen för journalistyrket. Institutsutbildningen förutsätts bli ettårig,

dvs. av samma omfattning som den nuvarande vid stockholmsinstitutet. Det

föreslås, att utbildningen i framtiden skall bedrivas enligt två linjer, studentlinje

och akademikerlinje. Kommittén anser, att samundervisning för de båda linjerna

bör kunna bedrivas i viss utsträckning.

Elev, som förvärvat akademiskt betyg i visst ämne, bör enligt kommittén

kunna erhålla befrielse från motsvarande undervisning vid institut. I stället skall

sådan elev såsom seminariearbete författa uppsats eller behandla ett praktikfall,

utföra en undersökning e. d. Kvalitetskraven ställes därvid i proportion till den

tid vederbörande varit befriad från undervisning.

Kursplanen omfattar för närvarande ca 700 timmar. Den har enligt vad

kommittén erfarit fungerat tillfredsställande, och kommittén föreslår inte någon

egentlig förändring av dess omfång eller innehåll. Vad beträffar undervisningen

på studcntlinjen, förutsätter kommittén, att den skall bedrivas på i huvudsak

samma sätt, som hittills skett vid Journalistinstitutet i Stockholm.

I följande sammanställning redovisas kommitténs förslag till kursplan för dels

studentlinje — motsvarande nu gällande kursplan vid Journalistinstitutet i

Stockholm — dels akademikerlinje.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Kursplan för utbildning vid statligt journalistinstitut

m n e Timantal

Världen av i dag, aktuell orientering............................... 30

Psykologi, sociologi och massmedia................................ 36

Presstruktur och tidningsekonomi ................................. 10

Samhället, organisationerna och pressen (bortfaller för akademikerlinjen) 50

Samhällsekonomi och allmän företagsekonomi...................... 42

Aktuell samhällsdebatt........................................... 12

Pressrätt (bortfaller för akademikerlinjen).......................... 8

Pressetik ....................................................... g

Den moderna reklamen .......................................... g

Konsumentupplysning och textreklam ............................. 16

Grafisk teknik .................................................. 30

Journalistiska elementa och dagspressjournalistik (för akademikerlinjen

172 timmar) .................................................. Ig7

Byråjournalistik................................................. 12

Veckopressjournalistik ........................................... 52

Radio- och TV-journalistik....................................... 50

Fackpressjournalistik ............................................ 15

Presshistoria .................................................... Ig

Språkvård och stilistik ............................................ 25

Källkritik (inklusive semantik) ................................... 25

Studiebesök..................................................... 50

Seminarieövningar (endast akademikerlinjen)....................... 30

Summa timmar å studentlinjen 684

Summa timmar å akademikerlinjen 641

Antal timmar totalt 1 325

Dimensioneringsfrågor

Utbildningskapaciteten

Vid bedömningen av journalistutbildningens dimensionering har kommittén

utgått från de i det föregående redovisade beräkningarna rörande det framtida

behovet av journalister. Ett nyrekryteringsbehov av ca 200 journalister om året

har beräknats för perioden 1961—65. Eftersom andelen akademiker och personer

med annan högre utbildning är ganska ringa inom journalistkåren, synes det

enligt kommittén vara realistiskt att antaga, att en stor del av rekryteringsbehovet

även under de närmaste åren kommer att fyllas med personer, vilka

rekryterats den traditionella vägen via aspiranttjänstgöring. Det årliga behovet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

av journalister med akademisk utbildning, inom det nyssnämnda totala rekryteringsbehovet,

har för de närmaste åren uppskattats till omkring 60.

Kommittén anför vidare, att efterfrågan på journalister, som diplomerats från

Journalistinstitutet i Stockholm, hittills varit stor. Flertalet av eleverna har

sålunda fått sin anställningsfråga ordnad redan under studietiden; varje elev har

i regel haft två ä tre erbjudanden om anställning att välja mellan.

Med hänsyn till vad som här anförts framlägger kommittén ett förslag, som

innebär, att ifrågavarande institutsutbildning dimensioneras så, att fr. o. m. läsåret

1962/63 årligen 90 utbildningsplatser anordnas, av vilka 45 på akademikerlinje

och 45 på studentlinje. Kommittén finner det rimligt att förutsätta, att ett

så stort antal institutsutbildade journalister utan svårigheter kommer att finna

lämplig sysselsättning.

Journalistinstitutet i Stockholm

Journalistinstitutet i Stockholm har startats på enskilt initiativ samt organiserats

och bekostats av branschens organisationer och företag. Den utbildning

som där bedrivs har hittills varit helt fristående. Såsom framgått av det föregående

skall enligt kommitténs förslag parallellt med den nuvarande utbildningsformen

anordnas en högre journalistutbildning, i vilken institutsstudier skall

utgöra en integrerande del. Kommittén erinrar om att statsmakterna i ökad

utsträckning påtagit sig kostnaderna för såväl teoretiska som praktiska utbildningsvägar;

journalistutbildningen anses inte böra intaga någon särställning i

detta avseende. Även från studiesocial synpunkt anser kommittén det motiverat,

att staten övertar ansvaret för journalistutbildningen.

I fråga om stockholmsinstitutets dimensionering föreslår kommittén, att institutet

utvidgas så, att det fr. o. m. höstterminen 1962 kan ta emot 60 elever per

år, av vilka 30 på akademikerlinje och 30 på studentlinje. Förslaget innebär, att

institutets kapacitet förutsätts bli fördubblad.

Journalistinstitut i Göteborg

Ett statligt journalistinstitut i Stockholm synes — enligt kommittén — på

grund av brist på lärare och lokaler inte kunna byggas ut till större kapacitet

än 60 studerande per år, åtminstone inte inom nära framtid. Det synes kommittén

inte heller önskvärt att koncentrera institutsutbildningen till en enda

studieort. Enligt kommitténs mening bör sådan utbildning förläggas till orter

med universitet och med ett antal inte alltför små tidningar.

I Göteborg har alltsedan läsåret 1946/47 anordnats journalistkurser vid universitetet.

Kommittén finner, att den erfarenhet, som på så sätt samlats om

möjligt bör tillvaratagas. För en förläggning av ett journalistinstitut till Göteborg

talar enligt kommittén också den starka ökning av antalet studerande,

som under de senaste åren inträffat vid den humanistiska fakulteten där.

Mot denna bakgrund har kommittén ansett sig böra föreslå, att ett journa
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

listinstitut förläggs till Göteborg. Det bör enligt kommitténs förslag inleda sin

verksamhet fr. o. m. höstterminen 1962 samt bereda utbildning åt 30 elever per

år, av vilka 15 på akademikerlinje och 15 på studentlinje.

För frågor rörande bl. a. utvidgningen av utbildningskapaciteten i Stockholm

och uppbyggandet av ett journalistinstitut i Göteborg har i betänkandet föreslagits

tillsättande av en organisationskommitté om fyra till sex personer. I denna

kommitté bör enligt förslaget ingå representanter för bl. a. universiteten, universitetskanslersämbetet

samt berörda organisationer.

Organisatoriska frågor m m

Tillsynsmyndighet och stadgar m. m.

Journalistinstitutet i Stockholm star under överinseende av överstyrelsen för

yrkesutbildning. Kommittén finner det emellertid med hänsyn till den högre

journalistutbildningen önskvärt, att institutsutbildningen nu underställs kanslern

för rikets universitet. Härigenom underlättas samordningen av ifrågavarande

universitets- och institutsstudier. Som motivering anföres vidare, att undervisningen

vid instituten i viss utsträckning skall bedrivas i högskolemässiga former.

Kommittén presenterar i sitt betänkande även ett förslag till stadga för journalistinstituten.

Häri upptages bl. a. frågorna om styrelser, utbildningsråd, rektorer,

lärare och övrig personal. För kommitténs förslag i dessa avseenden skall

redogörelse lämnas i det följande.

I fråga om examinationen föreslår kommittén bl. a., att elev som godkänts i de

i vederbörande kursplan föreskrivna tentamina och genomgått där föreskrivna

särskilda kurser skall äga rätt att erhalla diplom. För studerande som genomgått

akademikerlinje vid journalistinstitut skall enligt förslaget diplomet utfärdas vid

vederbörande fakultets kansli. Av diplomet skall framgå såväl akademiska betyg

som fullgjord praktiktjänstgöring och genomgången institutsutbildning. Diplom

för studerande som genomgått studentlinje vid journalistinstitut skall utfärdas

av vederbörande institut samt utvisa dels fullgjord praktiktjänstgöring, dels

genomgången institutsutbildning.

Styrelse och utbildningsråd

Då institutens lärarpersonal till största delen avses bestå av timlärare, saknas

enligt kommittén förutsättningar för att skapa ett organ motsvarande lärarkollegier

för ledningen av institutens verksamhet. Kommittén anser det därför

nödvändigt att ställa instituten under ledning av särskilda styrelser. För att

instituten väl skall kunna fylla sin uppgift att meddela kvalificerad yrkesutbildning,

avpassad efter branschens behov, finner kommittén det önskvärt, att styrelserna

— liksom för närvarande stockholmsinstitutets styrelse _ erhåller

representanter för branschorganisationerna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Vart och ett av journalistinstituten skall enligt kommitténs förslag ställas

under ledning av en styrelse bestående av ordförande jämte lägst atta, högst nio

av Kungl. Maj:t för tre år utsedda ledamöter. Respektive instituts rektor skall

vara självskriven styrelseledamot. Om instituts rektor ej är ordinarie lärare vid

vederbörande humanistiska fakultet, skall Kungl. Maj:t efter förslag av kanslern

förordna en ledamot av fakulteten att som nionde ledamot ingå i institutets

styrelse. En styrelseledamot skall enligt förslaget utses som representant för

konsumentintressen, medan en ledamot skall tillsättas efter gemensamt förslag

av Tidningarnas arbetsgivareförening och A-pressens samorganisation samt en

ledamot efter förslag av vardera Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska

journalistförbundet, Publicistklubben, Föreningen svensk fackpress samt Sveriges

radio AB.

De erfarenheter och kunskaper, som medlemmarna i den nuvarande stiftelsen

för Journalistinstitutet i Stockholm besitter, bör enligt kommitténs uppfattning

tillvaratagas även sedan staten övertagit ansvaret för journalistutbildningen. Det

är vidare angeläget, att instituten kan hålla fortlöpande kontakt med utvecklingen

inom publicistiken. Med hänsyn till bl. a. vad som här anförts föreslår

kommittén, att ett för instituten gemensamt rådgivande organ — utbildningsrådet

för journalistutbildning — inrättas. Ledamöterna i rådet, vilket föreslås

omfatta lägst 15, högst 20 personer, skall enligt kommittén utses av Kungl.

Maj :t — efter förslag av branschens organisationer — för perioder om fem år.

Bland rådets uppgifter bör ingå att yttra sig över förslag till kursplaner o. d.

samt att framlägga förslag till ändringar rörande undervisningen och i fråga om

institutens organisation.

Rektorer, lärare och övrig personal

Den långsiktiga planeringen, utvecklingsarbetet samt övervakningen av undervisning

och examination hör till de uppgifter, som enligt betänkandet bör avila

journalistinstitutens rektorer. Kommittén föreslår, att rektor skall tillsättas av

Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande instituts styrelse.

Till rektorer vid journalistinstituten bör enligt kommittén om möjligt utses

personer med docentkompetens — företrädesvis akademiska lärare i ämnen av

stor betydelse för utbildningen. Instituts rektor föreslås få rätt att närvara och

yttra sig i fakultet och undervisningsnämnd, när spörsmål, som berör utbildningen

av journalister, behandlas. Kommittén anser, att härigenom goda möjligheter

kan skapas för ett fruktbart samarbete mellan institut och universitet.

Enligt kommitténs uppfattning bör rektoraten vid instituten utformas som deltidsbefattningar.

Till vardera av rektorerna föreslås utgå ett årsarvode av

12 000 kr.

Kommittén betonar svårigheterna att erhålla lärare, som har erforderliga

kunskaper i tillräckligt många av institutsämnena för att kunna bindas till

heltidstjänster vid instituten. Vid Journalistinstitutet i Stockholm har man

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

dock haft tillgång till en heltidsanställd huvudlärare och kursledare. I övrigt

har lärarpersonalen där utgjorts av timarvoderade lärare.

Med all sannolikhet måste — enligt kommittén — under överskådlig framtid

större delen av undervisningen vid journalistinstituten meddelas av timlärare.

Kommittén finner emellertid, att det erfordras en heltidsanställd lärare vid respektive

institut, vilken under rektor har att svara för den dagliga ledningen av

undervisningen, för de löpande kontakterna med timlärare och elever samt för

enklare administrativa göromål. I överensstämmelse med dessa synpunkter föreslår

kommittén, att vid vart och ett av instituten inrättas en heltidstjänst som

kursledare i lönegrad Ae 26. Undervisningsskyldigheten föreslås av kommittén bli

150 timmar per år. Kursledare bör enligt förslaget tillsättas av Kungl. Maj:t efter

förord av vederbörande instituts styrelse.

Kommittén föreslår vidare, att styrelserna skall ges rätt att i erforderlig mån

anställa extra lärare (timlärare). Till dessa lärare bör i princip utgå arvode som

för lektorsundervisning vid universitet, dvs. för närvarande 75 kr. per timme.

Vid tillsättande av kursledare och övriga lärare bör, enligt vad kommittén särskilt

framhåller, hänsyn främst tagas till de sökandes yrkesskicklighet och pedagogiska

förmåga.

Behovet av kontorspersonal m. in. har av kommittén bedömts motsvara en

anställd per 30 elever. Bland uppgifterna för denna personal kan nämnas handhavande

av löpande utbetalningar, sekreterararbete åt rektor och kursledare

samt biträde vid handläggning av inträdesansökningar. Av denna personal kommer

att krävas — förutom skicklighet i stenografi och maskinskrivning — goda

kunskaper i engelska, tyska och franska samt bokföring. Med hänsyn till de

ansvarsfulla arbetsuppgifterna anser kommittén det nödvändigt, att det vid

vartdera av instituten inrättas en tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9. Ytterligare

personalbehov bör enligt kommittén kunna tillgodoses genom inrättande

av kanslibiträdestjänster i lönegrad Ae 7. Vederbörande instituts styrelse bör

bemyndigas anställa personal för nämnda befattningar, framhåller kommittén,

som vidare förutsätter, att den ytterligare arbetskraft som kan befinnas erforderlig

för kamerala och expeditionella uppgifter samt bibliotekariesysslor får

anställas inom ramen för anslag till extra personal.

Lokalfrågor

JouTnalistinstitutet i Stockholm disponerar för närvarande tillsammans med

institutet för högre reklamutbildning och grafiska institutet lokaler i konstfackskolans

byggnad vid Valhallavägen. Den föreslagna utbyggnaden av journalistinstitutet

kan enligt kommittén inte ske utan tillgång till större lokalutrymmen.

Kommittén förordar, att byggnadsstyrelsen fr. o. in. den 1 juli 1962 i vanlig ordning

förhyr erforderliga lokaler för institutets räkning. En mera definitiv lösning

av lokalfrågan förutsätts kunna ske exempelvis genom att institutet inrymmes

i någon av Stockholms universitets nybyggnader vid Frescati eller i någon av de

lokaler, som blir lediga vid universitetets utflyttning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Beträffande det föreslagna journalistinstitutet i Göteborg utgår kommittén

från att lokalfrågan på kortare sikt löses med hjälp av provisoriska lokaler, förhyrda

av byggnadsstyrelsen. På längre sikt synes enligt kommittén möjligheter

föreligga för institutet att erhålla lokaler antingen i den planerade nybyggnaden

för samhällsvetenskapliga ämnen vid universitetet i Göteborg eller i en aktualiserad

nybyggnad för handelshögskolan i Göteborg.

Kostnadskalkyler

Kommittén har i sitt betänkande framlagt vissa kostnadskalkyler. I fråga om

årliga driftkostnader för det föreslagna journalistinstitutet i Stockholm

redovisar kommittén följande beräkningar, baserade på en förutsatt årlig

utbildningskapacitet av 60 studerande, av vilka 30 på akademikerlinje och 30

på studentlinje.

Löner och arvoden

Rektorsarvode.................................................. 12 000

Kursledare i Ae 26 ............................................... 33 192

Timarvoden om 75 kr. för ca 1100 timmars undervisning............ 82 500

Kontorist i Ae 9 ................................................. 13 788

Kanslibiträde i Ae 7............................................. 12 444

Kostnader för extra personal, övertidsersättningar m.m. (inklusive

arvode om 6 000 kr. till bibliotekarie) ........................... 12 000

Materiel

Möbler, kontors- och undervisningsmateriel (inklusive kostnader om

8 000 kr. för tryckning av övningstidning)....................... 12 000

Böcker och tidskrifter............................................ 2 000

Expenser....................................................... 15 000

Summa årliga driftkostnader 194 924

För det föreslagna journalistinstitutet i Göteborg, som av kommittén förordats

få en årlig utbildningskapacitet av 30 studerande — av vilka 15 på akademikerlinje

och 15 på studentlinje — har de årliga driftkostnaderna beräknats

till 129 788 kr. Den jämfört med stockholmsinstitutet lägre kostnadsnivån nås

genom begränsning av den timarvoderade undervisningen till ca 650 timmar,

reducering av kontorspersonalen med ett kanslibiträde, inskränkning av kostnaderna

för extra personal, övertidsersättningar m.m. till 5 000 kr. samt genom

beräkning av lägre belopp för materiel och expenser.

Under det första verksamhetsåret kommer enligt kommittén att uppstå

engångskostnader för anskaffning av möbler, kontorsinventarier och

kontorsmaskiner samt varaktig undervisningsmateriel, t. ex. projektorer och

bandspelare. Dessa kostnader har av kommittén beräknats uppgå till 35 000 kr.

för stockholmsinstitutet och till 23 000 kr. för göteborgsinstitutet.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1063. 1 sand. Nr 59

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

De merkostnader som universiteten åsamkas genom anordnande av alternativa

studiekurser m. m. i samband med den högre journalistutbildningen kommer

enligt kommitténs bedömning att bli ganska obetydliga. Större delen av

dessa kostnader förutsätts kunna bestridas genom tillämpning av gällande bestämmelser

rörande tilldelning av lärarkrafter m. m. i ämnen inom filosofisk

fakultet.

Kommittén föreslår även en viss förstärkning av universitetslcanslersämbetets

resurser. Förslaget avser eu anslagsförstärkning med 30 000 kr., vilket ungefär

motsvarar lönen till en förste byråsekreterare i lönegraden A 23. Beloppet är

beräknat med utgångspunkt i att de i betänkandet föreslagna journalist- och

reklaminstituten inrättas och ställes under överinseende av kanslern.

Särskilt yttrande

I ett särskilt yttrande rörande de obligatoriska betygsenheterna i ämnet statskunskap

framför ledamöterna Håkansson och Högström huvudsakligen följande

synpunkter.

Kommittén har varit enig om att föreslå, att fyra akademiska betygsenheter

obligatoriskt skall ingå i den akademiska journalistutbildningen. Inte heller har

det rått några delade meningar om de tre huvudsynpunkter, som bör vara vägledande

vid fördelningen mellan olika ämnen och ämnesområden av dessa fyra

enheter, nämligen att journalistutbildningen bör ge goda samhällsvetenskapliga

insikter, att valet av ämnen för de fyra betygsenheterna bör vara så fritt som

möjligt samt att de akademiska studierna bör vara så fördjupade, att de åtminstone

i ett ämne når tvåbetygsnivån.

Kommitténs majoritet har vid avvägningen mellan dessa synpunkter stannat

för att binda två av de fyra betygsenheterna till ämnet statskunskap och låta

valet av ämnen för de två övriga vara helt fritt. Denna avvägning synes oss inte

vara den lyckligaste. Skälen är följande:

1) Det finns inte något enskilt akademiskt ämne, som ensamt kan ge en bred

samhällsvetenskaplig orientering. Ämnet statskunskap kan kanske sägas ge den

bästa kännedomen om samhällets institutionella och politiska uppbyggnad. Men

ämnena nationalekonomi, sociologi och statistik ger andra insikter, som för

journalisten inte kan sägas vara mindre viktiga, då det gäller den breda orienteringen

i det moderna samhället. Den samhällsvetenskapliga utbildningen inom

ramen för den akademiska journalistutbildningen bör således inte obligatoriskt

koncentreras till statskunskap. Även om det är tillrådligt att den blivande

journalisten har betyg i statskunskap, bör de studerande, som valt andra samhällsvetenskapliga

ämnen, inte utestängas från den akademiska journalistutbildningen.

2) Den fördjupning av utbildningen, som tvåbetygsstudierna anses innebära i

förhållande till ettbetygsstudierna, bör för den blivande journalisten inte nödvändigtvis

vara förlagd till de samhällsvetenskapliga ämnena. De samhällsvetenskapliga

insikter, som är nödvändiga för journalisten, är av orienterande

slag och förutsätter — om man bortser från vad som gäller för specialisten —

i och för sig inte någon fördjupning. För journalisten torde fördjupningen som

sådan vara lika värdefull, till vilket ämne den än förlägges.

3) Det är, som kommittén i sin helhet varit enig om, önskvärt att journalistkåren

in corpore har en bred allmänbildning och en gedigen kunskapsbas inom

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

skilda ämnesområden. Det gäller därför att skapa en attraktiv studieväg för

personer, som förenar intressen och fallenhet för journalistik med insikter på de

mest skilda områden. Därför bör tvåbetygsstudierna kunna bedrivas i annat än

samhällsvetenskapligt ämne. Av de fyra betygsenheterna bör endast en obligatoriskt

bindas till ett av ämnena statskunskap, nationalekonomi., sociologi och

statistik. Den blivande journalisten bör visserligen rekommenderas att ha ett

betyg i statskunskap och för orienteringens bredd sammanlagt två betygsenheter

i samhällsvetenskapliga ämnen, men studerande med tyngdpunkten i sina studier

på andra ämnesområden bör inte utestängas från den akademiska journalistutbildningen.

Yttranden rörande journalistutbildning

Kommitténs förslag om anordnande av högre journalistutbildning hälsas genomgående

med tillfredsställelse av remissinstanserna, vilka finner det värdefullt,

att en ny utbildningsväg för bl. a. studerande inom humanistisk fakultet

kommer till stånd och att staten blir huvudman för denna utbildning. Statskontoret,

som tillstyrker kommittéförslaget i dess huvudsakliga delar, uttalar,

att det framstår som ett angeläget samhällsintresse, att utbildningen av journalister

erhåller en standard som står i rimlig relation till det ökade inflytande

dessa utövar på opinionsbildningen. Från principiella synpunkter kan man invända,

framhåller styrelsen för Journalistinstitutet i Stockholm, att det varit

önskvärt att pressen själv kunnat påtaga sig kostnaderna för den föreslagna

utbyggnaden. Styrelsen finner dock, att ekonomiska skäl starkt talar för att

staten övertar ansvaret för journalistutbildningen.

De behovsberäkningar, som redovisas i betänkandet, karakteriseras

av ett flertal remissinstanser såsom osäkra. Journalistinstitutets styrelse anser

prognosen vara svagt underbyggd. Styrelsen framhåller emellertid, att beräkningar

som gjorts inom branschen visar, att det årliga nyrekryteringsbehovet

avsevärt överstiger det föreslagna antalet utbildningsplatser vid de båda instituten.

SACO anser, att kommitténs förslag under inga omständigheter kan leda

till överproduktion av journalister. Sveriges public relationsförening konstaterar,

att journalistutbildning är den för även pressombudsmän och public relationsmän

lämpligaste utbildningsvägen.

I fråga om tillströmningen av studerande räknar statskontoret med betydligt

högre tal än vad arbetsmarknadsstyrelsen kommit fram till i sin av kommittén

åberopade utredning.

Den föreslagna utformningen av den akademiska delen av den

högre journalistutbildningen behandlas ingående i remissyttrandena.

Inför förslaget, att två betyg i statskunskap skall obligatoriskt ingå i utbildningen,

ställer sig flertalet remissinstanser negativa. Kritiska synpunkter

anföres av bl. a. universitetskanslern, humanistiska fakulteten i Lund, humanistiska

fakulteten i Stockholm, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor,

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

SACO, SFS, lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm och Sveriges allmänna

exportförening. Humanistiska fakulteten i Göteborg finner däremot nämnda

förslag motiverat. Vissa instanser framhåller, att statskunskap bör kunna ingå

som obligatoriskt ämne men i så fall med ett betyg. Denna synpunkt företräds

av bl. a. statskontoret, ekonomiska fakulteten i Lund och journalistinstitutets

styrelse.

TCO förordar krav på minst ett betyg i statskunskap samt minst två betyg

totalt i samhällsvetenskapliga ämnen. Enligt TCO — och flera andra remissinstanser

— bör dessutom fordras två betyg i något av de i utbildningen ingående

ämnena. TCO anser det angeläget, att kraven i fråga om universitetsstudierna så

utformas, att man genom dessa studier dels åstadkommer en fast grund för att

både garantera en bestämd yrkesinriktning och täcka de för journalistutbildningen

centrala ämnena, dels ger möjligheter för de blivande journalisterna att

välja ämnen efter fallenhet och med hänsyn till pressens skiftande behov.

Humanistiska fakulteten i Uppsala har övervägt ett förslag om att nordiska

språk skulle göras till obligatoriskt ämne men har i likhet med flertalet akademiska

myndigheter kommit fram till att valet av ämnen bör få göras helt fritt.

Humanistiska fakulteten i Lund, humanistiska fakulteten i Stockholm och matematisk-naturvetenskapliga

fakidteten i Stockholm finner, att utbildning av journalister

med naturvetenskaplig inriktning skulle utgöra ett värdefullt tillskott för

pressen. Denna åsikt delas av SACO och SFS, som anser, att möjlighet bör ges de

studerande att få medtaga halvbetygskurser inom ramen för de fyra betygen.

Kring kommitténs förslag rörande instituts utbildningen råder i

stort sett enighet. Statskontoret ifrågasätter dock, om den föreslagna översikten

i ämnet pressrätt kan anses motsvara det stora ansvar som i detta hänseende

åvilar journalister. TCO ställer sig frågande till huruvida bl. a. de tidningsadministrativa

problemen kommer att bli tillräckligt belysta enligt den av kommittén

förordade kursplanen. Statens konsumentråd erinrar om behovet av utbildning

rörande konsumentupplysning.

Möjligheterna att anordna gemensam undervisning för akademiker- och studentlinjerna

behandlas av journalistinstitutets styrelse. Vissa föreläsningar bör

enligt styrelsen kunna ske gemensamt, medan undervisning i seminarieform

samt studiebesök bör ske linjevis liksom även den praktiskt inriktade undervisningen.

Önskvärdheten av att institutsutbildningen får tillgodoräknas som två akademiska

betyg i filosofie kandidatexamen understryks av såväl statskontoret

som journalistinstitutets styrelse. Institutsutbildningen bör enligt socionomutbildning

skommittén och STCO göras tillgänglig även för socionomer, vilka

bör beredas tillträde till akademikerlinje på samma grunder som universitetsstuderande.

Mindre konsistoriet i Stockholm anser, att avlagd akademisk examen

bör berättiga till inträde vid instituten.

Den praktiktid som föreslagits som villkor för tillträde till journalistinstitut

bör enligt journalistinstitutets styrelse få den omfattning som kommittén

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

rekommenderat, dvs. utgöra sex månader. Styrelsen anser det även lämpligt, att

praktiktjänstgöringen får delas upp på två företag. Vidare hävdar styrelsen

vikten av att den föreslagna centrala praktiknämnden inrättas.

SACO är av den uppfattningen, att praktiktiden bör begränsas och att praktiktjänstgöringen

ej bör få läggas till grund för gradering av de sökandes meriter.

Organisationen anför bl. a. följande.

Om man anser sig nödsakad att kräva en mera omfattande praktik, bör denna

äga rum i läroanstaltens regi. Därvid bör samma system kunna tillämpas som

för närvarande användes vid socialinstituten och lärarhögskolorna: de studerande

genomgår en första etapp av den teoretiska utbildningen, varefter de

ägnar en termin åt praktiktjänstgöring vald i samråd med läroanstalten; praktiktiden

åtföljes av en avslutande etapp av teoretisk utbildning. En sådan konstruktion

borde även för journalistutbildningen kunna medföra optimalt utbyte

av den tid som ägnas åt utbildningens olika beståndsdelar och möjliggöra ett verkligt

samspel mellan den teoretiska utbildningen och den praktiska tjänstgöringen.

Studiesocialt stöd bör enligt SFS utgå till studerande vid journalistinstituten

efter samma system, som tillämpas för universitetsstuderande. Journalistinstitutets

styrelse och TCO förordar, att nämnda förmaner skall gälla för

studerande vid institutens båda linjer. Studiesociala utredningen uttalar, att

studiehjälpens utformning och gränsdragningen mellan olika studiehjälpssystem

ej bör få påverka valet av utbildningslinje. Då utredningen får anledning att —

i samband med sin översyn av vissa gränsdragningsproblem — överväga även

här aktuella samordningsfrågor, anser den det ej motiverat att nu föreslå en

temporär lösning.

I fråga om lokaliseringen av journalistinstituten råder bland remissinstanserna

enighet kring kommitténs förslag.

Lokalfrågan är för journalistinstitutet i Stockholm möjlig att lösa provisoriskt,

enligt vad byggnadsstyrelsen framhåller. Lokalproblemet i Göteborg

anser byggnadsstyrelsen däremot vara så svarlöst, att statsmakternas beslut om

tidpunkten för inrättande av det föreslagna institutet bör göras beroende av

möjligheten att lösa lokalfrågan.

Remissinstanserna har i sina yttranden tagit upp en rad organisatoriska

frågor. Sålunda framhåller statskontoret, att journalistinstituten med

hänsyn till bl. a. lokalsituationen bör sammanföras med de humanistiska fakulteterna.

Universitetskanslern och mindre konsistoriet i Stockholm finner, att de

båda instituten bör ställas under kanslerns överinseende, eftersom huvuddelen av

den högre journalistutbildningen sker vid universitet. Praktiska skäl talar nämligen

enligt kanslern för att tillsynen över hela utbildningen sker genom en

myndighet. Riksrevisionsverket uttrycker däremot tveksamhet inför förslaget

om att överföra tillsynsuppgiften från överstyrelsen för yrkesutbildning Lill universitetskanslern.

Humanistiska fakulteten i Stockholm avstyrker förslaget om

ändrad tillsynsmyndighet. Tillsynen över institutsutbildningen bör enligt fakulteten

ordnas på liknande sätt som för den praktiska lärarutbildningen. Överstyrelsen

för yrkesutbildning finner det rimligt, att densamma far kvarstå som

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

tillsynsmyndighet, enär styrelsen äger dels överblick över näringslivets utbildningsvägar,

dels erfarenhet av den hittillsvarande utbildningen på området.

Såväl styrelser som utbildningsråd vid journalistinstituten har enligt statskontoret

gjorts alltför manstarka i det av kommittén presenterade förslaget. En

styrelse omfattande nio till elva personer samt ett arbetsutskott med förslagsvis

fem ledamöter anses av statskontoret vara en effektivare organisationsform.

Humanistiska fakulteten i Göteborg, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

i Stockholm och SACO anför liknande synpunkter. Journalistinstitutets styrelse

föreslår, att representanter för veckopressen beredes plats i styrelserna. Statens

konsumentråd förordar, att konsumenterna ges representation i både styrelser

och utbildningsråd; konsumentrådet bör därvid erhålla förslagsrätten. Mindre

konsistoriet i Stockholm uttrycker önskemål om att universiteten blir representerade

med två ledamöter i institutens styrelser.

Kommitténs förslag om arvoderade rektorsbefattningar vid instituten diskuteras

av bl. a. SACO, som finner, att frågan om rektoratens utformning måste

ytterligare övervägas. Journalistinstitutets styrelse ansluter sig till kommitténs

mening, att rektorerna bör vara akademiska lärare. Styrelsen biträder kommitténs

förslag även rörande personalorganisationen i övrigt; bibliotekssysslorna torde

dock kunna anförtros åt någon inom kontorspersonalen. Enligt humanistiska fakulteten

i Stockholm bör man av rektorerna i första hand kräva yrkesskicklighet,

i andra hand akademisk kompetens.

Pressforskning bör enligt humanistiska fakulteten i Göteborg räknas

till journalistinstitutens verksamhetsområde. För att journalistundervisningen

skall kunna hållas på en tillfredsställande nivå är det — framhåller fakulteten

ytterst önskvärt, att även den praktiskt inriktade undervisningen har kontakt

med forskningen inom området.

Departementschefen

De former av journalistutbildning, som nu förekommer i vårt land, har tillkommit

på privat initiativ. Vid Journalistinstitutet i Stockholm, vilket är organiserat

som en enskild stiftelse, meddelas sedan hösten 1959 en ettårig fackutbildning

med studentexamen eller motsvarande som grund. I Göteborg har under

ett antal ar anordnats särskilda journalistkurser med anknytning till universitetet.

Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna har i sitt

betänkande om högre journalist- och reklamutbildning föreslagit, att Journalistinstitutet

i Stockholm förstatligas samt att ett statligt journalistinstitut inrättas

i Göteborg. Utbildningen vid instituten skall enligt kommittén ske på studentlinje

och akademikerlinje. Studier vid sistnämnda linje avses ingå i eu högre

journalistutbildning. Kommittén har förutsatt, att i stort sett samma ettåriga

kursplan skall gälla för båda linjerna. Högre journalistutbildning skall enligt för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

slaget omfatta fyra akademiska betyg, av vilka två i statskunskap och tva i

valfria ämnen, samt sex månaders praktiktjänstgöring och därefter en ettårig

fackutbildning vid journalistinstitut.

Kommittén har grundat sitt ställningstagande på en bedömning av det framtida

behovet av personer med journalistutbildning, fördelade på olika verksamhetsområden.

Därvid har särskilt beaktats behovet av journalister med akademisk

utbildning. Andelen yrkesverksamma journalister med högre utbildning

beräknas successivt öka inom samtliga av undersökningen berörda områden. Av

redogörelsen framgår, att inom t. ex. dagspressen — det traditionellt största

verksamhetsområdet — endast omkring 10 % av journalisterna nu är akademiskt

utbildade. Detta är enligt vad jag erfarit en låg siffra jämfört med förhållandena

i vissa andra västeuropeiska länder. Vid remissbehandlingen av förslaget har

också allmän enighet rått om behovet av kvalificerad utbildning för journalister.

För egen del finner jag det klart påvisat, att behov föreligger av kvalificerad,

för journalistisk verksamhet särskilt anpassad utbildning. Jag anser det vidare

från allmänna synpunkter vara ett väsentligt intresse, inte minst med hänsyn

till det inflytande som pressen utövar på opinionsbildningen, att personer, som

avser att ägna sig åt journalistisk verksamhet av olika slag, ges tillfälle till yrkesinriktade

fackstudier på högskolenivå. För ett genomförande av förslaget om

den högre journalistutbildningen talar även önskvärdheten av att bereda humanister

möjligheter till nya utbildningsvägar.

De av kommittén uppdragna riktlinjerna för anordnande i statlig regi av

journalistutbildning synes mig väl ägnade att läggas till grund för ett beslut i

ärendet. Remissinstanserna har också i fråga om riktlinjerna för utbildningen i

huvudsak instämt i vad kommittén förordat. Beträffande enskildheter i de av

kommittén framlagda förslagen finner jag vissa modifikationer vara nödvändiga.

På redan anförda skäl är jag emellertid beredd att nu förorda, att journalistutbildning

i statlig regi anordnas vid särskilda institut samt att sådan utbildningsverksamhet

igångsättes i Stockholm och Göteborg fr. o. m. läsåret 1962/63.

I överensstämmelse med kommitténs förslag förordar jag, att ettårig institutsutbildning

sker på dels studentlinje, dels akademikerlinje. Sasom kommittén

föreslagit bör för tillträde till förstnämnda linje krävas studentexamen eller motsvarande

samt sex månaders praktiktjänstgöring. Inträdeskraven vid akademikerlinjen

— det avslutande momentet i högre journalistutbildning — bör i enlighet

med förslaget fastställas till fyra akademiska betyg samt sex månaders

praktiktjänstgöring. Till frågan om de akademiska studiernas inriktning aterkommer

jag i det följande. Som en övergångsanordning förordar jag, att sökande

till journalistinstitut läsåret 1962/63 bör kunna förklaras behörig, även om

vederbörande fullgjort kortare praktiktid än den föreskrivna.

Kommittén har vid sin bedömning av utbildningsbehovet inom olika verksam
-

hetsområden utgått från antagandet om cn årlig genomsnittlig rekrytering under

1960-talets första hälft av omkring 200 journalister; 60 av dessa har bedömts ha

behov av högre utbildning. Med utgångspunkt häri rekommenderar kommittén,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

att journalistutbildningen i statlig regi dimensioneras så, att på studentlinje

inrättas 30 utbildningsplatser i Stockholm och 15 i Göteborg samt på akademikerlinje

likaledes 30 i Stockholm och 15 i Göteborg. Journalistinstitutet i Stockholm

skulle sålunda enligt kommittéförslaget bli dubbelt så stort som journalistinstitutet

i Göteborg.

Beträffande detta förslag vill jag först helt allmänt uttala, att en fixerad

kapacitet i fråga om en utbildning av denna art i och för sig inte synes motiverad.

Det är för det första önskvärt att så många som möjligt av de studerande,

som avser att ägna sig åt journalistisk verksamhet beredes tillfälle att genomgå

kvalificerad fackutbildning. För det andra synes den föreslagna utbildningen

lämplig ä\en för studerande, vilka ämnar söka sig till yrkesområden som är

besläktade med journalistyrket. Ett i huvudsak fritt tillträde till de båda linjerna

vore därför enligt min mening i princip att föredraga. Vissa praktiska svårigheter

bl. a. bristen på lokaler — gör dock ett sådant system för närvarande

omöjligt. Utbildningskapaciteten maste pa grund härav tills vidare begränsas.

Jag förordar därför att kapaciteten nu angives till omkring 60 studerande vid

vart och ett av instituten. Mitt förslag innebär sålunda att göteborgsinstitutets

utbildningskapacitet bör bli densamma som stockholmsinstitutets. Tillgängliga

utbildningsplatser bör fördelas med ungefär hälften på vardera linjen. Om det

visar sig, att inte alla utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta

sökande, bör de lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intagning

på den andra linjen.

Den begränsning av intagningskapacitcten, som tills vidare blir nödvändig,

innebär naturligtvis med hänsyn till den förväntade tillströmningen — att

särskilda meritvärderingsregler måste skapas. Jag anser mig inte ha anledning

att i detta sammanhang närmare beröra hithörande spörsmål men vill likväl

göra vissa påpekanden. Då det gäller en yrkesutbildning av detta slag, är det

enligt min mening olämpligt att låta studiemeriter fälla avgörandet vid intagningen.

Därför bör akademiska betyg utöver de för akademikerlinjen föreskrivna

fyra betygsenheterna inte få tillgodoräknas. Betydande vikt bör fästas vid

lämpligheten för den yrkesverksamhet det här gäller. Härvid bör hänsyn tagas

till betyg från den obligatoriska praktiktjänstgöringen. Lämpligheten synes även

kunna prövas med hjälp av vissa psykotekniska prov.

Till studerande som med godkänt resultat genomgått journalistutbildning på

studentlinje bör i enlighet med kommitténs förslag utfärdas diplom av vederbörande

institut. Vid högre journalistutbildning bör enligt min mening — sedan

den studerande fullgjort de akademiska studierna inom ramen för ifrågavarande

utbildning — berörd fakultet utfärda särskilt avgångsbetyg. Kommittén har

föreslagit att vederbörande fakultets kansli skall utfärda diplom för studerande

som genomgått akademikerlinje vid journalistinstitut. Det synes mig mera ändamålsenligt,

att intyg om examen, grundat på bl. a. nyssnämnda särskilda avgångsbetyg,

i detta fall meddelas av vederbörande institut. Sådan examen bör

förslagsvis benämnas akademisk journalistexamen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Utbildningen av journalister bör givetvis till betydande del koncentreras kring

samhället, dess uppbyggnad, funktioner och problem. Som nämnts i det föregående

har kommittén föreslagit, att vid högre journalistutbildning två av de

fyra akademiska betygen skall avläggas i ämnet statskunskap, medan de båda

övriga skall få väljas fritt. Mot denna ståndpunkt har två av kommitténs ledamöter

reserverat sig. Dessa anser, liksom även många remissinstanser, att en så

stark koncentration till ämnet statskunskap ej är motiverad med hänsyn till

pressens behov. I flera remissyttranden hävdas, att ämnesvalet bör få göras så

fritt som möjligt; utöver samhällsvetenskapliga och övriga humanistiska ämnen

bör även naturvetenskapliga ämnen kunna ingå i utbildningen.

Enligt min uppfattning bör de akademiska studierna inom ramen för högre

journalistutbildning i åtminstone ett ämne nå upp till tvåbetygsnivån. Jag anser

också att ifrågavarande studier bör avse minst två ämnen. Vidare finner jag det

angeläget, att blivande journalister erhåller gedigna kunskaper på det i vid mening

samhällsvetenskapliga området. I övrigt bör det finnas utrymme för den

studerande att göra sitt ämnesval efter eget intresse. Mot bakgrunden av vad

jag här sagt föreslår jag, att minst två av de fyra obligatoriska betygen hämtas

från något eller några av följande ämnen: ekonomisk historia, företagsekonomi,

geografi, särskilt kulturgeografi, nationalekonomi, psykologi, sociologi, statistik

och statskunskap. Av dessa ämnen bör enligt min mening statskunskap ingå med

minst ett betyg. De båda återstående betygsenheterna bör få väljas fritt. Jag

förutsätter, att studierna i statskunskap — och även i vissa övriga ämnen —

kommer att kunna bedrivas efter alternativa studiekurser, som utformats för

ändamålet.

I fråga om institutsutbildningen har kommittén lagt fram ett detaljerat förslag

till kursplan, enligt vilket undervisningen kommer att ges ungefär samma innehåll

på båda linjerna. Förslaget, som återgivits i det föregående, har i stort sett

tillstyrkts av remissinstanserna. I likhet med kommittén finner jag, att kursplanen

bör omfatta ca 700 timmars undervisning på vardera linjen. Utformningen

av kursplanerna torde i huvudsak böra åvila ledningen för vederbörande

institut; kommitténs förslag synes kunna tjäna som underlag vid detta arbete.

Vid institutsutbildningen bör även tillgodoses behovet av undervisning rörande

radio- och televisionsjournalistik. Jag förutsätter, att Sveriges radio AB kommer

att ställa lokaler, apparater och personal till förfogande för journalistutbildningen

i både Stockholm och Göteborg på samma sätt som hittills skett för Journalistinstitutet

i Stockholm.

Instituten kommer sannolikt att för sin undervisning behöva utnyttja såviil

akademiska lärare som universitetslokaler. Överenskommelse om dylika arrangemang

torde kunna träffas mellan de lokala universitetsmyndigheterna och ledningen

för vederbörande institut.

Den direkta ledningen av journalistinstituten bör enligt kommittén utövas av

särskilda av Kungl. Maj:t utsedda styrelser om högst tio ledamöter. Kommittén

har även föreslagit inrättande av ett för instituten gemensamt utbildningsråd

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

med 15—20 ledamöter. Vidare har förordats, att bl. a. berörda organisationer

skall äga förslagsrätt beträffande ledamöter av såväl styrelser som råd.

I likhet med statskontoret anser jag, att ledningen för respektive institut bör

anförtros en styrelse, som inom sig har att utse ett mindre arbetsutskott. Styrelsen

bör bestå av förslagsvis tolv ledamöter. Det av kommittén föreslagna utbildningsrådets

funktioner bör enligt min mening åligga styrelserna. Rektor för

journalistinstitut bör ingå som självskriven ledamot av såväl styrelse som arbetsutskott.

I båda dessa organ bör konsumentintressen, pressorganisationerna samt

universitetet på orten vara representerade. De båda styrelserna bör fungera som

bl. a. anslagsäskande instanser samt tillsammans bereda för instituten gemensamma

frågor. Bland aktuella sådana spörsmål vill jag nämna frågor som rör

utbildningskapacitet och intagningsnormer vid instituten, vidareutbildning av

publicister samt randutbildning avsedd för personal inom exempelvis radio och

television.

Frågor om bl. a. samordning av institutens kursplaner i vissa ämnen med

universitetens bör handläggas av universitetskanslersämbetet. Något behov av

en särskild tillsynsmyndighet för instituten synes enligt min mening, med hänsyn

till bl. a. den ställning som de avsedda styrelserna kommer att få, icke föreligga.

I ett föregående avsnitt har jag berört frågan om åtgärder i syfte att avlänka

en del av studentströmmen från humanistiska studier av traditionell typ till nya

utbildningsvägar. Under hänvisning till vad jag därvid uttalat om kombinerad

universitets- och institutsutbildning vill jag i detta sammanhang tillägga, att

vissa skäl kan anföras för att all journalistutbildning på längre sikt anordnas helt

inom ramen för fristående institut. I likhet med universitetskanslern men närmast

från denna utgångspunkt anser jag att den av mig förordade uppläggningen

av den högre journalistutbildningen i viss mån bör få karaktär av försöksverksamhet.

Jag behandlar härefter frågor om medelsbehovet för nästa budgetår till de två

journalistinstituten. Jag ingår därvid först på frågan om medelsbehovet till

avlöningar till rektorer, lärare och övrig personal.

Rektoraten vid ifrågavarande institut har av kommittén föreslagits bli utformade

som deltidsbefattningar med arvode om 12 000 kr. per år. Någon undervisningsskyldighet

har inte föreslagits ingå i rektors uppgifter. Kommittén

anser, att till rektorer om möjligt bör utses personer med docentkompetens,

företrädesvis akademiska lärare i ämnen av stor betydelse för utbildningen.

Enligt kommitténs förslag skall en huvudlärare i lönegrad Ae 26 fungera som

kursledare med 150 timmars undervisningsskyldighet, medan timarvoderade

lärare skall meddela sammanlagt över 1 000 timmars undervisning. Timlärarna

skulle, om kommitténs förslag följes, få ombesörja mer än 80 % av undervisningen.

Från organisatorisk synpunkt finner jag det föreslagna systemet inte helt tillfredsställande.

Vid journalistinstitut skall meddelas såväl teoretisk som praktiskt

inriktad undervisning. För att en fast organisation skall kunna åstadkommas,

anser jag det nödvändigt, att två heltidstjänster inrättas vid varje institut.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962

Innehavaren av den ena tjänsten bör vara huvudlärare i teoretiska ämnen och

tillika fungera som rektor, medan den andre bör ha huvudansvaret för den praktiskt

inriktade utbildningen. Det undervisningsbehov, som ej kommer att kunna

täckas genom dessa lärare, bör tillgodoses genom timarvoderade lärare. Med

hänsyn till innehållet i den utbildning, som skall meddelas vid instituten, är det

önskvärt, att specialister inom olika områden i viss utsträckning skall kunna

knytas till instituten. Jag har funnit, att vid den av mig förordade organisationen

tillräckligt utrymme härför kommer att föreligga.

Den av kommittén eftersträvade anknytningen till universiteten torde kunna

vinnas genom att exempelvis — såsom berörts i det föregående — universitetet

på studieorten erhåller representation i institutets styrelse. Vidare bör rektor vid

journalistinstitut, såsom kommittén föreslagit, äga rätt att närvara och yttra

sig i fakultet och undervisningsnämnd, när frågor som berör utbildningen av

journalister behandlas.

I anslutning till vad jag här anfört föreslår jag, att vid vart och ett av

journalistinstituten inrättas en tjänst som rektor, tillika huvudlärare i teoretiska

ämnen. Undervisningsskyldigheten bör bestämmas till 175 timmar. Jag förordar,

att rektorstjänsterna placeras i lönegrad Bp 1. Till vederbörande tjänstinnehavare

bör därjämte utgå särskild avlöningsförstärkning av 1 380 kr. för år. Tjänsterna

bör efter förslag av vederbörande styrelse tillsättas av Kungl. Maj:t. För

behörighet till rektorstjänst vid journalistinstitut bör uppställas krav på avlagt

godkänt disputationsprov. Dispens från detta krav bör kunna meddelas av

Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall.

Vid ifrågavarande institut bör vidare finnas en huvudlärare, som äger väl

vitsordad journalistisk erfarenhet. Jag föreslår därför, att vid vart och ett av

instituten inrättas en tjänst som lektor i praktiska ämnen med placering i lönegrad

Ae 24. Dessa tjänster bör tillsättas i samma ordning som rektorstjänsterna.

Arbetsuppgifterna för lektorerna bör omfatta — förutom undervisning

— bl. a. praktikförmedling, anordnande av studiebesök och föreståndarskap

för kurstidning. Det bör ankomma på vederbörande instituts styrelse att besluta

i fråga om tjänstgöringsskyldighetens fördelning på undervisning och övriga

arbetsuppgifter.

Resterande undervisning — uppskattningsvis omkring 700 timmar vid vartdera

av instituten — i såväl teoretiska som praktiska ämnen bör, såsom jag

tidigare nämnt, meddelas av timarvoderade lärare av olika slag. För sådan undervisning

beräknar jag medel med sammanlagt 52 500 kr. för vartdera institutet.

Med hänsyn till att det här gäller en delvis helt ny utbildningsform synes det

mig angeläget, att under institutens uppbyggnadsperiod möjlighet föreligger att,

såvitt gäller lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det

bör därför ankomma på Kungl. Maj:t, att — om så visar sig erforderligt —

efter förslag av vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av

mig förut förordade lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som kan

komma att anvisas för ändamålet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts -proposition nr 59 år 1962

Kontorsgöromålen vid journalistinstituten torde få en betydande omfattning

och delvis bli av kvalificerad natur. Med hänsyn härtill beräknar jag för varje

institut medel till dels en kontorist i lönegrad Ae 9, dels ett kanslibiträde i lönegrad

Ae 7. Kontoristen bör ombesörja bl. a. sekreterararbete och viss bokföring,

medan kanslibiträdet bör biträda vid bl. a. biblioteksarbetet. För vissa arvoden,

extra personal, övertidsersättningar m. m. beräknar jag medel om sammanlagt

14 000 kr. vid respektive institut. Vederbörande instituts styrelse torde böra

överväga om den kamerala verksamheten helt eller delvis kan samordnas med

förslagsvis i’espektive universitet. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att inom

ramen för de medel, som kan komma att anvisas, besluta bl. a. härom.

Vid bifall till vad jag förordat bör på personalförteckning under dels ett förslagsanslag,

benämnt Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar, dels ett förslagsanslag,

benämnt Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar, uppföras följande

tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1 och en som lektor i Ae 24.

För nästa budgetår beräknar jag hela avlöningsanslaget för journalistinstitutet

i Stockholm till 168 000 kr. samt hela avlöningsanslaget för journalistinstitutet i

Göteborg till 166 000 kr. De båda anslagen bör fördelas på olika poster i enlighet

med avlöningsstaterna i efterföljande hemställan.

För bestridande av institutens utgifter för omkostnader bör för nästa

budgetår anvisas dels ett förslagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Stockholm:

Omkostnader, dels ett förslagsanslag, benämnt Journalistinstitutet i Göteborg:

Omkostnader. Under dessa anslag bör upptagas poster till löpande utgifter

av olika slag, inklusive utgifter för materiel, samt till vissa engångskostnader för

anskaffning av möbler, kontorsinventarier, kontorsmaskiner m. m. Kommitténs

beräkning av det totala medelsbehovet för stockholmsinstitutet har ej givit mig

anledning till erinran. Då jag i det föregående föreslagit, att göteborgsinstitutet

ges samma utbildningskapacitet som jag förordat för stockholmsinstitutet, anser

jag mig böra beräkna lika stora belopp under båda omkostnadsanslagen. Vart

och ett av ifrågavarande anslag torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras

med 64 000 kr., varav 35 000 kr. som engångsanvisning. Vid bifall till här framlagda

förslag ankommer det på Kungl. Maj:t att fastställa omkostnadsstater för

instituten.

De merkostnader som universiteten åsamkas genom anordnande av alternativa

studiekurser m. m. i samband med den högre journalistutbildningen torde som

kommittén förutsatt i allt väsentligt kunna bestridas genom tillämpning av

gällande bestämmelser rörande tilldelning av lärarkrafter m. m. i ämnen inom

filosofisk fakultet.

Den av kommittén föreslagna särskilda förstärkningen av universitetskanslersämbetets

resurser anser jag mig inte kunna tillstyrka, enär arbetsbelastningen vid

ämbetet endast i obetydlig utsträckning synes komma att öka med anledning

av tillkomsten av en högre journalistutbildning.

I fråga om det studiesociala stödet till studerande vid journalistinstituten är

jag — med hänsyn till det pågående arbetet inom studiesociala utredningen —

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts •proposition nr 59 år 1962

icke beredd att nu föreslå någon slutlig lösning. Tills vidare bör de studerande

vid studentlinje erhålla studiesocialt stöd — stipendier och lån — enligt allmänna

studiehjälpsreglementet på samma sätt som hittills varit fallet vid Journalistinstitutet

i Stockholm. Studerande vid institutens akademikerlinje bör komma

i åtnjutande av samma låneförmåner som studerande vid universiteten.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna

verksamheten skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1962/63. Bl. a. bör uppdragas

åt byggnadsstyrelsen att fullfölja vissa numera preliminärt träffade överenskommelser

om lokaler för de föreslagna journalistinstituten i Stockholm och Göteborg.

IV. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för anordnande

av dels högre journalistutbildning, dels journalistutbildning

för personer med studentexamen eller motsvarande;

b) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1962 inrättas en

statlig läroanstalt för journalistutbildning, benämnd journalistinstitutet

i Stockholm;

c) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1962 inrättas en

statlig läroanstalt för journalistutbildning, benämnd journalistinstitutet

i Göteborg;

II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag föreslagit i det föregående fastställa personalförteckning

för journalistinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1962/63;

b) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i

Stockholm, att tillämpas tills vidare fr.o.m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 33 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis . . 76 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . . 34 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 23 100

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

...................................... 1 4*00

Summa kr. 168 000

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

c) till Journalistinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 168 000 kr.;

d) till Journalistinstitutet i Stockholm: Omkostnader för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 64 000 kr.;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag föreslagit i det föregående fastställa personalförteckning

för journalistinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1962/63;

b) godkänna följande avlöningsstat för journalistinstitutet i

Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . 33 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis .. 75 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal .. 33 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 23 100

4. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

...................................... j 400

Summa kr. 166 000

c) till Journalistinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 166 000 kr.;

d) till Journalistinstitutet i Göteborg: Omkostnader för budgetåret

1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 64 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 59 år 1962 43

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ..................................................... 2

II. Riktlinjer och förslag m. m. rörande differentierad humanistutbildning 3

Bakgrunden till kommitténs förslag.............................. 3

Kommitténs förslag............................................ 5

Yttranden .................................................... 6

Departementschefen ........................................... 9

III. Journalistutbildning ........................................... 17

Kommitténs utredning och förslag............................... 17

Yttranden .................................................... 31

Departementschefen ........................................... 34

IV. Hemställan ................................................... 41

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition angående anslag för budgetåret 1962/63 till journalistutbildning. a1 i texten
  2. SU 1962:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1962/63 till journalistutbildning jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten