Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

1963-03-29 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:138, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1963

1

Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni

1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om

fortsatt giltighet av samma lag, m. m.; given Stockholms

slott den 29 mars 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Rune Hermansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed

sammanhänger med ett par smärre jämkningar förlänges till och med

utgången av år 1965. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 138

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 213) gäller till och

med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31

december 1965.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Hyresvärden må-----— — finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens

värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

belopp, som därav föranledes. Betingade

lägenheten den 1 januari 1942

en hyra, som i avsevärd mån översteg

hyran för därmed jämförliga lägenheter,

eller har lägenhetens skick avsevärt

försämrats eller hyresgäst tillkommande

förmåner påtagligt inskränkts,

äger nämnden på framställning

av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till skäligt

belopp.

Höjning av — —- Hyresvärden må

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens

värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden pa framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

belopp, som därav föranledes. Har

ombyggnads- eller ändringsarbete eller

åtgärd av därmed jämförlig betydelse

bekostats av hyresgästen, må

grundhyran i anledning därav höjas

endast om särskilda skäl äro därtill.

Betingade lägenheten den 1 januari

1942 en hyra, som i avsevärd mån

översteg hyran för därmed jämförliga

lägenheter, eller har lägenhetens

skick avsevärt försämrats eller hyresgäst

tillkommande förmåner påtagligt

inskränkts, äger nämnden på

framställning av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till

skäligt belopp,

parterna avtalat.

--är stadgat. 1

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1956: 565 samt av 4 § se SFS 1959:158.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 138 år 1963

3

(Gällande lydelse)

4

Utöver grundhyran må hyresvärden

träffa avtal om skälig ersättning

för lägenhetens uppvärmning och förseende

med varmvatten eller, om gottgörelse

därför ingår i grundhyran, för

den ökade kostnad, som för sådant

ändamål åsamkas hyresvärden. Vad

nu sagts skall ock, i ort som Konungen

bestämmer, gälla beträffande sådan

ökning av avgifter för vatten och

avlopp, som inträtt efter den 1 juli

1955.

Hyresnämnden äger-------

Konungen eller---—---

(Föreslagen lydelse)

§•

Utöver grundhyran må hyresvärden

träffa avtal om skälig ersättning

för lägenhetens uppvärmning och

förseende med varmvatten eller, om

gottgörelse därför ingår i grundhyran,

för den ökade kostnad, som för

sådant ändamål åsamkas hyresvärden.

Vad nu sagts skall ock gälla beträffande

sådan ökning av avgifter

för vatten och avlopp, som inträtt efter

den 1 juli 1955.

--dylik ersättning.

- stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1963

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1963, må framställning

som sägs i 7 § göras senast den 15 juli 1963 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1963 lämnat meddelande som sägs i 8 a §

femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december

1963, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juli 1963.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 2 juni 1961

(nr 214) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1965.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt

i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 215)

gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 december 1965.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 2 juni 1961

(nr 216) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1965.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om förlängning av

hyresregleringen m.m. samt anför därvid följande.

Statens hyresråd har i skrivelse den 26 november 1962 hemställt, att lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)

och lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m.m. (bostadsrättskontrollagen), vilka lagar gäller

till och med den 31 december 1963, måtte erhålla fortsatt giltighet till och

med den 31 december 1965. I skrivelsen har hyresrådet vidare föreslagit en

översyn av hyresregleringslagens bestämmelser om reglering av hyran.

Över framställningen har efter remiss yttranden avgivits av bostadsstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.

Med anledning av två vid 1962 års riksdag väckta motioner (I: 74 och

II: 105) har tredje lagutskottet i utlåtande nr 30 år 1962 uttalat, att förslag

bör framläggas till 1963 års riksdag om ändrade regler beträffande höjning

av lägenhets grundhyra med anledning av förbättringsarbeten, som bekostats

av hyresgästen. Riksdagen har i skrivelse den 11 maj 1962, nr 208, såsom

sin mening givit till känna vad utskottet anfört.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria rörande förenkling

av metoden för generell hyreshöjning m. m. har föreslagits, att nu gällande

uppdelning mellan orter, där avtalsfrihet råder angående ersättning för

vatten- och avloppsavgifter, och andra orter slopas.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till behandling.

Gällande bestämmelser

Genom hyresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek

för flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och

reglering av vissa andra hyresförhållanden. Lagen äger tillämpning i varje

stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst

lf Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 138

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1963

2 000 invånare, om icke Kungl. Maj :t förordnar annorlunda. Den är tillämplig

också i annan tättbebyggd ort, som Kungl. Maj :t bestämmer.

För lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad

och ej uthyres i möblerat skick, skall enligt 2 § hyran regleras jämlikt

bestämmelserna i 3—5 §§, och detsamma gäller beträffande lägenhet som

icke är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej

hyran den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för

skilda tider. I fråga om annan lägenhet gäller enligt 6 § att, om lägenheten

är uthyrd mot en hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet

och övriga omständigheter föranleder, hyresnämnden äger nedsätta hyran

efter vad som finnes skäligt; nämnden äger därvid föreskriva att lägenheten

skall vara underkastad bestämmelserna i 3—5 §§.

Enligt 3 § första stycket må hyresvärden icke mottaga, träffa avtal om

eller begära högre hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran,

där ej annat föranledes av vad som särskilt stadgas i lagen. För lägenhet,

som färdigställts före den 1 januari 1942 och som var uthyrd vid

denna tidpunkt, anses såsom grundhyra det hyresbelopp som lägenheten då

betingade. Var lägenheten ej uthyrd vid denna tid, fastställes grundhyran

efter hyresläget vid samma tid. Enligt 3 § andra stycket äger hyresnämnd

under vissa förutsättningar höja eller sänka grundhyran för en lägenhet.

Var hyran den 1 januari 1942 avsevärt lägre än hyran för jämförliga lägenheter

eller har lägenhetens värde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller

ändringsarbete eller föreligger för visst fall annat skäl av därmed jämförlig

betydelse, må hyresnämnden sålunda på framställning av hyresvärden

höja grundhyran till det belopp som föranledes därav. Sänkning av grundhyra

kan förekomma, om lägenheten den 1 januari 1942 betingade en hyra

som i avsevärd mån översteg hyran för jämförliga lägenheter eller om lägenhetens

skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt

inskränkts. Enligt 3 § tredje stycket medför höjning av grundhyra

ej ändring av gällande hyresavtal, medan däremot nedsättning av grundhyra

skall lända till efterrättelse, oavsett vad parterna avtalat. Utöver grundhyran

må hyresvärden enligt 4 § avtala om skälig ersättning för lägenhetens

uppvärmning och förseende med varmvatten eller, om gottgörelse därför

ingår i grundhyran, för den ökade kostnad som för sådant ändamål åsamkas

hyresvärden. I ort som Kungl. Maj :t bestämmer skall avtalsfrihet gälla

även beträffande sådan ökning av avgifter för vatten och avlopp, som inträtt

efter den 1 juli 1955. 5 § innehåller bestämmelser, som reglerar Kungl.

Maj :ts rätt att tillåta generell hyreshöjning. Förutsättningen är, att detta

finnes påkallat till följd av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning

i viss kommun. Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, hyresrådet

äger då medge, att avtal må för tid som anges i beslutet träffas

om hyreshöjning utöver grundhyran.

Hyresregleringslagens bestämmelser om reglering av hyran äger, efter

en ändring som den 7 december 1956 (nr 565) vidtogs i lagens 26 §, icke

tillämpning på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vil
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1963

7

ket utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956

samt icke uppsagts till betalning. Efter ytterligare ändring den 6 juni 1957

(nr 233) i 26 § är bestämmelserna från ingången av år 1958 icke heller tilllämpliga

på upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller

av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som

Kungl. Maj :t bestämmer. Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t

i kungörelse den 5 oktober 1962 (nr 543) förordnat, att från lagens reglering

av hyran skall undantagas upplåtelse i första hand av lägenhet i hus,

som förvaltas av landstingskommun, borgerlig primärkommun eller municipalsamhälle

eller av företag som enligt vissa angivna kungörelser om bostadslån

m. m. erkänts såsom allmännyttigt eller jämställts med kommun

eller av annat bostadsföretag, i vilket landstingskommun eller borgerlig primärkommun

äger ett bestämmande inflytande och som arbetar utan enskilt

vinstsyfte. Efter ändring den 2 juni 1961 (nr 213) är hyresregleringslagens

bestämmelser om hyreskontroll inte tillämpliga på statlig myndighets upplåtelse

av lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till

bostad.

Om hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsäger hyresavtal, äger

hyresnämnden enligt 7 § på framställning av hyresgästen förklara uppsägningen

ogiltig, såframt den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obillig. Samtycker hyresgästen härtill, kan nämnden även

förlänga hyresförhållandet mot den hyra som hyresvärden enligt vad tidigare

sagts äger betinga sig och på de villkor i övrigt som finnes skäliga. I det

fall, att hyresavtal är slutet på bestämd tid utan förbehåll om uppsägning

och hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet, äger vidare enligt 8 §

hyresnämnden att förlänga detta. Slutligen finnes i 8 a § bestämmelser om

övertagande av hyresrätt i vissa fall.

Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom bostadsrättskontrollagen

införts reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt

och andra former av bostadskooperation. Lagen äger tillämpning i ort,

där hyresregleringslagen gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig även

lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

bostad. Denna lag, vilken liksom hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen

gäller till och med den 31 december 1963, reglerar vid hemskillnad,

äktenskapsskillnad och återgång av äktenskap förhållandet mellan

makarna och vid makes död förhållandet mellan efterlevande make och andra

dödsbodelägare, allt såvitt angår bostad som makarna eller en av dem förhyr,

innehar med bostadsrätt eller äger.

För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen har Kungl. Maj :t

genom lagändring, som trätt i kraft den 1 januari 1957, tillagts befogenhet

att bringa hyresregleringen alt upphöra i ort eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden

icke kräver fast reglering. Kungl. Maj:t äger vidare efter

lagändring den 6 juni 1957 bestämma att lagen i den ort där den gäller skall

äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter. Vidare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

gäller från den 1 januari 1957 lagen den 7 december 1956 (nr 567) med

vissa bestämmelser som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. I

denna lag upptages såsom framgår av lagens rubrik bestämmelser för lösande

av de övergångsproblem som kan uppkomma vid en avveckling av hyresregleringen.

Lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal, i fortsättningen kallad besittningsskyddslagen, vilken

gäller till och med den 31 december 1963, innehåller dels regler om besittningsskydd

motsvarande bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§ hyresregleringslagen,

dels regler om bestämmande av hyresvillkoren, innebärande bl. a. att

om parterna ej kan enas domstol skall ge tvingande föreskrifter därom. Besittningsskyddslagen

skall med vissa undantag tillämpas på de orter där

hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke gäller. Undantagna

från lagens tillämpning är fall, då lägenhet upplåtits till bostad i

en eller tvåfamilj shus eller till bostad i möblerat skick eller då fråga är om

upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad.

Kungl. Maj :t har uppdragit åt hyresrådet att efter utredning rörande hyresläget

till Kungl. Maj :t avgiva de förslag till hyresregleringens avskaffande,

vartill utredningen kan ge anledning. Efter utredning i denna ordning har

genom beslut av Kungl. Maj :t hyresregleringslagstiftningen helt upphört att

gälla i sammanlagt 239 kommuner och orter, upphört att gälla i samtliga

kommuner beträffande lägenheter, som uthyres till garage, i 237 kommuner

och orter beträffande övriga lägenheter, som uthyres för annat ändamål

än bostad samt i 283 kommuner och orter beträffande lägenheter som uthyres

i möblerat skick.

Förlängning av hyresregleringen m. m.

Hyresrådets framställning. Beträffande läget på bostadsmarknaden hänvisar

hyresrådet i sin den 26 november 1962 dagtecknade skrivelse till en

inom bostadsstyrelsen företagen undersökning, varav framgår att utvecklingen

under åren 1956—1959 bedömes innebära en förbättring av bostadsmarknadsläget

men att denna förbättring icke fortsatt under år 1960 och

att den negativa utvecklingen under år 1960 torde ha förstärkts något under

år 1961.

Hyresrådet uppger vidare, att för den fortsatta prövningen av förutsättningarna

för ytterligare avveckling av hyresregleringen bearbetas för närvarande

inom hyresrådets kansli begärda utredningar rörande läget på hyresmarknaden

i 173 hyresreglerade kommuner. Av de hittills inkomna utredningarna

—- omfattande 151 kommuner -— framgår, att fullmäktige i endast

4 kommuner föreslår regional avveckling av regleringen.

Vad sålunda förekommit ger icke anledning antaga, att bostadsmarknadsläget

under de närmaste åren kommer att undergå sådan förbättring att en

förlängning av hyresregleringslagstiftningens giltighet efter den 31 december

1963 skulle kunna underlåtas. Behovet av hyresreglering bör nämligen allt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

jämt bedömas med utgångspunkt från det i de olika kommunerna rådande

bostadsmarknadsläget.

Hyresrådet erinrar om att den avveckling av hyresregleringen, som påbörjades

efter statsmakternas beslut vid 1956 års riksdag, utgått från förutsättningen

att regleringen skall avvecklas så snart förhållandena möjliggör

detta. Riktpunkten för beslut om avvecklingen har i vart fall beträffande

bostäder varit, att påtaglig lägenhetsbrist icke förelegat. Den hittills beslutade

avvecklingen har emellertid i fråga om bostäder varit av förhållandevis

ringa omfattning, och det vill synas som om det med hittills tillämpade principer

kan komma att dröja avsevärd tid, innan regleringen kan helt avvecklas.

Med hänsyn till de sedan hyresregleringslagens tillkomst avsevärt ändrade

förhållandena och till önskvärdheten av att regleringen avvecklas så

snart som möjligt torde därför själva lagens konstruktion böra tagas i övervägande.

Hyresrådet anför vidare.

Vid lagens tillkomst valdes såsom grundval för hyresregleringen den då

bestående hyresnivån. På denna gjordes vissa påbyggnader, nämligen rätt

till skäligt tillägg för ökade uppvärmningskostnader och möjlighet till generellt

tillägg för ökade förvaltningskostnader. För hus färdigställda efter den

1 januari 1942 gick man efter en annan princip, nämligen självkostnadsprincipen.

Man godtog sålunda att en splittring av hyresnivån kunde uppkomma

därigenom att olika grunder skulle gälla för fastställande av hyrorna

i olika kategorier av hus. Det är uppenbart, att de tillämpade grunderna för

hyresregleringen lett till att betydande nivåskillnader numera råder mellan

hus av olika ålder och med olika finansieringsformer. Det må här framhållas,

att enligt en av bostadsstyrelsen under 1961 företagen utredning betydande

hyresskillnader mellan olika årsgrupper synes föreligga även i fråga

om de statsbelånade husen, vilka huvudsakligen uppförts under regleringstiden.

Vidare torde den skillnad i hyresvärde, som i de större städerna marknadsmässigt

föreligger mellan centralt och perifert belägna lägenheter, endast

i ringa grad komma till uttryck genom skillnad i hyresnivån.

Vid en avveckling av hyresregleringen har man att räkna med att hyresnivån

successivt utjämnas. Ur synpunkten av en såvitt möjligt friktionsfri

avveckling synes det därför önskvärt att hyrorna redan före avvecklingen

kunde anpassas efter lägenheternas inbördes marknadsmässiga hyresvärde.

Det synes även omotiverat att genom lagstiftning hålla hyrorna i

äldre hus och i hus med eftertraktat centralt bostadsläge på en avsevärt

lägre nivå än i nyare och i mera perifert belägna hus. En anpassning av

hyrorna efter lägenheternas bruksvärde torde också kunna medverka till

ett bättre utnyttjande av bostadsbeståndet. Vad lagstiftningen bör syfta till

är att förhindra hyresstegringar som är betingade av bristen på lägenheter.

Hyresrådet anser en möjlighet vara att tillämpa en reglering av det slag

som avses i 6 § hyresregleringslagen. Avtalsfrihet skulle sålunda i princip

gälla med möjlighet för hyresnämnden att efter ansökan eller ex officio

nedsätta oskälig hyra och eventuellt fastställa grundhyra, som icke utan

myndighets medgivande finge överskridas.

Ehuru de hyresreglerande myndigheterna med eu sådan ordning skulle

komma att belastas med åtskilligt arbete med prövning av hyror, skulle

emellertid en avsevärd förenkling vinnas i andra avseenden. Sålunda skulle

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1963

frågan om generell hyreshöjning enligt nuvarande system helt eller delvis

bortfalla. Vidare skulle nuvarande prövning av grundhyror med hänsyn till

hyresläget för jämförliga lägenheter och med hänsyn till förbättringsarbeten

eller försämring av lägenhetens skick eller inskränkning av förmåner

bortfalla. Särskilda regler för sådana fall skulle icke erfordras, utan man

skulle få en enhetlig norm för bedömandet av hyrans skälighet. Åtskilliga

fördelar från rent saklig synpunkt skulle också vinnas. I fråga om förbättringsarbeten

synes det angeläget, att prövningen kommer att taga sikte på

resultatet av arbetet och icke blott eller huvudsakligen på de nedlagda kostnaderna.

Enligt det skisserade systemet skulle man vid bedömandet av en

lägenhets hyresvärde även taga hänsyn till lägenhetens skick i underhållsavseende.

Den nuvarande strikta gränsdragningen mellan underhållsarbete

och förbättringsarbete synes icke helt rationell. Under fri hyresmarknad inverkar

underhållsskicket i icke ringa mån på hyran.

Hyresrådet uttalar, att en utredning bör tillsättas för att överväga en förenkling

av hyreskontrollen efter de av hyresrådet förordade riktlinjerna. I

allt fall anser hyresrådet, att den skisserade metoden skulle kunna komma

i fråga i orter, där bostadsbristen håller på att lätta, ehuru den fortfarande

är så påtaglig, att det icke anses lämpligt att helt upphäva hyresregleringen.

Om det skulle anses möta betänkligheter att tillämpa metoden även i

orter med svår bostadsbrist, kunde det måhända övervägas att i dylika orter

i allt fall medge generell hyreshöjning för lägenheter med förhållandevis

låga hyror efter andra grunder än enbart ökade förvaltningskostnader.

På grund av vad sålunda anförts hemställer hyresrådet, att hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen gives förlängd giltighet till och med

den 31 december 1965 och att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning

i berörda hänseenden. Hyresrådet anför vidare, att vid bifall till förslaget

om förlängning av hyresregleringen även besittningsskyddslagen och lagen

med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad torde böra

erhålla förlängd giltighet.

Yttrandena. Hyresrådets förslag tillstyrkes av remissorganen.

Bostadsstyrelsen anför, att en mera betydande förbättring i bostadsmarknadsläget

icke torde vara att förvänta inom de närmaste åren och att det

därför är ofrånkomligt, att hyresregleringslagstiftningen gives förlängd giltighet

på sätt hyresrådet föreslagit. Emellertid anser bostadsstyrelsen, att

tillämpningen av hyresregleringslagen genom beslut om medgivande till

hyreshöjning numera har en mycket svåröverskådlig utformning och innebörd

och bostadsstyrelsen förordar därför en allsidig utredning i enlighet

med hyresrådets förslag.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller, att det under de båda senaste

åren av hyresregleringens giltighetstid förekommit en mycket livlig offentlig

debatt om regleringen och de missförhållanden, som följt i dess spår.

Debatten kan sägas ha utmynnat i en så gott som enhällig meningsyttring

om att hyresregleringen åstadkommit svåra störningar på hyresmarknaden

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

och att kraftigare grepp bör tagas för att avskaffa den såsom kristidsförfattning

en gång antagna lagstiftningen. Fastighetsägareförbundet erinrar om

att statsmakterna sedan länge ansett det angeläget, att hyresregleringen avvecklas

så snart omständigheterna medger, men uttalar, att det praktiska

resultatet likväl blivit ringa. Det kan inte göras gällande att den återhållsamhet,

som varit utmärkande för avvecklingsproceduren, betingats av negativa

praktiska erfarenheter. Orsaken till den långsamma takten torde i

stället vara de grunder, som vid 1956 års riksdag angavs såsom vägledande

för avvecklingen, d. v. s. att balans i huvudsak skulle råda på hyresmarknaden

på ort som skulle ifrågakomma och att den kommunala myndighetens

bedömande skulle tillmätas en avgörande betydelse. Alltför optimistiska

kommunala prognoser rörande kommunens expansion och därav följande

efterfrågeökning på lägenheter samt överdrivna farhågor för menliga konsekvenser

av en fri marknad har till följd härav blivit ett besvärligt hinder.

Med hänsyn till att vissa av de med hyresregleringen följande olägenheterna

blir mera utpräglade för varje år, såsom hyressplittringen och den därav

följande orörligheten på hyresmarknaden, torde med hänsyn till vunna

erfarenheter, de ursprungliga principerna för avvecklingen nu böra övergivas.

Tiden torde vara mogen för att avveckla regleringen efter en på förhand

tidsbestämd plan med bibehållande av nuvarande indelningsgrunder

för olika lägenheter.

Härutinnan hänför sig fastighetsägareförbundet till ett förslag, som framlagts

av en av Näringslivets byggnadsdelegation tillsatt arbetsgrupp, Näringslivets

bostadsutredning. Enligt detta förslag bör hyresregleringen avvecklas

på följande sätt: Den 1 februari 1964: Kategorimässig avveckling

för hus som färdigställts efter detta datum, möblerade rum samt kommersiella

lokaler. Regional avveckling av regleringen i övrigt på alla orter med

högst 40 000 invånare. Den 1 februari 1965: Regional avveckling på alla

orter med över 40 000 invånare med undantag för Stockholms- och Göteborgsområdena.

Den 1 februari 1966: Regional avveckling i Stockholms- och

Göteborgsområdena.

Fastighetsägareförbundet anför, att förbundet för att underlätta övergången

till den fria marknaden träffat en överenskommelse med Sveriges

köpmannaförbund, vilken innebär att organisationerna skall söka genom

förhandlingar lösa uppkomna tvister. Förhandlingsordningen har redan

trätt i praktisk funktion och löst hittills uppkomna problem, och det torde

vara att förvänta att den kommer till flitigare användning allteftersom den

blir mera allmänt känd.

Fastighetsägareförbundet anser, att det bästa sättet att snabbt åstadkomma

en fri hyresmarknad är att fastställa en tidsplan för de olika avvecklingsetapperna,

vilken genomföres i princip utan hörande av kommunala

instanser. Om ett dylikt program emellertid icke skulle vinna statsmakternas

gillande, tillstyrker fastighetsägareförbundet hyresrådets förslag om

en allsidig utredning av hyresregleringslagens konstruktion. Under förutsättning

att mera liberala grunder för hyresregleringens avveckling tilläm
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

pas och att utan dröjsmål genomföres sådana författningsändringar, som

kan föranledas av den av hyresrådet föreslagna utredningen, har fastighetsägareförbundet

intet att erinra mot att lagen nu gives ytterligare förlängd

giltighet.

Hyresgästernas riksförbund framhåller, att bostadsbyggandet under sisttörtlutna

år kraftigt ökat. Om denna höga produktionsnivå blir bestående

eller ytterligare ökar, kommer bostadsmarknadssituationen att lätta på ett

flertal orter. Alltjämt är emellertid produktionen geografiskt fördelad så,

att de största bristorterna antingen inte alls eller endast i begränsad utsträckning

fått del av de senaste årens produktionsökning. Det finns därtör

anledning antaga, att förutsättningarna för en total avveckling av hyresregleringslagen

icke kommer att vara uppfyllda inom en näraliggande" tidpunkt

men att regional avveckling kommer att ske i takt med den förbättring

av bostadsmarknadsläget, som det ökade bostadsbyggandet ger upphov

till. Med hänsyn till att läget skiftar starkt olika kommuner emellan och

till att effekten av det ökande byggandet blir ytterst ojämnt fördelad, är det

inte möjligt att bedriva den fortsatta avvecklingen efter så enkla schabloner,

som föreslagits av Näringslivets byggnadsdelegation.

Förbundet anser icke, att erfarenheterna av den hittills bedrivna avvecklingen

är entydiga. I vissa fall har olägenheter kunnat iakttagas, framför

allt beträffande affärslägenheter. Med hänsyn till besittningsskyddslagens

provisoriska karaktär och det för hyresgästen betungande domstolsförfarandet,

vilket avhåller många från att hävda sina intressen, är det vidare av

vikt för en fortsatt störningsfri avveckling av hyresregleringen att förslag

till en ny allmän hyreslag skyndsamt förelägges riksdagen.

Enligt förbundet försvåras bedömningen av frågan, huruvida regional eller

kategorimässig avveckling kan företagas för viss ort, ofta av att tillgängligt

statistiskt material icke på ett tillfredsställande sätt redovisar bostadsmarknadssituationen.

En avveckling kan i ett sådant fall te sig äventyrlig,

medan ett bibehållande av regleringen måhända är ett uttryck för

ö\ erdriven försiktighet. Vid flera tillfällen har därför representanter för

hyresgäströrelsen föreslagit, att för sådana fall en reglering av hyrorna enligt

metoden i 6 § hyresregleringslagen borde komma i fråga. Om lagen ändras

så, att för vissa orter ett sådant förfarande möjliggöres, erhålles en

smidigare övergång från en reglerad till en oreglerad marknad. Förbundet

tillstyrker därför hyresrådets förslag om en utredning härom.

o däremot förklarar sig förbundet inte helt kunna ansluta sig till hyresrådets

motivering för en sådan lagändring. Härutinnan anför förbundet.

Avsaknaden av en tillförlitlig hyresstatistik gör det omöjligt att med säkerhet

uttala sig om förekomsten eller omfattningen av s. k. hyressplittring.

Fastaendet, att i de större orterna skillnad i hyresvärde föreligger mellan

centralt och perifert belägna lägenheter, motsäges med undantag för en viss

negransad delmarknad av tillgänglig hyresstatistik från t. ex. Stockholm.

Det bor vidare i detta sammanhang påpekas, att bostadsefterfrågans

tyngdpunkt under hela efterkrigstiden och alltjämt är inriktad mot lägeneter

i nyproduktionen, sammanhängande med att den gamla bostadsmas
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

13

san i fråga om teknisk kvalitet och lägenheternas storlek icke svarar mot

konsumenternas nutida behov. Ytterligare hyreshöjningar i det äldre beståndet

kommer därför att framkalla en ökad efterfrågan på nyproducerade

lägenheter. Hyresrådets förmodan, att nu bestående skillnader i hyresnivå

generellt sett icke speglar skillnader i hyresvärde, torde därför vara orealistisk.

Även om sålunda förbundet icke kan acceptera den allmänna bild av hyresprisutvecklingen

under hyresregleringstiden, som hyresrådet tecknat,

torde individuella fall kunna påträffas, där gällande hyror icke svarar mot

vad lägenheterna skulle betinga i ett balanserat marknadsläge. Det bör emellertid

framhållas, att sådana hyror icke endast kan vara för låga utan också

för höga. Den generella hyreshöjningens mekanism och de synnerligen liberala

beräkningar, som hyresrådet tillämpat för hyreshöjningar i samband

med s. k. standardförbättringar, har uppenbarligen i vissa fall lett till ett för

högt hyresläge.

Förbundet riktar också uppmärksamheten på att hittills medgivna generella

hyreshöjningar medfört en mycket hög förräntning av fastighetsägarnas

eget kapital. Någon anledning att i särskild ordning kompensera fastighetsägarna

för penningvärdesförsämringen föreligger sålunda icke.

Det synes därför förbundet vara riktigt att såväl för höga som för låga

hyror skall kunna korrigeras med den av hyresrådet föreslagna metoden.

Departementschefen. Sedan år 1956 pågår en successiv avveckling av hyresregleringen.

Sålunda har en kategorimässig avveckling skett, innebärande

att från lagens bestämmelser om hyreskontroll undantagits dels upplåtelse

av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt

lån som är förenat med villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning,

dels upplåtelse i första hand av lägenhet i hus, som förvaltas av

landstingskommun, borgerlig primärkommun eller municipalsamhälle eller

av allmännyttigt bostadsföretag eller av annat bostadsföretag, i vilket landstingskommun

eller borgerlig primärkommun äger ett bestämmande inflytande

och som arbetar utan enskilt vinstsyfte. Vidare har såsom framgått

av det föregående genom beslut av Kungl. Maj :t vid olika tillfällen såväl en

regional som kategorimässig avveckling av hyresregleringen skett. Senast

har genom beslut den 30 november 1962 hyresregleringen från och med

den 1 mars 1963 upphävts helt i 65 orter och beträffande affärs- och kontorslokaler

i 14 orter. Efter denna avveckling omfattar hyresregleringen beträffande

bostäder 241 orter. För garage är regleringen helt upphävd och

för möblerade rum gäller regleringen endast i 23 av dessa orter. För andra

lokaler än garage, d. v. s. huvudsakligen butiks- och kontorslokaler, är regleringen

kvar i blott 62 orter.

Folkmängden i de 241 orter, som efter den 1 mars 1963 fortfarande har

hyresreglering för bostäder, kan uppskattas till i runt tal 4,5 milj., d. v. s.

c:a 60 % av rikets hela folkmängd. Hyran för lägenheter i kommunägda

hus i dessa orter är såsom framgått undantagen från varje form av reglering

och lägenheter i de privata hus som tillkommit de senaste sex åren är

i det stora flertalet fall underkastade hyreskontroll av den lånebeviljandc

myndigheten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

Erfarenheterna av den regionala och kategorimässiga avveckling som

skett har, såvitt hittills kunnat bedömas, i stort sett varit goda. Detta innebär

dock icke, att det är möjligt att — såsom förordats av bl. a. fastighetsägareförbundet

-—• nu fastställa en tidsplan för en slutlig avveckling av hyresregleringen,

utan avvecklingen bör fortsätta enligt samma principer som

hittills. Såsom hyresrådet med instämmande av hörda remissorgan anfört

synes emellertid tiden vara inne att överväga ändrade regler beträffande

hyressättningen. Jag avser att inom kort hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för att utreda härmed sammanhängande

frågor.

I avbidan på resultatet av denna utredning bör den gällande hyresregleringslagstiftningen

— med ett par smärre jämkningar, till vilka jag återkommer

— förlängas till och med den 31 december 1965. Liksom vid föregående

förlängningstillfällen torde till den lag, som innefattar bestämmelse

om förlängningen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd att ansökan

om förlängning av hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt,

som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må göras inom viss

kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att hyreslagskommittén under

senare delen av år 1961 avgivit ett betänkande med förslag till reviderad

hyreslag. Förslaget innefattar bl. a. regler om besittningsskydd och om

hyresvillkorens bestämmande. Betänkandet har varit föremål för en omfattande

remissbehandling, som nu är avslutad. Ärendet bereds för närvarande

inom justitiedepartementet. Om kommitténs förslag genomföres, bör

i samband därmed besittningsskyddslagen upphävas. Jag är emellertid ännu

icke beredd att taga slutlig ställning till detta förslag; det torde behöva ytterligare

prövas och få närmare övervägas i anslutning till och i belysning av

de direktiv, som kommer att utfärdas för den tidigare omnämnda utredningen.

Vid sådant förhållande torde även besittningsskyddslagens giltighet

få förlängas med två år, vilket givetvis icke hindrar att lagen dessförinnan

upphäves, om en revidering av hyreslagen kommer till stånd före den

1 januari 1966.

Även lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

bör få förlängd giltighet till och med utgången av år 1965.

Förbättringsarbeten som utförts av hyresgästen

Hyresregleringskommitténs förslag och yttrandena däröver. Hyresregleringskommittén

anförde i betänkande III Hyran för omöblerade lägenheter

(SOU 1954:34).

Det är, särskilt vad gäller affärslägenheter och kontor, icke ovanligt, att

hyresgästen efter avtal med värden utför ett standardhöj ande inredningsarbete

i lägenheten. Ofta avtalas därvid, att den av hyresgästen bekostade

inredningen vid hyresförhållandets upphörande skall tillfalla fastighetsägaren-hyresvärden.

I hithörande fall torde väl hyresgästen oftast ha tillförsäkrat

sig ett så långvarigt hyresförhållande, att han anser sig få tillräcklig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1963

valuta för de av honom nedlagda kostnaderna. Det kan emellertid tänkas,

att hyresvärden, sedan en sådan standardförbättring kommit till stånd, med

åberopande därav gör ansökan om höjning av lägenhetens grundhyra. Huruvida

en sådan ansökan bör bifallas, synes vara något tveksamt.

Å ena sidan kan det sägas, att grundhyran, som är ett maximipris, skall

bestämmas utan hänsyn till vad parterna avtalat i det särskilda fallet. I

enlighet härmed borde grundhyreshöjning alltid ske, så snart lägenhetens

standard förbättrats. Å andra sidan synes det obilligt, om en hyresgäst, som

själv bekostat en standardförbättring i sin lägenhet, på grund därav skulle

nödgas utge en högre hyra. Om däremot den hyresgäst, som gjort standardförbättringen,

redan avflyttat, då hyreshöjning begäres, synes det i allmänhet

naturligt att ny hyresgäst — som icke inlöst förbättringen av den flyttande

hyresgästen — bör betala den hyra som kan vara påkallad med hänsyn

till lägenhetens hyresvärde.

Lagens förarbeten innehålla icke några uttalanden, som kunna vara till

ledning vid avgörande av nu angivna fråga. Även om en hyresgäst, som bekostat

en standardförbättring, skulle kunna vägra att betala en på grund

därav höjd grundhyra och vid företagen uppsägning kunde påräkna hyresnämndens

stöd, anser kommittén det böra komma till uttryck i lagen, att

ovan angivna billighetssynpunkter skola gälla i fråga om grundhyreshöjning

i hithörande fall. Detta synes kunna ske genom att som förutsättning

för grundhyreshöjning vid standardförbättring införes den bestämningen,

att arbetet icke får ha bekostats av lägenhetens innehavare. Härunder bör

komma även det ovan förutsatta fallet, att hyresgäst löser in en förbättring

av en föregående hyresgäst. Även om (ten angivna förutsättningen ej är för

handen, bör hinder icke föreligga mot beslut om grundhyreshöjning därest

beslutets ikraftträdande framflyttas till tidpunkt då lägenheten fått ny innehavare,

som ej erlagt något lösenbelopp.

På grund av vad sålunda anfördes föreslog hyresregleringskommittén, att

3 § andra stycket första punkten i hyresregleringslagen skulle ändras så, att

ombyggnads- eller ändringsarbete skulle kunna föranleda hyreshöjning endast

om arbetet icke bekostats av hyresgästen.

Vid remissbehandlingen lämnades kommitténs förslag härutinnan utan

erinran av remissorganen med undantag av hyresrådet och fastighetsägareförbundet.

Hyresrådet erinrade om att gällande lag anknyter möjligheten till grundhyreshöjning

till det förhållandet, att lägenhetens värde ökas genom arbetena,

samt framhöll, att det kan synas naturligt att, om hyresgästen bekostat

förbättringsarbetena, hyresvärden icke skall kunna betinga sig en ökad

hyra motsvarande förräntning och amortering av de av hyresgästen nedlagda

kostnaderna. Ett icke ovanligt fall är, att en affärsman hyr en lägenhet

med långtidskontrakt och erhåller tillstånd att ombygga lägenheten efter

sina önskemål. Hyresrådet ansåg det då icke utan vidare klart, att det är

obilligt att hyresvärden erhåller tillstånd att efter den avtalade hyrestidens

utgång betinga sig en högre hyra med hänsyn till det ökade hyresvärdet,

samt anförde.

Vad som i detta hänseende är billigt eller obilligt beror på omständigheterna

i det särskilda fallet, såsom storleken av den hyra som avtalats för

den ursprungliga hyrestiden, dennas längd, vem som har att bekosta un
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

derhåll och återanskaffning etc. Före hyresregleringslagens tillkomst torde

det icke ha varit ovanligt att dylika långtidsavtal träffats och att hyran

höjts efter den först avtalade hyresperiodens utgång. Hyresgästen har i

varje fall icke kunnat förhindra att hyresvärden såsom ett villkor för förlängning

av avtalet krävt en högre hyra än den ursprungligen avtalade. Han

har vid planerandet av förbättringsarbetena måst kalkylera med att dessa

skulle avskrivas på den avtalade hyrestiden. Storleken av hyran därefter

har han icke kunnat förutse och han har ej heller kunnat förhindra att

hyresvärden därefter själv tillgodogjort sig det kvarstående värdet av arbetena.

Liknande avtal som de nu beskrivna ha träffats även efter hyresregleringens

införande. Vid träffande av långtidsavtal på kanske tio år eller

mer ha parterna icke heller under den tid hyresregleringslagen gällt med

någon grad av säkerhet kunnat räkna med att regleringen skulle bestå vid

hyrestidens utgång, utan ha måst inrätta sig efter vad som med hänsyn till

avtalets innehåll framstått som ekonomiskt försvarligt. Jämväl i dylika fall

kan det för hyresgästen framstå som en opåräknad fördel och för hyresvärden

som en obillighet att icke hyran vid hyrestidens utgång skulle få

jämkas efter vad som svarar mot lägenhetens värde.

Härtill kommer att frågan huruvida hyresgästen mot värdens önskan

äger kvarbo i lägenheten efter den avtalade hyrestidens utgång även under

bestående hyresreglering är beroende av andra omständigheter än den att

gästen må ha bekostat vissa arbeten i lägenheten.

Hyresrådet framhöll, att syftet med den föreslagna bestämmelsen måste

vara att tillse att icke hyresgästen på en omväg får betala förbättringsarbeten

såväl direkt som i form av ökad hyra. Denna fråga kan särskilt beträffande

förekommande långtidskontrakt icke lösas på ett för båda parter

tillfredsställande sätt genom en regel sådan som den föreslagna, vilken

innebär att höjning av grundhyra med hänsyn till lägenhets ökade värde

icke i något fall skulle få förekomma, då arbetena bekostats av hyresgästen.

Hyresrådet fann sålunda, att ett behov av en reglering av ifrågavarande

spörsmål föreligger men att den bör ges en sådan utformning, att den lämnar

hyresnämnden viss frihet att efter omständigheterna i det särskilda

fallet bedöma, om och i vilken mån en grundhyreshöjning bör medges i anledning

av ombyggnads- eller förbättringsarbete som bekostats av hyresgästen.

Sveriges fastighetsägareförbund avstyrkte kommitténs förslag och anförde,

att frågan icke tillhör hyresregleringslagstiftningen. Fastighetsägareförbundet

påpekade, att grundhyran bestämmes med hänsyn till lägenhetens

befintliga skick och att hyresgästen, om han anser ett ingånget avtal innefatta

förtäckt hyreshöjning eller eljest vara obilligt, har bestämmelserna i

27 och 24 §§ hyresregleringslagen och 43 § allmänna hyreslagen som sitt

rättsskydd.

Frågans behandling vid 1962 års riksdag. I två vid 1962 års riksdag väckta

motioner (I: 74 och II: 105) hemställdes, att riksdagen måtte anhålla, att

Kungl. Maj :t efter utredning för riksdagen framlägger förslag till sådan

ändring av hyresregleringslagen, att höjning av grundhyra icke må beviljas

på grund av förbättringsarbete som bekostas av hyresgästen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr i38 är i963

I yttrande över motionerna uttalade Göta hovrätt, att det är obilligt att

en hyresgäst, som själv bekostat en standardförbättring i sin lägenhet, nödgas

utge en till följd av standardförbättringen höjd hyra och att hyresgästen

ofta torde förbise möjligheten att före verkställande av ombyggnads- eller

ändringsarbeten genom avtal med hyresvärden eliminera denna risk.

Den av hyresregleringskommittén antydda utvägen för hyresgästen att vägra

betala den höjda grundhyran i förhoppning att vid en uppsägning för

avflyttning vinna hyresnämndens stöd ansåg hovrätten diskutabel. Den i

motionerna föreslagna lagändringen syntes följaktligen motiverad. Det

skydd mot en obillig hyreshöjning som därigenom skulle tillskapas torde

böra begränsas till att gälla för den hyresgäst som verkställt och bekostat

standardförbättringen. Med hänsyn till att det torde vara sällsynt, att en

hyresgäst under angivna förhållanden avkräves högre hyra, ansåg hovrätten

emellertid att en sådan lagändring knappast får någon större praktisk

betydelse.

Statens hyresråd hänvisade till sitt förut nämnda yttrande över hyresregleringskommitténs

förslag och tilläde, att en lagändring av den innebörd,

som motionärerna åsyftar, bör vidtagas endast om detta kan anses nödvändigt

för att undanröja några påtagliga olägenheter med gällande rättstilllämpning.

Hyresrådet framhöll, att skyldighet för hyresgästen att betala

högre hyra icke uppkommer enbart av den anledningen, att grundhyran höjes.

I 3 § tredje stycket hyresregleringslagen stadgas att höjning av grundhyra

ej medför ändring av gällande hyresavtal. För att hyresvärden skall

kunna uttaga den högre hyran fordras, att han träffar överenskommelse

härom med hyresgästen. Det är emellertid enligt hyresrådet icke ovanligt,

att hyresavtalen innehåller en bestämmelse, enligt vilken hyresgästen är

skyldig att erlägga sådan hyreshöjning som medgives av vederbörande myndighet.

Ehuru hyresrådet icke hade sig bekant i vilken utsträckning det

förekommer att hyresgäst, som bekostat förbättringsarbeten, jämväl får betala

en på grund av förbättringen förhöjd hyra, ville hyresrådet icke motsätta

sig en utredning av de frågor som beröres i motionerna.

Hyresgästernas riksförbund ansåg mycket starka skäl föreligga för bifall

till det i motionerna framförda yrkandet. I yttrandet sades, att det under

nuvarande bostadsbrist ej varit ovanligt att hyresgäst för att över huvud

taget kunna ta i anspråk en erbjuden lägenhet tvingats vidta omfattande

ombyggnads- och reparationsarbeten. Hyresgästerna har saknat valmöjligheter

och fastighetsägarna har ofta utnyttjat den situation som hyresmarknaden

uppvisat under de senaste årtiondena. Förbundet fann det i hög grad

stötande för rättskänslan, att hyresgäst skall vara tvungen att icke bara bestrida

investeringen utan dessutom till fastighetsägaren erlägga ränta och

amortering på sina egna pengar.

Sveriges fastighetsägareförbund vidhöll vad förbundet uttalat i anledning

av hyresregleringskommitténs förslag samt framhöll, alt en förfrågan hos

fastighetsägareföreningarna i de största städerna utvisat, att fall av den art

som påtalats i motionerna är sällan förekommande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande över motionerna.

Ett beslut om höjning av grundhyra innebär inte i och för sig skyldighet

för hyresgästen att erlägga ett mot höjningen svarande förhöjt hyresbelopp.

Hyresgästens åliggande härvidlag är helt beroende av det avtal han träffat

eller träffar med hyresvärden. Därest hyran i kontraktet har bestämts till

visst belopp, fordras således nytt avtal mellan parterna för att den förhöjda

grundhyran skall få uttagas. Som hyresrådet påpekat i sitt yttrande över

motionerna torde det emellertid ej vara ovanligt att hyresavtalen innehåller

bestämmelse om skyldighet för hyresgästen att erlägga sådan hyreshöjning

som medges av vederbörande myndighet. För sådana fall kan hyresgästen

visserligen gardera sig mot risken att få »dubbelbetala» ett förbättringsarbete

genom att som förutsättning för åtagande att bekosta arbetet betinga

sig en förbindelse av hyresvärden att ej uttaga en mot förbättringen svarande

hyreshöjning. Denna möjlighet torde emellertid, som anförts i remissyttrandet

från Göta hovrätt, ofta förbises av hyresgästerna och är väl

heller inte alltid i de fall varom nu är fråga ägnad att praktiskt lösa hyresgästens

situation.

Ehuru i allmänhet hyresvärdarna ej torde utnyttja möjligheterna att uttaga

förhöjd hyra på grund av förbättringsarbete, som hyresgästen bekostat,

då detta måste framstå som obilligt, får utredningen i ärendet anses visa

att den påtalade bestämmelsen i tillämpningen i vissa fall leder till för

rättskänslan stötande resultat. De utvägar till motverkande härav som enligt

det tidigare sagda och i övrigt kan stå till buds synes ej praktiskt tillfredsställande.

Utskottet delar därför den av de flesta remissinstanserna uttalade

uppfattningen om behovet av en laglig reglering i frågan.

Utskottet uttalade, att den genom motionerna aktualiserade bestämmelsen

i hyresregleringslagen på grund av det anförda bör göras till föremål för

översyn i den ordning Kungl. Maj :t kan finna lämplig. Därvid bör enligt utskottet

övervägas, huruvida ett skydd mot sådan hyreshöjning varom nu är

fråga bör begränsas till att gälla för den hyresgäst som bekostat standardförbättringen,

samt beaktas de synpunkter hyresrådet anfört i dess tidigare

återgivna yttrande över liyresregleringskommitténs förslag i ämnet. Utskottet

fann angeläget, att förslag framlägges redan till 1963 års riksdag.

Med stöd av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t såsom sin mening ge till känna vad utskottet sålunda

anfört. Enligt skrivelse den 11 maj 1962, nr 208, har riksdagen beslutat

i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Departementschefen. Stadgandet i 3 § andra stycket hyresregleringslagen

om grundhyreshöjning i anledning av ombyggnads- eller ändringsarbeten

eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse tar givetvis sikte på arbeten eller

åtgärder, som bekostats av hyresvärden. Stadgandets nuvarande lydelse

synes emellertid icke utesluta, att grundhyran höjes till följd av arbeten eller

åtgärder, som bekostats av hyresgästen. Om hyresgästen tillfört fastigheten

egendom, torde dock för stadgandets tillämplighet förutsättas att fråga

är om egendom, som skall vara kvar för framtiden och därför får anses

ha överlåtits av hyresgästen till hyresvärden. Däremot lärer hyreshöjning

ej kunna medges, om egendom som hyresgästen låtit anskaffa förblir i hans

ägo.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1963

Av det sagda framgår, att stadgandet såsom det utformats kan medföra

icke avsedda konsekvenser för hyresgästen. Det förhållandet, att hyresgästen

har möjlighet att undvika de påtalade följderna av stadgandet genom

avtal med hyresvärden, utgör icke skäl att bibehålla stadgandet oförändrat.

På grund härav och då hyresgästen för närvarande kan drabbas av hyreshöjning

på grund av förbättringsarbeten eller jämförliga åtgärder, som bekostats

av honom själv, inte bara vid hyrestidens utgång utan också — i

de ofta förekommande fall, då avtalad hyra anknutits till den vid varje tidpunkt

gällande grundhyran — under löpande avtalstid, anser jag i likhet

med tredje lagutskottet, att stadgandet bör ändras så att de påtalade olämpliga

konsekvenserna därav undanröjes.

Detta synes lämpligen kunna ske på det sättet, att till 3 § andra stycket

fogas en bestämmelse av innebörd, att höjning av grundhyran i princip icke

får ske på grund av förbättringsarbeten eller andra jämförliga åtgärder,

som bekostats av hyresgästen. Såsom hyresrådet framhållit bör emellertid

denna princip ej upprätthållas undantagslöst, utan bestämmelsen bör utformas

så, att möjlighet föreligger att taga hänsyn till omständigheterna i

det enskilda fallet.

Som framgått av det föregående gäller bestämmelsen icke, då av hyresgästen

bekostad egendom förblivit i hyresgästens ägo, och därför icke heller,

då tillträdande hyresgäst inlöser sådan egendom. Någon särskild regel

för sistnämnda fall synes därför icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att i 3 § andra stycket intages

en bestämmelse av innehåll, att höjning av grundhyran på grund av

ombyggnads- eller ändringsarbete eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse,

som bekostats av hyresgästen, må ske endast om särskilda skäl är

därtill.

Ersättning för vatten- och avloppsavgifter

Gällande ordning. Såsom tidigare nämnts äger Kungl. Maj :t enligt 5 § hyresregleringslagen

tillåta generell hyreshöjning, om det är påkallat till följd

av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning i viss kommun. Därvid fastställes

särskilda procenttal för olika slag av lägenheter.

ökade omkostnader för vatten och avlopp kompenseras genom generell

hyreshöjning enligt 5 § hyresregleringslagen i vissa orter och genom fria

avtal mellan hyresvärd och hyresgäst enligt 4 § hyresregleringslagen i andra

orter. Detta medför, att vid beslut om generell hyreshöjning för varje lägenhetskategori

bestämmes två särskilda procenttal, vilka det ena är tilllämpligt

i sådana orter, där avtal enligt 4 § får träffas om ersättning för

kostnadsökningen, och dot andra är tillämpligt i övriga orter. Det ankommer

på Kungl. Maj:t att bestämma i vilka orter avtalsfrihet skall råda. Denna

skillnad motiveras av att ökade avgifter för vatten och avlopp visserligen

såsom regel anses böra kompenseras med generellt beslutad hyreshöjning

men att det beträffande orter, där ökningen blivit exceptionellt stor, be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

dömts praktiskt ogenomförbart att tillgodose rättvisekravet på detta sätt.

Under årens lopp har systemet för beräkningen av generell hyreshöjning

blivit synnerligen komplicerat.

Departementspromemorian. Inom socialdepartementet har undersökts möjligheterna

att förenkla metoden för generell hyreshöjning enligt hyresregleringslagen.

Resultatet härav har redovisats i en promemoria den 4 oktober

1962.

I promemorian har anförts, att en viss förenkling av den generella hyreshöjningen

kan åstadkommas, om man nedbringar antalet grupper, för vilka

skilda procenttal medgives. I fråga om kompensation för ökade avgifter för

vatten och avlopp har enligt vad som framhålles i promemorian förordnande

om avtalsfrihet enligt 4 § hyresregleringslagen numera meddelats beträffande

det övervägande antalet hyresreglerade orter, däribland åtskilliga

större städer. Vidare anföres.

Principen lärer ha varit att medge avtalsfrihet å sådana orter, där avgifterna

ökat mer än 50 procent. Det torde kunna förväntas, att avgifterna

inom en snar framtid komma att öka betydligt i ytterligare ett antal orter.

Med hänsyn härtill synes tiden nu vara inne att generellt medge sådan avtalsfrihet

utan att avvakta att utgiftsökningen stiger över en viss gräns.

Om så sker, bortfaller uppdelningen av den generella hyreshöjningen på

orter, där avtal jämlikt 4 § hyresregleringslagen får träffas om ersättning

för ökade vatten- och avloppsavgifter, och andra orter. Fördelen av den förenkling

av den generella hyreshöjningen, som därigenom skulle vinnas, synes

överväga de olägenheter, som skulle åsamkas hyresvärdarna i ett mindre

antal orter med ringa utgiftsökningar i form av besvär med att själva

uträkna den ersättning, vartill de kunna vara berättigade.

Departementschefen. Jag instämmer i vad som anförts i departementspromemorian.

Den föreslagna ordningen kan i och för sig genomföras på

administrativ väg. I klarhetens intresse anser jag emellertid, att i stället

4 § första stycket andra punkten hyresregleringslagen bör ändras så, att det

åt Kungl. Maj :t givna bemyndigandet att förordna om avtalsfrihet slopas

och bestämmelsen sålunda får generell giltighet.

Hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1963

21

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 mars

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 15 mars 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19

juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m.m., så ock om fortsatt giltighet av

samma lag, 2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m.m., 3) lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt

i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal och 4) lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda bestämmelser om

makars gemensamma bostad.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

lagbyråchefen Ove Rainer.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1963

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler tillförordnade

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hermansson, lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över de till lagrådet den 15 mars 1963 remitterade

förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 44 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630467

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:311 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och lf §§ lagen den 19 juni 19^2 a1 i texten
  2. 3LU 1963:26 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten