Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m

1962-02-23 · 68 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 68 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:79, Angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 är 1962

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen

av centrala sjukvårdsberedningen m. m.; given Stockholms

slott den 23 februari 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande arbetsuppgifter och organisation

vid centrala sjukvårdsberedningen. Beredningen förutsättes alltjämt få

till huvuduppgift att fungera som centralt rådgivande rationaliseringsorgan

på hälso- och sjukvårdens område. Förslag framlägges att beredningen skall

avgöra ärenden om godkännande av förläggning av sjukhus och av ritningar

för sjukhus i samtliga fall då ärendet icke innefattar medicinsk

fråga av större principiell räckvidd. I fall av sistnämnda slag skall ärendet

kunna underställas medicinalstyrelsen för slutligt avgörande. Vidare förordas

att beredningen anlitas för byggnadsgranskning såvitt angår barnavårdsanstalter

och ålderdomshem. En betydande personalförstärkning föreslås

i syfte att bl. a. möjliggöra en väsentligt ökad insats i fråga om studier,

viss målforskning och andra åtgärder med generell räckvidd. Propositionen

innehåller slutligen förslag till medelsanvisningar för beredningen för budgetåret

1962/63.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 febru
-

ari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans-, ecklesiastik-,

jordbruks- och civildepartementen anför chefen för inrikesdepartementet,

statsrådet Johansson.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 14 och 15, har

Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1962/63 beräkna dels till Centrala

sjukvårdsberedningen: Avlöningar ett förslagsanslag av 502 000 kr., dels

ock till Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader ett förslagsanslag av

49 000 kr.

I samband med den preliminära anmälan av dessa anslagsfrågor framhöll

jag, att CSB-utredningen i juni 1961 avlämnat betänkande angående centrala

sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter och organisation m. m. Då beredningen

av hithörande frågor icke kunnat slutföras i sådan tid att definitivt

förslag kunnat framläggas i statsverkspropositionen, förordade jag,

att centrala sjukvårdsberedningens avlönings- och omkostnadsanslag i riksstatsförslaget

preliminärt uppfördes med oförändrade belopp.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I. Inledning

I skrivelse den 7 april 1959 framhöll centrala sjukvårdsberedningens styrelse

bl. a., att betydelsen av att beredningen på ett nöjaktigt och önskvärt

sätt kunde verka såsom centralt rådgivande rationaliseringsorgan på hälsooch

sjukvårdens område vuxit, inte minst sett mot bakgrunden av sjukhusväsendets

utveckling och de samhällsekonomiska följderna därav. Stora svårigheter

förelåg emellertid att inom ramen för gällande organisation fullgöra

uppgifterna i önskvärd omfattning. Särskilt beträffande mera långsiktig

planläggning samt studier av principiell natur saknades resurser för

att kunna fylla anspråken på vederhäftig rådgivning. Vidare hade stora

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition, nr 79 år 1962

svårigheter uppstått i fråga om bibehållande och rekrytering av personal.

Styrelsen ansåg därför, att en allsidig översyn av beredningens uppgifter

och organisation borde utföras.

Frågan om finansieringen av beredningens verksamhet har behandlats av

riksdagens revisorer i skrivelse den 15 december 1959. Revisorerna framhåller

bl. a., att tillkomsten av centrala sjukvårdsberedningen får ses som

ett uttryck för det intima samarbete som naturligt råder mellan staten och

övriga sjukvårdshuvudmän för lösande av sjukvårdsfrågorna. En konsekvens

härav bör emellertid vara, att utgifterna för beredningen bäres av de olika

huvudmännen med hänsyn till i vilken omfattning de utnyttjar dess kapacitet.

Beredningen bör sålunda erhålla ersättning för samtliga direkta och

indirekta kostnader, som föranledes av de utförda uppdragen, och därigenom

bli självbärande. Revisorerna föreslår, att frågan upptages till närmare

prövning.

I yttranden över revisorernas förslag har uttalats, att finansieringsfrågan

syntes böra upptagas till prövning i samband med den tidigare begärda

utredningen angående beredningens arbetsuppgifter och organisation.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 7 juli 1960

såsom sakkunniga för att utreda centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter

och organisation m. m. byråchefen E. G. Anneli, tillika ordförande,

landstingsdirektören E. L. Henrikson och dåvarande förste intendenten

hos Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, numera sjukhusdirektören

K.-E. A. Wictorson. Som expert tillkallades samtidigt arkitekten M. E. Molander.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen CSB-utredningen, har

med skrivelse den 15 juni 1961 avgivit betänkande med förslag angående

centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter och organisation m. m.

(stencilerat).

Över betänkandet har yttranden avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse,

socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska

centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket, medicinalstyrelsen, centrala

sjukvårdsberedningen, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, Sveriges standardiseringskommission,

Sveriges industriförbund, förvaltningsutskotten i samtliga utom ett

landsting, Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, Göteborgs sjukvårdsstyrelse,

Malmö stads sjukvårdsstyrelse, Norrköpings stads sjukvårdsstyrelse, Sveriges

läkarförbund, svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund,

tjäntemännens centralorganisation samt Sveriges akademikers centralorganisation.

I sitt betänkande nr 2 »Offentliga byggnader: Organisation och ekonomi»

(SOU 1957: 47) har statens bgggnadsbcsparingsutrcdning i ett avsnitt angående

det statsstödda byggandet uttalat, att på centrala sjukvårdsberedningen

borde läggas byggnadsgranskning, utöver i fråga om sjukhus, även beträffande

barnavårdsanstalter och ålderdomshem.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

I fråga om det statsstödda byggandet i övrigt och då närmast skolbyggnader

har utredningen förordat att man sökte sig fram till en liknande lösning

som på sjukhusområdet. Utredningen har därvid berört möjligheten

att utvidga centrala sjukvårdsberedningen till ett organ, som handhar

byggnadsärendena för det statsstödda byggandet överhuvudtaget. Utredningen

har emellertid funnit den riktiga vägen vara att på skolområdet

skapa ett särskilt organ, i princip uppbyggt efter samma linjer som centrala

sjukvårdsberedningen och med i stort sett samma arbetsuppgifter och samma

ställning i förhållande till fackmyndigheterna på detta område. Utredningens

förslag i berörda frågor samt däröver avgivna yttranden redovisas

nedan under III.

Riksdagens år 1960 församlade revisorer har behandlat standardiseringsverksamheten

inom statsförvaltningen. Revisorernas uttalande i vad avser

standardisering av sjukvårdsmateriel redovisas nedan under VI.

I skrivelse den 21 september 1961 har styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen

avgivit anslagsäskanden för budgetåret 1962/63.

II. Beredningens nuvarande uppgifter och organisation

Enligt gällande instruktion den 23 januari 1959 (nr 42) skall beredningen

vara centralt rådgivande rationaliseringsorgan på hälso- och sjukvårdens

område. Det åligger beredningen bland annat att handlägga ärenden, som

rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena samt av

anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården, ävensom i övrigt

verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt; att genom standardisering

och på annat sätt verka för en ändamålsenlig materielförsörjning

ävensom att i övrigt handlägga frågor rörande materiel och annan utrustning

för hälso- och sjukvården; samt att bedriva organisations- och arbetsstudier

å sjukhus och därmed jämförliga anstalter. Härutöver har beredningen

att tillhandagå myndigheter samt huvudmän för sjukhus och därmed

jämförliga inrättningar och, i den utsträckning så lämpligen prövas

kunna ske, jämväl andra med råd och upplysningar rörande frågor, som

faller inom beredningens verksamhetsområde.

Ledningen av centrala sjukvårdsberedningen utövas av en styrelse, bestående

av ordförande —- som också är beredningens chef — och nio ledamöter,

förordnade av Kungl. Maj :t för viss tid, högst fyra år. Av ledamöterna förordnas

en efter förslag av medicinalstyrelsen, en efter förslag av byggnadsstyrelsen,

en efter förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse, två efter förslag

av svenska landstingsförbundet, en efter förslag av svenska stadsförbundet,

en efter förslag av Sveriges standardiseringskommission och en efter

förslag av Sveriges industriförbund. Minst en av ledamöterna skall vara

sjukhusläkare. För en var av styrelseledamöterna skall finnas en personlig

suppleant, som utses i samma ordning som ledamöterna. Styrelsen utser

inom sig vice ordförande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Styrelsen har att planlägga och övervaka beredningens verksamhet. Det

ankommer på styrelsen att handlägga ärenden som angår anslagsäskanden

och andra frågor av större vikt, i vilka framställning eller utlåtande skall

avgivas till Kungl. Maj :t eller chef för statsdepartement; viktigare frågor

rörande arbetsordning, organisation och tjänsteföreskrifter samt frågor om

tillsättning av vissa högre tjänster och om disciplinära åtgärder in. m. Vidare

handlägges av styrelsen ärenden angående inom beredningen utarbetade

standardförslag och, om förslag avser svensk standard, överlämnande därav

till Sveriges standardiseringskommission för vidare åtgärd, beredningens

årsberättelse samt andra frågor, som ordföranden anser böra handläggas i

denna ordning.

Inom styrelsen skall vara inrättat ett arbetsutskott, bestående av ordförande

och ytterligare två ledamöter. Annan styrelseledamot eller suppleant

kan kallas att deltaga i utskottets handläggning och beslut i visst ärende.

Sålunda förstärks utskottet vid behandling av byggnadsärenden med den

efter förslag av byggnadsstyrelsen utsedde ledamoten. När fråga är om godkännande

av ritningar till barnhem, kallas representant för socialstyrelsen

att ingå i utskottet. Arbetsutskottet avgör ärenden som icke handlägges av

styrelsen, bland annat planläggnings- och utrustningsärenden. Styrelsen

kan emellertid bestämma, att beslutanderätten beträffande visst ärende

eller viss ärendegrupp i stället skall tillkomma tjänsteman hos beredningen.

Ledningen och samordningen av det löpande arbetet ankommer närmast

under arbetsutskottet på beredningens byråchef, som tillika är föreståndare

för beredningens planläggningsavdelning. Under byråchefen sorterar även

beredningens kansli.

För biträde med administrativa, kamerala och juridiska frågor samt protokollföring

finns inrättad en bisysslebefattning som sekreterare. Sekreteraren

är även rådgivare åt byråchefen.

Verksamheten vid beredningen bedrives på tre avdelningar, nämligen

en planläggningsavdelning, en materielavdelning och en arbetsstudieavdelning.

Som kompetenskrav för avdelningsföreståndare gäller examen vid teknisk

högskola eller däremot svarande kunskaper samt teoretisk utbildning

och praktisk erfarenhet inom avdelningens verksamhetsområde.

Personalen vid sjukvårdsberedningen omfattade den 1 juli 1961 17 heltidsanställda

befattningshavare, varav 12 i 17 eller högre lönegrad. I mån

av tillgång på medel äger beredningen härutöver för särskilda uppgifter

anlita sakkunniga, som ej är anställda hos beredningen.

III. Byggnadsbesparingsutredningens förslag jämte yttranden

Statens byggnadsbesparingsutredning -— som haft i uppdrag bl. a. att

avgiva dels förslag till kostnadsminskande åtgärder av teknisk natur, dels

förslag till sådana åtgärder av ekonomisk och organisatorisk natur samt dels

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

slutligen en omprövning av de gängse standardkraven för olika slag av byggnader

— har i sitt betänkande nr 2 »Offentliga byggnader: Organisation och

ekonomi» (SOU 1957: 47) i ett avsnitt angående det statsstödda byggandet

— efter att ha erinrat om att sjukvårdsberedningen kommit att efter underhandsöverenskommelse

med socialstyrelsen verkställa granskning i fråga

om barnhem — uttalat, att på beredningen borde läggas byggnadsgranskning,

utöver i fråga om sjukhus, även beträffande barnavårdsanstalter och

ålderdomshem. Därvid borde sättet för dessa senare ärendens handläggning

och förhållandet mellan beredningen och socialstyrelsen regleras efter

samma linjer som i fråga om sjukhusen och förhållandet till medicinalstyrelsen.

I fråga om ålderdomshemmen har utredningen anfört: »Man har från

socialvårdshåll men även från sjukvårdens sida ansett det angeläget att

avgränsa ålderdomshemmens klientel från sjukhusens och då främst kroniker-

och mentalsjukhemmens. Ej osannolikt kan en gemensam tillsyn

av byggandet på åldringsvårdens och sjukhusens områden underlätta ett

planmässigt utbyggande för vardera klientelets behov. Därtill kommer att,

oavsett de helt olika ändamålen för ett ålderdomshem och ett sjukhem,

mycket i fråga om byggnadsutformning, detaljer och teknik är likartat

och att sjukvårdsberedningens verksamhet avseende rationalisering, standardisering

o. dyl. kan ha direkt tillämpning på ålderdomshemmens planläggning.

»

I fråga om det statsstödda byggandet i övrigt, närmast skolbyggnader, har

utredningen funnit mycket starka skäl tala för att man skulle söka sig

fram till en liknande lösning som på sjukhusområdet. Utredningen har därvid

berört möjligheten att utvidga centrala sjukvårdsberedningen till ett

organ, som handhar byggnadsärendena för det statsstödda byggandet överhuvudtaget.

Verksamheten, speciellt den omfattande rationaliseringsverksamheten,

torde i princip vara av samma slag för skolbyggnader som för

sjukhus. Speciellt inom det nämnda verksamhetsområdet, men även då

det gäller byggnadstekniska och byggnadsekonomiska ärenden, skulle en

samordning verka personalbesparande och göra det möjligt att till organisationen

knyta mera allsidig sakkunskap på byggnadsområdet. Emellertid

framhåller utredningen att det gäller ur funktionssynpunkt ganska väsensskilda

objekt, och vidare är det i allmänhet andra slag av huvudmän — för

sjukhusen landsting och vissa städer men för skolorna i största utsträckning

primärkommunerna, ehuru landstingen är huvudmän för vissa skoltyper.

Den riktiga vägen synes därför enligt utredningen vara att på skolområdet

skapa ett särskilt organ, i princip uppbyggt efter samma linjer

som centrala sjukvårdsberedningen och med i stort sett samma arbetsuppgifter

och samma ställning i förhållande till fackmyndigheterna på detta

område. En samordning av vissa delar av verksamheten inom de båda orga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

nisationerna, måhända också en viss personalunion i bådas ledning, kunde

dock säkerligen visa sig vara rationell.

De nu berörda frågorna har behandlats i remissyttranden av socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

statens sakrevision, centrala sjukvårdsberedningen, länsstyrelsen i Stockholms

län, förste provinsialläkaren i Stockholms län, statens socialvårdskonsulent

i första distriktet, länsstyrelsen i Malmöhus län, styrelsen för

svenska landskommunernas förbund, svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

samt Värme-, ventilations- och sanitetstekniska föreningen. Utredningsmannens

förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran, såväl beträffande

utvidgningen av centrala sjukvårdsberedningens verksamhetsområde

som inrättandet av en central skolbyggnadsberedning, av byggnadsstyrelsen,

statens sakrevision och styrelsen för svenska landskommunernas förbund.

I vad angår sjukvårdsberedningen tillstyrkes utredningens förslag vidare

av statskontoret, medicinalstyrelsen — under den angivna förutsättningen

att erforderlig personal ställes till förfogande — och länsstyrelsen i Stockholms

län. Förste provinsialläkaren i Stockholms län tillstyrker att byggnadsgranskning

av ålderdomshem lägges på sjukvårdsberedningen. Däremot

förklarar sig socialstyrelsen icke kunna ansluta sig till förslaget i

denna del. Styrelsen anför härom.

Utredningsmannen har vidare föreslagit att till centrala sjukvårdsberedningen

skall överföras den på socialstyrelsen ankommande handläggningen

av frågor rörande byggande av ålderdomshem och barnhem. En sådan anordning

skulle enligt styrelsens mening medföra avsevärda risker för att

vårdsynpunkter och övriga sociala synpunkter på ifrågavarande betydelsefulla

verksamhet icke kommer att i erforderlig utsträckning bil beaktade.

Visserligen skulle enligt förslaget beredningens sammansättning ändras

så att däri även skulle inrymmas bland annat en representant för socialstyrelsen,

men denna förstärkning utgör enligt styrelsens mening ingen fullgod

ersättning för den verksamhet som nu bedrives på styrelsens socialvårdsbyrå

och barnavårdsbyrå. Genom den direkta kontakt, som där äger

rum mellan expertisen på respektive byråer och kommunernas representanter,

torde de senare erhålla en helt annan möjlighet att sätta sig in i de

funktionella krav, som måste ställas på ifrågavarande byggnader, än vad

kontakten med en central från åldringsvården och barnavården fristående

myndighet kan ge.

Socialvårdskonsulenten i första distriktet finner sig icke heller kunna

utan vidare tillstyrka förslaget om obligatorisk granskning av ålderdomshem

genom centrala sjukvårdsberedningen. Givet vore dock att det kunde vara

en fördel att ha beredningen med dess erfarenhet av anstaltsgranskning att

tillgå som rådgivande organ.

Centrala sjukvårdsberedningen anför.

På av utredningen nämnda skäl synes till centrala sjukvårdsberedningens

arbetsuppgifter icke böra läggas behandling av ärenden, som röra andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

typer av byggnader än sådana, som anknyta till sjukvårdsverksamheten. I

enlighet härmed har beredningen i princip intet att erinra mot handläggning

av ärenden, som röra barnavårdsanstalter och ålderdomshem utan anser

att överförandet av dessa till beredningen bör ge möjligheter till en positiv

utveckling inom respektive områden och till en ur det allmännas synpunkt

lämplig ordning vid prövningen av statsbidragens riktiga användning. Det

må erinras, att beredningen efter överenskommelse med socialstyrelsen sedan

några år de facto handlägger ärenden rörande barnavårdsanstalter.

Beredningen ansluter sig sålunda helt till betänkandets synpunkter på

frågan om handläggningen av byggnadsärenden hos myndigheter, som icke

ha betryggande tillgång till sakkunskap i byggnadsfacket. Det är uppenbart,

att en granskning, som enbart omfattar prövning av ingivna ritningsförslag,

icke heller är en i längden tillfredsställande ordning; en myndighet

med ansvar för det allmännas engagemang på området måste också kunna

verka för en utveckling inom detta område, som utifrån kommande krav

kunna påfordra, respektive själv genom sin ställning som överblickande och

initiativtagande organ kunna svara för utvecklingsarbetet när det gäller

driftstekniska, ekonomiska och byggnadsmässiga aspekter.

Förslaget om inrättande av en skolbyggnadsberedning tillstyrkes av länsstyrelsen

i Malmöhus län samt svenska väg och vattenbyggares riksförbund,

som anser att de goda erfarenheter som erhållits av sjukvårdsberedningens

verksamhet talar för att ett motsvarande organ även införes beträffande

skolbyggnader. Däremot uttalar Värme-, ventilations- och sanitetstekniska

föreningen, att förslaget om en central skolbyggnadsberedning bör bedömas

mot bakgrunden av att en motsvarande organisation finnes inom skolöverstyrelsen;

en ny organisationsform torde icke ge ett bättre arbetsresultat.

Skolöverstyrelsen biträder i princip utredningens förslag om inrättande av

en central skolbyggnadsberedning men anser, i motsats till utredningen, att

denna beredning bör utbyggas inom skolöverstyrelsen. För en sådan anordning

talar bl. a. det stora antalet ärenden avseende skolbyggandet inom överstyrelsens

verksamhetsområde, byggnadsfrågornas samband med frågor

om skolväsendets organisation inom berörda kommuner och behovet av

medverkan vid ifrågavarande ärendens behandling av inom överstyrelsen

tillgänglig pedagogisk och skolorganisatorisk expertis.

Statskontoret erinrar om att statens nämnd för byggnadsforskning erhållit

speciellt uppdrag att utreda möjligheterna att förbilliga de mindre

skolbyggnaderna och anför att viss försiktighet synes böra iakttagas vid

en utbyggnad av en mot centrala sjukvårdsberedningen svarande organisation

på skolbyggnadernas område. Statskontoret förordar i denna del en

försöksverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med av utredningsmannen

framlagt förslag men anser att organisationen, tillsvidare som

kommitté, bör anslutas till byggnadsstyrelsen, till dess man efter vunna erfarenheter

kan framlägga förslag om verksamhetens fortsatta bedrivande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

9

IV. CSB-utredningens förslag

1. Allmänna synpunkter

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde

Utredningen erinrar om att en avsevärd utveckling skett på senare tid

av rationaliseringsorganisationen hos de kommunala sjukvårdshuvudmännen

och deras centrala sammanslutningar. Mot bakgrunden härav berör

utredningen frågan, om icke rationaliseringsverksamheten på sjukvårdsområdet

skulle kunna överlåtas helt åt sjukvårdshuvudmännen och deras sammanslutningar.

Enligt utredningens uppfattning bör emellertid denna fråga

besvaras nekande. Sjukvårdshuvudmännens förbättrade resurser bör föranleda

en delvis ändrad inriktning av centrala sjukvårdsberedningens arbete

men icke någon begränsning av beredningens arbetsområde. Staten

är alltjämt huvudman för en avsevärd del av sjukvården, och dessutom föreligger

ett behov av ett samordnande organ för den decentraliserade sjukhusrationalisering

som torde komma att växa fram. Utan centrala sjukvårdsberedningen

som ett sådant samordningsorgan riskerar man både att

de för all sjukvård gemensamma frågorna blir obearbetade och att ett

dubbelarbete kommer till stånd beträffande de lokala frågor, som är aktuella

flerstädes.

I anslutning till byggnadsbesparingsutredningens tidigare redovisade förslag

diskuterar utredningen frågan om överförande på centrala sjukvårdsberedningen

av uppgiften att granska byggnadsanläggningar för barnavårdsanstalter

och ålderdomshem. För detta förslag finner utredningen tala i

första hand att den byggnadsmässiga utformningen är likartad för sjukvårdsanstalter

och de av byggnadsbesparingsutredningen angivna anstalterna.

Mot förslaget kan emellertid anföras att det får anses ligga ett värde i

att beredningen liksom nu får vara ett serviceorgan huvudsakligen åt inrikesdepartementet,

medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen. En utvidgning

av kretsen av uppdragsgivare skulle kunna minska möjligheterna för

beredningen att lämna fullgod service. Det ur utredningens synpunkt avgörande

skälet mot att helt godta byggnadsbesparingsutredningens förslag

har emellertid varit att utredningen funnit sig böra föreslå en avsevärd utbyggnad

av beredningens personalorganisation för att beredningen skall bli

i stånd att på tillfredsställande sätt fullgöra de uppgifter, som under alla

omständigheter måste ankomma på den. Därest på beredningen skulle läggas

även de av byggnadsbesparingsutredningen föreslagna uppgifterna, skulle

en ytterligare utbyggnad av personalorganisationen bli nödvändig. Detta

skäl gör sig dock gällande endast med mindre styrka i fråga om barnavårdsanstalterna,

emedan granskningen av dem inte är särskilt omfattande.

På grund härav och då denna granskning enligt praxis redan utföres av

beredningen tillstyrker utredningen att byggnadsgranskning såvitt angår

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

barnavårdsanstalter lägges på centrala sjukvårdsberedningen. För denna

ordning talar även att landstingen är huvudmän för barnhemmen. Frågan

på vilken myndighet granskningen av förslag till ålderdomshem bör läggas

har av utredningen lämnats öppen. Emellertid framhåller utredningen, att

— därest statsmakterna vid den slutliga prövningen skulle följa byggnadsbesparingsutredningens

förslag — centrala sjukvårdsberedningen måste

tillföras särskild personal utöver den utredningen föreslagit.

Utredningens ståndpunkt är således den, att arbetsområdet för centrala

sjukvårdsberedningen även i fortsättningen i huvudsak bör vara hälso- och

sjukvården. Det framhålles att detta arbetsområde till följd av sjukvårdens

fortgående utbyggnad automatiskt kommer att växa.

Arbetsuppgifter och arbetsformer

Utredningen framhåller att centrala sjukvårdsberedningen under de första

åren av sin verksamhet arbetade så gott som uteslutande med uppgifter, som

syftade till generellt verkande anordningar. Efter hand anförtroddes beredningen

emellertid individuella ärenden, som successivt ökat och numera i

stor utsträckning lamslagit det egentliga rationaliseringsarbetet. Sålunda

tar granskningen av planerade sjukhusbyggnadsföretag snart sagt hela

planiäggningsavdelningens kapacitet i anspråk, och på materielavdelningen

har granskningen av olika utrustningsförslag tidvis tvingat till nedläggande

av den egentliga standardiseringsverksamheten. Granskning av personalplaner

samt begränsade lokala undersökningar på uppdrag av vederbörande

huvudman har inom arbetsstudieavdelningen lagt hinder i vägen för generella

grundläggande studier.

En förklaring till berörda förhållanden finner utredningen vara att den

egentliga rationaliseringsverksamheten givit beredningen särskilda förutsättningar

att handlägga även de individuella ärendena. Det råder ett naturligt

samband mellan dessa båda huvuduppgifter. Det skulle därför vara

felaktigt att helt befria beredningen från de individuella uppgifterna för att

skapa möjligheter till ökade rationaliseringsinsatser med generell verkan.

I 1959 års sjukhusstadga, 3 §, föreskrives att ansökan om godkännande

av förläggning av sjukhus och av ritningar för sjukhus skall inges till centrala

sjukvårdsberedningen samt att beredningen — då ansökan avser anläggande

av lasarett, sanatorium, epidemisjukhus eller mentalsjukhus —

med eget yttrande skall överlämna ansökningshandlingarna till medicinalstyrelsen

för avgörande. Så skall också ske i fråga om sådant ärende angående

anläggande av annat sjukhus eller till- eller ombyggnad av sjukhus,

som kan anses vara svårbedömbart från medicinsk synpunkt, medan ärendena

i övriga fall skall avgöras av beredningen. Utredningen framhåller att

det har legat utanför dess uppdrag att överväga sakliga ändringar i ifrågavarande

godkännandeförfarande, men föreslår en jämkning i det formella

förfarandet, innebärande att godkännandet i samtliga fall anförtros centrala

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

sjukvårdsberedningen. Härvid skulle påkallas ändring av 8 § sjukhuslagen

av innebörd att anläggning av sjukhus icke må påbörjas förrän sjukhusets

förläggning ävensom ritningar för sjukhuset samt för större till- eller ombyggnad

godkänts av beredningen efter samråd med medicinalstyrelsen.

Utredningen förutsätter att vederbörande befattningshavare hos centrala

sjukvårdsberedningen liksom hittills samråder med medicinalstyrelsen

samt att medicinalstyrelsen i föreskrifter av arbetsordningskaraktär närmare

reglerar skyldighet för vederbörande föredragande hos styrelsen att

avge skriftligt signum. Sådant skulle dock icke erfordras beträffande sjukhusbyråchefen,

som även är ledamot av centrala sjukvårdsberedningens arbetsutskott.

I arbetsordningen bör vidare anges i vilka fall ärendet av styrelsens

föredragande skall underställas generaldirektören.

Utredningen framhåller, att förslaget icke innebär någon inskränkning

av medicinalstyrelsens befogenheter utan endast att den formella proceduren

ersättes med ett smidigare förfarande.

Utredningen har övervägt att komplettera ett sålunda ändrat godkännandeförfarande

med rätt för sjukhushuvudmännen att hos medicinalstyrelsen

anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningen om vägrat godkännande.

Då sjukhushuvudmännen emellertid har rätt att anföra besvär

hos Kungl. Maj :t över alla beslut av arbetsutskottet och utredningen finner

det kunna förutsättas att Kungl. Maj:t regelmässigt kommer att inhämta

yttrande av medicinalstyrelsen i besvärsärenden av denna typ, har utredningen

funnit sig kunna avstå från förslag om sådan särskild besvärsrätt.

Granskning av utrustningsförslag för sjukvårdsanläggningar finner utredningen

liksom hittills böra ankomma på materielavdelningen. Utredningen

föreslår emellertid, att hittills stundom förekommande remisser till

beredningen beträffande förslag, som framlagts av utrustningskommittéer

och -delegationer, vilka tillsatts av Kungl. Maj :t, liksom beträffande andra

inrättningar än sjukvårdsanstalter, skall upphöra.

Utredningen förordar en förstärkning av beredningens möjligheter till

rådgivande verksamhet i allmänna organisationsfrågor. Den nuvarande arbetsstudieavdelningen

skulle därvid utbyggas till en organisationsavdelning,

i vilken även skulle finnas expertis i fråga om allmänna organisationsprinciper

och -metoder. Efter en sådan utbyggnad föreligger intet principiellt

hinder mot att föreslagna personalplaner för sjukvårdsinrättningar

i hittillsvarande omfattning remitteras till beredningen.

Enligt utredningens uppfattning krävs för ett allsidigt rationaliseringsarbete

— utöver sakkunskap beträffande de tre element som i första hand

bestämmer den praktiska verksamheten vid sjukvårdsanstalterna, nämligen

byggnaderna, utrustningen och personalens insatser — även en mer allmänt

inriktad utredningsverksamhet. För detta ändamål föreslås inrättande

av en utredningsavdelning. Denna avdelning bör stå under ledning av

beredningens chefstjänsteman och i första hand vara inställd på nutida

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

samhällskännedom med speciell erfarenhet av social- och sjukvårdsutveckling.

Avdelningen måste tillika ha grundlig kännedom om offentlig administration

och företagsekonomi. Dess huvuduppgift bör vara att noga

följa hälso- och sjukvårdens utveckling och inriktning samt att verka för

att de personella och materiella resurserna samordnas och såvitt möjligt anpassas

efter utvecklingen.

I anslutning till förslaget om en utredningsavdelning erinrar utredningen

om att chefen för ecklesiastikdepartementet vid anmälan av propositionen

1961: 108 angående ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m.

framhållit vikten av studier i fråga om önskvärd framtida utbildning och

numerär för olika personalkategorier inom hälso- och sjukvården. Utredningen

finner att beredningen genom tillkomsten av ifrågavarande avdelning

skulle erhålla ökade möjligheter till en betydelsefull insats på detta

område och ifrågasätter, om icke ett effektivt arrangemang skulle vinnas

genom att chefen för beredningen anförtroddes att vara den sammanhållande

och initiativtagande kraften inom ett »prognosutskott», som till en

början borde göra en allmän värdering kvalitativt och kvantitativt av uppgifter

som förekommer på sjukhusen. Vidare borde utskottet överväga

vilka rationaliseringsmöjligheter som med nuvarande personaluppsättning

kan finnas beträffande verksamheten vid sjukhusen. Sedan en grund för

fortsatt prognosarbete på detta sätt utarbetats under medverkan av beredningens

samtliga avdelningar, borde i prognosutskottet i ett senare skede

av arbetet ingå bl. a. chefen för medicinalstyrelsens utbyggda statistiska avdelning,

en representant för arbetsmarknadsstyrelsens allmänna prognosverksamhet

och en representant för statistiska centralbyrån.

Utredningen framhåller, att centrala sjukvårdsberedningen medverkar i

det internationella arbetet inom hälso- och sjukvården men att resurserna

varit för små. En ökad insats på detta område anses som en angelägen uppgift.

Särskilt önskvärt, bl. a. för undvikande av dubbelarbete, är ett intensifierat

samarbete med de nordiska grannländerna.

Befattningshavarnas medverkan i nationell och internationell utbildningsverksamhet

har enligt utredningen någon gång mötts med tveksamhet

med hänsyn till att uppgiften inte direkt ålagts dem i instruktionen. Denna

uppgift är en för beredningens verksamhet nödvändig funktion, som med

tillräcklig personaluppsättning bör utvecklas vidare. Det är även troligt

att sjukhushuvudmännen liksom hittills kommer att finna det önskvärt

att beredningen är representerad vid av dem anordnade kurser m. in.

En riktpunkt vid utredningsarbetet har i enlighet med direktiven varit

att undersöka möjligheterna att vid beredningen skapa en på forskning och

praktiska försök baserad rationaliserings- och utredningsverksamhet. Utredningen

anför i denna fråga, att beredningen gjort en betydande insats

såvitt angår kombinerad utrednings-, forsknings- och försöksverksamhet,

men att det är ställt utom allt tvivel att beredningens kapacitet icke på

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

långt när motsvarar behovet. Vad som i första hand saknats är tillräckliga

personella resurser.

Forskningen inom beredningen — till sin natur styrd målforskning — bör

liksom hittills vid behov söka kontakt med grundforskningen på området.

Då verksamheten kan avse uppgifter, som skall tillgodoses av de statliga

forskningsråden, föreslås att hinder ej skall föreligga för att forskning i

beredningens regi erhåller bidrag från dessa forskningsråd, i första hand

från rådet för byggnadsforskning och det medicinska forskningsrådet.

Sjukvårdsberedningen bör liksom hittills sträva efter att fullgöra sin rådgivande

uppgift på ett så enkelt och föga formbundet sätt som omständigheterna

tillåter. Samma synpunkt bör anläggas på samarbetet med och gränsdragningen

mot de centrala statliga rationaliseringsorganen, statskontoret

och riksrevisionsverket. Beredningen bör hålla statskontoret å jour med

sina väsentliga uppgifter, publikationer bör utbytas i den mån de är av

intresse för den korresponderande institutionen, och samråd bör ske vid

uppläggning av kurser. På motsvarande sätt bör erfarenheter utbytas mellan

riksrevisionsverket och materielavdelningen i frågor som angår upphandling.

Vissa personalfrågor

Utredningen framhåller, att en utomordentligt stark ökning av intresset

för systematisk rationaliseringsverksamhet ägt rum under de senaste 20

åren både inom statsförvaltningen och hos kommuner och enskilda företag.

Härigenom har den allmänna bristen på tekniker blivit särskilt accentuerad

i fråga om rationaliseringspersonal. Det allmänna löneläget för sådan personal

har undergått en väsentlig höjning. Avgången av personal från beredningen

har på senare år varit omfattande. Utredningen lämnar exempel

på att befattningshavare vid övergång till annan anställning fått löner

som vida överstigit dem som beredningen kunnat erbjuda — sålunda har

lönesprång förekommit från A 23 till B 4 och från A 17 till A 26—27. En

lönelyftning med fyra lönegrader på A-planen har varit vanlig, när befattningshavare

som fått sin praktiska utbildning hos beredningen övergått

till annan tjänst hos offentlig arbetsgivare.

Svårigheten att behålla tjänstemännen hos beredningen har ökat genom

det i instruktionen stadgade förbudet att utan tillstånd i varje särskilt fall

åtaga sig uppdrag av kommun eller enskild i ärende, som är eller kan bli

föremål för handläggning av beredningen, vilket förbud upprätthålles noggrant.

Någon ändring härutinnan ifrågasättes icke av utredningen.

När tjänster eller förordnanden ledigförklarats, har det ofta hänt att inga

sökande med föreskriven eller önskvärd kompetens anmält sig.

Nu berörda förhållanden har medfört att personalen på de olika avdelningarna

tidvis inte ens räckt till för rutinuppgifterna, än mindre för att ta

några initiativ.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Utredningen finner det mot bakgrunden av anförda förhållanden nödvändigt

att en allmän lönelyftning kommer till stånd. Härutöver torde det i

vissa fall kunna bli nödvändigt att använda kontraktsanställning för den

tekniska personalen både vid nyanställning och för att behålla rutinerade

befattningshavare. Om denna anställningsform tillämpas torde det ej bli

nödvändigt att införa högstlönegradssystem vid beredningen. Av chefstjänstemännen

bör genomgående krävas sådana kvalifikationer, att anställningsformen

med förordnande för viss tid torde böra användas.

2. Beredningens ledning och administration in. in.

Styrelsen och arbetsutskottet

Den breda representation, som styrelsen innehåller, anses värdefull och

önskvärd. På grund av den arbetsfördelning, som genomförts mellan styrelsen

och arbetsutskottet, har styrelsens storlek icke medfört några svårigheter.

Dock kan styrelsen icke lämpligen göras större än den f. n. är, och

utredningen anser sig icke kunna förorda att önskemål om representation

från vissa intresseorganisationers sida tillmötesgås.

I fråga om styrelsens sammansättning föreslår utredningen, att den på

förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse förordnade ledamoten får utgå; hans

plats bör övertagas av en av utredningen föreslagen chefstjänsteman, överdirektör,

vilken även bör ingå i arbetsutskottet.

Ledamöterna i arbetsutskottet bör tillerkännas särskild ersättning utöver

dagarvode enligt kommittékungörelsen i form av årsarvode av minst 2 400

kr. till ordföranden och minst 1 200 kr. till envar av de båda särskilt utsedda

ledamöterna.

Beredningens administrativa ledning

Utvecklingen i riktning mot allt mer ökade uppgifter har medfört en

ständigt stegrad belastning av beredningens chefstjänsteman. Denne har till

följd härav måst i stor utsträckning överlåta åt de bägge andra avdelningscheferna

att självständigt svara för sina avdelningar. Det är enligt utredningen

uppenbart att en sådan delegation icke kan drivas för långt utan att

översynen över beredningens verksamhet i dess helhet försvåras och därmed

den enhetliga ledningen av verksamheten äventyras. Detta innebär

särskilt stora risker i en institution, där de olika avdelningarna bör samarbeta

så intimt som i centrala sjukvårdsberedningen.

Jämsides med nödvändigheten att bereda chefen för planläggningsavdelningen

avlastning i hans arbetsbörda kommer vid den föreslagna väsentliga

utbyggnaden av beredningen behovet av en enhetlig, kvalificerad admi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

nistrativ ledning och rådgivning att öka. Vid samråd med beredningens

arbetsutskott har enighet rått om att beredningens ledning på tjänstemannaplanet

måste förstärkas. Enligt ett av beredningen förordat alternativ

skulle beredningen liksom hittills stå under ledning av chefen för planläggningsavdelningen.

Denne skulle därvid beredas lättnad i sin arbetsbörda

genom att de båda sektioner, som planläggningsavdelningen bör bestå av,

vardera ställes under ledning av en tjänsteman i byråchefs ställning. Enligt

ett annat, av utredningen framfört alternativ skulle chefsskapet för beredningen

anförtros en kvalificerad administrativ chefstjänsteman. Utredningen

anför härtill i huvudsak följande.

Chefstjänstemannen skulle inför styrelsen och arbetsutskottet föredra

eller själv avgöra administrativa, kamerala och juridiska ärenden. Även om

dessa ärenden med beredningens hittillsvarande omfattning icke varit betungande

kommer de vid den utbyggnad som utredningen föreslår att öka

både i svårighetsgrad och omfattning. Särskilt skulle det åligga chefstjänstemannen

att tillse och verka för att samordning i erforderlig utsträckning

äger rum mellan beredningens olika avdelningar. Tillhörighet till en viss

avdelning anser utredningen härvidlag utgöra en psykologisk belastning,

medan det betraktas som en avgjord fördel om chefstjänstemannen står

höjd över avdelningarna.

En andra uppgift för chefstjänstemannen skulle vara alt utåt företräda

beredningen, vilket för närvarande är en omfattande uppgift för chefen för

planläggningsavdelningen. Utredningen har funnit att representationen endast

i mindre utsträckning avser rent tekniska ämnen samt att dess tyngdpunkt

i stället ligger på frågor om hälso- och sjukvårdens allmänna organisation.

I sammanhang där tekniska frågor är aktuella är det uppenbart att

beredningen även i fortsättningen bör företrädas av vederbörande avdelningschef.

Vad åter angår de allmänna frågorna förefaller det som om en tjänsteman

med skyldighet att ha kännedom om alla avdelningarnas arbete skulle

vara bättre lämpad att föra beredningens talan än en avdelningschef med

ledningen av beredningens arbete närmast som en bisyssla.

Centrala sjukvårdsberedningens utvecklingsarbete bör i avsevärd utsträckning

bedrivas i utskott eller interna arbetslag. Tillsynen över att denna

komplicerade utredningsapparat fungerar väl och utan störningar är en viktig

uppgift av övervägande administrativ natur.

Slutligen bör den omfattande utredningsverksamhet som ansetts nödvändig

i propositionen 1961: 108 stå under ledning av beredningens chefstjänsteman

som sammanhållande kraft. Av ledaren för detta arbete bör

icke i första hand krävas teknisk skolning utan allmän kännedom om sjukvårdsförhållanden

samt stor administrativ erfarenhet.

Utredningen har sålunda funnit att övervägande skäl synes tala för att

beredningens ledning på tjänstemannaplanet anförtros en administrativ

chefstjänsteman. Det alternativt redovisade förslaget anses icke ge chefen

för planläggningsavdelningen den lättnad i arbetsbördan som är nödvändig.

Alt anställa ytterligare eu kvalificerad arkitekt i 11 1, vilket enligt detta

förslag skulle bli nödvändigt, synes ur andra synpunkter icke helt motiverat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Som ovan nämnts föreslås chefstjänstemannen ingå som ledamot i beredningens

styrelse och arbetsutskott. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art

föreslås placering i överdirektörs tjänsteställning och lönegrad Bp 5.

Om en överdirektörstjänst inrättas kan den nuvarande arvodesbefattningen

som sekreterare indragas.

3. Facka vdelningarna

Planläggningsavdelningen

På avdelningen ankommer som en huvuduppgift att handlägga ärenden

som rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena samt

av anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården, ävensom att i

övrigt verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt.

Från början har avdelningen strävat efter att ge arbetet formen av generella

råd och anvisningar i tryckta publikationer. Sådana råd och anvisningar

har under årens lopp utgivits rörande planläggning och utformning

av obstetrik- och gynekologiavdelningar, lokaler för den förebyggande

mödra- och barnavården, öron-, näs- och halsavdelningar, röntgenavdelningar,

central- och distriktstandpolikliniker, hem för kroniskt sjuka,

centraldispensärer, provinsialläkarmottagningar, blodgivarcentraler, ortopediska

kliniker, bilokaler inom vårdavdelningar m. m. Arbetet härmed har

i regel bedrivits i arbetsgrupper, särskilt bildade för varje projekt. Man har

därvid i stor utsträckning anlitat medarbetare utanför beredningen. Medicinalstyrelsens

godkännande brukar i regel inhämtas innan publikationerna

går till trycket.

Den snabba utvecklingen gör att utgivna generella anvisningar i regel bör

överses med ganska korta mellanrum — 3—5 år —- för att i förekommande

fall revideras. Bristen på arbetskraft har på senare tid gjort det omöjligt

för planläggningsavdelningen både att i erforderlig utsträckning överse anvisningar

av äldre årgångar och att slutföra arbete på vissa nya publikationer.

En annan huvuduppgift inom avdelningen är granskning av individuella

ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus m. m. enligt sjukhusstadgans

föreskrifter. Denna gren av verksamheten har kommit att bli

kvantitativt dominerande.

Mycket tidigt började beredningen sträva efter informellt samråd med

huvudmännens förvaltningsorgan samt av dem anlitade arkitekter och

andra konsulter så snart som möjligt efter det ett projekt tagits upp till

övervägande. Denna tidiga kontakt kan ur huvudmannens synpunkt leda

till att kostnader för ritningar och annan projektering inbesparas. Allt flera

förvaltningschefer och sjukhusarkitekter har därför tagit för vana att redan

innan bearbetningen av ett projekt börjar samråda med planläggningsavdelningen.

Vid sådant informellt samråd — som anses kräva mera tid än

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

granskningen av formellt ingivna framställningar — kan principiella problem

och detaljer diskuteras och behandlas under lång tid med upprättande

av åtskilliga skisser och utkast, innan förslaget är moget att underställas

beredningens slutliga prövning. Denna prövning är därvid väl förberedd

och kan ske med mindre tidsåtgång.

Vid sin rådgivning och granskning beträffande nya anläggningar har beredningen

först att överväga behovs- och lokaliseringsfrågor under beaktande

av den översiktliga planeringen inom sjukvårdsområdet. För ändamålet

krävs bl. a. kännedom om tendenserna i befolkningsutvecklingen, lokaliseringsströmmarna

och sjukdomsfrekvenserna. Beredningen är otillräckligt

rustad i dessa avseenden, som kräver en så kvalificerad utredningsapparat

att den kan följa de stundom ganska snabba förändringarna. Vidare har

beredningen att pröva frågan om sjukhusområdet i stort disponerats på

ändamålsenligt sätt. En sådan prövning — som även blir nödvändig vad angår

till- och ombyggnadsföretag — sker bäst vid besök på platsen och nödvändiggör

ofta sådant besök. Underdimensioneringen av avdelningen har

emellertid framtvingat en begränsning i detta hänseende. Härefter har planläggningsavdelningen

att i samråd med medicinalstyrelsen granska dimensionering,

utformning och placering av de skilda enheterna och organen

med hänsyn till en rationell drift.

Sedan år 1954 insamlar planläggningsavdelningen kontinuerligt från

sjukvårdshuvudmännen uppgifter om de verkliga kostnaderna för avslutade

sjukhusbyggnadsföretag. Dessa uppgifter systematiseras och tillställs

huvudmännen.

Slutligen svarar avdelningen för vård och bearbetning av beredningens

arkiv, som förutom sjukhusritningar omfattar akter till avgjorda ärenden,

ett bibliotek om för närvarande cirka 250 band behandlande främst sjukhusadministration

och sjukhusbyggande, och ett tidskrift sbestånd omfattande

ett 30-tal tidskrifter.

För att planläggningsavdelningen skall få möjligheter till en önskvärd

mera långsiktig verksamhet föreslår utredningen som tidigare nämnts bl. a.

att uppgifterna som beredningens verkställande tjänsteman överföres till

en administrativ chefstjänsteman. Vidare förordas att arbetet med statistik,

arkiv och bibliotek förlägges till ett för beredningen gemensamt kansli.

Planläggningsavdelningen bör därefter dimensioneras för dels de uppgifter,

som den med hittillsvarande personaluppsättning kunnat bemästra, och

dels uppgifter, syftande till en mera allmänt verkande planläggning.

I fråga om granskningen av sjukhusritningar uttalas, att den i första

hand bör avse principiella frågor och anordningar för att åstadkomma god

driftsekonomi.

Inom den översiktliga planläggningen är en angelägen uppgift att verkställa

översyn av hittills utfärdade råd och anvisningar och att utarbeta nya

sådana för ytterligare ett stort antal områden. För underlättande av er2

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 79

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

forderliga detaljstudier föreslås inrättande av ett ritkontor vid avdelningen.

Vunna resultat bör enligt utredningens mening publiceras i större utsträckning

än hittills; den f. n. tillämpade principen att endast utge resultat av i

viss mån normerande karaktär bör vidgas, så att även annat material med

resultat av allmänt intresse för sjukvårdsvärlden utges av trycket.

Utredningen räknar vidare med att avdelningen kommer att få lämna

betydande medverkan i det föreslagna prognosutskottet.

Enligt utredningens förslag bör arbetsuppgifternas olika karaktär —

dels forsknings- och utvecklingsarbete, dels granskningarbete -—- markeras

genom att avdelningen byggs upp med en forskningsdetalj och en granskningsdetalj,

vilket dock ej bör föranleda någon skarp gränsdragning i fråga

om fördelningen av arbetet inom avdelningen.

Planläggningsavdelningens personalstat omfattade den 1 juli 1961 1 byråchef

Bo 1, tillika beredningens administrativa chef, 1 arkitekt Ae 26 (personlig

tjänst), 1 förste byråarkitekt Ae 23 (vakantsatt), 1 byråingenjör Ae 19,

1 ingenjör Ae 17 samt 1 kanslibiträde Ae 7. Utredningen behandlar frågan

om biträdespersonalen under ett avsnitt angående beredningens kansli. För

planläggningsavdelningen föreslås i övrigt följande personalsammansättning:
-

1 byråchef .......................

....... Bp 3

F orsk ningsdetal j en:

1 chefsarkitekt .................

Bp 1

1 förste forskningsingenjör.........

....... Ao 24

1 forskningsingenjör .............

Ae 21

1 inspektör (sjuksköterska) .......

....... Ae 21

Granskningsdetaljen:

1 arkitekt .......................

....... Ae 26

1 byråingenjör ...................

Ae 21

Ritkontor:

1 tekniker .......................

....... Ae 11

Härutöver föreslås en uppräkning av medelsanvisningen till arvoden till av

beredningen anlitade experter m. m. från 48 500 till cirka 130 000 kr., bl. a.

för att konsulter för t. ex. värme, ventilation och sanitet skall kunna anlitas

i större utsträckning i deltidsanställningar.

Personalplanen kommenteras i huvudsak sålunda.

Arbetet vid beredningen ställer mycket stora krav på särskilt avdelningschefernas

kunskapsomfång, erfarenhet och omdöme. Inom varje avdelning

möter personalen ofta nya problem och nya typer av undersökningar. Även

för rutinmässiga uppgifter —— till dem får räknas granskning av ritningar

samt utrustningsförslag och personalplaner för sjukvårdsinrättningar —- erfordras lång erfarenhet och gott omdöme hos vederbörande tjänsteman.

För avdelningsföreståndare vid planläggnings- liksom vid materielavdelningen

bör nuvarande kompetenskrav på examen vid teknisk högskola

eller däremot svarande kunskaper samt teoretisk utbildning och praktisk

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

19

erfarenhet inom avdelningens verksamhetsområde behållas. Då de allmänna

kraven på chefen för planläggningsavdelningen inte får sättas lägre än på

de tekniska ledamöterna i byggnadsstyrelsen bör han placeras som byråchef

i Bp 3.

Forskningsdetaljen, som främst avses bedriva utredningsverksamhet som

grundval för åtgärder i rådgivnings- och granskningshänseende, bör stå

under ledning av en arkitekt med tjänstebenämningen chefsarkitekt och

löneställningen Bp 1. Till sitt biträde bör han ha två forskningsingenjörer,

den ene placerad som förste forskningsingenjör i Ao 24 och den andre som

forskningsingenjör i Ae 21. För dessa tjänster bör i allmänhet krävas civilingenjörsexamen

eller motsvarande, men även gymnasie- eller institutsingenjörer

med stor erfarenhet skall kunna komma i fråga. Då sjuksköterskor

har särskilt god inblick i sjukvårdsanstalternas funktioner, bör till

forskningsdetaljen också knytas en väl kvalificerad sjuksköterska. Av befattningshavaren

— som föreslås få tjänstebenämningen inspektör och löneställningen

Ae 21 — bör krävas omfattande praktisk erfarenhet och i regel

också genomgången husmorsutbildning.

Granskningsdetaljen, vars huvudsakliga uppgift blir att handlägga individuella

granskningsärenden, bör stå under ledning av en arkitekt, som med

hänsyn till kraven på stor erfarenhet och — på grund av de kontroversiella

arbetsuppgifterna — säkert omdöme bör placeras i Ae 26. Till sitt biträde

bör han ha dels en ingenjör i Ae 21 och dels, på det för hela avdelningen gemensamma

ritkontoret, en tekniker i Ae 11.

Materielavdelningen

Avdelningens huvuduppgifter är standardisering samt granskning av utrustningsförslag

till byggnader för hälso- och sjukvården.

Chefen för materielavdelningen är av beredningens styrelse utsedd till

fullmäktig i Sveriges standardiseringskommission och ledamot av kommissionens

tekniska nämnd. Avdelningens befattningshavare medverkar också i

olika standardkommittéer och andra organ anknutna till kommissionen.

Härigenom är beredningen ansluten till och medverkande både i det nationella

standardiseringsarbetet i stort och i det internationella.

Materielavdelningen har övertagit och fört vidare det standardiseringsarbete

som bedrevs av dess närmaste föregångare, sjukhusens standardiseringskommitté.

Den nära 30-åriga verksamheten inom sjukvårdsmaterielområdet

gör denna standard till en av landets äldsta branschstandard. Avdelningen

har sålunda att hålla aktuell en omfattande samling standardpublikationer

avseende ett materielområde av synnerligen skiftande sammansättning,

vilken i förkortad sammanställning kan exemplifieras sålunda:

papper (blanketter), textilier (vävnader och konfektion), järn och stål

(kantiner, köksredskap, husgeråds- och vårdavdelningsartiklar, sängar),

porslin (sanitets- och matporslin), glas (medicinflaskor etc.), trä (möbler)

samt speciell sjukvårdsutrustning av plast och gummi. Det är under sådana

förhållanden naturligt alt arbetet med revision av gällande standard kommer

att inta cn dominerande ställning i avdelningens arbete.

Framställning att beredningen skall fastställa standard för visst varuslag

eller i visst avseende görs i regel av tjänstemän inom hälso- och sjuk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

vårdsförvaltningen, men kan också konuna från centrala statliga myndigheter

—• t. ex. fångvårdsstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse — eller

enskilda tillverkare. Ärendet anmäls i beredningens arbetsutskott och överlämnas

— om åtgärd finnes påkallad — till materielavdelningen för beredning.

Nationella svenska standard är såvitt angår sjukvårdsområdet dels svensk

standard, fastställd av standardiseringskommissionen, och dels CSB-standard

eller svensk sjukhusstandard, som fastställs av sjukvårdsberedningens

styrelse. Till den senare gruppen hänförs materiel med speciell anknytning

till sjukvården eller därmed jämförlig verksamhet, till den förra materiel

av mera allmän karaktär.

I vissa fall ombesörjes den tekniska utredningen av standardiseringskommissionens

fackorgan. I de flesta fall verkställer emellertid materielavdelningen

själv utredningen genom kommittéer eller utskott på motsvarande

sätt som när planläggningsavdelningen skall utarbeta »Råd och anvisningar».

Varje sådan arbetsgrupp skall alltid innehålla representanter för

forskning, fabrikation, försäljning och förbrukning.

Vid utarbetande av grundstandard — som avser att fixera nomenklatur

och andra beteckningar, måttenheter, toleranser, provningsbestämmelser

och -metoder m. fl. faktorer som ofta kan beröra ett helt varuområde —■

måste man så gott som undantagslöst söka samarbete med vetenskapligt

arbetande institutioner med stora tekniska resurser. Statens provningsanstalt

har här gjort en betydande insats, men även forskningslaboratorier vid

tekniska högskolor och privata industrier har lämnat avsevärd medverkan.

Dylika utredningar är ofta mycket tidskrävande.

Även vid utarbetande av individuella standard, avseende enskilda varuslag,

krävs stort tekniskt kunnande och grundliga utredningar, men forskningsresurserna

kan här i regel vara mera begränsade.

Personalkostnaderna vid försöksverksamhet i samband med standardiseringsarbete

har för beredningens del vållat mindre svårigheter än kostnaderna

för materielförbrukningen, bl. a. för provtillverkningar och praktiska

prov. Trots stort tillmötesgående från den enskilda sektorn har det

inträffat att man av kostnadsskäl nödgats avstå från angelägna standardiseringsprojekt.

Utredningen anser det ofrånkomligt att under beredningens

omkostnadsstat upptas en särskild post till ersättning för materielkostnader

vid standardisering med ett belopp som för materielavdelningens del

inte bör sättas lägre än till omkring 30 000 kr. för år.

Sedan utkast till standardpublikation godkänts av arbetsutskottet inhämtas

yttrande över utkastet av en vid krets av tänkta förbrukare. Medicinalstyrelsen

har vid mentalsjukhusen utsett särskilda kontaktmän med

beredningen, men även ledningen för och personal vid övriga sjukhus samt

tillverkare och försäljare avger remissyttranden. Det definitiva förslaget

överlämnas i förekommande fall till standardiseringskommissionen för att

fastställas som svensk standard eller fastställs av styrelsen som svensk

sjukhusstandard eller CSB-rekommendation.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Sammanlagt har sjukhusens standardiseringskommitté och beredningen

utarbetat omkring 370 standardpublikationer. Sedan beredningens tillkomst

har sålts omkring 330 000 sådana publikationer. Behovet av ytterligare

standardisering är det oaktat mycket stort.

Standardiseringsföreskrifterna behöver liksom planläggningsavdelningens

Råd och anvisningar ses över med jämna mellanrum, i regel 3—5 år. Tillvägagångssättet

vid en sådan översyn är i princip detsamma som vid utarbetandet

av nya standard. Vid översynen finner man att vissa standard

är relativt tidlösa, men flertalet är i behov av revidering med hänsyn till

utvecklingen av materiel och tillverkningsmetoder. I sådana fall dras den

ursprungliga standarden in samtidigt som en ny reviderad standard fastställs.

Otillräckliga personalresurser har emellertid tvingat beredningen att

dra in vissa föråldrade standard utan att man mäktat utarbeta reviderade

standard. Under senare tid har avdelningen dock tillförts viss personalförstärkning.

Att standardiseringsarbetet på senare år endast kunnat ägnas mindre

uppmärksamhet sammanhänger även med att granskningen av utrustningsförslag

för sjukhus och jämförliga inrättningar kommit att ta allt större

del av avdelningens kapacitet i anspråk. Denna granskning bedrivs i samråd

med den förslagsställande institutionen och nödvändiggör ofta resor

till denna. Den har främst avsett de statliga mentalsjukhusen och undervisningssjukhusen.

Avdelningens assistent Ag 17 har sedan år 1956 haft

sin tjänstgöring helt förlagd till numera mentalsjukvårdsberedningen.

Granskningsverksamheten avser behovsprövning och prisgranskning. Besparingar

har vunnits främst genom materielavdelningens större kännedom

om kvalitets- och materielfrågor samt om lämpliga inköpskällor. Utredningen

framhåller önskvärdheten av att sådan kännedom i största möjliga

utsträckning sprids genom publikationer.

Avdelningen utövar även en omfattande rådgivningsverksamhet. Råd har

på senare år i starkt ökande utsträckning begärts från både förbrukarsidan

— vid uppgörande av upphandlingsprogram — och producentsidan — vid

uppläggande av tillverkningsprogram inom industrin. Materielavdelningen

har därigenom kunnat sammanföra intressenter och medverka till underhandslösningar

på materielområdet. Enligt utredningens uppfattning är det

av synnerlig vikt att beredningen ges möjlighet att utveckla rådgivningsfunktionen,

som kan medföra beaktansvärda vinster för nationalhushållet.

Någon ändring av arbetsuppgifternas natur bör enligt utredningen icke

ske; däremot är det önskvärt att proportionerna förskjuts så alt det egentliga

standardiserings- och normeringsarbetet intensifieras och omfattningen

av granskningen utav utrustningsförslag begränsas till principiella avgöranden

och beträffande detaljer till rent statliga institutioner. Om möjligt

bör avdelningen likväl återuppta en tidigare påbörjad verksamhet med utgivande

av materiel- och utrustningsurval för olika enheter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Utredningen ifrågasätter om det icke skulle kunna underlätta förståelsen

för standardisering och bidra till att sprida kännedom om denna verksamhet

om beredningen erhåller en modellkammare och demonstrationssal för

utställning av standardiserade produkter.

Avdelningens personalstat omfattade den 1 juli 1961 1 byrådirektör

Ao 24, 1 byråingenjör Ae 21, 2 ingenjörer Ae 17, 1 assistent Ag 17 och 1

biträde i reglerad befordringsgång.

Utredningen, som framhåller att en personalförstärkning är erforderlig

för att avdelningen skall kunna fullgöra sina uppgifter, föreslår följande

personalplan (frågan om biträdespersonal behandlas i samband med frågan

om beredningens kansli).

1 byråchef Bp 1

1 förste forskningenjör Ao 24 (för standardiseringsarbete)

1 forskningsingenjör Ae 21 (för standardiseringsarbete)

1 avdelningsingenjör Ao 23 (för granskning av utrustningsförslag)

1 byråingenjör Ae 21 (för granskning av utrustningsförslag)

2 ingenjörer Ae 19

Till förslaget anföres i huvudsak följande.

För avdelningschefen förutsättes nuvarande kompetenskrav behållas,

d. v. s. examen vid teknisk högskola eller däremot svarande kunskaper samt

teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet inom avdelningens verksamhetsområde.

I fråga om kompetens för de båda befattningarna som förste

forskningsingenjör resp. forskningsingenjör bör gälla motsvarande krav

som för forskningsingenjörerna vid planläggningsavdelningen. För den

verksamhet, som avser utarbetande av råd och anvisningar \ utrustningsfrågor

jämte remitterade utrustningsförslag beträffande statliga institutioner,

är behovet av omfattande teoretisk skolning mindre framträdande; vad

som i första hand krävs är omfattande erfarenhet av utrustningsfrågor samt

praktisk blick och inriktning.

Arbetsstudieavdelningen utbygges till en organisationsavdelning

På förslag av statens sjukhusutredning av år 1943 överfördes en av dess

arbetsstudiegrupper till beredningen fr. o. in. budgetåret 1947/48 och bildade

där en provisorisk avdelning, benämnd arbetsstudieavdelningen, vilken

fr. o. in. budgetåret 1955/56 inordnades i beredningen som en permanent,

fristående avdelning.

Arbetsstudieavdelningen bedriver organisations- och arbetsstudier å sjukhus

och därmed jämförliga inrättningar. Fram till år 1955 upptogs befattningshavarnas

tid till större delen av olika rationaliseringsundersökningar

m.m. för sjukhusutredningen. Efter denna tid har avdelningen dels på

eget initiativ utfört generella undersökningar och dels efter anhållan i varje

särskilt fall av huvudman eller institutionsstyrelse utfört speciella undersökningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Av hittills verkställda generella undersökningar må nämnas arbetsstudier

i tvätterier, dels för rationalisering och dels för ackordsättning, studier rörande

varmhållning och distribution av mat, vaktmästares och transportpersonals

arbete, tandteknikernas arbete inom folktandvården samt badverksamheten

vid kroppssjukhusen, om skrivbiträden (sekreterare) åt läkare

och i anslutning därtill om behovet av diktafoner, om lokaler för dietmatlagning

samt om distribution av tvättgods. Omkring den 1 juni 1961

har en handledning rörande städningsarbetet på sjukhus färdigställts. Den

i redogörelsen för planläggningsavdelningen nämnda utredningen rörande

operationsavdelningar, som är grundläggande och mycket omfattande, har

under flera års tid nästan helt sysselsatt ingenjören på arbetsstudieavdelningen.

En aktiv medverkan av arbetsstudieavdelningen påkallas i mycket

av de båda andra avdelningarnas arbete.

Redogörelser rörande resultaten av generella undersökningar överlämnas

stundom till medicinalstyrelsen för godkännande. Därefter publiceras de i

facktidskrift eller årsbok, varjämte de kan utmynna i råd och anvisningar

vilka tillställs sjukhusen och deras huvudmän.

Speciella undersökningar har sedan arbetsstudieavdelningens tillkomst

utförts vid mer än 60 sjukvårdsinrättningar. De har avsett både totalstudier,

d. v. s. allt arbete som förekommer inom viss arbetsenhet, samt detalj-

och frekvensstudier. Som exempel på områden som granskats kan

nämnas vårdavdelningar, röntgenavdelningar, arbetsterapilokaler och förlossningshem

samt arbetsuppgifter för olika personalkategorier såsom sjuksköterskor

och sjuksköterskeelever samt manlig ekonomipersonal. Resultatet

av en dylik undersökning tillställs uppdragsgivaren i en rapport. Ofta

medverkar avdelningen vid genomförandet av de föreslagna åtgärderna.

Då alla arbetsstudier grundas på lokala undersökningar måste ingenjörerna

vid avdelningen vistas mycket på resor. För lokala undersökningar,

som utförts på begäran av huvudmän för andra sjukhus än statens, skall

till beredningen erläggas ersättning med 60 kr. för varje tjänstgöringsdag,

som erfordrats för undersökningarna.

Utredningarna ger stundom anledning till konstruktionsverksamhet, som

går ut på att framställa mera ändamålsenlig utrustning än den dittills brukade.

Själva tillverkningen av provexemplar och modeller har utförts av

industrier utan kostnad för beredningen.

Utredningen framhåller vikten av efterundersökningar. Erfarenheterna

av dem visar att avdelningen bör ges möjlighet att kontinuerligt följa olika

metoder och system. Endast därigenom kan man få skilda tillvägagångssätt

grundligt undersökta och belysta ur ekonomisk-organisatorisk, hygienisk

samt patient- och personalvårdssynpunkt.

Arbetsstudieavdelningen har fått en efter hand växande remissbörda.

Remisserna avser i regel personalbehov och föreslagen personaluppsättning

för ny- eller ombyggda anstalter eller avdelningar, men det förekommer

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

också att de avser frågor om taxesättning o. dyl. Ej sällan föranleder en

remiss en tidskrävande undersökning på platsen. Utredningen framhåller

att ett genomarbetat remissyttrande förutsätter kännedom inte endast om

arbetsstudiernas metodik utan även om allmänt organisationsarbete.

Liksom de båda andra avdelningarna har arbetsstudieavdelningen fått

en ökande rådgivande uppgift.

Utredningen föreslår, att verksamheten vid avdelningen lägges om både

i fråga om inriktning och arbetsområde.

Tyngdpunkten bör förskjutas från rena arbetsstudier till organisationsproblemen

i stort, vari arbetsstudierna skulle ingå endast som en väsentlig

del.

I direktiven har uttalats, att avdelningen icke i så hög grad som f. n.

bör vara inriktad på begränsade uppdrag för huvudmännens räkning. Till

denna åsikt har representanter för svenska landstingsförbundet och svenska

stadsförbundets sjukvårdsdelegation anslutit sig vid överläggningar med

utredningen. Sannolikheten anses tala för att sådana undersökningar i allt

större utsträckning kommer att kunna utföras genom sjukvårdshuvudmännens

eller deras centrala organisationers försorg. Avdelningen torde emellertid

liksom hittills få svara för den statliga sektorn.

En del av avdelningens kapacitet beräknas komma att tagas i anspråk

för att skaffa fram underlag till det föreslagna prognosutskottets ställningstaganden.

Arbetet härmed skulle i stor utsträckning beröra grundläggande

frågor såsom arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som

bör anförtros skilda personalkategorier, vilken utbildning de bör få och

deras sannolikt erforderliga numerär.

Avdelningen avses komma att fylla funktionen som centralorgan på

sjukhusrationaliseringsområdet. Beredningen skulle alltså på detta område

få i huvudsak motsvarande ställning som statskontoret på området för statlig

rationaliseringsverksamhet. Det innebär bl. a. att beredningen skulle

tillse att resultaten av grundläggande undersökningar kommer till sjukvårdshuvudmännens

och de särskilda organisationsavdelningarnas kännedom.

Avdelningen bör med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen

på området utomlands och förmedla resultat av värde för svenska förhållanden

till de kommunala sjukvårdshuvudmännen. Ytterligare bör avdelningen

till undvikande av dubbelarbete söka hålla god kontakt med de

kommunala motsvarigheterna. Ärliga konferenser och med lämpliga mellanrum

anordnade kurser torde härvidlag vara av värde.

Den ändrade karaktären av verksamheten vid avdelningen bör markeras

genom att benämningen arbetsstudieavdelning ändras till organisationsavdelning.

Avdelningens personal består sedan inrättandet av tre ingenjörer, varav

numera 1 förste byråingenjör Ao 23 och 2 byråingenjörer Ae 19, varjämte

tillkommit 1 biträde i reglerad befordringsgång. Avdelningen har dock

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

under långa tider tillförts arbetshjälp därigenom, att svenska landstingsförbundet

och medicinalstyrelsen tillhandahållit ingenjörer för särskilda

undersökningar.

Enligt utredningens förslag skulle personalplanen för organisationsav
-

delningen upptaga följande tjänster:

1 byråchef .......................

Bp 1

1 byrådirektör ...................

....... Ae 24

1 förste forskningsingenjör

....... Ae 24

1 ingenjör .......................

....... Ae 21

1 inspektör (sjuksköterska)

....... Ae 21

Som chef för organisationsavdelningen bör enligt utredningen förordnas

en på sjukvårdsområdet förvaltningssakkunnig, rationaliseringsinriktad

person med utbildning på det organisationstekniska och administrativa området.

Då kraven inte bör sättas lägre än på cheferna för statskontorets rationaliseringsbyråer

bör vederbörande placeras som byråchef i Bp 1. Byrådirektören

bör ha i stort sett motsvarande kvalifikationer. Förste forskningsingenjören

avses vara främste representant för arbetsstudiemetodiken. Inspektören

bör ha stor praktisk erfarenhet och dokumenterad organisationstalang

samt, om möjligt, teoretisk utbildning på organisationsområdet.

4. Kansliet

Det gemensamma kansliet står under byråchefens ledning. Dess personal

består av 1 kontorist Ae 9 och 1 biträde i reglerad befordringsgång.

Beredningens registratur samt räkenskaps- och kassaväsen handhas av

kontoristen, som därjämte biträder byråchefen med att ta om hand in- och

utländska studiegrupper och enskilda besökande. Hon förbereder byråchefens

beslut om medelsanvisning och utanordningar och biträder honom vid

belastningskontrollen. Självständigt svarar hon för bokföring, kassakontroll

och bokslut samt för avlöningsuträkning, matriklar och inventarieredovisning.

Utredningen föreslår att kansliet bygges ut till ett utredningsorgan med

uppgift att följa hälso- och sjukvårdens allmänna utveckling samt att

verka för att resurserna såvitt möjligt anpassas efter utvecklingen. Organet

— som avses stå under den administrative chefstjänstemannens ledning

— skulle i första hand lämna de tre fackavdelningarna inom beredningen

bistånd men även kunna ta självständiga initiativ.

Kansliet skulle vidare övertaga arbetet med den statistik rörande byggnadskostnaderna

för sjukvårdsinrättningar, vilken f. n. handhas mom

planläggningsavdelningen, och även ombesörja erforderliga statistiska specialundersökningar

som komplettering till den av medicinalstyrelsens statistiska

avdelning publicerade översiktliga statistiken över driftkostnaderna

vid landets sjukvårdsanstalter. Det tekniska arbetet bör härvid om möjligt

utföras av statistiska centralbyrån.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

Till kansliet föreslås även hänföras den för rationaliseringsverksamheten

mycket viktiga uppgiften att samla och arkivera ritningar till ny-, till- och

^byggnader av sjukhus samt vården av beredningens bibliotek. Slutligen

föreslås kansliet få till uppgift att samordna informationsmaterialet från

de olika avdelningarna samt att tillse, att detta material på effektivaste sätt

befordras till trycket.

Sjukvårdsberedningen är en underförvaltning till statskontoret. Ehuru

denna anordning ur beredningens synpunkt inte medfört olägenheter finner

utredningen det stämma bättre med den allmänna tendensen vid omorganisationen

av statskontoret och tidigare riksräkenskapsverket att beredningen

görs till huvudförvaltning och alltså erhåller dragningsrätt å statsverkets

checkräkning i riksbanken.

Utredningens förslag till personalplan för kansliet, innebärande även att

beredningens biträdespersonal sammanföres dit, omfattar följande nytill
-

kommande tjänster.

1 byrådirektör............................ Ae 26

1 förste byråsekreterare .................. Ae 21

1 assistent .............................. Ae 15

1 kansliskrivare .......................... Ae 10

1 kanslibiträde .......................... Ae 7

2 biträdestjänster i reglerad befordringsgång.

Härtill har utredningen anfört i huvudsak följande.

Till chef för kansliet bör väljas en person med akademisk utbildning i

samhällsvetenskaperna och med grundlig kännedom om utredningsarbete.

Däremot synes det inte nödvändigt att han är statistiker av facket; de statistiska

bearbetningarna bör nämligen utföras antingen av medicinalstyrelsens

statistiska avdelning eller vid statistiska centralbyrån. Han bör

vara språkkunnig för att kunna biträda överdirektören vid representationen

mot utländska studiedelegationer och fackmän.

Av ledaren för verksamheten att sätta beredningens arkiv och bibliotek

i stånd kan krävas kompetens av två slag. Antingen kan tjänsteinnehavaren

vara biblioteksutbildad med vana vid teknisk litteratur och tekniskt

material, eller kan han vara ingenjörsutbildad med intresse för och

någon utbildning i bibliotekstjänst. Befattningshavaren bör vara publiceringssinnad

och tillse, att resultat av allmänt intresse delges fackpressen.

För uppgiften bör inrättas en tjänst som förste byråsekreterare i Ae 21. Till

sitt biträde behöver arkivföreståndaren en assistent med förmåga att själv

uppgöra ritningar av olika slag.

Tjänsten som kansliskrivare är avsedd för en sekreterare åt den administrative

chefstjänstemannen (överdirektören). Av befattningshavaren bör

krävas goda språkkunskaper och rutin som sekreterare och stenograf.

Kanslibiträdet Ae 7 avses biträda byrådirektören med sammanställningar

av mera komplicerat utredningsmaterial.

Härutöver föreslår utredningen dels höjning av tjänsten som kontorist

^ med hänsyn till att beredningen föreslås bli huvudförvaltning och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

till den ökade omfattningen av göromålen — till första kansliskrivare Ao 12,

dels ock ordinariesättning av den f. n. hos planläggningsavdelningen befintliga

kanslibiträdestjänsten Ae 7. Innehavaren av sistnämnda tjänst avses

vara arbetsledare för biträdena i reglerad befordringsgång, vilkas antal

föreslås utökas från 3 till 5 på grund av den föreslagna förstärkningen

av den tekniskt skolade personalen.

5. Vissa för beredningen gemensamma frågor

Finansieringen av beredningens verksamhet

Som ovan nämnts har riksdagens revisorer i skrivelse den 15 december

1959 bl. a. avhandlat frågan om finansieringen av centrala sjukvårdsberedningens

verksamhet. Revisorerna har därvid bl. a. uttalat.

Som (av en föregående redogörelse framgår) uppgingo de å riksstaten

för senaste budgetåret redovisade kostnaderna för centrala sjukvårdsberedningen

till i runt tal 400 000 kronor, vilket innebär att praktiskt taget samtliga

utgifter för ifrågavarande verksamhet bestritts av statsmedel. Det är

emellertid att märka, att sjukvårdsberedningens avdelningar till alldeles

övervägande del tagas i anspråk av andra sjukvårdshuvudmän än staten.

Det är naturligt att det råder ett intimt samarbete mellan staten och

övriga sjukvårdshuvudmän för lösande av sjukvårdsfrågorna. Inrättandet

av centrala sjukvårdsberedningen som ett gemensamt serviceorgan får

också ses som ett uttryck för detta samarbete. En konsekvens härav bör

emellertid vara — såsom bl. a. statskontoret förutsatte vid beredningens

tillkomst — att utgifterna för centrala sjukvårdsberedningen böra bäras av

de olika huvudmännen med hänsyn till den omfattning i vilken de utnyttja

beredningens kapacitet. Beredningen bör med andra ord få full ersättning

för utfört arbete och därigenom bli självbärande. Till grund för debiteringen

bör ligga en särskild taxa, uppbyggd på sådant sätt att vederbörande i första

hand bär att betala de direkta utlägg som förorsakats av respektive uppdrag.

Sådana direkta omkostnader äro — förutom lön åt den personal som arbetar

med uppdragen — utgifter för resor, expenser och utrustning. Beredningen

har emellertid också indirekta utgifter, såsom administrationskostnader

in. m. Dessutom har statsverket indirekta omkostnader som icke föras på

beredningens anslag, såsom lokalhyra och pensionskostnader. Samtliga nu

nämnda utgifter böra täckas genom den ifrågavarande taxan. Därest revisorernas

här skisserade förslag genomföres, böra på riksstaten i foitsättningen

för sjukvårdsberedningen — som av praktiska skäl lämpligen bör

behålla ställningen som ett statligt organ — upptagas anslag med endast

formella belopp. Alternativt kan tänkas att till beredningen inflytande inkomster

bokföras på särskild titel under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet».

Revisorerna föreslog, att frågan snarast skulle upptagas till närmare pi övning,

varvid exempelvis statens sakrevision borde erhålla i uppdrag att framlägga

förslag till lämplig taxa.

Yttranden över revisorernas förslag har avgivits av statskontoret, statens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

sakrevision, medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, svenska

stadsförbundet och svenska landstingsförbundet, vilka samtliga tillstyrkt

eller lämnat revisorernas förslag om utredning utan erinran.

Statens sakrevision fann frågan om avgiftsbeläggning böra bedömas på

något olika sätt beträffande de olika avdelningarnas arbete. Ämbetsverket

ville starkt ifrågasätta om den i det allmännas intresse i lag påbjudna granskningen

av sjukhusbyggnadsföretag vore av sådan natur, att den borde avgiftsbeläggas.

Med visst fog skulle däremot ersättning för materielavdelningens

granskning av utrustningsförslag till sjukhus — vilken granskning icke är

reglerad av några i författning meddelade föreskrifter — kunna anses motiverad.

Då nästan all granskning vid avdelningen hänförde sig till statliga

eller statsunderstödda institutioner hade denna fråga dock icke någon större

praktisk betydelse. För den del av arbetsstudieavdelningens organisationsoch

arbetsstudier, som utfördes på begäran av viss huvudman eller institutionsstyrelse,

borde ersättning uttagas för med uppdraget förenade såväl

direkta som indirekta kostnader. Det undandrog sig sakrevisionens bedömande,

huruvida det vore lämpligt eller möjligt att uttaga avgift för konsultationer

och andra former av beredningens rådgivande verksamhet.

Sjukvårdsberedningens arbetsutskott framhöll att flera av de angelägnaste

uppgifterna — att samla erfarenheter inom arbetsområdet, ta egna initiativ

till forskning och utredning av betydelsefulla frågor, idka litteraturstudier

och sprida kunskaper i fråga om planläggning, materiel och organisation till

samtliga sjukhushuvudmän, arkitekter, tillverkare m. fl. — kunde sägas

innebära en allmännyttig funktion, vilken normalt ej utfördes mot avgift.

Vissa uppgifter i revisorernas uttalande om i vilken omfattning olika huvudmän

betjänades av beredningen hade grundats på en skrivelse från beredningen,

vilken skrivelse givit anledning till missuppfattning. Möjligheten att

finansiera planläggningsavdelningens kostnader genom upptagande av en

avgift enligt taxa bedömde beredningen som orealistisk. Likaså syntes det

beredningen uteslutet att höja priset på materielavdelningens standardpublikationer

så att samtliga standardiseringskoslnader bleve täckta. De principiella

utredningarna på arbetsstudieavdelningen, inklusive den på avdelningen

ankommande allmänna rådgivningsverksamheten, hade dittills ansetts

vara av ett sådant allmännyttigt och riksgiltigt intresse som är konstitutivt

för en statsuppgift.

Svenska stadsförbundet accepterade i princip tanken att uppdragsgivaren

skall svara för de med uppdragets fullgörande förenade direkta kostnaderna.

Däri borde dock ej inrymmas de kostnader, som är hänförliga till den

beredningen ålagda statliga granskningsverksamheten. Det framhölls att

denna granskningsverksamhet krävde att beredningen till sitt förfogande

hade högt kvalificerad personal samt att, för att sådana kvalifikationer

skulle kunna uppfyllas, det erfordrades icke blott tillgång till ett omfattande

erfarenhetsmaterial utan även forskningsverksamhet samt tillfälle till

jämförande utländska studier. Kostnaderna härför borde ej belasta uppdragen

från huvudmännen.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet avvisade tanken, att de kommunala

sjukvårdshuvudmännen skulle bestrida kostnaderna för planläggningsavdelningens

granskningsverksamhet. Vidare framhöll förbundsstyrelsen

att, om kostnader som icke kunde hänföras till uppdrag från enskilda huvudmän

skulle betraktas som indirekta kostnader och sålunda tagas i be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

traktande vid fastställande av taxan, en snedbelastning skulle uppstå till

nackdel för de huvudmän, som anlitade beredningens tjänster. Detta kunde

tänkas leda till den icke önskvärda utvecklingen att anlitandet av beredningen

skulle minska, varvid också dess möjligheter att följa utvecklingen

och att fungera som service- och forskningsorgan skulle bli beskurna.

Riksdagen beslöt att revisorernas uttalande, med hänsyn till att CSButredningen

kommit till stånd, icke skulle föranleda någon åtgärd.

Vid utredningens förberedande överläggningar med kansliet hos statens

sakrevision har enighet rått om att vissa delar av beredningens arbete är av

den karaktär att staten ensam bör stå för kostnaderna. Beträffande andra

delar — t. ex. undersökningar av arbetsstudieavdelningen på begäran av

huvudman eller institutionsstyrelse — borde ersättning däremot kunna

uttagas av huvudmannen. Sakrevisionen har för dessa delar till övervägande

rekommenderat det finansieringssystem, som tillämpas vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut. Detta system innebär att i anslagshänseende

en skiljelinje dras mellan institutionens allmänna verksamhet

och dess uppdragsverksamhet. För bestridande av synliga utgifter i den

allmänna verksamheten uppförs på vanligt sätt ett anslag till Avlöningar

och ett till Omkostnader. Däremot sammanförs alla de med uppdragsverksamheten

förenade synliga utgifterna för avlöningar och omkostnader under

ett anslag med rubriken Uppdragsverksamhet. Anslaget för uppdragsverksamheten

får disponeras av institutionen intill ett belopp som svarar

mot inflytande inkomster efter avdrag av de på uppdragsverksamheten belöpande

osynliga kostnaderna i form av pensions- och kapitalkostnader m. m.

I fråga om formen för huvudmännens bidrag till uppdragsverksamheten

har utredningen funnit att taxor icke kan komma ifråga. Det för en rättvis

taxesättning erforderliga underlaget för beräkning av de verkliga kostnaderna

för varje uppdrag finns inte vid beredningen och kan svårligen

åvägabringas. Allmän verksamhet och uppdragsverksamhet griper vid

beredningen in i varandra på ett sätt, som måste göra varje försök att

särskilja dem osäkert och slumpartat. Denna ståndpunkt har vid överläggningar

även intagits av vederbörande representanter för styrelsen for

svenska landstingsförbundet och för svenska stadsförbundets sjulcvårdsdelegation.

Man har från de kommunala huvudmännens sida också bestämt motsatt

sig att bestämda bidrag skulle få disponeras av beredningen först efter

avdrag av viss del för osynliga kostnader. Ett sådant system skulle enligt

representanternas uppfattning kunna betecknas som ett omvänt statsbidrag,

innebärande att de kommunala sjukvårdshuvudmännen skulle bidraga till

eu statlig verksamhet som inte direkt tillgodoser något intresse för dem.

Utredningen har kommit till den uppfattningen att bidrag från huvudmannahåll

icke kan krävas i fråga om beredningens allmänna konsultations-

och rådgivningsverksamhet, planläggningsavdelningens granskning av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

ritningar till sjukhusbyggnadsförslag eller materielavdelningens verksamhet.

I sistnämnda avseende erinrar utredningen om att Sveriges standardiseringskommission

— som erhåller statsbidrag uppgående till ungefär samma

belopp som summan av till sjukvårdsberedningen anvisade anslag _

bl. a. har att verka för att fastställd svensk standard kommer till användning

inom statens och kommunernas verk och inrättningar utan att därför

krävs någon ekonomisk medverkan från kommunerna (bortsett från priset

på standardpublikationer). Likaså har utredningen funnit att verksamheten

vid den föreslagna organisationsavdelningen — vilken betraktas som ett

komplement till det centrala statliga rationaliseringsorganet — i princip

tillgodoser ett statligt intresse, oaktat att den kommer även kommunala

sjukvårdshuvudmän tillgodo.

Utredningen föreslår sålunda att den nu gällande principen att beredningens

allmänna verksamhet helt skall bekostas av staten alltfort skall gälla.

Detta innebär dock icke att det icke skulle finnas verksamheter vid beredningen

som enligt utredningens mening bör helt eller delvis ersättas av uppdragsgivaren.

Det i statens intresse utförda arbetet kan nämligen ej sällan

bli av särskilt värde även för icke-statlig uppdragsgivare.

I fråga om sådan verksamhet vid beredningen som bör helt eller delvis ersättas

av uppdragsgivaren anför utredningen i huvudsak följande.

Lj allt för sällan förekommer, att en sjukhushuvudman begär en utredning

som beredningen finner vara av intresse även för andra sjukhushuvudmän.

För sådana fall, där det föreligger ett starkt statligt intresse av att en

viss fråga blir allsidigt belyst men ett lika starkt intresse för sjukhushuvudmannen

att få konkreta rekommendationer att tillämpa för ett visst projekt,

föreslås att beredningen skall berättigas träffa avtal med den kommunala

sjukhushuvudmannen om att kostnaderna skall delas mellan staten och

huvudmannen på sätt som i varje fall finnes skäligt.

Ehuru organisationsavdelningens befattning med begränsade, lokala undersökningar

på begäran av vederbörande huvudman bör starkt inskränkas,

får man räkna med att sådana undersökningar tills vidare stundom kan förekomma.

I dessa fall föreslås att ersättning uttages enligt arkitekttaxan. Detta

innebär att uppdragsgivaren skall ersätta beredningen efter timlönen för

vederbörande befattningshavare för den tid som åtgått, vartill kommer ett

visst pålägg för allmänna omkostnader. I förekommande fall skulle härutöver

utgående resekostnads- och traktamentsersättningar ersättas.

Vidare kan beredningen planera undersökningar, vilka av landstingsförbundet

och stadsförbundets sjukvårdsdelegation bedöms vara av ett så allmänt

intresse för de kommunala sjukvårdshuvudmännen att dessa kan förutsättas

vara beredda att delta i kostnaderna. Utredningen föreslår att beredningen

skall berättigas att, i den mån sådana planer föreligger, underställa

förbundet och delegationen sammanställningar av dem, åtföljda av kostnadsberäkningar,

med begäran att de centrala organisationerna rekommenderar

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

landstingen och städerna utanför landsting att deltaga i kostnaderna enligt

en fördelningsprincip som bestäms av de båda centralorganisationerna. Förslaget

innebär att beredningen årligen skulle till styrelsen för landstingsförbundet

och till stadsförbundets sjukvårdsdelegation inge en plan över projekt

och att de bägge centrala instanserna skulle för rekommendation utvälja

vad de fann vara av största intresse för sina uppdragsgivare. Av förbunden

rekommenderade belopp borde inkasseras av beredningen, sedan de enskilda

sjukhushuvudmännen beslutat godtaga rekommendationerna. Influtna medel

bör redovisas å diversemedelstitel, »Bidrag från sjukvårdshuvudmän»,

och redogörelse för medlens användning skulle budgetårsvis i efterhand tillställas

—• förutom riksrevisonsverket — landstingsförbundet och sjukvårdsdelegationen.

Användningen av medlen avses ske enligt de villkor varom beredningen

kan överenskomma med huvudmannaorganisationerna. Staten

bör icke uppställa några villkor eller ifrågasätta att någon del skall disponeras

för att täcka del av kostnaderna för beredningens allmänna verksamhet.

Vid fortsatta överläggningar med representanter för landstingsförbundets

styrelse och stadsförbundets sjukvårdsdelegation har dessa förklarat sig beredda

att i princip rekommendera sina huvudmän att godta ovan angivna

finansieringssystem. Utredningen har även underrättat kansliet hos statens

sakrevision, som emellertid förklarat sig icke kunna tillstyrka systemet.

Av beredningen utgivna publikationer bör i fortsättningen liksom hittills

prissättas med utgångspunkt från att försäljningspriset för den del av upplagan,

som inte gratis tillhandahålls statsmyndigheter och institutioner

utomlands, skall täcka den direkta framställningskostnaden för hela upplagan,

ökad med 50 procent till allmänna omkostnader. Motsvarande regel

bör gälla beträffande andra av beredningen tillhandahållna smärre nyttigheter,

såsom samlingspärmar, mönster, ritningskopior o. dyl. Tillräckliga

skäl svnes inte föreligga för att beredningen skall hålla ett lägre pris på sina

standardpublikationer än Sveriges standardiseringskommission. En jämkning

härutinnan bör alltså komma till stånd.

Utredningen utgår från att det får betraktas som en skyldighet för samtliga

sjukvårdshuvudmän att liksom hittills kostnadsfritt ställa relationsritningar

till sjukhusbyggnadsföretag till beredningens förfogande.

Inkomster, andra än de nyss behandlade bidragen från de kommunala

sjukvårdshuvudmännen, skall liksom hittills redovisas som särskilda uppbördsmedel

under beredningens omkostnadsanslag. Beredningens styrelse

bör alltjämt bibehållas vid skyldigheten att bestämma ersättningen för av

beredningen tillhandahållna nyttigheter.

Lokalförhållanden m. m.

Sjukvårdsberedningen har sina lokaler i en våning om 15 rum och kök i en

privat fastighet vid Strandvägen i Stockholm. Lokalerna har länge varit allt
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

för trånga och —- tillsammans med personalbrist — bl. a. hindrat den erforderliga

utbyggnaden av beredningens bibliotek och arkiv.

Utredningen har under hand bett byggnadsstyrelsens intendentsbyrå att

vid sin planläggning av rumsanskaffningen preliminärt räkna med ett behov

för beredningen på 40 rum för tjänstemän samt sessionssal, utrymmen för

bibliotek och arkiv, lunchrum samt eventuellt omkring 100 in2 för en modellkammare

tillika demonstrationssal.

F. n. abonnerar beredningen på 5 olika telefonlinjer, som sammanförs till

en för beredningen gemensam växel. Arrangemanget är föga kostnadskrävande

och har fungerat nöjaktigt.

Med hänsyn till den föreslagna utbyggnaden av beredningen och då en

telefonväxel ur servicesynpunkt erbjuder fördelar, har från telefonbyrån i

Stockholm begärts anbud på en automatisk växel. Telefonbyrån har erbjudit

alternativt en 40 nummers automatisk växel, vilken blir för liten för den

utbyggda beredningen, eller en 90 nummers sådan växel, vilken ansetts bli

onödigt stor och kostnadskrävande. När televerket kan erbjuda även en 50

nummers växel synes en sådan böra anskaffas för beredningen.

Kostnadsberäkningar

Den sammanlagda personalstyrkan vid beredningen utgjordes i juli 1961

av 17 befattningshavare. Utredningens förslag innebär att antalet skulle

ökas till 33.

Verksamhetens utbyggnad föranleder en bestående höjning beträffande

avlönings- och omkostnadsanslagen.

Avlöningskostnaderna, beräknade efter 1961 års löneläge och i förekommande

fall efter näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, anges

av utredningen till 1 100 000 kr., vilket innebär en ökning från det för budgetåret

1961/62 beräknade beloppet 502 000 kr. med 598 000 kr. ökningen

betingas som framgått av det föregående främst av den väsentligt ökade

personalstyrkan men även av en uppräkning av posten till Arvoden till av

beredningen anlitade experter till i runt tal 130 000 kr. Utredningen anför

att ökningen kan synas stor; beaktar man emellertid att 1 100 000 kr. kan

beräknas utgöra endast omkring 5 promille av de offentliga utgifterna för

hälso- och sjukvården, blir den andel som det allmänna föreslås satsa på

detta rationaliseringsorgan icke särskilt hög.

I fråga om omkostnadsanslaget föreslår utredningen en ökning av det för

budgetåret 1961/62 beräknade beloppet 49 000 kr. med 78 000 kr., således till

127 000 kr. Därvid har räknats med ett bruttobelopp av 138 000 kr., varifrån

avgår inkomster av försålda publikationer 6 000 kr. och ersättning för verkställda

undersökningar 5 000 kr. Under anslaget föreslås en uppräkning av

bl. a. posten till reseersättningar med 20 000 kr., varav en del efter medgivande

av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall bör få användas för resor utom

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

landet. Medelsbehovet för publikationstryck beräknas fördubblat från 6 000

till 12 000 kr. Vidare bör uppföras en post till ersättning för materialier,

avsedd att täcka utgifter för provtillverkningar o. dyl. Medelsbehovet under

denna post uppskattas till 5 000 kr. för vardera planläggnings- och organisationsavdelningen

samt till 30 000 kr. för materielavdelningen. Utredningen

räknar icke med någon ökning av de särskilda uppbördsmedlen för första

verksamhetsåret.

Den av beredningen nu förhyrda våningen kommer att bli för liten efter

den föreslagna utbyggnaden av organisationen. För flyttning till nya lokaler

och inredning av dessa m. m. beräknar utredningen ett belopp av engångsnatur

på 90 000 kr. Härav avses för inredning av bibliotek 10 000 kr.

och för inredning av arkivlokal likaledes 10 000 kr., för inredning av rum för

16 nya befattningshavare och för 5 arvodesavlönade konsulter och experter

samt dessa rums utrustning i erforderlig utsträckning med skriv- och räknemaskiner

m. m. 50 000 kr., för snabbtelefonanläggning och ritningsapparatur

10 000 kr. och till inredning av sessionssal samt flyttningskostnader

jämte andra med flyttningen sammanhängande utgifter 10 000 kr. Härutöver

tillkommer i en framtid kostnad för en telefonväxel.

V. Yttranden över CSB-utredningens betänkande

1. Allmänna synpunkter

Inledande synpunkter

Uppfattningen att centrala sjukvårdsberedningens hittillsvarande resurser

varit otillräckliga för att motsvara de ökade krav som hälso- och sjukvårdens

expansion ställt har kommit till uttryck i ett stort antal yttranden.

Utredningens grundtanke att beredningen alltjämt skall vara det centrala

rådgivande rationaliseringsorganet inom detta område och erhålla en väsentlig

förstärkning för att kunna göra en vidgad insats har också i det

närmaste undantagslöst tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret

framhåller att den av beredningen bedrivna verksamheten efter hand måste

få alltmer ökad betydelse ur samhällsekonomisk synpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen

understryker betydelsen av en fortlöpande långsiktig planläggningsverksamhet

inom sjukhusväsendet även med tanke på förtidsplanering

för att möjliggöra en snabb ökning av investeringarna då detta

är önskvärt med hänsyn till arbetsmarknads- och konjunkturläget. Sveriges

industriförbund uttalar att möjligheterna till arbetskraftsbesparande rationalisering

och organisatoriska förbättringar torde vara särskilt goda under

det uppbyggnadsskede sjukvården f. n. befinner sig i. Enligt förbundets mening

förefaller rationaliseringsinsatserna inom sjukhusväsendet hittills ha

varit relativt små, vilket även anses ha varit en bidragande orsak till stegringarna

i sjukvårdskostnaderna. Ehuru en förstärkning synes angelägen

3—- Rihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

ifrågasätter förbundet dock dels om icke en konkret arbetsmängdsberäkning

och en någorlunda klar arbetsfördelning inom beredningen måste redovisas,

innan en ny organisation fastställes, dels om icke nyanställning av personal

bör ske etappvis efter en i förväg utarbetad plan.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott berör frågan om verksamhet

av ifrågavarande slag med bästa framgång bedrives som en statlig uppgift

eller om en decentralisering kan vara fördelaktig ur resultatsynpunkt

och uttalar som sin uppfattning att verksamheten alltfort bör bedrivas

centralt, bl. a. emedan mycket omfattande samlad erfarenhet från ett stort

underlagsområde är en förutsättning för att något väsentligt skall kunna

åstadkommas på detta område, vartill kommer att den hittillsvarande organisationsformen

synes vara att föredraga med tanke på önskvärdheten av

att rationaliseringsresultat snabbast möjligt göres tillgängliga för alla därav

intresserade. Däremot uttalar Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

starka tvivel på lämpligheten av en utbyggnad av beredningen efter

de av utredningen förordade linjerna — vilka befaras leda till tillskapande

av ett ämbetsverk, arbetande i stela former — och finner att ett konsulterande

organ, för ändamålet skapat av landstingsförbundet, stadsförbundet

och eventuellt även andra intressenter, snarare synes vara att föredraga.

Utskottet är av den åsikten att man i största möjliga utsträckning skall undvika

att ha fast anställda tjänstemän för uppgifter, som har med den snabba

utvecklingen på sjukvårdsbyggenskapens område att göra.

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan om granskning av

byggnadsanläggningar för barnavårdsanstalter har anslutit sig

till uppfattningen att denna granskning bör ske hos sjukvårdsberedningen.

Sålunda uttalar medicinalstyrelsen att, med hänsyn till att barnavårdsanstalterna

ej sällan är jämförbara med sjukvårdsinrättningar, enligt styrelsens

mening starka skäl talar för att beredningen bör få tillfälle att

granska byggnadsanläggningarna jämväl för dylika anstalter. Statskontoret,

svenska landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten hos Kristianstads,

Älvsborgs, Skaraborgs, Kronobergs och Värmlands läns landsting biträder

likaså förslaget eller lämnar det utan erinran. Skaraborgs läns landstings

förvaltningsutskott ifrågasätter härutöver, huruvida icke jämväl byggnadsfrågor

rörande anstalter för psykiskt efterblivna borde inrangeras under beredningen.

Emellertid har även erinringar mot förslaget framförts från några instanser.

Socialstyrelsen erinrar om sitt ovan redovisade yttrande över byggnadsbesparingsutredningens

betänkande. Vad styrelsen anfört däri anser styrelsen

alltjämt gälla. Emellertid anser styrelsen samtidigt att det skulle vara

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

av stort värde, om även i fortsättningen den sakkunskap, som centrala sjukvårdsberedningen

besitter, kommer byggnadsverksamheten på barnavårdens

område till godo. Styrelsen förordar därför, att styrelsen — i enlighet

med vad som f. n. tillämpas — också i fortsättningen får anlita centrala

sjukvårdsberedningen såsom remissmyndighet, då det gäller byggnadsanläggningar

för barnhem. Styrelsen framhåller, att övriga barnavårdsredningen

icke bör påläggas nya arbetsuppgifter utanför hälso- och sjukvårdsberedningen.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott betonar att beredningen

icke bör påläggas nya arbetsuppgifter utanför hälso- och sjukvårdens

ram.

Ålderdomshemmen anses av medicinalstyrelsen böra falla utanför

ramen för beredningens verksamhet. Socialstyrelsen framhåller att dess

socialvårdsbyrå — förut statens fattigvårdsinspektör i socialdepartementet

— under en period av 40 år lett utvecklingen av ålderdomshemsvården

och att styrelsen under årens lopp fått en omfattande praktisk erfarenhet

av planeringsarbete på området och god överblick över utvecklingstendenserna.

Ålderdomshemsplaneringen utgör resultatet av en samverkan

mellan socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommunerna och de av

kommunerna anlitade arkitekterna. I detta samspel utgör givetvis byggnadstekniska

och ekonomiska synpunkter ett viktigt moment, men minst

lika viktigt för ett gott resultat är att samhälls- och människovårdande synpunkter

får göra sig gällande. Med hänsyn icke minst till de sistnämnda synpunkterna

bör enligt socialstyrelsens mening den nuvarande ordningen, vilken

hittills synes ha fungerat tillfredsställande, bibehållas. Skulle en samverkan

med centrala sjukvårdsberedningen emellertid anses erforderlig bör

denna ske i samma form som styrelsen förordat för barnhemmens del.

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen förklarar sig visserligen dela

utredningens betänkligheter mot en sålunda föreslagen utökning men anser

sig likväl icke böra motsätta sig densamma under förutsättning dels att

verksamheten, liksom hittills i fråga om barnavårdsanstalterna, inskränkes

till en byggnadsteknislc granskning ur funktionella synpunkter och dels att,

efter vunna erfarenheter, beredningens personalresurser anpassas efter den

ökning av arbetsvolymen, som särskilt ärendena rörande ålderdomshem kan

väntas medföra.

Statskontoret, svenska landstingsförbundet och svenska landskommunernas

förbund tillstyrker att beredningens granskningsverksamhet utvidgas

att även omfatta förslag till ålderdomshem, och Hallands läns landstings

förvaltningsutskott har ej heller funnit anledning till erinran häremot.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott understryker, utan bestämt

ståndpunktstagande i frågan, att flera skäl talar för att beredningen skall

utföra denna granskning. Statskontoret anför vidare, att behov av ett centralt

organ för handhavande av tekniskt utvecklingsarbete med avseende

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

å skolbyggnader kunnat konstateras, och att möjligheten att tillskapa ett

rationaliseringsorgan för såväl sjukvårdsanläggningar soin skolbyggnader

bör beaktas.

Arbetsuppgifter

I åtskilliga remissyttranden framhålles önskvärdheten av att betydligt

ökat utrymme lämnas för arbete med mer generell syftning. Dock anför

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott att detta icke får medföra

att de mera rutinbetonade uppgifterna tillmätes alltför underordnad betydelse.

Forskning och planering utan kontakt med det praktiska arbetet på

sjukvårdsinrättningar torde enligt utskottet kunna leda till mindre ändamålsenliga

förslag och riktlinjer. Likaså betonar Skaraborgs läns landstings

förvaltningsutskott att bl. a. granskningsverksamheten medfört att hos beredningen

kunnat samlas stor kunskap och erfarenhet i vad gäller sjukhusbyggnadernas

ändamålsenliga utformning.

Statskontoret har uttalat att beredningens huvuduppgift bör vara att

dels hos sig samla all tillgänglig kunskap om sjukhusbyggnader och deras

inredning och funktion m. m., dels att med ledning av inhämtade erfarenheter

fortlöpande revidera standarden för svenska sjukhus.

Svenska stadsförbundet framhåller särskilt behovet av samordning

utifrån en gemensam grundsyn av det fortlöpande rationaliserings- och

planeringsarbete, som bedrivs av skilda huvudmän, och förväntar att möjligheter

för ökade insatser i detta avseende skall skapas som ett resultat

av utredningen.

Utredningens förslag att det formella godkännandet av förläggning av

sjukhus och av ritningar för sjukhus helt skall anförtros sjukvårdsberedningen

har biträtts eller lämnats utan erinran av statskontoret samt förvaltningsutskotten

i Östergötlands, Kronobergs, Skaraborgs och Kopparbergs

läns landsting. Statskontoret ifrågasätter, med hänsyn till att medicinalstyrelsen

är representerad inom beredningens styrelse och arbetsutskott,

om icke föreskriften om samråd med medicinalstyrelsen kan utgå

ur förslaget. Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott uttalar, att

förslaget icke synes innefatta någon större inskränkning i medicinalstyrelsens

befogenheter och ej heller i dess möjligheter att inverka på beredningens

handläggning av ärenden av sådan vikt att medicinalstyrelsens

mening bör inhämtas. Beträffande övriga ärenden synes utredningens förslag

medföra, att det nu tämligen omständliga förfarandet ersättes med ett

smidigare sådant.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser det kunna starkt ifrågasättas,

huruvida särskilt godkännande av central myndighet av uppgjorda

förslag till sjukhusbyggnader skall erfordras. Därest så emellertid alltjämt

anses erforderligt förordas den av utredningen föreslagna ändringen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse och Stockholms låns landstings förvaltningsutskott

finner det vara av mindre vikt vilken myndighet som svarar

för det formella godkännandet av ett planerat sjukhus under förutsättning

att ett beslut av granskningsmyndigheten blir bindande för den myndighet,

som sedermera har att inspektera anläggningen och verksamheten,

samt föreslår att huvudmännen medges rätt att få sina mot arbetsutskottets

beslut framställda erinringar prövade av beredningens styrelse. Det förutsättes

härvid, att styrelsens beslut skall kunna överklagas hos Kungl. Maj :t.

Svenska landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Jönköpings,

Malmöhus, Hallands, Älvsborgs och Västernorrlands läns landsting ställer

sig tveksamma eller avvisande till förslaget. Såsom skäl framhålles bl. a.

att nuvarande ordning fungerar väl, att bestämmelserna är så nya att ytterligare

erfarenheter bör avvaktas innan en ändring vidtages samt att det

är tveksamt om en sådan ändring skulle medföra en mera avsevärd rationalisering.

Medicinalstyrelsen är ej heller beredd tillstyrka förslaget utan framhåller,

att beredningen i princip även fortsättningsvis bör ha karaktären av

centralt rådgivande organ.

En liknande uppfattning redovisas av centrala sjukvårdsberedningens

styrelse och av Sveriges läkarförbund. Styrelsen uttalar, att det enbart torde

vara praktiska skäl som förestavat den nuvarande ordningen, innebärande

att medicinalstyrelsen avlastas de mindre viktiga ärendena av ifrågavarande

art. Att lagstiftarna ansett godkännandet i princip böra ankomma på medicinalstyrelsen

torde böra ses mot bakgrunden av medicinalstyrelsens

egenskap av central tillsynsmyndighet på hälso- och sjukvårdens område.

Enligt styrelsens mening måste det föreligga mycket tyngande skäl för ett

frångående av nu gällande regler, och några sådana anser styrelsen icke ha

förebragts. Därtill kommer den mycket betydelsefulla omständigheten, även

antydd av utredningen, att beredningens funktion som serviceorgan åt sjukhushuvudmännen

många gånger tvivelsutan blir lidande av att beredningen

i samma ärende skall vara såväl den rådgivande som den beslutande myndigheten.

Erfarenheterna under den korta tid det nuvarande förfarandet

tillämpats talar enligt beredningens mening icke för den föreslagna ändringen.

Läkarförbundet anför, att det måste anses ankomma på medicinalstyrelsen,

som har högsta överinseendet över hälso- och sjukvårdsväsendet i

landet, att taga slutlig ställning till av huvudmännen framlagda förslag

till nya och utvidgade vårdinrättningar, och i konsekvens härtill bör ett

särskilt granskningsorgan knytas till medicinalstyrelsen. Därtill skulle en

utvidgning av beredningens befogenheter inom granskningsverksamheten

verka hämmande på beredningens möjligheter att otvunget bidraga till utveckling

och rationalisering av sjukvården, vilka uppgifter med rätta starkt

betonats i utredningsdirektiven. Det måste ur principiella synpunkter vara

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 79 år 1962

oriktigt, att organ som huvudsakligen är rådgivande även skall fatta slutliga

avgöranden i samma ärenden som rådgivningen tidigare gällt. Om

ifrågavarande ärenden påförs beredningen bör de kunna besvärsvägen föras

vidare till medicinalstyrelsen.

Statskontoret biträder förslaget att till sjukvårdsberedningen icke bör

rutinmässigt remitteras utrustningsförslag från av Kungl. Maj :t

tillsatta kommittéer (delegationer) eller dylika förslag avseende andra inrättningar

än sjukvårdsanstalter. Även försvarets sjukvårdsstyrelse delar

helt utredningens synpunkt att begränsning av denna ärendegrupps omfattning

bör ske.

Beträffande utredningens förslag rörande ett prognosutskott

framhåller bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, att undersökning f. n. pågår inom

styrelsens prognossektion framför allt beträffande sjuksköterskekårens

sammansättning och arbetsförhållanden. Denna undersökning, som sker

i nära samarbete med medicinalstyrelsen, avser att bilda underlag för en

prognos över denna och andra personalkategorier inom sjukvården. Med

hänsyn till det påbörjade arbetet och då det synes ändamålsenligt att prognosverksamheten

för olika personalkategorier hålles samman inom ett

och samma organ, finner styrelsen icke påkallat att ytterligare ett organ

inrättas för prognosarbetet inom ifrågavarande område. Däremot finner

styrelsen lämpligt att även centrala sjukvårdsberedningen ingår i den expertgrupp,

som bildats för ifrågavarande undersökningar.

Likaså anför statistiska centralbyrån att det ej synes rationellt att splittra

prognosverksamheten genom inrättande av ett från arbetsmarknadsstyrelsen

skilt prognosorgan. Centralbyrån finner det mera motiverat att ge arbetsmarknadsstyrelsens

prognossektion i uppdrag att, eventuellt i en fastare

organiserad arbetsgrupp, ta upp ifrågavarande arbetsuppgifter, varvid

samråd givetvis bör ske med såväl centrala sjukvårdsberedningen som

medicinalstyrelsens statistiska avdelning. Centralbyrån är representerad i

den prognosdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen, som har att leda

prognossektionens arbete, och även i övrigt har ett intimt samarbete etablerats

mellan prognossektionen och olika avdelningar inom centralbyrån.

Om det emellertid skulle anses nödvändigt att för andra uppgifter än befolknings-

och personalprognoser inrätta ett prognosutskott och om statistiska

centralbyråns medverkan därvid anses önskvärd ansluter sig centralbyrån

principiellt till tanken att ställa expertis till förfogande i fråga om

arbetsuppgifter, som ligger inom ämbetsverkets verksamhetsområde. Medicinalstyrelsen

anför härutöver att styrelsen icke anser det ändamålsenligt

att till sjukvårdsberedningen förlägga prognosarbete inom sjukhusvårdens

område i betraktande även av att beredningen i sin verksamhet

icke har utblick över alla delar av hälso- och sjukvården.

Svenska landstingsförbundet och Västernorrlands läns landstings för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

valtningsutskott framhåller, att en viktig del av beredningens verksamhet

bör vara att genom konferenser och kurser och genom beredande av möjlighet

till praktisk tjänstgöring träna och utbilda personal, som arbetar i

den av huvudmännen bedrivna kontinuerliga organisations- och rationaliseringsverksamheten.

Liknande synpunkter framförs från förvaltningsutskotten

i Östergötlands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs

läns landsting.

I fråga om bedrivandet av forskning vid beredningen anför Stockholms

stads sjukvårdsstyrelse och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott,

att begreppet forskning i förevarande sammanhang synes väl pretentiöst.

Viktigare är, att beredningen förses med sådana resurser att erfarenheter

från olika forskningsfält samordnas samt att in- och utländska framsteg

inom sjukvården bevakas. I den mån beredningen vill engagera sig i rena

forskningsuppgifter bör, som utredningen framhållit, kontakt sökas med

grundforskningen.

Svenska stadsförbundets styrelse förklarar sig fästa avsevärd vikt vid att

beredningen ges resurser att kunna ägna sig åt en betydande forskningsoch

försöksverksamhet. Likaså finner Blekinge läns landstings förvaltningsutskott

angeläget att beredningen har möjlighet att ägna sig åt forskning

på ifrågavarande områden.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser att det icke nog kraftigt

kan understrykas att de väsentliga uppgifterna för sjukvårdsberedningen

är forsknings- och försöksverksamhet, och framhåller, att det även

måste vara betydelsefullt att nära kontakter knyts med de statliga forskningsråd,

som är verksamma inom områden, som på något sätt berör sjukvården.

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen nämner ifråga om funktioner

vid beredningen som bör ytterligare poängteras särskilt publiceringsverksamheten,

som bör vidgas starkt för att de inom beredningen samlade

erfarenheterna och forskningsresultaten effektivt skall kunna komma huvudmännen

till del. Samma synpunkter möter i flera remissyttranden från

huvudmannahåll. Likaså betonas av flera huvudmän värdet av det informella

samråd som äger rum mellan deras tjänstemän och konsulter samt

beredningens befattningshavare.

Sveriges läkarförbund har upptagit frågan om arbetsformer och därvid

positivt bedömt utredningens förslag om bibehållande av utskott eller arbetsgrupper

för utredning av aktuella ärenden. Genom dessa utskott bör

beredningen också få tillgång till erforderlig medicinsk sakkunskap. Förbundet

framhåller emellertid att en kontinuerlig medverkan av sådan expertis

synes nödvändig i flera avseenden j framförallt har erfarenheter från

senare år givit vid handen att planerings-, utrustnings- och övriga materielfrågor

samt ärenden rörande arbetsformer vid sjukhus nästan undantagslöst

är förenade med viktiga hygieniska problem, som ofta icke kan förutses

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 19 år 1962

av den tekniska expertisen vid beredningen. Det vore därför lämpligt att

till beredningen knyta expert av detta slag, som kontinuerligt hade att bevaka

beredningens arbete ur hygienisk synpunkt.

Vissa personalfrågor

De remissmyndigheter, som uttalat sig om lönesättningen vid beredningen,

har alla framhållit angelägenheten av att den kvalificerade personalen

erbjudes konkurrenskraftiga löner. TCO anför att beredningen blivit en

utbildningsanstalt, från vilken befattningshavarna så snart möjlighet givits

har övergått till andra arbetsgivare, som erbjudit avsevärt bättre löne- och

anställningsvillkor. Enligt Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott

har under de senare åren kunnat märkas en bristande konsekvens vid behandlingen

av likartade ärenden, vilket enligt utskottet torde få tillskrivas

alltför täta ombyten av befattningshavare till följd av den låga lönesättningen.

Statskontoret erinrar om föreliggande möjligheter att i vissa fall

reglera anställningsvillkoren genom kontraktsanställning, och även svenska

landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Östergötlands, Hallands,

Västernorrlands och Norrbottens läns landsting finner en friare lönesättning

önskvärd.

2. Beredningens ledning och administration m. m.

Styrelsen och arbetsutskottet

Mot förslaget att den på förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse utsedde

styrelseledamoten skulle utgå har erinringar framförts av nämnda ämbetsverk

och av medicinalstyrelsen, varjämte centrala sjukvårdsberedningen

starkt ifrågasatt lämpligheten av en dylik ändring.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför, att krigsmaktens direkta intresse för

detaljplanering av stora sjukvårdsinrättningar minskat i aktualitet enär

större sjukhus i krigsmaktens regi successivt avvecklats. Då emellertid

sjukvården i krig i stor utsträckning måste baseras på i fred verksamma

sjukhus, måste landets sjukvårdsresurser och även den forsknings- och försöksverksamhet

m. m. som bedrivs i den civila sektorn vara väl kända av

försvarets sjukvårdsledning för att landets samlade resurser skall kunna

rätt utnyttjas vid krig. Krigsmakten måste i allt högre grad kräva att få

aktivt medverka i standardiseringsverksamheten. Det torde vara av oskattbart

värde för de myndigheter, som har att ansvara för krigsplanläggningen

av olika delar av totalförsvarets sjukvård, att vara väl insatta i såväl

pågående utredningar m. m. som de resurser som landets fredstida sjukvård

i sin helhet har. Samarbetet bör icke försvåras genom att sjukvårdsstyrelsen

saknar representant i beredningens ledning, utan detta samarbete

bör snarare underlättas och utvidgas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Medicinalstyrelsen anser att gemensamma intressen på materielområdet

talar för att en representant för försvarets sjukvård allt fortfarande bör

ingå som ledamot i beredningens styrelse.

Centrala sjukvårdsberedningen erinrar om att den militära sjukvården

i fred fortfarande har många och betydande uppgifter. Beredningen har i

sina renodlat civila uppgifter i många fall berikats genom att försvarets

sjukvård haft en företrädare i beredningens styrelse; särskilt gäller detta

standardiseringsfrågor och vissa andra på materielavdelningen ankommande

ärenden. Däremot anser beredningen i likhet med utredningen att chefstjänstemannen

bör ingå såväl i styrelsen som i arbetsutskottet.

Svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och förvaltningsutskottet

i Västernorrlands läns landsting tillstyrker att representanten för

försvarets sjukvårdsstyrelse utgår ur beredningens styrelse samt föreslår

att den ledigblivande platsen förbehålles representant för huvudmännen.

Landstingsförbundet och utskottet anför härtill att huvudmännen inom en

nära framtid torde komma att få överta ansvaret för jämväl tjänstelakarväsendet

och den slutna mentalsjukvården och bör tillförsäkras ett mot

sitt ansvar och sina uppgifter svarande inflytande i beredningens ledning.

Även Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott uttalar att en ökad representation

för sjukvårdshuvudmännen i beredningens styrelse torde vara

befogad och önskvärd.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott föreslår att chefen för

planläggningsavdelningen — om han blir föreståndare för beredningen

även ingår i styrelsen.

Beredningens administrativa ledning

I frågan om inrättande av en chefstjänstemannabefattning för bl. a. samordnande

uppgifter har flera skilda förslag och åsikter kommit till uttryck.

Centrala sjukvårdsberedningens styrelse anger två tänkbara alternativ till

de båda av utredningen diskuterade förslagen rörande chefstjänsten, nämligen

dels en teknisk chefstjänstemannabefattning, fristående från de tre

fackavdelningarna, och dels en ordning varigenom vilken som helst av avdelningsföreståndarna

kan beklädas med uppdraget som föreståndare för

beredningen. Styrelsen anför att behovet av tillgång till juridiskt skolad och

erfaren arbetskraft icke synes vara större än att det kan täckas genom tillfälligt

anlitad arbetskraft, och att det vid representation i allmänhet krävs

att beredningen företrädes utåt av personer med sakkunskap på de områden,

som i varje särskilt fall är aktuella. Styrelsen finner det vara av värde om

chefstjänstemannen kan bygga sin auktoritet på ett tekniskt kunnande

snarare än ett juridiskt-administrativt kunnande. Styrelsen anser sig icke

kunna biträda förslaget om en särskild administrativ chefsbefattning och

finner övervägande skäl tala för — om en exklusiv chefsbefattning skulle

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

anses erforderlig —- att befattningshavaren bör ha teknisk grundutbildning.

Styrelsens majoritet förordar emellertid att chefskapet för beredningen,

åtminstone tills vidare, förenas med chefskapet för någon av de tre tekniska

avdelningarna. Vederbörande föreslås för sitt uppdrag erhålla förståndararvode,

som icke bör vara lägre än 3 600 kr. för år. En minoritet inom styrelsen

har anmält avvikande mening till förmån för alternativet med en

från fackbyråerna och kanslisektionen fristående chefstjänstemannabefattning

med tekniskt-organisatorisk inriktning.

Medicinalstyrelsen och Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott ansluter

sig till den av majoriteten inom beredningens styrelse uttalade uppfattningen,

medan standardiseringskommissionen följer minoritetslinjen.

Statskontoret finner att en särskild administrativ chefstjänst bör inrättas,

tills vidare som en arvodestjänst. På innehavaren av denna tjänst bör enligt

ämbetsverkets mening komma uppgiften att utföra de undersökningar, som

enligt utredningsförslaget skulle ankomma på kansliet.

Inrättande av en administrativ chefstjänst förordas av förvaltningsutskotten

i Kronobergs läns landsting, Kalmar läns norra landsting och Västerbottens

läns landsting och vidare av förvaltningsutskotten i Värmlands och

Örebro läns landsting, vilka båda sistnämnda remissmyndigheter emellertid

ifrågasätter om tjänsten bör placeras i så hög lönegrad som utredningen

föreslagit.

Svenska landstingsförbundet samt Skaraborgs och Västernorrlands läns

landstings förvaltningsutskott förklarar sig icke ha blivit övertygade om

behovet av en överdirektörstjänst. Det framhålls bl. a., att de administrativa,

kamerala och juridiska ärendena torde kunna föredragas av den föreslagne

föreståndaren för beredningens kansli, medan samordningsarbetet

— under styrelsen och arbetsutskottet, som får förutsättas i första hand

bära ansvaret därför — skulle kunna ledas av en avdelningschef, som samtidigt

är chef för beredningen. Det synes naturligt att föreståndarskapet

ålägges chefen för planläggningsavdelningen, vilken redan i utredningens

förslag erhållit förmånligare löneställning än övriga avdelningsföreståndare.

Genom avdelningens uppdelning på två detaljer med var sin chef synes

chefskapet för avdelningen väl medgiva förening med föreståndarskapet

för beredningen. Även Kalmar läns södra landstings och Hallands läns

landstings förvaltningsutskott ifrågasätter behovet av en överdirektörstjänst

och om icke uppgiften att vara beredningens chef kan åläggas

chefen för planläggningsavdelningen. Stockholms läns landstings förvaltningutskott

och Stockholms stads sjukvårdsstyrelse ifrågasätter om icke

en lämplig lösning skulle vara att inrätta tjänst som överdirektör förenad

med chefskapet för planläggningsavdelningen.

Sveriges läkarförbund anser att den för beredningens verksamhet i sin

helhet ansvarige chefen — vilken enligt förbundets mening icke bör ha

ansvar för en egen avdelning utan frikopplas för att kunna samordna och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

effektivisera beredningens verksamhet, vilket är högst väsentligt med de

nya arbetsuppgifter som avses skola tillföras beredningen även bör

fungera som ledare för ett för verksamheten gemensamt organ, benämnt

direktion eller motsvarande, i vilket bör ingå avdelningscheferna, representanter

för beredningens styrelse och eventuellt även för medicinalstyrelsen.

3. Fackavdelningarna

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen föreslår att beredningen —- med undantag för kansliet, som bör vara en fristående sektion indelas i

byråer med en byråchef som chef för varje byrå. För dessa befattningshavare

bör gälla de kompetensfordringar utredningen föreslagit. Som tidigare

nämnts föreslås en av byråcheferna tillika vara beredningens högste

chefstjänsteman. Styrelsen framhåller vidare, att det beträffande de tre

fackavdelningarnas interna organisation och personalstyrka givetvis föreligger

en direkt relation mellan målsättningen och resurserna. Ifråga om

granskningsuppgifterna finns möjlighet att bedöma behovet i förhållande

till efterfrågan. Beträffande de övriga arbetsuppgifterna avgör de tillgängliga

resurserna helt hur snabbt en fråga kan lösas. En avvägning måste

således ske mellan vad som krävs tidsmässigt och de resurser som kan

ställas till förfogande. Den av utredningen föreslagna personalramen av

sammanlagt 33 befattningshavare är beredningen villig acceptera även i

medvetande om att en sådan personalstyrka ej kan vara tillräcklig på lång

sikt. _

Örebro läns landstings förvaltningsutskott finner det böra ifrågasattas,

om den föreslagna vidgade personalorganisationen blir tillfyllest.

SACO — som i likhet med TCO förutsätter att förhandlingar i sedvanlig

ordning kommer till stånd beträffande anställnings- och avlöningsvillkor —

förklarar sig icke ha någon erinran mot utredningens förslag i vad avser

organisationsfrågor. Däremot anför svenska sjukhusförvaltningens tjanstemannaförbund,

att den föreslagna planeringen av materiel- och orgamsationsavdelningarna

icke synes tillräckligt framsynt i betraktande av att

huvudmannaskapet för mentalsjukvården inom en snar framtid avses

övergå till landstingen och de statliga engagemangen i sjukvårdsväsendet

därigenom starkt inskränkes. Förbundet understryker betydelsen av att

till planläggnings- och organisationsavdelningarna som konsulter även

knytes representanter från sjukhusadministratörernas led, bl. a. för upprätthållande

av kontakt mellan den centrala myndigheten och sjukhusens

huvudmän.

Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott finner angeläget, att personalen

icke fastlåses vid de olika avdelningarna utan att eu viss elasticitet

finnes. Utskottet har särskilt fäst sig vid den relativt ringa personal, som

knytes till den för sjukhushuvudmännen viktiga granskningsdetaljen, men

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

förutsätter att vid anhopning av granskningsärenden en förstärkning av

detaljens personal kan ske genom tillfällig överföring av personal från

andra avdelningar.

Planläggningsavdelningen

Den föreslagna utbyggnaden av avdelningen har icke mött principiella

erinringar. Medicinalstyrelsen framhåller att angelägna och betydande arbetsuppgifter

för både planläggnings- och materielavdelningarna föreligger

på såväl sjukvårdens som tandvårdens område. Styrelsen tillstyrker

förslaget att en välkvalificerad sjuksköterska skall anställas vid vardera

av dessa båda avdelningar. Som tjänstebenämning föreslås konsulent. Däremot

anser styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen att tillgång till

en välkvalificerad sjuksköterska på organisationsavdelningen (-byrån) bör

tillfredsställande täcka behovet för hela beredningen. I övrigt föranleder

förslaget icke annan erinran från beredningens sida än att teknikertjänsten

bör sättas i lönegrad Ae 15 i st. f. Ae 11 med hänsyn till att något

högre krav maste ställas beträffande mångsidigheten hos tjänstens inneha\

are, da denne bör kunna lämna ritningsservice åt beredningens samtliga

avdelningar.

Vissa lönesättningsfrågor behandlas vidare dels av Kronobergs läns

landstings förvaltningsutskott, som ifrågasätter om placering som byråchef

i Bp 3 är tillfyllest i fråga om chefen för planläggningsavdelningen med

hänsyn till befattningens vikt och de kvalifikationer som, fordras av

tjänstens innehavare, dels ock av Värmlands läns landstings förvaltningsutskott,

som beträffande de båda föreslagna sjukskötersketjänsterna hos

beredningen ifrågasätter om placering i lönegrad 21 är berättigad. Till jämförelse

framhålles att husmoder vid centrallasarett med självständigt, ansvarsfyllt

arbete som personalföreståndare m. m. är placerad tre lönegrader

lägre.

I fråga om arbetsuppgifterna vid avdelningen betonar Stockholms stads

sjukvårdsstyrelse samt förvaltningsutskotten i Stockholms och Värmlands

lans landsting vikten av att en kontinuerlig revision sker av publicerade råd

och anvisningar. Försvarets sjukvårdsstyrelse föreslår att forsknings- och

utvecklingsarbete centraliseras till planläggningsavdelningen och icke delas

mellan denna och kansliet.

Materielavdelningen

Mot utredningens förslag om förstärkning av avdelningens resurser har

icke några erinringar framförts. Emellertid betonar styrelsen för centrala

sjukvårdsberedningen, att förslaget måste ses som ett minimiförslag och

att varje beskärning äventyrar möjligheterna att medhinna det mest nöd
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

vändiga arbetet. TCO anför att det synes lämpligt att en inspektör stjänst

(sjuksköterska) inrättas jämväl vid materielavdelningen för utarbetande

av förslag till standardmateriel för sjukhusen.

Gentemot utredningens uttalande angående begränsning av detaljgranskning

av utrustningsförslag till att avse statliga institutioner anför förvaltningsutskottet

i Kalmar låns norra landsting att det synes önskvärt, att

även de kommunala sjukvårdshuvudmännen lämnas möjlighet att få

utrustningsförslag granskade av materielavdelningen. Malmöhus läns landstings

förvaltningsutskott anför att en dylik begränsning av detaljgranskningen

redan i dagens läge torde komma att medföra en icke önskvärd

begränsning av erfarenheterna från det praktiska sjukvårdsarbetet. Härtill

kommer att en stor del av ifrågavarande statliga institutioner möjligen

kommer att överföras till annan huvudman. Ett flertal remissinstanser —

svenska landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Jönköpings, Hallands,

Älvsborgs, Skaraborgs och Västernorrlands län samt Kalmar läns

södra landsting har härutöver framhållit angelägenheten av att beredningen

skall kunna bistå landstingen med rådgivning i frågor rörande dyrbara,

ibland mera sällan förekommande eller relativt oprövade utrustningsdetaljer

för exempelvis laboratorier, röntgenkliniker och andra specialkliniker.

Landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Jönköpings och Västernorrlands

läns landsting uttalar vidare, att det vore värdefullt om beredningen

tar initiativ till utprovning av olika för sjukhusen avsedda utrustningsartiklar,

och Sveriges industriförbund förordar att beredningen får

tillräckliga anslag för provtillverkning, som bör ske i samråd med industrin.

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen anför, att styrelsen är fullt

medveten om det angelägna för huvudmännen att äga tillgång till ett av

merkantila hänsyn obundet sakkunnigorgan för rådgivning i utrustningsfrågor

av större vikt. Frågan är emellertid synnerligen svårlöst, dels med

hänsyn till bristen på högkvalificerade tekniker över huvud och dels därför

att ifrågavarande materielområde trots sin speciella natur är så stort, att

den ifrågasatta rådgivningen måste kräva insatser av ett flertal experter.

Det synes böra ankomma på styrelsen att tills vidare söka tillgodose det berörda

behovet med tillhjälp av utomstående experter men att beakta och

undersöka frågan om anställande av särskild personal för ändamålet samt

inkomma till Kungl. Maj:t med eventuella förslag. Försvarets sjukvårdsstyrelse

framhåller, att styrelsen genom sin omfattande försöksverksamhet

vid försvarets olika truppförband har viss möjlighet att biträda beredningen

med bl. a. praktisk utprovning.

Den stora betydelsen av en utvidgad standardiseringsverksamhet och

kontinuerlig översyn av gällande standard framliålles bl. a av svenska

landstingsförbundet — som även understryker vikten av att den snabba utvecklingen

i fråga om prefabricerade förbandsmateriel in. in. och materiel

för engångsbruk följes — Sveriges industriförbund och Sveriges standardi
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kiingl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

seringskommission. Försvarets sjukvårdsstyrelse erinrar om att styrelsen i

särskild framställning till Kungl. Maj :t framhållit önskvärdheten av att

standardiseringen av krigsmaktens sjukvårdsmateriel bedrives i ökad takt,

att styrelsens resurser härför förstärkes och att det intima samarbete, som

är nödvändigt med i första hand försvarets klassifikationscentral och centrala

sjukvårdsberedningen, förbättras. Styrelsens strävan är att för användning

vid krigsmaktens sjukvårdsenheter fastställa materiel av samma

eller likartad typ som den som användes vid landets fredssjukhus, allt i den

mån sa är möjligt med hänsyn till de speciella förhållanden, som råder vid

rörliga förband under krig.

Organisationsavdelningen

Utredningens förslag att den nuvarande arbetsstudieavdelningen bygges

ut till en organisationsavdelning har icke mött erinran från remissmyndigheternas

sida. Medicinalstyrelsen och Sveriges läkarförbund har emellertid

funnit avgränsningen till utredningsavdelningen vara oklar. Medicinalstyrelsen

finner det mest ändamålsenligt att utredningsavdelningens arbetsuppgifter

i huvudsak tillföres organisationsavdelningen, som därvid eventuellt

borde ges en mera adekvat benämning, förslagsvis driftsavdelningen. Då

tyngdpunkten i avdelningens arbetsuppgifter ligger på det företagsekonomiska

området bör avdelningschefen vara en erfaren företagsekonom. —

Även läkarförbundet ifrågasätter om icke organisations- och utredningsavdelningarna

bör sammanföras till en.

Förslaget om organisationsavdelningens arbetsuppgifter föranleder ingen

erinran från statskontoret, som anför att den föreslagna personalnumerären

torde vara tillräcklig under förutsättning att det till statliga sjukhus begränsade

fältarbetet får tämligen liten omfattning. Även styrelsen för centrala

sjukvårdsberedningen delar i stort sett utredningens syn på arbetsuppgifterna

för avdelningen. Dock bör uppgifterna med fördel även kunna

omfatta sådan prognos- och utredningsverksamhet, som ej är att direkt

hänföra till någon av de övriga byråerna. Vidare anser styrelsen det vara

önskvärt — med hänsyn dels till den betydelse i fältarbete vunna erfarenheter

har för organisationsproblemen i stort, dels ock till den statliga sjukhussektorns

förhållandevis ringa omfattning —- att beredningen erhåller

något ökade möjligheter till fältmässiga arbetsstudier och andra lokala undersökningar

med principiell inriktning. På grund härav bör avdelningen

(byrån) tillföras ytterligare två ingenjörer i lönegrad Ae 19.

Malmöhus och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott anser ej

heller att en begränsning av fältarbetet till enbart statliga institutioner är

att förorda. Sistnämnda remissmyndighet anför bl. a.

För att dessa studier skall kunna bli av verklig betydelse fordras, att det

organ, som skall utföra dem, står i ständig kontakt med den verksamhet

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

som skall utredas. Det är särskilt angeläget i en tid som den nuvarande, då

behandlingsprinciper undergår snabba växlingar och nya tillskott till den

terapeutiska arsenalen gör att sjukdomspanoramat snabbt kan förändras.

Inom de sjukhus som tillhör den statliga sektorn — å ena sidan mentalsjukhus,

å andra sidan vissa undervisningssjukhus — är förhållandena i många

avseenden helt olika dem vid de viktigaste av de av landstingen in. fl.

drivna sjukhusen, lasaretten. Det vore därför, enligt utskottets mening,

olyckligt om beredningen skulle tvingas att alldeles överge uppgiften att utföra

arbets- och organisationsstudier vid sjukhus inom den sistnämnda

gruppen.

Svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet delar utredningens

uppfattning att det lokala rationaliseringsarbetet vid sjukhusen visserligen

får förutsättas komma att bedrivas genom sjukvårdshuvudmännen

och deras organisationer men att det föreligger behov av ett centralorgan på

sjukhusrationaliseringens område. Landstingsförbundet uttalar bl. a., att en

viktig del av beredningens verksamhet på detta område bör vara att genom

konferenser och kurser och genom beredande av möjlighet till praktisk

tjänstgöring träna och utbilda personal, som arbetar i den av huvudmännen

bedrivna kontinuerliga organisations- och rationaliseringsverksamheten.

Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott — som även skulle ha

funnit det värdefullt om det ankommit på beredningen att medverka vid viss

utbildning för fältets räkning av rationaliseringsexperter på sjukhusväsendets

område — framhåller som synnerligen angeläget att garantier skapas

för att beredningen och dess organisationsavdelning verkligen hålls kontinuerligt

informerade om den hithörande verksamhet, som bedrivs i de

olika kommunförbundens regi. Även Örebro läns landstings förvaltningsutskott

understryker att ett intimt samarbete erfordras mellan beredningens

organisationsavdelning och de enskilda landstingens organisations- och

rationaliseringspersonal.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och Stockholms stads

sjukvårdsstyrelse betonar, att avdelningen bör befrias från sådana rutinuppgifter,

som även vid statliga sjukhus bör kunna lösas inom ramen för

sjukhusens administrativa ledning.

TCO anför, att det bör ankomma på organisationsavdelningen att upprätta

normer för personalberäkning, med angivande av bl. a. arbetsförlopp, arbetsmängd

och arbetsfördelning, men att avdelningen däremot inte bör

granska och därmed påverka de enskilda sjukvårdsanstalternas personalstater,

vilka hör få fastställas fritt under hänsynstagande till förhållandena

på det lokala planet.

Enligt svenska sjukhus förvaltningens tjänstemannaförbunds mening bör

avdelningen tillförsäkras större kapacitet än den i förslaget tilltänkta, om ett

redan nu förutsett ökat studiebehov skall kunna tillgodoses.

Detaljer i personalförslaget har i huvudsak lämnats utan kommentar.

Medicinalstyrelsen har emellertid tillstyrkt förslaget om inrättande av en

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

för sjuksköterska avsedd tjänst vid avdelningen, medan Värmlands läns

landstings förvaltningsutskott — som framgår av vad som sagts under avsnittet

om planläggningsavdelningen — framfört viss erinran rörande tjänstens

lönesättning.

4. Kansliet

Utredningens förslag rörande kansliets uppbyggnad sammanhänger väsentligen

med tanken att tillskapa ett utredningsorgan. I sistnämnda fråga

har skilda meningar framkommit under remissbehandlingen.

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för remissmyndigheternas

uttalanden rörande den medverkan beredningen föreslagits lämna i

ett »prognosutskott», har från flera håll uttalats att denna verksamhet

bör bedrivas inom arbetsmarknadsstyrelsens prognossektion. Beredningens

tilltänkta arbete på ifrågavarande område hade förutsatts komma att i

stor utsträckning åvila den föreslagna utredningsavdelningen.

Som ovan nämnts har medicinalstyrelsen funnit mest ändamålsenligt att

utredningsavdelningens arbetsuppgifter i huvudsak tillföres organisationsavdelningen.

Likaså har Sveriges läkarförbund ifrågasatt om icke dessa

båda avdelningar borde sammanföras till en. Statskontoret — som förutsätter

inrättande av en administrativ chefstjänstemannabefattning — håller

före att det lämpligen bör ankomma på innehavaren av chefstjänsten att utföra

de med utredningsavdelningen avsedda undersökningarna. Ämbetsverket

utgår från att chefstjänstemannen till sitt förfogande har erforderlig

biträdespersonal samt att arkivet uppbyggts på funktionsdugligt sätt.

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen har livligt biträtt den föreslagna

förstärkningen av kansliet — enligt styrelsens förslag en fristående

sektion benämnd kanslisektionen —■ vilken styrelsen finner påkallad även

om kansliets arbetsuppgifter icke utökas i den omfattning som skulle bli

följden, om beredningen ålades en utökad prognosverksamhet. Svenska

landstingsförbundet samt förvaltningsutskotten i Malmöhus, Hallands och

Västernorrlands läns landsting har tillstyrkt inrättande av en utredningsavdelning

eller lämnat förslaget härutinnan utan erinran. Bl. a. anses det

värdefullt att specialutredningar görs beträffande aktuella problem i vad

gäller såväl anläggning som drift. Försvarets sjukvårdsstyrelse förordar viss

återhållsamhet beträffande ökningen av kansliets personal och uppgifter

till förmån för den angelägnare reformen att förstärka planläggnings- och

materielavdelningarnas resurser.

De remissmyndigheter, som uttalat sig rörande beredningens statistiska

verksamhet — statistiska centralbyrån, statskontoret, svenska landstingsförbundet

och förvaltningsutskotten i Jönköpings, Älvsborgs och Västernorrlands

län — har genomgående förordat att detta arbete ålägges medicinalstyrelsens

statistiska avdelning. Statistiska centralbyrån erinrar om att hit
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds proposition nr 79 år 1962

hörande frågor såväl vad avser utredningsarbetet som den löpande statistiken

rörande byggnadskostnader för sjukvårdsinrättningar in. in. kan komma

att beröra delegationens för statistikfrågor arbetsområde, och centralbyrån

förutsätter att delegationen i förekommande fall underställes ärendena.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott har framhållit att det är

angeläget att beredningens arkiv sättes i stånd så att det kan bli den betydelsefulla

tillgång, som ursprungligen eftersträvades, liksom också att

biblioteket ordnas på ett sätt som bättre än det hittills praktiserade gör

tidskriftslitteraturen tillgänglig ej endast för dagens tillfälliga önskemål

utan även för framtida behov. Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund

förutsätter att ett centralt sjukhusadministrativt bibliotek nu upprättas

hos beredningen och att anslagsmedel i erforderlig omfattning anvisas

för såväl nyuppsättning som fortlöpande anskaffning.

Utredningens förslag till personalstat för kansliet har i sin helhet berörts

av styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen, som biträder utredningens

förslag med följande undantag, nämligen dels i vad avser den för arkiv- och

biblioteksgöromålen avsedda tjänsten, vilken bör vara placerad i lönegrad

23 för att bästa möjliga arbetskraft skall erhållas, dels ock i vad avser den

av utredningen föreslagna assistenten i 15 lönegraden för ritningsarbete,

i vars ställe styrelsen föreslår en assistent i 17 lönegraden för biträde vid

arbete med publiceringen av beredningens skrifter. Den på planläggningsavdelningen

tjänstgörande teknikern förutsättes vid behov skola biträda

jämväl övriga byråer och kanslisektionen vid där eventuellt förekommande

ritningsarbete. Statskontoret och Värmlands läns landstings förvaltningsutskott

finner den under kansliet uppförda byrådirektör stjänsten kunna

utgå och förutsätter därvid att vissa av de för denna befattning avsedda

arbetsuppgifterna kan överföras på den administrative chefstjänstemannen.

I frågan huruvida beredningen bör bli huvudförvaltning förklarar sig

riksrevisionsverket icke ha något att erinra häremot, förutsatt att beredningens

kansli erhåller den förstärkning som föreslås i betänkandet.

5. Gemensamma frågor

Finansieringen av beredningens verksamhet

Utredningens ståndpunkt att centrala sjukvårdsberedningens allmänna

verksamhet alltfort skall helt bekostas av staten men att kostnaderna för

undersökningar in. m. i vissa fall skall fördelas mellan staten och uppdragsgivare

eller sjukvårdshuvudmännen gemensamt och i andra fall bestridas

av vederbörande huvudman har icke mött annan erinran än att Sveriges

standardiseringskommission ifrågasatt, om icke kommunerna borde

lämna elt fortlöpande bidrag till standardiseringsarbetet inom beredningens

materielavdelning, då resultaten av detta arbete i väsentlig grad kommer

kommunerna till godo.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 19(12

I fiåga om formen för uttagande av bidrag från huvudmännen har huvudintresset

i yttrandena knutits till förslaget om bidrag till undersökningar

av allmänt intresse efter rekommendation av de centrala organisationerna.

Huvudprinciperna i detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av centrala sjukvårdsberedningens stgrelse, svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet och samtliga huvudmannarepresentanter, som yttrat

sig härom, nämligen förvaltningsutskotten i Stockholms, Kronobergs] Hallands,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro läns landsting samt

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse. Dock förordas av centrala sjukvårdsberedningens

styrelse, förvaltningsutskotten i Stockholms och Skaraborgs

läns landsting samt Stockholms stads sjukvårdsstyrelse den modifikationen,

att respektive huvudmannaorganisation centralt svarar för den kostnad som

befinnes böra bäras av de anslutna huvudmännen. Bl. a. anföres att en

administrativ och kameral förenkling torde uppnås härigenom, varjämte

ett snabbt ställningstagande synes kunna åstadkommas i de fall en ny och

brådskande utredning aktualiseras av beredningen eller huvudmannaorganisationerna

under löpande år.

Riksrevisionsverket finner sig icke kunna tillstyrka förslaget, att de

bidragsmedel, som inflyter vid vissa undersökningar, skulle få användas på

sätt beredningen kan överenskomma med huvudmannaorganisationerna.

Dessa medel bör villkorslöst tillföras statsverket. Beträffande de former

under vilka detta bör ske finner riksrevisionsverket övervägande skäl

tala för att en övergång sker från hittills tillämpat nettoredovisningssystem

till bruttoredovisning och att samtliga inkomster således tillförs riksstatens

inkomstsida på särskild titel under rubriken Uppbörd i statens verksamhet.

Ämbetsverket förordar att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal upptages förslagsvis och att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens

bemyndigande att få medgiva överskridande vid en icke beräknad utvidgning

av utrednings- och uppdragsverksamheten. Detta skulle möjliggöra

en av förhållandena påkallad rörlighet i medelstilldelningen för beredningens

verksamhet. Ämbetsverket kan icke tillstyrka bifall till förslaget

att ersättning för vissa begränsade lokala undersökningar får utgå enligt

den fastställda arkitekltaxan. Ersättningen bör i stället nära anpassas

till den taxa som fastställts beträffande Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut. Vad beträffar undersökningar av sådant allmänt intresse

för kommunala sjukvårdshuvudmän att de bör delta i kostnaderna för

dem, torde ersättning icke lämpligen kunna utgå i form av taxa utan

med belopp varom beredningen har att träffa överenskommelse med huvudmännen.

Då även dessa bidrag enligt riksrevisionsverkets mening bör

redovisas brutto å riksstatens inkomstsida förutsättes att beredningen

beaktar samtliga undersökningskostnader i sina anslagsäskanden och icke

blott, såsom utredningen synes ha räknat med, den del av kostnaderna som

skäligen bör belöpa på statsverket. I fråga om medelsanvisning av engångs
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

natur i samband med den föreslagna upprustningen av sjukvårdsberedningen

finner verket lämpligt att medlen anvisas under särskilt reservationsanslag.

Lokalförhållanden

Byggnadsstyrelsen framhåller att enda möjligheten att lösa lokalproblemen

torde vara förhyrning, som endast synes kunna ske i nybyggnad.

Detta innebär att styrelsen bör få kännedom om lokalbehovet två till tre

år innan det blir aktuellt.

VI. Departementschefen

Centrala sjukvårdsberedningen tillkom genom beslut av 1943 års riksdag

(prop. nr 1943: 220). Beslutet innebar, att dåvarande sjukhusens standardiseringskommitté

och centrala sjukhusarkivet sammanslogs till en

enhet.

Sjukhusens standardiseringskommitté —- som bildats pa initiativ av

svenska landstingsförbundet och svenska sjukhusföreningen — liade till

huvudsaklig uppgift att genom standardisering söka åstadkomma för det

svenska sjukhusväsendet ändamålsenlig sjnkhusmateriel, förenkla tillverkningen

samt underlätta sjukvårdsinrättningarnas inköp, underhåll och

handhavande av sådan materiel och därigenom medverka till att kostnaderna

för sjukhusdriften begränsades. Medel till kommitténs verksamhet

hade erhållits genom bidrag från staten, svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet, städer utanför landsting, vissa industrier, svenska röda

korset m. fl.

Centrala sjukhusarkivets verksamhet hade reglerats genom ett avtal mellan

staten, å ena, samt svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet,

å andra sidan. Arkivet hade till uppgift att samla, registrera och

systematiskt bearbeta uppgifter av olika slag rörande sjukhusväsendet inom

och utom landet i avsikt att ernå standardisering och rationalisering på

det sjukhustekniska området samt att på grundval av förefintligt material

kostnadsfritt tillhandahålla upplysningar inom området för sin verksamhet

åt myndigheter, organisationer och enskilda. Staten svarade ensam för

arkivets löpande utgifter.

I propositionen nr 1943:220 uttalades, att övervägande skäl talade för

att kommittén och arkivet sammanslogs till ett organ, centrala sjukvårdsberedningen.

Erforderligt samarbete förutsattes skola äga rum mellan medicinalstyrelsen

och beredningen, som även skulle stå under medicinalstyrelsens

överinseende. Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna föi

beredningen hade från ett par håll framhållits, att landstingen och städeina

utanför landsting komme att få den största nyttan av beredningens verk4*

— Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 79

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

samhet och i följd därav borde ansvara för större delen av utgifterna för

densamma. Departementschefen betonade angelägenheten av att arbetet på

ifrågavarande område kunde bedrivas under mindre ovissa ekonomiska

förhållanden än dittills och förordade att staten övertog det ekonomiska

ansvaret för verksamheten.

Centrala sjukvårdsberedningens arbetsuppgifter — som i första hand

förutsattes bli desamma som dittills ankommit på standardiseringskommittén

och sjukhusarkivet — skulle enligt propositionen fördelas på två

avdelningar, standardiserings- och arkivavdelningarna (numera materielresp.

planläggningsavdelningarna). Vissa nya arbetsuppgifter skulle emellertid

tillföras beredningen, bl. a. granskning av förslag till inventarieutrustning

för sjukhus samt viss rådgivande verksamhet beträffande planläggningen

av den slutna sjukvården.

En viss utvidgning av beredningens verksamhetsområde skedde genom

beslut av 1947 års riksdag, innebärande att till beredningen skulle provisoriskt

anslutas en avdelning för arbetsstudier och organisationsundersökningar

på sjukvårdens område. Med hänsyn till avdelningens provisoriska

karaktär borde kostnaderna tills vidare bestridas från ett särskilt anslag.

För de lokala undersökningar, som utfördes på begäran av huvudmän för

andra sjukhus än statens, borde utgå särskild ersättning. Fr. o. m. budgetåret

1955/56 är arbetsstudieavdelningen inordnad som en avdelning i beredningen.

Sjukhus väsendets snabba utveckling har medfört en fortlöpande ökning

av anspråken på beredningens tjänster. Till den ökade arbetsbördan har

även i hög grad medverkat att en omfattande ärendegrupp — granskning

av ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus m. m. -—- efter

överenskommelse mellan byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och beredningen

överförts från förstnämnda ämbetsverk till beredningen. Denna

anordning har sedermera kodifierats genom 1959 års sjukhuslagstiftning.

Utvecklingen mot en ökande arbetsvolym har bidragit till en markant förskjutning

av beredningens verksamhet. Beredningens resurser har icke varit

tillräckliga för att vid sidan av handläggningen av individuella ärenden

även de samhällsekonomiskt betydelsefulla principiella studierna och långsiktiga

rationaliseringsprojekten skulle kunna drivas i önskvärd utsträckning.

Härtill har även bidragit att stora svårigheter uppstått i fråga om

bibehållande och rekrytering av personal.

Med anledning av dessa förhållanden, vilka redovisats av beredningens

styrelse i skrivelse den 7 april 1959, tillkallades år 1960 sakkunniga för

att utreda beredningens arbetsuppgifter och organisation m. m. Härvid

borde en riktpunkt vara att vid beredningen skapa en på forskning och

praktiska försök baserad rationaliserings- och utredningsverksamhet. För

planläggningsavdelningen borde möjligheterna undersökas att åstadkomma

resurser för en mera långsiktig planläggningsverksamhet. Materielav
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

delningen borde organiseras så att en fortlöpande översyn av standardiseringen

av sjukhusmateriel kunde ske för att hålla den i nivå med utvecklingen.

Arbetet på arbetsstudieavdelningen borde inte i så hög grad som

dittills vara inriktat på att utföra begränsade uppdrag för huvudmännens

räkning, utan man borde i första hand bedriva sådana studier, som kunde

tjäna utvecklingen på sjukhusväsendets område. En översyn borde göras

beträffande ledningen för beredningen och den härtill knutna administrativa

och kamerala organisationen. Sättet för finansieringen av beredningens

verksamhet skulle vidare utredas, varvid borde övervägas huruvida kostnaderna

skulle täckas av de olika huvudmännen genom särskilda avgifter,

genom direkta bidrag eller på annat sätt.

CSB-utredningen avlämnade i juni 1961 betänkande angående beredningens

arbetsuppgifter och organisation m. m. På grundval av utredningens

förslag samt vid remissbehandlingen och den inom departementet verkställda

bearbetningen framkomna synpunkter avser jag nu att framlägga förslag

till riktlinjer rörande beredningens arbetsuppgifter och organisation.

Förslaget syftar till en betydande förstärkning av beredningens resurser.

Utredningen har förordat, att den allmänna ramen för beredningens

verksamhetsområde även i fortsättningen i huvudsak

bör vara hälso- och sjukvården. Emellertid har utredningen — i

anslutning bl. a. till ett av byggnadsbesparingsutredningen framlagt förslag

och delvis också till en i samråd med socialstyrelsen redan utvecklad praxis

— föreslagit att byggnadsgranskning såvitt angår barnavårdsanstalter lägges

på beredningen. Byggnadsbesparingsutredningen har rekommenderat

att även byggnadsgranskning rörande ålderdomshem överföres till beredningen.

CSB-utredningen har framfört vissa principiella betänkligheter

häremot, främst baserade på synpunkten att en utvidgning av kretsen av

uppdragsgivare skulle kunna minska möjligheterna för beredningen att

lämna fullgod service, men har för egen del lämnat frågan öppen under

framhållande av att för denna granskningsuppgift skulle erfordras personalförstärkning

utöver den av utredningen i övrigt föreslagna.

Jag vill här erinra om att frågan om huvudmannaskapet för ålderdomshemsvården

och om dennas inriktning och målsättning är föremål för överväganden

inom socialpolitiska kommittén. En överflyttning av huvudmannaskapet

från primärkommunerna till landstingen kan därigenom komma att

aktualiseras inom en nära framtid.

I detta sammanhang vill jag även erinra om ett annat av byggnadsbesparingsutredningen

framlagt förslag, nämligen att för skolbyggnadsväsendet

borde inrättas ett organ med uppgifter i huvudsak motsvarande

dem sjukvårdsberedningen tilldelats inom sitt verksamhetsområde. Fråga

har därvid uppkommit, huruvida sjukvårdsberedningens arbetsfält borde

utvidgas till att omfatta även skolbyggnadsväsendet eller om ett särskilt

organ bör tillskapas för sistnämnda område.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

K ung t. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Starka skäl talar otvivelaktigt för att skapa en enhetlig form för byggnadsteknisk

och byggnadsekonomisk granskning inom hela området för det

statsstödda byggandet. En utvidgning av beredningens arbetsuppgifter i en

sådan riktning skulle emellertid kräva såväl en omorganisation som en väsentlig

utbyggnad av beredningen och bör därför inte nu ifrågakomma.

Det torde emellertid böra uppdragas åt statskontoret att i samråd med beredningen

samt övriga berörda ämbetsverk och andra intressenter närmare utreda

förutsättningarna för och möjligheterna till att genom ändrade former

för handläggning i vissa delar av ifrågavarande ärenden på bvggnadsområdet

åstadkomma en angelägen samordning och rationalisering av

denna verksamhet från bl. a. byggnadstekniska och byggnadsekonomiska

synpunkter. I avvaktan på resultatet av en dylik utredning torde beredningens

uppgifter liksom hittills böra i första hand omfatta hälso- och

sjukvården. Det synes emellertid naturligt att beredningen i mån av resurser

även bör medverka inom angränsande vårdområden med likartade tekniska

problem och rationaliseringsfrågor. Jag kan sålunda förorda, att beredningens

arbetsområde skall utvidgas till att även omfatta granskning

i fråga om barnavårdsanstalter och ålderdomshem.

I vad angår beredningens arbetsuppgifter inom den sålunda angivna ramen

får huvudfrågan anses vara att uppnå en lämplig avvägning mellan

individuella ärenden och åtgärder med generell syftning. Såsom utredningen

framhållit råder ett naturligt samband mellan dessa grenar av verksamheten.

Det bör därför icke komma ifråga att inskränka beredningens

befattning med individuella ärenden i sådan mån att den allsidiga kontakten

med de för sjukvårdsverksamheten utslagsgivande faktorerna äventyras.

Omfördelning av de nuvarande resurserna kan icke företagas i sådan

utsträckning att behovet av ökad allmän rationaliseringsverksamhet därmed

skulle tillgodoses i avgörande mån. Detta behov bör i stället föranleda

en betydande totalförstärkning av beredningens resurser.

Emellertid föreligger skäl att i vissa delar jämka omfattningen av de

individuella ärendena.

Utredningen har föreslagit att det formella godkännandet av förläggning

av sjukhus och av ritningar för sjukhus enligt sjukhuslagstiftningen helt

skulle läggas på beredningen. Vid remissbehandlingen har dock från vissa

håll anförts betänkligheter mot att beslutanderätten i godkännandeärenden

skulle ligga hos samma organ som har att utöva den rådgivande funktionen.

För egen del finner jag föga rationellt att ärenden efter handläggning

i centrala sjukvårdsberedningen med deltagande av en representant för

medicinalstyrelsen i vissa fall därefter överlämnas till medicinalstyrelsen

för förnyad prövning. Den av utredningen föreslagna ordningen synes innebära

en önskvärd förenkling av handläggningsgången. Uppenbart är emellertid

att medicinalstyrelsen i egenskap av central tillsynsmyndighet på

hälso- och sjukvårdens område alltfort måste kunna utöva ett stort reellt

inflytande på dessa ärenden. Särskilt gäller detta då medicinska frågor av

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

större principiell räckvidd berörs. I övriga fall synes medicinalstyrelsens

inflytande bli tillgodosett dels genom att styrelsens sjukhusbyråchef är ledamot

av beredningen och dess arbetsutskott, dels genom det samråd som

regelmässigt förekommer på föredragandeplanet. Ej heller kan jag dela

farhågorna att den rådgivande verksamheten skulle bli lidande på att beredningen

även skulle utöva viss beslutanderätt. För övrigt har beredningen

sedan 1959 beslutanderätt i viss utsträckning. De svårigheter, som i princip

kan tänkas uppstå till följd av en förening av rådgivande och beslutande

funktion, synes mig i mycket hög grad sammanhänga med de former i vilka

verksamheten bedrives. Om samarbete mellan beredningen och vederbörande

sjukvårdshuvudmän upptages på ett tidigt stadium av ett byggnadsprojekt

och kontinuerligt upprätthålles under ärendets gång — något som ur flera

synpunkter är önskvärt och även överensstämmer med den praxis som utvecklats

— torde det slutliga godkännandebeslutet i regel få övervägande

formell innebörd. Det får anses ligga en beaktansvärd fördel i att samma

intentioner, som är vägledande i ett godkännandeärende, kommer till uttryck

även i rådgivningen.

Jag förordar således, att frågor om godkännande av förläggning av sjukhus

och av ritningar för sjukhus skall avgöras av sjukvårdsberedningen i

samtliga fall där ärendet icke innefattar medicinsk fråga av större principiell

räckvidd; där så är fallet bör ärendet kunna underställas medicinalstyrelsen

för slutligt avgörande.

Med hänsyn till det samråd i olika former, som förutsättes äga rum mellan

medicinalstyrelsen och beredningen i dylika ärenden, finner jag icke

skäl föreslå rätt att anföra besvär hos medicinalstyrelsen över beslut av beredningen

om vägrat godkännande. Besvär torde få föras i vanlig ordning

hos Kungl. Maj :t.

Utredningen har föreslagit att ett prognosutskott inrättas för att bedriva

undersökningar angående utbildning och numerär för olika personalkategorier

inom hälso- och sjukvården, i anslutning till vad föredragande departementschefen

anfört härom i propositionen nr 1961: 108. Ett flertal

remissmyndigheter har i denna fråga erinrat om att studier pa detta område

redan bedrivs inom arbetsmarknadsstyrelsens prognosdelegation. Jag

anser mig kunna förutsätta att behovet av undersökningar av ifrågavarande

art blir täckt inom ramen för den i prognosdelegationen bedrivna

verksamheten. Det synes emellertid lämpligt att sjukvårdsberedningen medverkar

i detta arbete.

Som utredningen framhållit måste det betraktas som en angelägen uppgift

att beredningen aktivt medverkar i det internationella arbetet inom

hälso- och sjukvården och särskilt upptar ett utvidgat samarbete med de

nordiska grannländerna. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t nyligen

_på grundval av en inom inrikesdepartementet den 16 februari 1962 upprättad

promemoria -— förelagt Nordiska rådet ett förslag till vidgat nordiskt

samarbete på sjukhusplaneringens område.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

En betydelsefull uppgift för beredningen bör vara att anordna eller medverka

i kurser och konferenser i syfte att utbilda rationaliseringspersonal

för verksamhet hos sjukvårdshuvudmännen eller deras centrala organisationer

samt att lämna sådan personal tillfälle att följa och deltaga i beredningens

arbete.

Det måste betraktas som ytterst väsentligt — icke minst med hänsyn till

de starkt stegrade sjukvårdskostnaderna — att beredningen har möjlighet

att kontinuerligt tillgodogöra sig de resultat, som forskning och studier

inom hithörande område avsätter. Icke sällan torde emellertid de uppgifter

beredningen ställs inför vara av den arten att de förutsätter egna forskningsinitiativ

från beredningens sida eller i vart fall utrednings- eller försöksverksamhet

med kvalificerad metodik. Beredningen bör därför ha möjlighet

att taga initiativ till och själv bedriva forskning som direkt sammanhänger

med aktuella praktiska uppgifter. En mängd uppgifter väntar här

på att närmare undersökas. De snabba framstegen på medicinens område

skapar ständigt sjukvårdsadministrativa anpassningsproblem. Jag vill här

endast peka på så betydelsefulla spörsmål som frågor rörande samarbetet

mellan sluten och öppen vård och principer för uppbyggnad av vårdenheter

för att därmed antyda räckvidden av ett bland många arbetsfält. Åtskilliga

frågeställningar är naturligtvis av den art att de bör överlämnas åt

universitetsinstitutioner eller andra forskningsinstitutioner. I princip bör

möjlighet finnas att för forskning inom beredningens område uppbära bidrag

av forskningsrådsmedel. Det är uppenbart att forskningsverksamheten

i många fall förutsätter medverkan från sjukvårdshuvudmännens och

industrins sida, t. ex. genom att huvudmännen skapar goda försöksbetingelser

på fältet och att tillverkare ställer modeller och provexemplar till förfogande.

Jag ansluter mig helt till vad utredningen anfört angående önskvärdheten

av att beredningens rådgivande uppgifter icke försvåras av formbundenhet

samt att informationer och erfarenheter utbyts mellan beredningen

och övriga centrala rationaliseringsorgan.

Jag övergår nu till att behandla frågor om beredningens ledning

och administration.

Ledningen av beredningen bör liksom hittills utövas av en styrelse som

i princip bör ha samma befogenheter som för närvarande. Beträffande styrelsens

numerär har utredningen icke föreslagit någon ändring och framhållit

att nagon utökning av det nuvarande antalet ledamöter icke bör ske.

I några remissyttranden har uttryckts önskemål om en utvidgad huvudmannarepresentation.

Denna fråga får bedömas mot bakgrunden av dels

beredningens allmänna verksamhetsområde dels synpunkten att styrelsen

för att kunna fungera smidigt icke bör vara alltför stor. Förslaget om utvidgning

av verksamhetsområdet till att i vissa hänseenden omfatta även

barnavårdsanstalter och ålderdomshem synes mig i och för sig icke påkalla

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

ökad representation. -— På de skäl försvarets sjukvårdsstyrelse in. fl. myndigheter

angivit synes det uppenbart att fortsatt representation för nämnda

styrelse måste betraktas som önskvärd. Med det ställningstagande jag i det

följande kommer att redovisa i frågan om beredningens administrativa

ledning kan jag ej förorda att beredningens föreståndare ingår i dess styrelse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra föreslå att

beredningens styrelse tills vidare skall ha oförändrad numerär och sammansättning.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i denna

fråga.

Någon ändring av arbetsutskottets sammansättning synes icke påkallad,

särskilt i betraktande av att även annan ledamot av styrelsen eller suppleant

för sådan ledamot kan kallas att deltaga i utskottets handläggning och beslut

i vissa ärenden. Jag förutsätter, att chefen för medicinalstyrelsens

sjukhusbyrå skall vara ledamot av utskottet.

Till frågan om inrättande av en administrativ chefsbefattning med överdirektörs

tjänsteställning har remissmyndigheterna givit tillkänna mycket

skilda åsikter. För egen del är jag medveten om att en förstärkning på det

administrativa planet är påkallad. Emellertid räknar jag med att det löpande

administrativa arbetet i betydande utsträckning -skall kunna överföras

på beredningens till en särskild kanslisektion utbyggda kansli. Vid

sådant förhållande håller jag för sannolikt — ehuru starka skäl även talar

för en fristående chefstjänstemannabefattning — att uppgiften att vara föreståndare

för beredningen tills vidare skall kunna förenas med uppgiften

att vara chef för någon av beredningens tre fackavdelningar utan att detta

i alltför hög grad skall inkräkta på vederbörandes verksamhet inom avdelningen.

Jag förordar således, att det skall uppdragas åt någon av ifrågavarande

chefer — vilka nedan kommer att föreslås få byråchefs ställning

_. att tillika vara beredningens föreståndare. Emellertid torde frågan böra

upptagas till förnyad prövning därest en utvidgning av beredningens verksamhetsområde

skulle aktualiseras efter förutnämnda utredning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i fråga om arvode till

arbetsutskottets ledamöter och till fackbyråchef för sådant uppdrag, som

avses i föregående stycke.

Jag övergår härefter till att behandla de nuvarande fackavdelningarnas

organisation och uppgifter.

Huvudlinjerna i utredningens förslag i ifrågavarande del har genomgående

godtagits av remissmyndigheterna. Jämfört med nuvarande förhållanden

innebär de i huvudsak dels att en betydande utbyggnad i personellt

hänseende bör komma till stånd för att bl. a. möjliggöra en väsentligt ökad

insats i fråga om mer långsiktigt arbete, dels att arbetsstudieavdelningens

område utökas till att omfatta organisationsfrågor i allmänhet. Till dessa

linjer vill jag ge min fulla anslutning. I enlighet med av beredningens styrelse

framlagt förslag torde de tre avdelningarna höra organiseras som

byråer, vardera under ledning av en byråchef. I samband med denna om
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

läggning torde avdelningarnas namn ändras så att de tydligare anger respektive

huvudsakliga arbetsområde. Jag föreslår således, att planläggningsavdelningen,

materielavdelningen och arbetsstudieavdelningen skall

benämnas byggnadsbyrån, utrustningsbyrån respektive organisationsbyrån.

Byggnadsbyråns huvuduppgifter bör vara dels att verkställa studier och

utredningar samt att på grundval härav utarbeta råd och anvisningar och

i övrigt utöva rådgivande verksamhet i frågor som rör planläggning av

sluten vård inom sjukvårdsområdena samt av anläggningar och byggnader

inom hälso- och sjukvården och närmast angränsande områden, dels ock

att verkställa granskning av ritningar till dylika anläggningar och byggnader.

Som utredningen framhållit måste stor vikt läggas vid att utfärdade råd

och anvisningar snarast revideras i den mån utvecklingen lett fram till nya

resultat. Jag förutsätter att den i det följande föreslagna personalorganisationen

skall göra det möjligt både att verkställa sådan kontinuerlig översyn

och att i stor utsträckning upptaga studier inom tidigare ej behandlade

områden. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt att sjukvårdshuvudmännen

snabbt beredes tillfälle att taga del såväl av beredningens egna

resultat som av på andra håll vunna erfarenheter, som kan vinna praktisk

tillämpning inom landet.

Vidare delar jag utredningens uppfattning att granskningsarbetet i första

hand bör inriktas på principfrågor och åtgärder till befrämjande av god

driftsekonomi.

Beredningens arkiv och bibliotek bör överflyttas från nuvarande planläggningsavdelningen

till kanslisektionen, som även skall ombesörja sådant

statistiskt arbete, som icke lämpligen bör hänskjutas till medicinalstyrelsens

statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån.

Bygg''nadsbyråns — liksom hela beredningens — verksamhet bör i hög

grad präglas av serviceinställning. De arbetsformer som redan sedan länge

utvecklats, med tonvikt på smidiga och informella kontakter, synes mig i

hög grad lämpliga att föras vidare och om möjligt ytterligare utvecklas.

Utredningen har föreslagit att arbetsuppgifternas olika karaktär markeras

genom att byggnadsbyrån uppdelas i en forskningsdetalj och en granskningsdetalj.

En sådan uppdelning torde emellertid motverka den smidighet

vid fördelning av uppgifter, som bör eftersträvas för att en jämn arbetsbelastning

och snabbast möjliga handläggning av ärendena skall uppnås.

Det synes tillräckligt att ange de olika befattningshavarnas huvuduppgifter.

Utredningens personalförslag anser jag mig till stora delar kunna biträda.

Byråchefsbefattningen bör höjas från Bo 1 till Bo 3. Nuvarande

kompetenskrav för tjänsten torde böra behållas oförändrade.

För utvecklingsarbete bör finnas en tjänst som avdelningsdirektör i Be 1,

vars innehavare bör vara arkitekt, en tjänst som byrådirektör (förste byrå
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

ingenjör, byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som förste byråingenjör

(byråingenjör) i högst Ae 23. För de båda sistnämnda tjänsterna bör i regel

krävas civilingenjörsexamen. Läroverks- eller institutsingenjör med stor

praktisk erfarenhet från detta eller likartat verksamhetsområde skall emellertid

även kunna komma i fråga till tjänsterna.

För granskningsarbete bör finnas eu avdelningsdirektörstjänst i Be 1, \ars

innehavare skall vara arkitekt, samt en tjänst som byråingenjör i högst

Ae 21.

På det för byrån gemensamma ritkontoret bör finnas en tjänst som ingenjör

i högst Ae 15. Jag förutsätter att ritkontoret i mån av behov även

skall tillhandagå beredningens övriga båda byråer samt kanslisektionen.

Utredningens förslag om inrättande av en inspektörstjänst för sjuksköterska

å byggnadsbyrån anser jag mig tills vidare icke kunna biträda.

Beredningens behov av expertis från sjuksköterskeområdet torde få tillgodoses

i första hand genom att en motsvarande tjänst inrättas å organisationsbyrån

och i övrigt genom anlitande av särskilda sakkunniga.

Vid bifall till nyssnämnda förslag kan följande tjänster å den nuvarande

planläggningsavdelningen indragas, nämligen den personliga arkitekttjänsten

i Ae 26, den f. n. vakantsatta tjänsten som förste byråarkitekt

i Ae 23, en tjänst som byråingenjör Ae 19 samt en tjänst som ingenjör i

Ae 17.

Till frågan om biträdespersonalen återkommer jag i samband med mitt

förslag rörande kanslisektionen.

Utrustningsbyråns huvuduppgifter blir standardiseringsaibete samt

granskning av utrustningsförslag.

Jag vill här erinra om att riksdagens år 1960 församlade revisorer föreslagit

att åtgärder måtte vidtagas i syfte att effektivisera den statliga standardiseringsverksamheten.

Revisorerna framhåller bl. a. att arbetet vid upprättande

av upphandlingsunderlag och programhandlingar, vid leveranskontroll

och besiktning, kompletterings- och reservdelsanskaffningar o. s. v.

förenklas då man följer standard samt att kontinuitet inom produktionen

gynnas, medan å andra sidan krav på nykonstruktioner eller annat frångående

av standard torde innebära olägenheter för produktion och försäljning

och kan resultera i att endast ett fåtal eller till och med icke några

anbudsgivare alls anmäler sig till tävlan vid leverans. I andra fall kan, då

standard icke kommit till användning, komplettering av leveranser omintetgöras

eller förorsaka avsevärt förlängda leveranstider och ökade kostnader.

Några av de myndigheter revisorerna tillfrågat har särskilt framhållit

betydelsen av ökade resurser i syfte att få fram standardiserad sjukvårdsmateriel.

Även revisorerna har kommit till den uppfattningen att alltjämt

åtskilligt finns att uträtta på förevarande område. Revisorerna understryker

vidare betydelsen av'' ett organiserat samarbete myndigheterna emellan

då del gäller förslag till intern eller annan standard.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

I anledning av revisorernas uttalande har statsutskottet (utlåtande nr

1961: 154) förklarat sig vara av den uppfattningen att ett intensifierat

samarbete i organiserade former myndigheterna emellan utgör ett verksamt

medel att avlägsna eller avhjälpa de brister som ännu vidlåder verksamheten

på ifrågavarande område.

Som utredningen framhållit är nuvarande materielavdelningens befattningshavare

aktivt engagerade i samarbete med andra standardiseringsorgan.

Jag förutsätter att beredningen kommer att beakta möjligheterna att

ytterligare utvidga detta samarbete.

I fråga om granskningsarbete i utrustningsfrågor har vissa remissinstanser

anfört betänkligheter mot utredningens förslag att detaljfrågor skulle

prövas endast i vad avser rent statliga institutioner. Bland annat har anförts

att den statliga sjukvårdande verksamheten icke täcker hela sjukvårdsområdet

och att den ifrågasatta begränsningen skulle leda till att

befattningshavarnas praktiska erfarenhet skulle förlora i allsidighet. Vidare

har från flera håll särskilt framhållits önskvärdheten av att beredningen

kan lämna råd till de kommunala huvudmännen i principiella frågor rörande

dyrbara utrustningsdetaljer för exempelvis laboratorier, röntgenkliniker

och andra specialkliniker och även ta initiativ till utprovning av för

sjukhusen avsedda utrustningsartiklar.

För egen del finner jag i likhet med utredningen lämpligt att granskningsverksamheten

i viss mån begränsas. I statliga utrustningskommittéer

ingår i regel en befattningshavare från beredningen. Det bör åligga

honom att bl. a. bevaka att utrustningsförslag utarbetas med beaktande

av beredningens intentioner. Remisser till beredningen i dylika fall torde

icke ''sara ägnade att tillföra diskussionen ytterligare väsentliga synpunkter.

I andra fall bör däremot som regel utrustningsförslag beträffande statliga

sjukhus remitteras. Härmed torde även önskemålet att bereda vederbörande

granskare allsidig erfarenhet bli i viss mån tillgodosett. Beträffande

kommunala undervisnings- och andra sjukhus bör beredningens uppgifter

avse rådgivning och granskning i större principiella frågor. Som beredningen

anfört torde medverkan från utomstående expertis ofta bli erforderlig

i sådana fall.

Utredningens personalförslag, som främst syftar till att bereda möjligheter

till en utökad standardiseringsverksamhet, kan jag i huvudsak biträda,

dock bör ingenjörstjänsterna genomgående extraordinariesättas och

högstlönegradssystem tillämpas. Lika litet som vid byggnadsbyrån bör någon

sektionsindelning fastställas. Ehuru tjänsterna primärt avses för i det

följande angivna arbetsuppgifter bör således arbetsfördelningen kunna anpassas

efter det aktuella läget vid varje tidpunkt.

Jag förordar således att vid byrån inrättas en tjänst som byråchef i Bo 1,

för standardiseringsarbete en tjänst som byrådirektör (förste byråingenjör,

byråingenjör) i högst Ae 24 och en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

för granskningsarbete en tjänst som förste byråingenjör (byråingenjör) i

högst Ae 23 och en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21 samt för allmänna

uppgifter två ingenjörstjänster i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas

en tjänst som byrådirektör i Ao 24, en tjänst som byråingenjör i Ae 21, två

ingenjörstjänster i Ae 17 samt en assistenttjänst i Ag 17.

Kompetenskraven för byråchefen bör vara desamma som gäller för

nuvarande avdelningsföreståndaren. För tjänsterna för standardiseringsarbete

bör krävas civilingenjörsexamen; dock skall tjänsterna även kunna

besättas med läroverks- eller institutsingenjörer med stor praktisk erfarenhet

från detta eller likartat verksamhetsområde.

Organisationsbyrån avses skola fungera som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen.

Dess verksamhet bör vara inriktad på att dels förmedla

erfarenheter från inhemskt och utländskt rationaliseringsarbete på detta

område, dels ock bedriva egna organisations- och arbetsstudier.

Som utredningen framhållit och ett flertal remissmyndigheter bekräftat

talar sannolikheten för att organisationsstudier med mer lokalt begränsad

syftning i ökad utsträckning kommer att kunna utföras genom sjukvårdshuvudmännens

eller deras centrala organisationers försorg. Genom att hålla

nära kontakt med det arbete som sålunda utföres bör byrån kunna få tillgång

till ett omfattande material varur synpunkter av mer allmänt intresse

kan utvinnas och bearbetas för att delges huvudmännen. Byråns egen fältverksamhet

bör icke vara i princip begränsad till den statliga sektorn utan

uppdrag från de kommunala huvudmännen — särskilt sådana uppdrag som

kan vara ägnade att belysa mer allmänna frågeställningar — bör kunna

mottagas.

Jag förordar, att vid byrån inrättas en tjänst som byråchef i Be 1 och en

tjänst som byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare eller

förste byråingenjör, byråingenjör) i högst Ae 24, en tjänst som förste byråingenjör

(byråingenjör) i högst Ae 23, vars innehavare avses i första hand

bedriva arbetsstudieverksamhet, en tjänst som byråingenjör i högst Ae 21,

en tjänst som byråinspektör i Ae 19 — avsedd för sjuksköterska — samt

en tjänst som ingenjör i högst Ae 19. Vid bifall härtill kan indragas en

tjänst som förste byråingenjör i Ao 23 samt två byråingenjörstjänster i

Ae 19.

Kanslisektionen avses skola svara för beredningens administrativa och

kamerala arbete, för den allmänna utredningsverksamhet rörande hälsooch

sjukvården som kan bli påkallad som underlag för fackbyråernas arbete

m. in. samt för vård och bearbetning av beredningens arkiv och bibliotek.

Vidare skall sektionen dels utföra sådant statistikarbete som icke bör

ankomma på medicinalstyrelsens statistiska avdelning eller statistiska centralbyrån,

dels ock biträda fackbyråerna i deras publiceringsverksamhet.

Som tidigare nämnts bör frågan om beredningens administrativa ledning

upptagas till förnyad prövning om det efter av statskontoret verkställd ut
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

redning skulle befinnas lämpligt att utvidga beredningens verksamhetsområde

till att omfatta även skolbyggnadsväsendet m. m. Vid en sådan prövning

kan även uppstå fråga om fördelningen av de administrativa uppgifterna

mellan en chefstjänsteman och kanslisektionens ledare. I avvaktan på

resultatet av ifrågavarande utredning föreslår jag, att kanslisektionen skall

förestås av en byrådirektör (förste byråsekreterare, byråsekreterare) i högst

Ae 24. I samband härmed bör nuvarande arvodesbefattning som sekreterare

indragas.

För arkiv- och biblioteksgöromål föreslår jag inrättande av en tjänst som

assistent i Ae 17.

Under kanslisektionen redovisas beredningens biträdespersonal.

Beredningen bör vara huvudförvaltning med dragningsrätt å statsverkets

checkräkning i riksbanken. Det ökade ansvar som därmed kommer att

åvila kassören — vilken även fullgör registratorsgöromål — och den ökning

i arbetsvolymen som följer av beredningens utbyggnad bör föranleda utbyte

av den nuvarande kontoristtjänsten i Ae 9 mot tjänst som förste kansliskrivare

i Ao 12. Vidare bör inrättas en tjänst som sekreterare åt beredningens

föreståndare. Med hänsyn till att innehavaren bör ha goda språkkunskaper

för att kunna biträda föreståndaren med utländsk korrespondens

bör tjänsten upptagas som kontorist i Ae 9. Den nuvarande tjänsten som

kanslibiträde i Ae 7 bör ordinariesättas. Den ökning av biträdesgöromålen

som kommer att följa av förstärkningen av den tekniska personalen bör

föranleda inrättande av två nya tjänster som biträde i reglerad befordringsgång.

Vederbörande personalorganisationer har förklarat sig ej ha erinran mot

de av mig i det föregående föreslagna lönegradsplaceringarna.

Jag förutsätter att hinder icke skall föreligga mot att föra vissa tjänster

på övergångsstat i den utsträckning genomförandet av föreslagen personalorganisation

kan påkalla.

I fråga om de grundläggande principerna för beredningens finansiering

delar jag utredningens uppfattning att beredningens allmänna verksamhet

får anses utövas i ett allmänt intresse och bör bekostas av staten, men att

vissa arbeten är av den karaktären att ersättning eller bidrag bör utgå från

huvudmännen.

Beträffande den icke-statliga delen av beredningens finansiering har utredningen

uttalat sig för dels att beredningen skall berättigas sluta avtal

med sjukvårdshuvudman om kostnadsfördelning i sådana fall, där huvudmannen

begär en undersökning som även kan anses påkallad i allmänt intresse,

dels att lokala, begränsade undersökningar som på huvudmans begäran

utförs av organisationsbyrån skall ersättas enligt arkitekttaxan, dels

ock att bidrag på rekommendation av landstings- respektive stadsförbundet

skall kunna lämnas av huvudmännen att användas för allmänna undersökningar

enligt överenskommelse som kan träffas. Sistnämnda bidragsform

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungi. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

har föreslagits efter samråd med nämnda förbund och har genomgående

lämnats utan erinran i de kommunala huvudmännens remissyttranden,

varemot riksrevisionsverket uttalat att användningen av bidragsbelopp icke

skall bindas genom överenskommelser utan att beloppen bör tillföras statsverket

villkorslöst. Då det emellertid förutsättes, att ifrågavarande undersökningar

skall beröra endast sådana frågor som beredningen själv vill

sätta upp på sitt arbetsprogram, finner jag icke risk föreligga att ett dylikt

bidragssystem skulle ha någon ogynnsam inverkan på inriktningen av beredningens

arbete. Jag har därför icke någon annan erinran mot detta förslag

än att det synes önskvärt att beslut om bidrag och utbetalande därav

för enkelhetens skull sker via de centrala organisationerna. Ej heller har

jag någon erinran mot förslaget att beredningen i av utredningen angivet

fall skall vara berättigad träffa avtal med viss huvudman om bidrag. Däremot

finner jag det kunna ifrågasättas huruvida arkitekttaxan utgör en tillfredsställande

ersättningsnorm vid organisationsbyråns lokala undersökningar.

Jag förordar, att det får ankomma på Kungl. Maj :t att om så befinnes

lämpligt fastställa särskilda taxegrunder, avpassade efter beredningens

särprägel.

I fråga om redovisningssystemet förordar jag i likhet med riksrevisionsverket

att övergång sker till bruttoredovisning och samtliga inkomster således

tillföres riksstatens inkomstsida på särskild titel under rubriken Uppbörd

i statens verksamhet. En sådan anordning kommer i och för sig att

påkalla en uppräkning av beredningens anslag. Då beredningens utökade

verksamhet under den första tiden torde komma att åsyfta främst att konsolidera

läget beträffande interna arbetsuppgifter, föreslår jag dock för

nästa budgetår ingen ökad medelsanvisning för detta ändamål.

Vad beträffar lokalfrågan är uppenbart att de nu förhyrda lokalerna

kommer att bli otillräckliga efter beredningens utbyggnad. Utredning angående

anskaffning av nya lokaler har påbörjats inom byggnadsstyrelsen.

För att möjliggöra utrustning av sådana lokaler föreslår jag i likhet med

utredningen ett belopp av 90 000 kr.

Till kostnadsberäkningarna för budgetåret 1962/63 för de av mig framlagda

förslagen samt i anledning av petitaframställningen av beredningens

styrelse återkommer jag i följande avsnitt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de förslag till riktlinjer för organisationen

av centrala sjukvårdsberedningen, som angivits i det föregående.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj. ts proposition nr 79 år 1962

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1962/63

1. Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar

Anslag Nettoutgitt

1960/61 ............................ 428 000 392 819

1961/62 (statsliggaren s. 1044) ...... 502 000

1962/63 (förslag) .................. 970 000

Yrkande

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen (skr. 21/9 1961) hemställer,

att anslaget uppräknas med 530 500 kr.

Beredningens förslag överensstämmer i huvudsak med utredningens, dock

med följande avvikelser:

Förslag

Utredningen

Beredningen

1.

a) 1 överdirektör Bp 5 ...

+

52 584

_

b) föreståndararvode ..................

—

+

3 600

c) 1 inspektör Ae 21 byggnadsbyrån . . .

+

28 416

—

d) 1 tekniker Ae 11 resp. Ae 15 .....

+

16 956

+

20 856

e) 2 byråingenjörer Ae 19 indrages......

—

51 264

—

f) 1 förste byråsekreterare Ae21 resp.

Ae 23 ................

+

28 416

+

31 512

g) 1 assistent Ae 15 resp. Ae 17 ........

+

20 856

+

23 124

2.

arvoden till av beredningen anlitade ex-

perter ................................

+

81 192

+

26 500

3.

vikariatsersättningar ..................

+

17 088

+

21 000

4.

avrundning ..........................

+

152

Summa kr. + 194 244 + 126 744

Skillnad kr. 67 500

Motiv

2. Styrelsen anser i likhet med utredningen att redan under första verksamhetsåret

efter den tilltänkta omorganisationen en intensifiering bör

komma till stånd i fråga om sådana utredningar, som kräver anlitande av

utomstående expertis, men räknar med en viss begränsning jämfört med

utredningens beräkningar.

3. ökningen är beräknad efter cirka 5 procent av den med omorganisationen

förenade ökningen av avlöningskostnaderna.

Departementschefen

De av mig i föregående avsnitt förordade ändringarna i fråga om sjukvårdsberedningens

personal påkallar en ökning av medelsanvisningen med

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

omkring 426 500 kr. Vidare bör i enlighet med styrelsens förslag beräknas

en ökning av delposten till Arvoden till av beredningen anlitade experter

med avrundat 26 000 kr., för vikariatsersättningar 21 000 kr. och för kompensation

för höjda folkpensionsavgifter 7 000 kr. Ett till arvoden till

gransknings- och standardiseringssakkunniga beräknat belopp av 7 500 kr.

bör ej vidare utgå.

I enlighet med riksrevisionsverkets förslag torde icke-ordinarieposten

böra upptagas förslagsvis.

Anslaget torde böra uppföras med (502 000 + 473 000) avrundat 970 000

kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för centrala sjukvårdsberedningen,

som föranledes av vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för centrala sjukvårdsberedningen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1962/63:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 104 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ................ 86 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis................................ 566 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 200 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis .............................. 14 000

Summa kr. 970 000;

c) till Centrala sjukvårdsberedningen: Avlöningar för

budgetåret 1962/63 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 970 000 kr.

2. Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1960/61 ............................ 41 000 34 826

1961/62 (statsliggaren s. 1045) ...... 49 000

1962/63 (förslag) .................. 190 000

Yrkande

Styrelsen för centrala sjukvårdsberedningen (skr. 21/9 1961) hemställer

att anslaget uppräknas med 141 000 kr.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1962

Utgifter

1960/61

Anslag

1961/62

Förslag

Ökning

1.

Sjukvård m. m...........

863

1000

2 000

+ 1 000

2.

Reseersättningar ........

12 930

23 000

35 000

+ 12 000

3.

a) Bränsle, lyse och vatten

928

1 000

2 000

+ 1 000

b) Övriga expenser ......

25 996

29 000

130 000

+ 101 ooo

4.

P ublikationstryck

661

6 000

12 000

+ 6 000

5.

Ersättningar för materialier

20 000

+ 20 000

+ 141 000

Motiv

1) Höjningen betingas av personalökningen.

2) Styrelsen beräknar att ökningen av reseverksamheten under det första

verksamhetsåret efter omorganisationen kommer att bli mer begränsad än

vad utredningen antagit. Styrelsen hemställer att ett belopp av 10 000 kr.

efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall får användas till resor

utom landet.

3 b) För utgifter av engångskaraktär för nya lokalers inredning och utrustning

samt flyttningskostnader beräknas 90 000 kr.

4) Styrelsen förutsätter att redan nästa budgetår en förhållandevis stark

ökning av publiceringsverksamheten skall kunna genomföras.

5) Igångsättning av provtillverkningar beräknas bli ganska tidskrävande

särskilt med hänsyn till erforderlig planering. Styrelsen föreslår därför f. n.

en begränsning till hälften av det för sådan tillverkning av utredningen beräknade

medelsbehovet.

I fråga om särskilda uppbördsmedel beräknar styrelsen oförändrade inkomstbelopp.

Departementschefen

I enlighet med vad jag föreslagit i föregående avsnitt bör för inredning

och utrustning av nya lokaler samt för flyttningskostnader beräknas

90 000 kr.

För internordiska resor beräknar jag 8 000 kr.

Styrelsens beräkning av det totala medelsbehovet föranleder ingen erinran

från min sida.

Anslaget torde sålunda böra uppföras med (49 000 + 141 000) 190 000 kr.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Centrala sjukvårdsberedningen: Omkostnader för

budgetåret 1962/63 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 190 000 kr.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Segerfalk

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1962

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning .................................................... 2

II. Beredningens nuvarande uppgifter och organisation .................. 4

Hl. Byggnadsbesparingsutredningens förslag jämte yttranden .............. 5

IV. CSB-utredningens förslag ...............................

1. Allmänna synpunkter .....................................

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde .

Arbetsuppgifter och arbetsformer .............................. 10

Vissa personalfrågor ......................................... 13

2. Beredningens ledning och administration m. m................... 14

Styrelsen och arbetsutskottet.................................... 14

Beredningens administrativa ledning ............................ 14

3. Fackavdelningarna .............................................. 16

Planläggningsavdelningen ..................................... 16

Materielavdelningen ..................................... 19

Arbetsstudieavdelningen utbygges till en organisationsavdelning . . 22

4. Kansliet ............................................... 25

5. Vissa för beredningen gemensamma frågor ........................ 27

Finansieringen av beredningens verksamhet .................... 27

Lokalförhållanden m. m................................. 31

Kostnadsberäkningar ................................. 32

V. Yttranden över CSB-utredningens betänkande ........................ 33

1. Allmänna synpunkter ................................ 33

Inledande synpunkter ................................... 33

Den allmänna ramen för beredningens verksamhetsområde ........ 34

Arbetsuppgifter ............................................. 36

Vissa personalfrågor................................... 49

2. Beredningens ledning och administration m. m..................... 40

Styrelsen och arbetsutskottet.................................. 40

Beredningens administrativa ledning ............................ 41

3. Fackavdelningarna ...................................... 43

Planläggningsavdelningen ...................................... 44

Materielavdelningen ................................ 44

Organisationsavdelningen ...................................... 46

4. Kansliet ..................................... 4g

5. Gemensamma frågor................................ 49

Finansieringen av beredningens verksamhet.................. 49

Lokalförhållanden ............................ gj

VI. Departementschefen .................................. 51

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1962/63 .......................... 64

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM «2

201589

O) Cd Cd

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen in. m. a1 i texten
  2. SU 1962:128 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av centrala sjukvårdsberedningen m. m. s. 4 i texten
  3. SU 1962:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statlig sjuksköterskeskola i Norrköping jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten