Sök i Ratio Lex

Angående fackrepresentationen i skolstyrelserna

1963-03-22 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:119, Angående fackrepresentationen i skolstyrelserna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

1

Nr 119

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fackrepresentationen

i skolstyrelserna; given Stockholms slott den 22 mars

1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, med anledning av önskemål som framförts av 1962

års riksdag, sådan ändring beträffande fackrepresentationen i skolstyrelserna,

att rätt att närvara och yttra sig vid skolstyrelsens eller dess avdelningars

sammanträden skall för det fall att två eller flera fackrepresentanter finnes för

skolledarna och för lärarna endast tillkomma en representant för vardera gruppen.

Samtidigt föreslås slopad den nuvarande rätten för fackrepresentanternas

suppleanter att även om de inte inträder i stället för representanterna närvara

vid sammanträden.

1 — Bilutvg till riksdagens protokoll 1963.

1 sa ml.

AV 119

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ts proposition nr 119 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga angående fackrepresentationen

i skolstyrelserna och anför därvid följande.

Inledning

I anslutning till sina beslut i fråga om skolreformen gav 1962 års rikedag

genom skrivelse (nr 334) Kungl. Maj:t till känna vissa synpunkter beträffande

fackrepresentationen i de kommunala skolstyrelserna. Riksdagen anhöll att

Kungl. Maj:t till övervägande upptog frågan om en begränsning av antalet

fackrepresentationen i de kommunala skolstyrelserna. Riksdagen anhöll, att

denna riktning. Därjämte ifrågasatte riksdagen om inte senare till förnyat

övervägande borde upptagas formerna för samarbetet mellan styrelserna och

skolornas befattningshavare.

Den av riksdagen väckta frågan har beretts inom ecklesiastikdepartementet.

Överläggningar i saken har ägt rum mellan företrädare för departementet, å ena

sidan, samt berörda kommunförbund och personalorganisationer, å andra sidan.

Gällande bestämmelser

I 16 § första stycket skollagen den 6 juni 1962 (nr 319) föreskrives, att skolchefen

skall närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av

denna och äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få

sin särskilda mening antecknad till protokollet. Beträffande rätt för andra än

skolchefen att på detta sätt deltaga i sådana sammanträden äger enligt andra

stycket av nämnda paragraf Konungen förordna.

Bestämmelserna om fackrepresentationen har meddelats i 2 kap. 5—12 §§

skolstadgan den 6 juni 1962 (nr lj39) och dessa bestämmelser innehåller i korthet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

följande. Rätt att på samma sätt som skolchefen närvara vid skolstyrelsens och

dess avdelningars sammanträden tillkommer högst tre rektorer vid skolor under

skolstyrelsen, dock endast en för var och en av tre särskilt angivna grupper av

skolor, samt dessutom, allt efter skolväsendets omfattning, minst en och högst

tre lärare. Därjämte må utses suppleanter, dock högst till samma antal som

representanterna. Suppleant har rätt att närvara, även om han ej kallats att

inträda, doek ej vid avdelningssammanträde. Vid handläggning av ärende

rörande skolhälsovård eller skolhygieniska förhållanden i övrigt skall skolläkaren

vara fackrepresentant.

Av intresse i förevarande sammanhang är även föreskriften i 2 kap. 13 § skolstadgan,

enligt vilken viktigare ärende rörande viss skolenhet ej må avgöras av

skolstyrelsen utan att rektor beretts tillfälle att yttra sig.

De nuvarande reglerna om fackrepresentationen motsvarar med smärre jämkningar

de bestämmelser, som före den 1 juli 1962 återfunnits i 1956 års skolstyrelselag

(nr 6H) och 1958 års folkskolestadga (nr 399) och vilka grundades

på beslut av 1956 års riksdag i samband med dess antagande av skolstyrelsereformen

(Prop. nr 182, sammansatt konstitutions- och statsutskotts utlåtande

nr 1, rskr nr 420).

Frågans behandling vid 1956 års riksdag

De av 1956 års riksdag antagna principerna för regleringen av fackrepresentationen

i skolstyrelsen överensstämde i sina huvuddrag med de förslag, som

härutinnan framlagts av 1951 års skolstyrelseutredning. Som motivering till

sina förslag framhöll utredningen, att fackmännen sedan gammalt haft en stark

ställning i skolstyrelserna, där skolledarna antingen varit självskrivna ledamöter

eller fungerat som föredragande och sekreterare. Det påpekades, att den fackliga

skolledarens deltagande i skolstyrelsearbetet inte betingades endast av behovet

av att ha en sekreterare och föredragande utan också av nödvändigheten

att vid frågornas behandling ha tillgång till den särskilda sakkunskap han besatt.

Lärarrepresentationen innebar en förstärkning av denna sakkunskap men tjänade

också till att ge skolstyrelsen kontakt med skolans dagliga verksamhet,

samtidigt som kåren genom sin representation kunde bli informerad om den

beslutande myndighetens motivering och inställning till olika frågor rörande

skolan. Fackrepresentationens omfattning ansåg utredningen kunna diskuteras,

men att den bibehölls ansåg den vara ofrånkomligt, inte minst med tanke på de

förutsättningar för ett verkligt samarbete, betydelsefullt för alla berörda parter,

som därigenom skapades.

I propositionen (nr 182/1956) anförde föredragande departementschefen:

Min uppfattning på denna punkt är närmast, att fackmännen i styrelsen,

vilka enligt utredningens förslag i större kommuner skall kunna uppgå till sju

stycken, kan bli mera dominerande än som egentligen är önskvärt, om man ser

saken från den sidan att skolstyrelserna är förtroendevalda lekmannaorgan och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Maj:ts proposition nr 119 år 19G3

bör fungera som sådana. Om man vill överväga att minska fackmannainslaget

i förhållande till vad utredningen föreslagit, synes man emellertid endast kunna

diskutera en reduktion av antalet representanter för lärarkåren. Beträffande

dessa förhåller det sig otvivelaktigt på det sättet, som Landskommunernas förbund

påpekar, att de ursprungliga motiven för lärarrepresentationen i skolstyrelsen

icke längre gäller, sedan skolledarinstitutionen utbyggts att omfatta i

det närmaste alla kommuner. Klart är också, att lärarrepresentationen icke kan

ha till syfte att ge skolstyrelsen karaktär av samarbetsnämnd. Att helt borttaga

lärarrepresentationen tror jag emellertid skulle innebära en förlust för skolan.

På detta område har inom det obligatoriska skolväsendet utbildats en tradition,

som det finns all anledning att föra vidare. Även vid läroverken och de högre

kommunala skolorna samt, sedan 1955, också vid yrkesskolorna, är lärarkåren i

viss utsträckning representerad i skolstyrelserna. Det tänkbara alternativet till

utredningens förslag skulle således vara, att låta en lärare inom varje kommun

företräda lärarsynpunkterna i skolstyrelsen. Även om en sådan anordning skulle

vara praktisk från vissa synpunkter, är jag dock icke nu beredd att förorda en

dylik lösning, då det skulle vara verklighetsfrämmande att bortse från att förhållandena

för närvarande icke är sådana, att lärarna inom en kommun med

flera skolformer eller stadier betraktar sig som en enhetlig kår med sammanfallande

intressen och önskemål i så stor utsträckning, att de med bortseende

från kategoritillhörighet skulle anse sig på tillfredsställande sätt företrädda av

eu enda representant i skolstyrelsen. Jag anser, att denna omständighet bör

tillmätas betydelse, när man bedömer frågan om lärarrepresentationen, och finner

att hänsyn härtill har tagits i utredningens förslag på ett sätt som för lärarnas

del får anses vara fullt tillfredsställande.

Man kan kanske anse, att en ökning av representationen från en till två lärare

icke skulle behövas i de fall, där endast folkskolan i sin nuvarande utformning

tills vidare kommer att finnas. Med hänsyn dels till att det för närvarande inom

folkskolan är vanligt att en folkskollärare och en småskollärare är ordinarie

representant respektive suppleant och att båda är närvarande vid styrelsesammanträdena,

dels ock till att lärarrepresentationen i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt

eljest skulle kunna bli väsentligt olika, bör emellertid utredningens

förslag, som bl. a. innebär att suppleant för kårrepresentant icke skall äga rätt

att deltaga i sammanträde samtidigt med ordinarie representant, vinna tillämpning

även i detta avseende om det förverkligas.

Ehuru jag funnit förslagen om fackmannadeltagande i skolstyrelsen i vissa

fall kunna leda till en väl vidlyftig representation, synes utredningen med hänsyn

till de därmed förenade svårigheterna ha löst problemet på ett sätt, som tills

vidare bör i huvudsak godtagas. Kraven på en utöver utredningens förslag vidgad

rätt för lärare och skolledare att deltaga i skolstyrelsens eller dess avdelningars

sammanträden anser jag däremot icke böra tillmötesgås. Det är visserligen

riktigt, som bl. a. skolöverstyrelsen framhållit, att viktigare ärenden rörande

viss skola eller skolform icke bör avgöras utan att vederbörande skolledare och

lärare haft tillfälle att inför styrelsen framföra sina synpunkter. Likaså kan det

anses vara lämpligt, att normalt mer än en lärarrepresentant deltager i exempelvis

undervisningsavdelningens sammanträden. Jag delar emellertid utredningens

mening, att det bör ankomma på skolstyrelsen själv eller dess avdelningar att

bedöma, i vilken utsträckning det för styrelsearbetet är lämpligt att söka vidare

kontakter med företrädarna för olika facksynpunkter än dem, som enligt det av

mig biträdda utredningsförslaget skall sökas. Jag erinrar om att styrelsens och

avdelningarnas frihet på denna punkt givetvis är obegränsad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963 5

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 1), i vilket jämväl behandlades

vissa motionsvis framförda yrkanden, bl. a. om att ärende rörande viss skola icke

borde få avgöras utan hörande av den skolans rektor och representant för dess

lärarkår, anförde sammansatta konstitutions- och statsutskottet följande:

Vissa skäl talar för de av motionärerna framförda synpunkterna. Fackrepresentationen

utgör ett värdefullt inslag i styrelsearbetet och är, inte minst med

tanke på de förutsättningar för ett verkligt samarbete som därigenom skapas,

betydelsefullt för alla parter. Därtill kommer att enligt 1952 års provisoriska

skolstyrelselagstiftning den ordningen gäller, att vederbörande skolledare äger

närvara vid sammanträde. Emellertid kan, som departementschefen framhållit,

fackmannadeltagandet, särskilt i större kommuner, medföra en alltför vidlyftig

representation. Icke sällan torde det vara till fyllest, att facksynpunkterna

framföres av skolchefen eller ordinarie representanter för skolledare och lärare.

Det torde dock kunna förutsättas, att då viktigare ärende berörande viss skola

kommer upp till behandling, vederbörande skolchef ser till, att i den mån så

påkallas berörd rektor eller någon av lärarna kallas. Det synes utskottet sålunda,

som om motionärerna överbetonat farhågorna beträffande fackrepresentationens

möjligheter att göra sig gällande. Utskottet, som finner de av motionärerna

framförda synpunkterna i och för sig beaktansvärda, anser dock, att

tillräckliga skäl icke föreligger att på sätt motionärerna yrkat binda skolstyrelserna

med fasta regler i förevarande hänseende. Ett i motionen II: 808 framfört

yrkande om rätt för suppleant för lärarrepresentant att deltaga i sammanträde

samtidigt med ordinarie representant kan utskottet tillstyrka på så sätt, att

härvidlag bör tillämpas samma regler som enligt kommunallagen gäller i fråga

om suppleants rätt att närvara vid sammanträde med kommunens styrelse.

Utskottet utgår från att den ordinarie fackrepresentationen även avser skolstyrelsens

avdelningar.

Frågans behandling vid 1962 års riksdag

I proposition (nr 136/1962) med förslag till skollag in. in. föreslogs ingen

ändring av de tidigare antagna principerna för fackrepresentationen i skolstyrelsen.

Vid riksdagsbehandlingen väcktes emellertid på denna punkt ett flertal

motionsyrkanden. I några motioner påyrkades beslut om avskaffande av rektors-

och lärarrepresentationen samt, vad gäller en motion, jämväl skolläkarens

representation. I samband därmed föreslogs anvisande av möjlighet för skolstyrelsen

att vid behandlingen av särskild fråga adjungera rektor, lärare eller

annan person med speciell kännedom om frågan. Andra motioner upptog yrkande

om att riksdagen skulle anhålla om skyndsam omprövning av fackrepresentationen,

syftande till en begränsning härav till skolchefen och en representant

för lärarkåren i dess helhet, varjämte efter mönster av företagsnämnderna

fackmannamässiga synpunkter skulle kunna tillgodoföras styrelserna genom kollegierna

eller, i större kommuner, genom ett för kollegierna gemensamt organ, benämnt

kollegienämnd. Slutligen fanns också motionsyrkanden av innebörd, att

riksdagen skulle uttala sig för ett oförändrat bibehållande av fackrcpresentalionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 119 år 19GL

I sitt utlåtande (nr 2) anförde särskilda utskottet:

Till stöd för yrkandena om fackrepresentationens avskaffande anföres i motionerna

såväl principiella som praktiska skäl. I det förra hänseendet göres gällande

att den fackrepresentation, som förekommer i skolstyrelsen och som saknar motsvarighet

inom den primärkommunala förvaltningen i övrigt, strider mot principen

om kommunal självstyrelse och är oförenlig med uppfattningen att skolan

i första hand är en samhällsangelägenhet. Vidare säges fackrepresentationen

medföra praktiska olägenheter såtillvida, att sammanträdena tynges genom det

stora antalet närvarande personer, en omständighet som orsakat att systemet

med arbete på avdelningar delvis inte motsvarat förväntningarna. Det behov

av fackkunskap som erfordras och som är så värdefull för skolstyrelsen att tillgodogöra

sig kan enligt motionärernas mening, i den mån den inte tillföres styrelsen

genom skolchefen, inhämtas genom att styrelsen vid behov tillkallar

rektorer eller lärare eller inhämtar yttrande från kollegiet.

Fackrepresentationen i dess nuvarande form trädde i funktion 1958 i samband

med att en genomgripande omdaning av skolväsendets yttre organisation

ägde rum bl. a. genom att förvaltningen av flertalet skolformer såsom en förberedelse

för det kommande reformarbetet på skolans område samlades under

en gemensam kommunal skolstyrelse. Den tämligen stora omfattning som

representationen erhöll förestavades av önskemålet att med fullföljande av äldre

tradition bibehålla kontakt mellan förvaltningen och den inom de olika skolorna

under skolstyrelsen förefintliga pedagogiska erfarenheten, som inte återfanns

samlad hos en enhetlig personalkår. Dessa skäl torde i väsentliga delar alltfort

äga sin giltighet och kan i viss mån sägas erhålla förnyad aktualitet genom att i

samband med den nu pågående reformen ytterligare skolformer inordnas under

skolstyrelsen. Med hänsyn härtill och till att systemet med fackrepresentation i

den nuvarande formen varit i tillämpning endast en förhållandevis kort tid är

utskottet inte berett föreslå, att fackrepresentationen nu upptages till förnyat

övervägande.

En vid utskottets utlåtande fogad reservation utmynnade i hemställan av

innebörd att fackrepresentationen avskaffades. I motiveringen för denna hemställan

anfördes följande:

Enligt utskottets mening kan från skilda synpunkter tungt vägande invändningar

göras mot det nuvarande systemet med fackrepresentation i skolstyrelsen.

I främsta rummet gör sig härvidlag gällande de betänkligheter, som med hänsyn

till principen om kommunal självstyrelse i och för sig kan anföras mot att företrädare

för en stor grupp anställda under styrelsen skall vara tillförsäkrade rätt

att närvara och yttra sig vid styrelsens eller dess avdelningars sammanträden

utan annan begränsning än som sammanhänger med vissa ärendens speciella

natur. Denna anordning saknar för närvarande motstycke inom övriga sektorer

av den kommunala förvaltningen, där man som regel tillför kommunala nämnder

och styrelser erforderlig fackinsikt på andra vägar, såsom genom föredragning

av sakkunnig personal eller inhämtande av yttranden. För ledamöternas i

skolstyrelsen del är närvaron av fackrepresentanter, i synnerhet till det stora

antal som den gällande ordningen medger, ägnad att begränsa möjligheterna till

en fri och otvungen handläggning av ärendena, vilket innebär risk för att viktiga

frågor om skolan och medborgarnas utbildning blir avgjorda utan fullt

beaktande av att skolan i första hand är en samhällsangelägenhet.

Med den uppläggning systemet fått blir det ytterst beroende på fackrepresen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963 7

tanterna själva att avgöra i vilken omfattning de skall begagna sig av sin rätt

att närvara och därmed bereda styrelsen möjlighet att tillgodogöra sig sakkunskap

på det pedagogiska området. Någon skyldighet för rektor eller lärare att i

egenskap av fackrepresentant infinna sig vid skolstyrelsens sammanträden har

nämligen inte föreskrivits. Sannolikt har detta medverkat till att på sina håll

tendensen gått i den riktningen, att lärarrepresentanterna uppfattats och uppfattat

sig själva som partsrepresentanter; härmed har man avlägsnat sig ganska

långt från den grundtanke, på vilken fackrepresentationen bygger. Lärarnas

intresse av att inför styrelsen få framföra speciella önskemål och synpunkter i

egenskap av anställda torde i dagens läge långt effektivare och bättre kunna tillvaratagas

av fackliga organisationer och företagsnämnder.

I sammanhanget bör även erinras om att skolstyrelsens behov av fackinsikt

på andra områden än det pedagogiska, såsom när det gäller den psykologiska

och kurativa verksamheten, inte ansetts böra tillgodoses i en motsvarande

ordning, vilket kan sägas vara ett uttryck för bristande konsekvens. Systemets

orimlighet visar sig också just i den avsevärda omfattning en efter dessa principer

fullt genomförd fackrepresentation skulle få.

Även åtskilliga praktiska olägenheter har påvisats vara förenade med den

nuvarande fackrepresentationen. Det stora antalet fackrepresentanter, i kommuner

där skolväsendet omfattar flera skolformer är representanterna ofta flera

än ledamöterna, gör skolstyrelsen till ett oproportionerligt stort organ till men

för effektiviteten i arbetet. Den tungroddhet i handläggningsformerna, som fackrepresentationen

medfört, är oförenlig med vad man rörande skolstyrelsens organisation

i övrigt anfört i fråga om önskemålet att hålla antalet ledamöter på en

förhållandevis låg nivå, syftande till att erhålla smidiga former för arbetet. Det

i detta syfte tillskapade systemet med avdelningar har också på grund av fackrepresentationens

storlek inte visat sig uppfylla de förväntningar som ställts.

Bland de motiv som anförts till stöd för fackrepresentationen har särskilt

framhållits önskemålet att underlätta en smidig övergång till det år 1958 genomförda

nya systemet för skolans lokala ledning med olikartade skolor sammanförda

under en gemensam skolstyrelse. Denna synpunkt måste i dagens läge

anses ha spelat ut sin roll i och med att förhållandena stabiliserats och skolväsendet

av allt flera kommit att betraktas som en enhet i stort.

Enligt utskottets uppfattning är det en självfallen angelägenhet att skolstyrelsen

liksom alla andra kommunala styrelser och nämnder inom skilda verksamhetsgrenar

tillföres den sakkunskap som erfordras för fullgörandet av arbetsuppgifterna.

Ett lämpligt avvägt samspel mellan lekmannastyre och fackkunskap

är av stor betydelse inom kommunalförvaltningen i allmänhet och bör

även ges möjlighet att komma till sin rätt inom skolförvaltningen. I överensstämmelse

med strävandena att vinna enhetliga former för kommunal förvaltning

bör detta önskemål i fortsättningen tillgodoses på ett sätt som inte avviker

från vad i allmänhet gäller. För skolans del kan nämligen inte längre anses

föreligga sådana speciella omständigheter, som i förevarande avseende motiverar

en särreglering. Skolstyrelsens behov av sakkunnig hjälp bör därför tillgodoses,

utom genom den uppgift skolchefen redan nu har att fullgöra härvidlag eller

genom åliggandet för styrelsen att i viktigare ärende rörande viss skola bereda

rektor tillfälle att yttra sig, i den ordningen, att styrelsen i den mån det är påkallat

skall kunna kalla rektorer, lärare och annan personal för att tillhandagå

med upplysningar eller inhämta yttranden från kollegier. Pedagogisk sakkunskap

torde även kunna komma skolstyrelsen till godo genom olika slags framställningar,

som lärarkårerna kan göra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

Vid behandlingen i kamrarna stannade dessa i olika beslut, i det att första

kammaren godkände utskottets utlåtande, medan andra kammaren biföll reservationen.

Första kammarens beslut fattades med 69 röster mot 62 (10 ledamöter

avstod och 10 var frånvarande) och andra kammarens beslut med 134 röster

mot 80 (12 avstod och 6 var frånvarande).

I ett i anledning av de skiljaktiga besluten avgivet, av riksdagen godkänt

memorial (nr 8) hemställde särskilda utskottet att kamrarna måtte, samtidigt

som de biföll propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna följande

synpunkter:

Vid övervägande av möjligheterna till en sammanjämkning av kamrarnas meningar

har utskottet haft att söka åstadkomma en lösning som i rimlig grad

tillgodoser de syften varpå vardera kammarens ställningstagande bygger. Utskottet

har därför funnit sig böra föreslå att den i lagförslaget upptagna bestämmelsen

om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om fackrepresentation

nu bibehålies. Därjämte vill utskottet förorda, att en begränsning av antalet

fackrepresentanter överväges. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att,

sedan erforderliga undersökningar och överväganden gjorts, så snart ske kan för

riksdagen framlägga förslag i denna riktning.

Utskottet vill understryka betydelsen av att ett förtroendefullt samarbete

ii ger rum mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare. Formerna för

detta samarbete synes senare ånyo böra övervägas under beaktande av principerna

för den kommunala förvaltningen, behovet av pedagogisk sakkunskap i

skolstyrelsen samt befattningshavarnas tjänsteställning.

Departementschefen

Det system för fackrepresentation i skolstyrelserna, som tillskapades genom

1956 års riksdagsbeslut och som i huvudsak alltjämt gäller, innebar fullföljande

av en inom det obligatoriska skolväsendet och även vissa andra skolformer utbildad

tradition, syftande till att främja ett värdefullt samarbete mellan den

administrativa ledningen och de pedagogiska fackmännen. Genom att skolstyrelsen

blev gemensam för flera olika skolformer med skilda inriktningar och

olikartade personalkårer kom fackrepresentationen, för att kunna tillgodose

önskemålet om att tillföra skolstyrelsen en allsidig pedagogisk sakkunskap, att

bli tämligen omfattande. Då vidare utom de ordinarie representanterna även

dessas suppleanter fick rätt att närvara vid skolstyrelsens sammanträden, kunde

fackrepresentationen i kommuner med välutvecklat skolväsen till numerären

t. o. m. bli större än styrelsen själv. Om dessa konsekvenser var man vid 1956 års

behandling väl medveten men fann sig trots detta böra i huvudsak tills vidare

godtaga det nya systemet, som hade föreslagits av 1951 års skolstyrelseutredning.

Ett av skälen härför torde ha varit angelägenheten av att särskilt vid övergången

till en ny ordning för skolväsendets lokala ledning ha garantier för att

effektiva kontaktmöjligheter skapades mellan denna ledning och de olika slagen

av pedagogisk fackkunskap.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

I samband med riksdagsbehandlingen år 1962 av skolreformen har, såsom

framgått av den föregående redogörelsen, invändningar av såväl principiell som

praktisk natur framförts mot det nuvarande systemet för fackrepresentationen.

Särskilt framhölls därvid att det numera, sedan förhållandena vad gäller den

nya ordningen för skolväsendets lokala ledning stabiliserats och skolväsendet av

allt flera kommit att betraktas som en enhet, saknas skäl att på detta område

ha andra former för samarbete mellan det förtroendevalda organet och de anställda

än som tillämpas inom kommunalförvaltningen i övrigt, och detta så

mycket mera som vissa betänkligheter med hänsyn till principen om kommunal

självstyrelse inställde sig beträffande det nuvarande systemet. Det påpekades,

att närvaron av ett stort antal fackrepresentanter var ägnad att verka hindrande

för eu fri och otvungen handläggning av ärendena och att detta innebar risk

för att viktiga frågor om skolan och om medborgarnas utbildning blev avgjorda

utan fullt beaktande av att skolan i första hand var en samhällsangelägenhet.

Härtill kom, anfördes det, att lära rrepresen tanter na alltmera kommit att betraktas

och betrakta sig själva som partsrepresentanter, varigenom man kommit

att avlägsna sig ganska långt från de grundtankar, varpå systemet byggde.

Bland de praktiska skäl som åberopades gentemot fackrepresentationen märkes

bl. a. den synpunkten, att det stora antalet representanter, särskilt i kommuner

med flera skolformer, gjorde skolstyrelsen till ett oproportionerligt stort

organ, vilket medförde en tungroddhet i handläggningsformerna som menligt

inverkade på effektiviteten i arbetet.

Riksdagens ställningstagande till förevarande fråga, sådant det slutligen kom

till uttryck, innebar ett önskemål om en snar begränsning av fackrepresentationens

omfång, varjämte riksdagen, med understrykande av betydelsen av att

ett förtroendefullt samarbete ägde rum mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare,

ansåg formerna för detta samarbete därefter böra upptagas till

förnyat övervägande under beaktande av principerna för den kommunala förvaltningen,

behovet av pedagogisk sakkunskap i skolstyrelsen samt befattningshavarnas

tjänsteställning.

Med anledning av riksdagens uttalanden bär de aktualiserade spörsmålen

rörande fackrepresentationen närmare övervägts inom ecklesiastikdepartementet.

Dessa överväganden har lett fram till ett förslag till lösning som

avser att tillgodose det av riksdagen i första hand framförda önskemålet om en

begränsning av fackrepresentationens omfattning. Förslaget innebär i korthet

att nuvarande antal rektors- och lärarx-epresentanter i princip bibehålies — alltså

högst tre från vardera personalkategorien jämte suppleanter för dem. Den åsyftade

begränsningen ei-hålles därigenom att rätt att närvax-a vid sammanträde

med skolstyrelsen eller avdelning av denna skall tillkomma endast en i-epresentant

för rektorerna och eu representant för lärarna, varvid det skall ankomma

på representanterna själva att utvälja vem av dem som skall inställa sig.

För att kunna ta ställning till denna fråga skall fackrepresentanterna i förväg

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

erhålla uppgift om de ärenden som beräknas förekomma vid sammanträdet, och

de bör också få de upplysningar i övrigt, som lämpligen kan lämnas. Samtidigt

föreslås borttagande av den hittillsvarande rätten för fackrepresentanternas

suppleanter att närvara vid sammanträden även i sådana fall då de inte inträder

såsom representanter. Resultatet av förslaget blir således att, frånsett de ärenden

i vilka skolläkaren skall deltaga, regelmässigt högst två fackrepresentanter

får rätt att närvara vid sammanträde.

Beträffande detta förslag har överläggningar hållits mellan företrädare för

ecklesiastikdepartementet samt representanter för Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation

och Tjänstemännens centralorganisation. De båda kommunförbunden har därvid

förklarat sig inte vilja motsätta sig att förslaget genomföres i nuvarande läge,

men samtidigt har förbunden med instämmande i de principiella invändningar

som framförts mot fackrepresentationen velat understryka, att den företagna

ändringen endast får betraktas som en övergångsanordning i avvaktan på en

slutgiltig lösning av frågan om formerna för samarbetet mellan skolstyrelsen och

den pedagogiska fackkunskapen. Från personalorganisationernas sida har till förslaget

intagits en negativ ståndpunkt, byggande på uppfattningen att mot fackrepresentationen

framförda invändningar inte kan anses utgöra skäl för en ändring

i enlighet med förslaget. Samtidigt framhålles det utomordentliga värde för

skolan som ligger i den av närvarorätten garanterade möjligheten till kontinuerlig

personlig kontakt mellan lekmännen och fackkunskapen. Personalorganisationerna

har emellertid förklarat sig beredda att, i det läge som uppstått genom

riksdagens uttalade önskemål om en begränsning av fackrepresentationen, föreslå

ett slopande av suppleanternas närvarorätt.

Innan jag för egen del går att närmare behandla de nu aktualiserade frågorna

vill jag erinra om det självklara förhållandet, att det är hänsynen till skolans

eget bästa som skall bilda utgångspunkten vid bedömningen av vilka lösningar

av dessa frågor på kortare och längre sikt som skall kunna uppnås. Denna omständighet

sedd i belysning av de ifrågavarande spörsmålens starkt kontroversiella

natur gör bedömningen vansklig, och detta synes mig motivera att man

inte omedelbart söker nå en mera slutgiltig lösning utan söker sig fram i etapper.

Detta torde också vara riksdagens mening. Av riksdagens ställningstagande

synes nämligen den slutsatsen kunna dragas, att en förutsättningslös omprövning

av fackrepresentationen i dess helhet, i syfte att eventuellt ersätta den med

andra former för samarbetet mellan lekmännen och pedagogerna, enligt riksdagens

mening inte är omedelbart påkallad. Det finns också några andra omständigheter

som talar mot att i nuvarande läge överväga mera vittsyftande

förändringar. Det bör erinras om att systemet med representationen, sådant det

utformades år 195C och trädde i tillämpning år 1958, hittills inte varit i funktion

ens under en hel mandatperiod för ledamotskap i skolstyrelsen. Skolstyrelsen

kommer under tiden för grundskolans genomförande i kommunerna att få bära

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 119 år 1963 11

-en stor del av ansvaret för denna verksamhet, och det är därför av största vikt

att samarbetet mellan skolans ledning och dess personal utvecklas och fördjupas

under ömsesidigt förtroende. Åtgärder som innebär större förändringar berörande

styrelsens organisation och verksamhetsformer kan befaras motverka en gynnsam

ordning härvidlag, särskilt om de vidtages under det inledande skedet av

uppbyggnadstiden. Innan mera genomgripande förändringar överväges, anser

jag det därför vara befogat att ännu någon tid avvakta ytterligare erfarenheter.

De hittillsvarande erfarenheterna av fackrepresentationen visar emellertid, att

denna, som man också befarade redan år 1956, i många fall blivit alltför vidlyftig.

Härpå har effektiviteten i skolstyrelsernas arbete blivit lidande, framför

allt genom tungroddheten i arbetsformerna men delvis kanske också genom att

överbalanseringen på fackmannasidan på sina håll givit upphov till irritation

och konflikter. Av stor betydelse särskilt med tanke på behandlingen av grundskolefrågorna

under uppbyggnadstiden finner jag vara att det tillkommer sådana

samarbetsformer, som inte endast eliminerar olägenheterna med det hittillsvarande

systemet utan också främjar goda samarbetsförhållanden. Vad som

behövs är ett effektivt och ömsesidigt verkande instrument för utbyte av

information och synpunkter mellan skolstyrelserna och fackkunskapens företrädare.

Uppnåendet av detta mål är inte beroende främst av hur samarbetet

författningsregleras utan fastmera av de berörda organens och befattningshavarnas

samarbetsvilja och deras beredvillighet att, med bortseende från egna eller

gruppens intressen, samverka till främjande av sådana arbetsresultat, som från

skolans och undervisningens synpunkt är de bästa möjliga.

I nuvarande läge synes det mest angeläget att för undanröjande av vissa

olägenheter med gällande system i enlighet med riksdagens önskemål överväga

en begränsning av fackrepresentationen under iakttagande samtidigt av att de

fördelar denna har inte går förlorade. Det förut omnämnda förslaget synes mig

innebära en möjlig lösning av detta problem, eftersom det i sig tillgodoser båda

dessa önskemål. Jag vill därför förorda att det lägges till grund för en ändring av

bestämmelserna om fackrepresentationen. Fackrepresentationens omfattning är,

såsom förut antytts, betingad av önskvärdheten att få en allsidig representation,

helst så att samtliga skolformer under skolstyrelsen blir representerade. Härav

synes följa att man inte bör begränsa fackrepresentationen genom minskning av

det antal representanter som skall utses. Det bör sålunda liksom hittills kunna

finnas en grupp fackrepresentanter för vardera av kategorierna rektorer och

lärare, utsedda i den nuvarande ordningen och alltså med beaktande av vilka

skolformer som i det enskilda fallet sorterar under skolstyrelsen. Förslaget tillgodoser

i stället syftemålet med riksdagens beslut genom att vissa jämkningar

göres i fråga om hur samarbetet mellan skolstyrelsen och fackrepresentanterna

organiseras. Förslaget innebär nämligen att endast en representant för vardera

av rektors- och lärarkåren skall ha rätt att närvara vid sammanträde med skolstyrelsen

eller avdelning av denna. Härigenom blir de för varje kategori utsedda

representanterna att betrakta mera som ett organ för samarbete med skolstyrel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

sen än som ett antal enskilda representanter. Med hänsyn till syftet med fackrepresentationen

kan det enligt min mening inte heller anses nödvändigt att

samtliga utsedda representanter alltid är närvarande vid sammanträdena. Den

stora fördelen med detta förslag är att de olägenheter som varit förknippade med

representationens stora omfång i huvudsak nndanröjes. En sådan effekt torde

inte kunna erhållas enbart genom slopandet av närvarorätten för suppleanterna.

För att tillgodose det av begränsningen av närvarorätten föranledda större

behovet av informativ verksamhet från skolstyrelsens sida föreslås, att fackrepresentanterna

skall erhålla, utom underrättelse om tiden för skolstyrelsens

och dess avdelningars sammanträden, uppgifter om vilka ärenden som beräknas

skola förekomma till handläggning. Dessutom böra de informeras om ärendena i

ungefär samma omfattning som tillämpas beträffande skolstyrelsens egna

ledamöter. På grundval av de informationer som sålunda erhållits och efter

övervägande sinsemellan bör fackrepresentanterna därefter bestämma hur de

skall låta företräda sig vid sammanträdet. Jag kan för egen del acceptera

att en sådan ordning införes, särskilt som den synes mig kunna inte bara kompensera

bortfallet av de kontaktmöjligheter som begränsningen av närvarorätten

innebär utan även visa vägen till etablerande av andra former för samarbete

mellan skolstyrelsen och dess fackrepresentanter än som består i kontakten på

sammanträdena.

För att undvika de olägenheter som är förenade med att representantskapet

växlar under ett sammanträde är det självfallet lämpligast att en och samma

representant är närvarande under hela sammanträdet, och en sådan ordning får

förutsättas bli den vanligaste. Å andra sidan bör ett absolut hinder inte uppställas

för utbyten under pågående sammanträde, ty sådana kan ibland vara

motiverade av särskilda omständigheter.

Jag vill i anslutning till den nu föreslagna ändrade ordningen påpeka att

denna inte inverkar på skolstyrelsens eller dess avdelningars möjligheter att,

utöver vad som enligt förslaget skall ske, i enlighet med vad i allmänhet gäller

söka kontakt med företrädare för olika facksynpunkter.

Till sist vill jag uttala den förhoppningen, att det av mig förordade förslagets

genomförande skall verksamt bidraga till att bättre samarbetsförhållanden blir

rådande till båtnad för det viktiga arbete för skolans omdanande som nu pågår.

De erfarenheter som kan vinnas av den nya ordningen torde också kunna förväntas

bli av betydelse, när det gäller att framdeles till förnyat övervägande

upptaga frågan om vilka samarbetsformer av hithörande slag som på längre sikt

kan vara bäst lämpade inom skolväsendet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade ändrade grunder för fackrepresentationen

i skolstyrelserna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Kai-Inge Hillerud

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1963

INNEHÅLL

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1

Inledning .......................................................... 2

Gällande bestämmelser .............................................. 2

Frågans behandling vid 1956 års riksdag............................... 3

Frågans behandling vid 1962 års riksdag............................... 5

Departementschefen ................................................. 8

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963

630595

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m. a1 i texten
  2. KU 1963:10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10 år 1963 a1 i texten