Angående vissa frågor rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet m. m
1962-02-23 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1962:74, Angående vissa frågor rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
1
Nr 74
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa frågor
rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet m. m.;
given Stockholms slott den 23 februari 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifallet det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas ett av 1960 års försvarsupplysningsutredning
avgivet betänkande rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet samt
ett av försvarets personalvårdsutredning 1958 framlagt förslag rörande central
nämndorganisation för personalvårdsfrågor m. m. inom försvaret.
I propositionen föreslås att den nuvarande försvarets upplysnings- och
personalvårdsnämnd ersättes med en försvarets personalvårdsnämnd och
en totalförsvarets upplysningsnämnd.
I propositionen föreslås att anslaget Försvarsupplysning för nästa budgetår
höjes med 274 000 kr. till 480 000 kr. Huvuddelen av höjningen avses
för en ökning av statens bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar och
för ökad medelsanvisning till försvarsgrenstidskrifterna Arménytt, Marinnytt
och Flygvapennytt. Fjärde huvudtitelns anslag Vissa nämnder m. m.,
från vilket kostnaderna för hithörande nämndorgan avses skola bestridas,
föreslås för nästa budgetår uppfört med oförändrat belopp, 225 000 kr. 1
1 —Biliang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 74
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1962.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, af geijerstam, Holmqvist.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, vissa frågor rörande
totalförsvarets upplysningsverksamhet in. m. och anför därvid följande.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 februari 1960 tillkallade
chefen för försvarsdepartementet tre sakkunniga1 (1960 års försvarsuppIgsningsutredning)
för att verkställa utredning rörande försvarsupplysningen.
Utredningen har den 10 maj 1961 avgivit betänkande (SOU 1961: 18)
rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,
efter hörande av cheferna för armén, marinen och flygvapnet samt chefen
för försvarshögskolan, försvarets civilförvaltning, försvarets forskningsanstalt,
försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd, civilförsvarsstyrelsen,
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, länsstyrelserna i Jönköpings
och Norrbottens län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gemensamt
med civilbefälhavaren i tredje civilområdet, överståthållarämbetet,
statskontoret, riksrevisionsverket, rilcsnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
försvarets personalvårdsutredning 1958, civilbefälhavarna
i första, andra och fjärde civilområdena, skolöverstyrelsen, Centralförbundet
Folk och Försvar, Folkpartiets ungdomsförbund, Frivilligorganisationernas
samarbetskommitté, Högerns ungdomsförbund, Kooperativa förbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Publicistklubben, Riksförbundet för Sveriges
försvar, Samverkande bildningsförbunden, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska journalistförbundet, Svenska landsbygdens ungdomsför- 1
1 Ordföranden i beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, rektorn E. G. Dahlander, ordförande,
led. av II kammaren, rektorn S. R. Alemyr och led. av I kammaren, redaktören P.-O.
Hansson.
3
Knngl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
bund, Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges civilförsvarsförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges Radio, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund, Tidningarnas telegrambyrå samt Tjänstemännens centralorganisation.
Med yttrandet från civilbefälhavaren i andra civilområdet har överlämnats
yttranden från länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands och
Jämtlands län.
Samverkande bildningsförbunden har överlämnat yttranden från Arbetarnas
bildningsförbund och Studieförbundet Medborgarskolan.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juli 1958 tillkallade vidare
chefen för försvarsdepartementet numera byråchefen U. S. Rosenblad
att verkställa viss översyn av försvarets personalvårdsorganisation (försvarets
personalvårdsutredning 1958). Utredningen har den 30 november
1960 avgivit betänkande (stencilerat) rörande central nämndorganisation
för personalvårdsfrågor m. m. inom försvaret.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,
efter försvarsgrenschefernas hörande, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,
statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, ärkebiskopen, kanslern för rikets universitet,
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, försvarets upplysnings-
och personalvårdsnämnd, försvarets skolnämnd, 1960 års försvarsupplysningsutredning,
riksdagens militieombudsman, Folkpartiets
ungdomsförbund, Frikyrkliga samarbetskommittén, Frivilligorganisationernas
samarbetskommitté, Högerns ungdomsförbund, Landsorganisationen
i Sverige, Samverkande bildningsförbunden, Svenska landsbygdens ungdomsförbund,
Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,
Sveriges förenade studentkårer, Sveriges riksidrottsförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Tjänstemännens
centralorganisation.
I årets statsverksproposition (bil. 6, p. 172 och 187) har Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition rörande de i förenämnda
två betänkanden behandlade spörsmålen för budgetåret 1962/63
beräkna dels till försvarsupplysning ett reservationsanslag av 600 000 kr.,
dels ock till vissa nämnder m. m. ett förslagsanslag av 300 000 kr.
Jag redogör nu först för tillkomsten av den nuvarande försvarets upplysnings-
och personalvårdsnämnd, nämndens ställning och organisation
samt personalvårdsutredningens förslag till ändring av den centrala nämndorganisationen
för personalvårdsfrågor inom försvaret ävensom för huvudinnehållet
i de över förslaget avgivna remissyttrandena. Jag redogör därefter
dels för den hittills bedrivna upplysningsverksamheten rörande totalförsvaret,
dels för 1960 års försvarsupplysningsutrednings förslag rörande
totalförsvarets upplysningsverksamhet, dels ock för huvudinnehållet i de
över förslaget avgivna remissyttrandena. Vidare torde jag få anmäla fram
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
ställningar från myndigheter om medelsanvisning för försvarsupplysning
in. m. Slutligen framlägger jag mina egna synpunkter och förslag i ett sammanhang.
II. Den centrala nämndorganisationen för personalvårdsfrågor in. m.
Inledning
Kungl. Maj :t föreslog i propositionen 1942:210 riksdagen inrättande av
ett rådgivande organ i personalvårdsfrågor, knutet till försvarsstaben. Riksdagen
(SU 1942:2; rskr. 1942:374) godtog icke till alla delar förslaget.
Sålunda borde enligt riksdagen bildas en Kungl. Maj :t direkt underställd
personalvårdsnämnd med uppgift att främja den religiösa, kulturella och
sociala personalvården inom försvarsväsendet. Kungl. Maj :t utfärdade den
30 juni 1942 instruktion för försvarsväsendets personalvårdsnämnd (nr
565). Denna nämnd skulle vara direkt underställd Kungl. Maj :t.
Försvarets upplysningsutredning framlade år 1945 (SOU 1945:21) förslag
om att ombilda personalvårdsnämnden till en upplysnings- och personalvårdsnämnd
för försvaret. Frågan anmäldes för riksdagen i propositionen
1946: 1 (bil. 6, s. 363). Departementschefen förklarade härvid att frågan
behövde ytterligare övervägas. Det borde ankomma på Kungl. Maj :t
att besluta i frågorna om nämndens ombildning och utökning med flera
ledamöter. Statsutskottet (SU 1946:4, s. 138) ansåg det kunna anförtros
åt Kungl. Maj :t att meddela beslut härom. Merkostnaderna måste emellertid
rymmas inom anvisat anslag. Riksdagen (skr. 4, s. 41) beslöt i enlighet
med utskottets förslag. Kungl. Maj :t fattade sedermera beslut om inrättande
av försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd. Instruktion för
nämnden utfärdades den 30 juni 1949 (nr 460). Denna instruktion, som
alltjämt gäller, angiver bland annat följande. Nämnden är direkt underställd
Kungl. Maj :t. Den har till uppgift att genom initiativ och annan vägledande
och rådgivande verksamhet främja försvarets personalvård, främst
den religionsvårdande, sociala och kulturella verksamheten samt upplysningen
om och inom försvaret. Nämnden skall vidare höras i samband med
tillsättning av vissa befattningar inom nämndens verksamhetsområde. Den
har vidare bland annat att yttra sig över vissa anslagsäskanden. Nämnden
består enligt instruktionen av högst 16 ledamöter, bland vilka skall ingå
chefen för försvarsstabens sektion III, chefen för försvarsstabens personalvårdsavdelning,
fältprosten, en präst i svenska kyrkan, en representant
för frikyrkliga samarbetskominittén, två representanter för folkbildningsverksamheten,
av vilka en tillika bör vara förtrogen med nykterhetsupplysningen
och en med föreläsningsverksamheten, minst en socialvårdskunnig
ledamot, en representant för pressen, en representant för föreningar
som bedriva försvarsupplysning samt en representant för försvarsväsendets
underbefälsförbund. För närvarande har nämnden 11 ledamöter. Icke själv
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
skrivna ledamöter utses av Kungl. Maj :t, som också bland ledamöterna utser
ordförande och ersättare för denne. Nämndens verksamhet skall i regel
vara fördelad på en upplysnings- och en personalvårdssektion; i praktiken
har emellertid de flesta ärenden behandlats av den samlade nämnden.
Kostnaderna för upplysnings- och personalvårdsnämnden, i runt tal 9 000
kr. för år, bestrides från förslagsanslaget Vissa nämnder m. m., vilket för
innevarande budgetår är uppfört med 225 000 kr.
Förslag av försvarets personalvårdsutredning 1958
Utredningen framhåller, att personalvårdsverksamhetens uppgift är dubbelsidig.
Å ena sidan skall personalvården bidra till att stärka och vidmakthålla
en god anda inom krigsmakten och därigenom främja effektiviteten.
Å andra sidan skall den inom krigsmakten företräda allmänna andliga,
kulturella, rättsliga och sociala värden. Dessa grundläggande principer
måste enligt utredningen bestämma en framtida nämnds sammansättning,
inriktning och verksamhet. Kontakten mellan krigsmakten och samhället
i övrigt kan vidgas dels genom att försvarets personalvårdsorgan får en
ökad utåtriktad representation, dels genom en mångsidigt sammansatt
nämnd. Erfarenheter från olika nämnder talar enligt utredningens mening
för att nämnderna bör vara rådgivande och vägledande men icke beslutande.
De frågor som bör handläggas av en central nämnd är enligt utredningen
bland annat organisationsärenden som innefattar ändringar och utveckling
av personalvårdsorganisationen och principerna för dess verksamhet. Råd
bör även inhämtas från nämnden i principiella frågor inom själavårdsområdet
och socialtjänsten. Beträffande bildningsverksamheten är det naturligt
att nämnden hörs i fråga om de grundläggande bestämmelserna för
upplysning i samhälls- och kulturfrågor, föreläsningsverksamhet, fritidsundervisning,
biblioteksverksamhet, kulturminnesvård, naturvård och traditionsvård.
Även vid bestämmandet av de resurser som bör ställas till förfogande
för trivselfrämjande åtgärder bör nämnden höras. Det är dock
angeläget att nämnden icke belastas med rutinärenden och ärenden rörande
enskilt förhållande.
Utredningen föreslår att försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
skall upphöra. Nämndens uppgifter på personalvårdsområdet bör överföras
till en särskild personalvårdsnämnd.
I en dylik bör enligt utredningen ingå företrädare för myndigheter såväl
inom som utom försvaret, för organisationer och för personalen. Av många
skäl måste, anför utredningen, antalet ledamöter begränsas. Det är icke
nödvändigt att instruktionsmässigt fastställa att varje ledamot i personalvårdsnämnden
skall företräda en viss myndighet, intresseriktning eller
organisation. Som ledamöter bör som allmän regel utses personer med in
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
tresse för och erfarenhet från flera av nämndens verksamhetsområden.
Utredningen föreslår att antalet ledamöter bestämmes till 13. Utredningen
anger såsom riktlinje att av ledamöterna en utgöres av chefen för personalvårdsbyrån
(självskriven), en är riksdagsman, en företräder krigsmakten,
en svenska kyrkan, en frikyrkliga samarbetskommittén, två socialtjänstområdet,
två undervisnings- och bildningsområdet samt den trivselfrämjande
verksamheten, en de politiska och ideella ungdomsorganisationerna,
två personalförbunden och en de frivilliga försvarsorganisationerna. Suppleant
till ledamot förutsättes i princip utses så att han kompletterar det
intresseområde som ledamoten företräder.
Utredningen föreslår i fråga om personalvårdsnämndens ställning och
interna organisation bland annat följande.
Personalvårdsnämnden bör vara rådgivande och vägledande i principiella
personalvårdsfrågor men däremot icke beslutande. Nämnden bör i första
hand vara ett organ åt överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Nämnden
bör organisatoriskt närmast anknytas till försvarets personalvårdsbyrå
och således i motsats till försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
icke vara direkt underställd Kungl. Maj :t. Ärende som skall behandlas av
nämnden bör överlämnas icke direkt till nämnden utan genom det beslutande
organet.
Personalvårdsnämnden bör fungera endast i fred.
Tolv av nämndens ledamöter föreslås skola utses av Kungl. Maj :t medan
den trettonde skall vara chefen för försvarsstabens personalvårdsbyrå såsom
självskriven ledamot. Kungl. Maj :t skall förordna ledamot eller annan
att vara ordförande samt ledamot att vara ersättare för ordföranden. Kungl.
Maj :t bör vidare förordna sekreterare åt nämnden. Beredning och föredragning
av ärendena skulle ankomma pa befattningshavare inom personalvårdsbyrån.
Ersättning till ledamöter m. fl. föreslås utgå enligt kommittékungörelsen
men med särskilda årsarvoden för ordföranden (1 100
kr.) och sekreteraren (1 200 kr.).
Yttranden
Huvudpunkterna i betänkandet har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats
utan erinran av remissinstanserna. Statskontoret är dock tveksamt om
lämpligheten att inrätta ytterligare en nämnd och anför att i stället en koncentration
borde eftersträvas. Sveriges riksidrottsförbund uttalar tveksamhet
rörande behovet av den föreslagna nämnden.
I övrigt är det väsentligen två frågor som tilldragit sig uppmärksamhet,
nämligen nämndens ställning i förhållande till Kungl. Maj :t och överbefälhavaren
samt nämndens sammansättning.
Samtliga försvarsgrenschefer föreslår sålunda, att nämnden skall vara
direkt underställd Kungl. Maj :t. Överbefälhavaren uttalar på denna punkt
att en nämnd, vars ledamöter utses av Kungl. Maj :t, torde verka lika själv
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1962
ständigt oavsett om den säges stå under Kungl. Maj :t eller vid sidan av försvarets
högsta ledning. Förslag att nämnden skall vara direkt underställd
Kungl. Maj :t framföres också av försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd,
riksdagens militieombudsman, Tjänstemännens centralorganisation,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska landsbygdens ungdomsförbund,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Samverkande bildningsförbunden.
Även skolöverstyrelsen ger uttryck åt uppfattningen, att
personalvårdsnämnden bör få en mera självständig ställning.
När det gäller personalvårdsnämndens sammansättning har nästan varje
remissinstans framfört förslag om eller ifrågasatt ändring i förhållande till
betänkandet, överbefälhavaren tillstyrker dock principerna. Ordföranden
bör enligt överbefälhavaren tillsättas oberoende av befattning. Beträffande
övriga remissinstansers uttalande må nämnas följande. Militieombudsmannen
ifrågasätter, om det är lämpligt att chefen för personalvårdsbyrån ar
ledamot. De politiska ungdomsorganisationerna anser sig böra få större representation.
Svenska landsbygdens ungdomsförbund föreslår sålunda att
en kvinnlig ledamot skall ingå i nämnden och att större representation
bör ges politiska ungdomsorganisationer samt fackliga och ideella organisationer,
varvid verksrepresentation och parlamentarisk representation kan
minskas. Liknande synpunkter framföres av Folkpartiets ungdomsförbund.
Socialdemokratiska ungdomsförbundet ifrågasätter, med hänvisning till att
fältprosten kommer att vara föredragande inför nämnden i vissa ärenden,
behovet av särskild representant för svenska kyrkan. Några statliga verk
på socialtjänstområdet bör ej vara representerade i nämnden. Däremot bor
skolöverstyrelsen företrädas i nämnden. Vidare föreslås i nämnden ingå
tre riksdagsmän eller andra personer i förtroendeställning, minst två representanter
för politiska ungdomsorganisationer, en foretradare for det
frivilliga bildningsarbetet och en militär representant. Upplysnings- och
personalvårdsnämnden ifrågasätter behovet av militär representant. I övrigt
uttalar sig chefen för marinen, försvarets civilförvaltning, statskontoret,
Folkpartiets ungdomsförbund och Socialdemokratiska ungdomsförbundet
mot att chefen för personalvårdsbyrån fungerar som ordförande
eller att ordförandeuppdraget knytes till bestämd tjänst.
Beträffande personalvårdsnämndens uppgifter betonas i vissa yttranden
(skolöverstyrelsen, försvarets skolnämnd, Sveriges förenade studentkårer
och försvarsgrenscheferna) att frågor rörande den obligatoriska, allmänbildande
undervisningen icke bör ankomma på nämnden, överbefälhavaren
synes ha i princip samma uppfattning. — Socialstyrelsen havdar, att nämnden
bör ha samordnande och övervakande uppgifter beträffande den regionala
och lokala personalvårdsorganisationen. Nämnden bör ha möjlighet
att besöka olika förband. — Upplysnings- och personalvårdsnämnden menar,
att personalvårdsnämnden bör höras icke blott i principiella frågor utan
även i vissa tillsättningsärenden. Landsorganisationen och Socialdemokra
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1962
tiska ungdomsförbundet hävdar, att nämndens uppgifter icke bör begränsas
så att den är förhindrad behandla rutinärenden.
Militieombudsmannen anser, att personalvårdsnämnden icke kan undvaras
under krig.
Förslaget att ärenden till personalvårdsnämnden skulle sändas till överbefälhavaren
möter invändningar från militieombudsmannen, Landsorganisationen
och Socialdemokratiska ungdomsförbundet. Ungdomsförbundet
föreslår i anslutning härtill inrättande av en särskild tjänst i försvarsdepartementet
som sekreterare åt nämnden.
III. Upplysningsverksamheten rörande totalförsvaret
Hittills bedriven upplysningsverksamhet rörande totalförsvaret
Syfte, form och innehåll
Försvarsupplysningens form och innehåll bygger i allt väsentligt på
riktlinjer, som antogs av 1946 års riksdag.* Vid anmälan av anslaget till
forsvarsupplysning anförde föredragande departementschefen då bland
annat: »För egen del har jag blivit övertygad om behovet av åtgärder i
syfte att bland allmänheten sprida ökad kännedom om försvarets verksamhet.
Härigenom kan det bli möjligt att skingra missuppfattningar, som
kunna uppkomma på detta område, och skapa förståelse för försvarets syften
och behov. En ovillkorlig förutsättning måste dock vara att denna upplysningsverksamhet
sker objektivt och neutralt och att de medel, som ställas
till förfogande, icke på något sätt användes för att giva en felaktig eller
missvisande bild av förhållandena på detta område. Det synes mig även
uppenbart, att ökad uppmärksamhet måste skänkas åt informationen bland
försvarets personal om samhällsförhållanden och samhällsfrågor.»
Upplysningsverksamheten är i enlighet härmed i princip dels inåtriktad
till försvarets personal, dels utåtriktad till allmänheten. Den bedrives i form
av föreläsningar, truppsamtal, filmförevisningar, i tidskrifter etc. Kravet
på objektivitet och allsidighet understrykes. Sålunda anföres i tjänstereglementet
för krigsmakten att upplysningsverksamheten bör bedrivas så att
den ej framstår som inblandning i den politiska debatten och att därför
polemik bör undvikas i frågor, där partipräglade meningsskiljaktigheter
föreligger. Vidare uttalar reglementet att lämnade upplysningar skall vara
sakliga och så fullständiga som sekretessföreskrifterna medger samt att
utebliven eller ofullständig information kan minska förtroendet för den
militära verksamheten.
Samordning
Några speciella bestämmelser om samordningen av totalförsvarets upplysningsverksamhet
finnes icke.
1 Prop. 1946: 1, IV ht, p. 188; SU 4, s. 134; rskr. 4, s. 40.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
9
1960 års försvarsupplysningsutredning redovisar emellertid åtskilliga
exempel på åtgärder för att åstadkomma en för totalförsvaret gemensam inriktning
av upplysningsverksamheten.
På försvarsstabens initiativ hålles regelbundna upplysningskonferenser
mellan totalförsvarets olika myndigheter och frivilligorganisationerna. Ljudbildband
om totalförsvarets verksamhet har utarbetats och ett totalförsvarsspel
är under utarbetande. En film, som speglar verksamheten inom totalförsvaret
i ett skärpt utrikespolitiskt läge, har inspelats. En särskild arbetsgrupp
har vidare utarbetat anvisningar för totalförsvarsutställningar.
På hemställan av skolöverstyrelsen om försvarsupplysande material för
undervisningsändamål utarbetar försvarsstaben för närvarande ett undervisningsunderlag
för lärare om svenskt totalförsvar. Detta material väntas
föreligga färdigt under våren 1962.
Av stor betydelse är vidare samarbetet mellan de olika totalförsvarsmyndigheterna
och Centralförbundet Folk och Försvar. Detta samarbete gäller
såväl planering av verksamheten som medverkan i såväl central som regional
och lokal verksamhet. Samverkan har också etablerats i fråga om beredskapsplanläggning
bland annat i form av för upplysningstjänsten och
det psykologiska försvaret gemensamma övningar.
Det militära försvarets upplysningsverksamhet
Organen för det militära försvarets upplysningsverksamhet utgöres
av den i det föregående nämnda försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd,
av de centrala stabernas pressavdelningar samt av pressofficerare
vid förband m. m.
Upplysnings- och personalvårdsnämnden, för vars organisation redogjorts
i det föregående, verkar som allmänt initiativtagande, vägledande och rådgivande
organ på detta område.
Krigsmaktens särskilda upplysningsorgan består av försvarsstabens pressoch
filmavdelning, arméstabens pressavdelning, marinens pressdetalj och
flygstabens pressdetalj. Ansvaret mellan försvarsstabens och försvarsgrensstabernas
upplysningsorgan fördelas i stora drag så, att försvarsstaben
varar för verksamheten i frågor, som är gemensamma för hela krigsmakten
eller berör mer än en försvarsgren samt frågor som berör främmande
makt. I organisations-, utrustnings- och utbildningsfrågor leds upplysningstjänsten
helt inom vederbörande försvarsgren. — Försvarsstabens pressoch
filmavdelning omfattar ett tiotal befattningshavare. Arméstabens pressavdelning
består av omkring fem befattningshavare. Marinens pressdetalj
består av tre—fyra befattningshavare. Flygstabens pressdetalj består av
tre befattningshavare. — Samtliga dessa organ uppehåller jourtjänst dygnet
runt.
Vid övriga militära staber, vid förband och vid skolor finns särskilda
pressofficerare med ställföreträdare, som svarar för presstjänsten vid sidan
av den ordinarie tjänsten.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
Den utåtriktade försvarsupplysningen inom det militära
försvaret bedrives bland annat via press, ljudradio, television och film
eller genom kontaktkonferenser in. m.
Det militära försvarets presstjänst omfattar i huvudsak nyhetstjänst,
jour tjänst, pressbesök, reportagetjänst, förtrolig information, sekretesskydd,
rådgivning i publicitetsfrågor, tryckfrihetsfrågor i allmänhet, arkivtjänst
(främst bildservice), utländsk presstjänst, publicitetsangelägenheter berörande
våra militära FN-engagemang, krigsplanläggning in. m.
Utbyggnaden av radions dubbelprogramnät, det ökade antalet lokala radiosändningar
och televisionens genombrott liksom den militärpolitiska och
militärtekniska utvecklingen har ökat kraven på men också gett större
möjligheter åt de militära upplysningsorganen. Sveriges Radios utökade
nyhetsbevakning har även ökat utrymmet för militära kommentarer.
I den utåtriktade upplysningsverksamheten ingår även de s. k. kontaktkonferenserna.
Dessa anordnas i samarbete med Centralförbundet Folk och
Försvar och de olika totalförsvarsmyndigheterna för framträdande representanter
för pressen samt fackliga, politiska och ideella organisationer.
I samarbete med centralförbundet, folkrörelserna, Utrikespolitiska institutet
och berörda statliga myndigheter lämnar vidare de centrala stabernas
pressavdelningar bistånd åt frivilliga försvarsorganisationer, skolor och
andra organisationer vid anskaffning av föreläsare.
I den utåtriktade upplysningen ingår även en viss upplysning till utlandet.
Den sker främst genom utrikesdepartementets försorg, i vissa fall på
krigsmaktens initiativ, i form av fortlöpande service för utländska massmedia.
Den inåtriktade försvarsupplysningen inom det militära
försvaret omfattar bland annat utarbetande av pressöversikter, föredrag,
utgivning av tidskrifter för försvarsgrenarnas personal m. in.
Pressen följes, med hänsyn till det stora utrymme som den ägnar försvaret
i nyhetsartiklar, reportage och ledande artiklar, noggrant i militära
staber och förband. Resultatet delges personalen — främst befälet — i form
av dagliga pressöversikter och utlåning av pressklipp.
En väsentlig del av den inåtriktade upplysningsverksamheten utgörs av
föredrag för befälskårer och värnpliktig personal på förbanden, truppsamtal
etc. Härför finnes särskilt sammanställt grundmaterial.
De olika försvarsgrenarna utger särskilda publikationer, Arménytt, Marinnytt
och Flygvapennytt. Dessa skall enligt Kungl. Maj :ts beslut den 3
juni 1960 främst inriktas på frågor av betydelse för utbildningen inom respektive
försvarsgren jämte andra frågor av särskilt intresse för den militära
tjänsten. Cirka en tiondedel av publikationernas totala utrymme skall
disponeras av försvarsstabschefen, främst för upplysning i för försvaret
gemensamma frågor. Publikationerna skall enligt försvarsgrenschefernas
närmare bestämmande kostnadsfritt tillhandahållas huvudsakligen staber,
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
förband (utbildningsanstalter) m. fl. institutioner inom försvarsgrenen
samt dennas militära och civilmilitära personal på aktiv stat, på reservstat
och i reserven samt värnpliktiga officerare tillhörande försvarsgrenen.
Tidskrifterna utkommer för närvarande med fem till sex nummer per år.
Upplagan är för Arménytt drygt 32 500 exemplar, för Marinnytt 13 500
exemplar och för Flygvapennytt 2 500—2 700 exemplar.
Dessutom utger flygvapnet tidskriften Vårdkasen en gång om året i en
upplaga av drygt 20 000 exemplar. Den tilldelas i huvudsak viss luftbevakningspersonal.
Viss verksamhet är att anse som såväl inåtriktad som utåtriktad
försvarsupplysning. Hit hör bland annat utställningar
och film.
Krigsmaktens utställningsverksamhet syftar främst till kontakt med och
upplysning till allmänheten, men har även använts för inåtriktad verksamhet,
bland annat i samband med repetitionsövningsförbandens inryckning.
De större utställningarna — ibland representerande hela totalförsvaret —
har i regel ingått som särskilda avsnitt i civila utställningar. Andra försvarsutställningar
har varit fristående eller har anordnats exempelvis i anslutning
till olika förbandsdagar. Också andra former såsom punktutställningar,
vandringsutställningar etc. har prövats. Genom samarbete mellan
krigsmakten och olika myndigheter och organisationer söker man nå en
bättre samordning och ett rationellare utnyttjande av tillgängliga resurser.
En särskild arbetsgrupp med representanter för krigsmakten och civilförsvaret
har i samråd med bland annat övriga totalförsvarsgrenar utarbetat anvisningar
för anordnande av totalförsvarsutställningar och uppvisningar.
Önskemålen om militär medverkan i olika utställningar tenderar enligt en
av upplysningsutredningen gjord undersökning att öka. Möjligheterna att
från krigsmaktens anslag bestrida kostnader för utställningsverksamhet är
begränsade. Enligt av överbefälhavaren utfärdade bestämmelser får därför
militär medverkan i samband med civila utställningar endast ske under
förutsättning att arrangörerna lämnar ekonomisk garanti.
För inspelning av upplysningsfilm disponerar krigsmakten endast ett
mindre belopp, 18 000 kr. För produktion av militär undervisningsfilm disponeras
däremot cirka 500 000 kr. Av de militära undervisningsfilmerna
har emellertid flera tjänat ett betydande försvarsupplysande syfte. En del
militära filmer har även visats i televisionen.
Utbildningen i militär upplysningstjänst har i form av korta kurser
bedrivits för skilda personalkategorier. På detta sätt har utbildats dels
blivande eller nytillträdda pressofficerare, dels militära föreläsare vid skolor,
på olika organisationers möten etc., dels ock värnpliktig personal som
krigsplacerats inom upplysningstjänsten, främst tidnings- och public-relation-män.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
De centrala militära pressorganens krigsplanläggning inskränker
sig inte längre till de rent militära uppgifterna och samverkan inom
krigsmaktens ram. Tillkomsten av beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar har härvid medfört ökade krav på medverkan i förberedelserna
utanför krigsmakten samt deltagande i övningar, som bedrivs gemensamt
av civila och militära myndigheter.
Under fjärde huvudtiteln är för budgetåret 1961/62 uppfört ett ansla g
tiH försvarsupplysning av 206 000 kr. Härav avses 24 000 kr. för presstjänst,
113 000 kr. för utgivning av försvarsgrenstidskrifterna och tidskriften
Vårdkasen, 28 000 kr. för bidrag till Centralförbundet Folk och
Försvar och sammanlagt 41 000 kr. för övriga ändamål, bland annat utställningar.
För försvarsfilm har anvisats 530 000 kr., varav 18 000 kr. för
llPPlysnings- och propagandafilm och återstoden för militär undervisningsfilm.
Kostnaderna för upplysnings- och personalvårdsnämnden bestrids som
framgår av det föregående från förslagsanslaget Vissa nämnder m. in.
Civilförsvarets upplysningsverksamhet
I sin upplysningsverksamhet utnyttjar civilförsvaret i huvudsak samma
slags media som krigsmakten. Upplysningen har främst inriktats på
utrymnings- och skyddsrumsfrågorna samt självskyddet. Svårigheter föreligger
att på detta fält dra en bestämd gräns mellan upplysning och utbildning,
enär allmänhetens civilförsvarsutbildning i stor utsträckning måste
ske via press, radio, television och film.
I intimt samarbete med civilförsvarsstyrelsen förmedlar även Sveriges
civilförsvarsförbund upplysning om civilförsvaret. Denna frivilligorganisations
upplysningsverksamhet har främst omfattat utställningar, broschyrer
och affischer samt visning av olika civilförsvarsfilmer. Förbundet utger
Tidskrift för Sveriges civilförsvar i en upplaga av cirka 16 000 exemplar.
Den finansieras med prenumerations- och annonsinkomster. Till förbundet
är anslutna omkring 300 lokalföreningar med cirka 80 000 enskilda
medlemmar, över 400 företag representerande cirka 77 500 personer samt
430 kommuner.
Inom civilförsvarsstyrelsen finnes en heltidsanställd informationschef.
I varje län finnes vidare ett 60-tal pressombud, som vid sidan av sin ordinarie
tjänst svarar för de regionala och lokala kontakterna med informationsorganen.
En av de viktigaste uppgifterna i den utåtriktade försvarsupplysningen
har varit att förse pressen med ur utbildningssynpunkt
lämpligt material. Detta har i första hand förmedlats genom rikspressen
och de centrala nyhetsbyråerna. Ett särskilt bildarkiv har skapats,
och presstjänsten har dessutom omfattat pressbesök, förmedling av
intervjuer, tillrättalägganden m. m.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
Upplysningen genom radio har bland annat utgjorts av inslag i Dagens
•eko, några skolradioprogram och en programserie om skyddsrum, utrymning
och radiakskydd. I televisionen har civilförsvaret hittills ägnats några
programinslag, bland annat i samband med utrymningsövningarna.
Utställningsverksamheten har i regel skötts av civilförsvarsförbundet,
men civilförsvarsstyrelsen har i viss omfattning ställt personal och materiel
till förfogande.
Kontakt- och föreläsningsverksamheten sker bland annat genom civilförsvarsstyrelsens
och länsstyrelsernas civilförsvarsorgans medverkan i
Folk och Försvars kontaktkonferenser.
Utlandets intresse för det svenska civilförsvaret har medfört ett stort
antal studie- och pressbesök utifrån. Upplysningen till utlandet har erfordrat
att visst informationsmaterial iordningställts för utländsk publik.
Den inåtriktade upplysningsverksamheten inom civilförsvaret avser endast
den aktivt engagerade personalen, d. v. s. främst civilförsvarets olika
funktionärer. Denna upplysning förmedlas bland annat genom ett stencilerat
kontaktblad »Aktuellt om civilförsvar» med en upplaga på cirka
5 000 exemplar. — Inom civilförsvarsstyrelsen har upprättats ett pressklippsarkiv.
Filmen har varit ett ofta anlitat medium i civilförsvarets upplysningsverksamhet,
och en rad upplysningsfilmer har inspelats. Många instruktionsfilmer
har emellertid också ett betydande värde ur upplysningssynpunkt.
Civilförsvarsstyrelsen utger vidare en småskriftserie om aktuella försvarsproblem
som torde tjäna såväl den inåtriktade som den utåtriktade
försvarsupplysningen.
Det psykologiska försvarets upplysningsverksamhet
Då
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar år 1954 inrättades var
man enig om behovet av en realistisk upplysning om försvars- och skyddsmöjligheter,
om utrymning och andra civilförsvarsfrågor samt om de allmänna
förhållanden som sannolikt råder under krig eller omedelbart före
ett krigsutbrott. Å andra sidan ansågs det icke önskvärt med en från centralt
håll statligt bedriven eller dirigerad upplysnings- och informationsverksamhet.
Ett fredsorgan för psykologiskt försvar skulle därför icke
självt bedriva eller dirigera upplysningsverksamhet utan borde härvidlag
inskränka sig till att lämna impulser och uppslag.
I enlighet med vad som sålunda förutsatts har beredskapsnämndens
verksamhet i fred begränsats. Upplysningsverksamheten har inskränkts
till föreläsningar och deltagande i kurser, konferenser och stabsövningar,
anordnade av myndigheter och organisationer inom totalförsvaret. Nämnden
svarar vidare för undervisning om det psykologiska försvaret vid
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1962
bland annat försvars- och militärhögskolorna m. fl. En av beredskapsnämndens
viktigaste inåtriktade uppgifter är utbildningen av personal
som uttagits för tjänstgöring i krig. Utbildningen, som avser att ge kännedom
om krigsplanläggningen inom det psykologiska försvaret, sker i form
av kurser, konferenser, stabsspel och stabstjänstövningar. Kontakten med
den krigsplacerade personalen söker beredskapsnämnden upprätthålla genom
tidskriften Bulletinen. Nämnden lämnar Centralförbundet Folk och
Försvar ett årligt bidrag om 10 000 kr. för upplysningsverksamhet om det
psykologiska försvaret, bland annat genom totalförsvarskurser för tidningsmän.
Till den utåtriktade verksamheten kan också utgivandet av
broschyren »Om kriget kommer» räknas. Nämnden har ingen särskild
presstjänst.
Beredskapsnämnden har vidare bedrivit en viss forskningsverksamhet
på opinionsbildningens område.
Det ekonomiska försvarets upplysningsverksamhet
Det ekonomiska försvaret har ingen enhetlig administration och har
därför inte heller någon centralt ledd upplysningsverksamhet.
Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap (tidigare riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap) har i den inåtriktade försvarsupplysningen
medverkat bland annat i försvarshögskolans undervisning och i
krigsspel, överstyrelsen (nämnden), som icke har någon särskild personal
anställd för upplysningstjänst och heller icke har några speciella medel
för sådant ändamål, har icke bedrivit någon aktiv presstjänst, överstyrelsen
(nämnden) har regelbundet ställt föreläsare till förfogande för
myndigheter och för näringslivets organisationer. Den medverkar även i
Centralförbundet Folk och Försvars konferenser.
Också genom övriga statliga organ med uppgifter beträffande det ekonomiska
försvaret, exempelvis kommunikationsverken, förmedlas upplysning
rörande det ekonomiska försvaret. Denna upplysning, som främst avser
den egna personalen, förmedlas bland annat genom personaltidningarna.
Upplysningsverksamheten omfattar även frågor om driftvärn och civilförsvar.
Inom det enskilda näringslivet meddelas i olika former upplysning rörande
verksamheten i krig.
Försvarsföreningarnas upplysningsverksamhet
Ett stort antal organisationer arbetar på olika sätt för försvaret. Dit hör
frivilligorganisationerna, som visserligen i första hand fullgör olika utbildningsuppgifter
men också gör insatser inom totalförsvarets upplysningsverksamhet,
bland annat genom sina tidskrifter.
Därjämte finnes några föreningar, som har till huvuduppgift att bedriva
upplysning om totalförsvaret eller delar därav. Hit hör i första hand Centralförbundet
Folk och Försvar, Riksförbundet för Sveriges försvar, All
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1!)62
männa försvarsföreningen och Försvarsfrämjandet. Hit hör också Sveriges
civilförsvarsförbund, vars insatser berörts i det föregående i anslutning
till redogörelsen för civilförsvarets upplysningsverksamhet, samt Föreningen
Sveriges Flotta.
I Centralförbundet Folk och Försvar är representerade såväl näringslivets
huvudorganisationer och folkrörelserna som totalförsvarets olika
delar och de frivilliga försvarsorganisationerna. Flertalet riksomfattande
ideella organisationer och samtliga större yrkes- och jämförliga sammanslutningar
är anslutna till eller representerade i förbundet. Särskilda Folkoch
Försvarskommittéer finns sedan år 1954 organiserade i samtliga län.
De fyra till förbundet anslutna politiska ungdomsorganisationerna bildar
kärnan i dessa kommittéer. — Centralförbundet vill medverka i en kontinuerlig
och saklig upplysningsverksamhet om våra försvarsproblem i vidaste
bemärkelse och därmed sammanhängande andra samhällsfrågor.
Förbundet håller ett kansli med två kvalificerade sekreterare samt två biträden.
— Förbundets inkomster uppgick år 1961 till omkring 197 000
kr., varav omkring 136 000 kr. i medlemsavgifter och bidrag av andra
institutioner, 28 000 kr. i bidrag av staten, anvisat under fjärde huvudtitelns
anslag Försvarsupplysning, 10 000 kr. i bidrag av beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar samt 23 000 kr. i övriga inkomster.
Konferenser av riks-, region- och lokalkaraktär har efter hand blivit centralförbundets
vanligaste arbetsform. Dessa anordnas i regel i samarbete
med totalförsvarets olika organ. I dessa har deltagit representanter för
ekonomiska, fackliga, politiska och ideella organisationer, skol- och bildningsväsende,
vetenskapliga institutioner, press, statliga och kommunala
myndigheter etc. — Härutöver har centralförbundet också gjort en aktiv
insats för att främja totalförsvarsupplysningen i våra skolor.
Riksförbundet för Sveriges försvar har liksom centralförbundet till
främsta uppgift att sprida objektiv upplysning om vårt försvar, men består
endast av enskilda medlemmar. Ett nära samarbete äger rum mellan
de båda organisationerna. Riksförbundet har också understött centralförbundets
verksamhet, bland annat ekonomiskt. Organisationen bedriver
bland annat presstjänst och stöder indirekt tidskriften Hemvärnet. \ idare
bedrives en viss föreläsningsverksamhet.
Allmänna försvarsföreningen är en av vårt lands äldsta nu verksamma
försvarsföreningar. Dess huvuduppgift är enligt stadgarna att utan avseende
på någon viss försvarsorganisation söka skapa en levande och kraftig
övertygelse om behovet att stärka och utveckla vårt försvar. Föreningens
arbete beslår nu huvudsakligen i att sprida tidskriften »Vårt försvar».
Föreningen Sveriges Flotta skall enligt stadgarna bland annat stärka
insikten om nödvändigheten av ett effektivt sjöförsvar och om betydelsen
av den svenska sjöfartens utveckling. Föreningens verksamhet omfattar
sålunda både marinen och handelssjöfarten. Föreningen utger tidskriften
Sveriges Flotta och bedriver dessutom förlagsverksamhet in. in.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
Föreningen bedriver även ungdomsverksamhet, omfattande skolungdomsmöten,
fartygsbesök m. in.
Förbundet för folkförsvarets främjande, Försvarsfrämjandet, utger tidskriften
Effektivt försvar. Organisationen har eget förlag och lämnar vissa
ekonomiska understöd till främst lokala försvarsorganisationer. — Viss kritik
har i olika sammanhang riktats mot utformningen av organisationens
verksamhet.
Förslag av 1960 års försvarsupplysningsutredning
Inledningsvis må erinras att utredningens uppdrag avsett en översyn
av försvarsupplysningens innehåll och form samt organisationen på upplysningsområdet.
Som allmän riktpunkt för utredningens arbete har gällt
att kostnaderna för verksamheten inte borde tillåtas öka.
Behovet av upplysning om totalförsvaret
Behovet av upplysning till den svenska allmänheten om vårt totalförsvar
är enligt utredningen större idag än för femton år sedan, då detta
behov prövades av 1945 års utredning om upplysningsverksamheten. Uppbyggnaden
av det totala försvaret, de ekonomiska uppoffringarna härför
och den åtföljande livliga politiska debatten, publiciteten kring den tekniska
utvecklingen och de militära maktmedlens plats i världspolitiken
har medfört att kravet på information om vårt totalförsvar och den enskilde
medborgarens roll däri har ökat.
Propagandan från stormaktsblocken har sedan det kalla krigets början
ökat. Även om denna propaganda inte direkt riktas mot vårt land, så kan
den likväl komma att också i vart land ibland verka på försvarsviljan i
negativ riktning. Framför allt den stora publiciteten, ofta med överdrivna
uppgifter, om utvecklingen av strategiska vapensystem och kärnvapen
utnyttjas propagandamässigt för att nedvärdera huvudmotståndarens eller
småstaternas försvarsresurser. Även dessa förhållanden pekar på ett ökat
behov av upplysning, främst om fakta rörande den militärpolitiska och militärtekniska
utvecklingen samt om vår på dessa fakta grundade försvarspolitik,
våra skyddsmöjligheter och naturliga försvarsmöjligheter samt våra
tekniska och ekonomiska förutsättningar. Sådan upplysning är desto mera
angelägen som vissa av dessa frågor är så komplicerade att de knappast kan
förstås utan en omfattande och kontinuerlig information. Bristande kännedom
om de verkliga förhållandena ger i sin tur en felaktig utgångspunkt
för bedömande av våra försvarsproblem.
Gjorda opinionsundersökningar om försvarsviljan och om tilltron till våra
möjligheter att försvara oss understryker enligt utredningen att — oavsett
om de erhållna värdena kan anses generellt giltiga — behovet av kontinuerlig
upplysning inom de angivna områdena är stort.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
En stor del av kritiken mot försvaret sammanhänger, anför utredningen,
med de successivt stegrade försvarskostnaderna. Eftersom kritiken till viss
del synes bottna i bristande kännedom om de för kostnadsutvecklingen avgörande
faktorerna, bör behovet av upplysning på detta område särskilt
uppmärksammas.
Utredningen anför vidare, att Sveriges militära åtaganden i FN :s tjänst
ökat behovet av information och upplysning.
Upplysningsverksamheten påverkas också enligt utredningen av den starka
utvecklingen av massmedia — press, radio och television. Dessa media
erbjuder allt större möjligheter till upplysning. Konkurrensen om utrymmet
hos dessa media blir samtidigt allt hårdare. Dessa media har främst nyhetsförmedlande
uppgifter, och deras benägenhet att bereda utrymme för upplysning
beror främst på dennas nyhetsmässiga eller samhällsinriktade karaktär.
Ett jämförelsevis stort utrymme ägnas för närvarande försvaret
både i dagspress, radio och television. Kravet från pressens och Sveriges
Radios sida på snabb och riktig information är framträdande och har successivt
ökat.
Utredningen anför, att den funnit att särskild uppmärksamhet måste
ägnas behovet av upplysning till ungdomen, bland annat med hänsyn till
att den generation som nu börjar komma upp i mogen ålder är bristfälligt
orienterad om orsakerna till och förloppet av andra världskriget liksom
i fråga om exempelvis den reella innebörden av ockupationen av våra grannländer.
Den saknar i stor utsträckning kännedom om orsakerna till vår
alliansfria politik, vårt behov av ett försvar och försvarets fredsbevarande
effekt samt om våra försvarsmöjligheter. Utredningen förklarar sig i samband
med dessa frågor ha uppmärksammat den av skolöverstyrelsen år
1957 genomförda utredningen »Propagandakritik och samhällssolidaritet
1 skolundervisningen» och de härav föranledda, av skolöverstyrelsen beslutade
åtgärderna beträffande försvarsfrågornas plats i undervisningen och
främst då i samhällslära.
Utredningen anser, att informationstjänsten måste tillmätas stor betydelse
både med hänsyn till allmänhetens och pressens berättigade krav att
snabbt informeras om vad som händer inom försvaret och med hänsyn till
att denna nyhetstjänst på längre sikt direkt påverkar allmänhetens intresse
och förståelse för våra försvarsproblem.
Även beträffande den inåtriktade upplysningsverksamheten, främst inom
krigsmakten, har enligt utredningen behovet ökat. Det militärpolitiska och
militärtekniska skeendet är, anföres det, numera så komplicerat, att man
endast i de centrala staberna har överblick över dessa problem. Utredningen
understryker behovet av upplysning också till den inom krigsmakten civilanställda
personalen.
Utredningen anser slutligen, att upplysningen till utlandet om svensk
2 — Hihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 74
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
alliansfrihet, svensk försvarspolitik, svenskt totalförsvar, Sveriges insatser
i FN :s tjänst o. s. v. bör ägnas ökad uppmärksamhet.
Sammanfattningsvis anför utredningen, att åskilligt pekar på ett ökat
upplysningsbehov. Samtidigt erbjuder massmedia ökade tekniska hjälpmedel
för upplysningen. Åtgärder bör vidtas för att i ökad utsträckning bedriva
upplysningsverksamhet genom massmedia. Detta synes dock medföra krav
på ökade tekniska, ekonomiska och personella resurser hos berörda myndigheter.
Något förslag härom anser sig utredningen emellertid inte kunna
framlägga med hänsyn till direktiven för utredningen. Inom ramen för den
organisation och de principer som utredningen föreslår bör dock enligt utredningen
möjligheterna till ökat samarbete med massmedia, framför allt
televisionen, tillvaratas.
Allmänna riktlinjer
Utredningen konstaterar att det, vid tillämpningen av de principer för
försvarsupplysningens bedrivande som angavs av 1945 års upplysningsutredning
och sedan blev föremål för riksdagens ställningstagande, har ankommit
på de berörda myndigheterna att själva ta ställning till formerna
för och innehållet i den upplysning som förmedlats.
Beträffande formerna för den militära upplysningsverksamheten konstateras,
att sådan bedrivits inom olika tjänstegrenar och till stor del med anlitande
av medel som icke redovisas som kostnader för försvarsupplysning,
t. ex. personalkostnader eller kostnader för personalvård. I den hittills bedrivna
verksamheten kan heller icke urskiljas någon klar gräns mellan upplysning
och utbildning. Det finns sålunda ett behov av att upplysningsvägen
nå exempelvis den icke i tjänst varande personalen med en kombination
av upplysning och utbildning, bland annat i form av publikationer, filmer
och utställningar. För civilförsvarets del är det nödvändigt att utnyttja
de olika upplysningskanalerna för förmedling av utbildning. Några direkta
svårigheter har dock inte kunnat påvisas med denna uppdelning på olika
tjänstegrenar och ansvarsområden, även om en gemensam ledning och ekonomisk
överblick saknats.
När det gäller upplysningens innehåll bär vissa svårigheter uppstått, i huvudsak
sammanhängande med inrikespolitiska förhållanden. Större frågor
beträffande vårt försvars organisation, materielanskaffning, utbildning
o. s. v. blir politiska i och med att de måste underställas riksdagens prövning.
Därvid gör sig olika åsiktsriktningar gällande. För de myndigheter som haft
att bedriva upplysning om försvaret har det visat sig svårt att avväga denna
upplysning så, att den icke av någon representativ åsiktsriktning kan tolkas
som polemik eller inblandning i den politiska debatten. Härtill bar bidragit
att t. ex. kärnvapenfrågan dels har ett vida större perspektiv än det rent
militära, dels att behovet av saklig upplysning just i en sådan fråga är särskilt
stort. Det bör också beaktas att delar av den militära utbildningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 7k år 1962 19
kan framstå som propaganda för den militära ledningens uppfattning i en
viss fråga.
Mot bakgrunden av de redovisade svårigheterna har utredningen funnit
det angeläget att dels klarlägga upplysningens ändamål, dels fastställa vad
som skall hänföras till försvarsupplysning. Härom anför utredningen följande.
Upplysningsverksamheten skall i princip avse totalförsvaret. Dess uppgift
skall i första hand vara att vidmakthålla försvarsviljan samt att stärka
tilltron till och främja samhörighetskänslan med landets försvar och demokratiska
samhällsskick. Den skall vidare klargöra sambandet mellan utrikespolitik
och försvar.
Upplysningsverksamheten skall bedrivas så, att kännedom om totalförsvarets
olika delar förmedlas såväl till allmänheten som till totalförsvarets
personal (d. v. s. såväl inåt- som utåtriktad upplysning).
Upplysningsverksamheten skall omfatta militära, militärpolitiska, ekonomiska
och tekniska samt utrikes- och inrikespolitiska fakta och analyser av
betydelse för totalförsvaret. Vidare skall upplysning lämnas om myndigheternas
bedömningar, slutsatser och beslut i fråga om det totala försvarets
organisation, utveckling, utbildning, materielanskaffning o. s. v.
Den utåt- resp. inåtriktade upplysningen skall alltjämt vara av principiellt
likartad natur. Det är emellertid uppenbart, att de värnpliktiga för sin utbildning
måste bibringas mera detaljerade kunskaper om exempelvis olika
vapens verkan och taktiska konsekvenser och om de möjligheter som finns
till skydd.
Utredningen är emellertid fullt medveten om det omöjliga i att i form av
allmänna riktlinjer täcka alla de gränsfall och intrikata avvägningsfrågor
som kan uppstå. Utredningen har därför ansett det angeläget betona, att de
befattningshavare, som har att i tjänsten svara för upplysningen, handlar
under ämbetsmannaansvar, och att det ytterst beror på vars och ens ansvarskänsla
och omdöme, om andemeningen i de principer som anges i det följande
skall kunna uppfyllas. De problem som uppstått vid tillämpningen av
hittills gällande riktlinjer får inte leda till att upplysningen inom viktiga
områden eftersätts.
I fråga om den inåtriktade upplysningen anför utredningen följande.
I den inåtriktade verksamheten, där upplysning främst förmedlas till
inkallad eller anställd personal, blir kraven på saklighet, fullständighet och
rättvisa alldeles särskilt framträdande. Största möjliga allsidighet skall därför
eftersträvas vid belysningen av totalförsvarets och krigsmaktens olika
komponenter och framställningen utgå från den av statsmakterna beslutade
målsättningen för försvaret. Härutöver finner utredningen det naturligt, att
befälspersonalen inom försvaret får en allsidig orientering om aktuell debatt
och pågående verksamhet inom och utom försvaret rörande atomvapenfrågan,
sålunda även på det politiska området.
Den inåtriktade upplysningsverksamheten får självfallet aldrig ges polemisk
utformning. Inte heller får den missbrukas till propaganda i politiska
stridsfrågor. I den mån det rör sådana bör det i stället vara upplysningsverksamhetens
uppgift att ge anvisning på de källor, där olika åsikter på ett
tillfredsställande sätt redovisas, och i möjligaste mån klargöra aktuella
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 7år 1962
frågeställningar och objektivt redogöra för argumentationen på ömse sidor.
Att en föreläsare i detta sammanhang även talar om, vilken hans personliga
mening är, kan ofta te sig naturligt och i själva verket snarast bidra
till att åhörarna på rätt sätt förmår bedöma innehållet i hans framställning.
När det gäller frågor, som är av mera teknisk natur eller där någon politisk
diskussion eljest icke aktualiserats, bör han ha möjlighet att på grundval
av en objektiv redogörelse för fakta framlägga den argumentering som synes
honom giltig. Även härvidlag är det emellertid angeläget att han klargör
att det är fråga om hans personliga uppfattning och att även andra meningar
kan göras gällande. En på detta sätt bedriven upplysningsverksamhet ställer
givetvis stora krav på befälets omdöme men torde likväl vara att föredra
framför ett system, som hindrar vederbörande att tala öppet inför truppen.
I de militära skolorna bör uppmärksamhet ägnas åt att förbereda befälet för
uPP8''fter a''T detta slag och att klargöra de svårigheter som kan föreligga.
I fråga om den utåtriktade upplysningen anför utredningen i detta sammanhang
följande.
Vad som anförts i fråga om den inåtriktade verksamheten är också direkt
tillämpligt på motsvarande delar av den utåtriktade upplysningsverksamheten,
exempelvis försvarsföreläsningar vid skolor o. dyl.
Den utåtriktade upplysningen torde dock normalt ge större utrymme åt
personligt framförda åsikter, exempelvis vid offentliga debatter, vid konferenser
på temat »folk och försvar», i tidningsartiklar m. m.
Det bör i detta sammanhang påpekas, att exempelvis överbefälhavaren i
sin egenskap av ämbetsman har både rätt och skyldighet att i framställning
till Kungl. Maj :t ge uttryck för sin uppfattning i hithörande frågor i all den
utsträckning som denna kan bedömas påverka krigsmaktens möjligheter
att lösa sina uppgifter. Den militära nyhetstjänsten har naturligtvis samma
rätt och skyldighet att genom kommunikéer och presskonferenser ge service
åt nyhetsorganen i form av referat av och redogörelser för försvarsmyndigheternas
offentliga framställningar. Sådana redogörelser skall självfallet
inskränka sig till en saklig redovisning av militära bedömningar och slutsatser
samt av de omständigheter som direkt påverkar dessa. Förekommer
felaktiga eller ofullständiga sakuppgifter i den allmänna debatten, bör berörd
myndighet enligt dessa principer kunna meddela rättelse eller komplettering.
Utredningen är fullt medveten om att det i praktiken många gånger kan
vara svårt att avgöra var den objektiva informationen slutar och de mera
personligt färgade åsikterna tar vid. En föreläsare eller skribent i försvarsfrågor
uppfattas lätt som företrädare för den myndighet han representerar,
även om han aldrig så tydligt poängterar sitt personliga åsiktsengagemang
i vissa frågor. Å andra sidan vore det uppenbart orimligt — och klart
i strid med den personliga åsikts- och yttrandefriheten — att söka begränsa
möjligheterna för försvarets representanter att vid sidan av sin tjänsteutövning
fritt hävda sin mening i tal och skrift.
Administrationen av totalförsvarets upplysningsverksamhet
Upplysningsverksamheten
kan antingen koncentreras till ett organ med
en gentemot berörda myndigheter fri ställning eller i någon form anslutas
21
Kungi. Maj.ts proposition nr 7b år 1962
till en eller flera myndigheter. Vilkendera lösningen som bör väljas beror
enligt utredningen i hög grad på hur långt samordningssträvandena mellan
skilda delar av totalförsvaret drives. Utredningen erinrar här om att ett omfattande
samarbete i praktiken redan etablerats mellan de myndigheter och
organisationer som bedriver försvarsupplysning, trots att formella samordningsregler
saknats.
Kravet på samordning får enligt utredningen bedömas med utgångspunkt
i de olika totalförsvarsgrenarnas uppgifter och organisation vilket medför
att upplysningen delvis får olikartad karaktär och omfattning. Det främsta
önskemålet härvidlag gäller en principiell samordning och gemensam inriktning
av upplvsningen. Något behov av att organisatoriskt åstadkomma dagligt
samarbete torde däremot för närvarande inte föreligga. Det gäller alltså
i första hand att skapa garantier för en gemensam planering och en gemensam
inriktning av upplysningen. Att verkställa dessa planer torde emellertid
även i fortsättningen kräva olikartade åtgärder inom de olika totalförsvarsgrenarna,
varför något direkt samgående inte synes genomförbart. Ett
undantag härifrån utgör den av utredningen föreslagna totalförsvarstidskriften
(jfr i det följande), som fordrar ett mycket nära samarbete mellan
de olika upplysningsorganen.
Utredningen anser vidare att ett gemensamt centralt upplysningsorgan
— åtminstone för krigsmaktens och civilförsvarets del — för närvarande
knappast skulle vara lämpligt med hänsyn till nyhetstjänsten. Denna utgör
en väsentlig del av dessa myndigheters upplysningsverksamhet, och skall
kraven på nyhetsservice från massmedias sida tillgodoses, krävs det särskilda
informationsorgan som är direkt anslutna till respektive myndigheter.
Utredningen föreslår, att för ledning av totalförsvarets upplysningsverksamhet
inrättas en särskild nämnd, totalförsvarets upplysningsnämnd.
Nämnden skall enligt utredningen vara direkt underställd Kungl. Maj:t.
Nämnden skall bestå av nio ledamöter, nämligen chefen för försvarsstaben,
generaldirektörerna i civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, ordföranden i beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
chefen för utrikesdepartementets pressbyrå samt fyra ledamöter av
riksdagen.
Nämnden skall enligt utredningen genom egna initiativ främja upplysningen
om totalförsvaret för att därigenom bidra till att bevara och stärka
försvarsviljan i landet. Samordningen av upplysningsverksamheten skall
åligga nämnden, och denna samordning skall främst åstadkommas genom
att nämnden ger råd och rekommendationer till totalförsvarets myndigheter.
Vidare bör nämnden svara för utgivningen av en totalförsvarstidskrift.
upplysning och personalvård. Upplysningsnämnden bör enligt utredningen
främst med att de olika grenarna av totalförsvaret bör vara representerade
av sin högsta ledning, som ytterst har ansvaret för upplysningsverksamheten.
Totalförsvarets upplysningsverksamhet bör dessutom ha en nära an
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
knytning till utrikesdepartementet, eftersom vår försvarspolitik har ett
mycket nära samband med vår utrikespolitik. Upplysningsverksamheten
om vårt försvar måste därjämte samordnas med vår utlandsupplysning i
övrigt. Riksdagsrepresentationen motiveras bland annat av att en fortlöpande
och nära kontakt mellan totalförsvarets företrädare och riksdagen bör
upprätthållas i upplysningsverksamheten samt av att riksdagsrepresentationen
i nämnden hör kunna tjäna som språkrör för den allmänna
opinionen.
Utredningens förslag innebär, att försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
skulle upphöra. Den bör enligt utredningen ersättas med två
principiellt skilda nämnder, d. v. s. en nämnd för krigsmaktens personalvård
och en nämnd för totalförsvarets upplysningsverksamhet. En principiell
tudelning anser utredningen vara till fördel från effektivitetssynpunkt
och dessutom bidra till en klarare gränsdragning mellan begreppen
upplysning och personalvård. Upplysningsnämnden bör enligt utredning
som verkställande organ ha en kommitté, bestående av nämndens sekreterare
samt cheferna för försvarsstabens sektion III och informationsavdelningen
inom civilförsvarsstyrelsen jämte representanter för riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap och beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar. Denna kommitté bör även vara redaktionskommitté för den föreslagna
totalförsvarstidskriften. Utredningen förutsätter, att sekreteraren i
totalförsvarets upplysningsnämnd skall vara redaktör för tidskriften och
att nämndens ordförande skall vara tidskriftens ansvarige utgivare. Den
föreslagna kommittén skall även bereda de ärenden, som skall föredras för
upplysningsnämnden.
I detta sammanhang anför utredningen, att den övervägt om till totalförsvarets
upplysningsnämnd skulle knytas ett upplysningsråd med representanter
för dagspressen, radion, televisionen, filmen, de politiska partierna,
folkrörelserna, bokförlagen, de frivilliga försvarsorganisationerna m. fl.
Utredningen finner dock att detta råd i stort sett, och i efterhand, skulle
komma att få behandla samma ärenden som nämnden. Rådet skulle dessutom
få ringa inflytande på upplysningsverksamhetens utformning och endast
i undantagsfall — på grund av sin storlek — kunna behandla uppkomna
problem medan de är aktuella. Av dessa anledningar anser utredningen
ett upplysningsråd vid sidan av upplysningsnämnden vara överflödigt.
I övrigt behöver upplysningsorganen inom totalförsvaret enligt utredningen
inte omorganiseras. Det anses dock önskvärt bland annat att civilförsvarsstyrelsens
informationsavdelning förstärks.
Upplysningsverksamhetens bedrivande
Presstjänstens organisation inom försvarsstaben, försvarsgrenarna
och övriga totalförsvarsgrenar är anför utredningen beroende av den
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 7t år 19(>2
organisatoriska utvecklingen i övrigt. Utredningen anser, att argumenten
för presstjänstens kvarblivande i försvarsstaben och de tre törsvarsgrensstaberna
för närvarande är bärande och vill understryka att praktisk erfarenhet
från andra institutioner pekar på nödvändigheten av att intormationstjänsten
erhåller en sådan i förhållande till andra avdelningar fristående
ställning direkt under vederbörande institutions ohef, att verksamheten
kan bedrivas på ett från publicitetsorganens synpunkt snabbt och effektivt
sätt.
Av verksamhetsområdets omfattning och med hänsyn till de övriga upplysningar
som lämnats finner utredningen det i och för sig motiverat med en
förstärkning av arbetskraften med tanke på att inget av de redovisade verksamhetsområdena
rimligen bör avvecklas.
Utredningen föreslår att av en för hela totalförsvaret gemensam u p dlysningstidskrift
skall utges.
Utredningen har övervägt om en sådan tidskrift bör utges av någon av de
stora frivilliga försvarsorganisationerna med hjälp av visst statligt finansiellt
stöd. Utredningen har emellertid ansett det väsentligt, att en dylik
tidskrift kostnadsfritt tilldelas sådana personalkategorier, som de olika
myndigheterna i första hand vill nå med försvarsupplysning. Det bör då
vara av stor betydelse, att den upplysning som på detta sätt förmedlas till de
olika totalförsvarsgrenarnas personal också har officiell karaktär. \ idare äi
en direkt anknytning av tidskriften till totalförsvarsmyndigheterna av värde
från kontakt- och samarbetssynpunkt och tillförsäkrar vidare — med den
organisatoriska lösning utredningen föreslår — de olika myndigheterna likartat
inflytande på tidskriftens innehåll och utformning.
Den föreslagna lotalförsvarspublikationen bör enligt utredningen spridas
även till de olika frivilligorganisationerna. Detta synes desto mera angeläget
som dessa organisationers behov av aktuell försvarsupplysning visat sig
vara synnerligen stort. Den bör vidare spridas till press, skolor, bibliotek,
länsstyrelser och andra offentliga institutioner.
Tillkomsten av den föreslagna publikationen bör enligt utredningen resultera
i att de militära försvarsgrenstidskrifterna återfår sin tidigare karaktär
av utbildningsorgan för den egna personalen. Kostnaderna för tidskrifterna
Arménytt, Marinnytt, Flygvapennytt och Vårdkasen bör därför i fortsättningen
bestridas från försvarsgrenarnas övningsanslag. Härigenom kan
samtidigt försvarsgrenscheferna anpassa de olika tidskrifterna efter det
direkta utbildningsbehovet. Utredningen betonar önskvärdheten av en fortsatt
utgivning av dessa publikationer med hänsyn till att de trots den
föreslagna inriktningen — även i fortsättningen måste tillmätas värde från
upplysningssynpunkt.
Den nya tidskriften bör, anför utredningen, täcka hela totalförsvarsområdet.
Innehållet bör avvägas mellan de olika totalförsvarsgrenarna i viss
proportion till upplagans fördelning.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
Utredningen räknar med en upplaga av sammanlagt omkring 80 000
exemplar. De normer, som uppdragits i kungl. brev den 3 juni 1960 rörande
spridning av de militära försvarsgrenstidskrifterna, har därvid i princip
tillämpats på de olika myndigheterna. För krigsmaktens vidkommande har
utredningen även inräknat kategorien värnpliktiga underofficerare, som i
olika sammanhang uttryckt önskemål om försvarsupplysande informationsmaterial.
Upplagan skulle då komma att utgöra omkring 58 000 exemplar
för krigsmakten, ca 8 000 exemplar för civilförsvaret, ca 2 000 exemplar
för det ekonomiska och 500 exemplar för det psykologiska försvaret. För
frivilligorganisationerna m. fl. har beräknats omkring 10 000 exemplar och
för skolor, bibliotek o. s. v. ungefärligen 1 500 exemplar.
Utredningen anser tidskriften böra utkomma med sex nummer per år.
Om varje nummer kostar 40 000 kr., skulle härvid den sammanlagda kostnaden
komma att uppgå till 240 000 kr. Härtill kommer personalkostnader.
Utredningen har som nämnts förutsatt, att sekreteraren i totalförsvarets
upplysningsnänmd samtidigt skall vara redaktör för tidskriften. Lönekostnaderna
för denne jämte ett kontorsbiträde har beräknats till 30 000 kr.
respektive 10 000 kr. per år. Inberäknat personalkostnader skulle således
det årliga medelsbehovet för den föreslagna tidskriften komma att uppgå
till 280 000 kr.
Utredningen föreslår, att de sammanlagt 113 000 kr. från fjärde huvudtitelns
anslag för försvarsupplysning, som tidigare anvisats för tidskrifterna
Arménytt, Marinnytt, Flygvapennytt och Vårdkasen, i stället anslås till
den föreslagna totalförsvarstidskriften. Utredningen förutsätter, att även
övriga totalförsvarsgrenar bidrar till bekostandet av publikationen.
Bland de olika medel som hittills utnyttjats för spridning av försvarsupplysning,
fyller enligt utredningens uppfattning även utställningarna
étt bestämt behov. En av utställningsformens fördelar anger utredningen
vara att den ger möjlighet till en mera direkt belysning av totalförsvarsproblemen
än de flesta andra upplysningsmedia. Besökarna har tillfälle att påtagligt
bekanta sig med materielen, samtidigt som de genom olika uppvisningar
får en realistisk bild av dagens svenska försvar, dess taktik, utrustning,
utbildning m. in.
Utredningen anför, att en kvalitativt svag utställning inverkar direkt negativt
på inställningen till försvaret och våra försvarsmöjligheter. Detta
faktum understryker behovet av en samordning av och kraftsamling i utställningsverksamheten.
Med hänsyn till den samordning som redan äger
rum, bland annat i form av en gemensam arbetsgrupp, finner utredningen
inte behov föreligga av någon ytterligare organisatoriskt reglerad samordning
utöver den som totalförsvarets upplysningsnämnd innebär.
Utredningen anför, att på grund av att de anslag som hittills anvisats för
utställningar m. m. varit klart otillräckliga, denna verksamhet i stor utsträckning
blivit beroende av ekonomiskt stöd från utställningsarrangörer
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
och industriföretag. Utredningen finner det i princip önskvärt, att försvarsutställningar
i mindre grad blir beroende av privat garanti. Med hänsyn till
de omfattande besparingar, som det nuvarande systemet medför för statskassan,
och med tanke på att privata ekonomiska bidrag i varje särskilt
fall prövas av Kungl. Maj:t, avstår dock utredningen från att väcka något
förslag i frågan.
I frågan om film och television bär utredningen övervägt om ett
totalförsvarets eget filmbolag bör inrättas för den tekniska framställningen
av all försvarsfilm. Hittills har såväl krigsmaktens som civilförsvarets upplysnings-
och undervisningsfilmer till största delen inspelats av civila filmbolag.
Upplysningsutredningen, som ansett sig ha att ta ställning till frågan från
totalförsvarssynpunkt, har i likhet med tidigare utredningar i ämnet — vilka
dock endast behandlat krigsmaktens filmproduktion — funnit åtskilliga
skäl tala för ett gemensamt organ för inspelning av försvarsfilm. En mera
samordnad produktion skulle sålunda minska riskerna för dubbelarbete
och göra det lättare att i praktiken omsätta vunna erfarenheter. Man skulle
sannolikt också kunna räkna med viss tidsvinst på grund av bland annat
minskade kommunikatoriska svårigheter. Det nuvarande systemet är emellertid
till fördel då det gäller att fortlöpande anpassa filminspelningarnas
omfattning efter utvecklingen och det aktuella upplysningsbehovet. Samarbetet
med de civila filmbolagen torde också öka möjligheterna att placera
kortfilmer om försvaret som förspel på de allmänna biograferna. Inrättandet
av ett centralt organ för inspelning och distribution av försvarsfilm
skulle enligt utredningen också medföra betydande kostnader.
Televisionen torde, anför utredningen, från kontaktsynpunkt vara oöverträffad
som förmedlare av försvarsupplysning. Den snabba utbyggnaden
av televisionsnätet i förening med TV:s stora utvecklingsmöjligheter i vårt
land öppnar vida perspektiv i upplysningshänseende. Utredningen framhåller,
att försvaret och törsvarsfrågorna hittills varit väl tillgodosedda i svensk
TV. Ur utredningens synvinkel är det emellertid angeläget att betona önskvärdheten
av att totalförsvaret bereds vidgat utrymme i takt med den utökade
sändningstiden. Utredningen uppmärksammar i detta sammanhang
Sveriges Radios skoltelevisionsprogram.
Den betydelse som utredningen tillmäter televisionen från upplysningssynpunkt
får enligt utredningen vissa konsekvenser på filmsidan. Utredningen
understryker önskvärdheten av att man redan vid planeringen av
försvarsupplysande filmer undersöker möjligheterna att få dessa spridda
genom televisionen och i anslutning härtill söker tillgodose televisionens
speciella krav i fråga om filmernas uppläggning och utformning.
Televisionen kan dock icke, anför utredningen, i framtiden helt ersätta
de vanliga kanalerna för distribution och visning av upplysningsfilm. Behovet
av försvarsupplysning kan sålunda omöjligt få någon avgörande in
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
verkan på TV:s val av filmmaterial. Vidare är TV:s intresse för försvarstilm
ofta starkt aktualitetsbetonat och således svårt att på förhand överblicka.
Vill man vid en viss bestämd tidpunkt med filmens hjälp fylla ett
aktuellt behov av försvarsupplysning, måste man därför i huvudsak anlita
andra vägar.
Sammanfattningsvis anför utredningen att den ej funnit tillräckliga skäl
föreligga för en kostnadskrävande omorganisation av försvarets filmverksamhet
med sikte på ett för totalförsvaret gemensamt produktionsorgan.
Inom ramen för nuvarande organisation bör det finnas möjlighet för ett utökat
samarbete med televisionen vid sidan av övriga former för distribution
och visning av filmer med försvarsupplysande syfte. Utredningen föreslår
därför att nuvarande organisation bibehålls.
Utredningen erinrar om att Centralförbundet Folk och Försvar
hittills anvisats statsbidrag dels av Kungl. Maj :t från förenämnda
reservationsanslag till försvarsupplysning, dels av bland annat beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar. Utredningen förordar, att ett enhetligt
och uppräknat bidrag i fortsättningen anvisas centralförbundet direkt
och därvid uppföres under en enda huvudtitel.
Utredningen behandlar ingående den upplysningsverksamhet, som bedrives
av Förbundet för folkförsvarets främjande, Försvarsfrämjandet.
Utredningen konstaterar, att kritik riktats mot förbundet i fråga
om dess polemiska metoder, dess ackvisitionsverksamhet och dess underlåtenhet
att underkasta sig kontroll av Näringslivets granskningsnämnd.
Utredningen ifrågasätter icke Försvarsfrämjandets avsikt att genom sin
verksamhet gagna försvaret men förklarar sig icke kunna — så länge anmärkningar
i nämnda hänseende kan riktas mot förbundet —- rekommendera
något samarbete med detta.
Anslag och anslagsfördelning
Utredningen erinrar att statsmakterna hittills, utöver medel till vissa
löner, för krigsmaktens vidkommande beviljat ett särskilt reservationsanslag
till försvarsupplysning. Detta anslag uppgår budgetåret 1961/62 till
206 000 kr. För de övriga totalförsvarsmyndigheterna har inga särskilda
medel anslagits för försvarsupplysande ändamål, varför den verksamhet
som dessa myndigheter hittills bedrivit på detta område bekostats av andra
medel, som stått till myndigheternas förfogande.
Förutom krigsmakten har, anför utredningen, inom totalförsvaret hittills
endast civilförsvarsstyrelsen haft heltidsanställd personal i upplysningstjänst.
Utredningen, som understryker önskvärdheten av att civil försvarsstyrelsens
informationsavdelning förstärks och att tjänstemän vid riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap och beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar ges möjlighet att även fullgöra informationsuppgifter, uttalar att
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
det är angeläget att även dessa totalförsvarsmyndigheter anvisas särskilda
medel till försvarsupplysande ändamål.
Utredningen föreslår som av det tidigare anförda framgår att Centralförbundet
Folk och Försvar i fortsättningen anvisas höjt bidrag.
För att få ett begrepp om de verkliga totala kostnaderna för den försvarsupplysning
som hittills bedrivits av de olika totalförsvarsmyndigheterna
måste, anför utredningen, till de för försvarsupplysning anslagna medlen
läggas kostnader för löner, expenser, lokaler, viss utbildning m. in. Den
summa, som på detta sätt kan framräknas, torde för totalförsvaret understiga
1 miljon kronor per år. I relation till de medel som anslås till de olika
försvarsmyndigheterna, utgör sålunda kostnaderna för upplysningsverksamheten
mindre än en tredjedels promille. Med hänsyn till dels det ökade
behov av upplysning som utredningen tidigare konstaterat, dels försvarsupplysningens
stora betydelse för försvarsvilja, anser utredningen det angeläget
att väsentligt ökade medel för försvarupplysning ställs till myndigheternas
förfogande.
Utredningen anger de årliga kostnaderna för ett genomförande av utredningens
förslag till 175 000 kr. Nämnda belopp är beräknat utan hänsynstagande
till kostnaderna för försvarsgrenstidskrifterna. Av nämnda belopp
avser 8 000 kr. arvodeskostnader, expenser in. m. för totalförsvarets upplysningsnämnd,
127 000 kr. av utredningen angiven merkostnad för utgivande
av en upplysningstidskrift för totalförsvaret, 30 000 kr. lön till sekreterare
i upplysningsnämnden, tillika tidskriftens redaktör samt 10 000 kr.
lön till ett kontorsbiträde åt sekreteraren. Beloppet 127 000 kr. har utredningen
framräknat på så sätt att från den beräknade framställningskostnaden
för tidskriften, 240 000 kr., dragits det belopp, 113 000 kr., som nu
står till förfogande för försvarsgrenstidskrifterna och tidskriften Vårdkasen.
Kostnaderna för dessa tidskrifter har utredningen som förut nämnts
förutsatt skola i fortsättningen bestridas av försvarsgrenarnas övningsanslag.
Yttranden över försvarsupplysningsutredningens förslag
Allmänna synpunkter
Utredningens förslag i stort tillstyrkes eller lämnas utan mera väsentliga
invändningar av det övervägande antalet av remissinstanserna. Åtskilliga
av dessa remissinstanser uttrycker dock tvekan inför förslaget att utge en
särskild tidskrift. En övervägande kritisk hållning mot hela utredningsförslaget
intas endast av länsstyrelsen i Jämtlands län, överståthållarämbclet
och Svenska landsbygdens ungdomsförbund. Nämnda länsstyrelse anser
utredningsförslaget högst otillfredsställande, medan de övriga två instanserna
på de flesta väsentliga punkterna ifrågasätter utredningens
förslag.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 7b år 7962
Den i direktiven för utredningen angivna allmänna riktpunkten att kostnaderna
för upplysningsverksamheten inte bör tillåtas stiga har åtskilliga
remissinstanser direkt eller indirekt kritiserat. Sålunda anför försvarets
upplysnings- och personalvårdsnämnd, att vid genomförande av ändringar
beträffande försvarsupplysningen den måhända viktigaste åtgärden vore
att staten lämnade Centralförbundet Folk och Försvar ett avsevärt kraftigare
ekonomiskt stöd än för närvarande. Beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar förklarar sig anse upplysningen om totalförsvaret vara en
så viktig samhällsuppgift, att den bör beviljas betydligt större anslag. Också
civilförsvarsstyrelsen samt länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar sig i denna
riktning liksom åtskilliga icke statliga remissinstanser, exempelvis Riksförbundet
för Sveriges försvar och Kooperativa förbundet.
Den av utredningen i betänkandet lämnade redogörelsen för den nu
bedrivna upplysningsverksamheten anses av flera remissinstanser vara
ofullständig. Skolöverstyrelsen påpekar sålunda att utredningen icke berört
bland annat den verksamhet inom ämnesområden rörande totalförsvaret,
som bedrives av eller förmedlas genom statsunderstödda folkbildmngsorganisationer.
Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd anför
att på det ekonomiska försvarets område inga redogörelser lämnats
för jordbruksnämndens, arbetsmarknadsstyrelsens, kommunikationsverkens
m. fl. hithörande verksamhet. Presentationen av Centralförbundet
Folk och Försvar anser nämnden icke ge något underlag för bedömning av
organisationens utomordentligt stora förutsättningar på upplysningsverksamhetens
område, överbefälhavaren framhåller, att utredningen endast
antydningsvis berört det civila undervisningsväsendets roll i försvarsupplysningen.
Behovet av upplysning om totalförsvaret
Utredningens uppfattning att behovet av försvarsupplysning ökat delas
allmänt av remissinstanserna. Landsorganisationen i Sverige liksom Arbetarnas
bildningsförbund understryker sålunda utredningens bedömningar
och anför, att en allsidig och målmedveten upplysningsverksamhet
om motiven för och grunddragen i vårt lands alliansfria utrikespolitik och
den därav betingade försvarspolitiken är en angelägen uppgift. Svenska
arbetsgivareföreningen förklarar sig dela utredningens grundläggande uppfattning
att behovet av upplysning angående totalförsvarets samtliga grenar
ökat. Kooperativa förbundet anför om behovet av försvarsupplysning
att i försvarsfrågan i vidsträckt mening den medborgerliga allmänbildningen
med all säkerhet genomsnittligt står på en lägre nivå än när det
gäller den statliga verksamheten i övrigt.
I många yttranden pekas särskilt på behovet av upplysning till ungdomen,
också den kvinnliga. Upplysnings- och personalvårdsnämnden framhåller
på denna punkt att krigsmakten och civilförsvaret har ett betydligt större
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
behov på detla område än övriga grenar av totalförsvaret. Chefen för armén
anför i behovsfrågan — med instämmande av överbefälhavaren — bland
annat följande.
Upplysningsutredningen har knappast tagit upp problemet i hela dess
vidd. Kvinnornas roll för försvarsviljan har således icke berörts. Det har
inte klarlagts hur de skall nås med försvarsupplysning. För att ge ungdomen
en riktig uppfattning om vårt försvars frihets- och fredsbevarande
syfte har vidare skolundervisningen stor betydelse. Den grundläggande inställningen
till försvarsfrågorna bör skapas innan värnpliktstjänstgöringen
börjar. Då minskar risken för att undervisningen i försvarsfrågor betraktas
som »propaganda av militära yrkesmän som talar i egen sak». Den 1957
publicerade utredningen i skolfrågor nr 1 om »Propagandakritik och samhällssolidaritet
i skolundervisningen» har av skolöverstyrelsen delgivits
lärare, skolboksförlag m. fl. Detta torde efter hand ge ökat utrymme för
försvarsfrågor i undervisningen. Ytterligare åtgärder bör emellertid vidtas
för att stimulera lärarnas intresse och öka deras kunskaper.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar understryker, att den kvinnliga
ungdomen måste bibringas kunskaper om totalförsvaret bland annat
med hänsyn till att kvinnorna framför andra kommer att få känna på utrymningens
påfrestningar. Högerns ungdomsförbund förklarar sig starkare
än utredningen vilja understryka vikten av försvarsupplysning i skolorna.
Sveriges lantbruksförbund framhåller att det framför allt är de värnpliktigas
uppfattning om militärtjänstgöringen som är avgörande för vårt
folks uppfattning om försvaret; upplysningen om militärtjänstgöringen
måste därför ordnas så att försvaret framstår såsom meningsfyllt. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser det synnerligen angeläget att
civilförsvarets upplysningsverksamhet bringas i paritet med krigsmaktens
med hänsyn till att kraven på den enskildes egna åtgärder torde bli störst
på civilförsvarsområdet.
I fråga om behovet av ökad upplysning till den inom krigsmakten civilanställda
personalen förklarar sig överbefälhavaren dela utredningens
uppfattning men erinrar om svårigheterna att under arbetstid förmedla
upplysning till den kollektivavtalsanställda personalen.
Allmänna riktlinjer
De av utredningen föreslagna allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamhetens
form och innehåll har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. På några punkter föreslås dock i vissa fall
jämkningar i de rekommendationer utredningen gjort.
Med anledning av utredningens uttalande att upplysningsverksamheten
skall avse totalförsvaret anför chefen för armén, som i och för sig biträder
nämnda uttalande, att med hänsyn till krigsmaktens, särskilt arméns, dominerande
ställning i totalförsvaret upplysning i krigsmaktsfrågor, särskilt
arméfrågor, är av stor vikt när det gäller att belysa den enskilde medborgarens
roll inom totalförsvaret.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 7''r år 1962
I fråga om de ämnen, vari upplysning bör lämnas, konstaterar Högerns
ungdomsförbund med tillfredsställelse att utredningen klart uttalat att
uppgiften icke blott är nyhetsförmedling om försvaret utan även att förmedla
ingående medborgarkunskap i försvarsfrågor. Länsstgrelsen i Jönköpings
län vill starkare än utredningen understryka att försvarsupplysnmgen
bör behandla den internationella utvecklingen, som ju är orsaken
till att vi håller ett så starkt försvar som möjligt.
Överbefälhavaren och beredskapsnämnden för psgkologiskt försvar understryker
utredningens uttalande att de problem som uppstått vid tilllämpningen
av hittills gällande riktlinjer för upplysningsverksamheten
inte får leda till att upplysningen inom viktiga områden eftersätts.
De av utredningen angivna kraven på saklighet, fullständighet och rättvisa
i fråga om upplysningsverksamheten har föranlett flera uttalanden
av remissinstanserna. Länsstgrelsen i Norrbottens län förklarar sig ha med
särskdd tillfredsställelse noterat utredningens bestämda uttalande om att
upplysningen ej får ges eu polemisk utformning. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund hävdar, att innehållet i upplysningen måste vara
neutralt i så måtto att politiska tvistefrågor undvikes. I övrigt anser förbundet
det självfallet vara av värde, om största möjliga utrymme lämnas
åt krafter såväl inom det civila som det militära försvaret att fritt pröva
olika former för och innehåll i denna verksamhet. Folkpartiets ungdomsförbund
anför, att objektivitet i försvarsupplysningen är ett primärt krav
men att det synes olämpligt att sätta alltför snäva ramar för enskilda befattningshavares
yttrandefrihet.
Vad utredningen uttalat, att upplysningsverksamhetens uppgift i politiska
stridsfrågor bör vara att ge anvisning på de källor där olika åsikter
på ett tillfredsställande sätt redovisas har mött några invändningar. Sålunda
anför chefen för försvarshögskolan, att totalförsvarets tjänstemän
ej bör ha skyldighet att ge anvisning på källor, innehållande felaktiga uppgifter,
utan ha till uppgift att redogöra för fakta och statsmakternas deklarerade
inställning i frågan. Beredskapsnämnden för psgkologiskt försvar
uttalar, att det inte kan ifrågakomma att i upplysningsarbetet rekommendera
material, som är dels behäftat med sakfel, dels starkt subjektivt färgat.
Utredningens tanke att en föreläsare i en omstridd fråga bör få angiva
även sin personliga mening har mött vissa erinringar. Överståthållarämbetet
anser sig sålunda icke helt kunna ansluta sig till denna uppfattning.
Ämbetet anser att ett förbud häremot icke bör ifrågakomma men finner
en synnerlig restriktivitet erforderlig för att icke den avsedda sakliga
informationen skall äventyras genom eventuella känsloladdade uttalanden.
Publicistklubben hävdar att, med hänsyn till risken för att subjektiva
deklarationer av misstag kan komma att uppfattas såsom en del av en
objektiv redogörelse, det är klokt att i varje fall i politiska stridsfrågor
inskränka befälets information inför trupp till en objektiv redogörelse.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
Administrationen av totalförsvarets upplysningsverksamhet
Försvarsupplysningsutredningens
uttalanden rörande behovet av samordning
av försvarsupplysningen har icke föranlett några erinringar av remissinstanserna.
Försvarsupplysningsutredningens förslag att inrätta en Kungl. Maj :t
direkt underställd totalförsvarets upplysningsnämnd, i samband varmed
försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd skulle avvecklas, har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Försvarets
upplysnings- och personalvårdsnämnd anför sålunda, under erinran om
att den redan tidigare accepterat en uppdelning av upplysnings- och personalvårdsnämnden,
att behovet av en rådgivande upplysningsnämnd uppenbarligen
är betydande och att det är nödvändigt att en rådgivande nämnd
inrättas för upplysningsfrågor. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anser, att den föreslagna nämnden är väl motiverad och att den synes ha
förutsättningar att fylla en väsentlig uppgift. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund finner det ur flera synvinklar vara värdefullt att ett organ
av angiven typ inrättas. Tidningarnas telegrambyrå förklarar sig i och för
sig icke ha något emot förslaget att inrätta en totalförsvarets upplysningsnämnd,
även om organisationen förefaller tämligen tungrodd. — överståthållarämbetet,
Riksförbundet för Sveriges försvar och Svenska landsbygdens
ungdomsförbund uttrycker däremot tvivel på lämpligheten av att inrätta en
upplysningsnämnd. Överståthållarämbetet förklarar sig härvid vara skeptiskt
inställd till behovet och nyttan av den föreslagna organisationen och
frågar om icke en smidigare form finnes för att sprida försvarsupplysning.
Under en längre fredsperiod synes enligt ämbetet svårigheter kunna uppstå
att för nämnden finna arbetsuppgifter. Ändamålsenligare vore att vid
uppkommande behov rådgöra med någon eller några av de personer som
föreslås ingå i nämnden. Svenska landsbygdens ungdomsförbund vill icke
helt avföra tanken på att inrätta den föreslagna upplysningsnämnden men
ifrågasätter lämpligheten av att utskilja upplysningsverksamheten från
personalvården då en klar gränsdragning synes förbundet svar att astadkomma.
Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar i detta sammanhang att statsmakterna
icke får inskränka sig till att draga upp riktlinjerna för försvarsupplysningen
utan också måste aktivt medverka i upplysningen och därigenom
ge den en mer auktoritativ prägel än den eljest får.
Av utredningen angivna uppgifter för den nya nämnden har icke föranlett
några väsentligare erinringar från remissinstansernas sida. Det bör
dock i detta sammanhang erinras om att flera remissinstanser föreslagit alt
den tillämnade totalförsvarstidskriften icke skall utges av nämnden utan av
Centralförbundet Folk och Försvar, varigenom vissa arbetsuppgifter skulle
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
bortfalla för nämndens del. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd,
som hävdar att den föreslagna nämnden icke har några egentliga
uppgifter i fråga om samordning och företrädande av olika slag av intresseområden
inom samhället, anser behovet av nämnden främst gälla den rådgivande
funktionen.
Beträffande sammansättningen av den föreslagna nämnden har remissinstanserna
i allmänhet godtagit utredningsförslaget. Vissa mera principiella
invändningar har i några remissyttranden framförts mot förslaget
att i nämnden skulle ingå fyra riksdagsmän. Sålunda ifrågasätter civilbefälhavaren
i första civilomradet utredningens förslag under anförande av
att ifrågavarande riksdagsmän kommer att uppfatta sig såsom riksdagens
representanter i nämnden, varigenom verksamheten kommer att politiseras
på ett sätt man egentligen avsett undvika. Tvekan beträffande förslaget på
denna punkt anföres också av Svenska landsbygdens ungdomsförbund, försvarets
upplysnings- och personalvårdsnåmnd och länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län. Några remissinstanser — chefen för armén, skolöverstyrelsen,
försvarets upplysnings- och personalvårdsnåmnd och länsstyrelsen i
Norrbottens län — föreslår att skolöverstyrelsen eller annan pedagogisk
expertis skall vara företrädd i nämnden. — Chefen för försvarshögskolan
önskar representation för kommunikationsverken, försvarshögskolan, försvarsstabens
sektion III och inrikesdepartementet. — Civilbefälhavaren i
fjärde civilområdet önskar någon representant från civilbefälhavarplanet. —
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att statssekreterarna i försvars-
och inrikesdepartementen bör vara ledamöter av nämnden i syfte att
ge nämnden en fastare anknytning till regeringen.
I flera yttranden hävdas, att i nämnden bör ingå företrädare för folkröi
elserna och/eller folkbildningsarbetet. Uttalanden i denna riktning göres
av länsstyrelsen i Norrbottens län, Kooperativa förbundet, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund och Arbetarnas bildningsförbund.
I flera yttranden — exempelvis de från försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
och civilförsvarsstyrelsen — hävdas att i nämnden också
bör ingå någon eller några företrädare för press, radio och TV liksom
också en representant för Centralförbundet Folk och Försvar.
Det förhållandet att utredningen funnit ett upplysningsråd vara överflödigt
beklagas av Landsorganisationen i Sverige och Arbetarnas bildningsförbund.
Landsorganisationen anför härvid följande.
Upplysningsverksamheten om totalförsvaret bör icke, i så hög grad som
utredningen föreslår, göras till en expertuppgift. Folkrörelserna och de
förtroendevalda lekmännen spelar en betydande roll i fråga om förmedling
av informationer och insatser i opinionsbildningen på samhällslivets olika
områden. Det finns därför all anledning att tillvarata de möjligheter till
en vidgad upplysningsverksamhet, som ett råd med den sammansättning
som skisserats skulle ge.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1962
Förslaget att till totalförsvarets upplysningsnämnd skulle knytas en
verkställande kommitté har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de
flesta remissinstanserna. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Publicistklubben och Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund ansluter sig däremot inte till
eller uttrycker tvekan inför tanken på en kommitté som verkställighetsorgan.
Enligt upplysnings- och personalvårdsnämnden skulle sålunda den
föreslagna kommittén endast ha en arbetsuppgift, nämligen att vara redaktionskommitté.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser det
böra övervägas att anförtro verksamheten åt en sekreterare, som tillika
kunde fungera som tidskriftens redaktör med kontaktmän från totalförsvarsmyndigheterna
som sakkunniga rådgivare. Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund anser att funktionen som nämndens verkställande
organ bör anförtros åt ett administrativt organ.
Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att styrelsen i annat sammanhang föreslagit
inrättande av eu informationsavdelning vid styrelsen, omfattande tre
kvalificerade befattningshavare in. in. Detta är enligt styrelsen en minimiorganisation
för upplysning och propaganda om civilförsvaret inom totalförsvarets
ram samt »civilförsvarsutbildning» av den stora allmänheten.
Mot bakgrund härav beklagar styrelsen att utredningen på grund av sina
direktiv inte närmare undersökt de ekonomiska och personella problem,
som sammanhänger med försvarsupplysningens effektivitet. Beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar och länsstyrelsen i Jönköpings län önskar
också förstärka civilförsvarsstyrelsens resurser på detta område.
Upplysningsverksamhetens bedrivande
Upplysningsutredningens förslag att presstjänsten inom krigsmakten
icke för närvarande skulle ytterligare centraliseras utan kvarstå
i försvarsstaben och försvarsgrensstaberna samt att motsvarande ordning
i princip bör tillämpas för övriga totalförsvarsmyndigheter har icke mött
några invändningar, bortsett från att länsstyrelsen i Jönköpings län förordat
att krigsmaktens presstjänst skulle koncentreras till försvarsstaben.
Chefen för flygvapnet understryker däremot kraftigt vikten av att presstjänsten
kvarblir vid de militära staberna för att snabbt och effektivt
kunna ge den service som de moderna publicistorganen kräver. Svenska
tidningsutgivareföreningen konstaterar med tillfredsställelse att utredningen
funnit presstjänsten för närvarande böra kvarbli i försvarsstaben och
försvarsgrensstaberna. Föreningen uttrycker den förhoppningen att presstjänsten
vid försvarsgrensstaberna bibehålies även vid en eventuell ytterligare
centralisering av totalförsvaret. Eu helt centraliserad presstjänst
torde enligt föreningen av allt att döma komma att medföra eu försämring
av försvarets informationstjänst. — Också Tidningarnas telegrambyrå,
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 7h
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
Publicistklubben och Svenska journalistförbundet gör uttalanden av innebörd
att inga hinder bör läggas för direkta kontakter.
Centralförbundet Folk och Försvar samt Svenska arbetsgivareföreningen
anser att samtliga totalförsvarsgrenar bör tillföras särskild presstjänst. —
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför att för länsstyrelsen föreligger behov
av en pressombudsman för frågor rörande det icke-militära försvaret.
Utredningsförslaget att totalförsvarets upplysningsnämnd skulle utge
en särskild tidskrift för totalförsvaret bar tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av de flesta av de hörda instanserna. Ett tiotal remissinstanser
har emellertid uttryckt tvekan inför förslaget eller ställt sig avvisande
till detsamma.
Förslaget att utgiva en tidskrift tillstyrkes eller lämnas utan erinran av
bland andra överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning,
försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd, civilförsvarsstyrelsen,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i
Gävleborgs län, Västernorrlands län och Norrbottens län, försvarets personalvårdsutredning,
Folkpartiets ungdomsförbund, Frivilligorganisationernas
samarbetskommitté, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Riksförbundet för Sveriges försvar, Svenska tidningsutgivareföreningen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund samt Arbetarnas bildningsförbund.
Modifikationer -— i vissa fall på väsentliga punkter -—- beträffande tidskriftens
uppläggning in. m. föreslås dock i åtskilliga remissyttranden.
Sålunda anför överbefälhavaren att den föreslagna tidskriften fyller ett
klart behov. Han uttalar samtidigt att tidskriften icke, som utredningen
antagit, påverkar behovet av försvarsgrenarnas tidskrifter och att dessa
tidskrifter bör spridas till ytterligare icke aktiv personal. Chefen för armén
gör uttalande i samma riktning under framhållande av att den tillämnade
tidskriften bör avses för helt andra grupper än arméns tidskrift Arménytt.
Också chefen för marinen, chefen för flygvapnet och chefen för försvarshögskolan
tillstyrker tidskriften. I anslutning härtill anför chefen för flygvapnet
att tidskriften Flygvapennytt, om den föreslagna tidskriften kommer
till stånd, bör återgå till att vara ett rent utbildningsorgan.
Kooperativa förbundet anför bland annat att, enligt planen för utgivningen,
tidskriften skall avpassas för den inåtriktade upplysningen men också
spridas till frivilligorganisationerna. Efter allt att döma skulle tidskriften
få i stort sett samma uppgift som den förutvarande »Kontakt med krigsmakten».
När denna nedlades torde en av orsakerna ha varit, att försvarsgrenstidskrifterna
ansågs fylla en väsentlig del av det inåtriktade informationsbehovet.
Sedan »Kontakt med krigsmakten» nedlagts har i stället behovet
av ett centralt utåtriktat totalförsvarsorgan yppats och vunnit anslutning
också på officiellt håll. Ur denna synpunkt syns det förbundets styrelse
knappast välmotiverat att planera tidskriften som ett huvudsakligen
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1062
internt militärt upplysningsorgan vid sidan av de nämnda upplysningsorganen,
vilka fortfarande förutsattes utkomma. Förbundet anser i stället,
att den planerade tidskriften bör läggas som ett väsentligen utåtriktat upplysningsorgan,
med sin främsta uppgift att förmedla objektiva informationer
om totalförsvaret, dess förutsättningar och uppbyggnad i atomåldern
och dess innebörd för den enskilde medborgaren. — För en tidskrift med
utåtriktade upplysningsuppgifter ligger alternativet att låta den utges av
Centralförbundet Folk och Försvar nära till hands. Emellertid måste enligt
förbundet det statliga huvudansvaret för publikationen tillmätas stort värde
som en garanti för pålitlighet och autenticitet ifråga om de sakliga uppgifterna
i publikationen och för ett av försvarsintresset ur vissa synpunkter
betingat urval av dessa uppgifter.
Civilförsvarsstyrelsen delar icke utredningens uppfattning att den innehållsmässiga
avvägningen mellan totalförsvarsgrenarna bör göras med
hänsyn till upplagans fördelning utan anser att tidskriften bör ägnas åt de
problem, som vid varje tillfälle är aktuella inom totalförsvaret i stort.
Styrelsen föreslår att upplagan ökas, så att det stora behovet av utåtriktad
upplysning om totalförsvaret i vid bemärkelse kan fyllas.
Folkpartiets ungdomsförbund anför, att tidskriftens uppläggning inte
bör vara alltför populär, enär tidskriften knappast kan nå andra än de
försvarsintresserade.
Arbetarnas bildningsförbund anser, att möjligheterna bör undersökas
att få tidskriften spridd inom folkrörelserna i minst samma omfattning
som föreslagits för de frivilliga försvarsorganisationerna; härvid bör dock
enligt förbundet de folkliga strävandena vara representerade i tidskriftens
ledning.
Några remissinstanser godtar visserligen tanken på en särskild totalförsvarstidskrift
men ifrågasätter om icke denna med fördel borde utges av
något icke-statligt organ utan officiell karaktär, närmast då Centralförbundet
Folk och Försvar. Uttalande av denna innebörd gör sålunda beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar. Nämnden anför härvid, att den
föreslagna tidskriften kan vara ett tjänligt medel att sprida upplysning om
totalförsvaret men varnar samtidigt för överskattning av tidskriftens effekt.
Statskontoret anför i frågan bland annat följande.
Ehuru det icke är klart utsagt, torde det ha varit utredningens mening,
att för att nå befolkningens opinionsbildande skikt, borde upplysningsnämnden
förfoga över en egen, med statsmedel finansierad tidskrift. En sadan
tidskrift i direkt statlig regi måste förutses komma att framstå såsom i
alltför hög grad dirigerad och auktoriserad för att kunna nå avsedd effekt.
För detta syfte är en fristående men statsunderstödd publikation, öppen för
olika åsikter och för debatt, vida att föredra. Under förutsättning att föreslagen
tidskrift kan ges en sådan fri ställning att olika meningsriktningar
kan få komma till uttryck i tidskriften, finner statskontoret förslaget om
en dylik tidskrift motiverat. Skulle detta icke kunna förenas med dess stats3*
— Bibang till riksdagens protokoll WC>2. 1 samt. Nr 74
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 7H- år 1962
understödda ställning, finner statskontoret värdet av ytterligare en tidskrift
tveksamt.
Om tidskriften ej får en fri ställning, ifrågasätter statskontoret även
riktigheten av att på föreslaget sätt begränsa innehållet i försvarsgrenstidskrifterna.
Också Centralförbundet Folk och Försvar uttalar sig för en utgivning
av tidskriften genom förbundet.
Högerns ungdomsförbund ställer sig tveksamt till den föreslagna tidskriften
främst därför att utgivningen härav kommer att gå ut över försvarsgrenstidskrifterna,
vilkas spridning förbundet anser närmast böra
ökas. Man bör därför enligt förbundet söka nå andra finansieringsvägar
för en totalförsvarstidskrift, exempelvis genom alt låta Centralförbundet
Folk och Försvar utge tidskriften.
Civilbefälhavaren i andra civilområdet, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län samt Svenska landsbygdens ungdomsförbund tillstyrker förslaget
att skapa en tidskrift men förser tillstyrkandet med långtgående reservationer.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar sig sålunda känna
tveksamhet inför förslaget. Härvid hänvisas dels till att den redan rika
tidskriftsfloran helst icke bör ytterligare utökas, dels ock till att en tidskrift
icke alltid kan anses representera den mest effektiva formen av upplysning.
Om man på övriga totalförsvarstidskrifter kan minska kostnaderna
med belopp, som svarar mot kostnaderna för den nya tidskriften, vill länsstyrelsen
dock icke erinra något mot denna. Svenska landsbygdens ungdomsförbund
tillstyrker förslaget endast under förutsättning att en motsvarande
besparing åstadkommes på övriga försvarspublikationer, bekostade av allmänna
medel.
Eu mer eller mindre negativ inställning till förslaget om en särskild totalförsvarstidskrift
har civilbefälhavarna i första och fjärde civilområdena,
överståthållarämbetet, Publicistklubben och Tidningarnas telegrambyrå. Civilbefälhavaren
i första civilområdet anför att en för hela totalförsvaret gemensam
upplysningstidskrift borde nå bland annat dels ungdomen, dels
sådana, som verkar som opinionsbildare. Med den tänkta spridningen av tidskriften
kan nämnda två kategorier knappast nås i önskad utsträckning.
Till detta kommer, att om man skall få en ny facktidskrift läst i vår på
tryckalster nästan övermättade tid måste tidskriften vara »något extra».
Även då är det tvivelaktigt, om ungdomen läser den. Civilbefälhavaren finner
det därför synnerligen tveksamt, om någon tidskrift enligt utredningens
förslag skall startas och om icke i stället film, radio och framför allt
TV bör utnyttjas. Som komplettering till dessa massmedia bör användas
artiklar i de olika tidskrifter, som redan utges av militära myndigheter,
vissa försvarsfrämjande organ och olika organisationer.
Överståthållarämbetet anför liknande synpunkter och framhåller härvid
bland annat att enligt utredningens förslag omkring två tredjedelar av tidskriftens
upplaga skulle gå till krigsmaktens personal och att därför tid
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
skriften förmodligen icke i någon nämnvärd grad skulle få betydelse för eu
vidgad upplysning av den svenska allmänheten.
Publicistklubben anför, utan att uttryckligen taga ställning till utredningens
förslag, att en totalförsvarstidskrift blir dyr och att den genom
gratisdistribution knappast kan väntas bli eftersökt av en större läsekrets
vid sidan av de personer som i sin tjänst anser sig ha skyldighet att läsa
tidskriften. Under alla förhållanden bör man sträva efter att vinna intresse
för redan existerande tidningar och tidskrifter. I sistnämnda synpunkt instämmer
Tidningarnas telegrambyrå.
Vad utredningen anfört om utställningar har icke föranlett några
erinringar från remissinstanserna med undantag för att två länsstyrelser
och en civilbefälhavare framhävt att det råder brist på medel för anordnande
av sådana.
Överbefälhavaren förklarar sig sålunda i allt väsentligt dela utredningens
synpunkter på försvarsutställningar. Han framhåller att ett minskat beroende
av privata ekonomiska garantier för utställningarna — vilket utredningen
i princip ansett önskvärt — förutsätter väsentligt höjda anslag. Länsstyrelsen
i Jönköpings län anför på denna punkt att meningarna om utställningars
betydelse för belysning av totalförsvarsproblem är delade men hä\- dar att om försvarsutställningar är väl organiserade de säkerligen har eu
mission att fylla.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län och civilbefälhavaren i tredje
civilområdet anför, att beroendet av privat garanti för utställningar framför
allt drabbar civilförsvaret, som till följd av bristande anslag i regel redan
från början kommer i underläge vid en tillsammans med militär myndighet
arrangerad utställning. Upplysningsnämnden borde därför förfoga över ett
årligt anslag för utställnings- och propagandaändamål, som efter prövning
kunde fördelas i proportion till försvarsgrenarnas möjligheter att åstadkomma
för upplysningsverksamheten lämpligt utställningsmaterial. Länsstyrelsen
i Gävleborgs län beklagar att för närvarande utställningsverksamheten
på grund av medelsbrist måste inskränkas i icke önskvärd omfattning.
Utredningens förslag att bibehålla nuvarande organisation beträffande
film och television har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Bercdskapsnämnden för psykologiskt försvar anför pa
denna punkt i sitt yttrande, att utredningen med full rätt pekat på den betydelse
som televisionen fått för all upplysningsverksamhet. Det synes
nämnden naturligt att detta medium också utnyttjas i försvarsupplysningen.
Nämnden understryker den positiva inställning som härvid råder hos
Sveriges Radio. Enligt nämndens mening kan en bredare försvarsupplysning,
omfattande icke blott nyhetsförmedling, väl inpassas i de allmänna
riktlinjerna för ljudradions och televisionens verksamhet. — Nämnden
framhåller vidare alt skol-TV bör utnyttjas i undervisningen i skolorna
om totalförsvaret. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att filmens och
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1962
televisionens värde för den utåtriktade upplysningen icke kan nog framhållas.
Styrelsen anser det angeläget att efter hand öka utrymmet för film
och television i informationen om totalförsvaret. Chefen för försvarshögskolan
anför, att det är viktigt att ämnets betydelse ur samhällssynpunkt
framhävs genom att det tillmätes eu icke alltför begränsad programtid i
radio och television.
Sveriges Radio anför bland annat följande.
Utredningen konstaterar på sid. 50 i betänkandet att i sådana massmedia
som radio och television, som erbjuder allt större möjligheter till upplysning,
blir konkurrensen om utrymmet allt hårdare. Sveriges Radio vill för
sin del understryka riktigheten i detta påpekande och i anslutning till utredningens
önskemål (bet. sid. 69) att totalförsvaret bereds vidgat utrymme
i takt med den utökade sändningstiden framhålla, att det är många sektorer
av samhällslivet och många ämnesområden som skall beredas plats. Särskilt
måste företaget beakta önskemål från de intresseområden som för närvarande
icke alls eller endast i ringa män givits plats i televisionen.
Överbefälhavaren vitsordar vad utredningen anfört om önskvärdheten
av ett utökat samarbete med televisionen.
Att försvarsinformationen i televisionsprogrammen har stor betydelse, ej
minst näi det gäller att na snabb kontakt med stor publik förklarar sig försvarets
upplysnings- och personalvårdsnåmnd vara helt införstådd med.
Nämnden hävdar emellertid, att detta ej bör leda till att upplysning i andra
lormer underskattas eller blir eftersatt.
Av vad som atergivits i det föregående av innehållet i remissyttrandena
framgår att åtskilliga remissinstanser önskat att den föreslagna tidskriften
skulle utges av Centralförbundet Folk och Försvar. I åtskilliga
yttranden har uttryckts önskemål att förbundets verksamhet — i fråga
om vilken utredningen icke framlagt några konkreta förslag — även i övrigt
skulle vidgas, varvid förutsatts att statsbidraget till förbundet skulle ökas.
Uttalanden i denna riktning göres bland annat av överbefälhavaren, försvarets
civilförvaltning, försvarets upplysnings- och personalvårdsnåmnd, beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, överståthållarämbetet och
Svenska arbetsgivareföreningen. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
anför härvid bland annat följande.
Nämnden anser att Centralförbundet Folk och Försvar har eu synnerligen
betydelsefull uppgift när det gäller att upplysa om försvaret och att befästa
försvarsviljan. Med sin breda förankring har förbundet särskilda möjligheter
att samordna totalförsvarets intressenter. De många organisationer,
som nu ingå i förbundet utgör ett ovärderligt stöd för den"svenska försvarsviljan.
Inrättandet av en ny samordnande organisation enligt utredningens
förslag kan medföra, att dessa organisationer finner sin insats i Folk" och
Försvarssammanhang vara obehövlig eller i varje fall mindre betydelsefull,
eftersom statsmakterna kan synas lägga tyngdpunkten i denna verksamhet
utanför förbundet. Om endast åtgärder enligt utredningens förslag
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 7k år 1962
genomföras, medför det sålunda vissa risker för en försvagning av förbundet,
vilket i sin tur skulle kunna få allvarliga följder för försvarsintresse
och försvarsvilja i landet. Redan detta utgör enligt nämndens uppfattning
ett starkt motiv för att statsmakterna samtidigt väsentligt ökar sitt stöd åt
Centralförbundet Folk och Försvar.
Vidare anför nämnden, att en behövlig intensifiering av förbundets arbete
ej kunnat ske på grund av bristen på ekonomiska resurser och fortsätter:
I samband med genomförande av ändringar inom försvarsupplysningens
område anser nämnden sammanfattningsvis att den måhända viktigaste åtgärden
är att staten lämnar förbundet ett tillräckligt ekonomiskt stöd, ett
stöd som borde vara jämförbart med t. e. den statliga insats som göres för
det norska Folk og Försvar.
Den uppfattning rörande Förbundet för folkförsvarets främjande, Försvarsfrämjandet,
som utredningen givit uttryck för, har icke föranlett
några erinringar från remissinstansernas sida.
Anslag och anslagsfördelning
Utredningens allmänt hållna uttalande att det är angeläget att väsentligt
ökade medel för försvarsupplysning ställs till myndigheternas förfogande
har icke mött någon invändning. Flera remissinstanser har, som delvis
framgår av i det föregående återgivna remissyttranden, kraftigt understrukit
att behov av ytterligare medel för upplysningsverksamhet föreligger.
Dylika uttalanden har gjorts av bland andra överbefälhavaren,
chefen för armén och Kooperativa förbundet. Svenska landsbygdens ungdomsförbund
anser för sin del att den av utredningen åbropade omständigheten
att mindre än en tredjedels promille av totalförsvarsanslagen utgöres
av anslag för upplysningsverksamhet i och för sig icke utgör skäl
för en anslagsuppräkning. — Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller
behovet av att särskilda medel för försvarsupplysningsverksamhet ställes
till förfogande även för länsstyrelserna.
De anslagstekniska lösningar som utredningen föreslagit har föranlett
flera uttalanden, överbefälhavaren anför sålunda, att den föreslagna lösningen
att bestrida kostnaderna för försvarsgrenstidskrifterna från övningsanslag
är en framkomlig väg. Cheferna för armén och marinen biträder
däremot icke förslaget att bekosta försvarsgrenarnas tidskrifter från
vederbörligt övningsanslag; härvid hänvisas till att dessa tidskrifter icke
bör begränsas till att vara enbart ulbildningsorgan.
Försvarets civilförvaltning anser, att för upplysning om totalförsvaret
bör uppföras ett gemensamt anslag under elfte huvudtiteln, från vilket
anslag bör bestridas även kostnaderna för upplysningsnämndens arvoden
m. m. Också Svenska landsbygdens ungdomsförbund uttalar sig för en samordnad
redovisning av upplysningskostnaderna.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1962
IV. Vissa av chefen för armén m. fl. gjorda framställningar
rörande upplysningsverksamheten
Försv a rsg renstidskrifterna m. m.
Chefen för armén har (skr. 14/12 1960) till Kungl. Maj:t överlämnat en
framställning av Värnpliktiga underofficerares riksförbund. I denna hemställes
att tidskriften Arménytt i fortsättningen måtte tillställas även de
värnpliktiga underofficerarna. Arméchefen anser för egen del det vara värdefullt
om detta önskemål kunde tillgodoses samt hemställer om anvisande
av i första hand 30 000 kr. för ändamålet och i andra hand av det mindre
belopp som erfordras för tilldelning av tidskriften till enbart de värnpliktiga
underofficerare som uttryckt önskemål därom.
Chefen för försvarsstaben ställer sig i avgivet yttrande positiv till framställningen
och uttalar, att i och för sig en på motsvarande sätt vidgad
tilldelning vore önskvärd även för övriga försvarsgrenstidskrifter.
Chefen för marinen har (skr. 9/9 1960) hemställt bland annat om viss
anslagshöjning avseende tidskriften Marinnytt, i syfte att kunna öka tidskriftens
omfång.
Chefen för försvarsstaben har (skr. 11/8 1961) föreslagit att reservationsanslaget
Försvarsupplysning, i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut med
anledning av upplysningsutredningens betänkande, för budgetåret 1962/63
upptages med oförändrat belopp. Om försvarsgrenstidskrifterna även i fortsättningen
skall ha nuvarande utformning men kostnadsfritt tilldelas även
värnpliktiga underofficerare erfordras en anslagsökning med sammanlagt
35 100 kr., varav 25 000 kr. för Arménytt, 6 500 kr. för Marinnytt och 3 600
kr. för Flygvapennytt.
Försvarets civilförvaltning har i infordrat yttrande lämnat framställningen
utan erinran.
Försvarets civilförvaltning har (skr. 21/8 1961) föreslagit, att det under
fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa nämnder m. m. för budgetåret
1962/63 upptages med oförändrat belopp, 225 000 kr.
Broschyr om Sveriges totalförsvar
Chefen för försvarsstaben har (skr. 14/1 1961) —- efter att ha inhämtat
yttranden från civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar — hemställt
att 25 000 kr. måtte anvisas för utgivande i en upplaga av 50 000 exemplar
av en 32-sidig broschyr om Sveriges totalförsvar på engelska, franska,
spanska och tyska språken.
Försvarets civilförvaltning delar i avgivet yttrande försvarsstabschefens
uppfattning om behovet av den föreslagna broschyren. Mot kostnadsberäkningarna
har ämbetsverket intet att erinra. Ämbetsverket anser att
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
kostnaderna, om de skall täckas från fjärde huvudtiteln, närmast bör bestridas
från anslaget till försvarsupplysning. Ämbetsverket ifrågasätter
dock om kostnaderna icke till viss del bör bestridas av medel anvisade under
riksstatens tredje, tionde och elfte huvudtitlar.
Statskontoret anser, att kostnaderna för broschyren bör beräknas till
högst 23 000 kr. I anslagsfrågan ansluter sig ämbetsverket till civilförvaltningens
uppfattning.
Sedermera har chefen för försvarsstaben inkommit med ytterligare tva
skrivelser i ämnet, dagtecknade den 27 maj och den 7 december 1961. Med
sistnämnda skrivelse, som föranletts av ett av Kungl. Maj :t meddelat uppdrag,
har överlämnats förslag till manuskript in. in. till förenämnda broschyr.
Vidare anmäles, att myndigheternas önskemål om kompletteringar
medfört att textvolymen måst utökas varigenom omfånget stigit till 36
sidor. Härvid blir kostnaderna för broschyren — tryckkostnader samt kostnader
för klichéer och översättning m. m. — omkring 30 000 kr.
V. Departementschefen
Jag upptar till behandling först frågan om den centrala namndorganisationen
på per sonal vardsom rådet.
En central nämndorganisation har på ifrågavarande område funnits i
någon form sedan mer än tjugo år. Under denna tid har behovet och värdet
av en sådan organisation klart ådagalagts. Den nuvarande nämnden på
detta område — försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd — tillkom
år 1948. Den har till uppgift att genom initiativ och annan vägledande
och rådgivande verksamhet främja försvarets personalvård, främst den religionsvårdande,
sociala och kulturella verksamheten samt upplysningen
om och inom försvaret. Nämnden är direkt underställd Kungl. Maj:t. Den
har högst 16 ledamöter. Kungl Maj :t förordnar en av ledamöterna att vara
ordförande.
Försvarets personalvårdsutredning 1958 har föreslagit, att försvarets upplysnings-
och personalvårdsnämnd såvitt avser personalvårdsfrågor skall
ersättas av en särskild personalvårdsnämnd. I fråga om denna nämnds
ställning och organisation föreslår utredningen bland annat följande. Antalet
ledamöter i nämnden skall vara 13, varav chefen för försvarsstabens
personalvårdsbyrå skall vara självskriven medan de övriga skall utses av
Kungl. Maj :t. Kungl. Maj:t skall utse ordförande i nämnden. Nämnden
bör vara ett organ åt främst överbefälhavaren och sålunda icke vara direkt
underställd Kungl. Maj:t. Nämnden bör fungera endast i fred.
De hörda remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt utredningsförslaget
eller lämnat detsamma utan erinran. Åtskilliga remissinstanser önskar
dock att nämnden skall ställas direkt under Kungl. Maj:t. I fråga om
nämndens sammansättning har ett flertal olika förslag framförts.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
Föi egen del a ill jag biträda förslaget att ersätta den nuvarande upplysnings-
och personalvårdsnäinnden med, för personalvårdsområdet, en central
personalvårdsnämnd. I personalvårdsnämnden bör som utredningen
föieslagit ingå företrädare för myndigheter såväl inom som utom krigsmakten,
för organisationer och för personalen. Antalet ledamöter bör som utredningen
föreslagit vara 13. Beträffande sammansättningen i övrigt av
nämnden torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta.
I motsats till utredningen men i likhet med åtskilliga remissinstanser
anser jag att den nya nämnden bör vara direkt underställd Kungl. Maj:t.
Nämndens faktiska ställning torde visserligen, såsom överbefälhavaren anfört,
icke försvagas om nämnden ställes under överbefälhavaren men det
synes mig angeläget att även utåt markera organets självständiga karaktär.
Beträffande nämndens uppgifter kan jag i huvudsak ansluta mig till
vad utredningen föreslagit. En närmare precisering av uppgifterna torde
ankomma på Kungl. Maj :t, som bör utfärda reglerande föreskrifter rörande
nämndens uppgifter och verksamhet.
I frågan om arvode in. in. åt nämndens ordförande, ledamöter och sekreterare
torde det likaledes få ankomma på Kungl. Maj: t att besluta. Till
frågan om härav föranlett medelsbehov återkommer jag i det följande.
Jag upptar därefter till behandling vissa frågor rörande totalförsvarets
upplysningsverksamhet. Härvid tar jag ställning till
vissa spörsmål dels av intresse för samtliga totalförsvarsgrenar, dels ock
närmast a\ seende det militära försvaret. De av 1960 års försvarsupplysningsuti
edning gjorda, allmänt hållna rekommendationerna avseende en
eller flera av de icke-militära totalförsvarsgrenarna prövar jag inte; det
torde få ankomma på vederbörande myndigheter att efter eget bedömande i
vanlig ordning framlägga preciserade förslag i aktuella hänseenden.
Den hittills bedrivna försvarsupplysningens främsta syfte har varit att
bevara och stärka försvarsviljan. Den har också syftat till att öka intresset
och förståelsen för försvaret och främja känslan av samhörighet mellan
folket och totalförsvaret. — I upplysningsverksamheten har man i enlighet
häi med bland annat sökt klarlägga totalförsvarets uppgifter, sammanhanget
mellan utrikespolitiken och försvaret, försvarets materielanskaffning,
krigsplanläggning, organisation, ekonomiska förhållanden in. m.
Upplysningens form och innehåll har i allt väsentligt byggt på av 1946
åis riksdag i princip godtagna riktlinjer. Enligt dessa bör försvarsupplysningen
ge utrymme åt skilda meningsriktningar och statliga direktiv i görlig
mån undvikas. Vissa bestämmelser i äinnet är meddelade i det år 1960
faststallda tjänstereglementet för krigsmakten. Enligt dessa gäller bland
annat att upplysningsverksamheten bör bedrivas så att den ej framstår som
inblandning i den politiska debatten och att polemik därför bör undvikas
i frågor där partipräglade meningsskiljaktigheter föreligger. I fråga om
de icke-militära delarna av totalförsvaret har inga motsvarande bestämmelser
meddelats.
43
Kungl. Mnj.ts proposition nr 7 b år 1962
Samarbete på upplysningsområdet har i olika frågor skelt emellan berörda
myndigheter. Särskilda organ för samarbetet saknas.
För det militära försvarets del har sedan år 1948 försvarets upplysningsoch
personalvårdsnämnd verkat såsom vägledande och rådgivande organ
på detta område. — Krigsmaktens upplysningsorgan i övrigt består för
närvarande av försvarsstabens pressavdelning samt särskilda enheter inom
försvarsgrensstaberna. Härjämte finns vid förbanden befattningar för pressofficerare,
avsedda att bestridas vid sidan av annan tjänst. Ansvarsfördelningen
mellan de centrala upplysningsorganen innebär i stora drag, att
försvarsstaben ombesörjer verksamheten i frågor, som är gemensamma
för hela krigsmakten eller berör mer än en försvarsgren, medan verksamheten
avseende organisations-, utrustnings- och utbildningsfrågor ankommer
på försvarsgrensstaberna. Sammanlagt är ett tjugotal personer huvudsakligen
sysselsatta med hithörande frågor. — Den militära upplysningsverksamheten
är dels inåtriktad, d. v. s. riktad till krigsmaktens
personal, dels utåtriktad, d. v. s. riktad till allmänheten. Verksamheten
omfattar bland annat presstjänst, upplysning genom radio och television,
kontakt, och föreläsningsverksamhet, upplysning till utlandet, distribution
av pressklipp, truppsamtal, utgivning av publikationer, anordnande av utställningar,
utbildning av upplysningspersonal och krigsplanläggning. Verksamheten
i fråga om publikationer omfattar främst utgivning av de tre försvarsgrenstidskrifterna
Arménytt, Marinnytt och Flygvapennytt. Dessa avses
för staber, förband och viss befälspersonal, i första hand icke i tjänst
varande reservbefäl och värnpliktiga officerare. Därjämte utges för flygvapnets
luftbevakningspersonal tidskriften Vårdkasen.
Civilförsvarets upplysningsverksamhet har i huvudsak bedrivits med
utnyttjande av samma media som krigsmakten använder. Även civilförsvarets
upplysning är såväl inåtriktad till den egna personalen som utåtriktad
till allmänheten. För civilförsvaret är svårigheten att dra en gräns
mellan upplysning och utbildning särskilt påtaglig beträffande allmänhetens
självskyddsutbildning. I stor utsträckning måste nämligen denna ske
genom press, radio o. s. v. Civilförsvarsstyrelsens personella organisation
för upplysningsverksamhet omfattar endast en heltidsanställd befattningshavare.
Styrelsens upplysningsverksamhet kompletteras genom det statsunderstödda
Sveriges civilförsvarsförbund. Verksamheten omfattar presstjänst,
upplysning genom radio och television, anordnande av utställningar,
kontakt- och föreläsningsverksamhet bland annat i samarbete med Centralförbundet
Folk och Försvar, upplysning till utlandet, utgivning av kontaktblad
och småskrifter, distribution av pressklipp och produktion av film.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar bedriver upplysningsverksamhet
i mycket begränsad omfattning och då i princip icke till allmänheten.
Detta överensstämmer med de riktlinjer som uppdrogs vid organets
tillkomst.
Inom det ekonomiska försvaret har viss upplysningsverksamhet bcdri
-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 1\ år 1962
vits på olika områden, exempelvis av kommunikationsverksamheten genom
personaltidskrifterna och av överstyrelsen (riksnämnden) för ekonomisk
försvarsberedskap genom medverkan i Centralförbundet Folk och
Försvars verksamhet.
Försvarsupplysning meddelas förutom av myndigheter även av de frivilliga
försvarsorganisationerna, exempelvis Centralförbundet för befälsutbildning
och Sveriges civilförsvarsförbund, och av de på allmän upplysningsverksamhet
direkt inriktade försvarsföreningarna, huvudsakligast
Centralförbundet Folk och Försvar, Riksförbundet för Sveriges försvar och
Allmänna försvarsföreningen.
Centralförbundet Folk och Försvar är ett fristående kontaktorgan för
en allsidig och folklig försvarsupplysning med syfte att befästa och stärka
vårt folks försvarsvilja och vårt lands totala värnkraft. Inom förbundet
finns representanter såväl för folkrörelser och huvudorganisationer på näringslivets
område som för totalförsvarets olika delar och för de frivilliga
försvarsorganisationerna. Verksamheten finansieras i huvudsak av de anslutna
organisationerna; statens fasta bidrag över fjärde huvudtiteln till
förbundet utgör 28 000 kr. Den huvudsakliga arbetsformen för förbundet
har efter hand blivit diskussioner och konferenser kring totalförsvarsproblemen.
1960 års försvarsupplysningsutredning har i betänkande framlagt vissa
förslag rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet.
I betänkandet konstaterar utredningen, att behovet av försvarsupplysning
ökat. Som orsaker härtill pekar utredningen bland annat på uppbyggnaden
av det totala försvaret, de ekonomiska uppoffringarna härför och
den åtföljande politiska debatten, publiciteten kring den tekniska utvecklingen
och de militära maktmedlens plats i världspolitiken. Utredningen
understryker härvid särskilt behovet av upplysning i dessa frågor till ungdomen.
Samtidigt framhåller utredningen att utvecklingen av press, radio
och television ökat möjligheterna att ge upplysning.
Utredningen anser, att upplysningsverksamheten i princip skall avse
totalförsvaret. Utredningen framlägger synpunkter på vilka ämnen upplysning
bör meddelas i och behandlar ingående hur upplysningsverksamheten
bör utformas i princip för att tillgodose kraven på saklighet och fullständighet.
Allmänt uttalas härvid, att de problem som uppstått vid tilllämpningen
av hittills gällande riktlinjer inte får leda till att upplysningen
inom viktiga områden eftersätts. De uttalanden som utredningen gör på
olika punkter i detta sammanhang ansluter i allt väsentligt till vad som
gäller för närvarande.
Administrationen av totalförsvarets upplysningsverksamhet diskuterar
utredningen med utgångspunkt i vissa av utredningen gjorda bedömningar
av samordningsbehovet på detta område. Enligt utredningen erfordras för
närvarande en principiell samordning men däremot icke ett dagligt sam
-
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
arbete. Något samgående i fråga om verkställigheten anses därför inte lämpligt;
undantag göres dock för utgivningen av en för totalförsvaret gemensam
upplysningstidskrift, som utredningen föreslår skola tillskapas. — Såsom
ledningsorgan för upplysningsverksamheten föreslås en totalförsvarets
upplysningsnämnd, sammansatt av kvalificerade företrädare för totalförsvarsgrenarna
och utrikesdepartementet samt av riksdagsmän. Nämnden,
som föreslås lyda direkt under Kungl. Maj :t, skall ha till uppgift att genom
egna initiativ främja upplysningen om totalförsvaret och därmed bidra
till att bevara och stärka försvarsviljan samt genom råd och anvisningar
till totalförsvarets myndigheter verka för en samordning av upplysningsverksamheten.
Nämnden föreslås få en heltidstjänstgörande sekreterare,
tillika redaktör för den föreslagna upplysningstidskriften. — Verkställigheten
av nämndens beslut föreslås anförtrodd åt en kommitté, sammansatt
av nämndens sekreterare samt företrädare för upplysningsorganen
inom totalförsvarsledningarna.
I fråga om presstjänsten räknar utredningen med att nuvarande organisation
med en jämförelsevis decentraliserad presstjänst bibehålies.
I fråga om publikationsverksamheten föreslår utredningen, som jag nyss
nämnt, tillskapande av en för totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift,
utgiven av den nya upplysningsnämnden. Upplagan angives till
80 000 exemplar, varav omkring 70 000 avses för totalförsvarsgrenamas
personal och återstoden till större delen för frivilligorganisationerna och
till mindre del för skolor, bibliotek etc. Kostnaderna härför beräknas till
sammanlagt 280 000 kr. för år. Samtidigt föreslås, att de nuvarande försvarsgrenstidskrifternas
spridning och uppgifter begränsas.
I fråga om utställningsverksamheten understryker utredningen bland
annat behovet av en samordning men framlägger inga konkreta förslag.
I fråga om film och television uttalas, att produktionen av upplysningsfilm
bör närmare anpassas till televisionens behov. Några organisatoriska
förändringar föreslås icke.
Beträffande anslagsfrågorna framhåller utredningen allmänt behovet av
ökade ekonomiska resurser och förordar bland annat, dock utan närmare
precisering, ett kraftigt ökat stöd till Centralförbundet Folk och Försvar.
Vidare framhålles önskvärdheten av att de icke militära totalförsvarsgrenarnas
ledning ges ökade ekonomiska och personella resurser för upplysningsverksamhet.
Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i stort tillstyrkts eller
lämnats ulan mera väsentliga invändningar av det övervägande antalet
av remissinstanserna. Åtskilliga av dessa remissinstanser har dock uttryckt
tvekan inför förslaget att utge eu särskild tidskrift. — Den i direktiven
för utredningen angivna allmänna riktpunkten att kostnaderna för upplysningsverksamheten
inte bör tillåtas stiga har åtskilliga remissinstanser
direkt eller indirekt kritiserat. Bland annat har uttryckts önskemål om
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
fltt staten skall lämna Centralförbundet Folk och Försvar ett avsevärt
kraftigare ekonomiskt stöd än för närvarande. — I flera remissyttranden
uttalas vidare, att utredningen bort mera uppmärksamma skolans roll i
upplysningsarbetet.
För egen del anser jag, i likhet med upplysningsutredningen och remissinstanserna
i allmänhet, att behovet av upplysning om vårt totala försvar
har ökat under efterkrigstiden. Orsakerna härtill är flera.
Fn orsak är den militärpolitiska och den militärtekniska utvecklingen
efter kriget. Den utrikespolitiska utvecklingen har icke lett till fred och
avspänning. Den ömsesidiga misstron mellan stormakterna har hittills omöjl*8Sjort
en överenskommelse i såväl kärnvapen- som nedrustningsfrågorna.
Det militärpolitiska läget kan karakteriseras som en terrorbalans kombinerad
med upprustning, diplomatisk aktivitet och psykologisk krigföring,
s. k. kallt krig. Jämsides därmed har den snabba militärtekniska utvecklingen
skapat nya strategiska vapensystem, som propagandamässigt
utnyttjats inte minst för att nedvärdera småstaternas försvarsresurser.
Exempelvis har i sådant syfte utnyttjats icke blott kärnladdningar utan
också uppfinningar, som alltjämt kräver kanske många års utvecklingsarbete
innan deras militära betydelse över huvud taget kan bedömas.__Sve
riges
utrikespolitiska läge, vår alliansfria politik, den militärtekniska utvecklingen
och vårt alltmer komplicerade totalförsvar som ett nödvändigt
stöd för vår utrikespolitik kräver därför en ökning av försvarsupplysningen.
Till detta kommer såsom en andra orsak människans förändrade situation
i samhället. Under 1950-talet har städernas befolkning ökat med drygt
en halv miljon människor, medan antalet människor i glesbygderna torde
ha minskat med ett par hundra tusen. Denna utveckling väntas fortgå under
1960-talet. Koncentrationen till storstäderna och andra högindustrialiserade
områden är uppenbar. Härav följer att trycket på den enskilda människan
ökar. Frågorna om utrymning och självskydd får ständigt ökad
betydelse. Samtidigt ger den större folktätheten ryktesspridningen ökade
möjligheter. Påfrestningarna i en krissituation torde bli särskilt svåra för
kvinnorna som förutom insatser i yrkeslivet och i hemmen dessutom skall
förbereda den egna familjens utrymning eller på annat sätt delta i försvarsförberedelserna.
Vidare finns det skäl att ägna ungdomen särskild
uppmärksamhet. Den ökar i antal i storstadsområdena snabbare än någon
annan åldersgrupp; den är starkt påverkad av de tekniska framstegen och
av propagandan kring dem men är i regel bristfälligt orienterad om orsakerna
till andra världskriget och dess förlopp, innebörden av ockupationen
av våra grannländer m. m. Detsamma torde gälla motiven för vår alliansfria
politik, våra försvarsmöjligheter och vårt försvars fredsbevarande
effekt.
En tredje orsak ligger i massmedias utveckling. Den ständiga konsumtionsökningen
i fråga om press, ljudradio, television och film ger den
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1962
psykologiska krigföringens organisatörer ökade propagandamöjligheter,
vilka förstärks av att de svenska nyhetsförmedlingsorganen, i enlighet med
de allmänna västerländska frihetsprinciperna, präglas av en öppen och
fri nyhetsvärdering med viss kommersiell inriktning. För att möta den
psykologiska krigföringen måste i upplysningen om vårt totalförsvar användas
samma media. Kravet från pressens och Sveriges Radios sida på
snabb och vederhäftig information har också ökat, bland annat i samband
med Sveriges medverkan i FN:s engagemang.
Till detta kommer att vårt totalförsvar är både en samhällsfunktion
och en uppgift för i princip alla vuxna medborgare. Även i framtiden kommer
säkert krigsmaktens verksamhet och de enskilda medborgarnas engagemang
i denna samt kostnaderna för det militära försvaret att tilldra sig
det största intresset, men man kan också räkna med att allmänhetens intresse
för totalförsvarets övriga grenar kommer att öka. Det må gälla planeringen
av utrymning och byggandet av skyddsrum, kommunikationsutveckling
eller krigsplanläggningen av näringsliv och arbetsmarknad, skoloch
yrkesutbildning etc. Härvid är det nödvändigt att i upplysningsverksamheten
ge en helhetsbild av vårt försvar som samhällsfunktion. Det är
emellertid lika nödvändigt att konkret visa vilken effekt vi får ut av nedlagda
kostnader och, inte minst, var medborgarnas egen hembygd kommer
in i totalförsvarssammanhanget. Det blir också av väsentlig betydelse
att belysa och levandegöra den enskilde medborgarens viktiga roll för vårt
försvars samlade styrka. Även i detta sammanhang fordras att medborgaren
får översikt över totalförsvarets komponenter, deras speciella förutsättningar
och problem samt deras inbördes relationer. För den som har
en någorlunda realistisk bild av det lokala och regionala totalförsvarets
funktion torde nämligen kraven på den enskilde medborgaren och hans
insats framstå som mera meningsfyllda. Härtill kommer vikten av att
människorna genom upplysning får ökad kunskap om vad som är väsentligt
för att kunna skydda sig mot de faror, som ett nutida krig medför — en
upplysning av det slag som bland annat ges i broschyren »Om kriget kommer».
Sammanfattningsvis anser jag, att upplysningsverksamheten om vårt totalförsvar
alltmer framstår som en av hörnstenarna i de fredstida förberedelserna
för en fullständig och verkningsfull försvarsinsats. En ökning
av denna verksamhet är nödvändig för att stärka vår vilja och förmåga att
motstå nutida krigföring.
Vad upplysningsutredningen förordat beträffande riktlinjer för upplysningsverksamhetens
form och innehåll kan jag, såsom också flertalet remissinstanser,
i allt väsentligt ansluta mig till. På några punkter av dessa
avsnitt finner jag dock anledning att uttala mig särskilt.
Sålunda vill jag anföra alt jag i likhet med utredningen anser att tveksamhet
beträffande upplysningsverksamhetens form och innehåll inte får
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1962
leda till att viktiga områden i upplysningshänseende eftersätts; jag vill på
denna punkt erinra om att i tjänstereglementet för krigsmakten anges
att utebliven eller ofullständig information kan minska förtroendet för den
militära verksamheten. — Den upplysning som meddelas till de olika totalförsvarsgrenarnas
personal bör som föreslagits i princip gälla hela totalförsvaret.
Det är emellertid självfallet, att denna upplysning i skilda fall
måste avvägas olika och anpassas till uppgifterna för den personal, för vilken
den avses. Också den utåtriktade upplysningsverksamheten bör gälla
totalförsvai et, vilket främst bör innebära att man i den upplysning som de
skilda totalförsvarsgrenarna meddelar strävar att redovisa även verksamhetens
plats i totalförsvaret. — De av utredningen angivna allmänna riktlinjerna
anser jag böra i princip gälla icke blott krigsmakten utan även
övriga totalföisvarsgrenar. Särskilda bestämmelser i ämnet för dessa grenar
anser jag icke i regel vara erforderliga. Det torde i stället i första hand
få ankomma på den totalförsvarets upplysningsnämnd, som jag föreslår
skola inrättas, att följa denna fråga och meddela de rekommendationer, som
kan behövas. \ tterligare vill jag — särskilt vad gäller spörsmålen om upplysningens
saklighet och fullständighet — hänvisa till att den enskilde befattningshavaren
är underkastad samma ämbetsmannaansvar vid handläggning
i tjänsten av upplysningsärenden som vid övrig tjänsteutövning. —•
Såsom utredningen föreslagit bör den inåtriktade upplysningen utgå från
den av statsmakterna beslutade målsättningen för försvaret. — Jag delar
helt utredningens uppfattning att den inåtriktade upplysningen aldrig får
vara polemisk till formen. Detta utesluter givetvis icke att felaktiga sakuppgifter
kan tillrättaläggas. — Utredningens uttalande om att upplysningsverksamheten
ej får missbrukas till propaganda i politiska stridsfrågoi
synes mig i huvudsak motsvara vad som nu är föreskrivet i tjänstereglementet
för krigsmakten. Anledning att ändra dessa föreskrifter har
JaS ‘ '' sora jag anförde i ett interpellationssvar i riksdagens andra kammare
den 7 februari 1962 — icke funnit föreligga.
Vad utredningen anfört därom att i upplysningsverksamheten bör ingå
att ge anvisning på källor där olika uppfattningar på ett tillfredsställande
sätt redovisas kan jag ansluta mig till. Jag vill understryka, att utredningens
nämnda uttalande innebär bestämda krav på vederhäftigheten hos de källor,
till vilka hänvisning får göras. — Utredningen har uttryckt den uppfattningen,
att i den inåtriktade upplysningsverksamheten det stundom
vore lämpligt att en föreläsare även omtalade vilken hans personliga mening
vore. Denna uppfattning kan jag inte dela. Jag hänvisar härvid till
vad Publicistklubben i sitt remissutlåtande anfört, att — med hänsyn till
risken för att subjektiva deklarationer av misstag uppfattas som en del av
en objektiv redogörelse - det är klokt att i varje fall i politiska stridsfrågor
inskränka befälets information inför trupp till en objektiv redogörelse. _
Mot utredningens uttalanden rörande den utåtriktade upplysningsverk
-
49
Kangl. Maj:ts proposition nr 74 år 1962
samheten har jag intet att invända. Jag vill erinra om att jag rörande personalens
möjligheter att utom tjänsten deltaga i den politiska debatten
redan i förenämnda interpellationssvar den 7 februari 1962 anfört att varje
medborgare har samma oinskränkta rätt i detta hänseende.
Det ligger i sakens natur att reglementerade föreskrifter icke kan ge absolut
täckning för varje i den dagliga tjänsten uppkommande situation. Jag
vill starkt betona att ett betydande utrymme alltid niaste lämnas åt den enskilde
befattningshavarens egen bedömning av vad efterlevnaden av ett
tjänstgöringsreglemente kan kräva i olika situationer.
Jag har i det föregående biträtt förslaget att upplysnings- och personalvårdsnämnden
skall upphöra. Jag föreslår i likhet med utredningen att
nämnda organ ersättes, på upplysningsområdet, med en totalförsvarets
upplysningsnämnd. Som utredningen föreslagit bör denna nämnd lyda direkt
under Kungl. Maj :t. Nämndens arbetsuppgifter bör i huvudsak bestämmas
på sätt utredningen angivit; det bör dock icke ankomma på nämnden
att utge någon tidskrift. Nämnden bör endast fungera i fred. Antalet ledamöter
i nämnden bör som föreslagits vara nio. Ledamöterna synes böra utväljas
efter i huvudsak de riktlinjer som betänkandet anger, ehuru med
möjlighet för Kungl. Maj :t att välja bland en större krets av personer än
utredningen förutsatt. Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet,
ställning och sammansättning torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att
meddela.
Då jag som nyss nämnts inte biträder förslaget att nämnden skall utge
en totalförsvarstidskrift räknar jag med att verkställighetsåtgärderna för
nämndens del kommer att bli av betydligt mindre omfattning än utredningen
antagit. Med hänsyn härtill anser jag att uppdraget som sekreterare bör
kunna skötas av någon befattningshavare vid sidan av ordinarie befattning.
Av samma skäl anser jag den föreslagna verkställande kommittén vara
överflödig.
Utredningens uttalanden om presstjänsten, om utställningar samt om
film och television — vilka icke utmynnar i några preciserade förslag —
föranleder icke heller från min sida några förslag.
Utredningens förslag att skapa en statlig upplysningstidskrift om totalförsvaret,
företrädesvis avsedd för inåtriktad upplysning, kan jag i likhet
med flera remissinstanser — inte biträda. Det synes mig nämligen vara
angeläget att en tidskrift för försvarsupplysning har ett innehåll som till
så stor del som möjligt behandlar läsarens direkta intresseområden och att
således en viss specialisering av tidskrifterna på detta område äger rum.
De nuvarande försvarsgrenstidskrifterna anser jag i detta hänseende numera
vara ändamålsenliga. Jag föreslår därför, afl det ökade behovet av
inåtriktad försvarsupplysning för krigsmaktens del tillgodoses genom en
förstärkning av försvarsgrenstidskrifterna. En sådan förstärkning bör ta
sikte dels på att öka tidskrifternas upplaga så att tidskrifterna kan -— som
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 7i år 1962
bland andra chefen för armén önskat — tillställas även värnpliktiga underofficerare,
dels på att höja tidskrifternas kvalitet och, i någon mån, omfång.
En mindre ökning av medelsanvisningen till tidskriften Vårdkasen
bör även ske. Sammanlagt föreslår jag för hithörande ändamål en anslagshöjning
av ca 75 000 kr.
I fråga om Centralförbundet Folk och Försvar vill jag, i anslutning till
utredningens allmänna rekommendation och till önskemål från åtskilliga
remissinstanser, föreslå en avsevärd ökning av det statliga ekonomiska
stödet.
Jag utgår härvid från det allmänt vitsordade behovet av att öka den
utåtriktade försvarsupplysningen. En dylik ökning kan genomföras på
olika sätt. För egen del anser jag det angeläget att en icke oväsentlig del
av upplysningen meddelas i fördjupad form och avses främst för de opinionsbildande
grupperna. Sådan upplysning bör om möjligt utformas så
att den stimulerar till aktivt studium från olika synpunkter av totalförsvaret
eller delar av detta. På detta område synes mig centralförbundet ha
särskilda förutsättningar att göra en god insats. Organisationens ekonomi
utgör emellertid hinder för en utvidgning av verksamheten.
En ökning av stödet till förbundet synes mig böra avse följande ändamål.
Förbundets stab av kvalificerade sekreterare bör utökas från två till tre.
Den nye sekreteraren skulle härvid avses främst för konferenser, kortare
kurser och lokala möten, vilka förutsättes skola öka till antalet. Kostnaderna
för lön m. m. för en sådan sekreterare uppskattar jag till 40 000
kr. för år. — Den nuvarande konferens- och kursverksamheten bör utökas.
Här avses dels rikskonferenser av några dagars längd, dels konferenser för
lärare omfattande ett par dagar, dels ock ortskonferenser på kvällstid främst
för klarläggande av totalförsvarets funktioner på en viss ort. Samtliga
nämnda konferens- och kursformer har grundligt prövats inom förbundet
och befunnits vara lämpliga arbetsformer. Jag uppskattar det behövliga
medeltillskottet för en dylik intensifiering av arbetet till 62 000 kr. — Vissa
för centralförbundet nya eller delvis nya verksamhetsformer bör upptas.
Här skulle kunna ifrågakomma åtgärder i syfte att stimulera andra föreningar,
exempelvis studieförbund, till verksamhet på försvarsupplysningens
område. Centralförbundets roll skulle därvid närmast vara att svara
för utarbetande av underlag för sådan verksamhet och att verka för att
detta underlag kommer till utnyttjande. Vissa åtgärder av detta slag förberedes
inom förbundet, delvis med hjälp av statliga medel som särskilt anvisats
härför. För en kontinuerlig verksamhet av detta slag saknas däremot
medel. Vidare skulle kunna ifrågakomma att, i syfte att tjäna ett mera
fördjupat studium av försvarets problem, utge en skriftserie i ämnet,
exempelvis av det slag som utges av Utrikespolitiska institutet under rubriken
Världspolitikens dagsfrågor. Det synes mig icke uteslutet att en dylik
serie skulle kunna göras ekonomiskt självbärande. För hithörande ända
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 7i år 1962
mål uppskattar jag behovet av ytterligare medel till avrundat 25 000 kr.
Sammanlagt föreslår jag sålunda, att medelsanvisningen under fjärde
huvudtiteln till centralförbundet ökas från nuvarande 28 000 kr. med
127 000 kr. till 155 000 kr.
Flera remissinstanser har understrukit skolans möjligheter att meddela
upplysning om totalförsvaret. Härvid har man särskilt framhållit möjligheten
att i samhällsorienteringen ge också de unga kvinnorna en grundläggande
upplysning om vårt totalförsvar. Jag delar remissinstansernas uppfattning
i detta avseende och förordar att skolans möjligheter i detta hänseende
tillvaratas. — Principiellt synes det mig härvid lämpligt, att undervisningen
om försvaret samordnas med undervisningen om fredsfrågan.
Det bör tydligt framhållas, att det för vårt land inte föreligger någon motsättning
mellan försvars- och fredssträvandena. Vad gäller undervisningens
innehåll är det väsentligt att för de unga klarlägga vårt försvars fnhetsoch
fredsbevarande syfte och att påvisa, att vårt riksförsvar omfattar även
andra grenar än krigsmakten. Vidare är det viktigt att betona, att försvaret
är både en samhällsfunktion och en medborgerlig uppgift för
envar. -_I frågan om läroplanens innehåll ankommer i princip på Kungl.
Maj :t att besluta. Vissa utredningar på området har redan utförts inom
skolöverstyrelsen, vilka också har avsatt resultat hland annat i undervisningsplanen
för rikets folkskolor. Jag förutsätter att man vid utarbetande
av nya läroplaner för olika skolformer i första hand inom ämnet samhällskunskap
bereder ökat utrymme för försvarsupplysning.
En del försvarsupplysande åtgärder bekostas nu från andra anslag än
anslaget till försvarsupplysning. Jag föreslår, att kostnaderna för vissa sådana
åtgärder från och med nästa budgetår bestrides från försvarsupplysningsanslaget,
som av nämnda skäl bör uppräknas med sammanlagt 39 300
kr. Av nämnda belopp avser 16 300 kr. arvoden till författare av artiklar till
försvarsgrenstidskrifterna, vilka arvodeskostnader hittills bestritts av försvarsgrenarnas
övningsanslag, 5 000 kr. kostnader för den årligen utkommande
publikationen Militära fakta, vilka kostnader hittills bestritts av
anslaget Publikations- och blankettryck, samt 18 000 kr. kostnader för upplysnings-
och propagandafilm, vilka kostnader hittills bestritts från anslaget
Försvarsfilm (jfrprop. 1962: 1, bil. 6, s. 313).
Chefen för försvarsstaben har föreslagit utgivande av en broschyr för utlandet
om Sveriges totalförsvar. Jag anser detta vara en betydelsefull åtgärd,
varigenom en påtaglig brist skulle botas. Sedan numera överlämnats
manuskript m. in. till en sådan broschyr, vill jag därför föreslå att för
ändamålet beräknas ett engångsbelopp av 30 000 kr.
Sammanlagt bör anslaget Försvarsupplysning, vid ett bifall till vad jag
i det föregående föreslagit, uppräknas med avrundat 274 000 kr. till 480 000
kr.
Anslaget Vissa nämnder in. in. har budgetåret 1960/61 belastats med
52
Kungl. Maj. ts proposition nr 74 år 1962
200 180 kr. och är för innevarande budgetår uppfört med 225 000 kr. För
nästa budgetår bör från anslaget bestridas kostnaderna för de nu föreslagna
två nya nämnderna, vilka uppskattningsvis drar en årlig kostnad av
8 000 kr. vardera. Samtidigt bortfaller emellertid kostnaderna för upplysnings-
och personalvårdsnämnden. Med beaktande av nu angivna omständigheter
föreslår jag att anslaget för nästa budgetår uppföres med oförändrat
belopp.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att
under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1962/63 anvisa
till
a) Försvarsupplysning ett reservationsanslag av 480 000
kr.;
b) Vissa nämnder m. m. ett förslagsanslag av 225 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Grimlund
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1962:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1962/63 till Bokinköp och bokbindni a1 i texten
- SU 1962:62 Utlåtande i anledning av Iiungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande totalförsvarets upplysningsverksamhet man. s. 1 i texten
- SU 1962:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1962/63 inom inrikesdepartementets ver s. 125 i texten