Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och i §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap

1963-03-08 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:100, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och i §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Knngl. Mci j. ts proposition nr 100 år 1963

1

Nr 100

Knngl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och i §§ lagen den 17 juni

1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap; given

Stockholms slott den 8 mars 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Knngl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och

4 §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att i lagen om avbrytande av havandeskap införes

en ny indikation för legal abort, innebärande att havandeskap skall få avbrytas

av den anledningen, att det väntade barnet kan antagas komma att lida

av svårartad sjukdom eller svårt lyte som ådragits under fosterstadiet.

1 Uihang till riksdagens protokoll 1 samt. .V; 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 om avbrytande

av havandeskap1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Havandeskap må enligt denna lag avbrytas:

1) när på —--------eller hälsa;

2) när med----—---om barnet;

3) när kvinnan — -—• —------ kvinnans handlingsfrihet;

4) när med skäl kan antagas att 4) när med skäl kan antagas att

kvinnan eller det väntade barnets fa- kvinnan eller det väntade barnets fader

genom arvsanlag kommer att på der genom arvsanlag kommer att på

avkomlingar överföra sinnessjukdom avkomlingar överföra sinnessjukdom

eller sinnesslöhet eller ock svårartad eller sinnesslöhet eller ock svårartad

sjukdom eller svårt lyte av annat sjukdom eller svårt lyte av annat

slag. slag;

5) när med skål kan antagas att

det väntade barnet på grund av skada

under fosterstadiet kommer att lida

av svårartad sjukdom eller svårt

lyte.

Avbrytande av--------tjugufjärde veckan.

4 §•

Havandeskap må--------tillstånd därtill.

Avbrytande av havandeskap på den Avbrytande av havandeskap på nåi

1 § 4. angivna grund må ske endast gon av de i 1 § 4 och 5 angivna grunefter

prövning av medicinalstyrelsen, derna må ske endast efter prövning

Lag samma vare, där kvinnan på av medicinalstyrelsen. Lag samma vagrund

av rubbad själsverksamhet re, där kvinnan på grund av rubbad

saknar förmåga att lämna giltigt sam- själsverksamhet saknar förmåga att

tycke till åtgärden. lämna giltigt samtycke till åtgärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 210.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1963

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring av lagstiftningen

om avbrytande av havandeskap samt anför därvid följande.

I skrivelse den 21 september 1962 har medicinalstyrelsen hemställt om sådan

komplettering av lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av

havandeskap, att legal abort kan beviljas på grund av sjukdom eller lyte,

som det väntade barnet kan antagas ha ådragits under fosterstadiet.

Över medicinalstyrelsens skrivelse har infordrade yttranden avgivits av

hovrätterna över Skåne och Blekinge och för Västra Sverige, riksåklagarämbetet,

socialstyrelsen, kanslern för rikets universitet, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs och Hallands län, statens institut för

folkhälsan, Uppsala och Karlstads domkapitel samt styrelsen för socialinstitutet

i Stockholm.

Universitetskanslern har vid sitt yttrande fogat yttranden av medicinska

fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg, karolinska institutets lärarkollegium

samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå och

högskolans lärarkollegium. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats

utlåtande av Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, som i sin tur överlämnat

yttranden av t. f. sjukvårdsdirektören Harald Andersson, professorn Axel

Ingelman-Sundberg, överläkarna Gunnar Domeij och S. V. Westberg samt

t. f. överläkaren Clarence Malmnäs. De hörda länsstyrelserna har överlämnat

yttranden av länsläkarna och länsstyrelsen i Uppsala län dessutom yttranden

av socialvårdskonsulenten i första distriktet, barnavårdskonsulenten

i länet samt Uppsala stads barnavårdsnämnd.

Tillfälle att avgiva yttrande har beretts Svenska stadsförbundet, Svenska

landstingsförbundet, Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund,

Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Svenska socialvårdsförbundet,

Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund och Svenska kyrkans diakonistyrelse.

Yttranden har inkommit från samtliga. Därjämte har inkommit

skrift från De vanföras riksförbund.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.

tf llihnng till riksdagens protokoll 19611. 1 samt. ,Yr 100

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1963

Gällande rätt m. m.

Lagen om avbrytande av havandeskap upptager i sin nu gällande lydelse

fyra abortindikationer. Dessa, som brukar kallas medicinsk, socialmedicinsk,

humanitär och eugenisk indikation, anges i 1 § första stycket, enligt

vilket havandeskap må avbrytas: 1) när på grund av sjukdom, kroppsfel

eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara

för hennes liv eller hälsa; 2) när med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden

och omständigheterna i övrigt kan antagas, att hennes kroppsliga

eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och

vården om barnet; 3) när kvinnan hävdats under förhållande varom förmäles

i 15 kap. 12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap. 1, 2, 3, 7, 8, 8 a eller 9 §,

så ock då hävdandet ägt rum under omständigheter som omförmäles i 18

kap. 6 § strafflagen samt inneburit ett grovt åsidosättande av kvinnans

handlingsfrihet; 4) när med skäl kan antagas att kvinnan eller det väntade

barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnessjukdom

eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av

annat slag.

Enligt andra stycket i 1 § får avbrytande av havandeskap på annan grund

än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan ej företagas efter havandeskapets

tjugonde vecka. Medicinalstyrelsen kan dock, om synnerliga skäl föreligger,

medge att ingreppet får ske intill utgången av tjugofjärde veckan.

Om havandeskap med tillämpning av den eugeniska indikationen avbrytes

på grund av arvsanlag hos kvinnan, skall enligt 2 § tredje stycket även

företas sterilisering å henne, såvida inte sterilisering av särskilda skäl finnes

olämplig.

Enligt 4 § får havandeskap inte avbrytas utan att två läkare, av vilka den

ene skall vara den som utför ingreppet, i skriftligt utlåtande förklarat förutsättningarna

för åtgärden vara för handen eller också medicinalstyrelsen

lämnat tillstånd därtill. När fråga är om tillämpning av den eugeniska indikationen,

skall prövningen alltid ske av medicinalstyrelsen; detsamma gäller

när kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att

lämna giltigt samtycke till åtgärden. I

I Danmark, Finland och Norge är lagstiftningen om avbrytande av havandeskap

av relativt sent datum.

I den danska lagen av den 23 juni 1956 upptages, bland andra indikationer

för avbrytande av havandeskap, följande (§ 1, stk. 1 p. 3): Når der er

nserliggende fare for, åt barnet på grund af arvelige anlseg eller på grund af

beskadeligelser eller sygdom, pådraget i fosterlivet, vil blive lidende af sindssygdom,

åndssvaghed, andre svsere mentale forstyrrelser, epilepsi eller alvorlig

og uhelbredelig abnormitet eller legemlig sygdom.

Såsom indikation för avbrytande av havandeskap upptages i den norska

lagen av den 11 november 1960 bl. a. (§ 1 p. 2): Når det er alvorleg fare for

åt: a) arvelyte hos nokon av foreldra, eller b) sjukdom hos kvinnan medan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Ma j. ts proposition nr 100 år 1003

Ilo går med barnet, eller c) skade på fostreret i mors liv kan föra med seg

åt barnet kjem til å få ein alvorleg sjukdom eller eit stort lekamleg eller

sjeleleg lyte.

I den finska lagen av den 17 februari 1950 (1 § 3) är den eugeniska indikationen

avfattad i huvudsak såsom i den svenska lagen. Någon indikation,

som tar sikte på skador som ådragits under fosterstadiet, har icke upptagits

i lagen.

Medicinalstyrelsens framställning

Efter att ha redogjort för de nuvarande indikationerna för avbrytande av

havandeskap uttalar medicinalstyrelsen, att de tre första indikationerna

hänför sig till kvinnan eller hennes förhållanden. Endast den fjärde tar sikte

uteslutande på det väntade barnet. För tillämpningen av denna indikation

förutsättes, att det är fråga om sjukdom eller lyte som befaras genom arvsanlag

kunna överföras på barnet. Emellertid är det icke uteslutet, att barn

kan födas med sjukdom eller lyte av motsvarande slag utan att detta beror

på arvsanlag. Sjukdomen eller lytet kan ha ådragits under fosterstadiet.

Medicinalstyrelsen fortsätter härefter:

Sålunda är sedan ett 20-tal år känt, att om en kvinna haft röda hund

(rubeola) under de första 3—4 månaderna av havandeskapet barnet kan födas

med allvarliga missbildningar. Vid ogynnsam kombination av föräldrarnas

blodgrupper — Rh-immunisering — kan barnet födas med svår sjukdom.

Sedan länge vet man också, att röntgenstrålning kan vålla svåra skador

på foster. På sistone har en ny typ av i fosterstadiet ådragna skador

uppmärksammats, nämligen genom inverkan av läkemedel (neurosedyn).

Ehuru lagstiftningen icke upptager någon abortindikation som direkt tager

sikte på fosterskador, vilka icke överförts genom arvsanlag, ha i praktiken

dylika fall ansetts kunna beviljas abort på annan i lagen angiven indikation,

i främsta hand den social-medicinska. Att föda ett svårt skadat eller

missbildat barn är nämligen i allmänhet ett så allvarligt psykiskt trauma för

modern, att förutsättning för abort enligt förevarande indikation kan anses

föreligga. I vissa fall kan situationen vara så allvarlig, att kvinnan inför vetskapen

eller misstanken om att föda ett onormalt foster redan före förlossningen

drabbats av sådan sjukdom eller svaghet, att »barnets tillkomst skulle

medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa». Är så förhållandet, kan

abort beviljas på den medicinska indikationen.

Vid rubeolainfektion under graviditeten har abort beviljats i ganska stor

omfattning. Vid en vetenskaplig undersökning avseende graviditeter med

beräknad förlossning under tiden 1/7 1951—30/6 1952 konstaterades, att

abort efter vederbörligt tillstånd utförts i 276 fall. (överläkare Rolf Lundström

i »Rubella during pregnancy», gradualavhandling.) Under år 1961

har abort av samma anledning beviljats i 42 fall, varav medicinsk indikation

åberopats i 5 fall och social-medicinsk i 37.

I viss omfattning har abort även beviljats på grund av ogynnsam blodgruppskombination

hos föräldrarna. Under 1961 söktes abort på grund av

risk härför i 9 fall, varav 7 biföllos. I 4 fall medgavs abort med stöd av den

medicinska indikationen, medan i 3 fall den socialmedicinska indikationen

åberopades.

På grund av risk för strålskada har, såvitt kunnat utrönas, abort hittills

icke beviljats, ehuru ansökningar förekommit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1963

I fråga om de på sista tiden särskilt aktuella fallen av neurosedynmedikation

under graviditeten kan nämnas, att hittills 12 ansökningar om abort på

sådan grund handlagts. I dessa har 6 medgivits abort på medicinsk indikation

och 3 på social-medicinsk indikation. Två ansökningar ha avslagits och

i ett fall har graviditeten under ärendets prövning avslutats med spontanabort.

Även om lagstiftningens avfattning i praxis icke ansetts utgöra hinder för

beviljande av abort i här avsedda fall, vill medicinalstyrelsen dock ifrågasätta,

om den hittills praktiserade ordningen kan anses till alla delar tillfredsställande.

De nu tillämpade indikationerna torde ofta kunna åberopas

även i de fall, som täckas av de humanitära och de eugeniska indikationerna,

men en sådan tillämpning är uppenbarligen icke avsedd. Mot lagens ordalydelse

kan också invändas, att en kvinna i god psykisk balans icke har

någon möjlighet att erhålla abort på grund av sådan skada hos fostx-et, som

icke föranletts genom arvsanlag. Styrelsen anser därför en sådan ändring

av lagen böra ske, att även fall, då med skäl kan antagas att barnet kommer

att lida av på dylikt sätt ådragna fosterskador, uttryckligen upptagas såsom

abortindikation.

Medicinalstyrelsen vill erinra om att i motsvarande danska lagstiftning

fosterskador av ifrågavarande natur ursprungligen icke heller upptogos såsom

indikation för abort men att detta ändrades vid lagstiftningens revision

år 1956, därvid såsom motiv åberopades dels de ogynnsamma blodgruppskombinationerna

och dels rubeola-fallen.

Medicinalstyrelsen uttalar, att för den svenska lagens del en ändring skulle

kunna genomföras antingen genom en omformulering av den fjärde indikationen

till huvudsaklig överensstämmelse med den danska lagens 1 §

stk. 1 p. 3 eller genom ett tillägg av en femte indikation, som endast omfattar

förevarande fall. Styrelsen har av dessa alternativ föredragit det senare

och föreslår att lagen om avbrytande av havandeskap kompletteras med en

indikation av följande lydelse: 5) när med skäl kan antagas, att det väntade

barnet av annan anledning än under 4) sägs kommer att lida av svårartad

sjukdom eller svårt lyte.

Yttrandena

Det övervägande antalet remissorgan tillstyrker medicinalstyrelsens förslag

om att införa en ny indikation för avbrytande av havandeskap. Avstyrkande

har uttalat sig endast Karlstads domkapitel (majoriteten), Sveriges

läkarförbund, Högerns kvinnoförbund och diakonistyrelsen samt minoriteter

inom statens institut för folkhälsan, Uppsala domkapitel och Stockholms

stads sjukvårdsstyrelse. Avstyrkande är även yttrandena av överläkarna

Westberg och Malmnäs samt av diakonistyrelsen överlämnade yttranden av

prosektorn Sven-Olof Brattgård och doktor Greta Hedenström, överläkaren

Domeij har ställt sig tveksam till förslaget.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller, att den omständigheten, att den

föreslagna indikationen uteslutande tar sikte på det väntade barnet och

icke på kvinnan och hennes förhållanden, icke innebär något principiellt nytt

med hänsyn till den redan förefintliga eugeniska indikationen. Då lagstif
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1903 7

taren accepterat att abort får företagas på den grund att på det väntade barnet

kan överföras svårartad sjukdom eller svårt lyte, är det svårt att göra

skillnad om sjukdomen eller lytet uppstått genom arv eller på grund av

andra förhållanden under fosterstadiet.

Överståthållarämbetet anser, enär de aktuella erfarenheterna på läkemedelsområdet

ger vid handen att nya läkemedel kan befinnas medföra allvarliga

fosterskador, att det är värdefullt att ha tillgång till utvidgade abortmöjligheter

vilka vid behov kan tillgripas. Det bör emellertid klart utsägas, att

tillämpningen skall vara restriktiv.

För den av medicinalstyrelsen föreslagna indikationen talar enligt länsstyrelsen

i Uppsala län icke blott omtanken om barnet utan även hänsyn till

föräldrarna, framför allt modern. Lagstiftning synes även vara påkallad av

att praxis vid tillämpningen av de redan förefintliga indikationerna fått en

utformning, som icke torde vara avsedd. Länsstyrelsen uttalar vidare, att

det hade varit önskvärt att den föreliggande frågan närmare belysts genom

en redogörelse för frekvensen av de fall, då sjukdom eller lyte hos barnet

av angivna orsaker ådragits under fosterstadiet, ävensom för antalet fall,

då barnet kommit att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte. Länsstyrelsen

understryker, att man i hithörande fall alltid måste göra klart för sig

hur stor risken är för sjukdom eller kroppsskada hos barnet samt bestämma

vilken riskprocent som bör indicera abort. Det är vidare önskvärt att begreppen

»svårartad sjukdom» och »svårt lyte» på något sätt kommenteras,

exempelvis i anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen.

Statens institut för folkhälsan (majoriteten) uttalar att, även om orsakerna

till fostermissbildning till väsentlig del är okända och även om man vid

institutet anser sig sakna tillräckligt erfarenhetsmaterial för att kunna bedöma

de rent kliniska konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen,

man dock anser det angeläget, att möjlighet till avbrytande av havandeskap

bör föreligga, då ett säkert samband är ådagalagt mellan fostermissbildning

av svårartad grad och viss yttre faktor. I tillämpningsföreskrifter bör föreskrivas,

att sambandet mellan fosterskadligt agens och missbildning skall vara

vetenskapligt styrkt och att risken för missbildning skall vara avsevärd,

för att abort skall kunna beviljas.

Majoriteten inom Uppsala domkapitel finner inga vägande invändningar

kunna resas mot det av starka humanitära skäl förestavade förslaget till

komplettering av 1938 års lag. Om fosterskadan ådragits genom arvsanlag

eller genom inverkan av medicin synes knappast vara av avgörande principiell

betydelse.

Folkpartiets kvinnoförbund, som hälsar den föreslagna lagändringen med

stor tillfredsställelse, fäster uppmärksamheten på att lagändringen kan komma

att medföra eu ökande tillströmning av abortsökande från snart sagt

hela världen. Det är enligt förbundets mening angeläget, att en liberalisering

av abortlagstiftningen åtföljes av en ökad tillgång på sakkunnig personal

och sjukvårdsresurser.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet framhåller, att det genom den me
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1963

dicinska forskningen på senare år har kunnat klarläggas att ett flertal sjukdomar

och missbildningar hos nyfödda beror på exogena skador, som ådragits

under fosterstadiet. Med den ökade kunskap om sådana sammanhang,

som härigenom erhållits, torde dylika skador för framtiden i många fall

kunna förebyggas. En fortsatt forskning på området, varvid bl. a. olika läkemedels

verkningar och risker i detta hänseende blir föremål för noggrann

undersökning och kontroll, är mycket angelägen, liksom ökad allmän upplysningsverksamhet

i syfte att sprida kännedom om risker av här ifrågavarande

slag. I den mån likväl fall inträffar, då på grund av skada under fosterstadiet

kan antagas att det väntade barnet kommer att lida av svårartad

sjukdom eller svårt lyte, anser förbundet detta böra utgöra indikation för

avbrytande av havandeskap. I flertalet sådana fall torde visserligen socialmedicinska

eller medicinska indikationer kunna åberopas för abort. I ett

mindre antal fall kan emellertid inträffa, att ingen av de nämnda indikationerna

anses tillämplig. — Förbundet säger sig med oro ha konstaterat att

det bland många, särskilt yngre kvinnor tycks finnas en uppfattning, att

samhällsorganen företräder en starkt restriktiv inställning till aborter och

att det därför inte tjänar någonting till för den som i en abort ser den enda

lösningen av sina problem att hänvända sig till dessa organ. Med hänsyn

härtill finner förbundet det önskvärt med en analys av möjligheterna till

hjälp för de kvinnor som befinner sig i ett icke önskat havandeskap.

I flera av de från medicinskt håll avgivna yttrandena beröres frågan om

riskerna för att det väntade barnet skall lida av svårartad sjukdom eller

svårt lyte.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet anför efter att ha refererat

medicinalstyrelsens förslag:

Som exempel på tidiga fosterskador som här kunna bli aktuella nämnes

rubeolaembryopatin samt den nu aktuella skadan genom preparat av typen

thalidomid. Detta är adekvat, däremot synes det mindre adekvat att som

skett åberopa även situationer med ogynnsam kombination av föräldrarnas

blodgrupper. Det måste vara ytterst sällan som isoimmunisering numera

utgör ett fullgott skäl för legal abort på rent medicinsk indikation och man

blir närmast överraskad att dylik under 1961 medgivits i 4 fall.

Indikation för legal abort på grund av fosterskada, vare sig den är genetiskt

betingad eller förvärvad under utvecklingen, kan icke ställas genom

direkt observation, den måste ställas på basen av empiriskt kalkylerad risk.

Denna är vid de genetiskt betingade sjukdomstillstånden stundom lätt att

definiera, ex. vid hämofili, hämoglobinopati etc., men kan andra gånger vara

mycket vansklig att ange ens tillnärmelsevis exakt.

När det gäller sjukdom som drabbar fostret under utvecklingen kan det

vara mycket vanskligt att i det enskilda fallet värdera risken för bestående

allvarlig skada.

Den är beroende av skadans natur, dess intensitet samt speciellt den exakta

tidpunkten för dess inverkan. Det sistnämnda sammanhänger med de

s. k. organogenetiska perioderna hos fostret. Vi vet att en viss skada, exempelvis

en rubeolainfektion, kan ge upphov till förändringar i ögonlinsen om

den drabbar fostret i 5:e—6:e veckan, medan den kan ge hjärtmissbildning

även vid senare attack, i 7 :e—8:e veckan. Efter de 3—4 första fostermåna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 ur 1063

derna framkallar rubeolainfektionen ej längre någon skada av missbildningskaraktär.

I det enskilda fallet kan det vara mycket svårt att förutsäga

såväl risken för uppträdande av skada som dess sannolika natur. En möjligast

noggrann anamnes och kritisk värdering av denna kan ge väsentliga

bidrag vid bedömningen men ytterst blir man beroende av vissa allmänna

värderingar av risken sådan den noterats vid tidigare tillfällen.

I vissa situationer är risken för fosterskada så hög att det tveklöst bor

föreligga en möjlighet att tillstyrka avbrytande av havandeskapet på denna

grund. Som exempel kan anföras de nu sa aktuella thalidomid-skadorna. I

5:e_6:e graviditetsveckan innebär en förtäring av även relativt små mäng
der

av preparatet en risk för allvarlig skelettdeformitet hos fostret som avolika

författare angivits till mellan 20 och 50 %. I andra fall återigen är risken

väsentligt lägre och avgörandet därigenom mycket svårare. Det gäller

exempelvis rubeolaembryopatin. Enligt vår nuvarande kunskap torde risken

för allvarlig, bestående fosterskada vid rubeolainfektion hos^ modern i de

tre första graviditetsmånaderna icke överstiga 10 %. De under åren 1951 52

på denna grund i vid omfattning beviljade legala aborterna äro alltsa med

vår senare förvärvade kunskap icke klart motiverade. I själva verket torde

en dylik rubeolainfektion icke längre kunna anses ensam berättiga till graviditetens

avbrytande. Det nu sagda visar med vilken varsamhet man har

att gå fram även när det gäller värderingen av fosterskada som indikation

för legal abort.

Sammanfattningsvis finner fakulteten det föreslagna tillägget till nu gällande

abortlag rimligt och riktigt och tillstyrker att ändringen genomföres.

Medicinska fakulteten i Lund hälsar med tillfredsställelse förslaget att

täcka den lucka som fiuns i abortlagstiftningen. I yttrandet anföres vidare:

Fakulteten önskar framhålla, att enbart genomgången röda hundsjukdom

hos den gravida kvinnan, konsumtion av teratogent verksamt läkemedel etc.

endast ger liten sannolikhet för att ett gravt missbildat, obotligt men In sdugligt

barn kommer att födas. Riskerna för att ett missbildat barn skall

föcfas efter det att modern genomgått röda hund under kritisk del av graviditeten

uppgår till endast 10—15 %. Man kan i detta sammanhang hämisa

till den av Medicinalstyrelsen citerade undersökningen av Dr. R. Lundström

där denna förf. (sid. 83) framhåller: >>U during an epideimc equivalent

to that which prevailed in Sweden in 1951, all women with lirst trimester

rubella were to be aborted on the basis of the 10 % risk, approximately

800 abortions would be induced in order to eliminate about 80 foetuses with

a complicated fubure. Concurrently, about 700 children would be depiived

of a predictably normal existence.»" På samma sätt är riskerna efter thalidomid-konsumtion

sannolikt i storleksordningen 15 20 % (Lenz in. fl.) och

riskerna vid en del andra exogena missbildningsframkallande faktorer an

mindre.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, som tillstyrker medicinalstyrelsens

förslag, återger i sitt yttrande uttalanden av dr. It. Lundström

och fortsätter därefter:

Vid Rh-inkompatibilitet mellan föräldrarna förekommer det i sällsynta

fall att barnen födas med svår sjukdom. I allmänhet kan man härvid relativt

exakt beräkna storleksordningen av denna risk. Otvivelaktigt föreligger

det i dessa fall ofta starka skäl att medge att graviditeten avbrvtes.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1963

På grund av risk för strålskada har som medicinalstyrelsen framhåller

ännu icke legal abort beviljats. Dylika skador kan dock tänkas vara deletära

för fostret. Vad slutligen läkeinedelsframkallade missbildningar beträffar,

har thalidomidpreparaten utgått ur marknaden och kontrollen av nya

läkemedel har skärpts, varför risken för uppkomsten av dylika skador numera

torde vara ringa.

I flertalet av de avstyrkande yttrandena anföres, att man icke för närvarande

bör skrida till lagstiftning; i några fall hemställes om en omprövning

av hela den nuvarande lagen.

Karlstads domkapitel (majoriteten) uttalar, att i fråga om den medicinska

indikationen intet finns att erinra, enär den utgår från en situation där

av tvenne liv ett måste räddas. I fråga om den humanitära indikationen, som

berör förhållanden där liv tänts under våld och andra inhumana omständigheter,

anser domkapitlet att en kristen motivering för abort är möjlig.

Efter att ha diskuterat den socialmedicinska indikationen och framhållit,

att denna med vår samhällsutveckling torde anses mindre och mindre motiverad,

anför domkapitlet:

Den föreslagna nya abortindikationen avser sådana fall, då med skäl kan

antas, att barnet på grund av fosterskador, som icke föranletts genom arvsanlag,

kommer att lida av svårartad sjukdom eller lyte. Även en kvinna i

god psykisk balans skall enligt utredningen ha möjlighet att genom den nya

indikationen erhålla abort på grund av sannolik skada hos fostret. Man vill

i barmhärtighetens namn bespara ett missbildat barn — liksom dess omgivning

— ett framtida svårt lidande. Men om rätten att leva vilar på medmänniskors

barmhärtighet, vilar människovärdet på en mycket gungande grund.

Måttet på en demokratisk stat är, i vilken utsträckning dess minsta minoriteter

accepteras. Bortsett från osäkerheten i bedömningen av den framtida

skadan hos barnet gäller frågan principiellt, om de vanföra har någon rätt

att leva. Och var går den gräns för vanförhet, som ger dem människovärde

och rätt till livet? Respekten och vördnaden för livet måste vara ett grundvärde

i ett kultursamhälle. Människans enda skydd mot människan ligger

i en lagstiftning, som slår vakt om människolivet.

Den indikation, som i princip närmast anknyter till det nu föreslagna tilllägget

till abortlagen, är den eugeniska indikationen eftersom den också tar

sikte på det väntade barnet. Vad beträffar denna indikation har den genetiska

forskningen fortsatt att göra framsteg. Nya forskningsresultat medför

att gamla oavbrutet revideras. Endast ett litet antal sjukdomsgrupper

omfattande ett litet antal individer anses numera helt och enbart ärftlighetsbetingade.

Vidare har forskningen numera klarlagt, att fostret icke löper så stor risk

att bli skadat genom moderns rubeolainfektion, som man tidigare antagit.

Vad neurosedynet beträffar pågår de vetenskapliga undersökningarna.

Domkapitlet uttalar som sin mening, att man icke bör aktualisera frågan

om ett tillägg till abortlagen, och understryker angelägenheten av en ökad

utbyggnad av samhällets abortförebyggande verksamhet.

Högerns kvinnoförbund uttalar, att den föreslagna kompletteringen av lagen

måste anses innebära en väsentlig avvikelse från principerna i gällande

abortlagstiftning, där fostret endast i nödfall får offras. Förbundet ställer

s. 11 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 100 år 1063

11

sig frågande till vilka konsekvenser den föreslagna lagstiftningen kan medföra

för missbildade barns föräldrar som, trots befarade fosterskador på ett

väntat barn, ej använt sig av abortmöjligheten liksom för de människor som

kommer att födas med fosterskador. Det tycks förbundet även svårt att bedöma

i vilken utsträckning en vidgad abortlagstiftning kommer att missbrukas

genom att skadliga läkemedel intages för att få ett icke önskat havandeskap

avbrutet. Med hänsyn till att inom den nuvarande lagstiftningens ram

möjligheter finns för avbrytande av havandeskap i de fall modern kan väntas

ta skada av att föda ett missbildat barn, utan att arvsanlag föreligger,

anser förbundet en utvidgning av gällande abortlagstiftning åtminstone för

närvarande ej tillrådlig. Ytterligare överväganden bör ske, innan en lagändring

vidtages.

Sveriges läkarförbund yttrar, att ehuru det kan förstås att ett juridiskt

oantastligt stöd för de abortingrepp som medicinalstyrelsen har att taga ansvar

för kan vara önskvärt, man i styrelsens redovisning saknar en grundligare

analys av förslagets förutsättningar och konsekvenser. Läkarförbundet

anför vidare:

De invändningar som kan göras mot en lagändring sträcker sig över ett

brett register som här endast delvis skall beröras. Av väsentlig betydelse är

att det för närvarande inte finns någon säker metod att i tid förutsäga vilka

barn som kommer att födas med obotliga skador. Hittills redovisade undersökningar

bekräftar detta förhållande. Det torde vara omöjligt att på tillfredsställande

vetenskaplig grund ange den riskprocent som skulle göra den

nya indikationen giltig. Lagtillägget ger ej heller någon ledning om var gränsen

för sjukdomens eller lytets manifestation skall dragas för att indikationskravet

skall anses vara täckt.

Lagen om avbrytande av havandeskap har till syfte att genom indikationernas

anvisningar medge att abort får ske men ingen har velat bestrida

att ingreppet är en nödfallsutväg. Det bästa som kan företagas är att förebygga

eller undanröja de faktorer som indikerar ett avbrjdande av havandeskapet.

I sådant syfte verkar också med god framgång de samhällsåtgärder

som undan för undan utbyggts.

I avsaknad av medicinalstyrelsens bedömning kan dock konstateras att

goda möjligheter till ett förebyggande av läkemedelsskador föreligger. Förutsättningen

härför är en effektiv läkemedelskontroll och restriktiv receptgivning

till de gravida. Detta torde under alla förhållanden bli följden av

våra nuvarande erfarenheter. Den medicinska forskningens bidrag till förbättrad

profylax, diagnostik och terapi bör verksamt kunna minska risken

även för virusskador etc.

En utvidgning av abortindikationerna synes under dessa förhållanden ej

medicinskt motiverad. I stället borde snarare en allmän översyn av abortbestämmelserna

ske. För den händelse i enstaka fall svårare fosterskador

trots allt skulle komma att fastställas bör nu gällande indikationer tills vidare

kunna täcka behovet. Emot den föreslagna lagändringen talar vidare

att det är den gravida modern som drabbas hårdast och att hennes och faderns

belägenhet och reaktioner har en avgörande betydelse, då deras medgivande

under alla förhållanden måste vara avgörande för vilka åtgärder

som skall vidtagas. Det torde ej kunna bestridas att den nya indikationen

dessutom skapar allvarliga betänkligheter av etisk och principiell natur i

det att den trots osäkra och vaga diagnostiska förutsättningar i skenbar om
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1063

tanke om fostrets väl skapar lagliga förutsättningar för att förhindra dess

möjlighet att leva.

Diakonistyrelsen berör i sitt yttrande till en början principerna för abortlagstiftningen.

Därvid uttalas, att det finns tillfällen, då man står i den situationen

att man måste välja mellan respekten för moderns liv och respekten

för fostrets liv. Det är rimligt om man i valet mellan ett uppoffrande av

fostrets liv och moderns liv offrar fostrets liv. Men detta bör endast ske i

de fall då uppenbar fara för moderns liv eller mycket allvarlig fara för hennes

hälsa är för handen. En sådan principiell ståndpunkt innebär bl. a. att

fostrets liv aldrig får offras som lösning på ett socialt problem. Att yttre omständigheter

i och för sig kan verka nedbrytande på moderns liv och hälsa

är ett faktum. Men om dessa yttre omständigheter vore eliminerade, skulle

havandeskapet i och för sig ej verka nedbrytande på modern. I denna situation

är det samhällets oavvisliga plikt att med alla tillgängliga medel söka

råda bot på de sociala omständigheter, som hotar moderns liv och hälsa och

att icke lösa ett socialt problem genom att offra fostrets liv.

Diakonistyrelsen, som anser att hela den nuvarande lagstiftningen bör

bli föremål för omprövning, anför ytterligare:

Men man står också inför andra svårigheter. Ingen utomstående kan riktigt

sätta sig in i hur en handikappad upplever sin situation. Genom ett avbrytande

av havandeskapet enbart med utgångspunkt i bedömning av fostrets

status och barnets framtida situation kan man drivas till ståndpunkten

att en handikappad människas livssituation är så svår att hon helst inte

borde ha fått födas. Det är då förståeligt, om reaktionen härvidlag icke uteblir

från de handikappade individer som finns inom vårt samhälle och som

alltid kommer att finnas, eftersom möjligheten att bedöma ett fosters status

är begränsad. Det måste också innebära en svårighet för alla dem, som

har till uppgift att vårda handikappade individer om man i svensk lagstiftning

inför en indikation, som beviljar möjlighet till avbrytande av havandeskap

enbart med hänsyn till fostrets status. En sådan indikation kan lätt i

det allmänna medvetandet få en tolkning, som ger vid handen att vårt samhälle

egentligen skulle anse det bättre om dessa individer inte fanns. Diakonistyrelsen

måste därför avvisa varje form av avbrytande av havandeskap,

som exklusivt har sin utgångspunkt i en bedömning av enbart fostrets status,

vare sig detta sker med hänsynstagande till den redan befintliga fjärde,

eugeniska indikationen i nu gällande abortlagstiftning eller genom att införa

denna nya femte indikation.

Eu minoritet inom statens institut för folkhälsan avstyrker förslaget och

anser skäl föreligger för ytterligare överväganden. Man påpekar att kunskapen

om de faktorer som påverkar barnets normala intrauterina utveckling

ännu är relativt liten. Man vet jämförelsevis litet om graden av riskerna för

att fostermissbildningar skall uppstå. Likaså är orsakerna till flertalet fall

av fostermissbildning okända. Den föreslagna femte indikationen skulle

också innebära införandet av en ny princip i abortlagen; lagen skulle ändra

andemening. Det är ytterligt vanskligt att förutsäga konsekvenserna härav.

En minoritet inom Stockholms stads sjukvårdsstyrelse åberopar yttrande

av t. f. sjukvårdsdirektören. I detta yttrande anföres bl. a., att lagens av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1063

fattning i praktiken icke ansetts utgöra hinder för beviljande av abort i fall

då fosterskador av icke eugenisk karaktär kan befaras. Förslaget om en

femte indikation innebär en viss utökning av möjligheterna till abort men

får väsentligen den följden, att lagen endast anpassas till rådande praxis.

Såväl humanitära som lagtekniska skäl talar för förslagets genomförande.

Införande i lagen av den föreslagna femte indikationen skulle icke innebära

någon utvidgning i principiellt avseende. Man bör dock icke helt bortse från

att den förordade lagändringen, som ju också innebär en viss utökning av

abortmotiven i förhållande till nuläget, kan få konsekvenser, vilka för närvarande

icke kan överblickas. Riskerna härvidlag har bestämt poängterats

från medicinskt sakkunnigt håll. Bl. a. med hänsyn härtill bör frågan

om ändring av lagen om avbrytande av havandeskap göras till föremål för

ytterligare ingående överväganden.

Mot den av medicinalstyrelsen föreslagna avfattningen av den nya indikationen

har i allmänhet icke riktats någon erinran. Svenska stadsförbundet

anser emellertid förslaget för vagt utformat. Hovrätten för Västra Sverige

påpekar, att i den föreslagna lagtexten icke direkt utsäges, att sjukdomen

eller lytet skall ha ådragits under fosterstadiet. Språkligt sett rymmer den

föreslagna lydelsen även fall, där sjukdomen eller lytet kan väntas uppkomma

först vid eller efter barnets födelse.

Medicinska fakulteten i Lund anser det böra diskuteras, om icke den

danska lagstiftningens formulering är bättre än den av medicinalstyrelsen

föreslagna. Det kan knappast vara skäl att offra fostrets liv, om den sjukdom

eller det lyte fostret ådrager sig i moderlivet kan botas. Ordet obotlig

bör därför enligt fakultetens mening ingå i lagtexten.

Uppsala domkapitel ifrågasätter, om icke den nya indikationen bör inarbetas

i 1 § 4 i nu gällande lag.

Ett stort antal remissmyndigheter — bland dem hovrätterna över Skåne

och Blekinge och för Västra Sverige, universitetskanslern och de av honom

hörda instanserna, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Uppsala län, Uppsala

domkapitel, Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarförbund —

anser, att prövningen av fråga om avbrytande av havandeskap på grund av

den nya indikationen skall ankomma på medicinalstyrelsen. Därvid åberopas,

att det är angeläget att få ett enhetligt bedömande, så att — liksom vid

bedömningen av den eugeniska indikationen — man likformigt beaktar

den riskprocent som kan komma i fråga i varje särskilt fall.

I några yttranden beröres frågan om den tid inom vilken avbrytandet

av havandeskap enligt den nya indikationen senast bör få ske.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet, som erinrar om att medicinalstyrelsen

när synnerliga skäl föreligger för närvarande kan medgiva ingreppets

utförande intill utgången av tjugofjärde veckan, framhåller att liknande

tidsbegränsning bör gälla för den kompletterande indikation som medicinalstyrelsen

nu föreslår. Även i dessa fall talar starka skäl för att ingreppet

bör kunna få utföras intill utgången av tjugofjärde veckan. Om fostret för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1963

modas ha ådragit sig svåra skelettmissbildningar, är det nämligen betydligt

lättare att röntgenologiskt fastställa dessa lyten mellan tjugonde och tjugofjärde

graviditetsveckan än före denna period. Undersökningar, som utförts

på kvinnor vilka under graviditetens första månader intagit neurosedvn,

har givit belägg härför. Samma mening uttalas av socialdemokratiska kvinnoförbundet

och av professor Axel Ingelman-Sundberg i hans yttrande till

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse.

Medicinska fakulteten i Lund anser, att frågan om tidsbegränsning för

att avbryta havandeskap på den nya indikationen bör närmare utredas. Fakulteten

framhåller, att flertalet av de gravt missbildade foster, som här

avses, kan diagnosticeras i någorlunda framskriden graviditet med röntgenologisk

hjälp. Man kan ifrågasätta om icke skäl föreligger att framskjuta

tidpunkten för avbrytande av havandeskap på denna indikation tills det är

möjligt att stärka eller försvaga indikationen. Liknande kan måhända komma

att gälla immuniseringsförhållandena vid blodgruppsinkompatibilitet.

Departementschefen

Avbrytande av havandeskap kan enligt vår nuvarande lagstiftning ske

på någon av fyra indikationer, s. k. medicinsk, socialmedicinsk, humanitär

och eugenisk indikation. Av dessa tar de tre första hänsyn till situationen

för det väntade barnets moder, medan den fjärde -— som har avseende på

risken för spridning av ärftliga sjukdomar eller lyten — främst hänför sig

till det väntade barnet.

Under den senaste tiden har frågan om abortindikationerna kommit att

tilldraga sig uppmärksamhet i samband med att man kunnat konstatera

att visst slag av läkemedel, som använts av havande kvinnor, förorsakat fosterskador.

Medicinalstyrelsen har nu föreslagit, att för avbrytande av havandeskap

införes ytterligare en grund. Enligt denna skall havandeskap få

avbrytas av den anledningen, att det väntade barnet kan antagas komma att

lida av sjukdom eller lyte som ådragits under fosterstadiet.

Under remissbehandlingen av förslaget har yrkanden framförts om en

mera genomgripande översyn av abortlagstiftningen. En sådan översyn är

jag icke nu beredd att föreslå. Med anledning av vad i ett remissyttrande

anförts vill jag dock framhålla, att skäl torde föreligga att undersöka den

nuvarande tillämpningen av lagen, särskilt såvitt gäller den socialmedicinska

indikationen. Detta spörsmål får emellertid upptagas i annat sammanhang.

Även om frågan fått särskild aktualitet på sistone, är problemet angående

avbrytande av havandeskap på grund av skador, som ådragits under fosterstadiet,

icke nytt. Medicinalstyrelsen har redogjort för hur man hittills i

tillämpningen löst abortfrågan, när det gällt fall av detta slag. I viss utsträckning

har omständigheterna varit sådana, att man kunnat bevilja abort under

åberopande av den medicinska eller socialmedicinska indikationen. Det förebragta

materialet ger inte vid handen, att man i fall av befarad fosterskada

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 ur 1063

13

saknat möjlighet att finna en lämplig lösning. Å andra sidan kan givetvis

fall ha förekommit, där kvinnan önskat abort men med insikt om lagstiftningens

konstruktion avstått från att ansöka härom. Av medicinalstyrelsens

framställning kan möjligen också utläsas, att vid beviljande av abort

i ärenden som nu avses lagens indikationer givits en vidare tillämpning än

som, sett från denna speciella utgångspunkt, varit avsedd.

Med hänsyn till det anförda synes motiverat att nu precisera den ståndpunkt

lagstiftningen skall intaga till frågan om abort på grund av skador under

fosterstadiet. Därvid talar enligt min mening starka humanitära skäl

för att man låter allvarlig risk för sådan skada utgöra en självständig grund

för avbrytande av havandeskap. Mot vad som anförts från några remissorgans

sida vill jag framhålla, att man härigenom icke skulle införa någon ny princip

i abortlagstiftningen. Även om den eugeniska indikationen är färgad av

tanken att utrota vissa sjukdomar inom befolkningen, är det dock tydligt

att hänsynen till det väntade barnet och även till föräldrarna spelar en väsentlig

roll. Den omständigheten, att sterilisering i regel skall företagas på

kvinnan, när abort medges på grund av arvsanlag hos henne, kan i detta

sammanhang icke tillmätas någon principiell betydelse. Det bör understrykas,

att det icke är fråga om att göra avsteg från lagens nuvarande ståndpunkt,

att havandeskap — med visst undantag — får avbrytas endast på

begäran av kvinnan. Införandet av en indikation, som tar sikte på nu ifrågaA^arande

fall torde icke heller komma att innebära någon avsevärd ökning

av antalet legala aborter.

Under remissbehandlingen har mot medicinalstyrelsens förslag även riktats

den anmärkningen, att man icke tagit hänsyn till den effekt förslagets

genomförande kan ha för de handikappade och deras ställning i samhället.

I viss mån kan jag förstå den oro som gjort sig gällande. Det bör dock

nämnas, att samma anmärkning kan göras mot den nuvarande eugeniska

indikationen. Både denna och den föreslagna indikationen har avseende på

sjukdom eller lyte, som befaras hos det väntade barnet; i det ena fallet är

fråga om risk på grund a\'' arvsanlag och i det andra risk på grund av omständigheter

som inträffat under fosterstadiet. Att man i dessa fall, under

havandeskapets tidigare del, tillåter abort betyder icke någon ned\rärdering

av dem som är handikappade, icke någon gradering av människovärdet.

Jag vill i delta sammanhang erinra om att abortlagstiftningen i Danmark

och Norge är utformad på sådant sätt, alt havandeskap kan avbrytas på den

grund av det väntade barnet ådragits sjukdom eller skada under fosterstadiet,

och denna möjlighet har veterligen icke medfört några olägenheter.

Den föreslagna indikationen är som nämnts avsedd för fall, där det föreligger

allvarlig risk för att det väntade barnet ådragit sig skador under fosterstadiet.

Såsom exempel har nämnts skador, som kan uppkomma om kvinnan

smittats av sjukdomen röda hund, om föräldrarnas blodgruppskombination

är ogynnsam, om kvinnan utsatts för röntgenstrålning eller om hon nyttjat

vissa läkemedel. Problemen har under remissbehandlingen belysts från läkarhåll.

Tydligt är, att man på detta område i viss mån saknar tillräckliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1963

kunskaper. Det är emellertid knappast påkallat att här göra några uttalanden

beträffande vissa bestämda situationer, där tillämpning av abortindikationen

kan komma i fråga. Uppenbarligen kan dock icke vilken obetydlig

risk som helst anses innebära skäl för antagande att en fosterskada av angiven

art har inträffat, utan risken måste vara av en viss svårighetsgrad. Riskbedömningen

måste anförtros åt den medicinska sakkunskapen, som har att

komma fram till en såvitt möjligt enhetlig bedömning av de föreliggande

riskfaktorerna. Härvid kan givetvis vidgade erfarenheter komma att medföra

förskjutning i bedömningen från en tid till en annan. Såsom ett stort antal

remissorgan förordat torde prövningen av frågan, om havandeskap skall

få avbrytas på grund av den nya indikationen, böra ankomma på medicinalstyrelsen.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna avfattningen av den nya indikationen

synes kunna godtagas. Någon särskild bestämmelse angående den tid

inom vilken avbrytandet av havandeskapet senast får ske torde icke vara

erforderlig. Kan man i visst fall få större förutsättningar att bedöma frågan

huruvida abort skall medges eller ej, om prövningen icke sker på ett alltför

tidigt stadium av havandeskapet, torde den i 1 § andra stycket upptagna bestämmelsen

ge medicinalstyrelsen möjlighet att uppskjuta prövningen till

inemot havandeskapets tjugofjärde vecka.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938

(nr 318) om avbrytande av havandeskap.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t

Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1963

17

Bilagn

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 om avbrytande

av havandeskap1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Havandeskap må enligt denna lag avbrytas:

1) när på----- ----eller hälsa;

2) när med-------— om barnet;

3) när kvinnan--------kvinnans handlingsfrihet;

4) när med skäl kan antagas att

kvinnan eller det väntade barnets fader

genom arvsanlag kommer att på

avkomlingar överföra sinnessjukdom

eller sinnesslöhet eller ock svårartad

sjukdom eller svårt lyte av annat

slag.

Avbrytande av-------

4

Havandeskap må------

Avbrytande av havandeskap på den

i 1 § i. angivna grund må ske endast

efter prövning av medicinalstyrelsen.

Lag samma vare, där kvinnan på

grund av rubbad själsverksamhet

saknar förmåga att lämna giltigt samtycke

till åtgärden.

4) när med skäl kan antagas att

kvinnan eller det väntade barnets fader

genom arvsanlag kommer att på

avkomlingar överföra sinnessjukdom

eller sinnesslöhet eller ock svårartad

sjukdom eller svårt lyte av annat

slag;

5) när med skäl kan antagas att

det väntade barnet av annan anledning

än under 4 sägs kommer att

lida av svårartad sjukdom eller svårt

lyte.

— tjugufjärde veckan.

§•

--tillstånd därtill.

Avbrytande av havandeskap på någon

av de i 1 § A och 5 angivna grunderna

må ske endast efter prövning

av medicinalstyrelsen. Lag samma vare,

där kvinnan på grund av rubbad

själsverksamhet saknar förmåga att

lämna giltigt samtycke till åtgärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 210.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1963

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 7 mars 1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 27 februari 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 15 februari 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den

17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande av havandeskap.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen Carl Holmberg.

Förslaget föranledde följande uttalanden inom lagrådet.

Justitieråden Romanus, Digman och Nordström:

Såväl det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget som det remitterade

avser, såsom framgår av motiveringen, det fall att det med skäl kan antagas

att det väntade barnet »på grund av skada under fosterstadiet» kommer

att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte. Därvid inbegripes under

uttrycket skada även sjukdom. Enligt vår mening bör den citerade bestämningen

komma till uttryck i lagtexten. Härigenom vinnes även bättre överensstämmelse

med de motsvarande uttryckssätten i dansk och norsk lag.

Vi förorda sålunda, att den nya abortindikationen i punkt 5 i 1 § angives

avse fall när med skäl kan antagas att det väntade barnet på grund av skada

under fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte.

Regeringsrådet Holmgren lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1963

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 7 mars 1963

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 februari 1963 remitterade förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938

(nr 318) om avbrytande av havandeskap samt anför därvid följande.

Tre av lagrådets ledamöter har förordat att i lagtexten uttryckligen anges,

att den nya indikationen för avbrytande av havandeskap är avsedd för fall

av skador under foster stadiet. Såsom framgår av vad jag anförde vid lagrådsremissen

är det fall av detta slag som man har haft i tankarna när förslaget

upprättades, och jag anser mig därför kunna tillstyrka att lagtexten

ändras på sätt lagrådets flesta ledamöter förordat.

Föredraganden hemställer, att det sålunda ändrade lagförslaget måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1963. Kungl. Boktryckeriet F. A. Norstedt & Söner

630301

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts iproposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och It §§ lagen den 17 juni 1938 a1 i texten
  2. 1LU 1963:36 Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn av nämnda lag den 17 juni 1938. En vid utlåtandet fogad reservation av herr Ahlkvist m. fl. innefattande i mot s. 1 i texten
  3. 1LU 1963:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 1 och 4 §§ lagen den 17 juni 1938 s. 1 i texten