Sök i Ratio Lex

Med förslag till sjötrafikförordning

1962-02-23 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:94, Med förslag till sjötrafikförordning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1962

1

Nr 94

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till sjötrafikförordning;

given Stockholms slott den 23 februari

1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogat förslag till sjötrafikförordning.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen underställes riksdagen vissa huvudfrågor i förslag

till sjötrafikförordning. Den nya förordningen, som är avsedd att ersätta

vissa äldre författningar i ämnet, reglerar tillämpningen av 1948 års internationella

sjövägsregler och omfattar de sjötrafikföreskrifter av mera allmän

natur, som skall gälla i svenskt farvatten.

De nyheter, som ansetts böra underställas riksdagens'' prövning, är i

första hand betingade av den ökade småbåtstrafiken. Sålunda föreslås, efter

mönster från vägtrafiklagstiftningen, en allmän bestämmelse om straff för

vårdslöshet i sjötrafik. Vidare innefattar förslaget viss utvidgning av länsstyrelsernas

nuvarande befogenhet att meddela lokala trafikföreskrifter.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 juni detta år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1062.1 samt. Nr 94

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1962

Förslag

till

Sjötrafikförordning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

I denna förordning förstås med

svenskt farvatten:

a) insjöar, vattendrag och kanaler inom Sverige;

b) vid rikets kuster belägna hamnar, hamninlopp och vikar ävensom i

övrigt till saltsjön hörande vatten, vilka äro belägna innanför och mellan

de utmed kusterna liggande öar, holmar eller skär, som icke ständigt översköljas

av havet; samt

c) de till saltsjön hörande vatten, vilka sträcka sig intill ett avstånd av

fyra nautiska mil, eller 7 408 meter, från rikets landområden eller från linjer,

som mot havet bilda gräns för de under b) nämnda vattnen, dock

längst intill gränsen mot annat lands territorialvatten sådan denna särskilt

blivit bestämd;

inre farvatten: de ovan under a) och b) nämnda vattnen.

2 §•

De vid den internationella sjöfartssäkerhetskonferensen i London år 1948

antagna reviderade reglerna för undvikande av sammanstötning till sjöss

(1948 års internationella sjövägsregler) skola, om ej annat följer av 3 §,

tillämpas å fartyg och sjöflygplan i svenskt farvatten. De skola ock lända

till efterrättelse å svenskt fartyg och sjöflygplan utanför svenskt farvatten,

såvitt det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse

eller eljest är tillämplig. I svenskt farvatten skola därjämte gälla de

bestämmelser som nedan under 4—9 och 17—18 §§ stadgas.

1948 års internationella sjövägsregler skola i svensk text intagas i publikation

som utgives av sjöfartsstyrelsen.

3 §•

För sjötrafik i inre farvatten skola nedan under 10—-16 §§ stadgade undantag

från och tillägg till 1948 års internationella sjövägsregler gälla.

För sjötrafik i hamnar, kanaler och särskilda farleder, för militära fartyg,

fartyg i konvoj och sjöflygplan samt för sjötrafiken i närheten av sådana

fartyg eller sjöflygplan gäller vad därom stadgas i särskild ordning.

Bestämmelser för svenskt farvatten

4 §•

Vid förande av fartyg eller vid dess förankring eller förtöjning skall iakttagas

den omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolycka betingas

av omständigheterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr .94 ur 1962

3

5 §.

Länsstyrelsen äger efter samråd med sjöfartsstyrelsen utfärda föreskrifter

om fartbegränsning och om förbud mot ankring samt om begränsning

1 rätt att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande

sport.

Efter samråd med sjöfartsstyrelsen äger länsstyrelsen ock utfarda andra

föreskrifter om begagnande av svenskt farvatten än i föregående stycke

sägs, när dessa äro av tillfällig art.

Innan föreskrifter som ovan sägs utfärdas, skall, om så finnes erforderligt,

tillfälle beredas farvattnets trafikanter och övriga intresserade att

yttra sig. .

Länsstyrelsen skall föranstalta om att dess beslut i god tid före ikraftträdandet

på lämpligt sätt kungöres samt att beslut som rör allmän farled

intages i publikationen »Underrättelser för sjöfarande».

6 §.

Maskindrivet fartyg, som är försett med styranordning även i förskeppet,

skall, när det inom hamnområde eller redd är på väg med aktern före och

det icke är fråga allenast om tillfällig backmanöver, tillämpa styrningsreglerna

som om det framfördes med fören först. Därvid skall fartyget föra:

Vid dager: Två svarta klot, ettvart om minst 0,60 meter i diameter, anbragta

symmetriskt ett på vardera sidan om fartygets midskeppslinje, minst

2 meter över skorstenens topp och på ett inbördes avstånd av minst 3 meter;

Under mörker: I 1948 års internationella sjövägsregler föreskrivna ljus

på sådant sätt, att den faktiska färdriktningen angives.

7 §•

1 mom. Mudderverk, annat fartyg eller flotte, som användes vid undervattensarbete

eller dylikt arbete och som förankrats eller förtöjts på sådant

sätt att andra fartygs framförande hindras eller försvåras, skall föra eller

avgiva, förutom i 1948 års internationella sjövägsregler föreskrivna ljus eller

signaler, jämväl följande trafiksignaler:

1. Vid alla tillfällen utan avseende å väderleken:

a) .4/ sida i farleden, där genomfart kan äga rum:

Klarsignal: Vid dager: En i ena spetsen upphängd svart dubbelkon av

sådan form, att dess genomskärningsyta är en roinb.

Under mörker: Ett ljus med vilt sken rätt över ett ljus

med grönt sken på ett inbördes avstånd av minst 1,5 meter.

b) Åt sida i farleden, där genomfart ej kan äga ram:

Hindersignal: Vid dager: Ett rött klot.

Under mörker: EU ljus med vilt sken rätt över ett ljus

med rött sken på ett inbördes avstånd av minst 1,5 meter.

När dykare är nere, skall därjämte visas en flagga eller skärm delad efter

diagonalen till hälften blå (övre inre delen) och till hälften röd (nedre

yttre delen). Under mörker skall flaggan eller skärmen hållas belyst.

Trafiksignalerna enligt 1. skola vara anbragta horisontellt och på ett

inbördes avstånd av minst 3 meter. Ljusen skola vara synliga runt hela horisonten

på ett avstånd av minst eu nautisk mil.

2. Under tjocka, mist, snöfall eller hårt regn så ock eljest, då sikten på

liknande sätt är begränsad:

a) När fartyg kan passera mudderverket, fartyget eller flotten, som om

utmärkning av dess läge skett med slätprick:

Under fem sekunder serier om två slag å skeppsklocka omedelbart efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1962

mistsignal som fartyg till ankars liar att enligt 1948 års internationella sjövägsregler

avgiva under väderleksförhållanden som avses under 2.

b) När fartyg kan passera mudderverket, fartyget eller flotten, som om

utmärkning av dess läge skett med kvastprick:

Under fem sekunder serier om tre slag å skeppsklocka omedelbart efter

mistsignal, som nyss sagts.

2 mom. Arbetsplats för undervattensarbete skall passeras med nödig försiktighet.

Är dykarflagga hissad, skall maskindrivet fartyg om möjligt passera

arbetsplatsen med stoppad propeller.

8 §''

Fartyg, som bogserar oljebehållare eller annat större föremål, som helt

eller nästan helt ligger under vattenytan, skall, såvida icke annat särskilt

stadgats, på plats där den bäst synes, föra en svart flagga eller en svart

skärm, minst 0,90 meter lång och 0,75 meter hög.

Släpets slut skall markeras med flottör eller liknande, varå följande signaler

skola föras:

Vid dager: Svart flagga eller skärm enligt ovan.

Under mörker: Ett ljus med vitt sken synligt runt hela horisonten på ett

avstånd av minst en nautisk mil.

9 §•

På timmerflotte, som bogseras, skall i flottens aktersta del under mörker

föras ett ljus med vitt sken synligt runt hela horisonten på ett avstånd

av minst en nautisk mil. Består bogsersläp av tätt sammanbundna timmerflottar

och överstiger släpets längd 100 meter skall å släpet föras sådant

ljus på minst var hundrade meter.

Bestämmelser för inre farvatten

10 §.

Mötas två fartyg vid farvatten, som är så trångt att mötet icke kan ske

utan fara för ombordläggning, skall det senast dit anlända fartyget vänta

till dess det andra fartyget hunnit passera.

11 §•

Fartyg, som enligt gällande föreskrifter skall vara utrustat med vissla eller

siren (vissla), skall före fart genom sådant trångt farvatten, som sägs i 10 §,

på ett avstånd därifrån av en halv nautisk mil avgiva ett långt signalljud.

Sådan signalering må dock underlåtas, om den ur trafiksäkerhetssynpunkt

framstår som uppenbart onödig.

12 §.

Signalering med vissla enligt 1948 års internationella sjövägsregler för

att, när fartyg äro i sikte av varandra, angiva viss manöver må underlåtas,

om signaleringen ur trafiksäkerhetssynpunkt framstår som uppenbart onödig.

13 §.

Fartyg med en längd understigande 15 meter är icke skyldigt att efterkomma

vad i 1948 års internationella sjövägsregler föreskrives om förande

av signalfigur, när fartyg är under segel och därjämte framdrives medelst

maskinkraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 9k år 1962

5.

14 §.

Fartyg är icke skyldigt att under skymning och gryning föra skeppsljus,

därest fartyget ändock kan iakttagas på betryggande avstånd.

15 §.

Maskindrivet fartyg med en längd understigande 8 meter må föra vitt

ljus (toppljus) på mindre höjd än 2,75 meter (9 fot) över relingen, under

förutsättning att det är anbragt högre än föreskrivna sidoljus eller, om

sammansatt lanterna föres, minst 0,50 meter över denna.

16 §.

Fartyg som ligger till ankars i sådan hamn, som i sjökort redovisas som

båthamn, eller eljest på plats, som är skyddad ur trafiksäkerhetssynpunkt,

är icke skyldigt att föra skeppsljus eller signalfigur.

Ansvarsbestämmelser

17 §.

Brister någon i den omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolycka

åligger honom enligt 4 § och är ej oaktsamheten ringa, dömes, om

ej gärningen är belagd med straff enligt allmän lag, till dagsböter. Till samma

straff dömes befälhavare å fartyg eller sjöflygplan, som i strid mot 164°

års internationella sjövägsregler eller denna förordning åsidosätter föreskrift

om ljus eller signal, om ej gärningen är belagd med straff enligt allmän lag.

Den som överträder föreskrift som meddelats med stöd av 5 § dömes till

böter, högst trehundra kronor.

18 §.

I fråga om mål om ansvar för brott enligt denna förordning skall vad i

313 och 328 §§ sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1962.

Genom förordningen upphäves förordningen den 26 oktober 1906 (nr 93)

angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signaler för angivande

av nöd å fartyg, kungörelsen den 11 december 1953 (nr 734) angående

tillämpning av 1948 års internationella sjövägsregler ävensom kungörelsen

den 26 maj 1961 (nr 178) om vissa föreskrifter angående begagnande

av allmän farled. Vad nu sagts skall cj inverka på giltigheten av

föreskrift, som meddelats med stöd av sistnämnda kungörelse eller kungörelsen

den 16 december 1955 (nr 680) om vissa föreskrifter angående begagnande

av allmän farled eller med stöd av cirkuläret den 5 mars 1954

(nr 58) till samtliga länsstyrelser angående bemyndigande att utfärda vissa

föreskrifter om begagnande av allmän farled in. in.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts proposition nr 9''t år 1962

Utdrag av protokollet över liandelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 februari 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om nya bestämmelser

för sjötrafiken och anför därvid följande.

I. Inledning

Sjöfartsstyrelsen har i samråd med företrädare för olika berörda myndigheter

och sjöfarts- och sjösportorganisationer företagit en översyn av

de bestämmelser som reglerar sjötrafiken. Denna översyn föranledde sjöfartsstyrelsen

att i början av år 1961 utarbeta ett preliminärt förslag till

sjotraf ^förordning. över förslaget avgavs till styrelsen yttranden av chefen

för marinen, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus,

Norrbottens, Örebro och Värmlands län samt generaltullstyrelsen,

fiskeristyrelsen, järnvägsstyrelsen, statens vattenfallsverk, lotsdirektörerna

i de skilda lotsdistrikten, poliskammaren i Luleå, Sveriges redareförening,

Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska sjöfolksförbundet, Kanalflottans

rederiförening, Sjöassuradörernas förening, Lotsförbundet, Vänerns

seglationsstyrelse, Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne,

Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges motorbåts union, Svenska kryssarldubben,

Svenska seglarförbundet, Saltsjöns seglar-förbund, Svenska scoutförbundet

och Svenska vattenskidklubben.

Sedan det preliminära förslaget med anledning av de utav remissinstanserna

gjorda uttalandena överarbetats inom sjöfartsstyrelsen, har styrelsen

i skrivelse den 6 mars 1961 till Kungl. Majrt framlagt förslag till sjötrafikförordning.

Över sjofartsstyrelsens skrivelse med därvid fogat författningsförslag har,

efter remiss, sjölagskommittén avgivit yttrande. På grundval av föreliggande

material har därefter inom handelsdepartementet utarbetats förslag

till ny författning med bestämmelser i ämnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94 år 1962

é

II. Gällande bestämmelser

Gällande trafikföreskrifter till sjöss utgöres huvudsakligen av 1948 ars

internationella sjövägsregler och av förordningen den 26 oktober 1906 (

93) angående åtgärder till undvikande av ombordläggning samt signalei

Sr anTande av nöd å fartyg. Enligt 1 § första stycket kungörelsen den

11 december 1953 (nr 734) angående tillämpning av de internationella sjo

vägsreglerna skall dessa tillämpas å svenska fartyg och sjöflygplan avenÄ.

fartyg och sjöflygplan I

innehåller bl. a. detaljerade bestämmelser om de skeppsljus ellei signa

figurer, som olika slag av fartyg skall föra för vissa i sjovagsreglerna n

mare angivna fall, samt om de styrnings- och seglingsregler fartygen skal

TZ taja vid möte med annat fartyg eller eljest under särskilda! sjovagsreglerna

närmare angivna förhållanden. 1906 års ombordlaggmngsforordning

innehåller numera endast bestämmelser för sjöfarten i svenskt inn^

farvatten. Dessa bestämmelser, vilka äger tillämpning såval l svenskaj som

å utländska fartyg och sjöflygplan, stadgar vissa undantag från eller

lä«g till 1948 års internationella sjövägsregler.

Sjölagen innehåller i befälhavarekapitlet (3 kap.) och i ansvarskap

(19Jkap.) vissa grundläggande föreskrifter som tar sikte pa trafiksake

heten Ull sjöss. Sålunda gäller bl. a. skyldighet för befälhavaren a fartyg

att tillse att sjövakt och behörig utkik hålles samt att behörigt valctbefal

händigt för kommandot ombord (32 §), och ett allmänt straffstadgand

finnes för befälhavare som genom vårdslöshet eller försummelse i jansten

är vållande till sjöolycka (293 §). Några trafikföreskrifter i egentlig mening

innehåller sjölagen däremot icke. I lagen ges Kungl. Maj :t befogenhet

att utfärda föreskrifter rörande bl. a. fartygs utrustning och bemanmn

<5 a §) samt om vad å fartyg bör iakttagas till undvikande av sammanstot
111

Slutligen må erinras om den i anslutning till 5 kap. 12 § vattenlagen utfärdade

kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 178) om vissa föreskrifter angående

begagnande av allmän farled. Kungörelsen trädde i kraft den 1 juh

1961 och ersatte eu tidigare kungörelse i ämnet. Genom den nya författningen

har länsstyrelse beretts möjlighet att - vid sidan om tidigare befogenhet

att utfärda lokala föreskrifter om fartbegränsning och ankringsförbud

i allmän farled samt andra föreskrifter om begagnande av vattentrafikled,

när dessa äro av tillfällig art, - även förbjuda eller inskranka

båttävling, vattenskidåkning eller liknande sport i sådan farled.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 91 år 1962

III. Författningsförslaget

Allmänna synpunkter

Sjöfartsstyrelsens förslag. Sjöfartsstyrelsen framhåller bl. a., att småbåtsti

afiken inom våra skärgårdsområden och övriga inre farvatten under senare

år ökat enormt och skapat sjösäkerhetsproblem av delvis nv karaktär.

I olika sammanhang, icke minst i samband med av sjöfartsstyrelsen

hållna överläggningar med representanter för olika sjöfartsintressen, har

påtalats det trängande behovet av en närmare reglering i skilda avseenden

av denna småbåtstrafik och av dess förhållande till storsjöfarten.

Sjöfartsstyrelsen påpekar vidare, att det varit ett allmänt önskemål att

alla för sjötrafiken utfärdade trafikföreskrifter av allmän natur såvitt möjligt

sammanfördes i en författning. I enlighet med detta önskemål bär i

styrelsens författningsförslag sammanförts dels föreskrifter om tillämpningen

av 1948 års internationella sjövägsregler, dels bestämmelser om undanlag

från eller tillägg till dessa regler, i huvudsak motsvarande reglerna i

1906 års ombordläggningsförordning, och dels vissa särskilda föreskrifter,

som ansetts påkallade för viss reglering av småbåtstrafiken.

Sjöfartsstyrelsen nämner vidare i sin skrivelse, att styrelsen under förberedande

överläggningar med representanter för berörda myndigheter och

intresseorganisationer behandlat vissa speciella frågor, vilka styrelsen dock

icke ansett böra föranleda förslag i förevarande sammanhang.

En sådan fråga har avsett behovet av särskild registrering av motorbåtar.

Styrelsen uttalar, att en sådan registrering för att den över huvud taget

skall kunna anses ha något berättigande, måste kombineras med bestämmelser

beträffande båtarnas utrustning m. m„ vilket i sin tur medför krav

på kontrollverksamhet, övervägandena i frågan har givit vid handen att

båtarnas stora antal och rörlighet (byte av ägare) gör en registrering praktiskt

ogenomförbar såvida man inte bygger upp eu organisation motsvarande

den som handhar kontrollen av landets bilar. Utan en sådan organisation

med bl. a. kontrollerande verksamhet torde registreringen vara utan

reellt värde.

Önskemal har även framförts om införandet av särskilda kompetensbevis

för båtforare. Icke heller i denna fråga anser sig sjöfartsstyrelsen böra

framlagga något förslag. Sjöfartsstyrelsen erinrar emellertid här om att

Kungl. Maj.-t genom beslut den 17 mars 1961 bifallit en framställning avstyrelsen

om införandet av ett frivilligt kunskapsprov och förarintyg för

segel- och motorbåtar.

Remissyttrandena. Sjöfartsstyrelsens förslag till sjötrafikförordning har

i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna." I åtskilliga

yttranden, bl. a. från redarnas och fartygsbefälets representanter

understryks betydelsen av att förslaget blir genomfört.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 9''i år 1962

Vid remissbehandlingen har ifrågasatts, om icke vissa ytterligare föreskrifter

borde medtagas i förslaget. Sveriges fartggsbefälsförening anser att

bestämmelser om viss behörighet för nöjesseglare och motorbåtsförare skulle

ha intagits i förslaget. Dels skulle erforderliga kunskaper hos båtförarna undanröja

den övervägande delen av de olägenheter de vållar den övriga sjötrafiken

och dels kan ifrågasättas huruvida det är lämpligt att införa straffbestämmelser

utan att samtidigt utfärda föreskrift om visst kompetensbevis.

Sveriges fiskares riksförbund håller före, att övervägande skäl torde tala för

införande av kompetensbevis för båtförare och anser denna fråga böra ägnas

fortsatt uppmärksamhet. Fartygsbefälsföreningen finner också, att förslaget

borde ha kompletterats med en bestämmelse som möjliggjorde att de

olika fartygen kunde identifieras, något som för oansvariga förare kunde få

större avskräckande verkan än själva straffbestämmelsen i förslaget. Länsstyrelsen

i Norrbottens län påpekar att ett stadgande, som direkt kriminaliserade

onykterhet vid förande av fartyg, troligen skulle få en preventiv verkan

och förhindra en del olyckor även om efterlevnaden av detsamma skulle

bli svår att övervaka. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför slutligen

förslag om inarbetande i sjölrafikförordningen av föreskrifterna i

kungörelsen om vissa föreskrifter angående begagnande av allmän farled.

Övervakningen av efterlevnaden utav de föreslagna reglerna har berörts av

några remissinstanser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar alt

polisen i stort sett saknar både personella och materiella (lämpliga båtar

etc.) resurser för dessa uppgifter. För övervakningsuppgifter torde därför i

första hand få anlitas tull- och lotspersonal. Svenska sällskapet för räddning

af skeppsbrntne motsätter sig en utökning av befintliga tillsynsorgan och anser

att den sjöfarande allmänheten med hjälp av lotsar, fyrfolk, kustuppsyningsmän

och poliser får utöva kontrollen och påtala allvarliga brott mot

förordningen.

Departementschefen. De senaste årens allmänna standardförbättring med

ökade möjligheter till fritidsverksamhet har medfört att allt fler människor

utnyttjar våra vattenvägar för rekreation. Trafiken med nöjcsbåtar har särskilt

sommartid ökat mycket starkt längs våra kuster, i insjöar och vattendrag.

Enligt tillgängliga siffror utgjorde antalet motorbåtar i vårt land under

år 1961 omkring 180 000. Till jämförelse kan nämnas att enligt motsvarande

beräkningar antalet motorbåtar under år 1956 utgjorde omkring

86 000. Även för de närmast kommande åren har man alt räkna med eu

fortsatt ökning av motorbåtsbeståndet. Beträffande det totala antalet fritidsbåtar

-— från den enkla roddbåten till den sjövärdiga utsjöjakten •—

föreligger inte någon mera exakt uppgift men vissa av sjöfartsstyrelsen

gjorda beräkningar tyder på alt antalet i dag närmar sig siffran 500 000.

Till bilden bör att en stor del av de nytillkomna båtarna utgöres av motorbåtar,

som kan framföras med betydande hastighet.

Den utveckling som sålunda äger rum ställer ökade krav på hänsyn och

gott omdöme bos dem, som färdas i våra farvatten. Med detta krav förenas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 94 år 1962

fordran på dem, som manövrerar båtarna, att de har god kännedom om de

regler som gäller för trafiken på sjön. Det är uppenbart, att myndigheternas

möjligheter att verka för goda förhållanden i trafiken till sjöss är begränsade.

När det gäller trafiken med nöjesbåtar, är det nödvändigt att i första

hand lita till den enskildes ansvarskänsla och till frivilliga insatser för att

effektivt sprida kunskaper om gällande bestämmelser och propagera för

bättre sjövett. Det är mig angeläget att i detta sammanhang vitsorda del

värdefulla arbete, som nedlägges av våra båtklubbar och andra frivilliga

organisationer på detta område. Jag vill även erinra om den verksamhet i

fostrande syfte, som efter initiativ från sjöfartsstyrelsen bedrives inom eu

särskild kommitté med representanter för olika intressen på sjöfartens område.

Här må vidare nämnas den nyligen inrättade och efter styrelsens anvisningar

bedrivna kursverksamheten syftande till frivilligt avläggande av

kunskapsprov för förarintyg för segel- och motorbåtar. Det är min förhoppning

att dess kurser skall utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.

Vad jag nu anfört får självfallet icke hindra, att från myndigheternas sida

alla ansträngningar göres för att möta de problem rörande trafikordning och

säkerhet, som följer med det ökade båtbeståndet. Icke minst säkerhetsfrågan

kräver skärpt uppmärksamhet. Det är av vikt, att även fritidsbåtarna fyller

rimliga sjösäkerhetskrav och att de är riktigt utrustade. Efter vad jag under

hand erfarit har dessa frågor särskilt uppmärksammats vid den nu pågående

översynen av gällande bestämmelser om tillsyn å fartyg m. in. Arbetet

härmed befinner sig i slutskedet och betänkande med förslag i ämnet väntas

komma att framläggas inom den närmaste tiden. Ändamålsenlig upplysning

och propaganda har självfallet stor betydelse för att skapa tillräcklig förståelse

från allmänhetens sida för säkerhetens krav. Den propagandaverksamhet

för bättre sjövett, som bedrives av den nyss nämnda genom sjöfartsslyrelsens

försorg tillkomna särskilda kommittén, avser bl. a. olika

fritidsbåtars sjövärdighet, deras lastningsförmåga och den utrustning som

fordras för att sjösäkerhetens krav skall vara tillgodosedda.

En väsentlig fråga i detta sammanhang gäller övervakningen av att gällande

föreskrifter efterleves. Av naturliga skäl stöter det på betydande svårigheter

att effektivt övervaka småbåtstrafiken. För närvarande undersökes

på uppdrag av chefen för inrikesdepartementet möjligheterna av att redan till

sommaren utnyttja bl. a. tullpersonal för direkt polisiär sjötrafikövervakning.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har bl. a. ökningen av antalet

nöjesbåtar föranlett sjöfartsstyrelsen att överse de föreskrifter som

f. n. gäller för sjötrafiken. Det förslag som styrelsen framlagt tillgodoser

ett länge känt behov av att i möjlig mån sammanföra i en författning de

bestämmelser rörande sjöfarten som närmast bar karaktären av trafikföreskrifter.

Förslaget, som även utgör en önskvärd modernisering av äldre

bestämmelser, har efter viss remissbehandling överarbetats och lagts till

grund för ett inom handelsdepartementet utarbetat författningsförslag. Det

är avsikten, att de sålunda utarbetade bestämmelserna skall utfärdas i sådan

tid att de kan tillämpas instundande sommar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 9''t är 1962

Bestämmelserna i författningsförslaget torde samtliga vara av den natur

att Kungl. Maj :t äger befogenhet att - - delvis med stöd av sjölagen — ensam

besluta därom. I ett par huvudpunkter torde emellertid förslaget ha sådan

allmän räckvidd och vara för den enskilde av sådan betydelse, att det

synes naturligt att höra riksdagen däröver. De frågor jag här avser gäller

det nyssnämnda stadgandet om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik samt utvidgning

av länsstyrelses befogenhet att utfärda lokala sjötrafikföreskrifter.

Det förutsättes att riksdagens hörande framdeles över ändring i den tillämnade

författningen skall erfordras endast när ändringen är av principiell

natur och berör någon av de nyssnämnda frågorna.

Från remisshåll har fråga väckts om registrering av nöjesbåtar och om

särskilda kompetenskrav för förare av sådana båtar. Då behovet av reformer

på dessa punkter icke för närvarande torde vara mera framträdande,

anser jag ytterligare erfarenhet av trafiken till sjöss böra avvaktas innan

frågorna härom närmare prövas.

Frågan om särskilda bestämmelser om ansvar för onykterhet i sjötrafik är

föremål för utredning av 1957 års trafiknykterhetskommitté. Såsom redan

antytts avser jag att i det följande, efter visst mönster från vägtrafiklagstiftningen,

föreslå en allmän bestämmelse om ansvar för den som gör

sig skyldig till vårdslöshet i trafik till sjöss. Ett sådant stadgande torde i

mera uppenbara fall kunna åberopas gentemot den som låter sig komma

onykterhet till last vid förandet av båt. I avvaktan på att slutlig ställning tages

i frågan om införande av särskilda ansvarsbestämmelser rörande onykterhet

vid förandet av båt torde ett stadgande såsom det nämnda om ansvar

för vårdslöshet kunna få en viss verkan för att stävja uppenbara fall av fylleri

vid förandet av fartyg.

Jag vill slutligen omnämna, att sjöfartsstyrelsen i sin framställning särskilt

tagit upp riskerna av alt snabba motorbåtar framföres av minderåriga

och föreslagit eu bestämmelse med förbud för den som icke fyllt femton

år alt föra fartyg, som kan framföras med högre fart än 10 knop. Förslaget

har emellertid icke tillkommit utan viss tvekan inom styrelsen. Denna har

varit betingad bl. a. av nackdelarna av en stel åldersgräns, som drabbar såväl

omdömesgill och ansvarsmedveten ungdom som de kategorier ungdomar

av vilka man har mindre god erfarenhet om deras uppträdande till

sjöss och vilka närmast varit i åtanke med förbudet. Även bristen på statistiskt

material som utgör belägg för de olycksrisker, som anses förbundna

med ungdomars framfart med snabba motorbåtar, har föranlett betänksamhet

inför ett kategoriskt förbud som det föreslagna. Det må även nämnas,

att vid remissbehandlingen av förslaget från ett par håll ifrågasattes höjning

av den föreslagna åldersgränsen. Jag delar den tveksamhet som framkommit

inför den föreslagna förbudsregeln. Härtill kommer, att tillgängligt

material icke finns som närmare belyser den viktiga frågan om vilken

åldersgräns som bör väljas, därest ett förbud anses böra genomföras. På

grund av det anförda saknas enligt min uppfattning för närvarande erforderligt

underlag för ett ingripande av den art sjöfartsstyrelsen föreslagit.

Utvecklingen bör emellertid följas med största uppmärksamhet. Jag förut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1962

sätter därvid att styrelsen samlar det material och verkställer den jdterligare

utredning som kan erfordras för en förnyad bedömning av frågan. Det

bör ankomma på styrelsen att så snart faktiskt underlag för sådan bedömning

föreligger inkomma till Kungl. Maj:t med förslag som kan påkallas

därav.

Vårdslöshet i sjötrafik

Sjöfartsstyrelsens förslag. Förslaget upptager en bestämmelse, att fartyg

skall framföras hänsynsfullt och med omdöme, så att icke någon person utsättes

för fara till liv eller lem eller skada åstadkommes på andra fartyg,

båtar, bryggor, fiskredskap eller liknande. Vidare stadgas att noggrann utkik

skall hållas och att vid kursändring särskilt skall tillses, att den ej utföres

så, att därav kan uppkomma fara eller olägenhet. I förslaget finns

också en bestämmelse, att den som åsidosätter dessa föreskrifter straffes

med dagsböter.

I sin motivering till stadgandet anför sjöfartsstyrelsen, att de faror för

sjöfartssäkerheten, som uppstått till följd av den starkt ökade trafiken med

småbåtar, vilka ofta framföres av personer utan nämnvärd kännedom om

sjöfartens speciella faror och sjösäkerhetens krav, ansetts påkalla en allmän

föreskrift om skyldighet för bålförare att visa hänsyn till sjöss. För

att giva erforderligt eftertryck åt en sådan föreskrift har överträdelse ansetts

böra straffsanktioneras.

Sjöfartsstyrelsen förklarar sig vara fullt medveten om att en sådan reglering

innebär en betydelsefull principiell nyhet. Enligt sjölagen föreligger

nämligen straffansvar för vårdslöshet endast, när denna föranlett sjöolycka,

under det att eljest vårdslöshet vid framförande av fartyg icke är straffbelagd

i vidare mån än som följer av den allmänna strafflagen. Med hänsyn

till frågans principiella natur hade det enligt styrelsens mening varit önskvärt,

om den kunnat hänskjutas till närmare prövning i anslutning till den

pågående revisionen av sjölagen. Då behovet av en bestämmelse av ifrågavarande

natur emellertid allmänt ansetts i hög grad trängande, och då sjötartsstyrelsen

under hand inhämtat, att något förslag av den arbetande sjölagskommittén

i förevarande avseende icke torde kunna förväntas inom

avsevärd tid, har sjöfartsstyrelsen ansett sig böra redan nu framföra förslag

till angivna bestämmelse.

Styrelsen påpekar jämväl, att den övervägt möjligheterna att begränsa

bestämmelsens tillämplighet till den närmast aktuella småbåttrafiken. Eu

sådan begränsning skulle väl överenstännna med sjölagens föreskrifter, vilka

— ehuru formellt tillämpliga å fartyg av varje slag och storlek — torde

vara utformade med sikte främst på storsjöfarten. Styrelsen har emellertid

icke kunnat finna någon lämplig gräns för bestämmelsens tillämpningsområde.

Härtill kommer att en uttrycklig begränsning av skyldigheten att visa

hänsyn till sjöss till enbart förare av mindre fartyg icke kan anses lämp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1962

lig. En annan tänkbar möjlighet har ansetts vara att överlåta åt länsstyrelserna

att utfärda föreskrifter regionalt för sådana skärgårdsområden,

där särskilt behov därav förelåge. Häremot har emellertid ansetts tala den

— icke minst psykologiska — effekt, som en klar författningsföreskrift kan

antagas få.

Remissyttrandena. Förslaget att införa en straffsanktionerad aktsamhetsparagraf

har mottagits positivt av remissinstanserna.

Fiskeristyrelsen anser, att bestämmelsen bör kompletteras med skyldighet

för båt- och bryggägare att iakttaga sjömansmässig förtöjning av små fartyg

med hänsyn till vattenområde och farled. Till utveckling av sina synpunkter

anför styrelsen bl. a.

Denna paragraf lägger hela ansvaret och skulden på den seglande parten.

En nöjesseglare kan tydligen efter dessa bestämmelser lägga fast sin båt vid

en udde utan hänsyn till att en livligt trafikerad farled finnes. Om nöjesseglarens

eller sportseglarens båt skadas av svallvågorna från en passerande

trålare, ligger ansvaret enligt denna paragraf helt på trålaren, ett förhållande

som vi är mycket betänksamma på.

Liknande synpunkter anlägger Lotsförbundet. Förbundet påpekar också,

att, som regeln utformats, skadeståndsanspråk skulle kunna riktas mot fartyg

för skador till följd av svallvågor, trots att fartyget framförts med för

farvattnet avpassad fart och trots att skador icke skulle ha uppkommit om

fartyg och båtar varit ordentligt förankrade eller förtöjda och bryggor eller

liknande av tillfredsställande konstruktion och hållna i ordentligt skick.

Sjölagskommittén anför:

En grundläggande bestämmelse i förslaget är det i 3 § första punkten upptagna

stadgandet, straffsanktionerat i 27 § andra stycket, att fartyg skall

framföras hänsynsfullt och med omdöme. Denna reglering går längre än föreskrifterna

i sjölagen, i det att vårdslöshet vid framförande av fartyg enligt

förslaget kan medföra ansvarspåföljd även i det fall att vårdslösheten

icke lett till sjöolycka. Sjölagskommittén torde, såvitt nu kan bedömas, komma

att i blivande betänkande — innefattande bl. a. en genomgripande omarbetning

av sjölagens tredje och tolfte kapitel — upptaga bestämmelser i samma

riktning. Ett föregripande härav genom den nu ifrågasatta författningen

lärer icke medföra annan olägenhet än att författningens utformning framdeles

kan få anpassas till reviderade stadganden i sjölagen. Denna olägenhet

är uppenbarligen av ringa vikt i jämförelse med det från många håll omvittnade

behovet av bestämmelser, som vidgar möjligheterna till åtgärder i avseende

å de med småbåtstrafiken förenade sjösäkerhetsproblemen.

Departementschefen. Sjöfartsstyrelsens förslag upptar som en nyhet en

allmän bestämmelse om ansvar för vårdslöshet vid förande av fartyg. Enligt

bestämmelsen straffas — liksom för närvarande gäller vid bl. a. förande av

bil — den som färdas ovarsamt, oaktat någon skada ej skett. Denna reglering

går längre än gällande föreskrifter i sjölagen. Av sjölagskommitténs yttrande

framgår emellertid, att kommittén vid sin revision av sjölagen har för

avsikt att föreslå en likartad bestämmelse och att kommittén inte bar något

att erinra mot att stadgande i ämnet upptages i den tillämnade författning
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 i år 1962

en. Kommittén förutsätter dock att stadgandets utformning framdeles kan

få anpassas till nya regler i sjölagen.

Vid remissbehandlingen har förslaget fått ett positivt mottagande. En regel

av det innehåll som föreslagits synes även enligt min mening medföra

större möjlighet än hittills att komma till rätta med de trafiksäkerhetsproblem

som uppkommit med den ökade småbåtstrafiken. Jag vill därför förorda

att i den tillämnade förordningen upptages en bestämmelse om ansvar

för vårdslöshet vid förande av fartyg. Självfallet bör en sådan ansvarsregel

gälla oavsett fartygets storlek eller användning.

Beträffande regelns omfattning torde det vara tveksamt om det vidsträckta

ansvar för oaktsamhet, som sedan länge funnits i vår vägtrafiklagstiftning,

bör överföras till en sjötrafikförordning. Särskilda sakkunniga har tillkallats

för utredning bl. a. av frågan om en begränsning av ansvaret för lindrigare

former av vårdslöshet i trafik. Skulle denna utredning leda till eu ändring

av lagstiftningen om vägtrafikbrottsligheten, bör sjötrafikförordningens

bestämmelser givetvis anpassas därefter. Tills vidare torde man emellertid

kunna i huvudsak följa vad som nu gäller i vägtrafiklagstiftningen. Regeln

bör lämpligen ges det innehåll, att vid förande av fartyg eller vid dess

förankring eller förtöjning skall iakttagas den omsorg och varsamhet som

till förekommande av sjöolycka betingas av omständigheterna.

Som tidigare framhållits kan vårdslös båtförare fällas till ansvar enligt

sjölagen endast, då vållande till sjöolycka föreligger. Förevarande stadgande

avser att gå längre än sjölagen och omfatta fall, då båtförares vårdslöshet

framkallat fara för sjöolycka utan att sådan inträffat. Då en båtförare kan

framkalla fara för sjöolycka inte endast under färd med fartyget utan även

vid dess förankring och förtöjning, t. ex. när det skett bristfälligt eller på

olämplig plats, synes det angeläget att i stadgandet ange dessa fall.

Uttrycket »betingas av omständigheterna» ålägger varje trafikant att beakta

samtliga förhållanden som kan inverka på olycksriskerna. En viktig

omständighet är fartygets storlek och manövreringsförmåga. Det är uppenbart,

att kraven maste ställas olika beträffande de lättmanövrerade nöjesbåtarna

och i fråga om de större fartygen. En erkänd grundregel i trafiken

på våra vattenvägar är, att de mindre båtarna skall hålla undan för de stora

och svårmanövrerade fartygen. Kravet på särskilt hänsynstagande i trafiken

till olika farkosters manövreringsmöjligheter har också kommit till

uttryck i 1948 års internationella sjövägsregler.

Liksom vad nu gäller inom vägtrafiklagstiftningen åsyftas med uttrycket

»betingas av omständigheterna» inte endast de i den aktuella situationen faktiskt

föreliggande omständigheterna utan även de förhållanden som för fartygsföraren

ter sig som möjliga i denna situation. Exempelvis har en båtförare

vid färd in i en skyddad skärgårdsvik en sommardag ofta att räkna

med att badande kan finnas i vattnet. Med hänsyn härtill hör han följaktligen

redan i god tid föra båten med särskild försiktighet.

Å andra sidan får nämnda uttryck anses medföra, att den som framfört

ett fartyg med en till farvattnet och trafiksäkerhetens krav i övrigt väl an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1962

passad fart, icke bör fällas till ansvar, om svallvågor efter fartyget vållat

skador på bristfälligt förtöjda eller förankrade båtar.

I likhet med sjöfartsstyrelsen anser jag, att bötesstraff bör vara tillfyllest

vid överträdelse av förevarande bestämmelse. Skulle förseelsen vara ringa

bör, såsom för övrigt gäller inom vägtrafiklagstiftningen, straffiihet inträda.

Regeln om straff för vårdslöshet i sjötrafik är, såsom framgår av dess

avfattning, sekundär i förhållande till allmän lag. Det innebär, att sjölagens

straffbestämmelser, vari frihetsstraff ingår i straffskalan, skall tillämpas i

fall den vårdslöse båtföraren vållat sjöolycka. Då sjöolycka av särskilt

allmänfarlig art vållats eller fara för sådan olycka framkallats, kan även

det i 19 kap. 5 § strafflagen givna stadgandet om straff för allmänfarlig

vårdslöshet bli tillämpligt. Straffet omfattar här fängelse eller böter eller

i grova fall straffarbete i högst två år.

Länsstyrelses befogenhet att utfärda sjötrafikföreskrifter

Departementschefen. Enligt kungörelsen den 26 maj 1961 (ni 178) om

vissa föreskrifter angående begagnande av allmän farled äger länsstyrelse

befogenhet bl. a. att, efter samråd med sjöfartsstyrelsen, utfärda föreskrifter

om fartbegränsning i allmän farled och om förbud mot ankring

där ledning nedlagts i vattentrafikled samt om begränsning i rätt att utnyttja

allmän farled för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sport.

1961 års kungörelse har i så måtto begränsad räckvidd att länsstyrelsernas

möjlighet att utfärda föreskrifter endast gäller trafiken i allmän farled.

Från skilda håll har påtalats, att allmän farled ofta icke kan anses omfatta

mindre vattendrag och smärre insjöar eller andra vattenområden,

ehuru där förekommer sjötrafik och icke sällan vattenskidåkning och

liknande sport. Även enligt min mening föreligger behov av att kunna utfärda

föreskrifter av ifrågavarande slag ej endast i allmän farled utan även

i annat vattenområde, där viss trafikreglering kan vara påkallad. Jag vill

därför förorda, att länsstyrelsernas befogenheter enligt nyssnämnda kungörelse

utvidgas att omfatta allt svenskt farvatten.

Länsstyrelsernas nu berörda befogenheter har hittills reglerats i särskild

kungörelse. Med hänsyn till bestämmelsernas samband med övriga

föreskrifter för sjötrafiken synes lämpligt att bestämmelserna inarbetas i

den tilläinnade sjötrafikförordningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 år 1962

IV. Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition inhämta riksdagens yttrande över det inom handelsdepartementet

utarbetade förslaget till sjötrafikförordning.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Nils van der Heeg

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620310

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 3LU 1962:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till sjötrafikförordning. s. 1 i texten