Sök i Ratio Lex

Rörande ratifikation av Internationella arbetsorganisationens konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, m. m

1962-03-16 · 35 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:70, Rörande ratifikation av Internationella arbetsorganisationens konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

Internationella arbetsorganisationens konvention (nr

100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete

av lika värde, m. mgiven Stockholms slott den 16 mars

1962.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna,

att Sverige ansluter sig till den vid Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1951 vid dess trettiofjärde sammanträde antagna

konventionen (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för

arbete av lika värde samt den vid konferensen år 1958 vid fyrtioandra sammanträdet

antagna konventionen (nr 111) angående diskriminering i fråga

om anställning och yrkesutövning.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig

till de av Internationella arbetsorganisationen antagna konventionerna angående

lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde samt angående

diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 70

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Utdrag au protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1962. .

När va rande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kung, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijer
stam,

Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga rörande ratifikation

av vissa konventioner antagna av Internationella arbetsorganisationen

samt anför.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens antog vid trettiofjärde

sammanträdet år 1951 konventionen (nr 100) angående lika lön

för män och kvinnor för arbete av lika värde och den därtill anslutna rekommendationen

(nr 90) i samma ämne samt vid fyrtioandra sammanträdet

år 1958 konventionen (nr 111) angående diskriminering i fråga om

anställning och yrkesutövning och den därtill anslutna rekommendationen

(nr 111) i samma ämne.

Dessa konventioner, som tillika med rekommendationerna tidigare förelagts

riksdagen genom propositionerna 1952:47 och 1959:23, har inte

ratificerats av Sverige. Frågan om ratifikation bör nu åter upptagas till

prövning.

Texterna till ifrågavarande internationella instrument torde få såsom bilagor

(Bilagor A—D) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Konvention (nr 100) och rekommendation (nr 90) angående lika lön för män

och kvinnor för arbete av lika värde

Konventionen definierar i artikel 1 begreppet lön samt föreskriver,

att uttrycket »lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde»

skall hänföra sig till lönesatser, som fastställes utan åtskillnad på grund

av arbetstagarens kön. Enligt bestämmelserna i artikel 2 förbinder sig vidare

medlemsstaterna att med avseende å alla arbetstagare, på sätt som

är förenligt med gällande ordning för fastställande av lönesatser, främja

och, i den mån sagda ordning så medgiver, trygga tillämpningen av principen

om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde. Denna

princip må kunna tillämpas genom lagstiftning, genom i lag fastställd eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

erkänd ordning för bestämmande av lön, genom kollektivavtal mellan arbetsgivare

och arbetstagare eller genom angivna utvägar i förening.

Konventionen föreskriver vidare i artikel 3 första punkten att, såframt

genomförandet av dess bestämmelser därigenom underlättas, åtgärder skall

vidtagas för att främja en objektiv värdering av arbetsuppgiften på grundval

av den arbetsinsats, som uppgiften förutsätter. Punkt 2 av samma artikel

stadgar, att de metoder, som bör anlitas vid sådan värdering av arbetsuppgiften,

må kunna bestämmas av de för fastställande av lönesatser ansvariga

myndigheterna eller, där lönesatserna fastställes genom kollektivavtal,

av vederbörande parter. I punkt 3 av artikel 3 stadgas att skillnader

i lönesatser, vilka — utan hänsynstagande till kön — motsvarar differenser,

som fastställts vid en sådan objektiv värdering av den arbetsuppgift,

som skall utföras, icke må anses såsom oförenliga med likalönsprincipen.

Slutligen föreskriver konventionen i artikel 4, att medlemsstaterna skall

på lämpligt sätt samarbeta med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer

för genomförandet av konventionens bestämmelser.

Rekommendationen behandlar metoderna för likalönsprincipens

tillämpning. Den innehåller vidare bestämmelser rörande åtgärder från det

allmännas sida för att trygga eller främja principens successiva genomförande.

Olika åtgärder föreslås för att höja kvinnliga arbetstagares arbetsproduktivitet

samt för att i skilda hänseenden likställa dem med manliga

arbetstagare. Slutligen framhålles att intet bör underlåtas för att inför den

allmänna opinionen klargöra skälen för att principen om lika lön för män

och kvinnor för arbete av lika värde bör genomföras.

Likalönskonventionen hade den 1 december 1961 ratificerats av 38 länder,

nämligen Albanien, Förenade Arabrepubliken, Syriska Arabrepubliken,

Argentina, Belgien, Brasilien, Bulgarien, Costa Rica, Cuba, Danmark,

Dominikanska Republiken, Ecuador, Elfenbenskusten, Filippinerna, Frankrike,

Gabon, Guatemala, Haiti, Honduras, Indien, Indonesien, Island, Italien,

Jugoslavien, Kina, Mexico, Norge, Panama, Peru, Polen, Rumänien,

Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ukraina,

Ungern, Vitryssland och Österrike.

Konvention (nr 111) och rekommendation (nr 111) angående diskriminering i

fråga om anställning och yrkesutövning

Varje stat, som ratificerar konventionen, skall förbinda sig att

utforma och tillämpa en nationell politik, avsedd att genom metoder, anpassade

efter landets förhållanden och praxis, främja likställdhet med avseende

å möjligheter och behandling i fråga om anställning och yrkesutövning

i syfte att avskaffa varje diskriminering i nämnda hänseende (art.

2). Begreppet »diskriminering» definieras i konventionen såsom avseende

varje åtskillnad, uteslutning eller företräde på grund av ras, hudfärg, kön,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

religion, politisk uppfattning, nationell härstamning eller socialt ursprung,

som har till följd, att likställdhet med avseende å möjligheter eller behandling

i fråga om anställning eller yrkesutövning omintetgöres eller beskäres.

Konventionen äger jämväl tillämpning å tillträde till yrkesutbildning, till anställning

och till skilda yrken ävensom å anställningsvillkor (art. 1).

Rekommendationen anger de områden inom vilka staterna bör

tillämpa en politik av icke-diskriminerande natur ävensom de principer

som bör vara vägledande för de offentliga myndigheterna, arbetsgivarna

och arbetarna samt deras respektive organisationer.

Diskrimineringskonventionen hade den 1 december 1961 ratificerats av

följande 31 stater, nämligen Förenade Arabrepubliken, Syriska Arabrepubliken,

Bulgarien, Dahomey, Danmark, Elfenbenskusten, Filippinerna, Gabon,

Ghana, Guatemala, Guinea, Honduras, Indien, Irak, Israel, Jugoslavien,

Liberia, Libyen, Madagaskar, Mexico, Norge, Pakistan, Polen, Portugal,

Schweiz, Sovjetunionen, Tunisien, Förbundsrepubliken Tyskland, Ukraina,

Ungern och Vitryssland.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om Sveriges anslutning till likalönskonventionen har

vid flera tillfällen varit under riksdagens prövning. Första gången så var

fallet var år 1952 (prop. 47; L2U 21; rskr 93), då i enlighet med vad som

åligger Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen konventionen

underställdes riksdagen för yttrande. Härvid ansåg riksdagen —

i enlighet med vad som föreslagits i propositionen och i anslutning till de

uttalanden som under remissbehandlingen gjorts av bl. a. arbetsmarknadens

huvudorganisationer — att Sverige icke borde tillträda konventionen.

Såsom skäl härför anförde riksdagen, att en ratificering skulle innebära

ett frångående av den dittills allmänt godtagna principen om rätt för arbetsmarknadens

parter att utan påverkan från statsmakterna genom fria avtalsförhandlingar

träffa överenskommelser om löneförhållanden. Detta skäl

upprepades, då frågan i anledning av väckta motioner återkom vid 1956 års

riksdag (L*U 37), 1958 års B-riksdag (DOJ 8) och 1959 års riksdag (L*U 2).

Vid 1960 års riksdag upptogs frågan ånyo motionsvägen. Samma skäl

åberopades även denna gång mot ratificering (L^U 58). Emellertid uttalades

samtidigt att, ehuru förutsättningar ännu saknades för ratificering, det likväl

vore önskvärt att ratificeringsfrågan fördes närmare sin lösning. Härutinnan

hade betydande framsteg gjorts under senare år. Främst åsyftades härvid

den våren 1960 mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige träffade centrala löneuppgörelsen, varvid de båda huvudorganisationerna

enats om att med utgångspunkt från principen lika lön

för likvärdig arbetsinsats rekommendera de anslutna förbunden att under en

övergångsperiod av fem år ändra avtalen så, att beteckningarna män och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

kvinnor ersättes med ensartade gruppbeteckningar. Även år 1961 uttalade

sig riksdagen i anledning av motioner i ämnet mot ratificering under hänvisning

till att — sedan frågan senast prövats av riksdagen vid höstsessionen

1960 — intet inträffat, som borde föranleda ett ändrat ställningstagande

(L2U 4).

Frågan om en svensk ratificering av diskrimineringskonvent

i o n e n förelädes, såsom tidigare nämnts, första gången riksdagen år

1959 (prop. 23; L2U 2; rskr 83). I propositionen uttalades, att konventionen

gav uttryck för grundsatser, som sedan länge varit omfattade i vårt land.

Vidare yttrades i departementschefsanförandet följande.

Något hinder för ratifikation från svensk sida skulle heller knappast föreligga,

om inte konventionstexten vid den slutliga behandlingen i ett avseende

fått en utformning, som för Sveriges •— liksom för flera andra staters

vidkommande förorsakar svårigheter med hänsyn till den i dessa länder

gällande principen om arbetsmarknadsparternas frihet att utan statlig inblandning

träffa överenskommelser i lönefrågor. Såsom delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet framhåller torde nämnda

princip inte låta sig förena med de förpliktelser att främja lika lön för män

och kvinnor, som en ratifikation av konventionen skulle ålägga statsmakterna.

Motsvarande gäller i fråga om 1951 års konvention angående lika lön,

vilken på grund härav inte ratificerats av Sverige. Ehuru jag finner det mycket

önskvärt, att Sverige genom att ratificera den nu förevarande konventionen

kunde ge uttryck för sin fulla anslutning till de däri upptagna grundsatserna,

anser jag mig av de förut anförda skälen inte kunna tillstyrka svensk

ratifikation av densamma.

Till vad sålunda uttalats anslöt sig sedermera riksdagen.

Vid 1960 och 1961 års riksdagar väckta motioner om ratificering av konventionen

avslogs av riksdagen (L2U 1960: 58 och 1961: 4).

Likalönskonventionen inför Nordiska rådet

Vid Nordiska rådets sjunde session år 1959 hemställdes i ett från svensk

sida väckt medlemsförslag bl. a., att rådet måtte rekommendera regeringarna

att ratificera likalönskonventionen.

Vid remissbehandling av medlemsförslaget avstyrktes detta av bl. a.

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige. Tjänstemännens

centralorganisation anförde, att organisationen fäste stort avseende

vid gällande ordning, som kännetecknas av att statsmakterna inte genom

lagstiftningsåtgärder ingriper i lönesättningen. Enighet föreligger inom arbetstagarnas

organisationer beträffande principen om lika lön för män och

kvinnor. En ratifikation av konventionen skulle emellertid innebära, att

statsmakterna gav ett klarare uttryck än hittills för sin önskan att stödja

principens genomförande. Organisationen tillstyrkte därför medlemsförslaget

med den däri framförda tolkningen, att eu ratifikation ej skulle behöva

innebära en inskränkning i arbetsmarknadens frihet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Inom Nordiska rådet avgavs utlåtande över medlemsförslaget av Nordiska

rådets socialpolitiska niomannakommitté, som konstaterade, att konventionen

redan ratificerats av Island och Norge samt att regeringen i Danmark

hade anmält sin avsikt att framlägga förslag om ratificering vid

folketingssessionen 1959/60. Kommittén påpekade härefter, att de betänkligheter

som för Sveriges vidkommande framförts mot ratifikation hänförde

sig till den i de nordiska länderna rådande principen om arbetsmarknadsparternas

frihet att utan statlig inblandning träffa överenskommelser i lönefrågor.

Kommittén fortsatte härefter:

På det principiella planet gäller motsättningarna framför allt frågan,

huruvida en ratificering av konventionen låter sig förena med den hävdvunna

avtalsfriheten på arbetsmarknaden.

Ä ena sidan finnes de, som företräder den meningen, att ratifikation på

nu angiven grund inte bör ske. De synes motivera sin ståndpunkt huvudsakligen

därmed, att —- vare sig man väljer lagstiftningsvägen eller avtalsvägen

— en statlig intervention i syfte att åvägabringa anställningsvillkorens

reglering enligt de i konventionen uttalade principerna skulle betyda

ett ingripande i lönesättningen i klar strid mot principen om avtalsparternas

frihet att själva träffa överenskommelser i dessa frågor. Därutöver

tar man avstånd från ett system, som skulle innebära, att en internationell

konvention ratificerades allenast på grundval av kollektivavtal.

Även om en sådan ordning godkändes, kan man därmed — framhålles det

— då det gäller likalönskonventionen inte komma ifrån statens konventionsenliga

skyldigheter att öva inseende över att kollektivavtalens innehåll

inte i något avseende innebär diskrimination i den mening detta begrepp

enligt konventionen måste tolkas i fråga om anställningsvillkorens

reglering för män och kvinnor.

Det finnes å andra sidan de, som framför allt understryker, att konventionen

ingalunda kräver, att stat, som ratificerar denna, skall lagfästa likalönsprincipen

och därmed göra denna rättsligt bindande för arbetsmarknadens

parter. Konventionen öppnar enligt deras mening full möjlighet

att genomföra principen på annat sätt, t. ex. kollektivavtalsvägen, även i

etapper. Ett antagande av konventionen anses därför inte på något sätt stå

i strid med de principer för arbetsmarknadens frihet, som är gällande i de

nordiska länderna. För statens del torde konventionens principer i vart fall

formellt vara i huvudsak genomförda.

Socialpolitiska utskottet anförde i utlåtande över medlemsförslaget att

allmän enighet i stort sett råder i de nordiska länderna därom att man bör

eftersträva en lönesättning för utförda arbetsprestationer, som inte gör skillnad

mellan könen samt att det följaktligen i Norden icke föreligger några

delade meningar av väsentlig betydelse om själva grundtanken i likalönskonventionen.

Utskottet ville för sin del uttala sig till förmån för att likalönsfrågan

i enlighet med denna målsättning bringas närmare sin lösning i

de nordiska länderna. Av allt att döma syntes det också utskottet, som om

det steg på vägen mot en lösning av likalönsfrågan, som en ratifikation av

konventionen utgör, inom en nära framtid sannolikt skulle kunna tagas

av alla länder i Norden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

Sedan utskottet beträffande Sverige och Finland konstaterat, att vissa

utredningar pågick i likalönsfrågan, föreslog utskottet att behandlingen

av medlemsförslaget skulle uppskjutas i avvaktan på resultatet av utredningarna.

Samtidigt uttryckte utskottet förhoppningen, att det pågående

utredningsarbetet i förening med arbetsmarknadsorganisationernas insatser

i förestående löneförhandlingar skulle komma att inom en snar framtid

skapa erforderliga förutsättningar för likalönskonventionens ratificering

även i Sverige och Finland.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Vid Nordiska rådets åttonde session år 1960 behandlades det uppskjutna

medlemsförslaget om ratificering av likalönskonventionen, varvid rådets socialpolitiska

utskott föreslog att rådet inte skulle företaga sig något med

anledning av medlemsförslaget. I motiveringen hänvisades bl. a. till innehållet

i den i det föregående berörda, våren 1960 träffade centrala löneuppgörelsen

mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Likalönskonventionen i de övriga nordiska länderna

Likalönskonventionen har inom Norden ratificerats av Danmark, Island

och Norge. I Finland har riksdagen den 31 oktober 1961 hemställt, att regeringen

måtte vidtaga åtgärder för ratificering av likalönskonventionen

samt med det snaraste till riksdagen överlämna proposition i ärendet.

Danmarks ratificering av konventionen deponerades hos Internationella

arbetsbyrån den 21 juni 1960, sedan arbetsmarknadsorganisationerna godtagit

att ratifikation ägde rum. Efter beslutet om ratificering anmodade

regeringen arbetsmarknadens huvudorganisationer att vid framtida kollektiva

avtalsförhandlingar ha uppmärksamheten riktad på betydelsen av den

i konventionen knäsatta principen om lika lön för arbete av lika värde.

Samtidigt tillfogades att arbetsministeriet vore redo att lämna bistånd i

syfte att undersöka och bedöma sådana konkreta spörsmål som kunde komma

att visa sig vara av betydelse för att främja förhandlingarna i detta hänseende.

.

Vid avtalsförhandlingarna 1960/61 krävde den danska landsorganisationen

generellt lika lön för samma arbete beträffande avtalsområden, där

kvinnlig arbetskraft sysselsattes. Efter avtalsförhandlingarnas slutförande

tillsattes ett särskilt utskott med uppgift att dryfta och närmare belysa arbetarnas

krav; utskottet skall söka framlägga ett förslag till ramavtal,

eventuellt baserat på arbetsvärdering. Utskottets redogörelse skall föreligga

den 1 juli 1962, varvid utskottet skall uttala sig om önskvärdheten av att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

det under en femårsperiod genomföres samma dyrtidstillägg för kvinnor

som för män.

För Norges vidkommande registrerades ratifikationsinstrumentet den 24

september 1959, sedan den s. k. likalönskommittén tillstyrkt att så skedde.

I den proposition, i vilken ratificering föreslogs, uttalas bl. a. att det framstår

såsom uppenbart att statens förpliktelser enligt konventionen inte kan

anses vara uppfyllda genom en enstaka hänvändelse till organisationer och

myndigheter om att söka genomföra lika lön. Myndigheterna måste fortsätta

att vidtaga lämpliga åtgärder intill dess principen genomförts, men

de är härvid ej skyldiga att sträcka sig längre än som är förenligt med gällande

ordning för fastställande av lönesatser.

I syfte att kontinuerligt främja likalönsprincipens tillämpning inrättade

man i Norge i samband med beslutet om likalönskonventionens ratificering

ett s. k. likalönsråd. Rådet skall driva allmän upplysningsverksamhet

om likalönsfrågor bl. a. genom att verkställa utredningar om 1) löneutvecklingen

för kvinnor och män i Norge och i andra länder, 2) svårigheter

ifråga om sysselsättning av kvinnlig arbetskraft, 3) praktiska metoder

för ett sådant fastställande av löner, som kan främja principen om lika

lön, t. ex. genom arbetsvärdering. Vidare skall rådet undersöka huru likalönsprincipen

tillämpas inom olika avtalsområden och huru eventuella

missförhållanden skall kunna avhjälpas. Slutligen skall rådet verka för åtgärder,

som underlättar för kvinnor att deltaga i arbetslivet, i den mån de

så önskar.

Likalönsrådet består av en ordförande och fyra ledamöter, alla med personliga

suppleanter. De tillsättes av Konungen för en tid av tre år. Ordföranden

och dennes suppleant skall icke företräda partsintressen. Två ledamöter

och suppleanter tillsättes efter förslag av norska arbetsgivareföreningen

och två efter förslag av norska landsorganisationen. Möjlighet finnes

för rådets ordförande att besluta om viss utvidgning av rådet i speciella

fall.

Likalönsfrågan i olika internationella organ

Efter tillkomsten av ILO:s likalönskonvention har Förenta nationernas

ekonomiska och sociala rad pa hemställan av FN:s kommission för kvinnans

rättsliga ställning riktat en rad uppmaningar till FN:s medlemsstater

att påskynda ratificering av konventionen eller i vart fall ställa sig till efterrättelse

konventionens bestämmelser.

I den av Europarådet år 1961 antagna sociala stadgan (European Social

Charter) beröres också likalönsfrågan. Enligt art. 4 i stadgan förpliktar sig

nämligen de fördragsslutande parterna bl. a. att erkänna manliga och kvinnliga

arbetstagares rätt till lika lön för arbete av lika värde.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

I detta sammanhang torde också få lämnas en redogörelse för innehållet

i art. 119 i Romfördraget angående upprättandet av den Europeiska ekonomiska

gemenskapen (EEC). Artikeln har följande lydelse.

»Medlemsstaterna skola under första etappen genomföra och därefter upprätthålla

principen om lika lön för män och kvinnor för samma arbete.

I denna artikel förstås med lön kontantlön ävensom alla andra förmåner,

direkta eller indirekta, som arbetsgivare kontant eller i natura lämnar arbetstagare

på grund av anställning.

Lika lön utan hänsyn till kön innebär

a) vid arbete avlönat med ackordslön, att samma lön för samma arbete

skall beräknas enligt samma betalningsgrunder,

b) vid arbete avlönat med timlön, att samma lön skall betalas för samma

arbetsuppgift.»

Mellan EEC:s medlemsstater träffades i december 1961 uppgörelse om

en förlängning av den tid, inom vilken enligt nyssnämnda artikel en successiv

reduktion av skillnaderna mellan manliga och kvinnliga löner skulle

vara genomförd. Enligt den tidtabell som därvid fastställdes får dessa skillnader

ej överstiga, per den 30 juni 1962 15 % och per den 30 juni 1963

10 %. Senast vid utgången av år 1964 skall all diskriminering i lönesättningen

på grund av kön ha upphört.

I en rekommendation av den 20 juli 1960 har gemenskapens kommission

utvecklat hur likalönsbestämmelsen enligt dess uppfattning är att tolka.

Likalönsprincipen utesluter, säger kommissionen, inte att hänsyn tages till

sådant som arbetstagarens yrkesskicklighet, ålder, anställningstid och familjeförhållanden.

Däremot skall vid fastställandet av löner bortses från

att kvinnornas arbete till äventyrs i genomsnitt ger mindre ekonomiskt utbyte

än männens på grund av kvinnornas större sjuklighetsfrekvens eller

av annan orsak. Särskilda tidlöner och ackordssatser för kvinnor får därför

ej förekomma, och särskilda, enbart för kvinnor gällande grunder får

ej tillämpas vid indelning i yrkeskategorier. Det sagda tar sikte inte bara

på minimilöner i lag eller avtal utan även på faktiskt utgående löner. Kommissionen

understryker att likalönsprincipen skall säkerställas både i kollektivavtalsreglerade

anställningsförhållanden och i anställningsförhållanden

som regleras av individuella avtal.

Kommissionens rekommendation har fått stöd i ett uttalande av gemenskapens

parlamentariska församling. I decemberuppgörelsen 1961 har ministerrådet

bekräftat att särskilda tidlöner och ackordssatser för kvinnor

ej får förekomma, att särskilda, enbart för kvinnor gällande grunder ej får

tillämpas vid indelning i yrkeskategorier och att lönesättningen överhuvudtaget

skall ske efter objektiva kriterier utan hänsyn till kön. I övrigt föreligger

inte något slutgiltigt ställningstagande till kommissionens tolkning

av likalönsbestämmelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Departementschefen

Det torde med anspråk på giltighet för ett mycket stort antal länder,

både sådana som kommit långt i ekonomisk och social utveckling och sådana

som befinner sig i ett mindre framskridet utvecklingsskede, kunna

sägas att lönesättningen inom de flesta yrken länge utmärkts av en åtskillnad

mellan manlig och kvinnlig arbetskraft, så att de manliga lönerna i

allmänhet överstigit de kvinnliga. I själva verket torde en sådan skillnad

ännu vara mycket vanlig. Allteftersom kvinnorna gjort sig mer och mer

gällande på arbetsmarknaden har dock tanken att arbetet bör betalas lika,

vare sig det utföres av en man eller en kvinna, vunnit allt större utbredning.

För att främja en tillämpning i praktiken av denna likalönsprincip

har lagstiftningsåtgärder vidtagits i vissa länder. Frågan har också tilldragit

sig intresse hos olika internationella organ, bland dem Internationella

arbetsorganisationen. Organisationens allmänna konferens antog år 1951

en konvention (nr 100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete

av lika värde. Vidare antog konferensen år 1958 en konvention (nr 111) angående

diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, vilket

dokument bl. a. föreskriver lika behandling av män och kvinnor i lönehänseende.

Till vardera konventionen är anknuten en rekommendation. Det må

vidare nämnas att Romfördraget angående upprättande av den europeiska

ekonomiska gemenskapen innehåller en artikel om att medlemsstaterna skall

genomföra och upprätthålla principen om lika lön för män och kvinnor för

samma arbete.

I Sverige har utvecklingen förlöpt på likartat sätt som i många andra

jämförbara länder. Från att tidigare betydande skillnader förelegat mellan

den lön som tillkommit en man och den lön som för samma arbete utgått

till en kvinna har skillnaderna alltmera minskat och på vissa områden helt

utplånats. Ett avgörande steg mot likställdhet mellan män och kvinnor i

lönehänseende har tagits genom en mellan Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen i Sverige år 1960 träffad överenskommelse. Enligt

denna överenskommelse förklarar sig parterna ense om principen att lika

lön bör gälla för likvärdig arbetsinsats. Parterna rekommenderar vidare

sina anslutna förbund att under en övergångsperiod på fem år ändra kollektivavtalen

så att beteckningarna män och kvinnor ersättes med ensartade

gruppbeteckningar. Vid uppgörande av nya kollektivavtal skall man undanröja

sådana bestämmelser, som förhindrar likställighet mellan män och

kvinnor när det gäller att utföra vissa arbetsuppgifter. Denna rekommendation

har godtagits av berörda förbund och dess genomförande har påbörjats

enligt de uppdragna riktlinjerna.

Sverige tillhör den grupp av länder för vilka det ter sig främmande att

staten genom ingripande i form av lagstiftning eller eljest skulle söka på
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1962

verka arbetsmarknadsparterna i deras handhavande av lönebildningsprocessen

på den privata arbetsmarknaden. Skälet till att Sverige inte ratificerat

likalönskonventionen, trots att kvinnorna i vårt land hunnit längre

på vägen mot lönelikställighet med männen än i många andra jämförbara

länder, är också att söka i att konventionen ansetts ålägga staten vissa med

grundsatsen om arbetsmarknadens frihet oförenliga förpliktelser att ingripa

till förmån för likalönsprincipens genomförande.

Frågan om ratifikation av likalönskonventionen blir mot bakgrunden av

det anförda i hög grad beroende av arbetsmarknadsparternas inställning till

likalönsfrågan. Sedan likalönskonventionen och diskrimineringskonventionen

första gången genom proposition underställdes riksdagens prövning

har de närmast berörda av arbetsmarknadens huvudorganisationer träffat

den nyssnämnda överenskommelsen om att de särskilda kvinnolönerna

skall vara avskaffade efter en femårsperiod. Ett avgörande steg mot den

utjämning av lönesatserna för män och kvinnor, som överenskommelsen

syftar till, har tagits genom en rad kollektiva överenskommelser under 1962

års avtalsrörelse. Arbetsmarknadens parter har alltså själva antagit en plan,

vars fullföljande kommer att leda till att likalönsprincipen på tämligen kort

tid blir genomförd i vårt land. Sedan arbetsmarknadsparterna på detta sätt

i de för en fri arbetsmarknad övliga formerna utan statlig inblandning iklätt

sig garanti för likalönsprincipens genomförande, föreligger de faktiska förutsättningarna

för Sveriges anslutning till likalönskonventionen. Det handlingsprogram

som arbetsmarknadsparterna bundit sig för gör att konventionsbestämmelsernas

tillämpning i vårt land är säkerställd utan att några

statliga ingripanden på arbetsmarknaden behöver ifrågasättas. Under sådana

omständigheter föreligger inte längre några invändningar från parternas

sida mot en ratifikation av konventionen. Att arbetsmarknadens huvudorganisationer,

som i Internationella arbetsorganisationen är direkt företrädda

jämte regeringen, tidigare motsatt sig ratifikation, har för statsmakterna

varit avgörande.

Med den inställning till likalönsfrågan som sålunda dokumenterats på

den svenska arbetsmarknaden bör principen om arbetsmarknadens frihet

inte anses oförenlig med en svensk ratifikation av likalönskonventionen.

I det föregående har jag inte berört statens ställning som arbetsgivare

i förhållande till sina anställda. Likalönsprincipen är på det statliga området

genomförd sedan flera år tillbaka. Lönerna i de olika tjänsterna är desamma,

vare sig tjänstens innehavare är en man eller en kvinna. De önskemål

som kan finnas om uppflyttning av vissa tjänster, vilka företrädesvis

innehaves av kvinnor, är att hänföra till förhandlingsfrågor av den art som

förekommer även på arbetsmarknaden i övrigt.

Jag förordar alltså att Sverige ratificerar Internationella arbetsorganisationens

konvention angående lika lön för män och kvinnor för arbete av

lika värde. Härigenom bortfaller det skäl som hittills förelegat mot svensk

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

ratifikation av organisationens konvention angående diskriminering i fråga

om anställning och yrkesutövning. Även denna konvention bör därför ratificeras

av Sverige. I fråga om de till konventionerna anslutna rekommendationerna

torde något ställningstagande från statsmakternas sida inte nu

böra påkallas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

godkänna, att Sverige ansluter sig till den vid Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år 1951 vid

dess trettiofjärde sammanträde antagna konventionen (nr

100) angående lika lön för män och kvinnor för arbete av

lika värde samt den vid konferensen år 1958 vid fyrtioandra

sammanträdet antagna konventionen (nr 111) angående

diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

13

Bilaga A

(Översättning)

Convention (No. 100) conceming

Equal Remuneration for Men and

Women Workers for Work of

Equal Value

The General Conference of the International

Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and having

met in its Thirty-fourth Session

on 6 June 1951, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to the principle of equal remuneration

for men and women

workers for work of equal value,

which is the seventh item on the

agenda of the session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of an

international Convention,

adopts this twenty-ninth day of June

of the year one thousand nine hundred

and fifty-one the following Convention,

which may be cited as the

Equal Remuneration Convention,

1951:

Article 1

For the purpose of this Convention—
(a)

the term “remuneration” includes

the ordinary, basic or minimum

wage or salary and any additional

emoluments wdiatsoever payable directly

or indirectly, whether in cash

or in kind, by the employer to the

worker and arising out of the worker’s

employment;

(b) the term “equal remuneration

for men and women workers for

work of equal value” refers to rates

of remuneration established wrthout

discrimination based on sex.

Konvention (nr 100) angående

lika lön för män och kvinnor för

arbete av lika värde

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den

6 juni 1951 till sitt trettiofjärde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag

med avseende å principen angående

lika lön för män och kvinnor

för arbete av lika värde, vilken fråga

utgör den sjunde punkten på

sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skola taga form av en internationell

konvention,

antager denna den tjugonionde dagen

i juni månad år nittonhundrafemtioett

följande konvention, vilken

må benämnas »konvention angående

lika lön, 1951».

Artikel 1

I denna konvention

a) innefattar uttrycket »lön» den

fastställda grund- eller minimilön

samt de tillägg av olika slag, som

direkt eller indirekt, kontant eller in

natura, av arbetsgivaren utgivas till

arbetstagaren på grund av dennes

anställning;

b) hänför sig uttrycket »lika lön

för män och kvinnor för arbete av

lika värde» till lönesatser, som fastställts

utan åtskillnad på grund av

arbetstagarens kön.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

Article 2

1. Each Member shall, by means

appropriate to the methods in operation

for determining rates of remuneration,

promote and, in so far

as is consistent with such methods,

ensure the application to all workers

of the principle of equal remuneration

for men and women workers for

work of equal value.

2. This principle may be applied

by means of—

(a) national laws or regulations;

(b) legally established or recognised

machinery for wage determination;
(c)

collective agreements between

employers and workers; or

(d) a combination of these various

means.

Article 3

1. Where such action will assist in

giving effect to the provisions of this

Convention measures shall be taken

to promote objective appraisal of

jobs on the basis of the work to be

performed.

2. The methods to be followed in

this appraisal may be decided upon

by the authorities responsible for the

determination of rates of remuneration,

or, where such rates are determined

by collective agreements, by

the parties thereto.

3. Differential rates between

workers which correspond, without

regard to sex, to differences, as determined

by such objective appraisal,

in the work to be performed shall not

be considered as being contrary to

the principle of equal remuneration

for men and women workers for

work of equal value.

Article 4

Each Member shall co-operate as

appropriate with the employers’ and

workers’ organisations concerned for

the purpose of giving effect to the

provisions of this Convention.

Artikel 2

1. Varje medlem skall med avseende

å alla arbetstagare, på sätt som

är förenligt med gällande ordning

för fastställande av lönesatser, främja

och, i den mån sagda ordning så

medgiver, trygga tillämpningen av

principen om lika lön för män och

kvinnor för arbete av lika värde.

2. Denna princip må kunna tilllämpas

genom

a) lagstiftning;

b) i lag fastslagen eller erkänd

ordning för bestämmande av lön;

c) kollektivavtal mellan arbetsgivare

och arbetstagare; eller

d) under a)—c) angivna utvägar

i förening.

Artikel 3

1. Åtgärder skola vidtagas för att

främja en objektiv värdering av arbetsuppgiften

på grundval av den arbetsinsats,

som uppgiften förutsätter,

såframt genomförandet av konventionens

bestämmelser därigenom

underlättas.

2. De metoder, som böra anlitas

vid sådan värdering, må kunna bestämmas

av de för fastställande av

lönesatser ansvariga myndigheterna

eller, där lönesatserna fastställas genom

kollektivavtal, av vederbörande

parter.

3. Skillnader i lönesatser, vilka

motsvara — utan hänsynstagande

till kön -— differenser, fastställda vid

en sådan objektiv värdering av den

arbetsuppgift, som skall utföras, må

icke anses oförenliga med principen

om lika lön för män och kvinnor för

arbete av lika värde.

Artikel 4

Varje medlem skall på lämpligt

sätt samarbeta med vederbörande arbetsgivar-

och arbetstagarorganisationer

för genomförandet av bestämmelserna

i denna konvention.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Article 5

The formål ratifications of this

Convention shall be communicated

to the Director-General of the International

Labour Office for registration.

Artide 6

1. This Convention shall be binding

only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been registered

with the Director-General.

2. It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members have

been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention

shall come into force för any Member

twelve months after the date on

which its ratification has been registered.

Artide 7

1. Declarations communicated to

the Director-General of the International

Labour Office in accordance

with paragraph 2 of Article 35 of the

Constitution of the International Labour

Organisation shall indicate—

(a) the territories in respect of

which the Member concerned undertakes

that the provisions of the Convention

shall be applied without

modification;

(b) the territories in respect of

which it undertakes that the provisions

of the Convention shall be

applied subject to modifications,

together with details of the said

modifications;

(c) the territories in respect of

which the Convention is inapplicable

and in such cases the grounds on

which it is inapplicable;

(d) the territories in respect of

which it reserves its decisions pending

further consideration of the

position.

2. The undertakings referred to in

Artikel 5

De officiella ratifikationerna av

denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

och registreras av honom.

Artikel 6

1. Denna konvention är bindande

allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas

ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention

i kraft för varje medlem tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation

registrerats.

Artikel 7

1. Förklaringar, soin delgivits Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

i enlighet med mom. 2 av

artikel 35 av Internationella arbetsorganisationens

stadga, skola angiva

a) de områden, med avseende å

vilka vederbörande medlem förbinder

sig att utan jämkningar tillämpa

bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, med avseende å

vilka medlemmen förbinder sig att

tillämpa konventionens bestämmelser

med vissa jämkningar samt innebörden

av dessa jämkningar;

c) de områden, med avseende å

vilka konventionen icke skall tillämpas

samt skälen härför;

d) de områden, med avseende å

vilka medlemmen förbehåller sig att

efter ytterligare överväganden framdeles

fatta beslut.

2. De i mom. 1 a) och b) av denna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

subparagraphs (a) and (b) of

paragrapli 1 of this Artide shall be

deemed to be an integral part of the

ratification and shall have the force

of ratification.

3. Any Member may åt any time by

a subsequent declaration cancel in

whole or in part any reservation made

in its original declaration in virtue of

subparagraphs (b), (c) or (d) of

paragraph 1 of this Article.

4. Any Member may, åt any time

åt wliich the Convention is subject to

denunciation in accordance with the

provisions of Article 9, communicate

to the Director-General a declaration

modifying in any other respect the

terms of any former declaration and

stating the present position in respect

of such territories as it may specify.

Article 8

1. Declarations communicated to

the Director-General of the International

Labour Office in accordance

with paragraphs 4 or 5 of Article 35

of the Constitution of the International

Labour Organisation shall

indicate whether the provisions of

the Convention will be applied in the

territory concerned without modification

or subject to modifications;

when the declaration indicates that

the provisions of the Convention will

be applied subject to modifications, it

shall give details of the said modifications.

2. The Member, Members or

International authority concerned

may åt any time by a subsequent

declaration renounce in whole or in

part the right to have recourse to any

modification indicated in any former

declaration.

3. The Member, Members or

international authority concerned

may, åt any time åt which this

Convention is subject lo denunciation

in accordance with the provisions

of Article 9, communicate to

the Director-General a declaration

modifying in any other respect the

artikel omnämnda förbindelserna

skola anses såsom en integrerande

del av ratifikationen och medföra

med densamma identiska verkningar.

3. Medlem må genom förnyad förklaring

helt eller delvis återkalla förbehåll,

som inrymts i hans ursprungliga

förklaring enligt mom. 1 b), c)

eller d) av denna artikel.

4. Medlem må, under den tidrymd,

då förevarande konvention enligt bestämmelserna

i artikel 9 kan uppsägas,

tillställa generaldirektören ny

förklaring, som i varje annat avseende

ändrar lydelsen av tidigare avgiven

förklaring och klargör läget

med hänsyn till de avsedda områdena.

Artikel 8

1. Förklaringar, som delgivits Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

i enlighet med mom. 4 eller 5

av artikel 35 av Internationella arbetsorganisationens

stadga, skola angiva

huruvida konventionens bestämmelser

skola tillämpas inom vederbörande

område utan ändring eller

med vissa jämkningar; därest i

förklaringen angives, att konventionens

bestämmelser skola tillämpas

med vissa jämkningar, skall förklaringen

innehålla närmare uppgifter

rörande dessa.

2. Vederbörande medlem, medlemmar

eller internationella myndighet

må genom senare förklaring helt

eller delvis avstå från rätten att åberopa

varje i en tidigare förklaring

angiven jämkning.

3. Vederbörande medlem, medlemmar

eller internationella myndighet

må, under den tidrymd, då denna

konvention enligt bestämmelserna

i artikel 9 kan uppsägas, tillställa

Internationella arbetsbyråns generaldirektör

förklaring, som i varje annat

avseende ändrar lydelsen av tidigare

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

tenns of any former declaration and

stating the present position in respect

of the application of the Convention.

Artide 9

1. A Member which has ratified

tliis Convention may denounce it

after the expiration of ten years

from the date on which the Convention

first comes into force, by an act

communicated to the DirectorGeneral

of the International Labour

Office for registration. Such denunciation

shall not take effect until one

year after the date on which it is

registered.

2. Each Member which has ratified

this Convention and which does not,

within the year following the expiration

of the period of ten years

mentioned in the preceding paragraph,

exercise the right of denunciation

provided for in this Article, will

be bound for another period of ten

years and, thereafter, may denounce

this Convention åt the expiration of

each period of ten years under the

terms provided for in this Article.

Article 10

1. The Director-General of the

International Labour Office shall

notify all Members of the International

Labour Organisation of the

registration of all ratifications, declarations

and denunciations communicated

to him by the Members of the

Organisation.

2. When notifying the Members of

the Organisation of the registration

of the second ratification communicated

to him, the Director-General

shall draw the attention of the

Members of the Organisation to the

date upon which the Convention will

come into force.

Article 11

The Director-General of the International

Labour Office shall commu
-

avgiven förklaring och klargör läget

med hänsyn till ifrågavarande konventions

tillämpning.

Artikel 9

1. Medlem, som ratificerat denna

konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen

först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives

Internationella arbetsbyråns generaldirektör

för registrering. Uppsägningen

träder icke i kraft förrän

ett år efter det den registrerats.

2. Medlem, som ratificerat denna

konvention och icke inom ett år efter

utgången av den i föregående moment

nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade

uppsägningsrätten, skall vara

bunden för en ny period av tio år och

kan därefter, med iakttagande av de

i denna artikel föreskrivna villkoren,

uppsäga konventionen vid utgången

av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen om registreringen

av alla ratifikationer, förklaringar

och uppsägningar, som delgivits

honom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar

organisationens medlemmar om

registreringen av den andra ratifikationen

i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas

uppmärksamhet på den dag, då

konventionen träder i kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall, för registrering

jämlikt artikel 102 av Förenta Nastadga,

lämna Förenta Na
-

nicate to the Secretary-Gencral of the

United Nations for registration in lioncrnas

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 70

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

accordance with Artide 102 of the

Charter of the United Nations full

particulars of all ratifications, declarations

and acts of denunciation

registered by him in accordance with

the provisions of the preceding

artides.

Article 12

Åt such times as it may consider

necessary the Governing Body of the

International Labour Office shall

present to the General Conference a

report on the working of this Convention

and shall examine the desirability

of placing on the agenda of

the Conference the question of its

revision in whole or in part.

Artide 13

1. Should the Conference adopt a

new Convention revising this Convention

in whole or in part, then, unless

the new Convention otherwise provides—
(a)

the ratification by a Member

of the new revising Convention shall

ipso jure involve the immediate

denunciation of this Convention,

notwithstanding the provisions of

Article 9 above, if and when the new

revising Convention shall have come

into force;

(b) as from the date when the new

revising Convention comes into force

this Convention shall cease to be open

to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content for those Members

which have ratified it but have not

ratified the revising Convention.

Artide 14

The English and French versions

of the text of this Convention are

equally authoritative.

tionernas generalsekreterare fullständiga

upplysningar om varje ratifikation,

förklaring och uppsägning, som

av honom registrerats i enlighet med

bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 12

Närhelst Internationella arbetsbyråns

styrelse finner det erforderligt,

skall styrelsen förelägga Internationella

arbetsorganisationens allmänna

konferens en redogörelse för konventionens

tillämpning och taga under

övervägande, huruvida anledning

föreligger att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision,

helt eller delvis.

Artikel 13

1. Därest konferensen skulle antaga

en ny konvention, innebärande

revision, helt eller delvis, av förevarande

konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation

av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso

jure medföra omedelbar uppsägning

av förevarande konvention, utan

hinder av vad i artikel 9 här ovan

stadgas;

b) skall från dag, då den nya, reviderade

konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre

kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall

likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat

densamma men icke ratificerat

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 14

De engelska och franska texterna

till denna konvention skola äga lika

vitsord.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

19

Bilaga B

(Översättning)

Recommendation (No. 90) concerning

Equal Remuneration for

Men and Women Workers för

Work of Equal Value

The General Conference of the International

Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and

having met in its Thirty-fourth

Session on 6 June 1951, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to the principle of equal remuneration

for men and women

workers for work of equal value,

which is the seventh item on the

agenda of the session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of a

Recommendation supplementing

the Equal Remuneration Convention,

1951,

adopts this twenty-ninth day of June

of the year one thousand nine hundred

and fifty-one the following Recommendation,

which may be cited

as the Equal Remuneration Recommendation,

1951:

Whereas the Equal Remuneration

Convention, 1951, lays down certain

general principles concerning

equal remuneration for men and

women workers for wTork of equal

value;

Whereas the Convention provides

that the application of the principle

of equal remuneration for men and

women workers for work of equal

value shall be promoted or ensured

hy ineans appropriate to the methods

in operation for determining

rates of remuneration in the countrics

concerned;

2* — Bihang till riksdagens protokoll

Rekommendation (nr 90) angående

lika lön för män och kvinnor

för arbete av lika värde

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats

den 6 juni 1951 till sitt trettiofjärde

sammanträde

och beslutat antaga vissa förslag

med avseende å principen angående

lika lön för män och kvinnor

för arbete av lika värde, vilken

fråga utgör den sjunde punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skola taga form av en rekommendation,

avsedd att komplettera

konventionen angående lika lön,

1951,

antager denna den tjugonionde dagen

i juni månad år nittonhundrafemtioett

följande rekommendation,

vilken må benämnas »rekommendation

angående lika lön, 1951».

Då konventionen angående lika

lön, 1951, fastslår vissa allmänna

principer rörande lika lön för män

och kvinnor för arbete av lika värde,

då konventionen föreskriver, att

tillämpningen av principen om lika

lön för män och kvinnor för arbete

av lika värde skall främjas eller tryggas

på sätt som är förenligt med gällande

ordning för fastställande av

lönesatser i vederbörande land,

1962. 1 sand. Nr 70

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

Whereas it is desirable to indicate

certain procedures for the progressive

application of the principles laid

down in the Convention;

Whereas it is åt the same time

desirable that all Members should,

in applying these principles, have

regard to methods of application

which have been found satisfactory

in certain countries;

The Conference recommends that

each Member should, subject to the

provisions of Article 2 of the Convention,

apply the following provisions

and report to the International

Labour Office as requested by the

Governing Body concerning the

measures taken to give effect thereto:
1.

Appropriate action should be

taken, after consultation with the

workers’ organisations concerned or,

where such organisations do not

exist, with the workers concerned—

(a) to ensure the application of

the principle of equal remuneration

for men and women workers for

work of equal value to all employees

of central Government departments

or agencies; and

(b) to encourage the application

of the principle to employees of

State, provincial or local Government

departments or agencies, where these

have jurisdiction over rates of remuneration.

2. Appropriate action should be

taken, after consultation with the

employers’ and workers’ organisations

concerned, to ensure, as rapidly

as practicable, the application of the

principle of equal remuneration for

men and women workers for work

of equal value in all occupations,

other than those mentioned in Paragraph

1, in which rates of remuneration

are subject to statutory regulation

or public control, particularly as

regards—

(a) the establishment of minimum

or other wage rates in in
-

då det är önskvärt att lämna vissa

anvisningar för den successiva tilllämpningen

av de i konventionen

fastslagna principerna,

då det vidare är önskvärt, att

samtliga medlemmar vid tillämpningen

av dessa principer beakta den

ordning härutinnan, som med fördel

tillämpats i vissa länder,

förordar konferensen, att varje

medlem bör, med beaktande av konventionens

artikel 2, tillämpa följande

bestämmelser samt till Internationella

arbetsbyrån, i enlighet med vad

styrelsen därom må komma att bestämma,

insända redogörelse angående

de åtgärder, som vidtagits för

att genomföra desamma.

1. Efter samråd med vederbörande

arbetstagarorganisationer eller, där

sådana saknas, vederbörande arbetstagare,

böra lämpliga åtgärder vidtagas
a)

för att trygga tillämpningen av

principen om lika lön för män och

kvinnor för arbete av lika värde beträffande

samtliga anställda inom

den centrala statsförvaltningen; och

b) för att främja principens tillläinpning

beträffande anställda inom

statliga, regionala eller lokala myndigheter,

där dessa äga bestämmanderätt

över lönesättningen.

2. Efter samråd med vederbörande

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

böra lämpliga åtgärder vidtagas

för att snarast möjligt trygga

tillämpningen av principen om lika

lön för män och kvinnor för arbete

av lika värde i fråga om alla andra

verksamhetsområden än de i punkt

1 nämnda, beträffande vilka lönesättningen

regleras eller kontrolleras av

det allmänna, särskilt såvitt avser

a) fastställandet av minimi- eller

andra lönesatser inom sådana in
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

dustries and services where such råtes

are determined under public

authority;

(b) industries and undertakings

operated under public ownership or

control; and

(c) where appropriate, work executed

under the terms of public contracts.

3. (1) Where appropriate in the

light of the methods in operation for

the determination of rates of remuneration,

provision should be

made by legal enactment for the general

application of the principle of

equal remuneration for men and

women workers for work of equal

value.

(2) The competent public authority

should take all necessary and appropriate

measures to ensure that

employers and workers are fully informed

as to such legal requirements

and, where appropriate, advised on

their application.

4. When, after consultation with

the organisations of workers and

employers concerned, where such

exist, it is not deemed feasible to

implement immediately the principle

of equal remuneration for men and

women workers for work of equal

value, in respect of employment covered

by Paragraphs 1, 2 or 3, appropriate

provision should be made

or caused to be made, as soon as

possible, for its progressive application,

by such measures as—

(a) decreasing the differentials

between rates of remuneration for

men and rates of remuneration for

women for work of equal value;

(b) where a system of increments

is in force, providing equal increments

for men and women workers

performing work of equal value.

5. Where appropriate for the purpose

of facilitating the determination

dustrier och tjänsteområden, där dylika

lönesatser fastställas av offentlig

myndighet;

b) industrier och företag, som drivas

eller kontrolleras av det allmänna;

samt

c) där så befinnes lämpligt, arbeten,

som utföras enligt bestämmelser

i kontrakt, däri offentlig myndighet

är part.

3. 1) Därest så med gällande ordning

för fastställande av lönesatser är

förenligt, böra åtgärder genom lagstiftning

vidtagas för en allmän tilllämpning

av principen om lika lön

för män och kvinnor för arbete av

lika värde.

2) Vederbörande offentliga myndighet

bör vidtaga alla erforderliga

och lämpliga åtgärder för att arbetsgivare

och arbetstagare må erhålla

fullständig kännedom om sådana lagbestämmelsers

innebörd samt i fall av

behov råd i fråga om bestämmelsernas

tillämpning.

4. Därest efter hörande av vederbörande

arbetstagares och arbetsgivares

organisationer, där sådana finnas,

ett omedelbart genomförande av

principen om lika lön för män och

kvinnor för arbete av lika värde icke

befinnes möjligt såvitt avser de i

punkterna 1, 2 eller 3 angivna verksamhetsområdena,

böra lämpliga anordningar

snarast möjligt vidtagas

eller föranstaltas i syfte att uppnå

en successiv tillämpning av principen,

exempelvis genom åtgärder som

innebära

a) en minskning av skillnaden i lönesatserna

för män respektive kvinnor

för arbete av lika värde;

b) införandet av lika lönetillägg för

män och kvinnor, vilka utföra arbete

av lika värde, där ett system med

lönetillägg tillämpas.

5. Där så befinnes lämpligt för att

underlätta lönesättningen i enlighet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

of rates of remuneration in accordance

with the principle of equal remuneration

for men and women

workers for work of equal value,

each Member should, in agreement

with the employers’ and workers’

organisations concerned, establish

or encourage the establishment of

methods for objective appraisal of

the work to be performed, whether

by job analysis or by other procedures,

with a view to providing a

classification of jobs without regard

to sex; such methods should be applied

in accordance with the provisions

of Article 2 of the Convention.

6. In order to facilitate the application

of the principle of equal

remuneration för men and women

workers for work of equal value,

appropriate action should be taken,

where necessary, to raise the productive

efficiency of women workers

by such measures as—

(a) ensuring tliat workers of both

sexes have equal or equivalent facilities

för vocational guidance or

employment counselling, for vocational

training and for placement;

(b) taking appropriate measures

to encourage women to use facilities

for vocational guidance or employment

counselling, for vocational

training and for placement;

(c) providing welfare and social

services which meet the needs of

women workers, particularly those

with family responsibilities, and financing

such services from general

public funds or from social security

or industrial welfare funds financed

by payments made in respect of

workers without regard to sex; and

(d) promoting equality of men

and women workers as regards access

to occupations and posts without

prejudice to the provisions of

international regulations and of national

laws and regulations concerning

the protection of the health and

welfare of women.

med principen om lika lön för män

och kvinnor för arbete av lika värde,

bör varje medlem i samråd med vederbörande

arbetsgivares och arbetstagares

organisationer införa eller

främja införandet av metoder för en

objektiv värdering, genom arbetsanalys

eller på annat sätt, av den arbetsuppgift

som skall utföras, i syfte

att uppnå en klassificering av arbetsanställningar

utan avseende å

kön; sådana metoder böra tillämpas

i enlighet med bestämmelserna i artikel

2 av konventionen.

6. För att underlätta tillämpningen

av principen om lika lön för män

och kvinnor för arbete av lika värde

böra, där så befinnes erforderligt,

lämpliga åtgärder vidtagas för att

höja kvinnliga arbetstagares arbetsproduktivitet;

i sådant syfte

a) bör tillses, att arbetstagare av

båda könen erhålla samma eller likvärdig

tillgång till yrkesvägledning

eller yrkesrådgivning, yrkesutbildning

och arbetsförmedling;

b) böra kvinnor uppmuntras att

begagna förefintliga möjligheter till

yrkesvägledning eller yrkesrådgivning,

yrkesutbildning och arbetsförmedling;
c)

böra välfärds- och sociala åtgärder,

svarande mot kvinnliga arbetstagares

behov, särskilt sådana med

försörjningsplikt, vidtagas och kostnaderna

bestridas antingen genom

anslag å statsbudgeten eller genom

fonder för social trygghet eller välfärdsfonder,

upprättade inom företagen

genom avsättningar för arbetarnas

räkning utan avseende å kön; och

d) bör likställighet mellan manliga

och kvinnliga arbetstagare i fråga

om tillträde till yrken eller befattningar

främjas, med vederbörligt beaktande

av bestämmelserna i internationella

regleringar och i nationell

lagstiftning angående skydd för kvinnors

hälsa och välfärd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

7. Every ef fort should be made to

promote public understanding of the

grounds on which it is considered

that the principle of equal remuneration

för men and women workers

for work of equal value should be

implemented.

8. Such investigations as may be

desirable to promote the application

of the principle should be undertaken.

7. Ingenting bör underlåtas för att

inför den allmänna opinionen klargöra

skälen för att principen om lika

lön för män och kvinnor för arbete

av lika värde bör genomföras.

8. önskvärda utredningar för att

främja principens tillämpning böra

företagas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1962

Bilaga C

(Översättning)

Convention (No. 111) concerning

Discrimination in Respect of

Employment and Occupation

The General Conference of the International

Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the

International Labour Office, and

having met in its Forty-second

Session on 4 June 1958, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to discrimination in the field

of employment and occupation,

which is the fourth item on the

agenda of the session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of

an international Convention, and

Considering that the Declaration

of Philadelphia affirms that all

human beings, irrespective of race,

creed or sex, have the right to

pursue both their material wellbeing

and their spiritual development

in conditions of freedom and

dignity, of economic security and

equal opportunity, and

Considering further that discrimination

constitutes a violation

of rights enunciated by the Universal

Declaration of Human

Rights,

adopts this twenty-fifth day of June

of the year one thousand nine hundred

and fifty-eight the following

Convention, -which may be cited as

the Discrimination (Employment

and Occupation) Convention, 1958:

Article 1

1. For the purpose of this Convention

the term “discrimination”

includes—

(a) any distinction, exclusion or

preference made on the basis of race,

Konvention (nr 111) angående

diskriminering i fråga om anställning

och yrkesutövning

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den

4 juni 1958 till sitt fyrtioandra

sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

angående diskriminering i fråga

om anställning och yrkesutövning,

vilken fråga utgör den fjärde punkten

på sammanträdets dagordning,

och beslutat, att dessa förslag

skola taga form av en internationell

konvention,

och beaktat att Philadelphiadeklarationen

fastslår att alla människor,

oavsett ras, trosbekännelse

eller kön, äga rätt att i frihet, ekonomisk

trygghet och under lika

förutsättningar eftersträva materiellt

välstånd och kulturell utveckling,

samt vidare beaktat att diskriminering

utgör en kränkning av

de rättigheter, som kungjorts i Allmänna

förklaringen om de mänskliga

rättigheterna,

antager denna den tjugofemte dagen

i juni månad år nittonhundrafemtioåtta

följande konvention, som må

benämnas »konvention angående

diskriminering (anställning och yrkesutövning),

1958».

Artikel 1

1. I denna konvention förstås med

uttrycket »diskriminering»

a) varje åtskillnad, uteslutning

eller företräde på grund av ras, hud
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

colour, sex, religion, political opinion,

national extraction or social

origin, which has the effect of nullifying

or impairing equality of opportunity

or treatment in employment

or occupation;

(b) such other distinction, exclusion

or preference which has the effect

of nullifying or impairing equality

of opportunity or treatment in

employment or occupation as may

be determined by the Member concerned

after consultation with representative

employers’ and workers’

organisations, where such exist,

and with other appropriate bodies.

2. Any distinction, exclusion or

preference in respect of a particular

job based on the inherent requirements

thereof shall not be deemed

to be discrimination.

3. For the purpose of this Convention

the terms “employment” and

“occupation” include access to vocational

training, access to employment

and to particular occupations,

and terms and conditions of employment.

Article 2

Each Member för which this Convention

is in force undertakes to

declare and pursue a national policy

designed to promote, by methods

appropriate to national conditions

and practice, equality of opportunity

and treatment in respect of employment

and occupation, with a

view to eliminating any discrimination

in respect thereof.

Artide 3

Each Member for which this Convention

is in force undertakes, by

methods appropriate to national conditions

and practice—

(a) to seek the co-operation of

employers’ and workers’ organisa
-

färg, kön, religion, politisk uppfattning,

nationell härstamning eller socialt

ursprung, som har till följd, att

likställdhet med avseende å möjligheter

eller behandling i fråga om anställning

eller yrkesutövning omintetgöres

eller beskäres;

b) varje åtskillnad, uteslutning

eller företräde i övrigt, som har till

följd, att likställdhet med avseende å

möjligheter eller behandling i fråga

om anställning eller yrkesutövning

omintetgöres eller beskäres och som

må bestämmas av vederbörande

medlemsstat efter samråd med representativa

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer,

där sådana

finnas, ävensom med andra lämpliga

organ.

2. Varje åtskillnad, uteslutning eller

företräde, som grundas på för anställningen

enligt dennas natur erforderliga

personliga kvalifikationer,

skall icke anses såsom diskriminering.

3. I denna konvention förstås med

uttrycken »anställning» och »yrkesutövning»

jämväl tillträde till yrkesutbildning,

till anställning och till

skilda yrken ävensom anställningsvillkor.

Artikel 2

Varje medlem, för vilken denna

konvention är i kraft, förbinder sig

att utforma och tillämpa en nationell

politik, avsedd att genom metoder,

anpassade efter landets förhållanden

och praxis, främja likställdhet med

avseende å möjligheter och behandling

i fråga om anställning och yrkesutövning

i syfte att avskaffa varje

diskriminering i nämnda hänseende.

Artikel 3

Varje medlem, för vilken denna

konvention är i kraft, förbinder sig

att genom metoder, anpassade efter

landets förhållanden och praxis,

a) söka få till stånd samverkan

med arbetsgivarnas och arbetstagar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

tions and other appropriate bodies

in promoting the acceptance and observance

of this policy;

(b) to enact such legislation and

to promote such educational programmes

as may be calculated to

secure the acceptance and observance

of the policy;

(c) to repeal any statutory provisions

and modify any administrative

instructions or practices which are

inconsistent with the policy;

(d) to pursue the policy in respect

of employment under the direct

control of a national authority;

(e) to ensure observance of the

policy in the activities of vocational

guidance, vocational training and

placement services under the direction

of a national authority;

(f) to indicate in its annual reports

on the application of the Convention

the action taken in pursuance

of the policy and the results

secured by such action.

Article 4

Any measures affecting an individual

who is justifiably suspected

°f’.or en8age(i in, activities prejudicial

to the security of the State

shall not be deemed to be discrimination,

provided that the individual

concerned shall have the right to

appeal to a competent body established

in accordance with national

practice.

Artide 5

1. Special measures of protection

or assistance provided for in other

Conventions or Recommendations

adopted by the International Labour

Conference shall not be deemed to

be discrimination.

2. Any Memher may, after consultation

with representative employers’

and workers’ organisations,

where such exist, determine that

nas organisationer ävensom med

andra berörda organ i syfte att främja

godtagande och tillämpning av

denna politik;

b) utfärda sådana lagar och stödja

sådana undervisningsprogram som

må vara ägnade att trygga ifrågavarande

politiks godtagande och tilllämpning;
c)

upphäva alla lagbestämmelser

och ändra administrativa föreskrifter

och praxis, vilka äro oförenliga med

politiken;

d) fullfölja nämnda politik såvitt

avser anställning, som är underkastad

statlig myndighets omedelbara

kontroll;

e) sörja för att nämnda politik

tillämpas inom den yrkesväglednings-,

yrkesutbildnings- och arbetsförmedlingsverksamhet,

som bedrives

under ledning av statlig myndighet;
f)

i sina årliga redogörelser för

konventionens tillämpning angiva de

åtgärder, som vidtagits för att fullfölja

denna politik, samt därigenom

vunna resultat.

Artikel 4

Såsom diskriminering skall icke

anses åtgärder riktade mot den som

är skäligen misstänkt för eller invecklad

i en för rikets säkerhet skadlig

verksamhet, under förutsättning

att han äger anföra besvär hos ett i

enlighet med nationell praxis upprättat

organ.

Artikel 5

1. Särskilda skydds- eller biståndsåtgärder,

som angivits i andra av Internationella

arbetsorganisationen

antagna konventioner och rekommendationer

skola icke anses såsom

diskriminering.

2. Varje medlem må efter samråd

med representativa arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer, där sådana

finnas, besluta, att andra särskil
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1962

other special measures designed to

meet the particular requirements of

persons who, for reasons such as

sex, age, disablement, family responsibilities

or social or cultural status,

are generally recognised to require

special protection or assistance, shall

not be deemed to be discrimination.

Article 6

Each Member which ratifies this

Convention undertakes to apply it

to non-metropolitan territories in accordance

with the provisions of the

Constitution of the International Labour

Organisation.

Artide 7

The formal ratifications of this

Convention shall be communicated

to the Director-General of the International

Labour Office för registration.

Artide 8

1. This Convention shall be binding

only upon those Members of the

International Labour Organisation

whose ratifications have been registered

with the Director-General.

2. It shall come into force twelve

months after the date on which the

ratifications of two Members have

been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention

shall come into force for any Member

twelve months after the date on

which its ratification has been registered.

Artide 9

1. A Member which has ratified

this Convention may denounce it

after the expiration of ten years

from the date on which the Convention

first coines into force, by an act

communicated to the Director-General

of the International Labour

Office for registration. Such denunciation

shall not take effeet until

one year after the date on which it

is registered.

da åtgärder, avsedda att tillgodose

det speciella behovet hos personer,

vilka av sådana skäl som kön, ålder,

invaliditet, försörjningsbörda eller

social eller kulturell nivå allmänt

erkännas vara i behov av särskilt

skydd eller bistånd, icke skola anses

såsom diskriminering.

Artikel 6

Varje medlem, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att tilllämpa

densamma på utanför moderlandet

belägna områden i enlighet

med bestämmelserna i Internationella

arbetsorganisationens stadga.

Artikel 7

De officiella ratifikationerna av

denna konvention skola delgivas Internationella

arbetsbyråns generaldirektör

och registreras av honom.

Artikel 8

1. Denna konvention är bindande

allenast för de medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen, vilkas

ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader

efter det två medlemmars ratifikationer

registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention

i kraft för varje medlem tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation

registrerats.

Artikel 9

1. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen

först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som

delgives Internationella arbetsbyråns

generaldirektör för registrering.

Uppsägningen träder icke i kraft

förrän ett år efter det den registrerats.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

2. Each Member which has ratified

this Convention and which

does not, within the year following

the expiration of the period of ten

years mentioned in the preceding

paragraph, exercise the right of

denunciation provided for in this

Article, wiil be bound for another

period of ten years and, thereafter,

may denounce this Convention åt

the expiration of each period of ten

years under the terms provided for

in this Article.

Article 10

1. The Director-General of the International

Labour Office shall notify

all Members of the International

Lahour Organisation of the registration

of all ratifications and

denunciations communieated to him

by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members

of the Organisation of the registration

of the second ratification communicated

to him, the Director-General

shall draw the attention of the

Members of the Organisation to the

date upon which the Convention

will come into force.

Article 11

The Director-General of the International

Labour Office shall communicate

to the Secretary-General

of the United Nations for registration

in accordance with Article 102

of the Charter of the United Nations

full particulars of all ratifications

and acts of denunciation registered

by him in accordance with the provisions

of the preceding Artides.

Article 12

Åt such times as it may consider

necessary the Governing Body of the

International Labour Office shall

present to the General Conference a

report on the working of this Convention

and shall examine the desirability

of placing on the agenda

2. Varje medlem, som ratificerat

denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående

moment nämnda tioårsperioden

gör bruk av den i denna artikel stadgade

uppsägningsrätten, skall vara

bunden för en ny period av tio år och

kan därefter, med iakttagande av de

i denna artikel föreskrivna villkoren,

uppsäga konventionen vid utgången

av varje följande tioårsperiod.

Artikel 10

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall underrätta samtliga

medlemmar av Internationella

arbetsorganisationen om registreringen

av alla ratifikationer, förklaringar

och uppsägningar, som delgivits

honom av organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar

organisationens medlemmar om

registreringen av den andra ratifikationen

i ordningen, som delgivits honom,

har han att fästa medlemmarnas

uppmärksamhet på den dag, då

konventionen träder i kraft.

Artikel 11

Internationella arbetsbyråns generaldirektör

skall, för registrering

jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas

stadga, lämna Förenta Nationernas

generalsekreterare fullständiga

upplysningar om varje ratifikation,

förklaring och uppsägning, som

av honom registrerats i enlighet med

bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 12

Vid utgången av varje tidrymd av

tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella

arbetsbyråns styrelse förelägga

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens en redogörelse

för konventionens tillämp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

of the Conference the question of its

revision in whole or in part.

Article 13

1. Should the Conference adopt a

new Convention revising this Convention

in whole or in part, then,

unless the new Convention otherwise

provides—

(a) the ratification by a Member

of the new revising Convention shall

ipso jure involve the immediate

denunciation of this Convention,

notwithstanding the provisions of

Article 9 above, if and when the new

revising Convention shall have come

into force;

(b) as from the date when the

new revising Convention comes into

force this Convention shall cease to

be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any

case remain in force in its actual

form and content for those Members

which have ratified it but have not

ratified the revising Convention.

Artide It

The English and French versions

of the text of this Convention are

equally authoritative.

ning och taga under övervägande,

huruvida anledning föreligger att på

konferensens dagordning uppföra

frågan om dess revision, helt eller

delvis.

Artikel 13

1. Därest konferensen skulle antaga

en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande

konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av

den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, ipso

jure medföra omedelbar uppsägning

av förevarande konvention, utan hinder

av vad i artikel 9 här ovan stadgas;
b)

skall från den dag, då den nya,

reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke

längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall

likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat

densamma men icke ratificerat

den nya, reviderade konventionen.

Artikel li

De engelska och franska texterna

till denna konvention skola äga lika

vitsord.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1962

Bilaga D

(Översättning)

Recommendation (No. 111) conceming

Discrimination in Respect

of Employment and Occupation

The General Conference of the International

Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International

Labour Office, and

having met in its Forty-second

Session on 4 June 1958, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to discrimination in the field

of employment and occupation,

which is the fourth item on the

agenda of the session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of a

Recommendation supplementing

the Discrimination (Employment

and Occupation) Convention, 1958,

adopts this twenty-fifth day of June

of the year one thousand nine hundred

and fifty-eight the following

Recommendation, which may be cited

as the Discrimination (Employment

and Occupation) Recommendation,

1958.

The Conference recommends that

each Member should apply the following

provisions:

I. Definitions

1.(1) For the purpose of this Recommendation

the term “discrimination”

includes—

(a) any distinction, exclusion or

preference made on the basis of race,

colour, sex, religion, political opinion,

national extraction or social

origin, which has the effect of nullifying

or impairing equality of op
-

Rekommendation (nr 111) angående

diskriminering i fråga om

anställning och yrkesutövning

Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella

arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats

den 4 juni 1958 till sitt fyrtioandra

sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag

angående diskriminering i fråga

om anställning och yrkesutövning,

vilken fråga utgör den fjärde punkten

på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag

skola taga form av en rekommendation,

avsedd att komplettera

konventionen angående diskriminering

(anställning och yrkesutövning),

1958,

antager denna den tjugofemte dagen

i juni månad år nittonhundrafemtioåtta

följande rekommendation, som

må benämnas »rekommendation angående

diskriminering (anställning

och yrkesutövning), 1958».

Konferensen förordar, att varje

medlem bör tillämpa följande anvisningar.

I. Definitioner

1.1)1 denna rekommendation förstås

med uttrycket »diskriminering»

a) varje åtskillnad, uteslutning eller

företräde på grund av ras, hudfärg,

kön, religion, politisk uppfattning,

nationell härstamning eller socialt

ursprung, som har till följd, att

likställdhet med avseende å möjlig
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ris proposition nr 70 år 1962

portunity or treatment in employment

or occupation;

(b) such other distinction, exclusion

or preference which has the effect

of nullifying or impairing equality

of opportunity or treatment in

employment or occupation as may

be determined by the Member concerned

after consultation with representative

employers’ and workers’

organisations, wherc such exist,

and with other appropriate bodies.

(2) Any distinction, exclusion or

preference in respect of a particular

job based on the inherent requirements

thereof is not deemed to be

discrimination.

(3) For the purpose of this Recommendation

the terms “employment”

and “occupation” include access

to vocational training, access to

employment and to particular occupations,

and terms and conditions

of employment.

II. Formnlation and Application

of PoKcy

2. Each Member should formulate

a national policy for the prevention

of discrimination in employment

and occupation. This policy should

be applied by means of legislative

measures, collective agreements between

representative employers’ and

workers’ organisations or in any

other manner consistent with national

conditions and practice, and

should have regard to the following

principles:

(a) the promotion of equality of

opportunity and treatment in employment

and occupation is a matter

of public concern;

(b) all persons should, without

discrimination, enjoy equality of op
-

heter eller behandling i fråga om anställning

eller yrkesutövning omintetgöres

eller beskäres;

b) varje åtskillnad, uteslutning eller

företräde i övrigt, som har till

följd, att likställdhet med avseende å

möjligheter eller behandling i fråga

om anställning eller yrkesutövning

omintetgöres eller beskäres och som

må bestämmas av vederbörande medlemsstat

efter samråd med representativa

arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer,

där sådana finnas,

ävensom med andra lämpliga organ.

2) Varje åtskillnad, uteslutning eller

företräde, som grundas på för anställningen

enligt dennas natur erforderliga

personliga kvalifikationer,

skall icke anses såsom diskriminering.

3) I denna rekommendation förstås

med uttrycken »anställning» och

»yrkesutövning» jämväl tillträde till

yrkesutbildning, till anställning och

till skilda yrken ävensom anställningsvillkor.

II. Politikens utformning och

tillämpning

2. Varje medlem bör utforma en

nationell politik till förhindrande av

diskriminering i anställning och yrkesutövning.

Denna politik bör

bringas i tillämpning genom lagstiftningsåtgärder,

kollektivavtal mellan

representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

eller på annat

med nationella förhållanden och

praxis förenligt sätt, varvid följande

principer böra beaktas:

a) åtgärder ägnade att främja likställdhet

med avseende å möjligheter

och behandling i fråga om anställning

eller yrkesutövning utgöra en

angelägenhet av allmänt intresse;

b) varje individ bör utan diskriminering

åtnjuta likställdhet med avse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

portunity and treatment in respect

of—

(i) access to vocational guidance

and placement services;

(ii) access to training and employment

of their own choice on the

basis of individual suitability for

such training or employment;

(iii) advancement in accordance

with their individual character, experience,

ability and diligence;

(iv) security of tenure of emplovment;
(v)

remuneration for work of

equal value;

(vi) conditions of work including

hours of work, rest periods, annual

holidays with pay, occupational safety

and occupational health measures,

as well as social security measures

and welfare facilities and benefits

provided in connection with employment;
(c)

government agencies should

apply non-discriminatory employment

policies in all their activities;

(d) employers should not practise

or countenance discrimination in

engaging or training any person for

employment, in advancing or retaining

such person in employment, or

in fixing terms and conditions of

employment; nor should any person

or organisation obstruct or interfere,

either directly or indirectly, with

employers in pursuing this principle;
(e)

in collective negotiations and

industrial relations the parties

should respect the principle of equality

of opportunity and treatment in

employment and occupation, and

should ensure that collective agreements

contain no provisions of a

discriminatory character in respect

of access to, training for, advancement

in or retention of employment

or in respect of the terms and conditions

of employment;

ende å möjligheter och behandling

såvitt angår

i) tillträde till yrkesvägledning och

arbetsförmedling;

ii) tillträde till yrkesutbildning och

anställning efter eget val enligt personligt

anlag för dylik utbildning

eller anställning;

iii) befordran i enlighet med sina

personliga egenskaper, erfarenhet,

skicklighet och nit;

iv) trygghet i anställningen;

v) lön för arbete av lika värde;

vi) arbetsvillkor, däri inbegripna arbetstid,

viloperioder, semester, åtgärder

för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen,

ävensom åtgärder för social

trygghet, välfärdsanordningar samt

sociala förmåner, som tillhandahållas

i samband med anställningen;

c) statliga organ böra inom hela

sitt verksamhetsområde tillämpa en

anställningspolitik utan någon som

helst diskriminering;

d) arbetsgivarna böra icke utöva

eller tolerera diskriminering i fråga

om arbetstagares anställning, utbildning,

befordran, kvarblivande i

tjänst eller vid bestämmandet av anställningsvillkoren;

vid tillämpningen

av denna princip böra arbetsgivarna

icke utsättas för obstruktioner eller

inblandning, vare sig direkt eller

indirekt, från enskild persons eller

från organisations sida;

e) arbetsmarknadens parter böra i

kollektiva förhandlingar och i förhållandet

sig emellan respektera

principen om likställdhet med avseende

å möjligheter och behandling i

fråga om anställning och yrkesutövning

samt böra tillse att kollektivavtal

icke innehålla bestämmelser av

diskriminerande natur beträffande

tillträde till, utbildning för, befordran

eller kvarblivande i anställning

eller i fråga om anställningsvillkor;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

(f) employers’ and workers’ organisations

should not practise or

countenance discrimination in respect

of admission, retention of

membership or participation in their

affairs.

3. Each Member should—

(a) ensure application of the principles

of non-discrimination—

(i) in respect of employment under

the direct control of a national

authority;

(ii) in the activities of vocational

guidance, vocational training and

placement services under the direction

of a national authority;

(b) promote their observance,

where practicable and necessary, in

respect of other employment and

other vocational guidance, vocational

training and placement services by

such methods as—

(i) encouraging state, provincial

or local government departments or

agencies and industries and undertakings

operated under public ownership

or control to ensure the application

of the principles;

(ii) making eligibility for contracts

involving the expenditure of

public funds dependent on observance

of the principles;

(iii) making eligibility for grants

to training establishments and for a

licence to operate a private employment

agency or a private vocational

guidance Office dependent on observance

of the principles.

4. Appropriate agencies, to be assisted

where practicable by advisory

committees composed of representatives

of employers’ and workers’ organisations,

where such exist, and of

other interested bodies, should be

establishcd for the purpose of promoting

application of the policy in

all fields of public and private employment,

and in particular—

f) arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer böra icke utöva

eller tolerera diskriminering med avseende

å beviljande eller bibehållande

av medlemskap i desamma eller

deltagande i dessas fackliga angelägenheter.

3. Varje medlem bör

a) trygga tillämpningen av principerna

rörande icke-diskriminering

i) med avseende å anställning,

som står under nationell myndighets

omedelbara kontroll;

ii) i yrkesväglednings-, yrkesutbildnings-

och arbetsförmedlingsverksamhet,

som är underställd nationell

myndighets ledning;

b) där så är möjligt och erforderligt

främja dessa principers iakttagande

med avseende å annan anställning

samt annan yrkesväglednings-,

yrkesutbildnings- och arbetsförmedlingsverksamhet,

därvid bl. a. följande

metoder må komma till användning
i)

statliga, regionala eller lokala

myndigheter eller organ samt industrier

och företag, som drivas eller

kontrolleras av det allmänna, böra

erhålla stöd för att trygga principernas

tillämpning;

ii) godkännande av kontrakt, som

medföra ianspråktagande av allmänna

medel, bör göras beroende av att

principerna iakttagas;

iii) beviljande av anslag till utbildningsanstalter

samt tillstånd att bedriva

privata arbetsförmedlings- eller

yrkesvägledningsbyråer bör göras beroende

av att principerna iakttagas.

4. Lämpliga organ böra — där så

är möjligt med biträde av rådgivande

kommittéer bestående av företrädare

för arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer, där sådana

finnas, ävensom för andra berörda

organ — upprättas i syfte att

främja tillämpningen av denna politik

inom alla områden av offentlig

och privat anställning samt särskilt

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

(a) to take all practicable measures

to foster public understanding

and acceptance of the principles of

non-discrimination;

(b) to receive, examine and investigate

complaints that the policy

is not being observed and, if necessary

by conciliation, to secure the

correction of any practices regarded

as in conflict with the policy; and

(c) to consider further any complaints

which cannot be effectively

settled by conciliation and to render

opinions or issue decisions concerning

the manner in which discriminatory

practices revealed should be

corrected.

5. Each Member should repeal any

statutory provisions and modify any

administrative instructions or practices

which are inconsistent with the

policy.

6. Application of the policy should

not adversely affect special measures

designed to meet the particular requirements

of persons who, for reasons

such as sex, age, disablement,

family responsibilities or social or

cultural status are generally recognised

to require special protection or

assistance.

7. Any measures affecting an individual

w’ho is justifiably suspected

of, or engaged in, activities prejudicial

to the security of the State

should not be deemed to be discrimination,

provided that the individual

concerned has the right to

appeal to a competent body established

in accordance with national

practice.

8. With respect to immigrant workers

of foreign nationality and the

members of their families, regard

should be had to the provisions of

the Migration for Employment Convention

(Revised), 1949, relating to

equality of treatment and the provisions

of the Migration for Employment

Recommendation (Revised),

a) vidtaga alla genomförbara åtgärder

ägnade att bibringa allmänheten

förståelse för och förmå den att

godtaga principerna rörande ickediskriminering;
b)

till prövning upptaga klagomål

över att politiken icke följes samt

vid behov genom förlikning åstadkomma

rättelse i en mot politiken

stridande praxis;

c) till förnyad prövning upptaga

klagomål, vilka icke kunnat avgöras

genom förlikning samt avgiva yttrande

eller fatta beslut rörande sättet att

åstadkomma rättelse i påvisad diskriminerande

praxis.

5. Varje medlem bör upphäva

samtliga lagbestämmelser och ändra

administrativa instruktioner och

praxis, som stå i strid med ifrågavarande

politik.

6. Tillämpningen av politiken bör

icke menligt påverka särskilda åtgärder,

avsedda att tillgodose det speciella

behovet hos personer, vilka av

sådana skäl som kön, ålder, invaliditet,

försörjningsbörda eller social eller

kulturell nivå allmänt erkännas

vara i behov av särskilt skydd eller

bistånd.

7. Såsom diskriminering böra icke

anses åtgärder riktade mot den som

är skäligen misstänkt för eller invecklad

i en för rikets säkerhet skadlig

verksamhet, under förutsättning

att han äger anföra besvär hos ett i

enlighet med nationell praxis upprättat

organ.

8. I fråga om immigrerande arbetare

av främmande nationalitet och deras

familjemedlemmar böra de i konventionen

angående migrerande arbetare

(reviderad), 1949,intagna bestämmelserna

om lika behandling

ävensom de i rekommendationen angående

migrerande arbetare (reviderad),

1949, intagna anvisningarna ro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1962

1949, relating to the lifting of restrictions

on access to employment.

9. There should be continuing cooperation

between the competent

authorities, representatives of employers

and workers and appropriate

bodies to consider what further positive

measures may be necessary in

the light of national conditions to

put the principles of non-discrimination

into effect.

III. Co-ordination of Measures for the

Prevention of Discrimination

in All Fields

10. The authorities responsible for

action against discrimination in employment

and occupation should cooperate

closely and continuously

with the authorities responsible for

action against discrimination in

other fields in order that measures

taken in all fields may be co-ordinated.

rande lättnader i restriktioner beträffande

anställning beaktas.

9. Vederbörande myndigheter, företrädare

för arbetsgivare, arbetstagare

och lämpliga organ böra fortlöpande

samverka i syfte att överväga

vilka ytterligare positiva åtgärder,

som med hänsyn till de nationella

förhållandena må finnas påkallade

för att förverkliga principerna

rörande icke-diskriminering.

ITT. Samordning av åtgärder till före*

byggande av diskriminering

på alla områden

10. För åtgärder mot diskriminering

i fråga om anställning och yrkesutövning

ansvariga myndigheter

böra intimt och fortlöpande samverka

med de för åtgärder mot diskriminering

på andra områden ansvariga

myndigheterna, i syfte att ernå

en samordning av vidtagna åtgärder.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1962:26 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av Internationella arbetsorganisationens konvention s. 1 i texten