Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering, m.m

1963-03-29 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:125, Angående vissa frågor rörande jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

1

Nr 125

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering,

m.m.; given Stockholms slott den 29 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

• i; ? i ■ ■ f fri/ it; /t;; rf io 1 \ i ?•/t''» *K.m

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

t* nc;7h •>-*•.)v - » Mm ; 7i-f- a*,* ?!•.>''* v"ulin*> k

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås med hänsyn till det trängande behovet av en

intensifierad strukturrationalisering inom det svenska jordbruket att,

utöver vad som föreslagits eller bebådats i statsverkspropositionen, cirka

40 miljoner kr. ställs till förfogande för rationaliseringsverksamheten.

Bland annat förordas, att jordfonden tillförs ytterligare 20 miljoner kr.

För att angelägna rationaliseringsåtgärder inte skall hämmas framläggs

samtidigt förslag att för innevarande budgetår vissa kreditgarantiramar

ökas med sammanlagt 12 miljoner kr.

För det statliga kreditstödet till förvärv och drift av jordbruksföretag

föreslås ändrade bestämmelser i syfte att ge detta stöd en tidsenlig och

rationaliseringsbefrämjande utformning. I anslutning därtill förordas vissa

jämkningar i fråga om det ekonomiska stödet till jordbrukets yttre och

inre rationalisering.

Slutligen framläggs i propositionen förslag till nya bestämmelser för

statlig lånegaranti till förvärv och drift av trädgårdsföretag.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 125

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

TJtdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor rörande

jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. samt anför därvid.

I. Inledning

Lantbruksstyrelsen har med skrivelser den 27 januari och den 6 februari

1962 överlämnat två promemorior med vissa förslag rörande dels stödet till

jordbrukets rationalisering, dels jordbruksegnahemslångivningen. över promemoriorna

har yttranden avgetts av statskontoret, lantmäteristyrelsen,

skogsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Lantbruksstyrelsen har vidare efter samråd med 1960 års jordbruksutredning

den 23 augusti 1962 överlämnat en promemoria med förslag till vissa

författningsändringar rörande lånegarantigivningen till jordbrukare m. m.

Häröver har remissyttranden avgetts av statskontoret, fullmäktige i riksbanken,

lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan,

samtliga lantbruksnämnder och flertalet hushållningssällskap, Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Hushållningssällskapens

förbund.

Lantbruksstyrelsen har i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1963/64 föreslagit vissa ytterligare ändringar i bestämmelserna för stödet

till jordbrukets rationalisering.

Trädgårdsnäringsutredningen har den 13 november 1962 överlämnat betänkande

(stencilerat) med förslag angående visst kreditstöd på trädgårdsområdet.

över betänkandet har yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,

lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, styrelsen för lantbrukshögskolan,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund och Svenska plantskolornas

riksförbund. Kommerskollegium har till sitt remissyttrande fogat yttranden

av ett antal handelskammare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

3

I årets statsverksproposition (bil. Itp. 17) har det sammanlagda behovet

för nästa budgetår av statlig kreditgaranti för lån avseende olika ändamål

i samband med jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

beräknats till 79 000 000 kr. Jag torde nu få återkomma härtill. I detta

sammanhang bör vidare behandlas fråga om viss ökning av de för innevarande

budgetår fastställda kreditgarantiramama för lån till rationaliseringsåtgärder

på jordbrukets område.

Slutligen avser jag att i detta sammanhang framlägga förslag om vissa

anslagsökningar i fråga om det statliga stödet till jordbrukets rationalisering.

II. Vissa frågor rörande det statliga stödet till jordbrukets rationalisering

Gällande bestämmelser m. m. Statligt stöd i samband med förvärv eller

arrende av jordbruk utgår enligt kungörelsen den It juni 1948 (nr 366;

omtryck 1961: 177) angående den statliga jordbruksegnahemsverksamheten

(jordbruksegnahemskungörelsen).

Den statliga jordbruksegnahemsverksamheten, som bedrivs av lantbruksnämnderna

under lantbruksstyrelsens tillsyn och ledning, syftar till att

underlätta för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva eller arrendera

jordbruk. För detta ändamål beviljas bl. a. statlig garanti för lån, avsedda

att användas för köp av jordbruksfastighet (jordbruksegnahemslån)

och för att anskaffa driftsinventarier (driftslån). Lantbruksnämnderna skall

även i nyss nämnt syfte handha erforderlig jordförmedling och vid behov

anskaffa jord genom köp.

Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) skall

jordbruksegnahemsverksamheten inriktas på att underlätta förvärv av

brukningsenheter, som har förutsättningar att bestå som självständiga enheter

på längre sikt. Förvärv av stödjordbruk får främjas endast under

vissa i kungörelsen närmare angivna förutsättningar. Stöd må, endast om

synnerliga skäl föranleder det, lämnas för förvärv av brukningsenhet som

är större än att den huvudsakligen kan skötas av två män utan anlitande

av arbetskraft utanför deras familjer.

För att garanti för jordbruksegnahemslån skall kunna beviljas fordras

vidare bl. a. att sökanden är känd för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet

samt äger erforderlig yrkeskunskap och i övrigt kan antas ha förutsättningar

och vilja att genomföra det åsyftade företaget och därunder göra

rätt för sig. Vidare skall kostnaderna för förvärvet av brukningsenheten

vara skäliga med hänsyn till den avkastning och nytta i övrigt, som kan

påräknas av brukningsenheten under en följd av år.

Jordbrukare, som övertar sådan brukningsenhet och som uppfyller villkoren

för att erhålla jordbruksegnahemslån, kan erhålla statlig garanti för

driftslån. Då särskilda omständigheter föranleder det, kan driftslån lämnas

även i samband med att lånegaranti beviljas för yttre rationalisering genom

förvärv av tillskottsjord. Såsom villkor för att erhålla driftslån gäller vidare

att, då ej särskilda förhållanden till annat föranleder, brukaren inte tidigare

bedrivit verksamhet som självständig jordbrukare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

Genom beslut av 1960 års riksdag (prop. 1, IX ht p. 16; JoU 22; rskr. 304)

öppnades möjlighet att bevilja garanti för driftslån även i samband med

övergång helt eller i väsentlig utsträckning till eller startande av specialproduktion

på jordbruksfastighet.

Härutöver gäller att sammanslutning för gemensam animalieproduktion

och sambruksförening under vissa i kungörelsen närmare angivna förutsättningar

kan erhålla lånegaranti för att tillgodose behovet av driftskredit.

Garanti beviljas inte för lån, vilket sökanden kan erhålla som bottenlån.

Därutöver kan garanti för jordbruksegnahemslån beviljas till hela köpeskillingen.

Driftslån till enskild person får inte överstiga 20 000 kr. Låntagare

skall ställa säkerhet, som befinns tillfredsställande ur det allmännas

synpunkt.

Amortering av lånen skall ske efter plan, som skall göras upp med beaktande

av sökandens betalningsförmåga och den avkastning, som kan erhållas

av brukningsenheten. Amorteringen av jordbruksegnahemslån skall

påbörjas senast under sjätte året efter första lyftningsdagen och amorteringstiden

får ej överstiga 30 år. Längsta amorteringstiden för driftslån till

enskild jordbrukare utgör 15 år. Amorteringsfrihet kan, då särskilda omständigheter

föranleder det, medges för driftslån under högst två år från

första lyftningsdagen. För såväl jordbruksegnahemslån som driftslån gäller

att, om det med hänsyn till särskilda förhållanden anses påkallat, låntagare

under högst två år från första lyftningsdagen kan beviljas anstånd med att

erlägga ränta. Härvid skall den upplupna räntan vid anståndstidens slut

läggas till den beviljade lånesumman.

Den jordförmedling, som lantbruksnämnderna skall bedriva inom ramen

för jordbruksegnahemsverksamheten, har kommit att få en jämförelsevis

liten omfattning. Den statliga lånegarantin för jordbruksegnahemslån och

driftslån har i stället blivit det helt dominerande medlet i verksamheten.

Lånegarantigivningens omfattning och lånens genomsnittliga storlek under

senare år framgår av följande sammanställning. I

År

Lånegaranti för

jordbruksegnahemslån

driftslån

Antal

Belopp,

milj. kr.

Genomsnitt- ligt låne- belopp, kr.

Antal

Belopp,

milj. kr.

Genomsnitt- ligt låne- belopp, kr.

1950

1654

22,3

13 500

1 028

6,8

6 600

1957

990

23,3

23 600

614

6,1

9 900

1958

837

18,7

22 300

530

5,3

10 000

1959

787

18,4

23 400

562

6,4

11 300

1960

760

21,4

28 000

529

7,1

13 500

1961

785

23,9

30 400

586

8,3

14 100

I medeltal bär ca 60 procent av antalet inkomna ansökningar om lånegaranti

beviljats. Summan beviljade lånegarantier för driftslån fördelade

sig omkring 1950 ungefär lika på jordägare och arrendatorer. Nu erhåller

arrendatorerna nära två tredjedelar av garantibeloppen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

5

I efterföljande tabell har under andra halvåret 1962 beviljade garantier

för

nas storlek.

Åker

ha

Antal jordbruksegnahemslån

Antal

drifts-

lån

Skog, ha

Summa

—10,0

10,1—40,0

40,1—80,0

80,1—

—10,0

42

48

24

14

128

51

10,1—20,0

63

64

25

9

161

104

20,1—30,0

46

34

7

5

92

74

30,1—

25

21

6

3

55

68

Summa

176

167

62

31

436

2971

1 Härtill kommer 27 driftslån som beviljats i samband med yttre rationalisering.

De bestämmelser, som reglerar de statliga insatserna för jordbrukets

rationalisering, återfinns i kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342; omtryckt

1959:246, ändrad 1961: 176, 1961:648 och 1962:97) angående statligt stöd

till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. (rationaliseringskungörelsen).

I fråga om bestämmelsernas innebörd torde få hänvisas till kungörelsen.

Lantbruksstyrelsens förslag. Styrelsen berör i fråga om lånegarantigivningen

enligt jordbruksegnahemskungörelsens

bestämmelser inledningsvis de erfarenheter som vunnits av verksamheten.

De förluster för statsverket, som långivningen har medfört, anses

måttliga i förhållande till långivningens omfattning. Låneverksamheten

har i allmänhet lyckats väl och har bidragit till att ett stort antal dugande

personer med otillräckliga egna kapitaltillgångar kunnat etablera sig som

egna jordbrukare. I en del fall har dock låntagare misslyckats som egna

företagare och upphört med jordbruket, vilket lett till förluster för såväl

låntagare som garantigivare. Sådana misslyckanden har främst uppstått, då

brukarens kvalifikationer felbedömts och då brukning,senheten erbjudit ett

för svagt produktionsunderlag. På grund härav bör vid en översyn av bestämmelserna

särskilt brukarens kvalifikationer och brukningsenhetens beskaffenhet

ägnas uppmärksamhet.

Vid en sådan översyn bör också samordningen mellan jordbruksegnahemsverksamheten

och övrig statlig verksamhet med syfte att främja jordbrukets

rationalisering ägnas största uppmärksamhet. Den som förvärvat

jordbruk med stöd av jordbrukscgnahemslån bör kunna påräkna, att berörda

myndigheter medverkar i den framtida utvecklingen av hanrs företag.

Innan lånegaranti beviljas, måste sålunda ställning tas till om lantbruksnämnden

skall satsa på en brukningsenhet eller om nämnden skall verka för

att enheten disponeras för förstärkning av andra jordbruk. En mera direkt

positiv effekt i rationaliscringsverksamheten erhålls, när ett jordbruksegna
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Alaj.ts proposition nr 125 dr 1963

hemslån möjliggör för en jordbrukare att flytta över från en ej utvecklingsbar

till en bestående enhet, varvid den förra blir disponibel för rationaliseringsändamål.

Lantbruksstyrelsen föreslår först att ändamålet med jordbruksegnahemsverksamheten

vidgas från att avse att hjälpa mindre bemedlade och obemedlade

att anskaffa jordbruk till att i mån av tillgång på medel underlätta

för lantbrukare och blivande lantbrukare med otillräckligt eget kapital att

förvärva eller arrendera jordbruk. Såsom motiv härför anför styrelsen i

huvudsak följande.

Sedan 1959 beviljas lånegaranti för jordbruksegnahemslån och driftslån

utom till enfamiljs- även till tvåfamiljsjordbruk. Särskilt de sistnämnda kräver

stor kapitalinsats — för ett mellansvenskt jordbruk om 50 ha nämns

beloppet 400 000 kr. I södra Sveriges slättbygder är kapitalbehovet än större.

I dagens läge är därför ofta även lantbrukare med ett relativt stort eget

kapital beroende av lånegaranti för att kunna överta ett ändamålsenligt

jordbruk.

Liksom hittills torde kunna förekomma att medgivna garantiutrymmen

blir otillräckliga för att tillgodose i och för sig kvalificerade anspråk på

garanti. Det bör därför anges i författningen att lånegaranti beviljas endast

i mån av tillgång på medel.

Sasom en anpassning till de faktiska förhållandena bör lånegarantigivningen

anges 50m det viktigaste hjälpmedlet i jordbruksegnahemsverksamheten.

I mån av tillgång på personal bör dock lantbruksnämnd även i fortsättningen

handha jordförmedling samt, då särskilda skäl talar därför, anskaffa

jord genom köp för jordbruksegnahemsändamål.

Jordförmedlingsverksamheten har i flertalet län jämförelsevis liten omfattning.

Lånegarantigivningen har i stället kommit att bli det helt dominerande

medlet i verksamheten. Vid sidan härav bör dock lantbruksnämnderna

även i fortsättningen kunna medverka med jordförmedling, bl. a. i

syfte att frigöra mark för rationaliseringsändamål. I

I fråga om brukning senheternas beskaffenhet föreslår lantbruksstyrelsen

att —- för att nå en närmare anpassning till bestämmelserna i rationaliseringskungörelsen

— verksamheten i fortsättningen inriktas på brukningsenheter,

som antingen i befintligt skick eller efter förestående rationalisering

kan skötas av en eller två män utan anlitande av arbetskraft utanför

deras familjer och tillika kan bereda samma arbetsinkomst, som erbjuds

inom jämförbara näringsgrenar. Härom anför styrelsen bl. a. följande.

Det har i en del fall ansetts att den nu gällande bestämmelsen är alltför

obestämd och inte ger tillräcklig ledning för att avgöra om belåning skall

ske eller ej. Med hänsyn till de allt större kraven på hög produktivitet och

en ändamålsenligt uppbyggd — ofta starkt specialiserad — produktionsapparat

i jordbruket är det sannolikt, att brukningsenhetens beskaffenhet

och driftens anpassning till de föreliggande förutsättningarna kommer att

få ännu större betydelse i framtiden än nu.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

7

Enligt lantbruksstyrelsen är det anledning att iaktta stor försiktighet vid

kreditgivning avseende stödjordbruk. Från flera län har framhållits att

intresset för förvärv av stödjordbruk avtar. Bl. a. rationaliseringen i skogsbruket

med övergång till helårsanställd arbetskraft gör det svårt att bedöma

den framtida tillgången på arbetstillfällen i en bygd. Det bör dock enligt

styrelsen inte komma i fråga att nu helt slopa garantigivningen vid övertagande

av stödjordbruk.

Som förutsättning för lånegaranti i fråga om stödjordbruk bör gälla dels

att brukningsenheten är lämplig för sitt ändamål, dels att det kan bedömas

föreligga varaktiga förtjänstmöjligheter utanför jordbruket. Ett stödjordbruk

torde i regel endast kunna anses lämpligt för sitt ändamål, om byggnaderna

är i sådant skick, att behov av nyinvesteringar av någon betydenhet

inte beräknas uppstå under tiden för tillträdarens innehav. När tveksamhet

råder i fråga om huruvida varaktiga förtjänstmöjligheter föreligger utanför

jordbruket, bör lantbruksnämnden samråda med länsarbetsnämnden.

För sådan investering, vartill statligt stöd utgår enligt rationaliseringskungörelsen,

krävs i regel investeringskalkyl. Ekonomisk kalkyl behöver

emellertid inte föreligga för att enskild jordbrukare skall erhålla garanti

för jordbruksegnahemslån och driftslån. Endast sammanslutning för gemensam

animalieproduktion och sambruksförening måste förete ekonomisk

plan, innan lånegaranti beviljas. Lantbruksstyrelsen uttalar att, därest tillräckliga

resurser för företagsekonomisk driftsplanering ställs till förfogande,

intet finns att erinra mot föreskrift att godkänd företagsekonomisk

driftsplan skall föreligga, innan garanti beviljas för jordbruksegnahemslån

och driftslån. Styrelsen motiverar detta förslag på i huvudsak följande sätt.

För den enskilde jordbrukaren innebär beslut om arrende eller förvärv

av brukningsenhet ett ekonomiskt avgörande av vittgående betydelse. Det

är därför i hög grad önskvärt, att blivande jordbrukare allmänt kan beredas

möjlighet att anlita sakkunskap för att upprätta företagsekonomisk driftsplan

för brukningsenhet, som han planerar att överta. Härigenom skulle

jordbrukaren få en god inblick i de ekonomiska förutsättningarna för sitt

blivande företag. Då möjligheterna att erhålla sakkunnig hjälp med driftsekonomisk

planering f. n. är otillräckliga, framstår det dock som olämpligt

att nu föreskriva sådan plan såsom villkor för lånegaranti.

För att jordbruksegnahemslån eller driftslån skall beviljas ställs vissa

krav på brukarens kvalifikationer. Bl. a. skall sökande äga erforderliga yrkeskunskaper.

Hittills bar i flertalet fall endast krävts goda insikter i praktiskt

jordbruksarbete. Då det här behandlade lånestödet numera utgår till

en- och tvåfamiljsjordbruk, vilka kan ha en stor omsättning, måste höga

krav ställas i fråga om ekonomisk planering, gott tekniskt utbyte i produktionen

m. in. Styrelsen föreslår därför, att vid prövning av ansökningar om

garanti för jordbruksegnahemslån och driftslån efter hand allt större vikt

läggs även vid sökandens grundläggande teoretiska yrkesutbildning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

En tämligen lång övergångstid behövs, innan krav om grundläggande

yrkesutbildning kan införas i jordbruksegnahemskungörelsen. I annat fall

kan planerna på ett kännbart sätt rubbas för de personer, som avsett att

överta jordbruk under de närmaste åren. Lantbruksstyrelsen kunde till en

början utfärda anvisningar till lantbruksnämnderna innebärande att vid

i övrigt lika förutsättningar sökande med grundläggande yrkesutbildning

skall äga företräde till statlig garanti för jordbruksegnahemslån och driftslån.

Kravet på yrkesutbildning skulle redan efter ett par år skärpas ytterligare,

varefter kravet kunde fastställas i författningen.

Beträffande garanti för jordbruksegnahemslånen föreslår styrelsen slutligen

att möjlighet öppnas att låta sådan garanti övertas av ny ägare som

förvärvat fastigheten för kompletteringsändamål.

Lantbruksstyrelsen föreslår vidgade möjligheter att bevilja driftslån i syfte

att stimulera till en utökning av produktionsunderlaget vid jordbruksföretag.

En sådan utökning kan ske genom storleksrationalisering och specialisering.

Möjlighet bör därför öppnas att bevilja lånegaranti för driftslån dels då

jordbrukare, som äger brukningsenhet, utvidgar denna genom arrende av

tillskottsjord, dels då arrendator utvidgar den brukade arealen genom förvärv

eller arrende av tillskottsjord. Sådan lånegaranti bör dock endast ifrågakomma

då tillskottsjorden utgör lämplig utökning av den tidigare innehavda

brukningsenheten samt då sannolika skäl talar för att sambruket

kan bli bestående på lång sikt.

De nämnda formerna för arealkomplettering ger inte samma bestående

resultat som sammanläggningar. Om en brukare får arrendera tillskottsmark,

vilket ofta är enda möjligheten att öka arealen, blir emellertid utvecklingen

på längre sikt i flertalet fall den, att arrendatorn förvärvar den

arrenderade marken. TilLskottsarrendet blir sålunda det första steget mot

en varaktig komplettering. Formen med tillskottsarrende har även fördelar

genom att den kan underlätta jordbrukarens kapitalanskaffning. Enligt en

av Jordbrukets utredningsinstitut utförd undersökning skedde under åren

1951—1956 arealutvidgningar mer än dubbelt så ofta genom arrende som

genom förvärv av tillskottsjord. Utvecklingen synes gå mot att det blir allt

vanligare att utöka arealen vid mindre jordbruk genom tillskottsarrende.

Styrelsen anser det vidare finnas anledning att vidga möjligheterna att

bevilja driftslån i samband med att brukare övergår från en mindre till en

större brukningsenhet.

Enligt nu gällande bestämmelser beviljas garanti för driftslån endast om

brukaren inte tidigare varit verksam som självständig jordbrukare, såvida

inte särskilda skäl föranleder till annat. Det förhållandet att en småbrukare

övertar en bärkraftig brukningsenhet har som regel ansetts utgöra sådant

särskilt skäl. Det är med hänsyn till den allmänna utvecklingen i jordbruket

i högsta grad betydelsefullt att främja storleksrationaliseringen. Denna rationalisering

bör vid sidan av övriga stödformer främjas även genom att

jordbrukare erhåller ökade möjligheter att erhålla lånegaranti för driftslån

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

9

i samband med övertagande av större brukningsenhet än den tidigare innehavda.

Det bör även stå öppet för lantbruksnämnd att bevilja lånegaranti

för nytt driftslån, avsett att komplettera tidigare innehaft, ännu ej slutamorterat

driftslån. Summan av det tidigare innehavda och det nya driftslånet

bör dock inte få överstiga gällande maximibelopp för driftslån.

Styrelsen föreslår också att ändamålet med de nuvarande driftslanen för

övergång till eller startande av specialproduktion vidgas till att avse genomförande

av mera genomgripande driftsomläggning.

De nu gällande bestämmelserna om driftslån vid övergång till specialproduktion

infördes 1960. Efterfrågan på garantier för sådana driftslån har

varit liten, vilket förklaras av att det tar viss tid innan kännedomen om

en ny låneform sprids mera allmänt. Det är emellertid ingen tvekan om att

det föreligger och under överskådlig framtid kommer att föreligga ett stort

behov av driftsrationalisering genom specialisering. För att begreppet specialproduktion

inte skall missförstås och, som ofta skett, ges en snäv tolkning

bör en omformulering ske, så att det framgår att specialiserad produktion

i allmänhet avses. Som förufsättning för lånegaranti för ändamålet

bör gälla att den avsedda specialiseringen innebär en betydande driftsomläggning,

att denna är företagsekonomiskt välbetänkt och att omläggningen

kräver en avsevärd kapitalinsats.

Det är enligt lantbruksstyrelsen av stort intresse att få olika former av

gemensam animalieproduktion prövade i praktiken, så att erfarenheter kan

samlas inför en möjlig framtida utveckling på området. För att underlätta

detta föreslår styrelsen att brukare, som inträder som medlem i sammanslutning

för gemensam animalieproduktion må kunna beviljas garanti för

lån, som upptas för att erlägga kontant insats i föreningen. Nytillträdande

brukare bör även kunna få överta till tidigare brukare för ändamålet beviljad

lånegaranti.

Med hänsyn till gemensamhetsföretagets fortbestånd är det önskvärt, att

insatskapitalet täcker en betydande del av dess kapitalbehov. Fn kontant

inbetalning av relativt stora insatser kan ställa sig svårt för dem, som vid

inträdet i det gemensamma företaget inte samtidigt kan avyttra en djurbesättning

eller på annat sätt anskaffa medel.

Mot bakgrunden av det ökande kapitalbehovet i jordbruket föreslår lantbruksstyrelsen

att maximibeloppet för driftslån till enskild jordbrukare höjs

till 40 000 kr. I undantagsfall och då särskilda skäl föreligger bör dock

garanti för driftslån på högst 50 000 kr. kunna beviljas. Såsom sådant särskilt

skäl bör kunna godtas att brukaren avser att tillämpa en driftsform,

som anses kunna bli av värde i den fortsatta rationaliseringsverksamheten.

Styrelsen anser det inte möjligt eller lämpligt att höja maximibeloppet

för driftslån till sådan storlek, att det täcker hela behovet av driftskapital

vid tvåfamiljs jordbruk. Med hänsyn till inkomstvariationerna och därmed

förenade risker torde det få förutsättas att den person, som övertar ett sådant

jordbruk, förfogar över ett ej obetydligt eget kapital.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

I sammanhanget uttalar styrelsen att enligt en vid lantbrukshögskolans

institution för driftsekonomi nyligen utförd undersökning är den marginella

produktiviteten av jordbrukets maskiner låg. Särskilt vid mindre jordbruk

men även i en del fall vid större jordbruk finns ofta ett ur ekonomisk synpunkt

överdimensionerat inventariebestånd. Detta beror i flertalet fall på

en alltför splittrad produktion och en benägenhet hos jordbrukarna att

skaffa egna maskiner även i fall, där det varit fördelaktigare att utnyttja

förhyrda maskiner eller att gemensamt anskaffa sådana, övermekaniseringen

bör ägnas uppmärksamhet i den allmänna jordbruksupplysningen.

Vid handläggning av ärenden rörande driftslån bör lantbruksnämnderna

också ha vissa möjligheter att motverka mindre välbetänkt maskinanskaffning.

I samband med den föreslagna höjningen av maximibeloppet för driftslån

föreslår styrelsen, att den längsta amorteringstiden utsträcks, förslagsvis

till 20 år. Detta skulle förebygga de svårigheter, som eljest kan uppstå

för låntagarna att under en start- och uppbyggnadsperiod fullgöra betalningsskyldigheten.

Samtidigt anser styrelsen att möjligheten att medge anstånd

med räntebetalning under högst två år för jordbruksegnahemslån och

driftslån kan utgå. Tillräcklig lindring under den första lånetiden anses

kunna nås genom att medge amorteringsfrihet under viss tid.

Vad gäller stödet enligt rationaliseringskungörelsen

föreslår lantbruksstyrelsen att garanti för lån till yttre rationalisering bör

få lämnas för inköp av mark avsedd att sambrukas med varaktigt arrenderad

brukningsenhet, vilken arrendatorn synes ha förutsättningar att förvärva

framdele,s. Främst avses sådana fall då arrendator brukar fastighet,

som ägs av dödsbo i vilket han är delägare eller av föräldrar, och då den

troliga utvecklingen blir att arrendatorn framdeles kommer att få förvärva

fastigheten. Då salubjuden tillskottsmark lämpar sig för sambruk med den

arrenderade brukningsenheten och dennas ägare inte önskar förvärva marken,

framstår det ofta som lämpligt att arrendatorn förvärvar marken. Härför

är han ofta beroende av kreditstöd i form av lånegaranti.

Enligt bestämmelserna i 8 § rationaliseringskungörelsen må lånegaranti

lämnas för förvärv av mark för rationaliseringsändamål. Med hänsyn till

definitionen på yttre rationalisering i kungörelsens 4 § är det dock tveksamt,

om stöd kan lämnas till arrendators kompletteringsförvärv. En ändring

kan ske antingen så att i 4 § ordet fastighetsregleringsåtgärder ersätts

med åtgärder, eller också så att 8 § kompletteras med en särbestämmelse

beträffande arrendators förvärv.

Lantbruksstyrelsen föreslår vidare, att lånegaranti till yttre rationalisering

skall kunna beviljas även då ansökan härom inkommit efter genomförandet

av den yttre rationaliseringen.

Den som förvärvar tillskottsmark kan enligt gällande bestämmelser i regel

endast erhålla lånegaranti, då ansökan görs i direkt anslutning till förvärvet.

Det kan i en del fall vara svårt för jordbrukaren att före förvärvet tillräck
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

11

ligt klart överblicka, vilka ytterligare kostnader för anläggningar och driftsanpassning,

som tillskottsförvärvet kommer att föra med sig. Härav följer

att det även viss tid efter förvärvet kan uppstå behov av mera långsiktig

kredit för förvärvets finansiering.

Kostnaderna för att upprätta företagsekonomisk driftsplan i samband med

yttre och inre rationalisering bör enligt styrelsen få inräknas i de kostnader,

som läggs till grund för beräkning av statsbidrag och lånegaranti. För att

statligt ekonomiskt stöd skall utgå till inre rationaliseringsåtgärd krävs

bl. a. att åtgärden är lönsam. Till grund för lantbruksnämndernas bedömanden

i dessa ärenden skall som regel läggas investeringskalkyl. Dessa kalkyler

har visat sig värdefulla i nämndernas verksamhet. Med hänsyn, till den begränsade

tillgången på personal är det nödvändigt att göra kalkylerna enkla

och föga arbetskrävande. Vid större investeringar har det visat sig önskvärt

att driftsförhållandena på brukningsenheten analyseras genom driftsplanering,

varvid flera olika driftsalternativ undersöks. Särskilt önskvärt är detta,

när flera åtgärder aktualiseras samtidigt, t. ex. vid yttre rationalisering genom

mera omfattande förvärv av tillskottsmark. Det kan då vara aktuellt

både att uppföra eller bygga om ekonomibyggnader och att rationalisera

driften på ett eller annat sätt. Rörande upprättandet av driftsplanerna anför

styrelsen bl. a. följande.

Nya planeringsmetoder har på senare tid framkommit, varigenom det

blivit betydligt mindre arbetskrävande än tidigare att utföra driftsplanering.

Det är enligt lantbruksstyrelsen angeläget att de nya metoderna så mycket

som möjligt tillämpas i lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens

verksamhet. Driftsplaneringen torde främst komma att utföras av hushållningssällskapens

ekonomikonsulenter samt av tjänstemän vid lantbruksnämnderna.

Sådan planering bör kunna komma till stånd i allt större utsträckning

efter hand som tillgången på kunnig personal ökar.

I anslutning till förslaget om vidgat stöd till arealkompletteringar genom

bl. a. arrende föreslår lantbruksstyrelsen, att ekonomiskt stöd bör få lämnas

till investeringar i byggnader och fasta anläggningar, som skall betjäna

både ägd och arrenderad areal, i sådana fall då lantbruksnämnden bedömer

åtgärden angelägen ur rationaliseringssynpunkt.

Även om det är mycket sannolikt att ett arrenderat markområde kommer

att sammanföras med ägd mark eller att arrendet blir bestående, är det

alltid i viss mån osäkert alt investera i t.ex. ekonomibyggnader avpassade för

större areal än den ägda. Ur rationaliseringssynpunkt är det emellertid i

många fall önskvärt alt investeringar kommer till stånd på brukningsenheter

av sådan beskaffenhet. Särskilt gäller detta i trakter med ett allmänt

nedgånget fastighetsbestånd, där det ofta är önskvärt att effektivt kunna

stödja de dugliga brukare, som är inriktade på att genom successiva förvärv

och arrenden göra sina brukningsenheter lönsamma.

Vidare föreslår lantbruksstyrelsen i detta sammanhang att, om lämplig

yttre rationalisering eller driftsomläggning genomförts, statsbidrag må

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

kunna beviljas till att uppföra eller förbättra ekonomibyggnad eller annan

fast anläggning, oaktat statsbidrag tidigare beviljats till sådana åtgärder

vid brukningsenheten.

Enligt bestämmelserna i 14 § rationaliseringskungörelsen må bidrag till

uppförande eller förbättring av ekonomibyggnad eller annan fast anläggning

utgå med högst ett belopp motsvarande dels 25 procent av den godkända

kostnaden upp till en sammanlagd kostnad av 5 000 kr. eller, om

åtgärden uppenbarligen behövs till följd av nyligen genomförd eller nära

förestående yttre rationalisering av mera väsentlig omfattning och kapitalkrävande

natur, 10 000 kr., dels ock med 15 procent av överskjutande kostnad.

Dock må statsbidrag normalt för en och samma brukningsenhet ej

utgå med mer än 8 000 kr. Har tidigare enligt samma kungörelse utgått

statsbidrag till sådan åtgärd på brukningsenheten, skall vid bidragsbeloppets

bestämmande tas hänsyn jämväl till kostnaden för den åtgärden.

Vad gäller hänsynstagande till det förhållandet att bidrag redan tidigare

utgått till byggnadsåtgärd uttalade dåvarande departementschefen i prop.

1947: 75, s. 274, att huvudsynpunkten bör vara att vid prövning av frågan

om avskrivningslån för att förbättra ekonomibyggnaderna på utvidgad

fastighet bör bortses från de avskrivningslån, som tidigare kan ha utgått

till förbättringsåtgärder vilka ej längre är av värde för driften av den utvidgade

fastigheten. Sedan den yttre rationaliseringen numera inriktats på

större enheter än tidigare, har det blivit allt vanligare, att den i uttalandet

förutsatta situationen uppstår. I avsaknad av uttryckliga bestämmelser har

lantbruksnämnderna hittills sällan utnyttjat angivna möjlighet. Styrelsen

anser det angeläget, att lämpliga yttre rationaliseringsåtgärder och därmed

sammanhängande driftsomläggningar främjas och underlättas genom mindre

restriktiv tillämpning i detta hänseende. Även i samband med driftsomläggningar,

som innebär övergång helt eller i väsentlig utsträckning till

specialproduktion, kan tidigare gjorda byggnadsinvesteringar bli av ringa

eller intet värde för den fortsatta driften. Styrelsen anser det vara lika angeläget,

att lantbruksnämnderna ges möjlighet att i dylika fall bevilja bidrag

till erforderliga ny- eller ombyggnader, oavsett om bidrag till byggnadsinvesteringar

tidigare utgått till samma enhet.

För att kunna åstadkomma en fortgående förenkling av det administrativa

arbetet föreslår lantbruksstyrelsen slutligen, att de båda statsbidragsformerna,

avskrivningslån och direkt bidrag, jämställs i författningen.

I 26 § rationaliseringskungörelsen stadgas att statsbidrag, där ej annat

följer av vad i 33 § sägs, skall utgå såsom avskrivningslån ur jordbrukets

avskrivningslånefond. Styrelsen erinrar om, att ett avskrivningslån i realiteten

är avsett att utgöra bidrag till låntagaren, att det utbetalas endast

efter utförandet av den förbättringsåtgärd, för vilken det beviljats, samt att

skyldighet att återbetala beviljat avskrivningslån endast kan inträda i vissa

särskilt angivna situationer. Erfarenheterna har visat, att det i det övervägande

antalet fall ej föreligger något praktiskt behov av att använda avskrivningslåneformen.

Då en åtgärd är utförd, kan i allmänhet bidraget utbetalas

utan särskilda villkor. Vidare talar för att formen med avskrivningslån

endast skall behöva användas i begränsad omfattning det förhållandet,

att statsbidrag till inre rationalisering minskats till att i regel utgå med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

13

belopp motsvarande högst 25 procent av den godkända kostnaden för åtgärden

och att det därför knappast är möjligt att genom bidraget bereda sig

vinst vid överlåtelser av brukningsenhet. Däremot kan avskrivningslåneformen

vara motiverad som ett medel att trygga att kostnadskrävande anläggningar

underhålls. Vid yttre rationalisering kan avskrivningslån fylla en

uppgift som medel att förebygga spekulation med tillskottsjord.

Ehuru avskrivningslåneformen sålunda i vissa situationer är motiverad,

kan statsbidrag till inre rationalisering i det övervägande antalet fall utan

olägenhet utgå i form av direkta bidrag. Enligt de anvisningar, som nu gäller

för lantbruksnämnderna, bör bidrag till inre rationalisering i allmänhet

utgå som direkt bidrag, då det ej överstiger 5 000 kr., men som avskrivningslån,

då bidraget uppgår till högre belopp och avser företag, som kräver

mer avsevärt underhåll för att syftet ej skall förfelas.

Yttranden. Remissinstanserna har på flertalet punkter tillstyrkt lantbruksstyrelsens

förslag till ändrade bestämmelser för lånegarantigivningen

enligt jordbruksegn ahemsk ungör el sen. Av de

allmänna synpunkter på förslagen, som har framkommit, torde få återges

följande.

Fullmäktige i riksbanken utgår ifrån att det inte varit lantbruksstyrelsens

mening att genom de föreslagna ändringarna vidga möjligheterna för en ökad

relativ skuldsättning, om man därmed avser skuldsättningen i relation till

en fastighets avkastningsförmåga, utan att syftet varit att gynna både tillkomsten

av större och bärkraftigare jordbruksenheter och en effektivisering

i allmänhet av jordbruksdriften. För att främja dessa syften bör

vederbörande myndigheter få större frihet än hittills att inom ramen för

allmänna regler bedöma lånegarantiärenden.

Hushållningssällskapens förbund anför, att kapitalbehovet vid ett jordbruk

under senare år har ökat på ett mycket påtagligt sätt. De av lantbruksstyrelsen

föreslagna ändringarna torde underlätta kapitalanskaffningen och

undanröja vissa av de mest påtagliga svagheterna i det nuvarande, statliga

kreditstödet. Enligt Sveriges lantbruksförbund synes de föreslagna ändringarna

vara ägnade att avsevärt förbättra jordbrukarnas möjligheter att utnyttja

den statliga lånegarantin.

Lantbruksnämnden i Uppsala län anser, att den fortlöpande anpassningen

av jordbruksegnahemskungörelsens av sociala skäl betingade bestämmelser

till rationaliseringskungörelsens mera strängt jordbruksekonomiska villkor

är önskvärd ur såväl det allmännas som den enskilde brukarens synpunkt.

Det kan redan nu ifrågasättas, om inte de båda kungörelserna kunde arbetas

ihop till en gemensam författning. Lantbruksnämnden i Kalmar län påpekar

att den statliga kreditgivningen stegvis har förändrats från eu huvudsakligen

socialt inriktad till eu alltmera företagsekonomiskt grundad långivning.

De nya förslagen går i samma riktning. Förslagen innehåller också en saklig

nyhet, nämligen den samtida uppmärksamheten av driftsrationaliseringen

och fastighetsrationaliseringen. Hushållningssällskapet i Västmanlands län

ifrågasätter om inte lånegarantigivningen hör följas upp genom något slag

av insyn under lånetiden. Ändrade driftsförhållanden kan helt ändra underlaget

för den lämnade lånegarantin, varför ny driftsplan kan behöva upprättas

och underställas den garantibeviljande myndigheten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 125 dr 1963

Förslaget att vidga ändamålet med jordbrukegnahemsverksamheten

till att i mån av tillgång på medel underlätta för lantbrukare

och blivande lantbrukare med otillräckligt eget kapital att förvärva

eller arrendera jordbruk tillstyrks genomgående. Skogsstyrelsen diskuterar

förslaget ingående och uttalar därvid följande.

Med uttrycket otillräckligt eget kapital torde avses att köparens egna tillgångar

inte täcker skillnaden mellan köpeskillingen och det lån mot botteninteckning,

som kan erhållas. Även om denna skillnad kan uppgå till avsevärda

belopp, torde en person med ett eget kapital om 50 000 till 100 000 kr.

kunna finansiera ett förvärv utan statlig kreditgaranti. Utan denna garanti

tvingas han dock utnyttja låneformer med högre räntesats och kortare

amorteringstid än garantilånens. Den föreslagna ändringen innebär enligt

styrelsen inte bara en anpassning till grunderna för rationaliseringsverksamheten

utan i viss mån en ändring av principerna för det statliga stödet.

Verksamheten, som hittills haft en social inriktning, förändras och får

mera karaktär av allmänt stöd till jordbruksnäringen.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker

förslaget, men tillägger, att jordbruksegnahemsverksamheten med hänsyn

till sin stora betydelse för jordbruket inte bör få begränsas av brist på

medel. Även från några lantbruksnämnder har framhållits nödvändigheten

av tillräckliga lånegarantiramar, så att avslag på grund av brist på medel

sällan skall behöva förekomma.

Lantbruksstyrelsens uttalande att lånegarantigivningen bör anges som

det viktigaste hjälpmedlet i jordbruksegnahemsverksamheten har inte

föranlett någon erinran i remissyttrandena.

Flertalet remissinstanser tillstyrker de föreslagna kraven på brukningsenheternas

beskaffenhet. Fullmäktige i riksbanken uttalar

sålunda att en friare ändamålsprövning och en vidgad garantigivning

bör medföra stramare krav rörande de ekonomiska förutsättningarna i det

enskilda fallet. Fullmäktige understryker att verksamheten bör inriktas

på verkligt bärkraftiga jordbruk. Lantbruksnämnden i Jönköpings län anser

det angeläget att stränga krav i allmänhet ställs på beskaffenheten av belåningsobjektet.

Ibland kan det dock vara ändamålsenligt och rationaliseringsbefrämjande

att belåna ett ofullständigt jordbruk, som bedöms komma

att bilda kärna i en framtida bärkraftig brukningsenhet. Detta gäller t. ex.

i byar med endast ofullständiga jordbruk, där innehavarna är gamla.

Annan uppfattning redovisas endast av lantbruksnämnden i Älvsborgs

läns södra område, som tills vidare inte önskar någon ändring i de nuvarande

bestämmelserna. Gallringen bland objekten i småbruksbygder blir

hård, om inte undantag av sociala skäl medges.

De flesta remissinstanserna ansluter sig till lantbruksstyrelsens uppfattning,

att försiktighet bör iakttas vid kreditgivning till stödjordbruk. Lantbruksnämnden

i Värmlands län konstaterar att intresset för förvärv av stödjordbruk

avtar. Det intresse som finns beror för övrigt ofta på att köp av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

15

stödjordbruk är enda möjligheten att skaffa billig bostad och samtidigt erhålla

hög belåning. En i viss mån avvikande uppfattning hyser skogsstyrelsen.

Styrelsen anser att förvärv av stödjordbruk bör underlättas, då behov

av deltidsanställda skogsarbetare även i fortsättningen kommer att finnas

i viss utsträckning. Sveriges lantbruks förbund delar inte helt lantbruksstyrelsens

negativa inställning till stödjordbrukens framtida betydelse och

anser därför att förvärv av stödjordbruk liksom hittills bör kunna underlättas.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker inte en så långt gående

restriktivitet i långivningen till stödjordbruk, som lantbruksstyrelsen förordar.

Bl. a. lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen i Gotlands,

Våsternorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt i Älvsborgs läns

södra område anser att det på grund av speciella förhållanden i dessa län

ur samhällelig synpunkt är nödvändigt att kunna belåna stödjordbruk liksom

andra mindre jordbruk.

Till lantbruksstyrelsens önskemål om utökad driftsplanering i samband

med ärenden rörande jordbruksegnahemslån och driftslån ansluter sig

remissinstanserna i huvudsak.

Statskontoret anser att, om den driftsekonomiska planeringen kan genomföras

på ett ekonomiskt och organisatoriskt tillfredsställande sätt, bör lantbruksstyrelsens

krav på driftsplanering tillgodoses. Statskontoret skisserar

ett förslag, som innebär att tillgänglig personal vid lantbruksnämnder och

hushållningssällskap med hjälp av kalkylavdelningen och specialrådgivarorganisationen

vid lantbrukshögskolan skall kunna utföra de ökade arbetsuppgifter,

som följer med en på föreslaget sätt utökad driftsplanering. Kostnaden

per driftsplan beräknas stanna vid 200—300 kr.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium anser det vara svårt att genomföra

en så omfattande driftsplanläggning, som lantbruksstyrelsen önskar, även

om varje län får en ekonomikonsulent. För Hushållningssällskapens förbund

framstår det som allt mera önskvärt och behövligt att bestämmelser om

investeringskalkyler införs även i jordbruksegnahemskungörelsen. Härvid

aktualiseras behovet av ökade resurser för företagsekonomisk rådgivning.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk anser liksom

lantbruksstyrelsen att frågan bör vila tills tillräckliga resurser kan

ställas till förfogande.

Många hushållningssällskap och lantbruksnämnder anser att driftsekonomiska

kalkyler bör läggas till grund för bedömningen av låneärenden. I

det sammanhanget har från flertalet nämnder och sällskap bristen på

driftsekonomiska rådgivare påtalats. I flera yttranden har konstaterats att

det med nuvarande personalresurser inte är möjligt att utarbeta fullständiga

driftsplaner för alla låneobjekt och att någon bestämmelse därom inte

nu bör införas i författningen.

Den föreslagna skärpningen i kravet på brukarens kvalifikationer,

särskilt beträffande yrkesutbildningen, tillstyrks av samtliga remissinstanser.

Fullmäktige i riksbanken framhåller att i den mån de belånade jordbrukens

storlek ökar högre krav bär ställas på jordbrukarens personliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

förutsättningar och på hans insats av eget kapital. Skogsstyrelsen ansluter

sig till lantbruksstyrelsens förslag och tillägger att yrkesutbildningen bör

vara anpassad efter det företag, som den lånesökande skall överta. Det är

viktigt att skogsutbildningen är tillräcklig, särskilt i de fall skogsbruket

dominerar. Även lantbruksnämnden i Jämtlands län betonar behovet av

skoglig utbildning.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium, som är medvetet om svårigheterna

att redan nu införa krav om teoretisk yrkesutbildning i författningen, anser

det dock rimligt att ställa ett sådant krav för större lånegarantier. Riksförbundet

Landsbygdens folk ställer sig helt positivt till vissa krav på yrkesutbildning

i samband med lånegarantigivningen, men räknar med en förhållandevis

lång övergångstid. Man bör inte föreskriva någon viss form av grundläggande

yrkesutbildning, då det finns olika utbildningsvägar. Lantbruksnämnden

i Jönköpings län finner det inte heller välbetänkt att stipulera

viss bestämd yrkesutbildning. Det betydelsefulla är att sökanden äger erforderlig

yrkeskunskap och ej på vilket sätt han har förvärvat den.

Förslagen om vidgade möjligheter att bevilja drift s1

å n tillstyrks eller lämnas utan erinringar av de flesta remissinstanserna.

Lantmäteristyrelsen tillstyrker i princip förslagen, men anför därvid följande.

På kortare sikt torde behovet av storleksförbättringar på ett godtagbart

sätt kunna tillgodoses genom sido- och tilläggsarrenden. På längre sikt

måste emellertid denna form av arealutvidgning betraktas som en nödlösning,

som är förenad med allvarliga olägenheter. Styrelsen, tillstyrker ändå

med hänsyn till att här nämnda former för storleksrationalisering ofta är

de enda möjliga.

Styrelsen för lantbrukshögskolan tillstyrker med följande motivering.

Utvecklingen mot ett ökat antal jordbruk, bestående av såväl ägd som arrenderad

mark, är företagsekonomiskt betingad. Utbuden pa mark täcker

inte efterfrågan, varför arrende måste tillgripas. Det är angeläget att markanskaffning

och därmed sammanhängande investeringar understöds från

samhällets sida även vid sambruk av ägd och arrenderad mark. Riskerna

för att dessa markkompletteringar inte skulle ge samma bestående resultat

som sammanläggningar är små. Den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen

kräver för övrigt stor rörlighet i fastighetssystemet, varför bestående

arealgränser i många fall inte är önskvärda ur rationaliseringssynpunkt.

Sveriges lantbruksförbund anser att sambruk av ägd och arrenderad mark

utgör en smidig form för anpassning av brukningsenheterna till olika förutsättningar.

Förbundet tillstyrker därför liksom Riksförbundet Landsbygdens

folk förslagen. Även flertalet lantbruksnämnder och hushållningssällskap

delar lantbruksstyrelsens uppfattning. Lantbruksnämnden i Kalmar

län konstaterar dock att förslaget om driftslån i samband med sidoarrenden

främjar en utvidgning av arrendesystemet, vilket den jordpolitiska lagstiftningen

söker motverka. Nämnden avstyrker därför förslaget. Hushållningssällskapet

i Kalmar län anser, att behovet och lämpligheten av den föreslagna

ändringen bör ytterligare utredas. Även lantbruksnämnderna i Hal
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

17

lands län och i Älvsborgs läns södra område ifrågasätter lämpligheten av

förslaget, eftersom det skulle kunna medföra att lämpliga kompletteringsköp

försenas eller inte alls kommer till stånd.

Förslaget om höjning av maximibeloppet för driftslån

tillstyrks genomgående av remissinstanserna. Sveriges lantbruksförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk ifrågasätter om inte maximibeloppet generellt

bör höjas till 50 000 kr. med hänsyn till det stora kapital, som behövs

för att ett familjejordbruk skall uppnå konkurrenskraft. Lantbruksnämnden

i Jönköpings län lämnar ett alternativt förslag, innebärande att det maximala

lånebeloppet fastställs till exempelvis 20 000 kr. ökat med hälften av

överstigande behov. Därigenom anser nämnden större rättvisa kunna ernås

mellan olika sökanden.

Flera lantbruksnämnder påpekar, att säkerhetsfrågan kommer i ett helt

annat läge efter en höjning av det maximala lånebeloppet. Det kan komma

att bli svårt för lånesökanden att prestera godtagbar säkerhet.

Förslaget om förlängning av amorteringstiden för driftslån tillstyrks

eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Dock avstyrks

förslaget av fullmäktige i riksbanken, som anför att en inriktning mot en

effektivare jordbruksdrift bör leda till ökad amorteringsförmåga. Fullmäktige

erinrar också om att den för driftslån nu medgivna amorteringstiden

väsentligt överskrider vad som i andra delar av näringslivet anses

tillrådligt för motsvarande kredit. Liknande uppfattning hyser statskontoret.

Skulle en liberalisering av amorteringsbestämmelserna anses angelägen

i samband med en höjning av lånemaximum, bör detta enligt statskontoret

ske genom att bestämmelsen om amorteringsfri tid jämkas.

I frågan om möjligheten till anstånd med räntebetalningen

på jordbruksegnahemslån och driftslån bör stå kvar eller inte råder delade

meningar bland remissinstanserna. I flera yttranden tillstyrks lantbruksstyrelsens

förslag. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens

folk anser dock att möjlighet till anstånd med räntebetalningarna bör

ges även i fortsättningen. Lantbruksnämnden i Västmanlands län anför att

för en nystartad jordbrukare, som erhållit maximalt driftslån, kan räntefrihet

under de båda första åren ur likviditetssynpunkt betyda mer än en till

20 år förlängd amorteringstid.

Förslaget om att garanti för lån till yttre rationalisering

1 vissa fall skall få lämnas vid köp av mark som komplettering till arrenderad

brukningsenhet tillstyrks med tvekan av lantmäteristyrelsen. Innan garanti

beviljas, bör klarläggas om inte den arrenderade marken kan förvärvas till

rimligt pris. Hushållningssällskapens förbund hyser betänkligheter mot den

föreslagna ändringen. Förhållandena skulle kunna kompliceras avsevärt,

2 Biliang till riksdagens protokoll 11)63. 1 sand. Nr 125

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

om förvärv av den arrenderade fastigheten inte kommer till stånd. Förslaget

tillstyrks däremot av statskontoret, skogsstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, Sveriges lantbruksförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk.

De remissinstanser, som yttrat sig om förslaget att lånegaranti för yttre

rationalisering skall kunna beviljas även viss tid efter tillskottsförvärv, har

tillstyrkt detsamma.

Lantbruksstyrelsens förslag om statligt stöd till kostnaderna för upprättande

av företagsekonomisk driftsplan har allmänt biträtts.

Statskontoret tillstyrker, att ett principiellt krav på fullständig ekonomisk

driftsplanering uppställs som villkor för statligt ekonomiskt stöd till

investeringar i lantbruk. Kostnaderna för sådan planering är måttliga i

förhållande till de investeringsbelopp som förekommer. Hushållningssällskapens

förbund anser att behovet av företagsekonomisk planering har blivit

allt större. Sveriges lantbruksförbund anser att en rätt utförd driftsplanering

för jordbruket och jordbrukarna innebär en vinning. Åven styrelsen för

lantbrukshögskolan, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen och Riksförbundet

Landsbygdens folk tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Statskontoret tillstyrker förslaget om att ekonomiskt stöd under vissa förutsättningar

skall få lämnas till investeringar i byggnader

och fasta anläggningar, som skall betjäna både ägd och arrenderad

areal. Det bör dock krävas att arrendet är bestående eller att annan

lämplig mark kan arrenderas under den avskrivningstid man räknar med.

Lantmäteristyrelsen anser att övervägande skäl talar för förslaget. Dock

förutsätts bl. a. att anläggningarna ligger på den ägda fastigheten. Hushållningssällskapens

förbund framhåller, att ärenden rörande stöd till inre rationalisering

i de fall förslaget avser måste handhas med särskild noggrannhet.

III. Det statliga kreditstödet till trädgårdsnäringen

Gällande bestämmelser m. m. Statligt stöd till rationalisering inom trädgårdsnäringen

utgår enligt kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 354; nytryck

1962: 170) angående statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

eller, såvitt gäller företag av sådan storlek att de är av industriell karaktär,

enligt kungörelsen den 3 juni 1960 (nr 372) om statligt kreditstöd till

hemslöjd, hantverk och småindustri. Kreditstöd utgår vidare vid förvärv

eller arrende av trädgårdsföretag enligt kungörelsen den 11 juni 1948

(nr 366; nytryck 1961: 177) angående den statliga jordbruksegnahemsverksamheten,

vari trädgårdsskötsel jämställs med jordbruk.

Syftet med: stödverksamheten enligt kungörelsen angående statligt stöd

till trädgårdsnäringens rationalisering är att främja strävandena att höja

näringens effektivitet och därigenom skapa tillfredsställande försörjnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

19

möjligheter för dess utövare. Bestämmelserna för stödet har i väsentliga

delar ändrats genoin beslut av 1962 års riksdag (prop. 99; JoU 15; rskr

252). Stöd kan utgå i form av lånegaranti och statsbidrag.

Lånegaranti eller statsbidrag kan erhållas för att genomföra rationaliseringsåtgärder,

vilka är ägnade att effektivisera och förbilliga driften och

mera varaktigt förbättra ekonomibyggnader eller tekniska anordningar.

Stöd må endast lämnas till företag som uppenbart kan vid rationell drift

bestå på lång sikt och vars tillkomst eller fortvaro är önskvärd från allmän

synpunkt.

Lånegaranti må beviljas för högst ett belopp som motsvarar kostnaden

för åtgärden. Ett och samma företag må dock ej erhålla garanti för högre

belopp än 100 000 kr. med mindre Kungl. Maj:t på grund av särskilda

skäl medger annat. Amortering skall påbörjas senast under fjärde året

efter första lyftningsdagen och amorteringstiden må ej överstiga 20 år.

Om med hänsyn till särskilda förhållanden så finns påkallat må anstånd

med att erlägga ränta medges under högst två år efter första lyftningsdagen.

Statsbidrag må utgå till enskild person eller sammanslutning, som äger

eller brukar trädgårdsföretag, under förutsättning att företaget ej är

större än att för driften erfordras, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft,

högst två helårsanställda arbetare. Bidrag må utgå med högst 25

procent av kostnaden för rationaliseringsåtgärden upp till ett sammanlagt

kostnadsbelopp av 10 000 kr. och med högst 15 procent av överskjutande

kostnad, dock att statsbidrag för ett och samma företag normalt ej må

utgå med mer än 8 000 kr.

Stödgivningen omhänderhas av lantbruksstyrelsen.

Under de senaste tre budgetåren beviljades statlig garanti för lån om

500 000 kr. i genomsnitt per år. I samband med att de nya bestämmelserna

trädde i kraft den 1 juli 1962 har efterfrågan på lånegaranti och statsbidrag

ökat avsevärt. Sålunda har under sista halvåret 1962 sammanlagt

inkommit 56 ansökningar om lånegaranti eller statsbidrag avseende totalt

ett belopp av 1 413 000 kr. Härtill kommer tio ansökningar, som förelåg

den 1 juli 1962 och som avsåg ett totalbelopp av 250 000 kr. Från den

1 juli t. o. m. den 31 december 1962 har lånegarantier beviljats för 628 550

kr. och statsbidrag med 106 300 kr.

Enligt kungörelsen angående den statliga jordbruksegnahemsverksamlieten

kan förvärv eller arrende av trädgårdsföretag underlättas genom

att kreditgaranti beviljas för lån avseende förvärv av företag och för driftslån.

Lånegarantiverksamheten beträffande trädgårdsföretag enligt denna

kungörelse har dock haft förhållandevis liten omfattning.

Trädgårdsnäringsutrvdiiingens förslag. Utredningen framhåller till en

början att den av 1962 års riksdag beslutade vidgningen av stödet till

trädgårdsnäringens rationalisering utgör en viktig förutsättning för en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

förbättring av förhållandena inom näringen. En intensifierad rationaliseringsverksamhet

på trädgårdsområdet framstår som särskilt angelägen

med hänsyn till den starka konkurrensen från utlandets sida och den

ytterligare skärpning av konkurrensförhållandena, som en vidgad marknad

kan väntas medföra. Samtidigt tyder utvecklingslinjerna i fråga om

förbrukningen på ett i framtiden väsentligt vidgat avsättningsutrymme

för trädgårdsprodukter inom landet. En konkurrenskraftig svensk trädgårdsnäring

har goda förutsättningar att öka försäljningen på den inhemska

marknaden. Många svenska trädgårdsföretag är emellertid dåligt rustade

för att kunna hävda sig vid ändrade marknadsbetingelser. Det är av vikt

ur såväl det allmännas som näringens synpunkt att en rationalisering av

sådana företag främjas. Denna rationalisering kan ske bl. a. genom förbättring

eller nybyggnad av växthus och andra anläggningar, varvid uppnås

lägre produktionskostnader genom ett bättre utnyttjande av arbetskraften

och andra produktionsmedel. Rationaliseringen kan även få formen

av en genomgripande driftsomläggning för övergång till specialiserad

produktion. Utredningen understryker, att utvecklingen på trädgårdsområdet

— liksom på jordbruksområdet — går mot större företagsenheter.

För att uppnå en effektiv användning av resurserna måste rationaliseringen

av ett trädgårdsföretag ofta förknippas med en utbyggnad.

Kapitalbehovet blir i dessa fall särskilt framträdande.

Den ur samhällsekonomiska synpunkter önskvärda rationaliseringen av

trädgårdsföretagen kan i många fall hämmas av svårigheterna att tillgodose

behovet av driftsmedel. Likaledes kan effektiviseringen av trädgårdsnäringen

hindras av svårigheter att anskaffa erforderligt kapital vid förvärv

eller arrende av trädgårdsföretag. Detta kan leda till avsevärda

svårigheter för dem, som vill starta egen rationell verksamhet. Ett vidgat

kreditstöd är därför av stor betydelse för att förbättra trädgårdsnäringens

konkurrensförmåga.

Viss möjlighet att erhålla statliga garantier för förvärvs- och driftslån

till trädgårdsföretag föreligger f. n. inom ramen för bestämmelserna i

jordbruksegnahemskungörelsen. Den av lantbruksstyrelsen föreslagna ändringen

av bestämmelserna i jordbruksegnahemskungörelsen har utformats

med hänsyn till förhållandena på jordbruksområdet. Utredningen föreslår

att motsvarande kreditstöd till trädgårdsnäringen omläggs, så att en anpassning

sker till denna närings speciella förhållanden.

I fråga om den allmänna utformningen av kreditstödet i form av förvärvslån

och driftslån anser utredningen det lämpligt, att stödet för trädgårdsnäringens

del lämnas inom den årligen fastställda kreditgarantiramen

för trädgårdsnäringens rationalisering och att garantier beviljas av

lantbruksstyrelsen. Härigenom uppnås önskvärd samordning i handlägg
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

21

ningen av olika stödåtgärder för trädgårdsnäringens effektivisering och

rationalisering. Syftet med garantigivningen bör enligt utredningen vara

att genom stöd till rationaliseringsåtgärder på trädgårdsnäringens område

främja strävandena att höja näringens effektivitet och därigenom skapa

tillfredsställande försörjningsmöjligheter för dess utövare.

Såsom allmänt villkor för att statlig garanti för förvärvslån

och driftslån skall få beviljas bör enligt utredningen gälla att garanti endast

bör lämnas till företag, som uppenbart kan vid rationell drift bestå

på lång sikt och vars tillkomst och fortvaro är önskvärd från allmän

synpunkt. Lånegaranti bör vidare endast beviljas i fråga om företag,

som kan möjliggöra en rationell produktion. Lånegarantier bör kunna

utgå beträffande företag med, förutom brukaren och tillfällig arbetskraft,

högst två helårsanställda arbetare. Stöd till större företag än nu nämnda

bör — med hänsyn till kreditramens begränsade utrymme —- endast

lämnas om särskilda skäl härtill föranleder.

I anslutning till kraven på företagets beskaffenhet föreslår utredningen

att, innan garanti beviljas, en investeringskalkyl bör upprättas genom

lantbruksstyrelsens försorg, såvida ej företagets lönsamhet är uppenbar.

Enligt utredningens mening hade det varit en fördel, om det såsom villkor

för lånegaranti hade kunnat föreskrivas upprättande av en grundlig

företagsekonomisk driftsplan. Den expertis, som kan bistå vid utformningen

av sådana driftsplaner, är emellertid alltför fåtalig. Utredningen

har därför inte ansett sig böra föreslå detta såsom regelmässigt villkor för

lånegaranti. I de fall resurserna medger och den garantibeviljande myndigheten

påkallar det eller sökanden finner det önskvärt, bör en driftsplan

upprättas. Kostnaderna härför bör innefattas i det lånebelopp, för

vilket garanti beviljas.

En viktig förutsättning för att den insats, som sker genom statlig garantigivning,

skall kunna leda till avsett resultat är att vissa krav ställs på

låntagarens allmänna personliga kvalifiktioner och yrkeskunnighet. Genom

den utbyggnad av yrkesutbildningen på trädgårdsområdet, som har

beslutats av 1962 års riksdag, torde utbildningen vid trädgårdsskolor i

allt större utsträckning bli ett normalt led i anskaffandet av yrkeskunskaper

på trädgårdsområdet. Vid bedömningen av ansökningar om lånegarantier

bör stor vikt läggas vid sökandens yrkesskicklighet. Hänsyn

bör härvid ej endast tas till yrkespraktik utan även, i efter hand allt mera

vidgad utsträckning, till yrkesutbildningen vid kurser och trädgårdsskolor.

Statlig garanti bör ej beviljas för lån, vilket sökanden kan erhålla som

bottenlån. Hänsyn bör vidare tas till sökandens tillgång till eget kapital.

För dessa lånegarantier bör vidare gälla vad i §§ 8, 10, 11, 14 och 15 i

trädgårdsnäringens rationaliseringskungörelse anges beträffande långivare,

ansökningsförfarande, säkerhet, vissa förbehåll och övertagandet

av lånegaranti vid företagets övergång till ny ägare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

Statlig garanti för d r i f t s 1 å n bör enligt utredningen kunna utgå till

enskild person eller sammanslutning, som bedriver eller avser att bedriva

trädgårdsrörelse, vid genomgripande driftsomläggning eller storleksrationalisering.

Vidare bör sådan garanti — liksom på jordbruksområdet —

kunna lämnas i anslutning till förvärv eller arrende av företag. Ett sådant

övertagande står nämligen ofta i samband med eu rationalisering av driften.

Garanti bör kunna beviljas för det lånebelopp, som prövas oundgängligen

erforderligt för att anskaffa nödiga driftsinventarier samt för

att bestrida andra nödvändiga utgifter för alt igångsätta verksamheten

efter genomgripande driftsomläggning eller storleksrationalisering samt

efter förvärv eller arrende av ett trädgårdsföretag. Lånegaranti bör dock

maximalt utgå för ett lånebelopp av 40 000 kr. för ett och samma företag.

Längsta amorteringstiden för driftslån bör enligt utredningen fastställas

till 15 år. Amorteringsfrihet bör därjämte kunna medges under högst två

år från första lyftningsdagen. Därest så med hänsyn till särskilda förhållanden

finns påkallat, bör kunna medges att låntagaren under viss

tid, högst två år från första lyftningsdagen, ej skall vara skyldig att

gälda ränta på uppburet belopp. Sålunda upplupen ränta bör vid anståndstidens

slut läggas till den beviljade lånesumman.

Utredningen föreslår vidare att statlig garanti för förvärvslån

bör kunna lämnas för att underlätta för trädgårdsodlare och blivande

trädgårdsodlare med otillräckligt eget kapital att förvärva trädgårdsföretag.

Sådan garanti bör beviljas endast under förutsättning, att kostnaderna

för förvärvet av företaget är skäliga med hänsyn till den avkastning, som

kan påräknas av företaget på längre sikt.

Enligt beslut av 1962 års riksdag utsträcktes amorteringstiden för trädgårdsrationaliseringslån

till högst 20 år. Den längsta amorteringstiden

för lån för förvärv av trädgårdsföretag bör enligt utredningens mening

likaledes fastställas till 20 år, varvid amorteringen bör — liksom i fråga

om rationaliseringslån — påbörjas senast under fjärde året från lyftningsdagen.

Liksom i fråga om rationaliseringslån och driftslån bör även

i fråga om förvärvslån kunna medges, att låntagaren under viss tid, högst

två år från första lyftningsdagen, ej skall vara skyldig att gälda ränta på

uppburet belopp. Upplupen ränta bör vid anståndstidens slut läggas till

den beviljade lånesumman.

I detta sammanhang föreslår utredningen, att lånegarantiramen

för trädgårdsnäringens rationalisering höjs från nuvarande 3 000 000 kr.

till 6 000 000 kr.

Den av 1962 års riksdag beslutade ändringen av villkoren för trädgårdsnäringens

rationaliseringslån har medfört starkt ökad efterfrågan på

statliga lånegarantier. Enbart under sista halvåret 1962 har således inkommit

ej mindre än 56 ansökningar om lånegarantier och statsbidrag

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

23

för att genomföra rationaliseringar. De av utredningen föreslagna, vidgade

garantimöjligheterna beräknas medföra betydligt ökad efterfrågan.

Enligt utredningens förslag uppgår maximibeloppet för garanti för driftslån

till 40 000 kr. Redan vid ett 50-tal ansökningar om sådana lånegarantier

kan det totala garantibeloppet komma att uppgå till närmare 2 000 000

kr. Härtill kommer de lånegarantier, som kommer att sökas i samband

med förvärv av trädgårdsföretag.

Yttranden. Trädgårdsnäringsutredningens förslag om ökat kreditstöd

till näringen har föranlett övervägande positiva uttalanden av remissinstanserna.

Statskontoret finner sålunda inte anledning till erinran mot

förslagen, men säger sig samtidigt inte kunna överblicka medföljande

risker för felinvesteringar mot bakgrunden av strävandena mot en integrerad

europamarknad. Lantbruksstyrelsen påpekar, att en anledning till

att nuvarande möjlighet att erhålla förvärvslån och driftslån endast utnyttjats

i ringa utsträckning kan vara att denna möjlighet inte varit allmänt

känd. Det är också förenat med betydligt större ekonomiska risker

att lämna stöd till övertagande av trädgårdsföretag än i fråga om jordbruk.

Det är dock enligt styrelsen av betydelse för den svenska trädgårdsnäringens

konkurrenskraft inför en eventuellt förestående europamarknad,

att trädgårdsodlare i ökad utsträckning kan få stöd i form av garanti

för förvärvslån och driftslån i föreslagna fall. Under förutsättning att

förslagen innebär en anpassning av motsvarande bestämmelser på jordbruksområdet

till förhållandena inom trädgårdsnäringen, har kommerskollegium

intet att erinra. De av kommerskollegium hörda handelskamrama

tillstyrker i allmänhet förslagen.

Kritiska synpunkter anförs av Svenska lantarbetareförbundet, som anser

det nödvändigt att en betydande sanering kommer till stånd inom trädgårdsnäringen,

innan man bestämmer sig för formen för vidgat stöd från

det allmännas sida. De i första hand befolknings- och försvarspolitiska

skälen för stödet till jordbruket föreligger endast i ringa omfattning, när

det gäller trädgårdsnäringen. Ett ökat stöd till denna näring kan snabbt

leda till en ökad produktion av knappast önskat slag. Dessa och liknande

svårigheter medför att frågan om kreditstödet till trädgårdsnäringen inte

kan utformas genom att överföra motsvarande principer inom jordbruksnäringen.

Smålands och Blekinges handelskammare ifrågasätter lämpligheten

av att ytterligare liberalisera kreditgivningen till trädgårdsrationaliseringen.

Liknande uppfattning hyser Handelskammaren för Örebro

och Västmanlands lan.

Förslaget om att överföra li a n d 1 ä g g ningen av ärende n r örande

förvärvs- och driftslån till lantbruksstyrelsen tillstyrks

i de yttranden, där frågan berörts. Lantbruksstyrelsen finner det sålunda

önskvärt att samordna handläggningen av de olika stödåtgärderna för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

trädgårdsnäringens effektivisering och rationalisering. Efter att ha diskuterat

tre möjligheter till samordning stannar styrelsen för att tillstyrka

utredningens förslag.

Den första möjligheten är att till lantbruksnämnderna överföra administrationen

av trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd. På grund av

önskemålet om en enhetlig bedömning och det förhållandevis ringa antalet

ärenden förordar styrelsen inte en sådan omläggning. I den mån verksamheten

ökar, blir skälen för en decentralisering dock starkare. Den

andra möjligheten är att bibehålla nuvarande ordning, men föreskriva

att lantbruksnämnds beslut om förvärvs- och driftslån till trädgårdsföretag

skall underställas lantbruksstyrelsens prövning. Därigenom skulle

dock inte vinnas någon egentlig decentralisering och inte heller skulle

arbetsbördan lättas för nagon instans. Den tredje möjligheten är den

av utredningen föreslagna centraliseringen till lantbruksstyrelsen. Det

förutsätts härvid att utredningen av ärendena kommer att åvila hushållningssällskap

och lantbruksnämnder. Den speciella sakkunskap, som

erfordras för att bedöma trädgårdsärendena, representeras nämligen av

de specialkonsulenter inom hushållningssällskapsorganisationen, som skall

finnas placerade i Stockholm och Malmö. Styrelsen kan lättare än lantbruksnämnderna

halla behövlig kontakt med dessa konsulenter.

KommerskoIIegium anser, att vid den av utredningen föreslagna centrala

handläggningen det torde föreligga bättre möjligheter att överblicka de

förändringar för trädgårdsnäringen, som sammanhänger med förverkligandet

av de europeiska marknadsplanerna. Även stödet till de större

trädgårdsföretagen, som nu utgår enligt 1960 års kungörelse om statligt

kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri, borde inrymmas i den

verksamhet som föreslås förlagd till lantbruksstyrelsen.

De allmänna villkor för kreditstödet, som utredningen

föreslagit, tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna. Svenska lantarbetareförbundet

anser det dock vara i det närmaste omöjligt att bedöma, om ett

trädgårdsföretag kan bestå på lång sikt.

De krav, som enligt utredningen bör ställas på företag, vartill lånegaranti

beviljas, understryks av bl. a. lantbruksstyrelsen och kommerskollegium.

Flera handelskammare anser att även företag med mer än två anställda

bör komma i åtnjutande av stödet. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

framhåller att trädgårdsföretag, som förutom brukaren sysselsätter två

anställda, inte utgör några stora företag jämfört med jordbruksföretag

med lika stor arbetsstyrka. Detta bör enligt förbundet beaktas vid bedömning

av de särskilda skäl, som föreslås motivera undantag från huvudregeln

om en storleksbegränsning av företagen. Fn omprövning av storleksgränsen

kan bli aktuell i samband med en anslutning till EEC.

Utredningens förslag om investeringskalkyl och driftsplan tillstyrks

eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Behovet av utbildning och yrkeskunskaper understryks i flera yttranden.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anser, att krav på yrkes
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 125 år 1963

25

kunskaper bör ställas i enlighet med utredningens förslag, när fråga är

om lån i samband med att odlare startar eget företag. Däremot bör vid

bedömning av låneansökningar från den nu aktiva odlarkåren, som har

mångårig praktisk erfarenhet, inte fästas för stort avseende vid den teoretiska

utbildningen. Efter hand som den beslutade omorganisationen av

undervisningen på trädgårdsområdet ger bättre möjligheter till en ändamålsenlig

utbildning kan kravet skärpas.

Utredningens förslag beträffande d r i f t s 1 å n tillstyrks överlag, bl. a.

av lantbruksstyrelsen. Styrelsen tillägger dock följande rörande driftslån

i samband med driftsomläggning.

I vissa fall kan det vara önskvärt att lämna driftslån i samband med

driftsomläggning. Dock framställs inom trädgårdsnäringen en mängd

olika produkter. Företagsledaren måste följa utvecklingen och efter skiftningar

i odlingsbetingelser och marknadsläge undan för undan ställa om

produktionen. Sådan omställning kan bli aktuell flera gånger under ett

trädgårdsföretags livslängd. Innan beslut om stöd till driftsomläggning

fattas, bör därför av sökande framlagd driftskalkyl noggrant prövas.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund utgår från att garantilån skall

kunna erhållas både till sådana utgifter, som erfordras för att genomföra

en genomgripande driftsomläggning och för de nödvändiga driftsutgifter,

som kan följa efter driftsomläggningen.

Förslaget att driftslån maximalt bör utgå med 40 000 kr. tillstyrks i allmänhet.

Dock förordar Sveriges lantbruksförbund, Gotlands handelskammare

och Handelskammaren i Gefle att gränsen sätts vid 50 000 kr. Även

Sveriges handelstrådgårdsmästareförbund befarar att en övre gräns av

40 000 kr. kommer att visa sig vara väl låg. Utvecklingen bör därför noggrant

följas och lånetaket höjas, om behov därav visar sig. Lantbruksstyrelsen

tillstyrker utredningens förslag på denna punkt. Enligt från trädgårdsekonomiska

byrån vid Alnarp inhämtade uppgifter överstiger nämligen

behovet av driftskapital vid företag av här ifrågavarande storlek

som regel inte 40 000 kr.

Mot förslagen till bestämmelser för amortering och räntebetalning å

driftslån invänder Gotlands handelskammare, som förordar en längsta amorteringstid

av 20 år i likhet med vad som gäller för trädgårdsrationaliseringslån.

Smålands och Blekinge handelskammare samt Handelskammaren i

Gefle ifrågasätter behovet och lämpligheten av anstånd med räntebetalningen.

De föreslagna bestämmelserna rörande förvärvslå n biträds i regel

av remissinstanserna. Förutom Svenska lantarbetareförbundet, vilket såsom

i det föregående nämnts ställer sig avvisande till den föreslagna vidgningen

av kreditstödet, anmäler dock de båda sydligaste handelskamrarna tveksamhet

i fråga om förvärvslånen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

Smålands och Blekinge handelskammare ifrågasätter sålunda lämpligheten

av att kreditstöd lämnas för nyetablering av trädgårdsrörelse. Handelskammaren

anser det också tveksamt, om kreditstöd bör lämnas för

förvärv av redan bestående företag i andra fall än då förvärvet avser sammanföring

av företag i rationaliseringssyfte. Även Skånes handelskammare

anser det tveksamt om kreditstöd bör lämnas för nyetablering i branschen.

Slutligen tillstyrks förslaget om att höja garantiramen för lån till

trädgårdsnäringens rationalisering till 6 000 000 kr. av de remissinstanser,

som yttrat sig i frågan.

IV. Lantbruksstyrelsens anslagsskrivelse rörande lånegarantiramar

för budgetåret 1963/64

För innevarande budgetår må lånegaranti beviljas intill ett sammanlagt

belopp av 68 000 000 kr. I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 17) har

det sammanlagda behovet av statlig kreditgaranti för lån avseende olika

ändamål i samband med jordbrukets och trädgårdsnäringens rationaliring

m. m. för nästa budgetår beräknats till 79 000 000 kr., vilket innebär

en ökning med 11 000 000 kr. i förhållande till innevarande budgetår.

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen hemställer, att statlig kreditgaranti

under budgetåret 1963/64 får beviljas med sammanlagt 93 000 000 kr. med

fördelning på ändamål enligt följande sammanställning (miljoner kr.).

Ändamål

1960/61

1961/62

1962/

63

fast-

ställd

ram

1963/64

fast-

ställd

ram

jäm-

kad

ram

bevil- jad ga- ranti

fast-

ställd

ram

jäm-

kad

ram

bevil- jad ga- ranti

förslag

ökning

eller

minsk-

ning

1.

Yttre rationalisering

14

15,1

13,9

15

18,5

17,7

18

28

+ 10

2.

Inre rationalisering

1 ■

8,5

8,0

12

11

10,5

10

12

+ 2

3.

Driftsrationalisering

avseende startande av

specialproduktion

1,0

0,0

3

0,5

0,2

3

—

— 3

4.

Driftslån vid förvärv

eller arrende av jord-

bruk

6

8,5

8,0

7

7

6,9

8

12

+ 4

5.

Jordbruksegnahems-

lån

20

22,9

22,1

20

20

19,6

20

25

+ 5

6.

Lagerhus, m. m.

4

4

4,0

4

4

4,0

4

10

+ 6

7.

Auktionshallar för

trädgårdsprodukter

—

—

—

2

2

0,2

2

2

—

8.

Trädgårdsnäringens

rationalisering

2

2

0,6

2

2

1,6

3

4

+ 1

62

62

56,6

65

65

60,7

68

93

+ 25

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

27

Motiv. De för budgetåret 1961/62 ursprungligen medgivna beloppen

för lånegarantier avseende yttre rationalisering, jordbruksegnahemslån och

driftslån har visat sig otillräckliga. Höjning av ramen för lån till yttre

rationalisering har medgetts. Detta har varit möjligt genom att garantiutrymmet

för lån till inre rationalisering och för lån till driftsrationalisering

avseende övergång till specialproduktion inte utnyttjats helt.

1. Lånegarantigivningen till yttre rationalisering har stigit kraftigt.

Möjligheterna till yttre rationalisering kan väntas fortsätta att öka genom

att mindre jordbruk inom allt flera områden upphör. Bristande garantiutrymme

bör inte tillåtas hindra den angelägna strukturomvandlingen.

2. Omkring hälften av ökningen av garantigivningen till inre rationalisering

under budgetåret 1961/62 hänför sig till de bättre jordbrukslänen

i södra Sverige. Långivningen har där stigit särskilt till täckdikning och

till ekonomibyggnader. En betydande höjning i Norrland hänför sig till

de objekt, som utvalts för koncentrerade rationaliseringsinsatser. Fortsatt

ökning av garantigivningen är att vänta, bl. a. i samband med att nyssnämnda

verksamhet byggs ut. Vidare är flera projekt för gemensam animalieproduktion

under utredning. Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att,

om förhållandena ger anledning därtill, medge jämkning i fördelningen

mellan ramarna för yttre och inre rationalisering.

3 och 4. Styrelsen föreslår att de båda garantiramarna för driftslån

sammanförs. Styrelsen anför härom i promemorian av den 27 januari

1962.

Det har i den praktiska verksamheten visat sig att ändamålen med de

båda typerna av driftslån ofta sammanfaller. Vid förvärv av tillskottsmark

är det i en del fall aktuellt med driftsomläggning, varför vilken som

helst av garantiramarna kan anlitas. Även vid förvärv eller arrende av

fastighet kan det vara oklart om driftslånet skall hänföras till den ena

eller andra garantiramen. Styrelsen anser det därför vara mindre ändamålsenligt

att garantimedgivandena för driftslån fördelas på två ramar.

Det bör dock föreskrivas att vid medelsbrist i första hand behovet av

driftskredit i samband med yttre rationalisering skall tillgodoses.

Behovet av garantiutrymme för driftslån har stigit. Ytterligare ökad

efterfrågan kan väntas, om de i föregående avsnitt redovisade förslagen

godkänns. Den ifrågasatta skärpningen av kravet på brukningsenheternas

beskaffenhet kan dock verka begränsande.

5. Även om antalet ansökningar om garanti för jordbruksegnahemslån

har minskat under senare år, har behovet av garantiutrymme stadigt

ökat. Detta beror på att enligt gällande bestämmelser garanti kan beviljas

till större och därmed mera kapitalkrävande egendomar än tidigare. Köpeskillingen

för ett familjejordbruk om 30 ha åker i södra Sveriges slättbygder

torde f. n. uppgå till 250 000—300 000 kr. Även i Mellansverige är

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

priset för ett bärkraftigt familjejordbruk ofta i storleksordningen 200 000

kr. Under sådana förhållanden behöver jordbrukaren lånegaranti för

jordbruksegnahemslån å 100 000 kr. eller mer, även om han har egna

tillgångar på 30 000 till 50 000 kr. Lånebehovet blir än större vid förvärv

av tvåfamiljsjordbruk.

Enligt från lantbruksnämnderna inhämtade uppgifter skulle det för

budgetåret 1961/62 ha behövts ett garantiutrymme av nära 26 000 000 kr.

för sådana ansökningar om jordbruksegnahemslån, vilka enligt gällande

bestämmelser skulle kunnat beviljas, På grund av det årligen ökande

behovet kan motsvarande utrymme för budgetåret 1963/64 beräknas överstiga

30 000 000 kr. Förslaget om att kravet på beskaffenheten hos de

brukningsenheter, som skall kunna bli föremål för egnahemsbelåning,

närmare anpassas till vad som gäller enligt rationaliseringskungörelsen

kan i viss utsträckning begränsa behovet av garantiutrymme. Garantiramen

kommer dock ändå att behöva ökas.

Möjlighet bör finnas för Kungl. Maj:t att, om förhållandena ger anledning

därtill, medge jämkning i fördelningen av garantiutrymme för jordbruksegnahemslån

och driftslån.

6. Ansökningar om garanti för lagerhus under budgetåret 1962/63 har

redan ingetts för åtta anläggningar med beräknad anläggningskostnad av

över 14 000 000 kr.

Enligt av Svenska lantmännens riksförbund företagen undersökning

framgår, att under innevarande och nästkommande budgetår ansökningar

om lånegaranti dessutom kommer att inges motsvarande en anläggningskostnad

av ca 28 000 000 kr., varav 20 000 000 kr. avser innevarande budgetår.

Garantibehovet för tiden intill den 1 juli 1964 kan sålunda uppskattas

till inemot 15 000 000 kr. Den för innevarande budgetår medgivna

ramen kommer ej ens för inneliggande ansökningar att räcka för garanti

till 35 procent av anläggningskostnaden. Då kreditgaranti för att bli av

ekonomisk betydelse bör kunna beviljas till ca 35 procent av anläggningskostnaden,

skulle för nästa budgetår behövas en ram om 11 000 000 kr.

Det kan dock antas att färdigställandet av något eller några av projekten

kan komma att förskjutas framåt i tiden. A andra sidan ingår ej i beräkningarna

några lagerhus eller sorteringscentraler för potatis.

7. Arbetet med att organisera avsättningen av trädgårdsprodukter pågår

och de i anslagsäskandena 1961 anmälda byggnadsprojekten är alltjämt

aktuella.

8. Till följd av 1960 års riksdagsbeslut om vidgning av den krets trädgårdsföretag,

som kan beviljas statligt rationaliseringsstöd, har kreditgarantier

beviljats i avsevärt större omfattning än tidigare. Fr. o. m. innevarande

budgetår gäller nya regler för verksamheten, vilka möjliggör ett

effektivare utnyttjande av kreditstödet. Tendensen visar ökad efterfrågan

på lånegarantier samtidigt som rationaliseringsprojekten blir större och

mera kostnadskrävande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

29

V. Departementschefen

Behovet av en intensifierad strukturrationalisering och av annan rationalisering

inom det svenska jordbruket är i dagens läge trängande. Detta

belyses bäst av att enligt senast tillgängliga uppgifter ej mindre än cirka

60 procent eller ungefär 157 000 av hela antalet brukningsenheter i landet

alltjämt har en åkerareal av mellan 2 och 10 ha. På dessa enheter och

även på sådana med betydligt större åkerareal kan vanligen varken den

mänskliga arbetskraften eller modem teknisk utrustning rationellt utnyttjas

i jordbruksdriften. Härav följer att de relativa produktionskostnaderna

blir höga och att brukarna inte får en tillfredsställande försörjning för

sig och sina familjer. Mot bakgrunden härav anser jag att det ur det allmännas,

jordbruksnäringens och konsumenternas synpunkt är utomordentligt

angeläget att i större omfattning än nu ej bärkraftiga jordbruksföretag

upphör som självständiga brukningsenheter. Den odlade jorden

bör därvid, där den ej med hänsyn bland annat till rådande överskott på

jordbruksprodukter lämpligen bör utnyttjas för annan produktion, användas

för förstärkning av andra företag. Vidare är det av stor vikt att i ökad

utsträckning avhjälpa de påtagliga brister i arronderingen, som många

företag har och som ökar produktionskostnaderna.

Såsom senast 1959 års riksdag (prop. 148; JoU 30; rskr. 284) uttalat

bör staten på olika sätt medverka till jordbrukets rationalisering. Enligt

min mening bör det också vara en angelägen uppgift för jordbrukets organisationer

att främja denna verksamhet. Inte minst viktigt anser jag vara

att organisationerna genom upplysning och rådgivning medverkar till att

göra jordbrukarna än mer rationaliseringsmedvelna. Ett aktivt intresse

från berörda jordbruksföretagare är nämligen en av förutsättningarna för

att statens stöd till rationaliseringen skall ge bästa möjliga resultat. Vid

de överläggningar, som ägt mm med företrädare för jordbmkets organisationer

och för vilka närmare redogjorts i den tidigare denna dag anmälda

propositionen angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbmkets

område, m. m., har också organisationerna förklarat sig vara beredda att

kraftigt stödja rationaliseringsverksamheten.

De riktlinjer för inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten

för jordbmkets rationalisering, som fastställdes av 1959 års

riksdag, bör i avvaktan på resultatet av den översyn av jordbrukspolitiken

i stort som företas av 1960 års jordbruksutredning alltjämt vara i huvudsak

normerande för statens medverkan i rationaliseringsarbetet. För att

ytterligare främja rationaliseringsåtgärder samt förvärv och drift av

bärkraftiga jordbruksföretag har lantbruksstyrelsen, såsom nämiare

framgår av redogörelsen i det föregående, efter samråd med jordbruksutredningen

framlagt förslag till vissa ändringar i bestämmelserna för

det statliga ekonomiska stödet. Till dessa förslag, som enligt min mening

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

i allt väsentligt är väl grundade, återkommer jag i det följande. Samtidigt

ämnar jag behandla i det föregående återgivna, av trädgårdsnäringsutredningen

avgivna förslag till anpassning av motsvarande bestämmelser i

fråga om trädgårdsnäringen till vad som förordats beträffande jordbruket.

Statsmakterna har under senare år anvisat medel och ställt till förfogande

statlig kreditgaranti till kostnader för angelägna och lönsamma

rationaliseringsåtgärder i den utsträckning som varit möjlig vid avvägningen

av de samlade utgiftskraven. Enligt vad jag inhämtat har under

innevarande budgetår efterfrågan på det statliga ekonomiska stödet till

rationaliseringsverksamheten ökat kraftigt. Genom anspänning av alla

tillgängliga resurser inom lantbruksorganisationen är det enligt vad lantbruksstyrelsen

på min förfrågan under hand uppgett möjligt att för angivna

ändamål under nästa budgetår utnyttja cirka 40 miljoner kr. utöver

vad som föreslagits eller förebådats i årets statsverksproposition. I den

överenskommelse, som träffats vid förut nämnda överläggningar med

jordbrukets organisationer, har också förutsatts att för nästa budgetår

medelsresursema för rationaliseringsverksamheten skall ökas med angivna

belopp samt att för innevarande budgetår vissa kreditgarantiramar

skall höjas med 12 miljoner kr. Med hänsyn till detta och till behovet av

rationell planering av verksamheten anser jag att det är synnerligen

angeläget att nämnda belopp av 40 miljoner kr. står till förfogande redan

den 1 juli 1963. I det följande avser jag att framlägga förslag härom.

Tillsammans med de höjningar av anslag och kreditgarantiramar, som

angetts i statsverkspropositionen, kommer vid bifall till mina förslag

resurserna för rationaliseringen att öka med omkring 70 miljoner kr.

Ekonomiskt stöd till förvärv och drift samt vissa rationaliseringsåtgärder

i fråga om jordbruksföretag. Den statliga jordbruksegnahemsverksamheten

har enligt gällande bestämmelser till ändamål att underlätta

för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva eller arrendera jordbruk.

För att nå detta syfte må kreditgaranti beviljas för lån dels för

förvärv av jordbruksfastigheter (jordbruksegnahemslån), dels för att anskaffa

inventarier och annan utrustning som erfordras för att igångsätta

jordbruksdrift (driftslån), dels ock för att underlätta övergång helt eller

i väsentlig utsträckning till eller startande av specialproduktion å jordbruksfastighet.

Härjämte må tecknas garanti för betalning av arrende.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit ändringar i bestämmelserna för stödgivningen

i syfte att anpassa den efter utvecklingen och att öka dess

rationaliseringsbefrämjande effekt. Förslagen har i huvudsak tillstyrkts

av remissinstanserna.

Jag anser liksom lantbruksstyrelsen att nu gällande bestämmelser angående

det statliga ekonomiska stödet till förvärv och drift av

jordbruksfastigheter inte är helt tidsenliga. Enligt min mening

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

31

är det av särskild vikt, att detta stöd i ökad utsträckning inriktas på

sådana jordbruksföretag, som enligt nutida begrepp har eller inom nära

förestående tid kan väntas uppnå full bärkraft. Härigenom vidgas kretsen

av köpare till dessa företag och skickliga jordbrukare får möjlighet att

även om deras egna kapitaltillgångar ej är tillräckliga skaffa sig ett företag

av sådan storlek att de kan få full bärgning. En på detta sätt inriktad stödgivning

får en direkt rationaliseringseffekt i de fall, då innehavare av ett

ej utvecklingsbart ofullständigt företag erhåller hjälp att överta en bärkraftig

enhet. Vidare är det, såsom lantbruksstyrelsen framhållit, av vikt

att kreditstödet till drift av jordbruksföretag utformas så att strukturrationaliseringen

främjas. Det bör därför finnas möjlighet att bevilja

lånegaranti för ändamålet, förutom i samband med att ett jordbruksföretag

övertas av ny brukare eller att viss produktionsomläggning sker, vid arealutvidgningar

av olika slag.

Ändamålet med stödgivningen till förvärv och drift av jordbruksföretag

bör i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag vara att i mån av tillgång

på lånegarantiutrymme underlätta för lantbrukare med otillräckligt eget

kapital att förvärva eller arrendera jordbruk. Någon särskild social inriktning

av stödgivningen är enligt min mening ej längre motiverad. Benämningen

jordbruksegnahem bör ej användas i fortsättningen.

Stödgivningen bör liksom hittills handhas av lantbruksnämnderna under

lantbruksstyrelsens ledning och tillsyn och ske i form av statlig kreditgaranti

för lån avsedda för förvärv av jordbruksfastighet (jordförvärvslån)

eller för att anskaffa driftsinventarier (driftslån). Vidare bör alltjämt

statlig garanti kunna tecknas för betalning av arrende. Däremot bör det

inte, såsom nu är fallet, åligga lantbruksnämnderna att bedriva jordförmedling

eller att anskaffa jord genom köp i primärt syfte att tillgodose

efterfrågan på jordbruksföretag. Denna verksamhet har under senare år

haft ringa omfattning och kan enligt min mening utan olägenhet upphöra.

Jag vill emellertid framhålla att om jordbruksfastighet behöver tas i anspråk

för rationaliseringsändamål kan och bör lantbruksnämnd om så

befinns lämpligt med stöd av bestämmelserna i kungörelsen den 11 juni

1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering

m. m. (rationaliseringskungörelsen) skaffa brukaren ny och

bättre fastighet.

I fråga om de villkor, som bör gälla för garanti för jordförvärvslån,

delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning att kravet på brukningsenhets

beskaffenhet bör anpassas till bestämmelserna härom i rationaliseringskungörelsen.

Mot bakgrunden av vad jag inledningsvis anfört om behovet

av att ej Ixirkraftiga jordbruksföretag i ökad utsträckning upphör som

självständiga brukningsenheter kan det nämligen ej komma i fråga att

stödja förvärv av sådana företag. En grundläggande förutsättning för att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

garanti för jordförvärvslån skall få medges bör sålunda vara att brukningsenheten

antingen redan har sådan storlek och ägoanordning att det

bedöms sannolikt att den på lång sikt kan bestå såsom självständig enhet

och kan bereda brukaren samma arbetsinkomst, som erbjuds inom jämförbara

näringsgrenar, eller efter nära förestående yttre rationalisering

eller produktionsomläggning förutsätts komma att uppnå sådan bärkraft.

I första hand bör enligt min mening stödgivningen inriktas på lån för

förvärv av tvåfamiljsjordbruk. Förvärv av större brukningsenheter bör

stödjas endast om synnerliga skäl föranleder det.

Till förvärv av stödjordbruk bör lånegaranti i fortsättningen beviljas

endast om särskilda skäl talar härför. Jag ansluter mig nämligen till lantbruksstyrelsens

mening att stor försiktighet bör iakttas i fråga om stödgivningen

till dessa jordbruk. Lånegaranti bör i regel endast komma i

fråga då brukaren har sådan annan huvudsaklig sysselsättning, exempelvis

skogsarbete, att han under viss säsong är beroende av stödjordbruket

och att detta förhållande kan beräknas fortvara. En annan förutsättning

bör vara att stödjordbruket är av sådan beskaffenhet att omfattande investeringar

inte behöver ske under lånetiden.

Enligt beslut av 1959 års riksdag krävs för att statligt ekonomiskt stöd

skall få utgå till åtgärd för inre rationalisering att, utom i de fall då

åtgärds lönsamhet är uppenbar, investeringskalkyl upprättas. Med hänsyn

till investeringens storlek får det anses vara minst lika viktigt att en noggrann

ekonomisk bedömning av lönsamheten sker vid ett fastighetsförvärv

som vid exempelvis uppförandet av en byggnad. En sådan prövning bör

därför ske, innan garanti för jordförvärvslån beviljas. Det är enligt min

mening önskvärt att prövningen kan grundas på fullständig driftsekonomisk

plan rörande brukningsenheten. Såsom framgår av lantbruksstyrelsens

framställning och de däröver avgivna remissyttrandena kan sådan

plan numera göras för relativt liten kostnad. I årets statsverksproposition

har också framlagts förslag, som ej oväsentligt ökar tillgången till driftsekonomisk

expertis vid hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna.

I likhet med lantbruksstyrelsen och remissmyndigheterna anser jag dock

att det ännu inte finns tillräckliga personella resurser för den omfattande

driftsplaneringsverksainhet som skulle följa av ett obligatoriskt krav på

fullständig driftsekonomisk plan i bland annat förevarande sammanhang.

Däremot bör enligt min mening redan nu för alt lånegaranti skall få beviljas

regelmässigt krävas att genom en ekonomisk kalkyl, som det bör

ankomma på lantbruksnämnden att upprätta, visats att investeringen för

förvärvet är räntabel. I de fall lantbruksnämnden anser att fullständig

driftsekonomisk plan är nödvändig för bedömningen, bör emellertid sådan

plan upprättas innan garanti beviljas. Vidare bör inom ramen för tillgängliga

resurser driftsekonomisk plan upprättas då lånesökanden begär det.

Med hänsyn till den nytta sökanden har av en fullständig driftsekonomisk

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

33

plan i jordbruksdriften bör han stå för kostnaderna för den. Dessa kostnader

bör få inräknas i lånegaranti belopp et. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen

att i samråd med lantbrukshögskolans företagsekonomiska

institution utarbeta lämpliga modeller för nyss nämnda planer och kalkyler.

Utvecklingen mot större och mera kapitalkrävande jordbruksföretag

ställer ökade krav i fråga om tekniskt och ekonomiskt kunnande på den

enskilde företagaren. Detta bör beaktas vid lånegarantigivningen beträffande

jordförvärvslån på så sätt att vid den bedömning av sökandens

personliga kvalifikationer som skall ske stor vikt fästs vid yrkesskickligheten.

Härvid bör hänsyn tas ej endast till praktiskt kunnande utan

även och efter hand i allt större utsträckning till genomgången teoretisk

yrkesutbildning. Såsom bland andra skogsstyrelsen påpekat är det vid

kombinerade jord- och skogsbruksföretag viktigt att den skogliga utbildningen

är tillräcklig. Jag vill i detta sammanhang erinra dels om de genom

beslut av 1962 års riksdag förbättrade utbildningsmöjligheterna vid

lantbrukets yrkesskolor, dels om den effektivisering som pågår av kursverksamheten

för vidareutbildning av de inom jordbruket yrkesverksamma.

Liksom hittills bör lånegaranti för jordförvärvslån kunna beviljas upp

till hela belåningsvärdet för brukningsenheten. Vid bedömning av garantibeloppets

storlek och givetvis även vid prövning av behovet av lånegaranti

över huvud taget bör hänsyn tas, förutom till sökandens eget kapital och

till möjligheterna att erhålla bottenlån, till förutsättningarna att på annat

sätt uppta lån på skäliga villkor.

I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag bör kunna medges att lånegaranti

får övertas av ny ägare, som förvärvat brukningsenheten såsom

tillskottsjord. Med hänsyn till de krav som i det föregående uppställts på

belåningsobjektets beskaffenhet torde dock sådant medgivande få betydelse

endast beträffande garantilån, som beviljats enligt hittills gällande

bestämmelser.

Ilär ej särskilt behandlade bestämmelser rörande jordbruksegnahemslån

bör i huvudsak gälla även i fråga om jordförvärvslån.

Lånegaranti för drift slån kan enligt gällande bestämmelser beviljas dels

den som erhållit jordbruksegnahemslån, dels den som eljest förvärvar eller

arrenderar brukningsenhet, om fordringarna för att erhålla jordbruksegnahemslån

är uppfyllda, dels, då särskilda omständigheter föranleder det,

i samband med alt lånegaranti beviljas för yttre rationalisering genom förvärv

av tillskottsjord, dels åt sammanslutning för gemensam animalieproduktion

och åt sambruksförening dels ock för att underlätta övergång helt

eller i väsentlig utsträckning till eller startande av specialproduktion.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1!)03. 1 sand. Nr 125

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungi. Mcij:ts proposition nr 125 år 1963

I fortsättningen bör givetvis garanti för driftslån kunna beviljas den som

erhåller jordförvärvslån och den som eljest förvärvar eller arrenderar brukningsenhet

under förutsättning att enhetens beskaffenhet och brukarens

kvalifikationer Ivller de krav, som uppställts för jordförvärvslån. Med

hänsyn till den synnerliga vikten av att i rådande läge främja tillkomsten

av större brukningsenheter anser jag, att möjligheterna att lämna garanti

för driftslån i samband med arealutvidgning bör ökas. I anslutning till

lantbruksstyrelsens förslag bör i detta hänseende i princip gälla att garanti

för driftslån skall kunna erhållas i samband med ändamålsenliga arealutvidgningar,

som är av minst sådan omfattning som förutsätts för tillämpning

av bestämmelserna i 14 § andra stycket rationaliseringskungörelsen

om förhöjt stöd till åtgärd för inre rationalisering. Sålunda bör sådan

garanti kunna beviljas, förutom vid förvärv av tillskottsjord till fastighet

som lånesökanden äger, vid arrende av tillskottsjord till ägd fastighet

samt vid förvärv eller arrende av tillskottsjord till arrenderad brukningsenhet.

Även om vissa betänkligheter kan resas mot storleksrationalisering

av en brukningsenhet genom arrende av mark anser jag att det, med hänsyn

till svårigheterna att i vissa fall förmå fastighetsägare, exempelvis

dödsbon, att avhända sig mark samt till angelägenheten av att få fram

större jordbruksföretag, är av vikt att vid denna form av arealutvidgning

ekonomiskt stöd kan lämnas. Givetvis måste därvid, såsom lantbruksstyrelsen

och remissinstanserna framhållit, krav ställas på att den arrenderade

marken utgör lämplig utökning av den egna brukningsenheten

och att sannolika skäl talar för att sambruket består på lång sikt. En

annan förutsättning för kreditstöd i berört fall bör vara att möjlighet

till förvärv av marken på skäliga villkor ej föreligger.

I fråga om driftslån i anslutning till inköp av tillskottsjord till arrenderad

brukningsenhet bör krävas att sannolika skäl talar för att denna

enhet framdeles kan förvärvas av arrendatorn. I första hand bör så anses

kunna vara fallet då delägare i ett dödsbo arrenderar detta tillhörig fastighet

eller då arrendatorn är arvinge till fastighetsägaren. Givetvis bör

även i här åsyftade fall ha klarlagts att förutsättningar saknas för omedelbart

förvärv av den arrenderade fastigheten.

Jag förordar också att den befintliga möjligheten att lämna garanti för

driftslån vid övergång till specialproduktion vidgas till att avse alla slag

av genomgripande produktionsomläggningar av sådan omfattning att

därigenom jordbruksföretaget omedelbart eller inom en nära framtid

når full bärkraft.

I anledning av nyssnämnda förslag bör det i fråga om garanti för driftslån

nu gällande villkoret att låntagaren inte tidigare får ha bedrivit verksamhet

som självständig jordbrukare utgå. Enligt min mening bör hinder

inte föreligga att, om gällande bestämmelser i övrigt medger det, bevilja

garanti för nytt driftslån avsett att komplettera tidigare innehaft, ännu

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mcij.ts proposition nr 125 dr 1963

35

ej slutamorterat lån. Summan av utestående lånebelopp och det nya lånet

bör inte få överstiga gällande maximibelopp för driftslån.

Animalieproduktion organiserad i gemensamhetsföretag synes i vissa

fall vara en lämplig väg för familjejordbruket att nå lönsamhet i exempelvis

mjölkproduktionen. Intresset för denna produktionsform har ökat

under senare år. Jag anser för min del, att det ur rationaliseringssynpunkt

är önskvärt att sammanslutningar för gemensam animalieproduktion bildas

i ökad utsträckning. Såsom lantbruksstyrelsen anfört är det givetvis

av vikt att medlemmarnas egna insatser i sammanslutningen ej utgör allt

för liten del av dess kapital. Därest det med hänsyn till kravet på insatskapital

skulle uppstå svårighet att åstadkomma sammanslutning av erforderlig

omfattning, bör möjlighet finnas att bevilja garanti för lån till

medlemsinsats. Sådan garanti bör vid behov även kunna lämnas den som

i utträdande medlems ställe inträder i sammanslutningen. Garantibeloppet

bör i båda fallen begränsas till högst 10 000 kr.

I fråga om kreditstödet till driftslån m. m. åt sambruksförening bör ej

vidtas annan ändring än den som föreslagits i den nyligen avlåtna propositionen

angående ändring i lagen den 30 april 1948 (nr 218) om sambruksföreningar,

m. m.

För att garanti för driftslån skall få beviljas bör i samma utsträckning,

som jag förordat beträffande jordförvärvslån, krävas ekonomisk kalkyl

eller driftsekonomisk plan. Kostnaderna för den driftsekonomiska planen

bör även i detta fall få inräknas i garantibeloppet.

Storleksrationaliseringen av jordbruksföretagen medför att de blir

alltmer kapitalkrävande. Jag ansluter mig därför till lantbruksstyrelsens

och remissinstansernas uppfattning att en höjning av maximibeloppet för

driftslån till enskild person är motiverad. Beloppet är nu fastställt till

20 000 kr. Vid mina överväganden rörande höjningens storlek har jag

beaktat, att det i regel bör förutsättas att en jordbruksföretagare har tillgång

till visst eget kapital att sätta in i rörelsen. Jag har bland annat med

hänsyn härtill i likhet med lantbruksstyrelsen stannat för att maximibeloppet

bör höjas till 40 000 kr. Förslaget om att detta belopp skall få

överskridas i vissa fall är jag däremot ej beredd tillstyrka. Lånets storlek

inom maximibeloppet bör givetvis avvägas med hänsyn till förhållandena

i varje enskilt fall. Särskilt bör enligt min mening iakttas att det allmänna

inte bör medverka till en överdimensionering av maskinbeståndet. Möjligheterna

att utnyttja förhyrda maskiner eller att gemensamt anskaffa

sådana bör därför beaktas vid prövningen av lånebeloppets storlek.

I likhet med fullmäktige i riksbanken och statskontoret anser jag, att

tillräckliga skäl ej föreligger att utsträcka amorteringstiden för driftslån

till enskild person över nu gällande lid av 15 år. För atl minska de betalningssvårigheter,

som kan uppstå för företagaren under eu start- eller

uppbyggnadsperiod, vill jag däremot föreslå att det ej längre skall krävas

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

att särskilda omständigheter föreligger för att amorteringsfrihet under

de båda första åren av lånetiden skall kunna medges, Såsom en följd av

mitt ställningstagande i fråga om amorteringstidens längd anser jag, att

nuvarande möjlighet att medge anstånd med att erlägga ränta bör bibehållas.

Även övriga i det föregående ej särskilt berörda bestämmelser

rörande driftslån bör kvarstå i huvudsak oförändrade.

Såsom lantbruksstyrelsen förordat bör i anslutning till ändringarna i

bestämmelserna rörande stödgivningen till förvärv och drift av jordbruksföretag

företas vissa jämkningar rörande stödet till jordbrukets

yttre och inre rationalisering. Sålunda bör vad jag i det

föregående föreslagit beträffande garanti för driftslån i samband med

arealutvidgningar leda till att möjlighet införs att bevilja garanti för lån

till inköp av mark avsedd att sambrukas med arrenderad brukningsenhet.

I fråga om sambrukets varaktighet och möjligheterna för arrendatorn

att framdeles förvärva brukningsenheten bör givetvis gälla samma förutsättningar

som beträffande driftslån. En ytterligare förutsättning för

lånegaranti måste i förekommande fall uppenbarligen vara att fastighet

sbildningsfrågan kan lösas beträffande tillskottsjorden. Ej heller har

jag något att erinra mot att, då särskilda omständigheter föreligger, kreditgaranti

för lån till förvärv av lillskottsjord skall kunna beviljas även om

ansökan om garanti inges först efter genomförandet av sådan yttre rationalisering.

Vidare tillstyrker jag lantbruksstyrelsens förslag att ekonomiskt stöd

bör få lämnas till investeringar i byggnader och andra anläggningar, som

skall betjäna både ägd och arrenderad mark i det fall investeringen bedöms

angelägen ur rationaliseringssynpunkt och förvärv av den arrenderade

marken ej omedelbart kan ske. Härjämte bör, såsom bland andra statskontoret

framhållit, krävas att arrendet är bestående. Det måste även

förutsättas att investeringar i fråga om byggnader sker på den ägda

marken.

Såsom förut nämnts upprättas investeringskalkyler innan statligt stöd

lämnas till åtgärder för inre rationalisering. Av samma skäl, som jag

anfört vid behandlingen av bestämmelserna för jordförvärvslån och driftslån,

är det angeläget att vid kostnadskrävande åtgärder för yttre och inre

rationalisering sådan kalkyl utvidgas till fullständig driftsekonomisk plan.

Enligt min mening bör därför i fråga om sådan plan i nämnda sammanhang

gälla bestämmelser av motsvarande innebörd som jag förut förordat

i fråga om jordförvärvslån och driftslån. Utgifterna för att upprätta sådana

planer bör alltså få inräknas i de kostnader, som läggs till grund

för beräkning av statsbidrag och statlig lånegaranti till yttre och inre

rationalisering.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

37

Lantbruksstyrelsens förslag att statsbidrag till kostnader för att uppföra

och förbättra ekonomibyggnader skall kunna utgå även om bidrag tidigare

har beviljats för sådana åtgärder vid samma brukningsenhet föranleder

ingen erinran från min sida. Det torde nämligen till följd av att

under ett tidigare skede av rationaliseringsverksamheten målsättningen i

fråga om brukningsenheternas bärkraft låg betydligt lägre än den som

nu tillämpas vara nödvändigt att, då yttre rationalisering av mera väsentlig

omfattning och kapitalkrävande natur eller genomgripande driftsomläggning

skall genomföras, kunna bortse från tidigare bidrag av nämnt

slag.

Slutligen vill jag i detta sammanhang beröra tillämpningen av de så

kallade värdeutjämningsbidragen vid förvärv av tillskottsjord. Enligt 9 §

rationaliseringskungörelsen kan vid förvärv av mark för rationaliseringsändamål

utgå statsbidrag högst med belopp motsvarande skillnaden mellan

å ena sidan den av lantbruksnämnden betingade eller godkända köpeskillingen

eller motsvarande ersättning för fastigheten eller fastighetsdelen

och å andra sidan det värde fastigheten eller fastighetsdelen kan

anses äga för den brukningsenhet till vilken den skall läggas. Vid den

intensifierade strukturrationalisering som jag uttalat mig för torde det

inte sällan inträffa att fastighet, varå gjorda investeringar i byggnader och

andra anläggningar fortfarande har ett ej obetydligt värde, bedöms böra

tas i anspråk för rationaliseringsändamål och att därvid investeringarna

ej kan nyttiggöras. För att stimulera den nödvändiga rationaliseringsprocessen

bör i sådana och liknande fall enligt min mening värdeutjämningsbidrag

komma i fråga i relativt stor utsträckning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidta de författningsändringar,

som föranleds av bifall till de förslag jag framlagt i detta avsnitt.

Förvärvslån och driftslån till trädgårdsföretag. Genom beslut av 1962

års riksdag (prop. 99; JoU 15; rskr. 252) ändrades bestämmelserna för

det statliga stödet till trädgårdsnäringens rationalisering så att de i huvudsak

ansluter sig till vad som gäller för jordbrukets rationaliseringsstöd.

I fråga om ekonomiskt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag gäller

enligt stadgande i kungörelsen den 11 juni 1918 (nr 366) angående den

statliga jordbruksegnahemsverksamheten samma bestämmelser som för

jordbruksegnahemslån och driftslån till jordbruksföretag. Trädgårdsnäringsutredningen

har föreslagit att dessa bestämmelser för trädgårdsföretagen

ges en mera tidsenlig inriktning och anpassas till vad som gäller för

näringens rationaliseringsstöd.

För egen del anser jag, att det, med hänsyn till den starka konkurrens

från utlandets sida, som den svenska trädgårdsnäringen har att kämpa

mot, är nödvändigt med eu långtgående rationalisering av företegen inom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

denna näringsgren. De av föregående års riksdag beslutade ändringarna

i bestämmelserna för rationaliseringsstödet till näringen har enligt vad jag

erfarit redan medfört en märkbart ökad aktivitet på området. Odlarnas

strävanden att effektivisera och förbättra företagen kan dock fortfarande

hämmas av kapitalbrist, om möjlighet ej finns att ge statligt kreditstöd

exempelvis för att anskaffa driftsinventarier i samband med omläggning

till specialiserad produktion eller utökning av företagsstorleken. Att överta

rationellt uppbyggda företag kan också med hänsyn till det stora kapital

som erfordras härför ofta ställa sig svårt för yngre trädgårdsodlare. På

grund härav bör det enligt min mening även fortsättningsvis finnas möjligheter

att till trädgårdsföretag bevilja statlig kreditgaranti för driftslån

och förvärvslån. I likhet med vad jag förut föreslagit för jordbrukets del

bör detta stöd även i vissa avseenden ges en mera rationaliseringsfrämjande

inriktning. Stödgivningen bör i princip ta sikte på redan existerande

företag. Under sådana förhållanden torde stödet inte, såsom befaras i ett

par remissyttranden, leda till en olämplig produktionsökning utan såsom

främsta effekt få en rationellare produktion.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag, att de av trädgårdsnäringsutredningen

framlagda förslagen är väl ägnade att ligga till grund för

utformningen av det statliga kreditstödet till förvärv och drift av trädgårdsföretag.

Delta innebär, att jag delar utredningens uppfattning att

stödet bör anpassas till trädgårdsnäiängens speciella förhållanden och till

dess rationaliseringssträvanden och ej längre utgå enligt samma regler

som för jordbruksnäringen.

De allmänna villkoren för att garanti för förvärvslån och driftslån till

trädgårdsföretag skall få beviljas bör, såsom utredningen förutsatt, vara

i huvudsak samma, som gäller för trädgårdsnäringens rationaliseringsstöd.

Kreditstöd bör således lämnas endast till företag, som vid rationell drift

uppenbart kan bestå på lång sikt. Det bör också krävas att det ur allmän

synpunkt är önskvärt att företaget består. Vidare bör garanti i allmänhet

ej lämnas till större företag än de som — förutom brukaren och tillfällig

arbetskraft — sysselsätter högst två helårsanställda arbetare. Om särskilda

skäl, exempelvis produktionens inriktning, det föranleder bör stöd

även kunna utgå till företag som sysselsätter högst fyra helårsanställda

arbetare. Jag vill i sammanhanget erinra om att enligt kungörelsen den

3 juni 1960 (nr 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och

småindustri kreditstöd må lämnas för nybyggnad, tillbyggnad, ombyggnad

eller inredning av lokaler, som är nödvändiga för verksamheten, för

anskaffning av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda

skäl föreligger, för anskaffning av omsättningstillgångar.

En förutsättning för att ett företag skall kunna bestå på sikt är att

lönsamhet uppnås. För att möjligheterna härtill skall kunna bedömas

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

39

fordras ekonomiska överväganden. Jag ansluter mig därför till utredningens

förslag, att innan lånegaranti beviljas investeringskalkyl skall

upprättas, såvida inte företagets lönsamhet är uppenbar. Sådan kalkyl

bör på samma sätt, som redan gäller beträffande rationaliseringsstödet,

upprättas genom den garantibeviljande myndighetens försorg. Därest denna

finner det erforderligt eller lånesökanden önskar det, bör inom ramen

för tillgängliga resurser en fullständig driftsekonomisk plan upprättas.

Kostnaderna härför, som med hänsyn till nyttan av planen vid driften bör

åvila sökanden, bör få inräknas i det lånebelopp för vilket garanti beviljas.

Liksom fallet är beträffande motsvarande stöd på jordbrukets område

skall en bedömning av lånesökandens kvalifikationer för att sköta trädgårdsföretaget

ske. Såsom utredningen föreslagit bör härvid stor vikt

läggas vid sökandens yrkesskicklighet. Hänsyn bör inte endast tas till

yrkespraktik utan även och efter hand i allt större utsträckning till yrkesutbildning

vid trädgårdsskolor och kurser.

Kreditgaranti för driftslån bör i enlighet med utredningens förslag kunna

lämnas vid genomgripande driftsomläggning eller storleksrationalisering

av trädgårdsföretag samt i anslutning till förvärv eller arrende av sådant

företag. Jag tillstyrker även att garanti beviljas såväl enskild person som

sammanslutning, som bedriver eller avser att bedriva trädgårdsrörelse.

Vidare bör gälla att garanti för driftslån må beviljas för det lånebelopp,

som oundgängligen erfordras för att anskaffa inventarier för trädgårdsbruk,

plantmaterial m. m. samt för att bestrida andra nödvändiga driftsutgifter

för att igångsätta trädgårdsföretagets verksamhet. Jag biträder

också utredningens förslag att driftslånets storlek må uppgå till högst

40 000 kr. Det bör dock enligt min mening understrykas, att lånets storlek

skall avvägas i förhållande till behovet vid det enskilda företaget samt

att det bör krävas att lånesökanden sätter in visst eget kapital i rörelsen.

Amorteringstiden bör liksom för jordbrukets driftslån bestämmas till

högst 15 år med möjlighet att medge amorteringsfrihet under de båda

första åren av lånetiden.

Jag biträder utredningens förslag att kreditgaranti för förvärvslån bör

kunna beviljas för att underlätta för trädgårdsodlare och blivande trädgårdsodlare

med otillräckligt eget kapital att förvärva trädgårdsföretag

av i det föregående angiven beskaffenhet. Härigenom främjas yngre odlares

möjligheter att överta fullt rationella företag. Utöver de tidigare nämnda

allmänna villkoren för kreditslödet bör såsom förutsättning för garanti

gälla, att kostnaderna för förvärvet är skäliga med hänsyn till den avkastning,

som kan påräknas av företaget på längre sikt. Garantibeloppet bör

få uppgå till företagets hela belåningsvärde. Garanti bör dock ej utgå för

lån som kan erhållas som bottenlån. Även möjligheten att eljest erhålla lån

på skäliga villkor bör bedömas vid fastställande av garantibeloppets

storlek.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 år 1963

Den övervägande delen av ett trädgårdsföretags tillgångar utgörs av

byggnader och andra anläggningar. För att få viss överensstämmelse med

tillgångarnas ekonomiska livslängd förordar jag, att amorteringstiden för

förvärvslån fastställs till högst 20 år. Vidare bör, såsom utredningen

föreslagit, amorteringen påbörjas senast under fjärde året efter första lyftningsdagen.

Härigenom kommer amorteringsreglema att överensstämma

med dem som gäller för rationaliseringslån till trädgårdsföretag.

För såväl driftslån som förvärvslån bör, om särskilda förhållanden

motiverar det, anstånd med räntebetalningen kunna medges under de

båda första åren av lånetiden. Övriga lånetekniska bestämmelser bör

vara samma, som gäller för trädgårdsnäringens rationaliseringslån.

Lantbruksstyrelsen handlägger för närvarande ärenden rörande statligt

stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. I syfte att uppnå en önskvärd

samordning bör enligt min mening även ärenden rörande driftslån

och förvärvslån till trädgårdsföretag handläggas av styrelsen. Styrelsen

bör härvid utnyttja den expertis, som finns vid lantbruksnämnder och

hushållningssällskap, bland annat de hos sällskapen placerade specialkonsulenterna

på trädgårdsområdet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidta de författningsändringar,

som föranleds av bifall till de förslag jag här framlagt.

Anslagsfrågor m. m. I årets statsverksproposition (bil. 11 p. 15) har

vid behandlingen av anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering,

m. m. föreslagits att ramarna för bidrag till yttre och inre rationalisering

för nästa budgetår fastställs till 4 respektive 12 miljoner kr. Såsom jag

berört inledningsvis i detta anförande bör i syfte att öka strukturrationaliseringen

ytterligare medel ställas till förfogande för statligt stöd till

denna verksamhet. Jag vill därför förorda att med ändring av nyss nämnda

förslag, som ej behandlats av riksdagen, bidragsramarna för yttre och

inre rationalisering för budgetåret 1963/64 fastställs till 6 respektive 15

miljoner kr. Detta innebär i förhållande till innevarande budgetår en

ökning med sammanlagt 6 miljoner kr.

Den ökade strukturrationaliseringen bör för att få full effekt följas upp

genom rådgivning till berörda jordbrukare. För att under nästa budgetår

medel i erforderlig utsträckning skall finnas för intensifierad rådgivning

föreslår jag att härtill under nyss nämnt anslag såsom en särskild post

upptas 0,5 miljon kr. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om

den närmare dispositionen av medlen.

Med hänsyn till här framlagda förslag anser jag att anslaget till bidrag

till jordbrukets rationalisering, m. m. för budgetåret 1963/64 bör med

ändring av i statsverkspropositionen angivet belopp av 13 miljoner kr.

uppföras med 18,5 miljoner kr.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 dr 1963

41

Till jordfonden har i årets statsverksproposition (bil. 11 p. 171) förordats

ett anslagstillskolt av 6 miljoner kr. Såsom jag uttalade vid anmälan

av denna punkt i statsverkspropositionen har en av de effektivaste

vägarna att främja den yttre rationaliseringen visat sig vara att lantbruksnämnderna

med anlitande av medel ur jordfonden, inköper fastigheter

som bör tas i anspråk i rationaliseringssyfte. Mot bakgrunden härav

och den synnerliga angelägenheten av att varje tillfälle att åstadkomma

yttre rationalisering tas till vara vill jag förorda, att med ändring av det

i statsverkspropositionen framlagda förslaget, som ej behandlats av riksdagen,

jordfonden för budgetåret 1963/64 tillförs ej mindre än 26 miljoner

kr.

I inledningen av detta anförande har jag uttalat att den av mig förordade

ökningen av rationaliseringsverksamheten förutsätter en anspänning

av alla tillgängliga resurser inom lantbruksorganisationen. Den intensifierade

verksamheten medför ett ökat behov av expertis vid främst lantbruksnämnderna

men även hos lantbruksstyrelsen. Medelsbehovet härför

under nästa budgetår bör enligt min mening tillgodoses genom att de i

avlöningsstaterna för lantbruksnämnderna och lantbruksstyrelsen upptagna,

förslagsvis betecknade anslagsposterna till ersättningar för sakkunniga överskrids

med sammanlagt cirka 0,5 miljon kr. Därest riksdagen ej har något

att erinra mot vad jag nu anfört, torde jag sedermera få återkomma till

Kungl. Maj:t i ämnet.

Enligt vad jag inhämtat från lantbruksstyrelsen beräknas anspråken

under innevarande budgetår på kreditgaranti för lån avseende vissa ändamål

i samband med jordbrukets rationalisering väsentligt överstiga de fastställda

ramarna. För att inte angelägna och trängande rationaliseringsåtgärder

skall hämmas förordar jag, att riksdagens medgivande inhämtas

att öka garantiramarna för lån till yttre och inre rationalisering med 6

respektive 2 miljoner kr. Vidare bör ramen för jordbruksegnahemslån

enligt min mening höjas med 4 miljoner kr. Härutöver föreslår jag att,

därest riksdagen ej har något att erinra däremot, till kreditgarantiramen

för driftslån överflyttas det belopp — cirka 2,4 miljoner kr. — som ej

torde behöva tas i anspråk av ramen för lån avseende övergång helt eller

till viss del till specialproduktion. Därest så befinns påkallat bör Kungl.

Maj:t äga medge jämkning i fördelningen av de angivna lånegarantibeloppen.

I fråga om lånegarantiramarna för budgetåret 1963/6i bör för att främja

rationaliseringsverksamheten ramutrymmena för lån till yttre och inre

rationalisering ökas betydligt i förhållande till vad som medgivits för

innevarande budgetår. Jag förordar sålunda att den förstnämnda kreditgarantiramen

höjs med 15 miljoner kr. till 33 miljoner kr. och den sistnämnda

med 5 miljoner kr. till 15 miljoner kr.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 125 år 1963

I anslutning till de i det föregående föreslagna ändringarna beträffande

kreditgarantigivningen till driftslån för jordbruksföretag bör nuvarande

ram för lån avseende övergång helt eller delvis till specialproduktion

sammanföras med driftslåneramen. För nästa budgetår föreslår jag, att

garantiramen för driftslån fastställs till 11 miljoner kr. Ramutrymmet

för jordförvärvslån bör enligt min mening upptas med 24 miljoner kr.,

vilket i förhållande till den för innevarande budgetår medgivna ramen

för jordbruksegnahemslån innebär en ökning med 4 miljoner kr.

Kungl. Maj:t bör, om förhållandena ger anledning därtill, äga medge

jämkning i fördelningen av angivna maximibelopp för lånegaranti mellan

de fyra nämnda ramarna.

För kreditgaranti för lån till uppförande av lagerhus m. in. för jordbruksändamål

har för innevarande budgetår medgetts en ram av 6 miljoner

kr., varav dock minst 2 miljoner kr. skall avdelas för lån till auktionshallar

för trådgårdsprodukter. Enligt min mening bör behovet av

kreditgaranti för lån till auktionshallar i fortsättningen tillgodoses inom

en för trädgårdsnäringens olika ändamål gemensam garantiram. Med

hänsyn härtill och då jag ej kan tillstyrka någon ökning av garantiutrymmet

för lån till lagerhus för jordbruksändamål bör härför fastställas en

ram av 4 miljoner kr.

Inom en garantiram för lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

bör rymmas behovet av kreditgaranti, förutom till trädgårdsrationalisexingslån

och till lån för att uppföra auktionshallar för trädgårdsprodukter,

till de i det föregående föreslagna driftslånen och förvärvslånen. Det bör

ankomma på lantbruksstyrelsen att utnyttja det samlade ramutrymmet

för de olika ändamålen med hänsyn till angelägenheten av de anspråk som

uppkommer. Vid mina överväganden rörande storleken för nästa budgetår

av trädgårdsnäringens garantiram har jag beaktat, att mina förslag i det

föregående rörande förvärvslån och driftslån medför ökat behov av

garantiutrymme. Å andra sidan har jag inhämtat att av det för innevarande

budgetår för trädgårdsnäringen sammanlagt medgivna garantiutrymmet

av 5 miljoner kr. hittills endast i runt tal 1 miljon kr. tagits

i anspråk. Med hänsyn härtill anser jag, att det för budgetåret 1963/64

är tillfyllest med en höjning med 1 miljon kr. till 6 miljoner kr.

Hemställan. Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte — i förekommande fall med ändring

av vad härutinnan förordats i statsverkspropositionen — föreslå riksdagen

att

1) godkänna i det föregående framlagda förslag rörände

det statliga stödet till förvärv, drift och rationaliseringsåtgärder

i fråga om jordbruksföretag

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125 dr 1963

43

2) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande

statligt stöd till förvärv och drift av trädgårdsföretag

3) medge att under budgetåret 1962/63 ytterligare statlig

kreditgaranti må beviljas för lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 6 000 000 kr., för lån till

inre rationalisering intill ett belopp av 2 000 000 kr. och

för jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 4 000 000 kr.,

med rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle ge

anledning därtill, medge jämkning i angivna fördelning

4) medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 33 000 000 kr., för lån till inre rationalisering

intill ett belopp av 15 000 000 kr., för jordförvärvslån

intill ett belopp av 24 000 000 kr., och för

driftslån intill ett belopp av 11 000 000 kr. med rätt för

Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle ge anledning

därtill, medge jämkning i angivna fördelning

5) medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende uppförande av lagerhus

m. m. för jordbruksändamål intill ett belopp av

4 000 000 kr.

6) medge att under budgetåret 1963/64 statlig kreditgaranti

må beviljas för lån avseende trädgårdsnäringens

rationalisering m. m. intill ett belopp av 6 000 000 kr.

7) å riksstatens nionde huvudtitel till Bidrag till jordbrukets

rationalisering, m. m. för budgetåret 1963/64 anvisa

ett reservationsanslag av 18 500 000 kr. samt

8) å kapitalbudgeten till Jord fonden för budgetåret 1963/

64 anvisa ett investeringsanslag av 26 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda

med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

B. Siöalth

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1963:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående statligt stöd till jordbrukets rationalisering, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten