Sök i Ratio Lex

Angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m

1963-03-15 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:114, Angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i 14 dr 1963

1

Nr 114

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående samordning av

underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m.; given

Stockholms slott den 15 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av ett av försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU)

avgivet betänkande redovisas i propositionen åtgärder för en strukturrationalisering

och samordning av underhåll av krigsmaklens telemateriel. Ledningen

av den samordnade teleunderhållsverksamheten avses skola uppdragas

åt flygförvaltningen, där ett för krigsmakten gemensamt teleunderhållskontor

inrättas. Driften av för krigsmakten gemensamma teleunderhållsverkstäder

föreslås skola ledas av försvarets fabriksstyrelse. Ett statligt

bolag, vars aktier förutsättes skola förvaltas av försvarets fabriksstyrelse,

skall organisera och driva en ny gemensam teleunderhållsverkstad i Växjö.

För tecknande av aktier i bolaget begäres för budgetåret 1963/64 ett anslag

av 15 000 000 kr. som investering i försvarets fabriksfond. Vidare föreslås

att staten ikläder sig garanti för ett belopp av högst 16 000 000 kr. för krediter

till bolaget.

I propositionen redovisas vidare föreliggande planer att förlägga viss

teleunderhållsverksamhet till östersundsområdet.

1—4630 63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 114

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om samordning

av underhållet av krigsmaktens telemateriel m.m. och anför därvid

följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 mars 1961 tillkallade

jag utredningsmän med uppgift att utarbeta ett underlag för bedömning av

de ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter lämpligaste formerna för

underhåll av krigsmaktens tygmateriel (motsvarande). Utredningsmännen,

som antog benämningen försvarets underhållsutredning, ingav till departementschefen

den 23 januari 1962 en promemoria vari bl. a. betonades vikten

av snabba organisatoriska åtgärder för att nå en tillfredsställande lösning

av problemen med underhåll av krigsmaktens materiel inom tele- och

robotområdet.

Med anledning av förslag i förenämnda promemoria tillkallades med stöd

av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 mars 1962 fem experter1 för att

inom försvarsdepartementet verkställa undersökningar rörande organisations-

och driftform för underhåll av krigsmaktens teletekniska materiel

m. m. Experterna — försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) —

har den 1 december 1962 överlämnat betänkande med förslag till samordning

av underhållet av krigsmaktens telemateriel (Underhåll av telemateriel,

Försvarsdepartementet, stencilerat betänkande 1962:3).

I sammanhanget torde få erinras om att 1960 års riksdag (prop. 120; SU

127 och 147; rskr. 335) fattat principbeslut om förflyttning av den i Stockholms

tygstation ingående signalverkstaden i Sundbyberg (SiS) till Borås,

Jönköping eller Växjö. De påbörjade undersökningarna rörande formerna

för underhållsverksamheten gav emellertid anledning till antagande att det

1 Civilekonomen'' B. U. E. Christell, ordförande, avdelningsdirektören vid försvaretsTförvaltningsdirektion

T. Palm, majoren vid fälttygkåren H. R. A. Edborg, förste byråingenjören vid

flygförvaltningen K. S. O. Beijner och civilingenjören B. A:son Elfström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

3

var osäkert om SiS borde bibehållas som särskild enhet. Kungl. Maj:t har

därför inte vidtagit åtgärder för att verkställa SiS förflyttning i avvaktan

på prövning av frågan om teleunderhållets utformning.

Yttranden över FATU:s betänkande har avgivits av överbefälhavaren,

efter hörande av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, försvarets

civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, försvarets förvaltningsdirektion,

arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning,

statskontoret, civilförsvarsstyrelsen, telestyrelsen, 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga,

länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs

län, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges industriförbund.

Därutöver har från olika håll gjorts framställningar i fråga om lokalisering

av i betänkandet föreslagen ny televerkstad.

Sedan vid beredningen inom försvarsdepartementet fråga uppkommit att

anförtro driften av centrala teleunderhållsanstalter åt försvarets fabriksverk

har en departementspromemoria i ämnet upprättats, över denna har

försvarets fabriksstyrelse avgivit yttrande. II.

II. Nuvarande organisation av krigsmaktens teleunderiiåll

Ledningen av underhållsverksamheten i fråga om tygmateriel handhas

för närvarande i tekniskt och ekonomiskt avseende centralt av de tre tygförvaltande

ämbetsverken — armétygförvaltningen, marinförvaltningen och

flygförvaltningen — som var för sig utarbetar materielbeskrivningar, tekniska

underhållsinstruktioner och i övrigt reglerar underhållsverksamheten

inom respektive försvarsgren.

I de centrala förvaltningarna är ansvaret för underhållsverksamheten

olika fördelat. Inom var och en av de tre tygförvaltningarna finns för verkstadstjånsten

ansvariga organ, nämligen armélygförvaltningens verkstadsavdelning,

marinförvaltningens verkstadsbyrå och flygförvaltningens underhållsavdelning.

Dessa enheter har att handlägga frågor om planering, projektering

och utrustning av verkstäder, verkstädernas personalbehov, redovisningen

vid verkstäder och till dessa hörande förråd, teknisk och ekonomisk

övervakning av verkstädernas drift och därmed sammanhängande

frågor.

Planläggning av krigsreparationstjånsten ingår i de tre enheternas uppgifter,

dock i olika utsträckning. Planläggningen omfattar organisation och

utrustning av självständiga underhållsförband (krigsverkstäder) samt andra

underhållsförbands utrustning med verkstadsteknisk materiel (maskiner,

verktyg, reservdelar).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

Armétygförvaltningens verkstadsavdelning anskaffar viss utrustning för

reparationstjänsten i krig och uppgör förslag till anskaffning av reservdelar

för reparationstjänsten. Denna senare anskaffning omhänderhas av vederbörlig

sakavdelning. Inom marinförvaltningen råder en motsvarande arbetsfördelning

mellan verkstadsbyrån och sakavdelningarna. Flygförvaltningens

underhållsavdelning har hela ansvaret för anskaffning och organisation

av resurserna för reparationstjänsten i krig.

Det åligger alla tre enheterna att ombesörja fackteknisk utbildning av

för underhållsverksamheten erforderlig personal.

Förrådshållning av reservdelar för underhållet ankommer inom armétygförvaltningen

på tyg förråd sbyrån och inom marinförvaltningen på vederbörlig

byrå, dock att verkstadsbyråns förrådssektion handhar viss tele- och

motormateriel (sedan 1/11 1962 har denna materiel överflyttats till det försöksvis

inrättade förrådskontoret). Vid flygförvaltningen åligger det underhållsavdelningen

att sörja för förrådstjänst och materielförsörjning vad avser

flygmaterielunderhåll.

Vid sidan av försvarsgrensförvaltningarna bedriver det i försvarets forskningsanstalt

ingående försvarets teletekniska laboratorium arbete med typprovning

av telekomponenter och utarbetar försvarsstandard för dessa. Nyligen

har inom laboratoriet även inrättats en driftsäkerhetssektion, som

skall verka för tillförlitlighetsteknikens utveckling och dess tillämpning på

militär materiel.

Det föreligger stora skillnader i fråga om uppgifter och ansvar mellan

armétygförvaltningens verkstadsavdelning och marinförvaltningens verkstadsbyrå

å ena sidan och flygförvaltningens underhållsavdelning å den

andra. Vid armétyg- och marinförvaltningarna är sakavdelningarna (motsvarande)

ålagda de förberedande leden av underhållsverksamheten för telemateriel,

nämligen att utarbeta tekniska föreskrifter och anvisningar för underhållet

samt att beräkna behov av och anskaffa reservdelar och annan ersättningsmateriel.

Vid flygförvaltningen åvilar detta ansvar underhållsavdelningen.

Fn allvarlig eftersläpning anses råda i fråga om utarbetande av underhållsinstruktioner.

önskemålet att såväl materielbeskrivningar som underhållsinstruktioner

skall kunna tillhandahållas samtidigt som materielen tages

i bruk torde icke alltid tillgodoses.

Underhållsarbeten som kräver verkstadsresurser utföres huvudsakligen

vid ett 70-tal verkstäder som drivs i någon av de tre centrala förvaltningarnas

regi. Endast en för krigsmakten gemensam televerkstad finns, den i Göteborgs

örlogsvarv ingående försvarets televerkstad i Göteborg (FTG). Härtill

kommer en televerkstad vid det statliga Karlskronavarvet Aktiebolag.

Endast i undantagsfall utnyttjas civila verkstadsresurser.

Såväl tillsyner som översyner, reparationer och modifieringar uppdrages

åt verkstäder, som är underställda respektive tygförvaltning. Vid armén ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11U år 1963

5

göres dessa av tygverkstäder av 1. och 2. klass samt serviceverkstäder, vid

marinen av verkstäder ingående i örlogsvarv och kustartilleriförsvar och

serviceverkstäder samt vid flygvapnet av centrala flygverkstäder, regionala

televerkstäder och flottiljverkstäder.

De tre försvarsgrenarnas huvudverkstäder för telemateriel är för

armén: SiS och Bodens tygstations tygverkstad

marinen: teleteknisk verkstad ingående i örlogsvarvet i Stockholm och

Karlskronavarvet Aktiebolag

flygvapnet: centrala flygverkstaden i Arboga (CVA).

III. FATUs 8 förslag och däröver avgivna yttranden m. m.

a) Progno* beträffande teleunderhåUningsvolymen m. m. under 1960-talet

Genom en omfattande genomgång av såväl den nuvarande som den tillkommande

materielens sammansättning — så långt fram i tiden som tillgängliga

planer medger — har FATU beräknat materielvolymens förändringar

under 1960-talet samt därav föranledda ändringar i anspråk på underhållsinsatser.

Följande tabeller visar utvecklingstendenserna i sammandrag

för krigsmakten i dess helhet.

Tabell 1. Telemateriel

Budgetår

Anskaffn. -f

installation

mkr

Totalt

underhåll

mkr

Underhåll/anskaff- ning + installation

(kol. 3:2) %

1

2

3

4

1960/61

1 168

50,8

4,3

1963/64

1 719

66,6

3,8

1966/67

2 629

89,1

3,3

1969/70

3 318

109,5

3,2

Tabell 2. Robotmateriel

Kostnader, volymer m.m.

1960/61

1963/64

1966/67

1969/70

Materielvolym (mkr)......

60

530

1 000

1 600

Andel teleunderhåll (%)...

Kostnader teleunderhåll (mkr

60

65

70

75

/är)...................

0,9

8,5

19

30

Underhållsvolym tele (man)

25

240

550

860

Som framgår av tabellerna antas materielvolymen (exklusive robotmaleriel)

öka ca 3 gånger medan underhållskostnaderna bedömes öka ca 2

gånger under 10-årsperioden 1960/70. Främst genom tillkomsten av Stril-60- systemet bedömes flygvapnets andel av den totala materielvolymen öka

snabbare än de övriga försvarsgrenarnas. Flygvapnets andel beräknas till

53 % 1970 mot 40 % 1960.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1963

Av tabell 1 framgår också, att underhållskostnaderna i procent av materielvolymen

(kol. 4) under 1960-talet kommer att minska från ca 4,3 %

till 3,2 %. Denna minskning härrör dels från den kontinuerliga förbättringen

av de i materielen ingående komponenternas kvalitet, och dels från uppbyggn^dsmässiga

förändringar, införandet av uthytesenheter m. m.

Underhållserfarenheterna inom robotområdet är ännu begränsade. Den

prognos beträffande underhållsbehovet som visats i tabell 2 grundas på bedriven

försöksverksamhet och tillgängliga utländska erfarenheter.

På grundval av här nämnda beräkningar av telematerielvolymens tillväxt

och underhållsbehovets ökning inom krigsmakten under 1960-talet har

FATU gjort vissa prognoser angående behovet av personal med teleteknisk

utbildning. Detta beräknas stiga från ca 1 500 man 1960/61 till mellan 4 000

och 5 000 man 1969/70. Då samtidigt en expansion på det civila teletekniska

produktionsområdet förutses, kan ett underskott på yrkesutbildad personal

befaras under den närmaste 5-årsperioden. FATU understryker nödvändigheten

av att effektiva åtgärder vidtages för att öka utbildningskapaciteten.

Yttranden

Försvarets forskningsanstalt har speciellt granskat den av FATU använda

metodiken för beräkning av underhållsbehoven och de därav erhållna

resultaten och framhåller de osäkerhetsmarginaler som föreligger. De totala

underhållskostnadernas ökning under perioden verkar dock enligt anstalten

realistiska i förhållande till materielvolymens ökning, överbefälhavaren

anser, att 1962 års försvarsöverenskommelse innebär att telemateriel och robotar

inte kommer att anskaffas i den utsträckning man tidigare antagit.

Armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen har vissa

allmänna erinringar mot de redovisade beräkningarna. Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller, att en expansion på såväl det civila som det militära teletekniska

produktionsområdet kan förutses, varför det blir nödvändigt att

vidta effektiva och omedelbara åtgärder för att öka utbildningskapaciteten

på det teletekniska området. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att de

civila skolorna inom här ifrågavarande område under senare år byggts ut

i raskt tempo och finner det svårt att i dagens läge uttala sig om, huruvida

brist på arbetskraft kommer att föreligga. Sveriges industriförbund delar

FATU uppfattning att behovet av resurser för underhåll av militär telemaleriel

kommer att öka kraftigt. Förbundet instämmer också i farhågorna

för underskott på kvalificerad personal såvida ej effektiva utbildningsåtgärder

vidtas.

b) Gemensamt ledningsorgan för teleunderhållet

FATU understryker, att underhållsproblemen alltmer måste uppmärksammas

ju mer komplicerad och »systembunden» materielen blir. Underhållsaspekter

måste beaktas vid anskaffning och modernisering av materiel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 År 1963

7

FATU pekar också på vikten av preventivt underhåll, varmed avses regelbundna

kontroller och av dessa föranledda åtgärder. Angivna synpunkter

utvecklas bl. a. sålunda.

Den ökade kompliciteten hos telematerielen och dess sammanbyggnad i

omfattande system har medfört att driftsäkerhetsproblemen accentuerats.

Betydelsen av ett kvalificerat studium av detta område har blivit alltmer

påtaglig, liksom nödvändigheten av att kunna förutsäga sannolikheten för

att fel skall uppstå i ett system och vidtaga lämpliga åtgärder för att förhindra,

att sådana fel sätter hela systemet ur funktion.

Det blir alltmer uppenbart, att frågan om hur materielen skall vårdas och

omhändertas för att under dess planerade användningstid bibehålla den avsedda

funktionsdugligheten icke kan lösas i efterhand utan måste beaktas

och behandlas samtidigt med att konstruktionerna utformas.

All strävan går ut på att göra materielen underhållsfri. Detta är sällan

möjligt. Materielen kan dock konstrueras så att den är mer eller mindre

»underhållsvänlig». Ju mer komplicerad materielen är desto större blir underhållskraven

— om dock ej i direkt proportion — och desto större blir

kraven på att materielen utformas så att den är enkel att underhålla. Telematerielen

tillhör utan gensägelse den materielgrupp där underhållsproblemen

blivit mest framträdande.

Även försvarets underhållsutredning har starkt understrukit betydelsen

av att underhållssynpunkterna beaktas redan vid projektering och

konstruktion av ny materiel samt av att underhållssynpunkter beaktas

även vid planering i staberna. Genomtänkta konstruktioner och gott utförande

minskar skadefrekvens och reparationsbehov, men om konstruktionen

icke är anpassad til! truppens användningsbetingelser och vållar

komplikationer i utbildningen, kan underhållsbehovet ökas på ett oförutsett

sätt. Ur underhållssynpunkt är det således önskvärt, dels att materielen icke

anskaffas förrän den blivit i detta hänseende »tekniskt mogen», dels att förhållandet

kvalitet/kostnad för viss materiel bedömes med utgångspunkt i

den sammanlagda kostnaden för materielens projektering, inköp, drift och

underhåll under avsedd livstid och icke i enbart inköpspriset.

Underhållssynpunkterna måste beaktas också i många andra hänseenden,

bl. a. vid ändringar och modifieringar av äldre materiel. Ur underhållssynpunkt

är det väsentligt att materielen får en uppbyggnad som medger utbytessystem,

att försöks- och utprovningsverksamhet regelmässigt ingår i underhålls-

och drifltekniska undersökningar, att en organiserad felrapportering

kommer till stånd, att standardiserings- och typminskningsarbetet intensifieras

samt att utarbetandet av materielheskrivningar och tekniska underhållsinstruktioner

samordnas försvarsgrenarna emellan.

Underhållsverksamhetens yttersta syfte är dock att upprätthålla högsta

möjliga tekniska beredskap. Utnyttjandet av teletekniken i vapensystem

skapar krav på system och metodik i underhållsåtgärderna. I teleteknisk

materiel kan i stor utsträckning sannolikheten för att fel skall uppstå beräknas.

Härigenom får preventivt underhåll särskild betydelse. Det är möjligt

att förkalkylera de underhållsinsatser som behövs för att upprätthålla

en på operativa grunder bestämd, teknisk beredskap hos materielen. Det

kontinuerliga, preventiva underhållet ger erfarenheler som, systematiskt insamlade

och bearbetade, dels gör det möjligt att successivt justera den förkalkylerade

underhållsplaneringcn och dels ger underlag för förkalkyler

beträffande behovet av underhållsinsatser för ny materiel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

FATU konstaterar, att i den nuvarande försvarsgrensvis uppdelade organisationen

är teleunderhållsuppgifterna inom försvarsgrensförvaltningarna

fördelade på såväl sakorgan som underhållsorgan samtidigt som underhållsorganens

organisation sinsemellan är olika, vilket allt gör det svårt att utveckla

metoder för analys av ny materiels underhållsbehov, utveckla standardiserad

underhållsmetodik etc. samt skapa systematik och planering i

underhållsverksamheten. Med hänsyn till den kommande expansionen av

telematerielvolymen inom krigsmakten och de krav som måste ställas i fråga

om systematik och planering när det gäller en rationellt bedriven underhållsverksamhet

bör enligt FATU upprättas ett för de tre försvarsgrenarna

gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor, försvarets teleunderhållskontor.

Även de verkställande underhållsanstalterna måste ökas, främst verkstadsresurserna.

För att dessa skall kunna utnyttjas rationellt bör de så

långt möjligt vara gemensamma för krigsmakten. En gemensam ledning av

sådana underhållsanstalter erfordras i de centrala förvaltningarna. Denna

bör förläggas till teleunderhållskontoret, vars viktigaste uppgifter blir att

planera, leda och kontrollera insatsen av underhållsanstalterna.

Eftersom verksamheten vid underhållsanstalterna begränsas av de ekonomiska

resurser, som kan ställas till förfogande, blir en kartläggning av

underhållskostnaderna av avgörande betydelse för inriktningen av materielunderhållet.

Särskild vikt bör därför enligt FATU läggas vid att åstadkomma

ett redovisningssystem, som gör det möjligt att bedöma kostnaderna för

olika underhållsarbeten oberoende av organisationsformen och placeringen

i den statliga hierarkien av den verkstad där arbetet utföres och oavsett om

verkstaden är statlig eller privat.

Teleunderhållskontoret bör omfatta i princip fyra enheter, en för planering,

en för anläggningar och personal, en för drift och en för ekonomi.

Härtill kommer en militärassistent.

Planeringsenheten får som uppgift att skapa förutsättningar för och vidmakthålla

ett samlat underlag för underhållsverksamhetens långsiktiga planering

samt att med hjälp av detta underlag medverka vid projektering,

konstruktion och anskaffning av ny materiel. Enheten bör även ansvara för

att tekniska underhållsinstruktioner utarbetas.

Anläggnings- och personalenheten skall lösa uppgifter som sammanhänger

med projektering av verksladsanläggningar och verkstäders utrustning

med maskiner, verktyg och provningsutrustningar m. m. samt handlägga

personalredovisnings- och personalplaneringsuppgifter.

Driftsenheten skall handlägga frågor som hör samman med driften av

de gemensamma verkstäderna, främst grovplaneringen av underhållsarbetet

samt metoderna för detta, vidare avvägningen av huruvida underhåll

skall utföras vid egna verkstäder eller läggas ut till andra företag.

Ekonomienheten slutligen skall verka för att ett ändamålsenligt redovisningssystem

kommer till stånd och ansvara för en kontinuerlig uppföljning

av underhållskostnaderna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 114 år 1963

9

Dessutom bör en militärassistent finnas för handläggning av ärenden rörande

de gemensamma verkstädernas krigsorganisation och krigsplanläggning

samt säkerhetsfrågor.

Teleunderhållskontoret bör enligt FATU i stort sett redan från början

kunna få alla de sålunda angivna arbetsuppgifterna. Kontoret bör sålunda

bl. a. studera konstruktions- och tillförlitlighetstekniken ur underhållsteknisk

synpunkt och utarbeta metoder och anvisningar in. m. för att dessa synpunkter

skall kunna tillgodoses vid framtagning av ny materiel. Kontoret

skall kunna medverka vid sakorganens projekterings- och konstruktionsarbete.

Formen för denna medverkan är beroende av projektets komplexitet

och omfattning. Vid större projekt bör personal från kontoret utses att deltaga

i arbetet inom den för projektet tillsatta systemgruppen. Ansvaret för

materielens konstruktiva utformning och därmed för de tekniska specifikationerna

för anskaffningen faller dock alltjämt på vederbörligt sakorgan.

Eftersom ansvarsfördelningen mellan sakorgan och underhållsorgan f. n.

är olika inom förvaltningarna måste teleunderhållskontorets ansvar för att

de underhållstekniska kraven blir specificerade i en beställning tills vidare

bli beroende av vederbörande förvaltnings avgörande. FATU understryker

dock, att syftemålet med ett gemensamt organ är att den begränsade personaltillgången

för underhållstekniska frågor skall rationellt utnyttjas.

FATU anser, att uppbyggnaden av teleunderhållskontoret måste påbörjas

snarast. Till en början bör det emellertid ha försökskaraktär. Chef för kontoret

föreslås bli en överingenjör i B 3. I övrigt föreslås 24 tjänster. Samtliga

tjänster bör tills vidare inrättas såsom extra.

Arbetsgrupp för planeringsfrågor: En avdelningsdirektör

B 1, en byrådirektör A 27, två förste byråingenjörer A 23, en byråingenjör

A 19 samt två ingenjörer i högst lönegrad A 15.

Arbetsgrupp för anläggnings- och personalfrågor:

En förste byråingenjör A 23 samt en byråintendent A 19.

Arbetsgrupp för driftfrågor: En avdelningsdirektör B 1, en

förste byråingenjör A 23, en byråintendent A 19, en ingenjör A 17 samt två

ingenjörer i högst lönegrad A 15.

Arbetsgrupp för ekonomifrågor: En byrådirektör A 27, en

förste byråintendenl A 23 samt en byråassistenl A 19.

Militärassistent : En kapten A 21.

Expedition m. m. : En kontorist A 9, föreståndare för expeditionen

och chefssekreterare, två kanslibiträden A 7 samt två biträden i reglerad

befordringsgång.

Vad angår teleunderhållskontorets inplacering i förvaltningsorganisationen

anser FATU övervägande skäl tala för att kontoret anslutes till flygförvaltningen.

Flygvapnet har f. n. och kommer än mer i framtiden att ha

den största underhållsvolymen och samtidigt ställas inför de mest komplicerade

underhållsproblemen. Flygförvaltningen har också börjat bygga upp

ett underhållssystem utformat enligt de principer som FATU angivit. An2—4630

63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 114

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 114- år 1963

slutning till flygförvaltningen skulle underlätta att flygvapnets angelägna

behov tillgodoses och samtidigt ge kontoret de bästa arbetsförutsättningarna.

FATU anser även, att driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska

laboratorium bör överföras till teleunderhållskontoret, då sektionens uppgifter

har direkt anknytning till uppgifter som enligt FATU bör ankomma

på teleunderhållskontoret.

Teleunderhållskontorets ställning i förhållande till andra enheter inom

krigsmakten föreslås bli likartad med vad som gäller för den 1962 inrättade

för krigsmakten gemensamma robotavdelningen i flygförvaltningen (prop.

1962:64).

Yttranden

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till de principer som FATU lagt

till grund för sitt förslag och till FATU:s bedömning att ett för försvarsgrenarna

gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor behövs. Likaså

är enigheten påfallande i frågan om till vilken förvaltning det föreslagna

teleunderhållskontoret skall knytas. Av de remissinstanser som yttrat sig i

sistnämnda hänseende har det övervägande flertalet antingen förordat flygförvaltningen

eller icke haft något att erinra mot FATU:s förslag.

överbefälhavaren anser, att teleunderhållskontoret lämpligen bör inordnas

i flygförvaltningens organisation. Flygförvaltningen förklarar sig beredd

att till sin organisation foga ett sådant centralt organ, men anser det inte

lämpligt ur arbetssynpunkt att ur den nuvarande underhållsavdelningen

bryta ut den del av verksamheten som rör tele- och robotmateriel. Flygförvaltningen

föreslår därför, att det centrala teleunderhållsorganet anknytes

till underhållsavdelningen och att chefen för underhållsavdelningen i frågor

som rör arméns och marinens tele- och robotunderhåll får motsvarande

skyldigheter och befogenheter som tillagts chefen för robotavdelningen. Försvarets

förvaltningsdirektion framhåller, att dess ståndpunkt i allt väsentligt

sammanfaller med flygförvaltningens ställningstagande. Denna uppfattning

delas också i stort av 1956 års försvar sförvaltning ssakkunniga. Marinförvaltningen

anser för sin del, att även alternativen med ett från försvarsgrensförvaltningarna

fristående organ eller ett ingående i försvarets fabriksstyrelse

bör undersökas.

Delade meningar råder biand de remissinstanser som yttrat sig om det

centrala teleunderhållsorganets arbetsuppgifter och befogenheter. Det övervägande

flertalet har dock i stort sett anslutit sig till FATU:s förslag. Sålunda

anför försvarets förvaltningsdirektion, att för teleunderhållskontoret

avsedda, för förvaltningarna gemensamma arbetsuppgifter rörande underhållsmetodik,

planering av underhållsverksamheten, normer för underhållsinstruktioner

o. dyl. är av sådan betydelse för samordning och effektivisering

av teleunderhållsverksamheten att organet snarast bör inrättas med den

storleksordning som föreslagits. Oklarheter beträffande ansvarsfördelning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 är 1963

11

och arbetsuppgifter bör lösas successivt under förvaltningsdirektionens överinseende.

Liknande synpunkter framföres av försvarets civilförvaltning,

flygförvaltningen, statskontoret och försvarets forskningsanstalt. Såväl

forskningsanstalten som flygförvaltningen uttalar dock tveksamhet rörande

lämpligheten att till flygförvaltningen överföra samtliga arbetsuppgifter

vid den nuvarande driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska laboratorium.

Forskningsanstalten understryker vidare, att det ekonomiska ansvaret

för teleunderhållet ej får fråntagas den myndighet som svarar för anskaffning.

Telestyrelsen anser, att förslaget är ett steg i rätt riktning, men

det synes styrelsen lämpligt att televerket bibehåller de underhållsuppgifter

det för närvarande åtagit sig för krigsmaktens räkning, liksom att nya uppgifter

skall kunna tillkomma för annan materiel, som ur underhållssynpunkt

är likartad med inom televerket förekommande. LO, TCO och SACO har

inga gentemot arbetsgruppen avvikande uppfattningar. SACO anser dock,

att det bör ankomma på vederbörande försvarsgrensförvaltning att besluta

om underhåll skall utföras vid egna verkstäder eller vid privata företag. LO

och SACO ifrågasätter vidare om den för teleunderhållskontoret föreslagna

personalstyrkan är tillräcklig med hänsyn till förutsatta arbetsuppgifter.

överbefälhavaren, armétygförvaltningen, marinförvaltningen och 1956

års försvarsförvaltningssakkunniga hävdar, att det centrala teleunderhållsorganets

arbetsuppgifter och befogenheter bör begränsas i förhållande till

vad som föreslagits. Sålunda framhålles, att det tekniska och ekonomiska

ansvaret för telematerielen helt bör ligga kvar på försvarsgrensförvaltningarna.

överbefälhavaren framhåller i övrigt, att det centrala organet i första

hand bör genomföra vissa fortsatta utredningar bl. a. i fråga om den centrala

ledningen av de gemensamma verkstäderna och därmed sammanhängande

frågor. Uppgifterna bör därutöver till en början begränsas till att omfatta

utarbetande av system och metoder för telematerielens underhåll, utarbetande

av normer för standardisering och typminskning samt biträde vid konstruktion.

Ansvarsfördelningen måste enligt överbefälhavaren klarläggas.

En något vidare ram för verksamheten förordas av marinförvaltningen, som,

utöver uppgiften i fråga om utvecklande av system och metodik i underhållet,

även anser att det centrala organet bör handha den centrala ledningen

av gemensamma verkstadsresurser. 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

anser däremot, att i avvaktan på slutligt ställningstagande till verkstädernas

driftform hör organet inte avses för driftfrågor eller personal- och

anläggningsfrågor. De sakkunniga har intet att erinra mot organets föreslagna

ställning gentemot övriga myndigheter, men förutsätter att det är avsett

att vara ett för försvarsgrenarna gemensamt »hjälporgan». Armétygvaltningen

slutligen anser, att det gemensamma organets arbetsuppgifter bör

begränsas till endast hopsamling av erfarenhetsdata samt utarbetande av

förslag till enhetlig nomenklatur och gemensamma normer.

FATU:s uppfattning om betydelsen av en kostnadsredovisning, som möj
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1963

liggör en rättvisande jämförelse beträffande utförda underhållsprestationer,

delas i stort sett av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna

fråga. Sålunda anför statskontoret, att vad arbetsgruppen anfört i princip

synes kunna tillämpas även inom andra områden av krigsmaktens underhållsverksamhet.

Ämbetsverket ansluter sig till att mer rättvisande kostnadsredovisning

bör skapas. Även marinfÖrvaltningen tillstyrker åtgärder enligt

betänkandets riktlinjer, vilka bör gälla försvarets verkstadsverksamhet överhuvudtaget.

Försvarets förvaltningsdirektion, med instämmande av flygförvaltningen,

har ingenting att invända mot att fortsatta undersökningar i

syfte att nå för de olika verkstäderna likartade kostnadsanalyser fullföljes,

under förutsättning att arbetet sker i nära kontakt med statskontoret. Enligt

civilförvaltningens mening kan ifrågasättas, huruvida en så avgörande

omläggning av kostnadsredovisningen, som arbetsgruppen syftar till, bör

genomföras utan att dessförinnan undersökts behovet av och förutsättningarna

för att tillämpa liknande principer vid övriga verkstäder.

c) Underhållaamtalter

FATU delar in underhållsanstalterna i tre kategorier A, B och C. Till

kategori A hänförs driftpersonal medan verkstäderna hänförs till kategorierna

B — lokala eller regionala verkstäder — och C — centrala verkstäder. Arbetsuppgifter

in. m. på olika nivåer beskrives i huvudsak sålunda.

Kategori A skall utföra driftvård och enklare reparationer. Dess arbetsuppgifter

kommer att vara desamma i krig och fred. Arbetsvolymerna

kommer dock att öka i krig genom bl. a. ökat drifttidsuttag.

Kategori B skall kunna utföra mer omfattande driftvårdsuppgifter

och tillsyner samt mer kvalificerade reparationer än kategori A. Även för

kategori B blir arbetsuppgifterna desamma i krig och i fred och arbetsvolymerna

kommer att öka i ett krigsläge.

Kategori C skall vara utrustade för att utföra översyner, modifieringar

samt kvalificerade reparationer av fredskaraktär. Materielen kommer sannolikt

i ökad omfattning att byggas upp av utbytbara enheter. Dessa enheter

kommer att bli viktiga reparationsobjekt för C-verkstäderna. De resurser i

form av personal och utrustning som dessa verkstäder förfogar över är av

stor betydelse för bibehållande av materielens initialstridsvärde. Eftersom

översyner och modifieringar av materielen är åtgärder av fredskaraktär,

torde dessa uppgifter icke komma till utförande under krig, annat än om

detta blir långvarigt. C-verkstäderna kan därför, kort efter ett krigs början,

användas för att förstärka de mera »framskjutna» underhållsresurserna,

främst kategori B. Vid de centrala verkstäderna bör dock behållas vissa resurser

för oförutsedda behov. Dessa verkstäder föreslås bli för försvarsgrenarna

gemensamma verkstäder.

Eftersom såväl A- som B-anslalterna har samma uppgifter såväl i fred

som krig bör enligt FATU dessa ledas, organiseras och lokaliseras på sådant

sätt att några förändringar icke behöver göras i ett krigsläge.

De för krigsmakten gemensamma centrala verkstäderna — C-verkstä
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 196S

derna — bör enligt FATU ledas av det föreslagna teleunderhållskontoret.

För underhållsanstalter av kategori A och B anses däremot teleunderhållskontorets

ledning — i den mån dessa anstalter ej är gemensamma för krigsmakten

— böra inskränkas till en teknisk styrning av verksamheten genom

skötselföreskrifter, reparationsnormer nr. fl. tekniskt samordnande instruktioner.

FATU beräknar, att utvecklingen under 1960-talet skall innebära en fördubbling

av nuvarande behov av kapacitet på C-nivån. Eftersom C-uppgifterna

har fredskaraktär bör ekonomiska och rationella synpunkter vara

styrande för verkstadsdriften. Genom att samordna C-verkstäderna bör man

kunna skapa förutsättningar för rationaliseringar, som kan minska de kommande

anspråken på personalökningar och investeringar i utrustning och

byggnader. I detta syfte föreslår FATU, att dessa verkstäder skall få en på

tekniska grunder specialiserad inriktning. Varje enhet bör specialiseras på

viss materiel från hela krigsmakten.

FATU föreslår, att teleunderhållet på C-nivå koncentreras till fyra centrala

verkstäder, nämligen CVA, Karlskronavarvet AB samt en ny verkstad

i södra Sverige och — längre fram — en ny verkstad i mellersta Norrland.

Motiven för förslagen utvecklas sålunda.

Vid CVA bedrivs en omfattande teleunderhållsverksamhet. Denna verksamhet

bör byggas ut genom att CVA specialiseras på underhåll av telemateriel.

Det kan därvid bli nödvändigt att överföra vissa av verkstadens

nuvarande verksamhetsgrenar till de centrala flygverkstäderna i Malmslätt

eller Västerås.

Även om så sker kommer emellertid kapaciteten vid CVA endast i begränsad

omfattning att kunna tillgodose det totala framtida behovet av underhållsresurser

på C-nivån. Vid sidan av en utbyggnad av CVA bör därför nya

verkstadsresurser byggas upp. För detta talar dessutom det allmänna faktum

att verkstäders storlek bör hållas inom rimliga gränser så att de ej blir svåra

att administrera. Svårigheterna att rekrytera och utbilda tillräckligt med

personal blir mindre då rekryteringsunderlaget kan breddas och tillgången

till utbildningsanstalter ökas genom verkstädernas uppdelning.

Dessa synpunkter — varvid möjligheten att rekrytera och utbilda personal

särskilt bör betonas — har föranlett FATU att föreslå att två nya centrala

televerkstäder skapas vid sidan av CVA. Dessutom föreslås att vissa marina

arbeten för längre tid lägges ut till Karlskronavarvet AB.

Av de två nya verkstäderna, varav en föreslås lokaliserad till mellersta

Norrland och en till södra Sverige, bör prioritet ges den södra verkstaden

bl. a. med hänsyn till robotmaterielens underhåll. Då härigenom underhållsbehoven

på C-nivån för den närmaste tiden tillgodoses kan slutlig ställning

till den norra verkstadens dimensionering och lokalisering anstå tills vidare.

Arbetsfördelningen mellan de centrala verkstäderna föreslås i stort bli

följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 dr 196S

1. Central televerkstad i södra Sverige

a) Bärbar och transportabel radioutrustning.

b) Land- och fartygsbaserade robotsystem.

c) Telefonmateriel.

d) Radiolänkmateriel.

2. CVA

a) Radar (utom radar ingående i robotsystem).

b) Flygburna robotsystem.

c) Telemätinstrument.

d) Datautrustningar för lv-eldledning och stridsledning.

e) Större radioanläggningar.

3. Karlskronavarvet AB

a) Hydrofonmateriel.

b) Minmateriel.

c) Fartygsburna artillerisystem.

4. Central televerkstad i mellersta Norrland

a) Telefonmateriel.

b) Artillerisystem.

c) Robotsystem (replipunkt).

d) Radio (replipunkt).

Den nya verkstaden i södra Sverige bör enligt FATU inriktas mot underhåll

av robotmateriel med hänsyn till, bl. a., att tillräckliga resurser för närvarande

saknas inom detta materielområde. Verkstaden bör tillföras resurser

för underhåll av mark- och fartygsbundna system medan underhållet

av flygburna robotsystem bör hänföras till CVA.

Eftersom till robotsystemen hörande radar- och datautrustningar är utpräglat

systembundna förordas, att underhållsarbetena för dessa materielslag

sammanhålles med den övriga i robotsystemen ingående telematerielen.

Såsom komplement till här nämnda materielgrupper föreslås den södra

verkstaden få övertaga delar av det centraliserbara underhållet av telefonmateriel

och radiolänkmateriel. Radiolänkmaterielens behov av underhåll

på C-nivå kräver till stor del mobil verksamhet. Detta jämte denna materiels

nära anknytning till radio- och telefonområdet gör det enligt FATU lämpligt

att förlägga dessa arbeten till den nya verkstaden.

En mycket stor del av underhållsarbetena på bärbar och transporterbar

radiomateriel utföres för närvarande vid SiS. Vid genomförande av FATU:s

förslag kan verksamheten vid SiS överflyttas till den södra verkstaden och

CVA. Den beslutade utflyttningen av SiS från stockholmsområdet bör därför

ske genom en dylik överflyttning varvid huvuddelen av SiS underhållsverksamhet

övertages av den nya verkstaden i södra Sverige.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 År 1963 15

Personalbehovet för de centrala verkstäderna under 1960-talet har bedömts

på följande sätt.

Personalbehov1

Nuläget

1963/84

1966/67

1969/70

Central televerkstad i södra Sverige............

_

450

800

800

CVA .......................................

450

500

700

900

KkrV.......................................

20

20

20

20

Central televerkstad i norra Sverige............

—

—

50

100

470

970

1570

1820

1 Inklusive personal för mekanik, hydraulik, starkström m.m.

FATU föreslår vidare, att FTG ombildas till en för krigsmakten gemensam

regional televerkstad av kategori B och underställes teleunderhållskontoret.

Som utgångspunkt vid projekteringen av den nya centrala teleunderhållsverkstaden

i södra Sverige anger FATU, att den totala arbetsstyrkan vid

slutet av år 1965 kommer att uppgå till ca 500 man. Med ledning av planerade

anskaffningar bör man räkna med en 60-procentig ökning av arbetsvolymerna

fram till år 1970.

Med utgångspunkt i att 1960 års riksdag i sitt principbeslut om SiS utflyttning

från stockholmsområdet förordat att verkstaden skulle flyttas till

Borås, Jönköping eller Växjö har FATU övervägt dessa städers lämplighet

som lokaliseringsort för den nya verkstaden. I detta hänseende anför FATU

följande.

Jönköping och Borås synes erbjuda det största lokala rekryteringsunderlaget.

Tages även omgivande tätorter samt glesbygden i beaktande framstår

Jönköping som gynnsammast, men skillnaderna mellan de tre städerna är

ej stora. Kravet på ett väl differentierat näringsliv inom lokaliseringsorten

torde bäst kunna uppfyllas av Jönköping och Växjö. Jönköping har ett

centralt läge med goda kommunikationer. Med hänsyn till verkstadens aktuella

inriktning är också Växjö ur kommunikationssynpunkt väl beläget.

Borås är däremot ur denna synpunkt mindre lämpligt.

FATU anser, att med hänsyn till det anförda såväl Jönköping som Växjö

kan väljas som lokaliseringsort, men förordar Växjö mot bakgrund av beslutade

materielanskaffningar och önskvärdheten av snabb etablering.

I fråga om den nya centrala verkstadens driftform framhåller FATU, att

ledningen för den föreslagna verkstaden måste få största möjliga rörelsefrihet

i ekonomiskt och organisatoriskt avseende. Därigenom möjliggöres

en snabb och effektiv anpassning till ändrade förhållanden inom underhållsverksamheten.

FATU anser därför, att den föreslagna verkstaden bör drivas

i aktiebolagsform. Med hänsyn till verkstadens inriktning bör aktiebolaget

vara helstatligt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1963

Vad som anförts beträffande driftformen för den föreslagna nya centrala

verkstaden i södra Sverige gäller i princip även FTG och CVA. En ändring

av dessa verkstäders nuvarande driftform fordrar emellertid omfattande omläggningar.

Erfarenheterna från det nya teleunderhållskontoret och organisationen

av den föreslagna nya verkstaden bör därför enligt FATU:s mening

inväntas, innan ställning tas till en ändrad driftform för FTG och CVA.

Kapitalbehovet för den nya centrala verkstaden beräknas till minst 31

miljoner kronor under förutsättning att reservdelarna lillhandahålles i form

av konsignationslager (bet. s. 73—75) enligt följande sammanställning.

Investeringar i byggnader, tomt och inventarier för första utbyggnadsetap
-

pen:

Byggnader:

Verkstadsyta 7 500 m* ...................................................... 3 375 000

Volym 30 000 m*

Tomt:

3 å 5 hektar .................................................................. 325 000

Inventarier, instrument och maskiner:

Radio och övriga objekt ................................................... 12 200 000

Robot ........................................................................... 7 000 000

22 900 000

Oförutsett, reserv ......................................................... 2 100 000

Totalt kr. 25 000 000

Omsättningstillgångarna exkl. rörelsemedel beräknas till:

Fordringar ..................................................................... 2 900 000

Produkter i arbete och lager ............................................. 2 100 000

Förnödenhetsförråd ......................................................... 200 000

Totalt kr. 5 200 000

Rörelsemedlen: (ca 15 % av 5 200 000) ................................. 700 000

Totalt kommer omsättningstillgångarna att taga i anspråk ca: 5 900 000 kr.

Totalt kapitalbehov:

Byggnader, instrument m.m.............................................. 25 000 000

Omsättningstillgångar ................................................... 5 900 000

Totalt kr. 30 900 000

Yttranden

FATU:s synpunkter på underhållsanstalternas inriktning och därav föranledda

förslag till specialisering av underhållsobjekt på olika gemensam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963 17

ma verkstäder och uppbyggande av nya sådana har godtagits av huvudparten

av remissmyndigheterna med vissa reservationer.

Försvarets civilförvaltning anför, att den föreslagna inriktningen och organisationen

av gemensamma televerkstäder i allt väsentligt bör vara vägledande.

Statskontoret, som inte har något att erinra mot förslagen, understryker

vikten av att riksdagens principbeslut i fråga om flyttning av SiS

snarast kommer till utförande i samband med uppbyggnaden av den nya

verkstaden i södra Sverige. Statskontoret förutsätter också, att kostnaderna

för omläggning av driften vid aktuella flygverkstäder, närmare utredes av

flygförvaltningen. Försvarets förvaltningsdirektion finner den föreslagna

uppdelningen av underhållsverksamheten i princip vara riktig. En bestämd

åtskillnad mellan underhållsuppgifter på B- och C-nivå kan dock inte alltid

göras och är heller icke alltid lämplig. Det bör därför vara en av teleunderhållskontorets

främsta uppgifter att närmare undersöka och föreslå vilka

arbetsuppgifter som bör utföras på respektive A-, B- och C-nivå. Det är dock

fullt klart, framhåller direktionen, att arbetsobjekt förefinnes såväl inom

robot- som teleområdet i en omfattning, som motiverar ett snabbt utbyggande

av verkstaden i södra Sverige. Förvaltningsdirektionens uppfattning delas

i stort sett av flygförvaltningen och försvarets forskningsanstalt. Flygförvaltningen

förordar även i princip de föreslagna uppgifterna för CVA men

understryker att en överflyttning av arbetsuppgifter måste ske successivt.

överbefälhavaren framhåller, att man nu inte bör binda sig för större oskyddade

verkstäder på C-nivå än som är oundgängligen nödvändigt. Ställning

till vidare utbyggnad bör tas sedan B-nivån närmare utretts. I enlighet därmed

tillstyrkes den föreslagna specialiseringen av CVA och tillkomsten av

den nya televerkstaden i södra Sverige. Inriktningen av den senare bör dock

utredas närmare.

Mot utredningen avvikande synpunkter har anmälts främst av armétygförvaltningen

och marinförvaltningen. Armétygförvaltningen har i princip

inte något att erinra mot att CVA och den nya televerkstaden i södra Sverige

blir de två huvudreplipunkterna för det centrala teleunderhållet under de

närmaste åren, men anser att uppgiftsfördelningen dem emellan bör vara

annorlunda. Därvid bör den flygburna och strilanslutna materielen i huvudsak

betjänas av CVA samt huvuddelen av arméns och marinens materiel i

regel hänvisas till verkstaden i södra Sverige. Marinförvaltningen anser, att

en fördelning av underhållsobjekten efter geografiska grunder principiellt

är att föredra ur beredskapssynpunkt framför en specialisering efter objektens

art. Ämbetsverket finner emellertid att även en kombination av de två

alternativen kan vara en möjlig väg. Den föreslagna nya verkstaden tillstyrkes.

Arbetsmarknadsstyrelsen tar upp frågan om verkstaden i södra Sverige

bör prioriteras i förhållande till verkstaden i mellersta Norrland. Styrelsen

anser, att allmänna lokaliseringssynpunkter och arbetsmarknadssynpunkter

starkt talar för att den senare verkstaden först kommer till utförande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år 1963

Styrelsen finner det från nämnda synpunkter också angeläget, att en större

del av teleunderhållet än som föreslagits får ankomma på verkstaden i mellersta

Norrland, som bör förläggas till Östersund. Styrelsen föreslår, att

Kungl. Maj:t omedelbart låter utreda dessa frågor.

Av övriga remissinstanser tillstyrker TCO, att verkstadsresurserna bygges

ut genom den föreslagna utökningen vid CVA och genom att en specialiserad

televerkstad i södra Sverige inrättas. LO instämmer i förslaget att inrätta

för krigsmakten gemensamma centrala verkstäder, specialiserade efter

underhållsobjektens art. LO har inte heller något att erinra mot att CVA

inriktas på underhåll av telemateriel. Däremot anser LO, i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen,

att verkstaden i mellersta Norrland — förlagd exempelvis

i Östersund — med hänsyn till arbetsmarknads- och sysselsättningssynpunkter

bör ges företräde. Även flera arbetsobjekt än som förutsatts bör

överföras till denna verkstad. LO anser slutligen, att hela frågan om dimensionering

och lokalisering av ytterligare televerkstäder bör bli föremål för

förnyad prövning.

Sveriges industriförbund finner det anmärkningsvärt, att FATU framlagt

sina förslag utan att närmare undersöka förutsättningarna för att lösa

ifrågavarande problem i samarbete med den enskilda teleindustrin. Förbundet

hemställer därför, att den enskilda teleindustrins möjligheter att helt

eller delvis åtaga sig teleunderhållet inom försvaret undersökes innan beslut

om utbyggnad av försvarets verkstadsresurser på teleområdet fattas.

Förslaget att den nya centrala televerkstaden i södra Sverige skall förläggas

till Växjö tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Arbetsmarknadsstyrelsen och lokaliseringsutredningen förklarar sig sålunda

icke ha anledning att ur allmän lokaliseringssynpunkt motsätta sig

att verkstaden förlägges till Växjö.

Statskontoret finner det svårt att med föreliggande material avgöra huruvida

Växjö är den lämpligaste platsen och anser att frågan ytterligare behöver

övervägas. Liknande ståndpunkt intas av LO. Länsstyrelsen i Jönköpings

län förordar Jönköping—Huskvarnaregionen. Därvid framhålles bl. a. att

verkstadsfrågan kan lösas lika snabbt där som i Växjö, att rekryteringsunderlaget

är mångdubbelt större samt att regionen har rika möjligheter till

yrkesutbildning inom det teletekniska området. Länsstyrelsen i Älvsborgs

län underkänner FATU:s motivering för att valet i sista hand fått stå mellan

Jönköping och Växjö medan Borås uteslutits. Länsstyrelsen hemställer att

en tillfredsställande utredning verkställes angående de olika lokaliseringsalternativen

innan frågan om verkstadens förläggning slutligt avgöres.

Remissinstanserna har delade meningar om FATU:s förslag att den nya

televerkstaden i södra Sverige skall drivas i aktiebolagsform under ledning

av det centrala teleunderhållsorganet.

överbefälhavaren anför, att han instruktionsmässigt har direktivrätt till

förvaltningarna och försvarets fabriksstyrelse, varigenom de operativa syn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

19

punkterna automatiskt skulle vara beaktade om verkstaden drevs i förvaltningsregi

eller affärsverksform. överbefälhavaren föreslår, att utbyggnaden

påbörjas i förvaltningsregi, varefter de slutliga arbetsformerna kan vidare

övervägas. Chefen för flygvapnet har vid militärledningssammanträde anmält

häremot avvikande mening och förordat, att verkstaden skall drivas

av ett av staten och enskild industri gemensamt ägt bolag. Samma mening

ger flygförvaltningen uttryck för. I övrigt har endast SACO bestämt förordat

att verkstaden drives i aktiebolagsform, varvid hänvisas till att denna driftform

ger möjlighet till större flexibilitet och handlingsfrihet i personalfrågor.

Statskontoret framhåller, att bolagsdrift inom en del av den statliga sektorn

kan komma att skapa konkurrens om personalen inom denna. Statskontoret

skulle därför för sin del helst se att verkstaden i varje fall tills

vidare drives i förvaltningsregi. Därest rekryteringsproblemen för verkstaden

bedömes så allvarliga att risk förefinnes för dess planenliga uppbyggnad,

vill dock ämbetsverket — oaktat sin principiella uppfattning — ej motsätta

sig att aktiebolagsformen tillämpas. Försvarets förvaltningsdirektions majoritet

har ställt sig tveksam till om ett bolag i föreslagen form omedelbart bör

komma till stånd samt föreslagit att förberedande planeringar och åtgärder

för den nya verkstaden handlägges i förvaltningsregi. Gentemot denna uppfattning

har två ledamöter av direktionen reserverat sig och förmenat att

verkstaden redan från början bör ges bolagsform. Telestyrelsen vill inte bestrida,

att bolagsformen kan ha vissa fördelar i förhållande till andra företagsformer

och skulle därför från rent principiella synpunkter inte ha något

att erinra mot det framlagda förslaget. Med hänsyn till att televerket därvid

skulle komma i underläge vid personalrekryteringen anser styrelsen dock

att, innan beslut fattas i frågan, en förnyad utredning bör verkställas om de

lämpligaste formerna för industriell drift på det statliga området. 1956 års

försvarsförvaltningssakkunniga förutsätter, att innan slutgiltig ställning tages

till frågan om driftform för den aktuella verkstaden det ur mera allmänna

synpunkter närmare överväges vilken driftform som bör väljas för

hithörande verkstadsorganisation i dess helhet. En i stort sett likartad hållning

intages av LO och marinförvaltningen. Försvarets civilförvaltning håller

före att för verkstaden tills vidare bör tillämpas samma driftformer som

nu gäller för CVA och att den alltså bör drivas i förvaltningsregi. Samma

ståndpunkt intages av TCO och Sveriges industriförbund. Armétygförvaltningen

föreslår, att verkstadens uppbyggnad skall ombesörjas av armétygförvaltningen

och tills vidare drivas i dess regi. Därest emellertid en samlad

underhållsorganisation på teleområdet, fristående från de militära förvaltningarna

och utan anslutning till den privata industrin likväl befinnes erforderlig,

synes det ämbetsverket ur skilda synpunkter lämpligt, att denna

organisation anslutes till försvarets fabriksstyrelse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kangl. Maj:ts proposition nr 11b år 1963

d) Departementspromemoria om verkstadsledningen

I departementspromemorian anföres bl. a. att en önskvärd avlastning av

såväl flygförvaltningens administrativa organ som det föreslagna teleunderhållskontoret

skulle vinnas om ledningen av de gemensamma teleunderhållsverkstäderna

kunde anförtros åt försvarets fabriksverk. I promemorian skisseras

en arbetsfördelning mellan flygförvaltningen (teleunderhållskontoret)

och fabriksverket. Uppgiftsfördelningen anges därvid i huvudsak böra vara

den att förvaltningsmässiga uppgifter såsom planering, underhållsnormer,

fördelning av objekt mellan olika underhållsanstalter m. m. ankommer på

flygförvaltningen (teleunderhållskontoret), medan ledningen av driften vid

verkstäderna m. m. ombesörjes av fabriksstyrelsen.

I promemorian preciseras flygförvaltningens (teleunderhållskontorets)

uppgifter och befogenheter gentemot fabriksverket. Dessa anges för i teleunderhållskontoret

ingående arbetsenheter i korthet sålunda.

Planeringsenheten, vars uppgift är att vidmakthålla ett samlat underlag

för underhållsverksamhetens långsiktiga planering, kommer att tillhandahålla

fabriksverket prognoser samt underhållsinstruktioner.

Anläggnings- och personalenheten kommer att vara konsulterande organ

beträffande verkstadsanläggningar och samrådsorgan beträffande anskaffning

av vissa utrustningar där en standardisering är önskvärd.

I frågor rörande utbildning och andra långsiktiga rekryteringsåtgärder

bör enheten vara samrådsorgan. Löpande uppgifter om personalläget bör

även tillställas enheten.

Driftsenheten skall svara för grovplaneringen av arbetsuppgifterna och

blir således den enhet som »beordrar» arbeten hos fabriksverket eller hos

civila leverantörer. I arbetsstudie- och metodfrågor skall enheten vara konsulterande,

liksom i frågor beträffande utvecklingen av instrument- och

provningsutrustningar m. m. samt i fråga om underlag för verkstädernas

egna inköp av material och reservdelar.

Ekonomienheten skall ansvara för uppföljning av underhållskostnaderna

per materieltyp. Underlaget för uppföljningen skall tillställas enheten av den

verkstad eller myndighet som utfört underhållet. Enheten skall vara fabriksverket

behjälplig med underlag för budgetering och ekonomiska utredningar.

Ansvaret för driftsredovisning och prissättning bör åvila fabriksverket.

Fabriksverkets uppgifter och ansvar gentemot flygförvaltningen (teleunderhållskontoret)

anges i korthet sålunda.

Fabriksverket åtager sig att driva de gemensamma verkstäderna så att

bästa möjliga totalekonomi erhålles inom verkets avsnitt av det aktuella

området. Den långsiktiga planeringen av resursernas utbyggnad skall anpassas

inom av flygförvaltningen (teleunderhållskontoret) angivna prognosgränser.

Den kortsiktigare planeringen får av fabriksverket inom ramen av

leveransåtaganden fritt anpassas efter läget. Endast beträffande vissa standardiseringsfrågor

i samband med anskaffning av instrument och provningsutrustning

är samråd nödvändigt.

Vad angår driftformen för de gemensamma verkstäderna presenteras i

promemorian tre alternativ. Alternativ 1 och 3 innebär affärsverks- eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

21

aktiebolagsform genomgående för samtliga verkstäder. Enligt alternativ 2

skall nuvarande verkstäder tills vidare drivas i affärsverksform, medan nybyggda

verkstäder skall drivas i aktiebolagsform.

I promemorian hävdas att det, inte minst med tanke på den svåra uppgiften

att starta och snabbt utveckla omfattande verkstadsrörelse på nya

platser, är angeläget att ge verkstäderna största möjliga ekonomiska och

administrativa frihet. Valet av driftform kan också påverkas av en eventuell

samverkan med den privata industrin. I detta avseende anföres i promemorian.

Utan att närmare gå in på motiven synes det kunna övervägas om icke

det av FATU föreslagna helstatliga bolaget i stället kan ges formen av ett

halvstatligt aktiebolag, där en till mindre än hälften uppgående aktiepost

skulle ägas av ett enskilt konsortium. Detta konsortium skulle i så fall bildas

av de civila leverantörer av telemateriel som kan tänkas vara intresserade av

ett samarbete inom underhållsområdet. I avvaktan på närmare överväganden

av denna fråga synes det lämpligt att från början välja den driftform

som möjliggör smidig anpassning till en samverkan av detta slag.

Yttrande

Försvarets fabriksstyrelse ställer sig positiv till tanken på att driften av

de gemensamma verkstäderna ledes av fabriksverket. Beträffande den i promemorian

skisserade uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan teleunderhållskontoret

och fabriksverket har styrelsen i princip intet att invända.

I fråga om driftform för verkstäderna anför styrelsen, att den driftform

som lämnar största rörelsefriheten ur bl. a. finansierings- och personalsynpunkt

utan tvekan är aktiebolagsformen. Styrelsen understryker dock, att

samtliga enheter bör ha samma driftform. Slutmålet bör enligt styrelsens

uppfattning vara, att samtliga gemensamma verkstäder sammanföres i en

organisation, som drives i aktiebolagsform under försvarets fabriksstyrelse.

Starka skäl synes också enligt fabriksstyrelsen tala för att aktiebolaget blir

halvstatligt.

Departementschefen

Den kraftigt ökade anskaffningen av telemateriel för krigsmakten, som

kan väntas fortsätta i än snabbare takt, accentuerar starkt kraven på ett

rationellt underhåll av denna materiel. En effektiv underhållsorganisation

är självklart motiverad av ekonomiska skäl men är också angelägen av hänsyn

till beredskapen. Underhållsproblemen har vuxit i takt med den allt

snabbare tekniska utvecklingen. Det har också blivit allt mera uppenbart,

att frågan om hur materielen skall vårdas och omliänderhas för att bibehålla

sin funktionsduglighet inte kan lösas i efterhand utan måste beaktas samtidigt

som konstruktionerna utformas.

Försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll (FATU) har klargjort aktuella

frågeställningar beträffande underhåll av tele- och robotmaleriel och lagt

fram förslag till lösningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

Underhållsverksamheten syftar främst till att upprätthålla högsta möjliga

tekniska beredskap. Men underhållsorganisationen bör också vara sådan

att den fyller rimliga krav på rationell ekonomisk drift i fred. Med utgångspunkt

häri och med hänsyn till den kraftigt växande underhållsvolymen

föreslår FATU, att underhållsverksamheten samordnas och rationaliseras.

Samtidigt måste underhållsanstalterna byggas ut. Detta anses emellertid

inte böra genomföras inom ramen för den nuvarande försvarsgrensvis

uppdelade organisationen.

En samordning fordrar enligt FATU enhetliga normer för underhållsverksamheten,

som gör det möjligt att gemensamt leda teleunderhållet,

gemensamt bygga ut underhållsresurserna och gemensamt uppträda mot

eventuella civila leverantörer av underhåll. För att ekonomiskt kunna utnyttja

resurserna, såväl krigsmaktens egna som de civila, fordras ett enhetligt,

till civil praxis anpassat system för redovisning av alla kostnader som

uppstår i samband med underhållet.

FATU föreslår, att ett för krigsmakten gemensamt förvaltningsorgan för

teleunderhållsfrågor, försvarets teleunderhållskontor, inrättas för att lösa

en del av dessa problem. Teleunderhållskontorets uppgifter avses bli att

åstadkomma enhetlighet i förberedande och planerande åtgärder, att skapa

och rationellt utnyttja underhållsresurserna samt att utöva ekonomisk

kontroll över verksamheten. Teleunderhållskontoret föreslås bli anslutet till

flygförvaltningen.

I uppgifterna föreslås också ingå den direkta ledningen av för krigsmakLen

gemensamma verkstäder — i första hand centrala verkstäder — vilkas

arbetsuppgifter bör renodlas till fredsmässiga mera genomgripande underhållsarbeten.

Dessa gemensamma verkstäder utgöres av centrala flygverkstaden

i Arboga (CVA) — där de verksamheter som icke har något samband

med telemateriel successivt bör avvecklas — en föreslagen ny verkstad i

Växjö, driven i aktiebolagsform, samt — på längre sikt — även en ny verkstad

i mellersta Norrland. Den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets

televerkstad i Göteborg (FTG) föreslås såsom för krigsmakten gemensam

också skola underställas teleunderhållskontoret. Arbetsuppgifterna mellan

de centrala verkstäderna bör fördelas efter objektens art medan arbetsfördelning,

lokalisering och produktinriktning för regionala verkstäder — Bverkstäder

— i stor utsträckning måste bestämmas av militära synpunkter.

Teleunderhållskontorets ställning gentemot andra organisationsenheter

inom krigsmakten bör enligt FATU bli likartad med den år 1962 inrättade

gemensamma robotavdelningens i flygförvaltningen. Som chef för kontoret

föreslås en överingenjör med lön motsvarande B 3. I övrigt skulle finnas

24 extra tjänster.

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till de principer som FATU

lagt till grund för sitt förslag och till dess bedömning av behovet av ett för

försvarsgrenarna gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågorna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963 23

Allmänt biträdes också förslaget om att organet skall inordnas i flygförvaltningen.

För egen del anser jag, att åtgärder snarast bör vidtagas för att skapa

förutsättningar för vidgat samarbete och större enhetlighet mellan försvarsgrenarna

i fråga om underhåll av telemateriel. Erfarenheterna från ett sammanhållet

teleunderhåll måste användas för att minska kostnaderna för inköp

och underhåll av materiel och öka dess tillförlitlighet. För att ett sådant

arbete snabbt skall ge resultat är det av vikt att erfarenhetsunderlaget blir så

brett som möjligt. En förutsättning härför är att stor enhetlighet råder inom

krigsmakten beträffande underhållsnomenklatur, underhållsnormer, redovisning

av kostnader, stilleståndstider m. m. En sådan systematisk insamling

av erfarenhetsunderlag måste organiseras och vidmakthållas av ett för krigsmakten

gemensamt förvaltningsorgan för teleunderhållsfrågor. Jag kan alltså

ansluta mig till FATU:s förslag i detta hänseende och föreslår, att ett

centralt teleunderhållskontor kommer till stånd.

Den samlade överblick över teleområdets underhållsproblem som kan erhållas

genom tillkomsten av ett centralt teleunderhållsorgan bör ge impulser

till många initiativ i syfte att öka driftsäkerheten och minska underhållskostnaderna.

Underhållserfarenheterna måste därför på lämpligt sätt göras

tillgängliga för de myndigheter som har till uppgift att konstruera och

anskaffa materiel.

En enhetlig behandling på förvaltningsnivå av underhållsfrågorna i fråga

om telemateriel skapar goda förutsättningar för en strukturrationalisering

av verkstadstjänsten, innebärande bl. a. att för krigsmakten gemensamma

centrala verkstäder kan inrättas. Jag anser i likhet med FATU, att de centrala

verkstäderna bör inriktas mot exklusivt fredsmässiga underhållsarbeten,

varvid en långt gående specialisering bör eftersträvas. En sådan

grund för verksamheten innebär att ekonomiska faktorer, effektivitet och

lönsamhet skall vara huvudsakligen avgörande för handlandet i dessa verkstäder.

Jag förutsätter, att den civila industrin skall kunna konkurrera med

statens verkstäder om underhållsarbeten av denna art.

Beträffande de regionala verkstäderna — FATU:s benämning är B-verkstäder

— kommer de rent militära synpunkterna att ha ett stort och ofta

avgörande inflytande. FATU har till B-verkstäderna hänfört arbetsuppgifter

som bedömes vara nödvändiga såväl i krig som i fred. Personalbehovet i fred

är dock avsevärt lägre än vad som bedömes erforderligt för krigsförhållanden.

Jag anser att en sådan uppgiftsfördelning mellan centrala och regionala

verkstäder i princip är riktig. Gränsdragningsproblemen bör lösas av det

centrala teleunderhållsorganet i samråd med övriga berörda myndigheter.

FATU har erhållit uppdrag att fortsätta sina undersökningar beträffande

organisation av verkstadsresurserna på B-nivå i syfte att klarlägga förekommande

rationaliseringsmöjligheter.

Det centrala teleunderhållsorganet, försvarets teleunderhållskontor, bör,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

såsom huvudparten av remissinstanserna förordat, på lämpligt sätt infogas

i flygförvaltningens organisation. Det kan nämnas, att flygförvaltningen redan

i dag förvaltar ca 40 % av försvarets telemateriel och att denna del

kommer att öka till över 50 % under 1960-talets lopp. Flygförvaltningen

har dessutom stor erfarenhet av hithörande och liknande underhållsproblem.

Jag föreslår alltså, att flygförvaltningen skall få till uppgift att — medelst

ett för ändamålet särskilt inrättat försvarets teleunderhållskontor — leda

och samordna underhållet av telemateriel inom krigsmakten. Ledningen av

för krigsmakten gemensamma teleunderhållsverkstäder bör dock ankomma

på försvarets fabriksstyrelse. När det gäller flygförvaltningens (teleunderhållskontorets)

uppgifter har FATU framlagt preciserade förslag, enligt

vilka flygförvaltningens (teleunderhållskontorets) ställning i princip bör bli

likartad med vad som gäller beträffande den år 1962 inrättade för krigsmakten

gemensamma robotavdelningen i flygförvaltningen. I detta hänseende

framhåller överbefälhavaren, att konsekvenserna av FATU:s förslag inte

helt klarlagts i betänkandet. Även försvarets förvaltningsdirektion anser,

att ansvarsfördelningen är oklar. Då det torde ankomma på Kungl. Maj:t

att besluta i denna fråga anser jag det för egen del inte påkallat att i detta

sammanhang framlägga ett preciserat förslag. Uppgifterna bör enligt min

mening bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits

i den förut nämnda departementspromemorian. Jag vill emellertid understryka,

att flygförvaltningen (teleunderhållskontoret) bör ges en noga preciserad

anvisningsrätt gentemot övriga myndigheter i fråga om normer för

underhållets planering och ianspråktagande av verkstadsresurser samt att

ämbetsverket skall kunna ta initiativ i sådana frågor.

I detta sammanhang vill jag betona att en rättvisande kostnadsredovisning,

anpassad efter gällande civil praxis, är synnerligen värdefull för en

effektiv ledning av underhållsverksamheten. Jag har därför för avsikt att,

i anslutning till de önskemål som på denna punkt framförts av flera remissinstanser,

föreslå en utredning för prövning av redovisningsfrågorna för

försvarets verkstadsverksamhet över huvud taget. Jag räknar också med

viss försöksverksamhet med ny kontoplan vid CVA.

Teleunderhållskontoret bör tills vidare organiseras provisoriskt. För

kontoret ifrågasättes inte inrättande av andra tjänster än sådana som kan

inrättas enligt beslut av Kungl. Maj:t. Vid anmälan av frågan om flygförvaltningens

avlöningsanslag för budgetåret 1963/64 till propositionen 1963:31

har jag föreslagit, att under flygförvaltningens anslagspost till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal medel beräknas för inrättande av ett antal

tjänster för teleunderhållskontoret. Frågan om inrättande av dessa tjänster

torde sedermera få anmälas för Kungl. Maj:t. I sammanhanget anser jag

mig dock böra nämna, att jag i likhet med försvarets forskningsanstalt m. fl.

anser att driftsäkerhetssektionen vid försvarets teletekniska laboratorium

bör bli kvar vid forskningsanstalten. Det är emellertid viktigt att ett intimt

samarbete kommer till stånd mellan de båda enheterna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

25

Vad angår de för krigsmakten gemensamma verkstädernas inriktning

biträder jag i princip förslaget om att specialisera och successivt inrikta

CVA mot teleunderhåll. Detta förutsätter, att sådana av verkstadens nuvarande

arbetsuppgifter som inte är direkt knutna till telemateriel, exempelvis

motoröversyner, överföres till andra centrala flygverkstäder. Jag vill understryka,

att även denna överföring måste ske så att rationaliseringsvinster

kan erhållas. Överflyttningarna bör således i största möjliga utsträckning

vara i sig själva ekonomiskt motiverade. De bör ej heller ske i snabbare takt

än att ökningen i sysselsättningen inom teleområdet kan kompensera det

sysselsättningsbortfall som uppstår vid CVA när objekt överflyttas därifrån

till andra verkstäder.

Beträffande nya verkstäder har FATU föreslagit omedelbar uppbyggnad

av en central verkstad i södra Sverige samt på längre sikt en central verkstad

i mellersta Norrland. Förslaget syftar härigenom bl. a. till att snabbt tillgodose

behovet av underhåll för viss nyanskaffad materiel avsedd för södra

Sverige, för vilken lämpliga underhållsresurser helt saknas. Bland denna

materiel kan nämnas luftförsvarsroboten Hawk, kustrobotbatteri, fartygsbaserade

robotsystem samt vissa komponenter i strilsystemet. Den föreslagna

prioriteringen vid uppbyggnad av de nya verkstäderna har icke föranlett

någon erinran från remissinstansernas sida med undantag av att arbetsmarknadsstyrelsen

och LO ur arbetsmarknadssynpunkt anser att verkstaden

i mellersta Norrland bör givas företräde. De förordar därvid som lokaliseringsort

Östersund. Därjämte framhålles angelägenheten av att den norra

verkstaden får en större andel i telereparationsarbetena än som förutsatts

av FATU.

För egen del har jag ägnat stor uppmärksamhet åt lokaliseringspolitiska

frågor. Jag har också medverkat till att under de senaste åren åtskillig militär

verksamhet flyttats från stockholmsområdet till landsorten. Även i detta

fall kommer bifall till mina förslag att innebära att verksamhet flyttas bort

från storstadsregionen och att den betydande expansion som förutsätts sker

på de nya orterna.

Jag är väl medveten om sysselsättningsproblemen för Norrlands del och

även beredd att vidtaga de åtgärder som är försvarbara ur rationella och

ekonomiska synpunkter. I detta syfte har jag låtit undersöka vissa möjligheter

härvidlag med hänsyn till öslersundsregionen. Av vikt i detta hänseende

är att den föreslagna verkstaden i mellersta Norrland är avsedd att

byggas ut i den takt som motiveras av den pågående utbyggnaden av krigsmaktens

resurser i fråga om telemateriel i Norrland. I nuvarande läge är

behovet av centrala underhållsanstalter i Norrland relativt ringa. Däremot

kommer expansionen av underhållsbehovet på det regionala planet att medföra

en utbyggnad av de regionala verkstäderna. Flygvapnet planerar en

s. k. sektorteleverkstad i östersundsområdet, som redan i mitten av 1960- talet torde medföra en sysselsättningsökning med ca 70 man, vilket innebär

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

en väsentlig ökning av krigsmaktens nuvarande teleunderhållsverksamhet

inom detta område. Rekryteringen av personal för den avsedda ökningen

torde förutsätta att nuvarande lokala utbildningsmöjligheter utökas. Planeringen

har fortskridit så långt att förslag till inrättande av tjänster för ledande

personal inkommit till försvarsdepartementet. Jag har för avsikt att

påskynda beredningen av detta ärende så att verksamheten snarast kan

komma igång.

Jag anser det emellertid också möjligt att, inom ramen för här föreslagen

strukturrationalisering och utan att ge för stort avkall på kravet på en ur

företagsekonomisk synpunkt lämplig storlek av verkstaden i södra Sverige,

till Östersundsområdet överföra objekt motsvarande sysselsättning för ytterligare

40 å 50 man. En sådan åtgärd skulle visserligen medföra en betydande

merkostnad för reparation av de aktuella objekten, men jag är likväl beredd

att överväga en överföring i samband med uppbyggnaden av den nyss nämnda

sektorteleverkstaden. Sammantaget skulle angivna åtgärder för östersundsområdet

innebära att antalet sysselsatta med telereparationsarbeten

för krigsmaktens räkning relativt snabbt skulle kunna öka med ca 120 man.

Därtill torde komma den ökning med 100 man i slutet av 1960-talet som

anges i FATU:s prognos.

Behovet av den föreslagna nya centrala verkstaden i södra Sverige finner

jag vara fullständigt klarlagt, och jag finner det synnerligen angeläget att

den snarast kommer till stånd. Enligt FATU:s riktvärde skulle vid denna

sysselsättas 500 man vid slutet av år 1965. En förlängd uppbyggnadstid

skulle otvivelaktigt medföra icke oväsentliga ekonomiska nackdelar. Med

hänsyn härtill och då som förut nämnts centrala underhållsresurser för viss

nyanskaffad materiel saknas, är det av vikt att all kraft sättes in på att

genomföra programmet för denna verkstad.

Väsentligt är också att rekrytering och framför allt utbildning av personal

för den södra verkstaden snarast kan komma till stånd på den ort till vilken

verkstaden förläggs. FATU diskuterar lämpligheten av att förlägga verkstaden

till någon av de orter dit Stockholms tygstations signalverkstad i

Sundbyberg (SiS) enligt riksdagens beslut skall förflyttas, nämligen Borås,

Jönköping eller Växjö. Efter att ha konstaterat att samtliga städer kan

erbjuda ett i stort sett likartat och tillfredsställande underlag för såväl lokal

rekrytering som rekrytering utifrån av den kvalificerade personal det här

är fråga om förordar FATU Växjö mot bakgrund av beslutade materielanskaffningar

och kravet på snabb etablering.

Mot förslaget att förlägga den södra verkstaden till Växjö framställs erinringar

av länsstyrelsen i Jönköpings län, som förordar Jönköping—Huskvarnaregionen,

länsstyrelsen i Älvsborgs län, som förordar Borås, samt

statskontoret och LO, som anser att frågan bör prövas ytterligare. Arbetsmarknadsstyrelsen

och lokaliseringsutredningen förklarar sig ur allmän

lokaliseringssynpunkt icke ha anledning att motsätta sig att södra verksta
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b dr 1963 27

den förlägges till Växjö. Därutöver har ett antal städer och kommuner i

södra Sverige anmält sitt intresse för televerkstadens lokalisering.

För egen del har jag efter sammanvägning av de faktorer som inverkar

på lokalisering av en verksamhet av ifrågavarande art stannat för att föreslå

Växjö som lokaliseringsort för den södra verkstaden. Jag har därvid, med

hänsyn till att samtliga de tre aktuella städerna på önskvärt sätt ligger inne

i landet och kan erbjuda ett i stort sett likartat rekryteringsunderlag, fäst

avseende vid andra faktorer, som visat sig ge Växjö företräde. Jag åsyftar

här vissa kostnads- och beredskapssynpunkter i anslutning till beslutade

materielanskaffningar och denna materiels freds- och krigsplacering. Trots

att transportkostnaderna och beredskapsförlusterna bedömes som små i

förhållande till övriga kostnader för verkstadens drift finner jag dem böra

beaktas. Den föreslagna lokaliseringen är väl ägnad att hålla dessa kostnader

låga. Likaledes finner jag att såväl tidsspillan som resekostnader för de rörliga

servicegrupperna inte kan betraktas som likgiltiga. Detta talar för en

central placering i förhållande till materielens geografiska fördelning i fredstid

inom det aktuella området, södra Sverige. Men lokaliseringen har i detta

fall även en viss betydelse med hänsyn till materielens användning i krig,

vilket jag beaktat. Närmare redogörelser i dessa hänseenden bör inte lämnas

till statsrådsprotokollet utan torde i särskild ordning få delges riksdagens

vederbörande utskott. Härtill kommer slutligen att lämpliga lokalutrymmen

snabbt torde kunna disponeras i Växjö, vilket tillgodoser kravet

på skyndsam etablering.

Driften av de för krigsmakten gemensamma verkstäderna bör ledas av

ett centralt organ för att alla fördelar med strukturrationaliseringen skall

kunna tillvaratagas. Som jag tidigare anfört föreslår jag, att driften centralt

skall ledas av försvarets fabriksstyrelse. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att närmare reglera ansvarsförhållandena mellan försvarsgrensförvaltningarna,

i första hand flygförvaltningen som ansvarig för samordning och ledning

av teleunderhållsfrågor, å ena, och försvarets fabriksverk, å andra

sidan.

I avseende på driftformen för de gemensamma verkstäderna kan, med

den lösning jag här förordat för den centrala driftledningen, endast två

former komma i fråga — affärsverksform eller aktiebolagsform. FATU

har föreslagit, att den nya centrala verkstaden i södra Sverige skall drivas

i aktiebolagsform. Denna driftform förordas också i princip för de övriga

gemensamma verkstäderna. Bland remissinstanserna råder delade meningar

i denna fråga. I sitt yttrande över departementspromemorian förordar fabriksstyrelsen

aktiebolagsformen under framhållande av att detta är den

driftform som utan tvekan lämnar den största rörelsefriheten ur bl. a.

finansierings- och personalsynpunkt. Slutmålet för omorganisationen bör

enligt styrelsens uppfattning vara att samtliga gemensamma verkstäder

sammanföres i en organisation, som drives i aktiebolagsform under försvå
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

rets fabriksstyrelse. Fabriksstyrelsen betonar emellertid samtidigt önskvärdheten

av att alla gemensamma verkstäder får samma driftform.

Vid beredningen inom försvarsdepartementet har med anledning av remissyttranden

från Sveriges industriförbund m. fl. kontakter tagits med

privata företag på teleområdet. Härvid har framgått att visst intresse från

industrisidan föreligger för någon form av samverkan med staten i fråga

om krigsmaktens teleunderliåll.

För egen del anser jag att aktiebolagsformen bör väljas för den nya verkstaden

i Växjö. Såsom fabriksstyrelsen framhåller lämnar denna företagsform

den största rörelsefriheten i olika hänseenden. Detta är särskilt betydelsefullt

med tanke på behovet av en snabb uppbyggnad av verksamheten.

Därigenom lämnas även möjligheten öppen för eLt eventuellt framtida samarbete

med industrin inom bolagets ram.

När driften av CVA och FTG skall övertas av försvarets fabriksstyrelse

blir under alla förhållanden ändring i dessa verkstäders företagsform nödvändig.

Fabriksstyrelsen framhåller önskvärdheten av att samtliga gemensamma

verkstäder efter hand sammanföres i ett aktiebolag. Ytterligare

underlag erfordras dock för att bedöma vilka praktiska problem som kan

uppstå om CVA och FTG skall drivas i aktiebolagsform. Jag är därför icke

beredd taga ställning till denna fråga. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t

att besluta om den tidpunkt från vilken CVA och FTG bör överföras till

statlig affärsdrift och inlemmas i fabriksverket. Detsamma bör gälla beträffande

SiS, en fråga till vilken jag återkommer i det följande.

FATU har beräknat kapitalbehovet för den nya verkstaden i Växjö till

31 miljoner kronor under förutsättning att lagret av de reservdelar som ingår

i de underhållna objekten kan tillhandahållas bolaget som ett konsignationslager.

Jag anser mig kunna biträda FATU:s bedömning av bolagets kapitalbehov.

Av det framräknade kapitalbehovet bör 15 miljoner kronor finansieras

i form av eget kapital. Resterande kapitalbehov, 16 miljoner kronor, bör tillföras

bolaget i form av lån. Det egna kapitalet bör tillföras bolaget genom

aLt aktier till ett nominellt värde av tillsammans 12 miljoner kronor tecknas

till en kurs av 125 %. Därigenom kan bolaget tillföras — förutom aktiekapitalet

12 miljoner kronor — 3 miljoner kronor som skall tillföras reservfonden.

Jag föreslår, att för detta ändamål ett belopp av 15 miljoner kronor

anvisas såsom investeringsanslag för budgetåret 1963/64 i försvarets fabriksfond.

Medel för ändamålet bör upptas under anslagsrubriken Teleunderhållsverkstad.

Riksdagens bemyndigande bör vidare inhämtas att ikläda staten

garantier för lån åt aktiebolaget intill ett belopp av 16 miljoner kronor.

Aktiebreven bör ställas till viss man. För den händelse vissa aktier framdeles

kan komma att överlåtas på utomstående bör i bolagsordningen intagas sedvanliga

bestämmelser innebärande skydd mot utländskt inflytande samt

hembudsskyldighet. Det bör ankomma på fabriksstyrelsen att vidtaga de

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1963

29

åtgärder som erfordras för bolagets bildande och att föra de eventuella förhandlingar

om ett samarbete inom bolagets ram med privata intressenter

som kan bli aktuella.

Det synes lämpligt att försvarsgrenarnas beställningar av underhållsarbeten

hos aktiebolaget närmare regleras genom ett långsiktigt ramavtal

mellan berörda myndigheter och bolaget rörande de allmänna villkoren för

arbetenas utförande m. m. Ramavtalet bör slutas för viss tid, exempelvis

10 år, och ange viss minimi- och maximibeläggning. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att godkänna elt dylikt avtal.

Genomförandet av de förslag jag nu framfört innebär även att det av

1960 års riksdag fattade principbeslutet om SiS utflyttning från stockholmsområdet

kan realiseras genom att driften där avvecklas och överföres till

CVA och den nya verkstaden. Driften vid SiS bör övertas av försvarets

fabriksverk. Tidpunkten härför bör få bestämmas av Kungl. Maj:t. Det bör

därefter ankomma på försvarets fabriksstyrelse att överföra på SiS ankommande

underhållsobjekt och för dem avsedd verkstadsutrustning till övriga

gemensamma verkstäder. Förekommande personalfrågor bör lösas inom

ramen för de befogenheter som riksdagen härvidlag lämnat Kungl. Maj:t

(prop. 1963:1, bil. 2, p. 6; SU 14; rskr. 14).

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

I. bereda riksdagen tillfälle avgiva yttrande med anledning

av vad i det föregående anförts rörande samordning m. m. av

underhållet av krigsmaktens telemateriel;

II. föreslå riksdagen att

a) besluta att ledningen av för krigsmakten gemensamma

teleunderhållsverkstäders drift skall ankomma på försvarets

fabriksstyrelse;

b) till Teleunderhållsverkstad för budgetåret 1963/64 under

försvarets fabriksfond anvisa ett investeringsanslag av

15 000 000 kr.;

c) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten

garanti intill ett belopp av högst 16 000 000 kr. för krediter

till ett av försvarets fabriksstyrelse bildat aktiebolag för teleunderhåll;
d)

besluta att tillgångar och skulder vid centrala flygverkstaden

i Arboga, den i Göteborgs örlogsvarv ingående försvarets

televerkstad i Göteborg samt Stockholms tygstations signalverkstad

i Sundbyberg från tidpunkter som Kungl. Maj:t må

bestämma skall överföras till försvarets fabriksfond; samt

e) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ramavtal med ett

av försvarets fabriksstyrelse förvaltat aktiebolag för teleunderhåll

enligt vad i det föregående anförts.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1963

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Eric Wachtmeister

K L BECKMANS TRYCKKKIER AB • STHLM IMS

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. to. jämte i ämnet väckta mo a1 i texten
  2. SU 1963:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående samordning av underhållet av krigsmaktens telemateriel m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten