Angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m
1963-03-15 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:114, Angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr i 14 dr 1963
1
Nr 114
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående samordning av
underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m.; given
Stockholms slott den 15 mars 1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med anledning av ett av försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU)
avgivet betänkande redovisas i propositionen åtgärder för en strukturrationalisering
och samordning av underhåll av krigsmaklens telemateriel. Ledningen
av den samordnade teleunderhållsverksamheten avses skola uppdragas
åt flygförvaltningen, där ett för krigsmakten gemensamt teleunderhållskontor
inrättas. Driften av för krigsmakten gemensamma teleunderhållsverkstäder
föreslås skola ledas av försvarets fabriksstyrelse. Ett statligt
bolag, vars aktier förutsättes skola förvaltas av försvarets fabriksstyrelse,
skall organisera och driva en ny gemensam teleunderhållsverkstad i Växjö.
För tecknande av aktier i bolaget begäres för budgetåret 1963/64 ett anslag
av 15 000 000 kr. som investering i försvarets fabriksfond. Vidare föreslås
att staten ikläder sig garanti för ett belopp av högst 16 000 000 kr. för krediter
till bolaget.
I propositionen redovisas vidare föreliggande planer att förlägga viss
teleunderhållsverksamhet till östersundsområdet.
1—4630 63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 114
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
mars 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,
Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om samordning
av underhållet av krigsmaktens telemateriel m.m. och anför därvid
följande.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 mars 1961 tillkallade
jag utredningsmän med uppgift att utarbeta ett underlag för bedömning av
de ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter lämpligaste formerna för
underhåll av krigsmaktens tygmateriel (motsvarande). Utredningsmännen,
som antog benämningen försvarets underhållsutredning, ingav till departementschefen
den 23 januari 1962 en promemoria vari bl. a. betonades vikten
av snabba organisatoriska åtgärder för att nå en tillfredsställande lösning
av problemen med underhåll av krigsmaktens materiel inom tele- och
robotområdet.
Med anledning av förslag i förenämnda promemoria tillkallades med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 mars 1962 fem experter1 för att
inom försvarsdepartementet verkställa undersökningar rörande organisations-
och driftform för underhåll av krigsmaktens teletekniska materiel
m. m. Experterna — försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) —
har den 1 december 1962 överlämnat betänkande med förslag till samordning
av underhållet av krigsmaktens telemateriel (Underhåll av telemateriel,
Försvarsdepartementet, stencilerat betänkande 1962:3).
I sammanhanget torde få erinras om att 1960 års riksdag (prop. 120; SU
127 och 147; rskr. 335) fattat principbeslut om förflyttning av den i Stockholms
tygstation ingående signalverkstaden i Sundbyberg (SiS) till Borås,
Jönköping eller Växjö. De påbörjade undersökningarna rörande formerna
för underhållsverksamheten gav emellertid anledning till antagande att det
1 Civilekonomen'' B. U. E. Christell, ordförande, avdelningsdirektören vid försvaretsTförvaltningsdirektion
T. Palm, majoren vid fälttygkåren H. R. A. Edborg, förste byråingenjören vid
flygförvaltningen K. S. O. Beijner och civilingenjören B. A:son Elfström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
3
var osäkert om SiS borde bibehållas som särskild enhet. Kungl. Maj:t har
därför inte vidtagit åtgärder för att verkställa SiS förflyttning i avvaktan
på prövning av frågan om teleunderhållets utformning.
Yttranden över FATU:s betänkande har avgivits av överbefälhavaren,
efter hörande av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, försvarets förvaltningsdirektion,
arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,
statskontoret, civilförsvarsstyrelsen, telestyrelsen, 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga,
länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs
län, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges industriförbund.
Därutöver har från olika håll gjorts framställningar i fråga om lokalisering
av i betänkandet föreslagen ny televerkstad.
Sedan vid beredningen inom försvarsdepartementet fråga uppkommit att
anförtro driften av centrala teleunderhållsanstalter åt försvarets fabriksverk
har en departementspromemoria i ämnet upprättats, över denna har
försvarets fabriksstyrelse avgivit yttrande. II.
II. Nuvarande organisation av krigsmaktens teleunderiiåll
Ledningen av underhållsverksamheten i fråga om tygmateriel handhas
för närvarande i tekniskt och ekonomiskt avseende centralt av de tre tygförvaltande
ämbetsverken — armétygförvaltningen, marinförvaltningen och
flygförvaltningen — som var för sig utarbetar materielbeskrivningar, tekniska
underhållsinstruktioner och i övrigt reglerar underhållsverksamheten
inom respektive försvarsgren.
I de centrala förvaltningarna är ansvaret för underhållsverksamheten
olika fördelat. Inom var och en av de tre tygförvaltningarna finns för verkstadstjånsten
ansvariga organ, nämligen armélygförvaltningens verkstadsavdelning,
marinförvaltningens verkstadsbyrå och flygförvaltningens underhållsavdelning.
Dessa enheter har att handlägga frågor om planering, projektering
och utrustning av verkstäder, verkstädernas personalbehov, redovisningen
vid verkstäder och till dessa hörande förråd, teknisk och ekonomisk
övervakning av verkstädernas drift och därmed sammanhängande
frågor.
Planläggning av krigsreparationstjånsten ingår i de tre enheternas uppgifter,
dock i olika utsträckning. Planläggningen omfattar organisation och
utrustning av självständiga underhållsförband (krigsverkstäder) samt andra
underhållsförbands utrustning med verkstadsteknisk materiel (maskiner,
verktyg, reservdelar).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
Armétygförvaltningens verkstadsavdelning anskaffar viss utrustning för
reparationstjänsten i krig och uppgör förslag till anskaffning av reservdelar
för reparationstjänsten. Denna senare anskaffning omhänderhas av vederbörlig
sakavdelning. Inom marinförvaltningen råder en motsvarande arbetsfördelning
mellan verkstadsbyrån och sakavdelningarna. Flygförvaltningens
underhållsavdelning har hela ansvaret för anskaffning och organisation
av resurserna för reparationstjänsten i krig.
Det åligger alla tre enheterna att ombesörja fackteknisk utbildning av
för underhållsverksamheten erforderlig personal.
Förrådshållning av reservdelar för underhållet ankommer inom armétygförvaltningen
på tyg förråd sbyrån och inom marinförvaltningen på vederbörlig
byrå, dock att verkstadsbyråns förrådssektion handhar viss tele- och
motormateriel (sedan 1/11 1962 har denna materiel överflyttats till det försöksvis
inrättade förrådskontoret). Vid flygförvaltningen åligger det underhållsavdelningen
att sörja för förrådstjänst och materielförsörjning vad avser
flygmaterielunderhåll.
Vid sidan av försvarsgrensförvaltningarna bedriver det i försvarets forskningsanstalt
ingående försvarets teletekniska laboratorium arbete med typprovning
av telekomponenter och utarbetar försvarsstandard för dessa. Nyligen
har inom laboratoriet även inrättats en driftsäkerhetssektion, som
skall verka för tillförlitlighetsteknikens utveckling och dess tillämpning på
militär materiel.
Det föreligger stora skillnader i fråga om uppgifter och ansvar mellan
armétygförvaltningens verkstadsavdelning och marinförvaltningens verkstadsbyrå
å ena sidan och flygförvaltningens underhållsavdelning å den
andra. Vid armétyg- och marinförvaltningarna är sakavdelningarna (motsvarande)
ålagda de förberedande leden av underhållsverksamheten för telemateriel,
nämligen att utarbeta tekniska föreskrifter och anvisningar för underhållet
samt att beräkna behov av och anskaffa reservdelar och annan ersättningsmateriel.
Vid flygförvaltningen åvilar detta ansvar underhållsavdelningen.
Fn allvarlig eftersläpning anses råda i fråga om utarbetande av underhållsinstruktioner.
önskemålet att såväl materielbeskrivningar som underhållsinstruktioner
skall kunna tillhandahållas samtidigt som materielen tages
i bruk torde icke alltid tillgodoses.
Underhållsarbeten som kräver verkstadsresurser utföres huvudsakligen
vid ett 70-tal verkstäder som drivs i någon av de tre centrala förvaltningarnas
regi. Endast en för krigsmakten gemensam televerkstad finns, den i Göteborgs
örlogsvarv ingående försvarets televerkstad i Göteborg (FTG). Härtill
kommer en televerkstad vid det statliga Karlskronavarvet Aktiebolag.
Endast i undantagsfall utnyttjas civila verkstadsresurser.
Såväl tillsyner som översyner, reparationer och modifieringar uppdrages
åt verkstäder, som är underställda respektive tygförvaltning. Vid armén ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 11U år 1963
5
göres dessa av tygverkstäder av 1. och 2. klass samt serviceverkstäder, vid
marinen av verkstäder ingående i örlogsvarv och kustartilleriförsvar och
serviceverkstäder samt vid flygvapnet av centrala flygverkstäder, regionala
televerkstäder och flottiljverkstäder.
De tre försvarsgrenarnas huvudverkstäder för telemateriel är för
armén: SiS och Bodens tygstations tygverkstad
marinen: teleteknisk verkstad ingående i örlogsvarvet i Stockholm och
Karlskronavarvet Aktiebolag
flygvapnet: centrala flygverkstaden i Arboga (CVA).
III. FATUs 8 förslag och däröver avgivna yttranden m. m.
a) Progno* beträffande teleunderhåUningsvolymen m. m. under 1960-talet
Genom en omfattande genomgång av såväl den nuvarande som den tillkommande
materielens sammansättning — så långt fram i tiden som tillgängliga
planer medger — har FATU beräknat materielvolymens förändringar
under 1960-talet samt därav föranledda ändringar i anspråk på underhållsinsatser.
Följande tabeller visar utvecklingstendenserna i sammandrag
för krigsmakten i dess helhet.
Tabell 1. Telemateriel
Budgetår
Anskaffn. -f
installation
mkr
Totalt
underhåll
mkr
Underhåll/anskaff- ning + installation
(kol. 3:2) %
1
2
3
4
1960/61
1 168
50,8
4,3
1963/64
1 719
66,6
3,8
1966/67
2 629
89,1
3,3
1969/70
3 318
109,5
3,2
Tabell 2. Robotmateriel
Kostnader, volymer m.m.
1960/61
1963/64
1966/67
1969/70
Materielvolym (mkr)......
60
530
1 000
1 600
Andel teleunderhåll (%)...
Kostnader teleunderhåll (mkr
60
65
70
75
/är)...................
0,9
8,5
19
30
Underhållsvolym tele (man)
25
240
550
860
Som framgår av tabellerna antas materielvolymen (exklusive robotmaleriel)
öka ca 3 gånger medan underhållskostnaderna bedömes öka ca 2
gånger under 10-årsperioden 1960/70. Främst genom tillkomsten av Stril-60- systemet bedömes flygvapnets andel av den totala materielvolymen öka
snabbare än de övriga försvarsgrenarnas. Flygvapnets andel beräknas till
53 % 1970 mot 40 % 1960.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1963
Av tabell 1 framgår också, att underhållskostnaderna i procent av materielvolymen
(kol. 4) under 1960-talet kommer att minska från ca 4,3 %
till 3,2 %. Denna minskning härrör dels från den kontinuerliga förbättringen
av de i materielen ingående komponenternas kvalitet, och dels från uppbyggn^dsmässiga
förändringar, införandet av uthytesenheter m. m.
Underhållserfarenheterna inom robotområdet är ännu begränsade. Den
prognos beträffande underhållsbehovet som visats i tabell 2 grundas på bedriven
försöksverksamhet och tillgängliga utländska erfarenheter.
På grundval av här nämnda beräkningar av telematerielvolymens tillväxt
och underhållsbehovets ökning inom krigsmakten under 1960-talet har
FATU gjort vissa prognoser angående behovet av personal med teleteknisk
utbildning. Detta beräknas stiga från ca 1 500 man 1960/61 till mellan 4 000
och 5 000 man 1969/70. Då samtidigt en expansion på det civila teletekniska
produktionsområdet förutses, kan ett underskott på yrkesutbildad personal
befaras under den närmaste 5-årsperioden. FATU understryker nödvändigheten
av att effektiva åtgärder vidtages för att öka utbildningskapaciteten.
Yttranden
Försvarets forskningsanstalt har speciellt granskat den av FATU använda
metodiken för beräkning av underhållsbehoven och de därav erhållna
resultaten och framhåller de osäkerhetsmarginaler som föreligger. De totala
underhållskostnadernas ökning under perioden verkar dock enligt anstalten
realistiska i förhållande till materielvolymens ökning, överbefälhavaren
anser, att 1962 års försvarsöverenskommelse innebär att telemateriel och robotar
inte kommer att anskaffas i den utsträckning man tidigare antagit.
Armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen har vissa
allmänna erinringar mot de redovisade beräkningarna. Arbetsmarknadsstyrelsen
framhåller, att en expansion på såväl det civila som det militära teletekniska
produktionsområdet kan förutses, varför det blir nödvändigt att
vidta effektiva och omedelbara åtgärder för att öka utbildningskapaciteten
på det teletekniska området. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att de
civila skolorna inom här ifrågavarande område under senare år byggts ut
i raskt tempo och finner det svårt att i dagens läge uttala sig om, huruvida
brist på arbetskraft kommer att föreligga. Sveriges industriförbund delar
FATU uppfattning att behovet av resurser för underhåll av militär telemaleriel
kommer att öka kraftigt. Förbundet instämmer också i farhågorna
för underskott på kvalificerad personal såvida ej effektiva utbildningsåtgärder
vidtas.
b) Gemensamt ledningsorgan för teleunderhållet
FATU understryker, att underhållsproblemen alltmer måste uppmärksammas
ju mer komplicerad och »systembunden» materielen blir. Underhållsaspekter
måste beaktas vid anskaffning och modernisering av materiel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 År 1963
7
FATU pekar också på vikten av preventivt underhåll, varmed avses regelbundna
kontroller och av dessa föranledda åtgärder. Angivna synpunkter
utvecklas bl. a. sålunda.
Den ökade kompliciteten hos telematerielen och dess sammanbyggnad i
omfattande system har medfört att driftsäkerhetsproblemen accentuerats.
Betydelsen av ett kvalificerat studium av detta område har blivit alltmer
påtaglig, liksom nödvändigheten av att kunna förutsäga sannolikheten för
att fel skall uppstå i ett system och vidtaga lämpliga åtgärder för att förhindra,
att sådana fel sätter hela systemet ur funktion.
Det blir alltmer uppenbart, att frågan om hur materielen skall vårdas och
omhändertas för att under dess planerade användningstid bibehålla den avsedda
funktionsdugligheten icke kan lösas i efterhand utan måste beaktas
och behandlas samtidigt med att konstruktionerna utformas.
All strävan går ut på att göra materielen underhållsfri. Detta är sällan
möjligt. Materielen kan dock konstrueras så att den är mer eller mindre
»underhållsvänlig». Ju mer komplicerad materielen är desto större blir underhållskraven
— om dock ej i direkt proportion — och desto större blir
kraven på att materielen utformas så att den är enkel att underhålla. Telematerielen
tillhör utan gensägelse den materielgrupp där underhållsproblemen
blivit mest framträdande.
Även försvarets underhållsutredning har starkt understrukit betydelsen
av att underhållssynpunkterna beaktas redan vid projektering och
konstruktion av ny materiel samt av att underhållssynpunkter beaktas
även vid planering i staberna. Genomtänkta konstruktioner och gott utförande
minskar skadefrekvens och reparationsbehov, men om konstruktionen
icke är anpassad til! truppens användningsbetingelser och vållar
komplikationer i utbildningen, kan underhållsbehovet ökas på ett oförutsett
sätt. Ur underhållssynpunkt är det således önskvärt, dels att materielen icke
anskaffas förrän den blivit i detta hänseende »tekniskt mogen», dels att förhållandet
kvalitet/kostnad för viss materiel bedömes med utgångspunkt i
den sammanlagda kostnaden för materielens projektering, inköp, drift och
underhåll under avsedd livstid och icke i enbart inköpspriset.
Underhållssynpunkterna måste beaktas också i många andra hänseenden,
bl. a. vid ändringar och modifieringar av äldre materiel. Ur underhållssynpunkt
är det väsentligt att materielen får en uppbyggnad som medger utbytessystem,
att försöks- och utprovningsverksamhet regelmässigt ingår i underhålls-
och drifltekniska undersökningar, att en organiserad felrapportering
kommer till stånd, att standardiserings- och typminskningsarbetet intensifieras
samt att utarbetandet av materielheskrivningar och tekniska underhållsinstruktioner
samordnas försvarsgrenarna emellan.
Underhållsverksamhetens yttersta syfte är dock att upprätthålla högsta
möjliga tekniska beredskap. Utnyttjandet av teletekniken i vapensystem
skapar krav på system och metodik i underhållsåtgärderna. I teleteknisk
materiel kan i stor utsträckning sannolikheten för att fel skall uppstå beräknas.
Härigenom får preventivt underhåll särskild betydelse. Det är möjligt
att förkalkylera de underhållsinsatser som behövs för att upprätthålla
en på operativa grunder bestämd, teknisk beredskap hos materielen. Det
kontinuerliga, preventiva underhållet ger erfarenheler som, systematiskt insamlade
och bearbetade, dels gör det möjligt att successivt justera den förkalkylerade
underhållsplaneringcn och dels ger underlag för förkalkyler
beträffande behovet av underhållsinsatser för ny materiel.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
FATU konstaterar, att i den nuvarande försvarsgrensvis uppdelade organisationen
är teleunderhållsuppgifterna inom försvarsgrensförvaltningarna
fördelade på såväl sakorgan som underhållsorgan samtidigt som underhållsorganens
organisation sinsemellan är olika, vilket allt gör det svårt att utveckla
metoder för analys av ny materiels underhållsbehov, utveckla standardiserad
underhållsmetodik etc. samt skapa systematik och planering i
underhållsverksamheten. Med hänsyn till den kommande expansionen av
telematerielvolymen inom krigsmakten och de krav som måste ställas i fråga
om systematik och planering när det gäller en rationellt bedriven underhållsverksamhet
bör enligt FATU upprättas ett för de tre försvarsgrenarna
gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor, försvarets teleunderhållskontor.
Även de verkställande underhållsanstalterna måste ökas, främst verkstadsresurserna.
För att dessa skall kunna utnyttjas rationellt bör de så
långt möjligt vara gemensamma för krigsmakten. En gemensam ledning av
sådana underhållsanstalter erfordras i de centrala förvaltningarna. Denna
bör förläggas till teleunderhållskontoret, vars viktigaste uppgifter blir att
planera, leda och kontrollera insatsen av underhållsanstalterna.
Eftersom verksamheten vid underhållsanstalterna begränsas av de ekonomiska
resurser, som kan ställas till förfogande, blir en kartläggning av
underhållskostnaderna av avgörande betydelse för inriktningen av materielunderhållet.
Särskild vikt bör därför enligt FATU läggas vid att åstadkomma
ett redovisningssystem, som gör det möjligt att bedöma kostnaderna för
olika underhållsarbeten oberoende av organisationsformen och placeringen
i den statliga hierarkien av den verkstad där arbetet utföres och oavsett om
verkstaden är statlig eller privat.
Teleunderhållskontoret bör omfatta i princip fyra enheter, en för planering,
en för anläggningar och personal, en för drift och en för ekonomi.
Härtill kommer en militärassistent.
Planeringsenheten får som uppgift att skapa förutsättningar för och vidmakthålla
ett samlat underlag för underhållsverksamhetens långsiktiga planering
samt att med hjälp av detta underlag medverka vid projektering,
konstruktion och anskaffning av ny materiel. Enheten bör även ansvara för
att tekniska underhållsinstruktioner utarbetas.
Anläggnings- och personalenheten skall lösa uppgifter som sammanhänger
med projektering av verksladsanläggningar och verkstäders utrustning
med maskiner, verktyg och provningsutrustningar m. m. samt handlägga
personalredovisnings- och personalplaneringsuppgifter.
Driftsenheten skall handlägga frågor som hör samman med driften av
de gemensamma verkstäderna, främst grovplaneringen av underhållsarbetet
samt metoderna för detta, vidare avvägningen av huruvida underhåll
skall utföras vid egna verkstäder eller läggas ut till andra företag.
Ekonomienheten slutligen skall verka för att ett ändamålsenligt redovisningssystem
kommer till stånd och ansvara för en kontinuerlig uppföljning
av underhållskostnaderna.
Kungl. Maj:t$ proposition nr 114 år 1963
9
Dessutom bör en militärassistent finnas för handläggning av ärenden rörande
de gemensamma verkstädernas krigsorganisation och krigsplanläggning
samt säkerhetsfrågor.
Teleunderhållskontoret bör enligt FATU i stort sett redan från början
kunna få alla de sålunda angivna arbetsuppgifterna. Kontoret bör sålunda
bl. a. studera konstruktions- och tillförlitlighetstekniken ur underhållsteknisk
synpunkt och utarbeta metoder och anvisningar in. m. för att dessa synpunkter
skall kunna tillgodoses vid framtagning av ny materiel. Kontoret
skall kunna medverka vid sakorganens projekterings- och konstruktionsarbete.
Formen för denna medverkan är beroende av projektets komplexitet
och omfattning. Vid större projekt bör personal från kontoret utses att deltaga
i arbetet inom den för projektet tillsatta systemgruppen. Ansvaret för
materielens konstruktiva utformning och därmed för de tekniska specifikationerna
för anskaffningen faller dock alltjämt på vederbörligt sakorgan.
Eftersom ansvarsfördelningen mellan sakorgan och underhållsorgan f. n.
är olika inom förvaltningarna måste teleunderhållskontorets ansvar för att
de underhållstekniska kraven blir specificerade i en beställning tills vidare
bli beroende av vederbörande förvaltnings avgörande. FATU understryker
dock, att syftemålet med ett gemensamt organ är att den begränsade personaltillgången
för underhållstekniska frågor skall rationellt utnyttjas.
FATU anser, att uppbyggnaden av teleunderhållskontoret måste påbörjas
snarast. Till en början bör det emellertid ha försökskaraktär. Chef för kontoret
föreslås bli en överingenjör i B 3. I övrigt föreslås 24 tjänster. Samtliga
tjänster bör tills vidare inrättas såsom extra.
Arbetsgrupp för planeringsfrågor: En avdelningsdirektör
B 1, en byrådirektör A 27, två förste byråingenjörer A 23, en byråingenjör
A 19 samt två ingenjörer i högst lönegrad A 15.
Arbetsgrupp för anläggnings- och personalfrågor:
En förste byråingenjör A 23 samt en byråintendent A 19.
Arbetsgrupp för driftfrågor: En avdelningsdirektör B 1, en
förste byråingenjör A 23, en byråintendent A 19, en ingenjör A 17 samt två
ingenjörer i högst lönegrad A 15.
Arbetsgrupp för ekonomifrågor: En byrådirektör A 27, en
förste byråintendenl A 23 samt en byråassistenl A 19.
Militärassistent : En kapten A 21.
Expedition m. m. : En kontorist A 9, föreståndare för expeditionen
och chefssekreterare, två kanslibiträden A 7 samt två biträden i reglerad
befordringsgång.
Vad angår teleunderhållskontorets inplacering i förvaltningsorganisationen
anser FATU övervägande skäl tala för att kontoret anslutes till flygförvaltningen.
Flygvapnet har f. n. och kommer än mer i framtiden att ha
den största underhållsvolymen och samtidigt ställas inför de mest komplicerade
underhållsproblemen. Flygförvaltningen har också börjat bygga upp
ett underhållssystem utformat enligt de principer som FATU angivit. An2—4630
63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 114
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 114- år 1963
slutning till flygförvaltningen skulle underlätta att flygvapnets angelägna
behov tillgodoses och samtidigt ge kontoret de bästa arbetsförutsättningarna.
FATU anser även, att driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska
laboratorium bör överföras till teleunderhållskontoret, då sektionens uppgifter
har direkt anknytning till uppgifter som enligt FATU bör ankomma
på teleunderhållskontoret.
Teleunderhållskontorets ställning i förhållande till andra enheter inom
krigsmakten föreslås bli likartad med vad som gäller för den 1962 inrättade
för krigsmakten gemensamma robotavdelningen i flygförvaltningen (prop.
1962:64).
Yttranden
Remissinstanserna ansluter sig allmänt till de principer som FATU lagt
till grund för sitt förslag och till FATU:s bedömning att ett för försvarsgrenarna
gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor behövs. Likaså
är enigheten påfallande i frågan om till vilken förvaltning det föreslagna
teleunderhållskontoret skall knytas. Av de remissinstanser som yttrat sig i
sistnämnda hänseende har det övervägande flertalet antingen förordat flygförvaltningen
eller icke haft något att erinra mot FATU:s förslag.
överbefälhavaren anser, att teleunderhållskontoret lämpligen bör inordnas
i flygförvaltningens organisation. Flygförvaltningen förklarar sig beredd
att till sin organisation foga ett sådant centralt organ, men anser det inte
lämpligt ur arbetssynpunkt att ur den nuvarande underhållsavdelningen
bryta ut den del av verksamheten som rör tele- och robotmateriel. Flygförvaltningen
föreslår därför, att det centrala teleunderhållsorganet anknytes
till underhållsavdelningen och att chefen för underhållsavdelningen i frågor
som rör arméns och marinens tele- och robotunderhåll får motsvarande
skyldigheter och befogenheter som tillagts chefen för robotavdelningen. Försvarets
förvaltningsdirektion framhåller, att dess ståndpunkt i allt väsentligt
sammanfaller med flygförvaltningens ställningstagande. Denna uppfattning
delas också i stort av 1956 års försvar sförvaltning ssakkunniga. Marinförvaltningen
anser för sin del, att även alternativen med ett från försvarsgrensförvaltningarna
fristående organ eller ett ingående i försvarets fabriksstyrelse
bör undersökas.
Delade meningar råder biand de remissinstanser som yttrat sig om det
centrala teleunderhållsorganets arbetsuppgifter och befogenheter. Det övervägande
flertalet har dock i stort sett anslutit sig till FATU:s förslag. Sålunda
anför försvarets förvaltningsdirektion, att för teleunderhållskontoret
avsedda, för förvaltningarna gemensamma arbetsuppgifter rörande underhållsmetodik,
planering av underhållsverksamheten, normer för underhållsinstruktioner
o. dyl. är av sådan betydelse för samordning och effektivisering
av teleunderhållsverksamheten att organet snarast bör inrättas med den
storleksordning som föreslagits. Oklarheter beträffande ansvarsfördelning
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 är 1963
11
och arbetsuppgifter bör lösas successivt under förvaltningsdirektionens överinseende.
Liknande synpunkter framföres av försvarets civilförvaltning,
flygförvaltningen, statskontoret och försvarets forskningsanstalt. Såväl
forskningsanstalten som flygförvaltningen uttalar dock tveksamhet rörande
lämpligheten att till flygförvaltningen överföra samtliga arbetsuppgifter
vid den nuvarande driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska laboratorium.
Forskningsanstalten understryker vidare, att det ekonomiska ansvaret
för teleunderhållet ej får fråntagas den myndighet som svarar för anskaffning.
Telestyrelsen anser, att förslaget är ett steg i rätt riktning, men
det synes styrelsen lämpligt att televerket bibehåller de underhållsuppgifter
det för närvarande åtagit sig för krigsmaktens räkning, liksom att nya uppgifter
skall kunna tillkomma för annan materiel, som ur underhållssynpunkt
är likartad med inom televerket förekommande. LO, TCO och SACO har
inga gentemot arbetsgruppen avvikande uppfattningar. SACO anser dock,
att det bör ankomma på vederbörande försvarsgrensförvaltning att besluta
om underhåll skall utföras vid egna verkstäder eller vid privata företag. LO
och SACO ifrågasätter vidare om den för teleunderhållskontoret föreslagna
personalstyrkan är tillräcklig med hänsyn till förutsatta arbetsuppgifter.
överbefälhavaren, armétygförvaltningen, marinförvaltningen och 1956
års försvarsförvaltningssakkunniga hävdar, att det centrala teleunderhållsorganets
arbetsuppgifter och befogenheter bör begränsas i förhållande till
vad som föreslagits. Sålunda framhålles, att det tekniska och ekonomiska
ansvaret för telematerielen helt bör ligga kvar på försvarsgrensförvaltningarna.
överbefälhavaren framhåller i övrigt, att det centrala organet i första
hand bör genomföra vissa fortsatta utredningar bl. a. i fråga om den centrala
ledningen av de gemensamma verkstäderna och därmed sammanhängande
frågor. Uppgifterna bör därutöver till en början begränsas till att omfatta
utarbetande av system och metoder för telematerielens underhåll, utarbetande
av normer för standardisering och typminskning samt biträde vid konstruktion.
Ansvarsfördelningen måste enligt överbefälhavaren klarläggas.
En något vidare ram för verksamheten förordas av marinförvaltningen, som,
utöver uppgiften i fråga om utvecklande av system och metodik i underhållet,
även anser att det centrala organet bör handha den centrala ledningen
av gemensamma verkstadsresurser. 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga
anser däremot, att i avvaktan på slutligt ställningstagande till verkstädernas
driftform hör organet inte avses för driftfrågor eller personal- och
anläggningsfrågor. De sakkunniga har intet att erinra mot organets föreslagna
ställning gentemot övriga myndigheter, men förutsätter att det är avsett
att vara ett för försvarsgrenarna gemensamt »hjälporgan». Armétygvaltningen
slutligen anser, att det gemensamma organets arbetsuppgifter bör
begränsas till endast hopsamling av erfarenhetsdata samt utarbetande av
förslag till enhetlig nomenklatur och gemensamma normer.
FATU:s uppfattning om betydelsen av en kostnadsredovisning, som möj
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1963
liggör en rättvisande jämförelse beträffande utförda underhållsprestationer,
delas i stort sett av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna
fråga. Sålunda anför statskontoret, att vad arbetsgruppen anfört i princip
synes kunna tillämpas även inom andra områden av krigsmaktens underhållsverksamhet.
Ämbetsverket ansluter sig till att mer rättvisande kostnadsredovisning
bör skapas. Även marinfÖrvaltningen tillstyrker åtgärder enligt
betänkandets riktlinjer, vilka bör gälla försvarets verkstadsverksamhet överhuvudtaget.
Försvarets förvaltningsdirektion, med instämmande av flygförvaltningen,
har ingenting att invända mot att fortsatta undersökningar i
syfte att nå för de olika verkstäderna likartade kostnadsanalyser fullföljes,
under förutsättning att arbetet sker i nära kontakt med statskontoret. Enligt
civilförvaltningens mening kan ifrågasättas, huruvida en så avgörande
omläggning av kostnadsredovisningen, som arbetsgruppen syftar till, bör
genomföras utan att dessförinnan undersökts behovet av och förutsättningarna
för att tillämpa liknande principer vid övriga verkstäder.
c) Underhållaamtalter
FATU delar in underhållsanstalterna i tre kategorier A, B och C. Till
kategori A hänförs driftpersonal medan verkstäderna hänförs till kategorierna
B — lokala eller regionala verkstäder — och C — centrala verkstäder. Arbetsuppgifter
in. m. på olika nivåer beskrives i huvudsak sålunda.
Kategori A skall utföra driftvård och enklare reparationer. Dess arbetsuppgifter
kommer att vara desamma i krig och fred. Arbetsvolymerna
kommer dock att öka i krig genom bl. a. ökat drifttidsuttag.
Kategori B skall kunna utföra mer omfattande driftvårdsuppgifter
och tillsyner samt mer kvalificerade reparationer än kategori A. Även för
kategori B blir arbetsuppgifterna desamma i krig och i fred och arbetsvolymerna
kommer att öka i ett krigsläge.
Kategori C skall vara utrustade för att utföra översyner, modifieringar
samt kvalificerade reparationer av fredskaraktär. Materielen kommer sannolikt
i ökad omfattning att byggas upp av utbytbara enheter. Dessa enheter
kommer att bli viktiga reparationsobjekt för C-verkstäderna. De resurser i
form av personal och utrustning som dessa verkstäder förfogar över är av
stor betydelse för bibehållande av materielens initialstridsvärde. Eftersom
översyner och modifieringar av materielen är åtgärder av fredskaraktär,
torde dessa uppgifter icke komma till utförande under krig, annat än om
detta blir långvarigt. C-verkstäderna kan därför, kort efter ett krigs början,
användas för att förstärka de mera »framskjutna» underhållsresurserna,
främst kategori B. Vid de centrala verkstäderna bör dock behållas vissa resurser
för oförutsedda behov. Dessa verkstäder föreslås bli för försvarsgrenarna
gemensamma verkstäder.
Eftersom såväl A- som B-anslalterna har samma uppgifter såväl i fred
som krig bör enligt FATU dessa ledas, organiseras och lokaliseras på sådant
sätt att några förändringar icke behöver göras i ett krigsläge.
De för krigsmakten gemensamma centrala verkstäderna — C-verkstä
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 196S
derna — bör enligt FATU ledas av det föreslagna teleunderhållskontoret.
För underhållsanstalter av kategori A och B anses däremot teleunderhållskontorets
ledning — i den mån dessa anstalter ej är gemensamma för krigsmakten
— böra inskränkas till en teknisk styrning av verksamheten genom
skötselföreskrifter, reparationsnormer nr. fl. tekniskt samordnande instruktioner.
FATU beräknar, att utvecklingen under 1960-talet skall innebära en fördubbling
av nuvarande behov av kapacitet på C-nivån. Eftersom C-uppgifterna
har fredskaraktär bör ekonomiska och rationella synpunkter vara
styrande för verkstadsdriften. Genom att samordna C-verkstäderna bör man
kunna skapa förutsättningar för rationaliseringar, som kan minska de kommande
anspråken på personalökningar och investeringar i utrustning och
byggnader. I detta syfte föreslår FATU, att dessa verkstäder skall få en på
tekniska grunder specialiserad inriktning. Varje enhet bör specialiseras på
viss materiel från hela krigsmakten.
FATU föreslår, att teleunderhållet på C-nivå koncentreras till fyra centrala
verkstäder, nämligen CVA, Karlskronavarvet AB samt en ny verkstad
i södra Sverige och — längre fram — en ny verkstad i mellersta Norrland.
Motiven för förslagen utvecklas sålunda.
Vid CVA bedrivs en omfattande teleunderhållsverksamhet. Denna verksamhet
bör byggas ut genom att CVA specialiseras på underhåll av telemateriel.
Det kan därvid bli nödvändigt att överföra vissa av verkstadens
nuvarande verksamhetsgrenar till de centrala flygverkstäderna i Malmslätt
eller Västerås.
Även om så sker kommer emellertid kapaciteten vid CVA endast i begränsad
omfattning att kunna tillgodose det totala framtida behovet av underhållsresurser
på C-nivån. Vid sidan av en utbyggnad av CVA bör därför nya
verkstadsresurser byggas upp. För detta talar dessutom det allmänna faktum
att verkstäders storlek bör hållas inom rimliga gränser så att de ej blir svåra
att administrera. Svårigheterna att rekrytera och utbilda tillräckligt med
personal blir mindre då rekryteringsunderlaget kan breddas och tillgången
till utbildningsanstalter ökas genom verkstädernas uppdelning.
Dessa synpunkter — varvid möjligheten att rekrytera och utbilda personal
särskilt bör betonas — har föranlett FATU att föreslå att två nya centrala
televerkstäder skapas vid sidan av CVA. Dessutom föreslås att vissa marina
arbeten för längre tid lägges ut till Karlskronavarvet AB.
Av de två nya verkstäderna, varav en föreslås lokaliserad till mellersta
Norrland och en till södra Sverige, bör prioritet ges den södra verkstaden
bl. a. med hänsyn till robotmaterielens underhåll. Då härigenom underhållsbehoven
på C-nivån för den närmaste tiden tillgodoses kan slutlig ställning
till den norra verkstadens dimensionering och lokalisering anstå tills vidare.
Arbetsfördelningen mellan de centrala verkstäderna föreslås i stort bli
följande.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 dr 196S
1. Central televerkstad i södra Sverige
a) Bärbar och transportabel radioutrustning.
b) Land- och fartygsbaserade robotsystem.
c) Telefonmateriel.
d) Radiolänkmateriel.
2. CVA
a) Radar (utom radar ingående i robotsystem).
b) Flygburna robotsystem.
c) Telemätinstrument.
d) Datautrustningar för lv-eldledning och stridsledning.
e) Större radioanläggningar.
3. Karlskronavarvet AB
a) Hydrofonmateriel.
b) Minmateriel.
c) Fartygsburna artillerisystem.
4. Central televerkstad i mellersta Norrland
a) Telefonmateriel.
b) Artillerisystem.
c) Robotsystem (replipunkt).
d) Radio (replipunkt).
Den nya verkstaden i södra Sverige bör enligt FATU inriktas mot underhåll
av robotmateriel med hänsyn till, bl. a., att tillräckliga resurser för närvarande
saknas inom detta materielområde. Verkstaden bör tillföras resurser
för underhåll av mark- och fartygsbundna system medan underhållet
av flygburna robotsystem bör hänföras till CVA.
Eftersom till robotsystemen hörande radar- och datautrustningar är utpräglat
systembundna förordas, att underhållsarbetena för dessa materielslag
sammanhålles med den övriga i robotsystemen ingående telematerielen.
Såsom komplement till här nämnda materielgrupper föreslås den södra
verkstaden få övertaga delar av det centraliserbara underhållet av telefonmateriel
och radiolänkmateriel. Radiolänkmaterielens behov av underhåll
på C-nivå kräver till stor del mobil verksamhet. Detta jämte denna materiels
nära anknytning till radio- och telefonområdet gör det enligt FATU lämpligt
att förlägga dessa arbeten till den nya verkstaden.
En mycket stor del av underhållsarbetena på bärbar och transporterbar
radiomateriel utföres för närvarande vid SiS. Vid genomförande av FATU:s
förslag kan verksamheten vid SiS överflyttas till den södra verkstaden och
CVA. Den beslutade utflyttningen av SiS från stockholmsområdet bör därför
ske genom en dylik överflyttning varvid huvuddelen av SiS underhållsverksamhet
övertages av den nya verkstaden i södra Sverige.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 År 1963 15
Personalbehovet för de centrala verkstäderna under 1960-talet har bedömts
på följande sätt.
Personalbehov1
Nuläget
1963/84
1966/67
1969/70
Central televerkstad i södra Sverige............
_
450
800
800
CVA .......................................
450
500
700
900
KkrV.......................................
20
20
20
20
Central televerkstad i norra Sverige............
—
—
50
100
470
970
1570
1820
1 Inklusive personal för mekanik, hydraulik, starkström m.m.
FATU föreslår vidare, att FTG ombildas till en för krigsmakten gemensam
regional televerkstad av kategori B och underställes teleunderhållskontoret.
Som utgångspunkt vid projekteringen av den nya centrala teleunderhållsverkstaden
i södra Sverige anger FATU, att den totala arbetsstyrkan vid
slutet av år 1965 kommer att uppgå till ca 500 man. Med ledning av planerade
anskaffningar bör man räkna med en 60-procentig ökning av arbetsvolymerna
fram till år 1970.
Med utgångspunkt i att 1960 års riksdag i sitt principbeslut om SiS utflyttning
från stockholmsområdet förordat att verkstaden skulle flyttas till
Borås, Jönköping eller Växjö har FATU övervägt dessa städers lämplighet
som lokaliseringsort för den nya verkstaden. I detta hänseende anför FATU
följande.
Jönköping och Borås synes erbjuda det största lokala rekryteringsunderlaget.
Tages även omgivande tätorter samt glesbygden i beaktande framstår
Jönköping som gynnsammast, men skillnaderna mellan de tre städerna är
ej stora. Kravet på ett väl differentierat näringsliv inom lokaliseringsorten
torde bäst kunna uppfyllas av Jönköping och Växjö. Jönköping har ett
centralt läge med goda kommunikationer. Med hänsyn till verkstadens aktuella
inriktning är också Växjö ur kommunikationssynpunkt väl beläget.
Borås är däremot ur denna synpunkt mindre lämpligt.
FATU anser, att med hänsyn till det anförda såväl Jönköping som Växjö
kan väljas som lokaliseringsort, men förordar Växjö mot bakgrund av beslutade
materielanskaffningar och önskvärdheten av snabb etablering.
I fråga om den nya centrala verkstadens driftform framhåller FATU, att
ledningen för den föreslagna verkstaden måste få största möjliga rörelsefrihet
i ekonomiskt och organisatoriskt avseende. Därigenom möjliggöres
en snabb och effektiv anpassning till ändrade förhållanden inom underhållsverksamheten.
FATU anser därför, att den föreslagna verkstaden bör drivas
i aktiebolagsform. Med hänsyn till verkstadens inriktning bör aktiebolaget
vara helstatligt.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1963
Vad som anförts beträffande driftformen för den föreslagna nya centrala
verkstaden i södra Sverige gäller i princip även FTG och CVA. En ändring
av dessa verkstäders nuvarande driftform fordrar emellertid omfattande omläggningar.
Erfarenheterna från det nya teleunderhållskontoret och organisationen
av den föreslagna nya verkstaden bör därför enligt FATU:s mening
inväntas, innan ställning tas till en ändrad driftform för FTG och CVA.
Kapitalbehovet för den nya centrala verkstaden beräknas till minst 31
miljoner kronor under förutsättning att reservdelarna lillhandahålles i form
av konsignationslager (bet. s. 73—75) enligt följande sammanställning.
Investeringar i byggnader, tomt och inventarier för första utbyggnadsetap
-
pen:
Byggnader:
Verkstadsyta 7 500 m* ...................................................... 3 375 000
Volym 30 000 m*
Tomt:
3 å 5 hektar .................................................................. 325 000
Inventarier, instrument och maskiner:
Radio och övriga objekt ................................................... 12 200 000
Robot ........................................................................... 7 000 000
22 900 000
Oförutsett, reserv ......................................................... 2 100 000
Totalt kr. 25 000 000
Omsättningstillgångarna exkl. rörelsemedel beräknas till:
Fordringar ..................................................................... 2 900 000
Produkter i arbete och lager ............................................. 2 100 000
Förnödenhetsförråd ......................................................... 200 000
Totalt kr. 5 200 000
Rörelsemedlen: (ca 15 % av 5 200 000) ................................. 700 000
Totalt kommer omsättningstillgångarna att taga i anspråk ca: 5 900 000 kr.
Totalt kapitalbehov:
Byggnader, instrument m.m.............................................. 25 000 000
Omsättningstillgångar ................................................... 5 900 000
Totalt kr. 30 900 000
Yttranden
FATU:s synpunkter på underhållsanstalternas inriktning och därav föranledda
förslag till specialisering av underhållsobjekt på olika gemensam
-
Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963 17
ma verkstäder och uppbyggande av nya sådana har godtagits av huvudparten
av remissmyndigheterna med vissa reservationer.
Försvarets civilförvaltning anför, att den föreslagna inriktningen och organisationen
av gemensamma televerkstäder i allt väsentligt bör vara vägledande.
Statskontoret, som inte har något att erinra mot förslagen, understryker
vikten av att riksdagens principbeslut i fråga om flyttning av SiS
snarast kommer till utförande i samband med uppbyggnaden av den nya
verkstaden i södra Sverige. Statskontoret förutsätter också, att kostnaderna
för omläggning av driften vid aktuella flygverkstäder, närmare utredes av
flygförvaltningen. Försvarets förvaltningsdirektion finner den föreslagna
uppdelningen av underhållsverksamheten i princip vara riktig. En bestämd
åtskillnad mellan underhållsuppgifter på B- och C-nivå kan dock inte alltid
göras och är heller icke alltid lämplig. Det bör därför vara en av teleunderhållskontorets
främsta uppgifter att närmare undersöka och föreslå vilka
arbetsuppgifter som bör utföras på respektive A-, B- och C-nivå. Det är dock
fullt klart, framhåller direktionen, att arbetsobjekt förefinnes såväl inom
robot- som teleområdet i en omfattning, som motiverar ett snabbt utbyggande
av verkstaden i södra Sverige. Förvaltningsdirektionens uppfattning delas
i stort sett av flygförvaltningen och försvarets forskningsanstalt. Flygförvaltningen
förordar även i princip de föreslagna uppgifterna för CVA men
understryker att en överflyttning av arbetsuppgifter måste ske successivt.
överbefälhavaren framhåller, att man nu inte bör binda sig för större oskyddade
verkstäder på C-nivå än som är oundgängligen nödvändigt. Ställning
till vidare utbyggnad bör tas sedan B-nivån närmare utretts. I enlighet därmed
tillstyrkes den föreslagna specialiseringen av CVA och tillkomsten av
den nya televerkstaden i södra Sverige. Inriktningen av den senare bör dock
utredas närmare.
Mot utredningen avvikande synpunkter har anmälts främst av armétygförvaltningen
och marinförvaltningen. Armétygförvaltningen har i princip
inte något att erinra mot att CVA och den nya televerkstaden i södra Sverige
blir de två huvudreplipunkterna för det centrala teleunderhållet under de
närmaste åren, men anser att uppgiftsfördelningen dem emellan bör vara
annorlunda. Därvid bör den flygburna och strilanslutna materielen i huvudsak
betjänas av CVA samt huvuddelen av arméns och marinens materiel i
regel hänvisas till verkstaden i södra Sverige. Marinförvaltningen anser, att
en fördelning av underhållsobjekten efter geografiska grunder principiellt
är att föredra ur beredskapssynpunkt framför en specialisering efter objektens
art. Ämbetsverket finner emellertid att även en kombination av de två
alternativen kan vara en möjlig väg. Den föreslagna nya verkstaden tillstyrkes.
Arbetsmarknadsstyrelsen tar upp frågan om verkstaden i södra Sverige
bör prioriteras i förhållande till verkstaden i mellersta Norrland. Styrelsen
anser, att allmänna lokaliseringssynpunkter och arbetsmarknadssynpunkter
starkt talar för att den senare verkstaden först kommer till utförande.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr lii år 1963
Styrelsen finner det från nämnda synpunkter också angeläget, att en större
del av teleunderhållet än som föreslagits får ankomma på verkstaden i mellersta
Norrland, som bör förläggas till Östersund. Styrelsen föreslår, att
Kungl. Maj:t omedelbart låter utreda dessa frågor.
Av övriga remissinstanser tillstyrker TCO, att verkstadsresurserna bygges
ut genom den föreslagna utökningen vid CVA och genom att en specialiserad
televerkstad i södra Sverige inrättas. LO instämmer i förslaget att inrätta
för krigsmakten gemensamma centrala verkstäder, specialiserade efter
underhållsobjektens art. LO har inte heller något att erinra mot att CVA
inriktas på underhåll av telemateriel. Däremot anser LO, i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen,
att verkstaden i mellersta Norrland — förlagd exempelvis
i Östersund — med hänsyn till arbetsmarknads- och sysselsättningssynpunkter
bör ges företräde. Även flera arbetsobjekt än som förutsatts bör
överföras till denna verkstad. LO anser slutligen, att hela frågan om dimensionering
och lokalisering av ytterligare televerkstäder bör bli föremål för
förnyad prövning.
Sveriges industriförbund finner det anmärkningsvärt, att FATU framlagt
sina förslag utan att närmare undersöka förutsättningarna för att lösa
ifrågavarande problem i samarbete med den enskilda teleindustrin. Förbundet
hemställer därför, att den enskilda teleindustrins möjligheter att helt
eller delvis åtaga sig teleunderhållet inom försvaret undersökes innan beslut
om utbyggnad av försvarets verkstadsresurser på teleområdet fattas.
Förslaget att den nya centrala televerkstaden i södra Sverige skall förläggas
till Växjö tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Arbetsmarknadsstyrelsen och lokaliseringsutredningen förklarar sig sålunda
icke ha anledning att ur allmän lokaliseringssynpunkt motsätta sig
att verkstaden förlägges till Växjö.
Statskontoret finner det svårt att med föreliggande material avgöra huruvida
Växjö är den lämpligaste platsen och anser att frågan ytterligare behöver
övervägas. Liknande ståndpunkt intas av LO. Länsstyrelsen i Jönköpings
län förordar Jönköping—Huskvarnaregionen. Därvid framhålles bl. a. att
verkstadsfrågan kan lösas lika snabbt där som i Växjö, att rekryteringsunderlaget
är mångdubbelt större samt att regionen har rika möjligheter till
yrkesutbildning inom det teletekniska området. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län underkänner FATU:s motivering för att valet i sista hand fått stå mellan
Jönköping och Växjö medan Borås uteslutits. Länsstyrelsen hemställer att
en tillfredsställande utredning verkställes angående de olika lokaliseringsalternativen
innan frågan om verkstadens förläggning slutligt avgöres.
Remissinstanserna har delade meningar om FATU:s förslag att den nya
televerkstaden i södra Sverige skall drivas i aktiebolagsform under ledning
av det centrala teleunderhållsorganet.
överbefälhavaren anför, att han instruktionsmässigt har direktivrätt till
förvaltningarna och försvarets fabriksstyrelse, varigenom de operativa syn
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
19
punkterna automatiskt skulle vara beaktade om verkstaden drevs i förvaltningsregi
eller affärsverksform. överbefälhavaren föreslår, att utbyggnaden
påbörjas i förvaltningsregi, varefter de slutliga arbetsformerna kan vidare
övervägas. Chefen för flygvapnet har vid militärledningssammanträde anmält
häremot avvikande mening och förordat, att verkstaden skall drivas
av ett av staten och enskild industri gemensamt ägt bolag. Samma mening
ger flygförvaltningen uttryck för. I övrigt har endast SACO bestämt förordat
att verkstaden drives i aktiebolagsform, varvid hänvisas till att denna driftform
ger möjlighet till större flexibilitet och handlingsfrihet i personalfrågor.
Statskontoret framhåller, att bolagsdrift inom en del av den statliga sektorn
kan komma att skapa konkurrens om personalen inom denna. Statskontoret
skulle därför för sin del helst se att verkstaden i varje fall tills
vidare drives i förvaltningsregi. Därest rekryteringsproblemen för verkstaden
bedömes så allvarliga att risk förefinnes för dess planenliga uppbyggnad,
vill dock ämbetsverket — oaktat sin principiella uppfattning — ej motsätta
sig att aktiebolagsformen tillämpas. Försvarets förvaltningsdirektions majoritet
har ställt sig tveksam till om ett bolag i föreslagen form omedelbart bör
komma till stånd samt föreslagit att förberedande planeringar och åtgärder
för den nya verkstaden handlägges i förvaltningsregi. Gentemot denna uppfattning
har två ledamöter av direktionen reserverat sig och förmenat att
verkstaden redan från början bör ges bolagsform. Telestyrelsen vill inte bestrida,
att bolagsformen kan ha vissa fördelar i förhållande till andra företagsformer
och skulle därför från rent principiella synpunkter inte ha något
att erinra mot det framlagda förslaget. Med hänsyn till att televerket därvid
skulle komma i underläge vid personalrekryteringen anser styrelsen dock
att, innan beslut fattas i frågan, en förnyad utredning bör verkställas om de
lämpligaste formerna för industriell drift på det statliga området. 1956 års
försvarsförvaltningssakkunniga förutsätter, att innan slutgiltig ställning tages
till frågan om driftform för den aktuella verkstaden det ur mera allmänna
synpunkter närmare överväges vilken driftform som bör väljas för
hithörande verkstadsorganisation i dess helhet. En i stort sett likartad hållning
intages av LO och marinförvaltningen. Försvarets civilförvaltning håller
före att för verkstaden tills vidare bör tillämpas samma driftformer som
nu gäller för CVA och att den alltså bör drivas i förvaltningsregi. Samma
ståndpunkt intages av TCO och Sveriges industriförbund. Armétygförvaltningen
föreslår, att verkstadens uppbyggnad skall ombesörjas av armétygförvaltningen
och tills vidare drivas i dess regi. Därest emellertid en samlad
underhållsorganisation på teleområdet, fristående från de militära förvaltningarna
och utan anslutning till den privata industrin likväl befinnes erforderlig,
synes det ämbetsverket ur skilda synpunkter lämpligt, att denna
organisation anslutes till försvarets fabriksstyrelse.
20
Kangl. Maj:ts proposition nr 11b år 1963
d) Departementspromemoria om verkstadsledningen
I departementspromemorian anföres bl. a. att en önskvärd avlastning av
såväl flygförvaltningens administrativa organ som det föreslagna teleunderhållskontoret
skulle vinnas om ledningen av de gemensamma teleunderhållsverkstäderna
kunde anförtros åt försvarets fabriksverk. I promemorian skisseras
en arbetsfördelning mellan flygförvaltningen (teleunderhållskontoret)
och fabriksverket. Uppgiftsfördelningen anges därvid i huvudsak böra vara
den att förvaltningsmässiga uppgifter såsom planering, underhållsnormer,
fördelning av objekt mellan olika underhållsanstalter m. m. ankommer på
flygförvaltningen (teleunderhållskontoret), medan ledningen av driften vid
verkstäderna m. m. ombesörjes av fabriksstyrelsen.
I promemorian preciseras flygförvaltningens (teleunderhållskontorets)
uppgifter och befogenheter gentemot fabriksverket. Dessa anges för i teleunderhållskontoret
ingående arbetsenheter i korthet sålunda.
Planeringsenheten, vars uppgift är att vidmakthålla ett samlat underlag
för underhållsverksamhetens långsiktiga planering, kommer att tillhandahålla
fabriksverket prognoser samt underhållsinstruktioner.
Anläggnings- och personalenheten kommer att vara konsulterande organ
beträffande verkstadsanläggningar och samrådsorgan beträffande anskaffning
av vissa utrustningar där en standardisering är önskvärd.
I frågor rörande utbildning och andra långsiktiga rekryteringsåtgärder
bör enheten vara samrådsorgan. Löpande uppgifter om personalläget bör
även tillställas enheten.
Driftsenheten skall svara för grovplaneringen av arbetsuppgifterna och
blir således den enhet som »beordrar» arbeten hos fabriksverket eller hos
civila leverantörer. I arbetsstudie- och metodfrågor skall enheten vara konsulterande,
liksom i frågor beträffande utvecklingen av instrument- och
provningsutrustningar m. m. samt i fråga om underlag för verkstädernas
egna inköp av material och reservdelar.
Ekonomienheten skall ansvara för uppföljning av underhållskostnaderna
per materieltyp. Underlaget för uppföljningen skall tillställas enheten av den
verkstad eller myndighet som utfört underhållet. Enheten skall vara fabriksverket
behjälplig med underlag för budgetering och ekonomiska utredningar.
Ansvaret för driftsredovisning och prissättning bör åvila fabriksverket.
Fabriksverkets uppgifter och ansvar gentemot flygförvaltningen (teleunderhållskontoret)
anges i korthet sålunda.
Fabriksverket åtager sig att driva de gemensamma verkstäderna så att
bästa möjliga totalekonomi erhålles inom verkets avsnitt av det aktuella
området. Den långsiktiga planeringen av resursernas utbyggnad skall anpassas
inom av flygförvaltningen (teleunderhållskontoret) angivna prognosgränser.
Den kortsiktigare planeringen får av fabriksverket inom ramen av
leveransåtaganden fritt anpassas efter läget. Endast beträffande vissa standardiseringsfrågor
i samband med anskaffning av instrument och provningsutrustning
är samråd nödvändigt.
Vad angår driftformen för de gemensamma verkstäderna presenteras i
promemorian tre alternativ. Alternativ 1 och 3 innebär affärsverks- eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
21
aktiebolagsform genomgående för samtliga verkstäder. Enligt alternativ 2
skall nuvarande verkstäder tills vidare drivas i affärsverksform, medan nybyggda
verkstäder skall drivas i aktiebolagsform.
I promemorian hävdas att det, inte minst med tanke på den svåra uppgiften
att starta och snabbt utveckla omfattande verkstadsrörelse på nya
platser, är angeläget att ge verkstäderna största möjliga ekonomiska och
administrativa frihet. Valet av driftform kan också påverkas av en eventuell
samverkan med den privata industrin. I detta avseende anföres i promemorian.
Utan att närmare gå in på motiven synes det kunna övervägas om icke
det av FATU föreslagna helstatliga bolaget i stället kan ges formen av ett
halvstatligt aktiebolag, där en till mindre än hälften uppgående aktiepost
skulle ägas av ett enskilt konsortium. Detta konsortium skulle i så fall bildas
av de civila leverantörer av telemateriel som kan tänkas vara intresserade av
ett samarbete inom underhållsområdet. I avvaktan på närmare överväganden
av denna fråga synes det lämpligt att från början välja den driftform
som möjliggör smidig anpassning till en samverkan av detta slag.
Yttrande
Försvarets fabriksstyrelse ställer sig positiv till tanken på att driften av
de gemensamma verkstäderna ledes av fabriksverket. Beträffande den i promemorian
skisserade uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan teleunderhållskontoret
och fabriksverket har styrelsen i princip intet att invända.
I fråga om driftform för verkstäderna anför styrelsen, att den driftform
som lämnar största rörelsefriheten ur bl. a. finansierings- och personalsynpunkt
utan tvekan är aktiebolagsformen. Styrelsen understryker dock, att
samtliga enheter bör ha samma driftform. Slutmålet bör enligt styrelsens
uppfattning vara, att samtliga gemensamma verkstäder sammanföres i en
organisation, som drives i aktiebolagsform under försvarets fabriksstyrelse.
Starka skäl synes också enligt fabriksstyrelsen tala för att aktiebolaget blir
halvstatligt.
Departementschefen
Den kraftigt ökade anskaffningen av telemateriel för krigsmakten, som
kan väntas fortsätta i än snabbare takt, accentuerar starkt kraven på ett
rationellt underhåll av denna materiel. En effektiv underhållsorganisation
är självklart motiverad av ekonomiska skäl men är också angelägen av hänsyn
till beredskapen. Underhållsproblemen har vuxit i takt med den allt
snabbare tekniska utvecklingen. Det har också blivit allt mera uppenbart,
att frågan om hur materielen skall vårdas och omliänderhas för att bibehålla
sin funktionsduglighet inte kan lösas i efterhand utan måste beaktas samtidigt
som konstruktionerna utformas.
Försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) har klargjort aktuella
frågeställningar beträffande underhåll av tele- och robotmaleriel och lagt
fram förslag till lösningar.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
Underhållsverksamheten syftar främst till att upprätthålla högsta möjliga
tekniska beredskap. Men underhållsorganisationen bör också vara sådan
att den fyller rimliga krav på rationell ekonomisk drift i fred. Med utgångspunkt
häri och med hänsyn till den kraftigt växande underhållsvolymen
föreslår FATU, att underhållsverksamheten samordnas och rationaliseras.
Samtidigt måste underhållsanstalterna byggas ut. Detta anses emellertid
inte böra genomföras inom ramen för den nuvarande försvarsgrensvis
uppdelade organisationen.
En samordning fordrar enligt FATU enhetliga normer för underhållsverksamheten,
som gör det möjligt att gemensamt leda teleunderhållet,
gemensamt bygga ut underhållsresurserna och gemensamt uppträda mot
eventuella civila leverantörer av underhåll. För att ekonomiskt kunna utnyttja
resurserna, såväl krigsmaktens egna som de civila, fordras ett enhetligt,
till civil praxis anpassat system för redovisning av alla kostnader som
uppstår i samband med underhållet.
FATU föreslår, att ett för krigsmakten gemensamt förvaltningsorgan för
teleunderhållsfrågor, försvarets teleunderhållskontor, inrättas för att lösa
en del av dessa problem. Teleunderhållskontorets uppgifter avses bli att
åstadkomma enhetlighet i förberedande och planerande åtgärder, att skapa
och rationellt utnyttja underhållsresurserna samt att utöva ekonomisk
kontroll över verksamheten. Teleunderhållskontoret föreslås bli anslutet till
flygförvaltningen.
I uppgifterna föreslås också ingå den direkta ledningen av för krigsmakLen
gemensamma verkstäder — i första hand centrala verkstäder — vilkas
arbetsuppgifter bör renodlas till fredsmässiga mera genomgripande underhållsarbeten.
Dessa gemensamma verkstäder utgöres av centrala flygverkstaden
i Arboga (CVA) — där de verksamheter som icke har något samband
med telemateriel successivt bör avvecklas — en föreslagen ny verkstad i
Växjö, driven i aktiebolagsform, samt — på längre sikt — även en ny verkstad
i mellersta Norrland. Den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets
televerkstad i Göteborg (FTG) föreslås såsom för krigsmakten gemensam
också skola underställas teleunderhållskontoret. Arbetsuppgifterna mellan
de centrala verkstäderna bör fördelas efter objektens art medan arbetsfördelning,
lokalisering och produktinriktning för regionala verkstäder — Bverkstäder
— i stor utsträckning måste bestämmas av militära synpunkter.
Teleunderhållskontorets ställning gentemot andra organisationsenheter
inom krigsmakten bör enligt FATU bli likartad med den år 1962 inrättade
gemensamma robotavdelningens i flygförvaltningen. Som chef för kontoret
föreslås en överingenjör med lön motsvarande B 3. I övrigt skulle finnas
24 extra tjänster.
Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till de principer som FATU
lagt till grund för sitt förslag och till dess bedömning av behovet av ett för
försvarsgrenarna gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågorna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963 23
Allmänt biträdes också förslaget om att organet skall inordnas i flygförvaltningen.
För egen del anser jag, att åtgärder snarast bör vidtagas för att skapa
förutsättningar för vidgat samarbete och större enhetlighet mellan försvarsgrenarna
i fråga om underhåll av telemateriel. Erfarenheterna från ett sammanhållet
teleunderhåll måste användas för att minska kostnaderna för inköp
och underhåll av materiel och öka dess tillförlitlighet. För att ett sådant
arbete snabbt skall ge resultat är det av vikt att erfarenhetsunderlaget blir så
brett som möjligt. En förutsättning härför är att stor enhetlighet råder inom
krigsmakten beträffande underhållsnomenklatur, underhållsnormer, redovisning
av kostnader, stilleståndstider m. m. En sådan systematisk insamling
av erfarenhetsunderlag måste organiseras och vidmakthållas av ett för krigsmakten
gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor. Jag kan alltså
ansluta mig till FATU:s förslag i detta hänseende och föreslår, att ett
centralt teleunderhållskontor kommer till stånd.
Den samlade överblick över teleområdets underhållsproblem som kan erhållas
genom tillkomsten av ett centralt teleunderhållsorgan bör ge impulser
till många initiativ i syfte att öka driftsäkerheten och minska underhållskostnaderna.
Underhållserfarenheterna måste därför på lämpligt sätt göras
tillgängliga för de myndigheter som har till uppgift att konstruera och
anskaffa materiel.
En enhetlig behandling på förvaltningsnivå av underhållsfrågorna i fråga
om telemateriel skapar goda förutsättningar för en strukturrationalisering
av verkstadstjänsten, innebärande bl. a. att för krigsmakten gemensamma
centrala verkstäder kan inrättas. Jag anser i likhet med FATU, att de centrala
verkstäderna bör inriktas mot exklusivt fredsmässiga underhållsarbeten,
varvid en långt gående specialisering bör eftersträvas. En sådan
grund för verksamheten innebär att ekonomiska faktorer, effektivitet och
lönsamhet skall vara huvudsakligen avgörande för handlandet i dessa verkstäder.
Jag förutsätter, att den civila industrin skall kunna konkurrera med
statens verkstäder om underhållsarbeten av denna art.
Beträffande de regionala verkstäderna — FATU:s benämning är B-verkstäder
— kommer de rent militära synpunkterna att ha ett stort och ofta
avgörande inflytande. FATU har till B-verkstäderna hänfört arbetsuppgifter
som bedömes vara nödvändiga såväl i krig som i fred. Personalbehovet i fred
är dock avsevärt lägre än vad som bedömes erforderligt för krigsförhållanden.
Jag anser att en sådan uppgiftsfördelning mellan centrala och regionala
verkstäder i princip är riktig. Gränsdragningsproblemen bör lösas av det
centrala teleunderhållsorganet i samråd med övriga berörda myndigheter.
FATU har erhållit uppdrag att fortsätta sina undersökningar beträffande
organisation av verkstadsresurserna på B-nivå i syfte att klarlägga förekommande
rationaliseringsmöjligheter.
Det centrala teleunderhållsorganet, försvarets teleunderhållskontor, bör,
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
såsom huvudparten av remissinstanserna förordat, på lämpligt sätt infogas
i flygförvaltningens organisation. Det kan nämnas, att flygförvaltningen redan
i dag förvaltar ca 40 % av försvarets telemateriel och att denna del
kommer att öka till över 50 % under 1960-talets lopp. Flygförvaltningen
har dessutom stor erfarenhet av hithörande och liknande underhållsproblem.
Jag föreslår alltså, att flygförvaltningen skall få till uppgift att — medelst
ett för ändamålet särskilt inrättat försvarets teleunderhållskontor — leda
och samordna underhållet av telemateriel inom krigsmakten. Ledningen av
för krigsmakten gemensamma teleunderhållsverkstäder bör dock ankomma
på försvarets fabriksstyrelse. När det gäller flygförvaltningens (teleunderhållskontorets)
uppgifter har FATU framlagt preciserade förslag, enligt
vilka flygförvaltningens (teleunderhållskontorets) ställning i princip bör bli
likartad med vad som gäller beträffande den år 1962 inrättade för krigsmakten
gemensamma robotavdelningen i flygförvaltningen. I detta hänseende
framhåller överbefälhavaren, att konsekvenserna av FATU:s förslag inte
helt klarlagts i betänkandet. Även försvarets förvaltningsdirektion anser,
att ansvarsfördelningen är oklar. Då det torde ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta i denna fråga anser jag det för egen del inte påkallat att i detta
sammanhang framlägga ett preciserat förslag. Uppgifterna bör enligt min
mening bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits
i den förut nämnda departementspromemorian. Jag vill emellertid understryka,
att flygförvaltningen (teleunderhållskontoret) bör ges en noga preciserad
anvisningsrätt gentemot övriga myndigheter i fråga om normer för
underhållets planering och ianspråktagande av verkstadsresurser samt att
ämbetsverket skall kunna ta initiativ i sådana frågor.
I detta sammanhang vill jag betona att en rättvisande kostnadsredovisning,
anpassad efter gällande civil praxis, är synnerligen värdefull för en
effektiv ledning av underhållsverksamheten. Jag har därför för avsikt att,
i anslutning till de önskemål som på denna punkt framförts av flera remissinstanser,
föreslå en utredning för prövning av redovisningsfrågorna för
försvarets verkstadsverksamhet över huvud taget. Jag räknar också med
viss försöksverksamhet med ny kontoplan vid CVA.
Teleunderhållskontoret bör tills vidare organiseras provisoriskt. För
kontoret ifrågasättes inte inrättande av andra tjänster än sådana som kan
inrättas enligt beslut av Kungl. Maj:t. Vid anmälan av frågan om flygförvaltningens
avlöningsanslag för budgetåret 1963/64 till propositionen 1963:31
har jag föreslagit, att under flygförvaltningens anslagspost till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal medel beräknas för inrättande av ett antal
tjänster för teleunderhållskontoret. Frågan om inrättande av dessa tjänster
torde sedermera få anmälas för Kungl. Maj:t. I sammanhanget anser jag
mig dock böra nämna, att jag i likhet med försvarets forskningsanstalt m. fl.
anser att driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska laboratorium
bör bli kvar vid forskningsanstalten. Det är emellertid viktigt att ett intimt
samarbete kommer till stånd mellan de båda enheterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
25
Vad angår de för krigsmakten gemensamma verkstädernas inriktning
biträder jag i princip förslaget om att specialisera och successivt inrikta
CVA mot teleunderhåll. Detta förutsätter, att sådana av verkstadens nuvarande
arbetsuppgifter som inte är direkt knutna till telemateriel, exempelvis
motoröversyner, överföres till andra centrala flygverkstäder. Jag vill understryka,
att även denna överföring måste ske så att rationaliseringsvinster
kan erhållas. Överflyttningarna bör således i största möjliga utsträckning
vara i sig själva ekonomiskt motiverade. De bör ej heller ske i snabbare takt
än att ökningen i sysselsättningen inom teleområdet kan kompensera det
sysselsättningsbortfall som uppstår vid CVA när objekt överflyttas därifrån
till andra verkstäder.
Beträffande nya verkstäder har FATU föreslagit omedelbar uppbyggnad
av en central verkstad i södra Sverige samt på längre sikt en central verkstad
i mellersta Norrland. Förslaget syftar härigenom bl. a. till att snabbt tillgodose
behovet av underhåll för viss nyanskaffad materiel avsedd för södra
Sverige, för vilken lämpliga underhållsresurser helt saknas. Bland denna
materiel kan nämnas luftförsvarsroboten Hawk, kustrobotbatteri, fartygsbaserade
robotsystem samt vissa komponenter i strilsystemet. Den föreslagna
prioriteringen vid uppbyggnad av de nya verkstäderna har icke föranlett
någon erinran från remissinstansernas sida med undantag av att arbetsmarknadsstyrelsen
och LO ur arbetsmarknadssynpunkt anser att verkstaden
i mellersta Norrland bör givas företräde. De förordar därvid som lokaliseringsort
Östersund. Därjämte framhålles angelägenheten av att den norra
verkstaden får en större andel i telereparationsarbetena än som förutsatts
av FATU.
För egen del har jag ägnat stor uppmärksamhet åt lokaliseringspolitiska
frågor. Jag har också medverkat till att under de senaste åren åtskillig militär
verksamhet flyttats från stockholmsområdet till landsorten. Även i detta
fall kommer bifall till mina förslag att innebära att verksamhet flyttas bort
från storstadsregionen och att den betydande expansion som förutsätts sker
på de nya orterna.
Jag är väl medveten om sysselsättningsproblemen för Norrlands del och
även beredd att vidtaga de åtgärder som är försvarbara ur rationella och
ekonomiska synpunkter. I detta syfte har jag låtit undersöka vissa möjligheter
härvidlag med hänsyn till öslersundsregionen. Av vikt i detta hänseende
är att den föreslagna verkstaden i mellersta Norrland är avsedd att
byggas ut i den takt som motiveras av den pågående utbyggnaden av krigsmaktens
resurser i fråga om telemateriel i Norrland. I nuvarande läge är
behovet av centrala underhållsanstalter i Norrland relativt ringa. Däremot
kommer expansionen av underhållsbehovet på det regionala planet att medföra
en utbyggnad av de regionala verkstäderna. Flygvapnet planerar en
s. k. sektorteleverkstad i östersundsområdet, som redan i mitten av 1960- talet torde medföra en sysselsättningsökning med ca 70 man, vilket innebär
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
en väsentlig ökning av krigsmaktens nuvarande teleunderhållsverksamhet
inom detta område. Rekryteringen av personal för den avsedda ökningen
torde förutsätta att nuvarande lokala utbildningsmöjligheter utökas. Planeringen
har fortskridit så långt att förslag till inrättande av tjänster för ledande
personal inkommit till försvarsdepartementet. Jag har för avsikt att
påskynda beredningen av detta ärende så att verksamheten snarast kan
komma igång.
Jag anser det emellertid också möjligt att, inom ramen för här föreslagen
strukturrationalisering och utan att ge för stort avkall på kravet på en ur
företagsekonomisk synpunkt lämplig storlek av verkstaden i södra Sverige,
till Östersundsområdet överföra objekt motsvarande sysselsättning för ytterligare
40 å 50 man. En sådan åtgärd skulle visserligen medföra en betydande
merkostnad för reparation av de aktuella objekten, men jag är likväl beredd
att överväga en överföring i samband med uppbyggnaden av den nyss nämnda
sektorteleverkstaden. Sammantaget skulle angivna åtgärder för östersundsområdet
innebära att antalet sysselsatta med telereparationsarbeten
för krigsmaktens räkning relativt snabbt skulle kunna öka med ca 120 man.
Därtill torde komma den ökning med 100 man i slutet av 1960-talet som
anges i FATU:s prognos.
Behovet av den föreslagna nya centrala verkstaden i södra Sverige finner
jag vara fullständigt klarlagt, och jag finner det synnerligen angeläget att
den snarast kommer till stånd. Enligt FATU:s riktvärde skulle vid denna
sysselsättas 500 man vid slutet av år 1965. En förlängd uppbyggnadstid
skulle otvivelaktigt medföra icke oväsentliga ekonomiska nackdelar. Med
hänsyn härtill och då som förut nämnts centrala underhållsresurser för viss
nyanskaffad materiel saknas, är det av vikt att all kraft sättes in på att
genomföra programmet för denna verkstad.
Väsentligt är också att rekrytering och framför allt utbildning av personal
för den södra verkstaden snarast kan komma till stånd på den ort till vilken
verkstaden förläggs. FATU diskuterar lämpligheten av att förlägga verkstaden
till någon av de orter dit Stockholms tygstations signalverkstad i
Sundbyberg (SiS) enligt riksdagens beslut skall förflyttas, nämligen Borås,
Jönköping eller Växjö. Efter att ha konstaterat att samtliga städer kan
erbjuda ett i stort sett likartat och tillfredsställande underlag för såväl lokal
rekrytering som rekrytering utifrån av den kvalificerade personal det här
är fråga om förordar FATU Växjö mot bakgrund av beslutade materielanskaffningar
och kravet på snabb etablering.
Mot förslaget att förlägga den södra verkstaden till Växjö framställs erinringar
av länsstyrelsen i Jönköpings län, som förordar Jönköping—Huskvarnaregionen,
länsstyrelsen i Älvsborgs län, som förordar Borås, samt
statskontoret och LO, som anser att frågan bör prövas ytterligare. Arbetsmarknadsstyrelsen
och lokaliseringsutredningen förklarar sig ur allmän
lokaliseringssynpunkt icke ha anledning att motsätta sig att södra verksta
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b dr 1963 27
den förlägges till Växjö. Därutöver har ett antal städer och kommuner i
södra Sverige anmält sitt intresse för televerkstadens lokalisering.
För egen del har jag efter sammanvägning av de faktorer som inverkar
på lokalisering av en verksamhet av ifrågavarande art stannat för att föreslå
Växjö som lokaliseringsort för den södra verkstaden. Jag har därvid, med
hänsyn till att samtliga de tre aktuella städerna på önskvärt sätt ligger inne
i landet och kan erbjuda ett i stort sett likartat rekryteringsunderlag, fäst
avseende vid andra faktorer, som visat sig ge Växjö företräde. Jag åsyftar
här vissa kostnads- och beredskapssynpunkter i anslutning till beslutade
materielanskaffningar och denna materiels freds- och krigsplacering. Trots
att transportkostnaderna och beredskapsförlusterna bedömes som små i
förhållande till övriga kostnader för verkstadens drift finner jag dem böra
beaktas. Den föreslagna lokaliseringen är väl ägnad att hålla dessa kostnader
låga. Likaledes finner jag att såväl tidsspillan som resekostnader för de rörliga
servicegrupperna inte kan betraktas som likgiltiga. Detta talar för en
central placering i förhållande till materielens geografiska fördelning i fredstid
inom det aktuella området, södra Sverige. Men lokaliseringen har i detta
fall även en viss betydelse med hänsyn till materielens användning i krig,
vilket jag beaktat. Närmare redogörelser i dessa hänseenden bör inte lämnas
till statsrådsprotokollet utan torde i särskild ordning få delges riksdagens
vederbörande utskott. Härtill kommer slutligen att lämpliga lokalutrymmen
snabbt torde kunna disponeras i Växjö, vilket tillgodoser kravet
på skyndsam etablering.
Driften av de för krigsmakten gemensamma verkstäderna bör ledas av
ett centralt organ för att alla fördelar med strukturrationaliseringen skall
kunna tillvaratagas. Som jag tidigare anfört föreslår jag, att driften centralt
skall ledas av försvarets fabriksstyrelse. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att närmare reglera ansvarsförhållandena mellan försvarsgrensförvaltningarna,
i första hand flygförvaltningen som ansvarig för samordning och ledning
av teleunderhållsfrågor, å ena, och försvarets fabriksverk, å andra
sidan.
I avseende på driftformen för de gemensamma verkstäderna kan, med
den lösning jag här förordat för den centrala driftledningen, endast två
former komma i fråga — affärsverksform eller aktiebolagsform. FATU
har föreslagit, att den nya centrala verkstaden i södra Sverige skall drivas
i aktiebolagsform. Denna driftform förordas också i princip för de övriga
gemensamma verkstäderna. Bland remissinstanserna råder delade meningar
i denna fråga. I sitt yttrande över departementspromemorian förordar fabriksstyrelsen
aktiebolagsformen under framhållande av att detta är den
driftform som utan tvekan lämnar den största rörelsefriheten ur bl. a.
finansierings- och personalsynpunkt. Slutmålet för omorganisationen bör
enligt styrelsens uppfattning vara att samtliga gemensamma verkstäder
sammanföres i en organisation, som drives i aktiebolagsform under försvå
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
rets fabriksstyrelse. Fabriksstyrelsen betonar emellertid samtidigt önskvärdheten
av att alla gemensamma verkstäder får samma driftform.
Vid beredningen inom försvarsdepartementet har med anledning av remissyttranden
från Sveriges industriförbund m. fl. kontakter tagits med
privata företag på teleområdet. Härvid har framgått att visst intresse från
industrisidan föreligger för någon form av samverkan med staten i fråga
om krigsmaktens teleunderliåll.
För egen del anser jag att aktiebolagsformen bör väljas för den nya verkstaden
i Växjö. Såsom fabriksstyrelsen framhåller lämnar denna företagsform
den största rörelsefriheten i olika hänseenden. Detta är särskilt betydelsefullt
med tanke på behovet av en snabb uppbyggnad av verksamheten.
Därigenom lämnas även möjligheten öppen för eLt eventuellt framtida samarbete
med industrin inom bolagets ram.
När driften av CVA och FTG skall övertas av försvarets fabriksstyrelse
blir under alla förhållanden ändring i dessa verkstäders företagsform nödvändig.
Fabriksstyrelsen framhåller önskvärdheten av att samtliga gemensamma
verkstäder efter hand sammanföres i ett aktiebolag. Ytterligare
underlag erfordras dock för att bedöma vilka praktiska problem som kan
uppstå om CVA och FTG skall drivas i aktiebolagsform. Jag är därför icke
beredd taga ställning till denna fråga. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om den tidpunkt från vilken CVA och FTG bör överföras till
statlig affärsdrift och inlemmas i fabriksverket. Detsamma bör gälla beträffande
SiS, en fråga till vilken jag återkommer i det följande.
FATU har beräknat kapitalbehovet för den nya verkstaden i Växjö till
31 miljoner kronor under förutsättning att lagret av de reservdelar som ingår
i de underhållna objekten kan tillhandahållas bolaget som ett konsignationslager.
Jag anser mig kunna biträda FATU:s bedömning av bolagets kapitalbehov.
Av det framräknade kapitalbehovet bör 15 miljoner kronor finansieras
i form av eget kapital. Resterande kapitalbehov, 16 miljoner kronor, bör tillföras
bolaget i form av lån. Det egna kapitalet bör tillföras bolaget genom
aLt aktier till ett nominellt värde av tillsammans 12 miljoner kronor tecknas
till en kurs av 125 %. Därigenom kan bolaget tillföras — förutom aktiekapitalet
12 miljoner kronor — 3 miljoner kronor som skall tillföras reservfonden.
Jag föreslår, att för detta ändamål ett belopp av 15 miljoner kronor
anvisas såsom investeringsanslag för budgetåret 1963/64 i försvarets fabriksfond.
Medel för ändamålet bör upptas under anslagsrubriken Teleunderhållsverkstad.
Riksdagens bemyndigande bör vidare inhämtas att ikläda staten
garantier för lån åt aktiebolaget intill ett belopp av 16 miljoner kronor.
Aktiebreven bör ställas till viss man. För den händelse vissa aktier framdeles
kan komma att överlåtas på utomstående bör i bolagsordningen intagas sedvanliga
bestämmelser innebärande skydd mot utländskt inflytande samt
hembudsskyldighet. Det bör ankomma på fabriksstyrelsen att vidtaga de
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1963
29
åtgärder som erfordras för bolagets bildande och att föra de eventuella förhandlingar
om ett samarbete inom bolagets ram med privata intressenter
som kan bli aktuella.
Det synes lämpligt att försvarsgrenarnas beställningar av underhållsarbeten
hos aktiebolaget närmare regleras genom ett långsiktigt ramavtal
mellan berörda myndigheter och bolaget rörande de allmänna villkoren för
arbetenas utförande m. m. Ramavtalet bör slutas för viss tid, exempelvis
10 år, och ange viss minimi- och maximibeläggning. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att godkänna elt dylikt avtal.
Genomförandet av de förslag jag nu framfört innebär även att det av
1960 års riksdag fattade principbeslutet om SiS utflyttning från stockholmsområdet
kan realiseras genom att driften där avvecklas och överföres till
CVA och den nya verkstaden. Driften vid SiS bör övertas av försvarets
fabriksverk. Tidpunkten härför bör få bestämmas av Kungl. Maj:t. Det bör
därefter ankomma på försvarets fabriksstyrelse att överföra på SiS ankommande
underhållsobjekt och för dem avsedd verkstadsutrustning till övriga
gemensamma verkstäder. Förekommande personalfrågor bör lösas inom
ramen för de befogenheter som riksdagen härvidlag lämnat Kungl. Maj:t
(prop. 1963:1, bil. 2, p. 6; SU 14; rskr. 14).
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
I. bereda riksdagen tillfälle avgiva yttrande med anledning
av vad i det föregående anförts rörande samordning m. m. av
underhållet av krigsmaktens telemateriel;
II. föreslå riksdagen att
a) besluta att ledningen av för krigsmakten gemensamma
teleunderhållsverkstäders drift skall ankomma på försvarets
fabriksstyrelse;
b) till Teleunderhållsverkstad för budgetåret 1963/64 under
försvarets fabriksfond anvisa ett investeringsanslag av
15 000 000 kr.;
c) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
garanti intill ett belopp av högst 16 000 000 kr. för krediter
till ett av försvarets fabriksstyrelse bildat aktiebolag för teleunderhåll;
d)
besluta att tillgångar och skulder vid centrala flygverkstaden
i Arboga, den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets
televerkstad i Göteborg samt Stockholms tygstations signalverkstad
i Sundbyberg från tidpunkter som Kungl. Maj:t må
bestämma skall överföras till försvarets fabriksfond; samt
e) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ramavtal med ett
av försvarets fabriksstyrelse förvaltat aktiebolag för teleunderhåll
enligt vad i det föregående anförts.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Eric Wachtmeister
K L BECKMANS TRYCKKKIER AB • STHLM IMS
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1963:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. to. jämte i ämnet väckta mo a1 i texten
- SU 1963:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten