Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för utformningen av skolväsendets centrala ledning m. m

1963-03-29 · 118 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 112 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:144, Angående riktlinjer för utformningen av skolväsendets centrala ledning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1963

1

Nr 144

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för utformningen

av skolväsendets centrala ledning m. m.; given

Stockholms slott den 29 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Skolväsendets centrala ledning föreslås omorganiserad enligt följande riktlinjer.

Skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning nuvarande verksamhetsområden

lägges under ett nytt ämbetsverk, kallat skolöverstyrelsen. Till

verksamhetsområdet föres också viss yrkesutbildning, som f. n. sorterar under

andra verk. I skolämbetsverkets styrelse ingår verkets generaldirektör och överdirektör

jämte 9 företrädare för olika sidor av samhällslivet. Vikt lägges vid goda

kontaktmöjligheter mellan verket och näringslivet såväl på styrelse- som kansliplanet.

Integrationsprincipen utgör grund för organisation av kansliet, som indelas

i fem avdelningar, nämligen en undervisningsavdelning för allmänna skolfrågor,

en undervisningsavdelning för yrkesutbildningsfrågor, en avdelning för

lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete, en planeringsavdelning samt

en administrativ avdelning. Det nya verkets uppgifter inriktas på planeringsocb

utvecklingsarbete och största möjliga decentralisering eftersträvas. På

grundval av ett principbeslut av denna innebörd förutsättes ett fortsatt utredningsarbete

bedrivas så, att nästa års riksdag kan besluta om verkets definitiva

organisation, vilken beräknas träda i kraft under budgetåret 1964/65.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 144

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa frågor angående riktlinjer

för utformningen av skolväsendets centrala ledning m. m. och anför därvid

följande.

Vid min anmälan av avlöningsanslaget för skolöverstyrelsen i 1963 års statsverksproposition

(bil. 10, p. 88) anförde jag, att bedömningen av behovet av

personalförstärkningar inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

för närvarande i hög grad var beroende av den förestående prövningen av

frågan om skolväsendets centrala ledning. Då denna fråga på grund av utveckningen

på skolväsendets område snarast möjligt borde lösas, uttalade jag som

min avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att under våren 1963 förelägga riksdagen

principproposition i ämnet. De organisatoriska förändringar, som kunde följa

därav, vore avsedda att träda i kraft tidigast fr. o. m. budgetåret 1964/65.

I 1963 års statsverksproposition har därför i vanlig ordning beräknats anslag

för de båda överstyrelsernas verksamhet under budgetåret 1963/64.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 dr 1963

3

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1955 tillkallades

den 18 oktober 1955 sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös utredning

av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed

sammanhängande spörsmål. De sakkunniga1, vilka antog benämningen

1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning,

avlämnade i juli 1962 betänkandet »Skolväsendets centrala ledning» (SOU

1962: 28).

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, som hört

samtliga länsskolnämnder, överstyrelsen för yrkesutbildning, socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisionsverket,

lantbruksstyrelsen, som överlämnat yttranden från skogs- och lantbruksakademien,

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, vissa hushållningssällskap,

lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor samt vissa

organisationer på lantbrukets område, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen, som överlämnat

yttranden från skogsvårdsstyrelserna samt vissa organisationer på skogsbrukets

område, domänstyrelsen, medicinalstyrelsen, som överlämnat yttranden

från statens sjuksköterskeskola och barnmorskeläroanstalten i Göteborg samt

barnmorskeläroanstalten i Stockholm, kommerskollegium, som överlämnat yttranden

från handelskamrarna, sjöfartsstyrelsen, som överlämnat yttranden från

direktionerna för sjöbefälsskolorna, byggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

som överlämnat yttrande från Stockholms stad, 23 länsstyrelser, statens

hantverksinstitut, styrelsen för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor,

styrelsen för centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor,

statens läroboksnämnd, gymnasieutredningen, skoladministrativa utredningen,

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen

för statens skogsmästareskola, 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen

samt styrelsen för statens brandskola.

Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av flertalet landstingskommuners

förvaltningsutskott, Svenska landstingsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen,

Handelns arbetsgivareorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges industriförbund, Sve
-

1 Ledamoten av riksdagens första kammare kommunaldirektören Emil E. Näsström, ordförande,

undervisningsrådet Börje Beskow, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Carl E.

Eskilsson, yrkesskoldirektören Einar E. Forssell, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

J. Harald Skoglösa, byrådirektören Margit S. C. Vinge samt överdirektören Birger Öhman.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-4-4 år 1963

riges hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Svenska yrkesskolföreningen,

Målsmännens riksförbund, Svenska brandbefälens riksförbund samt

Riksförbundet landsbygdens folk.

Skrifter i hithörande frågor har vidare inkommit från C. B. Bernung m. fl.

rektorer vid sjöbefälsskolorna, Föreningen Skogsarbeten, Sveriges läkarförbund,

styrelsen för statens sjuksköterskeskola i Stockholm, styrelsen för statens sjuksköterskeskola

i Norrköping, Svenska barnmorskeförbundet och Svenska yrkesskolföreningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hb år 1963

5

II. Utgångspunkterna för utredningsarbetet

Nuvarande central ledning av yrkesskolväsendet

Den centrala ledningen av yrkesutbildningen i vårt land har organiserats efter

två olika principer. Enligt den ena utövas den centrala ledningen av yrkesutbildningen

inom ett visst yrkesutbildningsområde av det centrala ämbetsverk, som

handlägger övriga frågor rörande den näring eller den yrkesgren, för vilken utbildningen

är avsedd. Enligt den andra principen har yrkesutbildningsfrågor

brutits loss från vederbörande fackämbetsverk och ställts under ledning av

ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgift är att utöva central ledning av undervisning

och utbildning.

Den sistnämnda principen började tillämpas först under innevarande arhundrade.

År 1918 utökades den dåvarande folkskolöverstyrelsen med en särskild

yrkesskolavdelning och samtidigt ändrades namnet på ämbetsverket till skolöverstyrelsen.

Under skolöverstyrelsens ledning ställdes då lärlings- och yrkesskolorna

inom industri-hantverk, handel och husligt arbete. År 1943 fattade riksdagen

beslut om utbrytning av yrkesskolavdelningen ur skolöverstyrelsen och

dess ombildning till ett fristående ämbetsverk, överstyrelsen för yrkesutbildning.

Detta ämbetsverk blev centralmyndighet för all kommunal och enskild statsunderstödd

yrkesutbildning för industri-hantverk, handel och husligt arbete,

inklusive tekniska läroverk och handelsgymnasier. Under ledning av ämbetsverket

ställdes även vissa särskilda yrkesutbildningsanstalter inom de nämnda

yrkesområdena. Yrkesutbildningen inom övriga områden kvarstod under ledning

av vederbörande fackämbetsverk. Denna principiella fördelning av den

centrala ledningen av yrkesutbildningen är alltjämt gällande.

Genom tillämpningen av de båda nämnda principerna har den centrala ledningen

av yrkesutbildningen kommit att bli synnerligen splittrad. Den är uppdelad

på ett flertal olika centrala ämbetsverk, lydande under skilda departement.

överstyrelsen för yrkesutbildning

Under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning står följande yrkesutbildningsanstalter:
tekniska

gymnasier och tekniska specialkurser,

handelsgymnasier,

konstfackskolan,

centrala verkstadsskolor,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr lkh år 1963

kommunala och enskilda statsunderstödda yrkesskolor avseende industri,

hantverk, handel och husligt arbete, sjömansskolor,

särskilda anstalter för yrkesundervisning: bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet

i Borås, Lennings textiltekniska institut i Norrköping och grafiska institutet,

anstalter för utbildning av lärare vid yrkesundervisning samt

övriga anstalter för yrkesundervisning, som enligt beslut av Kungl. Maj:t

står under överstyrelsens överinseende.

Dessutom skall överstyrelsen inspektera yrkesutbildningen vid vissa specialskolor,

som står under överinseende av andra ämbetsverk, nämligen vanföreanstalternas

yrkesskolor, ungdomsvårdsskolor samt ungdomsfängelser och utbildning

av elever vid vissa barnavårdsanstalter.

Överstyrelsen skall utöva inspektion samt fastställa undervisningsplaner och

reglementen, i den mån dessa senare förekommer, samt pröva och avgöra besvär

över underlydande organs beslut, som anförts hos överstyrelsen. Vissa uppgifter

och befogenheter är vidare gemensamma ifråga om två eller flera skoltyper.

Sålunda skall överstyrelsen enligt instruktionen beträffande centrala verkstadsskolor

och kommunala yrkesskolor genom personlig förbindelse med skolstyrelser,

myndigheter och organisationer söka förvärva förtrogenhet med önskningar

och behov ifråga om skolorna. I analogi med denna bestämmelse föreskrives

ifråga om den yrkesutbildning, som bedrives inom näringslivet, att överstyrelsen

skall genom överläggningar med arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer,

andra näringslivets organisationer samt enskilda företag medverka till en utveckling

under ändamålsenliga former av näringslivets egna åtgärder för yrkesutbildning.

Ifråga om yrkesutbildningen i Stockholms stad har verket att fullgöra de uppgifter,

som åvilar länsskolnämnd.

Överstyrelsen för yrkesutbildning är en representantförsamling och sammansatt

av: som ordförande och chef en överdirektör samt som ledamöter byråcheferna

i överstyrelsen, en av Kungl. Maj:t för tre år i sänder utsedd representant

för vardera skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen samt sju av Kungl.

Maj:t likaledes för tre år i sänder förordnade representanter för näringsliv och

arbetsmarknad. Av dessa sistnämnda förordnas en efter förslag av Svenska

arbetsgivareföreningen, en efter förslag av Sveriges hantverks- och industriorganisation,

en efter förslag av handelskamrarnas nämnd, en efter förslag av

Tjänstemännens centralorganisation, två efter förslag av Landsorganisationen i

Sverige, samt en, vilken bör vara kvinna med erfarenhet från husligt arbete,

efter förslag av representativa kvinnoorganisationer.

Överstyrelsen är organiserad på fem byråer, vilka betecknas som respektive

första, andra, tredje, fjärde och femte byrån, och en fristående sektion. Dessutom

har genom beslut av överstyrelsen själv genom ändring av dess arbetsordning

inrättats dels överdirektörens avdelning, dels fyra sektioner. Dessa sektioner

är sektionen för arbetsmarknadsärenden och statistik samt sektionen för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

centralupphandling, vilka båda formellt lyder under första byrån, vidare sektionen

för verkstadsskolor, vilken formellt lyder under andra byrån, samt sektionen

för utbildning inom vissa vårdyrken, vilken formellt lyder under fjärde byrån.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen är den centrala statsmyndigheten inom det allmänna skoloch

folkbildningsväsendet. Enligt instruktionen åligger det skolöverstyrelsen

att för det allmänna skolväsendets del tillse, att skolor och övriga anstalter är

ändamålsenligt ordnade samt främja verksamheten genom råd och anvisningar,

då så påkallas, utarbeta normalreglementen och normalundervisningsplaner

eller anvisningar för undervisningen samt handlägga ärenden om organisationsplaner,

reglementen och undervisningsplaner,

anställa och övervaka föreskrivna examina,

taga föreskriven befattning med frågor om läroböcker och undervisningsmateriel,

skolradio och skolfilm samt i övrigt verka för att för undervisningen behövlig

litteratur och lämplig undervisningsmateriel finns att tillgå,

sammanhålla, stödja och leda inspektörers och konsulenters verksamhet samt

i mån av behov och tillgängliga medel sammankalla dem ävensom skolledare

och andra därav berörda befattningshavare till överläggningar,

leda försök med nya organisations- och arbetsformer, som anordnas enligt

beslut av Kungl. Maj:t, samt igångsätta, föreslå eller eljest främja erforderlig

försöksverksamhet i övrigt,

främja ungdomens fostran,

övervaka och leda skolhygieniskt arbete och skolhälsovård,

ha tillsyn över skolmåltidsverksamheten,

taga föreskriven befattning med frågor om behovet av lärare, behörighet för

läraranställning, tillsättande och förordnande av befattningshavare samt dessas

anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,

genom samarbete med kommunala myndigheter och besök av överstyrelsens

befattningshavare i kommunerna göra sig förtrogen med förhållandena i dessa

och med deras behov av läroanstalter samt därvid söka ernå bästa möjliga organisation

av skolväsendet samt

ifråga om byggnader och därtill hörande anordningar samt lokaler och inredning

lämna myndigheter och skolstyrelser upplysningar, råd och anvisningar

samt i övrigt taga föreskriven befattning med hithörande frågor.

Skolöverstyrelsen skall för varje budgetår avge framställning till Kungl. Maj:t

om anslag till det under styrelsen lydande skolväsendet samt handlägga statsbidragsfrågor

i enlighet med givna föreskrifter.

Ifråga om det allmänna skolväsendet i Stockholms stad har skolöverstyrelsen

att fullgöra de uppgifter, som åvilar länsskolnämnd.

I den mån yrkesutbildning förekommer inom det allmänna skolväsendet står

denna under överinseende av skolöverstyrelsen. Sådan yrkesutbildning är hu
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-b- år 1963

vudsakligen av förberedande natur. Den förekommer inom folkskolan i form

av yrkeskunskap i anslutning till olika näringsgrenar, inom yrkesbestämda fortsättningsskolor,

inom grundskolans högstadium inom praktiska (kommunala)

realskolor och inbyggda praktiska linjer i statliga realskolor samt inom kommunala

flickskolor. Även inom folkhögskolan förekommer i viss begränsad omfattning

yrkesutbildning eller förberedelse för dylik.

Under tillsyn av skolöverstyrelsen står vidare särskolor, blindskolor, dövskolor

samt statens skol- och yrkeshem för psykiskt efterblivna. Skol- och yrkeshemmen

vid epileptikeranstaltema står i pedagogiskt hänseende under tillsyn av skolöverstyrelsen.

Till yrkesutbildning under skolöverstyrelsens tillsyn kan också räknas viss

fortbildning av lärare för den förberedande yrkesutbildningen inom det allmänna

skolväsendet. Lärarutbildningskursema för läroverksingenjörer samt utbildningen

av yrkeslärare och handelslärare står under gemensam ledning av skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning. Under ledning av skolöverstyreslen

står utbildningen av lärare inom det husliga området samt utbildningen

av slöjdlärare, de merkantila vidareutbildningskurserna för folkskollärare, utbildningen

av särskollärare m. fl. kategorier.

Fr. o. m. budgetåret 1962/63 har också förskollärarutbildningen ställts under

skolöverstyrelsens tillsyn.

Skolöverstyrelsen bör enligt föreskrift i instruktionen samråda med överstyrelsen

för yrkesutbildning i ärenden, som berör båda ämbetsverkens förvaltningsområden,

och även i övrigt, när anledning därtill föreligger. Motsvarande gäller

ifråga om andra centrala ämbetsverk, som har tillsyn över läroanstalter.

På grund av skolöverstyrelsens organisationsform blir handläggningen av

ärenden rörande yrkesutbildningen fördelad på olika avdelningar och rotlar.

Pedagogiska ärenden handlägges på undervisningsavdelningen, organisatoriska

ärenden på organisationsavdelningen och administrativa ärenden på den administrativa

avdelningen. På den nyinrättade lärarutbildnings- och försöksavdelningen

handlägges frågor rörande de husliga seminarierna och förskoleseminarierna.

Folkhögskoleärenden behandlas inom den fristående folkbildningsroteln.

Sektionen för hemkunskap och hushållsgöromål organiserar kurserna för utbildning

av personal för skolmåltids verksamheten. Yrkesutbildningen vid specialskolorna

för sjuka och handikappade barn och ungdomar ledes av den fristående

skolsociala roteln. Frågor rörande skolhygien och skolhälsovård slutligen

handlägges inom den fristående skolhygienroteln, vilken också biträder

överstyrelsen för yrkesutbildning med dylika frågor inom yrkesskolväsendet.

Lantbruksstyrelsen

Under överinseende av lantbruksstyrelsen står Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor,

jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och fruktodlingsskolan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 144- år 1963

samt därjämte all statsunderstödd kursverksamhet för yrkesutbildning på jordbrukets

område, såväl permanenta kurser som mera tillfälliga dylika, undervisnings-

och upplysningsverksamheten på biodlingens och kaninavelns områden,

ungdomsverksamheten inom jordbruket samt jordbrukets upplysningsnämnd.

Vidare åligger det lantbruksstyrelsen att inspektera undervisningen i lantbruk

vid de ungdomsvårdsskolor, som är försedda med egna jordbruk, samt även, om

begäran därom framställes av fångvårdsstyrelsen, av motsvarande undervisning

vid fångvårdens ungdomsanstalter.

Ärenden rörande yrkesutbildningen inom jordbruket handlägges av en undervisningsbyrå

under styrelsens lantbruksavdelning. Byråns verksamhet ägnas helt

åt undervisningsärendena. Vissa ärenden av kameral natur rörande yrkesutbildningen

handlägges av styrelsens kameralbyrå.

Efter utredning av 1955 års lantbruksundervisningskommitté förelädes 1962

års riksdag förslag om lantbruksundervisningens organisation i propositionen

1962:103. I anslutning till denna har bl. a. beslutats (JoU 1962: 20; Rskr 307),

att de nuvarande lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolorna skall ombildas

till en enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola. Den gemensamma benämningen

på lantbruksskolor, lanthushållsskolor och trädgårdsskolor skall bli lantbrukets

yrkesskolor. Omläggningen av undervisningens organisation sker den 1 juli

1963.

Enligt detta beslut skall inom varje län inrättas en styrelse för samtliga lantbrukets

yrkesskolor inom vilken huvudmännen skall vara representerade i förhållande

till det antal skolor de äger.

I fråga om lantbruksundervisningens centrala ledning ansåg lantbruksundervisningskommittén,

att övervägande skäl talade för att den nuvarande organisationen

med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för lantbruksundervisningen

borde bibehållas. Kommitténs ställningstagande i denna fråga

biträddes av flertalet av remissinstanserna. Endast i ett fåtal remissyttranden

förordades överstyrelsen för yrkesutbildning som central tillsynsmyndighet för

lantbrukets yrkesskolor.

För egen del föreslog chefen för jordbruksdepartementet, att frågan om lantbruksundervisningens

centrala ledning inte borde lösas definitivt i anslutning

till propositionen på grund av den särskilda utredningen rörande yrkesutbildningens

centrala ledning. Med hänsyn till de av omorganisationen betingade

ökade arbetsuppgifterna för lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå förordades

vissa personalförstärkningar för denna. Departementschefens uttalanden föranledde

ingen erinran från riksdagens sida.

Skogsstyrelsen

Skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet samt i vissa fall även andra må i den

ordning som stadgas i kungörelsen 1954: 427 med statsbidrag anordna kurser för

meddelande av undervisning i skogsbruk. Kursverksamheten skall stå under till
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 1JU år 1963

syn av skogsstyrelsen, som i sin egenskap av tillsynsmyndighet har att verka för

att kurser kommer till stånd samt att meddela anvisningar för verksamheten.

I mån av behov skall samverkan äga rum med företag och organisationer på

skogsbrukets område vid anordnande av skogsbrukskurser.

Ett flertal olika typer av skogsbrukskurser anordnas för närvarande. I de

flesta län är dessa kurser förlagda till särskilda s. k. skogsbruksskolor, som inrättats

av skogsvårdsstyrelserna.

Ärenden angående skoglig utbildning och undervisning handläggas inom skogsstyrelsens

första skogsbyrå. För ändamålet har inom denna byrå organiserats en

särskild undervisningssektion, som arbetar relativt självständigt.

I propositionen 1962:115 framlades vissa förslag rörande ledningen av yrkesutbildningen

på skogsbrukets område. Förslagen biträddes av riksdagen (JoU

1962:16; Rskr 253). Beslutet innebär, att skogsstyrelsens tillsynsuppgifter som

centralmyndighet för yrkesundervisningen på skogsbrukets område skall utvidgas,

vilket medför, att domänstyrelsen befrias från huvudmannaskapet för

statens skogsskolor. Huvudmannaskapet för dessa skolor liksom för de under

domänstyrelsen hörande kompletteringskurserna för inträde i skogsskola överflyttas

till skogsstyrelsen den 1 oktober 1963, då läsåret 1962/63 utgår. Statens

skogsmästarskola, som hittills inte varit knuten till något centralt ämbetsverk,

ställs enligt beslutet under skogsstyrelsens överinseende från den 1 juli 1963.

F iskeristyrelsen

Under tillsyn av fiskeristyrelsen står utbildningen av fiskeritjänstemän samt

undervisningskurserna för fiskare.

Ärenden rörande yrkesutbildning av fiskare beredes inom fiskeristyrelsens

byrå för salt vattensfisket och ärenden rörande utbildning av fiskeritjänstemän

inom byrån för sötvattensfisket. Styrelsens arbete med tillsynsuppgifterna är avrelativt

ringa omfattning.

Sjöfartsstyrelsen

Sjöfartsstyrelsen är inom ramen för föreskrifterna i stadgan för sjöbefälsskoloma

och anslagna medel beslutande myndighet rörande sjöbefälsutbildning.

Det åligger sjöfartsstyrelsen att varje år till Kungl. Maj:t avge förslag angående

anslag till sjöbefälsskolornas verksamhet. Inom ramen för fastställda medel bestämmer

styrelsen antalet klasser vid varje skola och beslutar enligt fastställd

stat om användning av de för skolornas verksamhet tillgängliga medlen.

Ärenden rörande sjöbefälsutbildningen handlägges inom sjöfartsstyrelsens juridiskt-sociala

byrå av en särskild skolavdelning(sektion). Avdelningen är inte

enbart sysselsatt med sådana ärenden utan handlägger också ärenden rörande

tillämpningen av förordningen angående befäl å svenska handelsfartyg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963 11

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är centralmyndighet endast för den yrkesutbildning, som bedrives

vid ungdomsvårdsskolorna. På grund av stadganden i andra författningar

utövar styrelsen också i större eller mindre omfattning tillsyn över annan yrkesutbildning

på socialvårdens område. Under tillsyn av densamma står sociala

barnavårdsseminariet, utbildning av åldersdomshemsföreståndare samt provoch

kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Dessutom har socialstyrelsen

vissa befogenheter rörande barnsköterskeutbildningen, vilken i övrigt står under

ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Ärenden rörande yrkesutbildning handlägges inom tre av socialstyrelsens byråer.

Barnavårdsbyrån har om hand ärenden rörande sociala barnavårdsseminariet

och barnsköterskeutbildningen, skolbyrån ärenden rörande yrkesutbildningen

inom ungdomsvårdsskolorna och socialvårdsbyrån ärendena rörande ålderdomshemsföreståndareutbildningen

samt prov- och kompletteringskurserna.

Medicinalstyrelsen

Medicinalstyrelsen utövar tillsyn över utbildningen av sjuksköterskor och

barnmorskor samt annan personal på sjukvårdens och hälsovårdens område i

den mån tillsynen icke tillkommer annan myndighet.

Ifråga om sjuksköterskeutbildningen har medicinalstyrelsen tillsyn över hela

utbildningsverksamheten, alltså den allmänna utbildningen vid statens eller av

staten godkända sjuksköterskeskolor, specialutbildningen av vissa sköterskegrupper,

den högre sjuksköterskeutbildningen samt fortbildnings- och specialkurser

av skilda slag. Ett undantag utgör i viss mån utbildningen vid statens

distriktssköterskeskola, som är förlagd till statens institut för folkhälsan och

står under tillsyn av styrelsen för sistnämnda institut. Tillsynen sker emellertid

i samråd med medicinalstyrelsen. Även barnmorskeutbildningen står helt under

ledning av medicinalstyrelsen.

Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal står i sin helhet under medicinalstyrelsens

ledning, men ifråga om tandsköterske- och tandteknikerutbildningen

har styrelsen överinseende endast över skolorna i Göteborg samt Eastmaninstitutets

tandsköterskeskola i Stockholm. Övriga skolor, i Stockholm, Malmö och

Umeå, är anknutna till tandläkarhögskolorna i respektive städer och står under

samma ledning som dessa. Medicinalstyrelsen är emellertid tillsynsmyndighet

för den praktikanttjänstgöring, som ingår i tandsköterske- och tandteknikerskolorna,

även när det gäller de sistnämnda skolorna.

Ärenden rörande utbildningen av sjukvårdspersonal är inte inom medicinalstyrelsen

förlagda till en byrå utan fördelas på fyra byråer, nämligen sjukhusbyrån,

mcntalsjukvårdsbyrån, medicinalbyrån och tandvårdsbyrån. Inom sjukhusbyrån

handläggs ärendena rörande sjuksköterskeutbildningen. En särskild

sjuksköterskeavdelning har organiserats inom byrån. Ärenden rörande utbild
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1^ år 1963

ningen av mentalsjukvårdspersonal handlägges inom mentalsjukvårdsbyrån och

ärenden rörande tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen inom tandvårdsbyrån.

På medicinalbyrån handlägges ärenden rörande barnmorskeutbildningen.

Övriga ämbetsverk

Utöver tidigare angivna centrala ämbetsverk utövar några verk i mindre omfattning

central ledning av yrkesutbildning, som icke är av för verket intern

karaktär. Arbetsmarknadsstyrelsen organiserar i egen regi kurser för utbildning

av hemsamariter. I sin egenskap av centralorgan för arbetsmarknadsärenden

upprätthåller verket ett nära samarbete med de centrala ämbetsverk, som utövar

tillsyn av yrkesutbildning, framför allt med skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning. Dessa tre verk har sinsemellan organiserat en samarbetsdelegation.

Arbetsmarknadsstyrelsen är vidare centralmyndighet för yrkesvägledningsverksamheten

och arbetsvårdsverksamheten.

Universitetskanslersämbetet får anses utöva central ledning av de tandtekniker-

och tandsköterskeskolor, som är anknutna till rikets tandläkarhögskolor.

Fångvårdsstyrelsen kan också med viss rätt räknas till här ifrågavarande kategori

av ämbetsverk, eftersom vid ungdomsfängelseanstalterna utbildning meddelas

för ett flertal yrken.

Vidare må påpekas, att vissa yrkesutbildningsanstalter icke har ställts under

ledning av något centralt ämbetsverk utan att vederbörande anstaltsstyrelse

ensam utövar ledningen. Detta är fallet med statens hantverksinstitut, statens

brandskola och statens polisskola.

Tidigare diskussion

År 1918 fattade riksdagen efter förslag av Kungl. Maj:t beslut om inrättande

av s. k. praktiska ungdomsskolor, lärlings- och yrkesskolor, yrkesbestämda fortsättningsskolor

m. fl. I Kungl. Majrts proposition rörande denna fråga föreslogs,

att för den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna inom industri, hantverk,

handel och husligt arbete skulle inrättas en särskild yrkesöverstyrelse.

Riksdagens beslut innebar dock att problemet om den centrala ledningen av

yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel och husligt arbete löstes på så

sätt, att folkskolöverstyrelsen utökades med en nyinrättad yrkesskolavdelning,

varvid namnet ändrades till skolöverstyrelsen. Genom beslut vid 1919 års riksdag

sammanslogs överstyrelsen med läroverksöverstyrelsen. Namnet skolöverstyrelsen

bibehölls för de sammanslagna överstyrelserna.

Under 1930-talet ställdes frågan om organisationen av den centrala ledningen

av yrkesutbildningen åter under debatt. Från olika håll framfördes krav på förstärkning

av den centrala ledningen av yrkesutbildningen med särskild sak
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

kunskap om arbetsmarknadens förhållanden. Två sakkunnigkommittéer — sakkunniga

rörande skolöverstyrelsens organisation och verkstadsskoleutredningen

— framlade under detta årtionde förslag rörande organisationen av den centrala

ledningen av yrkesutbildningen.

De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation framhöll bl. a. att

yrkesutbildningens anpassning efter arbetsmarknadens krav bättre skulle kunna

bedömas av en fristående central ledning, men ifrågasatte om inte dessa synpunkter

kunde lika bra tillgodoses inom den rådande organisationen för skolväsendets

centrala ledning. Man borde inte förbise det inre samband, som rådde

mellan skolöverstyrelsens samtliga avdelningar. De olika skolformerna och de

olika utbildningslinjerna utgjorde inte avgränsade områden utan grep in i varandra,

framhöll de sakkunniga. Tillräckligt bärkraftiga skäl för att bryta ut

yrkesskolavdelningen och organisera densamma som ett fristående ämbetsverk

kunde de sakkunniga således inte finna.

I syfte att få till stånd en planmässig samverkan mellan skolöverstyrelsen och

näringslivet föreslog de sakkunniga inrättande av en till detta ämbetsverk knuten

rådgivande yrkesskolnämnd, som skulle arbeta på tre sektioner, en för industri-hantverk,

en för handel och en för husligt arbete.

Verkstadsskoleutredningen, tillsatt för att utreda vissa frågor rörande verkstadsskolorna

för arbetslös ungdom, ansåg icke förslaget från de sakkunniga

rörande skolöverstyrelsens organisation ifråga om den centrala ledningen av

yrkesutbildningen godtagbart. I ett betänkande, avlämnat i slutet av år 1938,

föreslog utredningen, att yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen skulle

brytas loss och organiseras som ett fristående verk i nära kontakt med näringsliv

och arbetsmarknad.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att då de oavvisliga kraven på en

organiserad effektiv samverkan mellan den centrala ledningen av yrkesundervisningen

samt näringsliv och arbetsmarknad inte syntes kunna tillgodoses inom

ramen för skolöverstyrelsen, borde ett fristående centralorgan för yrkesundervisningen

skapas. I enlighet härmed framlade utredningen förslag till organisation

av ett sådant centralorgan, förslagsvis kallat överstyrelsen för yrkesutbildning.

I propositionen 1943:232 angående inrättande av en särskild överstyrelse för

yrkesutbildning redovisades utförligt skälen för och emot de två alternativa principlösningar

av frågan om yrkesutbildningens centrala ledning, som var tänkbara,

nämligen dels ett bibehållande av yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen

och dels dess utbrytande ur denna och ombildning till ett fristående

ämbetsverk.

Departementschefen förordade inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesutbildningen

men han menade, att verkstadsskoleutredningen inte tillräckligt

hade beaktat vikten av ett fast organiserat samarbete mellan de allmänbildande

skolorna och yrkesutbildningsanstalterna. Samhörigheten mellan dessa

båda grenar av skolväsendet måste beaktas, även om en särskild yrkesöver
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

styrelse inrättas. Ett organiserat intimt samarbete mellan de båda överstyrelserna

måste därför ordnas.

Propositionen tillstyrktes beträffande huvudfrågan av statsutskottet och

bifölls av kamrarna. Enighet rådde om att ett fristående ämbetsverk för den

centrala ledningen av yrkesutbildningen borde inrättas. Beträffande överstyrelsens

kansliorganisation godkände statsmakterna den föreslagna uppdelningen på

tre byråer. Antalet byråer har senare ökats till fem. År 1947 inrättades en byrå

för ledningen av yrkesutbildning för husligt arbete och år 1949 en byrå för ledningen

av utbildningen av lärare för yrkesundervisningen. Vidare må nämnas,

att år 1944 organiserades en fristående sektion inom överstyrelsen för handläggning

av ärenden rörande beredskaps- och omskolningskurser.

1946 års skolkommission framförde i sitt betänkande endast vissa allmänna

synpunkter på skolöverstyrelsens ställning i framtidens skola.

I anslutning till propositionen nr 133 till 1950 års riksdag med förslag till vissa

riktlinjer för enhetsskolans organisation, väcktes en motion (I: 425), vari begärdes

utredning angående en sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning till en enhetlig central skolmyndighet, under vars ledning

den yrkesundervisning, som lydde under lantbruksstyrelsen, kommerskollegium

och domänstyrelsen kunde överföras.

Motionen avstyrktes av det särskilda utskott, som behandlade propositionen,

med hänvisning till att överstyrelsen för yrkesutbildning så sent som 1943 brutits

ut ur skolöverstyrelsen.

Vid 1952 års riksdag väcktes likalydande motioner (1:202 och 11:243), vari

begärdes, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om en allmän översyn

av yrkesutbildningens centrala ledning och att därvid skulle undersökas, i vad

mån en samordning kunde ske.

Motionerna tillstyrktes av statsutskottet, som ansåg det angeläget, att i möjligaste

mån få en samordning till stånd av de frågor, som berörde yrkesutbildningen.

Dess förslag bifölls av kamrarna utan debatt.

1952 års yrkesutbildningssakkunniga, som hade till uppgift att företa en allmän

översyn av yrkesutbildningen, diskuterade i sitt betänkande rörande yrkesutbildningen

(SOU 1954:11) ganska ingående frågorna om lokal, regional och

central ledning av denna.

De sakkunniga påpekade, att splittringen i den centrala ledningen av yrkesutbildningen

gav upphov till många olägenheter och föreslog, att en utredning

skulle göras angående möjligheterna att under överstyrelsen för yrkesutbildning

lägga lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå samt tillsynen över den skogliga

utbildningen, sjöbefälsutbildningen, fiskeriutbildningen och all huslig utbildning,

som inte sorterade under yrkesöverstyrelsen eller ingick i de allmänbildande skolornas

undervisning.

Flertalet av de remissinstanser, som berörde 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas

uttalanden om den centrala ledningen av yrkesutbildningen, ansåg att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-4- år 1963

tillsynen över yrkesutbildningens olika grenar borde sammanföras under ett

ämbetsverk. Vissa instanser förordade att överstyrelsen för yrkesutbildning

erhöll den centrala ledningen av flertalet yrkesutbildningsområden, medan andra

ansåg, att en sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

vore att föredra.

De sakkunnigas direktiv

I propositionen 1955:139 med anledning av 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas

förslag tog chefen för ecklesiastikdepartementet upp frågorna om yrkesutbildningens

ledning. I fråga om den lokala och den regionala ledningen hänvisade

han till pågående utredningar men i fråga om den centrala ledningen var

tiden enligt hans mening inne att företa en förutsättningslös utredning.

Vid detta tillfälle gjorde departementschefen i övrigt bl. a. följande uttalande,

vilket senare lades till grund för direktiven för 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning och viss lärarutbildning.

Vid utredningen bör undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration

till ett ämbetsverk av den centrala ledningen av alla yrkesutbildningens olika

grenar. Befinnes fördelarna härav överväga, bör den lämpligaste organisationen

av detta ämbetsverk och dess nödvändiga personalbehov utredas. Befinnes den

centrala ledningen alltfort böra vara uppdelad på flera ämbetsverk, bör undersökas,

hur denna uppdelning lämpligast bör göras. Även vid detta alternativ,

kan nämligen en viss koncentration vara lämplig. Vilketdera alternativet, som

än befinnes ha de största fördelarna, blir dock en viktig fråga för utredningen att

beakta, hur samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna

för yrkesutbildningen och å den andra de berörda fackämbetsverken

och skolöverstyrelsen skall ordnas. Jag ämnar med det snaraste anhålla

om Kungl. Maj:ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa

denna utredning. Skulle — såsom i annat sammanhang ifrågasatts — en särskild

sakkunnigutredning igångsättas rörande vissa yrkesutbildningsproblem på jordbrukets

område, förutsätter jag, att ett erforderligt samarbete och samråd skall

ske mellan de båda utredningarna på de områden, som kan vara gemensamma.

I sitt betänkande angående skolväsendets centrala ledning framhåller de sakkunniga

i anslutning till direktiven följande.

Utredningsuppdraget avser den centrala ledningen av yrkesutbildningen.

Motsvarande ledning av det allmänna skolväsendet beröres icke direkt av detta.

Emellertid har de sakkunniga genom de meddelade direktiven ålagts att söka

finna lämpliga former för samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten

eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen och skolöverstyrelsen i detta

verks egenskap av tillsynsmyndighet för det allmänna skolväsendet. Frågan om

samarbetet mellan de centrala ledningarna för respektive yrkesutbildningsväsendet

och det allmänna skolväsendet måste således beaktas vid de sakkunnigas

utredningsarbete.

Andra aspekter kan numera läggas på denna samarbetsfråga än vad som var

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majrts proposition nr m år 1963

möjligt vid den tidpunkt, då de sakkunniga tillkallades. Sedan dess har inrättats

för allmänna skolor och yrkesskolor gemensamma skolstyrelser i kommunerna

samt nya regionala skolmyndigheter, länsskolnämnder, som utövar tillsyn även

över kommunala yrkesskolor. Dessa reformer jämte det väntadet beslutet om

genomförandet i hela landet av en nio-årig grundskola, på vilken fortsatt undervisning

och utbildning bygger, gör det motiverat att undersöka, om den centrala

ledningen av såväl yrkesutbildningsväsendet som det allmänna skol- och folkbildningsväsendet

lämpligen kan och bör sammanföras i ett enda för hela skolväsendet

gemensamt ämbetsverk. De sakkunniga har sålunda med hänsyn till

de angivna omständigheterna ansett sig kunna och böra utvidga sitt utredningsuppdrag

på så sätt, att vi utifrån de på yrkesutbildningens område föreliggande

problemställningarna till prövning upptar frågan om den centrala ledningen av

skol- och utbildningsväsendet i dess helhet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

17

III. Koncentration av skolväsendets centrala ledning

De sakkunniga

Avgränsningen av utredningsuppdraget

De sakkunniga skiljer i sitt betänkande mellan den förberedande yrkesutbildning,

som är knuten till det allmänna skolväsendet och där ingår som ett underordnat

led i ett större utbildningsprogram, vars huvudsyfte är allmänbildning,

samt övrig yrkesutbildning, där yrkesutbildningssyftet är det primära och där

yrkesämnena helt dominerar utbildningsprogrammet.

Som förberedande yrkesutbildning betraktar de sakkunniga yrkeskunskap i

folkskolan, yrkesbestämd fortsättningsskola, yrkesförberedande utbildning på

grundskolans högstadium, förberedande yrkesutbildning inom realskolan och

flickskolorna samt viss yrkesbetonad undervisning inom folkhögskolorna.

I detta sammanhang nämner de sakkunniga att inom såväl den obligatoriska

skolan som inom det högre allmänbildande skolväsendet eleverna i vissa klasser

eller årskurser erhåller yrkesorientering, vars syfte är dels att ge eleverna teoretisk

orientering om olika yrken och utbildningsmöjligheter, dels att bereda dem

tillfälle att i praktiskt arbete lära känna vad olika yrken innebär.

De sakkunniga betraktar den förberedande yrkesutbildningen och yrkesorienteringen

som det allmänna skolväsendets angelägenhet och innefattar den inte

1 sina överväganden rörande ledningen av yrkesutbildningen.

Den egentliga yrkesutbildningens innebörd preciserar de sakkunniga närmare

bl. a. på följande sätt.

Yrkesutbildningen äger rum antingen i skolmässiga former eller genom praktik

vid arbetsplatser i närings- och arbetslivet eller genom växelverkan mellan

dessa bägge former. De yrkesutbildande skolorna har olika huvudmän: staten,

halvstatliga organ, såsom hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser m. fl.,

landsting, kommuner, stiftelser, organisationer, enskilda företag och privatpersoner.

Flertalet skolor åtnjuter ekonomiskt stöd av stat eller kommun men

många finansieras helt av vederbörande huvudman. Beroende på vem som är

huvudman kan skolorna indelas i statliga, kommunala eller enskilda.

Till gruppen enskilda skolor hör företagsskolorna, inrättade av ett företag

för att utbilda personal för företagets egen verksamhet. En mellanform mellan

allmänna skolor och företagsskolor utgör s. k. inbyggda skolor, där företaget

svarar för den rent praktika utbildningen, medan en skola, vanligen yrkesskolan

inom den kommun där företaget är beläget, svarar för den teoretiska, speciellt

den yrkesteoretiska, utbildningen. Med hänsyn till rekryteringsområdet för eleverna

kan de yrkesutbildande skolorna indelas i lokala skolor, centrala eller

regionala skolor samt riksskolor. Lokala skolor mottager i regel elever endast

från den kommun, vari de är belägna, samt eventuellt från angränsande kom
2

— liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr Hb

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr H4- år 1963

muner. De centrala skolorna rekryterar sina elever från ett större område, vanligen

ett län, medan riksskolorna är avsedda för elever från hela landet. Vid

skolorna förekommer antingen enbart heltidskurser, såväl heltidskurser som deltidskurser

eller enbart deltidskurser. De senare förlägges ofta till kvällstid.

Yrkesutbildning inom närings- och yrkeslivet förekommer i skiftande former.

Inom industri och hantverk samt byggnadsverksamhet organiseras lärlingsutbildning

i fasta former, reglerade genom avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagarcorganisationer.

För dem, som icke genomgår längre lärlingsutbildning,

ordnas utbildning för viss yrkesgren eller i enstaka färdigheter inom en sådan

gren. Den egentliga yrkesutbildningen, antingen den sker i skolmässiga former,

inom näringslivet eller i växelverkan dem emellan, ger allmänt grundläggande

eller partiell utbildning för ett yrke eller en yrkesgren, fortbildning inom yrket

eller omskolning för ett nytt yrke. De, som erhåller vad som här kallats egentlig

yrkesutbildning, kan ha genomgått förberedande yrkesutbildning inom det allmänna

skolväsendet, men detta är givetvis icke något villkor. Till de yrkesutbildande

skolorna räknas också fackskolor på gymnasiets åldersstadium, såsom

tekniska läroverk, tekniska fackskolor, handelsgymnasier och s. k. särskilda

yrkesutbildningsanstalter, konstfackskolan, textilinstituten m. fl. För inträde

vid sådana skolor kräves i regel realexamenskunskaper.

De sakkunniga lämnar i kap. 2 av sitt betänkande en meta detaljerad redovisning

av yrkesutbildningen inom olika områden. I kap. 4 av betänkandet redogöres

vidare för huvudmannaskap samt lokal och regional ledning av denna

yrkesutbildning.

De sakkunniga har funnit det svårt att definitionsmässigt ange omfattningen

av vad som skall avses med begreppet yrkesutbildning.

Med hänsyn till den innebörd termen yrkesutbildning erhållit dels i gängse

språkbruk och dels vid tillämpningen av författningsföreskriftcr på utbildningsväsendets

område har de sakkunniga dock ansett, att termen i direktivens mening

i stort sett bör ges samma innehåll som vid inrättandet av överstyrelsen

för yrkesutbildning. Med den yrkesutbildning, om vars centrala ledning de sakkunniga

haft att framlägga förslag, förstås således i huvudsak den nedom universitets-

och högskolestadiet för praktisk yrkesutövning avsedda utbildning, som

med ekonomiskt stöd från det allmänna står öppen för personer, vilka uppfyller

för varje särskild form av utbildning eventuellt uppställda villkor beträffande

ålder, hälsotillstånd, förkunskaper o. d.

Utanför utredningsuppdraget bör enligt de sakkunnigas mening falla den

interna utbildning inom statliga verk, som är avsedd uteslutande för vederbörande

verks eget personalbehov; då det är i dessa fall fråga om en yrkesutbildning,

som är tillgänglig endast för vederbörande verks redan anställda personal eller

för personer, som efter avslutad utbildning avses erhålla anställning i detsamma.

De sakkunniga anser att det vore föga ändamålsenligt att överlämna ledningen

av sådan utbildning till ett speciellt undervisningsverk.

Genom angivna avgränsning av termen yrkesutbildning anses utredningsuppdraget

icke beröra sådan yrkesutbildning, som utan ekonomiskt stöd av det all
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963 19

manna bedrives av privatpersoner, enskilda företag, stiftelser, organisationer

m. fl.

Från utredningsuppdraget undantager de sakkunniga även sådan yrkesutbildning,

som förekommer vid ungdomsvårdsskolor, dövskolor, blindskolor, vanföreanstalternas

yrkesskolor, särskolor och skolhem för psykiskt efterblivna m. fl.

specialskolor. I begreppet yrkesskolan inräknar de sakkunniga vidare inte kurser

som har karaktär av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare

och inte heller inom det frivilliga folkbildningsarbetet förekommande

kurser, som kan ligga yrkesutbildningen nära.

Slutligen kan nämnas att de sakkunniga anser, att deras utredningsuppdrag

även avser ledningen av sådan lärarutbildning som i första hand är avsedd för

yrkesutbildningens behov. De sakkunniga undantar dock härifrån frågan om den

centrala ledningen av lärarseminarierna på det husliga området, eftersom dessa

seminarier enligt riksdagsbeslutet i anslutning till propositionen 1960: 95 ställts

under skolöverstyrelsens tillsyn.

Enhetlig ledning av yrkesskolväsendet

Frågan om koncentrationen av skolväsendets centrala ledning behandlar de

sakkunniga i två etapper. Med hänsyn till utgångspunkterna för utredningsarbetet

diskuteras först i kap. 9 de skäl som kan tala för och emot att koncentrera

den centrala ledningen av yrkesutbildningens olika delar. I kap. 11 överväges

därefter möjligheterna att organisera den centrala ledningen av yrkesutbildningen

gemensamt med den centrala ledningen för det allmänna skolväsendet.

Som utgångspunkt för bedömning av den förstnämnda frågan erinrar de sakkunniga

om den rådande splittringen beträffande ledningen av den yrkesutbildning

som de sakkunniga efter förut redovisade avgränsningar upptagit till behandling.

Ärenden rörande yrkesutbildning handlägges inom fem departement, nämligen

social-, ecklesiastik-, jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen. Det antal

ämbetsverk, som närmast under dessa departement utövar tillsyn över yrkesutbildning,

utgör elva. Dessa verk är socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen

under socialdepartementet, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och

överstyrelsen för yrkesutbildning under ecklesiastikdepartementet, lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen under jordbruksdepartementet,

sjöfartsstyrelsen under handelsdepartementet samt medicinalstyrelsen

under inrikesdepartementet. Även kommerskollegium handlägger i enstaka

fall ärenden, som har beröring med yrkesutbildning. Härtill kommer några

styrelser för särskilda yrkesundervisningsanstalter, vilka inte är underställda

något centralt ämbetsverk utan lyder direkt under Kungl. Maj:t.

De sakkunniga framhåller, att inga mera markanta olägenheter av splittringen

i den centrala ledningen framträdde så länge yrkesutbildningen var av relativt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

ringa omfång. Under senare år liar förhållandena i detta hänseende helt ändrats.

De sakkunniga uttalar härom bl. a. följande.

Den oerhört snabba takten i samhällsutvecklingen — speciellt sedd ur teknisk

synvinkel — har i hög grad skärpt kraven på yrkesskicklighet inom snart sagt

alla områden av arbetslivet. De ständigt fortgående strukturomvandlingarna

inom näringslivet har vidare framkallat ett tidigare praktiskt taget okänt behov

av omskolning av arbetskraft för nya yrken. Kraven på planering och organisation

av yrkesutbildningen, så att den i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende

kommer att motsvara den moderna tidens fordringar, växer snart sagt

dag för dag. Att dessa krav kan uppfyllas är en uppgift, som i särskilt hög grad

vilar på den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Det säger sig då självt, att

den nuvarande splittringen inom denna ledning och bristen på koordination mellan

yrkesutbildningsåtgärderna på skilda områden lägger hinder i vägen för en

rationell organisation av yrkesutbildningsväsendet.

De sakkunniga går därefter närmare in på de skäl som bör vägas för och emot

en koncentration av yrkesutbildningens centrala ledning till ett ämbetsverk.

Vad först gäller planeringen av yrkesutbildningen anser de sakkunniga, att en

koncentration av den centrala ledningen till ett ämbetsverk, medför att den kan

genomföras efter enhetliga riktlinjer över hela landet. De planer, som upprättas

lokalt och regionalt, kan sammanfogas till en helhet. Det bör härigenom bli

möjligt att dimensionera utbildningen för ett givet yrke inom skilda delar av

landet så, att den samlade utbildningskapaciteten ungefär kan tillgodose behovet

av utbildad personal för yrket ifråga över hela landet. En annan fördel anser de

sakkunniga vara, att tillgängliga resurser ifråga om lärarkrafter, lokaler och

undervisningsmateriel i vissa fall kan disponeras på ett bättre sätt än vad som

för närvarande är fallet. Som en nackdel kan anses, att ett ämbetsverk av ifrågavarande

typ inte äger samma grundliga kännedom om en näring eller ett yrkesområde,

som det fackämbetsverk vilket utgör tillsynsmyndighet för näringen

eller yrkesområdet ifråga. Ett centralt verk för yrkesutbildningen kan följaktligen

inte med samma sakkunskap som ett fackämbetsverk bedöma, vilket innehåll

utbildningen på olika stadier bör få för att motsvara de krav på yrkeskunnighet,

som måste ställas, och hur utbildningen med hänsyn härtill bör planläggas.

Dessa nackdelar anser de sakkunniga möjliga att eliminera dels därigenom

att det inom det centrala verket anställes fackkunnig personal och dels

därigenom att verket upptar samarbete i organiserade former med fackämbetsverket

och/eller organisationer, som företräder vederbörande näring eller yrkesområde.

Ifråga om den pedagogiska verksamheten vid skolor och kurser anser de sakkunniga

det vara en fördel, att ett centralt yrkesutbildningsverk kommer att

kunna förfoga över experter med god pedagogisk skolning och erfarenhet av utbildningsverksamhet.

Detta skapar förutsättningar för att yrkesutbildningen i

pedagogiskt hänseende kan väsentligt förbättras. Det bör också bli möjligt att

få till stånd pedagogisk utbildning och fortbildning av lärare för samtliga mera

betydande yrkesutbildningsområden. Ett centralt yrkesutbildningsverk blir i sin

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 år 1963

verksamhet helt inriktat på utbildningsfrågorna och kan således ägna dessa

större uppmärksamhet än ett fackämbetsverk, vars huvudsakliga arbetsuppgifter

ligger på andra områden.

Nackdelarna av att koncentrera de pedagogiska ärendena till ett verk anser de

sakkunniga vara jämförelsevis obetydliga. I analogi med vad som redan sagts

ifråga om planeringsverksamheten kan möjligen sägas, att det innebär en nackdel

för yrkesutbildningen att ett enda centralt ämbetsverk skall fastställa innehållet

i undervisningsplanerna för en rad olika yrken. Fackämbetsverken äger

större facklig sakkunskap för denna uppgift. Å andra sidan äger dessa verk inte

samma sakkunskap av pedagogisk art; ett centralt undervisningsverk är bättre

skickat att ge anvisningar om hur undervisningsplanerna skall genomföras i det

dagliga undervisningsarbetet, vilket från den här relevanta synpunkten anses

väsentligare.

Eventuella nackdelar bör, framhåller de sakkunniga, kunna elimineras genom

ett samarbete i liknande former, som angivits ifråga om planeringsverksamheten.

Enligt de sakkunniga har fördelarna av att koncentrera handläggningen av

ärenden rörande skolornas organisation till ett centralt yrkesutbildningsverk ett

nära samband med de fördelar, som vinnes av att koncentrera de pedagogiska

ärendena till ett sådant verk. Om detta får om hand ledningen av den pedagogiska

lärarutbildningen samt yrkesundervisningens utformning i pedagogiskt

avseende, vinnes ifråga om den inre organisationen den fördelen, att skolornas

behov av dugliga lärare kan bättre tillgodoses. Anskaffandet av undervisningsmateriel

genom central upphandling, som nu bedrives dels av överstyrelsen för

yrkesutbildning och dels av fackämbetsverk, t. ex. skogsstyrelsen, bör kunna

effektiviseras och bidra till att ytterligare nedbringa kostnaderna för huvudmännen

genom centralisering till ett enda verk. Större rättvisa för lärarpersonalen

ifråga om anställnings- och befordringsförhållanden bör kunna skapas, om ett

enda verk får handlägga frågor om behörighet och värdera de enskilda lärarnas

meriter. Överhuvudtaget skulle organisationen av utbildningsanstalter för olika

yrken bättre kunna anpassas efter undervisningsarbetets krav.

I administrativt hänseende betraktar de sakkunniga det som en fördel, att de

lokala skolledningarna och förvaltningsorganen för huvudmännen för skolorna

kan förenkla sitt arbete, när det gäller skolornas administration. De anser det

också som en betydande fördel, att framställningarna till Kungl. Maj:t om anslag

till yrkesutbildningen samt handläggningen av statsbidragsärendena på det

centrala planet får ombesörjas av ett enda verk, specialinriktat på utbildningsfrågorna.

Nackdelar av de organisatoriska och administrativa ärendenas centralisering

till ett undervisningsverk finner de sakkunniga i sådana fall, då ett fackämbetsverk

har att pröva behörighet att inneha vissa befattningar, för vilka fordras

utbildning vid skolor, som nu är underställda verket, samt då befattningshavare

inom fackämbetsverkens lokalförvaltningar regelbundet under vissa perioder

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr m år 1963

tjänstgör som lärare vid skolor, över vilka verket har tillsyn. Dessa nackdelar

bedömer de sakkunniga dock som relativt ringa.

Till sist tar de sakkunniga i detta sammanhang upp en synpunkt av psykologisk

innebörd. Om yrkesutbildningen i dess helhet får en gemensam central ledning

som i offentliga sammanhang kan föra dess talan, kan det enligt deras uppfattning

förväntas, att detta skall bidra till att yrkesutbildningen i allmänhetens

ögon kommer att betraktas som likvärdig med de teoretiska utbildningsvägarna

i det allmänna skolväsendet. Det bör då finnas bättre förutsättningar att undanröja

den undervärdering av de praktiska yrkena, som ännu dröjer sig kvar på

många håll.

Fristående yrkesutbildningsverk eller gemensamt skolämbetsverk

En väsentlig omständighet för de sakkunnigas bedömning av frågan om den

centrala skolledningen skall handhas av ett eller två ämbetsverk har varit önskemålet

att åstadkomma jämställdhet mellan utbildningen för de praktiska yrkena

å ena sidan och gymnasielinjerna och de övriga teoretiska påbyggnadslinjerna

på grundskolan å den andra.

Synpunkterna på värderingen av praktiska och teoretiska utbildningsvägar

redovisar de sakkunniga närmare i ett inledande avsnitt av kap. 10 i betänkandet.

De sakkunniga utgår därvid ifrån den i 1950 års riksdagsbeslut om enhetsskolan

fastslagna principen om jämställdhet mellan de praktiska och teoretiska

utbildningsvägarna. I det nämnda beslutet hette det, att yrkesskolan skulle i

princip jämställas med gymnasierna. I överensstämmelse härmed använder de

sakkunniga termen yrkesskolan som den samlande beteckningen för den yrkesutbildning,

som skall jämställas med gymnasierna. Med denna term avses sålunda

den yrkesutbildning för skilda yrken, som försiggår parallellt med gymnasiet

på samma åldersstadium.

Det grundläggande villkoret för att yrkesskola och gymnasium skall bli jämställda

anser de sakkunniga vara, att de elever, som genomgått den obligatoriska

skolan, får lika stora möjligheter att välja yrkesutbildning som gymnasieutbildning.

Utbildning för särskilda yrken eller vidsträcktare yrkesområden måste stå

elever från den obligatoriska skolan till buds i relativt sett samma omfattning

som fortsatta studier vid gymnasium. Ett annat väsentligt villkor anser de sakkunniga

vara, att den utbildning som yrkesskolan ger, i fråga om kvaliteten skall

kunna fullt ut mäta sig med den utbildning gymnasiet ger. Även vissa andra villkor

måste uppfyllas, för att den eftersträvade jämställdheten skall kunna uppnås.

De lärarkategorier, som arbetar inom yrkesutbildningen, måste erhålla en

god pedagogisk utbildning, yrkesskolan och gymnasiet måste få arbeta under

likvärdiga ekonomiska villkor och en fast utbildningsgång måste komma till

stånd inom alla viktigare typer av yrkesutbildande skolor. Genomgång av en

viss skola måste ge en bestämt definierad och helst i skolförfattningarna fastslagen

kompetens.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-i år 1963

De sakkunniga anser, att jämställdheten mellan praktiska och teoretiska utbildningsvägar

inte endast skall avse den yrkesutbildning, som meddelas åt elever

på samma åldersstadium som gymnasiets, utan även yrkesutbildningen för

vuxna, antingen det är fråga om omskolning för ett nytt yrke eller fortbildning

respektive vidareutbildning inom det egna yrket. Konsekvensen av kravet på

jämställdhet blir, att även vuxenutbildningen måste ledas av ett pedagogiskt

verk och icke av arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunniga framhåller, att det psykologiskt är av mycket stor betydelse,

att skolväsendet ledes av ett enda verk. Därigenom markeras att skolväsendet

är en helhet, inom vilken alla delar är likvärdiga.

I kap. 11 diskuterar de sakkunniga närmare de skäl i övrigt som kan anföras

för och emot ett gemensamt skolämbetsverk. De sakkunniga framhåller därvid

att det väsentligaste skälet av rent allmän natur för inrättande av ett särskilt

yrkesutbildningsverk ligger i yrkesutbildningens rent ekonomiska målsättning.

Yrkesutbildningen skall i motsats till utbildningen inom det allmänna skolväsendet

ge möjligheter för eleverna att på samma gång göra dels en produktiv insats

i samhällslivet, dels försörja sig själva och sina familjer. Vidare bör denna utbildning

i kvantitativt hänseende läggas upp så, att det vid olika tidpunkter

skiftande behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom skilda branscher och speciella

yrken kan tillgodoses. De sakkunniga betonar, att ansvaret för att denna

dubbla målsättning uppnås måste ligga hos det verk, som centralt skall leda

utbildningen. Detta kan endast ske därigenom att verket upprätthåller ett nära

samarbete med företrädare för näringsliv och arbetsmarknad och med fackämbetsverken.

Anser man att representanter för dessa områden skall ingå som

ledamöter av verkets styrelse utgör detta enligt de sakkunnigas uppfattning ett

argument för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk. Samordningen av

planeringen av den praktiska utbildningen för olika yrken bedömer de sakkunniga

vidare bli så omfattande och så betydelsefull för landets ekonomiska och sociala

utveckling, att den helst bör skötas av ett särskilt ämbetsverk.

Den centrala ledningens befattningshavare måste stå i nära kontakt såväl med

näringslivet som med yrkesskolornas lärare och ledning för att kunna anpassa

undervisningsplaner och undervisningsmetodik till de aktuella förhallandena,

medverka till rekrytering av lärare, anskaffning av undervisningsmateriel m. m.

Yrkesutbildningens behov av god service från den centrala ledningens sida betraktar

de sakkunniga som ett starkt argument för inrättande av ett särskilt

yrkesutbildningsverk. Yrkesutbildningens mångfasetterade natur och de skillnader,

som föreligger mellan allmänbildande och yrkesutbildande skolor ifråga

om bland annat skolornas inre organisation och den speciella undervisningsmetodiken

anses vidare av de sakkunniga vara faktorer som talar till förmån för ett

särskilt yrkesutbildningsverk.

Det väsentligaste av de skäl av allmän natur, som talar för inrättande av ett

gemensamt skolämbetsverk, anser de sakkunniga vara, att grundskolan fram
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr Hb år 1963

deles kommer att utgöra grundvalen för all efterföljande utbildning. Vårt lands

skolväsen kommer därigenom att bilda en sammanhängande helhet, och de olika

skolformerna bör ses som delar av denna helhet. Ett annat argument för inrättande

av ett sådant verk, vilket argument härledes härur, är att flera efter

grundskolan följande utbildningsformer av såväl teoretisk som praktisk natur

blir så sammanvävda med varandra, att ärendena rörande dessa lämpligast bör

behandlas enligt enhetliga normer inom ett och samma ämbetsverk. Detta gäller

särskilt ifråga om de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna samt ifråga

om de av 1962 års riksdag beslutade fackskolorna. Som ett annat skäl av

allmän natur framhåller de sakkunniga den samordning av den lokala ledningen

inom kommunerna av allmänbildande skolor och yrkesskolor som ägt

rum och inrättandet av länsskolnämnderna, vilka fungerar som regionala tillsynsmyndigheter

för såväl allmänbildande skolor som vissa yrkesskolor. Vidare

påpekar de sakkunniga, att den skolsociala verksamheten i stort sett kommer

att arbeta pa ungefär samma sätt inom det allmänna undervisningsväsendet som

inom yrkesutbildningsväsendet.

Beträffande skolväsendets planering och organisation finner de sakkunniga

också många skäl för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk. Undervisningslokaler

och undervisningsmateriel kommer att användas gemensamt av

olika skolor och likaså kommer lärare ur samma kategorier att få tjänstgöra

omväxlande i skilda skolformer. En annan betydelsefull omständighet, som talar

för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk anser de sakkunniga vara, att

planeringen av de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna bör samordnas i

syfte att få till stånd en lämpligare fördelning av eleverna mellan gymnasiets

båda huvudtyper. Samma argument använder de sakkunniga ifråga om planeringen

av de föreslagna nya fackskolorna. För arbetet inom skolstyrelser och länsskolnämnder

skulle det vara värdefullt, om tillsättningen av lärartjänster inom

det allmänna undervisningsväsendet och inom yrkesskolväsendet kunde samordnas,

vilket lättast sker, om ett gemensamt skolämbetsverk handlägger tillsättningsärendena.

Ett mycket starkt argument för skapandet av ett dylikt verk

utgör för de sakkunniga önskvärdheten av att skolväsendets byggnadsfrågor

kommer att handläggas enligt enhetliga normer.

Grundskolan kommer att få till uppgift att förbereda samtliga sina elever för

deras kommande verksamhet i arbetslivet. De sakkunniga framhåller, att i denna

målsättning ligger inneslutet ett väsentligt motiv för en gemensam ledning av

den pedagogiska verksamheten inom vårt utbildningsväsende. Ett samspel blir

ofrånkomligt mellan å ena sidan grundskolan och å andra sidan alla de utbildningsformer,

som bygger på denna, ifråga om den pedagogiska planläggningen

och planernas genomförande i det dagliga undervisningsarbetet. Detta samspel

främjas bäst om gemensam central ledning av hela skol- och utbildningsväsendet

inrättas. Ett annat argument härför anser de sakkunniga den nuvarande starka

splittringen av ledningen för lärarutbildningen vara. Med hänsyn till att de

allmänna pedagogiska frågorna är tämligen likartade inom såväl det allmänna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr Hi år 1963

undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet och till det förhållandet,

att vissa lärarkategorier kan tjänstgöra inom såväl allmänbildande som yrkesutbildande

skolor skulle det vara till fördel att lärarutbildningen leddes av ett

gemensamt skolämbetsverk. Inom ramen för detta skulle det bli möjligt att

företa en lämpligare avvägning av olika skolformers intressen ifråga om utbildningen

av lärarpersonal än vad som nu är möjligt.

Sedan de sakkunniga vägt skälen för ett fristående yrkesutbildningsverk mot

skälen för ett gemensamt skolämbetsverk har de kommit till den uppfattningen,

att inrättandet av ett gemensamt skolämbetsverk utgör den lösning på problemet

om den centrala ledningens organisation, som skapar de bästa förutsättningarna

för en gynnsam och ändamålsenlig utveckling av hela vårt skol- och utbildningsväsende.

En sådan reform skulle underlätta den förestående omgestaltningen

av skolväsendet, utvecklandet av ett organiskt samband mellan grundskolan

och dess överbyggnader samt strävandena att skapa jämvikt mellan olika

utbildningsvägar.

Yttranden

Remissmyndigheterna tillstyrker genomgående en koncentration av yrkesskolväsendets

centrala ledning och i flertalet fall också en samorganisation av de

båda nuvarande skolverken. I stor utsträckning tillstyrkes också de sakkunnigas

förslag beträffande centraliseringens omfattning, även om åtskilliga avvikande

uppfattningar kommer till uttryck i detta hänseende. Som närmare kommer att

beröras i ett följande avsnitt är däremot meningarna om de sakkunnigas förslag

i fråga om organisationen av den centrala ledningen synnerligen delade.

Förslaget om gemensam central ledning för skolväsendet tillstyrkes av skolöverstyrelsen,

som starkt understryker fördelarna ur olika synpunkter av en

sådan reform. Överstyrelsen erinrar särskilt om den samordning som genom

1958 års skolstyrelsereform skett på det lokala och regionala planet. Ett annat

väsentligt skäl för överstyrelsens ställningstagande är den centrala ledningens

roll för att finna lämpliga former för hela vår kommande utbildningspolitik och

det därmed sammanhängande problemet att öka yrkesutbildningens dragningskraft.

Överstyrelsen vänder sig på vissa punkter mot de sakkunnigas argumentering

och framhåller bl. a., att det i pedagogiskt avseende generellt sett inte går någon

skiljelinje mellan å ena sidan yrkesskolan och å den andra sidan det allmänbildande

skolväsendets skolor. Enligt överstyrelsens uppfattning vore det av största

värde för de båda utbildningsområdena att snabbt kunna direkt tillgodogöra sig

de pedagogiska forskningsresultat och de framsteg i skilda avseenden, som uppnås

på det andra området.

I övrigt nämner överstyrelsen en rad praktiska omständigheter, som enligt dess

mening talar för ett gemensamt centralt ämbetsverk. Genom de rationaliseringsvinster

som kan uppnås vid en sammanslagning och genom möjligheterna till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. May.ts proposition nr 144 år 1963

decentralisering förutser överstyrelsen att den sammanlagda arbetsvolymen kan

komma att minska.

Med hänsyn till värdet av en samordning av den centrala ledningen vänder

sig skolöverstyrelsen bestämt emot de sakkunnigas uppfattning, att villkoret för

upprättande av ett gemensamt skolämbetsverk skulle vara, »att yrkesutbildningsärendena,

så långt detta överhuvudtaget är möjligt, hålles samman inom

det enhetliga verket». Överstyrelsen menar tvärtom, att man av principiella

ekonomiska, praktiska och framför allt pedagogiska skäl bör så långt det är möjligt

och lämpligt till gemensamma arbetsenheter sammanföra likartade frågor

från skilda skolformer och utbildningsområden.

En viktig del av diskussionen i remissvaren berör behovet av ett intimt samarbete

mellan yrkesskolväsendet och näringslivet. Överstyrelsen anför i denna

fråga bl. a. följande.

Överstyrelsen vill utifrån sina erfarenheter hävda, att det i fråga om behovet

av samverkan med samhället utanför skolan inte bör föreligga någon principiell

skillnad mellan yrkesutbildning och allmän utbildning. De impulser som yrkesutbildningen

erhåller vid kontakten med yrke och näringsliv vid behandlingen

av konkreta utbildningsspörsmål måste vara av betydande värde även för den

allmänna utbildningens skolor och kan effektivt tillvaratagas, om de båda utbildningsområdena

ledes av ett ämbetsverk. I själva verket är önskemålet för

det allmänna skolväsendets del om en fortlöpande kontakt med samhälle och

näringsliv så starkt att skolöverstyrelsen, om de sakkunnigas förslag om en för

hela skolväsendet gemensam skolledning nu inte skulle genomföras, måste föreslå

sådana ändringar i sin egen organisation att inom överstyrelsens ämbetsområde

den fortlöpande kontakten med samhälle och näringsliv utanför skolan

ytterligare utbygges.

Samtliga länsskolnämnder tillstyrker förslaget att yrkesskolväsendet samt det

allmänna skol- och folkbildningsväsendet ställes under gemensam ledning av

ett ämbetsverk från och med den 1 juli 1064. Endast när det gäller överförande

till detta ämbetsverk av jordbrukets och skogsbrukets utbildning har reservationsvis

framkommit avvikande meningar vid några nämnder.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller betydelsen från planeringssynpunkt

av att en centralisering sker. Den erforderliga anpassningen till samhällslivets

och näringslivets aktuella krav vid utformningen av yrkesutbildningens

innehåll hindras enligt överstyrelsens erfarenhet inte av att tillsynsmyndigheten

har karaktär av pedagogiskt ämbetsverk. Överstyrelsen analyserar i fortsättningen

olika tillsynsuppgifter och finner beträffande samtliga arbetsuppgifter,

att en koncentration av den centrala ledningen skulle verka befrämjande för

yrkesutbildningen. Överstyrelsen uttalar, att den sålunda vid sin bedömning i

huvudsak kommit till samma resultat som de sakkunniga men tillägger att fördelarna

av nämnda koncentration för överstyrelsen kommit att framstå starkare

än för de sakkunniga. Yrkesöverstyrelsen ansluter sig även till förslaget om ett

gemensamt ämbetsverk för den centrala ledningen av hela skolväsendet men

uppställer härför följande förutsättningar, nämligen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibb år 1963 27

att näringsliv och arbetsmarknad får en tillfredsställande representation i verkets

styrelse samt

att ämbetsverkets kansli organiseras i enlighet med av de sakkunniga angivna

huvudprinciper, varvid särskilt avseende fästes vid att sektorn för yrkesutbildningen

i huvudsak konstrueras enligt den s. k. fackbyråprincipen.

Statskontoret biträder de sakkunnigas förslag om inrättande av ett enda centralt

skolämbetsverk. Gentemot farhågorna för svårigheter att vid ett sammanförande

skapa en organisation, som blir direkt anpassad efter yrkesutbildningens

särskilda karaktär framhåller ämbetsverket, att själva sammanförandet av de

olika områdena inom ett sådant gemensamt verk icke behöver utgöra något

hinder för en organisatorisk lösning, som tillgodoser föreliggande behov såväl

inom yrkesutbildningens område som inom övriga områden.

Mot bakgrunden av den nu pågående omorganisationen av det allmänna skolväsendet

är det enligt riksrevisionsverkets mening tveksamt, om det är lämpligt

vald tidpunkt att för närvarande koncentrera den centrala ledningen för

hela skolväsendet till ett ämbetsverk.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i princip det framlagda förslaget. Styrelsen

motsätter sig dock att det gemensamma skolämbetsverket skall svara för

omskolningsverksamheten, vilken enligt styrelsens uppfattning i stället helt bör

handläggas av arbetsmarknadsverket.

De av förslaget berörda fackämbetsverken, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen avvisar tanken på att den yrkesutbildning

som står under tillsyn av det egna verket skulle inordnas i det nya skolämbetsverket.

De båda förstnämnda myndigheterna hänvisar till pågående utredningar

rörande yrkesutbildningen inom socialvården och sjukvården och anser att frågan

om den centrala ledningen på dessa vårdområden inte bör upptagas till

prövning i detta sammanhang.

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, centralskolan för specialutbildning

av bamsjuksköterskor, statens sjuksköterskeskolor i Stockholm

och Norrköping samt Sveriges läkarförbund anser även att resultatet av den

pågående utredningen angående sjuksköterskeutbildningen bör föreligga, innan

slutlig ställning tas till frågan om den centrala tillsynen på sjukvårdens område.

Den nyssnämnda utredningen, 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen,

anför för egen del bl. a. följande.

Med hänsyn till att vi började vårt arbete för ungefär ett halvt år sedan, har

vi ännu icke tillräckligt underlag för ett ställningstagande till de för sjukvårdsutbildningen

väsentliga problem, vilka behandlats i betänkandet och beträffande

vilka de sakkunniga även framlagt vissa förslag. Då vi vidare icke kan finna, att

de sakkunnigas förslag innebär en tillfredsställande lösning för att säkerställa

det nödvändiga samarbetet mellan skolverket, medicinalstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen,

måste vi för vår del bestämt hävda, att någon ändring icke nu

bör vidtagas i formerna för tillsynen över utbildningen av olika grupper av sjukvårdspersonal.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr Hk år 1963

Lantbruksstyrelsen betonar det nära sambandet mellan utvecklingsarbetet

inom lantbruksnäringen och yrkesutbildningen på området och anser därför att

det föreligger särskilt uppenbara fördelar med att den centrala ledningen av utbildningen

utövas av fackämbetsverket.

Skogsstyrelsen anför liknande synpunkter beträffande sitt verksamhetsområde

samt utvecklar i samband härmed vissa allmänna synpunkter på frågan om

yrkesutbildningens ledning. Styrelsen anför bl. a. följande.

Yrkesutbildning betraktas numera allmänt som en nödvändig och lönsam investering

för både arbetsgivare och arbetstagare. Ju närmare näringslivet —

organisatoriskt och administrativt — utformningen och genomförandet av denna

yrkesutbildning kan förläggas, desto säkrare garantier finns det för att syftet

med utbildningen skall kunna nås. Detta gäller såväl på det verkställande planet

som för den centrala ledningen av undervisningen.

Skogsstyrelsen finner, med hänsyn till den stegrade utvecklingstakten inom

praktiskt taget alla yrkesområden, att numera än starkare skäl talar för att

yrkesutbildningen knyts så intimt till näringslivet som möjligt. För näringar som

företräds av fackämbetsverk bör det sålunda vara ändamålsenligt att dessa alltfort

leder yrkesutbildningen. Skogsstyrelsen kan sålunda inte ansluta sig till de

sakkunnigas förslag i vad det angår organisatorisk sammanslagning av all yrkesutbildning.

Den i flera avseenden önskvärda samordningen mellan fackämbetsverken

och skolväsendets pedagogiska och administrativa ledning bör däremot

stärkas i väsentlig utsträckning, så att hela skolväsendet bildar en organisk helhet

grundad på vissa allmänna bestämmelser och gemensamma grundregler.

Skogsstyrelsen vill för sin del förorda att ett centralt skolverk — i erforderligt

samråd med fackämbetsverk, som själva leder yrkesutbildning — får befogenhet

att upprätta och utveckla sådana allmänna riktlinjer, som sedan via stadgar

och förordningar samt anvisningar av olika slag kan läggas till grund för

utbildningsverksamhetens utformning i stort. En fullt tillfredsställande samordning

synes därigenom kunna vinnas utan att organisatoriskt sett mera ingripande

åtgärder behöver vidtas. I

I motsats till skogsstyrelsen tillstyrker domänstyrelsen de sakkunnigas förslag,

detta även i vad avser den skogliga utbildningen. Styrelsen anser dock, att

utredningen icke tillräckligt beaktat formerna för samverkan mellan näringsliv

och skola.

Sjöfartsstyrelsen framför inga erinringar mot förslaget att samordna skolväsendets

centrala ledning. Styrelsen framhåller, att det med hänsyn till sjöfarten är

det mest väsentliga att sjöbefälsskolorna får arbeta under samma betingelser

som andra skolformer, att skolorna har en tillfredsställande pedagogisk ledning

samt att den nära kontakt mellan skolor och fackkunskaper på sjöfartens område,

som efter hand skapats kan bevaras och befästas.

Statens hantverksinstitut framhåller bl. a. följande.

Institutet finner de skäl, som de sakkunniga anfört för införandet av ett gemensamt

skolämbetsverk vara övertygande, främst med hänsyn till numera

beslutad skolorganisation, men vill starkt framhålla betydelsen av att vad beträffar

yrkesutbildningen på mest ändamålsenliga sätt kontaktmöjlighet och

samarbete med arbetsmarknaden och näringslivet kommer till stånd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr H-k år 1963

Kommerskollegium ställer sig i vissa avseenden tveksamt till den föreslagna

omorganisationen men uttalar efter en bedömning av olika motiv, att fördelarna

kan anses överväga nackdelarna. Kollegium har därför inte velat motsätta sig

det framlagda förslaget.

Gymnasieutredningen ställer sig helt positiv till förslaget och uttalar bl. a.

följande.

Med det synsätt, som gymnasieutredningen anlägger beträffande gymnasiet

är det knappast möjligt för att inte säga uteslutet att tänka sig att den centrala

ledningen av undervisnings- m. fl. frågor skall kunna handläggas inom skilda

ämbetsverk. En uppdelning på skilda verk skulle nämligen förutsätta ett så

intimt samarbete mellan de olika ämbetsverken, att det i praktiken icke komme

att innebära annat än att ämbetsverken arbetade som en enhet. Alla skäl talar

i så fall för att ämbetsverken sammanföres till ett enda verk. Det förhållandet

att numera beträffande gymnasierna en samordning skett på det regionala och

lokala planet talar även mycket starkt för en motsvarande samordning på det

centrala planet.

Även skoladministrativa utredningen biträder de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelserna tillstyrker med endast ett par undantag koncentrationen av

skolväsendets ledning till ett ämbetsverk. Ganska allmänt understrykes de motiv

som hänför sig till behovet av samordning av den utbildning, som följer efter

grundskolan.

I flera yttranden från länsstyrelserna understrykes behovet av större integration

i verkets organisation än vad de sakkunniga föreslagit. Ganska genomgående

understrykes även nödvändigheten av största möjliga decentralisering av ärenden

till regionala och lokala myndigheter.

Flera länsstyrelser anser att yrkesundervisningen på lantbrukets och skogsbrukets

område inte bör inordnas i det gemensamma skolämbetsverket.

Samtliga landsting, från vilka yttranden inkommit, tillstyrker den av de sakkunniga

föreslagna centraliseringen av skolväsendets ledning. I de angivna yttrandena

betonas allmänt att behovet av cn sådan reform är särskilt påtagligt

beträffande den yrkesutbildning, som landstingen är engagerade i. Rörande de

nuvarande förhållandena framhåller Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd

bl. a. följande.

Verksamheten vid skolorna inom detta landsting sorterar under fem centrala

ämbetsverk inom fyra olika departement. Landstingets skolor och kurser för

huslig utbildning ledes av fyra olika ämbetsverk. Ur landstingets synpunkt skulle

en koncentration av den centrala ledningen både organisatoriskt och administrativt

innebära påtagliga fördelar. Nuvarande förhållande orsakar icke oväsentligt

merarbete, avsevärd tidsspillan och onödiga kostnader. Organisation och utformning

av t. ex. yrkesutbildningen inom sjukvården skulle kunnat vara helt

annorlunda och med all säkerhet mera rationell, om detta utbildningsområde

hade haft enhetlig central ledning och som följd härav stadgar och reglementen,

som möjliggjort enhetlig ledning även på det regionala och lokala planet. Vad

utredningssakkunniga anfört till förmån för decentraliserad ledning genom fack
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr H-f år 1963

ämbetsverk finner inte nämnden i något fall ha den styrka, att olägenheterna

härav uppvägas.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott gör i samma fråga följande uttalande.

Förvaltningsutskottet vill fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att

dualismen inom den centrala ledningen av yrkesutbildningen framträtt mycket

starkt när det gäller landstingens skolverksamhet. Medan den centrala ledningen

av skolväsendet i de flesta primärkommuner torde begränsas till de tvenne skolämbetsverken,

lyder en någorlunda differentierad skolverksamhet inom ett landstingsområde

under minst tre och i de flesta fall fyra eller fem tillsynsmyndigheter.

Det förekommer även att utbildning i landstingsregi av i stort sett samma art

eller inom ett och samma yrkesområde sorterar under två skilda tillsynsmyndigheter.

Så är t. ex. fallet beträffande den husliga grundutbildningen, som lyder

under såväl överstyrelsen för yrkesutbildning som lantbruksstyrelsen och utbildningen

för vårdyrken, som ledes dels av medicinalstyrelsen och dels av överstyrelsen

för yrkesutbildning.

Det innebär ingen värdering av de skilda ämbetsverkens insatser för yrkesutbildningen

inom sina respektive områden, då förvaltningsutskottet för sin del

hävdar, att splittringen i den centrala ledningen

medför nackdelar när det gäller att planera för yrkesutbildningen;

försvårar samordningen av yrkesutbildande åtgärder på skilda områden;

lägger hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser för

yrkesutbildning samt

åsamkar huvudmännen onödigt arbete och ökade kostnader. I

I flera yttranden ges närmare exempel på omfattningen och variationen i den

utbildningsverksamhet för vilka landstingen är huvudmän. Gävleborgs läns

landstings förvaltningsutskott framhåller således att landstinget är huvudman

för två centrala verkstadsskolor en kommunal yrkesskola, som till upptagningsoch

arbetsområde har landstingsområdet, en sjuksköterskeskola, en lanthushållsskola,

en skogs- och lantmannaskola samt tre folkhögskolor.

Mot bakgrunden av den rådande splittringen uttalar sig landstingen genomgående

mycket positivt om det framlagda förslaget. Man framhåller i flera fall

vikten av att även utbildningen inom sjukvården samt jordbruket och skogsbruket

på föreslaget sätt innefattas i centraliseringen. Det föreslås också att samordningen

av yrkesutbildningen bör omfatta sådan utbildning för blinda och

döva m. fl. handikappade samt att reformen borde omfatta även sjukgymnastutbildningen

och utbildningen av tandsköterskor och tandtekniker.

Andra återkommande synpunkter i landstingens remissvar gäller behovet av

samordning på det regionala planet. Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

framhåller att det för närvarande finns minst fyra regionala skolplaneringsorgan,

nämligen länsskolnämnden, landstinget, länsarbetsnämnden och

skogsvårdsstyrelsen. Samarbetet mellan dessa är ej närmare reglerat. Enligt förvaltningsutskottets

mening bör det klart fastslås, att länsskolnämnden framdeles

skall fungera som ansvarig myndighet för all regional skolplanering.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 144 är 1963

Från landstingen framföres även önskemål om ökad decentralisering av skolärenden

samt om ökat inflytande för kommunförbunden i det nya ämbetsverket.

Landsting sförbundet, Landskommunernas jörbund och Stadsförbundet ansluter

sig i huvudsak till de framlagda förslagen. Det sistnämnda förbundet anför

bl. a. följande.

Yrkesundervisningen kan och får inte längre betraktas såsom en från annan

undervisning skild verksamhet utan bör till såväl organisation som allmän uppläggning

i möjligaste mån sammanföras och sammansmältas med undervisningen

över huvud taget. Styrelsen finner därför de av utredningen anförda skälen för

inrättandet av ett gemensamt skolverk för såväl de allmänbildande som yrkesutbildande

skolformerna övertygande. En sådan utveckling synes styrelsen också

vara helt i konsekvens med den ställning och de uppgifter, som skolstyrelserna

numera fått på det lokala planet.

Organisationer som företräder arbetsmarknaden och näringslivet ansluter sig

i huvudsak till det framlagda förslaget. Från åtskilliga håll göres dock invändningar

och förbehåll beträffande det nya ämbetsverkets organisatoriska uppbyggnad

och möjligheterna för näringslivet och arbetsmarknaden att göra sitt

inflytande gällande.

LO anför bl. a. följande.

LO tillstyrker den föreslagna starkare koncentrationen av yrkesutbildningen

under ett tillsynsverk.

Beträffande förslaget om ett enhetligt skolverk eller två fackämbetsverk är

LO under vissa förbehåll beredd att biträda alternativet om ett skolverk.

Skälen för utbrytningen av yrkesavdelningen ur skolöverstyrelsen 1943 var

yrkesutbildningens svaga ställning såväl kvalitativt som kvantitativt. Härvid

har en bättring under de gångna åren uppnåtts. Även om det alltjämt föreligger

starka farhågor för att det kan bli ett yrkesutbildningens uppgående i ett skoldominerat

ämbetsverk med risk för byråkratisering och stelbenthet talar många

skäl för det enhetliga skolverkets tillkomst. Yrkesöverstyrelsen har i sin verksamhet

kunnat hålla en nära kontakt med näringslivet och arbetsmarknaden

medan skolöverstyrelsen förblivit ett från dessa isolerat verk.

De förbehåll LO anser sig böra ställa upp för ett tillstyrkande gäller hur det

nya skolverkets styrelse sammansättes, nomineras och utnämns.

Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund tillstyrker

förslaget men anför vissa kritiska synpunkter i anslutning härtill. Ur organisationernas

gemensamma yttrande inhämtas bl. a. följande.

Vad som enligt organisationernas mening avgjort väger över till förmån fölen

koncentration av all yrkesutbildning under ett verk är att detta dels kan

underlätta för statsmakterna att planera och fatta beslut i fråga om användningen

av de totala resurserna för yrkesutbildning, dels kan bidraga till en administrativ

förenkling. Inte minst bör därvid möjligheterna att decentralisera

beslutsprocessen från departementsnivå uppmärksammas.

Oaktat flera skäl talar för en sammanslagning av de båda verken, vill organisationerna

framhålla, att de samtidigt hyser oro för att skolverket kommer

att få eu sådan organisatorisk uppbyggnad att det inte blir till gagn för yrkesutbildningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Handelns arbetsgivareorganisation uttalar bl. a. följande.

Organisationen tillstyrker, att all yrkesutbildning ställes under ledning av ett

centralt yrkesutbildningsverk.

Organisationen hemställer att den föreslagna koncentrationen av all yrkesutbildning

till ett ämbetsverk — under en övergångsperiod överstyrelsen för

yrkesutbildning — snarast möjligt genomföres samt att beslut om skolverkets

organisation och tidpunkten för dess inrättande får anstå till dess utredningarna

rörande gymnasier och fackskolor framlagt sina förslag och att beslutet föregås

av en allsidig utredning av skolverkets organisation i av de sakunniga icke

behandlade delar.

TCO, SACO, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa

förbundet och Sveriges redareförening tillstyrker samtliga i princip det

framlagda förslaget.

Sveriges lantbruksförbund ställer sig däremot avvisande till förslaget med

bl. a. följande motivering.

Ett ämbetsverk av den föreslagna storleksordningen och med den mångfald

av uppgifter, vilka framför allt kommer att omfatta allmänna skol- och yrkesutbildningsfrågor,

kan icke förskaffa sig samma grundliga kännedom om jordbruks-

och skogsbruksnäringarna som vederbörande fackämbetsverk.

En ständigt intim kontakt med jordbruksnäringen på riksplanet såväl som

på det regionala planet är en absolut förutsättning för att lantbruksundervisningen

skall fylla sin uppgift.

Lantbruksförbundet finner, att en samordning av utbildningen på jordbruksrespektive

skogsbruksområdet är av så väsentlig betydelse för jordbruksnäringen,

att en ändring av nu rådande ordning i fråga om centralledning för ifrågavarande

utbildning skulle verka menligt på näringens utveckling.

RLF anser, att ställning till de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen

inom lantbruket bör tagas först sedan 1960 års jordbruksutredning framlagt

sina förslag.

Föreningen skogsarbeten och Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivarförening

anser med hänsyn till den skogliga yrkesutbildningens krav problemet

svårbedömt och anför bl. a. följande.

En förutsättning för ett inordnande av den skogliga yrkesutbildningen under

en enhetlig central ledning med därav betingade återverkningar på det regionala

planet, måste dock vara, att den nya ordningen får en sådan utformning att

samordningen mellan utbildningsväsendet och det praktiska skogsbruket säkras

såväl centralt som regionalt.

Svenska yrkesskolföreningen anser det i högsta grad önskvärt att olika yrkesutbildningsformer

förenas till en organisatorisk enhet. Enligt föreningens uppfattning

är däremot frågan om ett eller två skolämbetsverk för närvarande inte

någon central fråga under förutsättning att det svenska yrkesskolväsendet får

arbeta efter samma principer som för närvarande, dvs. i nära kontakt med näringslivet.

Målsmännens riksförbund slutligen tillstyrker en sammanslagning av de båda

ämbetsverken.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J/4 år 1963

33

IV. Verksamhetsområde beträffande yrkesutbildningen

De sakkunniga

Av den tidigare lämnade redogörelsen har framgått, att de sakkunniga efter

vissa avgränsningar ansett att i princip all egentlig yrkesutbildning bör ställas

under central ledning av ett för denna utbildning och det allmänna skolväsendet

gemensamt ämbetsverk. För att det skall vara möjligt att närmare bedöma hur

ett sådant verk bör organiseras fordras en avgränsning av de med den centrala

ledningen förenade arbetsuppgifterna. En sådan kan ske från tyå utgångspunkter.

I första hand är givetvis omfattningen av arbetsuppgifterna beroende av

vilka frågor inom olika utbildningsområden som skall handläggas av den centrala

myndigheten. Därjämte fordras, utöver den tidigare redovisade allmänna

avgränsningen av verksamhetsområdet beträffande yrkesutbildningen, en närmare

precisering av den utbildning eller de utbildningsanstalter, som bör stå

under det centrala skolämbetsverkets ledning. I följande två avsnitt sammanfattas

de sakkunnigas synpunkter i dessa avseenden.

Uppgifter för yrkesutbildningens centrala ledning

Från allmänt principiella utgångspunkter anger de sakkunniga i kap. 8 av sitt

betänkande vilka väsentliga uppgifter, som enligt deras mening bör åligga den

centrala ledningen för yrkesutbildningen — ett yrkesutbildningsverk.

I fråga om planeringen av yrkesutbildningen anser de sakkunniga, att den centrala

ledningen bör ange riktlinjerna för planeringsarbetet, dra upp en ram för

yrkesutbildningen och övervaka att innehållet i denna fylles av huvudmännen

för yrkesutbildningsanstalterna. Den centrala ledningen har vidare att se till,

att skolor, kurser, utbildning inom näringslivet osv. kommer till stånd i erforderlig

omfattning och att utbildningen ges ett sådant innehåll, att de utbildade

kan nyttiggöra sina förvärvade kunskaper och färdigheter i såväl privatekonomiskt

som samhällsekonomiskt avseende. Den centrala ledningen bör själv

kunna ta initiativ i dessa hänseenden eller samordna de initiativ, som tas av

huvudmännen för yrkesutbildningsanstalter eller inom näringslivet av företag

och branschorganisationer.

Beträffande ledningen av den pedagogiska verksamheten vid yrkesutbildningsanstalterna

framhåller de sakkunniga, att det bör vara en väsentlig uppgift för

den centrala ledningen att bestämma innehållet i den undervisning och utbildning,

som skall meddelas i olika skolor och kurser samt ange riktlinjer för hur

denna bör läggas upp. Kursplaner och timplaner bör fastställas av den centrala

3 — liihang till riksdagens protokoll 1903. 1 sand. Nr 1H

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr lUt år 1963

ledningen, men de bör utarbetas i nära samverkan med näringsliv och arbetsmarknad.

En annan viktig uppgift för den centrala ledningen är att se till, att

lärare i tillräckligt antal och med tillfredsställande yrkespraktik och pedagogisk

utbildning står till yrkesutbildningens förfogande. Ett omfattande pedagogiskt

försöks- och reformarbete på yrkesutbildningens område är nödvändigt. Den

centrala ledningen bör fungera som initiativtagare och allmänt pådrivande kraft

i fråga om den pedagogiska reformverksamheten.

Överhuvudtaget har den centrala ledningen enligt de sakkunnigas uppfattning

att se till, att yrkesutbildningen följer med i den snabba utveckling som kännetecknar

vårt moderna samhälle. Det verk, som centralt skall öva tillsyn över

yrkesutbildningen, måste övervaka att de fasta yrkesutbildningsanstalternas och

andra utbildningsformers allmänna anordning, deras utrustning med lärarkrafter,

lokaler och undervisningsmateriel blir så ändamålsenlig som möjligt.

I fråga om handläggningen av skolbyggnads frågor föreslår de sakkunniga, att

lokalbehovsprövningen skall överflyttas till länsskolnämnderna, sedan grundskolan

i stort sett blivit genomförd över hela landet. Härigenom skulle en viss förenkling

kunna ske av den för närvarande synnerligen invecklade proceduren för

handläggningen av skolbyggnadsärendena. De sakkunniga uttalar vidare, att det

verk, som centralt skall leda yrkesutbildning noga bör följa utvecklingen i fråga

om utarbetande, framställning och distribution av undervisningsmateriel samt

taga de initiativ, som erfordras för en god försörjning härmed. En central upphandling

av dylik materiel bör ingå som ett led i ämbetsverkets arbete. Denna

serviceverksamhet bör dock icke få så stor omfattning, att verket faktiskt blir

något av ett affärsdrivande verk. Det bör i stället söka samarbete med institutioner,

som utför likartat arbete.

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till skolbyggnader inom ramen för till

förfogande stående medel skall beviljas av den centrala tillsynsmyndigheten i

stället för som nu av Kungl. Maj:t. Vidare förutsätter de, att länsskolnämnderna

i stor utsträckning skall kunna fatta beslut i statsbidragsärenden, som avser

bidrag till de årliga kostnaderna för yrkesutbildningen. Endast i vissa fall bör

avgörandet ligga hos Kungl. Maj :t eller den centrala tillsynsmyndigheten.

De sakkunnigas synpunkter på möjligheterna att genom decentralisering avlasta

den centrala myndigheten arbetsuppgifter redovisas i ett senare sammanhang.

Omfattningen av den yrkesutbildning, som bör inordnas under den

centrala skolledningen

De sakkunnigas förslag om ett gemensamt ämbetsverk för skolväsendets centrala

ledning innebär i princip, att detta i första hand skulle överta ansvaret för

hela det område på vilket överstyrelsen för yrkesutbildning nu arbetar. Av de

sakkunnigas förut redovisade principiella uppfattning om enhetlig ledning för

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 JtA år 1963

hela den egentliga yrkesutbildningsverksamheten följer vidare, att den yrkesutbildning,

som nu centralt ledes av olika ämbetsverk skall inordnas i det gemensamma

skolämbetsverket. Omfattningen av den utbildning, som således

skulle beröras, redovisas i det följande under rubriker, som anger de olika yrkesområdena.

Industri och hantverk

De sakkunniga föreslår, att all statsunderstödd yrkesutbildning för industri

och hantverk, heltidskurser såväl som deltidskurser, skall ställas under central

ledning av yrkesutbildningsverket. Detta gäller såväl den utbildning som bedrives

i helt skolmässiga former som den utbildning, som sker direkt inom näringslivet,

eventuellt i växelverkan mellan detta och yrkesutbildningsanstalt.

Yrkesutbildningsverket skulle således bli central tillsynsmyndighet för tekniska

gymnasier, fortbildnings- och påbyggnadskurser vid dessa, tekniska skolor,

konstfackskolan, grafiska institutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i

Borås, Lennings textilinstitut i Norrköping, centrala verkstadsskolor, lokala

verkstadsskolor och inbyggda verkstadsskolor samt sådana företagsskolor inom

industrien, som åtnjuter statsbidrag.

Under verkets tillsyn bör vidare enligt de sakkunnigas förslag ställas beredskaps-

och omskolningskurserna för arbetslösa, dvs. kommunala arbetslöshetskurser,

vid central verkstadsskola, centrala arbetslöshetskurser samt s. k. särskilda

yrkesutbildningskurser.

Beträffande omskolningsverksamheten framhåller de sakkunniga särskilt följande.

Kravet på att yrkesutbildningen kvalitativt fullt ut skall kunna mäta sig med

de teoretiska utbildningsvägarna gäller givetvis även för vuxenutbildningen.

Härav följer att alla former av vuxenutbildning, även omskolning, måste stå

under tillsyn av skolmyndigheter och icke av myndigheter, som saknar pedagogisk

sakkunskap. Då behovet av omskolning med all sannolikhet kommer att bli

vida större i framtiden än hittills, bör denna utbildningsverksamhet så långt ske

kan inordnas i det reguljära yrkesutbildningsväsendet. De speciella omskolningskurser,

som kan bli nödvändiga, bör ställas under ledning av det centrala verket

för yrkesutbildning och icke vare sig centralt, regionalt eller lokalt ledas av

arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunniga föreslår vidare, att den yrkesutbildning, som sker direkt inom

näringslivet, också ställes under verkets ledning, förutsatt att den erhåller ekonomiskt

stöd av det allmänna. De viktigaste utbildningsformerna härvidlag är

lärlingsutbildningen inom hantverket och inom byggnadsindustrien. Likaså skall

yrkesutbildningsverket utöva tillsyn över alla andra statsunderstödda enskilda

yrkesutbildningsanstalter, som inte är direkt nämnda här, antingen de har karaktär

av riksskolor, centrala skolor eller lokala skolor.

Genom den bestämning av verksamhetsområdet för ämbetsverket, som de

sakkunniga företagit, skulle huvudparten av lärarutbildningen för yrkesutbildningsväsendets

behov falla inom ramen för detta.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

Handel och kontorsverksamhet

Liksom ifråga om yrkesutbildningen för industri och hantverk föreslår de sakkunniga,

att all den yrkesutbildning för handel och kontorsverksamhet, som nu

sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning, skall överföras under ledning

av det nya verket. Detta innebär, att verket blir den centrala myndigheten för

handelsgymnasier, kommunala handelsskolor samt enskilda handelsskolor, institut

och reklamskolor, vilkas verksamhet finansieras med hjälp av statsbidrag.

Husligt arbete

Egentlig yrkesutbildning för arbete på det husliga området ledes för närvarande

dels av överstyrelsen för yrkesutbildning och dels av lantbruksstyrelsen.

Dessutom anordnar socialstyrelsen kortare kurser för utbildning av hemvårdarinnor,

s. k. prov- och kompletteringskurser. De sakkunniga föreslår, att all den

statsunderstödda yrkesutbildning för husligt arbete, som står under tillsyn av

de tre nämnda ämbetsverken, skall centralt ledas av yrkesutbildningsverket.

Detta skulle alltså bli tillsynsmyndighet för centrala och lokala yrkesskolor för

husliga yrken, kommunala husmodersskolor, statsunderstödda enskilda husmodersskolor

och andra enskilda skolor för husliga yrken, lanthushållsskolor,

hemsyster- (hemvårdarinne-)skolor, prov- och kompletteringskurser för utbildning

av hemvårdarinnor samt kortare kurser i husligt arbete vid kommunala

yrkesskolor, såsom grundkurser, ämneskurser och fortsättningskurser i hushållsgöromål,

sömnad, vävning, knyppling, barnavård och familjefrågor m. m.

Många av dessa kortare kurser ger inte yrkesutbildning i verklig mening utan

kan hänföras till de kurstyper av informativ och rådgivande karaktär, som enligt

de sakkunnigas i det föregående redovisade ställningstagande inte bör falla inom

ramen för yrkesutbildningsverkets tillsyn. Anledningen till att de sakkunniga

ändå föreslår att verket skall utöva tillsyn över samtliga dessa kurser är den,

att de förlägges till kommunala yrkesskolor, vilkas verksamhet i övrigt centralt

skall ledas av ämbetsverket.

Det bör enligt de sakkunnigas mening ankomma på Kungl. Maj:t att genom

direktiv till den centrala skolledningen bestämma hur långt dess tillsynsbefogenheter

bör sträcka sig ifråga om kurser av nämnd art.

Sjöfarten

Utbildning av personal för sjöfartens behov ledes för närvarande dels av sjöfartsstyrelsen

och dels av överstyrelsen för yrkesutbildning. Det förstnämnda

verket utgör tillsynsmyndighet för sjöbefälsskolorna och navigationslärarkurserna;

under det sistnämnda lyder sjömansskolorna, vilka utgör avdelningar av

de kommunala yrkesskolorna i de städer, där sjömansutbildning är anordnad.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i44 ur 1963

37

De sakkunniga föreslår, att såväl sjöbefälsskolorna som sjömansskolorna jämte

lärarutbildningen på området skall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket.

De sakkunniga framhåller, att en gemensam ledning av yrkesutbildningen

för sjöfarten skulle väsentligt underlätta en samordning av utbildningen

vid sjömansskolorna med utbildningen vid sjöbefälsskolorna. Ett annat

motiv är, att utbildningen på den maskintekniska linjen vid sjöbefälsskolorna

uppvisar betydande likheter med utbildningen på de tekniska gymnasiernas

maskintekniska linjer.

De sakkunniga anser det lämpligt, att sjöfartsstyrelsen utövar tillsyn över

sådana kortare kurser, som avser att ge teoretisk kunskap för erhållande av bevis

som förare eller maskinskötare på mindre fartyg, och vilka med bidrag av

allmänna medel anordnas utanför sjöbefälsskolorna. Däremot bör den lägre

nautiska och maskintekniska befälsutbildning, som anordnas vid sjöbefälsskolorna,

ledas av yrkesutbildningsverket.

Fisket

Med hänsyn till den karaktär yrkesutbildningen på fiskets område faktiskt

äger, har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att den ställes under ledning

av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga understryker emellertid vikten

av att en mera grundlig yrkesutbildning för fiskare kommer till stånd. Denna

bör i så fall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket.

Jordbruket

De sakkunniga föreslår, att under ledning av yrkesutbildningsverket skall ställas

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lantmannaskolor,

jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och de särskilda

kurserna för utbildning av personal med specialuppgifter inom jordbruket:

ladugårdsskötare, svinskötare, fårskötare, kontrollassistenter, mjölkbedömare,

köttklassificerare m. fl. samt därjämte de pedagogiska kurserna för instruktörer

hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Dessutom föreslår de sakkunniga,

att kurser för pedagogisk utbildning av lärare för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

skall ställas under yrkesutbildningsverkets ledning.

Den utbildningsverksamhet i övrigt, som nu sorterar under lantbruksstyrelsen,

bör enligt de sakkunnigas mening även framdeles ledas av denna. Detta gäller

hushållningssällskapens kursverksamhet jämte den rådgivning åt enskilda jordbrukare,

som utövas av sällskapens befattningshavare, de kurser, som anordnas

och den rådgivning som lämnas av lantbruksnämnderna, de instruktions- och

fortbildningskurser, som anordnas av lantbruksstyrelsen i samarbete med olika

organisationer, samt sådana av privata organisationer anordnade kurser och

övrig utbildningsverksamhet inom jordbrukets binäringar eller dess område, över

vilka lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå utövar viss tillsyn.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 År 1963

De sakkunniga framhåller, att de är medvetna om att ett överförande av tillsynen

över utbildningen på jordbrukets område från lantbruksstyrelsen till yrkesutbildningsverket

erbjuder vissa besvärliga problem. Yrkesutbildningen för

jordbruket, försöksverksamheten och upplysningsverksamheten på jordbrukets

område hänger nära samman med varandra. Även lantbruksnämndernas verksamhet

för yttre och inre rationalisering inom jordbruket samt hushållningssällskapens

verksamhet ifråga om jordbrukets driftsrationalisering har nära samband

härmed.

De sakkunniga anser emellertid, att en distinktion mellan yrkesutbildning och

upplysningsverksamhet är fullt möjlig att göra. De sakkunniga framhåller, att

det nära samarbetet mellan de organ, som har hand om yrkesutbildning och de,

som har hand om upplysningsverksamhet, av naturliga skäl bör fortsätta även

framdeles.

I detta sammanhang framhåller de sakkunniga, att det i anslutning till 1955

års lantbruksundervisningskommittés förslag fattade riksdagsbeslutet, att de

nuvarande lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolorna skall ombildas till en

enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola och att de särskilda utbildningskurserna

för personal med specialuppgifter inom jordbruket skall inordnas i lantbruksskolornas

ordinarie utbildningsverksamhet icke påverkar huvudlinjerna i

de sakkunnigas förslag rörande den centrala ledningen av jordbrukets yrkesutbildning.

Skogsbruket

I överensstämmelse med den princip, som varit vägledande för de sakkunnigas

ställningstagande till den centrala ledningen för jordbrukets yrkesutbildning,

anser de sakkunniga, att de utbildningsformer på det skogliga området, som ger

yrkesutbildning i vedertagen mening, bör ledas av yrkesutbildningsverket, medan

övriga utbildningsformer, som är att betrakta som upplysning och rådgivning

eller som endast ger kompletterande kunskaper åt yrkesutövare, bör ledas

av ett fackämbetsverk, i detta fall skogsstyrelsen. De sakkunniga föreslår således,

att yrkesutbildningsverket skall vara central tillsynsmyndighet för skogsskolor

och kompletteringskurser för inträde i dessa, skogsbruksskolor, företagsskolor

samt sådan av annan huvudman än skogsvårdsstyrelse anordnad kursverksamhet,

som ger en utbildning likvärdig med den, som meddelas vid skogsbruksskolorna.

Enligt de sakkunnigas förslag bör den pedagogiska utbildning av

lärare och instruktörer, som nu anordnas av skogsstyrelsen, överföras under ledning

av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga anser även att skogsmästarskolan

bör ställas under yrkesutbildningsverkets ledning.

De sakkunniga framhåller, att liksom ifråga om jordbrukets yrkesutbildning

kommer ett överförande av den centrala ledningen av skogsbruksskolorna från

fackämbetsverket till yrkesutbildningsverket att ge upphov till en del samarbetsproblem

av administrativ och organisatorisk art. Skogsbruksskolorna har

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr Hå år 1963

hittills icke ägt någon fast lärarstab, utan undervisningen har handhafts av befattningshavare

vid skogsvårdsstyrelserna, som sålunda delat sitt arbete mellan

undervisning och fältarbete i skogsvården. Skogsbruksskolornas utbildning utvecklas

emellertid alltmer i riktning mot skolmässiga former och därmed följer

också, att lärarpersonalen i ökad utsträckning kommer att fast knytas till skolorna.

Sjukvård

I enlighet med sin allmänna motivering rörande yrkesutbildningens ledning

föreslår de sakkunniga, att även yrkesutbildningen pa sjukvårdens område centralt

skall ledas av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga framhåller emellertid,

att dess inordnande under detta verks tillsynsomrade medför åtskilliga praktiska

svårigheter. Utbildningen av sjukvårdspersonal inrymmer såväl teoretiska som

praktiska moment. Den praktiska utbildningen måste inpassas i vederbörande

sjukvårdsanstalts dagliga arbetsrutin. Riktlinjerna för hur denna del av utbildningen

bör anordnas kan således inte fastställas av yrkesutbildningsverket ensamt,

det måste ske i nära samarbete med medicinalstyrelsen och vederbörande

sjuk vårdsanstalters lokala ledning. Samarbetet maste enligt de sakkunnigas uppfattning

bli så omfattande, att det är befogat att säga, att yrkesutbildningsverket

och medicinalstyrelsen kommer att utöva den centrala ledningen gemensamt.

De sakkunniga föreslår, att under ledning av yrkesutbildningsverket lägges —

förutom den utbildning, som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, dvs.

utbildning av sjukvårdsbiträden, undersköterskor, arbetsterapeuter och personal

för sjukhuslaboratorier — sjuksköterskeskolorna, centralskolan för specialutbildning

av barnsjuksköterskor, statens distriktssköterskeskola, barnmorskeläroanstalterna,

statens institut för högre sjuksköterskeutbildning samt utbildningen

av personal för mentalsjukvården, däri inbegripet de centrala högre kurserna i

sinnessjukvård för sjuksköterskor eller sjuksköterskeelever.

Däremot anser sig de sakkunniga icke böra föreslå någon ändring av tillsynsmyndighet

för sjukgymnastinstituten samt tandsköterske- och tandteknikerskolorna.

De sakkunnigas ståndpunkt i sistnämnda hänseende är föranledd av

administrativa skäl.

De sakkunniga har ansett det lämpligt, att medicinalstyrelsen får möjlighet

att själv ansvara för flertalet specialkurser inom sjukvården och anpassa kursverksamheten

efter det behov av specialutbildad personal, som utvecklingen

kommer att kräva.

Beträffande kursverksamhet i övrigt för sjukvårdspersonal anser de sakkunniga

det lämpligt att dra en gräns mellan medicinalstyrelsens och yrkesutbildningsverkets

befogenheter på så sätt, att det förstnämnda verket får bära ansvaret

för kurser av mera informativ karaktär, medan det sistnämnda får utöva

tillsynen över kurser, som äger karaktär av fortbildning, dock utan att regeln

behöver tillämpas alltför strikt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 1^4 år 1963

Socialvård

Den centrala tillsynen över utbildningen av personal för de sociala vårdyrkena

är uppdelad på tre ämbetsverk, nämligen socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen. Socialstyrelsen har om hand ledningen

av utbildningen av barnhemsföreståndare, ålderdomshemsföreståndare och biträden

för ålderdomshem. Överstyrelsen för yrkesutbildning leder utbildningen

av barnsköterskor i viss samverkan med socialstyrelsen, och arbetsmarknadsstyrelsen

slutligen organiserar i egen regi kurserna för utbildning av hemsamariter.

De sakkunniga föreslår, att under central ledning av yrkesutbildningsverket

ställes barnsköterskeskolorna, sociala barnavårdsseminariet (för utbildning av

barnhemsföreståndare), Svenska social vårdsförbundets kurser för utbildning av

ålderdomshemsföreståndare, samt utbildningen av biträden för ålderdomshem.

Vidare föreslår de sakkunniga, att yrkesutbildningsverket skall i egen regi organisera

kurserna för utbildning av hemsamariter.

På motsvarande sätt som ifråga om sjukvårdsutbildningen förutsättes yrkesutbildningsverket

och socialstyrelsen komma att tillsammans utöva den centrala

ledningen av utbildningen av social vårdspersonal.

Yrkesutbildningsverket bör enligt förslaget leda kurser, som har karaktär av

fortbildning, medan kurser av informativ art överlämnas åt socialstyrelsen.

Statens brandskola och statens polisskola

Statens brandskola och statens polisskola står icke under ledning av något centralt

ämbetsverk utan ledes av särskilda styrelser, som är direkt underställda

Kungl. Maj:t. De sakkunniga framhåller, att båda skolorna utbildar för särpräglade

yrken och att det torde bli svårt att inom ramen för ett centralt ämbetsverks

personalorganisation kunna tillgodose behovet av speciell expertis för ledningen

av deras utbildning.

De sakkunniga anser sig dock kunna förorda, att statens brandskola ställes

under tillsyn av yrkesutbildningsverket, men den omedelbara ledningen av skolan

bör utövas av en styrelse, sammansatt enligt samma grunder, som nu gäller.

För utövandet av tillsynsbefogenheterna förutses det bli nödvändigt för yrkesutbildningsverket

att anlita biträde av expertis inom brandväsendet.

Däremot anser sig de sakkunniga icke kunna förorda, att statens polisskola

överföres under ledning av yrkesutbildningsverket. Ett skäl för detta ståndpunktstagande

är, att polismannautbildningen kan jämföras med den interna

utbildningen inom statliga verk. Ett annat skäl är, att polismannayrket är så

särpräglat, att utbildningen för detsamma inte lämpligen bör inordnas i det reguljära

yrkesutbildningsväsendet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ufb år 1963

Yttranden

41

Huvuddelen av remissmyndigheterna, däribland skolöverstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning och statskontoret, har i huvudsak inga erinringar mot

de sakkunnigas förslag rörande omfattningen av den yrkesutbildande verksamhet,

som bör ledas av det nya skolämbetsverket. I många remissvar framföres

önskemål om att även yrkesutbildning, som de sakkunniga inte medtagit, bör

inordnas under det gemensamma ämbetsverket.

De fackmyndigheter, utbildningsanstalter och organisationer, som mera direkt

beröres av yrkesutbildningen inom socialvården, sjukvården, jordbruket och

skogsbruket, har i regel intagit en avvisande inställning till de sakkunnigas förslag

rörande ledningen av yrkesutbildningen inom det egna verksamhetsområdet.

I några remissvar behandlas svårigheterna att avgränsa t i 11- synsområdet för yrkesutbildningen. Således framhåller statskontoret att

kompletterande utredningar erfordras rörande olika gränsdragningsproblem.

TCO, som ger exempel på yrkesutbildningsverksamhet under utredning, anser

att det för närvarande inte är möjligt att i alla avseenden överblicka, vilka grenar

av yrkesutbildningen som i framtiden lämpligen bör föras in under central

ledning. TCO anser vidare, att frågan om yrkesutbildningens centralisering bör

bedömas i direkt anslutning till den planering av yrkesutbildningens utbyggnad

som bör komma till stånd. Det är enligt organisationens mening i dagens läge

inte nödvändigt att slutgiltigt ta ställning till dessa avgränsningsfrågor.

Ett par myndigheter är inne på tanken att differentiera tillsynsuppgifternas

omfattning mellan olika verksamhetsområden. Statskontoret uttalar således,

att formerna för tillsynen bör kunna variera mellan olika områden beroende på

varje sådant områdes speciella förutsättningar och behov.

Skogsstyrelsen, som anser att yrkesutbildningen bör knytas så intimt som

möjligt till näringslivet, förordar för sin del, att ett centralt skolverk — i erforderligt

samråd med fackämbetsverk, som själva leder yrkesutbildning — får

befogenhet att upprätta och utveckla sådana allmänna riktlinjer, som sedan via

stadgar och förordningar samt anvisningar av olika slag kan läggas till grund

för utbildningsverksamhetens utformning i stort. Därjämte anser styrelsen, att

ett organiserat samrådsförfarande bör etableras mellan skolverk och fackämbetsverk.

Skolverket bör vidare genom en utbyggd serviceverksamhet på bl. a. det

pedagogiska området öva inflytande på hithörande utbildnings metodiska uppläggning.

Önskemål om utvidgning av tillsy nsområdet beträffande yrkesutbildningen

utöver vad de sakkunniga föreslagit framföres bl. a. av överstyrelsen

för yrkesutbildning, som härvid uttalar följande.

Överstyrelsen hyser viss tveksamhet beträffande den angivna avgränsningen

av begreppet yrkesutbildning med hänsyn till den obligatoriska skolans undervisning,

som helt uteslutes. Genom de sakkunnigas avgränsning uteslutes utan

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

närmare motivering denna yrkesförberedande undervisning från de fortsatta diskussionerna

i det framlagda betänkandet.

Det kan ifrågasättas, om utbildning inom statlig verksamhet helt bör anses

falla utanför utredningsuppdraget; åtminstone vissa delar av densamma torde

lämpligen kunna ställas under central ledning av tillsynsmyndigheten för övrig

likartad yrkesutbildning.

Enligt överstyrelsens mening bör vidare tandteknikerutbildningen inordnas

under den gemensamma centrala ledningen. Anledning finns dessutom enligt

överstyrelsens mening att överväga, om inte även statens polisskola borde inordnas

under med övrig yrkesutbildning gemensam central ledning.

Även LO önskar en utvidgning av tillsynsuppgifterna och uttalar i det sammanhanget

bl. a. följande.

Skäl har anförts för att exempelvis polismannautbildningen är av så »speciell

karaktär» att den inte bör ställas under skolverket eller ett enhetligt tillsynsverks

ledning. Samma har anförts beträffande tandsköterske- och tandteknikerutbildningen,

viss utbildning inom jordbruk och fiske samt den utbildning som

sker inom de statliga verken. Även den utbildning som bedrivs av privatpersoner,

enskilda företag, stiftelser och organisationer m. fl., vilka ej erhåller stöd av

det allmänna, avses ställas utanför.

LO finner att man icke föreburit tillräckliga skäl för detta och anser att en

omprövning bör göras för att uppnå en enhetligare ledning och tillsyn över utbildningen

än vad förslaget går ut på. Här borde man bl. a. kunnat finna former

för en insyn i och en kontroll över den s. k. yrkesutbildningen av typ »piratskolor»

och liknande, vilka under yrkesskolans täckmantel i enbart förvärvssyfte

bedriver en verksamhet som ej borde få betecknas som yrkesutbildning. De nu

gällande insynsmöjligheterna har icke visat sig vara tillfyllest. Den nuvarande

avgränsningen för tillsyn gällande elevernas ålder och huruvida verksamheten

erhåller stöd av det allmänna eller ej bör alltså omprövas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har invändningar mot att de sakkunniga från utredningsuppdraget

undantagit den yrkesutbildning som förekommer vid sådana

yrkesskolor som ungdomsvårdsskolor, dövskolor, blindskolor, vanföreanstalternas

yrkesskolor samt särskolor och skolhem för psykiskt efterblivna.

Även TCO ifrågasätter, om inte specialskolornas yrkesutbildning bör inläggas

under den gemensamma tillsynsmyndigheten.

I anslutning till de nyss återgivna uttalandena kan framhållas, att Sveriges

köpmannaförbund önskar, att den statliga interna yrkesutbildning, som bedrives

av postverket, televerket och tullverket bör ställas under skolverkets överinseende.

Landstingsförbundet anser, att motiv föreligger för att utbildningen av

sjukgymnaster, tandsköterskor och tandtekniker samordnas med annan yrkesutbildning.

Även TCO och Svenska yrkesskolföreningen ifrågasätter en utvidgning

inom de områden som bär berörts. Sveriges hantverks- och industriorganisation

anser i likhet med LO att behov föreligger att ägna uppmärksamhet åt

privat bedriven yrkesutbildning, som inte åtnjuter ekonomiskt stöd från stat

eller kommun.

De sakkunnigas förslag rörande omskolningsverksamhet och

fortbildning har föranlett flera remissuttalanden i olika riktningar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 är 1963

Arbetsmarknadsstyrelsen diskuterar denna fråga ingående. Styrelsen analyserar

inledningsvis omskolningens funktion i utbildnings- och arbetsmarknadspolitiskt

sammanhang. Styrelsen sammanfattar sina synpunkter i detta hänseende

på följande sätt.

Den ofta bästa lösningen som kan bjudas en arbetslös eller undersysselsatt är

någon form av utbildning, som gör den arbetslöse konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.

Det ordinarie yrkesutbildningsväsendet är till övervägande del inriktat

på nybörjarutbildning och betjänar således icke den vuxna arbetskraft,

som av olika skäl måste anpassas till ändrade arbetsuppgifter. En effektiv vuxenutbildning

är numera ett av alla godtaget medel i strävandena för full sysselsättning

i vårt land. Omskolningsverksamheten har således ett klart arbetsmarknadspolitiskt

syfte.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppehåller sig härefter vid omskolningsverksamhetens

nuvarande organisation. Det framgår därav, att behovet av omskolningsverksamhet

bedömes på grundval av de olika arbetsförmedlingarnas och länsarbetsnämndernas

rapporter om arbetsmarknadssituationen i skilda delar i landet.

Styrelsen framhåller vidare följande.

Omfattningen av denna särskilda utbildningsverksamhet liksom kursernas

yrkesinriktning och geografiska fördelning inom landet avgöres av arbetsmarknadsstyrelsen

tillsammans med länsarbetsnämnderna och efter hörande av det

rådgivande organet, samarbetsdelegationen för omskolningsfrågor. I denna delegation,

som är tillsatt på uppdrag av Kungl. Maj:t, ingår ledamöter i arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning representerande landsorganisationen,

svenska arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation.

Härigenom har arbetsmarknadens centrala parter tillförsäkrats inflytande

över omskolningsverksamhetens utformning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i flertalet fall ansvaret för kursernas

organisation och fortsatta administration i ekonomiskt och pedagogiskt avseende.

Utarbetande av petitaframställning om anslag till omskolningsverksamheten liksom

det löpande förberedelse- och uppföljningsarbetet för kursverksamheten sker

i nära samband mellan arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar, att utbildningsprogrammet är organiskt

sammanbundet med övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ett led i den

sammanfattade planeringen mot arbetslöshet och för att tillvarata arbetskraftsresurserna.

Genom att initiativ och planering tillagts arbetsmarknadsstyrelsen

kan hela frågan om utbildningsvarianter och lokaliseringen av kurserna smidigt

anpassas till växlingar i arbetsmarknadsläget. Styrelsen betonar, att omskolning

och fortbildning för arbetslösa måste bedrivas utan hänsyn till gängse skol- och

terminsformer och att utbildningskursernas inriktning, längd och geografiska

placering måste helt avgöras med ledning av arbetsmarknadssynpunkterna.

Med hänsyn till de arbetsmarknadspolitiska motiven finner arbetsmarknadsstyrelsen,

att omskolningsverksamheten liksom hittills bör initieras och planeras

av arbetsmarknadsverket. Styrelsen ifrågasätter emellertid dessutom om inte

jämväl kursernas administration i ekonomiskt och pedagogiskt avseende skulle

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

kunna förläggas till arbetsmarknadsstyrelsen. Rörande fördelama av en sådan

åtgärd framhåller styrelsen följande.

Styrelsens regionala organ har redan nu huvudansvaret för kursernas planläggning

och verkställighet. Länsarbetsnämndernas kanslier fungerar samtidigt

som kameralt förvaltningsorgan åt kursstyrelserna. Genom att överföra den centrala

ledningen av vuxenutbildningen till arbetsmarknadsstyrelsen kunde man

få en enhetlig organisation lokalt och centralt. Utbildningsåtgärderna skulle på

ett administrativt smidigt sätt kunna anslutas till övriga åtgärder på arbetsmarknadsfältet.

Ansvaret för att det uppgjorda tidsprogrammet hålles ifråga om

igångsättning av nya kurser komme att åvila samma myndighet som initierar

och planlägger kurserna.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar avslutningsvis, att den efter ingående diskussion

av olika alternativ för den pedagogiska och administrativa ledningen

funnit övervägande skäl tala för att omskolningsverksamheten bör handläggas

helt av arbetsmarknadsverket.

Sveriges grossistförbund anser, att utbildning, som har karaktär av fortbildning

och omskolning, bör kvarstå under tillsyn av respektive myndigheter.

Uttalanden som i övrigt göres i denna fråga innebär i stort sett tillstyrkande

av de sakkunnigas förslag. Detta gäller i första hand skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning.

LO framhåller följande.

Beträffande den omskolningsverksamhet och vuxenutbildning, vilken för närvarande

bedrivs i nära kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen, finns det anledning

att understryka nödvändigheten av att denna verksamhetsform blir bestående

och förstärkt. LO finner ej anledning att ifrågasätta den pedagogiska

ledningens förläggande till skolverket men är medveten om nödvändigheten av

att ett mycket starkt inflytande från arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsmarknadens

parter och näringslivets sida måste garanteras i den fortsatta utvecklingen.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund understryker

vikten av att den alltmer omfattande omskolningsverksamheten samordnas med

övrig yrkesutbildning och ställes under det för yrkesutbildning gemensamma

verket.

TCO anser, att flera skäl talar för att omskolningskurserna ställes under ledning

av det centrala verket för yrkesutbildning men att definitiv ställning till

det framlagda förslaget inte bör tas, förrän arbetsmarknadsutredningen framlagt

sitt betänkande.

Beträffande utbildningsverksamheten på socialvårdens och sjukvårdens

områden framhåller socialstyrelsen, att vissa fördelar otvivelaktigt

kan vinnas genom ökad samordning av yrkesutbildningen för vårdyrkena

med annan yrkesutbildning och med grundskolans utbildning. Samordningssträvandena

bör dock enligt styrelsens uppfattning inte drivas så långt, att kontakten

med yrkeslivet försvagas. Socialstyrelsen anser emellertid, att frågan om ledningen

för yrkesutbildningen inom socialvården och sjukvården icke bör upptagas

till prövning i detta sammanhang och anför härom bl. a. följande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr i44 år 1963

Barnanstaltsutredningen, som från början haft att verkställa utredning av

möjligheterna att genom ökad samverkan förbättra förvaltningen av och vården

vid anstalter med barnklientel, har genom tilläggsdirektiv i mars 1961 erhållit

i uppdrag att även utreda frågan om förbättrad utbildning för vårdpersonal vid

nämnda anstalter.

Enligt vad socialstyrelsen erfarit har Svenska socialvårdsförbundet i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställt om särskild utredning av frågan om utbildning av

ålderdomshemsföreståndarinnor. Framställningar i dylikt syfte torde vara att

förvänta även från annat håll. Inom sjukvården pågår utredningar som berör

utbildningen på hela sjukvårdsområdet exempelvis utbildningen av sjuksköterskor,

undersköterskor, sjukvårdsbiträden, laboratoriepersonal och röntgenpersonal.

Vad beträffar vården vid fångvårdsanstalter, nykterhets vårdsanstalter, och

vissa grupper av vårdare vid ungdomsvårdsskolorna, har personalutbildningsberedningen

fr. o. m. innevarande budgetår igångsatt en samordnad grundutbildning

av försökskaraktär. Denna verksamhet bör tills vidare fortgå.

Enligt socialstyrelsens mening bör uppenbarligen resultatet av de berörda

utredningarna och den senast berörda försöksverksamheten avvaktas, innan

frågan om utbildningens uppläggning över hela fältet upptages till övervägande

och innan generella samordningsfrågor rörande utbildningen på vårdområdena

vidtages.

En utbildning som i särskild grad är knuten till socialstyrelsen är de av styrelsen

organiserade prov- och kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Att

— som de sakkunniga synes ha siktat till — överföra denna verksamhet på

landstingen skulle, enligt styrelsens mening, medföra allvarliga men för verksamheten.

Medicinalstyrelsen uttalar, att såväl de svårigheter som möter för en gemensam

tillsyn och ledning av utbildningen på sjukvårdsområdet som det uppdrag

som 1962 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen erhållit motiverar, att ställningstagandet

i tillsynsfrågan får anstå. I övrigt anför styrelsen bl. a. följande.

Anståndet bör enligt styrelsens mening även utnyttjas till att undersöka, huruvida

det icke skulle vara mest ändamålsenligt att för samtliga icke akademiska

medicinska vårdyrken inrätta ett särskilt utbildningsorgan, där större

möjligheter skulle kunna tillskapas för ett intimt samarbete med bland annat

sjukvårdens centrala tillsynsmyndighet än vad som synes möjligt när det gäller

ett stort skolverk. Härigenom skulle en värdefull koncentration av utbildningen

av medicinsk vårdpersonal uppnås och en balanserad medicinsk och pedagogisk

ledning skapas.

Styrelsen finner för sin del ej anledning sätta utbildningen av tandsköterskor

och tandtekniker under annan ledning än övrig utbildning av sjukvårdspersonal.

Landstingsförbundet framhåller bl. a.

Om och när landstingen, såsom vid flera tillfällen signalerats, övertager den

av staten bedrivna mentalsjukvården och därmed även den statliga utbildningen

av mentalsjukvårdspersonal, synes det naturligt, att även denna utbildning inlemmas

i det allmänna yrkesutbildningsväsendet.

Landstingsförbundet finner vidare övervägande skäl tala för att utbildningen

av sjuksköterskor och barnmorskor inordnas under skolverket. Sjuksköterske
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.4. år 1963

kommitténs förslag anses dock först böra avvaktas, innan slutlig ställning tages

till frågan om sjuksköterskeutbildningens ledning.

Även i yttranden från stadsförbundet och TCO liksom från vissa utbildningsanstalter

på sjukvårdens område framhålles, att resultatet av sjuksköterskekommitténs

arbete bör avvaktas, innan tillsynsfrågan avgöres.

Fackmyndigheterna på jordbrukets och skogsbrukets områden

ställer sig i flertalet fall avvisande till de sakkunnigas förslag.

Således framgår av lantbruksstyrelsens remissvar, att av 41 till styrelsen inkomna

remissvar de sakkunnigas förslag att överföra vissa delar av lantbruksundcrvisningen

till ett pedagogiskt skolverk avstyrkts av 31 remissinstanser

däribland skogs- och lantbruksakademien, lantbrukshögskolan, statens lantbruksförsök

och Riksförbundet landsbygdens folk. För egen del avstyrker lantbruksstyrelsen

det av de sakkunniga framlagda förslaget att den centrala ledning för

undervisning som bedrives vid lantbrukets yrkesskolor skulle överföras från

lantbruksstyrelsen till ett centralt pedagogiskt skolverk. Styrelsen bedömer denna

fråga främst med utgångspunkt i att lantbrukets skolor utgör ett viktigt

instrument i det utvecklingsarbete, som under lantbruksstyrelsens ledning bedrives

på jordbrukets område. Av styrelsens motivering framgår i övrigt bl. a.

följande.

Även om man utgår från det bästa tänkbara samarbete mellan skolverket och

fackämbetsverket, torde möjligheterna att riktigt utnyttja lantbrukets skolor

som ett instrument i utvecklingsarbetet bli försvagade vid ett inordnande under

skolämbetsverket. Detta framstår för lantbruksstyrelsen såsom mycket allvarligt,

särskilt med tanke på vad som förestår jordbruksnäringen i form av nya

marknadsbildningar, ökad konkurrens och försvårade avsättningsförhållanden.

I ett senare sammanhang framhåller lantbruksstyrelsen följande.

De sakkunniga har inte övertygande bevisat, att ett överförande av lantbruksoch

lanthushållsundervisning från lantbruksstyrelsen till skolverket skulle

innebära övervägande fördelar. Vissa fördelar skulle kunna uppnås speciellt på

det pedagogiska området, men dessa måste bedömas vara mindre än de ökade

svårigheter, som skulle komma att uppstå vid planeringen av utbildningens omfattning

och inriktning med hänsyn till lantbruksnäringens behov, samt ifråga

om undervisningens innehåll. I båda dessa senare hänseenden är inom lantbruksnäringen

fördelarna med att den centrala ledningen utövas av fackämbetsverket

särskilt uppenbara, eftersom det aktuella verket samtidigt har ledningen och ansvaret

för utvecklingsarbetet inom näringen.

Landstingsförbundet ifrågasätter, huruvida en överflyttning av lantbrukets

skolor till det nya verket är ändamålsenlig. Förbundet erinrar därvid om 1962

års reform rörande lantbruksundervisningen, i vilken som ett led ingår ett intimt

samarbete mellan lantbrukets skolor och den av hushållningssällskapen bedrivna

upplysningsverksamheten.

Sveriges lantbruksförbund anser, att en ständig intim kontakt med jordbruksnäringen

såväl på riksplanet som på det regionala planet är en absolut förutsätt
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 år 1963

ning för att lantbruksundervisningen skall kunna fylla sin uppgift. En ändring

ifråga om centralledningen för ifrågavarande utbildning skulle verka menligt på

näringens utveckling.

Skogsstyrelsen har inhämtat yttrande från skogsvårdsstyrelserna och ett antal

organisationer. Av skogsvårdsstyrelserna har 3 formellt tillstyrkt de sakkunnigas

förslag om skolväsendets centrala ledning, 2 har inte bestämt deklarerat sin inställning

medan 18 ansett, att behovet av samordning och enhetlig ledning för

skogsyrkesutbildningen skall lösas på annat sätt.

För egen del pekar skogsstyrelsen på olika skäl att inte för närvarande vidta

några mera vittgående organisatoriska förändringar vad beträffar jord- och

skogsbruksutbildningen. Styrelsen erinrar därvid bl. a. om det inom 1960 års

jordbruksutredning pågående arbetet. Denna kommitté har enligt givna direktiv

att framlägga förslag om organisationsformer för den statliga och statsunderstödda

rationaliseringsverksamheten inom jord- och skogsbruket. Resultaten av

ifrågavarande utredning bör enligt styrelsens mening avvaktas, innan slutlig

ställning tas till organisationen av utbildningen för nämnda näringsgrenar.

Av styrelsens remissyttrande framgår i övrigt bl. a. följande.

För skogsbrukets yrkesutbildning är en stark anknytning till praktiken särskilt

nödvändig. Under påverkan av de ekonomiska, sociala och tekniska framstegen

i vårt samhälle präglas denna näring i påtaglig grad av ett snabbt växande

behov av effektivitetshöjande åtgärder av skilda slag. Inte minst nationalekonomiskt

är det angeläget att skogsbruket visar handlingskraft och anpassning

inför detta rationaliseringskrav, en omställningsprocess av i flera avseenden

ingripande natur. Den skogliga yrkesutbildningen är att betrakta som en

väsentlig del av rationaliseringsarbetet. Sagda förhållande understryker vikten

av att undvika allt som kan försvaga sambandet mellan skogsnäringen och dess

yrkesutbildning; i stället bör man på allt sätt söka stärka detsamma. Samspelet

mellan praktik och utbildning på detta område synes — att döma av uttalanden

från olika håll — fungera i allt väsentligt tillfredsställande med nuvarande

ordning och bör utan några mera radikala åtgärder kunna ytterligare förbättras.

Vid en bedömning av den skogliga yrkesutbildningens ställning i rationaliseringshänseende

bör man uppenbarligen även beakta statsmakternas stora och

aktiva intresse för skogsbrukets förkovran. Detta intresse har tagit sig uttryck

i en skogspolitik, som inrymmer ett flertal, nyligen utvidgade föranstaltanden i

syfte att höja näringens produktivitet. Den statsunderstödda skogliga yrkesutbildningen

får anses tillhöra detta system av åtgärder till skogsbrukets fromma.

Det är skogsstyrelsens åsikt, att det statliga stödprogrammet för skogsbrukets

allsidiga rationalisering skulle avsevärt försvagas, om den skogliga yrkesutbildningen

bröts ut från jordbruksdepartementets respektive skogsstyrelsens ämbetsområde.

En avvikande uppfattning framföres av domänstyr ds en, som fäster stort avseende

vid möjligheterna till en förbättrad översiktlig planläggning och därför

tillstyrker de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag på sjöfartens och fiskets områden har i den begränsade

utsträckning dessa berörts i remissvaren i huvudsak inte föranlett några in
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr H-k år 1963

vändningar. Sålunda framhåller sjöfartsstyrelsen det som väsentligt, att sjöbefälsskoloma

får arbeta under samma betingelser som andra skolformer. Samtidigt

betonas vikten av att den nära kontakt mellan skolor och fackkunskap på

sjöfartens område, som efterhand skapats, kan bevaras och ytterligare befästas.

Styrelsen för statens brandskola, avstyrker att skolan ställs under ledning av

det föreslagna nya ämbetsverket.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-kk år 1963

49

V. Skolämbetsverkets organisation

De sakkunniga

Huvudprinciper för organisationen

De principer, som tillämpats för utformningen av den nuvarande kansliorganisationen

inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, kan

betecknas som avdelnings- respektive fackbyråprincipen. Karakteristiskt för avdelningsprincipen

är att ärenden av samma eller närbesläktad art, oberoende av

till vilken skolform de hör, handlägges inom en avdelning. Inom skolöverstyrelsen

finns för närvarande en undervisningsavdelning, en lärarutbildnings- och

försöksavdelning, en organisationsavdelning, en planerings- och byggnadsavdelning

samt en administrativ avdelning. Däremot sker fördelningen av ärendena

mellan de byråer (rotlar), som sammanförts i en avdelning, i huvudsak efter skolform.

Vidare är det karakteristiskt för den nämnda principen, att byråerna inte

är direkt underställda verkschefen utan chefen för vederbörande avdelning.

Härigenom kan en avlastning av verkschefens arbetsbörda ske genom delegering

av beslutanderätt till avdelningscheferna i många ärenden, som normalt eljest

borde avgöras av verkschefen.

Karakteristiskt för överstyrelsens för yrkesutbildning enligt fackbyråprincipen

uppbyggda kansliorganisation är, att pedagogiska och organisatoriska ärenden

rörande varje större yrkesutbildningsområde sammanförts för handläggning

inom en och samma byrå och vidare att byråerna inte sammanförts i avdelningar.

Samtliga byråer och självständigt arbetande sektioner är sålunda direkt

underställda verkschefen. Fackbyråprincipen har dock icke renodlats. Om så

hade varit fallet borde samtliga ärenden rörande ett visst yrkesutbildningsområde

ha handlagts inom vederbörande byrå. Så sker emellertid inte. Administrativa

ärenden och lärarutbildningsärenden handlägges inom överstyrelsen på var

sin särskilda byrå, vilkas verksamhet sålunda spänner över verkets hela arbetsfält.

Den administrativa byrån inom överstyrelsen för yrkesutbildning handlägger

ärenden av samma art som den administrativa avdelningen inom skolöverstyrelsen.

Å andra sidan förekommer inom skolöverstyrelsen arbetsenheter,

som har karaktär av fackbyråer. Detta är särskilt fallet med de från överstyrelsens

avdelningar fristående rotlarna för skolsociala frågor, skolhygieniska frågor

och folkbildningsfrågor. I den mån det inom fackämbetsverken förekommer arbetsenheter,

som i huvudsak är sysselsatta enbart med utbildningsärenden, är

dessa enheter en renodlad fackbyråtyp.

Skolöverstyrelsen har tidigare varit organiserad på ett annat sätt. Även då

4 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1963. 1 samt. Nr llflf

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

var verkets kansli uppdelat på avdelningar men grunden för indelning i avdelningar

var en annan. Ärendena var inte fördelade efter sin art utan i huvudsak

efter skolkategori.

Anledningen till att den äldre organisationstypen övergavs var främst den, att

med skolväsendets fortskridande utveckling folkskolavdelningens ärenden inte

längre kunde klart avgränsas från läroverksavdelningens. I folkskolan hade t. ex.

inbyggts linjer, som förde fram till realexamen, och även på annat sätt blev

gränsen mellan folkskolan och läroverken allt mindre skarp. De administrativa

och de organisatoriska ärendena växte också efter hand i allt större omfattning,

varför skolöverstyrelsens ledamöter inte kunde ägna undervisningsfrågorna tillräcklig

uppmärksamhet.

De sakkunniga har ansett sig kunna konstatera, att skolöverstyrelsens organisation

är ändamålsenlig för ett ämbetsverk, som har att utöva central tillsyn över

allmänbildande skolor och att den inom överstyrelsen för yrkesutbildning tilllämpade

fackbyråprincipen är ändamålsenlig för organisationen av ett verk, som

leder yrkesutbildning. Fackbyråprincipens förtjänster anser de sakkunniga framträda

särskilt starkt i fråga om ledningen av sådan yrkesutbildning, som bedrives

i icke-skolmässiga former. Vidare anses fackbyråsystemct ha varit värdefullt

ur den synpunkten, att det i hög grad underlättat samarbetet mellan den centrala

ledningen för yrkesutbildningen och näringslivet.

De sakkunniga pekar också på skäl, som talar för att skolverkets kansli organiseras

enligt skolöverstyrelsens modell. Till dessa hör främst att undervisningsväsendet

för framtiden i högre grad än för närvarande blir en sammanhängande

helhet, inom vilken de skilda skol- och kursformerna blir mer eller mindre beroende

av varandra. I den mån skiljelinjerna dem emellan blir allt mindre

skarpa, kan det enligt denna uppfattning synas vara en rationell åtgärd att låta

ärenden av samma eller närbesläktad natur handläggas inom samma avdelning.

Häremot anför emellertid de sakkunniga, att de pedagogiska ärendena och ärendena

rörande utbildningens organisation inom flertalet former av yrkesutbildning

är så nära sammanhängande med varandra, att de helst bör handläggas

inom för båda ärendegrupperna gemensamma arbetsenheter. Delas de upp på

olika arbetsenheter, kan en sådan uppdelning enligt de sakkunnigas uppfattning

i vissa fall få ogynnsamma följder för yrkesutbildningen. De sakkunniga pekar

i detta sammanhang bl. a. på behovet av snabbhet i handläggningen av vissa

yrkesutbildningsärenden.

Gjorda överväganden leder de sakkunniga till uppfattningen, att skolverkets

kansli bör organiseras så, att avdelningsprincipen genomgående tillämpas i fråga

om handläggningen av ärenden rörande det allmänna skolväsendet men endast

i viss utsträckning i fråga om handläggningen av ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet,

där pedagogiska och organisatoriska ärenden alljämt bör handläggas

enligt fackbyråprincipen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

De sakkunniga föreslår, att kansliet delas upp i tre sektorer: eu för handläggning

av för hela skol- och utbildningsväsendet gemensamma ärenden, en för

handläggning av frågor rörande det allmänna undervisningsväsendet, och en för

handläggning av frågor rörande yrkesutbildningsväsendet. Den sektor, som

handlägger ärenden rörande det allmänna undervisningsväsendet, bör delas i avdelningar

enligt principen för skolöverstyrelsens organisation. Varje avdelning

indelas i sin tur i rotlar, mellan vilka ärendena fördelas efter skolform.

Den sektor, som handlägger ärenden rörande yrkesutbildning, bör enligt de

sakkunnigas förslag indelas enligt fackbyråprincipen i rotlar för olika yrkesutbildningsområden

och organiseras på liknande sätt som överstyrelsen för yrkesutbildning.

Den återstående sektorn skall handlägga ärenden, som är gemensamma

för såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet, och kan

således inte organiseras enligt fackbyråprincipen. Även denna sektor föreslås bli

indelad i avdelningar enligt ärendenas art. Varje sådan avdelning indelas sedan

i rotlar, varvid även här fördelning efter skolform bör ske i den mån detta är

möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och betydelse.

Beträffande arbetsuppgifternas fördelning mellan de tre sektorerna framhåller

de sakkunniga, att teoretiskt sett flera olika alternativ är tänkbara beroende

på om större eller mindre del av kansliärendena föres in under den gemensamma

sektorn. För egen del har de sakkunniga stannat för att föreslå, att till

denna sektor hänföres planerings- och byggnadsärenden samt de administrativa

ärendena. Vidare bör enligt de sakkunnigas mening till denna sektor hänföras

vissa nuvarande för skolväsendet i stort sett gemensamma arbetsenheter, såsom

skolhygienroteln, skolsociala roteln, sektionen för fysisk fostran samt sektionen

för centralupphandling. Inom sektom bör vidare finnas en kanslisektion för

verkets interna angelägenheter.

Direkt till verksledningen skulle pressombudsmannen samt en utredningssektion

anknytas.

Inom ramen för de båda särskilda sektorerna för det allmänna skolväsendet

och yrkesutbildningsväsendet skulle enligt förslaget undervisnings-, lärarutbildnings-

och organisationsfrågorna inordnas. Inom sektorn för det allmänna skolväsendet

föreslås de nämnda tre ärendegrupperna bli fördelade på lika många

avdelningar, indelade i rotlar efter skolform, medan inom sektorn för yrkesutbildningsväsendet

undervisnings- och organisationsfrågor enligt fackbyråprincipen

skulle samordnas inom samma byrå eller rotel och lärarutbildningsfrågorna

bilda underlag för en särskild arbetsenhet.

I bilaga till betänkandet redovisar de sakkunniga olika alternativ till utformning

av ämbetsverkets organisation allt efter hur stor del av ärendegrupperna,

som hänförts till den gemensamma sektorn. Genom att låta den gemensamma

sektorn maximalt omfatta hela verkets ämbetsområde och således låta de båda.

särskilda sektorerna utgå har därvid till sist erhållits en organisationsmodell på

fem avdelningar, som i princip överensstämmer med skolöverstyrelsens nuvarande

organisation.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-44 år 1963

I anslutning till sitt organisationsförslag framhåller de sakkunniga betydelsen

av att erfarenheterna av den nya organisationen liksom skolväsendets utveckling

framdeles tas som utgångspunkt för erforderliga organisatoriska förändringar.

De sakkunniga föreslår, att det nya ämbetsverket benämnes Kungl. skolverket.

Skolöverstyrelsen anses visserligen vara ett namn, som ganska väl uppfyller

de fordringar som kan ställas på ämbetsverkets namn, men de sakkunniga finner

det inte lämpligt av flera skäl — främst psykologiska — att överflytta namnet

på ett nu existerande skolämbetsverk på det nya verket, vilket avses bli helt

nykonstruerat.

V erksledningen

Ledningen för den nuvarande skolöverstyrelsen och den nuvarande överstyrelsen

för yrkesutbildning är konstruerade på olika sätt. Detsamma är fallet med

beslutsordningen. Skolöverstyrelsen ledes av en ämbetsmannastyrelse, sammansatt

av verkschefen och cheferna för verkets rotlar (byråer) samt två lekmannarepresentanter,

som dock endast deltar i plenum med verksledningen i vissa

frågor av mera allmänt intresse.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ledes av en representantförsamling, sammansatt

av verkschefen och cheferna för verkets byråer samt företrädare för

olika näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer. I densamma ingår även

representanter för skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

I fråga om sättet att fatta beslut inom de båda skolämbetsverken kan nämnas,

att kollegiala beslut förekommer inom skolöverstyrelsen dels vid plenum

med verkets ledning och dels vid plenum med rotelcheferna inom varje avdelning.

Inom överstyrelsen för yrkesutbildning förekommer kollegiala beslut endast

vid plenum med verksledningen. Beslut av en enda befattningshavare,

enrådighetsbeslut, förekommer på olika nivåer inom båda verken. Delegering av

beslutanderätt kan företas inom båda verken.

Verkets styrelse bör enligt de sakkunnigas uppfattning inte utgöras enbart av

verkets ämbetsmän utan även innefatta ett starkt inslag av ledamöter utanför

denna krets, vilka bör utgöra majoritet i verkets styrelse.

Av de sakkunnigas motivering härför framgår bl. a. följande.

Undervisning, utbildning och fostran av ungdomen är angelägenheter av

utomordentlig vikt och betydelse för hela vårt folk. Det måste fördenskull vara

-ett allmänt medborgerligt intresse att i ledningen för skolverket ges utrymme

inte endast åt de synpunkter, som de aktiva skolmännen lägger på frågor rörande

undervisningsväsendet, utan också åt de synpunkter föräldrar och målsmän,

ideella organisationer, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer, forskare på

de pedagogiska, psykologiska och sociologiska vetenskapsfälten m. fl. kan ha att

framföra.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1H år 1963

De sakkunniga erinrar vidare om den utveckling, som ägt rum beträffande

sammansättningen av lokala och regionala organ på skolans område. Lekmannarepresentationen

har även på det centrala planet ett starkt inflytande, främst

inom överstyrelsen för yrkesutbildning.

De sakkunniga har diskuterat, huruvida lekmannarepresentanterna bör vara

en odifferentierad grupp eller om de bör delas i två grupper, varvid den ena i

främsta rummet skulle företräda det allmänna skol- och folkbildningsväsendets

intressen och den andra näringslivets och arbetsmarknadens intressen i fråga om

yrkesutbildning. De sakkunniga förordar det förstnämnda alternativet.

Detta innebär, att lekmannarepresentanterna skall representera ämbetsverkets

hela tillsynsområde utan att direkt företräda särskilda organisationer eller intressen

inom tillsynsområdet. De sakkunniga anser, att styrelsens arbete bäst främjes

av en dylik anordning.

De sakkunniga, som även diskuterat frågan om fackämbetsverkens representation

i styrelsen, avvisar tanken på en sådan representation med hänvisning till

sitt förslag om en särskild rådgivande nämnd.

Med hänsyn till bl. a. prognos- och planeringsverksamhetens betydelse för

såväl yrkesutbildningsväsendet som för det allmänna undervisningsväsendet

föreslår emellertid de sakkunniga, att någon av de särskilt förordnade ledamöter

i skolverkets styrelse skall äga god förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor.

De sakkunnigas strävan att så långt möjligt minska antalet ledamöter i styrelsen

har föranlett dem att frångå den nu tillämpade principen inom de båda överstyrelserna

att samtliga chefstjänstemän skall ingå i styrelsen. Förslaget innebär

i detta hänseende, att förutom verkschefen, som tillika föreslås bli styrelsens

ordförande, endast fyra chefstjänstemän inom ämbetsverket skall ingå i styrelsen.

De sakkunniga, som föreslår, att verket skall erhålla två överdirektörer, anser

att dessa skall ingå som ledamöter i styrelsen. De båda övriga chefstjänstemän

som skall ingå i styrelsen föreslås bli förordnade av Kungl. Maj:t på en tid av

fyra år.

De sakkunniga föreslår, att i styrelsen skall ingå sex lekmannarepresentanter,

förordnade direkt av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år utan föregående förslagsprocedur.

Styrelsen skulle således utgöras av sammanlagt elva personer.

För samtliga av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter bör enligt förslaget utses

personliga suppleanter, förordnade på samma sätt som de ordinarie styrelseledamöterna.

Som nyss nämndes föreslår de sakkunniga, att i den verkställande verksledningen

skall ingå två överdirektörer. De båda överdirektörerna skall enligt de

sakkunnigas intentioner bära ansvaret för handläggningen av ärenden rörande

respektive det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildningsväsendet.

Genom den form för kansliets organisation, som de sakkunniga för
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

ordar, skulle således de båda överdirektörerna bli chefer för var sin sektor, inom

vilken de underställda arbetsenheternas verksamhet inriktas på ettdera av de

båda nämnda huvudområdena av utbildningsväsendet. De båda överdirektörernas

ställning som målsmän för respektive områden avses därigenom komma att

klart markeras.

De båda överdirektörerna bör vidare närmast under verkschefen bära ansvaret

för handläggningen inom den gemensamma sektorn av de ärenden, som berör

deras respektive huvudområden av skolväsendet. De sakkunniga förutsätter

också, att båda överdirektörerna deltar i handläggningen av särskilt viktiga

ärenden, som berör enbart det ena huvudområdet.

Med syfte att avlasta verkschefens och de båda överdirektörernas arbetsbörda

finner de sakkunniga det lämpligt, att i likhet med förhållandet inom skolöverstyrelsen

en rotelchef inom varje avdelning förordnas att tillika vara chef för

avdelningen.

Beträffande beslutsordningen inom skolverket skiljer de sakkunniga i sitt förslag

mellan pleniärenden, som avgöres i plenum med verkets styrelse, och

kansliärenden, som avgöres inom verkets kansli.

Till avgörande i plenum med verksstyrelsen bör endast hänföras principiellt

viktiga eller eljest särskilt betydelsefulla ärenden.

De sakkunniga förordar vidare, att sådana principiellt och praktiskt viktiga

ärenden, som inte skall avgöras vid plenum med verksstyrelsen, blir föremål för

kollegiala beslut inom verket. Dylika ärenden, som berör verkets tillsynsområde

i dess helhet, bör avgöras av ett kollegium med verkschefen som ordförande,

medan ärenden, som berör enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive

yrkesutbildningsväsendet, bör avgöras av kollegier med vederbörande överdirektör

som ordförande. Enligt de sakkunnigas mening är det också lämpligt,

att ärenden av angiven art, som berör enbart en viss avdelning, avgöres av ett

kollegium med avdelningschefen som ordförande.

Samtliga övriga kansliärenden bör avgöras enligt enrådighetsprincipen: av

verkschefen, vederbörande överdirektör, avdelningschef, rotelchef (byråchef),

byrådirektör eller annan tjänsteman.

Bl. a. med hänsyn till begränsningen av antalet ledamöter i ämbetsverkets

styrelse anser de sakkunniga det befogat att inrätta ett permanent rådgivande

organ, en rådgivande nämnd, som kan tillföra ämbetsverket ytterligare erfarenheter

från områden av betydelse för dess arbete.

I sin motivering för förslaget erinrar de sakkunniga bl. a. om 1957 års skolberednings

förslag om en sådan rådgivande nämnd, knuten till skolöverstyrelsen.

Den rådgivande nämndens arbetsuppgifter skulle enligt de sakkunnigas uppfattning

bli alltför mångskiftande och omfattande, om den skulle fungera som

en odelad grupp. Enligt de sakkunnigas mening bör den därför uppdelas i sek
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition nr lhh år 1963

tioner. Uppdelningen i sektioner bör ske med iakttagande av att representanter

för varandra närstående undervisnings- och utbildningssektorer hänföres till

samma sektion. Härigenom blir det möjligt att nedbringa antalet i överläggningarna

deltagande ledamöter och därmed att skapa effektivt arbetande grupper.

Som ledamöter i den rådgivande nämnden bör enligt de sakkunnigas mening

ingå dels representanter för psykologisk, pedagogisk och sociologisk forskningsoch

försöksverksamhet, dels representanter för de av skolämbetsverkets verksamhet

närmast berörda ämbetsverken, varvid även arbetsmarknadsstyrelsen

bör vara representerad, dels representanter för skilda organisationer och sammanslutningar.

Utöver nämndens ledamöter förutsättes deltagande av skolämbetsverkets

chefstjänstemän såväl i sammanträdena in pleno som i sektionssammanträdena.

Nämnden skall enligt förslaget arbeta på fem sektioner med sju ledamöter i

varje. Innan viktiga ärenden avgöres av skolverket skall yttrande inhämtas från

nämnden eller från den eller de sektioner, som närmast beröres av vederbörande

ärende. Nämnden avses också själv komma att taga de initiativ, som den bedömer

nödvändiga.

Den första sektionen skall behandla för skolverkets hela tillsynsomrade betydelsefulla

frågor samt frågor rörande det allmänna skolväsendet. De fyra övriga

sektionerna skall behandla frågor rörande yrkesutbildning: andra sektionen frågor

rörande industri och hantverk, tredje sektionen frågor rörande handel och

sjöfart, fjärde sektionen frågor rörande huslig utbildning och vårdyrken och

den femte sektionen frågor rörande jordbruk och skogsbruk. Samtliga ledamöter

i första sektionen föreslås bli förordnade av Kungl. Maj:t utan förslagsrätt för

några organisationer. Även ledamöterna i övriga sektioner skall enligt de sakkunnigas

mening förordnas av Kungl. Maj:t men efter förslag av vederbörande

ämbetsverk och organisationer. I vissa fall kommer två eller flera organisationer

gemensamt att få föreslå en representant i sektionen.

Den föreslagna sammansättningen av den rådgivande nämnden framgår närmare

av följande tablå.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr Ulf år 1963

Sammanfattande tablå över sektionsindelningen

Sekt. 1

Sekt. 2

Sekt. 3

Sekt. 4

Sekt. 5

Företrädare för pedagogisk och psykolo-

gisk samt sociologisk och övrig sam-

hällsvetenskaplig forskning ..........

3

Aktiva skolmän ......................

2

Representanter för målsmännen .......

2

Arbetsmarknadsstyrelsen .............

1

1

1

1

Medicinalstyrelsen ....................

1

Socialstyrelsen .......................

1

Lantbruksstyrelsen ............

1

Skogsstyrelsen ..................

1

Sjöfartsstyrelsen ......................

1

Landsorganisationen .............

1

1

1

1

Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns

arbetsgivareorganisation och Sveriges

redareförening .............

1*

1

Tjänstemännens centralorganisation och

Sveriges akademikers centralorganisa-

tion ....................

1

1

1

Kommunförbunden ........

1

1

1

1

Sveriges hantverks- och industriorganisa-

tion .................

1

Sveriges industriförbund ......

1

Handelskamramas nämnd, Kooperativa

förbundet, Sveriges grossistförbund och

Sveriges köpmannaförbund ..........

1

Representativa kvinnoorganisationer ...

1

Sveriges lantbruksförbund och Riksför-

bundet Landsbygdens folk .......

1

Föreningen skogsarbeten och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund ____

1

Summa

7

7

7

7

7

Fördelning på arbetsenheter

De sakkunnigas förslag rörande verksorganisationens uppdelning på olika arbetsenheter

framgar av följande sammanställning.

V erksledningen

Generaldirektör och två överdirektörer

Utredningssektion

Svenska arbetsgivareföreningen föreslår ensam ledamot i sekt. 2.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 244 År 1963 57

Den gemensamma sektorn

Planerings- och byggnadsavdelningen (P)

P1 (avdelningschefens rotel)

Allmänna frågor avseende planering och byggnader. Planeringsfrågor, avseende

det på grundskolan byggande undervisningsväsendet.

P 2 Planeringsfrågor avseende grundskolan. Frågor om skolskjutsar.

P 3 Skolbyggnadsfrågor. Statsbidrag till byggnader.

Till avdelningen knytes arkitektkontoret.

Administrativa avdelningen (A)

A 1 (avdelningschefens rotel)

Rättsliga frågor. Kassor, donationer och fonder. Till roteln är knutna verkets

kommissionärer.

A 2 Löne- och statsbidragsfrågor, avseende klasslärare och ämneslärare. Sjukvårdsersättningar.

Förhandlingsfrågor.

A 3 Löne- och statsbidragsfrågor avseende övningslärare. Avsked och pension.

Traktamenten, resekostnader och flyttningsersättningar. Till roteln är knutet

revisionskontoret.

A 4 Löne- och statsbidragsfrågor avseende yrkesutbildningsväsendet samt yrkeslärare

i grundskolan. Till roteln är knuten sektionen för centralupphandling.

Skolsociala roteln (Sr)

Blind- och dövskolor. Särskolor för psykiskt efterblivna. Skolhem. Skolsocial

verksamhet.

Slcolhygienroteln (S)

Skolhygieniska frågor. Psykisk barna- och ungdomsvård. Mentalhygieniska

frågor. Personalfrågor avseende skolläkare och skolsköterskor.

Sektionen för fysisk fostran (b)

Ärenden avseende gymnastik, lek och idrott, simundervisning, friluftsverksamhet,

trafikundervisning, brandskydd, olycksfallsvård och civilförsvar.

Kanslisektionen (k)

Frågor avseende verkets lokaler och personal.

Sektorn för det allmänna undervisningsväsendet

Undervisning savdelning en (U)

U1 (avdelningschefens rotel)

Pedagogiska frågor av allmän natur inom det allmänna undervisningsväsendet.

Viss pedagogisk inspektion.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

U 2 Undervisningsfrågor avseende grundskolan m. m. Undervisningsfrågor avseende

övningsämnen. Till roteln är knutna sektionen för hemkunskap och

skolmåltidsverksamhet samt experter för övningsämnen, utom gymnastik.

U 3 Undervisningsfrågor — dock ej beträffande övningsämnen — avseende statliga,

kommunala och enskilda allmänna gymnasier, på allmänbildning inriktade

fackskolor, realskolor och flickskolor, försvarets läroverk, specialgymnasiet

för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande.

U 4 Pedagogiska hjälpmedel för undervisning inom det allmänna undervisningsväsendet.

Hjälpmedelscentralerna. Till roteln är knutna verkets förlagsverksamhet

och konsulenter för pedagogiska hjälpmedel inom det allmänna

undervisningsväsendet.

U 5 Examina. Elevers intagning och flyttning.

Lärarutbildnings- och försöksavdelningen (L)

L 1 (avdelningschefens rotel)

Frågor om pedagogiskt utvecklingsarbete inom det allmänna undervisningsväsendet.

L2 Skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledningsfrågor.

L3 Frågor om utbildning och fortbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor

rörande folkskoleseminarierna och förskoleseminariema samt på verket ankommande

uppgifter rörande lärarhögskolorna.

L 4 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i teoretiska läroämnen och

övningslärare samt vidareutbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rörande

lärarkursanstaltema, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig

utbildning och slöjdlärarseminariet.

Organisationsavdelningen (0)

O 1 (avdelningschefens rotel)

Tillsättning av tjänster och behörighetsfrågox-, huvudsakligen inom det allmänna

undervisningsväsendet.

0 2 Skolväsendets lokala och regionala ledning. Personal- och organisationsfrågor

avseende grundskolans låg- och mellanstadium samt folkskolan.

O 3 Organisations- och personalfrågor avseende grundskolans högstadium, kommunala

realskolor och flickskolor, privatläroverk, teckningslärarinstitutet,

seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet. Övningslärarorganisationen.

0 4 Organisations- och personalfrågor avseende allmänna gymnasier, statliga

realskolor, på allmänbildning inriktade fackskolor samt folkskoleseminarier

och förskoleseminarier.

Folkbildningsroteln (F)

Folkhögskolor. Folkbiblioteken. Folkbildningsarbetet. Till roteln är knuten

en sektion för folkbiblioteken.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr lkk år 1963

Sektorn för yrkesutbildningsväsendct

Yrkesutbildningsavdelningen (Y)

Y1 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende centrala, kommunala och

enskilda yrkesskolor inom industri och hantverk.

Y 2 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende tekniska gymnasier, konst
fackskolan,

bergsskolan i Filipstad, textilinstituten i Borås och Norrköping,

tekniska skolor, tekniska fackskolor samt sjöbefälsskolor.

Y 3 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende handelsgymnasier, mer
kantila

fackskolor samt kommunala och enskilda yrkesskolor inom området

för handel och kontor.

Y k Undervisnings- och organisationsfrågor avseende kommunala och enskilda

yrkesskolor för husligt arbete och hemslöjd samt lanthushållsskolor, hemvårdarinneutbildning

och hemsamaritutbildning.

Y 5 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende barnavård, sjuk- och hälso
vård

samt socialvård.

Y 6 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i yrkesämnen, pedagogiskt

utvecklingsarbete m. m.

Roteln för jordbruksutbildning (J)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende jordbruk med binäringar.

Roteln för skogsbruksutbildning (Sk)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende skogsbruk.

Omskolningsroteln (Or)

Omskolningskurser. Arbetslöshetskurser. Arbetsmarknadsfrågor.

Det av de sakkunniga närmare preciserade personalbehovet för den föreslagna

organisationen uppgår till 509 tjänster, varav 35 är chefstjänster. Av de sakkunnigas

redovisning framgår i övrigt bl. a. följande.

Det sammanlagda antalet tjänster inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen

utgjorde vid ingången av år 1962 4-09. I sina petita till 1962 års riksdag har de

båda verken begärt en ökning av antalet tjänster med sammanlagt 81. Av de

föreslagna 509 tjänsterna inom skolverket torde ca 35 ä 40 komma att ersätta

fackämbetsverkens nuvarande personalorganisation för tillsynsuppgifter rörande

yrkesutbildning under deras ledning. Antalet tjänster, som motsvarar skolöverstyrelsens

och överstyrelsens för yrkesutbildning personalorganisation, skulle således

ligga mellan gränserna 469 och 474.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. May.ts proposition nr lUh år 1963

Yttranden

Remissmyndigheterna har i stor utsträckning ställt sig avvisande till de av

de sakkunniga förordade huvudprinciperna för skolämbetsverkets

organisation enligt vilka det nya ämbetsverket skulle organiseras

dels efter avdelningsprincipen, dels efter fackbyråprincipen. I vissa fall

har en organisation helt efter avdelningsprincipen förordats, medan i vissa andra

fall förordats, att frågan om verkets organisation bör ytterligare undersökas.

Ett antal remissinstanser har med eller utan förbehåll anslutit sig till de sakkunnigas

förslag.

Statskontoret förordar, att det nya skolämbetsverket med hänsyn till storleken

och omfattningen av dess verksamhetsområde organiseras enligt avdelningsprincipen.

I praktiken är det enligt statskontorets uppfattning ogörligt att

tillämpa fackbyråprincipen, då ett verksamhetsområde nått en viss omfattning.

Statskontoret anser de sakkunnigas förslag till organisation behäftat med

väsentliga brister. Det nya ämbetsverket skulle nämligen i stort sett komma att

fungera som två även i fortsättningen skilda verk, organiserade efter olika principer

men med en mindre kärna gemensam. Förslaget kan därför enligt statskontorets

mening icke läggas till grund för ett beslut om genomförande. Med

anledning härav har statskontoret utfört vissa kompletterande utredningar i

syfte att få fram ett principiellt förslag, som bättre tillgodoser föreliggande

behov med tanke på såväl effektivitet som kostnader.

Statskontorets förslag innebär i stort sett, att en helt integrerad organisation

skapas. Statskontoret har utgått ifrån, att det nya ämbetsverkets ledning skall

koncentreras till ett fåtal personer, för vilka det genom täta personliga kontakter

skall vara möjligt att lösa uppkommande samordningsproblem. Därjämte bör

eftersträvas en avdelningsindelning, som innebär att om möjligt kvantitativt

någorlunda likvärdiga organisationsenheter skapas, mellan vilka en naturlig saklig

uppdelning av uppgifterna kan göras.

Den principiella uppläggningen av sitt organisationsförslag redovisar statskontoret

i övrigt på i huvudsak följande sätt.

Skolämbetsverkets arbetsuppgifter kan schematiskt sett hänföras till tre stora

huvudgrupper, nämligen undervisning, planering och administration. En fördelning

av arbetet på tre avdelningar kan från denna utgångspunkt förefalla

naturlig. Med hänsyn till undervisningsärendenas stora omfattning torde det

emellertid i vart fall i dagens läge icke vara möjligt att handlägga alla dessa

ärenden på en enda avdelning. Då ett sammanförande av vissa undervisningsärenden

med planeringsärenden eller arbetsuppgifter av utpräglat administrativ

art icke synes lämplig, uppkommer frågan om undervisningsärendena kan på ett

ur sakliga synpunkter tillfredsställande sett fördelas på två något så när lika

stora avdelningar. Enligt statskontorets bedömande är detta möjligt. Dessa

ärenden kan nämligen summariskt uppdelas på två stora undergrupper, undervisning

av elever och utbildning av lärare. Naturliga — ehuru icke lika klart avgränsade

— komplement är till den förstnämnda undergruppen olika pedagogiska

hjälpmedel för undervisningen och tillämpningar av den pedagogiska psykologin

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts ''proposition nr UtJ+ år 1963

samt till den sistnämnda pedagogiskt utvecklingsarbete. En annan stor huvudgrupp

utgör planeringsärendena. För att möjliggöra en effektiv och meningsfylld

undervisning erfordras planering på olika nivåer i fråga om utbildningsbehov,

organisation, personal-, utrustnings- och lokalbehov m. m. Den sista huvudgruppen

gäller administrationen. Såsom exempel på administrativa ärenden i det

nya verket kan nämnas författningstillämpning, vissa organisationsfrågor, personalärenden,

medelsförvaltning och vissa servicefunktioner. Såsom närmare

framgår nedan har även skolhygieniska frågor och ärenden rörande skolsocial

verksamhet av kurativ art ansetts böra hänföras hit, då dessa ärenden på det

centrala planet i huvudsak är av administrativ natur.

Statskontorets förslag innebär i organisatoriskt hänseende, att verksamheten

under verkschefen uppdelas på fyra större huvudenheter, benämnda undervisningsavdelningen,

avdelningen för pedagogisk utveckling och lärarutbildning,

planeringsavdelningen samt administrativa avdelningen. Utanför avdelningsindelningen

bör tills vidare finnas en särskild rotel för folkbildning.

Skolöverstyrelsen hävdar, att det som förenar de båda delarna av utbildningsväsendet

starkt överväger det som skiljer. Enligt överstyrelsens uppfattning

hänför sig likheterna också till nödvändigheten av kontakt med samhälle och

näringsliv. Överstyrelsen anser det vara rationellt, att impulser från näringslivets

sida samtidigt och i lika mån kommer både den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen

tillgodo. Förutsättningarna härför är en samordning genom

integration inom den centrala ledningen, och skolöverstyrelsen förordar därför

ett i princip helt integrerat verk, uppbyggt enligt avdelningsprincipen.

I motiveringen för denna ståndpunkt anför skolöverstyrelsen bl. a. följande.

Överstyrelsen vill understryka, att en uppdelning av t. ex. lärarutbildning och

utvecklingsarbete på olika huvudarbetsenheter för å ena sidan det allmänna

skolväsendet och å andra sidan yrkesutbildningen ej är godtagbar. Detsamma

gäller, i om möjligt ännu högre grad, den uppdelning som enligt de sakkunnigas

förslag skulle komma att ske av handläggningen av ärenden rörande allmänna

gymnasier och fackgymnasier liksom av fackskolor. I själva verket kan uppräknas

en rad ärendegrupper, beträffande vilka en uppdelning av handläggningen

efter utbildningsgren skulle vara i hög grad ineffektiv. Här kan nämnas

t. ex. tjänstetillsättningar, behörigheter, allmänna organisationsfrågor, kursplaner.

Överstyrelsen anser i motsats till de sakkunniga, att en integrerad organisation

ej innebär försämrade förutsättningar för en smidig anpassning av yrkesutbildningen

till näringslivets snabbt skiftande behov utan även från denna synpunkt

medför fördelar i förhållande till en organisation enligt fackbyråprincipen.

Överstyrelsen erinrar i övrigt bl. a. om grunderna för överstyrelsens nuvarande

organisation. Enligt dessa täcker huvudarbetsenheterna i görligaste mån

slutna arbetsområden, som är avgränsade efter ärendenas sakinnehåll och ej

efter skolform. Erfarenheterna av denna organisation, som fungerat sedan 1952

med vissa därefter vidtagna förändringar, har enligt överstyrelsens mening visat,

att uppdelningen i huvudarbetsenheter varit ändamålsenlig.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^4 år 1963

Överstyrelsen anser denna organisationsform, såvitt gäller indelningen i huvudarbetsenheter,

vara väl ägnad att tillämpas även för yrkesutbildningen.

Överstyrelsen föreslår därför, att skolämbetsverket uppdelas i följande fem

h u vu darbetsenh eter:

undervisningsavdelningen (U),

lärarutbildnings- och försöksavdelningen (L),

organisationsavdelningen (O),

planerings- och byggnadsavdelningen (P) samt

administrativa avdelningen (A).

Vid sidan av avdelningarna bör direkt under verksledningen kunna stå fristående

sektioner och arbetsenheter.

Frågan om skolämbetsverkets organisation har upptagits till behandling av

flertalet länsskolnämnder. Dessa anser i allmänhet, att de sakkunnigas förslag

synes vara en kompromiss, vars följd torde bli, att de båda nuvarande centrala

skolämbetsverken till sina huvudfunktioner och med i stort sett bibehållet oberoende

i förhållande till varandra ingår i det nya verket. Flertalet av nämnderna

förordar ett helt integrerat skolämbetsverk.

Gymnasieutredningen kan icke tillstyrka en organisation, som innebär att

pedagogiska och organisatoriska ärenden handlägges, beträffande gymnasiets

allmänna sektor inom en arbetsenhet samt i fråga om de yrkesinriktade sektorerna

inom helt andra arbetsenheter. De skäl, som föranlett de sakkunniga att

föreslå att den centrala ledningen skall sammanföras till ett enda ämbetsverk,

talar enligt utredningens uppfattning med samma styrka för att för gymnasiets

del ärendenas sakinnehåll blir avgörande i fråga om handläggningssättet samt

att ärenden med likartat sakinnehåll handlägges på en och samma arbetsenhet.

Även skoladministrativa utredningen förordar en om möjligt fullständig integration.

Samma uppfattning har Svenska stadsförbundet, som erinrar om att de

lokala skolstyrelserna, i den mån dessa har bildat avdelningar enligt bestämmelserna

om skolstyrelsernas delegationsrätt, regelmässigt arbetar enligt den

s. k. vertikalprincipen, vilket innebär att man fördelar arbetsuppgifterna på avdelningarna

med hänsyn till ärendenas natur. Förbundet påpekar, att ett dylikt

arbetssätt helt är i överensstämmelse med de rekommendationer, som skolstyrelseutredningen

lämnade i sitt förslag till bestämmelser om skolstyrelsernas

delegationsrätt.

Uppfattningen att ytterligare undersökningar är erforderliga, innan det nya

verket träder i funktion, återkommer i flera remissyttranden. Den återfinnes i

yttrandena från statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,

Svenska landskommunernas förbund, SACO, Kooperativa förbundet och Målsmännens

riksförbund.

Uttalanden göres i dessa sammanhang för att det fortsatta utredningsarbetet

bör syfta till en ökad integration. I vissa fall erinras emellertid också om de

speciella problem, som sammanhänger med behovet av kontakt med näringslivet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts -proposition nr lkb år 1963

Enligt TCO:s uppfattning bör detta behov ta sig uttryck i särskilda organisatoriska

former. I sammanhanget pekar organisationen på möjligheten att skapa

särskilda nämnder beträffande planeringen av framtida undervisning liksom permanenta

kursplanenämnder som stöd och rådgivande organ till verket. TCO förordar,

att alla de frågor, som har att göra med ämbetsverkets inre organisation

upptages i en särskild organisationsutredning.

Till de remissinstanser, som ansluter sig till de sakkunnigas förslag om uppdelning

av kansliorganisationen i tre sektorer, hör i första hand överstyrelsen

för yrkesutbildning. Överstyrelsen anser denna del av de sakkunnigas förslag så

viktig, att den gör sitt tillstyrkande av förslaget om ett gemensamt ämbetsverk

beroende härav.

Enligt överstyrelsens erfarenhet är fackbyråprincipen den tjänligaste organisationsformen

för den centrala ledningen av yrkesutbildningen såväl med avseende

på arbetet inom ämbetsverket som med avseende på kontakten och

samverkan mellan ämbetsverket och representanter för olika myndigheter, organisationer

och sammanslutningar.

Överstyrelsen anser dock vissa modifikationer i de sakkunnigas förslag befogade

med syfte att förstärka sektorn för yrkesutbildningsväsendet. Enligt överstyrelsens

mening bör denna sektor i större utsträckning än vad de sakkunniga

ansett indelas i avdelningar, nämligen en avdelning för utbildning inom industri

och hantverk, sjöfart samt handel och kontorsverksamhet (IH), en avdelning för

utbildning inom husligt arbete och vårdyrken (HV) och en avdelning för utbildning

inom jordbruk och skogsbruk (JS). Roteln för omskolningsverksamhet (Or)

skulle även enligt detta förslag vara fristående.

I fråga om den centrala ledningen av lärarutbildningen föreslår överstyrelsen

sådan ändring av de sakkunnigas förslag, att ledningen därav för både det allmänna

skolväsendets del och för yrkesskolväsendets del samordnas inom en och

samma avdelning, som inordnas i den gemensamma sektorn.

Fackbyråprincipen som grundval för verksorganisationen i vad avser yrkesutbildningen

tillstyrkes vidare av skogsstyrelsen, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges köpmannaförbund

samt Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

De tre sistnämnda organisationerna anser dock, att det slutliga ställningstagandet

till det nya skolverkets organisationsform bör anstå i avvaktan på

det pågående utredningsarbetet beträffande gymnasier och fackskolor.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser gymnasiernas

och fackskolornas speciella behov så väsentligt, att det bör i avsevärd

mån påverka organisationsfrågan. I sitt gemensamma yttrande anför de båda

remissmyndigheterna bl. a. följande.

Det är icke uteslutet att integrationen mellan skilda typer av gymnasier och

fackskolor kommer att drivas så långt, att starka skäl kan komma att föreligga

för en utbrytning av nämnda skoltyper ur nuvarande organisationsmönster. Det

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

är möjligt, att det nya skolverket under sådana förhållanden borde omfatta en

särskild gymnasie- och fackskolesektor sidoordnad med dels en sektor för grundskolan

och dels en gemensam sektor.

De remissmyndigheter, däribland skolöverstyrelsen och statskontoret, som

yttrat sig rörande det nya skolämbetsverkets namn har genomgående

förordat Kungl. skolöverstyrelsen. En avvikande uppfattning har Svenska

yrlcesskolföreningen, som tillstyrker de sakkunnigas förslag, Kungl. skolverket.

De sakkunnigas förslag rörande det nya ämbetsverkets styrelse

har i regel inte direkt tillstyrkts. Ett undantag i detta hänseende utgör skolöverstyrelsen

som anser, att lekmannarepresentantema bör äga majoritet på

det sätt de sakkunniga föreslagit. Lekmannainslaget bör enligt överstyrelsens

uppfattning utgöras av framstående representanter för samhällslivets olika sidor

men bör, i enlighet med vad de sakkunniga förordat, ej utgöras av en representation

för speciella intressen.

Stadsförbundet och Landskommunernas förbund har inte något att erinra

mot de sakkunnigas förslag, som tillstyrkes även av Svenska yrkesskolföreningen.

Remissuttalandena i övrigt karaktäriseras, i de delar de berör frågan om

verkets styrelse, i huvudsak av krav på en förstärkt ställning för olika organisationer,

främst på arbetsmarknadens och näringslivets områden. I flera uttalanden

föreslås emellertid därutöver en väsentlig utvidgning av verkets styrelse för

att möjliggöra en mera differentierad representation av intressenter utanför

verket.

Erinringar mot att styrelsen skall vara kollegial och ha en majoritet av lekmannarepresentanter

förekommer endast i något undantagsfall.

Statskontoret anser i likhet med de sakkunniga, att en kollegial styrelse med

även utanför verket hämtade ledamöter är ändamålsenlig i detta fall. Enligt

ämbetsverkets uppfattning leder emellertid en bedömning av verksamhetsområdets

karaktär till andra slutsatser beträffande styrelsens sammansättning och

därmed också numerär än vad de sakkunniga kommit fram till. Statskontoret

anser således, att verksrepresentanterna inom styrelsen bör vara självskrivna

på grund av sin befattning inom kansliorganisationen och bestå av generaldirektören

— tillika ordförande — och dennes ställföreträdare. De utanför verket

hämtade ledamöterna bör enligt detta förslag företräda de från skolväsendets

synpunkt viktigaste intressenterna. Dessa är enligt ämbetsverkets mening

främst målsmännen, arbetsmarknadens parter, kommunerna och den pedagogiska

forskningen. Sammanlagt föreslås sex utomstående ledamöter ingå i styrelsen,

samtliga för en tid av fyra år utsedda av Kungl. Maj:t.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör intressegrupperna näringsliv, arbetsmarknad,

skolkommuner och målsmän, vara representerade i verkets styrelse.

Dessutom ifrågasättes, huruvida icke möjlighet bör finnas att adjungera ledamöter

från fackämbetsverken.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar sig för att arbetsmarknadens partsorganisationer

och arbetsmarknadsstyrelsen skall ha företrädare i styrelsen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förordar en utökning av antalet styrelseledamöter,

så att möjligheter beredes näringsliv och arbetsmarknad att erhålla

direkt representation enligt liknande principer som i fråga om representationen

i överstyrelsen för yrkesutbildning.

Överstyrelsens förslag rörande den nya verksstyrelsens sammansättning innebär,

att styrelsen sammanlagt skulle omfatta 25 personer, varav It skulle vara

tjänstemän i ämbetsverket och 14 skulle hämtas utanför detta.

LO, som bestämt vänder sig mot de sakkunnigas förslag, gör sitt tillstyrkande

av ett gemensamt skolämbetsverk beroende av hur dettas styrelse sammansättes,

nomineras och utnämns. LO förordar en allsidig representation för näringsliv,

arbetsmarknad, målsmän m. fl. inom en styrelse av överstyrelsens för yrkesutbildning

och skolöverstyrelsens nuvarande storlek.

Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser en

förutsättning för sammanslagning vara, att hittills föreliggande kontakt med

arbetsmarknad och näringsliv bevaras. I yttrandet framlägges ett detaljerat förslag,

som innebär en utökning till 16 styrelseledamöter. 11 av dessa skulle vara

företrädare för organisationer m. m. Vid sidan av de fem av de sakkunniga föreslagna

chefstjänstemännen har i förslaget givits utrymme dels för samtliga de

organisationer, som de sakkunniga velat ge förslagsrätt till den rådgivande

nämnden, dels en företrädare för forskningen, en för arbetsmarknadsstyrelsen,

en för folkbildningsorganisationerna, en för målsmanna- och kvinnoorganisationer

och en för lärarorganisationerna.

Krav på att näringslivet erhåller ökat inflytande i verksstyrelsen framföres

vidare av domänstyrelsen, statens hantverksinstitut, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges hantverks-

och industriorganisation.

SACO hävdar med bestämdhet, att arbetsmarknaden bör bli direkt representerad

i skolämbetsverkets styrelse, varvid SACO som det representativa organet

för akademikerna, de högre tjänstemännen, forskarna och lärare m. fl. kategorier

inom det högre skolväsendet föreslås disponera en av ledamotsplatserna.

TCO har inga direkta förslag rörande verksstyrelsen, men förutsätter, att en

närmare organisationsutredning företages och att denna får till uppgift att

föreslå former för samarbete mellan arbetsliv och skolmyndighet.

Kommerskollegium framför ett förslag av väsentligt annan karaktär än de

förut redovisade och anför bl. a. följande.

En möjlighet att lösa den viktiga frågan om näringslivets medverkan med

undvikande av administrativa olägenheter synes vara att verket organiseras

såsom en ämbetsmannastyrelse, som vid sin sida får en rådgivande nämnd, vari,

förutom fackämbetsverken, näringslivet är representerat — någon styrelse enligt

de sakkunnigas förslag skulle då inte ingå i organisationen.

5 — Bihang till riksdagens "protokoll 1963. 1 samt. Nr 1U

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:is ''proposition nr 144 år 1963

Den verkställande verksledningens utformning sammanhänger

nära med kansliorganisationens uppbyggnad.

Statskontoret framför bl. a. följande synpunkter på verksledningen.

Var och en av avdelningarna bör förestås av en avdelningschef. I den mån det

kan förutses, att av verkschefsbefattningen föranledda externa åligganden även

i framtiden får avsevärd omfattning, bör dessutom inrättas en befattning som

överdirektör med uppgift att vara ställföreträdare för verkschefen. I annat fall

bör en av de nyss nämnda avdelningscheferna inträda som vikarie för verkschefen

vid förfall för denna.

Statskontoret vill i fråga om rotelcheferna föreslå en differentiering syftande

till att chefer för större och mera arbetskrävande rotlar erhåller högre löneställning

än övriga rotelchefer. Vidare föreslår ämbetsverket, att avdelningsdirektörstjänster

inrättas. Statskontorets förslag sammanhänger med de ökade krav, som

måste ställas på verkets chefstjänstemän. Statskontoret vill här endast peka på

att den så gott som fullständiga integrationen av verket i statskontorets förslag

liksom den föreslagna begränsningen av antalet avdelningar och rotlar genomgående

kommer att öka arbetsområdet för avdelnings- och rotelcheferna. För att

effektivt lätta rotelchefernas arbetsbörda synes angeläget att för vissa sektionschefer

inrätta avdelningsdirektörstjänster.

Inom det nya skolämbetsverket bör enligt statskontorets mening ett breddat

rekryteringsunderlag till de högre tjänsterna eftersträvas. Arbetsuppgifternas

mångskiftande art kommer att kräva personal med olika utbildning och erfarenhet.

Pedagogisk erfarenhet bör sålunda ej utgöra den huvudsakligaste rekryteringsgrunden.

En enhetlig tjänstebenämning på rotelnivån — skolråd — bör

kunna främja en sådan utveckling.

Skolöverstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att en förstärkning av

den verkställande verksledningen bör ske. Vid ett helt integrerat verk anser

överstyrelsen det dock vara svårt att göra en klar kompetensfördelning mellan

två överdirektörer. Överstyrelsen föreslår i stället en sådan ändring av karaktären

på avdelningschefstjänsterna, att avdelningscheferna ej skall ha egna rotlar,

varigenom de mera odelat kan ägna sig åt ledningen av avdelningen som helhet.

Vad de fristående rotlarna beträffar, anser överstyrelsen att motsvarande fördel

kan ernås genom sektionsindelning. Överstyrelsen framhåller, att den förordade

anordningen skulle minska antalet chefstjänstemän i verksledningen, vilket i sin

tur bör bidra till att öka smidigheten och effektiviteten i verkets organisation.

Beträffande beslutsordningen uttalar statskontoret, att en långtgående

begränsning av styrelsens uppgifter blir nödvändig. Styrelsen bör sålunda

enligt statskontorets mening besluta endast i ärenden, som gäller viktigare

framställningar eller yttranden till Kungl. Maj:t, i åtals- och disciplinärenden, i

frågor av principiell natur samt eljest i ärenden av särskild vikt. I övrigt bör det

med den av statskontoret föreslagna organisationen bli möjligt att införa en

beslutsordning, som är effektivare än skolöverstyrelsens nuvarande och än den

som föreslagits av utredningen. Kollegiala beslut bör i stor utsträckning kunna

ersättas av beslut av generaldirektören (överdirektören), avdelningschef, chef

för rotel (byrå), sektionschef eller lägre tjänsteman ensam.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser inte den av de sakkunniga föreslagna

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

beslutsordningen vara den mest ändamålsenliga. Enligt överstyrelsens mening

bör kollegiala beslut i fråga om kansliärenden förekomma i mindre omfattning

än vad de sakkunniga anger. De kollegiala besluten bör i stor utsträckning

kunna ersättas av beslut fattade av verkschef, överdirektör, avdelningschef,

rotelchef, sektionschef eller lägre tjänsteman ensam.

Remissmyndigheternas inställning till frågan om inrättande av en rådgivande

nämnd har ett nära samband med deras synpunkter på möjligheterna

att vidga främst organisationslivets inflytande i skolämbetsverkets ledning.

Som framgått av den tidigare redogörelsen har remissinstanserna ganska

allmänt uttalat sig för ett förstärkt inflytande för organisationerna i verkets

styrelse. I motsvarande mån har de kommit att tillmäta den rådgivande nämnden

mindre vikt. Direkta avstyrkanden uttalas däremot i allmänhet inte. Invändningarna

gäller främst den rådgivande nämndens sammansättning och

funktion.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i princip de sakkunnigas förslag om en rådgivande

nämnd, som skall vara ett fast forum för ömsesidigt utbyte av erfarenheter

och synpunkter mellan verket samt olika organisationer och intresseområden

utanför verket. Den rådgivande nämnden bör emellertid enligt överstyrelsens

uppfattning inte arbeta på sektioner.

Överstyrelsen föreslår vidare, att representationen i nämnden kompletteras

bl. a. med en representant för universitet och högskolor och en för folkbildningsväsendet.

Representativa kvinnoorganisationer bör enligt överstyrelsens mening

utse två ledamöter i stället för en. Däremot anser överstyrelsen det ej erforderligt

att i den rådgivande nämnden placera två aktiva skolmän såsom de sakkunniga

föreslagit.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker i princip de sakkunnigas förslag

men anser i likhet med skolöverstyrelsen, att nämnden mera bör fungera

som en enhet utan sektionsindelning.

För att underlätta nämndens arbete bör enligt överstyrelsens uppfattning

antalet ledamöter reduceras, främst genom att representantskapet för ämbetsverken

slopas utom i vad avser arbetsmarknadsstyrelsen. Å andra sidan förordar

överstyrelsen en utökning med en representant för folkbildningsarbetet. Representation

i nämnden bör därjämte övervägas för elevorganisationerna samt för

universitetskanslersämbetet.

Statskontoret anser det tveksamt om förslaget rörande en rådgivande nämnd

bör förverkligas.

Under vissa förutsättningar anser sig emellertid statskontoret kunna acceptera

en sådan nämnd. I frågan uttalar ämbetsverket bl. a. följande.

Åtskilliga av de erforderliga kontakterna med bl. a. näringslivet kan med fördel

förläggas till det regionala planet. Statskontoret vill emellertid icke bestrida,

att det i vissa fall skulle kunna vara ett värdefullt stöd för skolämbetsverket att

— icke minst i planeringsfrågor — ha tillgång till en rådgivande instans av detta

slag. Statskontoret tillstyrker därför inrättandet av en rådgivande nämnd. Då

någon sektionsindelning icke bör ifrågakomma, synes antalet ledamöter kunna.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr i 4-4 år 1963

reduceras i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit. Antalet fasta sammanträden

för utbyte av informationer m. m. torde kunna begränsas till ca två

gånger per år. Verkschefen bör vara självskriven ordförande i nämnden. Övriga

ledamöter bör utses av Kungl. Maj:t.

Åtskilliga myndigheter och organisationer har principiellt inga erinringar mot

förslaget om rådgivande nämnd men uttalar önskemål om förstärkt inflytande

för det egna intresseområdet. Detta gäller sjöfartsstyrelsen, Sveriges redareförening,

Landstingsförbundet, Stadsförbundet, Landskommunernas förbund och

SACO.

Förslaget om den rådgivande nämnden tillstyrkes i stort sett utan erinringar

av TCO, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation

samt Svenska yrkes skoiför eningen.

En grupp centrala myndigheter och organisationer ställer sig i huvudsak negativa

till förslaget om en rådgivande nämnd. Starkast betonad är denna inställning

hos socialstyrelsen, som uttalar, att styrelsen under inga förhållanden kan

godtaga förslaget, då det anses innebära, att ledningen för yrkesverksamheten i

väsentliga avseenden skulle ställas utanför möjligheten att bestämma över utbildningens

utformning och fortsatta bedrivande. Arbetsmarknadsstyrelsen anser

visserligen att ett rådgivande organ kan vara värdefullt för vissa speciella frågor

men uttalar, att arbetsmarknadsaspekterna är så väsentliga i utbildningssammanhang,

att de bör komma till uttryck i skolverkets beslutande organ. Även

medicinalstyrelsen, riksrevisionsverket och skogsstyrelsen uttalar sig tveksamt

rörande den rådgivande nämnden.

LO uttalar, att den rådgivande nämnden, under förutsättning av ändrad

styrelsesammansättning, kan anses vara av mindre värde. På liknande sätt

framhåller Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund i sitt

gemensamma yttrande, att bifall till organisationernas förslag beträffande styrelsen

medför, att behovet av en för hela skolväsendet gemensam rådgivande

nämnd bortfaller. Enligt organisationernas mening kan likväl skäl föreligga att

i huvudsaklig överensstämmelse med de av utredningen föreslagna nämndsektionerna

införa inbördes fristående rådgivande organ. Fördelen med dylika nämnder

skulle enligt organisationernas mening främst vara att frågorna inom respektive

fackområden kunde ägnas en mera grundlig diskussion än som är möjligt i en

verksstyrelse.

Målsmännens riksförbund anser, att den föreslagna rådgivande nämnden inte

kan bli ett effektivt och smidigt verktyg för den önskade samverkan utan förordar,

att man försöker finna en enklare lösning på detta problem.

Frågan om ärendenas fördelning på arbetsenheter och den därmed

sammanhängande frågan om personalbehovet vid det nya ämbetsverket har

mera ingående behandlats av statskontoret, skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1JU år 1963

69

Såsom redovisats i det föregående har statskontoret föreslagit, att skolämbetsverket

bör organiseras på fyra avdelningar. Statskontorets förslag innebär vidare,

att vardera av de fyra avdelningarna skulle bestå av fem rotlar, dvs. sammanlagt

20 rotlar, vartill skulle komma folkbildningsroteln. Antalet rotlar minskar således

väsentligt jämfört med de sakkunnigas förslag, vilket statskontoret anser

väsentligt från samordningssynpunkt. Med hänsyn till att större rotelenheter

införes anser statskontoret, att förening av tjänst som avdelningschef med rotelchefstjänst

icke bör förekomma. Med tanke på de framtida rotlarnas storlek

bör dessa som regel indelas i sektioner. Statskontoret föreslår vidare att en direkt

under chefen för administrativa avdelningen ställd organisationssektion inrättas.

Statskontorets förslag rörande ärendenas fördelning på rotlar innebär synnerligen

genomgripande förändringar i förhållande såväl till nuvarande organisation

som i förhållande till de sakkunnigas förslag. I det följande redovisas en jämförelse

mellan statskontorets förslag till rotelindelning för avdelningarna och de

sakkunnigas motsvarande förslag.

Statskontorets förslag

Korresponderande rotlar

enligt de sakkunnigas förslag

Undervisningsavd.

U 1 Obligatoriska skolor m. m................................

U 2, Sr

U 2 Gymnasier och fackskolor ................................

U 3, Y 2, Y 3, J, Sk

II3 Yrkesskolor .............................................

Yl,Y3, Y4,Y5, J, Sk, Or

U 4 Pedagogiska hjälpmedel ................................

U 4, Y 6

U 5 Pedagogisk psykologi ...................................

L2 (U2, TJ3)

Avd. för pedagogisk utveckling och lärarutbildning

L1 Lärarutbildning för allmänna skolor ......................

L 3, L 4)

L 2 Lärarutbildning för yrkesskolor .........................

Y6

L 3 Fortbildning för allmänna skolor ........................

L3, L4

L4 Fortbildning för yrkesskolor ..............................

Y 6

L 5 Pedagogiska försök ......................................

L 1, Y 6 (L 2)

Planering sand.

P1 Översiktlig planering ....................................

P I, P2

P 2 Regional planering ......................................

Pl, P2, 0 2, 0 3, 0 4

P 3 Lokal planering .........................................

P 2, P 3

P 4 Statsbidrag .............................................

P 3

P 5 Nya behov, organisatoriska försök ........................

Yl, Y 2, Y 3, Y 4, Y 5, J,

Sk

Administrativa avd.

A1 Allmän administration ...................................

Al, A 2, A 3, A 4, k

A 2 Personaladministration ...................................

0 1, 0 2, 0 3, 0 4

A 3 Ekonomi. Petitaarbete ...................................

Al, A 2, A 3, A 4

A 4 Skolsociala frågor .......................................

S, b, Sr, U 2, L 2

A 5 Omskolningskurser m. m..................................

Or

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1^-4 år 1963

För eu närmare redovisning av ärendenas fördelning på olika rotlar torde få

hänvisas till bilaga till statsrådsprotokollet.

Skolöverstyrelsen framhåller, att den vid uppgörande av sitt organisationsförslag

för ett integrerat verk funnit det möjligt att föra samman både det nu

under överstyrelsen stående allmänna undervisningsväsendet och den under

överstyrelsen för yrkesutbildning och fackämbetsverken stående yrkesutbildningen

till 22 rotlar, dvs. samma antal, som skolöverstyrelsen för närvarande har.

Av dessa rotlar är enligt överstyrelsens förslag två fristående. De övriga 20 ingår

som arbetsenheter i någon av de fem avdelningarna, som föreslås få var sin avdelningschef

utan egen rotel.

Av förslaget framgår vidare att på undervisnings-, lärarutbildnings- och försöks-

samt organisationsavdelningarna liksom nu inom skolöverstyrelsen skall

finnas administrativa sektioner.

Överstyrelsen redovisar i sitt remissvar utförligt de olika avdelningarnas organisation

och arbetsuppgifternas fördelning på olika arbetsenheter.

I huvudsak föreslår överstyrelsen i detta hänseende följande.

Undervisningsavdelningen uppdelas på fem rotlar:

U 1 grundskolan (övergångsvis även folkskolan och fortsättningsskolan);

U 2 gymnasier, fackskolor och yrkesutbildning på gymnasialstadiet (övergångsvis

även realskolor och flickskolor);

U 3 yrkesutbildningen — utom på gymnasialstadiet — inom hantverk och industri,

handel, sjöfart, jordbruk och skogsbruk;

U 4 huslig utbildning, vårdnadsyrken samt undervisningsfrågor rörande övningsämnen

(även inom det allmänna skolväsendet);

U 5 blind- och dövskolor, särskolor, elevhem samt skolsocial verksamhet.

Till rotel U 2 knytes en sektion för examensfrågor m. m.

De inom skolöverstyrelsen nu befintliga sektionerna för fysisk fostran samt

hemkunskap och skolmåltidsverksamhet bör sammanföras med rotel U 4.

Lärarutbildnings- och försöksavdelningen uppdelas på fem rotlar:

L 1 lärarutbildning (utom beträffande lärarutbildningsanstalternas organisation,

personal och anslagsfrågor, som föres till O 3);

L 2 fortbildning och vidareutbildning av lärare, skolledare och annan personal;

L 3 pedagogiska hjälpmedel (ingår nu i undervisningsavdelningen);

L 4 speciellt pedagogiskt utvecklingsarbete;

L 5 skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledning.

Under hjälpmedelsroteln skall höra rikscentralen och länscentralerna för

pedagogiska hjälpmedel.

Organisationsavdelningen uppdelas på fyra rotlar:

O 1 skolväsendets lokala och regionala ledning, personal- och organisationsfrågor

avseende grundskolan;

O 2 personal- och organisationsfrågor avseende fackskolor, gymnasier, yrkesutbildning

på gymnasialstadiet, lärarutbildningsanstalter;

O 3 personal- och organisationsfrågor avseende yrkesutbildningsväsendet i övrigt

utom på gymnasialstadiet;

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1963

O 4 omskolnings- och arbetslöshetskurser, arbetsmarknadsfrågor.

Under avdelningens administrativa sektion sorterar det för alla lärarkategorier

gemensamma meritkontoret.

Planerings- och byggnadsavdelningen uppdelas på tre rotlar:

P 1 planeringsfrågor;

P 2 byggnadsfrågor;

P 3 statsbidrag till skolbyggnader m. m.

Vid sidan av rotlarna skall finnas ett arkitektkontor.

Administrativa avdelningen uppdelas på tre rotlar:

A 1 löne- och statsbidragsfrågor, förhandlingsfrågor;

A 2 pensions- och avskedsärenden, resekostnadsersättningar och traktamenten,

flyttningsersättningar, utbetalning av statsbidrag till icke-statliga skolor,

planläggning och ledning av arbetet med petita och regleringsbrev.

Till rotel A 2 skall vara knuten en kameral sektion;

A 3 frågor avseende allmänna rationaliseringsfrågor, verkets personal m. m.

Överstyrelsen tillstyrker förslaget om en särskild utredningssektion direkt

under verkschefen.

För att nyheter på skolans område snabbt skall komma allmänheten och

speciellt målsmännen till godo finner överstyrelsen det nödvändigt, att en särskild

arbetsenhet för informationsverksamheten inrättas.

Beträffande skolsociala roteln har överstyrelsen funnit, att övervägande skäl

talar för att den knytes till undervisningsavdelningen i det nya skolämbetsverket.

Sådana ärenden inom denna rotel som avser administration, organisation

och personal bör emellertid i den omfattning, som är lämplig, överföras till andra

arbetsenheter.

Däremot anser överstyrelsen, att skolhygienroteln ej bör inordnas under någon

av avdelningarna utan vara fristående. Detsamma gäller folkbildningsroteln,

som med i stort sett oförändrat kompetensområde bör bibehållas som fristående

rotel även i det nya ämbetsverket men uppdelas på två sektioner — under ledning

av var sin sektionschef — nämligen en för frågor angående folkhögskolor,

studiecirkel- och föreläsningsverksamhet, studieförbund och bildningsförbund

och en för folkbiblioteksverksamheten. Verksamheten vid roteln förutsättes komma

att underlättas genom ökad självständighet för sektionscheferna, viss personalförstärkning

samt genom viss arbetsavlastning till de arbetsenheter inom

verket som gemensamt för olika arbetsområden skall svara för utvecklingsarbete,

hjälpmedel och administrativa ärenden.

Rörande folkbildningsrotelns ställning föreligger en reservation av ledamoten

Lund, som förordar, att en särskild avdelning för folkbildning och ungdomsverksamhet

inrättas. Avdelningschefen föreslås direkt svara för — förutom ledningen

av avdelningens arbete samt utvecklingen inom arbetsområdet — ungdoms-

och fritidsverksamhet, nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning,

vuxen pedagogisk utrednings- och försöksverksamhet samt ledarutbildning. I övrigt

skulle arbetet organiseras på två rotlar, varav den ena skulle svara för folkhögskolor,

studiecirkel- och föreläsningsverksamhet, studieförbund och bildnings
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 14i år 1963

förbund och den andra för folkbibliotek, central- och landsbibliotek samt biblioteksutbildning.

I motsats till skolöverstyrelsen och statskontoret ansluter sig överstyrelsen för

yrkesutbildning till de sakkunnigas förslag i fråga om huvuddragen av skolverkets

kansliorganisation. Överstyrelsen har dock en avvikande mening beträffande

vissa delar av den mera detaljerade utformningen av verkets organisation.

Lärarutbildningen såväl inom det allmänna skolväsendet som yrkesskolväsendet

föreslås bli samordnad i en och samma avdelning inom den gemensamma

sektorn, avdelningen för lärarutbildnings- och försöksverksamhet.

För yrkesutbildningssektom föreslår överstyrelsen uppdelning av

avdelningen IH i tre rotlar, nämligen en rotel för yrkes- och verkstadsskolor,

en rotel för tekniska gymnasier, tekniska fackskolor och sjöbefälsskolor m. m.

samt en rotel för handel och kontorsverksamhet,

avdelningen HV i två rotlar, nämligen en rotel för huslig utbildning och en

rotel för vårdyrken samt

avdelningen JS i två rotlar, nämligen en rotel för jordbruk och en rotel för

skogsbruk.

Beträffande den gemensamma sektorn föreslår överstyrelsen vidare, att såväl

utredningssektionen som sektionen för centralupphandling med hänsyn till arbetsuppgifternas

omfattning och betydelse ombildas till rotlar. Den sistnämnda

roteln föreslås inordnad i administrativa avdelningen (A 5).

Vid sidan av de tre remissvar som behandlats i det föregående har detaljerna

i det nya ämbetsverkets organisation diskuterats endast i begränsad utsträckning.

Sjöfartsstyrelsen föreslår inrättande av en särskild utbildningsrotel för handläggning

av ärenden rörande sjönäringamas utbildningsfrågor, vilken i likhet

med rotlama för jordbruks- och skogsbruksutbildning bör vara fristående. Sveriges

redareförening framlägger förslag av samma innebörd.

I övrigt kan nämnas att statistiska centralbyrån tar det för självklart, att

utredningssektionen icke skall bedriva primärstatistiskt arbete och ej heller

utföra prognosarbete avseende hela utbildnings- eller yrkesgrupper. Centralbyrån

förutsätter, att statistiska centralbyrån respektive arbetsmarknadsstyrelsen

skall svara för dessa arbetsuppgifter.

Med hänsyn till den fortgående ökningen av lärlingsutbildningen anser Sveriges

hantverks- och industriorganisation, att en särskild arbetsenhet bör ombesörja

med denna utbildning sammanhängande frågor.

Med avseende på personalorganisationen innebär skolöverstyrelsens

förslag till kansliorganisation ett behov av 27 chefstjänstemän under

generaldirektör och överdirektör. Detta antal anser överstyrelsen motsvaras av

minst 32 befattningshavare i de nuvarande verken.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

I fråga om den administrativa personalen i egentlig mening under rotelchefsplanet

framhåller överstyrelsen vikten av att den erhåller en sådan omfattning

och sammansättning att avdelningschefer och rotelchefer skall kunna ägna sig

åt konstruktivt och nydanande arbete utan att mer än nödvändigt engageras i

löpande administrativa göromål.

Överstyrelsen har uppgjort förslag till personalstat, vilken upptar sammanlagt

479 tjänster. Med användande av samma beräkningsgrund som därvid använts

har skolöverstyrelsen beräknat överstyrelsens egen personal till omkring 310 och

överstyrelsens för yrkesutbildning till omkring 230 eller tillhopa omkring 540

personer, vartill kommer motsvarande befattningshavare i fackämbetsverken.

Sammanlagt uppskattar överstyrelsen personalen till 580 personer. Skolöverstyrelsens

förslag innebär således i förhållande till nuläget en personalbesparing

av ca 100 tjänster. I förhållande till de sakkunnigas förslag, som enligt skolöverstyrelsens

beräkning innebär ett behov av 522 tjänster, medför överstyrelsens

förslag en besparing med 43 tjänster.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har företagit en genomgång av personalbehovet

för de arbetsenheter som enligt överstyrelsens komplettering av de sakkunnigas

organisationsförslag skulle avse yrkesutbildningen. Enligt denna beräkning

erfordras för de avsedda arbetsenheterna ett 80-tal fler befattningshavare

än vad de sakkunniga föreslagit.

Statskontoret anser, att genomförande av ämbetsverkets principförslag rörande

kansliorganisationen medför icke oväsentliga besparingar i förhållande till

de sakkunnigas förslag.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

VI. Kompetensfördelningen mellan centrala, regionala

och lokala organ

De sakkunniga

Länsskolnämndernas tillsynsområde

De sakkunniga framhåller, att en koncentration av den centrala ledningen till

ett enda verk kommer att få återverkningar på såväl de regionala som de lokala

skolorganens verksamhet. Den enhetlighet som föreslagits i fråga om den centrala

tillsynen bör erhålla en motsvarighet på det regionala planet. Mellaninstansen

har väsentliga uppgifter att utföra, särskilt i fråga om den allmänna

skolplaneringen och byggnadsplaneringen samt pedagogisk rådgivning och fortbildning

av lärare. Dessa arbetsuppgifter bör avse all den undervisning och utbildning,

som faller inom skolverkets ämbetsområde.

De sakkunniga föreslår därför, att länsskolnämnderna skall bli regionala tillsynsmyndigheter

även för den yrkesutbildning, som för närvarande lyder under

skilda fackämbetsverk men som enligt deras förslag skall underställas skolverkets

ledning.

Därest länsskolnämnderna i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller vidgade

arbetsuppgifter beträffande yrkesutbildningen i övrigt, anser de sakkunniga

det tänkbart, att dessa nämnder kan erhålla ökat inflytande även beträffande

omskolningsverksamheten.

Decentralisering

I kapitel 13 diskuterar de sakkunniga frågor om decentraliseringsåtgärder

såväl från allmänna utgångspunkter som speciellt med avseende på skolväsendet.

En omfattande decentralisering på det allmänna undervisningsväsendets område

kom till stånd år 1958 genom inrättandet av gemensamma skolstyrelser i

kommunerna för det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet

samt av nya regionala mellaninstanser för skolväsendet, länsskolnämnderna.

Decentralisering av yrkesutbildningsärenden har ägt rum i förhållandevis liten

omfattning. Som orsak till detta pekar de sakkunniga bl. a. på det förhållandet

att yrkesutbildningen fram till mitten av 1950-talet hade en relativt liten omfattning,

varför behovet av decentralisering till lägre beslutsinstanser inte gjorde

sig särskilt starkt gällande. Den snabba utbyggnad, som från nämnda tidpunkt

ägt rum inom betydande avsnitt av yrkesutbildningsväsendet, har enligt de

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj-.ts proposition nr 144 är 1963

sakkunnigas uppfattning ändrat förhållandet härvidlag. Numera framträder en

överflyttning av ärenden från de verk, som centralt leder yrkesutbildning, framför

allt överstyrelsen för yrkesutbildning, som starkt motiverad.

De sakkunniga kommer i fortsättningen in på olika motiv för nya decentraliseringsåtgärder

som sammanhänger med deras förslag om gemensam central

ledning för det allmänna skolväsendet och yrkesskolväsendet och uttalar bl. a.

följande.

Redan från starten blir skolverket så pass stort, att man kan hysa vissa farhågor

för dess möjligheter att effektivt fylla sina uppgifter. Skolverkets väsentliga

uppgifter, att leda planeringen och utvecklingen av undervisnings- och

utbildningsväsendet kan lätt komma att eftersättas, om handläggningen av de

löpande ärendena kräver oproportionerligt stora insatser av tid och arbetskraft.

Mot bakgrunden härav framstår motiven för en begränsning av skolverkets

storlek som synnerligen starka. Dess personalorganisation bör inte tillåtas svälla

ut mera än vad som oundgängligen fordras, för att verket skall kunna fylla sina

centralt ledande uppgifter. En avlastning av verkets arbetsbörda måste ske, så

att nya personalförstärkningar inte blir nödvändiga. Avlastningen bör ske därigenom

att beredning och beslut i ett flertal ärendegrupper decentraliseras till

underordnade organ, länsskolnämnder, skolstyrelser och skolledare.

Genom decentralisering till underordnade organ skapas förutsättningar för en

snabbare och smidigare handläggning av de kvarvarande ärendena inom skolverket,

därför att arbetsvolymen inom verket minskar.

Ett annat viktigt skäl för ökad decentralisering inom skolförvaltningen är

önskvärdheten av att myndigheter och andra organ på de regionala och lokala

planen tillerkännes större inflytande på skolfrågornas behandling.

På grundval av gjorda undersökningar har de sakkunniga sammanställt en

förteckning över ärenden och ärendegrupper, som enligt deras mening är lämpliga

för decentralisering till lägre beslutsinstanser. Förteckningen upptar 171

olika ärendegrupper inom skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning

nuvarande verksamhetsområden.

Till det 60-tal ärendegrupper, som enligt förteckningen skulle bli överflyttade

från Kungl. Maj:t till skolämbetsverket hör bl. a. ärenden rörande tillsättning av

lektorstjänst, förordnande av skoldirektör eller rektor, vissa behörighetsfrågor

samt beviljande av statsbidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet.

Överflyttningarna till länsskolnämndema berör ett 40-tal ärendegrupper, däribland

frågor om prövning av lokalbehovet för det obligatoriska skolväsendet.

I övrigt upptar de sakkunnigas förteckning ca 70 ärendegrupper, som skulle

decentraliseras till skolstyrelser eller rektorer.

De sakkunniga framhåller, att deras förteckning av ärenden inte är att betrakta

som förslag, avsedda att omedelbart genomföras. De avser närmast, att

Kungl. Maj:t, sedan skolverket organiserats och trätt i verksamhet, skall ge

antingen detta eller en för ändamålet särskilt tillsatt beredning i uppdrag att

granska den framlagda förteckningen över tänkbara decentraliseringsåtgärder

samt framlägga egna detaljerade förslag. Det bör därefter ankomma på Kungl.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-kh år 1963

Maj:t att besluta om överföring av beslutanderätt i den utsträckning och på det

sätt Kungl. Maj:t finner lämpligt och önskvärt.

Beträffande den av fackämbetsverken ledda yrkesutbildningen framhåller de

sakkunniga, att decentraliseringsåtgärdema bör anstå till dess att en översyn

gjorts av alla de ämbetsverksinstruktioner och andra kungörelser som beröres av

de sakkunnigas förslag rörande den gemensamma centrala skolledningen.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att kompetensfördelningen mellan olika

myndigheter och organ på skolans område bör ägnas fortlöpande uppmärksamhet.

Länsskolnämndemas organisation

Den förordade utvidgningen av länsskolnämndemas tillsynsområde liksom den

ifrågasatta decentraliseringen till länsskolnämnderna av vissa ärendegrupper

aktualiserar enligt de sakkunnigas uppfattning frågan om förstärkning av nämndernas

personella resurser.

De sakkunniga anser, att fast underlag för närvarande saknas för bedömning

av i vilken utsträckning nya tjänster blir erforderliga eller vilken karaktär dessa

nya tjänster bör erhålla. Efter granskning av de behov som kan väntas föreligga

efter omorganisationen finner de sakkunniga det emellertid ofrånkomligt att

amanuens- eller byråsekreterartjänster inrättas i vissa län.

I fråga om den pedagogiska personalen konstaterar de sakkunniga, att länsskolnämnderna

med några få undantag icke har inspektörer, som äger sakkunskap

på yrkesutbildningens område. Någon effektiv inspektion av de yrkesskolor,

som redan lyder under länsskolnämnderna, har fördenskull i flertalet län

icke varit möjlig.

De sakkunniga anser det därför önskvärt, att länsskolnämnderna i större och

folkrikare län erhåller en särskild inspektör för yrkesutbildningen. Beträffande

övriga län kan tänkas den anordningen, att två eller flera nämnder tilldelas en

gemensam inspektörstjänst för detta ändamål. I de minsta länen kan det dock

visa sig tillräckligt med en deltidsanställd expert. Då det enligt de sakkunnigas

mening skulle bli alltför kostnadskrävande och över huvud taget föga rationellt

att inrätta fasta inspektörstjänster för all behövlig inspektion av yrkesutbildningen,

anser de sakkunniga det viktigt, att länsskolnämnderna erhåller erforderliga

anslag för avlöning av experter, såväl för inspektion av yrkesutbildning som

för andra uppgifter, som åligger eller kan komma att åläggas länsskolnämnderna.

De sakkunniga anser, att de konsulenter, som närmast skall svara för fortbildningen

av lärare för yrkesundervisningen, med fördel kan anlitas även för

inspektionen av denna.

Enligt de sakkunnigas mening är det önskvärt, att länsskolnämnderna utbygges

till funktionsdugliga skolmyndigheter på det regionala planet. Deras inspektions-

och rådgivningsverksamhet bör bedrivas betydligt intensivare än vad som

hittills på grund av alltför ringa personaltillgång varit möjligt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-4 år 1963 77

Yttranden

De sakkunnigas förslag, att länsskolnämndernas tillsynsomr

å d e skall utvidgas till att avse även den yrkesutbildning, som för närvarande

lyder under skilda fackämbetsverk, har i allmänhet inte mötts av några mvändningar

i den mån de sakkunnigas förslag rörande den ändrade centrala ledningen

godtagits.

Överstyrelsen för yrkesutbildning uttalar sin anslutning till de sakkunnigas

uppfattning rörande tillsynsområdet.

Skolöverstyrelsen, som också ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning, tar

dessutom upp till diskussion vissa frågor om nämndernas tillsynsuppgifter inom

områden, som direkt står under överstyrelsens inseende. Överstyrelsen anser,

att starka skäl talar för att samtliga specialskolor, åtminstone i vissa hänseenden,

ställes under länsskolnämndernas inseende. Med hänsyn till pågående utredningar

på området bör emellertid resultaten härav först avvaktas, innan åtgärder

vidtages. Inte heller beträffande läramtbildningsanstaltema, folkhögskolorna

och privatskolorna anser överstyrelsen någon ändring påkallad.

Då överstyrelsen anser de sakkunnigas uttalanden rörande den regionala ledningen

av omskolningsverksamheten oklara, understrykes särskilt vikten av att

denna verksamhet ställes under länsskolnämndernas inseende. Härom framhåller

överstyrelsen bl. a. följande.

Överstyrelsen vill med stöd av erfarenheterna från sin egen och länsskolnämndernas

planeringsverksamhet och under hänvisning till flera länsskolnämnders

yttranden framhålla, att den omständigheten, att omskolningsverksamheten ej

stått under nämnderna och därför som regel ej kunnat inordnas i deras allmänna

planering, inneburit betydande nackdelar. Risken för felaktiga investeringar är

avsevärd, om utbyggnaden av omskolningsverksamheten sker vid sidan av den

allmänna skolplaneringen. Det är vidare önskvärt, att denna verksamhet kommer

att innefattas i länsskolnämndernas pedagogiska verksamhet, inspektion

och fortbildning. Självfallet förutsättes att verksamheten kommer att bedrivas i

nära samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Även Sveriges hantverks- och industriorganisation anser det ändamålsenligt

att överflytta huvudansvaret för omskolningsverksamheten till länsskolnämndema.

Sveriges lantbruksförbund framhåller, att anledning ej finns att bryta upp det

av 1962 års riksdag fattade beslutet, att inom varje län skall finnas en gemensam

skolstyrelse för samtliga lantbrukets yrkesskolor.

Därest sjöbefälsskolorna inordnas under länsskolnämnderna, anser sjöfartsstyrelsen

det angeläget, att regionalt eller lokalt tillskapas rådgivande sjöfartsorgan,

så att de speciella sjöfartsaspekterna kan bli vederbörligen beaktade även

vid den direkta ledningen av sjöfartens utbildningsanstalter.

Svenska landstingsförbundet framhåller vikten av att en samordning kommer

till stånd dels inom landstingets eget skolväsende genom inrättande av en gemen
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 17/4 år 1963

sam skolstyrelse, dels mellan det primärkommunala och sekundärkommunala

skolväsendet genom länsskolnämnden eller annat lämpligt organ.

Remissmyndigheterna uttalar sig enstämmigt för decentralisering av

beslutanderätten i olika ärenden från centrala till regionala myndigheter.

Skolöverstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Överstyrelsen är av den meningen, som också synes vara de sakkunnigas, att

man, om ett centralt ämbetsverk för hela skolväsendet nu kommer till stånd,

beslutsamt måste gå vidare på vägen mot ytterligare ökad decentralisering. Det

avgörande motivet härför är givetvis, att ämbetsverket måste i möjligaste mån

befrias från ärenden, som kan handläggas regionalt eller lokalt, för att få utrymme

för konstruktivt arbete på skolväsendets utbyggnad och förbättring.

Överstyrelsen vill uttala, att enligt dess mening prövningen av frågan om ytterligare

decentralisering från den centrala ledningen till regionala och lokala organ

bör ske från förutsättningen att de centrala instanserna äger förtroende till andra

organs möjligheter att utan omfattande anvisningar lösa sådana uppgifter som

ägnar sig för decentralisering. Det bör även framhållas, att i den mån decentralisering

medför, att olikformighet i viss omfattning uppkommer mellan olika

delar av landet, detta ej behöver vara en nackdel utan tvärtom kan innebära

något värdefullt. Decentraliseringen bör dock styras så att olikformigheten ej

kommer att träffa sådana arbetsområden eller förhållanden, där enhetlighet

måste råda (t. ex. anställnings- och avlöningsförhållanden) eller bör eftersträvas.

I motsats till de sakkunniga anser överstyrelsen det inte lämpligt att vidtagandet

av åtgärder skulle anstå till dess att det nya verket trätt i funktion.

Decentraliseringen bör ske före omorganisationens genomförande. Den förteckning

som de sakkunniga framlagt utgör enligt överstyrelsens mening en god

grund att bygga på vid det fortsatta arbetet med decentraliseringsfrågoma.

Överstyrelsen räknar med att en sådan fortsatt granskning och genomgång av

ärendegrupper är erforderlig.

I avvaktan på en fortsatt bearbetning av hela komplexet är överstyrelsen ej

beredd att redovisa ett detaljerat ställningstagande. Rörande vissa mera väsentliga

ärendegrupper anför dock överstyrelsen bl. a. följande.

Inspektionen av skolor under länsskolnämndernas inseende bör i fortsättningen

generellt ankomma på nämnderna, då det för det centrala verket torde

bli ogörligt att medhinna en fortlöpande inspektionsverksamhet av erforderlig

frekvens.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att de konsulenter hos nämnderna,

som närmast får svara för fortbildningen av lärare för yrkesundervisningen,

med fördel kan anlitas även för inspektion, vill överstyrelsen framhålla,

att det, främst av psykologiska skäl, visat sig klart olämpligt att sammanföra

konsulentverksamhet med inspektion.

Tjänstetillsättningar, (lektorstjänster samt vissa skolledartjänster) som nu ankommer

på Kungl. Maj :t bör överföras till ämbetsverket. Beviljande av statsbidrag

till skolbyggnader bör överföras från Kungl. Maj:t till ämbetsverket.

Överstyrelsen anser därjämte, att lokalbehovsprövningen redan nu bör

kunna överföras till länsskolnämnderna, såvitt gäller byggnader för enbart lågoch

mellanstadiet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 1AA år 1963

Överstyrelsen anser vidare, att det nya verket borde befrias från uppgiften

att vara länsskolnämnd för Stockholm men finner det ej lätt att nu finna en

annan lämplig lösning.

Samtliga länsskolnämnder delar de sakkunnigas uppfattning om både fördelen

och nödvändigheten av decentralisering av ärenden till länsskolnämnder

och skolstyrelser. I flertalet fall anser länsskolnämndema, att en decentralisering

måste ske i mycket större utsträckning än som föreslagits av de sakkunniga.

Några länsskolnämnder har framfört önskemål om att frågan om ärendegruppernas

decentralisering bör bli föremål för allsidig utredning, bl. a. med hänsyn

till de nya skolförfattningarna. Enligt länsskolnämnden i Kristianstads län bör

i första hand alla ärendegrupper, där avgörandet beträffande vissa skolformer

nu ligger hos någon av överstyrelserna men där avgörandet beträffande andra

skolformer ligger hos länsskolnämndema eller skolstyrelserna, decentraliseras. I

alla de fall, där klara anvisningar utfärdats eller en praxis finns utbildad i de

centrala verkens avgöranden av ärenden, synes dessa utan olägenhet kunna

överföras till det regionala planet. Enligt länsskolnämnden i Västmanlands län

borde alla ärenden, som avgöres av lägre tjänstemän än rotelchef, omedelbart

decentraliseras till länsskolnämnden eller skolstyrelsen. Decentraliseringen skall

alltså inte komma till stånd först sedan skolverket organiserats och trätt i kraft.

8koladministrativa utredningen betonar vikten av att decentralisering sker i

största möjliga utsträckning samt att åtgärder i detta hänseende genomföres

snarast möjligt och före tidpunkten för det gemensamma skolämbetsverkets

inrättande.

Statskontoret anser, att man i vissa avseenden — särskilt beträffande yrkesutbildningsområdet

— kan gå längre i fråga om decentralisering än vad de

sakkunniga förutsatt. Som en följd härav bör åtskilliga av de önskvärda kontakterna

med näringslivet enligt statskontorets mening kunna förläggas till det

regionala planet.

Beträffande länsskolnämnd för Stockholms stad anför statskontoret bl. a.

följande.

Verket bör icke som nu skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

i fråga om Stockholms stad handha uppgifter som faller inom länsskolnämnds

kompetensområde. Frågan om inrättande av en särskild nämnd för Stockholms

stad är emellertid avhängig av pågående utredning rörande länsindelningen. I

detta läge anser statskontoret att för närvarande endast principbeslut bör fattas

om att berörda arbetsuppgifter icke skall övertagas av det nya skolämbetsverket.

Det bör därefter ankomma på den av statskontoret föreslagna organisationskommittén

att framlägga förslag till provisorisk lösning i frågan. Därvid

bör främst undersökas möjligheterna att fr. o. m. den 1 juli 1964 tills vidare

lägga arbetsuppgifterna på länsskolnämnden i Stockholms län.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller bl. a. följande.

En viss återhållsamhet bör enligt överstyrelsens mening iakttas i fråga om

decentralisering, därest det sammanlagda personalbehovet för behandling av

respektive ärende kan beräknas avsevärt öka genom en decentraliserad hand
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr i 44 är 1963

läggning; så torde bl. a. bli fallet beträffande vissa mindre frekventa ärenden.

I detta sammanhang må även erinras om de maskinella och andra hjälpmedel,

som den centrala tillsynsmyndigheten kan förutsättas ha tillgång till i större

utsträckning än regionala och lokala organ.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning erinrar om behovet av särskild länsskolnämnd

för Stockholms stad.

Stadsförbundet och Landskommunernas förbund anser, att decentraliseringen

kan föras längre än vad de sakkunniga tänkt sig och föreslår att i detta syfte

en särskild arbetsgrupp tillsättes.

Även LO, TCO, SACO och Statstjänstemännens riksförbund anser ytterligare

utredningsarbete erforderligt. Organisationerna är positiva rörande möjligheterna

att decentralisera ärenden, men vissa av dem gör påpekanden rörande

fördelarna med centraliserad handläggning. TCO anser, att det särskilt i fråga

om yrkesutbildningen, som enligt organisationens mening ännu i långt mindre

grad än det allmänna skolväsendet funnit sin slutgiltiga form, finns behov av

en central ledning. Som en exemplifiering pekar TCO på behovet av en sådan

geografisk spridning av yrkesutbildningen som vidgar utbildningsmöjligheterna

för både ungdom och vuxna i landsbygdslän.

Landskommunernas förbund understryker behovet av samarbete mellan de

olika inköpsorganisationerna — skolverket och Kommunaktiebolaget — för att

söka åstadkomma den för huvudmännen bästa och billigaste försörjningen av

undervisningsmateriel. Den tid som återstår innan skolverket bildas bör enligt

förbundets mening även användas till att närmare undersöka, hur upphandlingsfrågorna

lämpligen bör organiseras i syfte att vara kommunerna bäst till

gagn. I

I fråga om länsskolnämndernas organisation vid den föreslagna

utökningen av deras verksamhet framhåller skolöverstyrelsen, att det är

uppenbart, att en förstärkning bör komma till stånd. Överstyrelsen räknar med

att i sina petita för budgetåret 1964/65 ta ställning till dessa frågor och framlägga

preciserade förslag.

Flertalet länsskolnämnder har upptagit frågan om personalförstärkningar vid

nämnderna till diskussion. Därvid har framhållits nödvändigheten av att länsskolnämndernas

kanslier förstärks personalmässigt främst med inspektörer på

yrkesutbildningsområdet.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning

rörande behovet av personalförstärkningar vid länsskolnämnderna.

Statskontoret anser såväl en förstärkning av länsskolnämndernas kansliorganisation

som en förändring av nämndernas sammansättning erforderlig. I sistnämnda

hänseende föreslår statskontoret, att en ändring sker på sådant sätt,

att nämnderna framdeles kommer att bestå av fyra landstingsvalda ledamöter,

en representant för länsstyrelsen samt två representanter för vardera arbetsgivare

och arbetstagare inom länet. Arbetsgivare- och arbetstagarerepresentan
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr Ikk år 1963 81

terna bör utses med hänsyn till att länets viktigaste näringsgrenar bör bli företrädda.

Statskontoret föreslår vidare, att länsskolnämndernas kansliorganisation förstärkes

med en särskild inspektör för yrkesskolväsendet i flertalet län, varjämte

expertanslaget bör höjas, så att tillräcklig fackinspektion kan ske. Behov av

viss ytterligare förstärkning på inspektörsplanet i vad avser stadier ovanför

grundskolan kan därjämte förutses. Med den organisation, som härigenom erhålles,

bör enligt statskontorets uppfattning länsskolinspektören — utöver vissa

inspektionsuppgifter — främst ägna sig åt handläggningen av planeringsärenden.

För att bättre markera hans chefsställning i organisationen föreslår statskontoret,

att tjänstebenämningen ändras till länsskoldirektör.

Statskontoret förutser även behov av förstärkning av den personal som på

varje nämnd närmast lyder under byrådirektören.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr Hk

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

VII. Genomförande av omorganisationen

De sakkunniga

De sakkunniga har övervägt, huruvida skolverket i dess helhet bör träda i

funktion vid en given tidpunkt eller om verkets uppbyggnad bör ske i olika

etapper. Enligt deras mening är det förstnämnda alternativet att föredraga.

Enligt de sakkunnigas uppfattning kommer det att ge stadga och fasthet åt

skolväsendets centrala ledning, om det för det allmänna undervisningsväsendet

och yrkesutbildningsväsendet gemensamma skolämbetsverket redan från sin

start får utöva tillsynsbefogenheter över alla de berörda skol- och utbildningsformema.

De organisatoriska problem som måste lösas, innan skolverket kan påbörja

sin verksamhet, kan enligt de sakkunnigas uppfattning knappast bedömas som

särskilt stora.

Under förutsättning att proposition på grundval av de sakkunnigas betänkande

framlägges för 1963 års riksdag, räknar de sakkunniga med att skolverket

kan träda i funktion vid ingången av budgetåret 1964/65, dvs. den 1 juli 1964.

Det kommer då att förflyta en tid av något mera än ett år mellan riksdagsbeslutet

och skolverkets start. Denna tid anser de sakkunniga vara tillräcklig för

de nödvändiga förberedelserna för verkets organiserande och för de organisationsförändringar,

som måste vidtagas inom fackämbetsverken.

Yttranden

Tidpunkten för den föreslagna omorganisationen, den 1 juli 1964, tillstyrkes

av statskontoret och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Statskontoret anser det lämpligt att förändringarna genomföres i etapper.

I första hand bör enligt statskontorets mening ett principbeslut om verkets

inrättande samt ett beslut om organisationen av dess högsta ledning jämte de

av ämbetsverket ifrågasatta förändringarna rörande länsskolnämndemas sammansättning

och kansliorganisation komma till stånd. De fortsatta åtgärderna

bör företas efter förberedelse i en särskilt tillsatt organisationskommitté, vilken

bör arbeta i nära kontakt med det nya verkets blivande ledning. Som stöd för

dess arbete bör den av statskontoret föreslagna organisationssektionen snarast

inrättas inom skolöverstyrelsen. Med tanke på den mängd kompletterande utredningar,

som erfordras rörande t. ex. detaljutformningen av skolämbetsverkets

kansliorganisation, genomförandet av önskvärda decentraliseringsåtgärder och

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 är 1963

förstärkning av länsskolnämndernas kansliorganisation, utformning av nya beslutssystem

och riktlinjer för samarbetet med externa organ såsom fackämbetsverk

och organisationer m. m., är det enligt statskontorets mening av största

vikt att organisationskommittén kan påbörja sitt arbete så snart som möjligt.

Skolöverstyrelsen anser det angeläget, att det nya ämbetsverket kommer till

stånd fr. o. m. den 1 juli 1964, men finner uppskov till en senare tidpunkt

erforderlig med hänsyn till förseningar i nybyggnadsarbetena för det nya ämbetsverket.

Även skolöverstyrelsen förordar, att det bör uppdras åt en samarbetsgrupp

att behandla organisatoriska, personalmässiga och liknande frågor

som sammanhänger med verkets start.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att den för skolväsendets centrala ledning avsedda

nya ämbetsbyggnaden beräknas bli färdig under första halvåret 1965 och

kommer att inrymma omkring 350 tjänsterum.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har avvikande

synpunkter rörande tidpunkten för omorganisationen och anför härom bl. a.

följande.

Organisationerna vill förorda, att ett definitivt ställningstagande till frågan

hur ett gemensamt skolverk bör vara organiserat uppskjutes till dess nu pågående

utredningar rörande gymnasier och fackskolor framlagt sina betänkanden

samt att under tiden frågan — i nära samverkan med förenämnda utredningar—

ytterligare utreds, denna gång med särskilt beaktande av den centrala

administrationen av det allmänna skolväsendet och av folkbildningen. Organisationerna

anser däremot icke något hinder föreligga att det redan nu fattas

principbeslut om ett gemensamt skolverk. Detta skulle innebära att överstyrelsen

för yrkesutbildning, fast i utvidgad form, bibehålies under en övergångsperiod.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts ''proposition nr lkb år 1963

VIII. Departementschefen

Kombinationen av den enskildes ökande intresse för utbildning och samhällets

växande behov av väl utbildad arbetskraft har på kort tid blivit en faktor, som

föranlett åtgärder i snabb följd av genomgripande betydelse för svenskt undervisnings-

och utbildningsväsen. De erfarenheter som hittills gjorts av utvecklingen

på utbildningsområdet och de bedömningar av framtiden som kan göras,

understryker angelägenheten av att vi sätter oss i stånd att på bästa möjliga sätt

tillgodose och i tid möta krav från allt fler människor på en allt bättre utbildning.

Det sagda gäller inte någon begränsad sektor utan hela utbildningsområdet

från förskolestadiet och uppåt.

Om vårt skolväsen skall kunna göras så omfattande och differentierat att det

kan bereda en kvalitativt fullgod och rätt avpassad utbildning åt alla, som efterfrågar

sådan, fordras en bättre organisationsapparat än vi för närvarande har.

Det betyder inte — något som åtgärder inom svensk skoladministration redan

visat — att det behöver skapas någon större byråkratisk apparat, utan det bör

främst innebära, att på alla plan mellan samhällsintresserade lekmän och fackmän

åstadkommes en samverkan, som i effektiva organisatoriska former är

inriktad på uppgiften att utveckla undervisning och utbildning i takt med skeendet

i övrigt.

Det mest genomgripande omdaningsarbetet bedrives på den obligatoriska skolans

område. Redan 1951 påbörjades — i anslutning till 1950 års beslut om en

skolreform — arbetet med omstöpningen av den lokala och regionala ledningen

av skolväsendet och strax därefter omorganiserades skolöverstyrelsen för att bli

bättre i stånd att leda utvecklingen efter de nya linjer som dragits upp genom

detta beslut. För det sätt, på vilket vi hittills lyckats fullfölja strävandena mot

en bättre skola, har riksdagsbeslutet 1956 om skolans lokala och regionala ledning

varit av stor betydelse. Riktpunkter för det beslutet var: samordning av

ledningen för olika skolformer, väsentligt ökat ansvar och inflytande för lekmännen,

kvalificerade resurser på fackmannasidan samt decentraliserad beslutanderätt.

Detsamma bör eftersträvas i fråga om skolväsendets centrala ledning, om

vi vill försäkra oss om ett fullgott instrument, då vi nu står inför uppgiften att

vidga omdaningsarbetet till nya fält och samtidigt har att tillvarata våra begränsade

resurser på effektivast möjliga sätt.

Det kan vara skäl att här erinra om att utbildningsväsendets expansion också

lett till en omprövning av formerna för universitets- och högskoleväsendets ledning.

Universitetsutredningens förslag i detta avseende remissbehandlas för närvarande,

och jag förutsätter, att det skall bli möjligt att inom de närmaste åren skapa

en modern och effektiv ledning också för denna sektor av utbildningsväsendet. Om

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-b år 1963

så blir fallet och om de förslag som jag i det följande framlägger förverkligas,

erhålles inom en förhållandevis kort tidsperiod en reformerad central administration

såväl för hela det allmänna skolväsendet och den helt övervägande delen

av yrkesskolväsendet som för universitets- och högskoleväsendet. Därigenom bör

goda förutsättningar kunna skapas för en samlad överblick av och planering för

hela utbildningsfältet.

Jag har med det sagda velat placera in frågan om skolväsendets centrala ledning

i dess stora sammanhang och därmed också betona, att jag tillmäter planeringssynpunkten

grundläggande betydelse, då det nu föreliggande spörsmålet

skall bedömas. Därmed är också sagt, att jag finner det helt riktigt, att de sakkunniga

tagit steget vidare från en samordning av yrkesskolväsendets ledning

till att föreslå en samordnad ledning för hela skolväsendet. Tyvärr angavs inte

detta mål som riktpunkt för de sakkunniga, när de år 1955 började sitt arbete.

Utredningsarbetet igångsattes mot bakgrunden av den nämnda år beslutade

reformen av yrkesutbildningsväsendet och den rådande splittringen på flera

departement och ämbetsverk av yrkesutbildningens centrala ledning. Med hänsyn

till det givna utgångsläget har de sakkunniga ägnat en betydande tid åt

uppgiften att analysera frågan om behovet av en enhetlig ledning för yrkesutbildningen

och åt en precisering av vad som borde omfattas av denna ledning.

Först i ett senare skede har utredningen tagit upp frågan om en samordning

med den centrala ledningen för det allmänna skolväsendet. Utredningen har

emellertid vid sina överväganden av denna större samordningsfråga inte närmare

analyserat den centrala skoladministrationens funktioner i vad avser det

allmänna skolväsendet, utan förutsatt i huvudsak oförändrade uppgifter och

organisationsformer för denna del av ledningen.

Från utredningens utgångspunkter har en sådan uppläggning kunnat te sig

naturlig. För egen del vill jag, som jag redan sagt, se det föreliggande spörsmålet

ur ett annat och vidare perspektiv. Detta öppnar sig på ett naturligt sätt, om

man till en början blickar tillbaka på hela skolutvecklingen under de båda senaste

decennierna. En naturlig utgångspunkt för en sådan överblick erbjuder

1943 års beslut om inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesskolväsendet.

Dessförinnan ingick den centrala ledningen av den yrkesutbildande undervisningen

i skolöverstyrelsens uppgifter. Av propositionen angående inrättande av

en överstyrelse för yrkesutbildning (1943: 232) framgår, att två olika utredningsförslag

då förelåg till bedömande. Det ena syftade till en förstärkning av skolöverstyrelsens

möjligheter att leda den yrkesutbildande verksamheten. I det

andra förordades en utbrytning av den dåvarande yrkesutbildningsavdelningen

ur överstyrelsen. Av departementschefens uttalanden framgår, att det avgörande

motivet för genomförande av sistnämnda förslag var behovet av ett nära

samarbete med näringslivet, inom vilket yrkesutbildningen förutsattes i första

hand komma att äga rum. Departementschefen uttalade, att de av honom utvecklade

allmänna synpunkterna närmast borde leda till att överinseendet över

yrkesutbildningsåtgärderna på näringslivets samtliga eller åtminstone flesta om
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1963

råden förlädes till den nya överstyrelsen. Av praktiska skäl kunde han emellertid

inte förorda, att annan yrkesutbildning än den som skolöverstyrelsen och kommerskollegium

dittills haft tillsyn över ställdes under ledning av det nya ämbetsverket.

Av uttalandena i övrigt vid detta tillfälle framgår, att åtskillig tvekan förelåg

rörande lämpligheten av att bryta ut yrkesutbildningen ur skolöverstyrelsen.

Departementschefen framhöll bl. a., att olika skolformer borde betraktas som

delar av samma helhet och att det därför skulle komma att föreligga ett stort

behov av ett nära samarbete mellan de båda överstyrelserna.

1943 års beslut byggde på förutsättningar, som visat sig inte helt hålla under

den fortsatta utvecklingen. Det nära samarbete på det centrala planet, vilket

angavs som väsentligt, har inte kommit till stånd i all den utsträckning som

varit önskvärd med hänsyn till klart föreliggande behov. Ett successivt inordnande

under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn av olika delar av yrkesutbildningsfältet

har inte heller ägt rum, utan ledningen av yrkesutbildnings-ektorn

är alltjämt splittrad.

Genom den sammansättning man gav yrkesöverstyrelsens ledning — dess

styrelse — och genom ämbetsverkets arbetsformer i övrigt skapades möjligheter

till god kontakt med näringslivet, vilket varit av stor betydelse för den utveckling

av yrkesutbildningen som ägt rum under perioden efter verkets tillkomst.

Samtidigt måste emellertid konstateras, att ännu en förutsättning för

yrkesöverstyrelsens tillkomst brustit, såtillvida som näringslivet inte kommit

att spela en så dominerande roll som huvudman i yrkesutbildningssammanhang,

som man föreställde sig i samband med 1943 års beslut. I stället har de statliga,

primärkommunala och landstingskommunala huvudmannainsatserna kommit att

dominera. Denna utveckling markerades starkt genom 1955 års beslut angående

utbyggnad av yrkesutbildningen.

Den här antydda utvecklingen har i hög grad skärpt det behov av samverkan

med företrädarna för det allmänna skolväsendet, vilket förutsågs 1943. Åtgärderna

på yrkesutbildningsfältet måste vidtas under ständigt beaktande av behoven

på de andra stora utbildningsområdena, för vilka samhället ansvarar.

Genom de ökande kraven på yrkeskunnande och den växande betydelsen av

teoretiska insikter på många väsentliga yrkesområden har dessutom gränserna

mellan yrkesutbildning och annan utbildning blivit allt svårare att dra och allt

mindre motiverade att upprätthålla.

Den uppfattning, enligt vilken teoretisk och praktisk utbildning bör betraktas

som likvärdiga och organiseras i former, som innebär likställdhet, har i allt

högre grad präglat den utveckling på skolområdet, som påbörjades med 1950 års

reformbeslut och detta synsätt har, förutom i läroplansmässiga och skolorganisatoriska

åtgärder, också kommit till uttryck i reformer på det administrativa

området. Genom samordningen av skolväsendets ledning på det lokala och regionala

planet har olägenheterna av den kvarstående splittringen i den centrala

ledningen framträtt allt starkare, och det har ofta rests krav på större enhetlig
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

87

het även i ledningen på det centrala planet. Dessa krav får en särskild skärpa,

om de ses mot bakgrunden av pågående utredningsarbete och planering för utbildningen

efter grundskolan. För närvarande omfattar detta arbete framför

allt fackskolorna och gymnasiet. Dimensioneringen och utformningen av dessa

skolor hänger emellertid nära samman med planeringen för yrkesskolväsendet.

Sedan beslut om fackskolornas och gymnasiernas utformning fattats blir det en

väsentlig och maktpåliggande uppgift för skolväsendets centrala ledning att förverkliga

statsmakternas intentioner beträffande dessa skolformer under ständigt

uppmärksammande av utbildningsbehovet inom bl. a. det yrkesutbildande området,

där nya utbildningslinjer och utbildningsformer ständigt aktualiseras. Att

i detta läge låta nuvarande förhållanden bestå, med exempelvis de allmänna

gymnasierna under ett ämbetsverk och fackgymnasiema under ett annat och

med de olika typerna av fackskolor fördelade mellan verken, förutom den på

relevanta stadier alltmer oegentliga uppdelningen i yrkesutbildning och icke

yrkesutbildning, framstår inte som rationellt. Tidpunkten är därför enligt min

mening nu inne att vidta en radikal åtgärd och skapa ett nytt skolämbetsverk

med tonvikt på delvis andra funktioner än de båda nuvarande

verken har. Beslut härom bör fattas i två etapper och i denna omgång gälla i

huvudsak det nya ämbetsverkets verksamhetsområde, principerna för ämbetsverkets

organisation, dess styrelse och uppdelning på avdelningar samt i samband

härmed vissa principer för decentraliserad beslutanderätt. Efter fortsatt

utredningsarbete bör i en andra omgång vid nästa års riksdag fattas definitiva

beslut om ämbetsverkets organisation och en rad därmed sammanhängande frågor

med sikte på att omorganisationen skall träda i kraft under budgetåret

1964/65.

Den gångna utvecklingen och den nuvarande situationen på skolväsendets

område, som jag här uppehållit mig vid, har föranlett både de sakkunniga och

det stora flertalet remissinstanser att förorda, att ledningen av det allmänna och

det yrkesutbildande skolväsendet förlägges till ett för båda områdena gemensamt

ämbetsverk. De fackämbetsverk, som har tillsynen över utbildningen inom

jordbruk, skogsbruk, sjukvård och socialvård, har visserligen en annan mening

vad beträffar yrkesutbildningen inom de egna områdena, men den berör egentligen

inte den principiella frågan om central ledning av skolväsendet. Jag återkommer

till dessa ämbetsverks synpunkter i samband med behandlingen av

frågan om skolämbetsverkets tillsynsområde.

I vissa av de tillstyrkande remissvaren — i synnerhet gäller detta uttalandena

av överstyrelsen för yrkesutbildning och vissa organisationer på näringslivets och

arbetsmarknadens områden — betonas starkt behovet av att ett nytt skolämbetsverk

organiseras på sådant sätt, att en nära kontakt mellan näringsliv och

yrkesutbildning blir möjlig. Överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen har sålunda gjort sitt tillstyrkande av

förslaget beroende av att intressenterna på arbetsmarknadens och näringslivets

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

områden får en starkare ställning i ämbetsverkets ledning än vad de sakkunniga

tänkt sig.

Då det här rör sig om en av de mest uppmärksammade principfrågorna vill

jag redan i detta sammanhang uttala, att jag ansluter mig till de synpunkter

som framförts beträffande ett i förhållande till de sakkunnigas förslag starkare

inflytande för företrädare för samhällslivets olika områden i ett nytt skolämbetsverks

styrelse. Jag ämnar i det följande framlägga ett organisationsförslag,

som tillgodoser dessa synpunkter.

Den nyssnämnda gruppen remissinstanser har också uttalat sig för att huvudprincipen

för yrkesöverstyrelsens organisation — fackbyråprincipen — bevaras

inom ett nytt ämbetsverks kansliorganisation för de enheter som skall handlägga

yrkesutbildningsärenden. Eftersom det i denna fråga, som är nära förbunden med

spörsmålet om verksstyrelsen, råder starkt delade meningar, vill jag också på

denna punkt redan här klargöra min inställning.

Ett grundläggande krav på varje förvaltningsorganisation är att den får en

utformning, som från administrativa och ekonomiska synpunkter bedömes vara

rationell, dvs. medger effektiva och ändamålsenliga insatser av just det slag som

fordras av organisationen. Då det som i föreliggande fall är fråga om att samorganisera

två existerande förvaltningsenheter med delvis sammanfallande och

ofta mycket likartade arbetsuppgifter måste uppmärksamheten i första hand

inriktas på att organisationen utformas så, att dubbelarbete och kompetenstvister

inom och mellan arbetsenheterna undvikes. Det kan således inte bli fråga om

att stanna vid att i huvudsak sammanföra två ämbetsverk för närliggande områden

under en chef, utan likartade uppgifter bör, oavsett skolform, koncentreras

till samma arbetsenheter så långt det är praktiskt genomförbart och lämpligt.

Som statskontoret framhållit är det inte möjligt att för ämbetsverk, vars verksamhetsområde

når en viss storlek, tillämpa någon annan organisationsform.

Jag ansluter mig alltså principiellt till den av främst statskontoret och skolöverstyrelsen

hävdade meningen, att en integration av arbetsuppgifterna bör ske vid

organiserandet av ett för hela fältet gemensamt skolämbetsverk. Efter övervägande

av olika organisationsmodeller har jag funnit mig böra förorda det av

statskontoret framlagda, i det föregående utförligt redovisade alternativet, dock

med en av praktiska skäl betingad jämkning. Denna föranledes av de enligt min

mening väl befogade önskemålen från näringslivets sida om goda kontaktmöjligheter

i yrkesutbildningsärenden också med ämbetsverkets kansli. Jag återkommer

senare till detta problem.

Innan jag går in på olika detaljfrågor, vill jag emellertid som ytterligare motivering

för hittills gjorda principiella ställningstaganden understryka vad jag

tidigare betonat, nämligen att det är till planerings- och utvecklingsuppgifterna

som tyngdpunkten i ett nyorganiserat skolämbetsverks arbete måste förskjutas.

För att detta skall bli möjligt, utan att verkets storlek sväller ut, måste åtskilliga

av de båda nuvarande verkens uppgifter decentraliseras eller upphöra. Efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

S9

Kungl. Maj:ts proposition nr lhh år 1963

omorganisationen av skolväsendets centrala ledning bör denna således, som jag

tidigare sagt, framstå som ett nytt verk, inte bara i vad avser kretsen av tillsy

n su pp gi f t er utan även i vad avser arbetsuppgifternas centrala innebörd. Enligt

min mening har de sakkunniga inte tillräckligt beaktat detta behov av en

strukturförändring av ledningen för skolväsendet. Den av mig förordade organisationsformen

erbjuder i detta avseende bättre möjligheter än de sakkunnigas

förslag att ge ämbetsverkets arbete en bestämd inriktning på de uppgifter, som

framstår som mest väsentliga.

Innan jag efter dessa mera översiktligt hållna synpunkter går närmare in på

konkreta organisationsspörsmål och övriga frågor, vill jag beröra namnfrågan.

Denna har tillmätts en ganska stor vikt av de sakkunniga, som ansett att

benämningen skolöverstyrelsen ganska väl uppfyller de fordringar, som kan

ställas på ett nytt skolämbetsverks namn, men häremot själva invänt, att det

skulle vara olämpligt att överflytta namnet på ett existerande ämbetsverk till

ett nytt verk. Efter att ha övervägt olika alternativ har de sakkunniga stannat

för att som namn föreslå Kungl. skolverket.

Remissmyndighetema har, i den mån de yttrat sig i namnfrågan, nästan genomgående

avvisat detta förslag och i stället förordat Kungl. skolöverstyrelsen

som namn på det nya ämbetsverket.

Namnfrågan bör självfallet endast bedömas från praktiska och språkligt-estetiska

utgångspunkter. Att i namnvalet inlägga någon värdering av olika utbildningsområdens

betydelse kan det naturligtvis inte vara fråga om. Från de

nämnda utgångspunkterna finner jag skolöverstyrelsen vara det lämpligaste

namnet. Jag förordar alltså att det nya ämbetsverket benämnes Kungl. skolöverstyrelsen.

Frågan om ämbetsområdet för ett nytt skolämbetsverk har de sakkunniga,

med hänsyn till utgångspunkterna för sitt utredningsarbete, närmare

undersökt endast vad yrkesutbildningen beträffar. Några mera väsentliga ändringar

i fråga om skolämbetsverkets tillsynsuppgifter beträffande det allmänna

skolväsendet förefaller mig inte heller erforderliga. Det framstår för närvarande

som givet, att skolöverstyrelsens hittillsvarande tillsynsområde bör läggas under

det nya ämbetsverket. Som jag tidigare framhållit, bör emellertid den nya överstyrelsens

funktioner inom hela dess verksamhetsområde omprövas. Till denna

fråga återkommer jag i det följande.

Omfattningen av den yrkesutbildning som bör inordnas under den centrala

ledningen har ingående diskuterats av de sakkunniga. De har föreslagit att all

yrkesutbildning skall ledas av det nya ämbetsverket. Från yrkesutbildningsbegreppet

har de sakkunniga därvid avskilt sådan kursverksamhet som har karaktär

av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare, intern

verksutbildning, yrkesutbildning, som bedrives utan stöd av det allmänna, utbildningen

vid universitet och högskolor samt yrkesutbildande verksamhet vid

specialskolor.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Att i princip all egentlig yrkesutbildning med de angivna avgränsningarna

skall ställas under samma tillsynsmyndighet, finner jag i huvudsak riktigt. På

grund av bl. a. de bestämda avstyrkanden, som gjorts av vissa fackämbetsverk

och de argument som därvid framförts, anser jag det emellertid nu lämpligast

att förorda en något mindre grad av koncentration av ledningen av yrkesutbildningen

än de sakkunniga föreslagit. Jag skall strax närmare precisera mitt ställningstagande

i detta hänseende. Rent principiellt vill jag emellertid framhålla,

att det på längre sikt bör eftersträvas att i detta hänseende genomföra de sakkunnigas

förslag. Jag förutsätter därför, att frågan om samordning för hela

yrkesutbildningsfältet skall ägnas uppmärksamhet såväl vid det fortsatta förberedelsearbetet

för det nya skolämbetsverket som fortlöpande vid utredningar,

som berör något av yrkesutbildningens delområden.

De sakkunniga har till begreppet yrkesutbildning hänfört också utbildning

för elever på åldersstadier ovanför gymnasiet, vilken kan betecknas som vuxenutbildning.

Häri innefattar de sakkunniga även omskolningskurser för arbetslösa

m. fl. och uttalar, att dessa kurser bör ställas under ledning av det centrala verket

för yrkesutbildning och icke, vare sig centralt, regionalt eller lokalt, ledas av

arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunnigas uttalande synes innebära, att omskolningsverksamheten i

högre grad än hittills skulle ställas under ledning av skolans myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsens

medverkan skulle därigenom mera bli av rådgivande

natur.

Yrkesöverstyrelsen och vissa andra remissmyndigheter delar de sakkunnigas

uppfattning i detta hänseende, medan arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till

de sysselsättningspolitiska motiven för omskolningen anser det önskvärt, att

arbetsmarknadsverket övertar denna utbildningsverksamhet i dess helhet.

Den ändring av tillsynen över omskolningsverksamheten, som nu ifrågasättes,

berör problem, vilka från olika synpunkter är av väsentlig betydelse. Jag vill

därför något uppehålla mig vid formerna för och syftet med den utbildning som

här avses.

Yrkesutbildningskurserna för arbetslösa är av tre slag, nämligen nybörjarkurser,

avsedda att ge en grundläggande utbildning för arbetslös ungdom, fortbildningskurser

och omskolningskurser. Syftet med kurserna är dels att vid omställningsprocesser

i näringslivet göra det möjligt att utbilda friställd arbetskraft för

nya uppgifter och därmed förhindra arbetslöshet, dels ock att bereda handikappade

och vissa andra grupper, som har svårigheter att erhålla stadigvarande

sysselsättning, sådan utbildning att deras sysselsättningsproblem lättare kan

lösas.

Organiserandet av denna utbildning är i första hand beroende av arbetsmarknadsmyndigheternas

åtgärder. På dessa ankommer att avgöra omfattningen av

denna särskilda utbildningsverksamhet liksom kursernas yrkesinriktning och

geografiska fördelning. I dessa frågor sker överläggningar med ett rådgivande

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1-44 är 1963

organ, samarbetsdelegationen för omskolningskurser m.m., som består av repiesentanter

för bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Genomförandet av kurserna ankommer i huvudsak pa överstyrelsen, som

för de centrala arbetslöshetskursemas del har en i varje län tillsatt kursstyrelse

till sitt förfogande.

Med hänsyn till det arbetsmarknadspolitiska syftet med denna utbildningsverksamhet

är det väsentligt, att åtgärder snabbt vidtages, då situationen så

påfordrar. Utbildningen måste därför i allmänhet organiseras utan beaktande

av den mera långsiktiga planeringen. Vidare blir uppläggningen av omskolningskurserna

i fråga om såväl innehåll och längd som undervisningsmetoder en annan

än inom den reguljära utbildningsverksamheten. Detta motiveras dels av att

eleverna vid omskolningskurserna ofta har tidigare yrkeserfarenheter dels ock av

att det är särskilt angeläget att deltagarna, vilka ofta är familjeförsörjare, så

snabbt som möjligt kan överföras till förvärvsarbete. Utbildningen måste också

vara upplagd på sådant sätt, att elever kan antas kontinuerligt under hela året

och att avslutningen av utbildningen inte är bunden till vissa tidpunkter. För

att omskolningsverksamheten skall kunna utnyttjas effektivt i arbetsmarknadspolitiken

är det nödvändigt att de här refererade synpunkterna blir tillgodosedda.

Detta ställer speciella krav på utbildningsverksamhetens organisation.

Gemensamt för omskolningsverksamheten och för den reguljära yrkesutbildningen

är att båda har till uppgift att tillgodose behovet av arbetskraft med

sådan utbildning, som efterfrågas av näringslivet. Det är angeläget att undvika,

att den av arbetsmarknadsskäl igångsatta särskilda utbildningen på grund av

det förmånligare statliga stödet inverkar störande på strävandena att på en ort

bygga upp en planmässigt utformad reguljär yrkesutbildning. Eftersom den

särskilda utbildningen under senare år kraftigt vuxit i omfattning och enär

strukturomvandlingen inom näringslivet framdeles kan väntas medföra ännu

starkare krav på sådan utbildning, är det angeläget, att en samordning sker av

olika åtgärder för att bereda utbildning och, så långt det är möjligt, även av de

olika utbildningsformerna.

Detta problem bör emellertid inte lösas på så sätt, att hela den av arbetsmarknadsskäl

betingade utbildningen ställes under ledning av skolämbetsverket.

En stor del av denna utbildning är nämligen så nära kombinerad med andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, att arbetsmarknadsverket på samma sätt som

nu måste ha möjlighet att ta initiativ till snabbt verkande åtgärder. Detta gäller

närmast den egentliga omskolningsverksamheten, vars syfte är att bereda vuxen

arbetskraft nya försörjningsmöjligheter. Denna verksamhet bör därför enligt min

mening även i fortsättningen planeras och genomföras i samverkan mellan arbetsmarknadsverket

och den centrala skolmyndigheten. Jag vill emellertid betona

att skolmyndigheterna i ökad utsträckning måste få tillfälle att framföra

synpunkter och önskemål redan på planeringsstadiet. I detta syfte bör det samarbete

som för närvarande äger rum inom samarbetsdelegationen för omskolningskurserna

m. in. förstärkas. Det utvidgade samarbetet bör komma till stand

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr H-i år 1963

på verkschefsnivå. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare

bestämmelser i sådant syfte.

De för närvarande bedrivna nybörjarkurserna för arbetslösa är avsedda att

ge grundläggande yrkesutbildning åt arbetslös ungdom, som inte erhållit yrkesutbildning

tidigare. Kurserna är således avsedda för samma ålderskategorier,

som de sakkunniga ansett att reguljär yrkesutbildning i första hand skall anordnas

för. Eftersom jag i princip anser, att all sådan yrkesutbildning skall stå

under ledning av den centrala skolmyndigheten, bör detta gälla även den utbildning

som hittills anordnats i särskild ordning för arbetslös ungdom. Till det

nya skolämbetsverkets uppgifter skall höra att med stöd av lokala och regionala

skolmyndigheter planera yrkesutbildning för all ungdom. Med ungdom avser jag

här personer under 21 år. Befarad eller uppkommen ungdomsarbetslöshet kan

vara uttryck för brister i yrkesutbildningsorganisationcn. Vid uppbyggnaden av

det nya skolämbetsverket bör därför beaktas, att myndigheten erhåller tillräckliga

möjligheter att såväl på längre sikt som i mera akuta situationer avpassa

utbildning till föreliggande behov. Arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan

bör ske genom att lämna skolledningen på olika nivåer informationer om utvecklingen

på arbetsmarknaden.

Möjligheterna att åstadkomma tillräcklig utbildningskapacitet för ungdomen

beror i hög grad på de kommunala huvudmännens åtgärder. Det föreligger emellertid

i viss utsträckning behov av yrkesskolor med större upptagningsområde

än en kommun eller en landstingskommun. De nuvarande på arbetsmarknadsstyrelsens

initiativ tillkomna s. k. riksyrkesskolorna har till uppgift att komplettera

de kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna. Under en övergångstid

bör denna utbildning bedrivas i nuvarande former. Dessa skolors framtida

ställning bör ytterligare övervägas.

Utöver den behandlade utbildningsverksamheten för arbetslösa förekommer

en tredje typ av kurser, s. k. fortbildningskurser, som är avsedda att ge arbetslösa

med viss yrkesutbildning en kompletterande utbildning. I den mån sådana

kurser måste anordnas pa grund av en arbetslöshetssituation finnes givetvis

ingen anledning att behandla dessa kurser på annat sätt än de egentliga omskolningskurserna.

De bör således planeras och genomföras på samma sätt som

sistnämnda kurser.

\ad jag nu anfört torde föranleda behov av vissa organisationsförändringar.

De frågor som sammanhänger härmed bör närmare övervägas i samband med

det ytterligare utredningsarbete som blir nödvändigt innan det nya ämbetsverket

kan starta.

I detta sammanhang vill jag också papeka, att utbildning av hemsamariter,

som nu bedrives i arbetsmarknadsverkets regi, bör inordnas i den i vanlig ordning

statsunderstödda yrkesutbildningen och därmed också ställas under tillsyn

av det nya skolämbetsverket.

Utöver här berörda utbildningsverksamhet sker en av arbetsmarknadsskäl

motiverad, relativt omfattande utbildning hos enskilda huvudmän, varvid ar
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr i 44- år 1963

betsmarknadsstyrelsen lämnar bidrag till kurskostnaderna och utger utbildningsbidrag

till deltagarna. Någon förändring beträffande ledningen av denna verksamhet

synes, i vad avser utbildning av andra än ungdomar, för närvarande inte

vara påkallad. Detsamma skall gälla den särskilda utbildning, som arbetsmarknadsstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning äger att anordna i sådana

yrken, där det med hänsyn till det aktuella arbetsmarknadsläget eller eljest är

av väsentlig betydelse att vidtaga omedelbara åtgärder för att snabbt öka tillgången

på yrkesutbildad arbetskraft.

En samordning av skolväsendets centrala ledning bör, i vad avser yrkesutbildningsområdet,

i första hand innebära att yrkesöverstyrelsens nuvarande

verksamhetsområde lägges under det nya ämbetsverket. Utöver uppgifter, som

följer av nyss gjorda preciseringar beträffande omskolningsverksamheten, betyder

detta, att yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel, kontorsverksamhet,

husligt arbete samt för sjömansyrket och vissa vårdyrken kommer att ingå

i det nya ämbetsverkets tillsynsuppgifter. På samma sätt som nu är fallet bör i

dessa uppgifter även innefattas ansvaret för utbildning av lärare för yrkesutbildning,

inklusive lärare för omskolningsverksamheten.

Viss lärarutbildning, som tillgodoser behovet också för yrkesutbildningen, bl. a.

på det husliga området, liksom yrkesutbildning vid vissa specialskolor m. m.

står för närvarande under överinseende av skolöverstyrelsen. Vid organiserandet

av ett gemensamt ämbetsverk blir det naturligt att samordna tillsynen över

dessa verksamheter och tillsynen över yrkesutbildningen i övrigt, vilket flera

remissmyndigheter ansett önskvärt.

Synpunkter av detta slag är också tillämpliga beträffande yrkesutbildning vid

ungdomsvårdsskolor och ungdomsfängelseanstalter, vilken verksamhet för närvarande

faller under socialstyrelsens respektive fångvårdsstyrelsens ämbetsområde.

Med hänsyn till de speciella problem, främst av organisatorisk art, som

skulle uppkomma vid ett inordnande av denna yrkesutbildning i skolämbetsverkets

tillsynsområde, är jag emellertid inte beredd att förorda, att den nya

centrala skolmyndigheten erhåller mera omfattande befogenheter på detta område

än vad överstyrelsen för yrkesutbildning nu har. Jag vill emellertid betona

värdet av att erfarenheterna inom yrkesutbildningen i allmänhet genom rådgivande

verksamhet från skolämbetsverkets sida kommer även den här avsedda

yrkesutbildningen till del.

Yrkesutbildningen på sjöfartens område ledes för närvarande av överstyrelsen

för yrkesutbildning i vad avser sjömansskolorna och av sjöfartsstyrelsen i vad

avser sjöbefälsutbildningen. Denna splittring har inneburit olägenheter, bl. a.

från organisatorisk synpunkt. De sakkunnigas förslag att ställa även befälsutbildningen

under tillsyn av den centrala skolmyndigheten har tillstyrkts av

sjöfartsstyrclsen och — under vissa förbehåll beträffande utformningen av den

lokala och centrala ledningen av skolorna — av Sveriges redareförening. De

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr llfj. or 1963

speciella skäl som anförts för en sådan omläggning med avseende på dels behovet

av samordning med sjömansutbildningen, dels utbildningens likhet med vissa

delar av utbildningen vid tekniska gymnasier, anser jag vara övertygande, och

jag tillstyrker de sakkunnigas förslag på denna punkt.

I enlighet med sin grunduppfattning om behovet av enhetlighet i ledningen

av yrkesutbildningen har de sakkunniga föreslagit, att yrkesutbildningen på

jordbrukets och skogsbrukets områden, som i huvudsak står under tillsyn av

lantbruksstyrelsen respektive skogsstyrelsen, inordnas under den gemensamma

skolledningen. De sakkunniga har dock framhållit, att vissa besvärliga problem

därvid kan uppkomma på grund av utbildningens nära anknytning till andra

samhällsåtgärder för stöd och utveckling åt de näringar det här är fråga om.

Bl. a. pekar de sakkunniga på betydande svårigheter att avgränsa den egentliga

yrkesutbildningen från fortlöpande upplysningsverksamhet och information.

Verksamheten på området är även sammanvävd på så sätt att befattningshavare

vid lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser jämsides

med andra uppgifter även medverkar i yrkesutbildningen.

Detta samband mellan rationaliseringsverksamhet och utbildning har ytterligare

förstärkts genom riksdagsbeslut i anslutning till två propositioner vid

1962 års riksdag (prop. 1962: 103; JoU 20; Rskr 307; prop. 1962:115; JoU 16;

Rskr 253).

För egen del vill jag konstatera, att det angivna sambandet vid en omläggning

enligt de sakkunnigas förslag skulle medföra olägenheter. Detta förhållande har

också starkt understrukits av de remissmyndigheter som har direkt anknytning

till de berörda näringarna. Med hänsyn härtill har jag efter ingående överväganden

funnit, att de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen inom jordbruks-

och skogsbruksområdena inte nu bör genomföras.

Alla möjligheter till samverkan mellan de fackämbetsverk, under vilka denna

yrkesutbildning skall lyda, och den centrala skolmyndigheten bör emellertid tillvaratas.

En stor del av de fördelar, som de sakkunniga avsett att vinna med sitt

förslag, synes därigenom kunna uppnås. En sådan samverkan bör kunna bli

långtgående och särskilt innefatta frågor rörande allmänna riktlinjer för utbildningen,

statsbidragsbestämmelser, stadgor, avlöningsbestämmelser, kompetensfordringar

för lärare, lärarnas pedagogiska utbildning och fortbildning samt pedagogiskt

reformarbete.

Även då det gäller den yrkesutbildning för sjukvårdens behov, främst sjuksköterskeutbildningen,

som står under tillsyn av medicinalstyrelsen, skulle en omläggning

enligt de sakkunnigas förslag medföra vissa problem på grund av utbildningens

nära anknytning till olika sjukvårdsanstalter. Härtill kommer emellertid

att utbildningen på sjukvårdsområdet för närvarande utredes av 1962 års

utredning angående sjuksköterskeutbildningen. I utredningens uppgifter ingår

bl. a. att undersöka, hur tillsynen över utbildningen skall ordnas. I avvaktan på

resultatet av detta utredningsarbete bör någon omläggning inte för närvarande

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

ske. Detsamma bör nu gälla utbildningen på mentalsjukvårdens område med

hänsyn till pågående överväganden beträffande huvudmannaskapet för detta

vårdområde.

Ledningen av utbildningen på socialvårdsområdet åligger redan i viss utsträckning

yrkesöverstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag bör även den utbildning,

som sorterar under socialstyrelsen, överföras till den centrala skolmyndigheten.

Förslaget har mötts av invändningar från socialstyrelsen, som

närmast hänvisat till pågående utredningsarbete som motiv för att beslut inte

nu skulle fattas i dessa frågor. Enligt min uppfattning är emellertid inte de

anförda skälen av den tyngd, att de uppväger behovet av en samordning av den

avsedda utbildningen med sådan yrkesutbildning inom vårdområdet som redan

ledes av den centrala skolmyndigheten. Jag förordar således, att utbildningen av

barnhemsföreståndare, av ålderdomshemsföreståndare och av biträden för ålderdomshem

m. m. ställes under tillsyn av skolämbetsverket.

Statens brandskola, vilken för närvarande ledes av en särskild styrelse, som

sorterar direkt under Kungl. Maj:t, skulle enligt de sakkunnigas förslag inordnas

under den centrala skolmyndigheten. Med hänsyn till vad styrelsen för statens

brandskola i sitt avstyrkande remissvar anfört rörande bl. a. skolans nära anknytning

till brandförsvarets ledning och verksamhet i övrigt, anser jag mig

inte nu böra föreslå någon ändring av skolans ställning i tillsynshänseende.

De förändringar, jag här förordat, torde i vissa fall medföra organisatoriska

problem och aktualisera detaljfrågor om gränsdragningen såväl mellan olika utbildningsområden

som mellan yrkesutbildning i egentlig mening och kursverksamhet

av informativ natur, vilken enligt de sakkunnigas mening inte bör ledas

av den centrala skolmyndigheten. Dessa spörsmål, liksom uppgiften att begränsa

den centrala tillsynsmyndighetens verksamhet till frågor av central betydelse,

bör närmare penetreras under den tid som återstår, innan slutlig ställning skall

tas till skolämbetsverkets personalorganisation m. m.

Jag övergår så till frågan om principerna för organisationen

av ett nytt skolämbetsverk.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning är för närvarande

organiserade enligt olika principer. Såsom tidigare redovisats betecknas dessa

som avdelningsprincipen respektive fackbyråprincipen. De sakkunniga har vid

sina överväganden funnit, att båda dessa organisationsprinciper bör tillämpas

vid organisationen av det nya skolämbetsverket. Detta skulle enligt de sakkunnigas

mening ske på det sättet att kansliorganisationen delades upp i tre

sektorer, av vilka en skulle organiseras enligt avdelningsprincipen för ärenden

rörande det allmänna undervisningsväsendet och en enligt fackbyråprincipen

för ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet. Slutligen skulle en för hela skolområdet

gemensam sektor organiseras, närmast för ärenden rörande planering

och administration.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr år 1963

De sakkunnigas organisationsförslag har föranlett starkt delade meningar

bland remissmyndigheterna. En grupp, till vilken statskontoret och skolöverstyrelsen

hör, har avvisat förslaget och förordat en organisation enligt avdelningsprincipen

för hela ämbetsverket. Ärendena bör enligt denna meningsriktning

fördelas mellan avdelningarna efter sin sakliga innebörd och först inom

avdelningarna i viss mån uppdelas efter skolform.

Skolöverstyrelsens förslag innebär i sina huvuddrag, att ärendena på yrkesutbildningsområdct

skulle inordnas i ett ämbetsverk, organiserat på i princip

samma sätt som skolöverstyrelsen nu är uppbyggd. Statskontoret å sin sida har

byggt upp sitt organisationsförslag på ett principiellt resonemang rörande arbetsuppgifternas

centrala innebörd. Enligt ämbetsverkets mening finns det i första

hand anledning att skilja på tre huvudtyper av ärenden, nämligen ärenden rörande

undervisning, planering och administration. Då undervisningsärenden i

nuvarande läge kan bedömas bli av synnerligen stor omfattning, har statskontoret

gjort en uppdelning i ärenden, som avser undervisning av elever, och

ärenden, som avser utbildning av lärare. Med dessa utgångspunkter föreslår

statskontoret, att skolämbetsverket organiseras på fyra avdelningar, och framhåller,

att förslaget syftar till att åstadkomma största möjliga koncentration och

samordning av viktiga beslut.

En annan grupp remissmyndigheter, bland vilka märkes yrkesöverstyrelsen

och flera organisationer inom arbetsmarknad och näringsliv, har ställt sig bakom

de sakkunnigas huvudförslag. Enligt den uppfattning dessa företräder är den

sammanhållning av undervisnings- och organisationsärenden för varje slag av

vrkesutbildningsanstalter, som fackbyråprincipen möjliggör, av väsentlig betydelse

såväl för kontakten med de grenar av näringslivet, som utbildningen skall

betjäna, som för möjligheterna att snabbt tillgodose uppkommande utbildningsbehov.

Enligt min mening företer de sakkunnigas huvudförslag väsentliga brister.

En uppdelning på olika sektorer, inom vilka ärendena fördelas efter skilda principer,

skulle medföra, att åtskilliga av de olägenheter, som är förenade med den

nuvarande uppdelningen på skilda ämbetsverk, skulle kvarstå även efter en

omorganisation. Lösningen av organisationsfrågan bör därför, som jag redan

inledningsvis framhållit, sökas efter linjer, som möjliggör en samordnad handläggning

av likartade ärenden och ett tillgodoseende av kraven på enhetlighet i

verksamheten.

Härtill kommer ytterligare en väsentlig omständighet. Jag har framhållit, att

ämbetsverket i högre grad än vad de sakkunniga tänkt sig bör få uppgifter, som

är av annan karaktär än de båda överstyrelsernas nuvarande. De planerande och

samordnande funktionerna bör få en mer framträdande plats, medan ärenden

som mera direkt anknyter till den löpande verksamheten inom skolväsendet

bör bli av mindre omfattning. Bl. a. bör ämbetsverket, såsom statskontoret

framhållit, inte onödigtvis belastas med uppgifter av rutinkaraktär eller med

ärenden, beträffande vilkas handläggning fast praxis utvecklats. De skäl, som

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

kan anföras för att hålla ärenden av olika slag samlade kring en och samma

skoltyp — innebörden av fackbyråprincipen — förlorar därmed väsentligt i

styrka.

Med hänsyn till det anförda anser jag, såsom jag redan i det föregående angivit,

en organisation av det slag, som förordats av statskontoret, vara den mest

ändamålsenliga. I förhållande till skolöverstyrelsens förslag erbjuder den av

statskontoret presenterade lösningen den fördelen, att en ytterligare koncentration

erhålles genom att någon motsvarighet till skolöverstyrelsens nuvarande

organisationsavdelning inte medtages. Ärenden, som i överstyrelsens förslag hänförts

till en organisationsavdelning, har till sin sakliga innebörd bedömts vara

av sådan art, att de utan olägenheter kan fördelas på de övriga avdelningarna

och samordnas med deras uppgifter. Eftersom en viss del av organisationsärendena

inom skolöverstyrelsens nuvarande verksamhetsområde därvid lämpligen

torde kunna sammanföras med undervisningsärendena, bör ett slopande av

den särskilda organisationsavdelningen också medföra en utjämning av skillnaderna

mellan yrkesöverstyrelsens nuvarande fackbyråer och de nuvarande rotlarna

inom skolöverstyrelsens undervisningsavdelning.

Även om jag således anser, att det med hänsyn till kansliorganisationens funktionsduglighet

är nödvändigt att skapa ett i princip integrerat ämbetsverk, finner

jag det samtidigt angeläget, att så långt möjligt beakta synpunkterna från

de remissmyndigheter, som i de sakkunnigas förslag sett en garanti för att yrkesutbildningsintressena

skulle bli tillgodosedda i tillräcklig mån. Deras synpunkter

i organisationsfrågan är att betrakta som ett uttryck för behovet av att

åstadkomma en intim samverkan mellan arbetsmarknad och näringsliv å den ena

sidan och olika skolmyndigheter å den andra. Jag har redan inledningsvis anslutit

mig till uppfattningen att detta är ett vitalt intresse och framhållit, att det

kan tillgodoses på annat sätt än att de sakkunnigas organisationsförslag genomföres.

I första hand bör ett ökat inflytande från intressenter, som står yrkesutbildningen

närmast, åstadkommas genom en annan sammansättning av verksstyrelsen

än vad de sakkunniga tänkt sig. Kansliet bör emellertid också organiseras så,

att kontakter med näringslivet underlättas. Efter närmare överväganden av hur

ett sådant behov skall kunna tillgodoses i en verksorganisation av integrerad typ

har jag funnit, att en lämplig lösning kan nås, om undervisningsärendena fördelas

på två avdelningar, den ena för ärenden avseende huvudsakligen allmän

undervisning och den andra för ärenden rörande yrkesundervisning.

Uppdelningen av ärenden mellan två undervisningsavdelningar bör givetvis

ske så, att handläggningen av närbesläktade ärenden inte splittras mellan avdelningarna.

Således bör alla gymnasiefrågor, även rörande fackgymnasierna, hänföras

till samma avdelning, nämligen undervisningsavdelningen för allmänna

skolfrågor under vilken också undervisningsfrågor rörande samtliga fackskolor

bör inordnas. Till avdelningen för undervisningsfrågor rörande yrkesutbildningen

bör hänföras undervisningsfrågor angående i första hand utbildning för industri,

hantverk, handel, kontorsverksamhet, husligt arbete och vårdområdena.

7 — Dihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr Utb

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-4-4 år 1963

Som skäl för upprättande av två undervisningsavdelningar vill jag vidare

framhålla följande. Enligt statskontorets förslag skulle undervisningsavdelningen

indelas i rotlar, mellan vilka ärendena skulle fördelas efter skolform. Endast en

av dessa rotlar skulle enligt statskontorets skiss handlägga undervisningsfrågor

inom yrkesutbildningsområdet. Med hänsyn till den omfattning undervisningsfrågorna

kan väntas få även efter en omorganisation av den centrala skolledningen

är det föga sannolikt, att en omprövning av föreliggande arbetsuppgifter

kan leda till en så stark koncentration av detta slags ärenden att de skulle kunna

handläggas inom en enda rotel för hela yrkesutbildningsområdet. Sannolikt måste

det bli fråga om minst två arbetsenheter. Statskontoret har vidare till planeringsavdelningen

hänfört vissa uppgifter rörande yrkesutbildningen, vilka det

enligt min uppfattning synes mera motiverat att hänföra till undervisningsavdelningen.

Det finns således enligt min uppfattning anledning att räkna med ett

behov av två eller tre rotlar för undervisningsfrågor rörande yrkesutbildningen.

Med hänsyn till den inriktning ämbetsverkets arbete bör ha, torde undervisningsfrågorna

således bli så omfattande, att det blir för betungande för

en avdelningschef att i detta avseende leda verksamheten inom hela utbildningsområdet.

Genom en uppdelning på två avdelningar vinnes flera väsentliga fördelar.

För det första uppnås en ändamålsenligare arbetsorganisation på avdelningschefsplanet

samtidigt som möjligheter skapas att inom en avdelning sammanhålla

de ärenden, för vilkas handläggning man inom ämbetsverket är i särskilt

hög grad beroende av fortlöpande kontakter med näringslivet. Den rådgivning

och den mera omedelbara kontakt med ämbetsverket i övrigt, som företrädarna

för yrkesutbildningen inom skolväsen och näringsliv kan vara i behov av,

torde nämligen till övervägande del föranleda hänvändelse till en undervisningsavdelning

med av mig angivna uppgifter. En sådan avdelning skulle således i

detta hänseende komma att få samma betydelse och fylla samma funktioner som

de särskilda fackbyråerna inom yrkesöverstyrelsen nu har.

Vidare medför en uppdelning att yrkesutbildningen inom det centrala ämbetsverket

får en särskild företrädare på avdelningschefsnivån, ett förhållande som

jag tillmäter ett betydande värde med hänsyn till de avsevärda utvecklingsuppgifter

på yrkesutbildningens område som ännu återstår. Samtidigt vill jag understryka,

att detta självfallet inte får leda till att uppmärksamheten på yrkesutbildningsfrågorna

minskas inom de övriga avdelningarna; det skulle ju för övrigt

strida mot den grundläggande integrationsprincipen.

Slutligen kan förefintligheten av en särskild undervisningsavdelning för

yrkesutbildningen av till en början måttligt omfång antas väsentligt underlätta

ett framtida inordnande av ytterligare yrkesutbildningsområden under skolämbetsverkets

ledning.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså, att skolämbetsverket skall omfatta

följande fem avdelningar, nämligen undervisningsavdelningen för allmänna skolfrågor

(VA), undervisningsavdelningen för yrkesutbildningsfrågor (UY), avdel
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 144 or 196S

ningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete (L), planeringsavdelningen

(P) samt administrativa avdelningen (A).

Dessutom bör som fristående enhet finnas en särskild folkbildningsrotel (P)•

Rotlarnas antal och ärendenas fördelning pa rotlar är det enligt min mening

inte möjligt att fastställa i detta sammanhang. Dessa spörsmål bör jämsides med

frågorna om decentralisering och personalorganisation ytterligare prövas i det

fortsatta utredningsarbetet från de utgångspunkter jag här angivit. Beträffande

rotlarnas antal vill jag i anslutning till de principiella synpunkter härutinnan,

som statskontoret anfört, framhalla som angeläget, att det inte bör uppgå till

mer än ca tjugo.

Verksledningen bör enligt de sakkunnigas förslag utövas av en styrelse,

bestående av 11 personer, med en majoritet av lekmän utsedda av Kungl. Maj:t.

Lekmännen skulle enligt förslaget inte representera speciella intressen eller organisationer.

För den direkta kontakten med intressenter utanför ämbetsverket

har de sakkunniga föreslagit en rådgivande nämnd.

Förslaget rörande styrelsens sammansättning har mötts av bestämda invändningar

från flera håll. Yrkesöverstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och

Landsorganisationen har gjort sitt tillstyrkande av omorganisationsförslaget beroende

av att i styrelsen kommer att ingå representanter för organisationerna

på arbetsmarknadens och näringslivets områden. Även statskontoret företräder

en sådan uppfattning och föreslår, att styrelsen skall bestå av ämbetsverkets generaldirektör,

dennes ställföreträdare samt sex utomstående ledamöter, som bör

representera föräldrarna, arbetsmarknadens parter, kommunerna och den pedagogiska

forskningen.

Som jag förut berört, finner jag det vara av grundläggande betydelse, att skolväsendet

står i nära kontakt med samhällslivet i övrigt. Denna kontakt kan

givetvis organiseras på olika sätt och de sakkunniga har härvidlag tillmätt den

rådgivande nämnden väsentlig betydelse. Som framgar av benämningen skulle

denna emellertid endast ha en rådgivande funktion. En direkt förankring i styrelsen

för viktiga intresseområden innebär enligt min mening en betydligt bättre

garanti för att skolämbetsverket tillförsäkras stöd från samhällslivets sida. Jag

anser mig därför böra förorda, att ämbetsverkets styrelse till huvudsaklig del

skall bestå av lekmän, som direkt företräder för skolväsendet viktiga samhällsområden.

Beträffande styrelsens uppgifter anser jag i likhet med statskontoret, att styrelsen

bör ha att fatta beslut endast i ärenden, som gäller viktigare framställningar

eller yttranden till Kungl. Maj:t, i frågor av principiell natur eller eljest

i ärenden av särskild vikt.

Utöver lekmannarepresentanterna bör som statskontoret förordat endast verkets

chef och dennes ställföreträdare ingå i styrelsen. Den sakkunskap, som

Övriga chefstjänstemän besitter, kan på ett tillfredsställande sätt tillvaratas vid

ärendenas beredning samt vid föredragningar i styrelsen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 1JJ år 1963

Beträffande lekmannarepresentationen har vid remissbehandlingen förslag

framförts om en bred förankring bland olika organisationer och andra samhällsorgan,

vilket enligt vissa förslag skulle leda till att styrelsen bleve en stor församling.

Enligt min bedömning måste emellertid den största hänsyn tas till

styrelsens möjligheter att arbeta effektivt. För egen del har jag funnit, att ledamotsantalet

kan begränsas till det antal, som de sakkunniga föreslagit, dvs. 11

personer. Utöver den självskrivna verksrepresentationen bör således 9 av Kungl.

Maj:t utsedda ledamöter ingå, vilket antal jag bedömer som tillräckligt för att

de viktigaste intresseområdena skall kunna bli företrädda i styrelsen. Jag förordar,

att denna får följande sammansättning, nämligen

generaldirektören, tillika styrelsens ordförande,

generaldirektörens ställföreträdare,

1 ledamot som äger god förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor,

1 företrädare för universitets- och högskoleväsendets avnämarintressen,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom industri och hantverk,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom handel och kontor,

1 företrädare för arbetsgivare- och avnämarintressena inom vårdområdet, dvs.

främst landstingen,

3 företrädare för arbetstagarintressena samt

1 företrädare för primärkommunerna.

Inom denna ram bör samtidigt föräldraintressena kunna komma till uttryck

på ett naturligt sätt.

De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör förordnas för en tid av fyra år.

De sakkunnigas förslag om en rådgivande nämnd av stor omfattning får i viss

utsträckning betraktas som en följd av förslaget att någon direkt representation

för myndigheter och organisationer inte skulle finnas i styrelsen. I samma mån

som remissmyndigheterna krävt direkt representation i styrelsen har de tillmätt

den rådgivande nämnden begränsat värde.

Med den sammansättning av styrelsen, som jag förordat, finner jag det knappast

motiverat med en rådgivande nämnd. Jag vill i detta sammanhang erinra

om att i enlighet med i propositionen 1962: 54 framlagt förslag (s. 413) en rådgivande

nämnd nyligen tillsatts inom skolöverstyrelsen för utvecklingsarbete och

försöksverksamhet m. m. Inom ett gemensamt skolämbetsverk bör en dylik

nämnd också behandla frågor, som har anknytning till yrkesutbildningsområdct.

Huruvida härutöver behov kan komma att föreligga av att i institutionaliserade

former knyta rådgivande organ till ämbetsverket, bör enligt min mening göras

beroende av de erfarenheter som vinnes, sedan det nya ämbetsverket trätt i

funktion, och i första hand prövas av verkets styrelse. I

I fråga om skolämbetsverkets chefsorganisation följer av vad jag föreslagit

rörande verksorganisationen, att motiv ej föreligger för två överdirektörstjänster.

Statskontoret har ansett att det kan ifrågasättas, om det inom skolämbetsverket

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 11^ år 1963

kommer att finnas behov av någon överdirektör över huvud taget. För min del

anser jag en sådan tjänst nödvändig med hänsyn till arten och omfattningen

av det nya verkets betydelsefulla arbetsuppgifter.

Mitt förslag rörande verksorganisationen innebär, att behov föreligger av fem

avdelningschefstjänster. Avdelningscheferna bör i första hand ägna sig åt sammanhållande

och nydanande verksamhet inom hela området för respektive avdelning.

Tjänsterna bör därför som regel inte vara förenade med rotelchefstjänst.

Generaldirektörstjänsten bör placeras i lönegrad Bp 7. Beträffande överdirektörstjänsten

föreslår jag placering i Bp 5. För avdelningschefstjänstema bör, på

sätt gäller för avdelningschefstjänst i skolöverstyrelsen, anställningsformen vara

förordnande tills vidare. Jag föreslår att avdelningschefstjänstema placeras i

lönegrad Br 4. Vidare förordar jag att rotelchefstjänsterna placeras i B 3. Till

frågan om anställningsform för sistnämnda tjänster torde jag få återkomma i

annat sammanhang.

Personalorganisationen i övrigt och därmed sammanhängande frågor bör, som

jag redan framhållit, ytterligare prövas i det fortsatta utredningsarbetet, innan

slutlig ställning kan tas. Med hänsyn till de av mig i det föregående angivna

utgångspunkterna för omorganisationen, vilka innebär en koncentration av verksamheten

till i huvudsak planerande och samordnande funktioner, bedömer jag

det som möjligt att i icke obetydlig mån nedbringa personalbehovet i förhållande

till de båda överstyrelsernas nuvarande sammanlagda personalorganisation.

Som jag redan i olika sammanhang berört, måste i samband med en omorganisation

av den centrala skolledningen en avsevärd del av nuvarande uppgifter

decentraliseras till regionala och lokala organ. De sakkunniga

har också ägnat denna fråga betydande uppmärksamhet och redovisat

en omfattande förteckning över ärenden, som skulle kunna decentraliseras. Remissmyndighetema

har genomgående hälsat de sakkunnigas förslag i dessa hänseenden

med tillfredsställelse och i många fall uttalat sig för längre gående åtgärder.

I något remissvar uttalas dock tveksamhet på denna punkt, bl. a. under

erinran om att man vid övervägande av decentraliseringsspörsmål även bör

beakta, att det samlade arbetskraftsbehovet kan vara mindre vid en centraliserad

handläggning än vid en decentraliserad. Den sistnämnda synpunkten får

naturligtvis inte förbises. Den har betydelse särskilt vid ifrågasatt decentralisering

av ärenden, som kräver starkt specialiserad fackkunskap för sin handläggning.

Utöver vad jag redan anfört vill jag för egen del här framhålla ytterligare ett

väsentligt skäl för förläggning av beslutanderätten så långt ned i instansordningen

som möjligt. I samband med skolstyrelsereformen 1956 betonades starkt

betydelsen av att genom allt större lokalt och regionalt ansvar fastare förankra

skolväsendet hos dem som på fältet bär upp det. Genom den nämnda reformen

skapades också goda förutsättningar för beslutanderätt i de instanser, där den

bästa kännedomen finns om förhållanden som inverkar på och beröres av besluten.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 14-i år 1963

Enligt min mening har de sakkunniga genom sina principiella synpunkter och

framlagda förslag klart ådagalagt, att betydande möjligheter föreligger att fortsätta

ännu ett stycke på den inslagna vägen mot ökat lokalt och regionalt

inflytande på skolväsendet.

Sedan de sakkunnigas förslag uppgjordes, har äldre författningar i betydande

utsträckning ersatts med den nya skollagen och skolstadgan. En förnyad detaljerad

genomgång av decentraliseringsfrågorna fordras därför. Detta är även påkallat

av att jag i likhet med flera remissmyndigheter anser, att decentralisering

kan ske i betydligt större utsträckning än de sakkunniga förutsatt. Vid den

fortsatta organisationsutredningen bör även mycket långtgående uppslag prövas

och decentralisering, av skäl som jag nyss angav, kunna ifrågakomma, även om

det kan göras gällande att en central handläggning i och för sig skulle kunna

innebära en viss arbetsbesparing.

Vid undersökningarna i decentraliseringsfrågorna bör som en riktpunkt för

arbetet gälla, att en förläggning av beslutanderätten till det lokala planet skall

eftersträvas. Dock bör framhållas, att med decentralisering här menas en överflyttning

av beslutanderätten i en fråga från högre till lägre instans. Åtgärder

av servicekaraktär, som innebär rationaliseringar och förenklingar utan att beröra

beslutsfattandet och som lämpligen kan vidtas centralt eller regionalt, bör

givetvis inte hindras eller motverkas av åtgärder i decentraliseringssyfte. Tvärtom

bör det åligga den centrala skolmyndigheten att beakta och verka för rationaliseringsåtgärder,

som är ägnade att underlätta och främja skolverksamheten

som helhet.

De anförda synpunkterna har giltighet även för den centralupphandling av

undervisningsmateriel m. m. som nu handhas av yrkesöverstyreisen. Centrala åtgärder

för att tillgodose skolornas behov av materiel är otvivelaktigt av stort

värde. Jag anser det emellertid tveksamt, om verksamheten skall åvila den

centrala skolmyndigheten. Möjligheterna att finna andra former för denna

verksamhet, eventuellt i kommunförbundens regi, bör därför undersökas.

Som ett led i decentraliseringssträvandena bör, såsom de sakkunniga gjort,

även beaktas möjligheterna att i ökad utsträckning flytta beslutanderätten från

Kungl. Maj:t till lägre instanser.

Enligt mitt förslag skall skolverksamheten inom fackämbetsverkens tillsynsområden

nu endast i begränsad utsträckning inordnas under skolämbetsverket.

Något behov av att utvidga länsskolnämndernas verksamhet till de utbildningsområden

som tills vidare skall ligga kvar under fackämbetsverken uppkommer

inte i detta sammanhang. Jag är emellertid ense med de sakkunniga om att området

för länsskolnämndernas verksamhet i vad avser yrkesutbildningen i princip

bör sammanfalla med den centrala myndighetens. I förevarande sammanhang

innebär detta i huvudsak endast en utvidgning i vad avser sjöbefälsutbildningen

och utbildningen inom vissa vårdområden. Härtill kommer emellertid att

omorganisationen, förutom genom decentraliseringsåtgärder, medför ökade arbetsuppgifter

för länsskolnämnderna, främst genom ökade tillsynsuppgifter

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

beträffande yrkesutbildningen. Därav följer, att behovet av personalförstärkningar

vid länsskolnämndema kan behöva övervägas. I första hand kan det bli

behövligt att till nämnderna knyta ytterligare pedagogiskt utbildad personal för

yrkesutbildningen. Dessa liksom övriga frågor rörande länsskolnämndemas organisation

och frågan om länsskolnämnd för Stockholms stad bör prövas i det

fortsatta utredningsarbetet.

Av skäl som jag tidigare redovisat föreligger behov att snarast möjligt genomföra

den omorganisation jag här förordat. De sakkunniga har föreslagit,

att det nya skolämbetsverket skall börja sin verksamhet den 1 juli 1964*. Av

praktiska skäl bör enligt min mening tidpunkten för det nya ämbetsverkets

start framskjutas något och nu beräknas ske den 1 oktober 1964.

I olika hänseenden, som jag i det föregående berört, måste ett fortsatt utredningsarbete

ske med inriktning på att slutliga förslag beträffande omorganisationen

av skolväsendets centrala ledning och därmed sammanhängande spörsmål

skall föreläggas 1964 års riksdag. Beträffande formerna för detta utredningsarbete

ansluter jag mig i huvudsak till vad statskontoret förordat. Jag kommer

således senare denna dag att anhålla om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

en särskild organisationskommitté med uppgift att — under förutsättning

av riksdagens bifall till vad jag här förordat — utföra det erforderliga utredningsarbetet.

Vidare bör beslutas om provisoriskt upprättande av den organisationssektion,

som kan förutsättas komma att ingå i det nya ämbetsverket. Kostnaderna

härför under nästa budgetår liksom för möjligen erforderlig förstärkning

av länsskolnämndemas personal på grund av en under nästa budgetår successivt

genomförd decentralisering torde få bestridas genom anslagsöverskridanden.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade riktlinjer för utformningen

av skolväsendets centrala ledning m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Samuelsson

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Bilaga 1

Schematisk förteckning över arbetsuppgifter å de olika rotlama

i statskontorets förslag till organisationsplan för skolämbetsverket1

Statskontorets förslag: Avdelning, rotel och uppgifter

Korresponderande

rotlar enligt de

sakkunnigas förslag

TJndervisningsavddningen:

U1 Undervisningsfrågor avseende grundskolan, folkskolan och

U 2, Sr

fortsättningsskolan, i folkskolan inbyggda högstadielinjer, sko-

lor vid sjukvårdsanstalter och barnhem, nomadskolor samt

enskilda skolor, där undervisning meddelas för skolpliktiga

barn. Undervisningsfrågor avseende övningsämnen.

U 2 Undervisningsfrågor — dock ej beträffande övningsämnen —

U 3

avseende statliga, kommunala och enskilda allmänna gymna-

sier, på allmänbildning inriktade fackskolor, realskolor och

flickskolor, försvarets läroverk, specialgymnasiet för lant-

bruks-, mejeri- och skogsstuderande.

Undervisningsfrågor avseende högre tekniska läroverk, konst-

Y 2

fackskolan, bergsskolan i Filipstad, textilinstituten i Borås

och Norrköping, tekniska skolor, tekniska fackskolor samt

sjöbefälsskolor.

Undervisningsfrågor avseende handelsgymnasier och merkan-

Y 3

tila fackskolor.

Undervisningsfrågor på gymnasienivå avseende jordbruk med

J

binäringar.

Undervisningsfrågor på gymnasienivå avseende skogsbruk.

Sk

U 3 Undervisningsfrågor avseende centrala, kommunala och en-

Yl

skilda yrkesskolor inom industri och hantverk, yrkesutbild-

ning för industri och hantverk inom näringslivet samt sjö-

mansskolor.

Undervisningsfrågor avseende kommunala och enskilda yrkes-

Y 3

skolor inom området för handel och kontor.

Undervisningsfrågor avseende kommunala och enskilda yrkes-

Y 4

skolor för husligt arbete och hemslöjd samt lanthushållsskolor,

hemvårdarinneutbildning och hemsamaritutbildning.

Undervisningsfrågor avseende barnavård, sjuk- och hälsovård,

Y 5

samt socialvård.

Undervisningsfrågor under gymnasienivå avseende jordbruk

J

med binäringar.

Undervisningsfrågor under gymnasienivå avseende skogsbruk.

Sk

Undervisningsfrågor avseende omskolningskurser och arbets-

Or

löshetskurser.

1 Jfr bilaga 4.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

105

Statskontorets förslag: Avdelning, rotel och uppgifter

Korresponderande

rotlar enligt de

sakkunnigas förslag

U 4 Pedagogiska hjälpmedel för undervisning inom det allmänna

undervisningsväsendet. Hjälpmedelscentralerna.

U 4

Pedagogiska hjälpmedel inom yrkesutbildningsväsendet.

F örlagsverksamhet.

Y 6

U 5 Skolpsykologisk verksamhet avseende bl a testningar, skol- mognadsprov och andra tillämpningar av den pedagogiska

psykologien inom alla skolformer.

L 2 (U 2, U 3)

Avdelningen för pedagogisk utveckling och lärarutbildning

L 1 Frågor om utbildning av lärare i teoretiska läroämnen och

övningslärare. Utbildningsfrågor rörande lärarkursanstaltema,

teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig utbildning och

slöjdlärarseminariet.

L4

Frågor om utbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor rö- rande folkskoleseminarierna och förskoleseminarierna samt på

överstyrelsen ankommande uppgifter rörande lärarhögsko- lorna.

L 3

L 2 Frågor om utbildning av lärare i yrkesämnen, dock ej sådana,

som handlägges inom L 1.

Y 6

L 3 Frågor om fortbildning av klasslärare och lärare i teoretiska

ämnen samt övningslärare. Vidareutbildning av klasslärare.

L3, L4

L4 Frågor om fortbildning av lärare i yrkesämnen.

Y6

L 5 Pedagogiskt utvecklingsarbete. Pedagogiska försök.

Ll, Y6 (L2)

Planeringsavdelningen

P1 Översiktlig planläggning med utgångspunkt från nationella

behov inom undervisningsväsendets område.

Pl, P2

P 2 Regional planering innefattande organisation, lokalbehov, be- hov av utrustning och personal samt behov av lärarutbildning.

P 3 Lokal planering innefattande främst service vid arbete med

lokala projekt.

P 1, P2

02, 03, 04

P 2, P 3

P 4 Beräkning av framtida behov av statsbidrag till skolbyggna- der och andra fasta anläggningar för undervisningsändamål.

Fördelning av sådana bidrag.

P 3

P 5 Fortlöpande inventering rörande aktuella utbildningsbehov,

främst inom yrkesutbildningens område. Kontakter och för- handlingar med kommunerna och näringslivet rörande ange- lägenhetsgradering och analys av olika vägar för behovens

tillgodoseende. Ledning av organisatoriska försök i anslutning

härtill.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 144

Yl, Y 2, Y 3,

Y 4, Y 5, J, Sk

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr H4- år 1963

Statskontorets förslag: Avdelning, rotel och uppgifter

Korresponderande

rotlar enligt de

sakkunnigas förslag

Administrativa avdelningen

A 1 Rättsliga frågor rörande tillämpningen av gällande författ-

A 1, A 2, A 3,

ningar, främst inom personalområdet. Medverkan i utform-

A 4, k

ningen av nya författningar inom skolväsendets område. Råd-

givning i författningsfrågor gentemot regionala och lokala

organ. Omhänderhavandet av överstyrelsens administrativa

service (skrivcentraler, telefonväxel, vaktmästare) samt diarier

och arkiv. Frågor avseende verkets lokaler och personal m m.

A 2 Tillsättning av tjänster och behörighetsfrågor samt övriga

Öl, 0 2, 0 3, 0 4

personalfrågor, i den mån dessa ej ankommer på A 1. Orga-

nisationsfrågor i samband härmed, i den mån dessa ej an-

kommer på planeringsavdelningen.

A 3 Kassor, donationer och fonder. Statsbidragsfrågor, dock ej av-

A 1, A 2, A 3, A 4

seende skolbyggnader. Petitaarbete och medelsförvaltning.

Revision.

Centralupphandling.

A 4 Skolhygieniska frågor. Psykisk barna- och ungdomsvård. Men-

S

talhygieniska frågor. Personalfrågor av saklig natur rörande

skolläkare och skolsköterskor.

Ärenden avseende gymnastik, lek och idrott, simundervisning,

b

friluftsverksamhet, trafikundervisning, brandskydd, olycks-

fallsvård och civilförsvar.

Skolsocial verksamhet (Kurativ).

Sr

Hemkunskap och skolmåltidsverksamhet.

U 2

Yrkesvägledningsfrågor.

L2

A 5 Omskolningskurser och arbetsmarknadsfrågor: utrednings- och

Or

planeringsarbete i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Administration av centrala omskolnings- och för skolverket

interna kurser i övrigt.

Folkbildning sr oteln

Fb Folkhögskolor. Fackbiblioteken. Folkbildningsarbetet. Folk-

F

biblioteken. (Skolbiblioteken).

Kommentar

I sitt remissyttrande rörande skolväsendets centrala ledning framhåller statskontoret

bl. a. följande i anslutning till den här redovisade förteckningen över

arbetsuppgifternas fördelning på olika arbetsenheter.

De kompletterande utredningar, som erfordras, kan möjligen medföra någon

förskjutning av arbetsuppgifterna mellan rotlarna. Då den föreslagna rotelindelningen

på några punkter måhända tarvar en närmare förklaring — statskontoret

tänker härvid främst på de med A 4 och A 5 liksom med U 4 och L 5 betecknade

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1903

rotlarna —• vill ämbetsverket något beröra sitt ställningstagande i de aktuella

fallen. Beträffande rotlarna A 4 (skolsociala frågor) och A 5 (arbetsmarknadsfrågor,

administrativ ledning av centrala kurser m m) är statskontoret väl medvetet

om, att dessa rotlars samband med övrig verksamhet inom administrativa

avdelningen ytligt sett kan te sig mindre naturligt. Av de lämnade uppgifterna

torde emellertid framgå att nämnda rotlar har en otvetydig administrativ prägel.

Ett alternativ till den av statskontoret förordade organisationen skulle kunna

vara att ställa dessa rotlar direkt under verkschefen. En sådan åtgärd skulle

emellertid minska förutsättningarna för verksledningen att effektivt leda och

samordna den totala verksamheten och sålunda stå i mindre god överensstämmelse

med av ämbetsverket tidigare i detta utlåtande angivna principiella riktlinjer.

Det skulle därjämte kunna medföra att de frågor, som de berörda rotlarna

representerar, komme att i allt för hög grad beaktas i förhållande till övriga

rotlars verksamhet. Ett annat tänkbart alternativ vore att placera rotlarna å

undervisningsavdelningen. En sådan åtgärd skulle emellertid medföra en splittring

i den huvudsakliga målsättningen för avdelningen. Vidare skulle det innebära

en förskjutning i den balans mellan avdelningarna ur kvantitativ synpunkt

som statskontorets organisationsförslag avsett åstadkomma. Statskontoret finner

sålunda övervägande skäl tala för att inordna dessa rotlar på sätt som skett

under administrativa avdelningen.

Jämväl placeringen av rotlarna IT 4 (pedagogiska hjälpmedel) och L5 (pedagogiska

försök) å skilda avdelningar kan diskuteras. Statskontoret vill understryka

de båda avdelningarnas principiellt skilda karaktär i ämbetsverkets förslag.

Medan undervisningsavdelningen närmast avser den mer eller mindre löpande

verksamheten, har avdelningen för pedagogisk utveckling och lärarutbildning

såsom namnet anger i första hand ett framåtblickande syfte. Statskontoret

är emellertid väl medvetet om att gränsdragningsproblem de båda rotlarna emellan

kan uppstå. Av vikt är därför att samarbete i erforderlig utsträckning etableras,

så att en smidig handläggning av ärendena åstadkommes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

De sakkunnigas förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

Y1) (YZ)(Y3) (Y4)(Y5) (Y6) (3 ) (SkJ (Or

P2)(P5)(A1)(A2)(A3

Un (U2) (U3)(U4J (U5J (L1) (L2J (L3J (L4) (Öl) (02J (03J(04J ( F

Teckenförklaring:

kring bokstavsgrupp anger chefsbefattning,

»om ej är förenad med

annan befattning inom verket

J’"""! kring bokstav anger avdelningschefsl

— j befattning, förenad med undervisningsråds-

eller byråchefsbefattning

O kring siffra, bokstav eller bokstavsqrupp

anger undervisningsråd eller

byråchef

□

kring liten bokstov onger sektion

GD = generaldirektör

ÖD = överdirektör

U =undervisningsovdelningen

L = lärarutbildnings-och försöksavdelningen

0 = organisationsavdelningen

P = planerings- och bgggnadsavdelningen

A = administrativa avdelningen

Y = yrkesutbildningsavdelningen

Sr = skolsociola roteln

5 = skolhygienroteln

F = folkbildningsroteln

3 = roteln för jordbruksutbildning

Sk = roteln för skogsbruksutbildning

Or = omskolningsroteln

a “administrativ sektion

b “sektionen för fysisk fostran

C “sektionen för hemkunskap och skol—

mältidsverksambet

d “utredningssektionen

e “meritkontoret

f “arkitektkontoret

g = revisionskontoret

h “sektionen för centralupphandling

i “bibliotekssektionen feg

j “pressombudsmannen Sb:

ii “konslisektianen tcj

a

lo

108 Kungl. Maj:ts proposition nr H4 år 1963

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av de sakkunniga skisserat alternativ till organisationsplan

(helt integrerat skolämbetsverk)

U1)(U2)(u3)(u4)(u5)(u6)(U7)(U8)(li)(L2)(L3)(l4)(l5)(L6)(01)(02)(05)(04)(05)(06)(P1)(P2)(P3)(A1)(A2)(A3)(a4

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963 109

Bilaga 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj ds proposition nr 144 år 1963

Bilaga 4

Statskontorets förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

Huvudorganisation

Administrativ

avd.

Avdelning

för pedagogisk

utveckling

och

lärarutb.

Folkbild
ningsrotel
-

Undervis
ningsavd
-

Överdirektör

och stf chef (ev)

Generaldirektör

och chef

s. 111 Kontrollera mot PDF

Skolråd

(byråchef)

Avdelningsdirektörer

resp

byrådirektörer

A 27 och A 25

Skolråd

(byråchef)

Avdelningsdirektörer,

resp

byrådirektörer

A 27 och A 25

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963 111

Undervisningsavdelning

Gymnasier

och fackskolor
-

Yrkes
skolor
-

Pedago
giska
ljålpmedel
-

Skolplikt^

undervis
ning
-

Pedagogisk

psykologi

U 5

Avdelningschef

Rotla r

□ □□□□□[

Sektioner

Avdelning för pedagogisk utveckling och lärarutbildning

Pedago
giska
försök
-

Ordinarie

lärarutb.

Yrkes
skolor
-

Ordinarie

lärarutb.

Allmänna

skolor

Fort- och

vidareutb.

Allmänna

skolor

Fort- och

vidareutb.

Yrkesskolor
-

Avdelningschef

R o 11 a r

Sektioner

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1963

Planeringgavdelning

Skolråd

(byråchef)

Lokal

planering

Nya behov,

organisatoriska

försök

Statsbidrag

Avdelningschef

Översiktlig

planering

Regional

planering

R o 11 a r

Avdelnings- -1

direktörer resp

byrådirektörer

A 27 och A 25 _

Sektioner

Administrativ avdelning

Skolråd

(byråchef)

Avdelningsdirektörer

resp

byrådirektörer

A 27 och A 25

Organisations
sektion
-

Skolsociala

frågor

A 4

Omskolningskurser

m. m.

A 5

Allmän

administ
ration
-

Ekonomi

Personal

administration

A 2

Avdelningschef

R o 11 a r (byråer)

Sektioner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skolöverstyrelsens förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

U2)(U3)(U4)(U5

L1)(L2)(L3)(L4)(L5

J01)(0 2j(0 3.

P1J(P2)(P3

A1)(A2)(A3

Teckenförklaring:

| anger avdelningschef

i__j

O anger undervisningsråd

eller byråchef

□

anger sektion

GD = generaldirektör

ÖD = överdirektör

U = undervisningsavdelning

L = lärarutbildnings- och försöksavdelning

O = organisationsavdelning

P = planerings- och byggnadsavdelning

A = administrativa avdelningen

F = folkbildningsroteln

S = skolhygienroteln

a = press- och kontaktsektion

b = utredningssektionen

c = administrativ sektion

d = meritkontoret

e = arkitektkontoret

f = sektion för examina och standardprov

g = rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel

h = sektion för yrkesvägledning

j = kameralsektion

k = sektion för centralupphandling

I = sektion för folkhögskolor m. m.

m = bibliotekssektion

tö

S"

<0

Q

Oi

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963 113

opaginerad Kontrollera mot PDF

överstyrelsens för yrkesutbildning

förslag till organisationsplan för skolämbetsverket

j H 1)0 H 2) (i H 3) (H V1) (H V 2) O 51) 0 S 2) ( 0 r

u 1) (u 2) (u 3) (u 4) (u 5) (01) (0 2) (03) (0 A) ( F

D = utredningsrotel

I H = avdelningen för industri och hantverk, sjöfart samt handel och kontorsverksamhet
H

V = avdelningen för husligt arbete och vårdyrken

J S = avdelningen för utbildning inom jordbruk och skogsbruk

I övrigt hänvisas till teckenförklaringen i bilaga 2.

ta

Si

o

e

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 11^ år 1963

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition nr 1 JU år 196S

115

Bilaga 7

Statskontorets förslag till organisationsplan för länsskolnämnd

Inspektör resp.

byrådirektörer

A 27 och A 252

Admi
nistration
-

Gymnasier

och

fackskolor

Skol pliktig

undervisning
-

Länsskoldirektör

LÄNSSKOLNÄMND

4 led. utsedda av landsting
2

repr. för arbetsgivare

inom näringslivet1

2 repr. för arbetstagare

inom näringslivet1

1 repr. för länsstyrelsen

Sektioner

1 Utvalda med hänsyn till att länets viktigaste näringsgrenar bör bli representerade. Utses av Kungl. Maj:t.

2 Beroende på länets storlek.

5 Sammanslås i mindre län.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majrts ''proposition nr 11^ år 1968

Bilaga 8

Departementschefens förslag till huvudorganisation för skolämbetsverket

Avd. för

lärarutbildning

och

Planerings
avd.

Admi
nistrativ
avd.

Undervisn.- avd. för allmänna

skolfrågor

(UA)

Överdirektör

och

stf. chef

Generaldirektör

och

chef

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963 117

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ..................................................... 3

II. Utgångspunkterna för utredningsarbetet......................... 5

Nuvarande central ledning av yrkesskolväsendet................ 5

överstyrelsen för yrkesutbildning ........................... 5

Skolöverstyrelsen.......................................... 7

Lantbruksstyrelsen ................... 8

Skogsstyrelsen ............................................ 9

Fiskeristyrelsen ........... 10

Sjöf artsstyrelsen........................................... 10

Socialstyrelsen ............................................ 11

Medicinalstyrelsen......................................... 11

Övriga ämbetsverk ........................................ 12

Tidigare diskussion .......................................... 12

De sakkunnigas direktiv...................................... 15

III. Koncentration av skolväsendets centrala ledning.................. 17

De sakkunniga.............................................. 17

Avgränsningen av utredningsuppdraget...................... 17

Enhetlig ledning av yrkesskolväsendet....................... 19

Fristående yrkesutbildningsverk eller gemensamt skolämbetsverk 22

Yttranden .................................................. 25

IV. Verksamhetsområde beträffande yrkesutbildningen ............... 33

De sakkunniga.............................................. 33

Uppgifter för yrkesutbildningens centrala ledning............. 33

Omfattningen av den yrkesutbildning, som bör inordnas under

den centrala skolledningen................................ 34

Industri och hantverk ................................... 35

Handel och kontorsverksamhet............................ 36

Husligt arbete .......................................... 36

Sjöfarten ............................................... 36

Fisket ................................................. 37

Jordbruket ............................................. 37

Skogsbruket ............................................ 38

Sjukvård ............................................... 39

Socialvård .............................................. 40

Statens brandskola och statens polisskola.................. 40

Yttranden .................................................. 41

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

V. Skolämbetsverkets organisation ................................. 49

De sakkunniga.............................................. 49

Huvudprinciper för organisationen .......................... 49

Verksledningen ........................................... 52

Fördelning på arbetsenheter................................ 56

Yttranden .................................................. 60

VI. Kompetensfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ .. 74

De sakkunniga.............................................. 74

Länsskolnämndemas tillsynsområde......................... 74

Decentralisering........................................... 74

Länsskolnämndemas organisation ........................... 76

Yttranden .................................................. 77

VII. Genomförande av omorganisationen............................. 82

De sakkunniga.............................................. 82

Yttranden .................................................. 82

VIII. Departementschefen ........................................... 84

Bilaga 1—8......................................................... 104

Ivar Hseggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963

680591

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris framställningar rörande gymnasier m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1963:146 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer för utformningen av skolväsendets centrala ledning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten