Angående ny huvudorganisation för statens järnvägar
1963-03-22 · 42 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:116, Angående ny huvudorganisation för statens järnvägar
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
1
Nr 116
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny huvudorganisation
för statens järnvägar; given Stockholms slott
den 22 mars 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Skoglund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att statens järnvägar skall omorganiseras i huvudsaklig
överensstämmelse med riktlinjer som framlagts av järnvägsstyrelsen.
Förslaget innebär en ny huvudorganisation för såväl den centrala
som regionala administrationen.
Den centrala organisationen, som för närvarande är provisoriskt uppdelad
på tolv huvudenheter, föreslås i stället indelad i sju avdelningar. Generaldirektören
samt cheferna för dessa avdelningar förutsättes arbeta såsom
en direktion.
I fråga om den regionala organisationen föreslås att nuvarande fem distrikt
med underlydande facksektioner ersättes av elva driftdistrikt och elva bandistrikt.
De geografiska gränserna för bandistrikt och driftdistrikt förutsättes
därvid sammanfalla. Förslaget innebär en organisationsnivå mindre
inom företaget.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 116
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
Utdrag av protokoll över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 mars 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
—• efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om
ny huvudorganisation för statens järnvägar samt anför därvid följande.
Inledning
I skrivelse den 30 november 1962 har järnvägsstyrelsen på grundval av en
utredning, som verkställts av en särskild organisationsgrupp inom styrelsen,
framlagt förslag till ny huvudorganisation för statens järnvägar. Vid framställningen
var fogade av styrelsen inhämtade yttranden över gruppens förslag
av Statsbanornas ingenjörsförening, Statsbanornas kvinnliga tjänstemannaförening,
Statens järnvägars befälsförbund, Svenska järnvägarnas
kontorspersonal- och arbetsledareförbund, Svenska järnvägsmannaförbundet,
Sveriges civilingenjörsförbund och Sveriges juristförbund.
Efter remiss har utlåtanden över järnvägsstyrelsens framställning avgivits
av överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegium (efter hörande av vissa
handelskammare samt Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund
och Kooperativa förbundet), länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, civilbefälhavarna
i samtliga civilområden, centrala civila transportkommittén, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) samt Tjänstemännens centralorganisation
(TCO). Genom länsstyrelserna har yttranden inkommit
bl. a. från drätselkamrarna i Nässjö, Växjö, Halmstad, Falköping, Skövde och
Kristinehamn samt kommunalnämnden i Ånge köping. — Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Statstjänstemännens riksförbund (SR) har förklarat
sig icke finna anledning att avgiva yttranden i ärendet.
Ett antal skrifter från enskilda personer har inkommit i ärendet. Vidare
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
må nämnas att Statsbanornas ingenjörsförening och 16 maskiningenjörer
vid SJ var för sig anfört besvär över järnvägsstyrelsens beslut att lägga
fram förevarande förslag till ny huvudorganisation.
Nuvarande organisation m.m.
Enligt gällande instruktion, vilken utfärdats av Kungl. Maj :t den 29 januari
1960 (nr 48; ändr. 542/1961 och 612/1962), skall järnvägsstyrelsen med
underlydande förvaltningsorgan i enlighet med instruktionen och övriga av
Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter handha förvaltningen av statens järnvägar.
Styrelsen skall sålunda ombesörja och övervaka av statens järnvägar
driven järnvägs-, tågfärje- och biltrafik samt därmed sammanhängande rörelse.
Den högsta ledningen inom verket utövas sedan den 1 januari 1963 av en
kollegial styrelse bestående av generaldirektören samt ytterligare fem ledamöter.
Under verksledningen sorterar såväl en central organisation i Stockholm
som en regional organisation.
Den centrala organisationen omfattar enligt instruktionen tretton byråer.
I avvaktan på den pågående översynen av verkets organisation har emellertid
Kungl. Maj :t godkänt en i vissa avseenden provisorisk central organisation
för verket. Den centrala organisationen utgöres till följd härav för
närvarande av tolv huvudenheter. Dessa huvudenheter samt deras chefers
anställnings- och löneförhållanden är följande.
Huvudenhet
Chef
Löneställning
administrativ avdelning
direktör
kontrakt
banteknisk avdelning
teknisk direktör
Bp 5
driftavdelning
direktör
vik.lön Bp 5
ekonomibyrå
ekonomidirektör
Bp 5
elektroteknisk byrå
teknisk direktör
kontrakt
förrådsbyrå
förrådsdirektör
Bp 4
försvarsbyrå
byråchef
*
kommersiell byrå
byråchef
Bp 4
maskinteknisk byrå
teknisk direktör
Bp 5
rättsavdelning
byråchef
Bo 3
utvecklings- och
planeringsavd.
teknisk direktör
Bp 5
verkstadsbyrå
verkstadsdirektör
Bp 5
Följande på verkets personalförteckning upptagna tjänster, nämligen en
överdirektör i Bp 7 (tidigare chef för drifttjänstbyrån), en byråchef i Bp 4
(tidigare chef för trafikbyrån) och en byråchef i Bo 1 (tidigare chef för
kanslibyrån) hålles enligt föreskrift av Kungl. Maj :t vakanta.
• Avlönas såsom militärassistent av försvarsstaben.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
Den regionala organisationen har följande uppbyggnad.
För den egentliga drifttjänsten och därmed sammanhängande underhållsoch
byggnadsarbeten finnes fem distrikt. Distriktscheferna (Bp5), som tidigare
varit direkt underställda generaldirektören, har i den provisoriska organisationen
underordnats chefen för driftavdelningen. Varje distrikt omfattar
de järnvägslinjer, som Kungl. Maj :t bestämmer, dock att järnvägsstyrelsen
äger vidtaga de jämkningar i omfattningen, som kan anses lämpliga. Huvudorter
för distrikten är Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle och Luleå.
Distrikten indelas i ban-, maskin-, trafik-, elektro-, signal-, tele- och
bilsektioner, omfattande de linjer som styrelsen bestämmer. Därtill kommer
en tågfärjesektion i Malmö. För närvarande finnes dessutom en särskild
driftsektion i Stockholm, omfattande förutvarande Stockholms-Roslagens
järnvägars trafikområde. Antalet sektioner, utöver förutnämnda tågfärjesektion
och driftsektion, är för närvarande 86, varav 25 ban-, 12 maskin-, 23
trafik-, 11 elektro-, 6 signal-, 5 tele- och 4 bilsektioner. Varje sektion förestås
av en sektionsföreståndare, som lyder under distriktschefen.
För den rullande materielens underhåll finnes sju huvudverkstäder jämte
filialverkstäder, vars chefer lyder under verkstadsdirektören.
För att tillhandahålla de effekter och den materiel, som behövs för drift,
underhåll och nybyggnader, finnes inrättade sex huvudförråd jämte annexförråd,
som betjänar förrådsområden, vars omfattning fastställes av styrelsen.
Huvudförrådens chefer lyder under förrådsdirektören.
Den lokala organisationen består av 232 banmästaravdelningar, 55 lokstationer,
23 vagnstationer, 44 driftverkstäder, 1 100 självständiga trafikanstalter,
55 underhåll sområden för elektrotjänst, 64 underhållsområden
för signaltjänst, 38 underhållsområden för teletjänst, 32 billinjegrupper, 3
tågfärjeleder samt dessutom vissa speciella enheter såsom resebyråer, rälsjusteringsverk
och presenningsverkstäder m. m.
En tablå över statens järnvägars nuvarande organisation torde såsom bilaga
(Bil. 1) få fogas till statsrådsprotokollet.
I fråga om arbetsuppgifternas fördelning på de olika organen inom den
centrala förvaltningen gäller i huvudsak följande.
Styrelseledamöterna deltager i överläggningar och beslut rörande sådana
ärenden, som enligt instruktionen skall avgöras av styrelsen i plenum.
Generaldirektören är i första hand ansvarig för fullgörandet av statens
järnvägars arbetsuppgifter. Han leder den löpande förvaltningen av verket
samt utövar chefskapet över verkets personal.
Administrativa avdelningen handlägger ärenden angående organisation
och personal, såsom förvaltningsorganisatoriska undersökningar, samordning
och utveckling av verkets kontorsrationalisering, personalrekrytering,
samordning och utveckling av utbildningsverksamheten, personalvård, löne
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
och avtalsfrågor, allmänna förvaltningsjuridiska ärenden och allmänt
public-relationsarbete, som ej kan hänföras till kommersiell verksamhet.
Bantekniska byrån handlägger ärenden, som avser banans under- och
överbyggnad. Byrån utför konstruktion och projektering m. m. av samtliga
husbyggnader inom verket samt omhänderhar husbyggnadsuppgifter i övrigt
utom vad avser byggnader som enbart är avsedda för biltrafiken, elektrisk
tågdrift, signalsäkerhets- och teleanläggningar, huvudverkstäder och förråd.
Bland andra uppgifter må nämnas geotekniska undersökningar och utredningar.
Driftavdelningen omhänderhar den egentliga driftverksamheten beträffande
såväl järnvägstrafik som biltrafik, innefattande bl. a. frågor om trafikengagemang,
trafikfördelning, trafikorganisation, godståg- och persontågplaner,
godstransportplaner, terminaltransporter, vagnfördelning, godsvård
och trafiksäkerhet. Avdelningen handhar vissa taxefrågor för biltrafiken.
Vidare har avdelningen att planlägga, samordna och övervaka bansektionernas
arbete samt att utfärda föreskrifter och instruktioner dels för den
rullande materielens skötsel, underhåll och tillsyn i den mån detta ombesörjes
av drifttjänsten, dels för användning av dragfordon. Avdelningen utövar
ledningen av distrikten.
Ekonomibyrån handlägger de centrala ekonomi-, finansierings- och budgeteringsfrågorna.
Byrån utformar företagspolitiken i ekonomiskt avseende,
utför investeringsplanering, gör prognoser för trafik och driftresultat samt
ekonomiska kalkyler för taxe- och rationaliseringsändamål, omhänderhar
inkomst- och utgiftsrevision, central inkomst- och utgiftsbokföring, databehandling
samt central bearbetning av statistik, utformar allmänna trafikpolitiska
riktlinjer och utredningar, handlägger frågor om nedläggning av
driften på järnvägslinjer m. m., utför mera långsiktigt taxerevisionsarbete,
sluter taxeavtal av principiell eller större ekonomisk betydelse samt utför
mera långsiktiga marknadsanalyser.
Elektrotekniska byrån handhar ärenden i fråga om konstruktion, projektering
samt underhåll avseende elektrisk tågdrift — utom rullande materiel
-—- elektrisk kraft och belysning i stationära anläggningar, signalsäkerhets-
och vägskyddsanläggningar samt teleanläggningar.
Förrådsbyrån samordnar och leder inköps- och förrådsverksamheten inom
verket samt ombesörjer upphandling av huvuddelen av verkets förnödenheter.
Byrån utövar ledningen av företagets huvudförrådsrörelse.
Försvarsbyrån initierar, samordnar och kontrollerar försvarsberedskapen
vid verket.
Kommersiella byrån omhänderhar den kommersiella ledningen av verkets
försäljningsverksamhet och reklam i person- och godstrafik. Byrån utför
bl. a. den löpande taxesättningen för gods- och persontrafiken samt mera
kortsiktiga marknadsundersökningar.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
Maskintekniska byrån handlägger frågor angående konstruktion och projektering
av rullande spårbunden materiel, bilmateriel samt tågfärjor och
andra fartyg.
Rättsavdelningen för verkets talan inför domstolar, exekutionssäten och
skiljemän samt handlägger administrativa ärenden av juridisk natur. Till
avdelningen är knutet ett särskilt kontor för reklamationsärenden.
Utvecklings- och planeringsavdelningen handlägger ärenden, som kräver
en samordning av den i vidsträckt mening tekniska utvecklingen och
planeringen inom företaget.
Verkstadsbyrån utövar ledningen av verkets huvudverkstadsrörelse.
Järnvägsstyrelsens förslag
Organisationsgruppens utredning
Behovet av omorganisation. Organisationsgruppen framhåller, att den
alltmer skärpta konkurrenssituationen på transportmarknaden tillsammans
med högre krav på transportservice och effektivitet i transportarbetet från
statens järnvägars sida mötts med en intensiv rationalisering av verksamheten.
Ett av de mest utmärkande dragen i de senaste årens omdaning och
rationaliseringsarbete har varit krympningen av linjenätet — nedläggning
helt eller delvis av trafiksvaga bandelar. Sedan år 1952 har linjenätet minskats
med 2 150 bankm genom total eller partiell nedläggning av driften. Samtidigt
har cirka 530 driftplatser avbemannats. En begränsning av verksamheten
i geografiskt avseende har alltså genomförts och pågår alltjämt. Den
tekniska utvecklingen inom företaget har utgjort ett viktigt led i rationaliseringssträvandena
och i möjligheterna att förändra verksamheten mot
ökad effektivitet. Denna utveckling möjliggör icke blott en mekanisering
och automatisering av själva produktionen. Utvecklingen på den automatiska
databehandlingens område har i grund förändrat förutsättningarna på det
administrativa området i fråga om såväl redovisning, bokföring och statistik
som mera drift- och försäljningsmässiga arbetsuppgifter, t. ex. vagnkontroll,
vagnfördelning och platsbokning. Statens järnvägars organisation
har under lång tid varit i princip densamma. Den nuvarande organisationens
uppbyggnad kan i sina huvuddrag — frånsett smärre detalj förändringar —
återföras till år 1928 beträffande den regionala organisationen och år 1932
i fråga om den centrala organisationen.
Anpassningsåtgärder har dock successivt vidtagits inom ramen för de
grundprinciper på vilka organisationen vilat. Inom den regionala organisationen
har anpassningsåtgärderna inriktats på att söka minska antalet enheter.
Antalet distrikt har nedgått från maximalt åtta till fem, eller till
samma antal som före de stora järnvägsförstatligandena. Antalet sektioner
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
har även minskat — bansektionerna från 36 till 25, maskinsektionerna från
18 till 12 och trafiksektionerna från 33 till 23. Liknande anpassningar har
under en följd av år genomförts inom den centrala organisationen.
Utöver anpassningsåtgärder genom sammanslagningar och koncentration
till större enheter har även andra åtgärder av mera intern organisatorisk
art vidtagits, såsom upprustning av den ekonomiska och kommersiella
verksamheten, inrättande av rationaliseringsorgan, upprustning av de tekniska
funktionerna och förstärkning på det personaladministrativa området,
främst utbildningssidan. På distriktskanslierna har bl. a. strävats efter en
koncentrering av de krävande och expertbetonade uppgifterna. Detta har
gjorts i olika utsträckning. På vissa distrikt finns en mer välutvecklad utredningsapparat
än på andra. Tidtabellsarbetet har i olika grad centraliserats
o. s. v.
Organisationsgruppen framhåller, att alla dessa åtgärder vidtagits inom
ramen för befintlig huvudorganisation. Delåtgärder räcker emellertid nu inte
längre till. Tiden har därför ansetts mogen för en fullständig översyn av
företagets organisation. En sådan totalöversyn innebär bl. a., att angelägenheten
av förstärkningar eller uttunningar av organisationen kan bedömas
mot bakgrunden av en annan helhetsbild än som har varit möjlig, då olika
delåtgärder under en följd av år genomförts. I såväl den centrala som den
regionala administrationen finns det ett behov av att helhetsbedöma organisationen.
Gränserna mellan olika ansvarsområden har med tiden suddats ut
eller kommit att gå i varandra. Informella ordervägar har utbildats. Vid sidan
av den formella organisationen har sålunda genom praxis och naturlig
automatik utbildats en informell organisation. Det invanda beteendemönstret
— beroende av själva systemet — är svårt att bryta utan radikala åtgärder.
Därtill kommer att en verklig omorganisation i sig kan verka inspirerande
och aktivitetsutvecklande.
Den allmänt framträdande svagheten i statens järnvägars organisation
finner organisationsgruppen vara oklarheter i fråga om befogenheter och
ansvar såväl horisontellt som vertikalt. Den direkta följden av detta förhållande
har blivit ett något splittrat chefsansvar, som medfört orderförfarande
från flera chefer riktat mot en eller flera punkter. Någon direkt skillnad
på chefs- (besluts-) funktion och konsultfunktion föreligger ej, varför exempelvis
olika avdelningar eller byråer var för sig kunnat ge order till distriktschefcrna,
som i sin tur tvingats samordna de olika direktiven. För att undvika
en till inriktning och innehåll alltför splittrad direktivgivning har ett
utbrett och omfattande samrådsförfarande tvingats fram i den centrala administrationen
med förseningar och dubbelarbete som följd. Detta samrådsförfarande
kan tillsammans med en välutvecklad remisspraxis i vissa fall
hämma aktivitet och initiativkraft.
Framför allt i den centrala administrationen är gränsdragningen mellan
ansvarsområdena oklar. Principfunktionerna inom företaget har splittrats
på olika avdelningar eller byråer. Organisationsgruppen har funnit detta
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
särskilt framträdande i fråga om den renodlade driftfunktionen, personaltjänst,
underhåll av anläggningar och materiel m. m. Splittringen av principfunktionerna
har även inneburit ett stort antal föredragande inför generaldirektören.
Också i den regionala organisationen konstateras oklarheter,
främst på underhållssidan, men även i fråga om driftfunktionen. Oklara
ansvarsområden har medfört dubbelarbete. Sidoordnade enheter kan ha varit
sysselsatta med i princip samma uppgift.
Ansvaret mellan olika instanser är i flera fall inte klart uttalat. Ett förbigående
utmed tjänstevägen uppåt eller nedåt av närmaste chef respektive
medarbetare har därför förekommit i ganska stor utsträckning, vilket varit
särskilt vanligt på distriktschefsplanet, som förbigåtts genom direktkontakter
mellan styrelse och sektionsföreståndare.
Den nuvarande instansuppdelningen styrelse—distriktschef—sektionsföreståndare
platschef har en fördröjande effekt i fråga om information
o. d. Styrelsen har kommit att ligga långt borta från själva verksamheten
med risk för att direktiv och order blir dåligt verksamhetsanpassade samt
för att mindre god förståelse uppkommer för det egentliga produktionsarbetet.
Även instansbildningen leder lätt till dubbelarbete. Slutligen innebär
den nuvarande organisationsuppbyggnaden i vissa fall mycket vida samordnings-
och kontrollsektorer. Särskilt inom distriktschefernas ansvarsområden
har samordningen blivit alltför komplicerad.
Organisationsgruppen konstaterar sammanfattningsvis att den nuvarande
organisationen tämligen genomgående lider av sådana svagheter, att den
— trots alla aktiva insatser inom företaget — verkar hämmande på effektiviteten
och försvårande för framtidsplaneringen.
Huvudprinciper för ny organisation m. m. Organisationsgruppen anger
vissa allmänna principer som bör vara vägledande vid en omorganisation av
statens järnvägar. Ett huvudsyfte är att omorganisationen skall möjliggöra
en ökad decentralisering av arbetsuppgifter och en utsträckt delegering av
befogenheter. Härför krävs bl. a. en klar formell organisation, klara riktlinjer
för verksamhetens inriktning, budgetering för varje ansvarsområde
samt en koncentrering av rutiner o. d. för att avlasta de chefer till vilka
delegeringsåtgärder riktas.
Organisationsgruppen framhåller särskilt att varje anställd skall ha en
närmaste chef. Order och väsentlig information måste alltid gå tjänstevägen.
Inom eget ansvarsområde måste chef ha ansvaret (linjeansvar) inför högre
chef inte blott för verksamheten och dess utveckling utan även för anställda,
anläggningar, materiel, organisation, ekonomi, kontroll o. s. v. I princip
bör alla chefer på alla organisationsnivåer ha linjeansvar, dock med begränsning
inom de för respektive chefer gällande handlingsramarna. Inom
handlingsram hör till linjeansvaret egen beslutanderätt (orderrätt) och en
rätt att delegera denna på medarbetare med eget linjeansvar, om inte annat
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963
bestämts. Till allt linjeansvar hör även en skyldighet att genom samverkan
i sidled söka optimalt utnyttja de samlade resurserna. Egen beslutanderätt
bör i vissa fall kunna inskränkas genom att högre chef föreskriver samråd
med konsult före beslut. Detta innebär att chef och konsult måste vara
ense om beslutet (konsult har vetorätt). Om man inte är ense, måste i så fall
avgörandet hänskjutas till högre chef. Vid samråd i övriga fall är chefens
egen beslutanderätt intakt.
Beroende på frekvensen av konsultinsatser bör konsulter finnas på olika
nivåer inom företaget. Konsulten måste ha ett klart ansvar för riktigheten av
givna råd, i första hand inför dem till vilka biståndet lämnas (konsultansvar).
Med konsultansvar inför egen chef bör i särskilda ärenden förenas
en rätt att fatta verkställighetsbeslut o. d. på chefens vägnar (uppdragsbeslutanderätt).
Sådan beslutanderätt anses vad gäller interna frågor (orderfrågor)
endast böra avse ärenden av mera expeditionell, teknisk natur.
Organisationsgruppen framhåller att beslutanderätten måste delegeras så
långt som möjligt och att inget beslut bör ligga högre i organisationen än
vad som motiveras av ekonomiska eller principiella skäl.
Huvudorganisationens ngckelproblem. Organisationsgruppen framhåller,
att huvudfunktionerna i statens järnvägars verksamhet utgörs av drift och
försäljning, vilka representerar ändamålet med företagsamheten. På grund
av järnvägsdriftens anläggningskrävande natur och stora geografiska utbredning
framträder vid sidan av de nämnda två primära funktionerna
ytterligare två, nämligen underhåll och konstruktion/byggande av fasta
anläggningar och rullande materiel. Dessa fyra huvudkategorier utgör verksamhetens
linjefunktioner, d. v. s. ansvaret inom respektive funktion bör
naturligen följa viss vertikal linje i företagsorganisationen.
Sambandet mellan drift och försäljning är påtagligt, varför ansvaret för
dessa böra följa samma linje i företagsorganisationen och sålunda tillhöra
samma avdelning, driftavdelningen.
Funktionerna underhåll och konstruktion har ett klart inbördes samband,
men också ett visst samband med driften och dess dagliga tillsyn och
vård av driftanläggningarna. Funktionen konstruktion, som har en svagare
intern linjestruktur (externa konsulter, entreprenörer) än underhållsfunktionen,
kan i princip omstruktureras till en konsultfunktion till drift och
underhåll. Den viktiga underhållsfunktionen däremot som, beroende bl. a.
på att järnvägsunderhåll normalt saknar yrkesutövare inom den allmänna
marknaden, utgör en betydande del av verksamheten på fältet, måste formas
som en linjefunktion.
I nuvarande organisation är ansvaret för underhållet av företagets fasta
järnvägsanläggningar och rullande materiel splittrat och ansvarsgränserna
oklara. Ansvaret för underhållet av den rullande materielen är delat mellan
driftavdelningen (inkl. dess linjeorganisation), maskintekniska byrån och
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963
verkstadsbyrån/huvudverkstäderna. Chefen för driftavdelningen har inte
ansvaret för underhållet av fasta elektriska anläggningar av olika slag trots
att distrikten sorterar under honom och därmed den eltekniska personalen.
Oklarhet finns även i fråga om underhållet av övriga fasta anläggningar.
Organisationens nyckelproblem gäller att få fram ett organisationsalternativ,
där underhållsansvaret på olika områden odelat lägges i en ansvarslinje.
För att skapa en klar ansvarslinje i fråga om underhållet finns enligt
organisationsgruppen i princip tre huvudalternativ, nämligen 1) att driftavdelningen
tillföres allt underhållsansvar, 2) att de tekniska avdelningarna
tillföres allt underhållsansvar och 3) att underhållsansvaret renodlas upp
till distriktscheferna i distriktsorganisationen, som lägges direkt under generaldirektören.
Alla tre alternativen tyller formellt kravet på klara ansvarslinjer
i fråga om underhållet.
Alternativ 1 innebär bl. a. att driftavdelningen inom den centrala administrationen
tillföres verkstadsbyrån samt vissa uppgifter från de tekniska
byråerna, som därefter får en renodlad konsultställning till driftavdelningen.
Huvudverkstäderna underställes distrikten, varefter viss samordning
av huvudverkstäder och driftverkstäder blir särskilt aktuell.
Alternativ 2 leder till uppbyggnad av en eller flera tekniska avdelningar
med direkta linjer ut i fältet. Under dessa avdelningar insorteras ban-, el-,
signal- och telesektionerna samt delar av maskinsektionerna, främst driftverkstäderna.
Resten av maskinsektionerna, som omfattar driftuppgifter,
samt trafik- och bilsektionerna blir kvar inom driftavdelningen. Nuvarande
distriktsorganisation brytes därmed sönder och en sammanslagning i vertikalt
led av två regionala instanser till en sådan faller sig naturlig inom såväl
driftavdelningen som de tekniska avdelningarna. Antalet »nydistrikt» inom
varje avdelning bör i detta alternativ bli fler än nuvarande fem distrikt, men
färre än nuvarande antal sektioner.
Alternativ 3 innebär, att generaldirektören åter övertager det direkta chefskapet
för distrikten, som tillföres huvudverkstäderna liksom i alternativ 1.
Alla avdelningar inom den centrala organisationen blir konsultativa, även
driftavdelningen.
Placeringen av underhållsansvaret enligt alternativ 3 anser organisationsgruppen
mindre lämpligt, eftersom det bl. a. medför en påtaglig arbetsbelastning
för generaldirektören. I alternativ 2 renodlas allt underhållsansvar
på de avdelningar, som har de bästa förutsättningarna att effektivt
ta detta ansvar, nämligen de tekniska. Ansvarsgränserna blir klarare och
lättare att dra i detta alternativ. Alternativ 2 bör möjliggöra ett verksamhetsanpassat
konstruktionsarbete och ett ytterligare rationaliserat underhåll
samt tar större hänsyn än alternativ 1 till de mest väsentliga sambanden
mellan funktionerna. Drift och underhåll är ovedersägligen mera olikartade
funktioner än konstruktion och underhåll. Genom att antalet funktionella
ansvarsområden minskas i alternativ 2 för respektive distriktschef,
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
erhålles en möjlighet att minska antalet instanser i den regionala organisationen.
Även på den tekniska sidan blir sektionsinstansen obehövlig, om
distriktens omfattning göres lämplig. En minskad instansbildning medför
avsevärda fördelar, därigenom att risken för onödigt dubbelarbete minskar.
Alternativet erbjuder större möjligheter att minska behovet av administrativ
personal och därmed behovet av lokaler. Genom att man i alternativ 2
kan ta bort en instans i den regionala organisationen, kan man ge de regionala
cheferna lagom stora områden att administrera. Alternativ 1 däremot
förutsätter relativt stora distrikt. I alternativ 2 gives större förutsättningar
för den inför centraladministrationen ansvarige regionale chefen att ha integrerad
kontakt med marknaden och att utveckla personligt ledarskap i förhållande
till sina medarbetare, överensstämmelsen med goda organisationsprinciper
är bäst i alternativ 2, medan i alternativ 1 framträder vissa sådana
allmänna svagheter, som i viss mån vidlåder nuvarande organisation. Sistnämnda
alternativ får exempelvis två typiska trångsektioner i informations-
och orderlinjen, nämligen chefen för driftavdelningen och distriktscheferna.
Alternativ 2 har inte dessa trångsektioner. En organisation enligt
alternativ 1 inbjuder vidare till informella ordervägar. I alternativ 2 däremot
ligger de frekventa kontakterna utmed orderlinjen och bör därmed inte ge
upphov till informella ordervägar i tillnärmelsevis samma utsträckning som
alternativ 1. Sistnämnda alternativ kan medföra ett förbigående utmed
tjänstevägen uppåt eller nedåt av närmaste chef respektive medarbetare,
vilket är en utpräglad företeelse i nuvarande organisation. Alternativ 2,
som inte har två regionala instanser mellan styrelsen och platschefsnivån,
ger minskade möjligheter till sådana förbigåenden.
Av angivna tre alternativ finner organisationsgruppen alternativ 2 vara
det som dels innebär den bästa placeringen av underhållsansvaret och därmed
linjeansvarsfördelningen även i övrigt, dels möjliggör att en regional
instans omedelbart kan slopas, dels ock bäst överensstämmer med goda
organisationsprinciper. Alternativ 2 bör väljas som modell för en ny organisation
av statens järnvägar.
Utformningen av huvudalternativet. Enligt organisationsgruppens mening
bör sålunda underhållsansvaret hänföras till den tekniska verksamheten.
För att erhålla en optimering av konstruktion och underhåll rörande den
rullande materielen är en sammanslagning naturlig av maskintekniska byrån
och verkstadsbyrån till en maskinavdelning. Denna får därvid en linjeorganisation,
som helt motsvarar de nuvarande huvudverkstäderna. En klar
ansvarsfördelning fordrar i princip att även den del av underhållet av den
rullande materielen, som åvilar driftavdelningen med dess maskinsektioner
och underlydande lokstationers driftverkstäder, inordnas under maskinavdelningen.
Organisationsgruppen finner emellertid att det för närvaran
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963
de föreligger stora svårigheter att åstadkomma sistnämnda samordning.
Denna innebär nämligen, att man delar upp en väl invand organisation inom
maskinsektionerna, där en stark och för verksamheten ändamålsenlig
integration mellan drift- och underhållssida har utbildats inom lokstationerna.
Vidare pågår inom såväl driftverkstäderna som huvudverkstäderna
en viss omstrukturering av verksamheten, som icke för närvarande anses
böra störas av organisatoriska ingripanden. Organisationsgruppen framhåller
vidare, att huvudverkstäderna, som i huvudsak ägnar sig åt det s. k.
revisionsunderhållet, arbetar under mera industriella former än driftverkstäderna,
vilka i sitt driftunderhåll har en stark anknytning till driftens
skiftande arbetsförhållanden. Organisationsgruppen föreslår därför att
maskinsektionerna tills vidare får kvarstå inom driftavdelningen i avvaktan
på närmare utredning av frågan, allra helst som huvudmålet i omorganisationen
likväl kan nås.
Vad gäller de fasta anläggningarna, spår, byggnader, elanläggningar m. in.,
finnes inom centralförvaltningen stort behov av samverkan mellan bantekniska
byrån, elektrotekniska byrån och driftavdelningens sektion för
bantjänst. Det behov av samplanering, som föreligger såväl vad gäller anläggnings-
som underhållsarbeten, tillgodoses bäst genom att sammanföra
de nämnda enheterna till en avdelning för underhåll, konstruktion och
byggande av fasta anläggningar, en banavdelning.
Linjeadministrationen inom driftavdelningen respektive banavdelningen
bör med utgångspunkt från alternativ 2 utgöras av elva driftdistrikt respektive
elva bandistrikt. I driftdistrikten inordnas och integreras den verksamhet,
som omfattas av dagens maskinsektioner, trafiksektioner och bilsektioner
samt tågfärjesektionen. En ökad samverkan mellan maskinsektionernas
driftenheter och trafiksektionerna bör bl. a. ge ett effektivare utnyttjande
av den rullande materielen och ökade förutsättningar för samanvändning
av personal. I bandistrikten sammanslås nuvarande ban-, elektro-,
signal- och telesektioner, vilket medför en nära samordning av dessa teknikfunktioner.
Detta är värdefullt särskilt vid byggande och vid stora underhållsarbeten.
Planeringsarbete och kameral tjänst kan även utföras på ett
mera rationellt sätt än vid nuvarande organisation.
Organisationsgruppen anser, att drift- och bandistrikt till linjesträckningen
böra sammanfalla och att distriktscheferna och deras staber bör
vara placerade på samma ort, såvitt möjligt i samma byggnad.
Beträffande gränsdragning mellan distrikten torde få hänvisas till den
karta, vilken såsom bilaga (Bil. 3) torde få fogas till statsrådsprotokollet.
Enligt organisationsgruppen får kartan betraktas som preliminär i vad avser
gränsdragningen mera i detalj mellan distrikten, eftersom korrigeringar
kan bli erforderliga under det fortsatta utredningsarbetet.
Beträffande storleken på distrikten har riktpunkten varit, att chefen
skall kunna överblicka distriktet och ej vara längre från verksamheten, än
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963
att marknaden kan aktivt bevakas och att kontinuerlig personlig kontakt
kan upprätthållas med medarbetarna inom distriktet. Det har vidare eftersträvats
att erhålla någorlunda likvärdiga distrikt i fråga om linje- och
arbetsomfattning. I övrigt har målet varit att uppbygga driftdistrikten med
hänsynstagande till ett relativt stort antal faktorer med mer eller mindre
stark betydelse i sammanhanget, främst näringsgeografiskt sammanhängande
områden, andra marknadsstrukturella förhållanden, linjers samhörighet
ur tidtabells- och transportplaneringssynpunkt, nuvarande distriktsoch
sektionsgränser, läns- och milogränser, storstationsområdens tänkta utsträckning,
sannolika fjärrblockeringsområden, sannolika regiongränser
för knutpunkterna i den nya transportorganisationen för fraktstyckegods,
linjeindelningen för verkets busstrafik samt prognos för nedläggning av
trafiksvaga bandelar. Distriktshuvudorter föreslås i Malmö, Växjö, Borås,
Göteborg, Norrköping, Örebro, Stockholm, Gävle, Sundsvall, Umeå och
Luleå.
Som tidigare nämnts, innebär förslaget att en av nuvarande instanser kan
slopas. Direkt under chefen på driftdistriktet kommer således att lyda
stationsinspektorer, lokstationsföreståndare och busstrafikledare. På samma
sätt kommer föreståndarna för underhållsområden inom ban-, elektro-,
signal- och telefacken att direkt sortera under bandistriktschefen. Under
det fortsatta utredningarbetet kommer att undersökas förutsättningarna för
en förstoring i geografiskt avseende av fältenheterna i syfte att åstadkomma
storstationsområden, större underhållsområden etc. Därigenom vinnes dels
en önskvärd reducering av antalet distriktschef direkt underställda, dels
bättre förutsättningar för beslutsdelegering även till fältnivån liksom för
ökad samanvändning av personal. Efter antydd förändring beräknar organisationsgruppen
antalet distriktschef direkt underställda fältenheter komma
att uppgå till mellan 15 och 25.
Organisationsgruppen har gjort en skiss till organisationen inom respektive
distriktsexpeditioner. För driftdistrikt förutsättes en indelning i trafiksektion,
maskinsektion, försäljningssektion och allmän sektion. Beträffande
bandistriktsexpeditioner skisseras en uppdelning på banteknisk sektion,
elektrosektion, signalsektion och allmän sektion. Sektionscheferna avses ha
konsultställning inom sina respektive funktioner inom distriktet. Vissa sektionschefer
ges därvid en mera omfattande uppdragsbeslutanderätt i vad
avser klart formulerade ärenden av teknisk-expeditionell innebörd.
Vissa speciella problem. En mängd större eller mindre detalj spörsmål
anser organisationsgruppen kunna anstå till en senare utredningsetapp,
enär de saknar betydelse för huvudorganisationen. Organisationsgruppen
upptar emellertid vissa specialproblem, som anses böra diskuteras i samband
med förslaget till ny huvudorganisation. Hit hör bl. a. frågorna om
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
organisationen av den centrala instansen samt inplaceringen i organisationen
av vissa särskilda funktioner.
På den kommersiella sidan är försäljningsinsatserna för närvarande koncentrerade
till kommersiella byrån, men också ekonomibyrån, driftavdelningens
bilsektion och godstrafiksektion har försäljningsuppgifter. I organisationsförslaget
sorterar driftdistriktscheferna under chefen för driftavdelningen.
Denna övertar därmed det samlade ansvaret för verksamheten
inom driftdistrikten i vad avser såväl drift som försäljning, vilket synes
tala för att kommersiella byrån borde inordnas under driftavdelningen.
Organisationsgruppen finner dock att hänsyn måste tagas till den kollegiala
styrelsens och generaldirektörens behov av rådgivning och planeringsunderlag
i kommersiella frågor liksom till deras ansvar för företagets samlade
nettointäktstänkande. För att trygga bästa möjliga nettointäktsutveckling
på lång sikt måste det vara av vikt att i den policyskapande och planerande
verksamheten på direktions- och kollegial styrelsenivå rena produktions-
och försälj ningsaspekter får bryta sig mot varandra, övervägande
skäl talar därför enligt organisationsgruppen för att en särskild kommersiell
konsultavdelning organiseras centralt under generaldirektören. Till
den kommersiella huvudenheten bör överföras allt arbete med marknadsundersökningar
respektive taxearbete från ekonomibyrån respektive ekonomibyrån
och driftavdelningens sektion för biltrafik.
Beträffande inköps- och förrådsverksamheten förordar organisationsgruppen
en inplacering under ekonomiavdelningen. Inköpsfunktionen utgör
en så väsentlig del av företagets ekonomiska verksamhet, att det kan motivera
att ekonomichefen leder och övervakar den. Även förråds- och lagerredovisningen
hör intimt samman -—- förutom med inköpsarbetet — med
ekonomiavdelningen. Bl. a. används ekonomibyråns maskinella utrustning
även för lagerredovisningen.
Organisationsgruppen framhåller, att i olika sammanhang betonats, att
generaldirektören bör avlastas från direkt ledning av andra funktioner än
produktion, försäljning, administration, teknik och ekonomi samt att antalet
föredragande bör minskas. Undantag finner man dock i vissa avseenden
böra göras för internrevisionen och för juridiska frågor.
Beträffande den interna revisionsverksamheten, som omfattar kameraloch
sakrevision samt resekontroll och som för närvarande är underställd
ekonomidirektören, anser gruppen att denna i stället bör underställas generaldirektören,
men i rent administrativt hänseende placeras inom administrativa
avdelningen. Enligt utredningen bör internrevisionen inte underställas
avdelningschef, vars ansvarsområde utgör ett väsentligt revisionsfält,
eftersom det formella lydnadsförliållandet mellan avdelningschefen
och revisionschefen kontrasterar mot revisionschefens huvuduppgift.
I fråga om företagets chefsjurist finner gruppen att i likhet med revisionen
denne bör vara så organisatoriskt fristående att generaldirektören,
15
Kungi. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
när så behövs, kan ta direkt kontakt med honom utan att bryta de administrativa
order- och informationsvägarna och således utan att behöva
informera en mellanliggande chef. Ä andra sidan bör generaldirektören —
enligt vad som framhållits — inte helastas med interna problem inom rättsavdelningen
av t. ex. personaladministrativ art. Även rättsavdelningen bör
därför i rent administrativt hänseende placeras inom administrativa avdelningen.
Reklamationsarbetet bör överföras till driftavdelningen och samordnas
med godsvårdsarbetet.
Nuvarande antal distriktssekreterare bör inte ändras av aktuella omorganisationsskäl,
men för att de på ett smidigt sätt skall kunna fungera som
konsulter för hela den regionala organisationen — driftdistrikt, bandistrikt,
huvudverkstäder och huvudförråd — bör de underställas chefsjuristen i
den centrala administrationen och sålunda bilda regionalt placerade enheter
inom den centrala juridiska konsultfunktionen.
Inom alla verksamhetsgrenar initieras, samordnas och kontrolleras försvarsverksamheten
för närvarande av försvarsbyrån, som är en självständig
enhet direkt underställd generaldirektören. Till huvudsaklig del utgörs
byråns verksamhet av krigsplanläggning, vars intentioner och förberedda
åtgärder vid behov skall genomföras och fullföljas av de reguljära driftoch
underhållsorganen i företaget. Redan i fredstid bör därför krigsplanläggningen
överlåtas på dessa organ, vilket innebär att varje avdelningschef
skulle bli ansvarig även för krigsplanläggningen inom sitt område. För
den skull bör emellertid inte en gemensam konsultmässig krigsplanering
upphöra. De specialkunskaper och den specialutbildning, som behövs för
att kunna kvalificerat handlägga de viktiga försvarsärendena, bör finnas
samlade på ett ställe. I syfte att på ett integrerat sätt inom i första hand
driften stimulera intresset och ansvaret för försvarsfrågorna bör försvarsfunktionen
inordnas i driftavdelningen, som samtidigt blir konsultorgan i
försvarsärenden till andra avdelningar.
Krigsorganisationen, som bygger på nuvarande fem distrikt, kan enligt
organisationsgruppen i stort sett bibehållas. Detta kan ske genom att driftdistriktscheferna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle och Luleå, vilka
har militärassistenter sig underställda, ansvarar för den planläggning, som
måste samordnas inom flera distrikt — i regel inom militärområdenas gränser.
Nämnda distriktscliefer bör i krig tilldelas befälet över var sitt krigsdistrikt.
Genom den föreslagna begränsningen av antalet chefer på nivån närmast
under generaldirektören har förutsättningar skapats för alt inrätta en direktion
i egentlig mening. Organisationsgruppen anser att denna bör bestå
av generaldirektören och avdelningscheferna. Direktionens ställning bör
vara samrådande och i första hand ge tillfälle till ömsesidig information och
diskussion i frågor av väsentlig betydelse. Därigenom möjliggöres på ett
smidigt sätt en samordning av planerade åtgärder.
16
Kungi. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
Vid sidan av generaldirektörens nuvarande personliga sekretariat — två
sekreterare — torde behövas ett särskilt sekretariat med uppgift att förbereda
och underlätta den kollegiala styrelsens, generaldirektörens samt direktionens
arbete. Genom detta sekretariat bör de flesta ärenden, sammanträden
m. m. i formellt avseende vara så väl förberedda, att generaldirektören
ges bättre tid än hittills till det kvalificerade arbetet — till framtidsplanering,
samordning och problemlösningar. Chefen för sekretariatet bör
dessutom vara sekreterare vid styrelsens samt direktionens sammanträden.
Organisationsgruppens förslag till ny huvudorganisation för statens järnvägar
framgår av en tablå, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende såsom bilaga (Bil. 2).
Kostnadsbesparingar. Organisationsgruppen har gjort en beräkning av
personalbehovet på distriktsexpeditionerna i den föreslagna organisationen.
Inom drift- och bandistrikten har personalbehovet sålunda bedömts till sammanlagt
cirka 1 200 man. 1 nuvarande distrikts- och sektionsledningstjänst
är personalantalet cirka 1 700 man. Kostnaderna för den regionala organisationen
beräknas nedgå med storleksordningen 15 mkr. per år. För den
centrala organisationens vidkommande har någon beräkning ej gjorts. Organisationsgruppen
framhåller, att omorganisationen sannolikt också här,
bl. a. beroende på decentraliserings- och delegeringsprincipen, leder till en
betydande reducering av administrationskostnaderna, uppskattningsvis av
inemot samma storlek, som inom den regionala organisationen. Antydda
besparingar i sin helhet ernås först på viss sikt beroende på naturliga genomförande-
och övergångsproblem.
Genomförandet. Organisationsgruppen framhåller, att ett genomförande
av omorganisation enligt alternativ 2 är genomgripande och innebär, särskilt
i vissa delar, betydande förändringar i jämförelse med nuläget. I sakens
natur ligger att ett sådant förslag inte kan genomföras i ett steg. Ett
lämpligt etappvis genomförande måste eftersträvas. Utgående från att den
föreslagna huvudorganisationen av statens järnvägar kommer att fastställas
av Kungl. Maj :t och riksdagen under våren 1963 och att de återstående
detalj organisatoriska spörsmålen inom huvudorganisationens ram hinner
klarläggas under vinterhalvåret 1962/63, bör omorganisationen kunna påbörjas
den 1 juli 1963. Med reservation för att det återstående utredningsarbetet
kan motivera justering av vissa detaljer föreslås en tidsplan enligt
vilken omorganisationen i allt väsentligt skulle vara genomförd den 1 juli
1965.
För att kunna genomföra omorganisationen krävs inrättande av vissa nya
tjänster från och med den 1 juli 1963 för dels avdelningscheferna i den
centrala administrationen, dels cheferna för de nya distrikten. I övrigt bör
omorganisationen kunna genomföras genom omdisposition av befintliga
tjänster o. d.
17
Kungl. Maj ds proposition nr 116 år 1963
Avslutningsvis understryker organisationsgruppen vikten av att största
möjliga individuella hänsyn iakttages under genomförandet av omorganisationen.
Personalorganisationernas yttranden till järnvägsstyrelsen
Såsom inledningsvis omnämnts har järnvägsstyrelsen för sitt ställningstagande
till organisationsgruppens förslag inhämtat personalorganisationernas
synpunkter på gruppens utredning och förslag.
En omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget tillstyrkes
eller lämnas utan erinran av sex av de sju hörda personalorganisationerna.
Således tillstyrker Järnvägarnas kontorspersonal- och arbetsledareförbund
samt Sveriges juristförbund den föreslagna omorganisationen. Förstnämnda
förbund framhåller dock att verklig bevisning saknas i fråga om
olämpligheten av alternativen 1 och 3 eller av en kombination av dessa alternativ.
Svenska järnvägsmannaförbundet anser att övervägande skäl talar för en
omprövning av administrationen i huvudsaklig överensstämmelse med det
av organisationsgruppen framlagda förslaget. I fråga om alternativ 2 konstaterar
förbundet att gruppens förslag i olika avseenden tillgodoser synpunkter,
som förbundet i skilda sammanhang haft anledning framföra.
Man anser dock, att frågor om systemets bättre eller sämre funktionsduglighet
i jämförelse med andra alternativ till lösningar anmäler sig. Enligt
förbundet synes den föreslagna styrelseorganisationen vara ändamålsenlig.
Utvecklingen mot en distriktsorganisation, där antalet instanser reducerats,
synes välmotiverad. Gruppens förslag om en fördjupad utredning i fråga
om maskinsektionernas uppdelning anser förbundet riktigt. Även Statens
järnvägars befälsförbund ställer sig positivt till ett genomförande av huvudorganisationen
enligt alternativ 2. Förbundet framhåller, att en undersökning
av fältenheterna bör genomföras, innan frågan om antal distrikt avgörs
och rekommenderar därför järnvägsstyrelsen att begära bemyndigande att
inrätta lägst 11 och högst 15 distrikt. Statsbanornas kvinnliga tjänstemannaförening
är positivt inställd till förslaget.
Gentemot det framkomna alternativet 2 borde enligt Sveriges civilingenjörsförbund
ha ställts nuvarande organisation justerad till ett s. k. rensat
utgångsläge. Enligt förbundet skulle man måhända kunna nå fram till en
acceptabel organisatorisk förbättring utan så radikala åtgärder som alternativ
2 innebär. Trots den osäkerhet förbundet känner beträffande effektiviteten
i det framlagda förslaget till huvudorganisation och hur detta
kommer att påverka framförallt kostnadssidan i linjetjänst, anser sig förbundet
dock böra tillstyrka att en ändring av statens järnvägars huvudorganisation
sker enligt huvudprincipen i alternativ 2. Förbundet anser det
mycket angeläget att organisationsändringen snarast genomföres.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 116
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
Däremot anser Statsbanornas ingenjörsförening att anförda argument
icke är tillräckliga för att motivera en så genomgripande ändring av huvudorganisationen,
som förslaget innebär, samt att något ställningstagande
icke bör komma till stånd förrän utredningen i sin helhet blivit klar och
helhetsbedömning är möjlig att göra. Om styrelsen trots anförda betänkligheter
mot utredningen förelägger Kungl. Maj :t den föreslagna omorganisationen
förordar föreningen dock alternativ 2.
I fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan huvudenheterna
hävdar Sveriges civilingenjörsförbund och Statsbanornas ingenjörsförening
med bestämdhet att maskintjänsten i dess helhet bör inplaceras
under maskinavdelningen, därvid maskintjänsten ej bör höra till
driftdistrikten utan utgöra fem å sex självständiga maskindistrikt. Vad angår
förrådstjänsten ifrågasätter civilingenjörsförbundet om inte denna bör
lyda under maskinavdelningen med hänsyn till att maskintjänsten är förrådens
största kund och samtliga sex huvudförråd utom det i Gävle ligger på
samma område som huvudverkstad. Däremot anser ingenjörsföreningen en
placering av förrådsfunktionen under maskinavdelningen mindre välbetänkt
och föreslår en självständig inköps- och förrådsorganisation direkt under
generaldirektören, därvid förrådsdirektören bör tilläggas ökade inköpsbefogenheter.
Sveriges juristförbund föreslår att rättsavdelningen skall
sortera direkt under generaldirektören och att distriktssekreterarna placeras
som en regional funktion direkt under rättsavdelningen.
Vad angår den regionala organisationen framhåller Sveriges
civilingenjörsförbund och Statsbanornas ingenjörsförening ■— förutom vad
organisationerna anfört angående maskintjänsten — att bandistrikten blir
alltför stora enheter för att möjliggöra en effektiv kontroll av bananläggningarna,
varför en uppdelning i tillräckligt antal sektioner bör komma till
stånd. De båda personalorganisationerna uttalar sig också emot att signaloch
teletjänsterna sammanslås samt förordar att nuvarande storlek på verksamhetsområdena
för dessa tjänster bibehålies. Vidare anför civilingenjörsförbundet
att personalen inom underhållsområdena för att erhålla en smidig
och effektiv arbetsgång bör vara direkt underställd sektionscheferna
på bandistriktsexpeditionerna, å vilka bör vila tekniskt och ekonomiskt
ansvar jämte beslutanderätt.
Samtliga organisationer lämnar planen för genomförandet av
omorganisationen utan erinran samt framhåller att vid omorganisationen
måste tagas största möjliga individuella hänsyn.
Järnvägsstyrelsens skrivelse
Järnvägsstyrelsen framhåller inledningsvis att — förutom förenämnda
personalorganisationer — även dotterföretag, Svenska järn vägsföreningen
och chefer inom statens järnvägar beretts tillfälle att yttra sig. Vid denna
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963 19
behandling har framgått att en övervägande tillstyrkande inställning råder
till förslaget.
Erinringar mot organisationsgruppens förslag har framförts från i första
hand distriktscheferna, som bl. a. ansett en undersökning av distriktsorganisationens
alla detaljfunktioner erforderlig. Flertalet av dem har vid överläggning
den 19 november 1962 icke motsatt sig organisationsprincipen i det
alternativ 2, som gruppen förordat, men däremot vänt sig mot det föreslagna
antalet distrikt och i stället ansett, att den regionala administrationen
borde uppbyggas på blott fem driftdistrikt och fem bandistrikt med i
stort sett de nuvarande distriktens geografiska omfattning. I en sådan utformning
med bl. a. i regel tre trafiksektioner och tre bansektioner inom
respektive distrikt skulle enligt styrelsens uppfattning sektionsnivån bli
kvar. Denna regionala utformning av alternativ 2 är mindre lämplig än den
av utredningen föreslagna. Organisationsgruppens distriktskonstruktion
ger chef för distrikt möjlighet att inom sitt område utöva ett personligt
ledarskap samt överblicka distriktet och marknaden på ett sätt, som icke
i samma grad blir möjligt med de av distriktscheferna föreslagna större
distrikten.
Som chef för ett odelat distrikt har den nuvarande distriktschefen i alla
avseenden framträtt som företagets regionale chef i området —- den omständigheten
att förråd och huvudverkstäder icke sorterar under honom
har härvidlag i regel icke haft någon betydelse. En tudelad distriktsorganisation
ger inte utåt samma klarhet i fråga om det regionala chefskapet,
även om ansvarsfördelningen är helt klar. Detta uppväges dock enligt styrelsens
mening av de fördelar som förslaget ger.
Organisationsgruppen har med sina utgångspunkter endast kortfattat
behandlat möjligheterna att med förhållandevis små organisatoriska förändringar
ge förbättrade förutsättningar för verksamheten inom företaget.
Gruppen konstaterar, att den invanda informella organisationen kan vara
svår att bryta. Styrelsen anser liksom gruppen, att förekomsten av informella
vägar för order, anvisningar och informationer med förbigående av
närmaste chef eller medarbetare är klart olämplig, när det icke gäller
oväsentligheter, och direkt skadlig, om härigenom oväntade situationer kan
uppstå för den förbigångne inom hans ansvarsområde. Däremot bör dylik
förbigång — för att underlätta arbetsgången i en organisation med flera
regionala nivåer — uttryckligen fastslås i fråga om information eller anvisning,
som för den förbigångne är av klart oväsentlig natur. Ett klarläggande
av kontaktvägarna i antydd riktning och åtskilliga andra åtgärder
av till det yttre mindre genomgripande natur skulle kunna ge ett effektivare
arbete inom företaget, men detta skulle ej medföra de mycket stora fördelar
i form av bl. a. en eftersträvad klarare avgränsning av ansvars- och befogenhetsområden,
som ett genomförande av förslaget innebär.
Tidigare har det för styrelsen framstått som en nödvändighet att med!
2* -— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. ,Vr 116
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
statens järnvägars storlek och utbredning ha det antal beslutsnivåer inom
företaget, som svarar mot den hittillsvarande distrikts- och sektionsindelningen.
Den inom verket önskade delegeringen av beslutanderätt skulle vid
bibehållen distriktsorganisation — en motsvarighet till något av gruppens
alternativ 1 eller 3 — föra med sig överföring av arbetsuppgifter och personal
från styrelse- till distriktscliefsnivån. Gruppen har icke närmare behandlat
denna fråga. I och för sig är detta ej heller nödvändigt. SJ-företaget är icke
av den storleken att det skulle kunna vara motiverat med den kapacitet hos
regionala stabsorganisationer som finns hos verkligt stora järnvägsföretag
i t. ex. Mellaneuropa och Amerika. En övergång till en mera specialiserad
regional organisation kan därför synas naturlig för att den även utan alltför
omfattande stabsorgan skall kunna utrustas med ökad beslutanderätt. En
sådan specialisering erhålles genom den föreslagna uppdelningen på driftoch
bandistrikt.
Genom överväganden av här skisserad art som komplement till organisationsgruppens
synpunkter finner styrelsen att det framlagda organisationsförslaget
har så betydande fördelar jämfört med andra tänkbara alternativ
att det bör genomföras. Av olika skäl anses detta böra ske snarast.
Utredningen rörande huvudorganisationen är ej slutförd i fråga om
delproblemet maskintjänstens inplacering i organisationen. I avvaktan på
en särskild utredning bör tills vidare godtagas en interimslösning i enlighet
med förslaget. Utredningen rörande maskintjänsten beräknas bli slutförd
under hösten 1963.
Förslaget till ny huvudorganisation för statens järnvägar möjliggör enligt
styrelsens mening en effektivare administration av företaget, såväl centralt
som regionalt, bl. a. till följd av en genomgående klar ansvars- och befogenhetsfördelning
och genom att förutsättningar skapas för en strikt budgetering
och budgetuppföljning samt delegering av beslut. En allmän aktivitetsinitiering
och ett bättre driftresultat bör bli följden. Vidare blir administrationskostnaderna
väsentligt lägre. Jämfört med dagens läge minskar kostnaderna
med storleken 25 mkr. per år efter fullt genomförande och med
utnyttjande av i samband med omorganisationen utlösta besparingsmöjligheter.
Med beräknad naturlig personalavgång kan det fulla genomförandet
väntas föreligga omkring år 1967, d. v. s. cirka två år efter utgången av den
av utredningen föreslagna genomförandeperioden. På längre sikt förbättras
bef ordrings möjligheterna och därmed rekryteringsförutsättningarna.
Helt naturligt kan enskildheter i förslaget diskuteras. Exempel är gränsdragningen
mellan olika distrikt och valet av distriktshuvudorter. Styrelsen
understryker att gränsdragningen mellan distrikten ej i detalj kan slutligt
fastställas förrän organisationsgruppens nu pågående detaljstudier hunnit
slutföras. Det bör ankomma på styrelsen att — inom ramen för av Ivungl.
Maj :t fastställt distriktsantal och ungefärlig distriktsomfattning — besluta
icke blott om den närmare gränsdragningen mellan distrikten utan även
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963
om den geografiska förläggningen inom respektive distrikt av distriktsadministrationen.
Sektionsindelningen för såväl de centrala avdelningarna som för distriktsexpeditionerna
liksom även andra detaljer förutsattes falla inom ramen för
styrelsens beslutanderätt.
Omorganisationsförslaget är genomgripande och avses genomföras etappvis
under perioden 1 juli 1963—30 juni 1965.
De övergångsproblem som uppstår kan bemästras. Av avgörande betydelse
är att företaget under hela genomförandeperioden kan agera smidigt och
på ett sätt, som inom det rimligas gränser tar största möjliga individuella
hänsyn och tillgodoser den enskildes behov av social trygghet. För detta
ändamål är det bl. a. nödvändigt, att styrelsen för genomförandeperioden
får större befogenheter än normalt att utbyta tjänst mot annan tjänst i
samma eller lägre lönegrad.
Den koncentration som genomföres till sju avdelningar inom den centrala
organisationen, liksom den delegering av beslutanderätt från generaldirektören,
som förutsättes komma till stånd, motiverar en placering av chef
för avdelning i högre lönegrad än B 5. Skäl kan anföras för att vissa av dem
skulle vara placerade i högre lönegrad än andra. Då emellertid samtliga
chefer såsom medlemmar i en planerad direktion samlat medverkar till
företagets hela verksamhetsutveckling, framstår en lönegradsdifferentiering
som omotiverad.
Chef för distrikt — trafikchef respektive överingenjör — bör i lönegrad
placeras mellan nuvarande distriktschef (B 5) och sektionsföreståndare
(B 1/A 27). Den planerade delegeringen av beslutanderätt talar för en relativt
hög placering inom dessa gränser. B 4 bedöms lämpligt för »storstadsdistrikten»,
där särskilda förhållanden motiverar högre lönegrad än för
övriga distrikt. Åtskillnad i lönegrad mellan chef för drift- respektive bandistrikt
bör ej göras.
Under åberopande av det anförda föreslår järnvägsstyrelsen en ny huvudorganisation
för statens järnvägar i överensstämmelse med organisationsgruppens
förslag.
Styrelsen föreslår inrättande av följande chefstjänster i anslutning till
den nya organisationen, nämligen sju direktörer i lägst Bp 6 för cheferna
för avdelningarna, tre trafikchefer i Bp 4 och tre överingenjörer i Bp 4, som
chefer för Stockholms-, göteborgs- och malmödistrikten inom drift- respektive
banavdelningen samt åtta trafikchefer i Bp 3 och åtta överingenjörer i
Bp 3, som chefer för övriga distrikt inom nämnda avdelningar.
Vidare föreslås, att styrelsen bemyndigas att under tiden fram till den
30 juni 1965 vid behov få utbyta tjänster upp t. o. m. lönegrad B 3 mot andra
tjänster i samma eller lägre lönegrad.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
Särskilt yttrande
Av de i järnvägsstyrelsens behandling av ärendet deltagande (generaldirektör,
järnvägsfullmäktige, direktörer och byråchefer, tillhopa sjutton
personer) har en, nämligen chefen för verkets maskintekniska byrå, reserverat
sig mot styrelsens förslag till ny huvudorganisation.
Reservanten delar helt styrelsens mening att en översyn bör ske såväl av
den centrala som den regionala förvaltningen, men anser att organisationsgruppens
förslag i föreliggande skick icke kan läggas till grund för ett ställningstagande
från styrelsens sida. Organisationsgruppen borde ha redovisat
ett s. k. rensat förslag utvisande besparingar, fördelar och nackdelar,
som kan beräknas uppkomma vid en rationalisering på det regionala planet
inom den nuvarande organisationens ram såsom ett alternativ till det
lämnade förslaget. Gruppen har endast tagit upp tre alternativ, trots att det
uppenbarligen finns flera lösningar. Reservanten befarar, att ett förhastat
omorganisationsbeslut kommer att störa företagets effektivitet och konkurrenskraft,
särskilt under den långa omställningstiden på det regionala
planet, samt därtill skapa anledning till oro och avgång bland specialister i
alla grader och inom alla fack.
Enligt reservanten bör direktionen i den centrala förvaltningen organiseras
på färre och större enheter än vad styrelsen föreslagit, t. ex. med en
driftavdelning, som handhar samma verksamhet som nuvarande driftavdelning
med undantag för ban- och maskintjänsten, vilka bör flyttas till eu
teknisk avdelning. Vidare borde övervägas inrättandet av en ekonomisk avdelning,
som inbegriper jämväl den kommersiella centrala ledningen, samt
en administrativ avdelning för samordning i stort av personalpolitik, undervisning
samt hälsovård, och i vilken rättsväsendet formellt skulle inordnas.
En teknisk avdelning skulle omfatta verksamheten inom nuvarande bantekniska,
elektrotekniska och maskintekniska byråer, verkstadsbyrån samt
ban- och maskintjänsten inom nuvarande driftavdelning. Utvecklingsavdelningen
föreslår reservanten bli ett stabsorgan åt verksledningen.
Vad den regionala organisationen beträffar talar enligt reservanten järnvägsadministrativa
skäl för bibehållande av nuvarande system med fem
distrikt. Rena fackfrågor bör gå från vilken som helst av de generaldirektören
underställda cheferna för de fyra avdelningarna till distrikten, medan
samordningsfrågor liksom hittills bör beredas gemensamt. Med nuvarande
fem distrikt kan distriktscheferna hålla sig med specialorgan för att följa
upp marknaden, den kommersiella verksamheten, rationaliseringen, ekonomiövervakningen
o. s. v. och samordna distriktets alla resurser på lämpligt
sätt. Förutsättningarna härför måste bli väsentligt försämrade om det framlagda
förslaget genomföres. Reservanten framhåller, att distriktscheferna
anser den nuvarande regionala organisationen bättre än den lösning organisationsgruppen
framlagt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963 23
Enligt reservanten bör den kommersiella verksamheten stärkas, men
densamma får ej styra den regionala administrationens utformning.
Förslaget beträffande maskinsektionerna överensstämmer icke enligt
reservantens uppfattning med en på grundliga funktionsstudier fotad organisationsplan.
En vidareutveckling av den nuvarande organisationen mot i huvudsak av
reservanten antydd grundform är enligt denne en bättre eller åtminstone
lika god och icke så riskfylld framtida lösning av statens järnvägars administrativa
problem, som den av organisationsgruppen förordade.
Remissyttrandena
Beträffande behovet av en omorganisation av statens järnvägar
har några avvikande synpunkter icke framförts i remissvaren. Flera
remissinstanser, bl. a. statskontoret och riksrevisionsverket, hälsar med tillfredsställelse
att järnvägsstyrelsen tagit initiativ till en översyn av organisationen
eller framhåller uttryckligen behovet av att en omorganisation kommer
till stånd med det snaraste.
I fråga om organisationens huvuddrag intar det övervägande
antalet remissinstanser en positiv hållning till järnvägsstyrelsens förslag.
Sålunda anser kommerskollegium att de riktlinjer för huvudorganisationen,
som uppdragits av organisationsgruppen, bör kunna i stort sett godtagas.
Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar, att styrelsen ställer sig positiv till
den rationalisering, som åsyftas med omorganisationen. Länsstyrelsen i
Kronobergs län finner organisationsförslaget i stort sett innebära en förenkling
och rationalisering av administrationen, som med hänsyn till utvecklingen
får anses vara påkallad. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter
sig till de målsättningar efter vilka organisationsförslaget utarbetats.
Såvitt länsstyrelsen i Jämtlands län kan bedöma förefaller den systematiska
uppbyggnaden av järnvägsföretaget enligt förslaget ändamålsenlig
och redig. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, ur de synpunkter länsstyrelsen
närmast har att beakta, förslaget innebära väsentliga fördelar i
förhållande till nuvarande organisation; därjämte synes detsamma för SJ
möjliggöra en effektivare administration. Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Stockholms handelskammare och handelskammaren
i Gefle anser förslaget i stort innebära ett positivt bidrag till lösande av
frågan om en mer rationell organisation för SJ; om alternativ 2 genomförs
synes det vara ägnat att skapa förbättrade förutsättningar för en effektivt
arbetande organisation. Handelskammaren i Karlstad hälsar förslaget med
tillfredsställelse. TCO finner ej anledning till erinran mot principerna i
omorganisationsförslaget.
Kooperativa förbundet uttalar i princip sin anslutning till förslaget men
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
anser att det bör bedömas i anslutning till frågan om de allmänna riktlinjerna
för svensk trafikpolitik.
Några remissinstanser framhåller svårigheter att på grundval av det framlagda
utredningsmaterialet bedöma huruvida omorganisationen behöver göras
så radikal som enligt förslaget, men finner sig dock böra tillstyrka detsamma.
Sålunda anför riksrevisionsverket att förslaget icke hunnit underbyggas
med mera ingående undersökningar på fältet eller detaljanalyser av
dess verkningar, framförallt på det regionala planet. Med hänsyn till de betydande
rationaliseringsvinster, som på sikt skulle ernås vid genomförande
av förslaget, anser ämbetsverket att de för omorganisationen föreslagna
riktlinjerna bör godtagas. Handelskammaren i Göteborg anser att viss tveksamhet
kan råda om nödvändigheten av en så radikal omorganisation som
den nu föreslagna. De skäl mot ett genomförande av förslaget, som anförts
av bl. a. de nuvarande distriktscheferna, Statsbanornas ingenjörsförening
och reservanten i järnvägsstyrelsen, är enligt kammarens åsikt i stort sett
lika tungt vägande som de som anförts av förslagsställarna. Handelskammaren
anser sig dock böra ansluta sig till uppfattningen, att möjligheterna till
en ytterligare rationalisering inom den gamla organisationens ram är tämligen
begränsade. Vid sådant förhållande kan det vara befogat att söka sig
fram längs helt nya vägar för att uppnå den successiva ökning av effektiviteten,
som på längre sikt kan förutses vara ett oundgängligt villkor för SJ :s
bestånd och utveckling. Handelskammaren tillstyrker därför att SJ :s huvudorganisation
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda
förslaget. SACO anser de allmänna principer, som organisationsgruppen
uppställt såsom målsättning för en ny organisation, vara riktiga och
välmotiverade. När det sedan gäller att värdera det framkomna lämpligaste
alternativet är utredningen enligt SACO:s uppfattning behäftad med en del
brister. Måhända skulle man nå fram till en acceptabel organisatorisk förbättring
utan så radikala åtgärder som alternativ 2 innebär. Trots den osäkerhet
SACO känner beträffande effektiviteten i det framlagda förslaget
till huvudorganisation och hur detta kommer att påverka framför allt kostnadssidan
i linjetjänsten, anser sig centralorganisationen dock böra tillstyrka
att en ändring av SJ :s huvudorganisation sker enligt huvudprincipen
i alternativ 2.
Statskontoret anför att det är förenat med stora svårigheter att bedöma
de olika delarna av förslaget samt de ekonomiska konsekvenserna av ett genomförande
av detta med hänsyn till utredningsmaterialets knapphändiga
karaktär och det förhållandet att utredningsarbetet till väsentliga delar
måste anses såsom oavslutat. Förslaget bygger enligt statskontorets mening
i väsentliga stycken på vad järnvägsstyrelsen betecknat som en ny administrativ
ideologi. Sålunda redovisas inte några fältundersökningar rörande
erfarenheterna av den nuvarande organisationen. Till utredningsgruppen
har dock varit knutna kontaktmän för information och samråd. Med stöd
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
av den administrativa ideologien har organisationsgruppen på logisk väg
sökt renodla och jämföra tre teoretiska organisationsalternativ och härvid
funnit, att ett av dessa alternativ mera än de övriga medger ett förverkligande
av den nya administrativa ideologien. Statskontoret framhåller att
järnvägsstyrelsens förslag är att betrakta som ett principförslag och att arbetet
fortsätter med detaljutformningen. Enligt statskontorets mening kan
detta arbete komma att innebära att förändringar i principlösningen måste
aktualiseras och att därmed premisserna för järnvägsstyrelsens uppskattade
personalbesparingar kan ändras. — Oaktat de invändningar, som kan
göras mot den tillämpade utredningsmetodiken och som främst har avseende
på den regionala organisationen, vill statskontoret inte motsätta sig
att förslaget genomföres och att statsmakterna fattar principbeslut i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget. Ämbetsverket har nämligen ansett
sig böra taga all hänsyn till det förhållandet att statens järnvägar är
ett af färsdrivande verk, för vars ekonomiska resultat järnvägsstyrelsen har
det primära ansvaret. På en punkt, nämligen i fråga om distriktsorganisationen,
finner statskontoret dock att de regionala funktionernas roll måste
ytterligare klarläggas, innan förslaget bringas till verkställighet. Genom
kvantitativa studier av verksamheten på det regionala planet -— exempelvis
genom anlitande av samplingsmetodik inom ett distrikt — bör underlag
sålunda framtagas för bedömning av bland annat 1) personalbehov, 2)
instansindelning och fördelning av befogenheter och ansvar, 3) ändamålsenlig
sektionsstorlek samt 4) relationerna utåt gentemot kunder, företag,
kommuner och andra samhällsorgan. Med utgångspunkt från detta material
bör det enligt ämbetsverkets mening vara möjligt att tillförlitligt — utan
att någon större tidsförskjutning därav föranledes — bedöma förslaget rörande
distriktsorganisationen. Några verkställighetsåtgärder på distriktsplanet
bör ej företagas förrän Kungl. Maj :t tagit ställning till sagda material.
— Beträffande förslaget till central organisation framhåller statskontoret,
att detta innebär en avsevärd förbättring jämfört med nuvarande
organisation. Arbetsuppgifternas fördelning synes över huvud taget vara på
det hela taget funktionellt riktigt utförd.
Tre remissinstanser intar en mera negativ hållning till förslaget.
Länsstyrelsen i Jönköpings län anför sålunda att den skisserade lösningen
av organisationen på det regionala planet ur de synpunkter länsstyrelsen
har att företräda icke är lämplig. Trafikfrågorna, även de organisatoriska,
måste lösas på ett sätt, som skapar goda kontaktmöjligheter
med näringslivet och med samhällsplanerande myndigheter. Ur denna synpunkt
är alternativ 2 icke tillfredsställande såtillvida, att antalet SJ :s regionala
kontaktpunkter begränsas till elva för hela landet. Flertalet län kommer
sålunda att sakna distriktshuvudort. De bästa förutsättningarna för en
samlad kommunikationsplanering på det regionala planet skulle föreligga,
om SJ:s distriktsorganisation i så stor utsträckning som möjligt kunde an
-
26 Kungl. Maj.ts proposition nr H6 år i963
knytas till länsindelningen. Det förefaller som om de nuvarande distriktschefernas
förslag till uppbyggnad av SJ:s regionala administration bättre
skulle tillgodose önskemålet om ökade kontakter mellan SJ:s regionala
myndigheter å ena sidan samt länsmyndigheter och kommunala instanser
å andra sidan.
Länsstyrelsen i Skaraborgs lön anser förslaget vara av sådan allmän
räckvidd och ha sådana betydande konsekvenser i olika hänseenden att det
varit motiverat att utredningen lagts på bredare och mera representativ
bas. Det synes även länsstyrelsen som om ett slutligt ställningstagande
i frågan krävt mera ingående undersökningar, diskussioner med berörda
parter och avvägningar av skilda intressen mot varandra än dem som
organisationsgruppen kunnat medhinna. Hur järnvägstrafiken skall administreras
och fungera regionalt, måste i betydande grad återverka på samhällslivets
funktioner i olika hänseenden och speciellt på industriutvecklingen,
industriens lokalisering och förutsättningarna för och möjligheterna
till att ge allmänheten en god service. SJ :s administrativa indelning bör
också i möjlig mån anpassas till gällande administrativa indelning i andra
hänseenden för att god samverkan skall uppnås i samhällsarbetet. Även om
i förevarande fall länsstyrelsen väl förstår järnvägsstyrelsens strävan att
söka nedbringa sina kostnader, synes det länsstyrelsen som om detta mål
skulle kunna förverkligas genom åtgärder, som på ett mindre ingripande
sätt rubbar bestående ordning än vad fallet blir enligt det föreliggande förslaget.
Enligt Skånes handelskammare utgör organisationsgruppens betänkande
ett ambitiöst utarbetat underlag för det fortsatta organisationsarbetet framför
allt genom den ingående analys, som utifrån organisationsteoretiska
synpunkter ägnats verksamheten inom SJ med syfte att klarlägga de administrativa
funktionerna hos befattningshavarna i chefsställning, kontaktströmmarna
uppåt och nedåt och ordergivningen. De alternativa förslag,
som framföres, står väl i samklang med moderna företagsorganisatoriska
idéer, i den mån förslagen går ut på att löpande beslut skall i görligaste mån
genom delegering avlastas från den högsta ledningen och läggas på befattningshavare
i chefsställning på det sekundära planet. Att rationaliseringssträvandena
måste utmynna i en minskning av antalet instanser har
genom utredningen blivit tillfyllest klarlagt. Även om frågan om underhållsfunktionens
placering i linjeorganisationen framstått som ett nyckelproblem,
vill det förefalla som om denna fråga fått spela en alltför stor
roll i detta sammanhang. Handelskammaren anser förslaget i realiteten
innebära en vittgående centralisering och en ökad maktkoncentration hos
företagets högsta ledning. Mot den teoretiska motiveringen för den föreslagna
organisationen invänder handelskammaren, att man icke beaktat
den i organisationssammanhang allmänt vedertagna grundtesen, att funktioner
med klart samband med varandra bör samordnas på så låg nivå
som möjligt, om man vill undvika att belasta högre chef. — Kammaren
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
framhåller därjämte att man haft enbart goda erfarenheter av nuvarande
distriktsorganisation och därför ställer kammaren sig i någon mån kritisk
till den föreslagna regionala organisationen. Till denna inställning bidrar
jämväl kammarens tvekan inför en tudelning av distriktschefsfunktionerna
samt att den näringsgeografiska motiveringen för distriktsindelningen
i vissa avseenden lämnar rum för väsentliga erinringar. — Trots de invändningar
som kan anföras mot organisationsplanen vill handelskammaren
med hänsyn till vikten av att rationaliseringssträvandena fullföljes
emellertid icke ställa sig helt avvisande till planen såsom sådan. På grund
av utredningsmaterialets ofullständighet anser handelskammaren, att statsmakterna
icke bör fatta definitiv ståndpunkt till frågan om distriktsorganisationen,
förrän utredningsresultatet i dess helhet föreligger.
Vad gäller arbetsuppgifternas fördelning mellan olika huvudenheter
framhåller överbefälhavaren, att försvarssektionen bör lyda direkt
under generaldirektören. Därest sektionen bör infogas i en av huvudenheterna
synes en inplacering i administrativa avdelningen naturligast.
Centrala civila transportkommittén har däremot inget att erinra mot att
sektionen enligt förslaget inordnas i driftavdelningen.
Enligt riksrevisionsverkets uppfattning synes den föreslagna direktionen,
vilken skall utgöras av generaldirektören och avdelningscheferna,
lämpligen böra begränsas till enhart ett fåtal medlemmar, särskilt mot
bakgrunden av att avdelningscheferna enligt förslaget närmast synes få
ställning såsom överdirektörer och att det skall åligga envar av dem att
följa statens järnvägars verksamhet i dess helhet. Vad angår förslaget om
en i den administrativa avdelningen ingående revisionssektion för den interna
kameral- och sakrevisionen anser riksrevisionsverket att den kamerala
revisionen bör hänföras till ekonomiavdelningen. Såsom motivering
härför anföres värdet av att ekonomiavdelningen då erhåller kännedom om
de iakttagelser revisionen gjort i fråga om de underlydande förvaltningarnas
räkenskapsväsende. Vid en sådan placering av kameralrevisionen synes
anmärkningsfrågor efter generaldirektörens bestämmande kunna avgöras
av ekonomidirektören och vederbörande föredragande där dessa
är ense om beslutet. Verket anser att sakrevisionen hör vara direkt underställd
verksledningen och knytas till ett eventuellt stabsorgan. I fråga om
utvecklingsavdelningen föreslår riksrevisionsverket att denna placeras som
ett stabsorgan direkt under generaldirektören, eventuellt samordnat med
sekretariatet. Verket anser alt det även bör övervägas om inte de arbetsuppgifter
som enligt förslaget skall åvila administrativa avdelningens organisationssektion
bör överföras till nämnda stabsorgan. Dessutom ifrågasattes
om inte vissa arbetsuppgifter, särskilt de med taxearbetet sammanhängande
frågorna, som i förslaget avsetts för den kommersiella avdelningen,
skulle kunna tillföras ekonomiavdelningen.
Beträffande förrådstjänstens och maskintjänstens placering samt i fråga
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
om rättsavdelningens ställning framhåller SACO synpunkter, som överensstämmer
med vad som anförts av Sveriges civilingenjörsförbund respektive
av Sveriges juristförbund i yttrandena till järnvägsstyrelsen.
Vad angår förslaget till regional organisation har — utöver
vad som nyss redovisats — vissa synpunkter framförts i remissvaren.
Generalpoststijrelsen framhåller, att den kraftiga reduceringen av antalet
SJ-organ, med vilka kontakter måste upprätthållas på det regionala
planet, innebär väsentliga fördelar för postverket.
Den föreslagna tudelningen i drift- och bandistrikt beröres i flera yttranden.
Länsstyrelsen i Västerbottens lön kan inte finna att tudelningen
skall kunna medföra olägenheter av någon betydelse och delar helt järnvägsstyrelsens
uppfattning att eventuella olägenheter väl uppväges av förslagets
fördelar i olika hänseenden. Kommerskollegium anför att uppdelningen
ter sig ändamålsenlig och att det förefaller som om en sådan organisation
ur SJ:s egna synpunkter kommer att innebära en påtaglig rationalisering.
Kollegium ifrågasätter dock om inte uppdelningen kommer att
leda till en viss centralisering av verksamheten och medföra en minskning
av trafikanternas möjligheter till kontakt med ansvariga SJ-instanser. Även
handelskammaren i Gefle, handelskammaren i Karlstad, Stockholms handelskammare,
Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund
hyser osäkerhet om kontakterna med trafikanterna över lag kommer att
underlättas, men anser att de geografiskt sett minskade verksamhetsområdena
sannolikt kommer att förbättra distriktsbefälets överblick över marknaden.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det från planerings- och
samordningssynpunkt vore bäst att statens järnvägar liksom hittills representeras
av en distriktschef inom distriktet.
Beträffande bl. a. maskin-, signal- och telefunktionerna i den föreslagna
regionala organisationen framhåller SACO synpunkter, som överensstämmer
med vad som anförts av Sveriges civilingenjörsförbund i dess yttrande
till järnvägsstyrelsen. SACO anser dessutom uppenbart att de föreslagna
bandistrikten utgör alltför stora enheter. Å andra sidan anser handelskammaren
i Göteborg att bandistrikten blir för små för en effektiv banteknisk
planering. Handelskammaren föreslår därjämte, att under den kommersiella
avdelningen bör tillskapas en särskild regional organisation bestående
av fyra försäljningsdistrikt; cheferna för dessa distrikt bör vara jämställda
med och fristående från driftdistriktscheferna.
Den föreslagna organisationen ur totalförsvarssynpunkter
behandlas i flera remissyttranden.
Centrala civila transportkommittén framhåller, att den föreslagna regionala
indelningen överensstämmer med varken militärområden/civilområden
eller län/försvarsområden. Detta är ur försvarssynpunkt en bestämd nackdel.
Den nuvarande regionala indelningen i sektioner för skilda funktioner
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 är 1963
inom SJ har inbördes bristande geografisk överensstämmelse. Enligt förslaget
till ny regional organisation kommer områdena för de olika linjefunktionerna
att sammanfalla helt. Detta är en fördel som åtminstone delvis
uppväger ovannämnda nackdel. Den föreslagna organisationen torde
nödvändiggöra en särskild regional krigsorganisation för SJ, som i största
möjliga utsträckning anpassas till den militära och civila indelningen i krig.
För att förenkla samverkan med övriga regionala totalförsvarsmyndigheter
torde enligt kommitténs uppfattning i den högre regionala nivån i krig
böra bildas järnvägsregioner med ungefär samma storlek som militärområden/civilområden.
Varje järnvägsregion bör stå under en chef som svarar
för alla järnvägsfunktioner inom området. Med hänsyn till effektiviteten av
försvarsförberedelsearbetet bör dessa chefer utses redan i fred, och samverkan
i fråga om förberedelser för totalförsvaret ske genom dem. Det är angeläget
att på motsvarande sätt samverkan i den lägre regionala nivån kan
ske genom en för varje region särskilt utsedd chef ur SJ.
överbefälhavaren anför, att de för totalförsvaret synnerligen betydelsefulla
och omfattande transporterna under beredskapsförhållanden och krig,
som måste utföras av järnvägen och som med visshet i krig kommer att störas
i hög grad, i betydande utsträckning måste ledas i regional instans. Det
är därför nödvändigt att samverkan mellan den regionala järnvägsledningen
och de övriga totalförsvarsfunktionernas regionala ledning är säkerställd i
ett beredskaps- och krigsläge. För närvarande motsvaras fem av de sex
lantmilitära militärområdena på ett tillfredsställande sätt av var sitt nuvarande
järnvägsdistrikt. För det återstående militärområdet (V. milo) har
skapats ett särskilt järnvägsledningsorgan i krig. Enligt överbefälhavaren
måste det föreslagna stora antalet distrikt försvåra den regionala samverkan
mellan järnvägs- och totalförsvarsfunktionernas ledning. Vidare kommer
slopandet av sektionsinstansen att innebära en påtaglig försämring i
vad gäller samverkan på den lägre regionala nivån (län — försvarsområde),
överbefälhavaren, som konstaterar att i förslaget utan närmare precisering
antytts en särskild distriktsindelning i krig, finner det därför angeläget att
fordringarna på krigsdistriktsindelningen blir beaktade innan den fredstida
indelningen slutgiltigt fastställes. Distriktsindelningen i krig bör så nära
som möjligt överensstämma dels med distriktsindelningen i fred, dels med
indelningen i militärområde/civilområde. För att denna dubbla överensstämmelse
skall nås erfordras enligt överbefälhavaren att fredsdistrikten i möjligaste
mån ansluter till militär- och civilområdesgränserna. Därest driftförhållandena
m. in. vid statens järnvägar icke möjliggör en anpassning av
den fredstida distriktsindelningen till militär- och civilområdesindelningen
bör en dylik anpassning under alla förhållanden ske i krigsindelningen så
långt som är möjligt av järnvägstekniska skäl. Krigsdistriktschef, som
förutsättes vara eu av de inom motsvarande militär- och civilområden placerade
distriktscheferna, bör i fred ha sådana befogenheter och sådana per.
‘1 — B ihan g till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 116
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
sonella resurser till förfogande att han gentemot civil- och militärbefälhavare
kan svara för all krigsplanläggning inom distriktet. Till varje krigsdistriktschefs
förfogande bör finnas en militärassistent redan i fred. Eftersom
antalet krigsdistrikt av naturliga skäl måste bli detsamma som antalet
lantmilitära militärområden, d. v. s. sex, fordras att det nuvarande antalet
militärassistenter ökas med en. Detta är av särskild betydelse, eftersom
militärassistenternas samordnande verksamhet i den föreslagna organisationen
måste få en väsentligt utökad omfattning. — överbefälhavaren konstaterar
att skissen till distriktsindelning enligt utredningen är preliminär
samt att möjligheter bör föreligga att redan i fredsindelningen mer än som
gjorts i förslaget taga hänsyn till totalförsvarets samverkansintressen. Såsom
exempel på angelägna överflyttningar av bansträckor för att tillgodose
samverkansbehov vid beredskap och i krig framhåller överbefälhavaren, att
Jönköping—Värnamo—Markaryd bör överföras till distrikt inom första
civo/milo, Uppsala—Krylbo till distrikt inom fjärde civo/milo samt Långsele—Mellansel
och Forsmo—Hoting till distrikt inom andra civo/milo.
Överbefälhavaren anser lämpligt att frågor om justeringar i gränsdragningen
bör närmare behandlas direkt mellan järnvägsstyrelsen, överbefälhavaren
och övriga totalförsvarsmyndigheter.
Även samtliga civilbefälhavare framhåller, att med den föreslagna organisationen
krigsplanläggningen och övergång till krigsorganisation försvåras.
Civilbefälhavaren i första civilområdet framhåller dock starkt att den av
organisationsgruppen föreslagna lösningen på krigsorganisationsproblemet
synes vara i princip godtagbar, om man vid avvägningen mellan de olika
faktorer, som utgör bedömningsgrund i detta spörsmål, finner att beredskapssynpunkterna
ej kan tillmätas sådan betydelse, att de tillätes avgörande
påverka distriktens omfattning. Civilbefälhavaren i andra civilområdet
anser att slutlig ståndpunkt till omorganisationsförslaget icke bör tagas
förrän frågor kring såväl freds- som krigsdistriktens omfattning och deras
samverkansmöjligheter ur regional totalförsvarssynpunkt blivit närmare
klarlagda. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet säger sig från de synpunkter
han har att företräda helt dela de synpunkter, som reservanten i
järnvägsstyrelsen framfört. -— Samtliga civilbefälhavare uttalar därjämte
önskemål om att distriktsgränserna bringas att överensstämma med civilområdes-
och länsgränser. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser att
områdesindelningen bör fastställas av Kungl. Maj :t.
I flera remissvar från bl. a. länsstyrelser och kommunala organ har synpunkter
anförts på den preliminära gränsdragningen för vissa
distrikt samt på lokaliseringen av vissa distrikts huvudorter. I
sistnämnda hänseende må nämnas, att förslag framförts att, i stället för i
förslaget angivna, bl. a. följande orter borde bli distriktsliuvudorter, nämligen
Nässjö, Halmstad, Falköping, Kristinehamn, Karlstad, Ånge och
Östersund.
31
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963
Enligt arbetsmarknadsstyrelsen kan indragningen av sektionskontoren i
en del av de nuvarande administrationsorterna medföra icke önskvärda återverkningar
på arbetsmarknaden, varför vid val av lokaliseringsort för de
nya distriktskontoren bör beaktas inte bara rent fackmässiga synpunkter
utan även lokaliseringspolitiska synpunkter. Styrelsen förutsätter att järnvägsstyrelsen
inhämtar arbetsmarknadsstyrelsens synpunkter på den geografiska
förläggningen av distriktsadministrationen innan styrelsen tar slutlig
ställning därtill.
Departementschefen
Under de drygt tre decennier som förflutit sedan huvuddragen i statens
järnvägars nuvarande organisation fastställdes har strukturen på transportmarknaden
i vårt land radikalt förändrats. För järnvägarnas del har
konkurrensen från andra transportmedel, främst bilarna, blivit alltmer
kännbar. Utvecklingen har inneburit betydande anpassningsproblem för statens
järnvägar. Olika åtgärder har successivt vidtagits för att anpassa statsbanornas
administration till utvecklingen utan att grundprinciperna i organisationsuppbyggnaden
rubbats. Det senaste ledet i denna process är den
provisoriska organisation av centralförvaltningen, som genomfördes under
år 1962. En samlad översyn av hela företagets organisation har emellertid
efter hand framstått som alltmer angelägen.
Järnvägsstyrelsen har nu påbörjat en sådan översyn och som en första
etapp i omorganisationsarbetet lagt fram förslag till ny huvudorganisation
för järnvägsföretaget. I den utredning, som ligger till grund för styrelsens
förslag, konstateras påtagliga brister hos den nuvarande organisationen.
Ett för stort antal enheter är direkt underställda generaldirektören, vilket
försvårar ledningen av företaget. Vidare förekommer oklarheter i fråga om
befogenheter och ansvar i såväl horisontell som vertikal led. Principfunktionerna
inom företaget är splittrade på olika avdelningar eller byråer i den
centrala förvaltningen, ett förhållande som varit särskilt markant i fråga
om drifttjänstens administration, marknadsföringen, personaltjänsten samt
underhållet av anläggningar och materiel. Som en följd härav har ordervägar
utbildats till en och samma punkt från flera chefer. Också i den regionala
organisationen finnes oklarheter främst på underhållssidan, men
även i fråga om driftfunktionen. Dubbelarbete förekommer i viss utsträckning.
Den nuvarande instansindelningen med fyra horisontella organisationsnivåer
under verksledningen anses hämmande ur effektivitetssynpunkt.
Genom att distriktsnivån i vissa avseenden kommit att utgöra en
s. k. trångsektion, har informella ordervägar utbildats vid sidan av denna
instans.
Enligt järnvägsstyrelsens förslag till ny huvudorganisation lägges ansvaret
för underhållet i princip på de tekniska avdelningarna. Antalet huvud
-
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
enheter i den centrala organisationen föreslås skola minskas från tolv till
sju genom sammanslagning av vissa nuvarande enheter. Således sammanföres
bantekniska byrån och elektrotekniska byrån till en banavdelning
samt maskintekniska byrån och verkstadsbyrån till en maskinavdelning.
Förrådsbyrån föreslås bli inplacerad under ekonomiavdelningen. Övriga
enheter i den nya huvudorganisationen föreslås skola utgöras av en driftavdelning,
som avses innefatta även den nuvarande försvarsbyrån, en kommersiell
avdelning, en administrativ avdelning under vilken rättsavdelningen
förutsättes inordnad samt en utvecklingsavdelning. Såsom chefer
för dessa avdelningar föreslås sju direktörer i Bp 6, vilka förutsättes skola
bilda en samrådande direktion tillsammans med generaldirektören. På det
regionala planet innebär förslaget att distrikts- och sektionsnivåerna sammanslås
till en instans. Nuvarande fem distrikt och 88 sektioner slopas
därvid och ersättes av elva driftdistrikt under driftavdelningen och elva
bandistrikt under banavdelningen. De geografiska gränserna för driftdistrikt
och bandistrikt avses skola sammanfalla. Cheferna för drift- och
bandistrikten föreslås skola benämnas trafikchef respektive överingenjör
och placeras i lönegrad Bp 4 såvitt avser de distrikt, som innefattar storstäderna
Stockholm, Göteborg och Malmö, samt vad beträffar övriga distrikt
i lönegrad Bp 3. Trafikchef och överingenjör förutsättes skola ha distriktsexpeditioner
på samma ort. Beträffande gränsdragningen mellan de olika
distrikten och huvudorternas placering har järnvägsstyrelsen icke definitivt
tagit ställning utan endast preliminärt angivit gränser och orter. Frågan
om maskintjänstens inplacering i den regionala organisationen är likaledes
ej slutgiltigt löst. I avbidan på en särskild utredning härom, som pågår
inom järnvägsstyrelsen, föreslås att maskintjänsten tills vidare inplaceras
under driftdistrikten.
Förslaget till huvudorganisation innebär, att antalet nivåer under verksledningen
minskar från fyra till tre. Den lokala organisationen lämnas i stort
sett oförändrad, ehuru en utveckling mot större enheter antyds. Likaså bibehålies
i princip den regionala huvudförråds- och huvudverkstadsorganisationen.
Omorganisationen syftar till att åstadkomma bl. a. klara ansvars- och
befogenhetsområden, en kraftigt ökad delegering av befogenheter och beslutanderätt,
koncentration av rutiner samt en förstärkning av den kommersiella
funktionen inom företaget. Härigenom förväntas den nya organisationen
medföra en väsentligt ökad effektivitet. Dessutom beräknas omorganisationen
ge en årlig besparing av administrationskostnader om cirka
25 mkr.
Järnvägsstyrelsen avser att genomföra omorganisationen etappvis under
tiden fram till den 1 juli 1965.
I yttrandena över förslaget har behovet av en omorganisation icke ifrågasatts.
Yad gäller huvuddragen i den föreslagna organisationen intar det
övervägande antalet remissinstanser en positiv hållning. Bl. a. har samt
-
33
Kungl. Maj. ts proposition nr H6 år 1963
liga hörda personalorganisationer utom en i stort sett anslutit sig till förslagets
principer. I några yttranden har dock hävdats, att omorganisationen
är alltför genomgripande eller att ett mera fullständigt utredningsmaterial
bör framläggas, innan ställning tages till huvudorganisationen. En i viss
mån kritisk hållning till den tillämpade utredningsmetodiken intar även
statskontoret, som likväl icke motsätter sig att principbeslut fattas i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget. Ämbetsverket anser dock att
verkställigheten av omorganisationen på det regionala planet bör göras beroende
av att ytterligare utredningsmaterial framlägges för Kungl. Maj :t.
En del remissmyndigheter anser att totalförsvarssynpunkterna på det regionala
planet ej tillräckligt beaktats. Beträffande gränsdragningen mellan
distrikten och lokaliseringen av distriktshuvudorterna har åtskilliga synpunkter
framförts.
Enligt min mening är statens järnvägars nuvarande organisation behäftad
med väsentliga brister trots de ansträngningar som gjorts för att successivt
anpassa den efter utvecklingen. För att järnvägsföretaget i fortsättningen
skall kunna framgångsrikt konkurrera med andra trafikgrenar och
bidraga till att transportförsörjningen i samhället sker till lägsta möjliga
kostnader krävs bl. a. att företagets organisation medger en ökad effektivitet
och utvecklingsaktivitet. En omorganisation av statens järnvägar framstår
därför som i hög grad angelägen. Med hänsyn till att statens järnvägar
för närvarande redovisar stora årliga underskott bör strävan vara, att en
effektivare organisation skall kunna börja verka så snart som möjligt.
Själva omorganisationsperioden, som kan ha en störande inverkan på arbetet
i företaget, bör icke uttänjas. Huvuddragen i en ny organisation bör
därför fastställas utan dröjsmål och det fortsatta arbetet för omorganisationens
genomförande bedrivas med all skyndsamhet.
Det föreliggande förslaget avser huvudlinjerna för en ny organisation.
Vid förslagets framläggande har järnvägsstyrelsen förutsatt, att styrelsen
själv skall få svara för den mera detaljerade uppbyggnaden inom en av
statsmakterna given ram. Motsvarande förfaringssätt har enligt min mening
med goda erfarenheter använts i samband med omorganisationen av
statens vattenfallsverk (prop. 1961: 168, SU 162, Rskr 368). Jag anser mig
därför böra tillstyrka, att nämnda tillvägagångssätt tillämpas jämväl vid
omorganisationen av statens järnvägar. Omorganisationen torde genom
detta förfaringssätt kunna genom successiva åtgärder verkställas snabbare
än om statsmakternas ställningstagande skulle anstå tills ett i detalj genomarbetat
förslag föreligger. Det framlagda utredningsmaterialet bedömer
jag vara tillfyllest för att statsmakterna nu skall kunna ta ståndpunkt till
huvuddragen i organisationen. Jag delar således ej den i några remissyttranden
framförda uppfattningen, att statsmakterna skall uppskjuta sitt
ställningstagande till huvudorganisationen till dess att utredningsresultatet
i dess helhet föreligger.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
Den av järnvägsstyrelsen föreslagna nya huvudorganisationen synes mig
ägnad att väsentligt stärka järnvägsföretagets effektivitet. Minskningen av
antalet huvudenheter direkt under verksstvrelsen bör underlätta ledningen
av företaget. Även om såsom riksrevisionsverket hävdat en ytterligare reducering
av antalet medlemmar i direktionen kunde anses önskvärd, anser
jag förslaget i denna del — som i jämförelse med nuläget innebär en betydande
koncentration — böra godtagas. Järnvägsstyrelsen synes dock framdeles,
sedan erfarenhet vunnits om direktionens arbete, böra överväga i vad
mån en ytterligare minskning av antalet huvudenheter är ändamålsenlig.
Såsom en annan väsentlig fördel i den föreslagna organisationen vill jag
framhålla den förstärkning av den kommersiella funktionen inom företaget
som förslaget innebär. Genom att de för närvarande uppsplittrade kommersiella
funktionerna inom styrelsen enligt förslaget i princip skall samlas
till den kommersiella avdelningen, torde service- och försäljningssynpunkter
bättre kunna bevakas på direktionsnivån. Även på det regionala planet
medför omorganisationen en förstärkning av försäljningssidan. Järnvägsstyrelsen
avser nämligen att på varje driftdistrikt inrätta en försäljningssektion
med kommersiellt skolad personal. Vid järnvägsstyrelsens bedömning
av distriktens storlek och preliminära gränser har en betydande vikt
fästs vid att få till stånd geografiska områden av lämplig omfattning för
en effektiv överblick av marknaden och bevakning av konkurrensläget.
Den antydda utvecklingen inom den lokala organisationen mot större enheter,
bl. a. så kallade storstationsområden, bör också möjliggöra en upprustning
av försäljningsorganisationen på det lokala planet.
Jag vill vidare särskilt framhålla den minskning av antalet instanser i
företaget, som den föreslagna organisationen innebär och som enligt min
mening måste betraktas såsom en betydande administrativ vinst. Vad angår
den tudelning av distrikten i driftdistrikt och bandistrikt, som sammanhänger
med instansreduktionen, synes mig fördelarna överväga nackdelarna.
De av några remissorgan framförda farhågorna att tudelningen
skall försvåra för samhällsorgan och trafikanter att nå smidig kontakt med
statens järnvägar på det regionala planet förefaller mig överdrivna. Dessa
kontakter torde huvudsakligen komma att ske via trafikcheferna och deras
expeditioner.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker jag, att statens järnvägar omorganiseras
i huvudsaklig överensstämmelse med vad järnvägsstyrelsen
föreslagit. Beträffande maskintjänstens inplacering i den regionala organisationen
godtar jag järnvägsstyrelsens förslag, vilket innebär att man tills
vidare, i avvaktan på den närmare utredning av frågan som nu pågår, i
allt väsentligt bibehåller den hittillsvarande organisationen för denna verksamhetsgren.
Nämnda utredning och därpå grundade förslag torde sedermera
böra underställas Kungl. Maj :t.
Med anledning av vad statskontoret anfört rörande behovet av ytterligare
utredningar innan omorganisationen verkställes på det regionala planet
35
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
har järnvägsstyrelsen förklarat, att fördjupade undersökningar för detaljorganisationen
pågår sedan november förra året inom såväl den centrala
som regionala organisationen. Avsikten är att utföra kvantitativa studier av
samtliga avdelningar inom den centrala förvaltningen samt av olika organisationsenheter
inom minst tre av nuvarande distrikt. Härigenom får styrelsen
underlag för att mera i detalj fastställa bl. a. arbetsuppgifternas
gruppering, fördelning av ansvar och befogenheter, personalbehov, tjänsters
lönegradsplacering och de mindre organisationsenheternas utformning.
Enligt min mening bör bedömningen av det material, som sålunda framkommer,
ankomma på verkets kollegiala styrelse. Omläggningen av den
regionala organisationen bör sålunda inte — såsom statskontoret förordat
— göras beroende av nytt beslut av Kungl. Maj :t.
Jag övergår nu till att behandla vissa speciella frågor i samband med omorganisationen.
Vad först angår förrådsfunktionen biträder jag järnvägsstyrelsens förslag,
att denna skall inplaceras under ekonomiavdelningen.
Beträffande den nuvarande försvarsbyrån har överbefälhavaren i första
hand förordat, att den skall placeras direkt under verksledningen, och i
andra hand framhållit, att en inplacering under administrativa avdelningen
är att föredraga framför den föreslagna placeringen i driftavdelningen. Enligt
min mening bör antalet enheter direkt under verksledningen ej utökas.
För förslaget om en inplacering under administrativa avdelningen talar enligt
min mening, att försvarsfrågorna inom verket berör även andra funktioner
än driftfunktionen, varför en i möjligaste mån neutral position inom
organisationen bör eftersträvas. Jag tillstyrker därför sistnämnda förslag.
Vad beträffar de juridiska ärendena har styrelsen föreslagit, att den enhet,
som svarar för handläggningen av dessa, bör lyda direkt under generaldirektören
men i administrativt hänseende placeras under administrativa
avdelningen. Två remissinstanser bär ansett en odelad placering direkt
under generaldirektören lämpligast. Med hänsyn till angelägenheten av att
antalet föredragande för generaldirektören reduceras så långt detta är
möjligt anser jag mig inte kunna ansluta mig till något av de här nämnda
förslagen. Enligt min mening bör enheten för de juridiska ärendenas handläggning
inordnas i administrativa avdelningen. Detta bör givetvis inte
hindra att verkschefen i vissa frågor skall kunna ta direkt kontakt med
chefsjuristen.
Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande anfört vissa erinringar mot
den föreslagna placeringen av internrevisionen. Med anledning därav har
på initiativ av järnvägsstyrelsen representanter för denna och riksrevisionsverket
närmare dryftat nämnda fråga. Därvid har man enats om att
vtterligare överläggningar i frågan mellan berörda verk bör komma till
stånd, innan några definitiva beslut fattas om organisation, utformning
och placering av internrevisionen. För egen del har jag inte något att erinra
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
mot att frågan utreds ytterligare av de båda verken gemensamt. Det torde
böra uppdragas åt järnvägsstyrelsen att sedan utredningen verkställts framlägga
förslag i ärendet för Kungl. Maj:t.
Förslaget till regional organisation har rönt viss kritik från totalförsvarsmyndigheterna.
Dessa har bl. a. uttalat att möjligheterna till samverkan
inom totalförsvaret med järnvägsmyndigheterna på det regionala planet
bör klarläggas, innan ståndpunkt tas till organisationsförslaget. Med anledning
härav har jag från järnvägsstyrelsen införskaffat en närmare redogörelse
rörande den tillämnade regionala organisationen för krigsplanläggning
och i krig.
I denna redogörelse framhåller styrelsen att distrikten även efter övergång
till krigsorganisation i princip skall arbeta enligt fredsfunktionen. För
att samordningen skall säkerställas avser styrelsen att ge den ene av cheferna
för två sammanfallande drift- och bandistrikt vissa särskilda ledande
och samordnande uppgifter samt däremot svarande befogenheter inom såväl
drift- som bandistrikten. Distriktsexpeditionerna skall samverka med
Övriga totalförsvarsmyndigheter på lägre regional nivå, främst länsstyrelser
och försvarsområdesstaber. För ledning och samverkan på högre regional
nivå, således med civilbefälhavarekanslier och militärbefälsstaber, skall
distrikten sammanföras till sex större enheter, järnvägsområden. Till järnvägsoinrådesbefälhavare
avser järnvägsstyrelsen att redan i fred utse en av
cheferna för distrikten. Denne skall i fredsorganisationen biträdas av ett
mindre stabsorgan närmast motsvarande försvarsavdelningarna vid nuvarande
distriktskanslier och under ledning av en militärassistent. Vid övergång
till krigsorganisation skall järnvägsområdesbefälhavare helt frånträda
befattningen som chef för distriktet och stabsorganet skall utbyggas till
ett mindre kansli. Uppgifter för järnvägsområdesbefälhavaren skall vara
att i fred förbereda och i krig leda all verksamhet, som berör mer än ett
distrikt, d. v. s. främst operativ ledningsverksamhet, samt att samverka
med övriga totalförsvarsmyndigheter på högre regional nivå.
Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på järnvägarnas
betydelse i totalförsvaret. Speciellt i ett krigs inledningsskede kommer
mycket stora krav att ställas på organisationen. Det är därför av vikt att
statens järnvägars organisation i fred är sådan, att den fyller rimliga krav
på krigsplanläggning och samverkan med totalförsvarsmyndigheter. Med
hänsyn till vad styrelsen anfört i fråga om tilltänkt samarbete på det regionala
planet har jag ansett mig böra godtaga organisationsförslagets huvudlinjer
ur totalförsvarssynpunkt. Järnvägsstyrelsen bör tillse att organisationen
för planläggning och verksamhet i krig blir sådan, att järnvägarnas
möjligheter att fullgöra sina uppgifter i totalförsvaret icke försämras.
Totalförsvarsmyndigheterna har även kritiserat den preliminära gränsdragningen
mellan de olika distrikten och hävdat att distriktsgränserna i
37
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1963
möjligaste mån bör anslutas till den civiladministrativa och militärterritoriella
indelningen för att inte samverkan mellan järnvägs- och totalförsvarsmyndigheterna
skall försvåras i fredstid och vid övergång till krigsorganisationen.
I några remissyttranden har konkreta förslag till gränsjusteringar
framförts. En av civilbefälhavarna har även anfört totalförsvarssynpunkter
till stöd för att viss distriktsexpedition bör placeras på
annan ort än enligt järnvägsstyrelsens preliminära förslag.
Vad beträffar distriktsexpeditionernas förläggning har i övrigt under
åberopande av främst lokaliseringssynpunkter framförts åtskilliga förslag,
som avviker från den av järnvägsstyrelsen preliminärt angivna placeringen.
Enligt min mening bör vid det slutliga avgörandet av frågorna om distriktsgränser
och huvudorternas placering här avsedda lokaliserings- och
totalförsvarssynpunkter jämväl beaktas och vägas mot kommersiella, drifttekniska
och andra förhållanden av mera direkt järnvägsintresse. För denna
avvägning vill jag föreslå en särskild procedur, som ger garantier för att
olika synpunkter får göra sig gällande i den slutliga bedömningen utan alt
prövningen i dess helhet förlägges till Kungl. Maj :t. Det torde sålunda
böra uppdragas åt järnvägsstyrelsen att inhämta yttranden rörande gränsdragning
och huvudorternas placering från samtliga länsstyrelser samt att
därefter överväga ärendet i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium,
centrala civila transportkommittén och överbefälhavaren.
Därest enighet rörande viss gränsdragning eller lokalisering av huvudort ej
kan nås mellan dessa centrala myndigheter, bör ärendet i denna del underställas
Kungl. Maj :ts prövning. I övriga fall torde beslut om gränser och
huvudorter böra meddelas av järnvägsstyrelsen.
I enlighet med den nya organisationen bör följande chefstjänster inrättas,
nämligen en administrativ direktör, en driftdirektör, en ekonomidirektör,
en kommersiell direktör och tre tekniska direktörer såsom chefer för avdelningarna
inom centrala förvaltningen samt elva trafikchefer och elva
överingenjörer såsom chefer för drift- respektive bandistrikten. Direktörerna
bör placeras i lönegrad B 5, trafikcheferna och överingenjörerna inom Stockholms-,
göteborgs- och malmödistrikten i lönegrad B 4 samt trafikcheferna
och överingenjörerna inom övriga distrikt i lönegrad B 3. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att senare taga ställning till om innehavarna av
dessa tjänster skall vara extra ordinarie eller förordnas på viss tid.
Följande tjänster bör utgå ur personalförteckningen för verket, nämligen
en överdirektör i Bp 7 och en byråchef i Bp 4 på trafikbyrån. Dessutom bör
i princip följande på personalförteckningen uppförda tjänster utgå ur organisationen,
nämligen en ekonomidirektör, tre tekniska direktörer, en verkstadsdirektör
och fem distriktschefcr i Bp 5 samt en byråchef i Bp 4 (kommersiella
byrån). Det kan emellertid bli nödvändigt att övergångsvis bibehålla
vissa av dessa tjänster så länge de nuvarande innehavarna kvarstår
inom statens järnvägar.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
För att övergången till den nya organisationen skall kunna ske så smidigt
som möjligt synes riksdagens medgivande böra inhämtas att Kungl. Maj :t
må under tiden till och med den 30 juni 1965 dels utbyta tjänster i lönegraderna
B 3 och B 1 mot andra tjänster i samma eller lägre lönegrad, dels
bemyndiga järnvägsstyrelsen att under samma tid utbyta ordinarie tjänster
på löneplan A mot andra tjänster i samma eller lägre lönegrad. Styrelsen
bör årligen i samband med förslaget till personalstat till Kungl. Maj :t anmäla
vilka tjänster som med stöd av detta bemyndigande bytts ut.
Det torde vidare böra ankomma på Kungl. Maj :t att i den utsträckning,
som erfordras i samband med genomförandet av förslaget, uppföra tjänster
på övergångsstat och utfärda övergångsbestämmelser i övrigt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
I. godkänna av mig föreslagna riktlinjer för omorganisation
av statens järnvägar;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens järnvägar som föranleds
av vad jag föreslagit;
III. medgiva utbyte av tjänster under tiden till och med
den 30 juni 1965 i enlighet med vad jag föreslagit;
IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsanordningar
i övrigt som erfordras i anledning av omorganisationen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jan Sylvén
opaginerad Kontrollera mot PDF
''M i \p. x<>vi
«?> i
<M -3
*
: : ■ i . ■ -.t .
opaginerad Kontrollera mot PDF
1''abld över statens järnvägars nuvarande (provisoriska) organisation
4*
O
Central organisation
Regional organisation
Lokal organisation
* Härtill kommer en driftsektion
(f. d. SRJ) i Stockholm.
Huvud
verk
städer
-
Huvud
förråd
-
Verk
stads
byrå
-
Maskin
tekn.
byrå
För
svars
byrå
-
Elek
-
tekn.
Drift
-
Rätts
avd.
Admini
strativ
avd.
underhålis
områden
-
underhålls
områden
-
undcrhålls
områden
-
Kommersiell
byrå
Utveckl.- o. planeringsavd.
25 bansektioner*
-
12 maskinsektioner*
-
Bantekn.
byrå
Förråds
byrå
-
5 telesektioner
-
11 elektrosektioner
-
6 signalsektioner
-
järnvägsanstalter
resebyråer
SJ resetjänst
23 trafiksektioner*
-
4 bilsektioner
J ärnvägsstyrel sen
Generaldirektören
samt fem styrelseledamöter
-
banmästar
avd.
rälsjuste
ringsverk
cementgju
teri
impregne
ringsplatser
-
lokstationer
vagnstationcr
driftverkstäder
gasverk
tvättinrättning
presenningsverkstäder
m. m.
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1963
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tablå över järnvägsstyrelsens förslag till ny huvudorganisation för statens järnvägar
Central organisation
Regional organisation
Lokal organisation
Huvud
förråd
-
Huvud
verk
städer
-
Ekonomiavd.
Maskinavd.
Administrativ
avd.
Kommersiell
avd.
Banavd.
J ärn vägsstyrelsen
Generaldirektören
samt fem ledamöter
11 bandistrikt
11 driftdistrikt
Driftavd.
Utvecklingsavd.
storstationsområden
billinjegrupper
lokstationer
vagnstationer
driftverkstäder
m. m.
underhållsområden
för ban-,
elektro-, signaloch
telefacken
m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1963
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. 3
Hotmg
UMEA
Vännäs
Östersund
långsele
ISUN DSVALL
Bollnäs]
''GÄVLE
Falun
OCKHOLM
ÖREBRO,
''ästeråi
:rkoping
:öping.
köping
GOTEBORG;
Halmstack
Hälsingborg''
Karlskrona
iristiansr.
MALMO
——Distriktsgräns
9 Distriktshuvudort
Preliminär indelning i
drift- och bandistrikt[
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 63
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1963:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1963/64 till överståthållar a1 i texten
- SU 1963:121 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ng huvudorganisation för statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten