Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

1963-03-22 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:124, Med förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963

1

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

igångsättningstillstånd för byggnadsarbete; given

Stockholms slott den 22 mars 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om igångsättningstiilstånd för byggnadsarbete.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att säsongutjämningen för byggnadsindustrins

arbetskraft skall övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan

mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas

sida. En permanent fullmaktslag skall dock finnas

som, därest de frivilliga åtgärderna visat sig inte kunna trygga säsongutjämningen,

ger Kungl. Maj :t möjlighet att förordna att igångsättningstillstånd

av arbetsmarknadsmyndighet skall inhämtas innan byggnadsarbete

påbörjas. Det nya, på frivillig planering grundade systemet genomföres

successivt under en tvåårig övergångsperiod fr. o. m. den 1 juli 1963, då den

nuvarande byggnadsregleringslagen upphör att gälla.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 12i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963

Förslag

till

Lag

om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Därest inom visst område visat sig att jämn sysselsättning under olika

delar av året icke kan på annat sätt upprätthållas för byggnadsindustriens

arbetskraft, äger Konungen förordna, att byggnadsarbete icke må påbörjas

inom området utan att igångsättningstillstånd meddelats enligt denna lag.

Förordnande skall avse viss tid och må begränsas till byggnadsarbete av

visst slag.

2 §•

Med byggnadsarbete förstås i denna lag uppförande av hus av alla slag,

rivning av hus samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järnväg,

spårväg eller annan större fast transportanordning eller av bro, hamn,

farled, flottled, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utförande

av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande anläggningsarbete,

så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete

å byggnad eller anläggning, som nu sagts.

3§.

Igångsättningstillstånd meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter

dess bemyndigande, av länsarbetsnämnden.

Igångsättningstillstånd må förenas med villkor om storleken och sammansättningen

av den arbetsstyrka, som vid varje tillfälle skall sysselsättas

i arbetet.

4§.

Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad eller annan egendom eller

till förekommande av sådan skada eller erfordras av annan därmed jämförlig

anledning att byggnadsarbete verkställes utan dröjsmål, må arbetet,

utan hinder av vad som föreskrivits med stöd av 1 eller 3 §, bedrivas i erforderlig

omfattning under högst åtta dagar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963 3

5§.

Bedrives byggnadsarbete utan igångsättningstillstånd, där sådant erfordras,

eller i strid mot villkor som avses i 3 § andra stycket, äger arbetsmarknadsstyrelsen

eller efter dess bemyndigande länsarbetsnämnden, i den omfattning

som finnes erforderlig för att vinna rättelse, föreskriva förbud vid

vite att fortsätta arbetet. Förbud skall hävas, när det icke längre befinnes

erforderligt.

Talan om utgivande av vite må ej väckas utan arbetsmarknadsstyrelsens

medgivande.

6§.

Den som bedriver byggnadsarbete, som beröres av förordnande enligt 1 §,

så ock hos honom anställd arbetstagare är skyldig att lämna arbetsmarknadsstyrelsen

eller länsarbetsnämnd de upplysningar och förete de handlingar,

som äro av betydelse för tillämpningen av denna lag eller med stöd

av densamma meddelade föreskrifter.

De som hava att taga befattning med tillsyn över efterlevnaden av denna

lag skola äga tillträde till arbetsplats och rätt att där göra sig underrättade

om förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av lagen eller med

stöd av densamma meddelade föreskrifter.

7 §•

Den som underlåter att fullgöra skyldighet, som föreskrives i 6 § första

stycket, eller vid skyldighetens fullgörande medvetet eller av grov vårdslöshet

lämnar oriktig uppgift, dömes till dagsböter.

Brott, som avses i första stycket, må åtalas av åklagare endast om arbetsmarknadsstyrelsen

anmäler brottet till åtal.

8 §•

Vad som inhämtats med stöd av bestämmelserna i 6 § må ej yppas i vidare

mån än som erfordras för vinnande av det med bestämmelserna avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen är ämbetsbrott.

9 §•

Talan mot beslut av länsarbetsnämnd enligt denna lag föres genom besvär

hos arbetsmarknadsstyrelsen. Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut

föres talan genom besvär hos Konungen.

Beslut som avses i första stycket skall lända till efterrättelse utan hinder

av förd klagan, om ej annorlunda förordnas.

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 124

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1963

10 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av denna

lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen.

I'' '' '' i : i / : i l I i

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

För område, inom vilket den 30 juni 1963 arbetsmarknadsstyrelsen eller

länsarbetsnämnd äger besluta om tid för byggnadsarbetes igångsättande,

skall förordnande enligt 1 § anses meddelat för tiden till och med den 30

juni 1965, i den mån Konungen ej beslutar annorlunda.

ibtyA* -ii;

i-ys.Wt

f

vmu

•''ill-;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga angående lagstiftning

om säsongutjämnande åtgärder för byggnadsindustrins arbetskraft

samt anför.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. 1948: 18G, 1948: 749 och 1956: 222)

om tillståndstvång för byggnadsarbete begagnas numera endast som ett

medel för främjande av säsongutjämning inom byggnadsbranschen. Lagen

gäller — sedan dess giltighetstid vid olika tillfällen blivit förlängd, senast

genom lag den 23 mars 1961 (nr 58) — till och med den 30 juni 1963. Inom

arbetsmarknadsstyrelsen har på uppdrag av Kungl. Maj :t verkställts en

utredning rörande byggnadsindustrins arbetsmarknad i syfte att klarlägga

vilka åtgärder, som erfordrades för att trygga byggnadsindustrins behov

av arbetskraft och bereda denna jämn sysselsättning. Utredningen har redovisats

i ett betänkande kallat Byggnadsindustrins arbetskraft (SOU 1961: 19).

Frågan om behovet av lagreglering på ifrågavarande område har tagits upp

i en inom socialdepartementet upprättad, den 14 december 1962 dagtecknad

promemoria angående säsongutjämning för byggnadsindustrins arbetskraft

(stencilerad). Betänkandet och promemorian har remissbehandlats i vanlig

ordning.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete äger Kungl. Maj :t,

i den mån det finnes erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde

och befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft,

förordna, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning. Har dylikt förordnande

meddelats, följer därav att byggnadsarbete icke får bedrivas utan

särskilt tillstånd (byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas av Kungl.

Maj:t eller, i den mån Kungl. Maj:t förordnar därom, av myndighet, åt vil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963

ken Kungl. Maj:t uppdrager att utöva tillsyn över tillimpningen av lagen,

eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten. Genom kungörelse

den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter till lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete har Kungl. Maj:t förordnat, att 2—7 §§

i lagen skall äga tillämpning.

Med byggnadsarbete förstås enligt 3 § uppförande av hus av alla slag,

rivning av hus samt schaktning för husbyggnad, anläggande av väg, järnväg,

spårväg eller annan större fast transportanordning eller av bro, hamn, farled,

flottled, kraft-, vatten- eller avloppsledning, gata eller park, utförande

av vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag samt annat liknande anläggningsarbete,

så ock om- eller tillbyggnad, reparation och underhållsarbete å

byggnad eller anläggning, som nu sagts. I byggnadstillstånd kan enligt 4 §

stadgas begränsning eller villkor för arbetets bedrivande eller för användning

av förnödenheter eller arbetskraft.

Genom bestämmelser i tillämpningskungörelsen har i praktiken tilllämpningsområdet

för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete efter

hand inskränkts, i det en rad särskilt angivna arbeten undantagits från

kravet på byggnadstillstånd. Bland dessa arbeten märks arbete avseende

bostadshus med högst två lägenheter, enskilda skogsvägar, ekonomibyggnader

för jordbruks- eller skogsbruksfastighets eget behov, beredskapsarbeten

samt reparations- och underhållsarbete, det sistnämnda såframt för arbetets

utförande sammanlagt kommer att sysselsättas högst tre personer.

Allteftersom tillgången på arbetskraft och förnödenheter inom byggnadsmarknaden

ökats har regleringen kunnat alltmer uppmjukas. Från

och med 1959 gäller tills vidare enligt ett av Kungl. Maj :t den 19 december

1958 meddelat beslut (SFS 1958:648) generellt byggnadstillstånd för varje

slag av byggnadsarbete. Kungl. Maj :t har dock samtidigt, med stöd av 4 §

lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete, föreskrivit, att såsom villkor

för byggnadsarbetes bedrivande skall, där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar,

gälla dels att vederbörande länsarbetsnämnd skall, i den mån arbetsmarknadsstyrelsen

ej finner skäl att själv bestämma därom, besluta om

tid för arbetets igångsättande samt, därest så finnes erforderligt, om avbrott

i detsamma, dels att nämnden har att bestämma storleken och sammansättningen

av den arbetsstyrka, som vid varje tid må sysselsättas i arbetet.

Denna igångsättningsreglering innebär en reglering av byggnadsarbetets

påbörjande på så sätt att i tillståndet anges tidigaste och senaste igångsättningsdatum.

Om icke byggnadsarbetet påbörjats inom föreskriven tid, upphör

igångsättningstillståndet att gälla. Vidare innebär regleringen ett fastställande

av en tidplan för arbetets bedrivande med uppgift om antalet

sysselsatta arbetare månad för månad. Igångsättningen skall om möjligt

ske på sådan tid, att största möjliga sysselsättning erhålles under vintermånaderna

eller eljest på sådan tid, som länsarbetsnämnden finner ändamålsenlig

med hänsyn till det väntade sysselsättningsläget. I igångsättnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. is proposition nr 12b år 1963

tillståndet angives enligt arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar den arbetsförmedling,

med vilken byggherre eller entreprenör skall taga kontakt,

innan arbetare sysselsättes i byggnadsarbetet. Arbetskraft till detta kan antingen

anvisas av arbetsförmedlingen eller av företagaren redovisas på särskild

förteckning, vilken skall ha granskats av arbetsförmedlingen, innan

däri upptagna arbetare sysselsättes. Anställning av arbetskraft, som förut

icke varit stadigvarande sysselsatt i byggnads- eller anläggningsarbete, får

ske endast efter samråd med arbetsförmedlingen. På grund av angelägenheten

att bereda äldre arbetare inom byggnadsfacken arbete i sina yrken

föreskrives även, att vid varje tidpunkt under arbetets bedrivande en viss

del av arbetsstyrkan skall utgöras av arbetare, som fyllt 50 år. Härvid gäller

som allmän regel, att minst V« av de i arbetet sysselsatta skall ha uppnått

nämnda ålder. Länsarbetsnämnd äger dock fastställa annan ålderssammansättning

med hänsyn till arbetsmarknadsläget och till ålderssammansättningen

av byggnadsarbetarkåren på den ort, där byggnadsarbetet skall

bedrivas.

Särskilda åtgärder för säsongutjämning

Utöver byggnadsregleringen, vilken som framgår av det föregående för

närvarande endast begagnas som ett instrument för att nå en så långt möjligt

jämn fördelning av byggnadsverksamheten under olika delar av året,

har vidtagits vissa åtgärder, som också syftar till en önskvärd säsongutjämning

inom byggnadsbranschen.

Byggrådet

Sedan år 1959 finnes till socialdepartementet knuten en grupp rådgivare,

kallad byggrådet, som står till departementschefens förfogande för behandling

av olika frågor rörande byggnadsverksamheten. Rådet, som består av

representanter för intressenterna inom byggnadsbranschen, har behandlat

en råd spörsmål av betydelse för sysselsättningen inom byggnadsverksamheten.

överläggningarna inom byggrådet är av stort värde då det gäller

att utbyta informationer om de inom byggnadsverksamheten föreliggande

problemen och finna samlande lösningar av dessa frågor.

Samarbet snämnder

För att utröna möjligheterna att i andra former än via igångsättningstillständ

främja säsongutjämningen inom byggnadsbranschen tillämpas i

vissa försöksorter en ordning enligt vilken igångsättningstillstånd inte

fordras. Denna försöksverksamhet, som påbörjades den 1 april 1959, omfatlar

enligt Kungl. Maj :ts beslut den 10 februari 1961 (SFS 1961:17) från

och med den 1 april 1961 Östergötlands län, städerna Växjö, Karlskrona,

Uddevalla, Västerås, Hudiksvall, Skellefteå och Luleå med vissa kringlig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963

gande landskommuner samt Uppsala och Hälsingborg. Som förutsättning för

att igångsättningstillstånd ej skall fordras gäller, att i nämnda områden

inrättas samarbetsnämnder. Östergötlands län har därvid enligt överenskommelse

mellan berörda parter indelats i fem försöksområden med var sin

nämnd. Samarbetsnämnd har till uppgift att verka för att byggnadsverksamheten

ordnas på sådant sätt, att säsongutjämningen inte blir sämre

än om systemet med igångsättningstillstånd alltjämt hade tillämpats på

ifrågavarande orter. Nämnderna består av en representant för arbetsmarknadsverket

(ortens arbetsförmedling), två representanter vardera för områdets

byggnadsarbetsgivare och byggnadsarbetare samt två för de i försöksområdet

ingående kommunerna. Varje nämnd utser inom sig ordförande.

Samarbetsnämnd har att skaffa sig god kännedom om all pågående och

planerad byggnadsverksamhet inom orten. Vidare skall nämnden — under

beaktande av arbetsmarknadsförhållandena även inom andra, främst angränsande

områden — eftersträva en planering av byggnadsverksamheten i

orten så, att bästa möjliga säsongutjämning och i övrigt ett rationellt ianspråktagande

av arbetskraften ernås. Nämnden skall på lämpligt sätt delge

berörda myndigheter, byggherrar och byggnadsföretagare de resultat nämnden

kommit fram till. Hos byggherrar, byggnadsföretagare och arbetstagare

bör nämnden sprida kännedom om och verka för ett fullföljande av

nämndens strävanden.

Några regler rörande arbetsformerna eller anvisningar om hur det praktiska

arbetet skall läggas upp har ej lämnats. Syftet bakom detta är att

nämnderna fritt skall få finna en enkel arbetsform som passar försöksortens

storlek, byggnadsverksamhetens omfattning osv. Därvid har följande

arbetsrutiner utvecklats. Som sammankallande ledamot fungerar arbetsmarknadsverkets

representant. Förekommande kansligöromål utföres på

länsarbetsnämndens kansli eller på resp. arbetsförmedlingskontor. Nämnderna

sammanträder som regel en gång per månad. Antalet ärenden vid

varje sammanträde varierar starkt men torde i allmänhet uppgå till mellan

tio och femton.

Nämnderna skaffar sig i ett stort antal fall kännedom om planerade byggnadsobjekt

genom kontakt med kommunala organ såsom drätselkontor och

byggnadsnämnd. Kontakt hålles även med länsmyndigheter, större industrier,

byggmästare osv. Så snart man fått kännedom om ett planerat projekt

tillskrives byggherren för ytterligare uppgifter. Härvid användes ett

enkelt formulär, som kan variera mellan nämnderna. På grundval av de

insamlade informationerna har prognoser upprättats, varefter nämnden

bedömt när igångsättningen av nya byggen borde ske. Nämndens synpunkter

på lämpligaste tidpunkten för ett arbetes påbörjande har därefter — i regel

skriftligen —- delgivits vederbörande. Nämnderna ger också de olika intressenterna

inom byggnadsverksamheten allmänna informationer om den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963

väntade utvecklingen på den lokala byggnadsmarknaden och medverkar till

att undanröja hinder för igångsättning av nybyggnadsföretag vid en lämplig

tidpunkt.

Statlig och annan planeringsverksamhet

I syfte bl. a. att uppnå förbättrad säsongutjämning utfärdade Kungl.

Maj :t 1960 och 1961 föreskrifter om begränsning av den statliga byggnadsoch

anläggningsverksamheten under sommarhalvåret, förskjutning av leveranser

m. in. (SFS 1960:90, 1960:91, 1961:29, 1961:30). Redan tidigare

hade generella riktlinjer lämnats till statsmyndigheterna i säsongutjämnande

syfte i ett cirkulär år 1954 till samtliga statsmyndigheter angående

fördelning av entreprenadarbeten under året (SFS 1954: 81). Med ledning

av de vunna erfarenheterna utfärdades den 9 mars 1962 nya bestämmelser

i ett cirkulär till samtliga statsmyndigheter angående planering av den

statliga byggnads- och anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte,

m. m. (SFS 1962: 65). Enligt detta gäller bl. a. följande.

Statlig myndighet, som bedriver byggnads- och anläggningsverksamhet i

egen regi eller genom entreprenör, skall planera denna verksamhet på ett

sådant sätt att den ger största möjliga bidrag till en säsongutjämning på arbetsmarknaden.

I den utsträckning så kan ske utan avsevärda olägenheter

skall statens arbeten förläggas till vintermånaderna. Myndighet skall i detta

syfte samråda med vederbörande länsarbetsnämnder (i Stockholm arbetsnämnden)

eller samarbetsnämnder för byggnadsarbetsmarknaden angående

tiden för utförande av planerade byggnads- och anläggningsarbeten. Programhandlingarna

för arbetena skall innehålla föreskrift om att anbud

skall vara upprättat under iakttagande av vad nyss sagts om förläggning

av arbeten till vintermånaderna samt upptaga sysselsättningsplan. Myndighet,

som bedriver byggnads- eller anläggningsverksamhet, skall per den 15 i

varje månad lämna uppgift om antalet kollektivavtalsanställda arbetstagare

i egna arbeten och hos entreprenörer till vederbörande statsdepartement

och arbetsmarknadsstyrelsen.

Samtidigt som Kungl. Maj :t år 1961 utfärdade föreskrifter för den

statliga byggnads- och anläggningsverksamheten i säsongutjämnande syfte

riktade Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsindustriförbundet samt

de olika kommunförbunden uppmaningar till sina medlemmar att genomföra

liknande åtgärder, som avsågs med de statliga föreskrifterna.

Enligt kungörelse den 14 december 1962 (SFS 1962: 655) skall bl. a. varje

kommun med mera än 10 000 invånare upprätta plan — bostadsbyggnadsprogram

— till främjande av att bostadsbyggandet inom kommunen förberedes

och genomföres på ett ändamålsenligt sätt. Rostadsbyggnadsprogram

skall upprättas varje år och avse de fem närmast följande kalenderåren.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 12k år 1963

Arbetsmarknadsstyrelsens utredning om byggnadsindustrins arbetskraft

jämte yttranden däröver

I utredningen belyses såväl byggnadsarbetarkårens som sysselsättningens

storlek, utveckling och övriga struktur. Därvid har särskilt

sysselsättningens säsongvariationer samt arbetslöshetens omfattning och

fördelning ägnats uppmärksamhet. Det framhålles, att säsongvariationerna

fortfarande är betydande i byggnadsarbetarnas sysselsättning och arbetslöshet.

Fortsatta ansträngningar är därför nödvändiga för att bemästra

dessa. Från arbetsmarknadspolitiska synpunkter är det i första hand igångsättningsregleringens

effektivitet och nödvändighet som är av intresse. Av

gjorda inventeringar framgår, att säsongutjämningen inom den reglerade

delen av byggnadsverksamheten är långt driven. Däremot är variationerna

inom den icke reglerade sektorn fortfarande stora. Detta kan tyda på att

igångsättningsregleringen varit ett betydande säsongutj ämnande medel, men

hänsyn måste därvid tagas till andra faktorer såsom de olika projektens karaktär

och storlek. Arbetsmarknadsstyrelsen fortsätter:

Oavsett frågan om regleringens effektivitet och behövlighet synes säsongförhållandena

inom vissa slag av byggnadsarbeten såväl inom som utom

regleringen böra uppmärksammas i högre grad än vad som blivit fallet.

Som redan sagts är säsongutjämningen för den reglerade sektorn totalt sett

tillfredsställande. Vid en närmare analys visar det sig emellertid, att det

inom vissa slag av byggnadsarbeten fortfarande finns en icke önskvärd säsongvariation

i sysselsättningen. Under åren 1958—60 var antalet sysselsatta

grov- och träarbetare samt murare vid kraft- och belysningsverk ca

2 400 större i augusti än i februari, vid byggen av skolor, kyrkor, samlingslokaler

m. in. 800 större i augusti än i februari. Det ligger i sakens natur,

att speciella förhållanden av institutionellt och klimatiskt slag kan göra, att

en helt säsongutj ämnad sysselsättning vid de nämnda sektorerna ej går att

uppnå. En närmare utredning av orsakerna till säsongsvängningarna bör

emellertid ske. Det gäller här huvudsakligen offentliga byggnader, och det

är troligt, att en bättre säsongutjämning skulle kunna åstadkommas genom

en bättre planering från statliga och kommunala organ.

Svårare både till sin omfattning och till sin karaktär är säsongsvängningarna

vid en- och tvåfamilj shusbyggen, reparations- och ombyggnadsarbeten

samt jordbrukets ekonomibyggnader. Dessa områden har under senare

år haft en variation i sysselsättningsvolymen mellan februari och

augusti med ca 12 000 byggnadsarbetare. Problemet måste angripas från

flera olika håll. Som tidigare anförts har för statsbelånad gruppbebyggelse

av småhus införts sådana villkor i lånebesluten, att en någorlunda god

säsongutjämning kanske kan vinnas vid dessa byggen. Större delen av småhusen

byggs emellertid inte i grupp. Möjligen skulle generösare lånevillkor

eller bidrag till egnahemsbyggare, som bygger på vintern, till någon del

utjämna säsongvariationerna. Samma gäller för den del av reparations- och

ombyggnadsarbetet, som sker på småhus. Fortsatt teknisk och ekonomisk

forskning och upplysning om vinterbyggandets olika problem vid såväl småhus

som annan husproduktion behövs. Därvid torde speciellt vintermur
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1963

ningens problem böra beaktas. När det gäller reparations- och ombyggnadsarbeten

på flerfamiljshus och andra hus, bör säsongfrågan diskuteras med

representanter för fastighetsägare och företagare. Till viss del torde reparationsverksamhetens

koncentration till sommaren vara betingad av tradition.

Därför behövs en saklig, korrekt upplysningsverksamhet, helst i samverkan

med de berörda parterna, om för- resp. nackdelar med en säsongmässigt

jämnare byggnads- och reparationsverksamhet.

Avslutningsvis anföres bland annat följande slutsatser och rekommendationer.

En effektivisering av arbetsförmedlingen är erforderlig. Statistiken

rörande sysselsättning och produktion inom byggnadsverksamheten är

för närvarande ytterst bristfällig och bör förbättras. Det offentliga och av

offentliga myndigheter understödda byggandet är av sådan omfattning att

det dominerar byggnadsverksamheten. En förbättrad flerårsplanering av

investeringarna inom denna sektor bör komma till stånd som ett medel i

konjunkturpolitiken. Samtidigt måste emellertid även aktiva åtgärder vidtagas

för att utjämna de privata investeringarnas konjunkturvariationer.

Värdet av fortsatt teknisk-ekonomisk forskning rörande vinterbyggandet

understrykes. Vidare hemställes att frågan om en förbättring av de ekonomiska

villkoren för vinterbygge av småhus överväges. En permanent organiserad

verksamhet för vidareutbildning och omskolning behövs. Byggnadsarbetarnas

genomsnittsålder är högre än för flertalet andra större arbetargrupper.

Detta i förening med de rätt stora fysiska krav, som byggnadsarbetet

ställer, gör att åldersproblemet är allvarligt. Betydande lokala

variationer kräver parternas aktiva medverkan. Slutligen föreslås, att det

lokala samarbete som påbörjats i olika former utbygges och intensifieras

samt att arbetsmarknadsstyrelsen tar initiativ till bildandet av en central

delegation med representanter från arbetsmarknadsverket, byggnadsindustrin

och byggnadsindustrins fackliga parter.

Över utredningen bär efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

bostadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

delegationen för statistikfrågor, konjunkturinstitutet, överstyrelsen för

yrkesutbildning, kommerskollegium, statens råd för byggnadsforskning, arbetsmarknadsutredningen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige (efter hörande av Svenska byggnadsarbetareförbundet),

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet, Byggnadsindustrins byrå för arbetarskydd och yrkesutbildning,

Hyresgästernas riksförbund, HSB:s riksförbund, Näringslivets

byggnadsdelegation, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska riksbyggen,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Sveriges fastighetsägareförbund.

Arbetsmarknadsstyrelsens uttalanden har i allt väsentligt godtagits eller

lämnats utan erinran av remissorganen. Frågan om säsongvariationer och

åtgärder för alt utjämna dessa har särskilt berörts i ett antal utlåtanden.

Sålunda anser bostadsstyrelsen, att säsongutjämningen för närvarande

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 124

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963

inte erbjuder några större problem beträffande flerfamiljshusbyggandet.

Det är av vikt att säsongproblemet ej förvärras, när igångsättningsregleringen

en gång upphör. Via den statliga långivningen och genom de planerade

samarbetsformerna bör dock samma effekt kunna ernås som för närvarande.

Styrelsen anför dock att läget beträffande småhusen är ett annat.

Fråga är om man inte får acceptera att småhusbyggandet till största delen

sker på sommaren och i stället ev. låta flerfamiljshusbyggandet mer än

vad som nu sker koncentreras till vinterhalvåret. En över hela året jämn

sysselsättning inom det totala bostadsbyggandet skulle därmed inte äventyras.

Arbetsmarknadsutredningen vill för sin del framhålla, att en säsongutjämning

i fråga om en- och tvåfamilj shus troligen kommer att efter hand

uppnås utan särskilda åtgärder från samhällets sida, genom att dylika hus

i ökad utsträckning uppföres i grupp av särskilt anlitad entreprenör. Klart

är dock att en betydande del av småhusen även i fortsättningen kommer att

uppföras individuellt. Det kan därför vara välbetänkt att, som föreslås, genom

generösare låne- och bidragsvillkor försöka få över en större del av detta

byggande till vinterhalvåret. När det gäller möjligheterna att åstadkomma

utjämning mellan säsongerna inom det totala bostadsbyggandet hänger

mycket på planeringen. Svenska byggnadsarbetareförbundet är av den uppfattningen,

att problemet i fråga om planeringen numera inte är att komma

till rätta med vinterarbetslösheten, utan fastmer att stävja arbetskraftsbristen

på sommaren. Visserligen är »vinterkostnader» fortfarande en realitet

inom vissa grenar av byggandet — det finns fortfarande byggnation

som inte låter sig utföras vintertid. Emellertid torde farhågorna för ökade

kostnader vid vinterbyggande ofta vara betydligt överdrivna. Fråga är om

man inte i detta sammanhang även kan tala om »sommarkostnader», dvs.

fördyringar till följd av svårigheter att skaffa arbetskraft sommartid. Det

bör också påpekas, att vi, om vi hade en tillräcklig tillgång på byggnadsarbetare

för att kunna tillfredsställa efterfrågan under sommarhalvåret, med

all säkerhet skulle få dras med en mycket omfattande vinterarbetslöshet.

Svenska riksbyggen uttalar, att igångsättningsregleringen haft avgörande

betydelse för utjämningen av säsongvariationerna, och understryker angelägenheten

av att de lokala samarbetsorganen kommer till stånd i god tid,

om igångsättningsregleringen upphävs. Byggnadsstyrelsen uttalar, att de

åtgärder som statsmyndigheter och arbetsmarknadsmyndigheter hittills vidtagit

varit ägnade att befrämja vintersysselsättningen och att mycket mer

ej är att vinna genom reglerande åtgärder. Byggnadsföretagarna har under

de senaste åren anpassat sin produktion i sådan riktning, att vinterbyggen

numera anses som en fullt normal företeelse. Statens råd för byggnadsforskning

gör gällande, att det finns tekniska möjligheter att bygga mer på

vintern än vad man nu gör. Härför behövs dock fortsatt forskning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har numera till sig knutit den föreslagna cent»

rala delegationen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963

13

Frågans behandling vid 1961 års riksdag

1 proposition nr 32 till 1961 års riksdag föreslogs, att lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete skulle äga fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni

1963. Till grund för förslaget om förlängning av lagen låg behovet av lagreglering

för att trygga en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen.

Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 7) med hemställan om bifall

till propositionen bland annat följande.

Utvecklingen mot en ökad planering genom lokala samarbetsnämnder

bör givetvis icke ske snabbare än att nämnderna hinner uppbyggas och organiseras

på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsätter emellertid, att

utbyggandet av denna verksamhet sker med all den skyndsamhet som är

möjlig. Utskottet anser det vidare nödvändigt, att Kungl. Maj :t under den

närmaste tiden utarbetar och framlägger förslag till åtgärder, avsedda att

äga tillämpning på de orter där tillräckliga förutsättningar för inrättande

av samarbetsnämnder saknas. Härvid utgår utskottet från att en generell

planering i annan form än genom krav på igångsättningstillstånd enligt

nu gällande lag bör kunna realiseras i så god tid före den 30 juni 1963 att

lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete då icke skall behöva erhålla

förlängd giltighet.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Departementspromemorian

I promemorian framhålles, att byggnadsverksamheten kännetecknas av

starkare säsongmässiga variationer än flertalet andra verksamheter. Arbetsmarknadsstyrelsens

utredning om byggnadsindustrins arbetskraft visar,

att arbetslösheten inom byggnadsfacken, vilken under 1940-talet

minskade avsevärt, efter 1950—1951 legat på oförändrad eller tidvis högre

nivå än nämnda år. Under åren 1956—1959 har en medelarbetslöshet av ca

4,5—6,5 procent registrerats för byggnadsfacken totalt medan endast 1,5—

2,5 procent av samtliga medlemmar i arbetslöshetskassor var arbetslösa.

Arbetsmarknadsmyndigheternas möjlighet att genom igångsättningstillstånd

påverka tidpunkten för olika byggnadsföretag har, framhålles i promemorian,

varit ett verksamt medel när det gällt att komma till rätta med säsongvariationerna

inom byggnadsverksamheten. Arbetsmarknadsstyrelsens

undersökning har visat, att medan totalt antalet sysselsatta i byggnadsverksamhet

under åren 1955—1960 varit ca 11 500 högre i augusti än i februari

har inom småhusbyggande, reparations- och ombyggnadsarbete och arbete

avseende jordbrukets ekonomibyggnader, dvs. i stort sett inom den oreglerade

sektorn, sysselsatts ca 11 700 fler i augusti. Sysselsättningen inom den

reglerade sektorn var något lägre i augusti än i februari.

Vidare påpekas i promemorian, att byggnadsregleringen alltsedan sin

tillkomst kunnat utnyttjas som ett instrument i kampen mot säsongarbets
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963

lösheten inom byggnadsarbetarkåren. Numera har regleringen över huvud

taget inte någon annan uppgift än att medverka till säsongutjämningen inom

byggnadsfacket. Under senare år har flera åtgärder vidtagits för att vid

sidan av byggnadsregleringen finna vägar ägnade att leda till en utjämning

av säsongvariationerna vid byggnadsarbetena. Som exempel nämnes, att

olika samarbetsorgan upprättats, från det till socialdepartementet knutna

byggrådet till samarbetsnämnderna i de områden, där regleringen på försök

upphävts, samt att de statliga myndigheterna intensifierat sina ansträngningar

att förlägga arbeten till vintersäsongen.

Anordningen med samarbetsnämnder har varit i bruk förhållandevis kort

tid och erfarenheterna är, enligt den uppfattning som kommer till uttryck

i promemorian, ännu alltför begränsade för att man skall kunna bilda sig

en fullt säker uppfattning om dess användbarhet och betydelse. Emellertid

torde insikten om värdet av planering på längre sikt och samarbete med

andra intressenter bli allt större bland företagarna inom branschen. Ju

större kapital som nedlägges i företagen desto angelägnare blir det att tillse

att tillgängliga resurser i maskiner och arbetskraft utnyttjas effektivt och

att verksamheten så långt möjligt fortgår i jämn takt utan avbrott. I samma

riktning verkar också utökad forskning på det byggnadstelcniska området

och tekniska framsteg, som lett till att det i allt högre grad blir möjligt

att med framgång utföra byggnadsarbete under vinterförhållanden, då detta

tidigare inte varit möjligt.

I promemorian konstateras att, trots allt som gjorts och fortfarande göres,

alla problem inte är lösta, när det gäller att nå en önskvärd säsongutjämning

inom byggnadsbranschen. Särskilda åtgärder i säsongutj

ämnande syfte är alltjämt erforderliga. En intensifierad planläggning

byggd på ett tillfredsställande prognosunderlag är bl. a. en förutsättning

för en effektiv säsongutjämning.

Planläggningsverksamheten bör enligt promemorian främst ses som en

uppgift för länsarbetsnämnderna. När det gäller den lämpliga avvägningen

av tidpunkten för igångsättning av byggnadsföretag bör målet vara att lösa

hithörande spörsmål på frivillig grund, utan tvångsingripanden från myndigheternas

sida. Därför krävs ytterligare ansträngningar. Främst torde

ifrågakomma att utveckla systemet med samarbetsnämnder och att inrätta

sådana organ i så många områden som möjligt. Övervägandena i promemorian

utmynnar i att den nuvarande byggnadsregleringen i enlighet med

riksdagens ställningstagande bör avvecklas, så att säsongutjämningen övergår

till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan

företagare och arbetare under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas

sida.

Den frågan uppställes dock, om man kan undvara varje form av författningsenlig

möjlighet att påverka utvecklingen. Vid bedömande av behovet

av fortsatt lagstiftning anses i promemorian stor vikt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963

böra fästas vid den mening som arbetsmarknadens parter hyser. De närmast

berörda partsorganisationerna, Svenska byggnadsindustriförbundet

och Svenska byggnadsarbetareförbundet, har i en skrivelse till socialministern

den 22 mars 1962 uttalat, att enligt deras åsikt även i fortsättningen en

författningsenlig grund bör finnas av sådan innebörd, att arbetsmarknadsorganen

kan stödja en byggplanering. Även i de fall, där samarbetsnämnderna

visar sig ändamålsenliga, kan deras möjligheter att påverka byggherrarna

vara beroende av vetskapen, att möjligheten till offentligt ingripande

står öppen. Därtill kommer de särskilda problem, som sammanhänger

med att många byggnadsföretagare står utanför organisationerna

på arbetsgivarsidan. Förhållandena torde ännu inte ha nått sådan stabilitet

att man på alla orter helt kan lita till frivilligheten. Slutsatsen blir att en

reservmöjlighet att ingripa reglerande bör finnas för den händelse de på

frivillighet grundade åtgärderna visar sig otillräckliga. Enligt promemorieförslaget

bör det finnas en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t möjlighet

att, efter bedömande av de föreliggande omständigheterna, förordna om

skyldighet för dem som vill påbörja byggnadsarbetet att inhämta igångsättningstillstånd.

Den föreslagna lagens utformning bör vara sådan att Kungl.

Maj :ts förordnande om lagens tillämpning får göras, endast om det visat sig

att tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat åstadkommas genom

andra åtgärder och skall gälla endast för sådant geografiskt område, inom

vilket dessa åtgärder visat sig ineffektiva. Ett ingripande med stöd av lagstiftningen

bör givetvis inte ske utan att arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsmarknadens

organisationer haft tillfälle att ta ställning till frågan. I

en lag av angivet slag bör begreppet byggnadsarbete omfatta samma arbeten

som i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Det bör sålunda avse

såväl nybyggnader som om- och tillbyggnader samt reparations- och underhållsarbeten.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vid förordnande om

krav på igångsättningstillstånd ange i vilken utsträckning vissa slags arbeten

fortfarande skall vara fria, t. ex. statliga arbeten, beredskapsarbeten och

småhusbyggande. I länsarbetsnämndernas tillståndsgivning ingår för närvarande

också att bestämma om arbetsstyrkans storlek och sammansättning.

Starka skäl anses tala för att behålla dessa möjligheter att påverka

byggnadsverksamheten, i de fall då man nödgas ingripa med reglerande åtgärder.

I fråga om storleken av arbetsstyrkan bedöms en sådan befogenhet

vara nödvändig redan för att förebygga missbruk av igångsättningstillstånd

genom att låta arbetet bedrivas med en obetydlig arbetsstyrka över vintern

för att ta upp det på allvar först följande vår.

Giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete utlöper

med juni månad 1963. Samtidigt härmed bör enligt promemorian systemet

enligt den föreslagna nya lagen omedelbart kunna tillämpas i de orter där

igångsättningstillstånd på grund av Kungl. Maj ds beslut nu inte fordras.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963

Igångsättningsplaneringen skall alltså där fortsätta i de dittillsvarande fria

formerna och ingripande enligt den nya lagen kan ske endast om denna

planering inte förmår fylla sitt syfte.

I de orter där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd

för påbörjande av byggnadsföretag har uppenbarligen förutsättningarna

ännu inte ansetts föreligga för en igångsättningsreglering byggd på frivillig

grund. Det kan inte antagas att dessa förutsättningar överallt kan bli

uppfyllda med ingången av juli 1963. För dessa orter föreslås att genom

övergångsbestämmelser stadgas, att förordnande enligt den nya

lagen automatiskt gäller vid ikraftträdandet den 1 juli 1963, därest inte

Kungl. Maj :t beslutar annorlunda. Förordnandet bör därefter genom beslut

av Kungl. Maj :t kunna bävas allteftersom förutsättningarna för en fri igångsättningsplanering

bedöms föreligga i olika områden. För avvecklingen av

det krav på igångsättningstillstånd, som kommer att bibehållas för vissa

orter enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen, bör sättas en tidsfrist,

efter vars utgång lagen endast får tjäna som ett instrument, som kan tillgripas

då det konstaterats, att den fria planeringen misslyckats på någon

ort. Slutpunkten för denna avvecklingstid föreslås bli den 31 december

1964.

I promemorian uttalas slutligen, att författningsenlig grund bör skapas

för införskaffande av sådant statistiskt pr ognos material, som

enligt vad i promemorian anförts erfordras för en framgångsrik sysselsättningsplanering

inom byggnadsindustrin. Bestämmelser i angivet hänseende

anses kunna utfärdas i administrativ ordning. De bör innehålla

att den, som bedriver eller avser att bedriva byggnadsarbete, skall vara

skyldig att efter anmaning av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd

lämna de uppgifter rörande arbetet, som är erforderliga för en bedömning

av sysselsättningsförhållandena för byggnadsindustrins arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör få utfärda närmare föreskrifter angående

omfattningen av uppgiftsskyldigheten och sättet för dess fullgörande.

Yttranden över departementspromemorian

Över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av

justitiekanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen (efter hörande av länsarbetsnämnderna

och arbetsnämnden i Stockholms stad), bostadsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet,

Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, Landsorganisationen

i Sverige och Svenska byggnadsarbetareförbundet. Därjämte har inkommit

en skrift från HSB:s riksförbund. Justitiekanslersämbetets yttrande inskränker

sig till författningslekniska synpunkter på det i promemorian

upptagna lagförslaget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963

Behovet av åtgärder i säsongutj ämnande syfte vitsordas

genomgående. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att skiftningar i byggnadsbehovet

medför att byggandets omfattning och inriktning ständigt förändras

på olika delmarknader. På grund av svårigheterna att helt koordinera

olika byggnadsprojekt uppstår luckor i sysselsättningen. Man måste därför

räkna med något högre omsättningsarbetslöshet inom byggnadsindustrin

än inom andra branscher. En avsevärd del av arbetslösheten inom detta

område är dock säsongmässigt betingad, och arbetslösheten inom byggnadsindustrin

ligger avsevärt högre än inom näringslivet i övrigt, anför

styrelsen vidare. Tidvis förekommer dock inom begränsade geografiska områden

brist på byggarbetskraft, särskilt under högsäsongen, dvs. under

sommarmånaderna. Inom den reglerade sektorn är säsongutjämningen totalt

sett långt driven, medan däremot svängningarna är stora inom den

oreglerade sektorn. Projekten inom sistnämnda sektor är emellertid till viss

del av sådan karaktär och förutsättningarna för arbetenas bedrivande sådana,

att man inte kan räkna med att nå samma grad av säsongutjämning

som inom den reglerade sektorn. Det bör dock vara möjligt att även här

få en bättre utjämning än vad nu är fallet. För att nå en total utjämning

kan det dock vara nödvändigt att för en del av byggnadsverksamheten eftersträva

en högre sysselsättning under vintern än under sommaren.

Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund anför i ett gemensamt yttrande, att säsongsvängningarna

inom byggnadsindustrin markant dämpats under de senaste decennierna,

så att årsarbetslösheten nu understiger 5 procent, varav säsongarbetslösheten

utgör drygt en tredjedel eller till sin storlek ett med flera

andra näringar jämförbart tal. Vidare framhålles, att den produktionstekniska

utvecklingen pekar mot en fortsatt naturlig säsongutjämning i det

att de fasta kostnadernas andel av produktionskostnaderna fortfar att öka

till följd av ökat antal maskiner och tekniker. Medan år 1958 antalet större

byggnads- och anläggningsmaskiner i landet uppgick till cirka 8 000 utgjorde

motsvarande antal år 1962 cirka 25 000. Av den totala personalkostnaden

är för närvarande en femtedel hänförlig till arbetsledare och tjänstemän.

Dessa stora fasta kostnader konstituerar självverkande säsongutjämnande

faktorer av stor företagsekonomisk styrka.

Den i promemorian framförda tanken att frågan om säsongutjämning

bör övergå till att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan

företagare och arbetare under aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas

sida har också vunnit anslutning bland remissorganen, även

om på eu del håll göres vissa reservationer beträffande förutsättningarna för

att det nya systemet skall kunna träda i tillämpning.

Flera länsarbetsnämnder understryker värdet av den hittillsvarande regleringen

som ett medel att ernå säsongutjämning och framhåller att övergången

till ctl system byggt på frivillig samverkan kräver avsevärda förstärkningar

av arbetsmarknadsorganens resurser.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1963

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att erfarenheterna av den hittillsvarande

försöksverksamheten med samarbetsnämnder är begränsade. Någon systematisk

insamling och analys av erfarenheter har inte kunnat göras. Samarhetsnämndernas

ledamöter har emellertid i regel uttalat sig positivt om

försöksverksamheten och i flertalet fall ansett att resultatet inte blivit sämre

än om igångsättningsregleringen bibehållits. Till de klart positiva erfarenheterna

hör, anför styrelsen vidare, den dokumenterade samarbetsviljan

hos olika kategorier byggherrar, byggföretagare, kommunala och andra

myndigheter i syfte att planera sysselsättningen. Härigenom har de lokala

arbetsmarknadsmyndigheterna fått möjligheter alt bättre än eljest följa

byggnadsverksamheten. Några fria orter hade under vintern 1961/1962 otvivelaktigt

en högre sysselsättning än tidigare. För flertalet fria orter måste

emellertid konstateras att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna steg betydligt

kraftigare än i övriga orter. Den korta tid som försöksverksamheten

med samarbetsnämnder pågått och svårigheterna att direkt härleda orsakerna

till olikheterna i utvecklingen på skilda orter motiverar dock enligt

styrelsen stor försiktighet i omdömena. Det kan emellertid inte anses uteslutet,

att regleringens upphävande medfört försämrad sysselsättning på

vissa orter och att den fria planeringen där ännu inte fungerat tillfredsställande.

De hittills prövade samarbetsformerna synes emellertid kunna

tjäna som grund för ett utbyggt system för planering i samverkan mellan

arbetstagare och arbetsgivare, kommuner och arbetsmarknadsorgan. I en

arbetsgrupp inom styrelsen, i vilken också deltagit representanter för parterna

på byggnadsarbetsmarknaden, har uppdragits vissa riktlinjer härför.

Det synes nu vara en allmän uppfattning att gemensamma ansträngningar

är nödvändiga för att få till stånd en rationell användning av arbetskraftsoch

övriga produktionsresurser inom byggnadsbranschen. Enligt styrelsens

mening är det angeläget att bygga vidare på detta gemensamma intresse med

sikte på en ytterligare utjämning av sysselsättningen. Det centrala är härvid

att få till stånd en bättre planering i vidare mening. Ett tillräckligt långt

planeringsperspektiv är nödvändigt för att man skall få tillräcklig tid för

utbildning, omskolning och arbetskraftsöverflyttning. Även om en viss

förbättring skett under senare år, får länsarbetsnämnder och lokala samarbetsnämnder

ofta information om planerat statligt byggande alltför sent.

Också i fråga om kommunalt och enskilt byggande lämnas i många fall alltför

kort varsel, i synnerhet gäller detta mindre objekt. Styrelsen finner

det därför önskvärt att bestämmelserna i Kungl. Maj :ts cirkulär om samrad

mellan statsmyndighet och länsarbetsnämnd eller samarbetsnämnd angående

tiden för utförande av planerat byggnads- och anläggningsarbete

kompletteras med stadgande om att sådant samråd skall ske i god tid. Vidare

bör i beslut om statliga lån eller bidrag till såväl kommunala som enskilda

byggherrar ingå en föreskrift om samråd med länsarbetsnämnden

i god tid före arbetenas påbörjande. Kommunernas liksom byggföretagarnas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963

fastighetsägarnas, industrins och handelns organisationer bör intresseras

att påverka sina medlemmar till aktiv medverkan i sysselsättningsplaneringen.

Styrelsen framhåller, att det behov av ytterligare planeringspersonal

hos arbetsmarknadsmyndigheterna, som en effektiv sysselsättningsplanering

medför, kan beräknas uppgå till ett femtiotal personer. Under förutsättning

att beslut fattas om införande av ett nytt planeringssystem kommer

styrelsen att redovisa mera preciserade beräkningar härom.

Bostadsstyrelsen framhåller, att överenskommelser på frivillig grund angående

lämpliga igångsättningstider inom flera sektorer av byggandet, däribland

bostadsbyggandet som finansieras med statliga lån, kan kompletteras

med vissa direktiv från olika myndigheter. De vinterbidrag, som i kombination

med bostadslån kan beviljas för att täcka merkostnader vid vinterbygge,

kan för närvarande utgå endast till flerfamiljshus och till sådana

småhus som är avsedda att uthyras eller försäljas. Bostadsstyrelsen avser

emellertid att ta under övervägande att tillämpa bestämmelserna om vinterbidrag

även beträffande hus som skall bebos av låntagaren. Styrelsen förutsätter

vidare att sysselsättningsplaneringen, såvitt gäller bostadsbyggnadssektorn,

skall bedrivas under fortlöpande samråd mellan länsarbetsnämnderna

och länsbostadsnämnderna. Genom sina kontakter med kommuner

och byggnadsföretagare har länsbostadsnämnderna tillgång till uppgifter

av betydelse för planeringen. Å andra sidan behöver länsbostadsnämnderna

för planeringen av sin långivande verksamhet och som underlag för sina

överläggningar med kommunerna beträffande upprättande av bostadsbyggnadsprogram

kännedom om sysselsättningsläget och de avsedda igångsättningstiderna.

Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund anser, att förutsättningarna för en anpassning av

byggnads- och anläggningsindustrins resurser — inte minst dess arbetskraft

— till samhällets skiftande behov av byggnader och anläggningar kan

väsentligt förbättras, om man inom sammanhängande naturliga regioner

kan få en sådan överblick över kommande byggprojekt att erforderliga marknadsbalanserande

åtgärder kan vidtagas i god tid. För att kunna få denna

överblick erfordras en långsiktig ehuru relativt grov bild av totalvolymen

av kommande projekt. En sådan långsiktig planering öppnar även vidare

möjligheter för företagens interna planering, vilket sannolikt kommer att

påverka varaktigheten av arbetarnas anställning så att omsättningsarbetslösheten

sjunker. Därtill utgör den interna planeringen en av de viktigaste

förutsättningarna för en dämpning av säsongvariationerna. Med planeringsåtgärderna

kan man skaffa underlag för en effektiv rådgivning åt presumtiva

byggherrar beträffande arbetsmarknadsutsikterna för kommande projekt.

Det goda utfallet av försöksverksamheten med frivillig planering på

flertalet av de orter där sådan planering prövats kan huvudsakligen tillskrivas

det självverkande planeringsbehov, som kännetecknar det moderna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963

byggandet. Efter någon förenkling av den administrativa handläggningen

— exempelvis genom en fastare anknytning till länsarbetsnämnderna —

torde den ordning som tillämpats i försöksverksamheten vara väl ägnad

att över hela landet avlösa den nuvarande regleringen.

Landsorganisationen uttalar, att erfarenheterna av samarbetsnämndernas

hittillsvarande verksamhet inte är så entydiga, att systemet med sådana

nämnder nu kan anses lämpat att läggas till grund för sysselsättningsplanering

över hela landet i den takt promemorian räknar med. Enligt

Landsorganisationens mening bör en avveckling av igångsättningsregleringen

inte ske förrän det är klart dokumenterat genom försöksverksamhet att ett

system med lokala samarbetsnämnder ej innebär en försämrad säsongmässig

sysselsättningsplanering och att berörda parter är ense. Erfarenheterna

från den bedrivna försöksverksamheten bör grundligt bearbetas av arbetsmarknadsstyrelsen

för att ge underlag för eventuella fastare riktlinjer för

att göra nämndernas arbete mera effektivt. Landsorganisationen anför vidare,

att de centrala såväl som de lokala arbetsmarknadsorganen bör förbättra

kontakten med statliga och kommunala myndigheter samt privata

fastighetsägare in. fl. för att söka förmå dem att i större utsträckning överflytta

icke reglerade byggnadsarbeten — främst reparationer — till de tider

av året särskilt hög arbetslöshet råder bland byggnadsarbetarna.

Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller, att ersättande av byggnadsregleringen

med en genom frivillig samverkan bedriven planering av

byggnadsverksamheten endast kan komma i fråga, om de genom byggnadsregleringen

vunna förbättringarna inte äventyras. En frivillig planering av

byggnadsverksamheten får emellertid inte enbart inrikta sig på de sektorer

och grupper, som i första hand berörts av byggnadsregleringen, utan även

omfatta den nuvarande fria sektorns arbeten. Förbundet anför vidare, att

regleringen endast får hävas i den takt som lokala förutsättningar medger,

dvs. när de lokala parternas samarbete för planering av sysselsättningen

nått sådan effektivitet, att parterna själva är beredda att ta fulla ansvaret

för säsongplaneringen.

Förslaget att organisationen av den frivilliga samverkan

i första hand skall bygga på ett system av samarbetsnämnder av den

art som försöksvis prövats har allmänt vunnit gillande. Från flera håll betonas

därvid värdet av en nära anknytning till länsarbetsnämnderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att samarbetsorganen betecknas byggarbetsnämnder

och att i varje nämnd skall ingå två representanter för byggarbetsgivarna,

två representanter för arbetstagarna, två representanter för

de inom nämndens verksamhetsområde belägna kommunerna — varav den

ene skall representera huvudorten och den andre övriga kommuner — samt

en representant för arbetsmarknadsmyndigheterna. Den sistnämnde bör

utgöras av arbetsförmedlingsföreståndaren i huvudorten. Styrelsen uttalar,

att de geografiska områden, inom vilka nämnderna skall verka, i möj
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 12k år 1963

ligaste mån bör utgöra naturliga arbetsmarknadsområden. Styrelsen anser

att indelningen i s. 1c. A-regioner kan tjäna som utgångspunkt och förutsätter

att antalet nämnder totalt skall uppgå till ett 80-tal.

Även Svenska byggnadsarbetareförbundet förordar benämningen byggnadsnämnder.

Förbundet framhåller att problemet med att nå effektivitet

i samarbetet i första hand hänför sig till svårigheterna att få de överenskomna

riktlinjerna och rekommendationerna accepterade och tillämpade

av de enskilda byggherrarna och av byggföretagarna. Här måste enligt förbundets

mening såväl de lokala som de centrala organisationerna vara

beredda träda in som aktiva informations- och opinionsförmedlare. Förbundet

betonar vidare, att ansvaret för sysselsättningsplaneringens effektivitet

i första hand måste ligga hos byggarbetsnämnderna och då främst

hos partsrepresentanten där.

I fråga om behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för

en på frivillig samverkan byggd sysselsättningsplanering har olika meningar

framkommit.

Flertalet remissorgan ansluter sig här till promemorians förslag om en

fullmaktslag. Denna ståndpunkt intar bostadsstyrelsen, Landsorganisationen,

länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen. Sistnämnda myndighet

anser, att det efter en övergångsperiod bör finnas förutsättningar

inte blott att bibehålla utan också att förbättra säsongutjämningen utan

tillämpning av den föreslagna lagen. Styrelsen vill dock inte utesluta att sådana

extraordinära situationer kan uppstå, då man för en säsongutjämning

kan behöva stöd av lagstiftning. Svenska byggnadsarbetareförbundet betonar

att det erfordras legala föreskrifter, som ger myndigheterna möjligheter

till direkta åtgärder, när den frivilliga planeringen inte fungerar tillfredsställande.

Motståndare till en lagreglering av den i promemorian föreslagna typen

är Svenska arbetsgivareföreningen. Enligt föreningens uppfattning saknas

bärande motiv för lagstiftningen, då den helt dominerande andelen av byggnadsverksamheten

bedrives av företag, som anpassat sin produktion i sådan

riktning, att vinterbyggande nu anses som en normal företeelse. Föreningen

anser det vidare principiellt otillfredsställande att som ett led i en arbetsmarknadspolitik,

som fått allt större resurser till sitt förfogande för att

kunna fungera smidigt och effektivt, införa en lagstiftning med syfte att

åstadkomma en speciell reglering för en viss del av arbetsmarknaden. Samma

inställning kommer till uttryck i yttrandet från Svenska byggnadsindustriförbundet

och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.

Byggnadsindustriförbundet förklarar, att då förbundet i den i promemorian

åberopade skrivelsen den 22 mars 1962 begärt en författningsenlig

grund, på vilken arbetsmarknadsmyndigheterna kunde stödja en produktionsplanering,

avsågs från förbundets sida rätt för arbetsmarknadsmyndigheterna

alt införskaffa erforderliga planeringsdata. Däremot avsåg förbundet

inte någon lag av det i departementspromemorian angivna slaget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1963

I fråga om lagens utformning har departementsförslaget i allmänhet

godtagits. Svenska arbetsgivareföreningen uttalar dock att -— därest

lagen genomföres —- villkoren för ett förordnande om lagens tillämpning

bör skärpas eller preciseras så, att det för ett förordnande kräves att svåra

olägenheter i arbetsmarknadspolitiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende

eljest skulle uppkomma. Liknande synpunkter anföres av Svenska byggnadsindustriförbundet

och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.

Beträffande behovet av övergångsbestämmelser och deras utformning

föreligger motstridiga uppfattningar.

Landsorganisationen och Svenska byggnadsarbetareförbundet anser, att

begränsningen av övergångstiden till den 31 december 1964 är alltför snäv.

Byggnadsarbetareförbundet konstaterar för sin del att de lokala förutsättningarna

för en sysselsättningsplanering är mycket olika inom olika orter

och områden, inte bara beroende på geografiska olikheter utan även på

grund av byggnadsverksamhetens struktur, byggherrarnas och byggföretagens

organisation samt personella förhållanden inom organisationer och

företag. Det är enligt förbundets mening därför inte möjligt att på förhand

och generellt för hela riket ange en bestämd tidpunkt då lokal planering kan

ersätta byggnadsreglering.

Svenska arbetsgivareföreningen anser däremot, att någon övergångsbestämmelse

av den i promemorian föreslagna typen inte alls bör finnas. Enligt

föreningens uppfattning finns, med hänsyn till det faktiska sysselsättningsläget,

inte någon anledning att låta fullmaktslagen träda i tillämpning

den 1 juli 1963. Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och

vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, som också motsätter sig den föreslagna

övergångsbestämmelsen, framhåller att vid igångsättandet av nuvarande

försöksverksamhet samarbetsnämnder tillsattes först i samband

med försöksperiodens början eller t. o. m. senare. Erfarenheterna härav

ger enligt förbunden stöd för uppfattningen att någon övergångstid, under

vilken den nya lagen skall tillämpas, inte är erforderlig.

Arbetsnämnden i Stockholms stad såge gärna, att möjligheter skapades

att även efter övergångstidens slut vid behov bibehålla en tillståndsgivning

utan att det, såsom förutsättes i promemorian, först måste konstateras, att

en tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat åstadkommas genom

andra åtgärder. Länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser, att

det för Göteborgsområdets del föreligger behov av förordnande enligt den

nya lagen under en femårsperiod framåt. Länsarbetsnämnden i Jönköpings

län beräknar att för dess vidkommande det nya systemet skall kunna införas

under slutet av 1963 eller början av 1964. Länsarbetsnämnden i Värmlands

län finner det angeläget att avvecklingstiden göres så kort som möjligt.

Länsarbetsnämnden i Södermanlands län uttalar som sin mening, att

en övergång till frivillig reglering bör vara lättast att få till stånd när till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 12k år 1963

gången på aktuella objekt är god och då det synes uppenbart för envar att

en reglering har berättigande. Det vore enligt nämndens mening fördelaktigt,

om de fria formerna för igångsättningsplanering kunde tillämpas redan

fr. o. m. den 1 juli 1963 för så många områden som möjligt och att

undantag endast komme i fråga där speciella arbetsmarknadsskäl påkallar

annan ordning.

önskvärdheten av ett förbättrat statistiskt prognosmaterial

betonas i ett flertal remissutlåtanden. Svenska byggnadsarbetareförbundet

vill gå längre än departementspromemorian och kräva skyldighet för den

som planerar byggnadsarbete att utan anmaning meddela detta till länsarbetsnämnden.

Vidare önskar förbundet att den som bedriver byggnadsarbete

skall vara skyldig att — likaledes utan anmaning — senast tre dagar

efter det att ett arbete påbörjats meddela detta till länsarbetsnämnden.

Även Landsorganisationen vill skärpa kraven på uppgiftslämnandet. Arbetsmarknadsstyrelsen

ansluter sig till promemorians förslag att uppgifter angående

planerade byggnadsföretag skall lämnas först på anfordran men förordar

skyldighet att lämna uppgifter angående påbörjade arbeten utan anmodan

senast tre dagar efter påbörjandet. Möjlighet bör dock enligt styrelsen

finnas att beträffande vissa byggnadsarbeten göra undantag från

skyldigheten att lämna sådan uppgift.

Departementschefen

Den nuvarande byggnadsregleringen, som vad gäller de grundläggande

lagbestämmelserna går tillbaka till år 1943, tillkom som ett led i strävandena

att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av stor brist på arbetskraft och

byggnadsmaterial. Under större delen av den tid regleringen varit i kraft har

dess huvuduppgift också varit av investeringsbegränsande natur. Den har

använts som ett instrument vid utväljandet av de byggnadsföretag, som med

hänsyn till sin betydelse ansetts böra främst få ta de disponibla investeringsutrymmena

i anspråk. Den har vid sidan därav begagnats som ett medel att

till förmån för näringslivet på andra orter begränsa de största städernas

expansion. Slutligen har en viktig uppgift för regleringen varit att bidra till

en sådan spridning av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag, att

största möjliga vinterbyggande uppnås och säsongarbetslösheten inom

byggnadsbranschen därigenom motverkas. Det är enbart för sistnämnda

ändamål som regleringen numera begagnas.

Sedan början av 1950-talet har en successiv avveckling av byggnadsregleringen

skett genom att undantag beviljats från regleringen och generellt

byggnadstillstånd meddelats för stora delar av byggnadsverksamheten. Från

och med 1959 gäller generellt byggnadstillstånd för all byggnadsverksamhet,

som omfattas av regleringen. Kvar står endast en reglering i säsongutjämnande

syfte. Denna innebär att tillstånd för igångsättning fordras för vissa

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1963

byggnadsarbeten, varvid vederbörande länsarbetsnämnd bestämmer tiden

för arbetenas påbörjande och även kan meddela föreskrifter angående storleken

och sammansättningen av arbetsstyrkan. På vissa orter har kravet på

sådant igångsättningstillstånd slopats i anslutning till försök med helt fri

planering under medverkan av särskilt inrättade samarbetsnämnder med

representanter för byggnadsarbetsgivare, byggnadsarbetare, kommuner och

arbetsmarknadsmyndigheter. Denna försöksverksamhet har pågått på några

orter sedan den 1 april 1959 och i utökad omfattning sedan den 1 april

1961.

I samband med att giltighetstiden för lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

år 1961 senast förlängdes till utgången av juni 1963 uttalade

riksdagen, alt den utgick från att en generell planering i annan form än

genom krav på igångsättningstillstånd enligt lagen borde kunna realiseras

i så god tid före giltighetstidens utgång, att lagen icke skulle behöva erhålla

ytterligare förlängd giltighet.

För att bedöma frågan om behovet av fortsatt lagstiftning är det nödvändigt

att något närmare beröra läget i dag och de motiv som finns för den

nuvarande regleringen. Härvid utgår jag ifrån att behovet av en reglering

skall bedömas enbart med utgångspunkt i strävandena att nå en önskvärd

säsongutjämning när det gäller sysselsättningen av byggnadsindustrins

arbetskraft.

Byggnads- och anläggningsverksamheten är sett till såväl produktionens

omfattning som arbetsstyrkans storlek en storindustri, även om den i jämförelse

med den fasta industrin har stor geografisk spridning och är uppdelad

på många företag. Med en bruttoproduktion av cirka 14 miljarder

kronor per år och cirka 300 000 sysselsatta personer intar byggnadsindustrin

en nyckelposition i samhällsekonomin.

Problemet att få till stånd en jämn sysselsättning inom byggnadsbranschen

är betydligt äldre än den nuvarande byggnadsregleringen. Många

faktorer samverkar att skapa svårigheter. Byggandets omfattning och inriktning

är stadd i ständig förändring till följd av skiftningar i byggnadsbehovet.

Av en rad skäl är det ofta svårt att samordna olika byggnadsprojekt.

Följden blir luckor i sysselsättningen, och man måste inom byggnadsindustrin

räkna med högre omsältningsarbetslöshet än inom andra

branscher. Vad som framförallt kännetecknar svsselsättningsförhållandena

inom byggnadsbranschen är dock att byggnadsverksamheten är utsatt för

större säsongmässiga växlingar än de flesta andra verksamheter. Dessa växlingar

har sin grund i flera olika omständigheter. Sålunda kan nämnas klimatets

betydelse och därav betingade traditioner, när det gäller tiden för

bedrivande av byggnadsarbete. Vidare kan framhållas industriers och andra

byggherrars önskemål att utföra reparationer och ombyggnadsarbeten i

samband med semester- och ferieuppehåll. Resultatet har blivit en genomsnittligt

sett hög sysselsättning med arbetskraftsbrist under somrarna men

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963

med arbetslöshet vintertid. Sammantaget bär olika faktorer medfört att

arbetslösheten inom byggnadsindustrin ligger avsevärt högre än inom näringslivet

i övrigt. Under åren 1960 och 1961 har sålunda medelarbetslösheten

inom Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa legat mellan 4 och 4,5

procent, medan motsvarande siffror för samtliga arbetslöshetskassor varit

mellan 1 och 1,5 procent. Säsongarbetsiösheten inom byggnadsfacket har

beräknats motsvara 35—40 procent av den totala arbetslösheten inom

branschen.

Byggnadsregleringen har utan tvivel varit ett betydelsefullt medel när

det gällt att få till stånd en jämn fördelning av byggnadsverksamheten under

olika årstider och motarbeta vinterarbetslöshet. Arbetsmarknadsstyrelsens

undersökningar avseende åren 1955—1960 har visat att säsongutjämningen

inom den reglerade sektorn varit långt driven. Utöver byggnadsregleringen

har flera faktorer verkat för en säsongutjämning inom

byggnadsbransehen. Nya tekniska rön har gjort vinterbyggande möjligt i

större utsträckning än tidigare. Forskningen och utvecklingen på detta område

fortgår. En pådrivande faktor för ökat vinterbyggande har blivit de

ökade investeringarna i maskiner och tekniska hjälpmedel. I samma riktning

verkar det ökade antalet fast anställda tjänstemän och tekniker hos

byggnadsföretagen. I och med att de fasta kostnadernas andel av den totala

produktionskostnaden stigit, har det blivit mer angeläget att hålla verksamheten

i gång under så stor del av året som möjligt. Nödvändigheten av en god

och långsiktig planering av byggnadsföretagen har blivit uppenbar för alla

intressenter. Värdet av samverkan mellan myndigheter, företagare och

arbetstagare torde inses av de berörda parterna. Som ett led i samhällets

planeringsåtgärder har till socialdepartementet knutits ett särskilt byggråd,

sammansatt av representanter för intressenterna inom byggnadsbranschen

och med uppgift att överlägga i frågor av betydelse för sysselsättningen

inom byggnadsindustrin. För de statliga myndigheterna har

utfärdats direktiv att i möjlig mån söka få statliga byggnadsarbeten förlagda

till vintersäsongen. Ett nytt inslag i planeringsverksamheten är de

förra året utfärdade bestämmelserna om bostadsbyggnadsprogram, som

flertalet kommuner med mera omfattande bostadsbyggande skall upprätta.

Det rör sig om rullande femårsplaner, som skall hållas aktuella genom att

årligen förnyas för de närmast följande fem kalenderåren.

Vid remissbehandlingen av den promemoria om säsongutjämning för

byggnadsindustrins arbetskraft som utarbetats inom socialdepartementet

har det fortsatta behovet av åtgärder i säsongutj ämnande

syfte vitsordats. Förslaget i departementspromemorian att den nuvarande

byggnadsregleringen skall avvecklas och säsongutjämningen övergå till

att bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan företagare

och arbetstagare under akliv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas

sida har allmänt godtagits. På eu del håll har dock yppats tveksamhet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963

angående den takt, vari avvecklingen kan genomföras. Betänkligheterna

synes närmast grunda sig på att resultaten av den hittills bedrivna försöksverksamheten

med fri planering inte är helt entydiga eller i varje fall för

bristfälligt redovisade för att några bestämda slutsatser skulle kunna dragas

om systemets användbarhet.

Försöksverksamheten har ännu pågått förhållandevis kort tid och tillåter

väl inte några säkra slutsatser. I ett avseende synes dock erfarenheterna

vara dokumenterade och positiva, nämligen vad gäller den samarbetsvilja

och det intresse, som de berörda parterna har visat. Systemet med samarbetsnämnder

synes vara ägnat att bilda underlag för en effektiv frivillig

planering. En sådan ordning står i god samklang med strävandena inom

arbetsmarknadspolitiken att nå förtroendefull samverkan mellan arbetsmarknadsorganen

och de närmast berörda intressenterna och grunda myndigheternas

åtgöranden på samförståndslösningar.

Mot bakgrunden av vad nu anförts finner jag att även den kvarvarande

lagreglerade tillståndsgivningen bör successivt avvecklas. I enlighet härmed

bör giltighetstiden för 1943 års lag om tillståndstvång för byggnadsarbete

inte förlängas. Den upphör då att gälla med utgången av juni månad

i år. Som jag strax skall beröra bör en fullmaktslagstiftning av annat innehåll

samtidigt träda till.

Organisationen av den frivilliga samverkan, som

skall utgöra grunden för den framtida planeringsverksamheten, bör i första

hand bygga på ett system med samarbetsnämnder av den art som försöksvis

prövats. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att närmare

planera och leda nämndernas verksamhet och svara för indelning i lämpliga

distrikt. Till utgångspunkt synes i sistnämnda hänseende kunna tagas det

i arbetsmarknadsstyrelsens remissyttrande framförda förslaget om en indelning,

som i huvudsak ansluter sig till indelningen i s. k. A-regioner. Den

av arbetsmarknadsstyrelsen förordade sammansättningen av nämnderna —

två företrädare för byggarbetsgivarna, två för arbetstagarna, två för de i

området ingående kommunerna samt en för arbetsmarknadsmyndigheterna

•— finner jag lämplig. Likaså anser jag den föreslagna benämningen

by§Sarbetsnämnd bättre än den hittills brukade benämningen samarbetsnämnd.

Det ligger i sakens natur att b3^ggarbetsnämndernas verksamhet måste

bedrivas i nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna, då främst länsarbetsnämnderna.

Det är dessa som har den samlade överblicken över arbetsmarknadsläget

i olika branscher, och det är också de som måste bära

huvudansvaret för samordningen av planeringsverksamheten inom byggnadssektorn.

Effektiviteten i verksamheten blir emellertid i hög grad beroende

på i vilken utsträckning planeringsorganens rekommendationer följes

av byggherrar och andra. Här räknar jag med att byggarbetsmarknadens

partsorganisationer skall kunna verksamt bidraga till ett gott resultat.

Rörande behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 12t år 1963

på frivillig samverkan byggd sysselsättningsplanering har under remissbehandlingen

av promemorian framkommit delade meningar. Arbetsmarknadsstyrelsen

och bostadsstyrelsen ansluter sig liksom de hörda arbetstagarorganisationerna

till promemorians förslag att sådan lagstiftning bör finnas.

Av motsatt åsikt är arbetsgivarorganisationerna.

Avgörande för bedömningen av denna fråga blir vilken tillit man sätter

till de förordade frivilliga åtgärdernas effektivitet och vilken uppfattning

man har om den kommande utvecklingen i övrigt. Härvid kan man inte

undgå att ta hänsyn till att erfarenheterna av den bedrivna försöksverksamheten

hittills är förhållandevis begränsade. Otvivelaktigt kan det också i

många fall vara så att byggarbetsnämndernas möjligheter att påverka byggherrarna

är beroende av att viss möjlighet till offentligt ingripande står

öppen. Förhållandena har inte på alla orter nått en sådan stabilitet att en

fri planering kan undvara ett stöd av sistnämnda art. Det vore därför oklokt

att inte skapa en reservmöjlighet att ingripa reglerande, för den händelse

de på frivillighet grundade åtgärderna skulle visa sig otillräckliga. Det

lämpliga instrumentet härför är en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj :t

möjlighet att ingripa och sätta regleringen i kraft, när så befinnes påkallat.

Såsom framhållits i promemorian bör det förutsättas att arbetsmarknadsstyrelsen

och partsorganisationerna på byggarbetsmarknaden haft tillfälle

att yttra sig om behovet av ett ingripande innan Kungl. Maj :t utnyttjar

sin befogenhet enligt lagen.

Vad gäller lagens utformning innebär förslaget i departementspromemorian

att Kungl. Maj :t skall äga förordna om skyldighet för dem

som vill påbörja byggnadsarbete alt inhämta särskilt igångsättningstillstånd,

som normalt skall meddelas av länsarbetsnämnd. Kungl. Maj :ts förordnande

skall få göras endast om det visat sig att tillfredsställande säsongutjämning

inte kunnat åstadkommas genom andra åtgärder och skall gälla

endast för sådant geografiskt område, inom vilket dessa åtgärder visat sig

ineffektiva. Begreppet byggnadsarbete skall enligt förslaget omfatta samma

slags arbeten som i lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete. Det skall

sålunda avse såväl nybyggnader som om- och tillbyggnader samt reparations-

och underhållsarbeten. Det får ankomma på Kungl. Maj :t att i samband

med eventuellt förordnande om lagens tillämpning bestämma i vad

mån vissa arbeten skall undantagas. Enligt lagen skall vidare länsarbetsnämnderna

få befogenhet att — på samma sätt som nu sker —— i samband

med tillståndsgivningcn bestämma om arbetsstyrkans storlek och sammansättning.

Den föreslagna lagtexten har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen.

Arbetsgivarorganisationerna har dock uttalat att, för den händelse lagen

kommer till stånd, villkoren för förordnande om lagens tillämpning borde

skärpas eller preciseras därhän, att det skall krävas svåra olägenheter i

arbetsmarknadspolitiskt, socialt eller ekonomiskt hänseende.

Det är givetvis svårt att i lagtext precisera förutsättningarna för ett ingri
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1963

pande. Då det i promemorieförslaget utsäges att en förutsättning för ingripande

skall vara att en tillfredsställande säsongutjämning inte kunnat

åstadkommas genom andra åtgärder avses att det skall vara dokumenterat,

att det inte varit möjligt på andra vägar nå fram till en godtagbar säsongutjämning.

Jag finner ej anledning frångå promemorieförslaget i denna del.

Även i övrigt anser jag att förslaget, med vissa smärre justeringar, bör godtagas.

Den nya lagen förutsättes skola träda i kraft, när lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete med utgången av juni månad i år upphör att gälla.

Systemet med en helt fri planering kan då genast börja tillämpas i orter där

igångsättningstillstånd nu inte fordras, dvs. på de hittillsvarande försöksorterna.

För de områden, där det fram till den 1 juli 1963 krävts igångsättningstillstånd,

föreslås i promemorian vissa övergångsbestämmelser.

Enligt dessa skall förordnande enligt den nya lagen automatiskt gälla

vid ikraftträdandet, därest inte Kungl. Maj :t beslutar annorlunda. Avsikten

är att det automatiska förordnandet skall hävas allteftersom förutsättningarna

för eu fri igångsättningsplanering föreligger. En definitiv slutpunkt

för denna avvecklingstid skall enligt promemorian vara den 31 december

1964. Från ingången av 1965 skulle alltså lagen vara ett instrument, som

får tillgripas endast då det konstaterats att den fria planeringen misslyckats.

Mot de föreslagna övergångsbestämmelserna har kritik riktats från skilda

utgångspunkter. Från arbetsgivarhåll har hävdats att någon övergångsbestämmelse

av den angivna typen inte bör finnas. Motsatt mening har

kommit till uttryck i arbetstagarorganisationernas yttranden, där den

angivna tidsfristen ansetts för kort.

För egen del finner jag det ofrånkomligt med övergångsbestämmelser

av förevarande slag. Att redan från och med den 1 juli i år helt lita till den

frivilliga planeringen för landet i dess helhet synes inte försvarligt. Även

om målet bör vara att så fort som möjligt övergå till fri planering, måste

man beakta de skiftande förhållandena på olika orter och ta hänsyn till att

viss förberedelsetid erfordras för att den nya ordningen skall fungera tillfredsställande.

Speciellt med tanke på storstadsregionerna finner jag det

motiverat att utsträcka avvecklingstiden till utgången av juni 1965, dvs. till

två år från den nya lagens ikraftträdande. Samtidigt vill jag dock betona

angelägenheten av alt regleringen inte för någon del av landet bibehålies

längre än vad som är nödvändigt. I samband med lagens ikraftträdande får

utfärdas bestämmelser om vilka slag av byggnadsarbeten som skall undantagas

från kravet på igångsättningstillstånd. Härvid torde det vara lämpligt

att anknyta till vad nu gäller.

Behovet av ett förbättrat statistiskt prognosmaterial är allmänt

omvittnat. Författningsenlig grund för inhämtande av erforderliga

uPP§ifter måste finnas. Bestämmelser härom torde kunna utfärdas i administrativ

ordning och bör innehålla förpliktelse för den som bedriver eller

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1963

avser att bedriva byggnadsarbete att på anmodan lämna länsarbetsnämnd

de uppgifter som erfordras för en bedömning av sysselsättningsförhållandena

inom byggnadsindustrin. Dessutom torde byggnadsföretagare böra

åläggas att utan anmaning anmäla påbörjade arbeten inom viss lid efter

påbörjandet.

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i det föregående har

på grundval av det i departementspromemorian upptagna författningsförslaget

inom socialdepartementet utarbetats förslag till lag om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete.

Utöver vad förut anförts torde följande böra nämnas rörande förslaget.

1 §•

Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelser, som ger

Kungl. Maj :t befogenhet att förordna om att igångsättningstillstånd skall

utgöra villkor för rätt att påbörja byggnadsarbete. Kungl. Maj :ts förordnande

skall omfatta avgränsade geografiska områden och vara begränsat

till viss tid, som anges i förordnandet. Fullmakten får begagnas endast i

syfte att upprätthålla jämn sysselsättning under olika delar av året inom

byggnadsindustrin. Hinder möter inte att begagna regleringen som ett instrument

för att få en säsongutjämning med sikte på mer än ett år. Förordnande

skall kunna ges först sedan försök med fri planering slagit fel

och det blivit klart att godtagbart resultat inte kan nås på annat sätt än

genom en reglering. För tiden närmast efter lagens ikraftträdande skall

dock gälla särskilda regler härvidlag, såsom framgår av övergångsbestämmelserna.

Vad byggnadsindustrin skall anses omfatta framgår av definitionen på

byggnadsarbete i 2 §. Kungl. Maj :ts förordnande kan begränsas, så att igångsättningstillstånd

inte erfordras för vissa slag av sådant arbete.

2§.

Denna paragraf överensstämmer med 3 § lagen om tillståndstvång för

byggnadsarbete.

3 §.

Enligt första stycket i denna paragraf skall frågor om igångsättningstillstånd

i första hand prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande,

av länsarbetsnämnd. Besvärsvägen kan sedan tillståndsfrågor

bringas under Kungl. Maj :ts prövning.

Andra stycket motsvarar 4 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Befogenhet att i igångsättningstillstånd stadga särskilda villkor har begränsats

till att avse storleken och sammansättningen av arbetsstyrkan.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1963

4§.

Paragrafen motsvarar 5 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.

5 §•

Denna paragraf motsvarar 10 § första och tredje styckena lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete. Vitesföreläggande enligt paragrafen skall

läktas mot den som bedriver arbetet, dvs. byggherren.

Lagförslaget upptar ingen motsvarighet till straffbestämmelserna i 8 §

lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete beträffande den som bedriver

byggnadsarbete utan tillstånd, där sådant erfordras, eller i strid mot

särskilt meddelad föreskrift. Den som underlåter att ställa sig bestämmelserna

om igångsättningstillstånd till efterrättelse skall alltså inte kunna

ådömas straff härför. Den enda sanktionsmöjlighet som skall föreligga

för sådana fall blir vitesföreläggande. Skulle ett vitesföreläggande inte ge

önskat resultat, kan förnyat föreläggande komma i fråga. Landsorganisationen

har vid remissbehandlingen förordat straffsanktioner vid sidan om

vitesbestämmelserna, medan samtliga övriga remissorgan godtagit promemorieförslaget

att endast vitessanktion skall finnas. Då kriminalisering

inte kan anses nödvändig för att säkra att syftet med lagbestämmelserna

blir tillgodosett, har promemorieförslaget följts.

Utdömande av vite skall enligt förslaget ankomma på allmän domstol.

Talan om utgivande av vitet föres därvid av allmän åklagare, som dock

först måste ha medgivande till aktionen från arbetsmarknadsstyrelsen.

6§.

Första stycket i denna paragraf motsvarar 7 § lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete.

Andra stycket överensstämmer med 6 § samma lag.

7§.

Första stycket i denna paragraf har motsvarighet i 9 § lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete.

Andra stycket motsvarar 12 § första stycket nyssnämnda lag.

8§.

Paragrafen motsvarar 11 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Om någon, som enligt 25 kap. strafflagen är underkastad ämbetsansvar,

bryter mot tystnadsföreskrifterna skall han straffas enligt stadgandena i

strafflagen.

För åtal kräves, i motsats till vad som är fallet enligt nuvarande lagstiftning,

inte angivelse av målsägande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1963

31

9§.

Besvärsreglerna i denna paragraf motsvarar bestämmelserna i 15 § lagen

om tillståndstvång för byggnadsarbete.

I fråga om besvärstider skall gälla reglerna i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut. Enligt nämnda lag

skall besvär vid äventyr av talans förlust ha inkommit till vederbörande

myndighet inom tre veckor från det att klaganden fick del av det beslut,

som skall överklagas, dock att för menighet besvärstiden i stället skall vara

fem veckor.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets utlåtande över ett inom socialdepartementet

upprättat förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,

vilket har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ingemar Lindberg

1 Bilagan, som bortsett från formella jämkningar är likalydande med det vid propositionen

fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1963

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 mars

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 7 mars 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över

socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 15 februari

1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

lagbyråchefen Gunnar Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1963

33

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 18 mars

1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 15 februari 1963 remitterade

förslaget till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Föredragande departementschefen hemställer, att ifrågavarande lagförslag,

vilket av lagrådet lämnats utan erinran, måtte med vissa formella

ändringar jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingemar Lindberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:284 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, dels ock i ämn a1 i texten
  2. 3LU 1963:24 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten